Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av avtal rörande Stockholms och Göteborgs högskolors framtida ställning m. m

1948-01-12 · 37 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:219, Angående godkännande av avtal rörande Stockholms och Göteborgs högskolors framtida ställning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

1

Nr 219.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av

avtal rörande Stockholms och Göteborgs högskolors

framtida ställning m. m.; given Stockholms slott den

9 april 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Josef Weijne.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen lämnas en redogörelse för Stockholms och Göteborgs högskolors

ekonomiska förhållanden. För att säkra högskolornas framtida ställning

föreslås godkännande av upprättade avtal mellan i ena fallet staten, Stockholms

stad och Stockholms högskola samt i andra fallet mellan staten, Göteborgs

stad och Göteborgs högskola. I samband med Stockholmsavtalet föreslås

vidare, att det kronan tillhöriga kvarteret Vega vid Drottninggatan i Stockholm

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19l>8. 1 samt. Nr 119.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.

med därå uppförda byggnader reserveras för Stockholms högskolas framtida

behov.

Avtalen föreslås skola träda i kraft först den 1 juli 1949. På grund härav

föreslås ett anslag av 175 000 kronor till Stockholms högskola såsom bidrag

till täckande av driftsunderskott för budgetåret 1948/49. Även för Göteborgs

högskola föreslås ett allmänt bidrag till verksamheten för budgetåret 1948/49

av 100 000 kronor. I propositionen förordas vidare inrättande av en professur i

ekonomisk historia vid Stockholms högskola från och med den 1 juli 1949 samt

förutsättes att tillsättningsförfarandet av nämnda professur inledes redan

under budgetåret 1948/49.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 9 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler härefter

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne dels frågor om

godkännande av avtal rörande Stockholms och Göteborgs högskolors framtida

ställning, dels ock vissa frågor om anslag till nämnda högskolor och anför därvid

följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

3

I. Inledning.

Stockholms och Göteborgs högskolor ha hittills endast i obetydlig omfattning

fått del av den upprustning och utbyggnad, som under de två sistförflutna

åren skett ifråga om statsuniversiteten. I propositionen nr 272 till 1947

års riksdag angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen

m. m. anmälde jag, att det av olika skäl icke befunnits möjligt att

då till slutlig prövning upptaga frågorna om statliga åtgärder för en utbyggnad

av Stockholms och Göteborgs högskolor, ehuru universitetsberedningen,

socialvetenskapliga och naturvetenskapliga forskningskommittéerna samt i viss

män medicinska högskolornas organisationskommitté ingått även på förhållandena

vid nämnda högskolor. Jag anförde vidare vid detta tillfälle, att det

vore min avsikt att inom den närmaäte framtiden föranstalta om utredningar

med syfte att bland annat klarlägga statens framtida förhållande till ifrågavarande

högskolor. Dessa frågor ha nu utretts.

Med hänsyn främst till ändrade ekonomiska förutsättningar har successivt

uppkommit ett allt starkare behov av åtgärder för att förbättra Stockholms

och Göteborgs högskolors ekonomi. Det är vidare uppenbart, att en nödvändig

upprustning av högskolorna icke kan komma till stånd utan betydligt ökad

hjälp från det allmännas sida. För närvarande äro de båda högskolorna i hög

grad beroende av ekonomiskt stöd från Stockholms respektive Göteborgs stad.

Under sådana förhållanden har det synts angeläget att genom direkta avtal

reglera statens och respektive städers framtida ställning till högskolorna.

Särskilda sakkunniga för utredning och förhandlingar rörande Stockholms

högskolas framtida ställning ha numera överlämnat ett med representanter

för Stockholms stad och högskolan träffat avtal, dagtecknat den 12 januari

1948. De sakkunniga ha varit generaldirektör Nils Löwbeer, ordförande,

kanslirådet Joh. Dillner, rektor vid Lunds universitet, professorn A. R. Hadding

samt ledamoten av riksdagens första kammare Sven Larsson, Varberg.

Särskilda sakkunniga för utredning och förhandlingar rörande Göteborgs

högskolas framtida ställning ha överlämnat ett motsvarande avtal, träffat med

representanter för Göteborgs stad och högskolan, dagtecknat den 19 januari

1948. De sakkunniga ha varit landshövdingen Malte Jacobsson, ordförande,

kanslirådet Joh. Dillner, professorn vid universitetet i Uppsala Gunnar Gunnarsson

samt ledamoten av riksdagens första kammare Sven Larsson, Varberg.

De sakkunniga för utredning rörande Stockholms högskolas framtida ställning

kunde vid fullgörandet av sitt uppdrag bygga på resultat, som framlagts

i en tidigare utredning om Stockholms högskolas ekonomiska förhållanden,

avgiven av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga och dagtecknad

den 15 februari 1947.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Motsvarande utredning förelåg icke beträffande Göteborgs högskolas ekonomiska

förhållanden. Däremot kunde såsom grundval för förhandlingarna beträffande

sistnämnda högskola tjäna förutom de utredningar, som verkställts av

1945 års universitetsberedning, naturvetenskapliga forskningskommittén och

socialvetenskapliga forskningskommittén, en av universitetsberedningen till

ecklesiastikdepartementet överlämnad promemoria rörande Göteborgs högskolas

ekonomiska ställning.

I det följande ämnar jag underställa riksdagen för prövning och godkännande

de tidigare nämnda avtalen mellan i ena fallet staten, Stockholms stad

och Stockholms högskola samt i andra fallet mellan staten, Göteborgs stad

och Göteborgs högskola. Då jag samtidigt har för avsikt att föreslå, att dessa

avtal skola träda i kraft den 1 juli 1949, ämnar jag nu till prövning även upptaga

frågan om vissa anslag till de båda högskolorna för budgetåret 1948/49 i

och för upprätthållande av verksamheten i erforderlig utsträckning.

II. Stockholms högskolas framtida ställning.

Högskolans ekonomiska förhållanden.

Stockholms högskola är en enskild stiftelse, som från början drivit sin verksamhet

med huvudsakligt stöd av donationsmedel och avgifter från de studerande.

I alltmera ökad grad har högskolan emellertid fått uppbära frikostiga

understöd av Stockholms stad, bland annat för inrättande och uppehållande

av ett flertal professurer. I den mån högskolans ekonomi försämrats genom

minskad avkastning av donationsmedlen och stegrade utgifter, ha stadens

bidrag och ekonomiska åtaganden i övrigt gentemot högskolan även av denna

anledning ökat. Högskolan kan sägas för närvarande vara i hög grad beroende

av stadens hjälp för att kunna fortsätta sin verksamhet, även om jämväl

staten under de senaste åren lämnat högskolan vissa relativt stora understöd.

Stadens årliga ekonomiska stöd till högskolan uppgår sålunda för närvarande

till omkring 760 000 kronor — vartill komma 80 000 kronor i likvidanslag för

markupplåtelser m. m. Stockholms stadsfullmäktige ha vidare i juni 1947

beviljat högskolan ett tillfälligt anslag å 200 000 kronor till täckning av de

underskott, som beräknades uppkomma, innan en överenskommelse mellan

staten och staden kunde väntas bli träffad. Staten har å sin sida för innevarande

budgetår anvisat anslag till högskolan med i runt tal 445 000 kronor,

huvudsakligen till den naturvetenskapliga avdelningen.

I syfte att vinna en samlad översikt över högskolans behov ha, såsom inledningsvis

framhållits, särskilda sakkunniga verkställt en ingående utredning

rörande högskolans ekonomiska förhållanden, innefattande dessutom såväl en

prognos för utvecklingen av högskolans ekonomi inom nuvarande verksam.

samhetsram som en uppskattning av kostnaderna för den upprustning av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219. 5

högskolan, som kan anses ofrånkomlig för att läroanstalten skall uppnå och

behålla paritet med universiteten.

Omfattningen av upprustningsprogrammet har fastställts bland annat på

grundval av de utredningar, som företagits av 1945 års universitetsberedning,

naturvetenskapliga forskningskommittén, socialvetenskapliga forskningskommittén

och de medicinska högskolornas organisationskommitté. I de fall, där

högskolans verksamhet icke berörts av dessa tidigare utredningar, ha de sakkunniga

framlagt preliminära utgiftsberäkningar. Samtliga kostnadsökningar

ha uppdelats på två etapper, varav den ena (Etapp I) avser omedelbart aktuella

och möjliga åtgärder och den andra (Etapp II) innefattar förslag, vilka

oavsett angelägenhetsgraden av praktiska skäl icke för närvarande kunna

genomföras eller som ur olika synpunkter funnits böra anstå kortare eller

längre tid. Utredningsmännen understryka emellertid, att det icke varit deras

sak att bedöma om eller i vad mån kostnaderna för en sådan upprustning

borde täckas av det allmänna, liksom ej heller att söka fördela ifrågakommande

åtaganden mellan staten och Stockholms stad. Syftet med beräkningarna har

endast varit att så vitt möjligt angiva en kostnadsram, inom vilken utgifterna

för högskolans upprustning torde komma att stanna vid nuvarande penningvärde.

Resultatet av de verkställda kostnadsberäkningarna, vilka utgå från 19J+5

såsom basår, torde framgå av sammanställningen å sid. 6.

Utredningens resultat visar sålunda, att även om högskolans verksamhet

hölles inom den nuvarande ramen, så komme driftsunderskottet för nästa

budgetår att uppgå till minst 175 000 kronor, varefter det under de närmaste

åren komme att stiga till över 250 000 kronor årligen. Härtill komma kostnaderna

för löne- och arvodesökningar efter 1945. Om högskolan utöver

denna sanering av ekonomien även får en upprustning med personal, lokaler

och materiel i samma omfattning som universiteten, så skulle enligt utredningsmännen

den årliga merkostnaden komma att uppgå till inemot 4 miljoner

kronor. Därtill kommer ett behov av engångsanslag till nybyggnader, inredning

och apparatutrustning till i runt tal 10 1/4 miljoner kronor.

Förslag till avtal mellan staten, staden och Stockholms högskola

angående högskolans framtida ställning.

Högskolans framtida ställning. Mot bakgrunden av högskolans

svåra ekonomiska läge ha de sakkunniga för utredning och förhandlingar

rörande Stockholms högskolas framtida ställning först upptagit frågan

om högskolans framtida ställning till staten. De statliga förhandlingsmännen

ha därvid övervägt, huruvida ett förstatligande av högskolan kunde anses

påkallat men avvisat denna tanke. De anföra följande.

Från stadens sida har visats intresse för att högskolan bibehålies som en

icke statlig institution, i vars upprätthållande och förvaltning staden alltfort

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.

A. Ärliga merkostnader.

1. Täckande av driftsunderskott inom nuvarande verk-

Etapp I

Kronor

Etapp II

Kronor

Sammanlagt

Kronor

samhetsram...............

175 000

82 000

257 000

2. Kostnader för upprustning

a) matematisk-naturvetenskapliga avdelningen . . .

932 000

296 000

1 228 000

b) stats- och rättsvetenskapliga avdelningen ....

95 000

47 000

142 000

c) humanistiska avdelningen.............

869 000

300 000

1 169 000

d) bibliotek.................

17 000

155 000

172 000

e) allmänna avdelningen...............

42 000

48 000

90 000

f) pensioneringskostnader vid nya befattningar . .

93 000

43 000

136 000

g) borttagande av termins- och kursavgifter ....

438 000

—

438 000

h) forskarstipendier, gästföreläsningar och årsskrift

64 000

69 000

133 000

i) lokalkostnader............

—

207 000

207 000

Summa

2 725 000

1 247 000

3 972 000

därav för täckande av driftsunderskott......

175 000

82 000

257 000

för upprustning................

2 550 000

1 165 000

3 715 000

Av kostnaderna för upprustning äro runt 490 000

kronor täckta genom anslag, som tillkommit efter

år 1945.

B. Engångskostnader.

1. matematisk-naturvetenskapliga avdelningen.....

186 000

834 000

1 020 000

2. humanistiska avdelningen...............

10 000

75 000

85 000

3. lokalkostnader.....................

Omedelbart behövliga ombyggnader och reparatio- ner av de naturvetenskapliga institutionslokalerna

och av kanslilokalerna (620 000 + 70 000) ....

690 000

—

690 000

Lokalutvidgningsbehov................

—

8 250 000

8 250 000

Inredning och möblering...............

—

1 335 000

1 335 000

Summa

886 000

10 494 000

11 380 000

Till bestridande av ifrågavarande engångskostnader disponerar högskolan för närvarande

donerade medel på sammanlagt c:a 1 010 000 kronor.

tager en aktiv del. Förhandlingsmännen ha för egen del stannat vid att i varje

fall tills vidare högskolans nuvarande karaktär av enskild stiftelse icke bör

ändras. Ur åtskilliga synpunkter kan det vara av betydelse att här gå fram

med varsam hand. Nämnda organisationsform har dock visat sig äga stor

livskraft, och värdet av högskolans förankring i medborgarintresset inom den

kommun, där högskolan vuixit fram, måste skattas högt. Ej heller bör förbises

vidden av det ansvar, som ett förstatligande skulle medföra. Statens rimliga

krav på förstärkt inflytande över högskolan och bättre inblick i dess för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts -proposition nr 219.

hållanden vid en utvidgad ekonomisk hjälp från statens sida kan även utan

förstatligande tillgodoses.

Fördelningen av kostnaderna. Beträffande fördelningen av de

ekonomiska bidragen till högskolan mellan staten och Stockholms stad ha

statens och stadens förhandlingsmän i princip stannat för att de två parterna

böra påtaga sig var sin procentuella del av det årliga tillskott (i det upprättade

avtalet benämnt anslagssumman), som det allmänna prövas böra lämna högskolan.

Enligt parternas mening vore en sådan fördelningsgrund enklast i tilllämpningen

och ägnad att ge den bästa överskådligheten.

