Sök i Ratio Lex

Kungi. Maj:ts proposition nr 215-

69 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:215, Kungi. Maj:ts proposition nr 215-

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 215-

l

Nr 215.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om pappersskatt; qiven Stockholms slott den

16 april 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om pappersskatt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås uttagandet av en tillverkningsskatt å papp och

papper i obearbetat skick som inom riket tillverkas för avsalu eller hit införes.

Skattesatsen föreslås till 15 öre per kilogram. Från beskattningen

undantages tidningspapper som är avsett för tryckning av allmän nyhetstidning.

Beskattningen, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1948, beräknas

tillföra statsverket intäkter under nästkommande budgetår med omkring

48 miljoner kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 215.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition, nr 215.

Förslag

till

förordning om pappersskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Skattskyldighetens omfattning.

1 §•

1 mom. För följande slag av varor skall enligt vad nedan sägs till staten

erläggas särskild skatt (pappersskatt), nämligen

a) för papp och papper i obearbetat skick (med undantag av träfiberplattor),

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till

statistiska numren 828—834, 835:2, 836, 837, 843—846 och 848—857:2,

där varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller vidare bearbetning

eller ock införes till riket,

b) för papp och papper i bearbetat skick samt arbeten av papp och papper,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till statistiska

numren 827—877, 968—975, 978—990, 998, 1009, 1061—1071, 1129

—1130 och 2048, där varan införes till riket för återförsäljning eller eljest

för att användas i förvärvssyfte, samt

c) för tryckalster av papp eller papper, i gällande tulltaxa med statistisk

varuförteckning hänförliga till statistiska numren 878—891, där varan införes

till riket och det tillika är uppenbart, att varan framställts huvudsakligen

för avsättning i Sverige.

2 mom. Skatt skall icke utgå för ofärgat eller färgat tidningspapper som

användes för tryckning av allmän nyhetstidning (ur statistiska numren 837

och 857:2).

Ej heller skall skatt utgå för i 1 mom. avsedd vara vilken såsom postförsändelse

införes till riket.

2 §•

1 mom. Skatten skall för vara, som tillverkas inom riket, erläggas av

tillverkaren och för vara, som införes till riket, av den för vars räkning införseln

äger rum.

2 mom. Har tidningspapper, som inköpts för tryckning av allmän nyhetstidning,

av köparen använts för annat ändamål, skall skatten erläggas av

köparen.

3 §■

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning inträder

a) beträffande vara, som tillverkats inom riket, då varan av tillverkaren

eller för hans räkning levereras till köpare eller av tillverkaren tages i anspråk

för vidare bearbetning, samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215. 3

b) beträffande vara, som är avsedd att införas till riket, då införseln

äger rum.

2 mom. Där tidningspapper, som tillverkare levererat till köpare eller av

denne införts till riket för att användas till tryckning av allmän nyhetstidning,

tages i anspråk för annat ändamål, inträder skattskyldigheten då sådant

ianspråktagande sker.

4 §•

Skatten utgår med femton öre för kilogram.

Beträffande till riket införd tullpliktig vara, för vilken skatt skall utgå

enligt denna förordning, skall skatten beräknas efter samma vikt som lägges

till grund för beräkning av tullen. I andra fall skall skatten beräknas

efter den skattepliktiga varans nettovikt.

5 §.

Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen,

dock att beträffande skattepliktig införsel kontrollen handhaves av generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen gemensamt.

6 §•

Kungl. Maj :t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från

eller återbäring av pappersskatt.

Bestämmelser avseende tillverkning inom riket.

7 §•

1 mom. Den som ämnar bedriva tillverkning, som avses i 1 § 1 mom. a),

skall därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen minst fjorton dagar

före tillverkningens påbörjande med angivande av företagets namn och

belägenhet, tillverkarens fullständiga namn och postadress, det eller de

varuslag, tillverkningen är avsedd att omfatta, samt dagen för dess påbörjande.

2 mom. Har tidningspapper inköpts för tryckning av allmän nyhetstidning

åligger det köparen, där denne ämnar använda dylikt papper för annat

ändamål, att i förväg göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen.

Sådan anmälan skall innehålla uppgift om köparens fullständiga namn och

postadress.

3 mom. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan

enligt 1 eller 2 mom., skall underrättelse därom snarast lämnas till kontrollstyrelsen.

8 §•

Önskar skattskyldig göra avbrott i rörelsen under minst en månad, skall

han i förväg göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen. Anmälan

bör innehålla uppgift om den tid avbrottet avser; kan sådan uppgift icke

lämnas, skall tillverkaren, då han ämnar återupptaga rörelsen, i förväg

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen. Under tid för vilken

avbrott är anmält eller, då tid för avbrottet ej angivits, innan anmälan om

rörelsens återupptagande gjorts, må rörelsen icke bedrivas.

Ämnar skattskyldig helt nedlägga rörelsen, skall han i förväg göra anmälan

därom till kontrollstyrelsen med uppgift om dagen, då nedläggandet

kommer att ske.

9 §•

För utövande av kontrollen över skattens behöriga utgörande äger

kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.

Kontrolltjänsteman äger när som helst erhålla tillträde till samtliga lokaler

och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning eller försäljning

av skattepliktiga varor eller produkter av sådana varor.

10 §.

Skattskyldig är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att den enligt

kontrollstyrelsens beprövande möjliggör kontroll över tillverkning, inköp

och försäljning i rörelsen, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande

handlingar.

Skattskyldig skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,

som kontrollstyrelsen kan komma att meddela för att erhålla betryggande

kontroll över skattens behöriga utgörande, ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman

i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma

att lämna.

11 §•

Den som i sin rörelse förbrukar skattepliktig vara eller produkter därav så

ock den som bedriver eller förmedlar försäljning av sådana varor är skyldig

att på anfordran lämna sådana uppgifter om sin rörelse, som kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman finner erforderliga för skattekontrollen,

ävensom ordna sin bokföring på sätt kontrollstyrelsen finner erforderligt

för kontrollens utövande.

Jämväl den, som idkar handel med vara vilken användes för framställning

av skattepliktig vara, är uppgiftsskyldig på sätt i första stycket sägs.

12 §.

Skattskyldig skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman erforderliga prov å varan samt i förekommande

fall beskrivning över densamma ävensom ställa för kontrollen

nödiga hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.

13 §.

1 mom. Den som bedriver tillverkning, som avses i 1 § 1 mom. a), skall

för varje kalenderkvartal till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och

heder upprättad deklaration angående den myckenhet skattepliktiga varor

s. 5 Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj.ts proposition nr 215.

5

som av honom eller för hans räkning levererats till köpare eller tagits i

anspråk för vidare bearbetning med angivande tillika av varornas vikt

ävensom den å varorna belöpande skatten.

Deklaration, varom i första stycket förmäles, skall vara till riktigheten

styrkt av två trovärdiga personer samt insändas till kontrollstyrelsen senast

inom en månad efter utgången av det kvartal deklarationen avser.

Om särskilda skäl därtill äro äger kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration

skall avse kalendermånad i stället för kalenderkvartal, i vilket fall

deklaration skall insändas inom en månad efter varje kalendermånads

utgång. Kontrollstyrelsen må ock, om särskilda skäl därtill äro, föreskriva

att deklaration skall insändas inom annan tid än i det föregående är sagt,

dock tidigast inom femton dagar och senast inom två månader efter utgången

av den månad eller det kvartal deklarationen avser.

2 mom. I fall som avses i 2 § 2 mom. skall deklaration avgivas i enlighet

med de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar.

14 §.

I deklaration som avses i 13 § må avdrag göras för den myckenhet skattepliktiga

varor, som

a) utlämnats från tillverkningsstället för att i befintligt skick eller efter

bearbetning utföras ur riket eller

b) enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt vid införsel till riket.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad

mån avdrag jämväl må göras för varor, vilka återtagits av den skattskyldige

eller vilkas försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande

betalning från köparen.

15 §.

Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration som avses i 13 § eller befinnes

avgiven deklaration oriktig, ägier kontrollstyrelsen fastställa den

skatt, som rätteligen skall utgå.

I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration må kontrollstyrelsen jämväl,

då särskilda skäl därtill äro, meddela den skattskyldige förbud tills

vidare, till dess deklaration avgivits, att förfoga över skattepliktig vara.

16 §.

Skattskyldig skall samtidigt med avlämnande av deklaration, som avses

i 13 §, erlägga enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å

kontrollstyrelsens postgirokonto.

I fall som avses i 15 § första stycket, ankommer det på kontrollstyrelsen

att bestämma och meddela tid, inom vilken skatten skall erläggas.

Erlägges icke skatten inom tid, som angives i första stycket eller som kontrollstyrelsen

med stöd av andra stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen

meddela den skattskyldige förbud tills vidare, till dess skatten guldits, att

förfoga över skattepliktig vara.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

17 §.

Skattskyldig är pliktig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen

ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen

finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 16 § tredje stycket

sägs äga motsvarande tillämpning.

18 §.

Försummar någon att inbetala skatt, som det enligt denna förordning

åligger honom att erlägga, må skatten på framställning av kontrollstyrelsen

omedelbart utmätas.

Bestämmelser avseende införsel till riket.

19 §•

För skattepliktig vara, som införes till riket, skall skatten erläggas till

tullverket vid införseln. Vad i fråga om tull finnes stadgat rörande betalningsanstånd,

ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd eller utebliven

betalning skall äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.

20 §.

Där vara, som avses i 1 § 1 mom. b), införes till riket för annat ändamål

än för återförsäljning eller eljest för att användas i förvärvssyfte, skall den,

för vars räkning införseln äger rum, till tullmyndigheten avlämna skriftlig

försäkran i två exemplar rörande ändamålet med införseln.

Försäkran som avses i första stycket är icke erforderlig, därest det är

uppenbart, att varan införes för annat ändamål än för återförsäljning eller

eljest för att användas i förvärvssyfte.

Vad i första och andra styckena stadgas skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om tidningspapper, som införes hit till riket för att användas

för tryckning av allmän nyhetstidning.

21 §.

För vara, som införts till riket men sedermera utförts ur riket eller till

svensk frihamn, må åtnjutas restitution av skatt i den ordning och omfattning

Kungl. Maj :t bestämmer.

Skatt utgår icke för vara, som införes under sådan omständigheter, att

för densamma åtnjutes tullfrihet enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen

eller i fråga om tullfri vara skulle hava åtnjutits, därest varan varit tullbelagd.

Skatt utgår ej heller för vara, som införes under sådana omständigheter

att för densamma åtnjutes tullindring enligt 9 § tulltaxeförordningen,

eller i fråga om tullfri vara skulle hava åtnjutits, därest varan varit tullbelagd.

Skattskyldighet föreligger dock vid återinförsel av vara, för vilken

skatt icke erlagts eller för vilken erlagd skatt restituerats.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 215.

7

Ansvarsbestämmelser m. m.

22 §.

Den som utan föreskriven anmälan bedriver tillverkning, som avses i 1 §

1 mom. a), eller tager i anspråk tidningspapper på sätt i 2 § 2 mom. sägs

eller efter anmälan om avbrott i rörelsen fortsätter densamma i strid mot

bestämmelserna i 8 § första stycket, straffes med dagsböter, ej under

tjugu.

Den som i strid mot förbud, varom i 15 § andra stycket eller 16 § tredje

stycket stadgas, förfogar över skattepliktig vara, straffes med dagsböter, ej

under fyrtio, eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med

fängelse i högst sex månader.

Underlåter någon i andra fall än nu sagts att fullgöra vad honom åligger

enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,

straffes med böter, högst trehundra kronor.

23 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra vad honom

åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade

föreskrifter.

24 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat

oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

25 §.

Den som utan behörig tullangivning till riket inför eller söker införa tullfri

vara, som enligt denna förordning är skattepliktig, straffes med dagsböter.

Har någon olovligen infört eller sökt införa sådan vara, skall denna dömas

förverkad jämte emballage, vari den förvaras.

26 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna

förordning må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,

varom han därvid erhållit kännedom. Tjänsteman, som häremot

bryter, vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än

tjänsteman sig skyldig till förseelse, som nu sagts, straffes med dagsböter.

27 §.

Polismyndighet åligger att tillhandagå kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

med begärd upplysning om person eller företag, som kan antagas

bedriva enligt denna förordning skattepliktig rörelse.

28 §.

Förseelse, som avses i 22 §, må åtalas, förutom vid laga domstol i brottmål,

vid den rätt, där rörelseidkaren skall svara i tvistemål i allmänhet,

eller vid rätten i den ort, där rörelsen bedrives.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

29 §.

Förseelse, som avses i 22 § tredje stycket, må av allmän åklagare åtalas

allenast efter angivelse av kontrollstyrelsen.

30 §.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i 25 §, och beslag av vara, som

anses förverkad, ävensom angående förfarandet med i beslag tagen vara

samt påföljd vid förskingring av vara, som skolat dömas förverkad, skola

de bestämmelser, som gälla olovlig införsel av tullpliktig vara, äga motsvarande

tillämpning.

31 §.

Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

32 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948 och gäller till och med

den 30 juni 1949.

I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Där i förordningen avsedd tillverkning bedrives vid tiden för förordningens

ikraftträdande, skall den i 7 § första stycket föreskrivna anmälningsskyldigheten

fullgöras senast den 10 juli 1948.

2. För papper, som använts till tryckning av tidning eller tidskrift för

vilken prenumerationsavgift erlagts på en gång för kalenderåret 1948, åtnjutes

restitution av erlagd skatt för sista hälften av nämnda år i enlighet

med de närmare föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 16 april 1958.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om införande av

en särskild beskattning av papp och papper. Föredraganden anför härvid

följande.

Inledning.

På sätt framgår av propositionen nr 5 till innevarande års riksdag har

1947 års konsumtionsskatteberedning i skrivelse den 20 december 1947

framlagt ett flertal förslag till skärpning av den indirekta beskattningen. Sedan

nämnda förslag, med viss jämkning, förelagts innevarande års riksdag

i propositionerna nr 5—10, ha förslagen i huvudsakliga delar antagits av

riksdagen (se bevillningsutskottets betänkande nr 1—3, 6, 8 och 9 samt

memorial nr 14 ävensom riksdagens skrivelser nr 15—17, 26, 50 och 61).

I en den 18 mars 1948 dagtecknad skrivelse har konsumtionsskatteberedningen

framlagt förslag om införandet av en särskild beskattning av papper

(och papp). I anslutning därtill har beredningen omnämnt, att beredningen

under sitt fortsatta utredningsarbete behandlat frågan om införandet av

en särskild, tillfällig beskattning icke endast av papper utan även av åtskilliga

andra varor och varugrupper än de i beredningens skrivelse den

20 december 1947 angivna. Vid närmare undersökningar hade det emellertid

visat sig — såvitt anginge andra varor än papper — att betydande svårigheter

skulle uppkomma att genomföra en sådan beskattning, varom nu

vore fråga, eller att utbytet av beskattningen skulle bliva förhållandevis

ringa.

Vidare har beredningen i skrivelsen den 18 mars 1948 anfört, att det

kunde antagas, att statsverket under nästkommande budgetår till följd av

den utav beredningen förordade indirekta beskattningen på olika områden

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

komme att tillföras ökade skatteintäkter i ungefär den omfattning som förutsatts

i de för beredningen utfärdade direktiven. Med hänsyn därtill hade

beredningen funnit sig sakna anledning att fullfölja Övriga av beredningen

diskuterade uppslag till skärpt indirekt beskattning. Beredningen ansåge

sig därför genom nämnda skrivelse ha fullgjort sitt utredningsuppdrag.

Över skrivelsen den 18 mars 1948 ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av

kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen, statskontoret, kommerskollegium,

statens priskontrollnämnd och statens bränslekommission. Vid utlåtandet av

kommerskollegium ha fogats yttranden från Stockholms och Skånes handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund, svenska pappersbruksföreningen, Sveriges grafiska

industriförbund, landsorganisationen i Sverige, kooperativa förbundet,

svenska tidningsutgivaref öreningen och lantbruks förbundets tidskriftsaktiebolag.

Vid landsorganisationens yttrande har fogats en skrivelse från svenska

typografförbundet, svenska bokbindareförbundet och svenska litografförbundet.

Vidare ha yttranden i ärendet inkommit till finansdepartementet

från Sveriges industriförbund, föreningen svensk fackpress samt baptistförbundet

m. fl. ideella organisationer.

Beredningens förslag om införandet av en särskild beskattning av papp

och papper har härefter varit föremål för fortsatta överväganden inom finansdepartementet.

Innan jag går närmare in på nämnda förslag, torde jag

emellertid få redovisa vad beredningen i sin senaste skrivelse anfört rörande

storleken av de inkomstökningar, som kunna antagas uppkomma under

nästfoljande budgetår i anledning av de utav beredningen tidigare förordade

skärpningarna i den indirekta beskattningen.

Inkomstökningarna genom skärpt indirekt beskattning under

budgetåret 1948/49.

Konsumtionsskatteberedningen har i sin skrivelse den 18 mars 1948 erinrat

om att av de utav beredningen tidigare förordade skatteskärpningarna

hade höjningarna i fråga om beskattningen av tobaksvaror, spritdrycker,

vin, maltdrycker och läskedrycker samt skärpningen av nöjesskatten

trätt i kraft redan den 1 resp. den 2 februari 1948. Vidare hade skärpningarna

i beskattningen av choklad- och konfityrvaror samt kemisk-tekniska

preparat trätt i kraft den 1 mars 1948, och höjningarna i beskattningen av

drivmedel komme att tillämpas från och med den 1 april 1948.

Beredningen har vidare anfört.

Beredningens beräkningar i skrivelsen den 20 december 1947 angående

ökningen av maltdrycks- och läskedrycksskatterna ha verkställts under antagande

att en viss sänkning av konsumtionen skulle inträda i anledning av

skatteskärpningarna. Emellertid synes det med ledning av konsumtionssiffrorna

för februari månad 1948 kunna antagas, att någon dylik konsum
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr 215.

tionsnedgång icke kommer att inträffa. I enlighet härmed skulle skatteintäkterna

i dessa hänseenden kunna beräknas efter de aktuella konsumtionssiffrorna,

vilka för år räknat utgöra beträffande maltdrycker 167 miljoner

liter och beträffande läskedrycker 160 miljoner liter. Den inkomstökning

för statsverket, som svarar mot den högre skattesatsen, synes till följd härav

böra uppskattas i fråga om maltdrycker till 15,o miljoner kronor och i

fråga om läskedrycker till 9,6 miljoner kronor eller till 7,o resp. 2,6 miljoner

kronor mer än enligt beredningens tidigare beräkningar.

I fråga om varuskatten å choklad- och konfityrvaror har numera tillkommit

den omständigheten, att statens priskontrollnämnd medgivit vissa, framför

allt av ökade råvarukostnader betingade prishöjningar. Dessa innebära

att det försäljningsvärde, å vilket varuskatten beräknas, bör höjas med 13,i

procent eller från beräknade 150 miljoner kronor till 170 miljoner kronor.

Den mot sistnämnda belopp svarande skatteintäkt, som kan komma att tillföras

statsverket till följd av beredningens förslag om höjning av skattesatsen

från 40 till 60 procent, utgör 34 miljoner kronor eller alltså 4 miljoner

kronor mer än beredningen tidigare räknat med. Vad angår varuskatten

å kemisk-tekniska preparat ha på förslag av 1948 års bevillningsutskott

vidtagits vissa utvidgningar av det varuskattepliktiga området, varigenom

statsverket skulle komma att tillföras ytterligare omkring 1 miljon kronor.

Vad härefter angår beskattningen av drivmedel till motorfordon ha de

av beredningen verkställda beräkningarna rörande inkomsterna av tilläggsskatten

å bensin grundats på en antagen bensinförbrukning under nästkommande

budgetår av 650 000 kubikmeter. Enligt upplysningar, som numera

erhållits från statens bränslekommission, torde möjligheter föreligga att i

viss utsträckning öka importen av bensin från svagvalutaländer; och med

anledning härav torde skatteintäkterna i förevarande hänseende i stället

böra beräknas med utgångspunkt från en årskonsumtion av 725 000 kubikmeter

bensin. Den inkomstökning för statsverket av bensinbeskattningen,

som kan antagas uppkomma av nu nämnda anledning, kan därför beräknas

till ett totalbelopp om (75 000 X 0,45 =) 33,75 miljoner kronor och inkomstökningen

genom enbart tilläggsskatten till (75 000 X 0,27 =) 20,25 miljoner

kronor.

Vid uppskattningen av inkomstökningen till följd av tilläggsskatten å

vissa för drivande av automobil använda brännoljor har beredningen i sin

skrivelse den 20 december 1947 räknat med en årskonsumtion av 25 miljoner

liter. Denna kvantitet torde, bland annat med hänsyn till att lastbilar och

omnibussar under år 1947 i ej obetydlig utsträckning övergått från bensintill

oljedrift, komma att stiga avsevärt under nästkommande budgetår; enligt

uppgift från statens trafikkommission kan det sålunda antagas, att

konsumtionen under berörda tid kommer att uppgå till 75 miljoner liter.

Den totala inkomstökningen för statsverket i anledning av nämnda ökning

torde kunna beräknas till (50 000 X 34 =) 17 miljoner kronor, därav enbart

i tilläggsskatt (50 000 X 20 ==) 10 miljoner kronor.

Under hänvisning härtill har beredningen ansett, att inkomstökningarna

för statsverket genom beskattningen av sådana varor in. in., beträffande

vilka beredningen i sin skrivelse den 20 december 1947 förordat vissa skatteskärpningar,

kunde beräknas på sätt angåves i följande tablå.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Varuslag m. m.

1. Tobaksvaror ...............

2. Spritdrycker ...............

3. Vin........................

4. Maltdrycker................

5. Läskedrycker...............

6. Nöjesskatt..................

7. Varuskatt

a) choklad- och konfityrvaror

b) kemisk-tekniska preparat

8. Beskattning av motorfordon

och drivmedel

a) skatt å personbilar.......

b) bensinskatt..............

c) brännolja................

9. Totalisatormedel............

10. Tipsmedel..................

11. Lotterimedel ...............

Summa

Inkomstökningar

enligt

bevillningsutskottets

beräkningar

(betänk.

nr

1—3, 6, 8,

9 och 14)

(milj. kr.)

Ytterligare inkomstökningar, vilka framkommit

vid senare verkställda beräkningar

hänförliga till

50

50

6

9

7

25

30

3-5

175-5

3-5

6 5

10-0

25-0

4010

den äldre ordinarie

beskattningen
(milj.

kr.)

3

8-0

4f x 33-75 = 13-5

H x 17-0 = 7

28-5

den av beredningen

föreslagna tillfälliga

beskattningen

(milj. kr.)

Summa

(av kol.

3 och 4)

(milj. kr.)

7-0

2-6

5-0

H x 33-75 = 20-25

fj x 17.0 = 10-0

44-85

7-0

2-6

13-0

33-75

17-0

73-35

I anslutning till denna tablå har beredningen framhållit, att de inkomstökningar,

vilka vore direkt föranledda av de utav beredningen i skrivelsen

den 20 december 1947 förordade skatteskärpningarna uppginge till — i stället

för det tidigare beräknade beloppet om 401 miljoner kronor — sammanlagt

omkring 445 miljoner kronor. I jämförelse med inkomstberäkningarna

i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag måste det emellertid

anses, att de i tablån redovisade inkomstbeloppen — vare sig de berodde

på större förbrukning av nu ifrågavarande varuslag m. m. än vad tidigare

antagits eller höjda priser på desamma eller sammanhängde med de av beredningen

föreslagna skatteskärpningarna — bidroge till en ökning av

statsverkets inkomster under nästföljande budgetår med tillhopa omkring

475 miljoner kronor; och hela sistnämnda belopp komme, i den mån det

ej toges i anspråk för täckande av utgifter å driftbudgeten, att medföra

den åsyftade överbalanseringen av budgeten.

I remissyttrandena över beredningens skrivelse den 18 mars 1948 har beredningens

förevarande beräkningar rörande inkomstökningarna för nästkommande

budgetår icke föranlett annat uttalande än att kontrollstyrelsen

vitsordat riktigheten av dessa beräkningar såvitt desamma avsåge skatter

inom styrelsens förvaltningsområde.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

13

Departementschefen. Såsom framgår av statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag har jag beräknat, att den skärpta indirekta beskattningen

skulle för budgetåret 1948/49 medföra en samlad inkomstsumma på omkring

500 miljoner kronor. Enligt konsumtionsskatteberedningens beräkningar

i skrivelsen den 18 mars 1948 kunde de inkomstökningar, vilka vore

direkt föranledda av de utav beredningen tidigare förordade skärpningarna,

beräknas uppgå till sammanlagt omkring 445 miljoner kronor. Skillnaden

mellan dessa två belopp skulle enligt beredningens nu framlagda förslag

i stort sett kunna täckas genom en särskild beskattning av papp och papper.

För egen del har jag icke för avsikt att i detta sammanhang taga slutlig ställning

till frågan om storleken av nu ifrågavarande inkomstökningar; denna

fråga torde jag få anledning återkomma till vid framläggandet för riksdagen

av förslag till slutlig reglering av bland annat driftbudgeten för budgetåret

1948/49.

Beskattningen av papp och papper.

Historik, konsumtionsutvecklingen m. m.

Konsumtions skatt eb er edning en har inledningsvis erinrat om att frågan

rörande en särskild beskattning av papper tidigare varit föremål för utredning

inom finansdepartementet. Sålunda hade i en den 14 maj 1941 dagtecknad

departementspromemoria framlagts förslag om införandet av en

pappersaccis, vilken emellertid skulle träffa endast papper till tidningar

och tidskrifter. Denna pappersaccis avsågs skola utgöra ett komplement till

den allmänna omsättningsskatten, vilken av tekniska skäl icke ansågs böra

omfatta tidningar och tidskrifter. Förslaget blev av olika skäl icke genomfört.

