Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av 17—20, 22, 96 och 101 §§ regeringsformen

1948-04-09 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:217, Med förslag till ändrad lydelse av 17—20, 22, 96 och 101 §§ regeringsformen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

1

Nr 217.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av 17—20, 22, 96 och 101 §§ regeringsformen;

given Stockholms slott den 9 april 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj :t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga

härvid fogade förslag till ändrad lydelse av 17—20, 22, 96 och 101 §§ regeringsformen.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 217.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Förslag

till

ändrad lydelse av 17—20, 22, 96 och 101 §§ regeringsformen.1

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§ 17.

l:o. Konungens domsrätt skall

uppdragas minst tolv av Honom utnämnda

lagkunniga män, vilka fullgjort

vad författningarna föreskriva

dem, som uti domareämbeten må

nyttjas, samt i sådana värv ådagalagt

insikt, erfarenhet och redlighet. De

kallas justitieråd och utgöra Konungens

högsta domstol.

§ 17.

Konungens domsrätt skall uppdragas

minst tolv av Honom utnämnda

lagkunniga män, vilka fullgjort vad

författningarna föreskriva dem, som

uti domareämbeten må nyttjas, samt

i sådana värv ådagalagt insikt, erfarenhet

och redlighet. De kallas justitieråd

och utgöra Konungens högsta

domstol.

Närmare bestämmelser om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring

meddelas i särskild lag, stiftad av Konungen och riksdagen samfällt

i den ordning 87 § 1 mom. stadgar.

2:o. Konungens rätt att pröva och

avgöra besvär, som jämlikt författningarna

må hos Konungen fullföljas

i statsdepartementen, skall i den omfattning,

som bestämmes i särskild

lag, stiftad av Konungen och riksdagen

samfällt enligt den i 87 § 1 mom.

stadgade ordning, uppdragas minst

sju av Konungen utnämnda män, som

förvaltat civil beställning samt däruti

ådagalagt insikt, erfarenhet och

redlighet. De kallas regeringsråd

och utgöra Konungens regeringsrätt.

Minst två tredjedelar av hela antalet

regeringsråd skola hava fullgjort vad

författningarna föreskriva dem, som

uti domareämbeten må nyttjas. 1

§ 18-

Konungens rätt att pröva och avgöra

besvär, som jämlikt författningarna

må hos Konungen fullföljas i

statsdepartementen, skall i den omfattning,

som bestämmes i särskild

lag, stiftad av Konungen och riksdagen

samfällt enligt den i 87 § 1 mom.

stadgade ordning, uppdragas minst

sju av Konungen utnämnda män, som

förvaltat civil beställning samt däruti

ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet.

De kallas regeringsråd och utgöra

Konungens regeringsrätt. Minst

två tredjedelar av hela antalet regeringsråd

skola hava fullgjort vad författningarna

föreskriva dem, som uti

domareämbeten må nyttjas.

1 Beträffande 17 § finnas ytterligare två ändringsförslag, se dels proposition 1945 : 4 och

riksdagens skrivelse 1945: 363, dels ock proposition 1948: 44.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Närmare bestämmelser om regeringsrättens sammansättning och tjänstgöring

meddelas i omförmälda lag.

§ 18. § 19.

Regeringsrätten tillkommer det även att, i mål av beskaffenhet att kunna

tillhöra dess eller kammarrättens slutliga prövning, upptaga och avgöra alla

ansökningar, att Konungen må bryta dom åter, som vunnit laga kraft, eller

återställa laga tid, som försuten är. Alla övriga sådana ansökningar skola

av högsta domstolen avgöras.

§ 19. § 20.

Inkomma till Konungen ifrån domstolar och ämbetsmän förfrågningar om

lagens rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd höra, äge högsta

domstolen att de sålunda sökta förklaringar giva.

§ 20.

De mål, som från krigsdomstolarna

dragas under Konungens prövning,

skola uti högsta domstolen företagas

och avgöras. Konungen utser och förordnar

tre militärpersoner av högre

grad att med domare jäv och ansvar,

efter ty i 22 § 1 mom. stadgas, sådana

mål i högsta domstolen övervara och

däröver rösta.

§ 22.

1 :o. Uti högsta domstolen kunna

mål prövas och avgöras av fem justitieråd.

Då i högsta domstolen till

prövning och avgörande förekommer

mål, varom i 20 § stadgas, böra tilllika

två av de militärpersoner, dem

Konungen härtill utsett, hava säte i

domstolen. Ej må flera än sju domare

på en gång i prövningen av något mål

deltaga, där ej för vissa fall annorledes

förordnas i den ordning 87 §

1 mom. stadgar. I samma ordning bestämmes

domarnas antal vid behandling

av fråga, huruvida talan i mål,

som fullföljes till högsta domstolen,

må komma under dess prövning, där

enligt lag särskilt tillstånd därtill er
-

§ 22.

l:o. Uti högsta domstolen kunna

mål prövas och avgöras av fem justitieråd.

Ej må flera än sju domare på

en gång i prövningen av något mål

deltaga, där ej för vissa fall annorledes

förordnas i den ordning 87 § 1

mom. stadgar. I samma ordning bestämmes

domarnas antal vid behandling

av fråga, huruvida talan i mål,

som fullföljes till högsta domstolen,

må komma under dess prövning, där

enligt lag särskilt tillstånd därtill erfordras,

så ock av ansökan, varmed

högsta domstolen enligt 26 § har att

taga befattning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fordras, så ock av ansökan, varmed

högsta domstolen enligt 26 § har att

taga befattning.

2:o. I regeringsrätten kunna mål prövas och avgöras av fem ledamöter,

så ock av fyra, där tre av dem äro om

§ 96.

Riksdagen skall förordna två för

lagkunskap och utmärkt redlighet

kända medborgare, den ene såsom

justitieombudsman och den andre såsom

militieombudsman, att i egenskap

av riksdagens ombud, efter den

instruktion riksdagen för vardera utfärdat,

hava tillsyn över lagars och

författningars efterlevnad, militieombudsmannen

i vad de skola tillämpas

vid krig sdomstolarna samt av ämbetsoch

tjänstemän med avlöning från de

till försvarsväsendet anslagna medel

och justitieombudsmannen i vad de

eljest skola vid domstolarna samt av

ämbets- och tjänstemän tillämpas,

ävensom att enligt den fördelning nu

är sagd vid vederbörliga domstolar i

laga ordning tilltala dem, som uti

sina ämbetens utövning av våld, mannamån

eller annan orsak någon olaglighet

begått eller underlåtit att sina

ämbetsplikter behörigen fullgöra.

Ombudsmännen vare i all måtto underkastade

samma ansvar och plikt,

som allmän lag och rättegångsordning

för aktörer utstaka.

§ 101.

Skulle den oförmodade händelse

inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller av dess ledamöter

en eller flere funnes hava av egennytta,

vrångvisa eller försumlighet så

orätt dömt, att därigenom någon,

slutet ense.

§ 96.

