Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till fångvården in. m

1948-04-23 · 44 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:220, Angående vissa anslag till fångvården in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

1

Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till

fångvården in. m.; given Stockholms slott den 23

april 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 23 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

jtj Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

Genom beslut den 22 februari 1946 uppdrog Kungl. Maj :t åt fångvårdsstyrelsen

att med beaktande av principerna i den nya lagen om verkställighet

av frihetsstraff och på grundval av strafflagberedningens förslag i ämnet,

utarbeta en plan för omorganisation av fångvårdens anstaltsväsende jämte

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 220.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

därtill knuten personal, avsedd att tjäna till ledning vid bedömandet av uppkommande

frågor om anskaffande och inrättande av nya anstalter, nedläggande

eller modernisering av befintliga anstalter samt anstalternas personalbehov.

Sedan fångvårdsstyrelsen den 12 juli 1946 överlämnat utredning i

ämnet, remitterades denna till bl. a. statens organisationsnämnd. Organisationsnämnden,

som med anledning härav verkställt en ingående organisationsundersökning

vid fångvårdens anstalter, har med skrivelse den 31 december

1947 överlämnat yttrande med vissa förslag rörande det framtida ordnandet

av driften vid anstalterna. Vid anmälan i årets statsverksproposition

av frågan om fångvårdsanstalternas anslagsbehov under nästa budgetår anförde

jag, att denna fråga borde bedömas med hänsyn till vad organisationsnämnden

sålunda föreslagit. Enär nämndens förslag vid tiden för statsverkspropositionens

avlåtande var föremål för remissbehandling, upptogos därför

anslagen till avlöningar och omkostnader för fångvårdsanstalterna i avbidan

på särskild proposition i ämnet med allenast beräknade belopp, motsvarande

de i gällande riksstat för sådant ändamål uppförda anslagen. Av samma

anledning upptogs även ett av fångvårdsstyrelsen begärt engångsanslag till

maskin- och verktygsutrustning för vissa fångvårdsanstalter med beräknat

belopp, motsvarande vad styrelsen äskat. Jag anhåller nu att få ånyo anmäla

dessa anslagsfrågor.

Översikt över fångvårdens organisationsfrågor.

I 1945 års fångvårdsproposilion (nr 225) lämnades en sammanfattande

översikt rörande dels den dåvarande organisationen av fångvårdens anstalter

och dels den framtida anstaltsorganisationen sådan den skulle komma att

te sig enligt strafflagberedningens förslag i ämnet (s. 5 ff.). Den framtida

organisationen förutsätter en genomgripande omdaning av anstaltsväsendet.

Enligt strafflagberedningens förslag skulle sålunda elva äldre fängelser nedläggas,

åtta anstalter nyuppföras och fångvårdens kolonisystem utbyggas i

betydande omfattning. Vidare skulle de äldre anstalter, som vore avsedda

att bibehållas, undergå modernisering. För omorganisationens genomförande

erfordras, särskilt till följd av det omfattande nybyggnadsprogrammet, en

relativt lång övergångstid. Fångvårdsstyrelsens förut berörda utredning med

plan för fångvårdens framtida organisation har tillkommit i syfte att tjäna

till ledning vid den förestående omorganisationen. Över utredningen, som

avser såväl anstaltsväsendet som den därtill knutna personalen, ha yttranden

avgivits av strafflagberedningen samt av statens sakrevision i samråd

med statens organisationsnämnd.

Såvitt avser organisationen av anstaltsväsendet hade begärda

utlåtanden avgivits redan vid tiden för avlåtandet av föregående års

statsverksproposition. Vid anmälan i denna proposition av frågan om fångvårdsanstalternas

anslagsbehov uttalade jag, att det ej syntes erforderligt

eller lämpligt att då i ett sammanhang taga ställning till de förslag rörande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

3

anstaltsorganisationen, som framlagts i fångvårdsstyrelsens organisationsplan

och de däröver avgivna yttrandena. Förslagen borde prövas i den mån

de aktualiserades, t. ex. då frågor uppkomme om nedläggande, nybyggnad

eller ändrad disposition av anstalter. I överensstämmelse härmed ha hittills

genomförda förändringar beträffande anstaltsväsendet skett på grundval av

det sålunda tillgängliga utredningsmaterialet.

I sitt utlåtande över fångvårdsstyrelsens förslag rörande anstaltsorganisationen

anförde statens sakrevision, att ett bedömande av styrelsens förslag

beträffande personalorganisationen icke läte sig med tillräcklig

noggrannhet göra utan en ingående organisationsundersökning vid olika

fångvårdsanstalter. Fn sådan undersökning, som måste bliva förhållandevis

tidsödande och som icke före avgivandet av utlåtandet kunnat utföras, borde

företagas av statens organisationsnämnd. En organisationsundersökning har

numera, såsom redan nämnts, utförts av nämnden. I samband därmed har

nämnden även, enligt särskilt uppdrag av Kungl. Maj :t verkställt en översyn

av fångvårdens jordbruksdrift ur vissa av riksdagen anförda synpunkter

(rd. skr. nr 212/1946; jfr statsutsk. uti. nr 155/1946 s. 1 ff.). För ändamålet

har nämnden såsom sakkunnig anlitat professor emeritus vid lantbrukshögskolan

L. Nannesson. Resultatet av de sålunda verkställda undersökningarna

föreligger i form av tvenne promemorior, över dessa ha yttranden

inhämtats från därav berörda myndigheter och organisationer in. fl.

Organisationsnänmdens förslag.

Vid framläggandet av sina förslag har organisationsnämnden utgått från

den plan för anstaltsorganisationen, som enligt vad förut berörts förordats

av statens sakrevision, dock med vissa av senare inträffade förhållanden

betingade jämkningar. Bland annat räknar organisationsnämnden med att

anstalten å Långholmen, som framdeles skall ersättas med en nybyggd

mindre anstalt, fortfarande under åtskilliga år måste övergångsvis användas

för cirka 325 intagna. Vidare förutsättas vissa förändringar beträffande

kvinnoanstalternas organisation. Fortsatt utbyggnad av den öppna fångvården

föreslås skola åstadkommas genom upprättande av ej permanenta

kolonier, där sysselsättningen består av skogsarbete, väg- eller andra anläggningsarbeten

och icke av jordbruksarbete.

Organisationsnänmdens förslag i övrigt syftar i stort sett till att enligt de

grunder, som konnnit till uttryck i nya verkställighetslagen, åstadkomma en

rationalisering av fångvårdsanstalternas skötsel och nämnden lägger därvid

särskild vikt vid eu effektivisering av arbetsdriften inom anstalterna. Sålunda

föreslås att arbetsdugliga intagna vid slutna anstalter beredas sysselsättning

i verkstäder, där arbetet bedrives under huvudsakligen samma former

som inom näringslivet. I sådant sytte föreslår nämnden uppförande av

ett flertal nya verkstadsbyggnader, inredande av arbetslokaler i redan befintliga

an st al t sbyggnader samt förstärkning av arbetsledarpersonalen. Där
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

till rekommenderar nämnden en begränsning av yrkesgrenarna till ett fåtal,

var och en med tämligen ensartad produktion (verkstäder vid ungdomsanstalterna

undantagna). Härigenom skulle vinnas åtskilliga organisatoriska

fördelar och underlättas uppnående av ökad produktion. Med

hänsyn bl. a. till att de intagna komma från vitt skilda yrken och till att

de vid frigivandet —- trots fångvårdens nuvarande mångsidiga arbetsdrift

— icke i särskilt stor utsträckning erhålla anställning i samma yrkesgren,

som den i vilken de arbetat under anstaltsvistelsen, anses förslaget ur fångvårdssynpunkt

icke behöva medföra större olägenheter.

De yrkesgrenar, som i första hand anses böra ifrågakomma, äro snickeri

och mekaniskt verkstadsarbete. Bland yrkesgrenar, som skulle nedläggas,

må nämnas skrädderi, skomakeri och mössmakeri. Fångvårdens mindre

tvätterier föreslås skola nedläggas och tvätten ombesörjas av försvarets

tvätterier. I några fall föreslås att fångvårdens trädgårdar utarrenderas,

varvid förutsättes att de intagna likväl skola kunna beredas arbete i trädgårdarna

eller utomhusarbete på annat sätt. Mindre arbetsföra intagna

skola beredas sysselsättning med arbetsterapeutisk inriktning under ledning

av därför särskilt utbildad personal.

Avlöningssystemet för de intagna skall enligt nämndens förslag omläggas

enligt ackordssystem så konstruerat, att arbetspremien växer progressivt.

Beträffande personalens tjänstgöring föreslås vissa ändringar i gällande

tjänstgöringsschema bl. a. innefattande nya tjänstekombinationer. Bevakningen

skall underlättas genom att bostadscellavdelningarna, så långt det är

möjligt, hållas avfolkade under arbetstid samt genom anordnande av tekniska

hjälpmedel såsom alarmsignalanordningar och förbättrade telefonförbindelser.

Portvaktsarbetet skall förenklas genom mindre ombyggnader

av anstalternas entréer, införande av elektriska portlås m. in.

Den nuvarande undervisningen genom lärareassistenter föreslår nämnden

skola ersättas med korrespondensundervisning och andra former för självstudier.

Där så erfordras skall för undervisningen anlitas timavlönade, för

varje enskilt fall tillfälligt engagerade lärarkrafter, bosatta i respektive anstalters

närhet.

Kontorsgöromålen, särskilt redogörararbetet, skall enligt nämndens förslag

rationaliseras och förenklas, likaså fångregistreringen. Vidare skall arbetsdriftens

redovisning omläggas så att driftens verkliga ekonomiska resultat

kan bedömas.

Handräckningsgöromålen skola begränsas och de intagna skola icke givas

enklare handräckningsarbeten såsom enda sysselsättning. Städning och, såvitt

möjligt, även andra handräckningsarbeten skola utföras på beting.

Genom de sålunda föreslagna rationaliseringsåtgärderna, beträffande vilkas

detaljer torde få hänvisas till organisationsnämndens promemoria, anser

nämnden det möjligt att genomföra vissa personalbegränsningar. Detaljerade

förslag till personalorganisation framläggas beträffande de anstalter,

vilka äro avsedda att bibehållas för framtiden. Åtskilliga av nämndens för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 220.

5

slag förutsättas emellertid kunna tillämpas även vid de till nedläggande

föreslagna anstalterna under den tid de, i avvaktan på nybyggnadsprogrammets

förverkligande, komma att vara i bruk. För anstalterna Skenäs, Hall,

Mariestad och Svartsjö äro de framlagda förslagen till personalorganisation

av provisorisk karaktär, enär de intagnas fördelning på olika sysselsättningar

samt personalens storlek är beroende av de förändringar i fråga om

jordbruksdriften vid dessa anstalter, som kunna föranledas av den särskilda

utredningen beträffande fångvårdens jordbruk. Nuvarande och föreslagna

personalstyrkor vid återstående av organisationsundersökningen berörda

anstalter framgå av följande tabell.

Anstalt

Antal

heltids- anställda

bef.-havare

vid under- sökn.

Antal

intagna

Vio 1947

Vn 1947

Antal

intagna

per bef.- havare

Antal

bef.-ha-

vare

enligt

förslag1 2 3

Antal

intagna

enligt

förslag

Antal

intagna

per bef.- havare J

enligt

förslag ,

Vio

Va

1/l0

Va

Härianda...............

•54

159

164

2''95

3-04

2 49

100

2-04

Malmö..................

266

117

130

1-78

1''97

2 53

115

2-17

Härnösand..............

2 50

85

91

1-70

1-82

2 48

100

2-08

Vänersborg.............

15

31

34

2-07

2-27

16

50

313

Västerås................

18

43

49

2''39

2''73

15

40

2-67

Karlstad................

24

46

41

1-92

1-71

19

40

2-11

Kristianstad.............

13

40

42

3-08

3''23

16

55

3-44

Uppsala................

22

52

48

2-37

2-18

17

45

2-65

Ystad...................

17

50

44

2''94

2-59

16

40

2-50

Umeå...................

9

17

12

1-89

1-34

9

20

2''23

Östersund...............

7

16

13

2"29

1-86

9

20

2-23 !

Visby...................

5

10

14

2''00

2-80

9

20

2-23

Växjö..................

34

47

54

1''39

1-59

28

57

2''04

Nyköping...............

14

27

36

1-93

2''58

13

30

2-31

Norrköping.............

55

99

92

1''80

1-68

51

95

187

Långholmen............

215

320

335

1-49

1-56

167

325

1-94

Summa

618

1159

1199

1-88

1-94

535

1152

2-16

Summa exkl. Långholmen

403

839

864

2''09

2''15

368

827

2-25

Den förhållandevis stora personalminskning som föreslagits vid Långholmen

kan, enligt vad nämnden uttalar, genomföras — förutom genom rationaliseringsåtgärder

av liknande art som vid övriga anstalter — på grund

av att personalen trots det komplicerade byggnadssystemet och därmed förknippade

svåra bevakningsförhållanden måste anses överdimensionerad i

jämförelse med personalstyrkorna vid övriga anstalter.

Den av särskild sakkunnig verkställda undersökningen beträffande fångvårdens

jordbruksdrift har omfattat en driftsekonomisk analys rörande tre

av fångvårdens jordbruk, nämligen Marieholms kungsgård, Skenäs och

Singeshult. I anslutning till den sålunda verkställda driftsekonomiska under
1

Utan sinnessjukavdelning.

2 Med sinnessjukavdelning.

3 Exkl. personalbehov för semester- och sjukvikariat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

sökningen konstaterar den sakkunnige att endast en relativt obetydlig del

av fångvårdens klientel, eller omkring 14 procent, härrör från jordbruksyrket

inedan antalet i fångvårdens jordbruk och skogsbruk sysselsatta intagna

regelmässigt är betydligt större. Den 1 november 1947 sysselsattes sålunda

i jordbruket 480 intagna eller omkring 22 procent av det dåvarande

till 2 153 uppgående totala manliga fångantalet. I avvaktan på resultatet av

de rationaliseringsåtgärder, som organisationsnämnden föreslagit beträffande

fångvårdens verkstadsdrift, anser den sakkunnige att ett vidare utbyggande

av fångvårdens jordbruksverksamhet tills vidare bör helt inställas.

I betraktande av de framlagda resultaten rörande de särskilt undersökta

jordbruken synes det nämligen den sakkunnige vara sannolikt, att ett

mera tillfredsställande ekonomiskt resultat borde kunna ernås vid de andra

verksamhetsformerna. Beträffande omhändertagandet av det klientel, som

anses böra sysselsättas i huvudsak med arbete i fria luften och som icke

lämpligen kan hänvisas till arbete i verkstadskolonier, kunde det enligt den

sakkunniges mening starkt ifrågasättas, om icke tillfälligt upprättade kolonier

för allmänna arbeten (väg- och flygfältsbyggen, avdikningar o. s. v.)

vore lämpligare än jordbrukskoloniformen. Man borde nämligen i dylika

kolonier kunna räkna med avsevärt lägre relativa kapitalkostnader och antagligen

även lägre bevakningskostnader än i jordbrukskolonierna. Men

framför allt borde man kunna åstadkomma en effektivare sysselsättning av

klientelet än i de, såsom ofta nu vore fallet, allt för överbelagda jordbruken.

Ett ytterligare utbyggande av övriga koloniformer syntes därför förtjäna

särskild uppmärksamhet. I den mån denna väg visade sig framkomlig och

ändamålsenlig syntes det också vara lämpligt att avsevärt inskränka jordbrukskoloniverksamheten.

Vid den fortsatta jordbruksverksamnetens planläggning vore det, enligt

vad den sakkunnige vidare uttalar, för uppnående av ett ur ekonomisk synpunkt

tillfredsställande resultat av särskild betydelse att det till varje jordbruk

avdelade klientelet stode i rimligt förhållande till den förhandenvarande

tillgången på produktivt arbete. Även ur fångvårdssynpunkt syntes detta

vara av vikt. Utan en effektiv sysselsättning av klientelet torde nämligen

den moderna fångvårdens syften näppeligen uppnås.