Frågan om storleken av stadens andel i anslagssumman har varit föremål för

ingående överväganden. De sakkunniga anföra:

Från stadens sida har man förklarat sig beredd att i fortsättningen understödja

högskolan som hittills och även i en något ökad omfattning. Den större

delen av kostnaderna för högskolans upprustning borde enligt stadens mening

falla på staten. En maximering av stadens bidrag ha stadens delegerade förklarat

under alla omständigheter vara ofrånkomlig med hänsyn till stadens

ekonomiska förutsättningar. I överensstämmelse härmed ha stadens delegerade

hävdat, att det kommunala bidraget borde begränsas till högst 1 000 000

kronor om året. Statens förhandlingsmän ha visserligen funnit sig icke kunna

motsätta sig kravet på en maximering av det kommunala bidraget men hävdat,

att gränsen borde sättas vid ett väsentligt högre belopp. Efter hand har enighet

vunnits om att stadens årliga bidrag ej skall överstiga 1 200 000 kronor och

utgå med lägst 700 000 kronor. Sistnämnda belopp motsvarar — om man

bortser från ett av staden år 1947 beviljat tillfälligt anslag å 200 000 kronor

och från ett anslag av cirka 80 000 kronor för likvidersättning till stadens

fastighetsnämnd för markupplåtelser m. m. — i stort sett stadens understöd

till högskolan för år 1947.1 fråga om stadens andel i anslagssumman ha statens

förhandlingsmän påyrkat, att den skulle bestämmas till lägst en tredjedel.

Stadens delegerade ha emellertid icke varit villiga att, inom ovan angivna ram,

sträcka sig längre än till en fjärdedel av anslagssumman. De två parterna ha

slutligen enat sig om sistnämnda fördelningsgrund. Avtalet härom innebär

sålunda bland annat, att, så länge anslagssumman uppgår till ett lägre belopp

än 2 800 000 kronor, staden i själva verket bidrager med mer än en fjärdedel

av behövliga anslagsmedel eller med 700 000 kronor, att, då anslagssumman

utgör lägst 2 800 000 kronor och högst 4 800 000 kronor, stadens anpart utgör

en fjärdedel av behövliga anslagsmedel, samt att den del av anslagssumman,

som överstiger 4 800 000 kronor, helt täckes av staten. Till belysande av det

aktuella läget må framhållas, att därest avtalet gällt redan under budgetåret

1946/47 anslagssumman för detta budgetår torde ha uppgått till omkring

1 400 000 kronor, varav alltså staten och staden skolat bestrida vardera

hälften. Vid genomförande i full utsträckning av det i olika sammanhang framlagda

upprustningsprogrammet kunna, såsom i det föregående framhållits,

behövliga bidrag till högskolans löpande utgifter uppskattas till minst 4 500 000

kronor. Det bör även beaktas, att vid anslagssummans årliga bestämmande

hänsyn skall tagas jämväl till årets behov av anslag till byggnads- och därmed

sammanhörande andra kostnader av engångsnatur.

Avvägningen av statens och stadens inflytande. I den

mån upprustningsprogrammet genomföres, framhålla de sakkunniga vidare,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

kommer staten att få bära en allt större andel av högskolans utgifter, och statsbidragen

komma att växa till högst avsevärda belopp. Under sådana förhållanden

ha de sakkunniga ansett det befogat, att staten tillerkännes ett avgörande

inflytande vid kostnadsramens fastställande. De sakkunniga framhålla

följande.

Högskolans behov av anslag bör av vederbörande myndigheter prövas på

samma noggranna sätt som statliga eller av staten eljest understödda institutioners

anslagsäskanden. I det upprättade avtalet ha i överensstämmelse härmed

intagits bestämmelser om avgivande av förslag till inkomst- och utgiftsstat

för högskolan och dylika förslags behandling, innebärande, att, sedan högskolans

anslagsbehov underställts riksdagen, den slutliga prövningen av staten

lägges i Kungl. Maj:ts händer. Statens utseende blir alltså beroende av statsmakternas

beslut. Med hänsyn till stadens medverkan i utgiftstäckningen

synes dock kunna förutsättas, att skälig hänsyn härvid tages till det yttrande

över statförslaget, som staden enligt avtalet skall avge.

Ett i detta sammanhang betydelsefullt spörsmål har gällt avvägningen överhuvudtaget

av statens, och stadens inflytande över högskolan. Vägande praktiska

skäl tala utan tvivel emot att ställningstagandet från det allmännas sida

till olika frågor rörande högskolan skall vara beroende av samstämmiga beslut

av de statliga och kommunala myndigheterna. Med hänsyn härtill samt till,

såsom nyss framhållits, statens successiva inträdande som den största ekonomiska

intressenten i högskolan, synes den slutliga bestämmanderätten över

högskolan böra även i övrigt tillerkännas Kungl. Maj:t, såvitt förekommande

frågor äro av sådan vikt, att avgörandet ej bör tillkomma läroanstaltens olika

egna organ. Staden har emellertid, såsom framgått av det föregående, alltsedan

högskolans tillkomst på olika sätt lämnat högskolan sitt frikostiga stöd och

deltagit i dess förvaltning. På grund härav och då staden även i fortsättningen

kommer att ekonomiskt understödja högskolan, synes det angeläget och rimligt,

att staden alltfort har ett väsentligt inflytande på högskolans angelägenheter.

I det föreliggande avtalet ha dessa synpunkter beaktats genom att staden

tillerkänts representation i högskolans styrelse och i övrigt yttranderätt i ärenden

av större vikt rörande anstalten. Härigenom synas förutsättningar föreligga

för en fortsatt värdefull insats från stadens sida till förmån för högskolan.

Byggnads- och tomtjrågor. Nybyggnadsbehoven och i samband

därmed behoven av ytterligare tomtmark vid högskolan äro, såsom framgår

av utredningen rörande högskolans ekonomiska förhållanden, betydande. De

sakkunniga ha anfört bland annat följande.

Vad till en början blivande byggnadskostnader och därmed förenade andra

engångskostnader beträffar, må här endast påpekas, att dylika kostnader enligt

bestämmelse i det upprättade avtalet skola medtagas i styrelsens förslag till

stat för högskolan och alltså, såsom förut nämnts, komma att påverka den

s. k. anslagssumman, som enligt i avtalet angiven grund fördelas mellan

staten och staden.

Statens och stadens delegerade ha enats om att i det upprättade avtalet

intaga en förklaring, att parterna äro villiga att, i den mån det är erforderligt

för tillgodoseende av högskolans behov av tomtmark, vidtaga de åtgärder,

som befinnas möjliga och lämpliga för att välbelägen sådan mark ställes till

högskolans förfogande. Denna förklaring avser att giva uttryck för statens

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

och stadens allmänt välvilliga inställning till högskolans behov av stöd i detta

avseende; någon bindande utfästelse har av naturliga skäl i detta sammanhang

icke kunnat ifrågakomma. Det är emellertid uppenbart, att högskolans föreliggande

byggnadsbehov icke kunna tillgodoses inom ramen för de av läroanstalten

nu disponerade tomterna. Av utredningen om högskolans ekonomiska

förhållanden framgår, att staden upplåtit flera av nämnda tomter även som. en

tomt vid Odengatan för en planerad ny biblioteksbyggnad. Från stadens sida

har därför hävdats, att de närmast aktuella behoven av ytterligare tomtmark

böra tillgodoses av staten intill ett sammanlagt värde, i huvudsak motsvarande

stadens hittillsvarande prestationer i fråga om tomter, vilka av stadens delegerade

uppskattats till ett sammanlagt kapitalvärde av omkring 5 1/2 miljoner

kronor. Först sedan så skett, vore staden villig att pataga sig ytterligare uppoffringar

i förevarande avseende. Staden förutsatte härvid, att värdet av dess

samtliga upplåtelser till högskolan icke skulle överstiga tredjedelen av värdet

av statens motsvarande upplåtelser.

Högskolans byggnadsplaner föreligga icke utredda på sådant sätt, att ett

ställningstagande nu kan ifrågakomma. Trots detta ha statens förhandlingsmän

sökt biida sig en uppfattning om de linjer, efter vilka de närmaste utbyggnaderna

böra göras, och därvid främst kommit att rikta sin uppmärksamhet

på det staten tillhöriga kvarteret Vega invid Drottninggatan mitt emot högskolans

nuvarande kanslibyggnad. Byggnaderna inom detta kvarter äro ännu

till större delen disponerade av tekniska högskolan och farmaceutiska institutet

men torde inom loppet av de närmaste åren bli utrymda av dessa institutioner.

Därjämte äro inom kvarteret lokaler provisoriskt upplåtna för det till högskolan

hörande ryska institutet och för den nyinrättade veterinärstyrelsen.

Enligt förhandlingsmännens mening tala mycket vägande skäl för att detta

kvarter med därå uppförda byggnader av staten ställes till högskolans, förfogande.

Goda möjligheter synas föreligga att genom om- och nybyggnad inom

kvarteret tillgodose högskolans närmast överskådbara ytterligare lokalbehov.

Förhandlingsmännen hemställa därför, att kvarteret med därå uppförda byggnader

reserveras för ifrågavarande ändamål. Stadens delegerade ha gjort gällande,

att värdet av en sådan upplåtelse i stort sett torde motsvara värdet av

de av staden hittills gjorda tomtupplåtelserna.

Giltighetstiden för det upprättade avtalet har begränsats

till 15 år. Med hänsyn till vikten för högskolan att kunna arbeta under

ekonomiskt trygga förhållanden vore onekligen, framhålla de sakkunniga, ett

avtal med obegränsad giltighetstid det mest önskvärda. Stadens representanter

hade emellertid ursprungligen endast velat binda staden för en tid av 10 ar.

Parterna hade slutligen enats om en avtalstid om 15 ar. Vissa skäl för en på

så sätt begränsad avtalstid kunde anföras även ur statens synpunkt. Det syntes

dock kunna förutsättas, att varken staten eller staden vid en uppsägning av

avtalet komme att vidtaga sådana åtgärder, som skulle ställa högskolan inför

oöverkomliga svårigheter.

A vtals för slagets ordalydelse. Det av den statliga förhandlingsdelegationen

framlagda förslaget till avtal lyder sålunda:

I syfte att trygga Stockholms högskolas ställning och möjliggöra högskolans

utveckling under så gynnsamma arbetsbetingelser, som omständigheterna med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 219.

giva, har denna dag mellan staten, Stockholms stad och högskolan — under

torutsättnmg av Kungl. Majrts och riksdagens samt stadsfullmäktiges i Stockholm

och styrelsens for högskolan godkännande — träffats följande avtal:

I. Av högskolans styrelse upprättat förslag till stat för högskolan, avseende

].,den 1 39, iuni (budgetår) och upptagande på inkomstsidan högskolans

tor aret disponibla egna medel samt på utgiftssidan, särskilt för sig, dels årskostnader,

sasom lone- och pensionskostnader samt omkostnader i övrigt, dels

ock förekommande engångskostnader, såsom för nybyggnader, deras utrustning

o. d skall ärligen fore den 1 juni kalenderåret närmast före det budgetår, statiorslaget

avser, ingivas dels till Kungl. Majrt och dels till stadsfullmäktige, som

over tors aget avgiva yttrande till Kungl. Maj:t. Stat för högskolan fastställes

av Kungl, Maj:t.

I fastställd stat upptagen utgiftspost må ej överskridas eller användas för

annat an avsett ändamål, där ej Kungl. Maj:t på grund av särskilda förhållanden

Jamnat tillstånd härtill.

. ,n-.. ™ bes.tridande av den utgiftssumma, som enligt den fastställda staten

icke täckes av högskolans egna medel — (anslagssumman) — skola staten och

staden bidraga enligt följande grunder:

a) När anslagssumman icke överstiger 4 800 000 kronor, bidrager staden

9?edo^''^ av densamma, dock lägst med 700 000 kronor, och staten ansvarar

för återstoden. Uppgår anslagssumman till mer än 4 800 000 kronor, utgår

stadens bidrag med 1 200 000 kronor och resten täckes av staten.

Har Kungl. Maj:t lämnat tillstånd, som avses i mom. I andra stycket, skall

salunda tillkommet utgiftsbelopp inräknas i anslagssumman.

b) I statens och stadens bidrag inräknas icke värdet å tomter eller by™- nader, som de upplåtit eller må komma att upplåta till högskolan.

c) Stadens bidrag bör i första rummet användas för tillgodoseende av de

humanistiska och stats- och rättsvetenskapliga avdelningarnas behov.

d) Statens och stadens bidrag utbetalas till högskolan efter rekvisition

kvartalsvis i förskott och i mån av behov.

Staten och staden förklara sig villiga att, i den mån det är erforderligt

för tillgodoseende av högskolans behov av tomtmark, vidtaga de åtgärder, som

befinnas möjliga och lämpliga för att välbelägen sådan mark ställes till’högskolans

förfogande.

IV. Högskolans ställning såsom en icke statlig institution bibehålies, dock

skola i nedan angivna hänseenden följande särskilda bestämmelser gälla:

a) För mottagande av donation, som avser annat än tillfälligt ändamål,

erfordras universitetskanslerns tillstånd.

b) Högskolan tillhörig fastighet må icke intecknas, försäljas eller annorledes

överlatas utan Kungl. Maj:ts godkännande, ej heller må fastighet av

högskolan genom köp eller byte förvärvas utan sådant godkännande.

c) Kungl. Maj:t äger i övrigt efter stadskollegiets och högskolans hörande

meddela de föreskrifter i fråga om högskolans organisation och verksamhet,

som Kungl. Maj:t finner erforderliga eller lämpliga; skolande, om sådana föreskrifter

mnebära ändring av grundstadgarna för högskolan, frågan jämväl

underställas stadsfullmäktige för yttrande.

Härvid förutsättes emellertid.

1) _ beträffande högskolans styrelse: att den skall bestå av tolv ledamöter,

nämligen en ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t, tre ledamöter, förordnade

av Kungl. Maj:t, sedan stadskollegiet och högskolans lärarråd var för sig

avgivit förslag, högskolans rektor, en ledamot, utsedd av vetenskapsakade
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts -proposition nr 219.

mien, fyra ledamöter, utsedda av stadsfullmäktige, samt två ledamöter, utsedda

av högskolans lärarråd; och

2) beträffande granskningen av den ekonomiska förvaltningen: att denna

skall ske genom fyra revisorer, av vilka Kungl. Maj:t utser två och staden två.

V. Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1949 och gäller till och med den

30 juni 1964. Därest avtalet icke av någon part uppsäges minst två år före

avtalstidens utgång, förlänges avtalets giltighetstid varje gång med femton år.

I den mån av staden före avtalets ingående gjorda utfästelser om anslag till

högskolans verksamhet avse tid, varunder detta avtal äger giltighet, skola

staden sålunda åvilande förpliktelser, så länge avtalet gäller, anses fullgjorda

genom bidrag, som staden lämnar enligt bestämmelserna i mom. II a) här ovan.

Detta avtal har upprättats i tre likalydande exemplar, av vilka parterna

tagit var sitt.

Stockholm den 12 januari 1948.

Nils Löwbeer

Zeth Höglund

Sven Tunberg

För staten:

Joh. Dillner Assar Hadding

För staden:

Ragnar Tomson Ivar Öman

För Stockholms högskola:

Åke Hassler M.G.Stålfelt

Sven Larsson

Joakim Garpe

Nils TF. Öström

I en till avtalet fogad specialmotivering ha de sakkunniga anfört följande.

Punkt I. Såsom redan framhållits, bör högskolans behov av anslag prövas

på samma noggranna sätt som statliga eller av staten eljest understödda institutioners

anslagsäskanden. Till grund härför skall högskolans styrelse enligt

bestämmelserna i förevarande punkt i avtalet årligen avge förslag till stat för

högskolan. För att underlätta prövningen bör statförslag vara uppgjort med

tillämpning av samma grunder, som i motsvarande avseende gälla för statsuniversiteten

och andra liknande institutioner. De statliga förhandlingsmännen

avse att framdeles överväga frågan om de för genomförandet härav erforderliga

förberedande åtgärderna. Varje statförslag bör givetvis vara åtföljt av

sådan utredning och motivering, att en klar uppfattning kan vinnas såväl om

högskolans ekonomiska läge i stort som om de gjorda inkomst- och utgiftsberäkningarna

i detalj.

Statförslag skall avse tiden 1 juli—30 juni eller samma tid som det statliga

budgetåret. Högskolans räkenskaper, som för närvarande föras per kalenderår,

torde därför böra omläggas. Härigenom vinnes, att tiden mellan förslagets

avgivande och det avsedda räkenskapsåret blir den kortast möjliga.

Enligt avtalet skall statförslag på inkomstsidan upptaga högskolans för

respektive år disponibla egna medel. Härmed avses främst tillgänglig avkastning

av högskolans fonder och i övrigt alla medel, över vilka högskolan förfogar

och som för året äro disponibla för sådana utgifter, som äro upptagna

på förslagets utgiftssida. I den mån termins- och andra liknande avgifter erläggas

av de studerande böra inkomsterna därav beräknas bland dylika medel.

På förslagets utgiftssida skola bl. a. uppföras beräknade pensioneringskostnader.

Förhandlingsmännen ha icke i förevarande sammanhang tagit ställning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

till spörsmålet huruvida för framtiden pensioneringsfrågan vid hög-skolan bör

losas genom anlitande av statlig eller annan försäkringsanstalt, utan ha räknat

med att tills vidare förekommande tjänste- och familjepensioner, i den mån

de ej kunna utga ur tillgängliga pensionsfonder, skola belasta respektive års

JoP?n„de medeL Högskolans pensionsfråga synes emellertid böra göras till föremal

för narmare utredning i lämpligt sammanhang. Jämväl förekommande

kostnader av engangsnatur, såsom för nybyggnader, deras utrustning och

dylikt skola sasom tidigare berörts, upptagas i staten med hänsyn till att

aven dylika kostnader skola beaktas vid bestämmandet av den s. k. anslavs
SUa?”^’

Si0m tnngt 1 ?vtalet angiven grund fördelas mellan staten och staden.

htatlorslag skall av högskolans styrelse avgivas före den 1 juni kalenderåret

narmast iore det budgetar, förslaget avser. Den angivna tidpunkten har valts

med hansyn till att stadsfullmäktiges yttrande över förslaget skall kunna föredggji

i ecklesiastikdepartementet senast under oktober månad

Förhandlingsmännen förutsätta, att avgivet statförslag blir’underställt universitetskanslern

for yttrande och att, sedan jämväl i övrigt erforderlig beredmng

ägt rum, ärendet förelägges riksdagen i samma ordning som andra liknande

iorslag. Om så sker, torde riksdagens beslut i anledning av statförsla°-et

föreligga inom sådan tid, att stat för högskolan skall kunna av Kungl. Maj:t

taststallas tore ingången av det budgetår, staten avser.

.. Hnngl. Majrt fastställd stat bör lända högskolan till noggrann efterrättelse.

Medgivande att överskrida eller för annat än avsett ändamål använda

i staten upptagen utgiftspost bör därför av Kungl. Maj:t lämnas allenast på

grund av särskilda förhallanden och endast om sådana förutsättningar företigga,

att statlig myndighet i motsvarande situation skulle ha erhållit dvlikt

medgivande. Sålunda tillkommet utgiftsbelopp skall enligt punkt II åt andra

stycket i avtalet inräknas i anslagssumman.

Punkt II a). Beträffande dessa bestämmelser hänvisas till den allmänna

motiveringen.

Pun/cf 77 b). Av det tidigare anförda framgår, att anslag till byggnadsoch

darmed sammanhörande andra kostnader av engångsnatur skola upptagas

,ns alltsa beaktas vid fastställandet av anslagssumman.

Beträttande upplåtelser av tomtmark och redan befintliga byggnader har däremot

i avtalet stadgats, att värdet därav icke skall inräknas i statens och

stadens bidrag enligt punkt II a). Härav följer, att det i det föregående omnämnda

anslaget till hkvidersättning till stadens fastighetsnämnd icke skall

tagas i beräkning vid bestämmande av stadens bidrag enligt nyssnämnda

punkt. Frågor om tomtupplåtelser ha icke ansetts lämpligen böra regleras i ett

avtal, som det nu förevarande. Parterna ha i stället förutsatt att, allteftersom

dylika spörsmål aktualiseras, de skola bli föremål för förhandlingar mellan

parterna. TiU ställningstagandet i detta avseende har även bidragit, att det

torde vara svårt om icke omöjligt att angiva en allmängiltig objektiv norm för

värdering av de upplåtelser, som kunna ifrågakomma. Erinras må emellertid

°P d(jn ovan återgivna förklaringen från stadens sida angående dess inställning

till frågan om framtida markupplåtelser till högskolan.

. Punkt II c). Från stadens sida har ett särskilt intresse visats för de humanistiska

samt stats- och rättsvetenskapliga avdelningarna vid högskolan. Under

förhandlingarnas lopp har sålunda, såsom framgått av det ovan anförda,

diskuterats, att staden helt skulle garantera upprätthållandet av nämnda''

avdelnmgar. Punkt II c) har sin grund i detta stadens speciella intresse. Vad

där sägs inverkar icke på storleken av det totala kommunala bidraget till hög
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

skolan men ger ifrågavarande avdelningar en förmånsställning vid användningen

av stadens andel i anslagssumman. Överskjuter stadens anslagsbelopp

nämnda avdelningars brist, föreligger intet hinder, att använda överskottet

för högskolan i övrigt. Klausulen torde komma att verka som ett stöd för de

humanistiska och stats- och rättsvetenskapliga avdelningarna, då statförslagen

skola uppgöras. I anslutning till punkten II c) har från stadens sida framhållits

angelägenheten av att vid undervisningens planläggande och bedrivande

särskild hänsyn tages till nutida utbildningsbehov. Statens förhandlingsmän,

som ansett ett ställningstagande i ett spörsmål av denna natur falla utanför

deras uppdrag, ha dock velat uttala, att de finna detta önskemål beaktansvärt.

Punkt Hd). Föreskriften om bidragens utbetalning kvartalsvis i förskott

och i mån av behov synes lämplig ur högskolans synpunkt. Det torde icke

vara svårt för högskolan att göra en kalkyl beträffande behovet av medel för

varje följande kvartal.

Punkt III. Innebörden av denna punkt framgår av vad som anförts under

den allmänna motiveringen.

Punkt IV a). Den meddelade föreskriften har sin motsvarighet för universiteten,

som enligt praxis icke äga mottaga donation utan medgivande av

universitetskanslern. Det har emellertid ansetts motiverat, att från denna

bestämmelse undantaga donationer för tillfälligt ändamål, t. ex. för visst forskningsarbete

under kortare tid, där alltså genom donationen icke föranledes

någon bestående materiell eller personell organisation.

Punkt IV b). Liknande föreskrift gäller för universiteten.

Punkt IV c). Den reglering av högskolans framtida förhållanden, som

åsyftas med det ingångna avtalet, torde påkalla, att i åtskilliga avseenden nya

bestämmelser meddelas om högskolans förvaltning och verksamhet. Bl. a.

torde en revidering av grundstadgarna bli erforderlig.

Statens och stadens delegerade äro ense om att stadgandet om rätt för stadskollegiet

att avge yttrande, innan Kungl. Maj:t utfärdar föreskrifter om högskolans

organisation och verksamhet, närmast skall avse frågor av allmän och

principiell betydelse. Kollegiet behöver sålunda icke höras i en mångfald ärenden

av löpande natur, såsom exempelvis dispensärenden.

Förhandlingarna ha föranlett, att frågan om högskolans styrelses sammansättning

gjorts i sin helhet till föremål för avtalsmässig reglering.

Överenskommelsen innebär den ändringen beträffande antalet ledamöter, att

detta ökats från It till 12. Staden har bibehållits vid sin rätt att utse 4 ledamöter.

Kungl. Maj:t skall såsom nu utse styrelsens ordförande men en nyhet

är, att Kungl. Maj:t därutöver skall utse ytterligare 3 ledamöter. I fråga om

dessa 3 ledamöter skola stadskollegiet och högskolans lärarråd var för sig till

Kungl. Maj:t avge förslag. Avsikten är icke att Kungl. Maj:t skall vara bunden

av de sålunda avgivna förslagen. Rektor bibehålies såsom självskriven

ledamot. För närvarande har högskolans lärarråd rätt att utse en ledamot.

Med tillmötesgående av från högskolan framställda önskemål har antalet

lärarrådsrepresentanter i styrelsen ökats till 2. Den nu av styrelsens övriga

ledamöter utsedde ledamoten bortfaller, och den hittillsvarande rätten för

svenska akademien och vetenskapsakademien att utse vissa ledamöter av

högskolans styrelse har ersatts med att vetenskapsakademien tillagts uppgiften

att utse en ledamot. Svenska akademiens valrätt skulle alltså bortfalla.

Antalet revisorer, som nu är 5, av vilka en utses av Kungl. Maj:t, en av

vetenskapsakademien och tre av stadsfullmäktige, har begränsats till 4, av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.

vilka Kungl. Maj:t och staden utse vardera 2. Av de 2 revisorer, som Kungl.

Maj:t skall utse, synes en lämpligen böra vara auktoriserad.

Punkt V. Med hänsyn till gällande regler för budgetbehandling och behövt

av nödig tid för förberedelser har avtalet ansetts icke böra träda i kraft

förrän den 1 juli 1949. I fråga om avtalets giltighetstid har i övrigt närmare

motivering lämnats under den allmänna motiveringen.

Såsom närmare framgår av utredningen om högskolans ekonomiska förhållanden,

har staden gjort vissa utfästelser om anslag till högskolans verksamhet,

som avse tid, varunder ifrågavarande avtal förutsättes äga giltighet. Meningen

är icke att staden under avtalstiden skall fullgöra såväl dessa utfästelser som

sina åtaganden enligt avtalet, varför klargörande stadgande härom intagits i

avtalet. Det har ansetts självklart, att i den mån med berörda utfästelser förbundits

vissa befogenheter, dessa icke skola utövas för tid, varom här är fråga.

Remissyttranden m. m.

Stockholms stadsfullmäktige ha den 22 mars 1948 beslutat för sin del godkänna

det mellan representanter för staten, staden och Stockholms högskola

villkorligt ingångna, den 12 januari 1948 dagtecknade avtalet angående Stockholms

högskolas framtida ställning.

Borgarrådsberediungen, vars ståndpunkt enhälligt biträtts av stadskollegiet,

anför i huvudsak bland annat följande.

Även om stadsfullmäktige verksamt främjat högskolans utveckling ha fullmäktige

samtidigt klart hävdat, att staden — både av principiella skäl och

med hänsyn till de ifrågakonnnande utgifternas storleksordning — icke kunde

ikläda sig det ekonomiska huvudansvaret för högskolan. Att bära kostnaderna

för vetenskaplig forskning och undervisning är en statlig angelägenhet. Då

Stockholms högskola allmänt vitsordas utgöra en omistlig del av vårt lands

akademiska organisation, ha fullmäktige därför menat det främst böra ankomma

på staten att bispringa högskolan i dess nuvarande svåra läge och

genomföra den upprustning av dess resurser, som påkallas av forskningens och

den vetenskapliga undervisningens krav.

Om det efter ingående utredningar och förhandlingar nu föreliggande avtalet

godkännes av statsmakterna och staden, synas betryggande garantier skapas

för en betydelsefull utveckling av högskolans funktion i nationens kulturella

liv. Huvudparten av kostnadsökningarna bäres av staten, som i gengäld förbehåller

sig ett avgörande inflytande på verksamhetens omfattning och utformning.

För stadens del medför avtalet en ansenlig utvidgning av hittills

gällande förpliktelser: stadens årliga anslag förutsättas sålunda ökade med

inemot en halv miljon kronor till 1 200 000 kronor — värdet av markupplåtelser

oberäknat. Då avtalet tillerkänner staden ett medverkande inflytande i till

synes skälig utsträckning på högskolans förvaltning, tillstyrker beredningen,

att stadens oavbrutna insatser till högskolans förkovran krönas genom detta

betydande tillskott.