Riksdagen skall förordna två för

lagkunskap och utmärkt redlighet

kända medborgare, den ene såsom

justitieombudsman och den andre såsom

militieombudsman, att i egenskap

av riksdagens ombud, efter den

instruktion riksdagen för vardera utfärdat,

hava tillsyn över lagars och

författningars efterlevnad, militieombudsmannen

i vad de skola tillämpas

i mål, som i den ordning 87 § 1 mom.

stadgar förklarats vara att hänföra

till militära mål, samt i övrigt av ämbets-

och tjänstemän med avlöning

från de till försvarsväsendet anslagna

medel och justitieombudsmannen i

vad de eljest skola vid domstolarna

samt av ämbets- och tjänstemän tilllämpas,

ävensom att enligt den fördelning

nu är sagd vid vederbörliga

domstolar i laga ordning tilltala dem,

som uti sina ämbetens utövning av

våld, mannamån eller annan orsak

någon olaglighet begått eller underlåtit

att sina ämbetsplikter behörigen

fullgöra. Ombudsmännen vare i all

måtto underkastade samma ansvar

och plikt, som allmän lag och rättegångsordning

för aktörer utstaka.

§ 101.

Skulle den oförmodade händelse inträffa,

att antingen hela Konungens

högsta domstol eller av dess ledamöter

en eller flere funnes hava av egennytta,

vrångvisa eller försumlighet så

orätt dömt, att därigenom någon,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

(Gällande lydelse)

emot tydlig lag och sakens utredda

cch behörigen styrkta förhållande,

mistat eller kunnat mista liv, personlig

frihet, ära och egendom, eller regeringsrätten

eller en eller flere av

dess ledamöter funnes hava vid prövning

av besvärsmål låtit sådant förhållande

komma sig till last, vare justitieombudsmannen

eller, om målet

från krigsdomstol kommit under

högsta domstolens prövning, militiecmbudsmannen

pliktig, ävensom Konungens

justitiekansler berättigad,

att vid den rikets domstol, som här

nedanföre bestämmes, den felaktige

under tilltal ställa, samt till ansvar

efter rikets lag befordra.

(Föreslagen lydelse)

emot tydlig lag och sakens utredda

och behörigen styrkta förhållande,

mistat eller kunnat mista liv, personlig

frihet, ära och egendom, eller regeringsrätten

eller en eller flere av

dess ledamöter funnes hava vid prövning

av besvärsmål låtit sådant förhållande

komma sig till last, vare

justitieombudsmannen eller, om målet

utgjort sådant militärt mål som

i 96 § avses, militieombudsmannen

pliktig, ävensom Konungens justitiekansler

berättigad, att vid den rikets

domstol, som här nedanföre bestämmes,

den felaktige under tilltal ställa,

samt till ansvar efter rikets lag befordra.

Ö vergångsstadgan de.

Mål som avses i 20 § i dess äldre

lydelse skola fortfarande uti högsta

domstolen företagas och avgöras.

Bestämmelserna i 96 och 101 §§

skola i deras äldre lydelse gälla såvitt

angår fall där i stället för militära

rättegångslagen äldre lag äger

tillämpning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 9 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om grundlagsändringar

i anledning av revisionen av det militära rättegångsväsendet samt

anför därvid följande.

Den 17 december 1946 avgav en särskilt tillsatt utredning betänkande

angående revision av det militära rättegångsväsendet (SOU 1946: 91). På

grundval av betänkandet och med ledning av vad som framkommit i däröver

avgivna yttranden upprättades inom justitiedepartementet en den

16 juli 1947 dagtecknad P. M. med utkast till militär rättegångslag. Sedan

promemorian varit föremål för remissbehandling, anmälde jag i statsrådet

den 23 januari 1948 fråga om ny militär rättegångslag. Förslag i ämnet

har genom en denna dag avlåten proposition nr 216 förelagts riksdagen.

I mitt anförande i statsrådet den 23 januari 1948 erinrade jag, att enligt

såväl utredningens betänkande som förutnämnda promemoria vissa

grundlagsändringar ifrågasatts, men förklarade mig vilja återkomma därtill

vid ett senare tillfälle. Jag anhåller nu att få upptaga de frågor om

grundlagsändringar som kunna befinnas önskvärda med hänsyn till revisionen

av det militära rättegångsväsendet. I den mån icke redogörelse för

innehållet i nyss omförmälda proposition lämnas i det följande, torde jag

därvid få hänvisa till propositionen.

I 1 § gällande lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes stadgas,

att underdomstol vid krigsmakten är krigsrätt. Krigsöverdomstol är enligt

2 § krigshovrätten eller, i vissa fall, överkrigsrätt.

Jämlikt 20 § regeringsformen skola de mål, som från krigsdomstolarna

dragas under Konungens prövning, uti högsta domstolen företagas och avgöras.

Konungen utser och förordnar tre militärpersoner av högre grad

att med domare jäv och ansvar, efter ty i 22 § 1 mom. stadgas, sådana mål

i högsta domstolen övervara och däröver rösta. Sistnämnda stadgande innehåller

bestämmelser om högsta domstolens sammansättning i olika fall.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj ds proposition nr 217.

Bland annat föreskrives därvid att då i högsta domstolen till prövning och

avgörande förekommer mål, varom i 20 § stadgas, böra, förutom fem justitieråd,

även två av de militärpersoner, som Konungen härtill utsett, ha säte

i domstolen.

Vidare stadgas i 96 § regeringsformen att riksdagen skall förordna justitieombudsman

och militieombudsman att i egenskap av riksdagens ombud

ha tillsyn över lagars och författningars efterlevnad, militieombudsmannen

i vad de skola tillämpas vid krigsdomstolarna samt av ämbets- och tjänstemän

med avlöning från de till för svar sväsendet anslagna medel och justitieombudsmannen

i vad de eljest skola vid domstolarna samt av ämbetsoch

tjänstemän tillämpas. I 101 § upptagas bestämmelser för vissa fall då

högsta domstolen eller någon av dess ledamöter dömt orätt, och stadgas

därvid att justitieombudsmannen eller, om målet från krigsdomstol kommit

under högsta domstolens prövning, militieombudsmannen är pliktig

att ställa den felaktige under tilltal vid riksrätt.

Slutligen må anmärkas att enligt 5 § 2 mom. tryckfrihetsförordningen

vid åtal jämlikt 4 § 14 mom. mot någon som lyder under strafflagen för

krigsmakten skall tillämpas vad om laga domstol i mål rörande åtal jämlikt

nämnda lag må vara föreskrivet.