Beträffande kontrollen och redovisningen av jordbruksdriftens resultat

föreslår den sakkunnige en omläggning i syfte att möjliggöra jämförelser

med de fortlöpande undersökningar över lantbrukets ekonomiska förhållanden,

som utföras genom statsmakternas försorg. Härigenom skulle vinnas

ett bättre underlag för en rationell avvägning av de olika koloniformernas

relativa omfattning än vad för närvarande stode till buds.

Över organisationsnämndens förslag ha yttranden, efter remiss, avgivits

av fångvårdsstyrelsen, strafflagberedningen, statskontoret, statens

sakrevision, svenska fångvårdssällskapet, föreningen direktörer och assistenter

vid fångvårdsstaten, Sveriges fångvårdsmannaförbund och Sveriges arbetsledareförbund.

I särskilda hänseenden ha yttranden över förslagen av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

givits jämväl av interneringsnämnden (anstalterna för förvaring och internering),

ungdomsfängelsenämnden (ungdomsanstalterna), medicinalstyrelsen

(fångvårdens sjukavdelningar), riksräkenskapsverket (redovisningsarbete

in. in.), lantbruksstyrelsen (jordbruksdriften) och försvarets fabriksstyrelse

(utnyttjande av försvarets tvätterier). Av de sålunda avgivna yttrandena,

vilka delvis äro mycket omfångsrika och mer eller mindre utförligt behandla

förslagens detaljer, återgivas i det följande allenast mera allmänna synpunkter

av större vikt.

Organisationsnämndens förslag ha ur de synpunkter respektive myndigheter

företräda i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret,

statens sakrevision, medicinalstyrelsen, riksräkenskapsverket,

lantbruksstyrelsen och försvarets fabriksstyrelse. Statskontoret har dock

ställt sig tveksam beträffande det föreslagna systemet för utbetalning av

arbetspremier åt de intagna. Lantbruksstyrelsen har särskilt uppmärksammat

frågan om jordbruksdriftens omfattning och uttalat sig för att fångvårdsanstalterna

i huvudsak icke skola bedriva jordbruk i större utsträckning

än som är behövligt för att bereda full sysselsättning för sådana intagna

med lång strafftid, vilka äro vana vid jordbruksarbete eller eljest visat särskild

fallenhet härför. Styrelsen anför härom bl. a.:

Beträffande jordbruksarbetet må framhållas, att detta arbete är lika konditionsfrämjande

som andra kroppsarbeten. För dem som äro vana att arbeta

i jordbruk eller eljest ha fallenhet härför torde jordbruksarbetet med

dess mångskiftande uppgifter även i andra avseenden vara av stort värde för

arbetsduglighetens allmänna befrämjande. Där sådan vana eller fallenhet

saknas, torde andra utearbeten såsom trädgårds-, skogs- och vägarbeten däremot

i regel vara att föredraga. Då dylika arbeten även lämpa sig för vana

jordbruksarbetare, torde det knappast föreligga något för fångvården speciellt

behov av jordbrukskolonier endast avsedda för intagna med kort

strafftid.

I detta sammanhang må även erinras därom, att jordbrukets kapitalbehov

är jämförelsevis stort i förhållande till arbetsåtgången. Vissa arbetsuppgifter

inom jordbruket kunna vidare icke lämpligen anförtros åt sådana intagna,

som sakna vana vid jordbruk. Detta gäller särskilt skötseln av husdjur

och maskiner, vilken ställer stora anspråk på personalens yrkesskicklighet

och ansvarskänsla. Även med hänsyn till värdet av de intagnas arbetsprestationer

i förhållande till utgifterna för bevakning in. in. synes jordbruket

erbjuda en mindre lämplig form av sysselsättning för de omhändertagna.

I övriga avgivna yttranden ha framställts åtskilliga erinringar mot organisationsnämndens

förslag.

Fångvårdsstyrelsen, som inhämtat yttranden av styresmännen vid de av

undersökningen berörda fångvårdsanstalterna, bar sammanfattningsvis uttalat,

att åtskilliga av organisationsnämndens förslag innebure väsentliga

förbättringar. Detta gällde främst vissa tekniska anordningar samt förslagen

beträffande arbetsdriften. I vad det gällde anstaltsorganisationen, de

intagnas fördelning på anstalterna och de intagnas behandling, nödgades styrelsen

göra invändningar i åtskilliga avseenden. Så mycket vore uppenbart,

att förslaget icke kunde läggas till grund för en omedelbar omstöpning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

anstalt sorganisationen och ej heller för ett slutligt fixerande av anstaltsorganisationen

eller personaluppsättningen. Härför behövdes tid till närmare

överväganden och till att pröva genomförbarheten av förslagen.

Styrelsen vänder sig i sitt utlåtande i synnerhet mot de föreslagna personalbegränsningarna.

I detta hänseende åberopas verkningarna av de pågående

ändringarna inom straffsystemet — särskilt ökad tillämpning av villkorlig

dom och minskad tillämpning av straffriförklaringar — i förening

med de nya reglerna rörande straffverkställigheten. Bl. a. anföres:

Som en följd av att ett större antal tilltalade nu dömes villkorligt, minskas

de mera godartade fallen på fångvårdsanstalterna. De ändrade reglerna beträffande

straffriförklaring medföra, att fångvårdsanstalterna nu få mottaga

ett ur prognostisk och disciplinär synpunkt ogynnsammare klientel än

tidigare. Principiellt är intet att invända mot en sådan utveckling, men den

ställer fångvården inför en råd nya och svårbemästrade problem och måste

särskilt beaktas, när frågan om bevakningens storlek skall upptagas till

behandling. Den förut omtalade försämringen hos klientelet har inträtt ungefär

samtidigt med att verkställigheten ändrade karaktär, även i vad avser

slutna anstalter. Att lagen medgiver i vissa fall långtgående restriktioner

mot opålitliga eller mot sådana som öva menlig påverkan på andra förändrar

icke det förhållandet, att lagens syfte är sådant, att dessa inskränkningar

i den intagnes frihet icke böra vidtagas annat än då det är oundvikligt.

Under sådana förhållanden måste tjänstemännen söka pröva friare behandlingsformer

så långt detta är möjligt. Men härför fordras ovillkorligen tillräckligt

stor personal.

Genom den individualiserande behandlingen av de intagna ha arbetsuppgifterna

för anstaltspersonalen ökats väsentligt. Piesultatet har blivit, att

personalen — särskilt vid större, slutna anstalter — är hårt ansträngd eller

överansträngd. Detta faktum, som styrelsen haft tillfälle att iakttaga på

många håll, utgör belägg för styrelsens uppfattning att en personalreducering

i enlighet med vad nämnden föreslagit icke är möjlig för närvarande.

Huruvida de omläggningar av t. ex. tjänstgöringsschema för befattningshavare,

som organisationsnämnden föreslår, skulle möjliggöra personalminskning,

kan icke bedömas förrän en ändrad tjänstgöringsordning närmare

prövats vid var anstalt för sig. Härvid måste också undersökas om det

föreslagna tjänstgöringsschemat står i överensstämmelse med personalens

berättigade krav på att erhålla tillräcklig tid mellan tjänstgöringspassen för

avspänning och vila.

Även i övrigt är att märka att den föreslagna reduceringen bygger på

förutsättningar av sådan art, att det i innevarande stund i allmänhet icke

kan med någon säkerhet sägas om de äro möjliga att förverkliga. I varje

fall är det uppenbart, att förverkligandet kominer att kräva avsevärd tid

och rätt stora anslag. Organisationsnämnden utgår exempelvis ifrån att

portvaktssysslan vid fångvårdsanstalterna skall kunna omorganiseras. Detta

förutsätter emellertid ombyggnader, men fråga är om man ens med ombyggnader

kan uppnå vad som åsyftas. Förslaget om en reducering av

personalen bygger även på den förutsättningen att man bland annat till förhindrande

av rymningar skulle nyttja elektriska alarmanordningar utefter

anstalternas ytterväggar. Men dessa anordningar äro ännu icke utprovade,

varför det är i högsta grad ovisst, om de kunna ge avsedd effekt. På samma

sätt förhåller det sig med åtskilliga andra tekniska åtgärder.

Styrelsen tillägger, att styrelsen såsom den för fångvården ansvariga

myndigheten måste beakta de krav som säkerheten och ordningen ställde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

Att eftersätta dessa krav genom att anvisa otillräckliga medel å avlöningsanslagen

skulle icke blott försvåra rekryteringen av personal utan därjämte

äventyra fångvårdsreformens genomförande.

De synpunkter, som kommit till uttryck i de till fångvårdsstyrelsen a^

givna yttrandena från anstalternas styresmän, har styrelsen sammanfattat

på följande sätt.

I flera av de avgivna yttrandena framhålles, att promemorian innehåller

berikande synpunkter och goda uppslag samt att omorganisation i vissa

avseenden vore påkallad, samtidigt som det papekas, att de ekonomiska synpunkterna

ej må dominera när det gäller fångvården. Nämndens förslag

hade i för hög grad tagit sikte på besparingar och indragningar. Önskade

man humanisera fångvården, finge man också ta de ekonomiska konsekvenserna.

Förslaget toge för lätt på flera speciella fångvårdsproblem

och komme enligt flera uttalanden delvis i strid med både den nya verkställighetslagen

och praxis i fråga om individuell behandling av de intagna,

varigenom vården av de intagna bleve lidande. Ett fängelse vore ej att

jämställa med en fabrik. De intagna finge ej behandlas som brickor, som

kunde flyttas mer eller mindre godtyckligt. Om arbetsdriften på anstalterna

gjordes alltför tempobetonad, löpte man risk för att återvända till den

monotona tillvaro, som utgör en fara för allt anstaltsliv.

I ett yttrande anföres att man av flera av organisationsnämndens förslag

finge det intrycket, att nämnden räknat med att man å fångvårdsanstalterna

hade att göra med ett mycket fogligt klientel. I flera yttranden betonas,

att nämnden ej tillräckligt beaktat att anstalterna hade att taga hand om

människor med psykiska defekter, karaktärssvaga, opålitliga, partiellt arbetsföra

o. s. v. Det göres också gällande att promemorian ej tagit tillräcklig

hänsyn till de risker som personalen vid anstalterna utsättes för. Den

stora frihet som de intagna nu åtnjöte, bland annat genom en avsevärd

gemensamhet, gjorde personalens arbete med upprätthållandet av ordning

och disciplin svårt och enerverande. Många tecken på överansträngning

bland tjänstemännen hade förmärkts. Befattningshavarna finge ej bli så

betungade att de ej hade tid att höra på vad de intagna hade att andraga.

I flera fall uttalas, att remisstiden varit för kort. Det föreslås vidare i vissa

yttranden att representanter för fångvårdsanstalterna finge överlägga

angående organisationsproblemen med fångvårdsstyrelsen och nämnden

samt att erfarna fångvårdsmän borde få tillfälle att i detalj bearbeta förslaget

och därefter föreslå praktiskt genomförbara rationaliseringar.

Strafflagberedningen har med föranledande av organisationsnämndens

förslag till jämkningar beträffande organisationen av anstaltsväsendet föreslagit,

att omedelbar utredning verkställes angående avveckling av anstalten

å Långholmen samt angående det framtida ordnandet av anstaltsorganisationen

för det kvinnliga fångvårdsklientelet. I samband därmed förordar

beredningen utredning även rörande de organisationsproblem, som sammanhänga

med behandlingen av personer dömda till förvaring eller internering.

Beträffande de av organisationsnämnden i olika hänseenden föreslagna

rationaliseringsåtgärderna uttalar beredningen sammanfattningsvis, att tendensen

i nämndens promemoria i stort sett överensstämde med beredningens

intentioner men att den detaljutformning som förslagen erhållit varslade

om att den föreslagna organisationen skulle komma att innebära en icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

i allo önskvärd industrialisering av anstaltsväsendet, kunna tendera till en

exploatering av fångarbetskraften och ej i tillräcklig grad beakta de människovårdande

momenten i anstaltsarbetet. I ekonomiserande syfte syntes

nämnden vidare vara benägen att i viss utsträckning förbise de krav på

ljus, luft och motion, som strafflagberedningen velat tillgodose genom att

rekommendera vidgande av tomtutrymmena för slutna anstalter, tillvaratagande

av befintliga trädgårdars arbetsmöjligheter, uppförande av gymnastiksalar

och anläggande av idrottsplatser. Nämnden syntes vidare — om

man bortsåge från vissa arbetshämmade, för vilka särskild arbetsterapeutisk

behandling planerades — icke till fullo ha beaktat de vanskliga beteendeanomalier,

som ofta karakteriserade anstaltsklientelet. Den viktiga

frågan om fångvårdstjänstemännens rekrytering och utbildning hade icke

berörts i nämndens förslag.

Strafflagberedningen, som icke sett sig i stånd att inom den för remissvarets

avgivande bestämda liden så intränga i det mycket omfattande ämnet

alt beredningen kunde framlägga någon detalj granskning av nämndens förslag,

hemställer att åt fångvårdsstyrelsen uppdrages att med ledning av

utredningen och i samråd med organisationsnämnden samt representanter

för anstalterna i olika tjänstegrader undersöka vilka rationaliseringsåtgärder

som låta sig genomföra samt, i den mån styrelsen ej själv äger besluta

härom, till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet.

Interneringsnämnden finner det ur icke blott ekonomisk synpunkt utan

även behandlingssynpunkt synnerligen önskvärt, att en rationell ordning

åstadkommes beträffande de praktiskt organisatoriska detaljerna i fråga

om de nya formerna för straffverkställighet. Särskilt med hänsyn till beskaffenheten

av det klientel, varom för interneringsnämndens del är fråga,

vore, enligt vad nämnden uttalar, en ändamålsenlig vård och behandling av

de intagna av stor betydelse. Nämnden ansåge dock att ändringar av det

rådande bevakningssystemet, som innebure indragningar av personalen för

bevakningsuppgifter, borde företagas med största försiktighet samt att

icke alltför krävande uppgifter finge påläggas vederbörande anstaltspersonal.

Hänsyn måste härvid jämväl tagas till det förhållandet att i- bevakningspersonalens

arbete inginge uppgiften att vårda och att i gynnsam

riktning söka påverka de intagna. Personalens rätt till viss trygghet när

det gällde nattbevakning borde ej heller få eftersättas genom att personalen

gjordes för otillräcklig.

Med avseende å de intagnas sysselsättning uttalar interneringsnämnden,

bland annat, att nämnden ansåge det vara av stor betydelse att vid arbetstilldelning,

i den mån det ur tekniska och ekonomiska synpunkter vore

möjligt, kunna taga hänsyn till den intagnes håg och fallenhet samt kommande

utkomstmöjligheter och ville därför icke biträda organisationsnämndens

förslag om att inskränka antalet yrkesgrenar till ett fåtal. Likaså ansåge

interneringsnämnden det ur behandlingssynpunkt vara av stort värde

att möjligheterna att bereda de intagna arbete utom murarna icke förminskades.

Erfarenheten hade visat att sådant arbete ofta haft gynnsam

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

inverkan på oroliga och överspända element eller vid fall av psykisk depression.

Ungdomsfängelsenämnden har uttalat, att organisationsnämnden vid sin

undersökning icke syntes ha i tillräcklig grad beaktat ungdomsanstaltemas

särskilda uppgifter och därför förbisett vissa speciella krav som måste ställas

på dessa anstalter. Ungdomsfängelsenämnden framhåller särskilt angelägenheten

av att undervisningsarbetet vid ungdomsanstalterna ordnas på

ett tillfredsställande sätt. I sådant hänseende åberopar nämnden vad därom

anförts i ett av nämnden tidigare avgivet yttrande till riksdagens justitieombudsman

(JO:s ämbetsberättelse till 1947 års riksdag s. 179 f.) samt

upprepar vad i detta yttrande anförts därom att det icke borde tillatas att

ekonomiska hänsyn ledde till att, såsom förut skett, fastställda undervisningsplaner

frånginges eller den teoretiska undervisningen eftersattes.

Nämnden underkänner organisationsnämndens förslag att indraga en lärareassistenttjänst

vid ungdomsanstalten i Uppsala samt uttalar önskemålet

att sociala kuratorer anställas vid samtliga ungdomsanstalter. Vidare understryker

nämnden starkt behovet av mekanisk verkstad vid Uppsalaanstalten

samt motsätter sig att trädgårdsdriften vid denna anstalt slopas.