Beträffande konsumtionsutvecklingen inom pappersbranschen

har beredningen anfört, att denna utveckling under senare år karakteriserats

av en starkt ökad efterfrågan på den inhemska marknaden utan en

däremot svarande ökning av tillverkningen. Sålunda hade under senaste tioårsperiod

den för den inhemska förbrukningen levererade myckenheten av

papper och papp ökat från 225 212 ton (år 1936) till 528 969 ton (år 1946)

samtidigt som tillverkningen ökat allenast från 830 518 ton (år 1936) till

974 310 ton (år 1946). För ernående av en av penningpolitiska skäl och ur

allmän försörjningssynpunkt önskvärd ökning av exporten av papper och

pappersmassa hade eu minskning av leveranserna till hemmamarknaden

ansetts erforderlig. En betydande nedgång av den inhemska konsumtionen

av papper och papp hade åstadkommits genom det våren 1947 genomförda

beslaget å papper och papp samt vissa därav tillverkade varor (kungörelsen

den 14 mars 1947, nr 119) och den därmed sammanhängande regleringen

av handeln med dessa varor (statens bränslekommissions cirkulär nr 532).

Enligt inhämtade uppgifter hade leveranserna av papper och papp för inhemsk

konsumtion under år 1947 uppgått till omkring 456 000 ton. För år

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

1948 vore det avsett, att den inhemska förbrukningen skulle beskäras utöver

vad som skett enligt planen för år 1947.

Beredningen har vidare anfört.

En önskvärd ytterligare minskning av den inhemska förbrukningen av

papper och papp skulle emellertid kunna ernås, därest förenämnda regleringsåtgärder

kompletterades med en särskild skatt å nu angivna varor. Genom

en dylik skatt skulle därjämte den nuvarande prisspänningen mellan

exportpriser och hemmamarknadspriser — de förra äro föremål för fri prisbildning

och de senare äro stoppriser —- i viss omfattning utjämnas. En allmän

beskattning av papper och papp skulle kunna anses vara desto mera

berättigad som det i vårt land, enligt vad bränslekommissionen i anslutning

till genomförandet av pappersregleringen framhållit, måste anses äga rum

ett uppenbart slöseri med omslagspapper och annat emballage. Även i fråga

om papper för tryckning av tidningar, tidskrifter och böcker torde den fria

tillgången på papper och de relativt låga priserna ha medfört en större ökning

av pappersförbrukningen än som är oundgängligen nödvändig. I sistnämnda

hänseende åsyftas icke den utmönstring av mindre önskvärda publikationer,

som i olika sammanhang varit föremål för övervägande, utan

den minskning av pappersåtgången, i vikt och yta räknat, som i åtskilliga

fall skulle kunna ernås genom en allmän och rationellt genomförd övergång

till tunnare och därmed i allmänhet lättare papperssorter och till mindre

tryckstilar. En eventuell papper sbeskattning synes av praktiska skäl böra

inskränkas att omfatta allenast papper och papp i obearbetat skick. Därest

under en dylik beskattning indrages jämväl av papper framställda färdigfabrikat

såsom påsar, kuvert, kartonger eller tapeter, skulle nämligen betydande

vanskligheter uppkomma i fråga om beskattningsområdets avgränsning,

samtidigt som kontrollsvårigheterna avsevärt skulle öka genom att

antalet skattskyldiga skulle mångdubblas och skattesystemet kompliceras

utan att likväl intäkterna skulle undergå en mot det ökade kontrollarbetet

ens tillnärmelsevis svarande höjning.

Enligt vad beredningen erinrat hade en särskild beskattning av papper och

PaPP genomförts i Danmark. Enligt gällande bestämmelser utginge å inom

landet tillverkat papper och papp i rullar, ark, plattor, skivor in. in. ävensom

å till riket införda sådana varor en särskild avgift med 20 öre per kilogram

för papper och med 2 öre per kilogram för papp, därvid gränsen mellan

de båda varuslagen satts till 250 gram per kvadratmeter. Vid införsel till

riket av arbeten av papper eller papp, hänförliga till viss varugrupp i tullstadgan,

utginge likaså en avgift av 20 öre per kilogram. Avgiften uttoges

beträffande inom landet tillverkad vara hos tillverkaren -— därvid avgiftsplikten

ansåges inträda vid varans leverans från tillverkningsstället — och

beträffande importerad vara enligt de för erläggande av tull gällande reglerna.

Undantagna från avgiftsplikt vore bl. a. för tryckning av dagliga tidningar

avsett tidningspapper.

I anslutning härtill må nämnas, att den 9 mars 1948 för danska folketinget

framlagts ett regeringsförslag om höjningen av skatten å papp och

papper — med undantag för tidningspapper — med respektive 3 öre och

10 öre per kilogram.

I Norge uttages ingen särskild skatt å papp eller papper.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

15

Tillverkning och handel inom pappersbranschen.

I fråga om tillverk ningsför hållandena har beredningen anfört

följande.

Det utgångsmaterial, som huvudsakligen användes vid pappersf ram ställning,

utgöres av lump, halm, trämassa samt pappersavfall. Med papper förstås

i det följande, där ej annat framgår av sammanhanget, även papp. Den

trämassa som kan komma till användning vid pappersframställningen benämnes

mekanisk trämassa (slipmassa) eller kemisk trämassa, beroende

på om de för papperstillverkningen avsedda träfibrerna frigjorts genom mekanisk

eller kemisk bearbetning. Den kemiska trämassan framställes efter

två metoder, den sura metoden, vilken ger sulfitcellulosa, eller den alkaliska

metoden, vilken alltefter använda lösningsmedel ger natron- eller sulfatcellulosa.

Papperets pris bestämmes i väsentlig grad av utgångsmaterialet, och alltefter

detta skiljer man på finpapper, medelfina papper och ordinära papper.

Såsom finpapper betecknas papper, som äro framställda av blekta lumpfibrer

eller av de högsta kvaliteterna av blekt sulfitcellulosa eller av en blandning

av dessa råvaror. För framställning av de medelfina papperskvaliteterna användes

blekt cellulosa enbart eller i blandning med oblekt cellulosa. Förekommer

mekanisk trämassa i papperet, hänföres detsamma till de ordinära

papperskvaliteterna.

Papper kan jämväl, oavsett utgångsmaterialet, indelas efter användningsområde.

För skrift, tryck och bildframställning avsedda papper kunna indelas i

dels skrivpapper (normal- och dokumentpapper, bokpapper, biljettpapper,

skrivmaskins- och postpapper, koncept- och notpapper), dels tryckpapper

(papper för koppartryck, boktryckpapper, fjäderlätta papper, bibelpapper,

illustrationstryckpapper, konsttryckpapper, gravyrtryckpapper, ljustryckpapper,

kromopapper, offsetpapper, tidningspapper, affischpapper) och dels ritpapper

(akvarellpapper, ritpapper för tekniska ändamål eller för kol-, kriteller

tuschteckningar).

Bland olika slag av papper för omslagsändainål märkas kraftpapper, påspapper,

kuvertpapper, pergamyn, silkespapper, kräppapper och transparenta

papper.

Därjämte finnas papper och papp för vissa särskilda ändamål, såsom läskpapper,

dupliceringspapper, kopieringspapper, maskinkartong, papp och kartong

av olika slag, s. k. japanpapper samt kinesiskt rispapper ävensom vulkanfiberprodukter.

I tulltaxan skiljes i första hand på papp (stat. nr 827—835) och papper

(stat. nr 836—857). Enligt särskild anmärkning till tulltaxan bestämmes

skillnaden mellan papp och papper sålunda, att, därest varan väger under

350 gram per kvadratmeter, hänföres den till papper, eljest till papp. Papp

indelas enligt tulltaxan i huvudsak i asfalttakpapp och liknande papp, förhydningspapp

utan impregnering, grålumppapp utan impregnering, på särskilt

sätt impregnerad, bestruken eller överdragen annan papp, vulkanfiber

och annan kemiskt beredd fiberpapp i plattor samt andra slag av papp.

Papper indelas enligt tulltaxan huvudsakligen i grovt omslagspapper, tidningspapper

samt andra slag av papper, cellulosavadd härunder inbegripen.

Papper tillhörande gruppen andra slag av papper äro i tulltaxan fördelade

på ett tjugutal statistiska nummer. Denna fördelning bar skett med beaktande

av såväl kvalitet som användningsområde.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 215.

Papper och papp tillverkas inom riket vid 67 bruk. Av dessa äro 61 anslutna

till svenska pappersbruksföreningen.

Vad härefter angår handeln inom papper sbranschen har

beredningen uttalat, att hemmamarknadens behov av papp och papper givetvis

täcktes huvudsakligen av inom riket tillverkade varor; endast beträffande

vissa speciella slag av papper förkomme någon import av betydenhet.

Beredningen har vidare anfört.

Övervägande delen av den för konsumtion inom riket avsedda produktionen

av papp samt annat papper än tidningspapper avsättes genom förmedling

av särskilda agenter, vilka i allmänhet bedriva sin verksamhet inom

bestämda distrikt. Större delen av produkterna levereras till industrier, tryckerier

och liknande för förbrukning eller vidare bearbetning. Återstoden finner

i oförändrat skick vidare avsättning genom grossister till smärre förbrukare

och förädlare samt ytterligare via detaljhandlare till enskilda konsumenter.

Av grossister finnas två kategorier, vilka åtnjuta olika rabatter

alltefter storleken av deras normala årsomsättning. Vissa grossister ha samtidigt

ställning av agent.

Såväl den industrielle förbrukarens som grossistens, detaljistens och den

enskilde konsumentens inköpspris för viss vara är beroende av storleken av

varje särskilt inköp. På grund av nu angivna förhållanden kunna icke för

samma vara — frånsett vissa standardiserade produkter av mindre betydelse

— angivas enhetliga priser vare sig från fabrik, i grosshandeln eller i detaljhandeln.

Försäljningen av tidningspapper på den svenska marknaden ombesörjes

sedan ett par årtionden av svenska tidningspappersbrukens förening u. p.a.,

till vilken förening samtliga framställare av tidningspapper äro anslutna. Försäljningen

tillgår så, att föreningen årligen överenskommer om ett slags ramavtal

med tidningsutgivareföreningen, till vilken praktiskt taget samtliga

svenska dagstidningar äro anslutna. Ramavtalet innehåller bestämmelser om

kvantiteter, priser, rabatter och övriga leveransvillkor, och i anslutning till

detsamma upprättas därefter särskilda leveranskontrakt mellan tidningspappersbrukens

förening och varje särskilt tidningsföretag. En mindre kvantitet

tidningspapper brukar också försäljas till grossister för användning till

skilda ändamål, såsom tryckning av programblad m. in. Priset är generellt

fastställt till visst öretal per kilogram fritt pappersbruket, varifrån dragas

rabatter enligt en särskild skala anpassad till årsuttagens storlek. Rabatterna

äro dock mycket obetydliga i förhållande till det fastställda priset per kilogram.

Beredningens förslag.

Beredningens överläggningar med vissa branschrepresentanter.

Till en början har beredningen omnämnt, att beredningen

ansett sig böra lämna olika branschorganisationer tillfälle att inför

beredningen framlägga sina synpunkter på en särskild beskattning av papper

(inklusive papp). Sålunda hade sammanträden hållits med representanter

för svenska pappersbruksföreningen, Sveriges grafiska industriförbund

(representerande bl. a. boktryckerier, litografiska tryckerier, bokbinderier,

kartongfabriker, påsfabriker, wellpappfabriker, tapetfabriker och

övriga pappersförädlingsindustrier), svenska tidningsutgivareföreningen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 215.

17

samt Sveriges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund. Vad från

dessa representanters sida anförts hade i huvudsakliga delar sammanställts

i en vid beredningens skrivelse fogad promemoria. I denna promemoria

hade jämväl redovisats de preliminära riktlinjer för utformningen av en

pappersbeskattning vilka före sammanträdena delgivits branschrepresentanterna.

Vidare hade beredningen under sitt utredningsarbete haft fortlöpande

kontakt med kontrollstyrelsen, vilken myndighet, därest en pappersbeskattning

genomfördes, syntes böra anförtros uppgiften att handhava

kontrollen över beskattningen.

Nyssnämnda promemoria torde såsom Bilaga A få fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag.

Allmänna synpunkter. I sin skrivelse den 18 mars 1948 har beredningen

erinrat om sitt uttalande i skrivelsen den 20 december 1947, att beredningen

inriktat sitt arbete på att genom undersökningar av olika varugrupper,

varuområden och särskilda inkomsttitlar i statsverkets driftbudget

utröna, i vilka hänseenden en skärpt indirekt beskattning — avsedd

att under en mera begränsad tidsperiod bidraga till överbalanseringen av

budgeten — borde genomföras. Jämväl under det fortsatta utredningsarbetet

hade beredningen genomfört sina undersökningar efter sagda linje.

Beredningen har framhållit, att det för beredningen legat nära till hands

att göra frågan om införandet av en pappersbeskattning till föremål för närmare

prövning, särskilt med hänsyn till att 1940 års urtima riksdag hemställt

om undersökning rörande möjligheterna att införa en pappersaccis,

vilken hemställan ännu icke föranlett någon lagstiftning på berörda område.

Ett ytterligare skäl för beredningen att ägna uppmärksamhet åt pappersbranschen

hade beredningen ansett vara det förhållandet, att inom riksdagen

tid efter annan påyrkats att tidskrifter, särskilt den s. k. veckopressen,

borde i någon form underkastas statlig beskattning.

Beredningen har vidare anfört alt såsom framginge av skrivelsen den 20

december 1947 hade beredningen i samband med framläggandet av förslaget

om en skärpt beskattning av vissa motorfordon och drivmedel till dessa

fordon uttalat, att en skärpning härutinnan - -i motsats till andra av beredningen

tillstyrkta skatteskärpningar — i viss mån kunde komma att

drabba även icke umbärliga varor och därjämte givetvis koinme att få återverkningar

på stora delar av näringslivet. Dessa beredningens uttalanden

vore i stort sett tillämpliga jämväl beträffande den nu ifrågasatta pappersbeskattningen.

Ehuru betydelsen av nämnda olägenheter uppenbarligen

icke borde underskattas, hade beredningen i allt fall funnit desamma icke

vara ett avgörande hinder mot genomförandet av en pappersbeskattning.

Beredningen hade vid sitt ståndpunktstagande i förevarande hänseende ansett

sig böra särskilt åberopa, att riksdagen genom att godtaga eu skärpning

i beskattningen av drivmedel till motorfordon trots de invändningar

som gjorts mot densamma —- ansett olägenheterna av sistnämnda skatte
lliliung

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. Nr 21S.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

skärpning vara mindre än den fördel som vunnes genom att budgeten överbalanserades

med den genom skatteskärpningen uppnådda inkomstökningen.

Det vore uppenbart, att en pappersbeskattning liksom den skärpta beskattningen

i övrigt skulle i sin mån bidraga till en begränsning av förefintligt

köpkraftsöverskott.

Enligt beredningens mening kunde de invändningar, som från branschrepresentanternas

sida anförts mot införandet av en pappersbeskattning,

icke tillmätas så stor betydelse, att på grund därav tanken på en dylik beskattning

borde avvisas. I anslutning härtill borde framhållas, att den av

branschrepresentanterna framförda kritiken avsett det i bilaga A omnämnda

preliminära utkastet till pappersbeskattning, däri föreslagits en så hög

accis som 30 öre per kilogram.

Beredningen har härefter uttalat, att på sålunda anförda skäl och då

några allvarligare tekniska hinder för genomförandet av en pappersbeskattning

icke syntes föreligga, hade beredningen ansett sig böra i princip förorda

införandet av en sådan beskattning. I anslutning härtill ville emellertid beredningen

understryka, att denna beskattning, med hänsyn till syftet med

densamma, icke borde erhålla permanent karaktär utan i likhet med övriga

av beredningen förordade skatteskärpningar göras tillfällig. Vidare borde

givetvis den merkostnad, som drabbade pappersbranschen genom en ny beskattning,

slå igenom i konsumentpriserna.

Detalj spörsmål. Beträffande vissa mera betydelsefulla detalj spörsmål,

som berörde utformningen av pappersbeskattningen, har beredningen

anfört.

Vad först angår frågan om beskattningsområdets avgrånsning har i det

föregående rent allmänt framhållits, att beskattningen borde begränsas till

papper och papp och att av papper eller papp framställda produkter sålunda

icke borde träffas av särskild skatt utöver skatten å råvaran. En dylik

gränsdragning torde i stort sett icke erbjuda några svårigheter. I vissa fall

kan emellertid tveksamhet uppstå, huruvida viss vara ur skattesynpunkt

bör betraktas såsom papper eller papp respektive såsom produkt, framställd

av dessa varuslag. Detta gäller särskilt sådana varor, som varit föremål

för efterbehandling av den art, att varan fortfarande bibehållit sin karaktär

av papper eller papp, exempelvis kräppat, plisserat, pressat, impregnerat,

lackerat, förgyllt eller annorledes än i massan färgat papper eller

papp. Framställning av dylik vara bedrives huvudsakligen vid samma bruk,

som tillverkat det för ändamålet erforderliga råpapperet. Det förekommer

emellertid även, att kräppning, plissering etc. verkställes vid särskilda pappersförädlingsindustrier.

På grund härav skulle vid en beskattning av jämväl

på nu angivet sätt behandlat papper, förutom de egentliga pappersbruken,

även ett antal pappersförädlingsfabriker komma att bliva skattskyldiga.

Av kontrolltekniska skäl är det emellertid önskvärt, att skattskyldigheten

begränsas på sådant sätt att skatten uttages endast vid pappersbruken.

Då vidare en sådan bearbetning av papper som förut sagts i vissa fall

medför en icke obetydlig viktökning, synas — med hänsyn till att skatten såsom

i det följande närmare framhålles lämpligen bör utformas som en

viktskatt — starka skäl tala för att begränsa det skattepliktiga varuområdet

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

19

att avse allenast papper och papp i obearbetat skick. Härigenom skulle skyldigheten

att erlägga skatt komma att åvila pappersbruken för all av dem

verkställd utlämning av papper och papp i obearbetat eller bearbetat skick.

Fristående pappersförädlingsindustrier skulle komma att få erlägga skatt

redan vid inköp av erforderlig råvara. I fall där fortsatt bearbetning verkställes

vid samma pappersbruk, som framställt råvaran, torde genom särskilda

regler för beskattningen en likformig skattebelastning kunna ernås.

Beredningen har härefter uttalat, att vissa skäl kunde föreligga att från

beskattning undantaga papper, avsett för tryckning av allmänna nyhetstidningar.

Ett undantagande från skatteplikt av sådant papper syntes icke

medföra särskilda kontrollsvårigheter, då tidningspapper distribuerades uteslutande

genom en särskild organisation och därjämte tillverkades i bestämda,

från annat papper artskilda kvaliteter. I den mån tidningspapper

avsåges att användas för annat ändamål än för tryckning av allmänna nyhetstidningar,

t. ex. för veckotidningar, dragningslistor och liknande, borde

detsamma emellertid vara underkastat beskattning. Beredningen ansåge sig

böra föreslå, att tidningspapper som användes för tryckning av mera allmänna

nyhetstidningar (d. v. s. vad som i dagligt tal benämnes dagspressen)

undantoges från beskattning. Inom beredningen hade diskuterats, huruvida

icke jämväl sådant tidningspapper, som användes för tryckning av

facktidningar och facktidskrifter, skulle kunna undantagas från beskattning.

Emellertid hade beredningen med hänsyn till de praktiska svårigheterna

att verkställa en gränsdragning i detta hänseende icke ansett sig

kunna förorda, att tidningspapper som användes för nu angivet ändamål

fritoges från pappersbeskattningen.

Beredningen har vidare anfört.

Bland de varuslag, som i tulltaxan hänföras till varugruppen papp, märkas

s. k. träfiberplattor. Dylika plattor äro dock i tillverkningshänseende

icke att betrakta såsom papp och framställas icke vid pappersbruk utan

huvudsakligen inom sågverks- och pappersmasseindustrierna. En skattebeläggning

jämväl av dylika plattor skulle fördenskull komma att medföra,

att antalet skattskyldiga icke oväsentligt skulle öka. Även i fråga om användningsområden

föreligger en bestämd skillnad mellan plattor av förevarande

art samt papp. Det synes på grund härav motiverat att undantaga

träfiberplattor från skatteplikt.

Beskattningen av papper och papp bör givetvis omfatta jämväl till riket

införda varor. Med hänsyn härtill bör vid beskattningsområdets avgränsning

anknytning ske till gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning.

För att icke inhemska tillverkare av bearbetat papper och papp eller avprodukter,

i vilka papper eller papp ingår såsom en mera väsentlig beståndsdel,

skola missgynnas, torde det vara erforderligt att vid import skattebelägga

även papper och papp i bearbetat skick samt vissa produkter avpapper

eller papp, såsom böcker, tidskrifter, pappersemballage av olika slag

och papeterier. Skatten torde i dylika fall dock lämpligen böra uttagas allenast,

dä den importerade varan skall återförsäljas.

Beträffande beskattningsformen torde en beskattning av papper och

papp kunna genomföras såsom värdebeskattning eller såsom viktbeskattning.

På sätt förut angivits kunna på grund av de inom pappersbranschen

förekommande avansförhållandena icke fastställas sådana fixerade varu
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

värden, som kunna vara ägnade att läggas till grund för en skatteberäkning.

Den enda framkomliga vägen synes fördenskull vara att anordna beskattningen

såsom en viktbeskattning. En viktbeskattning erbjuder också

beaktansvärda företräden framför en värdebeskattning i det hänseendet, att

kontrollmyndigheten med enkla kontrollåtgärder kan ernå fullt skatteutbyte.

En efter vikt beräknad skatt å papper och papp synes lämpligast böra

uttagas hos tillverkaren. Pappersbrukens antal utgör såsom förut angivits

endast 67. Med hänsyn till det ringa antalet skattskyldiga skulle kontrollmyndighetens

bestyr med pappersbeskattningen vid nu föreslagen skatteutformning

komma att i hög grad underlättas. Å importerat papper — obearbetat

såväl som bearbetat — ävensom å sådana importerade produkter

av papper, som enligt vad förut sagts kunna komma att skattebeläggas,

synes skatten böra påföras vid införseln och alltså erläggas samtidigt med

eventuell tullavgift.

Den i det föregående förordade beskattningen synes i väsentliga delar

vara att jämställa med den skatt å vissa konfityrer och tekniska preparat,

som regleras genom 1941 års varuskatteförordning. Med hänsyn till att

varuskatten är en värdeskatt och pappersskatten lämpligen synes böra utformas

såsom en viktskatt, kan pappersbeskattningen dock icke med fördel

inrymmas i varuskatteförordningen. Pappersbeskattningen bör fördenskull

regleras genom en särskild författning, vilken dock i stora delar kan givas

enahanda utformning som varuskatteförordningen.

Vad angår tidpunkten för skattskyldighetens inträdande synes denna

skyldighet, i likhet med vad fallet är beträffande varuskatten, böra inträda,

då den skattepliktiga varan av tillverkare antingen levereras till köpare eller

tages i anspråk för vidare bearbetning. Det senare skulle gälla i de fall,

då en fortsatt behandling av skattepliktig vara av egen tillverkning äger

rum. En sådan fortsatt behandling förekommer, såsom förut antytts, i relativt

stor utsträckning vid flera bruk och omfattar exempelvis impregnering,

fernissning, lackering och förgyllning av papper samt tillverkning av

påsar, kuvert och papeterier.

Enär skatten enligt beredningens åsikt beträffande inom riket tillverkad

vara i princip skulle utgå allenast å papper och papp i obearbetat skick,

torde det vara erforderligt, att beskattningsmyndigheten erhåller befogenhet

att bestämma de närmare beräkningsgrunder, efter vilka skatt skall utgå

i fall, där skattskyldig jämväl verkställer fortsatt bearbetning av papper

eller papp av egen tillverkning.

Beträffande skattepliktiga varor, som införas till riket, bör skattskyldigheten

inträda vid införseltillfället.

I fråga om skattesatsen må omnämnas att priserna för olika slag av papper

vid leverans från pappersbruk äro relativt varierande. Sålunda betingar

exempelvis omslagspapper, beroende på kvaliteten, priser från 49—85 öre

per kilogram och smörpapper priser från 75—95 öre per kilogram. Dessa

priser gälla vid leveranser om minst 10 ton. I fråga om papper för tryckerioch

skrivändamål gälla vid leveranser om minst 1 ton priser som variera

mellan omkring 80 öre och omkring 1 krona per kilogram. För

papp gälla vid leveranser om minst 1 ton priser varierande mellan 47 och

73 öre per kilogram. Det skulle med hänsyn till att priserna å finpapper

genomsnittligt ligga icke oväsentligt högre än priserna å de flesta andra slag

av papper, t. ex. omslagspapper, kunna ifrågasättas att införa skilda skattesatser

för å ena sidan finpapper och å andra sidan övriga till beskattning

föreslagna pappersslag. Av kontrolltekniska och tulltekniska skäl — till ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

och samma iullstatistiska nummer hänföras i vissa fall både finpapper och

andra papperssorter — synes emellertid beskattning efter enhetlig skattesats

erbjuda enda framkomliga vägen. Det må härvid även framhållas, att

prisskalorna för å ena sidan finpapper och å andra sidan övriga slag av

papper delvis täcka varandra. Med hänsyn till fördelarna ur kontrollsynpunkt

och då prisskillnaden mellan papp och vissa papperssorter icke är

större än skillnaden mellan priserna för vissa slag av papper bör gemensam

skattesats föreskrivas för såväl papper som papp.

Till vilket belopp denna enhetliga skattesats bör bestämmas är beroende

på flera olika faktorer. Å ena sidan är det angeläget, att statsverket för ernående

av den såsom önskvärd ansedda överbalanseringen av budgeten för

nästkommande budgetår tillföres ett skattebelopp av mera betydande storlek.

Å andra sidan bör skatten icke utgå efter en så hög skattesats, att

strukturförändringar inträda inom de branscher som direkt beröras av beskattningen,

och vidare bör särskilt beaktas — såsom från pappersbruksföreningens

sida framhållits — att beskattningen icke medför några rubbningar

i export- och importförhållandena såvitt angår papper och papp.