Enligt det förslag till militär rättegångslag, som genom nyssnämnda proposition

förelagts riksdagen, skola militära mål handläggas vid allmän

domstol, där de ej enligt lagen handläggas av befattningshavare vid krigsmakten

såsom disciplinmål eller ersättningsmål. I vissa fall under krig, beredskapstillstånd

och beredskapsövning är dock krigsrätt första domstol i

militära mål (1 §). Särskilda bestämmelser äro upptagna angående vilka

mål som skola anses såsom militära mål (3—5 §§). Med avseende å rättegången

i militära mål gäller i tillämpliga delar, där ej i militära rättegångslagen

eller eljest är särskilt stadgat, vad om rättegång är i allmänhet föreskrivet

(6 §). Enligt särskilt förslag till lag om införande av militära rättegångslagen

skall sistnämnda lag lända till efterrättelse från och med den 1

januari 1949. Äldre lag skall dock med vissa avvikelser tillämpas i fråga om

mål, som före militära rättegångslagens ikraftträdande varit föremål för

handläggning vid domstol eller hos befälhavare vid krigsmakten, vilken ägt

avgöra målet eller föranstalta om krigsrätts sammankallande för dess behandling,

så ock beträffande ärende om nåd i sådant mål.

Utredningen har anfört att ett avskaffande av krigsdomstolarna helt

eller delvis utan åtföljande ändringar i förevarande grundlagsbud skulle

vara ägnat att medföra en betänklig osäkerhet i rättstillämpningen. Enligt

förslaget skulle handläggningen i andra instans av militära mål såväl i

fredstid som under beredskapstillstånd och krig ankomma på de allmänna

hovrätterna. Fullföljd av talan i militärt mål komme således icke heller under

tid då krigsrätt vore i verksamhet såsom första domstol att i något fall

ske från krigsdomstol till högsta domstolen. Då någon anledning icke skulle

finnas att i grundlag omnämna att högsta domstolen upptoge från allmän

hovrätt fullföljda militära mål, i vilket hänseende skulle gälla för den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

allmänna rättegången givna regler, syntes stadgandet i första punkten av

20 g regeringsformen böra helt utgå. Enligt förslaget skulle vidare medverkan

av militära ledamöter i högsta domstolen icke ifrågakomma vare

sig i fredstid eller i krigstid. Vad i andra punkten av nämnda paragraf

stadgades borde följaktligen jämväl utgå. I enlighet med vad nu föreslagits

skulle 20 § regeringsformen icke till någon del bibehållas. Det lediga rum

i paragrafföljden som sålunda skulle uppkomma kunde utan olägenhet utfyllas

genom uppdelning å två särskilda paragrafer av de under skilda

moment i 17 § upptagna stadgandena. Av det nu anförda följde att jämväl

den i 22 § 1 mom. regeringsformen upptagna bestämmelsen om militära ledamöters

deltagande i högsta domstolen borde utgå.

Stadgandet i 96 § regeringsformen, enligt vilket inilitieombudsmannens

tillsyn över lagars och författningars efterlevnad såvitt nu är i fråga begränsats

till fall där det gäller deras tillämpande vid krigsdomstolarna, har

utredningen funnit lämpligen böra givas den avfattningen att militieombudsmannen

angåves skola ha tillsyn över lagars och författningars efterlevnad

i mål, som enligt bestämmande på sätt i 87 § 1 mom. regeringsformen

stadgades vore att hänföra till militära mål. Det förutsattes härvid, att

enligt blivande processlagstiftning för krigsmakten begreppet militära mål

komme att i sig inrymma även disciplinmål. Omredigeringen av bestämmelsen

i 101 § regeringsformen angående militieombudsmannens åliggande att

1 vissa mål anställa åtal vid riksrätt borde givetvis ske i anslutning till vad

nu föreslagits beträffande 96 §.

Slutligen har utredningen framhållit, att av enahanda skäl som angivits

beträffande 96 och 101 §§ regeringsformen även omredigering borde ske

av forumbestämmelsen i 5 § 2 mom. tryckfrihetsförordningen" Det kunde

emellertid förutsättas, att denna fråga komme att upptagas av 1944 års

tryckfrihetssakkunniga.

I promemorian har beträffande 20 och 22 §§ regeringsformen samt 5 §

2 mom. tryckfrihetsförordningen icke intagits någon från utredningens förslag

avvikande ståndpunkt. Däremot har förklarats att det i olikhet mot

vad utredningen föreslagit icke avsåges någon ändring i 96 § regeringsformen.

Enligt detta lagrum droges gränsen mellan militieombudsmannens och

justitieombudsmannens ämbetsområden så, att den förre hade tillsyn över

lagars och författningars efterlevnad i vad de skulle tillämpas vid krigsdomstolarna

samt av ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till

försvarsväsendet anslagna medel samt den senare hade sådan tillsyn i övrigt.

Denna arbetsfördelning syntes kunna bibehållas även efter krigsdomstolarnas

itragasatta avskatlande i fred. Auditörerna, som därvid skulle

erhålla en väsentligt annan ställning i organisationen, komme att lyda under

försvarsdepartementet och fölle därmed under militieombudsmannens

tillsyn. Vad anginge tillämpning av den militära rättegångslagen skulle således

under militieombudsmannens tillsyn falla alla åtgärder av militära

befälhavare samt av auditörer, bland annat deras handläggning av disciplinmål

och ersättningsmål, ävensom verksamheten vid krigsrätterna, då sådana

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

funnes inrättade. Däremot skulle justitieombudsmannen vid sin granskning

av de allmänna domstolarnas och åklagarnas verksamhet öva tillsyn även

över den del därav, som avsåge militära mål.

Dessutom har i promemorian ansetts kunna ifrågasättas, huruvida det

vore anledning att bibehålla stadgandet i 101 § regeringsformen om att

militieombudsmannen hade att väcka åtal inför riksrätt såvitt anginge handläggning

av mål, som från krigsdomstol kommit under högsta domstolens

prövning. Om 20 § ändrades såsom utredningen föreslagit, komme i övrigt

icke några särbestämmelser att gälla för dessa mål, och det syntes då icke

finnas skäl att bibehålla en specialregel i detta sammanhang.

Över promemorian såvitt nu är i fråga ha remissyttranden avgivits av

justitiekansler sämbetet, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne

och Blekinge, krigshovrätten, riksdagens justitieombudsman, riksdagens

militieombudsman, föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges

krigsdomare och auditörer samt Sveriges advokatsamfund. I samtliga

yttranden har gränsdragningen mellan justitieombudsmannens och militieombudsmannens

ämbetsområden ansetts böra ske på sätt utredningen föreslagit,

medan i övrigt någon erinran icke framställts mot ifrågavarande

förslag till grundlagsändringar.

Justitiekanslersämbetet har förklarat sig icke kunna biträda den i promemorian

framförda meningen, enligt vilken militieombudsmannens nuvarande

tillsyn över domstolarnas verksamhet i militära mål skulle överflyttas

å justitieombudsmannen. Den militära rättsskipningen stode i så nära

samband med den verksamhet som alltjämt skulle stå under militieombudsmannens

tillsyn, att den icke lämpligen borde utövas av en annan ämbetsman.