Trädgårdsarbetet och den därmed förenade undervisningen hade, enligt vad

nämnden anför, visat sig vara av värde då det gällde sådana intagna som

icke lämpade sig för verkstadsarbete. Trädgården gjorde att anstalten för

närvarande kunde betecknas såsom halvöppen, dess indragning skulle medföra

att anstalten återfinge sin gamla karaktär av helt sluten anstalt.

Från de hörda personalorganisationernas sida ha organisationsnämnden?

förslag blivit föremål för delvis stark kritik. Särskilt gäller detta nämndens

förslag till personalbegränsningar. I den mån nämndens förslag innebära

ökning av personalen, förenklingar av det rutinmässiga arbetet och förbättrade

tekniska anordningar ha de dock i stort sett vunnit gillande. Svenska

arbetsledareförbundet har förklarat sig icke ha några erinringar mot de

allmänna synpunkter på verkstadsdriftens framtida organisation, åt vilka

organisationsnämnden givit uttryck. Förbundet säger sig därvid särskilt

ha tagit fasta på uttalandet, att den ifrågasatta avvecklingen av vissa verksamhetsgrenar

borde ske successivt under hänsynstagande till bland annat

möjligheten att omplacera arbetsledarpersonalen. I övrigt ha i organisationernas

yttranden väsentligen samma synpunkter kommit till uttryck som

i de till fångvårdsstyrelsen avgivna yttrandena från anstalternas styresmän.

Svenska fångvårdsmannasällskapet och föreningen direktörer och assistenter

vid fångvårdsstaten föreslå, att organisationsnämndens förslag göres till

föremål för en allmän överarbetning under medverkan av fångvårdsmän.

DEP A RTEMENTSCHEFEN.

Det är uppenbart, att fångvårdens omdaning i den nya verkställighetslagens

anda måste ske successivt under en tämligen lang övergångstid. Beträffande

själva anstalt sorganisationen har tidigare vid flera tillfällen framhållits,

att dess förnyelse är beroende av ett omfattande nybyggnadsprogram

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kunol. Maj:ts proposition nr 220.

som nästan helt måst ställas på framtiden. Även vissa andra omständigheter

verka i samma riktning. Tillräckliga erfarenheter ha ännu icke vunnits

rörande verkningarna av vare sig verkställighetsreformen eller de förändringar

i straffsystemet som genomförts under senare år. Såvitt nu

kan bedömas, måste de beräkningar som legat till grund för de hittills

avgivna organisationsförslagen i vissa hänseenden korrigeras. Bl. a. har

det befunnits svårt att i den utsträckning som förutsatts nedbringa beläggningen

på anstalter i större städer, t. ex. Härianda- och Malmöanstalterna.

Och frågan om kvinnoanstalternas organisation har såtillvida kommit

i annat läge som det kvinnliga anstaltsklientelet sjunkit avsevärt och

för närvarande utgör endast omkring hälften av det beräknade. Som nämnts

är det emellertid för tidigt att på grundval av hittills gjorda erfarenheter

bilda sig en bestämd uppfattning om hur förhållandena slutligen

komma att gestalta sig. Detta gäller så mycket mera som straffsystemet alltjämt

är föremål för ett genomgripande nydaningsarbete. Mot bakgrunden

av dessa omständigheter måste även de av organisationsnämnden framlagda

förslagen bedömas.

Straff verkställighetsreformen har medfört en icke oväsentlig ökning av

fångvårdens löpande kostnader. De huvudprinciper på vilka reformen bygger

— en långt driven differentiering av klientelet samt ökad frihet och mera

individuell omvårdnad — ha framför allt gjort fångvården mera personalkrävande

än tidigare men man har även att räkna med betydligt ökade utgifter

för olika omkostnadsändamål. Det är på grund härav angeläget, att den pågående

omorganisationen sker på sådant sätt, att förefintliga möjligheter att

rationalisera driften tillvaratagas. Det material, som framkommit vid den av

organisationsnämnden verkställda undersökningen, är därför av stort värde

och detta har också kommit till uttryck i de över utredningen avgivna yttrandena.

Från fångvårdshåll har emellertid samtidigt farhågor uttalats

för att de ekonomiska synpunkterna i sådan grad fått dominera organisationsnämndens

ställningstaganden, att förslagens genomförande i obearbetat

skick skulle i väsentliga delar äventyra verkställighetsreformen. Jag vill i

anslutning härtill understryka, att vårdsynpunkterna måste sättas i främsta

rummet vid denna omorganisation och att man därvid också måste räkna

med beskaffenheten av fångvårdens klientel, som i olika hänseenden avviker

från det normala.

Såsom förut framhållits blir det en ganska lång övergångstid innan fångvårdsorganisationen

blivit helt anpassad efter den nya verkställighetslagens

krav. Vad särskilt de av organisationsnämnden framlagda förslagen

angår är det i åtskilliga avseenden nödvändigt att pröva sig fram. Den verkställda

undersökningen giver emellertid även vid handen att utrymme finnes

för omedelbara åtgärder i syfte att åstadkomma en mera rationell ordning

beträffande fångvårdsanstalternas skötsel. Så synes vara fallet beträffande

de flesta områden, som varit föremål för nämndens uppmärksamhet.

Kungl. Maj :t har därför anbefallt fångvårdsstyrelsen att på grundval av det

föreliggande utredningsmaterialet och i samråd med statens organisations
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

nämnd skyndsamt vidtaga de rationaliseringsåtgärder, vilkas genomförande

låter sig förena med principerna i gällande verkställighetslag och beträffande

vilka större meningsskiljaktigheter icke yppats; i den mån styrelsen ej själv

äger besluta därom har det ålagts styrelsen att till Kungl. Maj :t inkomma

med förslag i ämnet i samband med styrelsens anslagsäskanden till 1949

års riksdag. Jämsides härmed kommer inom justitiedepartementet att verkställas

en allmän översyn av organisationsnämndenis förslag under hänsynstagande

till de synpunkter som kommit till uttryck i de avgivna yttrandena.

Uppmärksamhet skall därvid bl. a. ägnas de problem rörande anstaltsväsendet

vilka närmast påfordra sin lösning. De av strafflagberedningen berörda

frågorna om Långholmsanstaltens avveckling samt om organisationen av

kvinnoanstalterna och anstalterna för förvaring och internering äro de i

sådant hänseende mest aktuella spörsmålen. Frågorna om kolonisystemets

fortsatta utbyggande samt jordbruksdriftens omfattning böra även särskilt

uppmärksammas.

Den sålunda påbörjade överarbetningen av de föreliggande organisationsförslagen

är avsedd att resultera i en tre- eller fyraårsplan med tidsangivelser

för de i planen upptagna åtgärderna. För den angivna tiden — tre eller

fyra år — torde man utan alltför stora felkällor kunna bedöma vad man har

att räkna med beträffande det statsfinansiella läget samt i fråga om byggnadsmarknad,

materialtillgång, kriminalitet, strafflagstiftning m. in. Mot bakgrunden

av en sådan plan blir det möjligt att bedöma uppkommande organisatoriska

problem och medelsbehov såsom ingående i planen eller såsom

oförutsedda anledningar till revidering av densamma. Trots den mångfald

faktorer, som påverka fångvårdens organisation, torde planen för den begränsade

tid varom är fråga kunna ges erforderlig stadga på grundval av

de erfarenheter som vunnits under verkställighetslagens giltighetstid, de föreliggande

i många avseenden föga divergerande förslagen till anstaltsorganisation

samt de av organisationsnämnden framlagda förslag, vilka anses böra

genomföras eller prövas.

Med hänsyn till de ytterligare överväganden, som sålunda befunnits erforderliga

beträffande fångvårdens organisationsfrågor, är jag ej beredd att

nu föreslå någon begränsning beträffande medelsanvisningen till fångvården.

Fångvårdsanstalternas anslagsbehov för nästa budgetår torde alltså böra bedömas

från huvudsakligen samma utgångspunkter som tidigare.

Anslagsäskanden lör budgetåret 1948/49.

[ 1.] Fångvårdsanstalterna: Avlöningar, förslagsanslag (statsliggaren s. 40).

f.947/48 7 539 .300 kronor; 1948/49 förslag 8 090 000 (+ 550 200) kronor.

Omorganisationen av fångvårdens anstaltsväsende har under år 1947 fortsatt

efter de riktlinjer som uppdragits av strafflagberedningen. Nybyggnadsprogrammet

har dock, som redan nämnts, tills vidare måst ställas på tram
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 220-

tiden. I stället har fångvårdens kolonisystem utbyggts i sådan omfattning

att antalet platser på kolonier numera överstiger det antal dylika platser

som avsetts skola ingå i den framtida organisationen. En redogörelse för

den dittills verkställda utbyggnaden lämnades i fjolårets statsverksproposition

(II ht. s. G2 f.). Under tiden därefter ha tillkommit två kolonier för

män, Halmsjön i Stockholms län, anknuten till anstalten å Långholmen, och

Tygels jo i Malmöhus län, anknuten till anstalten i Malmö. Å andra sidan har

kolonien Åby i Södermanlands län, anknuten till anstalten å Hall, nedlagts.

För kvinnor har det öppna vårdutrymmet ökats genom att, såsom anmälts i

årets statsverksproposition (II ht. s. 107), ytterligare två hem vid anstalten

å Viebäck i Jönköpings län tagits i anspråk för fångvårdsändamål i samband

med att denna anstalt avvecklats som uppfostringsanstalt. Efter

de sålunda genomförda förändringarna kan det öppna vårdutrymmet uppskattas

till omkring 325 platser för män och omkring 60 platser för kvinnor.

Härtill komma 125—150 öppna platser för män som ådömts ungdomsfängelse.

Nedläggandet av äldre anstalter är beroende bland annat av att nybyggnader

komma till stånd. Trots att några nya anstalter ej kunnat uppföras

ha emellertid en del mindre anstalter kunnat nedläggas eller stängas, nämligen

anstalterna i Linköping, Sundsvall och Haparanda. Ytterligare avses

att nedlägga anstalten i Kalmar (prop. 225/1945 s. 14, 16) samt att stänga

anstalten i Hudiksvall.

De anstalter, som skola bibehållas för framtiden, äro föremål för en delvis

genomgripande modernisering (jfr II ht. 1947 s. 61). I

I skrivelse den 25 augusti 1947 har fångvårdsstyrelsen avgivit förslag till

anslagsäskanden beträffande fångvårdsanstalterna för nästa budgetår.

Med uppgift att det genomsnittliga fångantalet under budgetåret 1946/47

uppgått till 2 098, har styrelsen inledningsvis uttalat, att man för budgetåret

1948/49 borde räkna med samma utrymmesbehov å fångvårdsanstalterna,

inberäknat reservutrymme, som för innevarande budgetår eller 2 300

platser. Vissa omständigheter, som sammanhängde med den nya verkställighetslagen,

vore emellertid, enligt vad styrelsen vidare framhåller, även

med oförändrat utrymmesbehov ägnade att öka behovet av personal vid

fångvården, bland annat de friare behandlingsformerna och differentieringen

av de intagna ävensom observationsundersökningarna enligt 43 och

63 §§ nämnda lag. Vidare krävdes mera personal till följd av att fångtransporterna

icke längre skulle företagas i fångvagnar. Beträffande personalbehovet

har styrelsen ytterligare framhållit, att fångklientelet för närvarande

vore sammansatt av ett större antal svårbehandlade intagna än

förut. Detta berodde hland annat på den ändrade gränsdragningen mellan

otillräknelighet och andra abnormtillstånd samt på det förhållandet att

det inom anstalterna funnes ett ej ringa antal utlänningar, som visat sig

kräva särskild och noggrann tillsyn. På grund därav hade personalen måst

tid efter annan ganska avsevärt förstärkas vid vissa anstalter, och det vore

anledning antaga, att dessa förhållanden konnne att fortsätta.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I sin skrivelse har fångvårdsstyrelsen upptagit vissa lönereglering sfrågor,

vilka styrelsen anser böra föranleda förslag till årets riksdag.

Beträffande direktörer och assistenter vid fångvårdsstaten

har styrelsen anmält, att vederbörande personalförening hos styrelsen

upprepat sin i fjolårets statsverksproposition (II ht. s. 57) anmälda

framställning om förbättrad löneställning för nämnda befattningshavare.

Styrelsen har med anledning härav framhållit angelägenheten av att denna

lönefråga snarast får sin lösning samt åberopat vad styrelsen därom

anfört och föreslagit i sin den 12 juli 1946 överlämnade utredning med

plan för omorganisation av fångvårdens anstaltsväsende in. m. (jfr II ht.

1947 s. 59). Enligt styrelsens mening bör emellertid även löneställningen

för de mindre anstalternas och koloniernas styresmän samtidigt tagas under

omprövning.

Beträffande löneställningen för styresmannen vid anstalten i Örebro

har fångvårdsstyrelsen avgivit särskilt förslag. Sålunda har styrelsen, under

åberopande av att nämnda anstalt hade lika hög, ibland högre, beläggning

än anstalter med direktörstjänst i lönegrad Ca 27, hemställt om uppflyttning

av föreståndarebefattningen vid anstalten till befattning såsom

direktör i sagda lönegrad. Förslaget vore påkallat också av den omständigheten,

att det enligt styrelsens mening vore nödvändigt — för att fångvårdens

styresmansbefattningar skulle kunna tillfredsställande rekryteras

— att antalet befordringstjänster ökades. Då enligt styrelsens erfarenhet

ingen tvekan kunde råda om att en fångvårdsanstalt vore behövlig för

Mellan-Sverige i eller invid Örebro och då med uppförandet av sådan ny

anstalt torde komma att dröja, ansåge styrelsen, att ett beslut i enlighet

med styrelsens förslag icke skulle vara ägnat att föregripa organisationsutredningens

resultat. Kostnaderna för ifrågavarande uppflyttning ha beräknats

till 2 300 kronor, varifrån böra dragas 800 kronor, motsvarande till

anstalt sföreståndaren för närvarande utgående tillfälligt arvode.

Styrelsen har vidare hemställt om uppflyttning i lönegrad av befattningarna

såsom överläkare vid fångvårdens sinnessjuk avdelningar.

Detta motiveras med att ifrågavarande läkare enligt styrelsens

mening böra vara bättre ställda i lönehänseende än motsvarande läkare

vid sinnessjukvårdens undersökningsstationer. 1 ill stöd för sin sålunda uttalade

uppfattning åberopar styrelsen särskilt en av svenska psykiatriska

föreningen till styrelsen gjord framställning i ämnet. Styrelsen föreslår, att

överläkarna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar placeras en lönegrad

högre än överläkarna vid sinnessjukvårdens undersökningsstationer. Med

nuvarande lönegradsplacering skulle detta innebära, att av överläkarna vid

fångvården två placeras i Ca 32 och fyra i Ca 31. Detta skulle medföra en

kostnadsökning med 3 400 kronor. Styrelsen har därjämte med hänsyn till

att nuvarande ersättningar för tjänstebostad icke kunde anses innebära

full kompensation hemställt, att frågan om ersättningsbeloppens storlek

måtte tagas under förnyat övervägande.

Härjämte har styrelsen föreslagit inplacering på extra ordinarie stat av

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

fångvårdens kokerskebiträden. Dessa åtnjuta för närvarande arvoden

bestämda i överensstämmelse med V-planen i kungörelsen den 19

juni 1942, nr 637 (jfr II ht. 1945 s. 102). Styrelsen anför i denna del:

Vid fångvårdsstaten finnas för närvarande 12 kokerskebiträden, vilka icke

blivit inplacerade i löneplan. De åtnjuta arvoden, fastställda av fångvårdsstyrelsen,

för vilka medel finnas beräknade under icke-ordinarieposten. Förslag

till lönereglering för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal

in. in. avgavs av sakkunniga (se statsverkspropositionen 1947, Bilaga 2, Gemensamma

frågor s. 46). I yttrande över de sakkunnigas förslag uttalade

fångvårdsstyrelsen, att fångvårdens kokerskebiträden måtte bli delaktiga av

ifrågavarande löneförbättring. Nämnda sakkunnigas förslag har antagits

av riksdagen men omfattar ej fångvårdens kokerskebiträden. Fångvårdsstyrelsen

får starkt understryka, att kokerskebiträdena lika väl som den ekonomipersonal

som avsågs i de sakkunnigas betänkande äro förtjänta av en

löneförbättring. Den senaste tidens erfarenhet har visat, att det med rådande

läge på arbetsmarknaden är svårt att rekrytera kokerskebiträdena.

