Angående godkännande av avtal rörande Stockholms och Göteborgs högskolors framtida ställning m. m
1948-01-12 · 37 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 32 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1948:219, Angående godkännande av avtal rörande Stockholms och Göteborgs högskolors framtida ställning m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
1
Nr 219.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
avtal rörande Stockholms och Göteborgs högskolors
framtida ställning m. m.; given Stockholms slott den
9 april 1948.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Josef Weijne.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen lämnas en redogörelse för Stockholms och Göteborgs högskolors
ekonomiska förhållanden. För att säkra högskolornas framtida ställning
föreslås godkännande av upprättade avtal mellan i ena fallet staten, Stockholms
stad och Stockholms högskola samt i andra fallet mellan staten, Göteborgs
stad och Göteborgs högskola. I samband med Stockholmsavtalet föreslås
vidare, att det kronan tillhöriga kvarteret Vega vid Drottninggatan i Stockholm
1 — Bihang till riksdagens protokoll 19l>8. 1 samt. Nr 119.
2 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.
med därå uppförda byggnader reserveras för Stockholms högskolas framtida
behov.
Avtalen föreslås skola träda i kraft först den 1 juli 1949. På grund härav
föreslås ett anslag av 175 000 kronor till Stockholms högskola såsom bidrag
till täckande av driftsunderskott för budgetåret 1948/49. Även för Göteborgs
högskola föreslås ett allmänt bidrag till verksamheten för budgetåret 1948/49
av 100 000 kronor. I propositionen förordas vidare inrättande av en professur i
ekonomisk historia vid Stockholms högskola från och med den 1 juli 1949 samt
förutsättes att tillsättningsförfarandet av nämnda professur inledes redan
under budgetåret 1948/49.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 9 april 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler härefter
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne dels frågor om
godkännande av avtal rörande Stockholms och Göteborgs högskolors framtida
ställning, dels ock vissa frågor om anslag till nämnda högskolor och anför därvid
följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
3
I. Inledning.
Stockholms och Göteborgs högskolor ha hittills endast i obetydlig omfattning
fått del av den upprustning och utbyggnad, som under de två sistförflutna
åren skett ifråga om statsuniversiteten. I propositionen nr 272 till 1947
års riksdag angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen
m. m. anmälde jag, att det av olika skäl icke befunnits möjligt att
då till slutlig prövning upptaga frågorna om statliga åtgärder för en utbyggnad
av Stockholms och Göteborgs högskolor, ehuru universitetsberedningen,
socialvetenskapliga och naturvetenskapliga forskningskommittéerna samt i viss
män medicinska högskolornas organisationskommitté ingått även på förhållandena
vid nämnda högskolor. Jag anförde vidare vid detta tillfälle, att det
vore min avsikt att inom den närmaäte framtiden föranstalta om utredningar
med syfte att bland annat klarlägga statens framtida förhållande till ifrågavarande
högskolor. Dessa frågor ha nu utretts.
Med hänsyn främst till ändrade ekonomiska förutsättningar har successivt
uppkommit ett allt starkare behov av åtgärder för att förbättra Stockholms
och Göteborgs högskolors ekonomi. Det är vidare uppenbart, att en nödvändig
upprustning av högskolorna icke kan komma till stånd utan betydligt ökad
hjälp från det allmännas sida. För närvarande äro de båda högskolorna i hög
grad beroende av ekonomiskt stöd från Stockholms respektive Göteborgs stad.
Under sådana förhållanden har det synts angeläget att genom direkta avtal
reglera statens och respektive städers framtida ställning till högskolorna.
Särskilda sakkunniga för utredning och förhandlingar rörande Stockholms
högskolas framtida ställning ha numera överlämnat ett med representanter
för Stockholms stad och högskolan träffat avtal, dagtecknat den 12 januari
1948. De sakkunniga ha varit generaldirektör Nils Löwbeer, ordförande,
kanslirådet Joh. Dillner, rektor vid Lunds universitet, professorn A. R. Hadding
samt ledamoten av riksdagens första kammare Sven Larsson, Varberg.
Särskilda sakkunniga för utredning och förhandlingar rörande Göteborgs
högskolas framtida ställning ha överlämnat ett motsvarande avtal, träffat med
representanter för Göteborgs stad och högskolan, dagtecknat den 19 januari
1948. De sakkunniga ha varit landshövdingen Malte Jacobsson, ordförande,
kanslirådet Joh. Dillner, professorn vid universitetet i Uppsala Gunnar Gunnarsson
samt ledamoten av riksdagens första kammare Sven Larsson, Varberg.
De sakkunniga för utredning rörande Stockholms högskolas framtida ställning
kunde vid fullgörandet av sitt uppdrag bygga på resultat, som framlagts
i en tidigare utredning om Stockholms högskolas ekonomiska förhållanden,
avgiven av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga och dagtecknad
den 15 februari 1947.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
Motsvarande utredning förelåg icke beträffande Göteborgs högskolas ekonomiska
förhållanden. Däremot kunde såsom grundval för förhandlingarna beträffande
sistnämnda högskola tjäna förutom de utredningar, som verkställts av
1945 års universitetsberedning, naturvetenskapliga forskningskommittén och
socialvetenskapliga forskningskommittén, en av universitetsberedningen till
ecklesiastikdepartementet överlämnad promemoria rörande Göteborgs högskolas
ekonomiska ställning.
I det följande ämnar jag underställa riksdagen för prövning och godkännande
de tidigare nämnda avtalen mellan i ena fallet staten, Stockholms stad
och Stockholms högskola samt i andra fallet mellan staten, Göteborgs stad
och Göteborgs högskola. Då jag samtidigt har för avsikt att föreslå, att dessa
avtal skola träda i kraft den 1 juli 1949, ämnar jag nu till prövning även upptaga
frågan om vissa anslag till de båda högskolorna för budgetåret 1948/49 i
och för upprätthållande av verksamheten i erforderlig utsträckning.
II. Stockholms högskolas framtida ställning.
Högskolans ekonomiska förhållanden.
Stockholms högskola är en enskild stiftelse, som från början drivit sin verksamhet
med huvudsakligt stöd av donationsmedel och avgifter från de studerande.
I alltmera ökad grad har högskolan emellertid fått uppbära frikostiga
understöd av Stockholms stad, bland annat för inrättande och uppehållande
av ett flertal professurer. I den mån högskolans ekonomi försämrats genom
minskad avkastning av donationsmedlen och stegrade utgifter, ha stadens
bidrag och ekonomiska åtaganden i övrigt gentemot högskolan även av denna
anledning ökat. Högskolan kan sägas för närvarande vara i hög grad beroende
av stadens hjälp för att kunna fortsätta sin verksamhet, även om jämväl
staten under de senaste åren lämnat högskolan vissa relativt stora understöd.
Stadens årliga ekonomiska stöd till högskolan uppgår sålunda för närvarande
till omkring 760 000 kronor — vartill komma 80 000 kronor i likvidanslag för
markupplåtelser m. m. Stockholms stadsfullmäktige ha vidare i juni 1947
beviljat högskolan ett tillfälligt anslag å 200 000 kronor till täckning av de
underskott, som beräknades uppkomma, innan en överenskommelse mellan
staten och staden kunde väntas bli träffad. Staten har å sin sida för innevarande
budgetår anvisat anslag till högskolan med i runt tal 445 000 kronor,
huvudsakligen till den naturvetenskapliga avdelningen.
I syfte att vinna en samlad översikt över högskolans behov ha, såsom inledningsvis
framhållits, särskilda sakkunniga verkställt en ingående utredning
rörande högskolans ekonomiska förhållanden, innefattande dessutom såväl en
prognos för utvecklingen av högskolans ekonomi inom nuvarande verksam.
samhetsram som en uppskattning av kostnaderna för den upprustning av
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219. 5
högskolan, som kan anses ofrånkomlig för att läroanstalten skall uppnå och
behålla paritet med universiteten.
Omfattningen av upprustningsprogrammet har fastställts bland annat på
grundval av de utredningar, som företagits av 1945 års universitetsberedning,
naturvetenskapliga forskningskommittén, socialvetenskapliga forskningskommittén
och de medicinska högskolornas organisationskommitté. I de fall, där
högskolans verksamhet icke berörts av dessa tidigare utredningar, ha de sakkunniga
framlagt preliminära utgiftsberäkningar. Samtliga kostnadsökningar
ha uppdelats på två etapper, varav den ena (Etapp I) avser omedelbart aktuella
och möjliga åtgärder och den andra (Etapp II) innefattar förslag, vilka
oavsett angelägenhetsgraden av praktiska skäl icke för närvarande kunna
genomföras eller som ur olika synpunkter funnits böra anstå kortare eller
längre tid. Utredningsmännen understryka emellertid, att det icke varit deras
sak att bedöma om eller i vad mån kostnaderna för en sådan upprustning
borde täckas av det allmänna, liksom ej heller att söka fördela ifrågakommande
åtaganden mellan staten och Stockholms stad. Syftet med beräkningarna har
endast varit att så vitt möjligt angiva en kostnadsram, inom vilken utgifterna
för högskolans upprustning torde komma att stanna vid nuvarande penningvärde.
Resultatet av de verkställda kostnadsberäkningarna, vilka utgå från 19J+5
såsom basår, torde framgå av sammanställningen å sid. 6.
Utredningens resultat visar sålunda, att även om högskolans verksamhet
hölles inom den nuvarande ramen, så komme driftsunderskottet för nästa
budgetår att uppgå till minst 175 000 kronor, varefter det under de närmaste
åren komme att stiga till över 250 000 kronor årligen. Härtill komma kostnaderna
för löne- och arvodesökningar efter 1945. Om högskolan utöver
denna sanering av ekonomien även får en upprustning med personal, lokaler
och materiel i samma omfattning som universiteten, så skulle enligt utredningsmännen
den årliga merkostnaden komma att uppgå till inemot 4 miljoner
kronor. Därtill kommer ett behov av engångsanslag till nybyggnader, inredning
och apparatutrustning till i runt tal 10 1/4 miljoner kronor.
Förslag till avtal mellan staten, staden och Stockholms högskola
angående högskolans framtida ställning.
Högskolans framtida ställning. Mot bakgrunden av högskolans
svåra ekonomiska läge ha de sakkunniga för utredning och förhandlingar
rörande Stockholms högskolas framtida ställning först upptagit frågan
om högskolans framtida ställning till staten. De statliga förhandlingsmännen
ha därvid övervägt, huruvida ett förstatligande av högskolan kunde anses
påkallat men avvisat denna tanke. De anföra följande.
Från stadens sida har visats intresse för att högskolan bibehålies som en
icke statlig institution, i vars upprätthållande och förvaltning staden alltfort
6
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.
A. Ärliga merkostnader.
1. Täckande av driftsunderskott inom nuvarande verk-
Etapp I
Kronor
Etapp II
Kronor
Sammanlagt
Kronor
samhetsram...............
175 000
82 000
257 000
2. Kostnader för upprustning
a) matematisk-naturvetenskapliga avdelningen . . .
932 000
296 000
1 228 000
b) stats- och rättsvetenskapliga avdelningen ....
95 000
47 000
142 000
c) humanistiska avdelningen.............
869 000
300 000
1 169 000
d) bibliotek.................
17 000
155 000
172 000
e) allmänna avdelningen...............
42 000
48 000
90 000
f) pensioneringskostnader vid nya befattningar . .
93 000
43 000
136 000
g) borttagande av termins- och kursavgifter ....
438 000
—
438 000
h) forskarstipendier, gästföreläsningar och årsskrift
64 000
69 000
133 000
i) lokalkostnader............
—
207 000
207 000
Summa
2 725 000
1 247 000
3 972 000
därav för täckande av driftsunderskott......
175 000
82 000
257 000
för upprustning................
2 550 000
1 165 000
3 715 000
Av kostnaderna för upprustning äro runt 490 000
kronor täckta genom anslag, som tillkommit efter
år 1945.
B. Engångskostnader.
1. matematisk-naturvetenskapliga avdelningen.....
186 000
834 000
1 020 000
2. humanistiska avdelningen...............
10 000
75 000
85 000
3. lokalkostnader.....................
Omedelbart behövliga ombyggnader och reparatio- ner av de naturvetenskapliga institutionslokalerna
och av kanslilokalerna (620 000 + 70 000) ....
690 000
—
690 000
Lokalutvidgningsbehov................
—
8 250 000
8 250 000
Inredning och möblering...............
—
1 335 000
1 335 000
Summa
886 000
10 494 000
11 380 000
Till bestridande av ifrågavarande engångskostnader disponerar högskolan för närvarande
donerade medel på sammanlagt c:a 1 010 000 kronor.
tager en aktiv del. Förhandlingsmännen ha för egen del stannat vid att i varje
fall tills vidare högskolans nuvarande karaktär av enskild stiftelse icke bör
ändras. Ur åtskilliga synpunkter kan det vara av betydelse att här gå fram
med varsam hand. Nämnda organisationsform har dock visat sig äga stor
livskraft, och värdet av högskolans förankring i medborgarintresset inom den
kommun, där högskolan vuixit fram, måste skattas högt. Ej heller bör förbises
vidden av det ansvar, som ett förstatligande skulle medföra. Statens rimliga
krav på förstärkt inflytande över högskolan och bättre inblick i dess för
-
7
Kungl. Maj:ts -proposition nr 219.
hållanden vid en utvidgad ekonomisk hjälp från statens sida kan även utan
förstatligande tillgodoses.
Fördelningen av kostnaderna. Beträffande fördelningen av de
ekonomiska bidragen till högskolan mellan staten och Stockholms stad ha
statens och stadens förhandlingsmän i princip stannat för att de två parterna
böra påtaga sig var sin procentuella del av det årliga tillskott (i det upprättade
avtalet benämnt anslagssumman), som det allmänna prövas böra lämna högskolan.
Enligt parternas mening vore en sådan fördelningsgrund enklast i tilllämpningen
och ägnad att ge den bästa överskådligheten.