Beträffande storleken av papperskonsumtionen på den inhemska marknaden

må här nämnas, att denna konsumtion under år 1947 uppgick till fol
-

jade kvantiteter:

Kvalitet Ton

Kraftpapper .................................... 77 692

Sulfitpapper .............. 41 228

Greaseproof och pergamyn ...................... 6 836

Tidningspapper inkl. smärre kvantiteter makulatur . . 121 630

Journalpapper .................................. 26 603

Finpapper ...................................... 60 450

Papper av övriga slag inkl. cellulosavadd .......... 42 511

Papp och kartong ........................:_78 991

Summa: 455 941

1 anslutning härtill har beredningen anfört, att det kunde antagas, att

förbrukningen av papper och papp på den inhemska marknaden under tiden

den 1 juli 1948—den 30 juni 1949 komme att — på grund av rådande försörjningsläge

— understiga 1947 års konsumtion. Med ledning av tillgängliga

uppgifter hade beredningen antagit, att förbrukningen under nästkommande

budgetår stannade vid 420 000 ton. Under förutsättning att en likformig

nedskärning komme att ske av förbrukningen av tidningspapper samt

annat papper och papp, kunde förbrukningen av tidningspapper under sagda

tid beräknas till cirka 110 000 ton samt av annat papper och papp till

cirka 310 000 ton. En enhetlig skattesats av 15 öre per kilogram för papper,

som användes för andra ändamål än till tryckning av allmänna nyhetstidningar,

samt för papp skulle i enlighet härmed medföra nya skatteintäkter

för statsverket under nästföljande budgetår med omkring 48 miljoner kronor.

Beredningen, som ansåge att några mera allvarliga skadeverkningar av

en skattesats av nyssnämnda storleksordning icke behövde befaras, förordade

att vid beskattningen av papper och papp skattesatsen fastställdes till

15 öre per kilogram. Såsom framginge av vad förut anförts understege denna

skattesats avsevärt vad som föreslogs i beredningens preliminära utkast

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 215-

till pappersbeskattning och som legat till grund för branschrepresentanternas

yttranden till beredningen. Jämväl vid import borde såvitt angår obearbetat

papper och papp skatten uttagas efter förenämnda skattesats. Denna

skattesats borde tillämpas även vid införsel av papper och papp i bearbetat

skick, däri inbegripna arbeten av papper och papp.

Beredningen har anfört ytterligare följande.

Vad angår frågan om gränsdragningen mellan skattepliktigt tidningspapper

och sådant tidningspapper, som användes för tryckning av allmänna nyhetstidningar,

torde det böra ankomma på kontrollmyndigheten — d. v. s.

kontrollstyrelsen - att träffa avgöranden härutinnan. Inom beredningen

har diskuterats inrättandet av ett särskilt rådgivande organ vid sidan av

kontrollstyrelsen med uppgift att biträda vid avgörande av frågan huruvida

en viss tidning borde hänföras till kategorien allmän nyhetstidning eller

icke. I detta rådgivande organ skulle givetvis ingå representanter för tidningspressen

och pappersbranschen samt annan helt fristående sakkunskap.

Emellertid har beredningen icke ansett sig böra tillstyrka en sådan

anordning, bland annat med hänsyn till att kontrollstyrelsen under alla

förhållanden måste få fria händer att i särskilda fall anlita den expertis

som styrelsen finner erforderligt tillkalla.

Inom beredningen har framhållits, att gränsdragningen mellan allmänna

nyhetstidningar och facktidningar i vissa fall kunna vålla svårigheter och

även stundom verka orättvis; och såsom exempel har anförts att sådana

facktidningar som Köpmannen och Jordbrukarnas föreningsblad, vilka delvis

i samarbete med statens livsmedelskommission och andra krisorgan förmedlade

aktuella nyheter beträffande ransoneringar och regleringar, borde

anses såsom allmänna nyhetstidningar. Beredningen har i denna fråga

icke funnit sig böra göra annat uttalande än att den omständigheten, att

vissa aktuella ransoneringsmeddelanden in. in. införas i en fackpublikation

icke i och för sig kan medföra att publikationen i fråga skall hänföras till

gruppen allmän nyhetstidning. En annan lösning kan tänkas ske sålunda,

att därest krismyndigheterna finna det angeläget, att dylika meddelanden

publiceras i vederbörande fackorgan, krismyndigheterna utbetala ersättning

av statsmedel för sådan publicering.

Beträffande frågan om beskattningens genomförande är det uppenbart,

att alltefter den växlande lagerhållningen hos olika företagare, vilka nyttja

papper eller papp i sin rörelse, skulle pappersbeskattningens genomförande

kunna komma att medföra vissa ojämnheter i konkurrenshänseende.

Sålunda skulle eu företagare, exempelvis en tapetfabrik, som vid tiden för

skattens ikraftträdande måhända kan ligga inne med ett i jämförelse med

andra företag i branschen ovanligt stort papperslager, under en viss övergångsperiod

kunna göra en häremot svarande större vinst i sin rörelse. Det

skulle med hänsyn härtill vara påkallat att genomföra en beskattning

av lager av papper och papp annorstädes än vid pappersbruk, till den del

dylika lager äro större än normalt. Å andra sidan skulle införandet av en

dylik lagerbeskattning bliva förenat med vissa kontrollsvårigheter. Härtill

kommer att lagerhållning av papper och papp i nu rådande försörj ningsläge

snarare får anses mindre än större än normalt. Vid sina överväganden

i denna fråga har beredningen funnit sig böra föreslå, att en lagerbeskattning

genomföres åtminstone såvitt angår större lager av papper och

papp. Beredningen har icke tagit ställning till frågan om den närmare utformningen

av en dylik lagerskatt.

Vad angår tiden för ikraftträdandet av pappersbeskattningen förordar

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

beredningen, att denna beskattning träder i tillämpning från och med den

1 juli 1948. I anslutning härtill må framhållas, att i sådana fall då helårsprenumeration

för år 1948 verkställts å periodisk publikation, som tryckes

å skattebelagt papper, restitution bör medgivas för skatt som belöper å

nämnda del av upplagan i den mån kompensation för skatten icke kan erhållas

i annan ordning.

Reservation m. in. Mot beredningens förslag anfördes reservation

av ledamoten herr Öhman. Denna reservation torde såsom Bilaga B få

fogas vid statsrådsprotokollet.

I samband härmed må omnämnas, att beredningens ledamot herr Henriksson

i särskilt yttrande anfört, att den indirekta beskattning, till vilken

beredningen haft i uppdrag att framlägga förslag, motiverats av penningpolitiska

skäl. Såsom en isolerad åtgärd kunde denna beskattning dock icke

få erforderlig penningpolitisk effekt. Den måste infogas såsom ett led i

samordnade åtgärder för den samhällsekonomiska balansens återställande.

Då denne ledamot anslutit sig till beredningens förslag om en beskattning

av papper och papp med 15 öre per kilogram, hade detta skett under de

förutsättningar, som angivits dels i dennes särskilda yttrande till beredningens

skrivelse den 20 december 1947 och dels i motionerna I: 175 och

IT: 237 till innevarande års riksdag.

Remissyttrandena.

3 Beredningens förslag om införandet av en särskild beskattning av papp

och papper har i princip tillstyrkts av kontrollstyrelsen, kommerskollegium

och statens priskontrollnämnd.

Ä andra sidan har beredningens förslag avstyrkts av statskontoret och

samtliga enskilda organisationer vilka avgivit yttranden i ärendet, dock har

kooperativa förbundet förordat en mera begränsad pappersbeskattning. Statens

bränslekommission har anfört, att de försörjningsuppgifter i fråga om

papper, vilka anförtrotts kommissionen, kunde genomföras utan den föreslagna

beskattningen.

I remissyttrandena från de enskilda organisationerna har i flera fall hänvisats

till de uttalanden, som framförts vid de i beredningens skrivelse den

18 mars 1948 omnämnda sammanträdena inför beredningen med representanter

för svenska pappersbruksföreningen in. fl. Beträffande innehållet i

övrigt i remissyttrandena må här omnämnas följande.

Allmänna synpunkter. Av de remissinstanser, som tillstyrkt

beredningens förslag, har kontrollstyrelsen anfört följande.

Frågan om införandet av särskild skatt å papper (och papp) har tidigare

varit föremål för utredningar i olika sammanhang utan att ha föranlett

någon lagstiftning på området. Det måste även nu av olika anledningar

förefalla i viss mån tveksamt, huruvida en beskattning av papper bör komma

till stånd. Beträffande de med den föreslagna beskattningen förenade

olägenheterna har sålunda från branschorganisationernas sida bland annat

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 215.

framhållits, att beskattningen skulle komma att drabba böcker och tidskrifter

samt emballage för alla slag av varor, däribland livsmedel. Då med

den föreslagna relativt låga skattesatsen, 15 öre för kilogram, skatten allenast

obetydligt skulle komma att påverka prissättningen, torde de påtalade

olägenheterna emellertid icke böra tillmätas avgörande betydelse. Kontrollstyrelsen

förutsätter härvid, att skatten medgives slå genom i konsumentpriserna

och att densamma sålunda icke skall bäras av näringslivet. — Beredningen

har för sin del till frågan om skattens verkningar framhållit, att

en beskattning av papper skulle medföra en önskvärd minskning av den

inhemska förbrukningen av denna vara, varigenom ytterligare kvantiteter

papper skulle frigöras för export. Detta skulle givetvis vara till gagn såväl

för landet som — då världsmarknadspriserna betydligt överstiga priserna

på hemmamarknaden — för den enskilde pappersfabrikanten. En måttlig

pappersskatt synes sålunda icke verka rubbande på avsättningsförhållandena

inom branschen, så länge full avsättning kan erhållas till tillfredsställande

exportpriser. Därest mera väsentliga förändringar i dessa förhållanden

skulle inträda, bör fördenskull frågan om beskattningens bibehållande

ofördröjligen upptagas till behandling. Med hänsyn till vad sålunda anförts

och då en pappersskatt, jämfört med övriga av kontrollstyrelsen handhavda

skatter, icke torde komma att erbjuda större svårigheter av skatteteknisk

art, finner kontrollstyrelsen sig kunna tillstyrka den föreslagna pappersbeskattningen.

Denna bör givas klart provisorisk karaktär, lämpligen såsom

i betänkandet föreslagits genom att beslutas för ett år i sänder. Då

skattens fortbestånd på sätt angivits bland annat bör bedömas med beaktande

av de vid varje tidpunkt aktuella exportpriserna, torde Kungl. Maj :t

därjämte — i analogi med vad som gäller i fråga om margarinaccisen

böra erhålla riksdagens bemyndigande att, då anledning därtill föreligger,

sänka skattesatsen eller suspendera skatten. — Pappersskatten skulle enligt

beredningens beräkningar giva en intäkt av 48 miljoner kronor årligen.

Kontrollstyrelsen finner det för sin del vara av värde, om en skatteintäkt

av denna storleksordning kan erhållas genom beskattning av en enda varugrupp.

Ett uttagande av indirekt skatt till motsvarande belopp inom annat

varuområde skulle nödvändiggöra indragande under beskattning av ett flertal

varugrupper — därav sannolikt åtskilliga, som kunde betecknas såsom

mera oumbärliga. Genom en dylik utvidgning av det skattepliktiga varuområdet

skulle skattekontrollen för visso i hög grad försvåras.

Kommerskollegium har erinrat om att i den finansplan, som fogats vid

statsverkspropositionen till innevarande års riksdag hade en överbalansering

av driftbudgeten för budgetåret 1948/49 med 500 miljoner kronor

framhållits såsom önskvärd. Den nu föreslagna beskattningen av papper

och papp utgjorde — jämte de redan fastställda skatterna på vissa särskilda

varor och tjänster — led i strävandena att åstadkomma en sådan

överbalansering. Det förtjänade i detta sammanhang framhållas, att det inflatoriska

trycket icke syntes minska i den omfattning som konsumtionsskatteberedningen

avsett. Köpkraftsminskningen syntes nämligen genom

statens egen pappersförbrukning och genom svårigheten att i alla fall övervältra

den föreslagna skatten på konsumenterna icke komma att bli av beräknad

omfattning. Emellertid syntes inkomstökningen av redan beslutade

konsumtionsskatter icke vara tillräcklig utan nödvändiggöra uttagande av

ytterligare skatt å konsumtionen. Ehuru kollegium funnit mycket vägande

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

invändningar ha framförts mot den föreslagna beskattningen, ansåge sig

kollegium med hänsyn till nu rådande allvarliga ekonomiska läge ej kunna

motsätta sig en beskattning av föreslagen art, därvid kollegium fäst särskilt

avseende vid dess tillfälliga karaktär och vid den omständigheten att

införandet av en allmän lågprocentig omsättningsskatt — vilket i och för

sig syntes ha varit att föredraga — med hänsyn till redan beslutade konsumtionsskatter

svårligen kunde för närvarande vidtagas.

Statens priskontrollnämnd, som tillstyrkt beredningens förslag, har funnit

sig böra fästa särskild vikt vid möjligheterna att genom den föreslagna

beskattningen ernå besparingar i papperskonsumtionen. Nämnden ville emellertid

ifrågasätta om icke med stöd av gällande pappersreglering ytterligare

begränsningar i förbrukningen av papper skulle kunna åstadkommas på åtskilliga

områden.

Såsom motivering för avstyrkandena av beredningens förslag om en pappersbeskattning

ha olika skäl anförts. Sålunda har invänts bl. a., att en

dylik beskattning icke komme att — såsom beredningen antagit — vare sig

uppsuga befintligt köpkraftsöverskott eller minska papperskonsumtionen.

I dessa hänseenden har Sveriges grossistförbund anfört.

Motivet för den föreslagna skatten anges vara dels att i likhet med övriga

nyligen beslutade varuskatter bidraga till en begränsning av köpkraftsöverskottet,

dels att minska konsumtionen av papper. Vad sistnämnda

motiv beträffar må framhållas, att den förut i år beslutade skärpningen

av ransoneringen av papper, vilken i de flesta fall blir mycket kännbar för

förbrukarna av papper, knappast ger utrymme för ytterligare besparing

därav. Det får därför antagas, att den enda verkan av skatten blir ökade utgifter

för dem som använda papper. I den mån dessa ökade utgifter övervältras

på allmänheten leder detta givetvis till en motsvarande minskning

av köpkraft söverskottet. Att märka är emellertid dels att statens egen pappersförbrukning

torde motsvara minst Va av den totala konsumtionen av

finpapper inom landet, och dels att en icke obetydlig del av kostnadsökningen

av praktiska skäl icke torde kunna övervältras på allmänheten.

På goda grunder kan man därför utgå från att köpkraftsminskningen endast

blir en mindre del av de 48 milj. kr., som skatten beräknas inbringa,

alltså ett relativt obetydligt belopp. I förhållande till det av Kungl. Maj :t

nämnda totalbeloppet för de intäkter, som de ökade indirekta skatterna

skulle giva, blir sålunda verkan av en eventuell pappersskatt synnerligen

obetydlig.

Svenska pappcrsbruksföreningen har framhållit att beredningens uttalande,

att en önskvärd ytterligare minskning av den inhemska förbrukningen

av papper och papp skulle kunna ernås genom den föreslagna accisen,

vore såtillvida en missuppfattning, som storleken av leveransen på

svenska marknaden redan för närvarande reglerades genom statliga åtgärder

och det i anslutning därtill träffade avtalet mellan bränslekommissionen

och föreningen. Av denna anledning funnes sålunda icke något som

helst skäl att tillgripa eu skatt som ett instrument för att ytterligare begränsa

konsumtionen, eftersom alla behövliga regleringsåtgärder kunde

vidtagas på redan etablerade vägar. Beredningen uttalade vidare, att ge
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

nom en dylik skatt den nuvarande prisspänningen mellan export- och hemmamarknadspriserna

i viss omfattning skulle utjämnas. Det vore beklämmande

att konstatera, att en prisspänning, som uppstått till följd av myndigheternas

egen politik, vilken inneburit ett upprätthållande i stort sett

av 1941 års prisnivå för papper och papp genom en däremot svarande uppoffring

från pappersindustriens sida och som sålunda direkt skapat denna

spänning, nu av konsumtionsskatteberedningen användes som argument

för införandet av en skatt. Logiskt sett borde väl resultatet i stället ha blivit

ett lörordande från beredningens sida av en frigivning av inlandspriserna

för papper och papp, varigenom de ökade intäkter, som därigenom

kunde tillföras industrien, automatiskt bleve föremål för beskattning och

sterilisering genom gällande skatteförfattningar och den ifrågasatta nya

lagen om allmän vinststerilisering. Genom att gå den väg som beredningen

nu valt hade beredningen i själva verket ifrågasatt en diskriminering av

pappersindustrien i förhållande till andra industrier på ett sätt, som måste

framstå som direkt stötande mot all sund rättskänsla.

Statskontoret har ansett, att det icke vore möjligt att på den av beredningen

föreslagna vägen nå en eftersträvad indragning av överflödig köpkraft;

resultatet av den föreslagna skatten syntes i stället bliva en inflationsfrämjande

prisökning, som ytterst komme att drabba den minst penningstarka

delen av befolkningen. Statskontoret har därjämte — såvitt angår

skattens återverkningar på staten såsom förbrukare av papper — åberopat

att om inköpsvärdet av det av staten förbrukade papperet uppskattningsvis

beräknades till cirka 20 miljoner kronor per år, kunde merkostnaderna

på grund av skatten beräknas till omkring 3,5 miljoner kronor; av

sistnämnda belopp återginge dock 3 miljoner kronor till statsverket i form

av skatteinkomster och 0,5 miljoner kronor komme att utgöra verklig kostnadsstegring

på grund av ökade lagringskostnader in. in. för förädlingsindustrien.

Vidare har mot beredningens förslag invänts, att eu pappersbeskattning

— som enligt beredningens förslag skulle slå igenom i konsumentpriserna

— komme att i stor utsträckning drabba oumbärliga varor. I denna fråga

har handelskammaren i Göteborg framhållit, att finansministerns uttalande

i samband med planläggningen av den konsumtionsbeskattning, som nu

hölle på att genomföras, gåve vid handen, att en beskattning av livsmedel

och vissa andra oumbärliga varor icke borde tillgripas. Handelskammaren

kunde icke finna annat än att det nu föreliggande skatteförslaget i väsentliga

delar strede mot detta finansministerns uttalande. Såsom framginge

av de vid förslaget fogade utredningarna skulle en skatt av det slag som

utredningen förordat omedelbart komma att påverka livsmedelspriserna

och priserna å en mängd oumbärliga varor som hade papper eller papp till

utgångsmaterial. Beredningen hade också med tanke härpå i sin skrivelse

åberopat riksdagens ställningstagande till drivmedelsbeskattningen såsom

ett skäl för frångående av principen att konsumtionsbeskattningen endast

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215

27

skulle drabba umbärliga varor. Att man beträffande ett viktigt område

frångått principen om beskattningens läggande endast å umbärliga varor,

syntes handelskammaren icke utgöra något skäl för att utvidga beskattningen

till nya områden, där den utan tvekan konmie att medföra prisförhöjningar

på en mångfald oumbärliga varor. Med användandet av en dylik

argumentering skulle man ju kunna motivera en konsumtionsbeskattning

på snart sagt vilka viktiga varor som helst.

Skånes handelskammare har anfört.

Mot den föreslagna accisen talar enligt handelskammarens mening särskilt

den omständigheten, att papper och papp användes som råvara eller

förpackning för en stor mångfald varor. Accisen kan till följd härav, trots

att den drabbar endast två varuslag, papper och papp, knappast anses utgöra

en form för punktbeskattning. Den kommer nämligen att verka kostnadsfördyrande

inom praktiskt taget varje område av näringslivet inom såväl

produktionen som distributionen. Handelskammaren inskränker sig till att

peka på vissa mera betydelsefulla områden, där sådana verkningar komma

att uppstå, bl. a. träffas jordbruket. Sålunda distribueras sådana förnödenheter

som spannmål, fodermedel, utsäde, rotfrukter och gödning merendels

förpackade i pappersemballage och påverkas därför av skatten. Kostnadsökningarna

för dessa varuslag, som för övrigt även drabbar skördegarn, komma

självfallet att belasta jordbrukets priskalkyl, varigenom skatten kommer

att influera å jordbrukets prissättning. De största verkningarna komma

emellertid att framträda i fråga om rena konsumtionsvaror, särskilt inom

livsmedelsområdet, där pappersemballage i stor utsträckning användes som

förpackning. Som av pappersbruksföreningen påpekats hänför sig icke

mindre än närmare en tredjedel av hela papperskonsumtionen till livsmedelsemballage

eller sådant emballage, där en kostnadsökning direkt eller indirekt

kommer att påverka livsmedelspriserna. Även priserna å andra konsumtionsvaror

än livsmedel komma att påverkas. Exempel härpå erbjuder skodon

ävensom tvättmedel. Särskild uppmärksamhet förtjänar det förhållande, att

åtskilliga byggnadsmaterial komma att drabbas av skatten såsom cement,

takpapp, tapeter och linoleum. Den ökning av byggnadskostnaderna, som

accisen kommer att förorsaka, står i dålig överensstämmelse med den politik,

som statsmakterna eljest tillämpa på detta område, vilken går ut på subventionering

av bostadsproduktionen. Handelskammaren vill i detta sammanhang

erinra om, att den statliga bostadspolitiken å sin tid ansågs motivera

att impregnerat byggnadspapp, inklusive takpapp, undantogs från den allmänna

omsättningsskatten. Det kan nämnas, att även skördegarn och papperssäckar

voro befriade från omsättningsskatt.

Handelskammaren har sökt från ett antal ledande industriföretag införskaffa

uppgifter om, vad aecisens införande skulle för respektive företag

betyda i kostnadshänseende. Därvid har inhämtats, att exempelvis cementindustrien,

som använder papperssäekar som förpackning till eu sammanlagd

kvantitet av ca (i 700 ton om året, skulle få vidkännas en kostnadsökning

om ca 1 miljon kronor. För sockerindustrien, vars årliga papperskonsumtion

belöper sig till ca <S 000 ton, skulle motsvarande kostnadsökning uppgå till

ca 1,2 miljoner kronor. För superfosfatindustrien, som har en pappersförbrukning

av 4 500 ton, skulle kostnadsökningen komma all uppgå till närmare

700 000 kronor. För skördegarnstillverkningen, vilken svarar för en

kvantitet av 0 000 lon, blir kostnadsökningen 900 000 kronor. För takpappsindustrien

kommer skatten att nödvändiggöra en prisböjning av ca 1

krona per rulle takpapp, vilket innebär eu böjning med 4 å 5 procent. Mot
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 215.

svarande prishöjningar skulle bli för skördegarn 10 procent och för rotfruktssäckar

av spinnpapper 7 å 8 procent.

Sveriges grossistförbund har uttalat, att den obetydliga köpkraftssterilisering,

som en pappersskatt skulle innebära, givetvis borde vägas mot de

olägenheter, som pappersskatten kunde komma att medföra. Att dessa bleve

mycket betydande vore uppenbart. Papper hade numera blivit en oumbärlig

vara i det dagliga livet och intoge en nyckelposition i både produktion och

distribution. Bristfälligt emballage ledde lätt till varuförstörelse. En försämring

av emballaget för transportförpackningar vore för övrigt icke genomförbar

med hänsyn till järnvägens ansvarsbestämmelser. Ur hygienisk synpunkt

spelade ordentligt emballage en stor roll. Över huvud syntes det egendomligt

att dessa och andra skadeverkningar på distributionen icke av beredningen

gjorts till föremål för närmare utredning. Till mycket betydande

del användes papper såsom emballage för livsmedel. Skulle de ökade kostnaderna

härför belasta livsmedlen, fördyrades desamma med ca 20 miljoner

kronor. En inom Sveriges kolonialvaru-engrossisters riksförbund gjord uppskattning

gåve vid handen att om pappersskatten genomfördes komme enbart

sådana varor som mjöl, socker och kaffe att fördyras med flera miljoner

kronor.

Landsorganisationen i Sverige har framhållit, att landsorganisationen icke

önskade resa några principiella invändningar mot en skärpt beskattning

av umbärliga varor och tjänster. Det syntes uppenbart, att en beskattning av

papper även skulle drabba en lång rad varor, som måste anses som ur olika

synpunkter oumbärliga. Återverkningarna på livsmedelspriserna syntes bli

ofrånkomliga även om en viss sänkning av den nuvarande emballagestandarden

kunde genomföras utan allvarligare olägenheter.

Svenska typograf förbundet m. fl. ha anfört, att beredningen syntes anse

att trycksaker och pappersemballage hörde till umbärliga varor, vilket emellertid

vore en fullständig missuppfattning, ty näringslivet och samhället

kunde icke i vår tid undvara dessa varor. Hur skulle t. ex. den direkta beskattningen

kunna klaras utan deklarationsblanketter och debetsedlar? Givetvis

funnes det trycksaker av större eller mindre angelägenhetsgrad. Och

om förslaget avsåge att lägga skatt på mera umbärliga trycksaker, så hade

måhända icke starkare erinringar kunnat göras, men att lägga skatt på

papper till facklitteratur, vetenskapliga tidskrifter, facktidningar, läroböcker

för undervisning och böcker för folkbildningsarbetet innebure ett uppenbart

hämmande av den kulturella utvecklingen, som staten borde stödja

och icke stjälpa. Böckerna vore redan nu i allmänhet så dyra, att flertalet

arbetare icke hade råd att köpa dem. Folket i Bilds och ändra bokförlags

berömvärda strävan att genom billiga bokserier få ut goda böcker i arbetar-

och småfolkshemmen hade avsevärt hämmats genom pappersransoneringen,

och om den föreslagna skatten genomfördes, restes nya hinder för

denna kulturfrämjande verksamhet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 21ö.

Vad särskilt angår frågan, huruvida den genom en pappersbeskattning

uppkommande merkostnaden borde slå igenom i konsumentpriserna, har

Stockholms handelskammare anfört.

Beredningen har förordat, att den merkostnad, som drabbar pappersbranschen

genom en beskattning, skulle slå igenom i konsumentpriserna.

Handelskammaren anser sig böra särskilt påpeka, att kostnadsstegringarna

måste bli större än vad som direkt svarar mot en skatt av 15 öre per kilogram.

Vid bearbetning av det skattepliktiga, obearbetade papperet uppstår

betydande spill — när det gäller böcker inträffar det ju dessutom ofta, att

stora delar av upplagorna bli osålda — varjämte den prishöjning, som direkt

svarar mot skattens storlek, i sin tur föranleder ökade kostnader, t. ex.

för lagring, krediter och försäkringar. Härtill kommer, att det måste bli

utomordentligt vanskligt att bestämma, med vilka belopp priserna i anledning

av papper sskatten skola få höjas för olika artiklar, i vilka papper

ingår direkt eller såsom emballage. Att misstag och ojämnheter härvidlag

äro ofrånkomliga är med ledning av erfarenheterna från annat priskontrollarbete

uppenbart.