Styrelsen föreslår, att ifrågavarande kokerskebiträden placeras såsom ekonomibiträden

i Ce 7. Merkostnaden därför, bortsett från tillägg, beräknar

styrelsen till 12 800 kronor.

Ytterligare har styrelsen begärt lönegradsuppflyttning av några e nstaka

tjänster, nämligen dels en befattning som första vaktfru, vars

innehavare förestår kvinnoavdelningen vid anstalten å Långholmen, dels en

vaktkonstapelsbefattning, vars innehavare tjänstgör såsom trädgårdsmästare

vid anstalten å Skenäs och dels en vaktkonstapelstjänst, vars innehavare

föreslås skola tjänstgöra såsom arbetsledare. Beträffande förstnämnda

tjänst anföres:

Antalet å ifrågavarande avdelning intagna kvinnor brukar hålla sig vid

omkring åtta, med växlingar uppåt och nedåt. Högsta antalet intagna under

innevarande år har varit tretton, lägsta fem. De kvinnor som äro intagna

där utgöras huvudsakligen av för brott eller lösdriveri häktade, häktade

som undergå sinnesundersökning, straffriförklarade samt straffångar och

fängelsefångar. Det åligger första vaktfrun att leda och övervaka avdelningen

och de där anställda — i regel tre vaktfruar — samt att ansvara för

behandling och sjukvård av de intagna. Tjänsten är av mycket självständig

natur; befattningshavaren har att fullgöra uppgifter som annorstädes åvila

assistent eller kurator. Det må framhållas att första vaktfrun beträffande

undersökningspatienter och sinnessjuka för fortlöpande anteckningar. Vid

undersökning enligt 43 § verkställighetslagen utför hon vidare de utredningar

som ankomma på styresmannen.

Den nuvarande innehavaren av befattningen har en mer än 40-årig tjänstgöring

i fångvården bakom sig och har som första vaktfru på Långholmens

ltvinnoavdelning nedlagt ett arbete som förtjänar högt vitsord. Till den skrivelse,

vari hon hos fångvårdsstyrelsen hemställt om uppflyttning i lönegrad,

finnas fogade intyg från bland annat styresmannen å fångvårdsanstalten

samt överläkaren vid sinnessjukavdelningen och kroppssjukläkaren därstädes.

Samtliga ge oreserverat erkännande åt hennes kapacitet och hennes

utomordentliga handlag vid behandlingen av intagna. I sistnämnda hänseende

framhåller överläkaren vid sinnessjukavdelningen bland annat att hon

genom sitt levande personliga intresse för de intagna lyckats utföra ett eftervårdsarbete,

sedan de intagna utskrivits från avdelningen, som ur samhällsnyttans

synpunkt varit av utomordentligt värde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj.ts proposition nr 220.

Styrelsen kan för sin del bestyrka riktigheten av vad som sålunda anförts

och vill varmt understödja förslaget om hennes uppflyttning i lönegrad.

Styrelsen hemställer, att ifrågavarande befattning såsom första vaktfru

uppflyttas från Ca 11 till Ca 13 med tjänsteställning såsom uppsyningsman.

Merkostnaden härför beräknas till 600 kronor.

1 fråga om den till uppflyttning föreslagna vaktkonstapelstjänsten vid

Skenäsanstalten åberopar styrelsen, att trädgårdsdriften vid Skenäsanstalten

är av stor omfattning och att den såsom trädgårdsmästare tjänstgörande

arbetsledaren i vaktkonstapelsgrad har att meddela såväl praktisk som teoretisk

undervisning åt de intagna. Styrelsen hemställer därför, att denne arbetsledare

som nu är placerad i Ce 11 måtte erhålla ställning såsom yrkesmästare

i Ce 13. Kostnaden härför beräknas till 480 kronor.

Beträffande den andra till uppflyttning föreslagna vaktkonstapelstjänsten

återkommer jag i det följande.

Personalökningar begäras av styrelsen i första hand för att tillgodose

ökat behov av arbetsledare i samband med den omläggning

av fångvårdens arbetsdrift, som påkallas av straffverkställighetsreformen.

Av arbetsgrenarna inom verkstadsdriften hörde, enligt vad

styrelsen anför, skrädderi, skomakeri, mössmakeri, sadelmakeri och pappersarbeten

till de sysselsättningar, vilka vore stadda pa avskrivning. Den

arbetskraft som frigjordes genom dessa åtgärder och genom rationalisering

av handräckningsarbetet vore avsedd att hänvisas till i första hand mekaniska

arbeten men därjämte till snickeri- och tapetserararbeten, byggnadsarbeten,

sågningsarbeten, cementvaruarbeten m. m. Under det sistförflutna

budgetåret hade tre skrädderiverkstäder (vid anstalterna å Långholmen, i

Malmö och i Gävle) samt en kombinerad skomakeri- och sadelmakeriverkstad

(i Kristianstad) nedlagts, varjämte ytterligare en skrädderiverkstad

(å Härianda) beräknades komma att nedläggas under innevarande budgetår.

Av de tre skrädderiverkstäder och två skomakeriverkstäder, över vilka

fångvården därefter förfogade, vore en skrädderiverkstad (Ystad) och en

skomakeriverkstad (Långholmen) avsedda att avvecklas inom några år.

Mekaniska verkstäder funnes för närvarande endast vid fangvardsanstalten

å Svartsjö och ungdomsanstalten å Skenäs. Utom vid dessa verkstäder förekomrne

mekaniskt arbete i begränsad omfattning (enkelt tempoarbete) vid

fångvårdsanstalterna i Malmö och Kalmar. Enligt den organisationsplan som

vore avsedd att följas avsåge styrelsen att inrätta mekaniska verkstäder vid

anstalterna i Nyköping, Kalmar (eller anstalt i dess ställe) och Malmö, å

Härianda samt vid säkerhetsanstalten i Karlstad. I fråga om andra yrken

planerades en ny tapetserarverkstad vid fangvardsanstalten i Malmö i anslutning

till snickeriet därstädes samt cementvarutillverkning vid kolonien

Skogsgård i syfte att utnyttja där förefintliga grusförekomster. I övrigt avsåge

styrelsen att i ökad utsträckning sysselsätta de intagna med byggnadsarbeten

m. m. och räknade därvid med att kunna med fångarbetskraft utföra

flertalet av de ombyggnads- och nybyggnadsarbeten, som aktualiserats

genom den nya verkställighetslagen. Byggnadsprogrammet skulle alltså kun
2

Bihang till riksdagens protokoll 1948. i samt. År 220.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

na i huvudsak genomföras utan att inkräkta på det fria näringslivets behov

av arbetskraft.

Rörande möjligheterna att genomföra den planerade omläggningen av

arbetsdriften anföres i styrelsens skrivelse:

Den nya mekaniska verkstaden vid fångvårdsanstalten å Härianda är avsedd

att inrymmas i de lokaler i verkstadsbyggnaden därstädes, som bli lediga

i samband med skrädderidriftens nedläggande. Endast obetydliga ändringsarbeten

behöva vidtagas å byggnaden. Särskilt anslag för anskaffning

av maskinell utrustning är däremot erforderligt och styrelsen gör framställning

härom i särskild skrivelse denna dag. För de mekaniska arbeten,

som avses att bedrivas i Malmö, kommer utrymme att beredas i de lokaler

som blivit lediga genom skrädderiets nedläggande. Särskilt anslag för maskiner

och inventarier erfordras icke utan kostnaden för de mindre nyanskaffningar

som behöva göras torde kunna bestridas av verkstadsdriftens

ordinarie medel till maskiner m. m. Jämväl den nya tapetserareverkstaden

i Malmö är avsedd att inrymmas i verkstadsbyggnaden i lokaler, som tidigare

disponerats av skrädderiet. För mekaniska arbeten, som komma att

^^ngsättas i Karlstad, disponeras en verkstadsbyggnad, som på senare år

stått oanvänd. Lokaler för mekaniskt arbete vid ungdomsanstalten i Nyköping

avses att anordnas i anstaltens bottenvåning genom sammanslagning

av ett antal celler. För den cementvarutillverkning som planeras på kolonien

Skogsgård erfordras endast enklare byggnader (skjul), som torde

komma att, i den mån tillverkningen kommer i gång, uppföras med anlitande

av driftsmedel.

En förutsättning för att arbetsdriften skulle kunna fylla sin uppgift vore,

enligt vad fångvårdsstyrelsen vidare uttalar, att arbetsdriften hade tillgång

till erforderligt antal väl kvalificerade arbetsledare. De planerade nya

verkstäderna gjorde en utökning av denna personal nödvändig. Den arbetsledarpersonal,

som frigjorts genom att vissa skrädderi- och skomakeriverkstäder

under 1946/47 nedlagts, hade disponerats så att personal i yrkesmästares

grad överflyttats till ännu kvarvarande skrädderi- resp. skomakeriverkstäder,

under det att personal i vaktkonstapelsgrad överförts från

arbetsdriften till allmän bevakningstjänst. Antalet sålunda överförda befattningshavare

i vaktkonstapelsgrad uppginge till sammanlagt sju. Det hade

icke varit möjligt att placera dessa befattningshavare såsom arbetsledare

inom andra yrken, emedan en helt annan yrkesutbildning erfordrades där.

För de planerade nya verkstäderna anser styrelsen erforderligt att inrätta

följande nya tjänster i yrkesmästares grad: en i Ce 17 för mekaniska

arbeten vid anstalten å Härianda, 3 i Ce 15 för mekaniska arbeten vid anstalten

i Karlstad, tapetserararbeten vid anstalten i Malmö och cementvarutillverkning

vid kolonien å Skogsgård samt 3 i Ce 13 för mekaniska

arbeten vid anstalterna i Nyköping, Malmö och Karlstad. Kostnaderna för

ifrågavarande tjänster — bortsett från den för anstalten i Malmö föreslagna

yrkesmästaretjänsten i Ce 13 — har styrelsen beräknat till 35 724 kronor,

frånsett tillägg. Vad angår sistnämnda tjänst har styrelsen endast begärt

medel, 480 kronor, för uppflyttning av en vaktkonstapel till yrkesmästare

i Ce 13.

I detta sammanhang har fångvårdsstyrelsen vidare begärt medel för

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

att tillgodose behovet av arbetsledare vid fångvårdens sinnessjukavdelningar.

Styrelsen hänvisar i detta hänseende till att

särskild personal avdelats för att ge de å sinnessjukavdelningarna intagna

handledning i deras arbete samt att styrelsen på tillstyrkan av allmänna

lönenämnden tillerkänt sådan befattningshavare som tjänstgjorde vid var

och en av sinnessjukavdelningarna å Långholmen, Håga, Malmö, Härianda

och Härnösand särskild vikariatsersättning beräknad efter lönegraden 13.

Vidare anför styrelsen:

Sysselsättnings- och arbetsterapien på anstalter av olika slag har under

de senaste åren varit föremål för stor uppmärksamhet och stort intresse. I

sådant avseende må nämnas, att kommittén för partiellt arbetsföra och statens

sjukhusutredning år 1947 avgivit ett gemensamt förslag (SOU 1947:

44) angående sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter

in. m. Det är vidare för fångvårdsstyrelsen känt att statens sjukhusutredning

i ett betänkande, som avlämnas under den närmaste tiden,

kommer att föreslå omfattande åtgärder, syftande till bl. a. en utvidgning

och intensifiering av arbetsterapien på sinnessjukhusen. Det är högst angeläget

att i god tid möjligheter till en förbättrad arbetsterapi beredas även

på fångvårdens sinnessjukavdelningar.

Arbetsterapeuter på dessa avdelningar skulle fylla en viktig och ansvarsfull

uppgift inom fångvården. Vid sidan av sjukvårdsutbildning måste de

vara väl hemmastadda i ett flertal arbetsgrenar (trä-, metall- och pappslöjd,

vävning, stickning, bokbinderi m. in.), som kunna lämpa sig såsom sysselsättning

på en sinnessjukavdelning. Vidare måste de ha goda arbetsledaregenskaper

och dessutom äga förmåga att självständigt anskaffa och organisera

arbetena på avdelningen.

På grund av det anförda har fångvårdsstyrelsen föreslagit, att fem tjänster

såsom arbetsterapeuter i Ce 13 måtte inrättas från och med budgetåret

1948/49. Kostnaderna därför ha beräknats till 29 220 kronor, frånsett

tillägg.

Utöver de sålunda begärda personalförstärkningarna har fångvårdsstyrelsen

hemställt, att medel anvisas för ytterligare två vaktkonstapels- och

två biträdestjänster. I förstnämnda hänseende åberopas, att anslaget för

innevarande budgetår uppräknats för utbyte av två vaktkonstapelstjänster

mot två befattningar såsom yrkesmästare, avsedda att tjänstgöra såsom

byggnad sledare, (II ht. 1947 s. 65) men att något sådant utbyte ej kunnat

verkställas, enär några för befordran till byggnadsledare lämpade vaktkonstaplar

icke funnits disponibla. De nya biträdestjänsterna äro avsedda

för två biträden, vilka tjänstgöra såsom telefonister vid anstalterna å Hall

och Håga och i sådan egenskap nu åtnjuta arvoden efter 175 kronor for

månad jämte 5 % indextillägg. Dessa biträden ha, enligt vad styrelsen upplyser,

anställts utan att medel därtill funnits tillgängliga.

Vad angår anslagsbehovet till arvoden och särskilda ersättningar

(statsliggaren s. 42), har fångvårdsstyrelsen begärt ökad mcdelsanvisning

för ett flertal olika ändamål.

För sinnesundersökningar och observationsunde rsökningar

begäras sålunda ytterligare sammanlagt 18 000 kronor. 1

detta hänseende har styrelsen erinrat om de åtgärder, som under år 1947

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

måst vidtagas för att förebygga dröjsmål med avgivande av utlåtande rörande

häktade personers sinnesbeskaffenhet och för vilka utförlig redogörelse

lämnats i justitieombudsmannens ämbetsberättelse till årets riksdag

(s. 126 tf). Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 24 september 1947 gäller tills

vidare bl. a. följande.

1. Därest antalet sinnesundersökningar, som ankomma på sinnessjukavdelning

inom fångvården, ökas så att det kan förutses att undersökningarna

icke komma att medhinnas inom den i lag stadgade tiden, åligger det

vederbörande överläkare att snarast anmäla förhållandet till fångvårdsstyrelsen.

Senast skall sådan anmälan göras, då överläkaren hos domstol gör

framställning om anstånd med utlåtande över sinnesundersökning och skälet

härtill huvudsakligen är avdelningens arbetsbelastning.

2. Då anmälan enligt 1. inkommer till fångvårdsstyrelsen, har styrelsen

att ofördröj ligen undersöka läget och, om överbelastningen icke är endast

tillfällig, vidtaga erforderliga åtgärder för dess avhjälpande. Efter vad som

finnes lämpligast i olika fall bör styrelsen antingen bemyndiga överläkaren

att för sinnesundersökning av den som är intagen på avdelningen anlita

annan psykiater än vid avdelningen heltidsanställd läkare eller ock förordna

om överflyttning av undersökningsklientel till andra, mindre arbetsbelastade

avdelningar.

3. Bemyndigande som nyss sagts skall avse visst antal undersökningar

och gälla begränsad tid. För varje sådan undersökning må utgå ersättning

med 150 kronor jämte gottgörelse för kostnad för utskrift av utlåtandet. Om

lämnat bemyndigande skall styrelsen underrätta justitiedepartementet.

4. Sedan fångvårdsstyrelsen vidtagit åtgärder enligt 2., åligger det styrelsen

att med uppmärksamhet följa hur åtgärderna verka. Finner styrelsen

åtgärder av detta slag omöjliga att genomföra eller otillräckliga för att

snabbt avhjälpa uppkommen arbetsbalans, har styrelsen alt ofördröjligeri

göra anmälan därom till justitiedepartementet.