Frågan om storleken av stadens andel i anslagssumman har varit föremål för
ingående överväganden. De sakkunniga anföra:
Från stadens sida har man förklarat sig beredd att i fortsättningen understödja
högskolan som hittills och även i en något ökad omfattning. Den större
delen av kostnaderna för högskolans upprustning borde enligt stadens mening
falla på staten. En maximering av stadens bidrag ha stadens delegerade förklarat
under alla omständigheter vara ofrånkomlig med hänsyn till stadens
ekonomiska förutsättningar. I överensstämmelse härmed ha stadens delegerade
hävdat, att det kommunala bidraget borde begränsas till högst 1 000 000
kronor om året. Statens förhandlingsmän ha visserligen funnit sig icke kunna
motsätta sig kravet på en maximering av det kommunala bidraget men hävdat,
att gränsen borde sättas vid ett väsentligt högre belopp. Efter hand har enighet
vunnits om att stadens årliga bidrag ej skall överstiga 1 200 000 kronor och
utgå med lägst 700 000 kronor. Sistnämnda belopp motsvarar — om man
bortser från ett av staden år 1947 beviljat tillfälligt anslag å 200 000 kronor
och från ett anslag av cirka 80 000 kronor för likvidersättning till stadens
fastighetsnämnd för markupplåtelser m. m. — i stort sett stadens understöd
till högskolan för år 1947.1 fråga om stadens andel i anslagssumman ha statens
förhandlingsmän påyrkat, att den skulle bestämmas till lägst en tredjedel.
Stadens delegerade ha emellertid icke varit villiga att, inom ovan angivna ram,
sträcka sig längre än till en fjärdedel av anslagssumman. De två parterna ha
slutligen enat sig om sistnämnda fördelningsgrund. Avtalet härom innebär
sålunda bland annat, att, så länge anslagssumman uppgår till ett lägre belopp
än 2 800 000 kronor, staden i själva verket bidrager med mer än en fjärdedel
av behövliga anslagsmedel eller med 700 000 kronor, att, då anslagssumman
utgör lägst 2 800 000 kronor och högst 4 800 000 kronor, stadens anpart utgör
en fjärdedel av behövliga anslagsmedel, samt att den del av anslagssumman,
som överstiger 4 800 000 kronor, helt täckes av staten. Till belysande av det
aktuella läget må framhållas, att därest avtalet gällt redan under budgetåret
1946/47 anslagssumman för detta budgetår torde ha uppgått till omkring
1 400 000 kronor, varav alltså staten och staden skolat bestrida vardera
hälften. Vid genomförande i full utsträckning av det i olika sammanhang framlagda
upprustningsprogrammet kunna, såsom i det föregående framhållits,
behövliga bidrag till högskolans löpande utgifter uppskattas till minst 4 500 000
kronor. Det bör även beaktas, att vid anslagssummans årliga bestämmande
hänsyn skall tagas jämväl till årets behov av anslag till byggnads- och därmed
sammanhörande andra kostnader av engångsnatur.
Avvägningen av statens och stadens inflytande. I den
mån upprustningsprogrammet genomföres, framhålla de sakkunniga vidare,
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
kommer staten att få bära en allt större andel av högskolans utgifter, och statsbidragen
komma att växa till högst avsevärda belopp. Under sådana förhållanden
ha de sakkunniga ansett det befogat, att staten tillerkännes ett avgörande
inflytande vid kostnadsramens fastställande. De sakkunniga framhålla
följande.
Högskolans behov av anslag bör av vederbörande myndigheter prövas på
samma noggranna sätt som statliga eller av staten eljest understödda institutioners
anslagsäskanden. I det upprättade avtalet ha i överensstämmelse härmed
intagits bestämmelser om avgivande av förslag till inkomst- och utgiftsstat
för högskolan och dylika förslags behandling, innebärande, att, sedan högskolans
anslagsbehov underställts riksdagen, den slutliga prövningen av staten
lägges i Kungl. Maj:ts händer. Statens utseende blir alltså beroende av statsmakternas
beslut. Med hänsyn till stadens medverkan i utgiftstäckningen
synes dock kunna förutsättas, att skälig hänsyn härvid tages till det yttrande
över statförslaget, som staden enligt avtalet skall avge.
Ett i detta sammanhang betydelsefullt spörsmål har gällt avvägningen överhuvudtaget
av statens, och stadens inflytande över högskolan. Vägande praktiska
skäl tala utan tvivel emot att ställningstagandet från det allmännas sida
till olika frågor rörande högskolan skall vara beroende av samstämmiga beslut
av de statliga och kommunala myndigheterna. Med hänsyn härtill samt till,
såsom nyss framhållits, statens successiva inträdande som den största ekonomiska
intressenten i högskolan, synes den slutliga bestämmanderätten över
högskolan böra även i övrigt tillerkännas Kungl. Maj:t, såvitt förekommande
frågor äro av sådan vikt, att avgörandet ej bör tillkomma läroanstaltens olika
egna organ. Staden har emellertid, såsom framgått av det föregående, alltsedan
högskolans tillkomst på olika sätt lämnat högskolan sitt frikostiga stöd och
deltagit i dess förvaltning. På grund härav och då staden även i fortsättningen
kommer att ekonomiskt understödja högskolan, synes det angeläget och rimligt,
att staden alltfort har ett väsentligt inflytande på högskolans angelägenheter.
I det föreliggande avtalet ha dessa synpunkter beaktats genom att staden
tillerkänts representation i högskolans styrelse och i övrigt yttranderätt i ärenden
av större vikt rörande anstalten. Härigenom synas förutsättningar föreligga
för en fortsatt värdefull insats från stadens sida till förmån för högskolan.
Byggnads- och tomtjrågor. Nybyggnadsbehoven och i samband
därmed behoven av ytterligare tomtmark vid högskolan äro, såsom framgår
av utredningen rörande högskolans ekonomiska förhållanden, betydande. De
sakkunniga ha anfört bland annat följande.
Vad till en början blivande byggnadskostnader och därmed förenade andra
engångskostnader beträffar, må här endast påpekas, att dylika kostnader enligt
bestämmelse i det upprättade avtalet skola medtagas i styrelsens förslag till
stat för högskolan och alltså, såsom förut nämnts, komma att påverka den
s. k. anslagssumman, som enligt i avtalet angiven grund fördelas mellan
staten och staden.
Statens och stadens delegerade ha enats om att i det upprättade avtalet
intaga en förklaring, att parterna äro villiga att, i den mån det är erforderligt
för tillgodoseende av högskolans behov av tomtmark, vidtaga de åtgärder,
som befinnas möjliga och lämpliga för att välbelägen sådan mark ställes till
högskolans förfogande. Denna förklaring avser att giva uttryck för statens
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
och stadens allmänt välvilliga inställning till högskolans behov av stöd i detta
avseende; någon bindande utfästelse har av naturliga skäl i detta sammanhang
icke kunnat ifrågakomma. Det är emellertid uppenbart, att högskolans föreliggande
byggnadsbehov icke kunna tillgodoses inom ramen för de av läroanstalten
nu disponerade tomterna. Av utredningen om högskolans ekonomiska
förhållanden framgår, att staden upplåtit flera av nämnda tomter även som. en
tomt vid Odengatan för en planerad ny biblioteksbyggnad. Från stadens sida
har därför hävdats, att de närmast aktuella behoven av ytterligare tomtmark
böra tillgodoses av staten intill ett sammanlagt värde, i huvudsak motsvarande
stadens hittillsvarande prestationer i fråga om tomter, vilka av stadens delegerade
uppskattats till ett sammanlagt kapitalvärde av omkring 5 1/2 miljoner
kronor. Först sedan så skett, vore staden villig att pataga sig ytterligare uppoffringar
i förevarande avseende. Staden förutsatte härvid, att värdet av dess
samtliga upplåtelser till högskolan icke skulle överstiga tredjedelen av värdet
av statens motsvarande upplåtelser.
Högskolans byggnadsplaner föreligga icke utredda på sådant sätt, att ett
ställningstagande nu kan ifrågakomma. Trots detta ha statens förhandlingsmän
sökt biida sig en uppfattning om de linjer, efter vilka de närmaste utbyggnaderna
böra göras, och därvid främst kommit att rikta sin uppmärksamhet
på det staten tillhöriga kvarteret Vega invid Drottninggatan mitt emot högskolans
nuvarande kanslibyggnad. Byggnaderna inom detta kvarter äro ännu
till större delen disponerade av tekniska högskolan och farmaceutiska institutet
men torde inom loppet av de närmaste åren bli utrymda av dessa institutioner.
Därjämte äro inom kvarteret lokaler provisoriskt upplåtna för det till högskolan
hörande ryska institutet och för den nyinrättade veterinärstyrelsen.
Enligt förhandlingsmännens mening tala mycket vägande skäl för att detta
kvarter med därå uppförda byggnader av staten ställes till högskolans, förfogande.
Goda möjligheter synas föreligga att genom om- och nybyggnad inom
kvarteret tillgodose högskolans närmast överskådbara ytterligare lokalbehov.
Förhandlingsmännen hemställa därför, att kvarteret med därå uppförda byggnader
reserveras för ifrågavarande ändamål. Stadens delegerade ha gjort gällande,
att värdet av en sådan upplåtelse i stort sett torde motsvara värdet av
de av staden hittills gjorda tomtupplåtelserna.
Giltighetstiden för det upprättade avtalet har begränsats
till 15 år. Med hänsyn till vikten för högskolan att kunna arbeta under
ekonomiskt trygga förhållanden vore onekligen, framhålla de sakkunniga, ett
avtal med obegränsad giltighetstid det mest önskvärda. Stadens representanter
hade emellertid ursprungligen endast velat binda staden för en tid av 10 ar.
Parterna hade slutligen enats om en avtalstid om 15 ar. Vissa skäl för en på
så sätt begränsad avtalstid kunde anföras även ur statens synpunkt. Det syntes
dock kunna förutsättas, att varken staten eller staden vid en uppsägning av
avtalet komme att vidtaga sådana åtgärder, som skulle ställa högskolan inför
oöverkomliga svårigheter.
A vtals för slagets ordalydelse. Det av den statliga förhandlingsdelegationen
framlagda förslaget till avtal lyder sålunda:
I syfte att trygga Stockholms högskolas ställning och möjliggöra högskolans
utveckling under så gynnsamma arbetsbetingelser, som omständigheterna med
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 219.
giva, har denna dag mellan staten, Stockholms stad och högskolan — under
torutsättnmg av Kungl. Majrts och riksdagens samt stadsfullmäktiges i Stockholm
och styrelsens for högskolan godkännande — träffats följande avtal:
I. Av högskolans styrelse upprättat förslag till stat för högskolan, avseende
].,den 1 39, iuni (budgetår) och upptagande på inkomstsidan högskolans
tor aret disponibla egna medel samt på utgiftssidan, särskilt för sig, dels årskostnader,
sasom lone- och pensionskostnader samt omkostnader i övrigt, dels
ock förekommande engångskostnader, såsom för nybyggnader, deras utrustning
o. d skall ärligen fore den 1 juni kalenderåret närmast före det budgetår, statiorslaget
avser, ingivas dels till Kungl. Majrt och dels till stadsfullmäktige, som
over tors aget avgiva yttrande till Kungl. Maj:t. Stat för högskolan fastställes
av Kungl, Maj:t.
I fastställd stat upptagen utgiftspost må ej överskridas eller användas för
annat an avsett ändamål, där ej Kungl. Maj:t på grund av särskilda förhållanden
Jamnat tillstånd härtill.
. ,n-.. ™ bes.tridande av den utgiftssumma, som enligt den fastställda staten
icke täckes av högskolans egna medel — (anslagssumman) — skola staten och
staden bidraga enligt följande grunder:
a) När anslagssumman icke överstiger 4 800 000 kronor, bidrager staden
9?edo^''^ av densamma, dock lägst med 700 000 kronor, och staten ansvarar
för återstoden. Uppgår anslagssumman till mer än 4 800 000 kronor, utgår
stadens bidrag med 1 200 000 kronor och resten täckes av staten.
Har Kungl. Maj:t lämnat tillstånd, som avses i mom. I andra stycket, skall
salunda tillkommet utgiftsbelopp inräknas i anslagssumman.
b) I statens och stadens bidrag inräknas icke värdet å tomter eller by™- nader, som de upplåtit eller må komma att upplåta till högskolan.
c) Stadens bidrag bör i första rummet användas för tillgodoseende av de
humanistiska och stats- och rättsvetenskapliga avdelningarnas behov.
d) Statens och stadens bidrag utbetalas till högskolan efter rekvisition
kvartalsvis i förskott och i mån av behov.
Staten och staden förklara sig villiga att, i den mån det är erforderligt
för tillgodoseende av högskolans behov av tomtmark, vidtaga de åtgärder, som
befinnas möjliga och lämpliga för att välbelägen sådan mark ställes till’högskolans
förfogande.
IV. Högskolans ställning såsom en icke statlig institution bibehålies, dock
skola i nedan angivna hänseenden följande särskilda bestämmelser gälla:
a) För mottagande av donation, som avser annat än tillfälligt ändamål,
erfordras universitetskanslerns tillstånd.
b) Högskolan tillhörig fastighet må icke intecknas, försäljas eller annorledes
överlatas utan Kungl. Maj:ts godkännande, ej heller må fastighet av
högskolan genom köp eller byte förvärvas utan sådant godkännande.
c) Kungl. Maj:t äger i övrigt efter stadskollegiets och högskolans hörande
meddela de föreskrifter i fråga om högskolans organisation och verksamhet,
som Kungl. Maj:t finner erforderliga eller lämpliga; skolande, om sådana föreskrifter
mnebära ändring av grundstadgarna för högskolan, frågan jämväl
underställas stadsfullmäktige för yttrande.
Härvid förutsättes emellertid.
1) _ beträffande högskolans styrelse: att den skall bestå av tolv ledamöter,
nämligen en ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t, tre ledamöter, förordnade
av Kungl. Maj:t, sedan stadskollegiet och högskolans lärarråd var för sig
avgivit förslag, högskolans rektor, en ledamot, utsedd av vetenskapsakade
-
11
Kungl. Maj:ts -proposition nr 219.
mien, fyra ledamöter, utsedda av stadsfullmäktige, samt två ledamöter, utsedda
av högskolans lärarråd; och
2) beträffande granskningen av den ekonomiska förvaltningen: att denna
skall ske genom fyra revisorer, av vilka Kungl. Maj:t utser två och staden två.
V. Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1949 och gäller till och med den
30 juni 1964. Därest avtalet icke av någon part uppsäges minst två år före
avtalstidens utgång, förlänges avtalets giltighetstid varje gång med femton år.
I den mån av staden före avtalets ingående gjorda utfästelser om anslag till
högskolans verksamhet avse tid, varunder detta avtal äger giltighet, skola
staden sålunda åvilande förpliktelser, så länge avtalet gäller, anses fullgjorda
genom bidrag, som staden lämnar enligt bestämmelserna i mom. II a) här ovan.
Detta avtal har upprättats i tre likalydande exemplar, av vilka parterna
tagit var sitt.
Stockholm den 12 januari 1948.
Nils Löwbeer
Zeth Höglund
Sven Tunberg
För staten:
Joh. Dillner Assar Hadding
För staden:
Ragnar Tomson Ivar Öman
För Stockholms högskola:
Åke Hassler M.G.Stålfelt
Sven Larsson
Joakim Garpe
Nils TF. Öström
I en till avtalet fogad specialmotivering ha de sakkunniga anfört följande.
Punkt I. Såsom redan framhållits, bör högskolans behov av anslag prövas
på samma noggranna sätt som statliga eller av staten eljest understödda institutioners
anslagsäskanden. Till grund härför skall högskolans styrelse enligt
bestämmelserna i förevarande punkt i avtalet årligen avge förslag till stat för
högskolan. För att underlätta prövningen bör statförslag vara uppgjort med
tillämpning av samma grunder, som i motsvarande avseende gälla för statsuniversiteten
och andra liknande institutioner. De statliga förhandlingsmännen
avse att framdeles överväga frågan om de för genomförandet härav erforderliga
förberedande åtgärderna. Varje statförslag bör givetvis vara åtföljt av
sådan utredning och motivering, att en klar uppfattning kan vinnas såväl om
högskolans ekonomiska läge i stort som om de gjorda inkomst- och utgiftsberäkningarna
i detalj.
Statförslag skall avse tiden 1 juli—30 juni eller samma tid som det statliga
budgetåret. Högskolans räkenskaper, som för närvarande föras per kalenderår,
torde därför böra omläggas. Härigenom vinnes, att tiden mellan förslagets
avgivande och det avsedda räkenskapsåret blir den kortast möjliga.
Enligt avtalet skall statförslag på inkomstsidan upptaga högskolans för
respektive år disponibla egna medel. Härmed avses främst tillgänglig avkastning
av högskolans fonder och i övrigt alla medel, över vilka högskolan förfogar
och som för året äro disponibla för sådana utgifter, som äro upptagna
på förslagets utgiftssida. I den mån termins- och andra liknande avgifter erläggas
av de studerande böra inkomsterna därav beräknas bland dylika medel.
På förslagets utgiftssida skola bl. a. uppföras beräknade pensioneringskostnader.
Förhandlingsmännen ha icke i förevarande sammanhang tagit ställning
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
till spörsmålet huruvida för framtiden pensioneringsfrågan vid hög-skolan bör
losas genom anlitande av statlig eller annan försäkringsanstalt, utan ha räknat
med att tills vidare förekommande tjänste- och familjepensioner, i den mån
de ej kunna utga ur tillgängliga pensionsfonder, skola belasta respektive års
JoP?n„de medeL Högskolans pensionsfråga synes emellertid böra göras till föremal
för narmare utredning i lämpligt sammanhang. Jämväl förekommande
kostnader av engangsnatur, såsom för nybyggnader, deras utrustning och
dylikt skola sasom tidigare berörts, upptagas i staten med hänsyn till att
aven dylika kostnader skola beaktas vid bestämmandet av den s. k. anslavs
SUa?”^’
Si0m tnngt 1 ?vtalet angiven grund fördelas mellan staten och staden.
htatlorslag skall av högskolans styrelse avgivas före den 1 juni kalenderåret
narmast iore det budgetar, förslaget avser. Den angivna tidpunkten har valts
med hansyn till att stadsfullmäktiges yttrande över förslaget skall kunna föredggji
i ecklesiastikdepartementet senast under oktober månad
Förhandlingsmännen förutsätta, att avgivet statförslag blir’underställt universitetskanslern
for yttrande och att, sedan jämväl i övrigt erforderlig beredmng
ägt rum, ärendet förelägges riksdagen i samma ordning som andra liknande
iorslag. Om så sker, torde riksdagens beslut i anledning av statförsla°-et
föreligga inom sådan tid, att stat för högskolan skall kunna av Kungl. Maj:t
taststallas tore ingången av det budgetår, staten avser.
.. Hnngl. Majrt fastställd stat bör lända högskolan till noggrann efterrättelse.
Medgivande att överskrida eller för annat än avsett ändamål använda
i staten upptagen utgiftspost bör därför av Kungl. Maj:t lämnas allenast på
grund av särskilda förhallanden och endast om sådana förutsättningar företigga,
att statlig myndighet i motsvarande situation skulle ha erhållit dvlikt
medgivande. Sålunda tillkommet utgiftsbelopp skall enligt punkt II åt andra
stycket i avtalet inräknas i anslagssumman.
Punkt II a). Beträffande dessa bestämmelser hänvisas till den allmänna
motiveringen.
Pun/cf 77 b). Av det tidigare anförda framgår, att anslag till byggnadsoch
darmed sammanhörande andra kostnader av engångsnatur skola upptagas
,ns alltsa beaktas vid fastställandet av anslagssumman.
Beträttande upplåtelser av tomtmark och redan befintliga byggnader har däremot
i avtalet stadgats, att värdet därav icke skall inräknas i statens och
stadens bidrag enligt punkt II a). Härav följer, att det i det föregående omnämnda
anslaget till hkvidersättning till stadens fastighetsnämnd icke skall
tagas i beräkning vid bestämmande av stadens bidrag enligt nyssnämnda
punkt. Frågor om tomtupplåtelser ha icke ansetts lämpligen böra regleras i ett
avtal, som det nu förevarande. Parterna ha i stället förutsatt att, allteftersom
dylika spörsmål aktualiseras, de skola bli föremål för förhandlingar mellan
parterna. TiU ställningstagandet i detta avseende har även bidragit, att det
torde vara svårt om icke omöjligt att angiva en allmängiltig objektiv norm för
värdering av de upplåtelser, som kunna ifrågakomma. Erinras må emellertid
°P d(jn ovan återgivna förklaringen från stadens sida angående dess inställning
till frågan om framtida markupplåtelser till högskolan.
. Punkt II c). Från stadens sida har ett särskilt intresse visats för de humanistiska
samt stats- och rättsvetenskapliga avdelningarna vid högskolan. Under
förhandlingarnas lopp har sålunda, såsom framgått av det ovan anförda,
diskuterats, att staden helt skulle garantera upprätthållandet av nämnda''
avdelnmgar. Punkt II c) har sin grund i detta stadens speciella intresse. Vad
där sägs inverkar icke på storleken av det totala kommunala bidraget till hög
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
skolan men ger ifrågavarande avdelningar en förmånsställning vid användningen
av stadens andel i anslagssumman. Överskjuter stadens anslagsbelopp
nämnda avdelningars brist, föreligger intet hinder, att använda överskottet
för högskolan i övrigt. Klausulen torde komma att verka som ett stöd för de
humanistiska och stats- och rättsvetenskapliga avdelningarna, då statförslagen
skola uppgöras. I anslutning till punkten II c) har från stadens sida framhållits
angelägenheten av att vid undervisningens planläggande och bedrivande
särskild hänsyn tages till nutida utbildningsbehov. Statens förhandlingsmän,
som ansett ett ställningstagande i ett spörsmål av denna natur falla utanför
deras uppdrag, ha dock velat uttala, att de finna detta önskemål beaktansvärt.
Punkt Hd). Föreskriften om bidragens utbetalning kvartalsvis i förskott
och i mån av behov synes lämplig ur högskolans synpunkt. Det torde icke
vara svårt för högskolan att göra en kalkyl beträffande behovet av medel för
varje följande kvartal.
Punkt III. Innebörden av denna punkt framgår av vad som anförts under
den allmänna motiveringen.
Punkt IV a). Den meddelade föreskriften har sin motsvarighet för universiteten,
som enligt praxis icke äga mottaga donation utan medgivande av
universitetskanslern. Det har emellertid ansetts motiverat, att från denna
bestämmelse undantaga donationer för tillfälligt ändamål, t. ex. för visst forskningsarbete
under kortare tid, där alltså genom donationen icke föranledes
någon bestående materiell eller personell organisation.
Punkt IV b). Liknande föreskrift gäller för universiteten.
Punkt IV c). Den reglering av högskolans framtida förhållanden, som
åsyftas med det ingångna avtalet, torde påkalla, att i åtskilliga avseenden nya
bestämmelser meddelas om högskolans förvaltning och verksamhet. Bl. a.
torde en revidering av grundstadgarna bli erforderlig.
Statens och stadens delegerade äro ense om att stadgandet om rätt för stadskollegiet
att avge yttrande, innan Kungl. Maj:t utfärdar föreskrifter om högskolans
organisation och verksamhet, närmast skall avse frågor av allmän och
principiell betydelse. Kollegiet behöver sålunda icke höras i en mångfald ärenden
av löpande natur, såsom exempelvis dispensärenden.
Förhandlingarna ha föranlett, att frågan om högskolans styrelses sammansättning
gjorts i sin helhet till föremål för avtalsmässig reglering.
Överenskommelsen innebär den ändringen beträffande antalet ledamöter, att
detta ökats från It till 12. Staden har bibehållits vid sin rätt att utse 4 ledamöter.
Kungl. Maj:t skall såsom nu utse styrelsens ordförande men en nyhet
är, att Kungl. Maj:t därutöver skall utse ytterligare 3 ledamöter. I fråga om
dessa 3 ledamöter skola stadskollegiet och högskolans lärarråd var för sig till
Kungl. Maj:t avge förslag. Avsikten är icke att Kungl. Maj:t skall vara bunden
av de sålunda avgivna förslagen. Rektor bibehålies såsom självskriven
ledamot. För närvarande har högskolans lärarråd rätt att utse en ledamot.
Med tillmötesgående av från högskolan framställda önskemål har antalet
lärarrådsrepresentanter i styrelsen ökats till 2. Den nu av styrelsens övriga
ledamöter utsedde ledamoten bortfaller, och den hittillsvarande rätten för
svenska akademien och vetenskapsakademien att utse vissa ledamöter av
högskolans styrelse har ersatts med att vetenskapsakademien tillagts uppgiften
att utse en ledamot. Svenska akademiens valrätt skulle alltså bortfalla.
Antalet revisorer, som nu är 5, av vilka en utses av Kungl. Maj:t, en av
vetenskapsakademien och tre av stadsfullmäktige, har begränsats till 4, av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.
vilka Kungl. Maj:t och staden utse vardera 2. Av de 2 revisorer, som Kungl.
Maj:t skall utse, synes en lämpligen böra vara auktoriserad.
Punkt V. Med hänsyn till gällande regler för budgetbehandling och behövt
av nödig tid för förberedelser har avtalet ansetts icke böra träda i kraft
förrän den 1 juli 1949. I fråga om avtalets giltighetstid har i övrigt närmare
motivering lämnats under den allmänna motiveringen.
Såsom närmare framgår av utredningen om högskolans ekonomiska förhållanden,
har staden gjort vissa utfästelser om anslag till högskolans verksamhet,
som avse tid, varunder ifrågavarande avtal förutsättes äga giltighet. Meningen
är icke att staden under avtalstiden skall fullgöra såväl dessa utfästelser som
sina åtaganden enligt avtalet, varför klargörande stadgande härom intagits i
avtalet. Det har ansetts självklart, att i den mån med berörda utfästelser förbundits
vissa befogenheter, dessa icke skola utövas för tid, varom här är fråga.
Remissyttranden m. m.
Stockholms stadsfullmäktige ha den 22 mars 1948 beslutat för sin del godkänna
det mellan representanter för staten, staden och Stockholms högskola
villkorligt ingångna, den 12 januari 1948 dagtecknade avtalet angående Stockholms
högskolas framtida ställning.
Borgarrådsberediungen, vars ståndpunkt enhälligt biträtts av stadskollegiet,
anför i huvudsak bland annat följande.
Även om stadsfullmäktige verksamt främjat högskolans utveckling ha fullmäktige
samtidigt klart hävdat, att staden — både av principiella skäl och
med hänsyn till de ifrågakonnnande utgifternas storleksordning — icke kunde
ikläda sig det ekonomiska huvudansvaret för högskolan. Att bära kostnaderna
för vetenskaplig forskning och undervisning är en statlig angelägenhet. Då
Stockholms högskola allmänt vitsordas utgöra en omistlig del av vårt lands
akademiska organisation, ha fullmäktige därför menat det främst böra ankomma
på staten att bispringa högskolan i dess nuvarande svåra läge och
genomföra den upprustning av dess resurser, som påkallas av forskningens och
den vetenskapliga undervisningens krav.
Om det efter ingående utredningar och förhandlingar nu föreliggande avtalet
godkännes av statsmakterna och staden, synas betryggande garantier skapas
för en betydelsefull utveckling av högskolans funktion i nationens kulturella
liv. Huvudparten av kostnadsökningarna bäres av staten, som i gengäld förbehåller
sig ett avgörande inflytande på verksamhetens omfattning och utformning.
För stadens del medför avtalet en ansenlig utvidgning av hittills
gällande förpliktelser: stadens årliga anslag förutsättas sålunda ökade med
inemot en halv miljon kronor till 1 200 000 kronor — värdet av markupplåtelser
oberäknat. Då avtalet tillerkänner staden ett medverkande inflytande i till
synes skälig utsträckning på högskolans förvaltning, tillstyrker beredningen,
att stadens oavbrutna insatser till högskolans förkovran krönas genom detta
betydande tillskott.