Justitiekanslersämbetet hölle före, att den i promemorian föreslagna

ordningen skulle leda till olägenheter för såväl justitieombudsmannen

som militieombudsmannen i deras ämbetsverksamhet. Det mest naturliga

syntes vara att bibehålla den nuvarande arbetsfördelningen. I enlighet

med vad sålunda anförts borde den i promemorian antydda ändringen i

101 § regeringsformen ej vidtagas. Då i förevarande sammanhang i promemorian

förutsattes, att auditörerna skulle komma att lyda under försvarsdepartementet,

ansåge sig justitiekanslersämbetet böra framhålla angelägenheten

av att dessa för den militära rättsvården och förtroendet till densamma

viktiga poster måtte såsom hittills sortera under justitiedepartementet.

Såsom i promemorian framhållits erhölle auditörerna en väsentligt annan

ställning i organisationen och deras inflytande å de rättsliga avgörandena

stärktes betydligt. Det vore då så mycket viktigare att nuvarande ordning,

enligt vilken auditörerna tillsattes på föredragning av chefen för justitiedepartementet

efter beredning inom detta departement, lämnades orubbad.

Svea hovrätt har ansett det vara naturligt att tillsynen över de allmänna

domstolarnas och åklagarnas verksamhet i vad avsåge militära mål utövades

av militieombudsmannen, som på grund av sina övriga arbetsuppgifter i

eminent grad ägde den för sådan tillsyn erforderliga sakkunskapen. För

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

justitieombudsmannen däremot skulle ifrågavarande uppgift för sitt rätta

fullgörande kräva vida större arbetsinsats och det måste befaras, att han

ej vore i stånd att däråt ägna erforderlig tid och i varje fall skulle bli alltför

beroende av specialutbildad arbetskraft. Dessutom skulle genom uppgiftens

överflyttande på justitieombudsmannen något av det centrala i militieombudsmannens

verksamhet försvinna och detta ämbete komme att avsevärt

förlora i effektivitet och betydelse. Några praktiska svårigheter behövde

ett bibehållande av den nuvarande ordningen ej medföra. Gränsdragningen

mellan de båda ämbetenas verksamhetsfält syntes kunna underlättas

genom föreskrift att sådan dagbok, som omförmäldes i 6 kap. It § nya

rättegångsbalken, skulle föras särskilt över militära mål. Göta hovrätt har

anfört att den i promemorian föreslagna lösningen kunde förefalla enkel

och naturlig. Den skulle emellertid leda till ej önskvärda konsekvenser och

vore därför enligt hovrättens uppfattning mindre lämplig än den av utredningen

föreslagna lösningen. Om gränsdragningen gjordes på sätt i

promemorian föresloges, skulle detta leda till att tillsynen över tillämpningen

av den för de militära förhållandena avsedda strafflagstiftningen

skulle komma på olika händer, beroende på vilken myndighet som tillämpat

denna lagstiftning. Detta kunde på grund av reglerna i den militära rättegångslagen

till och med komma att gälla åtgärder i samma mål. En sådan

ordning skulle lätt komma att leda till kompetenskonflikter samt divergenser

i uttalanden och åtgärder. Även hovrätten över Skåne och Blekinge

har framhållit att samma lagbud gällde då en militär förseelse bestraffades

i disciplinär ordning som då handläggningen skedde inför domstol. Och

det borde härvidlag betonas, att de omständigheter, som i det särskilda

fallet avgjorde, vilketdera förfarandet, som skulle komma till användning,

(exempelvis, att annan målsägande än kronan funnes) sakligt sett måste

anses vara för bestämmande av tillsynsmyndighet helt ovidkommande. Det

syntes också oegentligt, att en befälhavare, som felaktigt ålagt disciplinstraff,

vilket beslut efter klagan fastställts av domstol, för sitt förfarande

skulle svara inför militieombudsmannen, medan domstolens ledamöter

lydde under justitieombudsmannen. Om justitieombudsmannen i militära

mål finge tillsyn över domstolarna, som i disciplinmål bleve överinstans till

militär befälhavare, måste detta leda till att militieombudsmannen bleve i

hög grad beroende av den ståndpunkt justitieombudsmannen intoge i rättsliga

frågor och vara ägnat att minska militieombudsmannens auktoritet. I

och för sig onödiga kompetenskonflikter skulle helt visst icke kunna undvikas.

Ej heller syntes det sakligt betingat, att i fråga om tillsynsmyndighet

olika regler skulle gälla för fred och för krig eller krigsmässiga förhållanden.

Vid sitt ståndpunkttagande i denna del hade hovrätten icke bortsett

från att den föreslagna vaga gränsdragningen mellan militära och andra

mål måste leda till vissa kompetenskonflikter, om tillsynen ordnades på

sätt hovrätten förordade; olägenheterna härvidlag vore dock avsevärt

mindre än de, som promemorians förslag måste anses medföra. Enligt

krigshovrättens mening hade det just varit kontrollen av den militära lag
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

stiftningens tillämpning vid domstolarna som hittills ansetts vara det

centrala i militieombudsmannens verksamhet.

Militieombudsmannen har bland annat anfört att olägenheterna av den

i promemorian föreslagna uppdelningen framträdde skarpast när man beaktade

förhållandet mellan befälhavaren jämte auditören å ena sidan samt

de allmänna domstolarna resp. åklagaren å andra sidan. I disciplinmål och

ersättningsmål skulle militära befälhavare med biträde av auditör utöva

en domsrätt som åtminstone till arten vore helt jämställd med den som

eljest ankomme å domstol, och befälhavarens beslut skulle genom fullföljd

kunna dragas under prövning av allmän underrätt. Befälhavaren intoge

således i dessa avseenden en ställning av första instans. Det förefölle

onaturligt att, därest i ett sådant fullföljt mål fel begåtts såväl av befälhavaren

som av domstolen, ingripande mot den förre i regel skulle ankomma

å militieombudsmannen men i vad gällde domstolen å justitieombudsmannen;

endast undantagsvis skulle militieombudsmannen jämlikt stadgandet

i 1 § andra stycket i instruktionen äga vända sig mot domstolen.

Det syntes jämväl vara olämpligt att militieombudsmannen, därest han eljest

funne ett av befälhavare meddelat beslut oriktigt, icke skulle äga påtala

enahanda felaktighet som förelupit i en domstols dom i ett annat militärt

mål utan att detta skulle bero på justitieombudsmannen. Bortsett från

de komplikationer som i dylika fall kunde uppstå därest ombudsmännen

hyste olika åsikter, vore det självfallet att denna fördelning vore ägnad

att betänkligt försvaga militieombudsmannens möjligheter att få en av

honom hävdad uppfattning genomförd i praktiken. Lika onaturlig syntes

fördelningen bliva i vad avsåge förhållandet mellan befälhavaren och åklagaren.