5. Om vid månadsskifte det på sinnessjukavdelning inom fångvården finnes

någon för sinnesundersökning intagen, i fråga om vilken utlåtande icke

hunnit avgivas inom 6 veckor från det handlingarna i målet inkommit till

avdelningen, åligger det överläkaren att snarast efter månadsskiftet meddela

fångvårdsstyrelsen antalet personer, om vilka detta gäller. Inkommande

sådana uppgifter skola av styrelsen ofördröj ligen sammanställas och vidarebefordras

till justitiedepartementet.

6. Erfordras för att undvika arbetsbalans i fråga om sinnesundersökningar

vid viss sinnessjukavdelning inom fångvården, att avdelningens läkare

befrias från att medverka vid undersökningar enligt 43 § lagen om

verkställighet av frihetsstraff m. in., må fångvårdsstyrelsen i behövlig omfattning

härför anlita annan än vid anstalten heltidsanställd läkare. För

sådan medverkan må utgå ersättning med 30 kronor.

7. För sinnesundersökningar, som enligt gällande ordning utföras av sinnessjukläkaren

vid fångvårdsanstalten i Växjö eller av läkare vid S:t Olofs

sjukhus i Visby, skall utgå ersättning enligt vad som sägs under 3.

I förhållande till vad som gällde, då frågan om anslag till fångvården senast

underställdes riksdagens prövning, innebära dessa bestämmelser bl. a.,

att sinnesundersökningar och observationsundersökningar nu i större utsträckning

än tidigare verkställas av läkare utom fångvården samt att ersättningen

för sinnesundersökning i dylika fall — tidigare avseende endast

undersökningar vid anstalterna i Växjö och Visby — höjts från 125 kro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

nor till 150 kronor (jfr prop. 240/1945 s. 11; prop. 225/1946 s. 81, 89, 93).

Rörande anslagsbehovet i förevarande hänseende anföres i fångvårdsstyrelsens

skrivelse:

Vad först observationsfallen beträffa torde dessa komina att uppgå till

emellan 1 200 och 1 300 per år. Vid vissa tider, då antalet sinnesundersökningsfall

är lågt, lärer heltidsanställd läkare kunna medhinna vissa av observationsunder

sökningarna; vid andra tidpunkter åter med större arbetsanhopning

måste samtliga fall avlastas på utomstående läkare. Det är för

närvarande nära nog omöjligt att förutse i vilken utsträckning posten kommer

att belastas med ytterligare utgifter. Maximalt skulle detta uppgå till

(1 300 X 30) 39 000 kronor. Härvid är emellertid att märka, att från posten

för närvarande jämväl bestrides arvode till en extra läkare. Styrelsen finner

sig i nuvarande läge böra föreslå, att posten uppföres med ett med 8 000

kronor till 30 000 kronor förhöjt belopp, betecknat förslagsvis.

I fråga om antalet sinnesundersökningar inom fångvården är att meddela,

att dessa under 1945 uppgingo till sammanlagt 689 och år 1946 till 541. Man

torde kunna utgå från ett normalt antal undersökningsfall av omkring 600.

Om man genomsnittligt räknar med att envar av överläkare och förste

läkare kunna medhinna 48 utlåtanden per år skulle ifrågavarande 12 läkare

årligen kunna avverka 576 undersökningar. Återstående undersökningsfall

skulle då uppgå till 24. Nu är emellertid att märka, att hittills endast

undantagsvis inträffat att samtliga överläkare och förste läkare varit

i tjänst. Man torde därför böra räkna med att antalet personer, soin^ undersökas

av utomstående läkare, kan komma att uppgå till omkring 75. Med

en ersättning av 150 kronor för varje undersökning skulle detta draga en

kostnad av (75 X 150) 11 250 kronor. Härtill komma så kostnaderna för

renskrivning, beräknade till 3 750 kronor, eller tillhopa 15 000 kronor.

Vid bedömande av denna utgift har man emellertid anledning räkna med

att vissa tjänster endast tidvis äro besatta, varigenom besparingar uppstå å

anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Enligt styrelsens förslag skulle alltså det till ersättning för observationsundersökningar

för närvarande anvisade beloppet, förslagsvis 22 000 kronor,

höjas med 8 000 kronor till 30 000 kronor. Vidare skulle — i stället

för den nuvarande posten å förslagsvis 5 000 kronor till ersättning åt sinnessjukläkaren

vid anstalten i Växjö och åt läkare vid S:t Olofs sjukhus

i Visby för sinnesundersökning av personer, som äro intagna å fångvårdsanstalt

— upptagas en förslagsvis betecknad post å 15 000 kronor till ersättning

åt annan än vid fångvården heltidsanställd läkare för sådana sinnesundersökningar.

För teoretisk yrkesundervisning vid ungdomsanstalterna samt

för yrkesrådgivning beträffande personer, som ådömts ungdomsfängelse,

begäres anslagshöjning med 5 000 kronor resp. 4 000 kronor:

Till ersättning för undervisning i skolämnen, för utbildning i hantverk,

industriella yrken och jordbruk samt för handledning i gymnastik och

idrott vid företrädesvis ungdomsanstalter ävensom för yrkesrådgivning åt

ungdomsfängelse ådömda personer finnes i regleringsbrevet under arvodesposten

upptaget ett belopp av högst 7 000 kronor.

Huvudparten av anslagsposten kommer att förbrukas till ersättning för

yrkesrådgivning. Det belopp, som återstår, sedan denna ersättning utbetalats,

beräknas uppgå till 3 000 kronor, vilket sålunda skall räcka till de

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

övriga, uppräknade ändamålen. Det är icke möjligt att inom denna kostnadsram

anordna en tillfredsställande teoretisk yrkesundervisning och yrkesutbildning

i enlighet med bestämmelserna i straffverkställighetslagen.

Vid riksdagens justitieombudsmans inspektion av ungdomsanstalterna å

Skenäs, i Uppsala och i Ystad under våren 1946 uppmärksammades bland

annat att den teoretiska undervisningen icke vore tillfredsställande.

I sitt med anledning av inspektionsprotokollet avgivna yttrande den 22

oktober 1946 anförde fångvårdsstyrelsen bland annat såsom en synnerligen

önskvärd angelägenhet att för ernående av en allsidig undervisning lärarkrafter

utanför fångvården borde få anlitas i viss omfattning, att det tillgängliga

anslaget icke medgåve en sådan ordning men att styrelsen till ett

kommande år ämnade föreslå en avsevärd böjning av anslaget.

I den begränsade omfattning, som nuvarande ekonomiska resurser medge,

pågår för närvarande teoretisk yrkesundervisning vid ungdomsanstalten

å Skenäs i snickeri, mekaniska arbeten, jordbruk och trädgårdsskötsel, vid

ungdomsanstalten i Uppsala i snickeri och trädgårdsskötsel samt vid ungdomsanstalten

i Ystad i skrädderi och trädgårdsskötsel. Denna undervisning

bedrives helt av anstalternas egna befattningshavare. Fångvårdsstyrelsen

avser att under nästkommande budgetår utvidga undervisningen och

genom att i viss utsträckning engagera utomstående lärarkrafter göra den

mera allsidig och kvalificerad. Avsikten är därvid att taga de egna befattningshavarna

i anspråk för ungefär halva antalet undervisningstimmar —

denna del inordnas i den ordinarie arbetstiden och kommer således ej att

draga några extra kostnader i form av ersättning till personalen — under

det att återstoden anförtros åt utomstående lärare. Den sammanlagda kostnaden

för ersättning till sistnämnda lärarkrafter beräknas uppgå till cirka

5 000 kronor. På grund av vad sålunda anförts föreslår styrelsen att under

arvoden upptagen post till ersättning för undervisning i skolämnen m. m.

för budgetåret 1948/49 höjes med 5 000 kronor.

Under arvodesposten finnas medel beräknade till bland annat yrkes rådgivning

beträffande personer, som ådömts ungdomsfängelse. För detta ändamål

beräknades för vart och ett av budgetåren 1945/46 och 1946/47 ett

belopp av 800 kronor. För budgetåret 1947/48 hemställde styrelsen att ett

belopp av 6 000 kronor måtte upptagas för ändamålet. Styrelsen utgick

härvid från att psykotekniska institutet vid Stockholms högskola skulle betinga

sig ersättning efter samma grunder som vid undersökningar åt andra

myndigheter och institutioner eller efter 20 kronor per undersökningsperson.

Då antalet till ungdomsfängelse dömda män beräknades till 180 per

år, ansågs kostnaden bli 3 600 kronor, vartill komme resekostnads- och

traktamentsersättning 2 400 kronor eller tillhopa 6 000 kronor. På departementschefens

tillstyrkan föreslogs emellertid för ändamålet i statsverkspropositionen

ett belopp av 4 000 kronor, vilket av riksdagen lämnades

utan erinran.

Nu har emellertid direktionen för psykotekniska institutet hos fångvårdsstyrelsen

anmält, att de anslag, institutet hos Kungl. Maj :t begärt för

sin verksamhet under 1947/48, endast delvis beviljats, varför institutet höjt

de ersättningstaxor, vilka hittills tillämpats för institutets konsultativa

medverkan på personalrekryteringens och yrkesrådgivningens områden. Institutet

har meddelat, att taxan för individuella anlagsundersökningar för

bland annat statliga myndigheter från och med den 1 maj 1947 komme att

höjas till 60 kronor.

På grund härav skulle ersättningen, därest undersökningarna skulle avse

samtliga till 130 beräknade nykomna elever, uppgå till (130 >< 60) 7 800

kronor jämte resekostnads- och traktamentsersättning 2 400 eller tillhopa

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

23

10 200 kronor per år. Då styrelsen emellertid skall till kostnadens nedbringande

söka undantaga vissa elever, anser styrelsen att sammanlagda

beloppet kan sättas något lägre eller till 8 000 kronor. Detta innebär er

ökning med (8 000 — 4 000) 4 000 kronor.

Utöver vad nu sagts begäres ett belopp av 3 000 kronor för att tillgodose

eventuella krav på höjning av nu utgående arvoden åt kroppssjukläkare

(statsliggaren s. 42), vidare 300 kronor för höjning av nuvarande

arvode å 1 200 kronor till predikanten vid anstalten i Norrköping samt 400

kronor för höjning av ett vid samma anstalt utgående arvode å 600 kronor

för passning av anstaltens port och grind.

Vid anslagsberäkningen har fångvårdsstyrelsen räknat om anslaget

enligt de nya avlöningsbestämmelserna endast såvitt avser medelsbehovet

till icke-ordinarie personal. Enligt styrelsens slutgiltiga beräkning

av detta anslagsbehov — vilken överlämnats i samband med styrelsens yttrande

över organisationsnämndens promemoria — har icke-ordinarieposten

i fångvårdsanstalternas avlöningsstat av nämnda anledning räknats upp

från 3 116 900 kronor i gällande stat till 3 337 600 kronor. Häri ingår en

uppräkning med 6 700 kronor på grund av bestämmelserna om reglerad

befordringsgång för biträdespersonal. Beträffande övriga anslagsposter har

styrelsen utgått från posternas nuvarande belopp.

Med iakttagande av vad i det föregående i skilda hänseenden föreslagits

har styrelsen beräknat de olika anslagsposterna i avlöningsstaten till följande

belopp:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 3 828 200 (+ 6 300)

kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj : t, 214 600 (+ 29 900) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 3 434 000

(+ 317 100) kronor;

rörligt tillägg 760 000 (+ 343 700) kronor.

Anslaget i dess helhet har alltså upptagits med (3 828 200 kronor -f214

600 kronor + 3 434 000 kronor + 760 000 kronor) 8 236 800 ( +

697 000) kronor. I

I detta sammanhang torde få anmälas en av svenska psykiatriska föreningen

i skrivelse den 20 juni 1947 gjord framställning om löneförbättring

för bl. a. fångvårdens sinnessjukläkare. Föreningen framhåller bland

annat den otillräckliga tillgången på kompetenta rättspsykiater samt anhopningen

av arbetsuppgifter för främst läkarna inom fångvården. För en förbättring

av förhållandena krävdes enligt föreningens mening en omprövning

av ifrågavarande läkares löneställning. Därvid borde överläkarna placeras

lägst i Ca 33. Fångvårdens läkare måste vidare erhålla full kompensation för

nuvarande naturaförmåner och särskild ersättning för alla uppdrag utanför

den anstalt (sinnessjukavdelning), där de vore placerade. Med hänsyn till

de stora krav, som undersökningar jämlikt 43 och 63 §§ verkställighetsla
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kunyl. Maj-.ts proposition nr 220.

gen ställde på erfarenhet och ingående kännedom om olika fångvårdsanstalters

resurser och ledning, ansåge föreningen det olämpligt att för sådana

undersökningar anlita läkare utanför fångvården. I stället borde undersökningarna

anförtros åt särskilda vid sinnessjukavdelningarna anställda högt

kvalificerade och erfarna fängelsepsykiater.

Utlåtanden över fångvårdsstyrelsens anslagsäskanden ha, efter remiss, avgivits

av statskontoret och statens lönenämnd. Därjämte har medicinalstyrelsen

hörts såvitt angår fångvårdsstyrelsens förslag i vad de beröra fångvårdens

sinnessjukavdelningar samt beträffande svenska psykiatriska föreningens

framställning.

Statskontoret har uttalat, att med uppflyttning av styresmansbefattningen

vid fångvårdsanstalten i Örebro till direktörstjänst borde tills vidare anstå

i avvaktan på resultatet av statens organisationsnämnds undersökning.

Ämbetsverket kan ej heller förorda, att överläkarna vid undersökningsstationerna

inom fångvården erhålla en förmånligare löneställning än motsvarande

överläkare vid sinnessjukvården.

I anledning av fångvårdsstyrelsens förslag om inplacering å löneplan av

tolv vid fångvårdsstaten arvodesavlönade kokerskebiträden har statskontoret

från styrelsen införskaffat uppgifter beträffande biträdenas arbetsuppgifter

och nuvarande löneförmåner ävensom upplysning vid vilka anstalter

de vore anställda. Med ledning därav har statskontoret uttalat, att det förefölle,

som om en befattningshavare vid var och en av nio anstalter vore att

betrakta som kokerska och sålunda borde i enlighet med föredragande departementschefens

i samband med anmälan av 1947 års statsverksproposition

(för flera huvudtitlar gemensamma frågor rörande utgifter å driftbudgeten)

gjorda uttalande angående löneställningen för viss statsanställd

sjukvårds- och ekonomipersonal inplaceras i nuvarande Ce 6. De återstående

tre befattningshavarna, samtliga anställda vid anstalten å Hall, vore

enligt ämbetsverkets mening närmast att jämföra med köksbiträden i Ce 2.

Vad beträffar fångvårdsstyrelsens hemställan om uppflyttning av befattningen

som första vaktfru vid kvinnoavdelningen å Långholmen till Ce 13

har statskontoret ej funnit skäl anförda för avvikelse från den av 1946 års

riksdag beslutade löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonal vid fångvården,

varvid ifrågavarande tjänst uppflyttades från A 6 till A 7 (Ca 11).

Statskontoret har vidare förklarat, att ämbetsverket icke motsatte sig

att fångvårdsstyrelsen även i fortsättningen erhölle bemyndigande att för

avarbetande av uppkommen balans å sinnesundersökningsfall anlita utanför

fångvården stående läkare för sinnes- och observationsundersökningar.

Under erinran att särskild gottgörelse icke utginge för renskrivning av utlåtande

rörande sinnesbeskaffenheten hos tilltalad, som icke vore häktad —

sådant utlåtande renskrives inom sinnessjukhusens rättspsykiatriska avdelningar

utan särskild kostnad för vederbörande läkare — har statskontoret

emellertid ifrågasatt, huruvida icke samma anordning beträffande renskrivningen

borde vidtagas inom fångvården och ersättningsgrunderna sålunda

göras fullt lika.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Härjämte har statskontoret ifrågasatt, huruvida en ytterligare uppräkning

av delposten till ersättning för undervisning i skolämnen m. m. nu borde

ske. Likaså har statskontoret ifrågasatt, huruvida en så kostnadskrävande

omläggning av arbetsdriften, som den fångvårdsstyrelsen föreslagit,

borde genomföras i nuvarande läge. Yrkesmästare, som genom omläggningen

frigjordes, borde i varje fall enligt ämbetsverkets mening överflyttas

till likvärdig tjänst inom fångvården eller annat område inom statsförvaltningen

eller — om så icke kunde ske — i den mån de vore ickeordinarie

sägas upp för att i stället vinna sysselsättning på den allmänna

arbetsmarknaden.