Beredningen får till sist erinra om att högskolan en gång under en viss
motsättning till hävdvunna bildningsideal skapades såsom en fri och helt självständig
forskningsinstitution. Sedermera har högskolan småningom utvecklats
och omvandlats till ett mera reguljärt akademiskt lärosäte, som dock behållit
något av en friare ställning och struktur och av de mera obundna arbetsupp
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
gifter, som den länge tjänat med utmärkelse. Då högskolan nu står inför en ny
era med staten som främsta bärare av ansvaret, vill beredningen uttala förhoppningen
att den nya konstitutionen skall bereda gynnsamma yttre förutsättningar
åt högskolan och samtidigt bevara dess frihet och livskraft till gagn
för forskningens och odlingens framåtskridande.
Styrelsen för Stockholms högskola har för egen del funnit sig böra godkänna
det ingångna avtalet och tillstyrker, att detsamma måtte godkännas även av
Kungl. Maj:t och riksdagen liksom av Stockholms stadsfullmäktige. Styrelsen
anser vidare, att avtalet är väl ägnat att giva högskolan det ekonomiska stöd,
som erfordras för att möjliggöra en förbättring av studie- och forskningsförhållandena
vid högskolan och för att bereda skäliga anställningsvillkor åt högskolans
befattningshavare.
Styrelsen har för sin del funnit det särskilt värdefullt, att någon principiell
förändring av högskolans ställning såsom en icke statlig institution ej ifrågasatts.
Lärarrådet vid Stockholms högskola har likaledes tillstyrkt ett godkännande
av ifrågavarande avtal.
Universitetskanslern tillstyrker förhandlingsdelegationens förslag och anför
följande.
Utformningen av avtalet synes mig från statens synpunkt icke i alla delar
vara fullt lyckligt. Mina erinringar äro dock icke av sådan betydelse, att jag
vill ifrågasätta någon ändring av det efter ingående förhandlingar slutna avtalet,
som givetvis utgör en kompromiss mellan stridiga intressen.
Jag förutsätter emellertid, att punkt I i avtalet får tolkas så, att »högskolans
för året disponibla egna medel» upptas på inkomstsidan i staten,_ utan att
några avsättningar eller reservationer för särskilda ändamål dessförinnan ägt
rum, att grunderna för beräkning av avlöningar och pensioner fastställas av
statsmakterna, samt att nya befattningar icke inrättas, förrän de därför erforderliga
medlen anslagits.
Avtalet föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1949. Förslag till stat för
högskolan för budgetåret 1949/50 skall enligt avtalet av högskolans styrelse
inges till Kungl. Maj:t före den 1 juni 1948. Därest det skulle möta svårighet
för styrelsen att till sistnämnda dag uppgöra fullständigt statförslag enligt
den nya ordningen, torde efter framställning av styrelsen en övergångsbestämmelse
böra fogas till avtalet.
De sakkunnigas förslag, att det kronan tillhöriga kvarteret Vega vid Drottninggatan
i Stockholm med därå uppförda byggnader reserveras för Stockholms
högskolas behov, tillstyrkes.
Statskontoret har icke ansett sig kunna förorda, att staten ikläder sig de
ekonomiska förpliktelser, som skulle följa med avtalet. Statskontoret erinrar
om de invändningar, som tidigare riktats mot ett understödjande av verksamheten
vid högskolan och anför bland annat följande.
Spörsmålet om ekonomiskt bistånd från statsmakternas sida till verksamheten
i allmänhet vid Stockholms högskola föranledde redan före det senaste
världskriget framställning till Kungl. Maj:t, över vilken framställning såväl
kanslern för rikets universitet som statskontoret avgivit utlåtanden. Båda utlå
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
tandena präglades av en strängt kritisk inställning till frågan om statsbidrag.
Från kanslerns sida framhölls, att högskolan visserligen fullgjorde en ur det allmännas
synpunkt synnerligen viktig uppgift, att den emellertid tillkommit och
utvecklats genom privata donationer och under stadens kraftiga och intresserade
medverkan, att det icke vore säkert eller ens sannolikt, att, därest den
varit en statlig institution, de riktlinjer för dess expansion hade följts, som i
verkligheten varit vägledande, samt att dessa omständigheter givetvis måste
inverka på omfattningen av och formen för statens bidrag." Staten borde
således enligt kanslern icke lämna sitt bidrag under en form, som föranledde
högskolan att räkna med statens framtida ansvar för de oberäkneliga och
ständigt växande materiel- och personalanslagen vid de naturvetenskapliga
institutionerna. Kanslern utgick i stället ifrån att anslaget skulle åsyfta att
konsolidera den ekonomiska ställningen.
Statskontoret framhöll för sin del i utlåtande den 2 december 1939, att de
ekonomiska svårigheterna för högskolan på grund av räntefallet voro sådana
svårigheter, som normalt måste anses förbundna med all förmögenhetsförvaltning,
att en förutsättning för bidrag borde vara, att det kunde anses nödvändigt
eller i varje fall önskvärt att utvidga verksamheten vid statsuniversiteten,
vilken förutsättning enligt ämbetsverkets mening icke förelåge, samt att
ett bidrag till Stockholms högskola med säkerhet komme att föranleda liknande
framställningar från Göteborgs högskola ävensom handelshögskolorna i Stockholm
och Göteborg.
De invändningar, som sålunda riktats mot ett understödjande av verksamheten
vid högskolan, synes i huvudsak alltjämt äga giltighet. Den högre akademiska
utbildningen kan visserligen i det väsentliga sägas vara en statlig
uppgift. Uppenbarligen kan det dock icke vara att förorda, att staten påtager
sig en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet, vars utveckling i olika
riktningar påverkats av enskilda donatorers speciella synpunkter och fordringar,
utan att först närmare omprövas, på vilka områden en komplettering
av universitetsundervisningen är av behovet påkallad. En sådan utredning
synes oundgänglig, innan statsmakterna binda sig för en utökning av den statsunderstödda
verksamheten med de konsekvenser en sådan kan medföra för
den statliga universitetsorganisationens framtida utveckling (prop. 273/1946
s. 432—433). Det kan i detta sammanhang icke hellre förbises, att vid flera
tillfällen under senare år framförts tanken på ett universitet i Norrland (se
motioner II: 188 och 288/1948).
I ett avseende synas emellertid förhållandena ha undergått ändring sedan
statskontoret avgav sitt förra utlåtande. Nu tillämpad räntepolitik har i förening
med den fortskridande penningvärdesförsämringen medfört en avsevärt
hårdare påfrestning än tidigare på högskolans ekonomi, vilket givetvis kan
utgöra ett skäl för ekonomiskt bistånd från statens sida. I de direktiv, som
meddelats de sakkunniga, vilka nu framlagt förslag till avtal mellan staten,
Stockholms stad och högskolan om högskolans framtida ställning, har emellertid
denna synpunkt icke kommit till uttryck. I stället har understrukits, att
staten, enligt föredragande departementschefen, icke gärna kunde undandraga
sig att lämna sin medverkan till högskolans upprustning, vilket närmast synes
tyda på att staten med utgångspunkt från nuvarande förhållanden borde
— jämsides med staden — möjliggöra en utveckling av högskolan. Därest
denna tolkning är riktig, är det föreliggande avtalsförslaget icke tillfredsställande.
Hade avtalet gällt budgetåret 1946/47, skulle nämligen staten redan
för detta budgetår fått lämna lika stort bidrag som Stockholms stad eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
700 000 kronor. Avtalet kan vidare visa sig ytterst oförmånligt för staten på
grund av den maximerade bidragsskyldigheten för staden. Skulle nämligen
vid en tidpunkt, då anslagssumman närmat sig fyra gånger stadens maxirnibidrag,
en ny kraftig penningvärdesförsämring inträffa, komma de härigenom
ökade kostnaderna för löner och materiel att helt drabba statsverket. Då
avtalet gäller så relativt lång tid som 15 år, torde denna synpunkt icke böra
förbises. En maximering av kommunbidraget på sätt föreslagits bör föranleda
en maximering även av statsbidraget till 4,8 miljoner kronor. I detta sammanhang
vill statskontoret emellertid framhålla, att enligt ämbetsverkets uppfattning
statsfinansiella förutsättningar för eu upprustning av högskolan i
nuvarande läge icke föreligga.
Statskontoret är sålunda för sin del icke berett förorda, att staten ikläder
sig de ekonomiska förpliktelser, som skulle följa med avtalet. Vad angår de
föreslagna bestämmelserna i övrigt, har statskontoret funnit anledning till
erinran allenast såvitt avser reglerna för mottagande av donation och rörande
styrelsens sammansättning och utseende. I förstnämnda hänseende torde med
hänsyn till högskolans ställning och riskerna för framtida anspråk på ekonomiskt
stöd från statens sida donationer icke böra få mottagas utan Kungl.
Maj:ts och i förekommande fall riksdagens samtycke, såvida donationen icke
avser ett rent tillfälligt ändamål, då universitetskanslerns tillstånd bör vara
tillfyllest. Statens representation i styrelsen har föreslagits till 4 ledamöter av
12, vilket med tanke på statens ekonomiska insatser enligt förslaget knappast
synes tillfredsställande. Av Kungl. Maj:t borde enligt statskontorets mening
utses hälften av styrelsen. Det lärer vidare alldeles icke böra ifrågakomma, att
stadskollegiet och högskolans lärarråd skola avgiva förslag till statliga representanter
i styrelsen. Statskontoret vill även framhålla, att punkten II c torde
böra erhålla en något modifierad formulering, förslagsvis: »Stadens bidrag
avser i första rummet att tillgodose de humanistiska och stats- och rättsvetenskapliga
avdelningarnas behov». Uppmärksammas må ock, att man av formuleringen
i punkten II a) kan bibringas den uppfattningen, att ett underskridande
av den fastställda staten icke påverkar stadens bidrag, vilket måhända
icke är avsett.
Slutligen vill statskontoret understryka, att en ovillkorlig förutsättning för
ett accepterande av avtalsenliga förpliktelser om ekonomiskt understöd till
högskolan är, att befattningshavarnas löneförmåner komma att anpassas efter
statliga avlöningsbestämmelser, ävensom att vid den förebådade ändringen av
statuterna tillses att för tillsättning av professurerna komma att gälla samma
principer som vid universiteten.
Byggnadsstyrelsen har yttrat sig över utredningen och avtalet allenast i vad
desamma angå upplåtelse från statens sida av tomtmark och byggnader för
högskolans behov. Styrelsen anför följande.
Ehuru statens markinnehav i den centrala delen av staden år synnerligen
ringa vill styrelsen icke motsätta sig det av de sakkunniga framlagda förslaget
att tillgodose berörda behov genom ianspråktagande av det i utredningen omnämnda
kvarteret Vega invid Drottninggatan, vilket genom sin belägenhet
synes kunna bereda högskolan goda möjligheter till utvidgning i naturlig
anknytning till högskolans nuvarande byggnader.
Styrelsen vill dock i detta sammanhang erinra om att man icke för närvarande
kan överblicka vid vilken tidpunkt inom kvarteret belägna byggnader
kunna bliva frigjorda frän sitt nuvarande ändamål. För tekniska hög
2
— llihang till riksdagens protokoll HUS. 1 sand. Nr SJ9.
opaginerad Kontrollera mot PDF
18 Kangl. Maj:ts proposition nr SI9.
skolans del lägger förhandenvarande situation på arbetsmarknaden hinder i
vägen för färdigställande av påbörjad utbyggnad av högskolan i den takt
generalplanen förutsatt. Vad angår farmaceutiska institutet har statsmakterna
ännu icke tagit ställning till den av särskilda sakkunniga behandlade frågan om
farmaceututbildningens ordnande och i samband därmed föreslagen nybyggnad
för institutet. Slutligen vill styrelsen erinra om att gamla tekniska högskolans
och bergsskolans byggnader äro upptagna i förteckningen över byggnadsminnesmärken.
Beträffande såväl de av Stockholms stad uppgivna kostnaderna
för den tomtmark, som redan är av staden upplåten för högskolan,
som principerna för fördelningen av dylika kostnader mellan staten och staden,
förutsätter styrelsen att desamma bliva föremål för närmare prövning vid
fortsatta förhandlingar. Ävenledes utgår styrelsen från att ingående utredning
och beräkning beträffande värdet av den ifrågasatta överlåtelsen av kvarteret
Vega verkställas, innan ytterligare markupplåtelser medgivas från statens sida.
Departementschefen.
Stockholms högskolas betydelse för vetenskaplig forskning och undervisning
samt för svensk andlig odling över huvud taget torde vara odiskutabel. Att
högskolan under gångna år i vissa avseenden utvecklats efter riktlinjer, som
icke gå fria från kritik, förändrar på intet sätt helhetsbilden och bör i varje
fall icke få lägga hinder i vägen för en nödvändig konsolidering och fortsatt
utveckling med statligt stöd. De utredningar, som förebragts rörande högskolans
ekonomiska ställning, ha på ett övertygande sätt visat, att högskolan
är beroende av det allmännas ekonomiska stöd för att kunna fortsätta sin
verksamhet i oförminskad omfattning. Än mera framträdande är naturligtvis
behovet av bistånd från det allmännas sida, då fråga är om en upprustning
av högskolan. Att en betydande, både personell och materiell upprustning är
av nöden för att sätta den i stånd att uppnå och bibehålla paritet med statsuniversiteten
har påvisats av ett flertal utredningar, i främsta rummet universitetsberedningen,
socialvetenskapliga forskningskommittén och naturvetenskapliga
forskningskommittén.
Med hänsyn till högskolans betydelse ur allmän synpunkt kan enligt min
mening staten i detta läge icke gärna undandraga sig att ekonomiskt stödja
och främja högskolan. Då även Stockholms stads vilja att jämväl i fortsättningen
liksom hittills lämna högskolan ett verksamt stöd på flerfaldiga sätt
dokumenterats, har det synts mig angeläget att få statens och stadens framtida
ställning till högskolan reglerade genom avtal. Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillkallade jag därför i juni förra året särskilda sakkunniga med
uppdrag att förhandla med representanter för Stockholms stad och högskola
rörande denna fråga och därmed sammanhängande spörsmål.
Det av den statliga förhandlingsdelegationen framlagda förslaget till avtal
innebär i huvudsak, att högskolans nuvarande karaktär av enskild stiftelse icke
ändras men att statens inflytande över högskolan förstärkes i väsentliga hänseenden.