Även här kunde förekomma att båda i samma sak eller i enahanda

avseende förfore felaktigt eller att de eljest tillämpade lagstadganden olika

t. ex. med avseende å utredningen i militära mål, beträffande måls hänskjutande

från den ene till den andre eller i fråga om användandet av

tvångsåtgärd i form av förvarsarrest resp. anhållande. Militieombudsmannen

hade enligt 14 § i instruktionen bland annat att granska fånglistor för

militärhäkten och militärarrester, d. v. s. förteckningar över dem som under

viss tid varit intagna i dessa anstalter. Jämte annat uppmärksammades

vid denna granskning, i den mån så vore möjligt, huruvida gällande bestämmelser

om förvarsarrest, häktning, tid för rannsakning med häktade, nöjdförklaring

och straffverkställighet blivit rätteligen iakttagna av befälhavare

och domstolar. Granskningen gåve tillika ej sällan anledning till att närmare

undersöka innehållet i dessa myndigheters beslut och utslag. Därest

förslaget genomfördes, måste tydligen den tidskrävande granskningen av

dessa arrestantförteckningar i vissa avseenden utföras även av justitieombudsmannen,

eftersom militieombudsmannen skulle sakna behörighet att

ingripa mot de allmänna åklagarna och domstolarna. Liknande konsekvenser

skulle förslaget få beträffande den granskning som nu utfördes hos

militieombudsmannen av de utdrag ur de allmänna fångförteckningarna

vilka upptoge häktade och fångar vilka skulle rannsakas eller hade dömts

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

av krigsdomstol. Slutligen kunde ock påpekas att den granskning, som vid

militieombudsmannens inspektioner brukade äga rum av de militära straffregistren,

tämligen ofta föranledde att militieombudsmannen toge närmare

del av innehållet i befälhavarens beslut och krigsdomstolarnas utslag; såvitt

gällde domstolarna skulle även i dessa fall militieombudsmannen genom

förslaget bliva obehörig att infordra förklaring. Ett genomförande

av utredningens förslag medförde icke några sådana olägenheter som de

förut omförmälda och syntes ej heller i övrigt giva anledning till erinringar.

Att enligt förslaget samma myndighet skulle stå under tillsyn i vissa

avseenden av militieombudsmannen och i övrigt av justitieombudsmannen

vore, såsom framginge av 101 § regeringsformen, icke exempellöst och

behövde i praktiken icke skapa några vanskligheter. Genom de i förslaget

till militär rättegångslag upptagna bestämmelserna vore omfattningen av

begreppet militära mål med tydlighet fastställd. Då de militära målen i

huvudsak skulle handläggas vid vissa underrätter som hade säte i närheten

av de olika militära förbanden uppstode ej några svårigheter för militieombudsmannen

att vid inspektion av förbanden även granska domstolarnas

och aklagarnas verksamhet. Önskvärt vore dock för granskningens

underlättande att dessa domstolar ålades att sammanföra domarna i militära

mål till en särskild avdelning av domboken. Om 96 och 101 §§ regeringsformen

ändrades i enlighet med vad som föreslagits av utredningen

bortfölle behovet av att överföra auditörerna till att lyda under försvarsdepartementet.

Med hänsyn till arten av dessa befattningar och till att de

avsåges skola innehavas av befattningshavare vid domstolarna vore det

lämpligast att de liksom hittills lydde under justitiedepartementet. Justitieombudsmannen,

som upplyst att militieombudsmannens yttrande tillkommit

efter samråd med honom, har instämt i detsamma.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har funnit uppenbart, att gränsen

mellan militieombudsmannens och justitieombudsmannens verksamhet borde

dragas såsom av utredningen föreslagits. Föreningen Sveriges krigsdomare

och auditörer har erinrat att då militieombudsmannainstitutionen år

1915 infördes vid sidan av justitieombudsmannainstitutionen hade syftet

med då bestämd arbetsfördelning dem emellan varit, att ärenden av viss

art, nämligen de till försvarsväsendet i alla former hörande, skulle falla under

militieombudsmannen och övriga ärenden under justitieombudsmannen.

Rationellast syntes vara att liksom hittills ett ärendes beskaffenhet bleve

avgörande för frågan under vilkenderas ämbetsområde ärendet skulle falla.

De militära målen syntes alltså, enligt föreningens uppfattning, städse böra

höra under militieombudsmannen, och därför borde sådan ändring i 96 §

regeringsformen ske som av utredningen förordats. I anslutning härtill borde

då också 101 § regeringsformen ändras såsom utredningen tänkt sig.

Sveriges advokatsamfund har uttalat att det vore opraktiskt och även ur

andra synpunkter olämpligt att efter genomförande av det föreliggande förslaget

till rättegångslag bibehålla de nuvarande bestämmelserna om gränsen

mellan militieombudsmannens och justitieombudsmannens ämbetsom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

råden. Det borde sålunda ankomma på militieombudsmannen att öva tillsyn

över rättsskipningen i alla militära mål, jämväl till den del dessa omhänderhades

av de allmänna domstolarna och åklagarna.

Departementschefen.

Den i särskild proposition föreslagna revisionen av det militära rättegångsväsendet

innebär främst att krigsdomstolarna avskaffas för fredstid;

militära mål skola i stället handläggas vid allmän domstol. Under

krig, beredskapstillstånd och beredskapsövning avses visserligen krigsrätt

kunna inrättas såsom första domstol, men även av krigsrätt handlagt mål

skall i andra instans upptagas av hovrätt med vanlig sammansättning.

Under dessa förhållanden synes det uppenbart att särskild föreskrift, att

militära mål som dragas under Konungens prövning skola företagas och

avgöras uti högsta domstolen, icke erfordras samt att högsta domstolen

vid handläggning av sådana mål icke bör bestå av andra ledamöter än i

vanliga mål. Till följd härav bör 20 § regeringsformen upphävas liksom

ock det stadgande i 22 § som ansluter sig därtill. På sätt utredningen förordat

torde det vara lämpligt att utfylla den lucka i paragraf följ den, som

härvid skulle uppkomma, genom att uppdela nuvarande 17 § på två paragrafer

och låta envar av de hittillsvarande 18 och 19 §§ erhålla närmast

högre paragrafnummer. I ett övergångsstadgande synes allenast böra föreskrivas

att mål som avses i 20 § i dess äldre lydelse fortfarande skola uti

högsta domstolen företagas och avgöras.

Ehuru militära mål i princip skola handläggas vid allmän domstol, ha

vissa särregler beträffande sådana mål funnits nödvändiga. Dessa ha upptagits

i förslaget till militär rättegångslag, vari jämväl angivits vilka mål

som skola anses såsom militära mål. Vad i sistnämnda hänseende föreskrivits

överensstämmer i stora drag med de hittillsvarande ltrigsdomstolarnas

kompetensområde. Då utredningen i fråga om arbetsfördelningen

mellan justitieombudsmannen och militieombudsmannen allenast föreslagit

sådan ändring av 96 § regeringsformen, att under militieombudsmannens

tillsyn skall falla — i stället för rättstillämpningen vid krigsdomstolarna

— rättstillämpningen i militära mål, samt motsvarande jämkning

av 101 §, kan detta sålunda sägas innebära att gällande gränsdragning

i sak bibehålies. I promemorian har emellertid förordats att 96 §

icke skall ändras, vilket skulle medföra att domstolarnas och åklagarnas

befattning med militära mål under fredsförhållanden i allmänhet fölle utom

militieombudsmannens ämbetsområde och i stället hänfördes under justitieombudsmannens.