Statens lönenämnd har beträffande den föreslagna löneförbättringen för

överläkarna vid fångvårdsanstalternas rättspsykiatriska undersökningsstationer

uttalat, att någon ändring i nuvarande jämställdhet med motsvarande

läkare vid sinnessjukhusens undersökningsstationer icke borde vidtagas

utan en närmare utredning rörande tjänstgöringsförhållanden in. in.

för båda kategorierna av överläkare.

Vidkommande fångvårdsstyrelsens hemställan om befordran av de arvodesavlönade

kokerskebiträdena till extra ordinarie ekonomibiträden framhåller

lönenämnden, att enligt inhämtade upplysningar vissa av kokerskebiträdena

tjänstgjorde vid anstalter, där särskild köksföreståndare funnes,

och där stode under förmansskap av denne befattningshavare. Andra åter

vore placerade vid mindre kolonier och bure där mera självständigt ansvar

för matlagningen. Beträffande den sistnämnda gruppen hade vidare

upplysts, att kokerskebiträdena i viss utsträckning måste tagas i anspråk

för göromål, som eljest ankomme på vaktfru. I anslutning till de principer,

som tillämpats vid den nyligen genomförda allmänna löneregleringen for

vård- och ekonomipersonal, har lönenämnden förklarat sig icke kunna tillstyrka

en inplacering i högre lönegrad än Ce 6, såvitt anginge den första här

ovan angivna gruppen. Beträffande övriga biträden har lönenämnden intet

att erinra mot den i framställningen föreslagna placeringen i Ce 7.

Till fångvårdsstyrelsens förslag om uppflyttning i lönegrad av befattningen

såsom första vaktfru vid fångvårdsanstalten å Långholmen har

lönenämnden förklarat sig icke kunna tillstyrka bifall.

Av vad styrelsen anfört synes framgå, att de göromål som ålagts innehavaren

av ifrågavarande befattning, delvis äro av mera kvalificerad art

än de, som vanligen ankomma på tjänsteman i 11 lönegraden vid fångvårdsstaten.

Lönenämnden får emellertid erinra, att allmänna lönenämnden

den 13 juni 1947 avgivit utlåtande över en framställning om medgivande

att till första vaktfrun å Långholmen utbetala vikariatsersättning,

beräknad efter dåvarande 9 lönegraden. Vid jämförelse med motsvarande

befattningshavare vid centralfängelset i Växjö, vilken var placerad såsom

uppsyningsman i sistberörda lönegrad, fann sig allmänna lönenämnden med

hänsyn till den väsentliga skillnaden i arbetsuppgifternas omfattning icke

kunna tillstyrka, att den begärda vikariatsersättningen finge utgå. Lonenämnden

tilläde emellertid, alt lönegradsplaceringen för den i framställningen

avsedda första vaktfrun kunde bliva föremål för omprövning med

anledning av pågående utredning rörande likalönsprincipens genomforande

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

i statsförvaltningen. Med hänsyn till vad allmänna lönenämnden sålunda

antorde finner sig statens lönenämnd icke kunna tillstyrka bifall till den

nu förevarande framställningen.

Med anledning av förslaget om inrättande vid fångvårdens sinnessjukavdelningar

av fem tjänster såsom arbetsterapeut i Ce 13 har lönenämnden

erinrat om att i innevarande års regleringsbrev för fjärde huvudtiteln upptagits

en tjänst som sysselsättningsterapeut vid vardera garnisonssjukhuset

i Boden och Karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar, vilka båda

tjänster icke placerats i högre lönegrad än Ce 12. I betraktande av att dessa

tjänster vore avsedda för kroppssjukhus och med hänsyn jämväl till att

12 lönegraden icke inrymdes i den för fångvårdspersonal i bevakning och

arbetsdrift gällande löneskalan, har lönenämnden dock icke velat framstalla

erinran mot den av fångvårdsstyrelsen begärda högre lönegradsplaceringen.

En ledamot av lönenämnden har ansett, att nämnden bort tillstyrka fångvårdsstyrelsens

förslag om uppflvttning av första vaktfrubefattningen vid

anstalten å Långholmen.

Medicinalstyrelsen har i likhet med fångvårdsstyrelsen ansett, att överlakarna

vid fångvårdens sinnessjukavdelningar vore för lågt avlönade för

att tjänsterna med hänsyn till den bristande tillgången på psykiatriskt

utbildade läkare under överskådlig tid skulle te sig lockande för kompetenta

aspiranter. Då emellertid detsamma i lika hög grad gällde överläkartjänsterna

vid sinnessjukhusens rättspsykiatriska avdelningar, funnes

enligt medicinalstyrelsens mening icke tillräckliga skäl att placera fångvårdens

överläkare i högre lönegrad än sinnessjukvårdens. Härom anför styrelsen

vidare:

Undersökning av de å fri fot varande tilltalade är i och för sig av lika

stor vikt och lika ansvarsfull som undersökning av häktade. Undersökning

a\ a fri fot varande tilltalad är dessutom ofta förenad med mycket

större omgång än undersökning av häktad. Den terapi, som utövas vid fångvårdens

sinnessjukavdelningar kan icke anses vara av den omfattning, att

den motiverar en högre löneställning för fångvårdens överläkare. I sin skrift

synes också svenska psykiatriska föreningen ha frånfallit sin tidigare ståndpunkt

härutinnan och påyrkat en placering i lönegrad Ca 33 för alla rättspsykiatriker

i överläkarställning. Om man undantar överläkartjänsten på

Håga, finnes enligt medicinalstyrelsens mening icke heller tillräcklig anledning

att gradera löneställningen mellan fångvårdens överläkare inbördes.

I anslutning härtill har medicinalstyrelsen föreslagit, att fångvårdens

samtliga överläkare placeras i Ca 32 samt att överläkaren på Håga tillerkännes

särskild kompensation för sin ställning som styresman. Därigenom

skulle överensstämmelse vinnas med vad styrelsen i annat sammanhang

föreslagit beträffande löneställningen för motsvarande läkare inom sinnessjukvården.

Beträffande frågan om ersättning åt annan än vid fångvården heltidsanställd

läkare, som verkställer sinnesundersökning av häktad, har medicinalstyrelsen

instämt i fångvårdsstyrelsens framställning. Vad angår er
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

sättning för observationsundersökningar har medicinalstyrelsen ansett sig

kunna biträda framställningen endast under förutsättning, att dessa undersökningar

anförtroddes åt psykiatriskt väl skolade läkare, som samtidigt

ägde god kännedom om fångvårdens olika differentieringsmöjligheter.

I skrivelse den 1 april 1948 har fångvårdsstyrelsen sedermera gjort framställning

om inrättande av en tillfällig undersök ning savdelning

å Håg a. Såsom skäl åberopas behovet av ytterligare åtgärder

för utjämnande av föreliggande balans beträffande sinnesundersökningar

av personer, som förvaras å fångvårdens sinnessjukavdelningar. Styrelsen

har därvid hänvisat till en av överläkaren vid Hågaanstalten den 9 mars 1948

hos styrelsen gjord framställning i ämnet, enligt vilken antalet rättspsykiatriska

undersökningar, som numera utföras å Håga, till följd av brist på

läkare icke uppgå till hälften av de undersökningar som tidigare utförts vid

anstalten. Av de tre läkartjänsterna vid anstalten, en överläkar- och två

förste läkartjänster, vore, enligt vad styrelsen meddelar, de båda sistnämnda

obesatta. Å den ena funnes visserligen för närvarande en tillfällig vikarie,

men då denne icke vore legitimerad läkare hade han icke kompetens

att avgiva utlåtanden över sinnesundersökningar. Stora ansträngningar hade

förgäves gjorts för att till ifrågavarande tjänster förvärva läkare med föreskriven

kompetens.

För att avhjälpa den situation, som sålunda inträtt, har fångvårdsstyrelsen

såsom en tillfällig lösning föreslagit, att anstalten å Håga under budgetåret

1948/49 organiseras på två avdelningar, en vård- och en undersökningsavdelning.

Den nuvarande överläkaren skulle huvudsakligen ägna sig åt

arbetet på vårdavdelningen. För ombesörjande av de rättspsykiatriska undersökningarna

åter borde en extra överläkare förordnas, i samband varmed

en befattning som förste läkare skulle hållas vakant och ej heller uppehållas

av vikarie. Den tillfälligt förordnade överläkaren borde uppbära arvode motsvarande

de kontanta avlöningsförmånerna i lönegrad Ce 30 löneklass 30

jämte hyresersättning med 2 300 kronor för år. Det vid den föreslagna anordningen

mest väsentliga för en sökande vore, att vederbörande finge tillgodoräkna

tjänstetid såsom överläkare i stället för såsom förste läkare.

Medicinalstyrelsen har, efter remiss, tillstyrkt bifall till fångvårdsstyrelsens

framställning.

Statskontoret däremot föreslår åtgärder i syfte att i större utsträckning

anlita läkare utom fångvården:

Svårigheten att erhålla befattningshavare till de vakanta försteläkartjänsterna

vid sinnessjukavdelningen å Håga synes ha sin grund i den allmänna

brist på psykiater, som för närvarande råder. På grund härav och med hänsyn

till att flertalet psykiater torde vara anställda i allmän tjänst, kommer

ett inrättande av en ytterligare överläkartjänst vid Håga-anstalten — om

kompetent sökande anmäler sig — förmodligen att medföra en lika kännbar

personalbrist på annat håll. Statskontoret måste därför avstyrka bifall till

fångvårdsstyrelsens förslag.

Enligt ämbetsverkets åsikt bär i stället i första hand undersökas huruvida

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

det icke är möjligt att inskränka den vid sinnessjukavdelningen bedrivna

rättspsykiatriska undersökningsverksamheten till vad den tillgängliga läkarpersonalen

kan medhinna och att utföra sinnesundersökningar i större

utsträckning å anstalter, där bättre möjligheter föreligga att begagna Kungl.

Maj :ts medgivande att mot ett arvode av 150 kronor för sinnesundersökningar

anlita läkare utanför de rättspsykiatriska stationerna.

I andra hand synes böra övervägas att för Håga-anstaltens del genom

tiliägg till nyssnämnda arvode å 150 kronor bereda läkare skälig gottgörelse

för de kostnader och den tidsspillan, som förorsakas av resorna till och

från anstalten.

I förevarande sammanhang torde slutligen få anmälas frågan om anställningsförhållandena

för övertalig personal vid statens uppfostringsanstalt

å Bona. Sedan 1946 års riksdag i princip beslutat,

att anstalten skulle överföras till den statliga sinnessjuk- eller sinnesslövården,

har Kungl. Maj :t i propositionen nr 145 till innevarande års

riksdag föreslagit, att anstalten från och med nästa budgetår tages i anspråk

såsom sjukhus för asociala imbecilla män. Enligt det i samband

därmed avgivna förslaget till personalorganisation för sjukhuset kommer

flertalet av de vid uppfostringsanstalten anställda befattningshavarna att

övergå i sjukhusets tjänst. Av anstaltens ordinarie tjänstemän ha dock ej

alla kunnat beredas dylik fortsatt anställning.

I skrivelser den 17 november 1947 och den 25 mars 1948 har styrelsen

för statens uppfostringsanstalt å Bona avgivit förslag rörande de åtgärder,

som betingas av Bonaanstaltens avveckling såsom uppfostringsanstalt. Styrelsen

har härvid anmält att — efter vakanssättning från och med 1946

av ledigblivna tjänster och överflyttning, på sätt i propositionen nr 145/

1948 föreslagits, av befattningar till det nya sjukhuset å Bona — återstående

å anstaltens personalförteckning nu upptagna tjänster å ordinarie

stat utgjordes av 1 direktör (Ca 30), 1 arbetsledare, tillika avdelningsföreståndare

(Ca 22), 2 lärare, tillika avdelningsföreståndare (Ca 22), 1 uppsyningsman

(Ca 15), 1 förste förman (Ca 13), 1 yrkesmästare (Ca 13) och

1 förman (Ca 11). Beträffande innehavarna av den ena lärartjänsten

och yrkesinästartjänsten, Simon Gustavsson och Elof Göransson, har styrelsen

uppgivit, att de vore födda 1883 resp. 1886, alt de varit i statens

tjänst sedan 1906 resp. 1925 samt att de vore berättigade att avgå med ålderspension

den 1 oktober 1948 resp. den 1 september 1949. Med hänsyn

härtill har styrelsen föreslagit, att nämnda befattningshavare överföras på

indragningsstat. Vad angår de övriga övertaliga tjänstemännen har styrelsen

ansett en förflyttning böra ske till andra statliga befattningar, närmast

inom fångvården.

Statskontoret har i infordrat yttrande förklarat sig icke ha något att

erinra mot att Gustavsson och Göransson överföras på indragningsstat.

DEP A R TEMEN T SCHEFEN.

I och med genomförandet av straffverkställighetsreformen, som syftar till

en fångvård av fostrande och utbildande karaktär, ha ökade krav ställts på

fångvårdstjänstemännens insikter och omdöme. Med hänsyn härtill ha ock

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

efter särskild utredning statsmakterna år 1946 beslutat om förbättrad löneställning

för det stora flertalet av fångvårdens befattningshavare i lägre

lönegrader. Frågan om lönereglering för den högre fångvårdspersonalen

berördes i fjolårets statsverksproposition (II ht. s. 64) utan att likväl något

förslag då kunde framläggas för riksdagen. Fångvårdsstyrelsen har nu understrukit

angelägenheten av att styresmännens och assistenternas lönefråga

snarast möjligt får sin lösning. Såsom jag i nämnda proposition uttalade,

är även enligt min mening en översyn av ifrågavarande befattningshavares

löneställning behövlig men ett slutligt ställningstagande till därmed sammanhängande

frågor är icke möjligt förrän anstaltsorganisationen vunnit

en fastare utformning. Enär detta kommer att draga längre ut på tiden

än som tidigare förutsetts, framstår det emellertid — icke minst med hänsyn

till rekryteringen av styresmannaposterna, vilkas innehavare komma

att öva ett avgörande inflytande på fångvårdens praktiska utformning —

såsom angeläget, att en åtminstone provisorisk löneförbättring kommer till

stånd för nu avsedd personal. Jag är dock icke beredd att för närvarande avgiva

förslag härom, men det är min avsikt att skyndsamt låta verkställa erforderlig

ytterligare utredning i ämnet, så att frågan såvitt möjligt skall kunna

underställas nästa års riksdag. I samband därmed bör även frågan om löneställningen

för styresmannen vid anstalten i Örebro tagas under omprövning.

Skulle antalet intagna vid denna anstalt under nästkommande budgetår

icke lämpligen böra begränsas, synes föreståndaren efter prövning av

Kungl. Maj :t böra få bibehållas vid nu utgående tillfälligt arvode.

Med anledning av de förslag, som framförts om lönegradsuppflyttning av

överläkarna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar må erinras, att en liknande

av medicinalstyrelsen för nästa budgetår gjord hemställan beträffande

motsvarande läkare vid sinnessjukhusens rättspsykiatriska undersökningsavdelningar

icke föranlett något Kungl. Maj :ts förslag till riksdagen

(se prop. nr 145/1948 s. 30). Då jag i likhet med de hörda myndigheterna

icke anser tillräckliga skäl anförda för någon ändring i nuvarande

jämställdhet mellan de båda kategorierna läkare, finner jag mig icke för

närvarande kunna förorda en löneförbättring för fångvårdens sinnessjukläkare.

Frågan om storleken av de till överläkarna utgående hyresersättningarna

torde såsom hörande under Kungl. Maj :ts beslutanderätt böra upptagas

i annat sammanhang.