Beredningen får till sist erinra om att högskolan en gång under en viss

motsättning till hävdvunna bildningsideal skapades såsom en fri och helt självständig

forskningsinstitution. Sedermera har högskolan småningom utvecklats

och omvandlats till ett mera reguljärt akademiskt lärosäte, som dock behållit

något av en friare ställning och struktur och av de mera obundna arbetsupp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

gifter, som den länge tjänat med utmärkelse. Då högskolan nu står inför en ny

era med staten som främsta bärare av ansvaret, vill beredningen uttala förhoppningen

att den nya konstitutionen skall bereda gynnsamma yttre förutsättningar

åt högskolan och samtidigt bevara dess frihet och livskraft till gagn

för forskningens och odlingens framåtskridande.

Styrelsen för Stockholms högskola har för egen del funnit sig böra godkänna

det ingångna avtalet och tillstyrker, att detsamma måtte godkännas även av

Kungl. Maj:t och riksdagen liksom av Stockholms stadsfullmäktige. Styrelsen

anser vidare, att avtalet är väl ägnat att giva högskolan det ekonomiska stöd,

som erfordras för att möjliggöra en förbättring av studie- och forskningsförhållandena

vid högskolan och för att bereda skäliga anställningsvillkor åt högskolans

befattningshavare.

Styrelsen har för sin del funnit det särskilt värdefullt, att någon principiell

förändring av högskolans ställning såsom en icke statlig institution ej ifrågasatts.

Lärarrådet vid Stockholms högskola har likaledes tillstyrkt ett godkännande

av ifrågavarande avtal.

Universitetskanslern tillstyrker förhandlingsdelegationens förslag och anför

följande.

Utformningen av avtalet synes mig från statens synpunkt icke i alla delar

vara fullt lyckligt. Mina erinringar äro dock icke av sådan betydelse, att jag

vill ifrågasätta någon ändring av det efter ingående förhandlingar slutna avtalet,

som givetvis utgör en kompromiss mellan stridiga intressen.

Jag förutsätter emellertid, att punkt I i avtalet får tolkas så, att »högskolans

för året disponibla egna medel» upptas på inkomstsidan i staten,_ utan att

några avsättningar eller reservationer för särskilda ändamål dessförinnan ägt

rum, att grunderna för beräkning av avlöningar och pensioner fastställas av

statsmakterna, samt att nya befattningar icke inrättas, förrän de därför erforderliga

medlen anslagits.

Avtalet föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1949. Förslag till stat för

högskolan för budgetåret 1949/50 skall enligt avtalet av högskolans styrelse

inges till Kungl. Maj:t före den 1 juni 1948. Därest det skulle möta svårighet

för styrelsen att till sistnämnda dag uppgöra fullständigt statförslag enligt

den nya ordningen, torde efter framställning av styrelsen en övergångsbestämmelse

böra fogas till avtalet.

De sakkunnigas förslag, att det kronan tillhöriga kvarteret Vega vid Drottninggatan

i Stockholm med därå uppförda byggnader reserveras för Stockholms

högskolas behov, tillstyrkes.

Statskontoret har icke ansett sig kunna förorda, att staten ikläder sig de

ekonomiska förpliktelser, som skulle följa med avtalet. Statskontoret erinrar

om de invändningar, som tidigare riktats mot ett understödjande av verksamheten

vid högskolan och anför bland annat följande.

Spörsmålet om ekonomiskt bistånd från statsmakternas sida till verksamheten

i allmänhet vid Stockholms högskola föranledde redan före det senaste

världskriget framställning till Kungl. Maj:t, över vilken framställning såväl

kanslern för rikets universitet som statskontoret avgivit utlåtanden. Båda utlå
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

tandena präglades av en strängt kritisk inställning till frågan om statsbidrag.

Från kanslerns sida framhölls, att högskolan visserligen fullgjorde en ur det allmännas

synpunkt synnerligen viktig uppgift, att den emellertid tillkommit och

utvecklats genom privata donationer och under stadens kraftiga och intresserade

medverkan, att det icke vore säkert eller ens sannolikt, att, därest den

varit en statlig institution, de riktlinjer för dess expansion hade följts, som i

verkligheten varit vägledande, samt att dessa omständigheter givetvis måste

inverka på omfattningen av och formen för statens bidrag." Staten borde

således enligt kanslern icke lämna sitt bidrag under en form, som föranledde

högskolan att räkna med statens framtida ansvar för de oberäkneliga och

ständigt växande materiel- och personalanslagen vid de naturvetenskapliga

institutionerna. Kanslern utgick i stället ifrån att anslaget skulle åsyfta att

konsolidera den ekonomiska ställningen.

Statskontoret framhöll för sin del i utlåtande den 2 december 1939, att de

ekonomiska svårigheterna för högskolan på grund av räntefallet voro sådana

svårigheter, som normalt måste anses förbundna med all förmögenhetsförvaltning,

att en förutsättning för bidrag borde vara, att det kunde anses nödvändigt

eller i varje fall önskvärt att utvidga verksamheten vid statsuniversiteten,

vilken förutsättning enligt ämbetsverkets mening icke förelåge, samt att

ett bidrag till Stockholms högskola med säkerhet komme att föranleda liknande

framställningar från Göteborgs högskola ävensom handelshögskolorna i Stockholm

och Göteborg.

De invändningar, som sålunda riktats mot ett understödjande av verksamheten

vid högskolan, synes i huvudsak alltjämt äga giltighet. Den högre akademiska

utbildningen kan visserligen i det väsentliga sägas vara en statlig

uppgift. Uppenbarligen kan det dock icke vara att förorda, att staten påtager

sig en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet, vars utveckling i olika

riktningar påverkats av enskilda donatorers speciella synpunkter och fordringar,

utan att först närmare omprövas, på vilka områden en komplettering

av universitetsundervisningen är av behovet påkallad. En sådan utredning

synes oundgänglig, innan statsmakterna binda sig för en utökning av den statsunderstödda

verksamheten med de konsekvenser en sådan kan medföra för

den statliga universitetsorganisationens framtida utveckling (prop. 273/1946

s. 432—433). Det kan i detta sammanhang icke hellre förbises, att vid flera

tillfällen under senare år framförts tanken på ett universitet i Norrland (se

motioner II: 188 och 288/1948).

I ett avseende synas emellertid förhållandena ha undergått ändring sedan

statskontoret avgav sitt förra utlåtande. Nu tillämpad räntepolitik har i förening

med den fortskridande penningvärdesförsämringen medfört en avsevärt

hårdare påfrestning än tidigare på högskolans ekonomi, vilket givetvis kan

utgöra ett skäl för ekonomiskt bistånd från statens sida. I de direktiv, som

meddelats de sakkunniga, vilka nu framlagt förslag till avtal mellan staten,

Stockholms stad och högskolan om högskolans framtida ställning, har emellertid

denna synpunkt icke kommit till uttryck. I stället har understrukits, att

staten, enligt föredragande departementschefen, icke gärna kunde undandraga

sig att lämna sin medverkan till högskolans upprustning, vilket närmast synes

tyda på att staten med utgångspunkt från nuvarande förhållanden borde

— jämsides med staden — möjliggöra en utveckling av högskolan. Därest

denna tolkning är riktig, är det föreliggande avtalsförslaget icke tillfredsställande.

Hade avtalet gällt budgetåret 1946/47, skulle nämligen staten redan

för detta budgetår fått lämna lika stort bidrag som Stockholms stad eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

700 000 kronor. Avtalet kan vidare visa sig ytterst oförmånligt för staten på

grund av den maximerade bidragsskyldigheten för staden. Skulle nämligen

vid en tidpunkt, då anslagssumman närmat sig fyra gånger stadens maxirnibidrag,

en ny kraftig penningvärdesförsämring inträffa, komma de härigenom

ökade kostnaderna för löner och materiel att helt drabba statsverket. Då

avtalet gäller så relativt lång tid som 15 år, torde denna synpunkt icke böra

förbises. En maximering av kommunbidraget på sätt föreslagits bör föranleda

en maximering även av statsbidraget till 4,8 miljoner kronor. I detta sammanhang

vill statskontoret emellertid framhålla, att enligt ämbetsverkets uppfattning

statsfinansiella förutsättningar för eu upprustning av högskolan i

nuvarande läge icke föreligga.

Statskontoret är sålunda för sin del icke berett förorda, att staten ikläder

sig de ekonomiska förpliktelser, som skulle följa med avtalet. Vad angår de

föreslagna bestämmelserna i övrigt, har statskontoret funnit anledning till

erinran allenast såvitt avser reglerna för mottagande av donation och rörande

styrelsens sammansättning och utseende. I förstnämnda hänseende torde med

hänsyn till högskolans ställning och riskerna för framtida anspråk på ekonomiskt

stöd från statens sida donationer icke böra få mottagas utan Kungl.

Maj:ts och i förekommande fall riksdagens samtycke, såvida donationen icke

avser ett rent tillfälligt ändamål, då universitetskanslerns tillstånd bör vara

tillfyllest. Statens representation i styrelsen har föreslagits till 4 ledamöter av

12, vilket med tanke på statens ekonomiska insatser enligt förslaget knappast

synes tillfredsställande. Av Kungl. Maj:t borde enligt statskontorets mening

utses hälften av styrelsen. Det lärer vidare alldeles icke böra ifrågakomma, att

stadskollegiet och högskolans lärarråd skola avgiva förslag till statliga representanter

i styrelsen. Statskontoret vill även framhålla, att punkten II c torde

böra erhålla en något modifierad formulering, förslagsvis: »Stadens bidrag

avser i första rummet att tillgodose de humanistiska och stats- och rättsvetenskapliga

avdelningarnas behov». Uppmärksammas må ock, att man av formuleringen

i punkten II a) kan bibringas den uppfattningen, att ett underskridande

av den fastställda staten icke påverkar stadens bidrag, vilket måhända

icke är avsett.

Slutligen vill statskontoret understryka, att en ovillkorlig förutsättning för

ett accepterande av avtalsenliga förpliktelser om ekonomiskt understöd till

högskolan är, att befattningshavarnas löneförmåner komma att anpassas efter

statliga avlöningsbestämmelser, ävensom att vid den förebådade ändringen av

statuterna tillses att för tillsättning av professurerna komma att gälla samma

principer som vid universiteten.

Byggnadsstyrelsen har yttrat sig över utredningen och avtalet allenast i vad

desamma angå upplåtelse från statens sida av tomtmark och byggnader för

högskolans behov. Styrelsen anför följande.

Ehuru statens markinnehav i den centrala delen av staden år synnerligen

ringa vill styrelsen icke motsätta sig det av de sakkunniga framlagda förslaget

att tillgodose berörda behov genom ianspråktagande av det i utredningen omnämnda

kvarteret Vega invid Drottninggatan, vilket genom sin belägenhet

synes kunna bereda högskolan goda möjligheter till utvidgning i naturlig

anknytning till högskolans nuvarande byggnader.

Styrelsen vill dock i detta sammanhang erinra om att man icke för närvarande

kan överblicka vid vilken tidpunkt inom kvarteret belägna byggnader

kunna bliva frigjorda frän sitt nuvarande ändamål. För tekniska hög
2

— llihang till riksdagens protokoll HUS. 1 sand. Nr SJ9.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 Kangl. Maj:ts proposition nr SI9.

skolans del lägger förhandenvarande situation på arbetsmarknaden hinder i

vägen för färdigställande av påbörjad utbyggnad av högskolan i den takt

generalplanen förutsatt. Vad angår farmaceutiska institutet har statsmakterna

ännu icke tagit ställning till den av särskilda sakkunniga behandlade frågan om

farmaceututbildningens ordnande och i samband därmed föreslagen nybyggnad

för institutet. Slutligen vill styrelsen erinra om att gamla tekniska högskolans

och bergsskolans byggnader äro upptagna i förteckningen över byggnadsminnesmärken.

Beträffande såväl de av Stockholms stad uppgivna kostnaderna

för den tomtmark, som redan är av staden upplåten för högskolan,

som principerna för fördelningen av dylika kostnader mellan staten och staden,

förutsätter styrelsen att desamma bliva föremål för närmare prövning vid

fortsatta förhandlingar. Ävenledes utgår styrelsen från att ingående utredning

och beräkning beträffande värdet av den ifrågasatta överlåtelsen av kvarteret

Vega verkställas, innan ytterligare markupplåtelser medgivas från statens sida.

Departementschefen.

Stockholms högskolas betydelse för vetenskaplig forskning och undervisning

samt för svensk andlig odling över huvud taget torde vara odiskutabel. Att

högskolan under gångna år i vissa avseenden utvecklats efter riktlinjer, som

icke gå fria från kritik, förändrar på intet sätt helhetsbilden och bör i varje

fall icke få lägga hinder i vägen för en nödvändig konsolidering och fortsatt

utveckling med statligt stöd. De utredningar, som förebragts rörande högskolans

ekonomiska ställning, ha på ett övertygande sätt visat, att högskolan

är beroende av det allmännas ekonomiska stöd för att kunna fortsätta sin

verksamhet i oförminskad omfattning. Än mera framträdande är naturligtvis

behovet av bistånd från det allmännas sida, då fråga är om en upprustning

av högskolan. Att en betydande, både personell och materiell upprustning är

av nöden för att sätta den i stånd att uppnå och bibehålla paritet med statsuniversiteten

har påvisats av ett flertal utredningar, i främsta rummet universitetsberedningen,

socialvetenskapliga forskningskommittén och naturvetenskapliga

forskningskommittén.

Med hänsyn till högskolans betydelse ur allmän synpunkt kan enligt min

mening staten i detta läge icke gärna undandraga sig att ekonomiskt stödja

och främja högskolan. Då även Stockholms stads vilja att jämväl i fortsättningen

liksom hittills lämna högskolan ett verksamt stöd på flerfaldiga sätt

dokumenterats, har det synts mig angeläget att få statens och stadens framtida

ställning till högskolan reglerade genom avtal. Med stöd av Kungl. Maj:ts

bemyndigande tillkallade jag därför i juni förra året särskilda sakkunniga med

uppdrag att förhandla med representanter för Stockholms stad och högskola

rörande denna fråga och därmed sammanhängande spörsmål.

Det av den statliga förhandlingsdelegationen framlagda förslaget till avtal

innebär i huvudsak, att högskolans nuvarande karaktär av enskild stiftelse icke

ändras men att statens inflytande över högskolan förstärkes i väsentliga hänseenden.