I anslutning därtill har i promemorian ifrågasatts att

den i 101 § stadgade skyldigheten för militieombudsmannen alt i vissa

fall anställa åtal vid riksrätt skulle borttagas.

I och för sig synas vissa skäl tala för den i promemorian intagna ståndpunkten.

Då man genom överflyttningen av de militära målen från krigsdomstolarna

till de vanliga domstolarna söker ernå att dessa mål så

långt möjligt behandlas i samma ordning som andra mål, skulle det kunna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

tyckas vara en naturlig konsekvens att handläggningen av de militära

målen också övervakades av samme riksdagens ombudsman som eljest har

att hålla uppsikt över ämbetsutövning i rättegångsmål. Att märka är emellertid

att bestraffningsrätt och annan rättsskipning vid krigsmakten även

i fortsättningen till mycket stor del kommer att utövas av militära befattningshavare.

Möjligheten för militieombudsmannen att verkställa den på

honom ankommande tillsynen över lagars och författningars efterlevnad

skulle uppenbarligen avsevärt minskas, därest hans övervakning endast

omfattade militära myndigheter men ej de domstolar som, icke sällan såsom

överordnad instans över dessa myndigheter, ha att handlägga militära mål.

över huvud torde böra framhållas att, med hänsyn till den betydelse tillvaron

av en särskild militieombudsman har för de enskilda krigsmännens

känsla av rättssäkerhet, varje åtgärd som kan vara ägnad att försvaga ställningen

för denne ombudsman bör undvikas. Härtill kommer att, om man

ser saken mera ur arbetsbördesynpunkt, justitieombudsmannens verksamhetsfält

redan för närvarande är avsevärt mera omfattande än militieombudsmannens.

Visst dubbelarbete, t. ex. vid granskning av arrestantförteckningar,

skulle för övrigt svårligen kunna undvikas med den i promemorian

förordade gränsdragningen.

På grund av det anförda anser jag i likhet med samtliga remissinstanser,

som uttalat sig i frågan, att den nuvarande arbetsfördelningen mellan justitieombudsmannen

och militieombudsmannen bör i sakligt hänseende i stort

sett bibehållas. I 96 § bör alltså föreskrivas att på militieombudsmannen

ankommer att ha tillsyn över lagars och författningars efterlevnad i vad

de skola tillämpas i mål, som i den ordning 87 § 1 mom. stadgar förklarats

vara att hänföra till militära mål, samt i övrigt av ämbets- och tjänstemän

med avlöning från de till försvarsväsendet anslagna medel, varjämte 101 §

bör så ändras att militieombudsmannens skyldighet att anställa åtal vid

riksrätt blir beroende av om det mål, vari felaktighet begåtts, utgjort sådant

militärt mål som i 96 § avses. Dessutom torde i övergångshänseende böra

stadgas att bestämmelserna i 96 och 101 §§ i deras äldre lydelse skola gälla

såvitt angår fall där i stället för militära rättegångslagen äldre lag äger tilllämpning.

Även den av mig sålunda förordade lösningen är förenad med vissa olägenheter.

En sådan följer av att åtskilliga domstolar och åklagare endast

i sällsynta undantagsfall komma att handha militära mål. Att göra denna

deras befattning med något enstaka militärt mål till föremål för särskild

inspektion av militieombudsmannen måste givetvis vara opraktiskt. På

motsvarande sätt är det också mindre lämpligt att inspektion i fråga om

sådana icke militära mål, som kunna upptagas av krigsrätt, skall ankomma

på justitieombudsmannen. I båda fallen kan emellertid förutsättas att saken

i praktiken blir tillfredsställande ordnad genom att ombudsmännen lämna

varandra biträde eller annorledes samverka. I detta sammanhang torde böra

påpekas, att den i ett remissyttrande väckta frågan om särskild dagbok för

militära mål synes kunna regleras i administrativ ordning. En annan olä
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

genhet består däri att, medan den militära rättegångslagen bör träda i kraft

den 1 januari 1949, den erforderliga ändringen av 96 § regeringsformen

icke kan vinna tillämpning förrän tidigast i början av 1949 års riksdag.

Tillsynen över domstolars och åklagares handhavande av militära mål kommer

som en följd därav att åtminstone under någon kortare tid åvila justitieombudsmannen,

i den mån handläggningen icke sker vid de krigsdomstolar

som övergångsvis avses skola bibehållas. Nämnda förhållande är emellertid

av mycket ringa praktisk betydelse, eftersom såväl justitieombudsmannens

som militieombudsmannens kontroll väsentligen utövas flera månader

i efterhand.

Vad slutligen angår den i ett par remissyttranden berörda frågan om

auditörerna böra sortera under justitie- eller försvarsdepartementet har jag

såsom framgår av statsrådsprotokollet för den 23 januari 1948 funnit att

auditörerna, med hänsyn till den ändrade ställning som de efter krigsdomstolarnas

avskaffande komma att få, böra hänföras under sistnämnda departement.

De förordade ändringarna i regeringsformen torde föranleda vissa ändringar

av instruktionerna för justitieombudsmannen och militieombudsmannen,

vilka lämpligen synas kunna beröras i detta sammanhang. Enligt

1 § instruktionen för justitieombudsmannen undantagas från dennes tillsyn

bland andra krigsdomstolarnas personal samt ämbets- och tjänstemän med

avlöning från de till försvarsväsendet anslagna medel. Detta undantag bör

i stället gälla dem som ha att taga befattning med militära mål, såvitt angår

denna ämbetsutövning, samt ämbets- och tjänstemän med avlöning som

nyss sagts jämväl i övrigt. Det i 4 § använda uttrycket »mål, som från

annan domstol än krigsdomstol kommit under högsta domstolens prövning»

bör utbytas mot »mål, som icke utgjort militärt mål». Slutligen bör 17 §

undergå ändring såväl med hänsyn till att begreppet kvarhållande icke överensstämmer

med nya rättegångsbalkens terminologi som på grund av omnämnandet

av personer vilka skola åtalas vid annan domstol än krigsdomstol.

Härvid torde justitieombudsmannens skyldighet med avseende å frihetsberövanden

kunna sammanfattas att avse tillämpningen av lagar och

författningar angående häktning och annat frihetsberövande inom området

för hans verksamhet.