Däremot torde icke vara något att erinra mot förslaget att bereda de tolv

vid fångvårdsstaten arvodesavlönade kokerskebiträdena extra ordinarie anställning

såsom ekonomibiträden. Fångvårdsstyrelsen har ansett, att samtliga

böra placeras i Ce 7. Enligt inhämtade upplysningar kunna de emellertid,

på sätt lönenämnden framhållit, med hänsyn till det med arbetet förenade

ansvaret särskiljas i två grupper. Under det att fem av biträdena (fyra

vid Hall och en å Skenas) tjänstgöra under förmanskap av särskild köksföreståndare,

bära de övriga sju mera självständigt ansvar för matlagningen

och måste även i viss utsträckning tagas i anspråk för göromål, som eljest

ankomma på vaktfru. Liksom lönenämnden har jag beträffande den sistnämnda

gruppen intet alt erinra mot den av styrelsen föreslagna löneställ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

ningen. Övriga biträden åter torde i enlighet med vad nämnden anfört böra

placeras i Ce 6.

För uppflyttning i högre lönegrad av befattningen såsom första vaktfru

vid kvinnoavdelningen på fångvårdsanstalten å Långholmen finner jag i

likhet med statskontoret och lönenämndens majoritet tillräckliga skäl icke

föreligga. Med hänsyn till vad som blivit upplyst angående de kvalificerade

uppgifter, som kunnat anförtros den nuvarande innehavaren av tjänsten,

synes mig emellertid befogat att tillerkänna henne ett personligt lönetillägg,

förslagsvis bestämt till 600 kronor för år.

Styrelsens hemställan om lönegradsuppflyttning beträffande en för trädgårdsskötsel

avsedd vaktkonstapelstjänst vid ungdomsanstalten å Skenäs

anser jag mig med hänsyn till vad jag under hand inhämtat rörande trädgårdsdriftens

omfattning m. m. icke kunna för närvarande tillstyrka.

Med hänsyn till de alltjämt föreliggande svårigheterna att inom rimlig

tid få rättspsykiatriska undersökningar utförda vid fångvårdens sinnessjukavdelningar

har fångvårdsstyrelsen föreslagit — förutom ökad medelsanvisning

för anlitande av undersökningsläkare utom fångvården — inrättande

under budgetåret 1948/49 av en tillfällig undersökningsavdelning vid

Håga. För en dylik anordning tala starka skäl. Enligt vad jag inhämtat

förekommer uppskov med avgivande av utlåtanden över sinnesundersökningar

fortfarande i rätt stor utsträckning. Det måste anses synnerligen

angeläget, att åtgärder vidtagas för att förebygga uppkomsten av större

balans, och det är osäkert, huruvida läkare utom fångvården vid en ansvällning

av antalet undersökningar finnas att tillgå i erforderlig utsträckning.

Genom den föreslagna avdelningen skulle vidare Hågaanstalten, som

är fångvårdens modernaste och bäst utrustade i sitt slag, kunna bättre

utnyttjas. Jag finner mig fördenskull i likhet med medicinalstyrelsen böra

biträda fångvårdsstyrelsens förslag. Såsom föreståndare för den tillfälliga

avdelningen torde böra anställas en extra överläkare med lön enligt Cg

30 jämte hyresersättning. Härvid förutsättes, att en vakant förste läkartjänst

i Ca 31 under tiden icke återbesättes med ordinarie innehavare eller

uppehälles på förordnande.

I samband med viss omläggning av fångvårdens arbetsdrift har styrelsen

begärt medel för sju extra ordinarie yrkesmästaretjänster. Dessa skulle

avses för sex planerade nya verkstäder, fyra för mekaniska arbeten (Härlanda,

Karlstad [2 befattningar], Malmö, Nyköping), en för tapetserararbeten

(Malmö) och en för cementvarutillverkning (kolonien Skogsgård). Enligt

vad styrelsen i samband härmed uppgivit ha under budgetåret 1946/

47 tre skrädderiverkstäder (Långholmen, Malmö, Gävle) och en skomakeri-

och sadelmakeriverkstad (Kristianstad) nedlagts, varjämte ytterligare

en skrädderiverkstad (Härianda) beräknas bliva nedlagd under innevarande

budgetår. En dylik omorganisation av arbetsdriften i riktning mot lämpligare

och mera produktiva sysselsättningar bör så mycket mindre föranleda

erinran som den i princip överensstämmer med de riktlinjer för arbetsdriftens

ordnande som enligt vad tidigare nämnts förordats av statens or
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 220.

3]

ganisationsnämnd. Med hänsyn till frigörandet av personal vid de verkstäder

som nedläggas kommer omorganisationen icke att vara förknippad

med några större personalkostnader. För de fem verkstäder, som skulle

ersättas med nya, upptager sålunda den från och med den 1 juli 1946 fastställda

personalorganisationen (jfr prop. 225/1946 s. 46) — vilken med

obetydliga jämkningar alltjämt ligger till grund för anslagsberäkningen

— sammanlagt 18 befattningshavare, därav 7 i yrkesmästargrad och 11 i

vaktkonstapelsgrad. I den mån dessa kunna överflyttas till andra befattningar

inom fångvården eller avgå ur fångvårdens tjänst uppkommer er

besparing som bör tillgodogöras för de nya verkstädernas behov. Rörande

dessa verkstäder saknas ännu tillräckligt underlag för bedömande av personalbehovet,

personalens löneställning m. m. Med hänsyn till lokal- och utrustningsförhållandena

är vidare tidpunkten för inrättandet av de olika nyplanerade

verkstäderna oviss. På grund av dessa förhållanden är det ej

möjligt att nu bedöma hur omorganisationen kommer att påverka anslagsbehovet

under nästa budgetår. Då det är synnerligen angeläget, att kompetent

arbetsledarpersonal kan anställas i samband med att de nya verkstäderna

inrättas, torde emellertid medel till dylik personal böra beräknas i

enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag. Medlen böra dock ej ställas till

förfogande förrän efter särskild prövning, vilken lämpligen bör ske i samband

med den översyn av organisationsnämndens förslag rörande bl. a. arbetsdriftens

ordnande som, enligt vad förut nämnts (s. 13), skall äga rum

inom justitiedepartementet. Därvid bör även uppmärksamhet ägnas frågan

om placeringen av den personal, som frigjorts genom äldre verkstäders nedläggande.

Vad härefter angår förslaget om inrättande vid fångvårdens sinnessjukavdelningar

av fem tjänster såsom arbetsterapeuter vill jag på de av styrelsen

anförda skälen tillstyrka, att medel beräknas för ändamålet. Mot en

placering av de nya tjänsterna i Ce 13 har jag i likhet med lönenämnden

intet att erinra. Då emellertid enligt vad styrelsen anfört särskild personal

redan finnes avdelad för ifrågavarande arbetsuppgifter, bör vid bifall till

förslaget indragning ske av fem vaktkonstapelsbefattningar (två extra ordinarie

och tre extra). Den erforderliga anslagshöjningen begränsas härigenom

till cirka 4 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har vidare hemställt att medel måtte anvisas för

ytterligare två vaktkonstapels- och två biträdestjänster. Till stöd för sitt

yrkande i förstnämnda hänseende har styrelsen anfört att såsom byggnadsledare

lämpade vaktkonstaplar icke funnits disponibla för befordran till

två föregående år för sådant ändamål inrättade yrkesmästartjänster. Såsom

framgår av föregående års statsverksproposition (II ht. s. 65) avsåg emellertid

beslutet härom att i samband med indragning av två vaktkonstapelstjänster

tillföra fångvården kvalificerad byggnadssakkunnig personal från

den allmänna arbetsmarknaden. .lag kan därför icke biträda styrelsens förslag

i denna del. För täckande av kostnaderna för två telefonister vid anstalterna

å Hall och Håga torde däremot medel få anvisas. I avvaktan på den

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts skriuelse nr 220.

översyn rörande anstalternas personalorganisation, som är avsedd att komma

till stånd, torde befattningarna böra uppföras på extra stat.

I fråga om anslagsbehovet till arvoden och särskilda ersättningar torde på

sätt fångvårdsstyrelsen framhållit det stora antalet undersökningsfält vid

sinnessjukavdelningarna påkalla ökad medelsanvisning för observationsoch

sinnesundersökningar. Med hänsyn till angelägenheten att förebygga

dröjsmål med avgivande av utlåtande rörande häktade personers sinnesbeskaffenhet

synes sålunda erforderligt, att de bemyndiganden, som enligt

Kungl. Maj:ts förut i huvudsakliga delar återgivna beslut den 24 september

1947 lämnats angående utnyttjande i större omfattning av undersökningsläkare

utom fångvården, erhålla fortsatt giltighet under nästa budgetår.

Styrelsens beräkning av därmed förenade kostnader ha icke givit anledning

till annan erinran än att läkare å plats, där sinnessjukavdelning

finnes, torde kunna erhålla kostnadsfri renskrivning av utlåtandena genom

avdelningens försorg. I enlighet härmed tillstyrker jag, att till ersättning

för observationsundersökningar anvisas ett med 8 000 kronor till förslagsvis

30 000 kronor förhöjt belopp samt att till ersättning för sinnesundersökningar

av personer, som äro intagna å fångvårdsanstalt, jämte gottgörelse i

vissa fall för utskrift av utlåtande över undersökningen anvisas förslagsvis

13 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med likaledes 8 000 kronor.

Med understrykande av den stora betydelsen av en allsidig och kvalificerad

teoretisk undervisning vid ungdomsanstalterna biträder jag den föreslagna

höjningen med 5 000 kronor av de för sådant ändamål för närvarande

beräknade medlen. Vidare finner jag mig till följd av höjningen av psykotekniska

institutets ersättningstaxor böra förorda att i enlighet med styrelsens

förslag det nu anvisade beloppet till yrkesrådgivning beträffande personer,

som ådömts ungdomsfängelse, höjes till 8 000 kronor. Det bör tillses,

att undersökningarna icke företagas i större omfattning än nödvändigt.

Övriga av styrelsen föreslagna ökningar under arvodesposten kan jag ej

tillstyrka. Beträffande de till kroppssjukläkare utgående arvodena saknas

med hänsyn till den i samband med kolonisystemets utbyggande minskade

beläggningen å de slutna anstalterna anledning att nu räkna med någon

höjning av dessa arvoden. Vad angår den för passning av port och grind vid

anstalten i Norrköping utgående ersättningen må erinras, att ersättningsbeloppet

så sent som år 1946 höjdes från 400 till 600 kronor.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår kommer vid omändring

av statens uppfostringsanstalt å Bona till sinnessjukhus en del av den vid

anstalten anställda personalen att bliva övertalig. De befattningshavare,

som på grund härav böra överflyttas till andra statliga tjänster, synas i

enlighet med vad anstaltsstyrelsen anfört lämpligen böra beredas anställning

inom fångvården. Mot ett överförande på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet

av läraren, tillika avdelningsföreståndaren, S. Gustavsson

och yrkesmästaren E. Göransson finner jag i likhet med statskontoret

ej anledning till erinran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

Vad angår övrig övertalig personal — en direktör, två avdelningsföreståndare,

en uppsyningsman, en förste förman och en förman bör enligt

vad jag under hand inhämtat förmannen i Ca 11 kunna överföras till

en obesatt ordinarie vaktkonstapelsbefattning i samma lönegrad. I avsaknad

av andra vakanta befattningar å ordinarie stat vid fångvården, till vilka

överflyttning kan komma i fråga, torde återstående personal bora uppföras

på övergångsstat vid fångvårdsanstalterna. Beträffande direktören å

Bona må härvid erinras, att denne av Kungl. Maj :t förordnats att från och

med den 1 juli 1948 till vidare såsom vikarie uppehålla en byråchefsbefattning

i fångvårdsstyrelsen. I samband med uppförandet på övergångsstat

av de övriga fyra tjänsterna böra följande vakanta extra ordinarie befattningar

indragas, nämligen två tjänster såsom uppsyningsman i Ce 15 och

en överkonstapelstjänst i Ce 13. Genom överflyttningen torde härutöver

ännu en icke-ordinarie befattningshavare i lägst 15 lönegraden bliva överflödig,

vartill hänsyn bör tagas vid anslagsberäkningen. I den mån innehavarna

av de tjänster, som föreslås överförda till övergångsstat, erhalla

annan ordinarie befattning eller eljest avgå från nämnda tjänster, torde

motsvarande till indragning nu förordade icke-ordinarie befattningar ånyo

få inrättas. Så länge någon befattningshavare i Ca 22 kvarstår a övergångsstat

bör frågan om återbesättande av ledigblivande tjänst å ordinarie stat

1 samma lönegrad göras beroende av Kungl. Maj :ts prövning.

Beträffande anslagsberäkningen ha detaljerade uppgifter infordrats från

fångvårdsstyrelsen. Anslaget torde böra bestämmas på följande sätt:

avlöningar till ordinarie t j ä n s t e m ä n 3 700 000 (—

121 900) kronor. Detta belopp är betydligt lägre än det 4 253 900 kronor

vartill fångvårdsstyrelsen kommit vid en av styrelsen, efter anmodan, under

hand verkställd omräkning av posten. Då emellertid belastningen å posten

under de tre första kvartalen av innevarande budgetår stannat vid omkring

2 700 000 kronor, torde postens belopp icke behöva upptagas högre än som

angivits. Därvid har inräknats ett belopp av 34 500 kronor till avlöningar åt

viss personal från statens uppfostringsanstalt å Bona, som skulle uppforas

på fångvårdens övergångsstat;

arvoden och särskilda ersättningar, be stamd a av

Kungl. Maj : t, 210 300 (+ 25 600) kronor. Höjningen motsvarar de

ökade kostnaderna för observationsundersökningar, 8 000 kronor, sinnesundersökningar,

8 000 kronor, teoretisk yrkesundervisning, 5 000 kronor, och

yrkesrådgivning, 4 000 kronor, jämte det föreslagna lönetillägget till första

vaktfrun vid kvinnoavdelningen å Långholmen, 600 kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie per so na 1

3 350 000 (+ 233 100) kronor. Häri ingå kostnaderna för uppflyttning av

arvodesavlönade kokerskebiträden till extra ordinarie ekonomibiträden,

19 600 kronor, samt för inrättande av en extra överläkartjänst vid anstalten

å Håga, 15 300 kronor, sju yrkesmästaretjänster vid verkstadsdnften, 36 200

kronor, fem tjänster såsom arbetsterapeuter vid sinnessjukavdelningarna,

4 000 kronor, och två biträdestjänster (telefonister) vid anstalterna å Hall

3 Bihang till riksdagens protokoll ID^S. 1 sand. Nr 220.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Mai:ts proposition nr 220.

och Håga, 7 300 kronor. Vid bestämmandet av postens belopp har å andra

sidan räknats med en nedsättning å 26 400 kronor, motsvarande kostnaderna

för icke-ordinarie personal som indragits i samband med att vissa befattningar

från Bonaanstalten uppförts på fångvårdens övergångsstat. Ökningen

i övrigt av förevarande post, 177 100 kronor, beror på den av de nya avlöningsbestämmelserna

föranledda omräkningen av posten, som enligt vad

fångvårdsstyrelsen uppger tidigare varit för lågt beräknad. I det belopp,

vartill posten nu föreslås uppförd, ingår en medelsreserv, som är avsedd att

ställas till förfogande endast i den mån behov därav uppstår på grund av

kolonisystemets utbyggande (prop. 225/1945 s. 91) eller verkstadsdriftens

omläggning (det föregående s. 31);

rörligt tillägg 829 700 (+ 413 400) kronor.

Hela anslaget bestämmes i enlighet härmed till (3 700 000 + 210 300 +

3 350 000 -j- 829 700) 8 090 000 (-(- 550 200) kronor.