Högskolans stat skall bland annat årligen efter yttrande av Stock
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
holms stadsfullmäktige och sedan riksdagen anvisat ifrågakommande anslag
fastställas av Kungl. Maj:t, som även i övrigt skall äga att efter stadskollegiets
och högskolans hörande meddela föreskrifter i fråga om högskolans organisation
och verksamhet. Statsmakterna få sålunda ett avgörande inflytande
på kostnadsramens fastställande.
Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av avtalet innebära dessa sammanfattningsvis,
att kostnader, vartill högskolans egna medel icke förslå
(anslagssumman), skola fördelas mellan staten och staden på så sätt, att
när anslagssumman icke överstiger 4,8 miljoner kronor, staden skall bidraga
med 1/4 av densamma, dock lägst med 700 000 kronor, och staten ansvara
för återstoden. Överstiger anslagssumman 4,8 miljoner kronor, skall stadens
bidrag utgå med 1,2 miljoner kronor och resten täckas av staten.
Avtalet innebär sålunda icke någon förpliktelse att omedelbart påbörja en
upprustning utan avser i huvudsak endast att i stora drag reglera formerna för
och den inbördes storleksordningen av statens och stadens gemensamma ekonomiska
insatser för högskolans verksamhet. Avtalet, som redan godtagits av
Stockholms stad och högskolan, synes mig även för statens del kunna accepteras
i oförändrat skick. Gentemot statskontoret, som icke kunnat förorda, att
staten skulle ikläda sig de ekonomiska förpliktelser, som skulle följa med
avtalet, vill jag i detta sammanhang anföra, att några dylika förpliktelser av
för staten juridiskt bindande karaktär icke äro nödvändiga konsekvenser av
avtalet. Kungl. Maj:t och riksdagen få nämligen frihet att i sista instans
bestämma storleken av den s. k. anslagssumman och fastställa detaljerad stat
för högskolan.
Genom avtalet avses sålunda icke att garantera högskolan ett visst minimitillskott
av statsmedel på sätt statskontoret synes ha uppfattat dess ordalydelse.
Ehuru jag således icke anser mig böra påkalla några förändringar av avtalet,
sådant det nu föreligger, finner jag det dock befogat att göra några kommentarer
i fråga om vissa detaljbestämmelser.
Enligt avtalet skall för mottagande av donation, som avser annat än tillfälligt
ändamål, erfordras universitetskanslerns tillstånd. Denna föreskrift har
sin motsvarighet för universiteten. Jag förutsätter dock, att kanslern i tveksamma
fall och i fråga om donationer av större omfattning, som kunna komma
att medföra framtida anspråk på ekonomiskt stöd från statens sida, kommer
att underställa Kungl. Maj:t ärendet för prövning. Från statens sida torde
smärre invändningar även i övrigt kunna riktas mot vissa bestämmelser, t. ex.
föreskrifterna angående styrelsens sammansättning. Jag vill dock understryka
vad som säges i specialmotiveringen till avtalets punkt IV c, nämligen att
Kungl. Maj:t icke skall vara bunden av de förslag till statliga representanter
i styrelsen, som skola avgivas av stadskollegiet och högskolans lärarråd var
för sig.
Med anledning av vad statskontoret anfört rörande löneförhållandena vid
20
Kungl. Maj ds ''proposition nr 219.
Stockholms högskola, må framhållas, att utredning för närvarande pågår
rörande detta och övriga detaljspörsmål, som sammanhänga med statens
inträde såsom ekonomisk intressent i högskolan.
Mot den föreslagna giltighetstiden för avtalet har jag ingen erinran.
Därest framdeles behov skulle uppstå av smärre jämkningar i avtalsbestämmelserna,
förutsätter jag, att för vidtagande av erforderliga ändringar riksdagens
samtycke icke skall behöva inhämtas.
I bidragen från staten och staden ingår icke värdet på tomter och byggnader,
som upplåtits eller komma att upplåtas till högskolan. Parterna förklara
sig i stället villiga att, i den mån så erfordras, vidtaga möjliga och lämpliga
åtgärder för att ställa välbelägen mark till högskolans förfogande. De
sakkunniga ha vidare framhållit, att högskolans föreliggande byggnadsbehov
icke kan tillgodoses inom ramen för de av högskolan nu disponerade tomterna.
Av skäl, som de sakkunniga anfört, anser jag därför, att de närmast aktuella
behoven av tomtmark böra tillgodoses av staten. Jag har icke heller någon
erinran mot förslaget, att det staten tillhöriga kvarteret Vega (Drottninggatan
95 A och B) med därå uppförda byggnader reserveras för Stockholms högskolas
behov. Dock synes det, såsom byggnadsstyrelsen framhåller, för närvarande
vara omöjligt att överblicka, när de inom kvarteret belägna byggnaderna
kunna frigöras från sina nuvarande ändamål. Även socialinstitutets
lokalfråga bör i detta sammanhang uppmärksammas. Institutet delar för närvarande
lokaler med högskolans socialvetenskapliga institut och förslag har
flera gånger väckts att flytta de båda institutionerna till tekniska högskolans
gamla lokaler i kvarteret Vega. Jag finner en sådan lösning i princip önskvärd
men anser mig icke nu böra taga definitiv ställning till frågan om dispositionen
av de staten tillhöriga byggnaderna i nämnda kvarter.
Vidare förutsätter jag, i likhet med byggnadsstyrelsen, att en ingående utredoch
beräkning beträffande värdet av överlåtelsen av kvarteret Vega verkställes,
innan ytterligare markupplåtelser medgivas från statens sida.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna ifrågavarande
avtal mellan staten, Stockholms stad och Stockholms högskola
om högskolans framtida ställning;
dels ock medgiva, att det kronan tillhöriga kvarteret Vega
vid Drottninggatan i Stockholm med därå uppförda byggnader
må reserveras för Stockholms högskolas framtida behov.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.
21
in. Göteborgs högskolas framtida ställning.
Högskolans ekonomiska förhållanden.
Göteborgs högskola, som grundades år 1887, har liksom Stockholms högskola
tillkommit utan statlig medverkan. Högskolans ekonomiska grundval
utgjordes till en början enbart av donationer. Från och med år 1918 har högskolan
emellertid åtnjutit ett med åren växande ekonomiskt stöd från Göteborgs
stad. År 1946 uppgick det kommunala anslaget till drygt 200 000 kronor.
För år 1947 uppgick stadens bidrag till i runt tal 240 000 kronor, medan
högskolans egna inkomster utgjorde i runt tal 395 000 kronor. Göteborgs stad
har även på mångahanda andra sätt visat sitt intresse för högskolan. Högskolans
ekonomiska ställning är dock sådan, att högskolan under nu rådande
förhållanden saknar utvecklingsmöjligheter, vilket även uppvisats av de sakkunniga
för utredning och förhandlingar rörande högskolans framtida ställning.
Redan utan någon som helst utvidgning av verksamheten äro vissa utgiftsposter
i starkt behov av ökning.
De inledningsvis omnämnda statliga utredningarna ha även givit vid handen,
att det föreligger ett starkt behov av att Göteborgs högskola erhåller väsentligt
ökade resurser i fråga om undervisning och forskning. Det utvecklingsprogram
för högskolan, som dessa utredningar föreslagit, har genomgåtts och
kostnadsberäknats av de sakkunniga. Därvid har hänsyn även tagits till av
högskolans lärarråd uttalade önskemål. De sakkunniga ha även upptagit vissa
frågor, som de nämnda statliga utredningarna icke behandlat, nämligen högskolans
behov av forskarstipendier samt anslag till årsskrift, kansli och
bibliotek.
Liksom beträffande Stockholms högskola är utvecklingsprogrammet avsett
att genomföras i två etapper. Till den första (Etapp I) ha hanförts sadana
befattningar och anslag, som ansetts omedelbart böra inrättas, och till den
senare (Etapp II) sådana, som äro avsedda att framdeles och efter hand inrättas.
Syftet med dessa beräkningar har varit detsamma som med motsvarande
beräkningar för Stockholms högskolas vidkommande, nämligen att endast
angiva en kostnadsram, inom vilken utgifterna för högskolans upprustning
torde komma att stanna vid nuvarande penningvärde.
Resultatet av de verkställda kostnadsberäkningarna framgår av efterföljande
budgetsammandrag, avseende förhållandena år 1948 samt efter förverkligandet
av utvecklingsprogrammets båda etapper.
Utredningen visar sålunda, att upprustningsprogrammet, sådant det f. n.
föreligger, skulle medföra en ökning av högskolans utgifter från i budgeten för
1948lberäknade 717 049 kronor till 1 196 848 kronor efter förverkligandet av
dess etapp I och till 1 573 900 kronor efter förverkligandet av dess etapp II.
Anslagssumman, varmed förstas den del av högskolans utgifter, som icke
opaginerad Kontrollera mot PDF
fcO
fcO
Sammandrag.
Utgifter:
1948
Etapp I
Etapp II
Brist................
2 770: 08
—
—
_. _
Löner och arvoden ...........
525 551: 60
939 719
—
1293 771:40
Pensioner..............
21 455: 93
21 455
93
21 455: 93
Pensionsunderstöd............
393: —
393
—
393: —
Anke- och pupillpensioner.........
38 113: 60
52 776
—
52 776: —
Rese- och studiestipendier........
63 455: —
63 455
—
63 455: —
Särskilda anslag..............
31 290: —
53 030
—
76 030: —
Fastigheter och inventarier (inkl. ljus och
värme).................
18000: —
24 000
—
24 000: —
Tryckningskostnader............
6 020: —
22 020
—
22 020: —
Diverse omkostnader............
10 000: —
20 000
—
20 000: —
717 049: 21
1 196 848
93
1 573 901: 33
Inkomster:
Fonder och gåvor.............
358 332: 53
340 681: 73
342 681: 73
Hyror...................
2 900: —
2 900: —
2 900: —
Avgifter...................
27 800: — 389 032: 53
2 800:— 346 381:73
2 800:— 348 381:73
Anslagssumma ...............
328 016: 68'')
850 467: 20
1 225 519: 60
717 049: 21
1 196 848: 93
1 573 901: 33
J) Därav statsanslag (till 3 docentstipendier, gästföreläsare och idrottslärare) kronor 51 843: 80 och anslag av Göteborgs stad kronor 276 172: 88.
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
23
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 819.
täckes av högskolans egna medel, beräknas efter genomförandet av etapp I
uppgå till 850 467 kronor och efter genomförandet av etapp II till 1 225 519
kronor.
Förslag till avtal mellan staten, staden och Göteborgs högskola
angående högskolans framtida ställning.
Det av den statliga förhandlingsdelegationen framlagda förslaget till
avtal har följande lydelse:
I syfte att genom samverkan mellan staten och Göteborgs stad trygga Göteborgs
högskolas fortsatta utveckling har mellan staten,. Göteborgs stad och
högskolan — under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens samt stadsfullmäktiges
i Göteborg och styrelsens för högskolan godkännande — träffats
följande överenskommelse:
I. Av högskolans styrelse upprättat förslag till stat för högskolan, avseende
tiden den 1 juli—den 30 juni (budgetår) samt upptagande på inkomstsidan
högskolans för året disponibla egna medel och på utgiftssidan för året beräknade
driftkostnader, såsom löne- och pensionskostnader samt omkostnader i
övrigt, skall årligen före den 1 juni kalenderaret närmast före det budgetar,
statförslaget avser, ingivas dels till Kungl. Maj:t och dels till stadsfullmäktige,
som över förslaget avgiva yttrande till Kungl. Maj:t. Stat för högskolan fastställes
av Kungl. Maj:t.
I fastställd stat upptagen utgiftspost må ej överskridas eller, anvandas tor
annat än avsett ändamål, där ej Kungl. Maj:t på grund av särskilda förhållanden
lämnat tillstånd härtill.
II. Till bestridande av den utgiftssumma, som enligt den fastställda staten
icke täckes av högskolans egna medel — (anslagssumman) — skola staten
och staden bidraga enligt följande grunder:
a) Intill dess anslagssumman uppgår till 825 000 kronor, bidrager staden
med 275 000 kronor och ansvarar staten för återstoden. När anslagssumman
uppgår till mer än 825 000 kronor, utgör stadens bidrag dels 1/3. av 825 000
kronor, dels ock 1 /4 av det belopp, varmed anslagssumman överstiger 825 000
kronor, dock att, därest ej framdeles annat överenskommes mellan staten och
staden, stadens sammanlagda bidrag icke skall överstiga 400 000 kronor.
Har Kungl. Maj:t lämnat tillstånd, som avses i mom. I andra stycket, skall
sålunda tillkommet utgiftsbelopp inräknas i anslagssumman.
b) I statens och stadens bidrag inräknas icke värdet å tomter eller byggnader,
som de upplåtit eller må komma att upplåta till högskolan.
c) Statens och stadens bidrag utbetalas till högskolan efter rekvisition kvartalsvis
i förskott och i man av behov.
III. Staten påtager sig kostnaderna för eventuellt erforderliga nybyggnader
för högskolan, i den mån medel från annat hall icke sta till förfogande
för ändamålet. Staden åter förbinder sig att härför ställa välbelägen och lämplig
tomtmark till förfogande.
IV. Högskolan bibehålies vid sin ställning såsom enskild stiftelse under
ledning av en på nedan angivet sätt sammansatt styrelse; skolande dock härutinnan
följande särskilda bestämmelser gälla:
a) För mottagande av donation, som avser annat än tillfälligt ändamal,
erfordras universitetskanslerns tillstånd.
b) Högskolan tillhörig fastighet må icke intecknas, försäljas eller annor
-
24 Kungl. Maj:ts ''proposition nr £19.
ledes överlåtas utan Kungl. Maj:ts godkännande, ej heller må fastighet av högskolan
genom köp eller byte förvärvas utan sådant godkännande.
c) Kungl. Maj:t äger i övrigt efter högskolans hörande meddela de föreskrifter
ifråga om högskolans organisation och verksamhet, som Kungl. Maj:t
finner erforderliga eller lämpliga, skolande förslag till föreskrifter, som innebära
ändring av statuterna för högskolan, underställas jämväl stadsfullmäktige
för yttrande.