Högskolans stat skall bland annat årligen efter yttrande av Stock
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

holms stadsfullmäktige och sedan riksdagen anvisat ifrågakommande anslag

fastställas av Kungl. Maj:t, som även i övrigt skall äga att efter stadskollegiets

och högskolans hörande meddela föreskrifter i fråga om högskolans organisation

och verksamhet. Statsmakterna få sålunda ett avgörande inflytande

på kostnadsramens fastställande.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av avtalet innebära dessa sammanfattningsvis,

att kostnader, vartill högskolans egna medel icke förslå

(anslagssumman), skola fördelas mellan staten och staden på så sätt, att

när anslagssumman icke överstiger 4,8 miljoner kronor, staden skall bidraga

med 1/4 av densamma, dock lägst med 700 000 kronor, och staten ansvara

för återstoden. Överstiger anslagssumman 4,8 miljoner kronor, skall stadens

bidrag utgå med 1,2 miljoner kronor och resten täckas av staten.

Avtalet innebär sålunda icke någon förpliktelse att omedelbart påbörja en

upprustning utan avser i huvudsak endast att i stora drag reglera formerna för

och den inbördes storleksordningen av statens och stadens gemensamma ekonomiska

insatser för högskolans verksamhet. Avtalet, som redan godtagits av

Stockholms stad och högskolan, synes mig även för statens del kunna accepteras

i oförändrat skick. Gentemot statskontoret, som icke kunnat förorda, att

staten skulle ikläda sig de ekonomiska förpliktelser, som skulle följa med

avtalet, vill jag i detta sammanhang anföra, att några dylika förpliktelser av

för staten juridiskt bindande karaktär icke äro nödvändiga konsekvenser av

avtalet. Kungl. Maj:t och riksdagen få nämligen frihet att i sista instans

bestämma storleken av den s. k. anslagssumman och fastställa detaljerad stat

för högskolan.

Genom avtalet avses sålunda icke att garantera högskolan ett visst minimitillskott

av statsmedel på sätt statskontoret synes ha uppfattat dess ordalydelse.

Ehuru jag således icke anser mig böra påkalla några förändringar av avtalet,

sådant det nu föreligger, finner jag det dock befogat att göra några kommentarer

i fråga om vissa detaljbestämmelser.

Enligt avtalet skall för mottagande av donation, som avser annat än tillfälligt

ändamål, erfordras universitetskanslerns tillstånd. Denna föreskrift har

sin motsvarighet för universiteten. Jag förutsätter dock, att kanslern i tveksamma

fall och i fråga om donationer av större omfattning, som kunna komma

att medföra framtida anspråk på ekonomiskt stöd från statens sida, kommer

att underställa Kungl. Maj:t ärendet för prövning. Från statens sida torde

smärre invändningar även i övrigt kunna riktas mot vissa bestämmelser, t. ex.

föreskrifterna angående styrelsens sammansättning. Jag vill dock understryka

vad som säges i specialmotiveringen till avtalets punkt IV c, nämligen att

Kungl. Maj:t icke skall vara bunden av de förslag till statliga representanter

i styrelsen, som skola avgivas av stadskollegiet och högskolans lärarråd var

för sig.

Med anledning av vad statskontoret anfört rörande löneförhållandena vid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds ''proposition nr 219.

Stockholms högskola, må framhållas, att utredning för närvarande pågår

rörande detta och övriga detaljspörsmål, som sammanhänga med statens

inträde såsom ekonomisk intressent i högskolan.

Mot den föreslagna giltighetstiden för avtalet har jag ingen erinran.

Därest framdeles behov skulle uppstå av smärre jämkningar i avtalsbestämmelserna,

förutsätter jag, att för vidtagande av erforderliga ändringar riksdagens

samtycke icke skall behöva inhämtas.

I bidragen från staten och staden ingår icke värdet på tomter och byggnader,

som upplåtits eller komma att upplåtas till högskolan. Parterna förklara

sig i stället villiga att, i den mån så erfordras, vidtaga möjliga och lämpliga

åtgärder för att ställa välbelägen mark till högskolans förfogande. De

sakkunniga ha vidare framhållit, att högskolans föreliggande byggnadsbehov

icke kan tillgodoses inom ramen för de av högskolan nu disponerade tomterna.

Av skäl, som de sakkunniga anfört, anser jag därför, att de närmast aktuella

behoven av tomtmark böra tillgodoses av staten. Jag har icke heller någon

erinran mot förslaget, att det staten tillhöriga kvarteret Vega (Drottninggatan

95 A och B) med därå uppförda byggnader reserveras för Stockholms högskolas

behov. Dock synes det, såsom byggnadsstyrelsen framhåller, för närvarande

vara omöjligt att överblicka, när de inom kvarteret belägna byggnaderna

kunna frigöras från sina nuvarande ändamål. Även socialinstitutets

lokalfråga bör i detta sammanhang uppmärksammas. Institutet delar för närvarande

lokaler med högskolans socialvetenskapliga institut och förslag har

flera gånger väckts att flytta de båda institutionerna till tekniska högskolans

gamla lokaler i kvarteret Vega. Jag finner en sådan lösning i princip önskvärd

men anser mig icke nu böra taga definitiv ställning till frågan om dispositionen

av de staten tillhöriga byggnaderna i nämnda kvarter.

Vidare förutsätter jag, i likhet med byggnadsstyrelsen, att en ingående utredoch

beräkning beträffande värdet av överlåtelsen av kvarteret Vega verkställes,

innan ytterligare markupplåtelser medgivas från statens sida.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna ifrågavarande

avtal mellan staten, Stockholms stad och Stockholms högskola

om högskolans framtida ställning;

dels ock medgiva, att det kronan tillhöriga kvarteret Vega

vid Drottninggatan i Stockholm med därå uppförda byggnader

må reserveras för Stockholms högskolas framtida behov.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.

21

in. Göteborgs högskolas framtida ställning.

Högskolans ekonomiska förhållanden.

Göteborgs högskola, som grundades år 1887, har liksom Stockholms högskola

tillkommit utan statlig medverkan. Högskolans ekonomiska grundval

utgjordes till en början enbart av donationer. Från och med år 1918 har högskolan

emellertid åtnjutit ett med åren växande ekonomiskt stöd från Göteborgs

stad. År 1946 uppgick det kommunala anslaget till drygt 200 000 kronor.

För år 1947 uppgick stadens bidrag till i runt tal 240 000 kronor, medan

högskolans egna inkomster utgjorde i runt tal 395 000 kronor. Göteborgs stad

har även på mångahanda andra sätt visat sitt intresse för högskolan. Högskolans

ekonomiska ställning är dock sådan, att högskolan under nu rådande

förhållanden saknar utvecklingsmöjligheter, vilket även uppvisats av de sakkunniga

för utredning och förhandlingar rörande högskolans framtida ställning.

Redan utan någon som helst utvidgning av verksamheten äro vissa utgiftsposter

i starkt behov av ökning.

De inledningsvis omnämnda statliga utredningarna ha även givit vid handen,

att det föreligger ett starkt behov av att Göteborgs högskola erhåller väsentligt

ökade resurser i fråga om undervisning och forskning. Det utvecklingsprogram

för högskolan, som dessa utredningar föreslagit, har genomgåtts och

kostnadsberäknats av de sakkunniga. Därvid har hänsyn även tagits till av

högskolans lärarråd uttalade önskemål. De sakkunniga ha även upptagit vissa

frågor, som de nämnda statliga utredningarna icke behandlat, nämligen högskolans

behov av forskarstipendier samt anslag till årsskrift, kansli och

bibliotek.

Liksom beträffande Stockholms högskola är utvecklingsprogrammet avsett

att genomföras i två etapper. Till den första (Etapp I) ha hanförts sadana

befattningar och anslag, som ansetts omedelbart böra inrättas, och till den

senare (Etapp II) sådana, som äro avsedda att framdeles och efter hand inrättas.

Syftet med dessa beräkningar har varit detsamma som med motsvarande

beräkningar för Stockholms högskolas vidkommande, nämligen att endast

angiva en kostnadsram, inom vilken utgifterna för högskolans upprustning

torde komma att stanna vid nuvarande penningvärde.

Resultatet av de verkställda kostnadsberäkningarna framgår av efterföljande

budgetsammandrag, avseende förhållandena år 1948 samt efter förverkligandet

av utvecklingsprogrammets båda etapper.

Utredningen visar sålunda, att upprustningsprogrammet, sådant det f. n.

föreligger, skulle medföra en ökning av högskolans utgifter från i budgeten för

1948lberäknade 717 049 kronor till 1 196 848 kronor efter förverkligandet av

dess etapp I och till 1 573 900 kronor efter förverkligandet av dess etapp II.

Anslagssumman, varmed förstas den del av högskolans utgifter, som icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

fcO

fcO

Sammandrag.

Utgifter:

1948

Etapp I

Etapp II

Brist................

2 770: 08

—

—

_. _

Löner och arvoden ...........

525 551: 60

939 719

—

1293 771:40

Pensioner..............

21 455: 93

21 455

93

21 455: 93

Pensionsunderstöd............

393: —

393

—

393: —

Anke- och pupillpensioner.........

38 113: 60

52 776

—

52 776: —

Rese- och studiestipendier........

63 455: —

63 455

—

63 455: —

Särskilda anslag..............

31 290: —

53 030

—

76 030: —

Fastigheter och inventarier (inkl. ljus och

värme).................

18000: —

24 000

—

24 000: —

Tryckningskostnader............

6 020: —

22 020

—

22 020: —

Diverse omkostnader............

10 000: —

20 000

—

20 000: —

717 049: 21

1 196 848

93

1 573 901: 33

Inkomster:

Fonder och gåvor.............

358 332: 53

340 681: 73

342 681: 73

Hyror...................

2 900: —

2 900: —

2 900: —

Avgifter...................

27 800: — 389 032: 53

2 800:— 346 381:73

2 800:— 348 381:73

Anslagssumma ...............

328 016: 68'')

850 467: 20

1 225 519: 60

717 049: 21

1 196 848: 93

1 573 901: 33

J) Därav statsanslag (till 3 docentstipendier, gästföreläsare och idrottslärare) kronor 51 843: 80 och anslag av Göteborgs stad kronor 276 172: 88.

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 819.

täckes av högskolans egna medel, beräknas efter genomförandet av etapp I

uppgå till 850 467 kronor och efter genomförandet av etapp II till 1 225 519

kronor.

Förslag till avtal mellan staten, staden och Göteborgs högskola

angående högskolans framtida ställning.

Det av den statliga förhandlingsdelegationen framlagda förslaget till

avtal har följande lydelse:

I syfte att genom samverkan mellan staten och Göteborgs stad trygga Göteborgs

högskolas fortsatta utveckling har mellan staten,. Göteborgs stad och

högskolan — under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens samt stadsfullmäktiges

i Göteborg och styrelsens för högskolan godkännande — träffats

följande överenskommelse:

I. Av högskolans styrelse upprättat förslag till stat för högskolan, avseende

tiden den 1 juli—den 30 juni (budgetår) samt upptagande på inkomstsidan

högskolans för året disponibla egna medel och på utgiftssidan för året beräknade

driftkostnader, såsom löne- och pensionskostnader samt omkostnader i

övrigt, skall årligen före den 1 juni kalenderaret närmast före det budgetar,

statförslaget avser, ingivas dels till Kungl. Maj:t och dels till stadsfullmäktige,

som över förslaget avgiva yttrande till Kungl. Maj:t. Stat för högskolan fastställes

av Kungl. Maj:t.

I fastställd stat upptagen utgiftspost må ej överskridas eller, anvandas tor

annat än avsett ändamål, där ej Kungl. Maj:t på grund av särskilda förhållanden

lämnat tillstånd härtill.

II. Till bestridande av den utgiftssumma, som enligt den fastställda staten

icke täckes av högskolans egna medel — (anslagssumman) — skola staten

och staden bidraga enligt följande grunder:

a) Intill dess anslagssumman uppgår till 825 000 kronor, bidrager staden

med 275 000 kronor och ansvarar staten för återstoden. När anslagssumman

uppgår till mer än 825 000 kronor, utgör stadens bidrag dels 1/3. av 825 000

kronor, dels ock 1 /4 av det belopp, varmed anslagssumman överstiger 825 000

kronor, dock att, därest ej framdeles annat överenskommes mellan staten och

staden, stadens sammanlagda bidrag icke skall överstiga 400 000 kronor.

Har Kungl. Maj:t lämnat tillstånd, som avses i mom. I andra stycket, skall

sålunda tillkommet utgiftsbelopp inräknas i anslagssumman.

b) I statens och stadens bidrag inräknas icke värdet å tomter eller byggnader,

som de upplåtit eller må komma att upplåta till högskolan.

c) Statens och stadens bidrag utbetalas till högskolan efter rekvisition kvartalsvis

i förskott och i man av behov.

III. Staten påtager sig kostnaderna för eventuellt erforderliga nybyggnader

för högskolan, i den mån medel från annat hall icke sta till förfogande

för ändamålet. Staden åter förbinder sig att härför ställa välbelägen och lämplig

tomtmark till förfogande.

IV. Högskolan bibehålies vid sin ställning såsom enskild stiftelse under

ledning av en på nedan angivet sätt sammansatt styrelse; skolande dock härutinnan

följande särskilda bestämmelser gälla:

a) För mottagande av donation, som avser annat än tillfälligt ändamal,

erfordras universitetskanslerns tillstånd.

b) Högskolan tillhörig fastighet må icke intecknas, försäljas eller annor
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts ''proposition nr £19.

ledes överlåtas utan Kungl. Maj:ts godkännande, ej heller må fastighet av högskolan

genom köp eller byte förvärvas utan sådant godkännande.

c) Kungl. Maj:t äger i övrigt efter högskolans hörande meddela de föreskrifter

ifråga om högskolans organisation och verksamhet, som Kungl. Maj:t

finner erforderliga eller lämpliga, skolande förslag till föreskrifter, som innebära

ändring av statuterna för högskolan, underställas jämväl stadsfullmäktige

för yttrande.