I åtskilliga fall torde det knappast kunna påräknas, att skatten kommer

att slå igenom. Det finns företag, som använda 100-tals ton papper om året

för internt bruk: för egna blanketter, reklamtryck, fraktsedlar etc. Det

torde icke kunna förväntas, att prismyndigheterna alltid komma att godtaga

prisförhöjningar genom dylika till företagens allmänna omkostnadskonto

hänförliga kostnadsökningar. Icke heller torde skatten kunna slå

igenom, när det gäller sådana trycksaker som spårvagnskvitton, entrébiljetter

av olika slag, fraktsedlar och paragonnotor etc.

Det torde därför utan överdrift kunna påstås, att de 48 miljoner kronor,

som skatten beräknas komma att ge, ingalunda komma att helt och

hållet tagas ut av den köpande allmänheten och sålunda icke till hela sitt

belopp verka uppsugande på köpkraften. En icke ringa del av beloppet

kommer säkerligen att få betalas genom minskning av företagens rörelseresultat.

Skånes handelskammare har framhållit, att beredningen utgått ifrån, att

merkostnaderna för pappersbeskattningen skulle slå igenom i konsumentpriserna.

I många fall komme så otvivelaktigt att bli fallet. I stor utsträckning

komme accisens prishöjande verkan t. o. in. att bli icke oväsentligt

större än vad som motsvarade skattebeloppet. Sålunda komme accisen —

på sätt alltid vore fallet när det gällde varuskatter, som uttoges å ett tidigt

fabrikantled — att bli starkt ackumulativ, då den slutligen träffade

den, som avsåges att ytterst svara för densamma, nämligen konsumenten.

Därtill komme att när skatten lades till andra kostnadsökningar, vilka hittills

icke varit av den storleksordning, att de var för sig eller tillhopa

kunnat åberopas till stöd för krav på prishöjning och därför ännu icke kommit

till uttryck i höjda priser, det kunde förväntas, att skatten komme att

utlösa å samtliga kostnad sfaktorer grundade aktioner för ökade priser,

vilka icke kunde av priskontrollnämnden avvisas. Å andra sidan vore emellertid

att märka, att accisen i ett icke ringa antal fall, där kostnadsökningen

för den enskilde företagaren icke bleve av den storleksordning, att den

bleve av omedelbar betydelse för priset, icke komme att slå igenom i kon
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

sumentpriserna, i varje fall icke annat än på lång sikt. Handelskammaren

tänkte härvid på den accis, som komme att vila på omslagspapper inom

detaljhandeln och skrivpapper för kontorsändamål. I dessa fall måste accisen

bäras av vederbörande näringsföretag själva och bleve då en skatt icke

på konsumtionen utan på näringslivet.

Vidare har handelskammaren i Göteborg framhållit, att i de fall då t. ex.

papper användes för förpackning av dyrbara industrivaror, där alltså emballagekostnaden

utgjorde endast en bråkdel av varans slutliga pris, vore

en omräkning av priset med hänsyn till pappersskatten utesluten. I dessa

fall bleve alltså resultatet, att skatten komme att uttagas hos tillverkaren

av industrivarorna som på grund därav finge sin vinst minskad. Detta i

sin tur komme att medföra en minskning i de ordinarie skatteintäkterna

från de företag som på så sätt komme att erlägga pappersaccisen.

Sveriges grafiska industriförbund har understrukit, att hänsyn måste tagas

till samtliga med skatten förenade kostnader, alltså — förutom skattebeloppet

på det i den färdiga varan ingående papperet — även till skatten

på vid produktionen uppkommande pappersspill, till ökade lagrings-, ränte-,

försäkrings-, provisions-, rabatt- och kreditkostnader och dylikt samt till

förluster genom att delar av upplagor, t. ex. av böcker, tapeter och dylikt

ej bleve sålda. Att därvid kalkyltekniska svårigheter komme att uppstå vore

givet.

Sveriges köpmannaförbund har anfört, att förbundet förutsatte dels att

de av beskattningen föranledda och detaljhandeln drabbande prisökningarna

finge helt slå igenom i konsumentpriserna dels ock att på sätt förbundet

tidigare framhållit — den del av detaljhandeln som saluförde papper

och papp samt varor av papper och papp finge efter beskattningens

genomförande behålla oförändrad handelsmarginal.

Sveriges grossistförbund har ansett, att det vore nödvändigt att klara

direktiv lämnades priskontrollnämnden att de av skatten föranledda ökade

kostnaderna finge, i den utsträckning praktiska skäl gjorde det möjligt,

helt övervältras på allmänheten. Utan sådana direktiv syntes, att döma av

hittillsvarande erfarenheter från priskontrollnämndens verksamhet, risk

föreligga att skatten eljest komme att i viss utsträckning belasta näringslivet.

Slutligen har statens priskontrollnämnd gjort följande uttalande.

Nämnden ansluter sig till beredningens ståndpunkt att den merkostnad

som till följd av beskattningen drabbar pappersbranschen bör slå igenom i

priserna. De av ds höjda priserna å papper föranledda kostnadsökningarna

synas vidare normalt böra slå igenom i priserna till konsument. Nämnden

vill på denna punkt hänvisa till vad bevillningsutskottet i sitt den It) februari

1948 dagtecknade betänkande (nr 8) med anledning av Kungl. Maj :ts

proposition nr 5 med förslag till förordning om särskild automobilskatt

m. m. uttalat. Utskottet underströk därvid att, därest de ifrågavarande skatteskärpningarna

genomfördes, de ökade kostnaderna för transportväsendet,

handeln och näringslivet i övrigt givetvis borde slå igenom i konsumentpriserna.

Utskottet förutsatte sålunda att statens priskontrollnämnd beaktade

detta och endast i sådana fall där vinstmarginalen i något led inom

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

31

produktionen eller distributionen vore större än vad som kunde anses skäligt

borde övervältringen av skatteskärpningarna begränsas.

Utskottet har sålunda avsett att de av skatteskärpningarna direkt föranledda

kostnadsökningarna böra slå igenom i konsumentpriserna. Av uttalandet

framgår emellertid att något hinder icke uppställts mot att beskära

vinstmarginalen i de fall då densamma befinnes större än vad som kan anses

skäligt. Enligt nämndens mening synes den av utskottet angivna principen

böra gälla även vid genomförandet av en beskattning av papper.

Vad beträffar bestämmandet av handelns marginaler efter genomförandet

av en pappersbeskattning synes denna fråga böra behandlas enligt av

nämnden tidigare angivna riktlinjer. Sålunda bör i princip höjning av priserna

i de olika handelsleden medgivas med högst de belopp som svara mot

skatteökningen i varje särskilt fall. Detta innebär således att skatteskärpningarna

icke i och för sig föranleda tillstånd till ökning av handelsmarginalerna

uträknade i kronor och ören. Därest i särskilda fall marginalförbättring

på grund av otillräcklig kostnadstäckning anses nödvändig, bör

frågan därom bedömas med beaktande av de speciella förhållandena i varje

särskilt fall.

Vad beträffar den ökning av emballagekostnaderna som skulle inträda

vid en pappersbeskattning framgår av det föreliggande utredningsmaterialet

att en beskattning enligt beredningens förslag skulle betyda en ökning

av livsmedelshandelns kostnader för emballage med 15—20 procent. Inom

speceri- och mjölkhandeln uppgår emballagekostnadernas ökning i förhållande

till omsättningen till omkring 0,i procent. Även inom andra branscher

torde kostnadsökningen på denna punkt vara relativt obetydlig. Den angivna

kostnadsökningen är emellertid beräknad under förutsättning av oförändrad

förbrukning av emballage. Med hänsyn till rådande uppenbara slöseri

med omslagspapper och annat emballage, vilket av beredningen också

understrykes som ett skäl för genomförandet av en pappersbeskattning, anser

nämnden emellertid att kompensation för ökade emballagekostnader

över huvud icke bör lämnas utan den inträdda prisfördyringen bör kunna

motvägas av en minskning i förbrukade kvantiteter. Beskattningen kommer

därigenom att medverka till att sparsamhet iakttages beträffande emballage.

Denna princip synes böra tillämpas på alla de områden — sålunda även

inom industrien — där möjlighet till besparingar i emballageförbrukningen

föreligger.

Mot beredningens förslag har vidare invänts, att en beskattning av papper

skulle verka ojämnt samt medföra rubbningar i avsättningsförhållandena

och åstadkomma snedvridningar inom produktionen. I detta avseende

har Stockholms handelskammare anfört, att en viktbeskattning av papper

och papp komme att verka mycket ojämnt med hänsyn till de skattepliktiga

varornas högst varierande värde och olika användningsändamål. Papperspriset

vore ofta av dominerande betydelse för slutproduktens pris, medan i

andra fall för vissa högförädlade produkter papperspriset representerade eu

relativt ringa del. För framställning av vissa enklare emballage och trycksaker

komme skatten att verka direkt prohibitivt. I en billig bok representerade

papperskostnaden eu väsentlig del av priset; i eu dyr bok vore papperskostnaden

däremot av mindre betydelse. Skatten komme att särskilt tynga

de billigare böckerna, såsom läroböcker och för den breda publiken avsedda

verk. Priset på böcker, som inginge i av vissa förlag utgivna billiga serier,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 215.

måste enligt uppgift icke oväsentligt höjas. All erfarenhet visade, att en

prissättning, som icke vore ekonomiskt riktig, ledde till snedvridningar

inom produktion och distribution. Om en pappersskatt infördes med ett efter

vikt utgående enhetligt belopp, koinme detta att leda till en mycket

hård belastning av papper för vissa användningsändamål, medan skattetrycket

bleve väsentligt mindre i andra fall. Detta förhållande komme säkerligen

att föranleda åtgärder, vilka komme att i sin mån ytterligare markera

den snedvridning av det ekonomiska livet, som föranletts av priskontrollen

och andra vidtagna regleringsåtgärder.

Skånes handelskammare har uttalat att en punktbeskattning av olika, tämligen

på en slump utvalda nödvändighetsvaror omöjligen kunde låta sig väl

förena med en rationell beskattning. Verkningarna av sålunda lagda konsumtionsskatter

kunde nämligen ofta icke på förhand bedömas. Sannolikheten

talade för att införandet av dylika skatter komme att medverka till en ökad

snedvridning av såväl konsumtion som produktion och därigenom få skadliga

följder för näringslivet. De prisstegringar, som komme att bli följden

av sådana skatter komme dessutom i sin tur att ge upphov till inflatoriska

impulser över ett vidsträckt fält och därmed motverka sitt eget syfte. Vidare

komme en pappersaccis att medföra en ensidig och kännbar kostnadsbelastning

å papper och papp i den konkurrens, som rådde mellan dessa produkter

å ena sidan och andra icke skattebelagda material å andra sidan vilka användes

för samma ändamål. Sådan konkurrens förelåge exempelvis mellan

takpapp och andra takbeläggningsmaterial såsom eternit, tegel och plåt och

mellan pappers- och pappemballage och emballage av jute, trä eller plåt.

Liknande konkurrens rådde mellan tapeter och målning. Det vore att märka,

att den ofta påtalade stegringen av pappersförbrukningen på många områden

medfört kostnadsbesparingar för näringslivet och för folkhushållet

och även gjort överflödig en eljest erforderlig import av utländska råvaror,

vilken skulle ha tärt på vår knappa behållning av utländska valutor. Den

starkt ökade papperskonsumtionen i landet vore sålunda ingalunda uteslutande

ett uttryck för slöseri utan tillgodosåge i stor utsträckning ändamål,

mot vilka ur nationalekonomisk synpunkt befogade invändningar icke kunde

göras. Slutligen medförde skattens utformning som viktskatt att den komme

att drabba ytterst ojämnt, då tyngre och billigare sorter belastades hårdare

än bättre kvaliteter. I vissa fall komme skatten att belöpa sig till ej mindre

än närmare 50 procent av varupriset.

Landsorganisationen i Sverige har understrukit, att en generell pappersbeskattning

drabbade olika papperssorter med ojämna procentbelopp och

hade en tendens att missgynna de billiga standardsorterna. Vissa konsekvenser

för produktionens sammansättning kunde sålunda befaras.

Kooperativa förbundet har framhållit, att en skattesats av 15 öre per kilogram

vore av sådan storleksordning, att det funnes anledning att noggrant

överväga verkningarna av densamma. Genom att skatten skulle tagas ut såsom

viktskatt och icke såsom värdeskatt drabbades olika slag av papper

och papp på ett synnerligen olikartat sätt. Prisökningen för wellpapp skulle

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

33

uppgå till närmare 50 %, för 60 g journalpapper till ca 35 %, för påspapper

till ca 30 %, för oblekt kraftpapper till drygt 25 % och för behandlad

hårdpapp till ca 15 %. Skattesatserna vore sålunda procentuellt sett mycket

skiftande och i allmänhet förhållandevis höga. Redan det förhållandet att

en dylik högt tilltagen skatt drabbade de billiga produkterna hårdare än

de dyrare borde inge betänkligheter. Man kunde heller icke utesluta möjligheten

av att sådana förskjutningar i efterfrågan kunde inträda, vilka icke

vore önskvärda i nuvarande försörjningsläge. Priset på träfiberplattor skulle

exempelvis bli relativt förmånligare i jämförelse med de närmast konkurrerande

papprodukterna förhydningspapp och grålumppapp, vilka skulle undergå

en rätt avsevärd procentuell prisstegring. För att helt eliminera eller

i varje fall avsevärt mildra de ogynnsamma biverkningarna av en accis på

papper och papp, vore det i själva verket nödvändigt att accisen sattes till

ett avsevärt lägre belopp än beredningen föreslagit, enligt förbundets mening

högst 5 öre per kilogram.

I vissa remissyttranden har särskilt framhållits, att en pappersbeskattning

skulle kunna leda till svårigheter för exporten av papper.

Stockholms handelskammare har i denna del anfört, att då Sverige upprätthölle

en viss traditionell import av papper — t. ex. från England, Holland

och Belgien, som samtidigt vore stora avnämarländer för svenskt papper

— kunde det antagas, att avgiftsbeläggningen av importen till Sverige kornine

att utlösa motåtgärder med avseende å export till ifrågavarande länder,

över huvud taget syntes det olämpligt, att ett land, som vore så utpräglat

pappersexporterande som Sverige, vidtoge beskattningsåtgärder i fråga om

den inhemska konsumtionen av papper, vilka logiskt krävde en beskattning

jämväl av importen av denna vara.

Skånes handelskammare har ansett det vara en i och för sig absurd tanke,

att vårt land — en av världens ledande exportländer i fråga om papper -—

skulle på den egna hemmamarknaden gå i spetsen med att beskatta konsumtionen

av denna vara. Det vore nämligen fara värt, att exemplet manade till

efterföljd i våra avnämarländer och att pappersaccis infördes även där med

den påföljd, att förbrukningen av papper i dessa länder minskades. Detta

skulle i sin tur leda till menliga verkningar för vår pappersexport och bli

till skada för vårt land. Den omständigheten, att utredningen till stöd för

förslaget åberopade, att man i Danmark beskattade papper och papp, vore

ett talande uttryck för, hur i ett land införda skatteformer kunde i andra

länder tagas till intäkt för införande av samma skatter därstädes. Exemplet

från Danmark funne handelskammaren för övrigt mindre lyckligt valt, då

Danmark i motsats till Sverige vore för sin försörjning med hithörande produkter

väsentligen beroende av importen utifrån.

Vidare har svenska pappersbruksföreningen anfört.

Den viktiga omständigheten, alt Sverige är ett pappersexporterande land

av betydelse, har icke uppmärksammats av beredningen. På annat sätt kan

ej förklaras den likgiltighet, med vilken beredningen omnämner de invändningar,

som framförts från branschhåll. Förhållandet framgår även ge
3

Bihann till riksdagens protokoll 1948. t samt. Nr 215.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

nom omnämnandet av våra grannländer. Sålunda framhålles, att Danmark

infört beskattning på papper och papp, medan Norge icke uttager någon

dylik skatt. Man förbiser emellertid att härav draga den självklara

slutsatsen, att Norge som ett pappersexporterande land icke funnit det förenligt

med sina intressen att beskatta papper och papp, under det att Danmark,

som ej är självförsörjande på området utan tvingas importera stora

kvantiteter, gått den andra vägen.

Enligt föreningens mening vore det ytterligt betänkligt att ensidigt utsätta

en för Sveriges utrikeshandel så viktig bransch som pappersindustrien

för de konsekvenser, som eventuellt kunna bli en följd av en pappersaccis.

Sverige intager f. n. en förgrundsställning som papperskonsumerande land

och upprätthåller därjämte en betydande export, som enbart under fjolåret

tillfört landet närmare 450 miljoner kronor i utländska valutor. Erfarenheten

torde ha givit vid handen, att åtgärder av tullpolitisk och liknande

art, som vidtagas i ett land, sällan bliva ensidiga utan giva upphov till

liknande motåtgärder i utlandet. Den föreslagna pappersaccisen är just

en sådan åtgärd, som kommer att uppmärksammas på våra exportmarknader

och som mycket lätt kan stimulera till införandet av importavgifter

på svenskt papper och papp, vilket kan medföra förödande verkningar

för vår framtida export. Det torde vara tillfyllest att erinra om

de importkontingenter för papper resp. pappersvaror till Sverige, som

förefinnas i löpande handelsavtal med England, Holland och Belgien. En

pappersaccis i Sverige skulle i dessa länder säkerligen direkt utlösa liknande

åtgärder. De tre länderna i fråga togo före kriget närmare hälften

av Sveriges totala export av papper och papp och tillhöra alltjämt våra

mest betydande avnämare.

Statens bränslekommission har uttalat, att man säkerligen icke, därest

accis lades på importerat papper, borde förringa faran av en reciprok behandling

i utlandet av svensk pappersexport.

I yttrandet från svenska typograf förbundet m. fl. har framhållits risken

för skadliga återverkningar på arbetsmarknaden genom en pappersbeskattning.

Enligt vad i yttrandet omnämnts hade de grafiska facken tidigare fått

vidkännas pappersransonering, som vidtagits för att genom ökad export

av papper och pappersmassa skaffa landet dollarvaluta. Genom pappersransoneringen

hade pappers- och papptilldelningen till de grafiska facken

nedbringats till I 2/s av 1946 års förbrukning. Härigenom hade redan över

600 personer fått lämna sina anställningar på grafiska företag. Ytterligare

avskedanden torde komma att äga rum när de vid ransoneringens början

inneliggande papperslagren blivit förbrukade. En så stor fördyring av trycksaker,

som den föreslagna pappersaccisen skulle medföra, komme att avsevärt

minska produktionen och medföra ytterligare driftsinskränkningar

inom typograf-, bokbindare- och litografförbunden.

I vissa remissyttranden har framhållits, att de ytterligare statsintäkter

som erfordrades för budgetens överbalansering lämpligare kunde anskaffas

på annat sätt. Sålunda har i flera fall från de enskilda organisationernas

sida ifrågasatts ett återinförande av den allmänna omsättningsskatten i

oförändrad eller modifierad form. Stockholms handelskammare har anfört

i denna fråga.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

35

Handelskammaren har vid olika tillfällen av principiella skäl avvisat tanken

på särskilda skatter på vissa speciella varor och i stället föreslagit att

den indirekta varubeskattningen utformas som en allmän omsättningsskatt

å detaljhandeln med så få undantag som möjligt och utgående efter en

måttlig, enhetlig skattesats. Det nu föreliggande förslaget till särskild skatt

å papper och papp har ytterligare bestyrkt handelskammaren i dess principiella

uppfattning. Den föreslagna pappersskatten är till sina verkningar

ytterst svåröverskådlig och den kommer — hur den än utformas — att i

praktiken leda till ojämnheter och rubbningar av olika slag. Möjligheterna

för övervältring av skatten te sig också i nuvarande prisbundna

samhälle ytterst varierande. Den kan med andra ord aldrig fylla kravet

på en rättvis skatt. En måttlig, allmän omsättningsskatt å detaljhandeln

medför icke några sådana konsekvenser, som här anförts. En dylik

skatt fyller bättre än varje annan form av beskattning syftet att suga

upp köpkraftsöverskottet. En punktbeskattning innebär endast en omväg

för uppnående av målet, vilken aldrig kan bli effektiv och alltid måste medföra

olägenheter av olika slag.

Vidare har kooperativa förbundet anfört följande.

Den av förbundet ifrågasatta 5-öresskatten, som totalt skulle ge drygt 20

miljoner kr., vore ur kontrollsynpunkt enklare än den av beredningen föreslagna

och skulle därtill medföra väsentligt mindre olägenheter med hänsyn

till produktions- och avsättningsförhållanden. Den skulle heller icke,

till skillnad från den av beredningen föreslagna utformningen, te sig stötande

ur rättvisesynpunkt.

Därmed skulle emellertid mindre än hälften av de skatteintäkter ernås,

som ytterligare fordras utöver redan beslutade konsumtionsskatter. Eftersom

en konsumtionsbeskattning av den erforderliga storleksordningen under

alla förhållanden måste i betydande grad drabba även icke umbärliga

livsmedel, och eftersom det ur konsumentsynpunkt icke kan ha någon avgörande

betydelse vilka livsmedel som drabbas, så länge det icke är fråga

om ur folkhälsosynpunkt viktiga varor, vill förbundet föreslå att återstående

belopp tages ut genom en sockerskatt. En skatt, uppgående till 10

öre per kg socker, skulle ge ca 22 miljoner kr. Eftersom sockret tillhör

de billigare livsmedlen och eftersom en mindre begränsning av sockerkonsumtionen

— som eventuellt skulle kunna bli följden av en beskattning —

icke har någon skadlig effekt för folkhälsan, lär några principiella betänkligheter

knappast kunna resas mot en dylik beskattning i nuvarande läge.

Å andra sidan vore en sådan skatt utomordentligt lätt att administrera; den

skulle i själva verket icke medföra några egentliga kontrollkostnader, därest

den toges ut på tillverkningsstadiet resp. vid införseln. Möjligen kan invändas,

att en dylik skatt på allt socker, skulle innebära en dubbelbeskattning

av konfektyrer. Någon avgörande betydelse synes emellertid en sådan

invändning icke kunna ha eftersom dubbelbeskattningen skulle träffa eu

lyxkonsumtion utan värde ur folkhälsosynpunkt.

Förbundet vill därjämte framföra ett mer principiellt önskemål beträffande

konsumtionsbeskattningen. Den nu tillämpade punktbeskattningen

är utan tvivel en form för indirekt beskattning, som utan mer vägande invändningar

kan accepteras, så länge det är möjligt att inskränka den till

lyxkonsumtionens område. Då den emellertid måste utsträckas till så viktiga

varor som drivmedel och papper för att via dessa drabba icke umbärliga

livsmedel och andra konsumtionsvaror medför den allvarliga olägenheter.

Såsom förbundet framhöll i sill yttrande över drivinedelsbeskatt
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungi. Maj.ts proposition nr 215.

ningen kommer den att drabba olika varor och olika konsumtionsorter på

ett ojämnt och i vissa avseenden ganska godtyckligt sätt. Verkningarna av

en dylik beskattning på produktions- och avsättningsförhållandena äro synnerligen

svåra att överblicka; det synes emellertid klart att icke önskvärda

rubbningar inom produktion och distribution svårligen kunna undvikas.

Då sannolikheten talar för att en betydande överbalansering av driftbudgeten

kommer att krävas under flera år framåt vill förbundet därför allvarligt

ifrågasätta, huruvida det icke vore lämpligare att till ett kommande

år delvis ersätta punktbeskattningen på nödvändighetsvaror med en svnlig,

lågprocentig omsättningsskatt lagd på produktionen och i vissa fall på

partihandeln. Redan då den allmänna omsättningsskatten infördes framhöll

förbundet att dess uttagande av detaljhandeln skulle komma att medföra

stora svårigheter ur kontrollsynpunkt. Erfarenheten bekräftade riktigheten

av denna förutsägelse. Förbundet framhöll såväl vid detta tillfälle som

i senare skrivelser att ett förläggande av skatten till tidigare led inom produktions-

och distributionskedjan vore att föredra, bl. a. med hänsyn till

att det färre antalet skattskyldiga måste komma att underlätta en tillfredsställande

kontroll. Denna uppfattning hyser förbundet alltjämt. Det är

emellertid uppenbart, att införandet av en dylik skatt bör föregås av en

utredning, avsedd att inge förslag beträffande skattens utformning och omfattning

samt formerna för kontrollen. Då en sådan utredning kan bli tidskrävande

förefaller det lämpligt att redan nu, såsom en beredskapsåtgärd,

tillsätta en kommitté för att utreda formerna för en eventuell framtida omsättningsskatt

av här antytt slag.

Statens priskonlrollnämnd har framhållit, att nämnden särskilt tagit

fasta på den föreslagna beskattningens pappersbesparande syfte. Från denna

utgångspunkt ville nämnden ifragasätta huruvida icke en beskattning av

annonser skulle kunna genomföras jämsides med den föreslagna pappersbeskattningen.

Nämnden, som icke ansåge sig böra närmare ingå på utformningen

av en dylik beskattning, ville här endast framhålla att en sådan

skatt i sin mån skulle kunna leda till en begränsning av det utrymme som

för narvarande i tidningar och tidskrifter upptoges av annonser och därmed

till besparingar i konsumtionen av papper, samtidigt som den ur statsfinansietl

synpunkt skulle verka som kompensation för undantagandet av

vissa periodiska publikationer från området för pappersbeskattning.

Slutligen må nämnas, att svenska pappersbruksföreningen i sitt remissyttrande

lämnat vissa upplysningar rörande leveranserna av pappersmassa,

papp och papper till den inhemska marknaden samt angående den inverkan

en pappersbeskattning kunde komma att få på dessa leveranser. Föreningen

har i detta hänseende anfört följande.

Med hänsyn till den mångfald viktiga behov, som nödvändigtvis måste

täckas, ha synnerligen ingående utredningar och förhandlingar pågått sedan

tidigt under hösten 1946 i syfte att säkerställa en så rättvis reglering

som över huvud taget är möjlig. Frågan har även varit föremål för en särskild

utredning inom folkhushållningsdepartementet. Förhandlingar ha

därefter upptagits mellan bränslekommissionen och föreningen, och mycket

ingående regleringar på olika områden av papperskonsumtionen ligga redan

praktiskt taget färdiga. Då beredningens förslag enligt föreningens

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 215.