Härvid förutsättes emellertid
att högskolans styrelse skall bestå av minst tio, högst tolv ledamöter av
vilka
ordföranden och tre ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t,
tre ledamöter utses av stadsfullmäktige,
en ledamot utses av Kungl. vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg,
en ledamot utses av Hvitfeldtska högre allmänna läroverkets och Vasa högre
allmänna läroverks förenade kollegier samt
en ledamot är högskolans rektor;
ankommande det på Kungl. Maj:t att, när så befinnes lämpligt, efter stadskollegiets
och högskolans hörande bestämma om utseendet av ytterligare högst
två styrelseledamöter;
samt att högskolans förvaltning och räkenskaper årligen skola granskas av
fyra revisorer, av vilka Kungl. Maj:t och stadsfullmäktige vardera utse två.
. Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1948 eller den senare dag, Kungl.
Maj:t bestämmer, dock senast den 1 juli 1949, och gäller till och med den
30 juni 1964. Därest avtalet icke av någon part uppsäges minst två år före
avtalstidens utgång, förlänges avtalets giltighetstid varje gång med femton år.
Detta avtal har upprättats i tre likalydande exemplar, av vilka parterna
tagit var sitt.
Göteborg den 19 januari 1948.
För staten:
Malte Jacobsson Joh. Dillner Gunnar Gunnarsson
För staden:
J. A. Fagerberg G. H. Hansson Nils Holmberg
För Göteborgs högskola:
Axel Boethius Sven Em. Ohlon Curt Weibull
Sven Larsson
Ernst Jungen
Hjalmar Wijk
Såsom allmän motivering för avtalet har den statliga förhandlingsdelegationen
anfört bland annat följande.
Vid de med stadens representanter förda förhandlingarna har det i första
hand gällt att finna en avvägning av statens och stadens bidrag till den del
av högskolans utgifter — i avtalet kallad »anslagssumman» — som icke täckes
av högskolans egna medel. Av utredningen framgår, att såsom en följd av den
planerade upprustningen och vid i övrigt oförändrade förhållanden anslagssumman
skulle stiga från för 1948 beräknade 328 016 kronor — varav staten
skulle bidraga med samma belopp, som beviljats för budgetåret 1947/48, eller
51 843 kronor och staden med 276 172 kronor — till 850 467 kronor efter för
-
25
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.
verkligandet av utvecklingsprogrammets etapp I och till 1 225 519 kronor efter
förverkligandet av dess etapp II. Med hänsyn till sina betydande utgifter för
kulturella ändamål har staden icke ansett sig kunna gå med på någon mera
väsentlig ökning av sitt nuvarande bidrag till högskolan. Överenskommelsen
beträffande statens och stadens årliga bidrag till högskolan har därför fått
följande utformning (punkt II a). Intill dess anslagssumman uppgår till 825 000
kronor, skall staden bidraga med 275 000 kronor, och staten ansvarar för
återstoden. När anslagssumman uppgår till mer än 825 000 kronor, skall
stadens bidrag utgöra dels 275 000 kronor, dels ock en fjärdedel av det belopp,
varmed anslagssumman överstiger 825 000 kronor, dock att, därest ej framdeles
annat överenskommes mellan staten och staden, stadens sammanlagda
bidrag icke skall överstiga 400 000 kronor. Att det i avtalet förutsatts, att
överenskommelse kan komma att träffas om högre kommunalt bidrag än
400 000 kronor om året, beror på möjligheten av att under avtalstiden förhållandena
i ett eller annat avseende ändras därhän, att det måste anses skäligt
att staden ökar sitt bidrag till högskolan utöver 400 000 kronor.
Innebörden av den här refererade överenskommelsen är sålunda, att staten
kommer att svara för den större delen av den av utvecklingsprogrammets förverkligande
föranledda utgiftsökningen. Statens bidrag till högskolan skulle
dock — vid i övrigt oförändrade förhållanden — efter genomförandet av programmets
första etapp understiga sammanlagda beloppet av högskolans egna
medel och stadens bidrag. Fördelningen skulle enligt överenskommelsen bli
följande:
högskolans medel ...................kronor 346 381
stadens bidrag..................... » 281 367 kronor 627 748
statsanslag ..................................... »_569 100
Kronor 1 196 848.
Statens bidrag skulle sålunda täcka c:a 47,5 procent av utgifterna.
Efter förverkligandet av programmets andra etapp skulle visserligen —
under nyssnämnda förutsättning — statens bidrag överstiga sammanlagda
beloppet av högskolans egna medel och stadens bidrag, dock icke mer än att
statsbidraget skulle täcka c:a 54 procent av den i detta läge beräknade utgiftssumman.
Beträffande frågan om högskolans framtida ställning till
staten och principerna för statens medbestämmanderätt anför förhandlingsdelegationen
följande.
Högskolan har en fast förankring i Göteborgs samhälle. Dess verksamhet har
i 56 år upprätthållits utan statligt ekonomiskt stöd. Den har finansierats av
högskolans egna donationer, under de 29 sista åren med bidrag av staden. Det
har från såväl stadens som högskolans sida framhållits som ett angeläget
önskemål, att högskolan, även efter det den erhållit statsbidrag till driftkostnaderna,
får behålla sin nuvarande ställning av fri stiftelse, vars närmaste ledning
utövas av dess styrelse. Endast under sådana förhållanden torde högskolan
även i fortsättningen kunna påräkna något mera betydande intresse
från stadens och dess medborgares sida..
Sakkunniga biträda denna uppfattning, och i avtalet ha bestämmelser i
detta syfte intagits (punkt IV). Beträffande styrelsen innehålla dessa (punkt
IV c) endast föreskrifter om dess sammansättning, en fråga, som är av betydande
intresse för staden. Detaljföreskrifter rörande styrelsens befogenheter
26
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.
synas böra ingå i högskolans statuter och andra föreskrifter, som Kungl. Maj:t
enligt punkt IV c) i avtalet skall äga utfärda.
Styrelsen skall enligt avtalet (punkt IV c) bestå av minst 10, högst 12 ledamöter,
av vilka ordföranden och tre ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t,
tre ledamöter utses av stadsfullmäktige, en ledamot av Kungl. vetenskapsoch
vitterhetssamhället i Göteborg, en ledamot av Hvitfeldtska högre allmänna
läroverkets och Vasa högre allmänna läroverks förenade kollegier samt
en ledamot är högskolans rektor. Denna sammansättning innebär i jämförelse
med den nuvarande en stor förändring. Statens representation i styrelsen ökas
från en till fyra ledamöter. Staden mister en av sina representanter, och Göteborgs
museistyrelse förlorar rätten att utse ledamot i högskolans styrelse. Sistnämnda,
av historiska skäl betingade representation i styrelsen kan icke längre
anses motiverad, eftersom museet numera är att betrakta som en rent kommunal
institution.
Bestämmelsen om att det ankommer på Kungl. Maj:t att, när så befinnes
lämpligt, efter stadskollegiets och högskolans hörande besluta om utseende av
ytterligare högst två styrelseledamöter har tillkommit för att möjliggöra en
eventuell samordning av den planerade medicinska undervisningen i Göteborg
med högskolan. Därest en dylik samordning skulle komma till stånd i den
formen, att högskolans styrelse skall utöva ledningen jämväl av den medicinska
undervisningen i staden, synes det enligt de sakkunnigas uppfattning lämpligt,
att styrelsen utökas med en representant för denna un der vi .''•ning (eventuellt
dekanus) samt att Göteborgs läkaresällskap tillerkännes rätt att utse en styrelseledamot.
Beträffande styrelsens ställning har från stadens och högskolans sida framställts
det önskemålet, att styrelsen i största möjliga utsträckning måtte få
behålla sina nuvarande befogenheter. Det har dock därvid framhållits, att det
icke syntes nödvändigt, att styrelsen alltfort skulle äga utnämna högskolans
professorer och endast vara skyldig underställa Kungl. Maj:t utnämningarna
för stadfästelse. Högskolans professorer skulle i stället tillsättas i samma ordning
som statsuniversitetens professorer. Samma skulle gälla även nytillkommande
ordinarie lärartjänster (laborator och preceptor). I övrigt skulle styrelsen
få bibehålla den nuvarande rätten att förordna befattningshavare vid
högskolan. Den skulle således även i fortsättningen tillerkännas rätt att
förordna eller tillsätta docenter, biträdande lärare, lektorer, tillfälligt engagerade
lärare och kursgivare, assistenter, amanuenser, kanslipersonal, vaktmästare,
dock att docentförordnanden skulle underställas universitetskanslern
för stadfästelse;
tillsätta docentstipendier;
bevilja tjänstledigheter och förordna vikarier, dock att förordnande att förestå
professorsämbete eller att uppehålla undervisningen i något examensämne
skulle underställas universitetskanslern för stadfästelse.
Styrelsen skulle således enligt stadens och högskolans mening bibehålla sina
hittillsvarande befogenheter i en del fall, där i fråga om statsuniversiteten
beslutanderätten tillkommer kanslern. En på så sätt förenklad behandling av
en rad ärenden av mindre vikt syntes dem stå i god överensstämmelse med den
decentralisering av förvaltningen, som numera allmänt krävdes, och som i
en del här berörda avseenden redan börjat tillämpas vid vissa fackhögskolor.
Även i övrigt syntes det lämpligt, att styrelsen bibehölles vid sin nuvarande
ställning som högskolans närmaste förvaltande och beträffande lärarna disciplinära
myndighet. Det skulle sålunda alltjämt tillkomma styrelsen att utfärda
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
föreskrifter för högskolan i den särskilda ordningsstadga, varom i § 26 av nu
gällande statuter funnes stadgat.
Enligt de sakkunnigas mening torde den reglering av högskolans framtida
förhållanden, som åsyftas med det ingångna avtalet, påkalla, att i åtskilliga
avseenden nya bestämmelser meddelas om högskolans förvaltning och verksamhet.
Bland annat torde det komma att visa sig lämpligt att utfärda nya
statuter för högskolan. Såsom redan berörts, tillkommer det enligt bestämmelse
i punkt IV c) i avtalet Kungl. Maj:t att efter högskolans och i vissa fall stadens
hörande meddela dylika bestämmelser. De sakkunniga, som icke ansett sig
böra i förevarande sammanhang framlägga förslag till sådana bestämmelser,
utgå emellertid ifrån, att vid utarbetandet av och ställningstagandet till förslag
i förevarande hänseenden de av högskolan och staden uttalade önskemålen
vinna beaktande i all den utsträckning, som befinnes möjlig och lämplig. En
fullständig likriktning av högskolan i förhållande till universiteten är enligt
de sakkunnigas mening ej nödvändig eller ens önskvärd. Stor hänsyn bör tagas
till förefintliga traditioner, speciella förhållanden och lokala önskemål.
En följd av att staten kommer att med staden dela ansvaret för högskolans
fortbestånd och utveckling blir, att stadens nuvarande befogenheter i förhållande
till högskolan på väsentliga punkter komma att förändras.
Utan ändring kvarstå endast den av drätselkammaren omhänderhavda
uppgiften att förvalta högskolans fonder och rätten att utse två revisorer.
Stadsfullmäktige mista sitt hittillsvarande dominerande inflytande i högskolans
styrelse: Rätten att på därom av styrelsen efter lärarrådets hörande
framställt förslag besluta om ändring av högskolans statuter överflyttas på
Kungl. Maj:t, varvid dock stadsfullmäktige skola äga rätt att yttra sig över
förslaget (punkt IV c). Liknande blir förhållandet med styrelsens förslag till
budget, som skall stadfästas av Kungl. Maj:t efter stadsfullmäktiges hörande
(punkt I). Den stadsfullmäktige för närvarande tillkommande rätten att godkänna
till högskolan gjorda donationer överflyttas på universitetskanslern
(punkt IV a).
Beträffande giltighetstiden för avtalet har förhandlingsdelegationen
framhållit följande.
Därest, såsom i det föregående berörts, planerad medicinsk undervisning i
Göteborg skulle komma att från höstterminen 1948 samordnas med högskolan,
kan det bli önskvärt att ifrågavarande avtal träder i kraft den 1 juli 1948.
Eljest synes, med hänsyn till att staden redan fattat beslut om bidrag till
högskolan för hela kalenderåret 1948 och till behovet av nödig tid för förberedelser
i olika avseenden, avtalet böra träda i kraft den 1 juli 1949. I fråga
om avtalets giltighetstid har stadgats, att det gäller till och med den 30 juni
1964 eller alltså under 15 år från den 1 juli 1949. Med hänsyn främst till vikten
för högskolan att kunna arbeta under ekonomiskt trygga förhållanden ha parterna
från början tänkt sig ett avtal med obegränsad giltighetstid. Stadens
krav på att icke vara avtalsenligt bunden för ett större årligt bidrag än 400 000
kronor är emellertid enligt de sakkunnigas mening icke ur statens synpunkt
förenligt med ett icke tidsbegränsat avtal annat än om avtalet tillika innehåller
bestämmelse, att stadens bidrag skall i skälig mån ökas, därest en mera
avsevärd rubbning sker i de allmänna förutsättningarna för avtalet, exempelvis
genom en mera väsentlig sänkning av penningvärdet. Från statens representanters
sida har därför påyrkats, att i en situation som den sistnämnda
staten skulle äga uppsäga det till tiden eljest obegränsade avtalet, därest par
-
28
Kungl. May.ts ''proposition nr 219.
terna icke kunde enas om en skälig jämkning av stadens bidrag. Då staden
icke velat biträda detta förslag, har i stället avtalets giltighetstid begränsats
på sätt ovan nämnts med bestämmelse tillika, att giltigheten av avtalet för
varje gång förlänges med 15 år, om det ej av någon part uppsäges inom viss
tid före dess utlöpande. Vissa skäl för en på så sätt begränsad avtalstid kunna
anföras ur statens synpunkt. Det torde dock kunna förutsättas, att varken
staten eller staden vid en uppsägning av avtalet kommer att vidtaga åtgärder,
som skulle ställa högskolan inför oöverkomliga svårigheter.
Remissyttranden m. m.
Göteborgs stadsfullmäktige ha den 26 februari 1948 beslutat för egen del
godkänna det den 19 februari 1948 dagtecknade avtalet mellan staten, Göteborgs
stad och styrelsen för Göteborgs högskola angående högskolans fortsatta
utveckling och bestånd.