Härvid förutsättes emellertid

att högskolans styrelse skall bestå av minst tio, högst tolv ledamöter av

vilka

ordföranden och tre ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t,

tre ledamöter utses av stadsfullmäktige,

en ledamot utses av Kungl. vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg,

en ledamot utses av Hvitfeldtska högre allmänna läroverkets och Vasa högre

allmänna läroverks förenade kollegier samt

en ledamot är högskolans rektor;

ankommande det på Kungl. Maj:t att, när så befinnes lämpligt, efter stadskollegiets

och högskolans hörande bestämma om utseendet av ytterligare högst

två styrelseledamöter;

samt att högskolans förvaltning och räkenskaper årligen skola granskas av

fyra revisorer, av vilka Kungl. Maj:t och stadsfullmäktige vardera utse två.

. Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1948 eller den senare dag, Kungl.

Maj:t bestämmer, dock senast den 1 juli 1949, och gäller till och med den

30 juni 1964. Därest avtalet icke av någon part uppsäges minst två år före

avtalstidens utgång, förlänges avtalets giltighetstid varje gång med femton år.

Detta avtal har upprättats i tre likalydande exemplar, av vilka parterna

tagit var sitt.

Göteborg den 19 januari 1948.

För staten:

Malte Jacobsson Joh. Dillner Gunnar Gunnarsson

För staden:

J. A. Fagerberg G. H. Hansson Nils Holmberg

För Göteborgs högskola:

Axel Boethius Sven Em. Ohlon Curt Weibull

Sven Larsson

Ernst Jungen

Hjalmar Wijk

Såsom allmän motivering för avtalet har den statliga förhandlingsdelegationen

anfört bland annat följande.

Vid de med stadens representanter förda förhandlingarna har det i första

hand gällt att finna en avvägning av statens och stadens bidrag till den del

av högskolans utgifter — i avtalet kallad »anslagssumman» — som icke täckes

av högskolans egna medel. Av utredningen framgår, att såsom en följd av den

planerade upprustningen och vid i övrigt oförändrade förhållanden anslagssumman

skulle stiga från för 1948 beräknade 328 016 kronor — varav staten

skulle bidraga med samma belopp, som beviljats för budgetåret 1947/48, eller

51 843 kronor och staden med 276 172 kronor — till 850 467 kronor efter för
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.

verkligandet av utvecklingsprogrammets etapp I och till 1 225 519 kronor efter

förverkligandet av dess etapp II. Med hänsyn till sina betydande utgifter för

kulturella ändamål har staden icke ansett sig kunna gå med på någon mera

väsentlig ökning av sitt nuvarande bidrag till högskolan. Överenskommelsen

beträffande statens och stadens årliga bidrag till högskolan har därför fått

följande utformning (punkt II a). Intill dess anslagssumman uppgår till 825 000

kronor, skall staden bidraga med 275 000 kronor, och staten ansvarar för

återstoden. När anslagssumman uppgår till mer än 825 000 kronor, skall

stadens bidrag utgöra dels 275 000 kronor, dels ock en fjärdedel av det belopp,

varmed anslagssumman överstiger 825 000 kronor, dock att, därest ej framdeles

annat överenskommes mellan staten och staden, stadens sammanlagda

bidrag icke skall överstiga 400 000 kronor. Att det i avtalet förutsatts, att

överenskommelse kan komma att träffas om högre kommunalt bidrag än

400 000 kronor om året, beror på möjligheten av att under avtalstiden förhållandena

i ett eller annat avseende ändras därhän, att det måste anses skäligt

att staden ökar sitt bidrag till högskolan utöver 400 000 kronor.

Innebörden av den här refererade överenskommelsen är sålunda, att staten

kommer att svara för den större delen av den av utvecklingsprogrammets förverkligande

föranledda utgiftsökningen. Statens bidrag till högskolan skulle

dock — vid i övrigt oförändrade förhållanden — efter genomförandet av programmets

första etapp understiga sammanlagda beloppet av högskolans egna

medel och stadens bidrag. Fördelningen skulle enligt överenskommelsen bli

följande:

högskolans medel ...................kronor 346 381

stadens bidrag..................... » 281 367 kronor 627 748

statsanslag ..................................... »_569 100

Kronor 1 196 848.

Statens bidrag skulle sålunda täcka c:a 47,5 procent av utgifterna.

Efter förverkligandet av programmets andra etapp skulle visserligen —

under nyssnämnda förutsättning — statens bidrag överstiga sammanlagda

beloppet av högskolans egna medel och stadens bidrag, dock icke mer än att

statsbidraget skulle täcka c:a 54 procent av den i detta läge beräknade utgiftssumman.

Beträffande frågan om högskolans framtida ställning till

staten och principerna för statens medbestämmanderätt anför förhandlingsdelegationen

följande.

Högskolan har en fast förankring i Göteborgs samhälle. Dess verksamhet har

i 56 år upprätthållits utan statligt ekonomiskt stöd. Den har finansierats av

högskolans egna donationer, under de 29 sista åren med bidrag av staden. Det

har från såväl stadens som högskolans sida framhållits som ett angeläget

önskemål, att högskolan, även efter det den erhållit statsbidrag till driftkostnaderna,

får behålla sin nuvarande ställning av fri stiftelse, vars närmaste ledning

utövas av dess styrelse. Endast under sådana förhållanden torde högskolan

även i fortsättningen kunna påräkna något mera betydande intresse

från stadens och dess medborgares sida..

Sakkunniga biträda denna uppfattning, och i avtalet ha bestämmelser i

detta syfte intagits (punkt IV). Beträffande styrelsen innehålla dessa (punkt

IV c) endast föreskrifter om dess sammansättning, en fråga, som är av betydande

intresse för staden. Detaljföreskrifter rörande styrelsens befogenheter

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.

synas böra ingå i högskolans statuter och andra föreskrifter, som Kungl. Maj:t

enligt punkt IV c) i avtalet skall äga utfärda.

Styrelsen skall enligt avtalet (punkt IV c) bestå av minst 10, högst 12 ledamöter,

av vilka ordföranden och tre ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t,

tre ledamöter utses av stadsfullmäktige, en ledamot av Kungl. vetenskapsoch

vitterhetssamhället i Göteborg, en ledamot av Hvitfeldtska högre allmänna

läroverkets och Vasa högre allmänna läroverks förenade kollegier samt

en ledamot är högskolans rektor. Denna sammansättning innebär i jämförelse

med den nuvarande en stor förändring. Statens representation i styrelsen ökas

från en till fyra ledamöter. Staden mister en av sina representanter, och Göteborgs

museistyrelse förlorar rätten att utse ledamot i högskolans styrelse. Sistnämnda,

av historiska skäl betingade representation i styrelsen kan icke längre

anses motiverad, eftersom museet numera är att betrakta som en rent kommunal

institution.

Bestämmelsen om att det ankommer på Kungl. Maj:t att, när så befinnes

lämpligt, efter stadskollegiets och högskolans hörande besluta om utseende av

ytterligare högst två styrelseledamöter har tillkommit för att möjliggöra en

eventuell samordning av den planerade medicinska undervisningen i Göteborg

med högskolan. Därest en dylik samordning skulle komma till stånd i den

formen, att högskolans styrelse skall utöva ledningen jämväl av den medicinska

undervisningen i staden, synes det enligt de sakkunnigas uppfattning lämpligt,

att styrelsen utökas med en representant för denna un der vi .''•ning (eventuellt

dekanus) samt att Göteborgs läkaresällskap tillerkännes rätt att utse en styrelseledamot.

Beträffande styrelsens ställning har från stadens och högskolans sida framställts

det önskemålet, att styrelsen i största möjliga utsträckning måtte få

behålla sina nuvarande befogenheter. Det har dock därvid framhållits, att det

icke syntes nödvändigt, att styrelsen alltfort skulle äga utnämna högskolans

professorer och endast vara skyldig underställa Kungl. Maj:t utnämningarna

för stadfästelse. Högskolans professorer skulle i stället tillsättas i samma ordning

som statsuniversitetens professorer. Samma skulle gälla även nytillkommande

ordinarie lärartjänster (laborator och preceptor). I övrigt skulle styrelsen

få bibehålla den nuvarande rätten att förordna befattningshavare vid

högskolan. Den skulle således även i fortsättningen tillerkännas rätt att

förordna eller tillsätta docenter, biträdande lärare, lektorer, tillfälligt engagerade

lärare och kursgivare, assistenter, amanuenser, kanslipersonal, vaktmästare,

dock att docentförordnanden skulle underställas universitetskanslern

för stadfästelse;

tillsätta docentstipendier;

bevilja tjänstledigheter och förordna vikarier, dock att förordnande att förestå

professorsämbete eller att uppehålla undervisningen i något examensämne

skulle underställas universitetskanslern för stadfästelse.

Styrelsen skulle således enligt stadens och högskolans mening bibehålla sina

hittillsvarande befogenheter i en del fall, där i fråga om statsuniversiteten

beslutanderätten tillkommer kanslern. En på så sätt förenklad behandling av

en rad ärenden av mindre vikt syntes dem stå i god överensstämmelse med den

decentralisering av förvaltningen, som numera allmänt krävdes, och som i

en del här berörda avseenden redan börjat tillämpas vid vissa fackhögskolor.

Även i övrigt syntes det lämpligt, att styrelsen bibehölles vid sin nuvarande

ställning som högskolans närmaste förvaltande och beträffande lärarna disciplinära

myndighet. Det skulle sålunda alltjämt tillkomma styrelsen att utfärda

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

föreskrifter för högskolan i den särskilda ordningsstadga, varom i § 26 av nu

gällande statuter funnes stadgat.

Enligt de sakkunnigas mening torde den reglering av högskolans framtida

förhållanden, som åsyftas med det ingångna avtalet, påkalla, att i åtskilliga

avseenden nya bestämmelser meddelas om högskolans förvaltning och verksamhet.

Bland annat torde det komma att visa sig lämpligt att utfärda nya

statuter för högskolan. Såsom redan berörts, tillkommer det enligt bestämmelse

i punkt IV c) i avtalet Kungl. Maj:t att efter högskolans och i vissa fall stadens

hörande meddela dylika bestämmelser. De sakkunniga, som icke ansett sig

böra i förevarande sammanhang framlägga förslag till sådana bestämmelser,

utgå emellertid ifrån, att vid utarbetandet av och ställningstagandet till förslag

i förevarande hänseenden de av högskolan och staden uttalade önskemålen

vinna beaktande i all den utsträckning, som befinnes möjlig och lämplig. En

fullständig likriktning av högskolan i förhållande till universiteten är enligt

de sakkunnigas mening ej nödvändig eller ens önskvärd. Stor hänsyn bör tagas

till förefintliga traditioner, speciella förhållanden och lokala önskemål.

En följd av att staten kommer att med staden dela ansvaret för högskolans

fortbestånd och utveckling blir, att stadens nuvarande befogenheter i förhållande

till högskolan på väsentliga punkter komma att förändras.

Utan ändring kvarstå endast den av drätselkammaren omhänderhavda

uppgiften att förvalta högskolans fonder och rätten att utse två revisorer.

Stadsfullmäktige mista sitt hittillsvarande dominerande inflytande i högskolans

styrelse: Rätten att på därom av styrelsen efter lärarrådets hörande

framställt förslag besluta om ändring av högskolans statuter överflyttas på

Kungl. Maj:t, varvid dock stadsfullmäktige skola äga rätt att yttra sig över

förslaget (punkt IV c). Liknande blir förhållandet med styrelsens förslag till

budget, som skall stadfästas av Kungl. Maj:t efter stadsfullmäktiges hörande

(punkt I). Den stadsfullmäktige för närvarande tillkommande rätten att godkänna

till högskolan gjorda donationer överflyttas på universitetskanslern

(punkt IV a).

Beträffande giltighetstiden för avtalet har förhandlingsdelegationen

framhållit följande.

Därest, såsom i det föregående berörts, planerad medicinsk undervisning i

Göteborg skulle komma att från höstterminen 1948 samordnas med högskolan,

kan det bli önskvärt att ifrågavarande avtal träder i kraft den 1 juli 1948.

Eljest synes, med hänsyn till att staden redan fattat beslut om bidrag till

högskolan för hela kalenderåret 1948 och till behovet av nödig tid för förberedelser

i olika avseenden, avtalet böra träda i kraft den 1 juli 1949. I fråga

om avtalets giltighetstid har stadgats, att det gäller till och med den 30 juni

1964 eller alltså under 15 år från den 1 juli 1949. Med hänsyn främst till vikten

för högskolan att kunna arbeta under ekonomiskt trygga förhållanden ha parterna

från början tänkt sig ett avtal med obegränsad giltighetstid. Stadens

krav på att icke vara avtalsenligt bunden för ett större årligt bidrag än 400 000

kronor är emellertid enligt de sakkunnigas mening icke ur statens synpunkt

förenligt med ett icke tidsbegränsat avtal annat än om avtalet tillika innehåller

bestämmelse, att stadens bidrag skall i skälig mån ökas, därest en mera

avsevärd rubbning sker i de allmänna förutsättningarna för avtalet, exempelvis

genom en mera väsentlig sänkning av penningvärdet. Från statens representanters

sida har därför påyrkats, att i en situation som den sistnämnda

staten skulle äga uppsäga det till tiden eljest obegränsade avtalet, därest par
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts ''proposition nr 219.

terna icke kunde enas om en skälig jämkning av stadens bidrag. Då staden

icke velat biträda detta förslag, har i stället avtalets giltighetstid begränsats

på sätt ovan nämnts med bestämmelse tillika, att giltigheten av avtalet för

varje gång förlänges med 15 år, om det ej av någon part uppsäges inom viss

tid före dess utlöpande. Vissa skäl för en på så sätt begränsad avtalstid kunna

anföras ur statens synpunkt. Det torde dock kunna förutsättas, att varken

staten eller staden vid en uppsägning av avtalet kommer att vidtaga åtgärder,

som skulle ställa högskolan inför oöverkomliga svårigheter.

Remissyttranden m. m.

Göteborgs stadsfullmäktige ha den 26 februari 1948 beslutat för egen del

godkänna det den 19 februari 1948 dagtecknade avtalet mellan staten, Göteborgs

stad och styrelsen för Göteborgs högskola angående högskolans fortsatta

utveckling och bestånd.