37

uppfattning innebär ett allvarligt hot mot industriens framtida avsättningsmöjligheter,

har föreningen sett sig nödsakad meddela Kungl. Maj :t, att

föreningens biträdande av regleringsavtalet med bränslekommissionen förutsätter,

att någon pappersaccis icke blir införd. Skulle så ske, anser sig

föreningen följaktligen obunden av avtalet och berättigad träffa däremot

svarande dispositioner. Därutöver må tilläggas, att cellulosa- och trämasseföreningarna,

vilka anse, att det icke längre förefinnes någon anledning

för dem att taga på sig stora ekonomiska uppoffringar för att säkerställa

den nuvarande pappersprisnivån på svenska marknaden, i händelse en

accis skulle införas, ävenledes i sitt nu föreliggande avtalsförslag med

pappersbruken förbehållit sig fria händer. Ett införande av en accis skulle

i sådant fall kunna skapa ett fullkomligt kaos på produktions- och försörjningsområdet

i Sverige. Det torde vara överflödigt att orda närmare om

de konsekvenser, som kunna uppstå, och vi skulle föreställa oss, att bränslekommissionen

på denna punkt skulle kunna giva mycket ingående och

klara besked med dess kännedom om de förhandlingar, som föregått nu

föreliggande avtalsförslag och dess kunskap om alla de svårigheter, man har

måst lösa för att komma till detta resultat.

Statens bränslekommission har anfört, att kommissionen och pappersbruksföreningen

i avtal den 31 mars 1947 träffat överenskommelse om att

utleveranserna för hemmamarknaden under år 1947 icke finge överskrida

465 000 ton. Såsom förutsättning för avtalet gällde, att tidigare fastställda

stoppriser för dylika leveranser skulle bibehållas och att industrien skulle

få uttaga fria exportpriser. De faktiska utleveranserna för hemmamarknaden

uppgingo under året till 456 000 ton. Kommissionen hade år 1948 fört

förhandlingar med pappersbruksföreningen om att utleveranserna under

år 1948 skulle ytterligare begränsas. Kommissionen hade lyckats genomföra

en begränsning av utleveranserna av papper för hemmamarknaden

från ca 530 000 ton år 1946 till 456 000 ton år 1947, och kommissionen

hade skäl antaga, att de under år 1948 förda förhandlingarna, som de dittills

bedrivits, skulle leda till avtal, varigenom utleveranserna under år

1948 skulle kunna nedbringas till cirka 400 000 ton. Kommissionen kunde

sålunda rent erfarenhetsmässigt framhålla, att de åtgärder kommissionen

dittills vidtagit i konsumtionsbegränsande syfte visat sig effektiva. I detta

sammanhang funne kommissionen sig icke kunna underlåta att omnämna,

att vid de nyssnämnda förhandlingarna under hand av pappersbruksföreningen

antytts för kommissionen, att, om avtal skulle komma till stånd,

innan frågan om beredningens förslag slutligen avgjorts av riksdagen, föreningen

måste reservera sig för en omprövning av avtalsfrågan i händelse

förslaget antoges. Konsekvensen av en dylik omprövning kunde kommissionen

för närvarande icke bedöma.

Detaljspörsmål. I remissyttrandena har närmare behandlats frågan

huruvida från beskattningen borde undantagas dels allmänna nyhetstidningar

och dels den s. k. fackpressen.

Kontrollstijrelsen och statens priskontrollnåmnd ha tillstyrkt vad beredningen

i detta hänseende anfört, därvid priskontrollnämnden dock tillagt,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

att starka skäl måste anses föreligga att dispensvägen från beskattning undantaga

jämväl papper till vissa tidskrifter in. fl. periodiska publikationer,

vilka vore av särskild betydelse för folkupplysningen.

Generaltullstijrelsen har anfört, att mot förslaget, att papper för tryckning

av allmänna nyhetstidningar skulle undantagas från beskattningen, kunde

självfallet göras den invändningen, att det i vissa fall bleve svårt för en konsument

av papper, lämpat för nämnda ändamål, att redan vid inköpet eller

importen bestämma, huruvida varan skulle användas till dylika tidningar

eller till andra tryckalster. Styrelsen hyste dock, vad beträffar införseln, för

sin del inga större betänkligheter i denna punkt, enär någon import av

papper för tryckning av tidningar under nu rådande förhållanden knappast

koinme i fråga.

Kommerskollegium har anslutit sig till beredningens ståndpunkt att allmänna

nyhetstidningar borde undantagas från beskattning. Emellertid syntes

med hänsyn till olika publikationers innehåll den från skatt fritagna

pressen väl snävt begränsad. Enligt kollegii förmenande kunde det ifrågasättas,

om icke jämväl sådana facktidningar och tidskrifter, vilka icke hade

underhållnings- eller förströelsekaraktär, borde undantagas. Därvid syntes

viss vikt kunna fästas vid om tidningarna och tidskrifterna trycktes å

tidningspapper.

Stockholms handelskammare har ansett att skälen för att från en pappersbeskattning

undantaga de dagliga tidningarna vore mycket starka. Men även

andra publikationer än de allmänna nyhetstidningarna kunde ur nyhets-,

upplysnings-, kulturell och andra synpunkter ha en sådan betydelse, att en

gränsdragning mellan å ena sidan dagspressen och å andra sidan annan

press förefölle föga rationell. Varje gränsdragning på detta område måste

bli mer eller mindre godtycklig. Enligt handelskammarens mening visade

detta blott, hur illa papper lämpade sig för en punktbeskattning.

Sveriges grossistförbund har framhållit, att de skäl som talade för att

papper för allmänna nyhetstidningar undantoges från beskattning i lika hög

grad gällde av näringsorganisationerna och folkrörelserna utgivna facktidskrifter

och medlemsblad. Dessa finge nämligen anses vara minst lika viktiga

som vanliga nyhetstidningar. Skulle pappersaccisen genomföras, borde

därför även av näringsorganisationerna och folkrörelserna utgivna tidskrifter,

hland dem grossistförbundets egen tidskrift »Svensk Handel», undantagas

från skatten.

Sveriges köpmannaförbund har anfört.

Något argument för den ingripande åtgärden, att en del av pressen skulle

beskattas medan en annan del skulle undantagas från beskattning, har beredningen,

såvitt förbundet kunnat finna, icke anfört. Detta synes så mycket

mer anmärkningsvärt som det här ifrågasättes en uppenbar diskriminering

av en avsevärd del av pressen. Skulle gränsdragningen vara betingad

av en värdesättning, innebärande att dagstidningen enligt beredningens

mening är värdefullare och mer oumbärlig än fackpublikationen eller veckotidningen,

vill förbundet framhålla, att en sådan generell värdering näppeligen

kan göras med anspråk på tillförlitlighet och rättvisa. En periodisk

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

publikation är ofta oumbärlig för sin läsekrets och förmedlar även i stor

omfattning underrättelser av rent nyhetsvärde, vilka på grund av deras

speciella natur icke återfinnas i dagspressen. Som ett förbundet närliggande

exempel kan anföras dess organ Köpmannen, vilken under hela krisen

delgivit handels utövare aktuella meddelanden rörande ransoneringar, reglering,

prissättning o. d. En betydande del av fack- och veckopressen har

i likhet med dagspressen en stor opinionsbildande och upplysande funktion.

Det synes därför förbundet orättvist, att organ med betydelsefulla

uppgifter skulle behandlas på ett ogynnsammare sätt än en annan del av

pressen. De skäl, som tidigare anförts för de periodiska publikationernas

undantagande från allmän omsättningsskatt, äga full giltighet även i detta

sammanhang.

En diskriminerande behandling av en viss del av pressen skulle säkerligen

i vissa fall komma att utgöra ett hinder för dess fortsatta utgivande.

Alldeles särskilt skulle svårigheterna drabba de fackorgan och veckotidningar

etc., som utges av och helt eller delvis ekonomiseras av ideella och

näringsorganisationer samt utgöra en väsentlig del av deras upplysningsverksamhet.

Dessa organ äro i stor omfattning medlemsblad, de betalas

alltså icke av mottagarna utan av organisationen och den av beskattningen

föranledda kostnadsökningen skulle — då medlemsavgifterna i allmänhet

äro stadgeenligt fastställda — icke slå ut i konsumentledet utan direkt

drabba organisationerna. Uppenbarligen är detta i strid med de för beskattningen

lämnade direktiven.

Då beredningen ifrågasätter, huruvida icke vissa tidningsorgan kunde

för sin publicering av ransonerings- och liknande meddelanden erhålla ersättning

av statsmedel, vill förbundet — i den mån sådan ersättning är

avsedd att utgå för annat än annonser — anföra starka betänkligheter

mot en sådan anordning. Att upplåta textutrymme mot betalning är helt

främmande för varje vederhäftigt och efter vedertagna publicistiska regler

skött tidning eller tidskrift och innebär ett tillvägagångssätt, som principiellt

kan vara svårt att förena med den ansvarige utgivarens i lag tillförsäkrade

uteslutande bestämmanderätt över innehållet.

Landsorganisationen i Sverige har framhållit, att om en pappersbeskattning

mot landsorganisationens avstyrkan skulle komma till stånd, ville

landsorganisationen med eftertryck påyrka, att organisationspressen i skattehänseende

jämställdes med dagspressen. Beredningen hade efter diskussion

funnit, att praktiska svårigheter lade hinder i vägen för att frita tidningspapper,

som användes för tryckning av facktidningar och tidskrifter, från

beskattningen. Landsorganisationen ansåge, att starka skäl talade för ett

dylikt undantag. Folkrörelsernas medlemsorgan fyllde uppgifter, som knappast

kunde anses vara mindre betydelsefulla än dagspressens. I synnerhet

i kristider som den nuvarande vore deras uppgift att lämna informationer

samt att verka opinionsbildande av omistligt värde. Härtill konune, att dessa

tidningar i regel tillställdes medlemmarna utan särskild prenuinerationsavgift

och att en beskattning sålunda i första hand skulle drabba organisationerna.

Någon minskning av upplagorna skulle vidare svårligen kunna

framtvingas enär medlemsantal bleve bestämmande för upplagans storlek.

Landsorganisationen,ville sålunda föreslå, att av ideella och ekonomiska organisationer

ägda tidningar och tidskrifter, som huvudsakligen tillställdes

medlemmarna, friloges från pappersskatten. Vissa svårigheter att dra gränser

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

mellan organisationspressen och övrig press samt att förebygga missbruk

skulle otvivelaktigt uppkomma. Erfarenheterna från gränsdragningen i

samband med pappersransoneringen hade dock visat, att svårigheterna kunde

övervinnas.

Baptistförbundet in. fl. ha instämt i de av landsorganisationen framförda

synpunkterna.

Kooperativa förbundet har yrkat, att tidningar och tidskrifter som ägdes

och helt eller delvis bekostades av ideella och ekonomiska organisationer och

som distribuerades till dessas medlemmar såsom ett väsentligt led i organisationernas

upplysningsverksamhet i skattehänseende jämställdes med dagspressen.

Svenska tidningsutgivareföreningen har uttalat, att föreningen, som för

sin del ansåge att avgörande skäl talade mot införandet över huvud taget

av en pappersaccis, ville framhålla betydelsen av att papper för allmänna

nyhetstidningar icke avsåges bliva beskattat. Emellertid önskade föreningen

samtidigt uttrycka den meningen, att den övriga delen av den periodiska

pressen — liksom tryckta skrifter i allmänhet — finge anses höra till ett

demokratiskt samhälles väsentliga tillgångar. En accis på papper måste

självfallet göra denna litteratur mer svårtillgänglig för allmänheten genom

den fördyring, som inträdde. Om en skatt skulle beslutas i enlighet med

beredningens förslag, uppstode frågan om gränsdragningen mellan skattepliktigt

papper och sådant papper, som användes av allmänna nyhetstidningar.

Enligt föreningens uppfattning syntes det icke bereda några svårigheter

att göra denna gränsdragning; däremot syntes någon gränsdragning

icke kunna göras mellan å ena sidan periodiska publikationer av förströelsekaraktär

och å andra sidan ideella tidskrifter, fackorgan, föreningstidningar

och dylika publikationer.

Föreningen svensk fackpress har anfört följande.

Föreningen har verkat i det närmaste 20 år, och enbart det faktum att

en sådan förening existerar, borde ju vara ett bevis för att den ifrågavarande

gränsdragningen mellan facktidskrifter och övriga tidskrifter icke

erbjuder några större svårigheter. Som namnet anger, står föreningen öppen

endast för facktidskrifter, och enligt stadgarna avses därmed »tidskrift med

hög redaktionell standard, som behandlar näringslivets tekniska och ekonomiska

frågor, huvudsakligen genom originalartiklar». Hittills har det aldrig

vållat föreningen några som helst svårigheter att avgöra om en inträdesansökande

fyller de föreskrivna villkoren eller icke. För styrelsen framstår

därför beredningens uttalande som helt verklighetsfrämmande.

Som skäl för förslaget att fritaga dagspressen från den föreslagna accisen

anför beredningen dagstidningarnas nyhetsförmedlande verksamhet.

Fackpressens huvuduppgift är att främja den tekniska utvecklingen och

därmed vårt näringslivs produktionsförmåga och konkurrenskraft, en uppgift

som är av alldeles särskild betydelse i landets nuvarande beträngda

ekonomiska läge. Denna sin uppgift söker fackpressen fylla genom att tjäna

som ett forum för vårt lands vetenskapligt verksamma tekniker och forskare

och förmedla produktionstekniska nyheter och framsteg såväl här hemma

som i utlandet. Den strävar dessutom efter att hålla vårt näringsliv underrättat

om i andra länder vunna erfarenheter och gjorda landvinningar på

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

teknikens och organisationens områden. Härför fordras en intim kontakt

med utlandets teknik och forskningsarbete, och ett av de effektivaste medlen

härför är den s. k. dokumentationstjänsten, som allt fler tidningar tagit

upp på senare år. Fackpressen lämnar vidare den svenska handeln och

industrien sitt stöd i form av upplysningar till de utländska köparna om

våra leveransmöjligheter.

Det är alltså här fråga om verklig nyhetsförmedling. Fackpressen har

därvid den fördelen framför dagstidningarna, att den inte till varje pris behöver

servera dagsaktuella nyheter, vilkas värde går förlorat om de kommer

en dag för sent. För fackpressens vidkommande är det i stället fråga

om nyheter av mera bestående värde. Fackpressens nyhetsförmedlande verksamhet

kan dessutom icke rimligtvis missbrukas genom ocker på skandalhungern

och sensationslystnaden till förmån för lösnummerförsäljningen.

Det finns alltså icke något som helst skäl att skattebelägga den nyhetsförmedlande

fackpressen och fria den nyhetsförmedlande dagspressen.

Enligt bevillningsutskottets betänkande nr 10/1944 beräknas pappersskatten

ge något mer än 4 miljoner kronor årligen för den periodiska pressens

del. För den rena fackpressen skulle det alltså bli fråga om ett vida

mindre belopp. I varje fall kan det inte bli tal om belopp av sådan storleksordning

att de skulle kunna bli av någon som helst betydelse, då det gäller

att sanera rikets finanser. För de enskilda facktidskrifterna däremot skulle

den av beredningen föreslagna pappersaccisen bli en hörda, som avsevärt

skulle minska deras förmåga att fullgöra sin samhällsgagnande verksamhet.

Det är nämligen i nuvarande läge stora utsikter till att ett försök att

på läsarna och annonsörerna övervältra genom skatten ökade kostnader

skulle leda till för facktidskrifternas bestånd och utveckling allt annat än

önskvärda konsekvenser.

Lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag har uttalat sina betänkligheter

mot att en ur bildnings-, upplysnings- och allmänt kulturell synpunkt så

betydelsefull vara som för böcker, tidningar och tidskrifter avsett papper

belastades med en generell skatt. Det syntes icke rimligt — i varje fall

om man anlade andra synpunkter än de trångt skattemässiga och uppbördspraktiska

— att uppbyggelselitteratur, skolböcker, vetenskapliga verk och

klassisk litteratur och musik i beskattningshänseende jämställdes med den

kolorerade veckopressen, affärskataloger och dragningslistor.

Tidskriftsbolaget har vidare anfört.

En prishöjning med 15 öre per kg för det papper, som åtgår för Jordbrukarnas

Föreningsblad skulle förorsaka en årlig merkostnad om ca

200 000 kronor. För den i flera avseenden likartade RLF-tidningen bär merkostnaden

beräknats till inemot 50 000 kronor. Ingen av dessa tidningar är

föremål för lösnummerförsäljning. Prenumeration sker, när det gäller Jordbrukarnas

Föreningsblad, i form av samprenumeration genom jordbrukets

ekonomiska föreningar och tidningen tillställes jordbrukarna såsom ett

medlemsblad och utan kostnad för mottagaren. Även RLF-tidningen utdelas

till organisationens medlemmar.

Redan härav synes framgå, att den föreslagna skatten, när det gäller

dessa båda publikationer, liksom flertalet andra organ för folkrörelser och

näringsorganisationerna, komme att helt förfela ett av de syften, som av

beredningen åberopas såsom skäl för dess införande, nämligen att minska

den inhemska pappersförbrukningen. Eftersom dessa organ ha karaktären

av rena medlemsblad och en eventuell prishöjning på dem icke komme att

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

belasta deras läsare, kan någon minskning av upplagan icke påräknas med

anledning av beskattningens införande.

Ett annat huvudsyfte med samtliga de av beredningen föreslagna skatterna

har angivits vara att indraga överskottsköpkraft. Icke heller detta

syfte torde komma att vinnas genom en beskattning av papperet till de tidningar,

som utdelas gratis till medlemmarna i exempelvis jordbrukets organisationer.

Merkostnaden kommer nämligen här helt att belasta de olika

organisationer, för vilka tidningarna utgöra medlemsblad. Organisationerna

kunna icke på grund härav höja medlemsavgifterna, som i regel äro fastställda

i föreningens stadgar i relation till medlemmens åkerareal, antalet

mjölkkor o. s. v. I regel torde därför kostnadsökningen för organisationerna

endast komma att föranleda minskade fonderingar.

Enligt bolagets mening måste gränsdragningen mellan »skattefria» tidningar

och sådana tidningar, vilkas papper skall vara föremål för beskattning,

ske icke med hänsyn till utgivningsperiod eller andra yttre kriterier

utan med hänsyn till publikationens syfte, innehåll och betydelse för sin

läsekrets. Rimligt synes vara att till skattefria tidningar räknas sådana

publikationer, som huvudsakligen ha till uppgift att informera sina läsare

genom att förmedla nyheter och andra sakuppgifter och icke främst syfta

till underhållning och förströelse. Genom Jordbrukarnas Föreningsblad hålles

inemot 400 000 jordbrukare fortlöpande underrättade om nyheter av

betydelse eller intresse ur jordbrukets synpunkt. Varje nummer innehåller

viktiga meddelanden om jordbrukets marknader och om prisnoteringar för

jordbrukets produkter, om sammnträden och övrig verksamhet inom de

ekonomiska föreningarna, om den allmänna och näringspolitiska diskussionen

i landet in. in. Jordbrukarnas Föreningsblad torde för landets jordbrukare

vara en minst lika oumbärlig nyhetsförmedlare som de allmänna

dagliga nyhetstidningarna. Jämväl RLF-tidningen synes med hänsyn till

sitt innehåll böra undantagas från beskattning. Då dessutom båda tryckas

på ett papper av alldeles samma slag som de dagliga nyhetstidningarna,

synes det bolaget icke behöva medföra några svårigheter av teknisk art att

i beskattningsavseende hänföra dem till den skattefria pressen.

Sammanfattningsvis får bolaget alltså, utan att taga ställning till frågan

om pappersbeskattningens nödvändighet eller berättigande i och för sig,

dels förorda att gränsdragningen mellan skattefritt och skattebelagt tryckpapper

göres mindre schematisk än den föreslagna och dels bestämt hävda

att bl. a. Jordbrukarnas Föreningsblad bör hänföras till den kategori av

tryckalster, vars papper icke beskattas.

Vad angår den omfattning, i vilken pappersskatt bör utgå för importerade

varor, ha vissa erinringar framförts mot beredningens förslag i denna del.

Sålunda har kontrollstijrelsen anfört.

Kontrollstyrelsen kan icke helt biträda beredningens förslag rörande beskattningens

omfattning vid införsel till riket. Enligt förslaget skulle nämligen

skatt utgå — förutom för papp och papper i obearbetat och bearbetat

skick — jämväl för vissa produkter av papp eller papper, däribland böcker,

tidningar och tidskrifter. Härmed har beredningen avsett att skydda inhemska

tillverkare av bearbetat papper eller av produkter, i vilka papper

ingår såsom mera väsentlig beståndsdel. Kontrollstyrelsen delar i huvudsak

beredningens uppfattning i förevarande hänseende utom vad angår tryckalster.

Beträffande dessa är emellertid att märka, att importvarorna i allmänhet

icke konkurrera med svenska tryckalster. Enligt inhämtade uppgifter

lära emellertid svenska förlag i viss omfattning av olika skäl låta

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kunffl. Maj:ts proposition nr 215.

verkställa tryckning i utlandet av böcker och vissa slag av tidningar in. in.,

vilka alster huvudsakligen äro avsedda för avsättning på den inhemska

marknaden. Det synes på grund av vad nu anförts vara påkallat, att inskränka

beskattningen å importerade tryckalster att avse allenast dylika

alster, beträffande vilka det är uppenbart, att desamma framställts väsentligen

för avsättning i Sverige. Ett införande av undantagslös beskattning

vid införsel till riket av tryckalster skulle medföra vissa olägenheter och

bland annat även kunna verka hindrande för de kulturella förbindelserna

med utlandet. Sålunda skulle icke blott vetenskapliga verk, avsedda för den

internationella forskningen, utan även skönlitterära arbeten och — frånsett

dagspressen — dagsaktuellt nyhets- och bildmaterial tyngas av den

föreslagna skatten. Genom utformning av reglerna rörande beskattningen å

importvaror på sätt styrelsen förordat skulle tryckalster av nu angiven art

helt fritagas från skatt. Sålunda skulle exempelvis i Finland tryckta böcker

av finlandssvenska författare icke bliva beskattade vid införsel till riket.

Även till riket införda läroböcker, vilka väsentligen äro avsedda för undervisning

vid utländska läroanstalter men jämväl komma till användning vid

svenska högskolor eller andra läroanstalter, skulle härigenom bliva obeskattade.

Vad angår till riket inkommande postförsändelser, innehållande

papp eller papper, arbeten därav eller tryckalster, torde ett uttagande av

skatt komma att medföra stora svårigheter för beskattningsmyndigheten,

tullverket, varjämte viss tidsutdräkt skulle uppstå vid tullbehandlingen av

dylik post. Då det med hänsyn till gällande posttaxor icke torde vara ekonomiskt

att för undgående av pappersskatten till riket införa skattepliktiga

varor såsom postförsändelser, torde skattefrihet för sådana försändelser

kunna medgivas. Nu omhandlade fall, för vilka skattefrihet föreslås, sakna

betydelse ur inkomstsynpunkt för statsverket.

Generaltullstijrelsen har anfört, att det med hänsyn till att priset å pappersprodukter

i de flesta främmande länder låge väsentligt över priset å

dylika produkter i Sverige kunde ifrågasättas, huruvida skatten verkligen

skulle behöva utsträckas till att omfatta jämväl varor av papp eller papper,

som infördes till riket. Beskattningen av dessa varor syntes icke komma att

lämna stort utbyte, i varje fall icke i förhållande till det arbete, som måste

bliva förenat med uttagandet av skatten. Det framstode vidare som ett

starkt önskemål, att tryckalster, såvitt möjligt, undantoges från beskattningen.

Styrelsen ville i detta sammanhang erinra om att importen av

papp- och pappersvaror med undantag av vissa tryckalster för närvarande

vore underkastad reglering.

Stockholms handelskammare har erinrat om att avsikten vore att skatt

skulle uttagas även vid import av papper och produkter av papper. Detta

förhållande — som i och för sig vore fullt naturligt, om den inhemska tillverkningen

beskattades — innebure ur utlandets synpunkt i stort sett detsamma

som en tullbeläggning. Handelskammaren veterligt funnes det icke

något annat europeiskt land, som uttoge avgift vid import av böcker; i Amerikas

Förenta Stater utginge visserligen tull vid införsel av böcker, men

endast om de vore tryckta på engelska språket utanför landet. För det nordiskt

kulturella samarbetet skulle det vara synnerligen olyckligt med en

importavgift i Sverige för danska och norska böcker samt för böcker, tryckta

på svenska språket i Finland, över huvud taget syntes det olämpligt att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

vid en punktbeskattning utvälja och skattelägga en vara, som spelade en

så stor roll i vårt kulturella liv som papper och papp. Som exempel på konsekvenserna

av en beskattning av bokimporten kunde ytterligare nämnas,

att eftersom annan import än för återförsäljning skulle'' bli fri från skatt,

det låge nära till hands antaga, att vetenskapliga institutioner, bibliotek etc.

skulle söka att, med förbigående av den hittills anlitade vägen via bokhandeln,

själva verkställa importen för alt därigenom undgå skatt och slippa

belasta sina knappa anslag med denna utgift. Detta skulle alltså rubba de

ordinarie och naturliga förmedlingsvägarna. I den mån som institutionerna

icke hade erforderlig kommersiell sakkunskap för att själva ombesörja

importen, komme förslaget att minska institutionernas möjligheter att följa

den utländska litteraturen på respektive områden.

Vidare har Sveriges köpmannaförbund anfört, att enligt praxis hade utbytet

av böcker länderna emellan befriats från extra pålagor, en uppfattning,

varåt givits uttryck i Sverige så sent som vid importplanernas upprättande,

varvid import av utländska böcker tillåtits utan särskild valutalicens.