I instruktionen för militieombudsmannen synes 1 § böra ändras så att

dennes tillsyn kommer att avse lagars, författningars och instruktioners

efterlevnad i militära mål samt eljest av ämbets- och tjänstemän med avlöning

från de till försvarsväsendet anslagna medel i stället för lagars, författningars

och instruktioners efterlevnad vid krigsdomstolarna samt av

ämbets- och tjänstemän med avlöning som nyss sagts. Därjämte hör militieombudsmannens

åtalsplikt hänföra sig till begånget fel i ämbetes utövning

i militärt mål i stället för vid krigsdomstol. I 2 § bör »lagstiftningen om

krigsdomstolar och om rättegången därstädes samt andra författningar, i

den mån de skola tillämpas av sådan domstol» utbytas mot »militära rättegångslagen

och därmed sammanhängande författningar». Den i 5 § intagna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kimgl. Maj.ts proposition nr 217.

bestämningen »mål som från krigsdomstol kommit under högsta domstolens

prövning» kan ersättas av »militärt mål». På motsvarande sätt som förut

nämnts beträffande 17 § i instruktionen för justitieombudsmannen bör

militieombudsmannens i 14 § omförmälda skyldighet med avseende å frihetsberövanden

angivas avse häktning och annat frihetsberövande inom området

för hans verksamhet. Något skäl att bibehålla stadgandet i samma

paragraf, att militieombudsmannen skall besöka fängelser för att göra sig

underrättad om vissa där förvarade personers skötsel och underhåll, synes

icke föreligga, och detsamma torde därför kunna uteslutas.

''till ändringarna i 1 och 4 §§ instruktionen för justitieombudsmannen

och il ,2 och 5 §§ instruktionen för militieombudsmannen böra anslutas

övergångsstadganden, motsvarande de beträffande 96 och 101 §§ regeringsformen

föreslagna.

Vad slutligen beträffar den ändring av tryckfrihetsförordningen, som

ifrågasatts av utredningen, synes frågan därom lämpligen böra beaktas vid

utarbetandet av det förslag till ny tryckfrihetslagstiftning, som avses skola

föreläggas innevarande års riksdag.

I enlighet med det anförda har jag inom justitiedepartementet låtit utarbeta

förslag till ändrad lydelse av 17—20, 22, 96 och 101 §§ regeringsformen.

Samtidigt därmed upprättade förslag till ändringar i instruktionerna

för justitieombudsmannen och militieombudsmannen torde få fogas vid

protokollet såsom bilaga A.

Föredraganden hemställer, att nyssnämnda förslag rörande ändringar i

regeringsformen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till prövning

i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlålas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 217.

17

Bil. A.

Förslag

till

ändrad lydelse av 1, 4 och 17 §§ instruktionen för riksdagens justitieombudsman.

(Gällande lydelse)

1 §•

Riksdagens justitieombudsman åligge

att utöva en allmän tillsyn över

lagars, författningars och instruktioners

efterlevnad av domare, ämbetsoch

tjänstemän samt, om de i sina

ämbetens utövning av våld, mannamån

eller annan orsak begått någon

olaglighet eller underlåtit att behörigen

fullgöra sina ämbetsplikter,

dem vid vederbörliga domstolar i laga

ordning därför tilltala eller låta tilltala;

dock vare krigsdomstolarnas

personal samt ämbets- och tjänstemän

med avlöning från de till försvarsväsendet

anslagna medel så ock

Konungens justitiekansler och riksdagens

militieombudsman undantagna

från justitieombudsmannens tillsyn.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Riksdagens justitieombudsman åligge

att utöva en allmän tillsyn över

iagars, författningars och instruktioners

efterlevnad av domare, ämbetsoch

tjänstemän samt, om de i sina

ämbetens utövning av våld, mannamån

eller annan orsak begått någon

olaglighet eller underlåtit att behörigen

fullgöra sina ämbetsplikter,

dem vid vederbörliga domstolar i laga

ordning därför tilltala eller låta tilltala;

dock vare de som hava att taga

befattning med militära mål, såvitt

angår denna ämbetsutövning, samt

ämbets- och tjänstemän med avlöning

från de till försvarsväsendet anslagna

medel jämväl i övrigt, så ock

Konungens justitiekansler och riksdagens

militieombudsman undantagna

från justitieombudsmannens tillsyn.

vars ämbetsutövning står under justi
-

Har jämte ämbets- eller tjänsteman,

tieombudsmannens tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning

står under militieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som

justitieombudsmannen finner böra föranleda åtal, äge denne att för sådan

åtgärd anställa och utföra talan även mot sist nämnde ämbets- eller tjänste
-

man.

4 §•

Skulle den oförmodade händelse

inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller av dess le
-

4 §.

Skulle den oförmodade händelse

inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller av dess le
-

2 Bihang till riksdagen» protokoll 1948. 1 samt. Nr 217■

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds proposition nr 217.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

damöter en eller flera funnes hava i

mål, som från annan domstol än

krigsdomstol kommit under högsta

domstolens prövning, av egennytta,

vrångvisa eller försumlighet så orätt

dömt, att därigenom någon, emot tydlig

lag samt sakens utredda och behörigen

styrkta förhållande, mistat

eller kunnat mista liv, personlig frihet,

ära eller egendom, eller regeringsrätten

eller en eller flera av dess

ledamöter funnes hava vid prövning

av besvärsmål låtit sådant förhållande

komma sig till last, vare justitieombudsmannen

pliktig att vid riksrätt

den eller de felande under tilltal

ställa samt till ansvar efter lag

befordra; och före justitieombudsmannen

då alltid själv talan.

17 §.

Justitieombudsmannen bör noggrant

övervaka tillämpningen av lagar

och författningar angående kvarhållande

och häktande av personer,

vilka skola åtalas vid annan domstol

än krigsdomstol. Även i fråga om

andra frihetsberövanden har justitieombudsmannen

att med avseende ä

området för sin ämbetsverksamhet

öva vaksam tillsyn. Det åligge honom

ock att besöka fångvårds- och liknande

anstalter för att göra sig underrättad

om de där intagnas skötsel och

underhåll. De fånglistor, som enligt

särskilda författningar inkomma till

justitieombudsmannen, skola av honom

granskas.

damöter en eller flera funnes hava i

mål, som icke utgjort militärt mål, av

egennytta, vrångvisa eller försumlighet

så orätt dömt, att därigenom någon,

emot tydlig lag samt sakens

utredda och behörigen styrkta förhållande,

mistat eller kunnat mista

liv, personlig frihet, ära eller egendom,

eller regeringsrätten eller en eller

flera av dess ledamöter funnes hava

vid prövning av besvärsmål låtit

sådant förhållande komma sig till

last, vare justitieombudsmannen pliktig

att vid riksrätt den eller de felande

under tilltal ställa samt till ansvar

efter lag befordra; och före justitieombudsmannen

då alltid själv

talan.

17 §.

Justitieombudsmannen bör noggrant

övervaka tillämpningen av lagar

och författningar angående häktning

och annat frihetsberövande inom

området för hans verksamhet.

Det åligge honom ock att besöka

fångvårds- och liknande anstalter för

att göra sig underrättad om de där

intagnas skötsel och underhåll. De

fånglistor, som enligt särskilda författningar

inkomma till justitieombudsmannen,

skola av honom granskas.

Övergångsstadgande.