Styrelsen för Göteborgs högskola har för sin del beslutat godkänna det

ingångna avtalet.

Lärarrådet vid. Göteborgs högskola har funnit avtalet tillfredsställande och

starkt framhävt det nära sambandet mellan statens ökade inflytande över högskolan

och dess ekonomiska insatser för densamma. Lärarrådet framhåller särskilt

betydelsen av att högskolan alltjämt behåller den fasta''förankring, den

äger i staden Göteborg, samt att högskolans styrelse och lärarråd i största

möjliga utsträckning få behålla sina nuvarande befogenheter.

Universitetskanslern tillstyrker den statliga förhandlingsdelegationens förslag

till avtal och framhåller, att vad han anfört rörande det på de flesta punkter

likalydande avtalet mellan staten, Stockholms stad och Stockholms högskola

även äger tillämpning på Göteborgsavtalet. Kanslern anför vidare:

I detta sistnämnda avtal stadgas i punkt III, att staten påtager sig kostnaderna

för eventuellt erforderliga nybyggnader för högskolan, i den mån medel

från annat håll icke stå till förfogande för ändamålet, under det att staden

förbinder sig att ställa välbelägen och lämplig tomtmark till förfogande. Jag

förutsätter, att statsmakterna skola äga att i varje särskilt fall pröva såväl

behovet av nybyggnad som byggnadsprogrammet.

Avtalet skulle träda i kraft den 1 juli 1948 eller den senare dag Kungl. Maj:t

bestämde, dock senast den 1 juli 1949, och gälla till och med den 30 juni 1964.

I betänkandet framhålla de sakkunniga, att det kan bli önskvärt, att avtalet

träder i kraft redan den 1 juli 1948, därest den planerade medicinska undervisningen

i Göteborg skulle komma att från höstterminen 1948 samordnas med

högskolan. Eljest synes — fortsätta de sakkunniga — med hänsyn till att

staden redan fattat beslut om bidrag till högskolan för hela kalenderåret 1948

och till behovet av nödig tid för förberedelser i olika avseenden, avtalet böra

träda i kraft den 1 juli i949.

Såvitt jag nu kan bedöma, torde det vara föga sannolikt, att man redan

hösten 1948 kan påbörja medicinsk undervisning i Göteborg, men även om så

skulle bli fallet, torde det vara nödvändigt, att särskilda anordningar vidtagas

för ledningen av den medicinska läroanstalten under den allra första tiden. Jag

hemställer därför, att Kungl. Maj:t ville föreskriva, att avtalet skall träda i

kraft den 1 juli 1949.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj ds proposition nr 219.

Statskontoret hänvisar i huvudsak till vad ämbetsverket i utlåtande anfört

beträffande avtalet angående Stockholms högskolas framtida ställning. Enligt

statskontorets mening tala emellertid starkare skäl för ett understödjande med

statsmedel av Göteborgs högskola än av högskolan i Stockholm.

Departementschefen.

Göteborgs högskola utgör liksom sin systerinstitution i Stockholm en omistlig

länk i vårt lands högskoleorganisation. Jag är därför beredd att även i fråga

om Göteborgs högskola tillstyrka, att staten inträder vid Göteborgs stads sida

såsom ekonomisk intressent i syfte att trygga högskolans utveckling för framtiden.

Vad jag tidigare anfört ifråga om det föreslagna avtalet mellan staten,

Stockholms stad och Stockholms högskola äger i motsvarande delar tillämpning

även beträffande det på de flesta punkter likalydande Göteborgsavtalet.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av avtalet innebära dessa i

huvudsak, att intill dess anslagssumman uppgår till 825 000 kronor, skall staden

bidraga med 275 000 kronor, och staten ansvara för återstoden. När

anslagssumman uppgår till mer än 825 000 kronor, skall stadens bidrag utgöra

dels 1/3 av 825 000 kronor och dels 1/4 av det belopp, varmed anslagssumman

överstiger 825 000 kronor, dock att stadens sammanlagda bidrag icke

skall överstiga 400 000 kronor.

Jag vill särskilt fästa uppmärksamheten på en punkt, där de båda avtalen

skilja sig ifrån varandra, nämligen i fråga om upplåtelser av tomter och byggnader.

Enligt Stockholmsavtalet inräknas i anslagssumman även anslag till

byggnads- och därmed sammanhängande kostnader av engångsnatur, under

det att enligt Göteborgsavtalet staten ensam påtager sig kostnaderna för

eventuellt erforderliga nybyggnader för högskolan, i den mån medel från

annat håll icke stå till förfogande för ändamålet. Göteborgs stad skall däremot

ställa välbelägen och lämplig tomtmark till förfogande. Jag har icke funnit

anledning till erinran mot denna bestämmelse i Göteborgsavtalet, enär densamma

— efter vad man nu kan bedöma — icke kommer att fa några större

konsekvenser. Därtill kommer, att statsmakterna alltid äga att i varje särskilt

fall pröva såväl behovet av nybyggnad som byggnadsprogrammet.

Mot detaljbestämmelserna i avtalet har jag icke funnit anledning till

erinran. Jag förutsätter dock, att vad som anförts i specialmotiveringen till

Stockholmsavtalet angående innebörden av vissa uttryck, såsom »egna medel»,

skall gälla även för motsvarande uttryck i avtalet för Göteborgs högskola.

Beträffande tidpunkten för avtalets ikraftträdande ansluter jag mig till de

synpunkter, som anförts av kanslern, och förordar sålunda, att avtalet träder

i kraft den 1 juli 1949.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 219.

att bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna ifrågavarande

avtal mellan staten, Göteborgs stad och Göteborgs högskola om

högskolans framtida ställning, att träda i kraft den 1 juli 1949.

IV. Vissa anslagsfrågor.

1. Stockholms högskola: Bidrag till täckande av driftsunderskott.

Såsom framgår av utredningen om Stockholms högskolas ekonomiska förhållanden

har högskolan under en följd av år haft betydande driftsunderskott,

som kunnat täckas endast genom bidrag från enskilda donatorer via högskolans

s. k. stödfond. För 1948 har underskottet icke kunnat antagas bli lägre

än 175 000 kronor. I denna summa har då icke inräknats någon ökning av

1945 års kostnader för löner och arvoden. Den beräknade ökningen härutinnan

ingår i stället i utredningsmännens kalkyl över kostnaderna för upprustningsprogrammets

genomförande. Man synes vidare på olika håll ha räknat med

att i högskolans budget uppkommande brister även i fortsättningen skulle

kunna täckas genom tillskott ur stödfonden, intill dess anstaltens ekonomiska

förhållanden reglerats genom avtal mellan staten och staden.

Nu har emellertid högskolan i skrivelse den 6 december 1947 till de sakkunniga

för utredning rörande Stockholms högskolas framtida ställning begärt,

att de sakkunniga skulle hos staten och staden utverka ett större anslag för

täckande av det i förhållande till tidigare gjorda beräkningar väsentligt större

driftsunderskott, som kunde beräknas för tiden till den 1 juli 1949, då det om

högskolan ingångna avtalet skulle träda i kraft. Till stöd för sin anhållan har

högskolan anfört i huvudsak följande.

Vid en inom högskolan nyligen verkställd utredning hade — under förutsättning

att inga större förändringar i inkomst- och utgiftsposterna ägde rum

— de beräknade underskotten beräknats till 150 000 kronor för första halvåret

1948 och till 185 000 kronor för senare delen av samma år. Första halvåret

1949 beräknades lämna ett lika stort underskott som sista halvåret 1948.

Anledningen till att bristen för budgetåret 1948/49 beräknades till högre belopp

vore, att vissa inkomster ansåges icke vara att påräkna längre än till den 1 juli

1948 och inte kunde tänkas ersatta av andra.

I avsikt att visa högskolans goda vilja till sparsamhet hade nu, om än med

största tvekan, den beräknade bristen för budgetåret 1948/49 nedskurits till

300 000 kronor. Vilken eller vilka delar av högskolan, som skulle drabbas

av denna beklagliga nedskärning, kunde för närvarande inte avgöras. Framhållas

måste emellertid, att högskolans absoluta existensminimum därmed

vore nått för den tid, som här vore i fråga. För att i detalj belysa högskolans

ekonomiska läge hade upprättats en skrivelsen närsluten tablå, upptagande

dels högskolans stat för första halvåret 1948, i vad den avsåge högskolans

allmänna avdelning samt matematisk-naturvetenskapliga och humanistiska

fakulteterna, dels ock en jämförande uppställning mellan statsiffrorna för 1947

och 1948 för samma avdelningar, varvid siffrorna för 1948 framkommit genom

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

dubblering av motsvarande siffror för första halvåret 1948. Statsiffrorna för

första halvåret 1949 hade ej upptagits i tablån, då de med angivna utgångspunkt

bleve exakt desamma som för vartdera halvåret 1948. Såsom ytterligare

upplysning rörande tablån kunde nämnas, att däri medtagits endast de delar

av högskolan, som hade någon inverkan på bristen. Således vore där ej redovisade

stipendier, stats- och rättsvetenskapliga fakulteten och hela den stora

avdelning av högskolans verksamhet som i bokslutet äterfunnes under rubriken

»Utanför högskolans stat redovisade medel». Stipendier utdelades endast

till de belopp, vederbörande fonders avkastningar medgåve, stats- och rättsvetenskapliga

fakulteten vore genom avtal med Stockholms stad åtminstone

tillsvidare »självförsörjande» och vad den sist nämnda avdelningen beträffade

redovisades där huvudsakligen anslag till speciella undersökningar m. m.

av längre eller kortare varaktighet, vilkas utgifter icke överskrede anslagsbeloppen.

För fullständighetens skull kunde omnämnas Wenner-Grens institut

för experimentell biologi, närmast tillhörande matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten, samt psykotekniska och ryska instituten, sorterande under humanistiska

fakulteten. Ej heller dessa tre institut vore medtagna i tablån, alldenstund

de hittills finansierats av enskilda donationer eller särskilda anslag från

stat och kommun och även beräknades kunna tillsvidare balansera budgeten på

samma sätt. Av vad ovan anförts och i tablån siffermässigt visats syntes

framgå, att Stockholms högskolas verksamhet för första halvåret 1948 och

budgetåret 1948/49 komme att uppvisa ett underskott på minst 450 000 kronor.

I denna prekära situation hade högskolan vänt sig till några av sina tidigare

välgörare med bön om hjälp och även denna gång vunnit gensvar. Högskolan

hade sålunda erhållit pålitliga utfästelser av ett extra understöd å

100 000 kronor. Alltså äterstode såsom ännu icke täckt underskott ett till

350 000 kronor reducerat belopp.

I anledning av denna framställning anföra de sakkunniga i särskild skrivelse

till departementschefen den 21 januari 1948 bland annat följande.

De sakkunniga ha för egen del så gott sig göra låter granskat de sålunda

framlagda beräkningarna och kommit till den uppfattningen, att den för tiden

intill utgången av juni 1949 beräknade bristen torde böra uppskattas till lägst

det av högskolan nu angivna beloppet eller 450 000 kronor, varav dock 100 000

kronor torde kunna täckas av i utsikt redan ställda gåvomedel. Nämnda brist

torde överstiga den av utredningsmännen rörande högskolans ekonomiska förhållanden

tidigare för samma tidsperiod uppskattade med 150 ä 175 000 kronor.

Till denna stegring torde enligt vad som framgår av föreliggande uppgifter

ett flertal omständigheter medverka. Den numera genomförda löneregleringen

för statens tjänstemän har ansetts påkalla motsvarande löneökningar

till högskolans kansli- och vaktmästarpersonal. Vissa lönetillägg, för vilka

staden icke svarar, ha vidare ansetts böra tillerkännas några laboratorer och

till pensionärer utgå numera höjda dyrtidstillägg. För senare halvåret 1947

har visst bidrag lämnats till psykotekniska institutet. Slutligen har med hänsyn

till de botaniska institutionslokalemas otillfredsställande beskaffenhet styrelsen

för högskolan beslutat vissa reparationer för en beräknad kostnad av

omkring 100 000 kronor. De sålunda av högskolan framlagda kalkylerna ha

granskats även inom staden. Härvid har under hand i en inom staden upprättad

promemoria framhållits, att — under förutsättning att högskolans

ledning från enskilda kan anskaffa medel för att utjämna den sannolika bristen

för år 1947 — högskolan skulle för tiden intill utgången av juni 1949 behöva

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 219.

extra tillskott med 450 000 kronor eller sannolikare 520 000 kronor. Med

erinran att härav på privat väg 100 000 kronor redan tryggats har vidare i

samma promemoria uttalats, att det med ledning av erfarenheterna hittills

måhända icke vore för djärvt antaga att bristerna på denna väg skulle kunna

ytterligare nedbringas. Lägre än 300 000 kronor borde doek för ifrågavarande

tid behovet av anslag från det allmänna icke sättas.

De sakkunniga ha även upptagit förhandlingax med staden angående täckandet

av ifrågavarande underskott. Härom anföres följande.

Från de statliga representanternas sida har utgångspunkten varit, att vardera

parten borde tillskjuta hälften av bristsumman. Stadens representanter ha

emellertid icke velat biträda denna linje. Med hänsyn bland annat till stadens

år 1947 till högskolan lämnade tillfälliga bidrag å 200 000 kronor ha de hävdat,

att i föreliggande situation staten ensam borde tillskjuta det erforderliga beloppet.

I varje fall borde, i överensstämmelse med den i ovannämnda avtal om

högskolan bestämda fördelningsgrunden, den övre gränsen för en eventuell

medverkan från stadens sida utgöra högst en fjärdedel av den behövliga summan.

Alternativt har i detta sammanhang framförts, att högskolan kunde

beredas tillfälle att hos staden erhålla ett inteckningslån å 300 000 kronor att

amorteras under förslagsvis 20 år. Annuitetema för lånet skulle på samma sätt

som andra årskostnader medräknas i de årliga statförslag, som högskolan enligt

bestämmelserna i nyssnämnda avtal hade att avlämna och förty, i den mån

högskolans egna medel icke försloge därtill, gäldas av det allmänna enligt

avtalets bestämmelser.