Styrelsen för Göteborgs högskola har för sin del beslutat godkänna det
ingångna avtalet.
Lärarrådet vid. Göteborgs högskola har funnit avtalet tillfredsställande och
starkt framhävt det nära sambandet mellan statens ökade inflytande över högskolan
och dess ekonomiska insatser för densamma. Lärarrådet framhåller särskilt
betydelsen av att högskolan alltjämt behåller den fasta''förankring, den
äger i staden Göteborg, samt att högskolans styrelse och lärarråd i största
möjliga utsträckning få behålla sina nuvarande befogenheter.
Universitetskanslern tillstyrker den statliga förhandlingsdelegationens förslag
till avtal och framhåller, att vad han anfört rörande det på de flesta punkter
likalydande avtalet mellan staten, Stockholms stad och Stockholms högskola
även äger tillämpning på Göteborgsavtalet. Kanslern anför vidare:
I detta sistnämnda avtal stadgas i punkt III, att staten påtager sig kostnaderna
för eventuellt erforderliga nybyggnader för högskolan, i den mån medel
från annat håll icke stå till förfogande för ändamålet, under det att staden
förbinder sig att ställa välbelägen och lämplig tomtmark till förfogande. Jag
förutsätter, att statsmakterna skola äga att i varje särskilt fall pröva såväl
behovet av nybyggnad som byggnadsprogrammet.
Avtalet skulle träda i kraft den 1 juli 1948 eller den senare dag Kungl. Maj:t
bestämde, dock senast den 1 juli 1949, och gälla till och med den 30 juni 1964.
I betänkandet framhålla de sakkunniga, att det kan bli önskvärt, att avtalet
träder i kraft redan den 1 juli 1948, därest den planerade medicinska undervisningen
i Göteborg skulle komma att från höstterminen 1948 samordnas med
högskolan. Eljest synes — fortsätta de sakkunniga — med hänsyn till att
staden redan fattat beslut om bidrag till högskolan för hela kalenderåret 1948
och till behovet av nödig tid för förberedelser i olika avseenden, avtalet böra
träda i kraft den 1 juli i949.
Såvitt jag nu kan bedöma, torde det vara föga sannolikt, att man redan
hösten 1948 kan påbörja medicinsk undervisning i Göteborg, men även om så
skulle bli fallet, torde det vara nödvändigt, att särskilda anordningar vidtagas
för ledningen av den medicinska läroanstalten under den allra första tiden. Jag
hemställer därför, att Kungl. Maj:t ville föreskriva, att avtalet skall träda i
kraft den 1 juli 1949.
29
Kungl. Maj ds proposition nr 219.
Statskontoret hänvisar i huvudsak till vad ämbetsverket i utlåtande anfört
beträffande avtalet angående Stockholms högskolas framtida ställning. Enligt
statskontorets mening tala emellertid starkare skäl för ett understödjande med
statsmedel av Göteborgs högskola än av högskolan i Stockholm.
Departementschefen.
Göteborgs högskola utgör liksom sin systerinstitution i Stockholm en omistlig
länk i vårt lands högskoleorganisation. Jag är därför beredd att även i fråga
om Göteborgs högskola tillstyrka, att staten inträder vid Göteborgs stads sida
såsom ekonomisk intressent i syfte att trygga högskolans utveckling för framtiden.
Vad jag tidigare anfört ifråga om det föreslagna avtalet mellan staten,
Stockholms stad och Stockholms högskola äger i motsvarande delar tillämpning
även beträffande det på de flesta punkter likalydande Göteborgsavtalet.
Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av avtalet innebära dessa i
huvudsak, att intill dess anslagssumman uppgår till 825 000 kronor, skall staden
bidraga med 275 000 kronor, och staten ansvara för återstoden. När
anslagssumman uppgår till mer än 825 000 kronor, skall stadens bidrag utgöra
dels 1/3 av 825 000 kronor och dels 1/4 av det belopp, varmed anslagssumman
överstiger 825 000 kronor, dock att stadens sammanlagda bidrag icke
skall överstiga 400 000 kronor.
Jag vill särskilt fästa uppmärksamheten på en punkt, där de båda avtalen
skilja sig ifrån varandra, nämligen i fråga om upplåtelser av tomter och byggnader.
Enligt Stockholmsavtalet inräknas i anslagssumman även anslag till
byggnads- och därmed sammanhängande kostnader av engångsnatur, under
det att enligt Göteborgsavtalet staten ensam påtager sig kostnaderna för
eventuellt erforderliga nybyggnader för högskolan, i den mån medel från
annat håll icke stå till förfogande för ändamålet. Göteborgs stad skall däremot
ställa välbelägen och lämplig tomtmark till förfogande. Jag har icke funnit
anledning till erinran mot denna bestämmelse i Göteborgsavtalet, enär densamma
— efter vad man nu kan bedöma — icke kommer att fa några större
konsekvenser. Därtill kommer, att statsmakterna alltid äga att i varje särskilt
fall pröva såväl behovet av nybyggnad som byggnadsprogrammet.
Mot detaljbestämmelserna i avtalet har jag icke funnit anledning till
erinran. Jag förutsätter dock, att vad som anförts i specialmotiveringen till
Stockholmsavtalet angående innebörden av vissa uttryck, såsom »egna medel»,
skall gälla även för motsvarande uttryck i avtalet för Göteborgs högskola.
Beträffande tidpunkten för avtalets ikraftträdande ansluter jag mig till de
synpunkter, som anförts av kanslern, och förordar sålunda, att avtalet träder
i kraft den 1 juli 1949.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
30
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 219.
att bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna ifrågavarande
avtal mellan staten, Göteborgs stad och Göteborgs högskola om
högskolans framtida ställning, att träda i kraft den 1 juli 1949.
IV. Vissa anslagsfrågor.
1. Stockholms högskola: Bidrag till täckande av driftsunderskott.
Såsom framgår av utredningen om Stockholms högskolas ekonomiska förhållanden
har högskolan under en följd av år haft betydande driftsunderskott,
som kunnat täckas endast genom bidrag från enskilda donatorer via högskolans
s. k. stödfond. För 1948 har underskottet icke kunnat antagas bli lägre
än 175 000 kronor. I denna summa har då icke inräknats någon ökning av
1945 års kostnader för löner och arvoden. Den beräknade ökningen härutinnan
ingår i stället i utredningsmännens kalkyl över kostnaderna för upprustningsprogrammets
genomförande. Man synes vidare på olika håll ha räknat med
att i högskolans budget uppkommande brister även i fortsättningen skulle
kunna täckas genom tillskott ur stödfonden, intill dess anstaltens ekonomiska
förhållanden reglerats genom avtal mellan staten och staden.
Nu har emellertid högskolan i skrivelse den 6 december 1947 till de sakkunniga
för utredning rörande Stockholms högskolas framtida ställning begärt,
att de sakkunniga skulle hos staten och staden utverka ett större anslag för
täckande av det i förhållande till tidigare gjorda beräkningar väsentligt större
driftsunderskott, som kunde beräknas för tiden till den 1 juli 1949, då det om
högskolan ingångna avtalet skulle träda i kraft. Till stöd för sin anhållan har
högskolan anfört i huvudsak följande.
Vid en inom högskolan nyligen verkställd utredning hade — under förutsättning
att inga större förändringar i inkomst- och utgiftsposterna ägde rum
— de beräknade underskotten beräknats till 150 000 kronor för första halvåret
1948 och till 185 000 kronor för senare delen av samma år. Första halvåret
1949 beräknades lämna ett lika stort underskott som sista halvåret 1948.
Anledningen till att bristen för budgetåret 1948/49 beräknades till högre belopp
vore, att vissa inkomster ansåges icke vara att påräkna längre än till den 1 juli
1948 och inte kunde tänkas ersatta av andra.
I avsikt att visa högskolans goda vilja till sparsamhet hade nu, om än med
största tvekan, den beräknade bristen för budgetåret 1948/49 nedskurits till
300 000 kronor. Vilken eller vilka delar av högskolan, som skulle drabbas
av denna beklagliga nedskärning, kunde för närvarande inte avgöras. Framhållas
måste emellertid, att högskolans absoluta existensminimum därmed
vore nått för den tid, som här vore i fråga. För att i detalj belysa högskolans
ekonomiska läge hade upprättats en skrivelsen närsluten tablå, upptagande
dels högskolans stat för första halvåret 1948, i vad den avsåge högskolans
allmänna avdelning samt matematisk-naturvetenskapliga och humanistiska
fakulteterna, dels ock en jämförande uppställning mellan statsiffrorna för 1947
och 1948 för samma avdelningar, varvid siffrorna för 1948 framkommit genom
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
dubblering av motsvarande siffror för första halvåret 1948. Statsiffrorna för
första halvåret 1949 hade ej upptagits i tablån, då de med angivna utgångspunkt
bleve exakt desamma som för vartdera halvåret 1948. Såsom ytterligare
upplysning rörande tablån kunde nämnas, att däri medtagits endast de delar
av högskolan, som hade någon inverkan på bristen. Således vore där ej redovisade
stipendier, stats- och rättsvetenskapliga fakulteten och hela den stora
avdelning av högskolans verksamhet som i bokslutet äterfunnes under rubriken
»Utanför högskolans stat redovisade medel». Stipendier utdelades endast
till de belopp, vederbörande fonders avkastningar medgåve, stats- och rättsvetenskapliga
fakulteten vore genom avtal med Stockholms stad åtminstone
tillsvidare »självförsörjande» och vad den sist nämnda avdelningen beträffade
redovisades där huvudsakligen anslag till speciella undersökningar m. m.
av längre eller kortare varaktighet, vilkas utgifter icke överskrede anslagsbeloppen.
För fullständighetens skull kunde omnämnas Wenner-Grens institut
för experimentell biologi, närmast tillhörande matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten, samt psykotekniska och ryska instituten, sorterande under humanistiska
fakulteten. Ej heller dessa tre institut vore medtagna i tablån, alldenstund
de hittills finansierats av enskilda donationer eller särskilda anslag från
stat och kommun och även beräknades kunna tillsvidare balansera budgeten på
samma sätt. Av vad ovan anförts och i tablån siffermässigt visats syntes
framgå, att Stockholms högskolas verksamhet för första halvåret 1948 och
budgetåret 1948/49 komme att uppvisa ett underskott på minst 450 000 kronor.
I denna prekära situation hade högskolan vänt sig till några av sina tidigare
välgörare med bön om hjälp och även denna gång vunnit gensvar. Högskolan
hade sålunda erhållit pålitliga utfästelser av ett extra understöd å
100 000 kronor. Alltså äterstode såsom ännu icke täckt underskott ett till
350 000 kronor reducerat belopp.
I anledning av denna framställning anföra de sakkunniga i särskild skrivelse
till departementschefen den 21 januari 1948 bland annat följande.
De sakkunniga ha för egen del så gott sig göra låter granskat de sålunda
framlagda beräkningarna och kommit till den uppfattningen, att den för tiden
intill utgången av juni 1949 beräknade bristen torde böra uppskattas till lägst
det av högskolan nu angivna beloppet eller 450 000 kronor, varav dock 100 000
kronor torde kunna täckas av i utsikt redan ställda gåvomedel. Nämnda brist
torde överstiga den av utredningsmännen rörande högskolans ekonomiska förhållanden
tidigare för samma tidsperiod uppskattade med 150 ä 175 000 kronor.
Till denna stegring torde enligt vad som framgår av föreliggande uppgifter
ett flertal omständigheter medverka. Den numera genomförda löneregleringen
för statens tjänstemän har ansetts påkalla motsvarande löneökningar
till högskolans kansli- och vaktmästarpersonal. Vissa lönetillägg, för vilka
staden icke svarar, ha vidare ansetts böra tillerkännas några laboratorer och
till pensionärer utgå numera höjda dyrtidstillägg. För senare halvåret 1947
har visst bidrag lämnats till psykotekniska institutet. Slutligen har med hänsyn
till de botaniska institutionslokalemas otillfredsställande beskaffenhet styrelsen
för högskolan beslutat vissa reparationer för en beräknad kostnad av
omkring 100 000 kronor. De sålunda av högskolan framlagda kalkylerna ha
granskats även inom staden. Härvid har under hand i en inom staden upprättad
promemoria framhållits, att — under förutsättning att högskolans
ledning från enskilda kan anskaffa medel för att utjämna den sannolika bristen
för år 1947 — högskolan skulle för tiden intill utgången av juni 1949 behöva
32
Kuncjl. Maj:ts proposition nr 219.
extra tillskott med 450 000 kronor eller sannolikare 520 000 kronor. Med
erinran att härav på privat väg 100 000 kronor redan tryggats har vidare i
samma promemoria uttalats, att det med ledning av erfarenheterna hittills
måhända icke vore för djärvt antaga att bristerna på denna väg skulle kunna
ytterligare nedbringas. Lägre än 300 000 kronor borde doek för ifrågavarande
tid behovet av anslag från det allmänna icke sättas.
De sakkunniga ha även upptagit förhandlingax med staden angående täckandet
av ifrågavarande underskott. Härom anföres följande.
Från de statliga representanternas sida har utgångspunkten varit, att vardera
parten borde tillskjuta hälften av bristsumman. Stadens representanter ha
emellertid icke velat biträda denna linje. Med hänsyn bland annat till stadens
år 1947 till högskolan lämnade tillfälliga bidrag å 200 000 kronor ha de hävdat,
att i föreliggande situation staten ensam borde tillskjuta det erforderliga beloppet.
I varje fall borde, i överensstämmelse med den i ovannämnda avtal om
högskolan bestämda fördelningsgrunden, den övre gränsen för en eventuell
medverkan från stadens sida utgöra högst en fjärdedel av den behövliga summan.
Alternativt har i detta sammanhang framförts, att högskolan kunde
beredas tillfälle att hos staden erhålla ett inteckningslån å 300 000 kronor att
amorteras under förslagsvis 20 år. Annuitetema för lånet skulle på samma sätt
som andra årskostnader medräknas i de årliga statförslag, som högskolan enligt
bestämmelserna i nyssnämnda avtal hade att avlämna och förty, i den mån
högskolans egna medel icke försloge därtill, gäldas av det allmänna enligt
avtalets bestämmelser.