Bestämmelserna i 1 och 4 §§ skola

i deras äldre lydelse gälla såvitt angår

fall dår i stället för militära rättegångslagen

äldre lag äger tillämpning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

19

Förslag

till

ändrad lydelse av 1, 2, 5 och 14 §§ instruktionen för riksdagens

militieoni budsman.

(Gällande lydelse)

1 §•

Riksdagens militieombudsman åligge

att utöva en allmän tillsyn över

lagars, författningars och instruktioners

efterlevnad vid krigsdomstolarna

samt av ämbets- och tjänstemän

med avlöning från de till försvarsväsendet

anslagna medel ävensom att,

om ämbets- eller tjänsteman i sitt

ämbetes utövning vid krigsdomstol

eller i annan ämbetsutövning, för vilken

åtnjutes avlöning från nämnda

medel, av våld, mannamån eller annan

orsak begått någon olaglighet eller

underlåtit att behörigen fullgöra

sina ämbetsplikter, honom därför i

laga ordning tilltala eller låta tilltala

vid vederbörlig domstol; dock vare

Konungens justitiekansler undantagen

från militieombudsmannens tillsyn.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Riksdagens militieombudsman åligge

att utöva en allmän tillsyn över

lagars, författningars och instruktioners

efterlevnad i militära mål samt

eljest av ämbets- och tjänstemän med

avlöning från de till försvarsväsendet

anslagna medel ävensom att, om ämbets-

eller tjänsteman i sitt ämbetes

utövning i militärt mål eller i annan

ämbetsutövning, för vilken åtnjutes

avlöning från nämnda medel, av våld,

mannamån eller annan orsak begått

någon olaglighet eller underlåtit att

behörigen fullgöra sina ämbetsplikter,

honom därför i laga ordning tilltala

eller låta tilltala vid vederbörlig

domstol; dock vare Konungens justitiekansler

undantagen från militieombudsmannens

tillsyn.

Har jämte ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under militieombudsmannens

tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning

står under justitieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som

militieombudsmannen finner böra föranleda åtal, äge denne att för sådan

åtgärd anställa och utföra talan även mot sist nämnde ämbets- eller tjänsteman.

2 §•

Vid fullgörande av vad enligt 1 §

åligger militieombudsmannen skall

han särskilt övervaka efterlevnaden

av

strafflagstiftningen för krigsmakten,

lagstiftningen om krigsdomstolar

och om rättegången därstädes samt

andra författningar, i den mån de

skola tillämpas av sådan domstol;

2 §•

Vid fullgörande av vad enligt 1 §

åligger militieombudsmannen skall

han särskilt övervaka efterlevnaden

av

strafflagstiftningen för krigsmakten,

militära rättegångslagen och därmed

sammanhängande författningar;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

(Gällande lydelse)

värnpliktslagen samt på grund därav

utfärdade författningar;

bestämmelser om antagande och

entledigande av den vid krigsmakten

fast anställda personal samt om deltagande

i de för krigsmakten anordnade

utbildningskurser;

bestämmelser om krigsmäns behandling

och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen av

de till försvarsväsendet anslagna medel

samt av försvarsväsendet tillhörande

fastigheter;

bestämmelser om statens upphandlings-

och entreprenadväsende, i vad

de äga tillämpning inom försvarsväsendet,

om anskaffande, underhåll

och vård av materiel, anskaffande

och användande av andra förnödenheter

samt utförande av arbete för

försvarsväsendets behov;

bestämmelser om förråd, utrustning

och annat, som avser krigsberedskap;

samt

bestämmelser om expedierande av

beslut och om förvarande och tillhandahållande

såväl av koncept till utgående

expeditioner som av andra

handlingar.

5 §.

Skulle den oförmodade händelse

inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller av dess ledamöter

en eller flera funnes hava i mål,

som från krigsdomstol kommit under

högsta domstolens prövning, av egennytta,

vrångvisa eller försumlighet så

orätt dömt, att därigenom någon,

emot tydlig lag samt sakens utredda

och behörigen styrkta förhållande,

mistat eller kunnat mista liv, personlig

frihet, ära eller egendom, vare mi
-

(Föreslagen lydelse)

värnpliktslagen samt på grund därav

utfärdade författningar;

bestämmelser om antagande och

entledigande av den vid krigsmakten

fast anställda personal samt om deltagande

i de för krigsmakten anordnade

utbildningskurser;

bestämmelser om krigsmäns behandling

och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen av

de till försvarsväsendet anslagna medel

samt av försvarsväsendet tillhörande

fastigheter;

bestämmelser om statens upphandlings-

och entreprenadväsende, i vad

de äga tillämpning inom försvarsväsendet,

om anskaffande, underhåll

och vård av materiel, anskaffande

och användande av andra förnödenheter

samt utförande av arbete för

försvarsväsendets behov;

bestämmelser om förråd, utrustning

och annat, som avser krigsberedskap;

samt

bestämmelser om expedierande av

beslut och om förvarande och tillhandahållande

såväl av koncept till utgående

expeditioner som av andra

handlingar.

5 §•

Skulle den oförmodade händelse

inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller av dess ledamöter

en eller flera funnes hava i militärt

mål av egennytta, vrångvisa eller

försumlighet så orätt dömt, att därigenom

någon, emot tydlig lag samt

sakens utredda och behörigen styrkta

förhållande, mistat eller kunnat mista

liv, personlig frihet, ära eller egendom,

vare militieombudsmannen pliktig

att vid riksrätt den eller de felan
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds proposition nr 217.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

litieombudsmannen pliktig att vid de under tilltal ställa samt till ansvar

riksrätt den eller de felande under efter lag befordra; och före militietilltal

ställa samt till ansvar efter lag ombudsmannen då alltid själv talan,

befordra; och före militieombudsmannen

då alltid själv talan.

14 §.

Militieombudsmannen bör noggrant

övervaka tillämpningen av lagar och

författningar angående kvarhållande

och häktande av personer, vilka

skola åtalas vid krigsdomstol,

samt om hållande i förvar av sådana

personer, som vid krigsdomstol dömts

till frihetsstraff. Det åligge honom

ock att besöka militärhäkten, arrester

och fängelser för att göra sig underrättad

om nämnda personers skötsel

och underhåll. De fånglistor för

militärhäkten och arrester samt de

andra fånglistor, som enligt särskilda

författningar inkomma till militieombudsmannen,

skola av honom

granskas.

14 §.

Militieombudsmannen bör noggrant

övervaka tillämpningen av lagar och

författningar angående häktning och

annat frihetsberövande inom området

för hans verksamhet. Det åligge

honom ock att besöka militärhäkten

och arrester för att göra sig underrättad

om där förvarade personers

skötsel och underhåll. De fånglistor

för militärhäkten och arrester samt

de andra fånglistor, som enligt särskilda

författningar inkomma till militieombudsmannen,

skola av honom

granskas.

Övergångsstadgande.

Bestämmelserna i 1, 2 och 5 §§

skola i deras äldre lydelse gälla såvitt

angår fall där i stället för militära

rättegångslagen äldre lag äger

tillämpning.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.