En beskattning även av importerade utländska böcker skulle i anledning

av den försvårade bokimporten kunna medföra icke avsedd och beklaglig

kulturell skada. Dessutom borde antydas de problem som vid en

beskattning av dessa böcker skulle möta bokhandelns utövare. Dessa erhölle

under nuvarande förhållanden en betydande del av importerade utländska

böcker i små postsändningar, vilka skulle behöva undergå tullbehandling

var för sig. En skatt under sådana förhållanden skulle icke blott

bli arbetskrävande för bokhandeln utan även verka särskilt fördyrande genom

de av förpackningarna föranledda höjningarna i viktsiffrorna, varpå

skattens storlek skulle grundas. Prissättningen inom bokhandeln anslöte

sig vidare vad gällde ifrågavarande böcker nära till gällande valutakurser

men skulle efter den tilltänkta beskattningen bli förhållandevis högre ju

billigare boken i fråga vore. Det sagda syntes tillräckligt motivera att importerade

utländska böcker borde befrias från den tilltänkta pappersskatten.

Vad angår den närmare omfattning, i vilken skattskyldighet bör föreligga

för importerade varor av papp och papper, har generaltullstijrelsen anfört.

De varuslag, som sålunda skulle bliva föremål för särskild beskattning,

falla huvudsakligen under tulltaxans avdelning X, vilken omfattar pappersmassa,

papp och papper, arbeten därav samt tryckalster. Importen av till

denna avdelning hänförliga varor, som skulle drabbas av skatten, redovisas

under nr 827—834, 835:2, 836 och 838—891 i den till tulltaxan anslutna

statistiska varuförteckningen. Till de angivna numren hänföras emellertid

även vissa varor, som icke skulle beläggas med skatt, nämligen s. k. asfaltoch

tjärfilt (ur statistiskt nr 827), vissa träfiberplattor (ur nr 831), vissa

slag av tidningspapper (ur nr 857: 2), arbeten av träfiberplattor (ur nr 873,

874 och 877) samt glober av annat ämne än papp eller papper (ur nr 886).

Om det befinnes icke vara möjligt att med avseende å importen från beskattningen

utesluta varor av papp eller papper, bör uppmärksammas, att

åtskilliga varor, som helt eller till huvudsaklig del bestå av nämnda material,

finnas upptagna under andra avdelningar i tulltaxan än den förut nämnda.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

45

Av dessa varor må i främsta rummet nämnas pappersgarn (ur statistiska

nr 968—975), linor och bindgarn av papper (ur nr 978—990), mattor, vävnader

och säckar av pappersgarn (ur nr 1009, ur nr 1061—1071 och ur nr

1129—1130), mattor av papp (ur nr 998) samt askar av papp eller papper

(ur nr 2048). Under angiven förutsättning synas även dessa varuslag böra

medtagas i förteckningen över de varor, för vilka skatt skall utgå.

Statistiskt nr 827 upptager bland annat asfalttakpapp och annan med

asfalt, beck, tjära eller tjärolja bestruken eller impregnerad papp. Enligt

förslaget skulle vid tillverkning inom landet av dylik papp endast själva råpappen

skattebeläggas. Det synes då icke vara rimligt, att skatten vid import

skall utgå efter vikten å den genom bestrykningen eller impregneringen förtyngda

varan. En föreskrift om viss reduktion av skatten torde här vara

påkallad. Till belysande av importens storlek må nämnas, att hela införseln

av varor, hänförliga till statistiskt nr 827, d. v. s. papp av nyss angivna

slag samt s. k. asfalt- och tjärfilt, år 1947 uppgick till 2 365 ton med ett

värde av 1 115 000 kronor; den huvudsakliga importen nämnda år ägde rum

från U.S.A. och Belgien.

Beträffande frågan om behandlingen i skattehänseende av papp och papper,

avsedda för export, har kontrollstyrelsen anfört.

Enligt hittills utfärdade författningar rörande skatter, som handhavas av

kontrollstyrelsen, medgives avdrag för skatt, som åvilar exportvaror. För

erhållande av sådant avdrag erfordras regelmässigt av vederbörande tullmyndighet

utfärdat bevis därom, att varan utförts ur riket eller till svensk

frihamn. Även i fråga om papp och papper, som i obearbetat skick utföres

ur riket, bör skatteavdrag medgivas. För att den inhemska pappersförädlingsindustriens

konkurrenskraft på världsmarknaden icke skall minskas, synes

skatteavdrag jämväl böra medgivas vid export av papp och papper i bearbetat

skick ävensom produkter därav, som skola bliva föremål för beskattning

vid import. Beträffande formen för erhållande av dylikt skatteavdrag får

kontrollstyrelsen med hänsyn till pappersindustriens karaktär av exportindustri

förorda, att papp och papper, som utlämnas från tillverkningsställe för

utförsel ur riket såväl i obearbetat som i bearbetat skick, icke av tillverkaren

uppgives för beskattning. En tillfredsställande kontroll vid en dylik anordning

är för närvarande möjlig att genomföra, då handeln med papp och papper

är föremål för statlig reglering. Kontrollarbetet kommer vidare att underlättas

därigenom, att världsmarknadspriserna åtminstone för det nuvarande

betydligt överstiga hemmamarknadspriserna. Tillverkaren bör sålunda i skatteredovisningen

till kontrollstyrelsen för fritagande från beskattning angiva

de myckenheter papp eller papper, som från tillverkningsstället utlämnats

för export eller till inhemsk förädlingsindustri för export efter vidare bearbetning

till exempelvis wellpappemballage, tapeter och asfaltpapp. I båda fallen

sker för närvarande försäljning från tillverkaren enligt uppgift till exportpriser.

Stockholms handelskammare har framhållit, alt enligt förslaget allt papper,

som försåldes för bearbetning inom landet, skulle beläggas med skatt.

Skatt skulle sålunda utgå även på papper och papp, som användes för framställning

av exempelvis tapeter och wellpapp för export. Detta syntes icke

rimligt. Förslaget måste fördenskull, om det skulle realiseras, kompletteras

med bestämmelser, som möjliggjorde restitution av erlagd skatt för sådant

papper och papp, som ingår i varor, vilka exporterades.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Vad angår beredningens uttalanden rörande en eventuell lagerbeskattning

i samband med ikraftträdandet av pappersskatten har kontrollstyrelsen anfört,

att en dylik lagerbeskattning i och för sig vore motiverad, men ansåge

sig för sin del med hänsyn till svårigheterna att hos det stora antalet företag,

vid vilka lagerbeskattning skulle äga rum, kunna anordna erforderlig kontroll

icke kunna förorda ett genomförande av sådan beskattning. Såsom beredningen

framhållit torde lagerhållningen av papp och papper för närvarande

vara relativt begränsad, varför pappersbeskattningen även med hänsyn

härtill utan alltför stora olägenheter för näringslivet skulle kunna genomföras

utan anordnande av särskild lagerbeskattning.

Kommerskollegium har ifrågasatt — med hänsyn till nödvändigheten

att vid beskattningens upphörande verkställa restitution av skatt på då inneliggande

lager — om icke beskattning av lager skulle kunna undvikas. Genom

ett sådant förfaringssätt skulle beskattningsområdet enklare kunna avgränsas

samtidigt som utformningen av särskilda regler för skattens införande

resp. upphävande väsentligt skulle underlättas.

Samma ståndpunkt har intagits av åtskilliga näringsorganisationer.

I fråga om tiden för beskattningens ikraftträdande har svenska tidningsutgivareföreningen

ansett sig böra fästa uppmärksamheten på att statsmakterna

beträffande ikraftträdandet av de höjda postavgifterna beslutat, att

dessa, såvitt de avsåge tidningsavgifterna, icke skulle träda i tillämpning

förrän den 1 januari 1949, varvid såsom skäl för dylikt senare ikraftträdande

framhållits det förhållandet, att tidningsrekvisitionerna för året till väsentlig

del redan vore gjorda. Genom att företagen vore bundna av prenumerationsavtal

syntes det ur skilda synpunkter rimligt att en beskattning, därest den

trots allt icke ansåges kunna undgås, beträffande den periodiska pressen trädde

i kraft först från den 1 januari 1949.

Kommerskollegium har anslutit sig till nyssnämnda uttalande av tidningsutgivaref

öreningen.

Departementschefen.

I propositionerna nr 5—10 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj :t

— på min föredragning — framlagt förslag till vissa skärpningar av den

indirekta beskattningen. Såsom motivering för dessa skatteskärpningar

hänvisade jag till bl. a. mitt anförande till statsrådsprotokollet den 28 november

1947 vid utverkandet av bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga

för utredning av frågan om skärpning av den indirekta beskattningen.

I nämnda anförande underströk jag, att det nu rådande läget påkallade

åtgärder, som kunde leda till en uppsugning av köpkraft, och att

härvid syntes främst böra ifrågakomma en överbalansering av budgeten

genom bl. a. skärpt indirekt beskattning av mera umbärliga varor.

De sålunda tillkallade sakkunniga — 1947 års konsumtionsskatteberedning

— ha i skrivelse den 20 december 1947 framlagt vissa förslag till änd
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

47

ringar i den indirekta beskattningen, vilka förslag lagts till grund för nyssnämnda

propositioner nr 5—10.

I fråga om innehållet i berörda propositioner må här erinras om, att i

desamma förordats nedan angivna skatteskärpningar, nämligen t

i propositionen nr 5 en skärpning i beskattningen av personautomobiler

och vissa motorcyklar samt av drivmedel till motorfordon,

i propositionen nr 6 en skärpning av tobaksbeskattningen,

i propositionen nr 7 en ökad beskattning av spritdrycker, vin, maltdrycker

av andra och tredje klassen samt läskedrycker ävensom införandet av

en särskild beskattning av viss maltdryck av första klassen,

i propositionen nr 8 en skärpning av nöjesskatten för biograf föreställningar,

i propositionen nr 9 en ökning av statsverkets andel i totalisator-, tipsoch

lotterimedel, samt

i propositionen nr 10 — bland annat — vissa skärpningar i beskattningen

av choklad- och konfityrvaror, essenser för beredning av alkoholhaltiga

drycker samt kemisk-tekniska preparat.

Nu ifrågavarande propositioner ha i huvudsakliga delar antagits av riksdagen

dock med vissa ändringar i fråga om den föreslagna skärpta beskattningen

av motorfordon och drivmedel till sådana fordon. (Se bevillningsutskottets

betänkanden nr 1—3, 6, 8 och 9 samt memorial nr 14; riksdagens

skrivelser nr 15—17, 26, 50 och 61.) Vad angår de inkomstökningar,

som till följd av den skärpta indirekta beskattningen kunna beräknas uppkomma

för statsverket under nästfoljande budgetår, ha desamma — enligt

vad som framgår av bevillningsutskottets beräkningar — uppskattats

till 401 miljoner kronor.

Konsumtionsskatteberedningen har numera i en den 18 mars 1948 dagtecknad

skrivelse framlagt förslag till särskild beskattning av papp och

papper. I denna skrivelse — däri beredningen anmäler att beredningen anser

sig ha fullgjort sitt utredningsuppdrag — har tillika lämnats en redogörelse

för storleken av de inkomstökningar, vilka enligt beredningens

uppfattning kunna beräknas uppkomma i anledning av nu berörda skärpningar

i den indirekta beskattningen.

Beträffande det närmare innehållet i beredningens skrivelse den 18 mars

1948 må här omnämnas, såvitt angår nyssnämnda inkomstökningar, att

beredningen vid förnyad undersökning rörande inkomstökningarnas storlek

kommit till den slutsatsen, att de redan genomförda skatteskärpningarna

borde beräknas till — i stället för det tidigare angivna beloppet om

401 miljoner kronor — 445 miljoner kronor (se tablån ovan å s. 12, i

vilken tablå summan av kolumnerna 2 och 4 utgör 445,85 miljoner kronor).

Syftet med skärpningarna av den indirekta beskattningen har i direktiven

för beredningen angivits vara att genom uppsugning av förefintligt köpkraftsöverskott

åstadkomma en överbalansering av budgeten i sådan omfattning,

att utgifterna å kapitalbudgeten — som beräknades till omkring

500 miljoner kronor — därigenom täcktes; och har i följd härav beredning
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj.ts proposition nr 215.

ens uppgift under senare delen av utredningsarbetet varit inriktad på att

framlägga förslag till sådana åtgärder på den indirekta beskattningens område,

alt statsverket för nästkommande budgetår tillföres omkring 55 miljoner

kronor i statsintäkter.

Såsom framgår av beredningens skrivelse den 18 mars 1948 har beredningen

räknat med att den nu föreslagna beskattningen av papp och papper

skulle tillföra statsverket en skatteintäkt av omkring 48 miljoner kronor

per år. I anslutning härtill har beredningen uttalat, att statsverket genom

en dylik pappersbeskattning och genom de av beredningen tidigare

framlagda förslagen komme att erhålla ökade skatteintäkter i ungefär den

omfattning som förutsatts i de för beredningen utfärdade direktiven.

I fråga om det närmare innehållet i beredningens förslag angående införandet

av en särskild skatt å papp och papper må här omnämnas följande.

Denna skatt skall enligt förslaget utgå såsom en tillverkningsskatt å inom

riket tillverkat papp och papper. Skatten,som uttages vid pappersbruken, skall

utgå efter vikt, och skattesatsen har föreslagits till 15 öre per kilogram

för papp och papper av alla slag. Emellertid skall från beskattningen undantagas

sådant tidningspapper som är avsett att användas till tryckning

av allmän nyhetstidning d. v. s. dagspressen. Skattskyldigheten skall inträda,

då den obearbetade varan levereras från tillverkaren eller av denne tages

i anspråk för vidare bearbetning. Vid import av papp eller papper för

försäljning skall enligt förslaget skatt utgå efter nyssnämnda grunder,

dock att skatt härvid skall uttagas även för bearbetad vara. Nu ifrågavarande

beskattning, som skall stå under tillsyn av kontrollstyrelsen, skall

enligt förslaget träda i kraft den 1 juli 1948.

Det av beredningen framlagda förslaget om införandet av en beskattning

av papp och papper har varit föremål för delade meningar från remissinstansernas

sida. Sålunda ha flertalet myndigheter, vilka yttrat sig över

förslaget, i huvudsak tillstyrkt detsamma. Däremot ha statskontoret och

samtliga enskilda organisationer som hörts i ärendet av kommerskollegium

— dock med undantag av kooperativa förbundet — ställt sig helt avvisande

till beredningens förslag. Samtidigt med sina avstyrkanden ha dessa organisationer

i vissa fall framfört förslag om andra åtgärder för ernående av den

såsom önskvärd ansedda överbalanseringen av budgeten; sålunda har föreslagits

återinförande av den allmänna omsättningsskatten i oförändrad eller

i modifierad form eller införandet av en allmän skatt i produktionsstadiet.

Vidare ha förslag framförts om uttagande av skatt å socker och å annonser.

För egen del vill jag understryka, att det numera — med hänsyn till utvecklingen

på det ekonomiska området under de senaste månaderna liksom

till de utgifter för det allmännas räkning, vilka icke förutsetts i statsverkspropositionen

men som därefter visat sig ofrånkomliga — torde vara

mer angeläget än tidigare att eftersträva en överbalansering av budgeten

för nästkommande budgetår. Vad hittills uppnåtts i detta hänseende genom

de av riksdagen redan beslutade skärpningarna i den indirekta beskattningen

är därför enligt min mening icke tillräckligt.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Såsom förut antytts har från vissa remissinstansers sida förordats, att de

ökade skatteintäkter, som alltjämt äro erforderliga, skola uttagas på annat

sätt än genom en pappersbeskattning. Häremot torde dock böra framhållas,

att riksdagen vid behandlingen av de tidigare framlagda förslagen till skärpning

av den indirekta beskattningen diskuterat jämväl alternativen att återinföra

den allmänna omsättningsskatten eller genomföra en särskild omsättningsskatt

i produktionsstadiet men att riksdagen avvisat dessa utvägar.

Jag kan sålunda icke ansluta mig till nyssnämnda alternativa förslag.

Ej heller förslagen om införandet av skatt å socker och å annonser, vilka

förslag diskuterats även inom beredningen, är jag beredd att nu förorda.

Mot beredningens förslag om en pappersbeskattning ha de näringsorganisationer,

som skulle komma att beröras av densamma, framfört åtskilliga

erinringar såväl vid sammanträden inför beredningen som i remissyttrandena

över det framlagda förslaget. Enligt vad beredningen anförde

kunde invändningarna i fråga icke tillmätas så stor betydelse, att på grund

därav tanken på en pappersbeskattning borde avvisas.

I det följande torde jag få närmare beröra de från näringsorganisationernas

sida framförda erinringarna mot beredningens förslag.

Vad först angår den från flera håll framförda åsikten att en pappersbeskattning

icke skulle medföra någon begränsning av köpkraftsöverskottet

torde endast få hänvisas till den allmänna motiveringen för de skatteförslag,

som tidigare förelagts innevarande års riksdag, nämligen strävandena

att minska köpkraftsöverskottet genom en ökad överbalansering av budgeten.

Pappersbeskattningen intager i detta hänseende icke någon särställning.

På sätt från remissinstansernas sida framhållits har den statliga regleringen

av handeln med papper medfört en begränsning av konsumtionen

på den inhemska marknaden. Härigenom har visserligen den tidigare mycket

stora förbrukningen av papper i någon mån begränsats, men ytterligare

besparingar i pappersförbrukningen torde vara önskvärda och möjliga att

uppnå. En beskattning av papper skulle självfallet bidraga till sådana besparingar.

Av de mera väsentliga invändningarna mot beredningens föreliggande

förslag må här nämnas, att från åtskilliga remissinstansers sida understrukits,

att en beskattning av papper — vilken enligt vad beredningen förutsatt

sknlle få slå igenom i konsumentpriserna — skulle i stor utsträckning

drabba oumbärliga varor, framför allt livsmedel; och samtidigt har framhållits

att en på detta sätt anordnad beskattning skulle stå i strid med de

direktiv som lämnats beredningen. I anledning härav torde jag — i likhet

med beredningen — få hänvisa till att riksdagen, med giltighet från och

med den 1 april 1948, genomfört en avsevärd skärpning i beskattningen av

bensin och andra flytande drivmedel till motorfordon. Den principen får

sålunda anses ha godtagits, att en skärpt indirekt beskattning med sådant

syfte, varom här är fråga, är motiverad även om skatteskärpningen till en

del kommer att träffa oumbärliga varor. Härtill kommer, åt! en pappersbe
4

liihancj till riksdcipcns protokoll 19i8. 1 samt. AV 215.

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

skattning av den förhållandevis ringa storleksordning som förordats av beredningen

i dess slutliga förslag torde komma att i ganska obetydlig utsträckning

återverka på konsumentpriserna. Ej heller såvitt angår byggnadskostnaderna

kan det antagas, att en pappersbeskattning skulle komma

att medföra några allvarliga olägenheter. Jag anser följaktligen, att invändningen

därom, att en skatt å papper skulle drabba oumbärliga varor,

icke i nuvarande läge utgör något avgörande hinder mot genomförandet av

en sådan beskattning.

De under remissbehandlingen uppmärksammade frågorna, huruvida en

pappersbeskattning kan komma att verka ojämn samt medföra rubbningar

eller snedvridningar inom näringslivet, äro givetvis i främsta rummet beroende

på storleken av den skatt å papp och papper som kan komma att

utgå. Den av beredningen föreslagna tillverkningsskatten om 15 öre per

kilogram för obearbetad vara måste enligt min mening anses så ringa, att

den endast obetydligt kan inverka på prissättningen på de färdiga produkterna.

Vid sådant förhållande torde de anmärkta olägenheterna bliva

utan större praktisk betydelse. Risken för rubbningar eller snedvridningar

inom näringslivet torde dessutom reduceras än mera därest beskattningen

redan från början — såsom beredningen förutsatt -— angives vara av tillfällig

natur.

Från svenska pappersbruksföreningens sida har gjorts gällande, att införandet

av en pappersbeskattning i Sverige, som självfallet komme att

uppmärksammas på våra exportmarknader, lätt skulle kunna stimulera till

införandet av importavgifter på svenskt papp och papper, vilket i sin tur

komme att medföra förödande verkningar för vår framtida export. Dessa

farhågor äro enligt min mening överdrivna. Därest ett pappersimporterande

land skulle finna det med sina egna intressen förenligt att införa

importavgifter på papp och papper, skulle en sådan åtgärd säkerligen vidtagas

oberoende av om en pappersbeskattning är gällande i Sverige eller

icke.

Vad angår de från arbetarorganisationerna påpekade riskerna för ytterligare

driftsinskränkningar inom de grafiska facken, bör i detta hänseende

framhållas, att om de utav organisationerna omnämnda driftsinskränkningarna

komma att fortsätta, anledningen härtill huvudsakligen bör tillskrivas

den omständigheten, att papperskonsumtionen inom landet alltjämt

anses för hög och därför bör ytterligare skäras ned; däremot torde införandet

av eu pappersbeskattning komma att i mycket ringa utsträckning

inverka på tillgången på arbete inom de grafiska facken.

Såsom förut omnämnts har beredningen föreslagit, att skattesatsen för

såväl papp som papper skulle utgå med 15 öre per kilogram. I fråga om

storleken av denna skattesats har inom beredningen — med ett undantag

— rått enighet. Under remissbehandlingen av beredningens förslag har icke

anförts någon argumentering som speciellt riktat sig mot den sålunda föreslagna

skattesatsen, dock med undantag för kooperativa förbundet som

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj-.ts proposition nr 215.

51

i samband med förslaget om skatt å socker tillstyrkt en nedsättning av nyssnämnda

skattesats till 5 öre per kilogram.

1 fråga om kontrollen över en eventuell pappersbeskattning har beredningen

föreslagit, att denna kontroll skulle utövas centralt samt omhänderhavas

av kontrollstyrelsen. Enligt vad kontrollstyrelsen vitsordat skulle

några tekniska svårigheter icke vara för handen att anordna en betryggande

kontroll över beskattningen, därest densamma utformades i huvudsaklig

överensstämmelse med det föreliggande förslaget. Från övriga remissinstansers

sida har icke framförts någon erinran mot beredningens förslag

i förevarande hänseende.

Det av svenska pappersbruksföreningen omnämnda ståndpunktstägandet

från branschorganisationernas sida vid de aktuella avtalsförhandlingarna

med statens bränslekommission är icke av beskaffenhet att inverka på

frågan, huruvida en pappersbeskattning bör införas eller icke.

Med hänsyn till det nu anförda och under erinran, att varken kontrollstyrelsen

eller kommerskollegium ansett sig böra avstyrka den föreslagna

beskattningen av papp och papper, förordar jag att en dylik beskattning

genomföres i huvudsaklig överensstämmelse med beredningens förslag.

Denna nya beskattning torde sålunda böra utformas såsom en tillverkningsskatt,

och skatten bör utgå med 15 öre per kilogram. I likhet med

beredningen anser jag lämpligt, att beskattningen träder i kraft den 1 juli

1948.

Storleken av det inkomslbelopp, som under nästkommande budgetår

kan komma att tillföras statsverket därest pappersbeskattningen genomföres,

är givetvis beroende av hur hög papperskonsumtionen inom landet

kommer att bliva under nämnda tid. Jag saknar anledning att i detta sammanhang

räkna med annat inkomstbelopp än det av beredningen angivna

eller alltså 48 miljoner kronor.

På sätt beredningen föreslagit och under remissbehandlingen understrukits,

särskilt av kommerskollegium, bör beskattningen av papp och papper

—- som ju förordas i syfte att därigenom åstadkomma en överbalansering

av budgeten och icke för att täcka löpande statsutgifter — vara av endast

tillfällig natur. För att ytterligare understryka detta förhållande anser jag

mig böra föreslå, alt i författningen i ämnet uttryckligen angives, att skatten

skall utgå för endast ett år, räknat från och med den 1 juli 1948. Genom

en sådan tidsbegränsning uteslutes dock icke det alternativet, att frågan

om skattens fortbestånd efter nyssnämnda dag upptages till prövning av

1949 års riksdag.

Vad angår kontrollstyrelsens förslag om bemyndigande för Kungl. Maj:t

att, då anledning därtill förelåge, sänka skattesatsen eller suspendera skatten

vill jag framhålla, att det knappast kan antagas att några större fluktuationer

i fråga om exportpriserna uppkomma under tiden intill dess 1949

års riksdag tager sin början. Vid sådant förhållande synes det av kontrollstyrelsen

förordade bemyndigandet icke vara erforderligt.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

I samband med att beredningen tillstyrkte införandet av en pappersbeskattning

framhöll beredningen jämväl den synpunkten, att sådana merkostnader

som i följd härav komme att drabba pappersbranschen borde slå

igenom i konsumentpriserna. Remissinstanserna ha i flertalet fall intagit

samma ståndpunkt som beredningen i föreliggande fråga. En häremot avvikande

mening har emellertid anförts av priskontrollnämnden. Sålunda

har nämnden — under hänvisning till 1948 års bevillningsutskotts betänkande

nr 8 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 5 med förslag till

förordning om särskild automobilskatt, in. in. — åberopat att sådana kostnadsökningar,

som direkt föranleddes av skatteskärpningar, borde slå igenom

i konsumentpriserna men att något hinder icke syntes föreligga att

beskära vinstmarginalen i de fall då densamma befunnes större än vad

som kunde anses skäligt. Enligt vad nämnden vidare anfört borde skatteskärpningar

icke i och för sig föranleda tillstånd till ökning av handelsinarginalerna,

uträknade i kronor och ören, och kompensation för ökade

emballagekostnader borde icke lämnas av den anledningen, att en eventuell

prisfördyring av papp och papper borde kunna motvägas av en minskning

i förbrukade kvantiteter. För egen del vill jag uttala, att — vad angår

frågan om eventuell övervältring på konsumenterna av en pappersskatt

— sådana förhållanden icke torde vara för handen att priskontrollnämnden

vid en kommande prövning härutinnan bör avvika från de principer som

nämnden i andra liknande ärenden tillämpat och som vunnit statsmakternas

godkännande. I övrigt anser jag mig böra framhålla, att det icke lämpligen

låter sig göra att redan innan en pappersbeskattning genomförts lämna

bindande direktiv angående de prisförändringar som motiveras av beskattningen;

vad priskontrollnämnden framdeles kommer att besluta i nu

berörda hänseende kan givetvis i vanlig ordning underställas Kungl. Maj :ts

prövning.

Jag torde härefter få övergå till att behandla vissa detaljfrågor av mera

allmän räckvidd.