Aven om högskolan är en enskild institution, för vilkens verksamhet och

åtgärder i varje fall hittills staten icke burit ansvar, är det enligt de sakkunnigas

mening ur allmän synpunkt av betydande intresse att högskolan även under

tiden till dess ovannämnda avtal träder i tillämpning skall kunna uppehålla

sin verksamhet i obeskuren omfattning. För att möjliggöra detta synes, såvitt

nu kan bedömas, erforderligt, att det allmänna på ett eller annat sätt inträder

till ytterligare stöd för högskolan under den övergångsperiod, varom fråga är.

De sakkunniga — som anse ett tillfälligt statsanslag vara att föredraga framför

det alternativt framförda förslaget om upptagande av lån till bristens

täckande — vilja därför föreslå, att staten påtager sig en del av det bristbelopp

å 350 000 kronor, med vilket man lägst torde böra räkna under nämnda tid.

Statens bidrag synes skäligen böra bestämmas till hälften av beloppet och bör

sålunda enligt nu föreliggande beräkningar uppgå till 175 000 kronor.

De kommunala representanternas ställningstagande vid de förda förhandlingarna

gör det ovisst, huruvida något bidrag i detta sammanhang kan påräknas

från stadens sida. De sakkunniga vilja dock med hänsyn bland annat till

de ovan återgivna uttalandena, räkna med att staden — med fullföljande av

sin hittills förda stödjande politik gentemot högskolan — skall finna det

möjligt att även i detta fall bidraga till täckande av en del av det erforderliga

beloppet. Det torde i övrigt få bli en högskolans egen sak att på vägar, som

stå till buds, anskaffa de medel, som utöver statens och eventuellt stadens tillskott

må komma att erfordras för verksamhetens bedrivande fram till dess att

avtalet med staten och staden om reglering av högskolans framtida ställning

träder i tillämpning. Det har ända in på senaste tid visat sig möjligt för högskolans

ledning att anskaffa medel såväl till täckande av uppkomna brister

som till utvidgning av verksamheten. De sakkunniga anse sig därför kunna

utgå ifrån, att även denna gång de ytterligare erforderliga medlen skola kunna

hopbringas på liknande sätt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

Departementschefen.

På förslag av Kungl. Maj:t har årets riksdag för olika ändamål vid Stockholms

högskola anvisat tillhopa 453 300 kronor. Såsom framgår av den lämnade

redogörelsen för högskolans ekonomi, kommer emellertid för tiden intill

den 1 juli 1949, då avtalet mellan staten, staden och högskolan avses träda i

kraft, ett driftsunderskott på minst 350 000 kronor att uppstå. I detta läge

synes det mig, som om staten icke helt kunde undandraga sig att lämna ytterligare

ekonomiskt stöd, så att högskolan även under tiden till dess tidigare

nämnda avtal träder i tillämpning skall kunna uppehålla sin verksamhet i full

omfattning. 1947 års sakkunniga för utredning rörande Stockholms högskolas

framtida ställning ha därvid föreslagit ett statligt engångsbidrag på 175 000

kronor eller hälften av det beräknade driftsunderskottet. Med hänsyn till föreliggande

omständigheter anser jag detta bidrag lämpligt avvägt.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

till Stockholms högskola: Bidrag till täckande av

driftsunderskott för budgetåret 1948/49 anvisa ett anslag

av...................................kronor 175 000.

2. Stockholms högskola: Professur i ekonomisk historia.

På förslag av Kungl. Maj:t (propositionen 1947: 272, s. 125 ff.) beslöt 1947

års riksdag, att vid universiteten i Uppsala och Lund skulle inrättas ordinarie

preceptorat i ekonomisk historia. Därmed har en förstärkt ställning givits

åt den ekonomiska historien vid statsuniversiteten. Vid Stockholms högskola

uppehälles undervisningen och examinationen i ekonomisk historia sedan 1936

av professorn Eli F. Heckscher. Även sedan denne 1945 avgick med pension

från sin personliga forskningsprofessur vid handelshögskolan i Stockholm har

han bibehållit sin ställning som lärare vid Stockholms högskola, ehuru han

icke uppburit någon ersättning för sin undervisning och examination vid högskolan.

Universitetsberedningen framhåller, att det är tack vare professor Heckschers

verksamhet, som ämnet ekonomisk historia kommit att intaga en särställning

i Stockholm och att det är skäligt, att den av Heckscher grundlagda

ämnestraditionen fullföljes vid Stockholms högskola. Ekonomisk historia är

här ett från examensämnet historia skilt specialämne, vilken ordning enligt

beredningens mening bör bibehållas, då specialisering av detta slag vid ett

lärosäte måste anses berika såväl forskning som undervisning. Beredningen

föreslår, att en professur snarast inrättas i detta ämne vid Stockholms högskola.

Även socialvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit, att en professur

i ekonomisk historia inrättas vid Stockholms högskola.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 210.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr %19.

Departementschefen.

Den ekonomisk-historiska forskningens betydelse torde numera vara så allmänt

erkänd, att jag icke närmare behöver motivera ett stöd för denna forskning

från statsmakternas sida. Jag vill dessutom hänvisa till vad jag i propositionen

nr 272, s. 125 ff. till 1947 års riksdag anförde angående den ekonomiska

historiens ställning vid våra akademiska lärosäten. Vid detta tillfälle ansåg

jag mig av olika skäl icke kunna till slutlig prövning upptaga frågan om statliga

åtgärder för en utbyggnad av Stockholms högskola, och det är fortfarande

min mening, att statens framtida ställning till högskolan först måste avtalsenligt

regleras, innan en upprustning av högskolan kan komma till stånd. Jag

har emellertid under hand erfarit, att undervisningen i ekonomisk historia vid

högskolan icke mycket längre torde kunna upprätthållas genom nuvarande

arrangemang.

Under sådana förhållanden synes det nödvändigt att åtgärder utan dröjsmål

vidtagas, så att ämnets ställning vid högskolan icke äventyras. Detta torde

lämpligen böra ske genom att en professur i ekonomisk historia inrättas vid

högskolan den 1 juli 1949. Med hänsyn till den tidsutdräkt, varmed professorstillsättningar

i allmänhet är förenad, synes det önskvärt, att professuren må

kunna ledigförklaras i god tid dessförinnan.

Högskolan saknar emellertid egna medel att bestrida kostnaderna för den

ifragasatta professuren, varför dessa komma att få bestridas i den ordning,

varom överenskommits i förutnämnda avtal. Jag finner det rimligt, att staten

påtager sig sin andel av dessa kostnader, och jag ämnar bereda Stockholms

stad tillfälle att taga ställning till motsvarande spörsmål för dess vidkommande.

Därest riksdagen för sin del beslutar i överensstämmelse med vad jag sålunda

förordar och under förutsättning att Stockholms stad är beredd att bidraga

till professuren i den ordning som avses i avtalet, torde Kungl. Maj:t böra

medgiva, att tillsättningsförfarandet för professuren må inledas under loppet

av nästa budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att medgiva att statsbidrag må, i den ordning, som förutsättes

i förutnämnda avtal, från och med budgetåret 1949/50

utgå till en professur i ekonomisk historia vid Stockholms

högskola.

3. Göteborgs högskola: Allmänt bidrag till verksamheten.

Till Göteborgs högskola har för innevarande budgetår anvisats ett anslag

av 21 600 kronor, avseende grundarvoden för tre docentstipendier (i nationalekonomi,

i geografi och i statskunskap). Även för nästa budgetår har motsvarande

anslag beviljats.

Styrelsen för Göteborgs högskola har nu med hänvisning till betänkandet

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

med utredning och förslag angående Göteborgs högskolas framtida ställning

samt till 1945 års universitetsberednings betänkande del II, till den inom

universitetsberedningen utarbetade promemorian med förslag rörande statsbidrag

till högskolan samt till socialvetenskapliga och naturvetenskapliga forskningskommittéernas

betänkanden hos kanslern hemställt, att denne måtte

göra en framställning hos Kungl. Maj:t om ett anslag till högskolan för budgetåret

1948/49 av 349 751 kronor, varav 56 900 kronor beräknades komma

att utgå såsom tillägg till löner och arvoden.

Göteborgs högskolas lärarråd har i sitt yttrande, i vilket styrelsen instämt,

såsom sin mening framhållit, att samtliga till etapp I av föreliggande upprustningsprogram

hänförda befattningar och anslag omedelbart borde upprättas

och beviljas. För den händelse detta under nu rådande förhållanden icke skulle

vara genomförbart, har lärarrådet begärt anslag för genomförandet av ett mer

begränsat upprustningsprogram, som innebär, att från och med nästa budgetår

bland annat 3 professurer, 1 laboratur, 3 precepturer, 3 biträdande lärarbefattningar,

3 docentstipendier, 3 förste assistentbefattningar, 2 förste och 2 andre

amanuensbefattningar skulle inrättas. Vidare skulle tillkomma vissa kursanslag,

förstärkning av kansliorganisationen samt en del smärre anslag till

olika ändamål.

Kanslern framhåller inledningsvis, att det på grund av den statsfinansiella

situationen knappast torde finnas någon utsikt, att högskolan skulle kunna

påräkna hela det begärda beloppet. Ej heller syntes det vara lämpligt att,

innan statsmakterna tagit ställning till utvecklingsprogrammet för högskolan,

bevilja medel, avsedda för ändamål, som kunde anses i viss mån föregripa

prövningen av nämnda program. Av de i lärarrådets skrivelse angivna befattningarna

och anslagen hade kanslern sökt utvälja dem, där behovet synts

särskilt trängande och där förut antydda risker icke torde vara för handen.

Kanslerns förslag framgå av följande sammanställning:

1) Laborator i marin botanik..........................kronor

2) 2 preceptorer (i ekonomisk historia och i slaviska språk)

å 14 417 kr. ........................ ............ »

3) 3 docentstipendier (i historia, i litteraturhistoria och i ro
manska

språk) ä 7 200 kr......................... »

4) 3 biträdande lärare (i psykologi och pedagogik, i national
ekonomi

och i sociologi) å 9 660 kr................. »

5) 2 förste amanuenser h 4 032 kr..................... »

6) 2 andre » ä 2 400 » »

7) Höjning av arvodena till högskolans sekreterare och lärar
rådets

sekreterare samt förstärkning av arbetskrafterna

på högskolans kansli ............................ »

8) Höjning av nu utgående änkepensioner till samma belopp

som vid statsuniversiteten................. .......

9) Höjning av nu utgående anslag till seminariebiblioteket,

förstärkning av anslag till omkostnader och materiel

samt bidrag till tryckning av högskolans årsskrift .... _

Summa kronor

14 417

28 834

21 600

28 980

8 064

4 800

12 000

14 700

15 005

148 400.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 219.

För de föreslagna docentstipendierna (p. 3) ha endast upptagits grundbeloppen.

I likhet med vad som gäller för de under innevarande budgetår

utgående stipendierna torde enligt kanslern tilläggen böra bestridas från vederbörande

därför avsedda anslag. Beträffande de föreslagna amanuensbefattningarna

(p. 5 och p. 6) anser kanslern, att högskolans styrelse borde få

bestämma, vilka befattningshavare, som skola erhålla biträde av dessa amanuenser.

Kanslern föreslår vidare, att styrelsen får besluta angående dispositionen

av de poster, som äro upptagna under punkterna 7 och 9.

I en till ecklesiastikdepartementet ingiven framställning har Göteborgs högskolas

rektor, professorn Axel Boéthius, bland annat framhållit, att disponibel

kraft för den av kanslem föreslagna biträdande lärarbefattningen i nationalekonomi

för närvarande icke funnes. Däremot vore det av allra största betydelse

för högskolan att erhålla en preceptor i statistik. Professor Boéthius

understryker vidare särskilt behovet av en höjning av arvodena till lektorerna

i främmande språk, kursanslag för ämnet nordiska språk, exkursionsanslag för

ämnet geografi samt drift-, materiel- och exkursionsanslag för marinbotaniska

institutet.

Departementschefen.

Såsom jag redan i annat sammanhang framhållit, anser jag det i princip

oriktigt att påbörja upprustningen av de fria högskolorna, innan staten och

respektive städers ställning till högskolorna blivit avtalsenligt reglerad. Det

av mig tidigare förordade anslaget å 175 000 kronor till Stockholms högskola

är också uteslutande avsett som ett bidrag till täckande av uppkommet driftsunderskott.

De av Göteborgs högskola begärda anslagen avse däremot att möjliggöra

ett påbörjande redan nu av det skisserade upprustningsprogrammet.

Å andra sidan har Stockholms högskola redan tidigare för olika ändamål

erhållit icke obetydliga statsanslag, medan Göteborgs högskola hittills endast

erhållit anslag till tre docentstipendier. Det synes mig därför skäligt, att sistnämnda

högskola redan för nästkommande budgetår erhåller ett begränsat

statsanslag för verksamheten. Jag vill därför förorda, att till Göteborgs högskola

för nästa budgetår anvisas ett anslag på 100 000 kronor. Jag anser mig

emellertid icke nu böra taga ställning till hur detta anslag skall användas, utan

bör det ankomma på högskolans styrelse att underställa Kungl. Maj:t ett förslag

till disposition av de sålunda anvisade medlen. Jag förutsätter emellertid,

att styrelsen vid fördelningen av anslaget icke vidtager sådana dispositioner,

som kunna anses föregripa den slutliga prövningen av högskolans upprustningsprogram.

Jag utgår vidare ifrån att Göteborgs stad icke torde ha någon erinran

emot att ett anslag beviljas redan för nästkommande budgetår, eftersom den

förstärkning av högskolan, som det här kan bli fråga om, måste anses ligga

helt i linje med det program, som staden redan godkänt.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Göteborgs högskola: Allmänt bidrag till verksamheten

för budgetåret 1948/49 anvisa ett anslag

av ....................kronor 100 000.

Vad departementschefen sålunda under avsnitten II, III

och IV hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Ekströmer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1948:146 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal rörande Stockholms och Göteborgs högskolors framtida ställning m. m. s. 1 i texten