Aven om högskolan är en enskild institution, för vilkens verksamhet och
åtgärder i varje fall hittills staten icke burit ansvar, är det enligt de sakkunnigas
mening ur allmän synpunkt av betydande intresse att högskolan även under
tiden till dess ovannämnda avtal träder i tillämpning skall kunna uppehålla
sin verksamhet i obeskuren omfattning. För att möjliggöra detta synes, såvitt
nu kan bedömas, erforderligt, att det allmänna på ett eller annat sätt inträder
till ytterligare stöd för högskolan under den övergångsperiod, varom fråga är.
De sakkunniga — som anse ett tillfälligt statsanslag vara att föredraga framför
det alternativt framförda förslaget om upptagande av lån till bristens
täckande — vilja därför föreslå, att staten påtager sig en del av det bristbelopp
å 350 000 kronor, med vilket man lägst torde böra räkna under nämnda tid.
Statens bidrag synes skäligen böra bestämmas till hälften av beloppet och bör
sålunda enligt nu föreliggande beräkningar uppgå till 175 000 kronor.
De kommunala representanternas ställningstagande vid de förda förhandlingarna
gör det ovisst, huruvida något bidrag i detta sammanhang kan påräknas
från stadens sida. De sakkunniga vilja dock med hänsyn bland annat till
de ovan återgivna uttalandena, räkna med att staden — med fullföljande av
sin hittills förda stödjande politik gentemot högskolan — skall finna det
möjligt att även i detta fall bidraga till täckande av en del av det erforderliga
beloppet. Det torde i övrigt få bli en högskolans egen sak att på vägar, som
stå till buds, anskaffa de medel, som utöver statens och eventuellt stadens tillskott
må komma att erfordras för verksamhetens bedrivande fram till dess att
avtalet med staten och staden om reglering av högskolans framtida ställning
träder i tillämpning. Det har ända in på senaste tid visat sig möjligt för högskolans
ledning att anskaffa medel såväl till täckande av uppkomna brister
som till utvidgning av verksamheten. De sakkunniga anse sig därför kunna
utgå ifrån, att även denna gång de ytterligare erforderliga medlen skola kunna
hopbringas på liknande sätt.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
Departementschefen.
På förslag av Kungl. Maj:t har årets riksdag för olika ändamål vid Stockholms
högskola anvisat tillhopa 453 300 kronor. Såsom framgår av den lämnade
redogörelsen för högskolans ekonomi, kommer emellertid för tiden intill
den 1 juli 1949, då avtalet mellan staten, staden och högskolan avses träda i
kraft, ett driftsunderskott på minst 350 000 kronor att uppstå. I detta läge
synes det mig, som om staten icke helt kunde undandraga sig att lämna ytterligare
ekonomiskt stöd, så att högskolan även under tiden till dess tidigare
nämnda avtal träder i tillämpning skall kunna uppehålla sin verksamhet i full
omfattning. 1947 års sakkunniga för utredning rörande Stockholms högskolas
framtida ställning ha därvid föreslagit ett statligt engångsbidrag på 175 000
kronor eller hälften av det beräknade driftsunderskottet. Med hänsyn till föreliggande
omständigheter anser jag detta bidrag lämpligt avvägt.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
till Stockholms högskola: Bidrag till täckande av
driftsunderskott för budgetåret 1948/49 anvisa ett anslag
av...................................kronor 175 000.
2. Stockholms högskola: Professur i ekonomisk historia.
På förslag av Kungl. Maj:t (propositionen 1947: 272, s. 125 ff.) beslöt 1947
års riksdag, att vid universiteten i Uppsala och Lund skulle inrättas ordinarie
preceptorat i ekonomisk historia. Därmed har en förstärkt ställning givits
åt den ekonomiska historien vid statsuniversiteten. Vid Stockholms högskola
uppehälles undervisningen och examinationen i ekonomisk historia sedan 1936
av professorn Eli F. Heckscher. Även sedan denne 1945 avgick med pension
från sin personliga forskningsprofessur vid handelshögskolan i Stockholm har
han bibehållit sin ställning som lärare vid Stockholms högskola, ehuru han
icke uppburit någon ersättning för sin undervisning och examination vid högskolan.
Universitetsberedningen framhåller, att det är tack vare professor Heckschers
verksamhet, som ämnet ekonomisk historia kommit att intaga en särställning
i Stockholm och att det är skäligt, att den av Heckscher grundlagda
ämnestraditionen fullföljes vid Stockholms högskola. Ekonomisk historia är
här ett från examensämnet historia skilt specialämne, vilken ordning enligt
beredningens mening bör bibehållas, då specialisering av detta slag vid ett
lärosäte måste anses berika såväl forskning som undervisning. Beredningen
föreslår, att en professur snarast inrättas i detta ämne vid Stockholms högskola.
Även socialvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit, att en professur
i ekonomisk historia inrättas vid Stockholms högskola.
3 — Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 210.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr %19.
Departementschefen.
Den ekonomisk-historiska forskningens betydelse torde numera vara så allmänt
erkänd, att jag icke närmare behöver motivera ett stöd för denna forskning
från statsmakternas sida. Jag vill dessutom hänvisa till vad jag i propositionen
nr 272, s. 125 ff. till 1947 års riksdag anförde angående den ekonomiska
historiens ställning vid våra akademiska lärosäten. Vid detta tillfälle ansåg
jag mig av olika skäl icke kunna till slutlig prövning upptaga frågan om statliga
åtgärder för en utbyggnad av Stockholms högskola, och det är fortfarande
min mening, att statens framtida ställning till högskolan först måste avtalsenligt
regleras, innan en upprustning av högskolan kan komma till stånd. Jag
har emellertid under hand erfarit, att undervisningen i ekonomisk historia vid
högskolan icke mycket längre torde kunna upprätthållas genom nuvarande
arrangemang.
Under sådana förhållanden synes det nödvändigt att åtgärder utan dröjsmål
vidtagas, så att ämnets ställning vid högskolan icke äventyras. Detta torde
lämpligen böra ske genom att en professur i ekonomisk historia inrättas vid
högskolan den 1 juli 1949. Med hänsyn till den tidsutdräkt, varmed professorstillsättningar
i allmänhet är förenad, synes det önskvärt, att professuren må
kunna ledigförklaras i god tid dessförinnan.
Högskolan saknar emellertid egna medel att bestrida kostnaderna för den
ifragasatta professuren, varför dessa komma att få bestridas i den ordning,
varom överenskommits i förutnämnda avtal. Jag finner det rimligt, att staten
påtager sig sin andel av dessa kostnader, och jag ämnar bereda Stockholms
stad tillfälle att taga ställning till motsvarande spörsmål för dess vidkommande.
Därest riksdagen för sin del beslutar i överensstämmelse med vad jag sålunda
förordar och under förutsättning att Stockholms stad är beredd att bidraga
till professuren i den ordning som avses i avtalet, torde Kungl. Maj:t böra
medgiva, att tillsättningsförfarandet för professuren må inledas under loppet
av nästa budgetår.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att medgiva att statsbidrag må, i den ordning, som förutsättes
i förutnämnda avtal, från och med budgetåret 1949/50
utgå till en professur i ekonomisk historia vid Stockholms
högskola.
3. Göteborgs högskola: Allmänt bidrag till verksamheten.
Till Göteborgs högskola har för innevarande budgetår anvisats ett anslag
av 21 600 kronor, avseende grundarvoden för tre docentstipendier (i nationalekonomi,
i geografi och i statskunskap). Även för nästa budgetår har motsvarande
anslag beviljats.
Styrelsen för Göteborgs högskola har nu med hänvisning till betänkandet
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
med utredning och förslag angående Göteborgs högskolas framtida ställning
samt till 1945 års universitetsberednings betänkande del II, till den inom
universitetsberedningen utarbetade promemorian med förslag rörande statsbidrag
till högskolan samt till socialvetenskapliga och naturvetenskapliga forskningskommittéernas
betänkanden hos kanslern hemställt, att denne måtte
göra en framställning hos Kungl. Maj:t om ett anslag till högskolan för budgetåret
1948/49 av 349 751 kronor, varav 56 900 kronor beräknades komma
att utgå såsom tillägg till löner och arvoden.
Göteborgs högskolas lärarråd har i sitt yttrande, i vilket styrelsen instämt,
såsom sin mening framhållit, att samtliga till etapp I av föreliggande upprustningsprogram
hänförda befattningar och anslag omedelbart borde upprättas
och beviljas. För den händelse detta under nu rådande förhållanden icke skulle
vara genomförbart, har lärarrådet begärt anslag för genomförandet av ett mer
begränsat upprustningsprogram, som innebär, att från och med nästa budgetår
bland annat 3 professurer, 1 laboratur, 3 precepturer, 3 biträdande lärarbefattningar,
3 docentstipendier, 3 förste assistentbefattningar, 2 förste och 2 andre
amanuensbefattningar skulle inrättas. Vidare skulle tillkomma vissa kursanslag,
förstärkning av kansliorganisationen samt en del smärre anslag till
olika ändamål.
Kanslern framhåller inledningsvis, att det på grund av den statsfinansiella
situationen knappast torde finnas någon utsikt, att högskolan skulle kunna
påräkna hela det begärda beloppet. Ej heller syntes det vara lämpligt att,
innan statsmakterna tagit ställning till utvecklingsprogrammet för högskolan,
bevilja medel, avsedda för ändamål, som kunde anses i viss mån föregripa
prövningen av nämnda program. Av de i lärarrådets skrivelse angivna befattningarna
och anslagen hade kanslern sökt utvälja dem, där behovet synts
särskilt trängande och där förut antydda risker icke torde vara för handen.
Kanslerns förslag framgå av följande sammanställning:
1) Laborator i marin botanik..........................kronor
2) 2 preceptorer (i ekonomisk historia och i slaviska språk)
å 14 417 kr. ........................ ............ »
3) 3 docentstipendier (i historia, i litteraturhistoria och i ro
manska
språk) ä 7 200 kr......................... »
4) 3 biträdande lärare (i psykologi och pedagogik, i national
ekonomi
och i sociologi) å 9 660 kr................. »
5) 2 förste amanuenser h 4 032 kr..................... »
6) 2 andre » ä 2 400 » »
7) Höjning av arvodena till högskolans sekreterare och lärar
rådets
sekreterare samt förstärkning av arbetskrafterna
på högskolans kansli ............................ »
8) Höjning av nu utgående änkepensioner till samma belopp
som vid statsuniversiteten................. .......
9) Höjning av nu utgående anslag till seminariebiblioteket,
förstärkning av anslag till omkostnader och materiel
samt bidrag till tryckning av högskolans årsskrift .... _
Summa kronor
14 417
28 834
21 600
28 980
8 064
4 800
12 000
14 700
15 005
148 400.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 219.
För de föreslagna docentstipendierna (p. 3) ha endast upptagits grundbeloppen.
I likhet med vad som gäller för de under innevarande budgetår
utgående stipendierna torde enligt kanslern tilläggen böra bestridas från vederbörande
därför avsedda anslag. Beträffande de föreslagna amanuensbefattningarna
(p. 5 och p. 6) anser kanslern, att högskolans styrelse borde få
bestämma, vilka befattningshavare, som skola erhålla biträde av dessa amanuenser.
Kanslern föreslår vidare, att styrelsen får besluta angående dispositionen
av de poster, som äro upptagna under punkterna 7 och 9.
I en till ecklesiastikdepartementet ingiven framställning har Göteborgs högskolas
rektor, professorn Axel Boéthius, bland annat framhållit, att disponibel
kraft för den av kanslem föreslagna biträdande lärarbefattningen i nationalekonomi
för närvarande icke funnes. Däremot vore det av allra största betydelse
för högskolan att erhålla en preceptor i statistik. Professor Boéthius
understryker vidare särskilt behovet av en höjning av arvodena till lektorerna
i främmande språk, kursanslag för ämnet nordiska språk, exkursionsanslag för
ämnet geografi samt drift-, materiel- och exkursionsanslag för marinbotaniska
institutet.
Departementschefen.
Såsom jag redan i annat sammanhang framhållit, anser jag det i princip
oriktigt att påbörja upprustningen av de fria högskolorna, innan staten och
respektive städers ställning till högskolorna blivit avtalsenligt reglerad. Det
av mig tidigare förordade anslaget å 175 000 kronor till Stockholms högskola
är också uteslutande avsett som ett bidrag till täckande av uppkommet driftsunderskott.
De av Göteborgs högskola begärda anslagen avse däremot att möjliggöra
ett påbörjande redan nu av det skisserade upprustningsprogrammet.
Å andra sidan har Stockholms högskola redan tidigare för olika ändamål
erhållit icke obetydliga statsanslag, medan Göteborgs högskola hittills endast
erhållit anslag till tre docentstipendier. Det synes mig därför skäligt, att sistnämnda
högskola redan för nästkommande budgetår erhåller ett begränsat
statsanslag för verksamheten. Jag vill därför förorda, att till Göteborgs högskola
för nästa budgetår anvisas ett anslag på 100 000 kronor. Jag anser mig
emellertid icke nu böra taga ställning till hur detta anslag skall användas, utan
bör det ankomma på högskolans styrelse att underställa Kungl. Maj:t ett förslag
till disposition av de sålunda anvisade medlen. Jag förutsätter emellertid,
att styrelsen vid fördelningen av anslaget icke vidtager sådana dispositioner,
som kunna anses föregripa den slutliga prövningen av högskolans upprustningsprogram.
Jag utgår vidare ifrån att Göteborgs stad icke torde ha någon erinran
emot att ett anslag beviljas redan för nästkommande budgetår, eftersom den
förstärkning av högskolan, som det här kan bli fråga om, måste anses ligga
helt i linje med det program, som staden redan godkänt.
37
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 219.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Göteborgs högskola: Allmänt bidrag till verksamheten
för budgetåret 1948/49 anvisa ett anslag
av ....................kronor 100 000.
Vad departementschefen sålunda under avsnitten II, III
och IV hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt förordnar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Ekströmer.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1948:146 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal rörande Stockholms och Göteborgs högskolors framtida ställning m. m. s. 1 i texten