Enligt beredningens förslag skulle papper, som användes för tryckning

av allmänna nyhetstidningar d. v. s. vad som i dagligt tal benämndes dagspressen,

undantagas från pappersbeskattningen. I anslutning härtill har beredningen

omnämnt, att inom beredningen diskuterats huruvida jämväl

sådant papper, som användes för tryckning av facktidningar och facktidskrifter,

skulle kunna undantagas från beskattningen men att beredningen

— med hänsyn till de praktiska svårigheterna att verkställa en gränsdragning

i detta hänseende — icke ansett sig kunna förorda, att papper som användes

för nu angivet ändamål fritoges från pappersbeskattningen. Från

remissinstansernas sida har denna gränsdragning i flera fall kritiserats;

sålunda har hemställts, att fackpressen och tidskrifter, vilka icke hade underhållnings-

eller förströelsekaraktär, måtte jämställas med allmänna nyhetstidningar.

För ett riktigt bedömande av möjligheterna att undantaga

vissa slag av tidningar eller tidskrifter från pappersbeskattning bör emel
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

53

lertid beaktas, att skatten å papper är avsedd att uttagas redan i det handelsled

då den obearbetade varan lämnar tillverkningsstället. Vid denna tidpunkt

kan det uppenbarligen icke avgöras, huruvida den levererade varan

kominer att användas till tryckning av facktidskrifter eller exempelvis

veckotidningar av förströelsekaraktär. Att en gränsdragning mellan sådant

papper, som användes till tryckning av dagspressen, och annat papper kan

göras beror därpå, att tidningspapper tillverkas vid endast ett fåtal pappersbruk

och att leveranserna av papper till dagspressen fullgöres av pappersbruken

i samarbete med svenska tidningsutgivareföreningen. Då i ett

av remissyttrandena hänvisas till att skattebefrielse skulle kunna genomföras

på så sätt att restitution medgåves för papper, som användes för

tryckning av facktidskrifter, må häremot erinras, att en riktig gränsdragning

mellan å ena sidan tidskrifter vilka kunna betecknas såsom rena facktidskrifter

samt å andra sidan facktidskrifter med blandat innehåll och

andra närstående tidskrifter icke är praktiskt genomförbar. Därest restitutionsrätt

skulle införas för facktidskrifter, borde samma rätt gälla för

papper, som användes till tryckning av politiska, religiösa och andra ideella

tidskrifter; och vidare borde övervägas att undantaga papper till böcker

av uppbyggelsekaraktär o. dyl. från beskattningen. För genomförandet av

en dylik restitutionsrätt skulle erfordras en omfattande administrativ apparat

och någon rättvis gränsdragning mellan skattepliktigt och skattefritt

papper skulle likväl aldrig kunna ernås. I enlighet härmed har jag funnit

mig böra förorda att från pappersbeskattningen icke göres annat undantag

än såvitt angår papper som användes till tryckning av allmän nyhetstidning.

Vid detta ståndpunktstagande har jag ansett det vara av väsentlig

betydelse att skattesatsen icke föreslås till högre belopp än 15 öre per kilogram,

varför återverkningarna av skatten för varje särskild tidskrift av sådan

karaktär, att det i och för sig varit rimligt att befria densamma från

ökade utgifter till följd av pappersbeskattningen, icke torde bliva alltför

betungande.

Vad härefter angår frågan i vilken omfattning skatt bör uttagas för importerade

varor har beredningen föreslagit, att skattskyldigheten skulle omfatta

— förutom obearbetat papp och papper — jämväl papp och papper i

bearbetat skick, inklusive vissa produkter därav såsom böcker, tidskrifter,

pappersemballage och papeterier, dock endast i den mån den importerade

varan skulle återförsäljas. Såsom framgår av kontrollstyrelsens remissyttrande

har styrelsen förordat den jämkningen i beredningens förslag, att

skatt icke skulle uttagas för importerade tryckalster med undantag för sådana

vilka framställts väsentligen för avsättning i Sverige. Härigenom skulle

bl. a. utländsk vetenskaplig litteratur undgå att drabbas av beskattningen.

Vidare skulle enligt kontrollstyrelsens förslag skattefrihet medgivas för

postförsändelser, innehållande papp eller papper, arbeten därav eller tryckalster.

Generaltullstyrelsen har ifrågasatt om importerade varor borde beskattas

i större utsträckning än inom landet tillverkade. Styrelsen har därvid

såsom motivering för sill förslag åberopat, att priset på pappersprodukter

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

utomlands låge väsentligt över priset i Sverige, att importen av papp- och

pappersvaror med undantag av vissa tryckalster för närvarande vore underkastad

reglering och att beskattningen av papp och papper i bearbetat

skick, som infördes hit till riket, icke komme att lämna stort utbyte, i varje

fall icke i förhållande till det arbete som måste bliva förenat med uttagandet

av skatten. Med hänsyn till de risker för ett kringgående av beskattningen

som föreligga därest gränsdragningen göres på sätt generaltullstyrelsen

ifrågasatt — möjlighet skulle sålunda öppnas för svenska företag att

kringgå beskattningen genom att trycka exempelvis veckotidskrifter av

varjehanda slag utomlands — anser jag mig icke kunna biträda detsamma.

I stället torde kontrollstyrelsens förslag till gränsdragning, vilken synes

vara lämpligare än beredningens motsvarande förslag, böra genomföras. I

enlighet härmed skall skatt icke uttagas för andra importerade tryckalster

(böcker, kartor m. in.) än sådana, vilka framställts huvudsakligen för avsättning

i Sverige.

Kontrollstyrelsen har förordat, att tillverkare vid skatteredovisningen

skulle fritagas från beskattning av sådana myckenheter papp eller papper,

som från tillverkningsstället utlämnats för export eller till inhemsk förädlingsindustri

för export efter vidare bearbetning exempelvis till wellpappemballage,

tapeter och asfaltpapp. Med hänsyn till den förenkling i beskattningsförfarandet

som härigenom skulle vinnas utan att kontrollen behöver

eftersättas tillstyrker jag kontrollstyrelsens förslag i nu berörda hänseende.

Såsom jag förut omnämnt bör pappersbeskattningen träda i kraft den

1 juli 1948. Enligt vad beredningen uttalat borde härvid iakttagas, att i sådana

fall då helårsprenumeration för år 1948 verkställts å periodisk publikation,

som trycktes å skattebelagt papper, borde restitution medgivas för

skatt som belöpte ä nämnda del av upplagan i den mån kompensation för

skatten icke kunde erhållas i annan ordning. Enligt min mening är det

skäligt att restitution beviljas i dylika fall. På grund härav och då, enligt

vad jag inhämtat från kontrollstyrelsen, några tekniska svårigheter icke

föreligga att genomföra beredningens förslag i denna del tillstyrker jag

att en restitutionsrätt införes i de fall varom här är fråga.

Beredningen har anfört, att i samband med beskattningens genomförande

borde uttagas en lagerskatt, åtminstone såvitt anginge större lager av

papp och papper, dock hade beredningen icke tagit ställning till frågan

om den närmare utformningen av en dylik lagerskatt. Vad beredningen i

denna del föreslagit har av olika skäl avvisats av remissmyndigheterna. Sålunda

har invänts att förefintliga lager av papp och papper hos andra än

pappersbruken på grund av pappersransoneringen vore förhållandevis obetydliga,

varför en lagerbeskattning vore obehövlig. Vidare har framhållits

att därest beredningens förslag genomfördes, restitution borde beviljas för

skatten å inneliggande lager vid tiden för beskattningens upphörande. Även

för egen del är jag av den uppfattningen att några allvarligare olägenheter

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

55

icke skulle uppkomma därest en lagerskatt icke uttoges vid beskattningens

ikraftträdande. Jag ämnar därför icke förorda införandet av en dylik lagerskatt.

Samtidigt vill jag emellertid framhålla att om tendenser till onormal

lagerhållning skulle framträda under de närmaste månaderna en lagerbeskattning

i så fall torde kunna beslutas på riksdagens eget initiativ.

Med beaktande av nu anförda synpunkter har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning om pappersskatt.

Beträffande detta författningsförslag må till en början omnämnas, att

vid förslagets upprättande i huvudsak beaktats vad kontrollstyrelsen och

generaltullstyrelsen i sina remissyttranden anfört med avseende å den

tekniska utformningen av pappersskatten. I det följande kommer att lämnas

en redogörelse för det närmare innehållet i vissa paragrafer i författningsförslaget.

I 1 § 1 mom. a) har upptagits den grundläggande bestämmelsen rörande

skattskyldighetens omfattning. Liksom i fråga om vissa andra slag av indirekta

skatter har skattskyldigheten avgränsats genom en hänvisning till

vissa statistiska nummer i den vid tulltaxan fogade statistiska varuförteclcningen.

De statistiska numren 828—834 samt 835: 2 avse olika slag av

papp, dock icke asfalttakpapp och annan med asfalt, beck, tjära eller tjärolja

bestruken eller impregnerad papp. Sistnämnda slag av papp, som redovisas

under statistiskt nummer 827, förekommer icke — i motsats till övriga

slag av papp — i obearbetat skick. Under statistiskt nummer 835: 1

upptagas träfiberplattor, vilken vara, på sätt beredningen föreslagit, bör

falla utanför beskattningen. Vidare må nämnas, att under statistiskt nummer

832 redovisas bl. a. vulkanfiber. För papp som ingår i denna vara

— vilken enligt uppgift tillverkas av endast ett företag inom landet —• bör

däremot skatt utgå. Under statistiskt nummer 836 redovisas vissa slag av

papper, nämligen gult halm-, grålump- och annat naturfärgat eller i massan

grå- eller brunfärgat, grovt omslagspapper, även bestrulcet med asfalt

eller liknande ämne. Tidningspapper hänföres till statistiskt nummer

837. Emellertid må anmärkas, att tidningar, tillhörande dagspressen, i undantagsfall

tryckas å annat papper än sådant som enligt tulltaxan betecknas

såsom tidningspapper. Ifrågavarande papper är hänförligt till statistiskt

nummer 857:2 (annat papper). De under statistiska numren 838—

842 samt 847 upptagna slagen av papper förekomma icke i obearbetat skick.

Beträffande papper, som redovisas under statistiska numren 843—846 samt

848—857, må särskilt nämnas cellulosavadd, som upptages under statistiskt

nummer 857: 1. Skattskyldighet föreslås sålunda för sistnämnda vara.

Genom bestämmelserna i 1 § 1 mom. b) och c) regleras skattskyldigheten

för varor av papp eller papper som införas till riket. Såsom framgår av

vad jag förut anfört har jag icke kunnat ansluta mig till generaltullstyrelsens

förslag att helt undantaga importerade varor från beskattning utan

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

i stället har jag förordat den av kontrollstyrelsen förordade gränsdragningen.

Vad angår generaltullstyrelsens detaljerinringar rörande skattskyldighetens

omfattning har styrelsen ansett, att en viss reduktion av skatten för

de till statistiskt nummer 827 hänförliga varorna (asfalttakpapp in. in.)

vore påkallad. Emellertid kan det antagas, att importen av dessa varor

under nästföljande budgetår kommer att bliva av ganska ringa omfattning.

Vid sådant förhållande torde tillräcklig anledning icke föreligga att på

grund av de utav generaltullstyrelsen i förevarande fall åberopade omständigheterna

avstå från den fördel som en enhetlig skattesats otvivelaktigt

innebär.

Beträffande stadgandena i 1 § 2 mom. må erinras om, att tidningspapper

i tulltaxan redovisas under statistiskt nummer 837. Såsom förut anmärkts

tryckas emellertid allmänna nyhetstidningar i enstaka fall på annat papper

än sådant som tulltekniskt betecknas såsom tidningspapper. Detta andra

papper är i tulltaxan hänförligt till statistiskt nummer 857: 2.

Med allmän nyhetstidning bör likställas löpsedel till sådan tidning.

Utöver vad som stadgas i 1 g 2 mom. första stycket ha särskilda föreskrifter

rörande papper, som användes för tryckning av allmän nyhetstidning,

i författningsförslaget upptagits i 2 § 2 mom., 3 § 2 inom., 7 § 2 mom.

och 13 § 2 mom.

I 5 § angives i första stycket, att skattesatsen utgör 15 öre per kilogram.

I anslutning till nämnda stadgande har i andra stycket reglerats sättet för

beräknandet av den skattepliktiga vikten.

Av 5 § framgår, att kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet såvitt

angår inom riket tillverkad vara, för vilken pappersskatt skall utgå. Beträffande

hit till riket införd vara äro generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen

gemensamt sådan myndighet.

De i i—13, 15—18 samt 22—32 §§ upptagna stadgandena äro i stort sett

överensstämmande med motsvarande föreskrifter i bl. a. 1941 års förordning

om varuskatt och 1948 års förordning om försäljningsskatt.

I 15 § regleras den avdragsrätt som föreligger vid upprättandet av deklaration

enligt 13 §. Såsom framgår av 14 § a) medgives avdrag för skattepliktig

vara som utlämnats från tillverkningsstället för export antingen direkt

eller först efter det varan vidare bearbetats. För åtnjutande av sådan

avdragsrätt är skattskyldig givetvis pliktig att följa de kontrollföreskrifter

som kontrollstyrelsen kan finna erforderliga för att hindra att icke skattebelagd

vara försäljes å den inhemska marknaden.

Stadgandena i 19—21 §§ rörande införsel till riket äro utformade i överensstämmelse

med vad generaltullstyrelsen föreslagit.

Enligt ikraftträdandebestämmelsen skall förordningen, på sätt förut

framhållits, träda i kraft den 1 juli 1948 och gälla till och med den 30 juni

1949.

Slutligen har i övergångsbestämmelsen under punkt 2 upptagits en föreskrift,

enligt vilken restitution medgives av erlagd skatt för sista halvåret

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl Maj-.ts proposition nr 215.

1948 för papper som använts till tryckning av sådan tidning eller tidskrift

för vilken prenumerationsavgift erlagts på en gång för hela kalenderåret

1948. Det torde böra ankonnna på kontrollstyrelsen att utfärda erforderliga

tillämpningsföreskrifter i nu berörda hänseende.

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda förslag till

förordning om pappersskatt måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Ericsson.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Bilaga A.

PM

angående uttalanden från branschorganisationer i anledning

av en ifrågasatt pappersbeskattning.

Till ledning för beredningens överläggningar med vissa branschorganisationer

överlämnades till dessa organisationer en den 2 mars 1948 dagtecknad

promemoria, däri angavs att enligt ett inom beredningen upprättat preliminärt

utkast en beskattning av papper och papp kunde anordnas på följande

sätt:

1) En accis uttages för papper och papp såsom en tillverkningsskatt hos

pappersbruken.

2) Accisen utgår efter vikt.

3) Accisen uttages för den obearbetade varan, då denna av tillverkaren

levereras till köparen eller av tillverkaren tages i anspråk för vidare bearbetning.

4) Accisen uttages dels för papp, ej bearbetad (ur stat. nr 828—834 och

835: 2) dels ock för papper (ur stat. nr 836, 843—846 samt 848—857) med

undantag för sådant tidningspapper, som är avsett att användas till tryckning

av allmän nyhetstidning d. v. s. dagspressen. Alternativt har övervägts

att uttaga accis jämväl för dylikt papper.

5) Accisen utgår med följande belopp, nämligen för papp med 20 öre

per kg, för papper med undantag av tidningspapper som förut nämnts med

30 öre per kg samt (eventuellt) för tidningspapper som förut nämnts med

5 eller 10 öre per kg.

6.) Vid import för försäljning uttagas motsvarande skattebelopp. I sådant

fall utgår skatt även å bearbetad vara.

7) Beskattning skall stå under tillsyn av kontrollstyrelsen.

Från branschorganisationernas sida har anförts och åberopats i huvudsak

följande.

Svenska pappersbruksföreningen har till en början framhållit, att i det

preliminära utkastet ingen begränsning vidtagits med avseende på skattens

ifrågasatta tillämpning, vare sig till tiden eller beträffande avsättningsområdet.

Föreningen utginge emellertid ifrån att den föreslagna skatten endast

avsåges vara av temporär natur och omfatta papper och papp för konsumtion

inom Sverige.

Sedan föreningen hänvisat till de för beredningen gällande direktiven,

har föreningen yttrat:

»Mot bakgrunden av finansministerns uttalande angående de varor, som

skulle kunna tänkas bli föremål för konsumtionsskatter, synes det icke

vara möjligt att ifrågasätta en beskattning av papper och papp i Sverige

med hänsyn till den viktiga roll, som papper och papp numera spelar i vårt

kulturella och ekonomiska liv. Den allra största delen av de varor, som

direkt eller indirekt bygga på papper och papp, torde nämligen falla under

kategorien oumbärliga. Pressens betydelse i vårt samhälle torde icke

närmare behöva utvecklas. Vikten av att skolböcker, vetenskaplig littera
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ''215.

59

tur, facklitteratur etc. kan tillhandahållas torde vara uppenbar. Som material

för emballage av alla slags varor, där livsmedelsområdet är det viktigaste,

är papper och papp helt oundgängligt.»

Föreningen har vidare redogjort för konsumtionsutvecklingen på den

svenska marknaden samt leveransplanen för år 1948 beträffande pappei

och papp för svensk konsumtion. 1 anslutning härtill har föreningen framhållit,

att en analys av denna leveransplan gåve vid handen att en mycket

betydande del av hela papperskonsumtionen — nära en tredjedel — avsåge

livsmedelsemballage eller i varje fall (såsom i fråga om säckar för foderämnen,

gödningsämnen etc.) direkt påverkade livsmedelspriserna. En sedan

många år tillbaka fortgående rationalisering på förpackningsområdet, innebärande

bl. a. övergång i stor utsträckning till automatiska förpackningsformer

samtidigt med en markant övergång från emballagematerial av trä,

plåt eller textilier till papper och papp hade kraftigt bidragit till etablerandet

av delta förhållande. På basis av beredningens preliminära skatteförslag

skulle detta innebära en fördyring enbart på livsmedel med ej mindre

än omkring 40 milj. kronor eller ca 45 procent av hela den ifrågasatta skatteintäkten.

Föreningen har vidare anfört:

»På en hel del områden inom papperstillverkningen, exempelvis wellpapper,

testboard och kraftliner, vilka utgöra råvaran för wellpapp och

solid papp, är konsumtionen till stor del betingad av övergång från dyrare

andra material, t. ex. jute, plåt och trä. En abnorm prishöjning, orsakad

genom den föreslagna accisen, vilken enligt beredningens uppläggning skulle

innebära en prisstegring för här omnämnda varor med 83 till 95 procent,

skulle sannolikt medföra en återgång till de tidigare dyrare, delvis

importerade materialen. Exportländerna äro i allmänhet självförsörjande

på här berörda pappersområden, varför en hel del pappersbruk skulle

tvingas upphöra med dessa tillverkningar. Liknande förhållanden kunna

förväntas exempelvis i fråga om spinnpapper (ersättning för sisal, jute

och hampa) samt papperssäckar.

I tillverkningen av wellpapper, testboard och vissa andra pappkvaliteter

ingår i varierande utsträckning den kvistmassa, som normalt framkommer

som biprodukt vid framställningen av pappersbrukets behov av

kemisk pappersmassa. Den föreslagna accisen kan befaras omöjliggöra

upprätthållandet av denna produktion vid en hel del pappersbruk. Pappersbruken

sakna upptagningsanordningar för massa, och följden blir att ifrågavarande

kvistmassa icke längre kan tillvaratagas och nyttiggöras. Eu

annan konsekvens blir att ifrågavarande pappersmaskiner knappast komma

att kunna utnyttjas till full kapacitet, alldenstund fabrikernas egen massaproduktion

inklusive kvistmassa i allmänhet är anpassad till pappersmaskinkapaciteten.

Slutresultatet kan alltså i dessa fall befaras bli en direkt minskning

i produktionen av papper och papp.

En betydande del av papperskonsumtionen inom landet utgöres av papper

för tidningar och tidskrifter. Dessa tidningar och tidskrifter torde icke

ha några större möjligheter att i varje fall under löpande år övervältra en

skatt av här ifrågasatt storleksordning på sina kunder. Vi tro oss förstå

att denna uppfattning delas av beredningen. Resonemanget skulle följaktligen

kunna begränsas till de kvantiteter papper som icke influeras av ovan

berörda faktorer.»

Enligt vad föreningen framhållit komme eu pappersbeskattning att främst

drabba den kvantitativt betydelsefulla gruppen finpapper. I denna grupp

återfunnes eu oerhörd mängd olika användningsändamål. Närmare en Uedjedel

av kvantiteten användes för statliga ändamål, såsom riksdagstryck

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

och blankettväsen, ransoneringskort, statliga verks och militära förvaltningars

behov in. in. En skatt på sådana leveranser bleve ju verkningslös.

Under finpappersgruppen återfunnes vidare sådana viktiga ändamål som

skolböcker. Eftersom staten numera ställde skolböckerna gratis till förfogande,

torde en beskattning här ej heller leda till det önskade syftet. Av

finpapper levererades även betydande kvanta för tryckning av vetenskaplig

litteratur, facklitteratur, en mängd smärre tidskrifter av olika slag o. d. samt

för ett otal andra ändamål av större eller mindre betydelse.

Enligt föreningen framginge den ifrågasatta skattebelastningens konsekvenser

av följande beräkning av den prisökning, som föranleddes av beskattningen

:

Vara

Kraftpapper, oblekt .................

» , blekt ...................

» , » för offsettryck o. dyl

Sulfitpapper, oblekt

påspapper .........................

övrigt .............................

Sulfitpapper, blekt ...................

Smörpapper .........................

Wellpapper .........................

Kraftliner och testboard...............

Finpapper, därav

tryckpapper .......................

skriv & post etc....................

konceptpapper .....................

T. H. tryck klass III ...............

Cellulosavadd .......................

Papp, därav

vit trämassepapp...................

blekt duplex.......................

Hårdpapp

obehandlad .......................

behandlad .......................

Prisökning

i procent

ca. 55

. . . 48

. . . 44

. . . 59

. . . 56

.. . 50

. . . 46

. . 95

. . . 83

. . . 41

. . 35

. . . 63

. . 67

. . 35

. . . 48

. . 39

. . 36

. . 29

Föreningen har vidare anfört:

»Beträffande formen för accisens beräkning må för ordningens skull

nämnas, att denna vad papp beträffar icke kan anknytas enbart till de i

beredningsförslaget angivna statistiska numren. Enligt tulltaxan räknas

nämlingen 350 gram per in2 som minimigramvikt för papp med påföljd att

papp i tunnare substans tullstatistiskt hänföres under pappersnummer. I

realiteten innebär det ju emellertid ingen kvalitetsskillnad att leverera exempelvis

340 eller 350 grams vikt, och leveranser till en och samma kund

omfatta ofta en hel del olika gramvikter.

En inadvertens i det framlagda förslaget är även att — medan importerad

takpapp icke drabbas av accisen — den svenska råvaran härför och därigenom

även den färdiga svenska varan skulle belastats med accis. Tillverkarna

av förhydningspapp och grålumppapp (stat. nr 828) måste självfallet

anse det synnerligen betänkligt att införa en skatt på dessa varor,

vilka närmast konkurrera med träfiberplattor. En accis skulle i detta fall

sannolikt medföra en mer eller mindre fullständig utslagning av förhydningspapp

o. d. ur marknaden. Kvantiteten förhydningspapp och grålumppapp

kan uppskattas till ca 15 000 ton per år.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

61

Tillgången på papper och papp liar gjort det möjligt att rationalisera distributionen

av de flesta varor inom landet, att ersätta bristen på viktiga

importerade material, att tillmötesgå statens mångfald av pappersbehov,

att upprätthålla nyhetsförmedlingen och den fria opinionsbildningen i dagsoch

veckopress in. in. in. in. Det måste emellertid understrykas att papperets

konkurrensförhållande till vissa andra material ävensom den allmänna

marknadsutvecklingen äro faktorer som starkt influera på papperskonsumtionen.

över huvud taget är pappersmarknaden mycket känslig och ett

ingrepp av här ifrågasatt slag mot en industri av sådan betydelse för landets

ekonomi som pappersindustrien kan därför komma att få oöverskådliga

följder och medföra obotliga skadeverkningar för framtiden. En snedvridning

av konsumtionen vore oundviklig vilket i sin tur skulle allvarligt

återverka på industriens avsättningsmöjligheter. Härtill kommer att den

ifrågasatta accisen kan äventyra hela den reglering av marknaden, som nu

är i huvudsak och med mycken möda genomförd.

Prispolitiken inom Sverige har medfört en abnormt låg prissättning av

papper och papp på den inhemska marknaden, en prissättning som icke

tillnärmelsevis täcker produktionskostnaderna men som hittills kunnat genomföras

tack vare det förhållandet att pappersindustrien upprätthåller eu

betydande export till förmånligare priser. Det säger sig självt att detta

system endast kan bestå under de exceptionella förhållanden som kriget

skapat. Det saknas icke symptom på att dessa förhållanden äro under utveckling

till det sämre; importrestriktioner på en hel del marknader, liksom

i vårt eget land, äro dåliga tecken. I det ögonblick den situationen inträder

att industrien, helt eller delvis, skulle bliva ur stånd att avsätta sin exportproduktion

rullas problemet upp i hela dess vidd och industrien ställes då

inför nödvändigheten att höja sina priser på den svenska marknaden samtidigt

med att efterfrågan minskar över hela avsättningslinjen. Detta är något

som mycket väl kan komma att inträffa redan under innevarande år.

En tillverkningsaccis skulle under sådana omständigheter, bortsett från alla

argument som här ovan anförts mot densamma, komma att få rent katastrofala

konsekvenser. Som en av landets viktigaste exportindustrier måste

pappersindustrien i stället förutsätta att myndigheterna göra allt vad i deras

förmåga står för att underlätta industriens för landet viktiga hantering.

Det finnes slutligen anledning befara, att genomförandet av en konsumtionsskatt

i Sverige kommer att uppmärksammas i utlandet och stimulera

till liknande beskattningsåtgärder på ett flertal håll, dit svenskt papper exporteras.

Detta skulle, såvitt man kan förstå, lända svensk pappersindustri

och Sverige till obotlig och allvarlig skada.

På anförda skäl vill föreningen sålunda bestämt avstyrka införandet av

en accis på papper och papp.»

Sveriges grafiska industriförbund har förklarat sig instämma i de uttalanden,

som gjorts av svenska pappersbruksföreningen, samt därutöver anfört

följande:

»Först torde kraftigt böra understrykas, att den grafiska industrien, vartill

räknas all pappersförädling, den må ske på boktryckerier, bokbinderier, kartonnage-,

pås-, kuvert-, wellpapp- eller tapetfabriker in. fl. industrier, redan

fått göra stora uppoffringar i landets intresse. Denna industri har nämligen

ensam fått hära hördan av de åtgärder, som vidtagits för att genom ökad

export av papper skaffa landet mer utländsk valuta. Sålunda bär den grafiska

industrien genom den därav föranledda pappersransoneringsåtgärden

tvingats att avstå från en mycket stor del — ej mindre än inemot ''/,-del i

förhållande till 1946 års konsumtion — av den råvara, papper och papp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 21ö.

som av naturliga skäl helt avgör produktionens omfattning inom denna industri.

Den grafiska industrien har sålunda redan fått vidkännas en väsentlig

statlig reglering i landets intresse.

När de vid ransoneringens början tillgängliga papperslagren nu torde vara

tömda, kommer produktionen alltså att successivt gå ned och medföra förluster

för industrien. Att industrien hittills kunnat bära de sedan prisstoppet

starkt ökade arbetslönerna har nämligen berott på utvecklingen inom industrin

och på den höga sysselsättningsgraden. En sådan stor fördyring,

som den preliminärt föreslagna pappersaccisen skulle medföra, kommer

att än mer av lättförståeliga skäl minska produktionen och därför att innebära

en oskälig och i vissa fall förödande verkan för industrien.

I detta sammanhang bör även erinras om den kostnadsstegring, som uppstår

genom att skatt även skulle betalas på den del av varan, som vid tillverkningen

bortgår såsom spill, samt den, som uppkommer genom de ökade

lagringskostnaderna genom ränteförluster under lagringstiden på det kapital

som skatten representerar.

Det synes oss synnerligen orättvist, att, när staten genom olika åtgärder

för överbalansering av budgeten nu vill öka indragningen av medel från allmänheten,

detta skall ske genom att belägga den oumbärliga råvaran papper

och papp med en extra beskattning och att därigenom medverka till att

utsätta en bransch för alla de uppoffringar, som anses böra vidtagas antingen

det gäller anskaffandet av främmande valutor eller indragning av

medel till staten. Om det anses nödvändigt att öka statens inkomster, bör

detta i varje fall icke drabba en bransch, som redan pressats av en långt

driven råvarubegränsning.

Den framtvingade minskningen i produktionen kommer givetvis att till

mycket stor del drabba de inom industrien sysselsatta dels genom att industrien

därigenom icke skulle kunna bibehålla den nuvarande lönenivån

för dessa och dels genom att arbetslöshet uppstår, en arbetslöshet, som kan

bli synnerligen stor för vissa produktionsområden och företag. Att få den

därigenom friställda arbetskraften överflyttad till andra produktionsområden

torde med hänsyn till yrkesarbetarnas speciella utbildning och andra

förhållanden icke vara möjligt. Givet är, att dessa förhållanden starkt

komma att påverka de förhandlingar, som den 22 mars 1948 komma att inledas

rörande nya kollektivavtal inom den grafiska industrien, vilka avtal

av arbetarparterna uppsagts att utlöpa den 30 april 1948.

Att papperet är en av de råvaror, som det är mest oriktigt att välja för

punktbeskattning framgår även av att den grafiska industriens produkter

förutom att de till övervägande del äro oumbärliga även äro synnerligen

olikartade. I många fall är papperspriset av fullständigt dominerande betydelse

för slutproduktens pris, då i andra fall för vissa högförädlade produkter

papperspriset däremot representerar en relativt ringa del. Detta gör

att införandet av den föreslagna tillverkningsskatten får mycket olika

verkningar. I vissa fall kan den medföra en katastrofal höjning av en för

försörjningen viktig varas pris. Den föreslagna tillverkningsskatten kommer

att leda till att sådana varor, vari papperspriset är av underordnad betydelse,

kommer att kunna framställas i relativt oförändrad omfattning,

under det att sådana vari papperspriset är en avsevärd del av framställningskostnaden

måste inskränkas.

På grund av anförda skäl kommer vid införandet av en sådan beskattning

hela produktionen inom industrien att snedvridas, vilket för stora delar

därav och för i densamma anställda kommer att medföra skadeverkningar,

som knappast utan en omfattande, ingående och tidsödande undersökning

kunna överblickas. Av det sagda torde framgå, att på grund av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

63

papperets mångskiftande användning det knappast torde finnas någon råvara,

som mindre lämpar sig för en tillverkningsskatt, och förbundet måste

därför betrakta det såsom oskäligt och mindre välbetänkt att införa pappersaccis

utan att följderna därav klarläggas.

Vidare vilja vi erinra om att en enda bransch genom den föreslagna pappersbeskattningen

skulle få bidraga med indirekta skatter uppgående till

ej mindre än till omkring ''A-del av vad som genom den allmänna omsättningsskatten

indrogs till staten. Även av andra skäl torde den ifrågasatta

beskattningen icke medföra av beredningen åsyftat resultat, och härvidlag

torde man endast behöva peka på några av den grafiska industriens viktigare

produkter, nämligen tryckta skrifter och emballage.

Beträffande de förstnämnda, för vilka praktiskt taget uteslutande finpapper

kommer till användning, torde minst Vs-del utgöras av sådana

tryckalster, som staten själv direkt eller indirekt betalar. Härvidlag behöver

man endast nämna betänkanden, riksdagstryck, blanketter av olika

slag, ransoneringstryck och övriga för myndigheterna, försvarsväsendet och

statens affärsdrivande verk nödvändiga tryckalster såsom kommunikationstryck

och dylikt. I dessa fall tillför den föreslagna pappersaccisen staten

icke några ökade inkomster. Liknande synpunkter torde även kunna

läggas på kommunernas tryck.

Av övriga tryckalster utgöras en mycket stor del av vetenskapligt tryck,

läroböcker och för undervisningen och folkbildningsarbetet nödvändiga alster.

De medel som äro tillgängliga för dessa ändamål, till vilka staten i många

fall ger anslag, äro med nödvändighet av olika skäl starkt begränsade. Detta

skulle medföra, att ett stort antal viktiga och för landets utveckling och

kulturella nivå nödvändiga tryckalster icke skulle kunna utkomma, om en

beskattning lades på papperet. Även av andra skäl torde det icke kunna försvaras

att staten söker skaffa sig ökade intäkter på bekostnad av dylika

alster. Därtill kommer, att genom den föreslagna beskattningen de av beredningen

avsedda resultaten i dessa avseenden knappast kunna uppnås.

En stor del av övriga tryckalster inom detta område utgöres av periodiska

publikationer för vetenskapliga samfund, för folkrörelserna, yrkesföreningar

och dylikt. Även härvidlag föreligger motsvarande synpunkter,

vartill kommer att någon rättvis gränsdragning mellan nyhetspressen och

de ifrågavarande periodiska publikationerna knappast kan åstadkommas.

Många av de sistnämnda äro av största värde för landets vetenskapliga och

kulturella utveckling och för allmän upplysning i den omfattning, som borde

sätta dem långt framför övriga periodiska publikationer. Vid den allmänna

omsättningsskatten undantogs också de flesta av här omnämnda

alster från beskattning av skäl, som då ansågos bärande. Någon ändring i

dessa skäl har icke skett.

Den andra stora varugruppen beträffande papper är emballageindustriens

alster, bland vilka livsmedelsförpackningar av olika slag intaga en dominerande

plats. Utöver vad pappersbruksföreningcn härvidlag anfört vill

förbundet med skärpa understryka, att en pappersaccis måste medföra en

ej ringa ökning av livsmedelspriserna. Att länka om distributionen är under

nuvarande lid omöjligt med hänsyn till detaljhandelns läge och skulle

dels medföra eu minskning av papperskonsumtionen, varigenom staten icke

tillfördes några ökade inkomster, och dels eu väsentlig ökning av arbetskraftsbehovet

inom handeln, vilket icke är lämpligt och för närvarande

knappast går att genomföra. Om pappersaccis infördes, skulle detta säkerligen

föranleda övergång i vissa fall till användandet av andra råvaror

för emballage, vilket även ur andra synpunkter och speciellt ur valutasynpunkt

icke kan vara ändamålsenligt.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Vi ha här begränsat oss till att påpeka några av de svåraste skadeverkningarna

och orättvisorna, som den föreslagna pappersaccisen skulle komma

att medföra, men det sagda torde i varje fall ha klarlagt, att det varken

för statens eller allmänhetens del kan vara lämpligt eller rätt att införa en

dylik beskattning.

Vi vilja starkt understryka finansminister Wigforss’ yttrande till statsrådsprotokollet

den 28 november 1947. Där säges bl. a., att en beskattning av

livsmedel och vissa andra oumbärliga varor icke kan förordas. Den skärpning

av konsumtionsskatterna, framhålles det, som framstår såsom nödvändig

bör därför i huvudsak drabba endast mer umbärliga varor. Att införandet

av en pappersaccis strider mot dessa direktiv är uppenbart, och

till belysande härav torde endast följande två skäl behöva anföras. För det

första har inom papperskonsumtionen redan den eventuellt umbärliga delen

nedskurits genom ransonering av industriens råvarutillgång. För det

andra skulle en pappersaccis direkt medföra en prisförhöjning på en mängd

av de mest betydelsefulla livsmedlen bl. a. de som direkt ingå i beräkningen

av levnadskostnadsindex.

I detta sammanhang kan man icke heller underlåta att uppställa den frågan,

varför skatteläggning skall ske på en inom landet producerad vara som

papper, under det att samtidigt konkurrerande hårdvalutakrävande utländska

råvaror t. ex. plåt skulle vara skattefria. Genom den ifrågavarande

pappersaccisen skulle säkerligen konsumenterna av prisskäl i många fall

tvingas att övergå till bleckburkar såsom ersättning för pappersburkar

samt till trälådor såsom ersättning för wellpappkartonger. Att detta bl. a.

ur valutasynpunkt icke kan vara önskvärt torde knappast behöva närmare

motiveras. Den nödvändiga rationaliseringen av distributionen och den

successivt fortgående utvecklingen mot användandet av förpackningar, tillverkade

av inhemska råvaror, skulle genom pappersaccisens införande förhindras,

en utveckling som det i stället bör ligga i statsmakternas intresse

att på allt sätt främja.

Mycket mer skulle kunna anföras mot införandet av en tillverkningsskatt

på papper, men vi förutsätta, att förslag ej framläggas, förrän erforderlig

allsidig utredning i ärendet sker.

Av de ovan anförda skälen finner grafiska industriförbundet sig nödsakat

att bestämt avstyrka och varna för införandet av en accis på papper och

papp.»

Grafiska industriförbundet bär vidare åberopat följande handling:

»De direkta merkostnaderna för till nedanstående varor åtgående papper

och papp till inner- och ytteremballage bliva vid föreslagen pappersaccis

följande:

Vetemjöl

21/,, kg förpackning

Havregryn

1 kg förpackning

Socker

1 kg förpackning

Spisbröd

y4 kg paket

Sirap

0,7 kg burk

Skurpulver

V, burk

Kaffe

y, paket

Mjukost

125 gr kartong

Messmör

JA kg burk

cirka 1 öre per kg.

1,5—2,5 öre per kg,

beroende på om pås- eller kartongförpackning

användes.

cirka 1,5 öre per kg.

2— 3 öre per kg.

cirka 3 öre per kg.

cirka 5 öre per kg.

3— 5 öre per kg, beroende på om

pås- eller kartongförpackning användes.

cirka 4 öre per kg.

4— 5 öre per kg.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr ''ilo. 65

Vid ifrågavarande uträkning har endast den direkta merkostnaden för

netto pappersåtgång i den färdiga förpackningen beräknats. Några som helst

tillägg för nödvändig spill vid fabrikationen (inom emballagetillverkningen

cirka 10 %) eller andra pålägg förekomma ej. Siffrorna variera givetvis

även beroende på att olika varutillverkare använda olika kvalitet på sina

förpackningar, vilka därför ha olika pappersåtgång.»

Svenska tidningsutgivareföreningen har anfört:

»1. Allmänna synpunkter.

a) Lämpligheten av en pappersaccis kan ifrågasättas, eftersom den representerar

en form av indirekt beskattning, som måste tagas ut av konsumenterna

genom förmedling av olika tillverkare respektive av olika handelsled,

vilken beskattning till sina priskonsekvenser i konsumentledet är av

svårbedömbar natur. Då staten är en stor pappersförbrukare måste vidare

vid intäktsberäkningen hänsyn tagas till det papper, som förbrukas av statliga

myndigheter.

b) Det är uppenbart, att en accis kommer att minska möjligheterna för

allmänheten att inköpa tryckta skrifter, såväl periodiska som andra. Detta

skulle i så fall gå stick i stäv emot tendensen att öka tillfällena för de breda

lagren till inköp av olika slag av litteratur. En pappersaccis innebär i

själva verket en beskattning av det tryckta ordet.

2. Speciella synpunkter.

a) Dagstidningar.

En accis på tidningspapper skulle direkt vara hindersam för den opinionsbildande

pressen. De allmänna upplageökningarna under de senaste åren

äro en följdverkan av den stigande levnadsstandarden. Den, som tidigare

köpt en tidning, köper nu två, och många läsa flera tidningar för att ta

del av åsikterna på olika håll. Det kan icke vara ett allmänt intresse att

minska just de ekonomiskt sämre ställdas möjligheter till information, vilket

emellertid en pappersaccis gör. Den politiska självstyrelsen — såväl den

kommunala som i övrigt — bygger bland annat på möjligheten till information

och åsiktsbyte genom pressdiskussion. Under sådana omständigheter

borde statsmakterna självfallet underlätta medborgarnas möjligheter till

opinionsbildning och information i stället för att försämra dessa möjligheter

genom att införa en pappersaccis.

De föreslagna skattesatserna, 5 respektive 10 öre, skulle innebära avsevärda

merkostnader för pressen, samtidigt som tidningarna kunna konstatera

vikande annonstillförsel och ökade utgifter — bland annat genom den

beslutade höjningen av postavgifterna med 20 %. Utgiftshöjningarna respektive

inkomstbortfallet kunna icke i full utsträckning av tidningarna uttagas

genom prishöjningar, bland annat emedan tidningarna samtidigt nödgas

vidtaga formatminskningar genom situationen på pappersmarknaden.

Hänsyn måste även tagas till det ekonomiska läget för olika tidningar.

Åtskilliga dagstidningsföretag äro redan beroende av ekonomiskt understöd.

Andra företag åler kunna karakteriseras såsom ekonomiskt bärkraftiga

företag. Mellan dessa två företagstyper finnas åter kategorier tidningar, för

vilka en pappersaccis skulle innebära en avsevärd ekonomisk belastning

med i några fall svårbedömbara följder.

I delta sammanhang påpekas, att bevillningsutskottet i sitt betänkande

nr 10/1044 i anledning av väckta motioner angående beskattning av tidskrifter

uttalade, att mot eu beskattning av tidningar kunna resas så vägande

skäl, alt utskottet i dåvarande läge icke fann skäl att förorda en sådan

beskattning, ehuru den allmänna omsättningsskatten då fortfarande gällde,

från vilken skatt som bekant den periodiska pressen då var undantagen.

5 Itilumij till riksdagens protokoll li)’iS. I samt. AV 2/5.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 21ö.

<50

b) Veckopress.

I denna del hänvisas till den av publicistklubben, svenska tidningsutgivareföreningen

och svenska journalistföreningen till statsrådet och chefen för

Ivungl. Finansdepartementet den 31 augusti 1943 ingivna skrivelsen med

därvid fogade bilagor med yttrande över en av docenten Carsten Welinder

såsom tillkallad utredningsman den 28 maj 1943 avgiven P.M. angående

skatt å förströelsetidskrifter, vilket material ställdes till bevillningsutskottets

förfogande i anledning av vid 1944 års riksdag väckta motioner.

c) För såväl dagstidningar som veckopress gäller, att — därest en pappersaccis

mot förmodan skulle anses påkallad — en sådan accis icke kan

träda i kraft förrän tidigast vid årsskiftet 1948/49. Detta emedan dagstidningarna

till övervägande delen av sina upplagor och veckopressen till icke

obetydlig del äro bundna av prenumerationsavtal, gällande 1948. En accis,

införd tidigare än den ’/, 1949, skulle därför innebära en skatt på företagen,

vilka, då flertalet drivas i aktiebolagsform, genom de beträffande

aktiebolagen bebådade steriliseringsåtgärderna, ha att bära sin del.

d) Ur tryckfrihetssynpunkt är det särskilt betänkligt att införa en pappersaccis.

Har man nämligen en gång infört en dylik accis, kan den, teoretiskt

sett, göras så hög, att den kan bli prohibitiv i ett visst ögonblick.

Om de beslutande organen i ett visst utrikespolitiskt eller inrikespolitiskt

läge äro besvärade av tidningarnas verksamhet som opinionsbildande och

myndigheterna kontrollerande organ, skulle tryckfriheten kunna inskränkas

genom en på dylikt sätt en gång accepterad accis.»

Tidningsutgivareföreningen har vidare företett en förteckning över veckooch

facktidningar — till antalet 42 — vilka helt eller delvis trycktes på

genom föreningen inköpt tidningspapper. Enligt föreningens uppfattning

vore det möjligt att draga en gränslinje mellan allmän nyhetstidning och

annan publikation som trycktes på tidningspapper. Däremot syntes någon

gränsdragning icke kunna göras mellan fackpressen och andra tidskrifter

av förströelsekaraktär.

Sveriges köpmannaförbund har förklarat sig ej vilja direkt avråda från

en pappersbeskattning under förutsättning, att den härav föranledda prisökningen

finge helt slå igenom i konsumentpriserna och att handeln även

efter beskattningens genomförande finge behålla sin procentuella marginal

oförändrad.

Köpmannaförbundet har vidare åberopat en inom detaljhandelns utredningsinstitut

upprättad promemoria rörande beräkning i vad mån detaljhandelns

kostnader skulle påverkas av en föreslagen accis på papper och

papp. I promemorian har anförts följande:

»1. Enligt förslaget skulle accisen utgå med 30 öre för papper och 20

öre för papp allt per kilogram obearbetad vara, då denna tages i anspråk

för vidare bearbetning. Denna prishöjning i produktionsledet har i nedanstående

beräkningar förutsatts slå igenom i de följande distributionsleden

med samma öretal per kg. I praktiken torde emellertid prisstegringen inom

produktionsledet komma att medföra en ytterligare prisstegring inom senare

led, särskilt beträffande mer förädlade produkter på papper och papp.

(Svinn vid bearbetning.)

2. För detaljhandelns del komma de höjda papperspriserna att betyda

dels ökade emballagekostnader genom högre priser på omslagspapper, påsar

och kartonger, dels stegrade kontorsomkostnader för brevpapper, fakturor,

blanketter o. s. v. Dessutom komma de branscher, som saluhålla

varor, som drabbas av accisen, att träffas av kostnadsökningar därigenom

att vissa av handelns kostnader äro direkt proportionella mot varupriserna.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 215.

67

3. För en beräkning av prisstegringens inverkan på de olika detaljhandelsbranschernas

kostnader erfordras kännedom om de ovan nämnda kostnadernas

genomsnittliga storlek inom resp. bransch. Uppgift härom finnes

för närvarande endast att tillgå för ett fåtal branscher inom livsmedelshandeln.

4. Inom livsmedelshandeln kunna emballagekostnaderna genom den föreslagna

accisen beräknas stiga cirka 35—40 %. Denna siffra har beräknats

på grundval av prisuppgifter på omslagspapper och påsar, vilka uppgifter

erhållits från pappersgrossister. Dessa priser ha vägts samman till ett

medelpris med hjälp av uppgifter beträffande förbrukningen av omslagspapper

resp. påsar. Upplysning härom har erhållits dels från ett par grossister,

dels genom institutets tidigare utredning om försäljningens fördelning

på olika expeditionskvantiteter inom specerihandeln.

5. Med begagnande av priskontrollnämndens utredning beträffande specerihandelns

och mjölkhandelns ekonomi år 1946 kunna emballagekostnadernas

ökning i förhållande till omsättningen genom införande av accisen

beräknas enligt nedanstående uppställning:

Emballagekostna
Butikskategori

derna i % av för
säljningen

enl. PKN

Speceributiker (enkelbod)................. 0*7

» (dubbelbod med mjölkavd.) .. 0*5

Mjölkbutiker (enkelbod).................. 0.5

Stegring av emballagekostnaderna

i % av

försäljningen

0-3

0-2

0*2

6. Kostnaderna för brevpapper, fakturor, blanketter o. d. komma även

att stiga, dock ej relativt sett lika mycket som beträffande papper och påsar.

På grundval av uppgifter, som erhållits från leverantörer beträffande priser

på dylikt kontorsmaterial, kan stegringen i dessa kostnader beräknas

till omkring 10 %. Någon uppskattning vad dessa kostnadsökningar betyda

i relation till omsättningen kan institutet icke göra med de till buds stående

statistiska uppgifterna.»

Köpmannaförbundet har därjämte hänvisat till en promemoria rörande

inverkan på förbundets tidningsorgan av en föreslagen accis på papper av

följande innehåll:

»Köpmannaförbundet får med avseende på pappersaccisens inverkan på

denna del av dess verksamhet anföra följande.

1. Den föreslagna accisen av 30 öre för papper till tidning som icke är att

betrakta som dagstidning skulle för tidningen Köpmannen vålla en merkostnad

av ca 30 000 kronor per år och för tidningen Butikskultur en merkostnad

av ca 2 500 kronor. Då enligt förbundets stadgar Köpmannen tillhandahålles

medlemmarna kostnadsfritt skulle denna merkostnad komma att direkt belasta

det av förbundet ägda förlagsbolag som utger Köpmannen och indirekt

förbundet självt. Redan nu är Köpmannens utgivande möjligt endast genom

betydande tillskott av medel från förbundets sida.

2. Förbundet skulle i en sådan situation kunna nödgas överväga att i en

mot kostnadsökningen svarande mån få minska omfattningen särskilt av

Köpmannen och därmed också omfattningen av den information som förbundsorganet

lämnar till landets detaljhandlare. Denna informationsverksamhet

består f. n. till väsentlig del av underrättelser rörande ransoneringsoch

regleringsförhållanden, prissättningar och andra genom statliga myndigheter

vidtagna åtgärder. Genom att Köpmannen varje vecka delger detaljhandelns

företagare sådana underrättelser ha otvivelaktigt betydande besparingar

kunnat göras av statsverket; krismyndigheterna ha genom Köpmannen

en möjlighet, vilken av vad som ovan anförts framgår i stor utsträck
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kunyl. Maj:ts proposition nr 215.

ning också anlitats, till kontinuerlig kontakt med åtminstone huvudparten

av landets köpmannakår. Det förefaller icke rimligt att denna verksamhet

skall äventyras eller i vart fall ansenligt beskäras genom en pappersaccis.

3. Ur en allmännare synpunkt förefaller det förbundet icke rimligt att

fackpressen och i all synnerhet den fackpress som äges av och är organ för

allmännnyttiga organisationer skall på det sätt som här ifrågasattes ställas

i ett ogynnsammare läge än nyhetspressen. Denna fackpress förmedlar i

stor omfattning nyheter och underrättelser som för läsekretsen, dvs. organisationernas

medlemmar, har fullt ut lika stor betydelse som dagspressens

nyhetsförmedling till sina läsare. En av skatteförhållanden betingad uppdelning

av den svenska pressen i dels en gynnad och dels en missgynnad del

skulle enligt förbundets mening kunna leda till synnerligen allvarliga konsekvenser.

»

Sveriges grossistförbund har i första hand avstyrkt att en pappersbeskattning

infördes; en sådan skatt konnne att verka ojämnt och konsekvenserna

av densamma komme att bliva svåröverskådliga. I andra hand borde från

beskattningen undantagas sådant papper, som kunde betecknas såsom oumbärligt

material. Prisstegringen i anledningen av beskattningen borde slå igenom

i konsumentpriserna, och sistnämnda synpunkt borde särskilt understrykas

av beredningen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

69

Bilaga B.

Särskilt yttrande av herr Öhman.

I mitt särskilda yttrande till konsumtionsskatteberedningens betänkande

den 20 december 1947 anfördes, att jag kunde ansluta mig till strävandena

att överbalansera driftbudgeten endast under den uttryckliga förutsättningen

att överbalanseringen skedde utan prisstegringar på nödvändighetsvaror

och utan att den sociala reformpolitiken åsidosattes.

Med utgångspunkt från denna förutsättning ansåg jag mig då inte kunna

biträda de förslag till nya och skärpta konsumtionsskatter som beredningens

majoritet förordade, utan framförde i stället förslag om uttagandet av en

engångsskatt på förmögenheter över 40 000 kr.

Den av beredningen nu föreslagna skatten på papper och papp kommer

— liksom den redan genomförda skatteskärpningen på drivmedel för motorfordon

— att verka prisstegrande på praktiskt taget alla varor och i synnerhet

på livsmedel. Det kan därför med starka skäl ifrågasättas huruvida en

sådan beskattning står i överensstämmelse med de direktiv som utfärdats

för beredningen. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 28 november 1947

framhöll sålunda statsrådet och chefen för finansdepartementet bland annat

följande: »Beträffande denna beskattning kan jag icke förorda en beskattning

av livsmedel och vissa andra oumbärliga varor.»

En beskattning av papper, i enlighet med föreliggande förslag från beredningen,

kommer emellertid att till sina verkningar bli likartad med en indirekt

beskattning på livsmedel och andra oumbärliga varor, då det förutsättes

att de merkostnader som skatterna innebära för industri och handel

skola slå igenom i konsumentpriserna.

Enligt det utredningsmaterial som beredningen haft till förfogande uppgår

livsmedelsområdets pappersförbrukning till omkring en tredjedel av

hela papperskonsumtionen inom landet, eller till ca 130 000 ton. Den föreslagna

skatten på 15 öre per kg skulle således medföra en fördyring enbart

på livsmedel med i runt tal 20 miljoner kr.

Även beskattningen av papper och papp för andra ändamål, exempelvis

för böcker, vetenskapliga och kulturella tidskrifter och liknande kommer att

medföra prisstegringar som motverka det allmänna önskemålet att de breda

folklagren skola ges ökade möjligheter att genom det tryckta ordet bli delaktiga

i landets kulturella liv.

Av ovan anförda skäl har jag yrkat att beredningen inte skulle förorda beskattning

av papper.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.