I personalförteckningen böra bland tjänstemän å övergångsstat uppföras

1 direktör i Ca 30, 1 arbetsledare i Ca 22, 1 lärare i Ca 22, 1 uppsyningsman

i Ca 15 och 1 överkonstapel (förste förman) i Ca 13. Den nu å övergångsstat

uppförda befattningen såsom kronohäktesföreståndare i Ca 20

kan, enligt vad jag inhämtat, avföras ur förteckningen.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels besluta, att läraren, tillika avdelningsföreståndaren

vid statens uppfostringsanstalt å Bona S. Gustavsson och yrkesmästaren

vid samma anstalt E. Göransson skola från och

med den 1 juli 1948 överföras å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet;
dels

bemyndiga Kungl. Maj:t att i fångvårdsanstalternas

personalförteckning vidtaga de ändringar, som nyss angivits;

dels fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsanstalterna,

att tillämpas under budgetåret 1948/49:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 3 700 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 210 300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,

förslagsvis ................ » 3 350 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 829 700

Summa kronor 8 090 000;

dels ock till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar

för budgetåret 1948/49 anvisa

ett förslagsanslag av .................. kronor 8 090 000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 35

[2.] Fångvårdsanstalterna: Omkostnader, förslagsanslag (statsliggaren

s. 44).

1947/48 2 857 000 kronor; 1948/49 förslag 3 365 000 (+ 508 000) kronor.

Gällande omkostnadsstat för fångvårdsanstalterna är av följande lydelse.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m. för personal, förslagsvis .......... kronor 17 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ..................... » 65 000

3. Expenser, förslagsvis ............................ » 865 000

4. Övriga utgifter:

a) Inköp och underhåll av inventarier,

högst.................. kronor 110 000

b) Renhållning av fängelseområden

och fängelselokaler, förslagsvis » 70 000

c) Utspisning, förslagsvis ........ » 850 000

d) Beklädnad och sängkläder, förslagsvis

...................... » 200 000

e) Hälso- och sjukvård, förslagsvis

.......................... » 200 000

f) Undervisning och fritidssysselsättning,

förslagsvis ............ » 50 000

g) Omkostnader för permitterade,

frigivna och utskrivna, förslagsvis

.......................... » 100 000

h) Diverse utgifter, högst ........ » 60 000

i) Fångtransport, förslagsvis .... » 200 000

j) Tjänstedräkt åt befattningshavare,

förslagsvis ................ » 20 000

k) Understöd åt intagnas familjer,

högst ........................ » 50 000 kronor 1 910 000

Summa kronor 2 857 000.

I samband med omkostnadsstatens fastställande har Kungl. Maj :t föreskrivit,

bland annat, att av anslagsposten till expenser förslagsvis 800 000

kronor finge tagas i anspråk för bränsle, lyse och vatten samt högst 65 000

kronor för övriga expenser. Med hänsyn till ovissheten rörande fångantalets

utveckling har vidare medelsanvisningen beträffande de poster, vilka mera

direkt påverkas av fångantalet, begränsats halvårsvis (II ht. 1947 s. 73).

I sin skrivelse den 25 augusti 1947 med anslagsäskanden för fångvårdsanstalterna

har fångvårdsstyrelsen hemställt om ökad medelsanvisning till

följande sex utgiftsändamål, nämligen reseersättningar, övriga expenser,

inköp och underhåll av inventarier, beklädnad och sängkläder, omkostnader

för permitterade, frigivna och utskrivna samt fångtransport. Vid bedömandet

av anslagsbehovet har styrelsen utgått från samma fångantal

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Mcij:ts proposition nr 220.

som för innevarande budgetår, 2 000. Beträffande den närmare beräkningen

av nyssnämnda poster i omkostnadsstaten anföres:

Posten till reseersättningar, för 1946/47 liksom för 1947/48 upptagen

med 65 000 kronor, är för förstnämnda budgetår överskriden med 81 100 kronor.

I särskild underdånig skrivelse den 9 april 1947 sökte fångvårdsstyrelsen

utförligt angiva orsakerna till överskridandet. Här må endast framhållas,

att den nya straffverkställighetslagen med dess omorganisation av

fångvårdens anstaltsväsende medför en betydande omplacering av befattningshavarna

bl. a. från anstalter som stängas eller där verkstadsdriften nedlägges

till nya anstalter eller till anstalter, där verkstadsdriften nyorganiseras.

De nuvarande förhållandena på arbetsmarknaden göra att flertalet av de

omändrings- och reparationsarbeten vid fångvårdsanstalterna, vartill anslag

beviljats, ej kunna utföras med arbetskraft i fria marknaden utan måste

verkställas med fångarbetskraft. Härvid fordras som regel att en i byggnadsbranschen

kunnig befattningshavare förflyttas för att leda arbetena.

Allt detta medför kostnader för tjänstgöringstraktamenten och flyttningskostnadsersättningar

samt numera i vissa fall även omplaceringstraktamenten.

Några medel till sistnämnda slag av traktamenten ha ej beviljats liksom

ej heller till de förhöjningar av traktamentsersättningar enligt allmänna resereglementet

samt av tjänstgöringstraktamenten som beviljats från och

med den 1 januari 1947.

På nu angivna grunder och för att posten skall lämna tillgång till kostnader

för studieresor för fångvårdsmän i främmande länder — för vilket

ändamål beräknats 2 500 kronor — finner fångvårdsstyrelsen det nödvändigt,

att posten till reseersättningar för budgetåret 1948/49 höjes — för att

någorlunda motsvara belastningen — från 65 000 kronor till minst 110 000

kronor.

Även delposten till övriga expenser har påverkats av den nya verkställighetslagen

och den utvidgning av fångvårdsorganisationen som denna medfört.

Kostnaderna för kontorsutrustning (sinnessjukavdelningarna ha omorganiserats

med genomgående heltidsanställda läkare, nya sinnessjukavdelningar

ha inrättats å Härianda och i Härnösand) och blankettryck (t. ex.

för observationsundersökningarna) ha stigit. Styrelsen har måst tillmötesgå

krav på nya telefonförbindelser för bl. a. kolonier, de sociala kuratorerna,

gamla och nya sinnessjukläkare samt till följd av omorganisation av

avdelningar inom verkstadsdriften. Posten till övriga expenser måste enligt

styrelsens mening höjas från nu 65 000 kronor till 90 000 kronor.

Posten till inköp och underhåll av inventarier är mycket ansträngd. Bilar

måste anskaffas i viss utsträckning i och med kolonisystemets utbyggnad;

härigenom belastas inventarieposten av kostnader för bilreparationer.

Nya radioapparater och förnyad köksutrustning äro andra inventarieinköp

som kräva betydande medelsanvisningar. Det må nämnas att justitieombudsmannen

vid ett inspektionstillfälle pekat på att inventarieutrustningen

i anstaltsköket behövde överses. Till medicinsk utrustning vid sinnessjukavdelningarna

har visserligen särskilt anslag beviljats men till vanliga

inventarier för dessa avdelningar kräves av oinkostnadsstatens inventariepost

betydande belopp.

Kungl. Maj :t har anbefallt fångvårdsstyrelsen att tillse, att till handräckning

icke uttages större antal intagna än vad som är oundgängligen nödvändigt.

I anledning härav har styrelsen genom sin arbetsbyrå verkställt

utredning i syfte att minska behovet av handräckningsarbete av fångarna.

Ett första medel att åstadkomma detta är att skaffa arbetsbesparande ma
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

skiner, såsom dammsugare, golvbonare, vedkapsågar m. m. Enligt en inom

styrelsen uppgjord beräkning skulle för en i sådant avseende erforderlig

komplettering av inventarieutrustningen erfordras 12 000 kronor.

Styrelsen anser sig med stöd av anförda förhållanden böra hemställa, att

inventarieposten, som för budgetåret 1946/47 höjts från 85 000 till 000

kronor, måtte från och med budgetåret 1948/49 ökas med ytterligare 10 000

kronor till 120 000 kronor.

Posten till beklädnad och sängkläder är jämte reseersättningsposten den

post beträffande vilken ett betydande överskridande förekommit. Orsakerna

till överskridandet kunna sammanfattningsvis angivas sålunda: anordnandet

av nya kolonier kräver nyutrustning av klädespersedlar aven om

förråden vid nedlagda anstalter noggrant utnyttjas. Vid de öppna anstalterna

krävas mera skyddspersedlar än vid slutna anstalter. Arbetena vid

nämnda anstalter samt vid byggnadsarbeten äro mer klädslitande än vid

andra arbeten. Det förhåller sig överhuvud så att någon jämförelse icke

kan göras mellan förr och nu beträffande behovet av klädespersedlar. När

den intagne arbetade i cell och endast sparsamt vistades ute kunde anspråken

på hans kläder hållas nere. Nu däremot, när han är ute i tungt,

slitsamt arbete, måste han utrustas efter i huvudsak samma principer som

gälla för fria arbetare. Kvalitetsförsämringen å textilvaror har vidare bidragit

till en snabbare förslitning än tidigare. Styrelsen har funnit, att

utvecklingen på straffverkställighetens område kräver att nya modeller

fastställas för de intagnas beklädnad. Ett annat av styrelsen fattat beslut,

nämligen om koncentration av fångarnas tvätt och reparation av kläder

till vissa anstalter kräver övergångsvis ökat behov av klädespersedlar men

blir i längden medelsbesparande även beträffande förevarande post. Posten

till beklädnad och sängkläder, nu å 200 000 kronor, torde med hansyn till

det anförda för budgetåret 1948/49 böra upptagas med 37o 000 kronor.

Utgifterna å posten omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna

ha avsevärt stegrats i och med den nya verkställighetslagen. För 1946/47

har posten överskridits med 56 000 kronor. Detta sammanhanger med att

efter den nya lagen dels hjälp till utrustning vid de intagnas frigivning

eller utskrivning beviljas i större utsträckning än tidigare nödig i stället

för tidigare nödtorftig utrustning — och dels att de intagna, då de beviljas

permission, ofta begära hjälp till utrustning och resekostnader i samband

med permissionen. Fångvårdsstyrelsen hemställer, att posten, med hänsyn

till senaste belastningen, för budgetåret 1948/49 upptages med 135 000 kro
-

Posten till fångtransport å 200 000 kronor har under det gångna budgetåret

överskridits med 104 000 kronor, vilket framför allt torde sammanhänga

med den nya verkställighetslagens föreskrifter. Den nya lagens syfte att, i

vissa fall efter särskild undersökning, differentiera de intagna så att olämplig

påverkan de intagna emellan i möjligaste mån förebygges medför okat

antal transporter emellan anstalterna. Den omständigheten att vissa anstalter

nedlagts eller stängts har också, såsom i det föregående framhållits,

särskilt i de''nordliga delarna av landet haft till följd att transportresorna

ökat. Slutligen och framför allt har det ändrade sättet lör fångliansporteinas

verkställande föranlett ökade kostnader. Förut gällde att fångtransporterna

till övervägande del verkställdes i särskilda fångvagnar, som gjoide

regelbundna turer. I stället för detta transportsätt befordras nu de intagna

i vanliga personvagnar.

Styrelsen anser att posten till fångtransport bör okas från

nor med 75 000 kronor till 275 000 kronor.

200 000 kro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

Vidare har fångvårdsstyrelsen föreslagit, att ett belopp av 5 000 kronor

måtte uppföras å omkostnadsstaten under rubriken inackorderingsavgift

för ungdomsfängelse ådömda. Styrelsen anför härom:

Från ungdomsfängelsenämndens sida har uttalats, att erfarenheten visat,

att det vore synnerligen lämpligt att ha möjlighet att — innan beslut fattas

om utskrivning av den som ådömts ungdomsfängelse — på allmän bekostnad

inackordera honom hos privat person i syfte att utbilda den dömde i

något yrke eller fack. Möjlighet att tillåta den intagne att sålunda vistas

utom anstalten är öppnad genom bestämmelsen i 59 § verkställighetslagen.

Vid uppfostringsanstalten å Bona har man under flera år praktiserat ett

dylikt system, och det synes synnerligen önskvärt att en liknande behandlmgstorm

kunde tillämpas jämväl vid fångvårdens ungdomsanstalter.

I skrivelse den 31 mars 1948 har fångvårdsstyrelsen sedermera under åberopande

av stegrade bensinpriser hemställt, att delposten till diverse utgifter,

varifrån kostnader av ifrågavarande slag bestridas, måtte höjas från

00 000 kronor till 70 000 kronor.

I enlighet med det anförda skulle anstalternas omkostnadsanslag för nästkommande

budgetår höjas med (45 000 reseersättningar + 25 000 övriga

expenser + 10 000 inventarier + 175 000 beklädnad och sängkläder + 35 000

omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna + 10 000 diverse utgifter

+ 75 000 fångtransport + 5 000 inackorderingsavgift för ungdomsfängelseelever)

380 000 kronor till 3 237 000 kronor.

Statskontoret har, efter remiss, icke funnit anledning till annat yttrande

än att ämbetsverket i nuvarande läge icke ansåge sig kunna tillstyrka fångvårdsstyrelsens

förslag om uppförande å omkostnadsstaten av särskilda medel

för bestridande av inackorderingsavgifter för ungdomsfängelse ådömda.

Såsom inledningsvis nämnts har för innevarande budgetår medelsanvisningen

beträffande vissa poster i omkostnadsstaten, begränsats

halvårsvis. Sedan de sålunda för första hälften av budgetåret anvisade beloppen

delvis visat sig icke förslå, har Kungl. Maj :t ålagt fångvårdsstyrelsen

att, därest de enligt omkostnadsstaten för hela budgetåret anvisade beloppen

kunde väntas bliva otillräckliga, i god tid innan behov att överskrida

någon post förelåge göra anmälan därom till Kungl. Maj:t, innefattande

uppgift om de för helt år erforderliga beloppen. Med anledning härav har

fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 15 april 1948 gjort anmälan rörande de beräknade

utgifterna under innevarande budgetår. Enligt skrivelsen föreligger

behov att överskrida flertalet poster, delvis i betydande omfattning. Utgifterna

beräknas sålunda uppgå till följande belopp (inom parentes angivas

de belopp varmed posterna skulle överskridas): sjukvård in. in. för personal

22 000 (+ 5 000) kronor, reseersättningar 170 000 (+ 105 000) kronor, bränsle

in. in. 900 000 (+ 100 000) kronor, övriga expenser 90 000 (+ 25 000 kronor,

inventarier 119 000 (+ 9 000) kronor, renhållning 85 000 (+ 15 000)

kronor, utspisning 1 010 000 (+ 160 000) kronor, beklädnad och sängkläder

355 000 (+ 155 000) kronor, hälso- och sjukvård 260 000 (+ 60 000) kronor,

undervisning in. in. 50 000 (—) kronor, omkostnader för permitterade in. fl.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

39

165 000 (+ 65 000) kronor, diverse utgifter 68 000 (-f- 8 000) kronor, fångtransport

335 000 (+ 135 000) kronor, tjänstedräkt 25 000 (+ 5 000) kronor,

understöd åt intagnas familjer 50 000 (—) kronor.

Såsom skäl för att de beräknade beloppen visat sig otillräckliga anges

i fråga om de sju poster — reseersättningar, övriga expenser, inventarier,

beklädnad och sängkläder, omkostnader för permitterade m. fl., fångtransport,

diverse utgifter — beträffande vilka tidigare förhöjning begärts för

budgetåret 1948/49, i huvudsak samma omständigheter som därvid åberopats.

Härutöver hänvisas till de höjda tåg- och bussbiljettpriserna (reseersättningar,

omkostnader för permitterade in. fl., fångtransport), de höjda telefonavgifterna

(övriga expenser) samt ökade kostnader — upp till tredubblade

timarvoden — för lärare vid utbildningskurser (diverse utgifter). I

fråga om inventarieposten anför styrelsen, att denna post förslår till de

normala utgifterna men att den efter underhandsmedgivande från justitiedepartementet

belastats med vissa oförutsedda engångskostnader (diktafonapparater

till sinnessjukavdelningar och möbler till rannsakningslokaler)

till ett belopp av 9 695 kronor. Beträffande vissa andra poster, som visat sig

otillräckliga, anföres bl. a.:

Utgifterna för renhållning av fängelseområden och fängelselokaler ha sedan

senare halvåret 1946 visat en markant stegring. För budgetåret 1946/

47, då posten var upptagen med samma belopp som för budgetåret 1947/48,

70 000 kronor, kunde utgifterna hållas inom anslagsbeloppets ram. För innevarande

budgetår räknar styrelsen med ett överskridande å 15 000 kronor.

Orsakerna äro att finna främst i att utgifterna för renhållningen vid

kolonierna — vägar och koloniområden — uppgått till högre belopp än som

vid verkställighetsreformens genomförande kunnat beräknas, men även i

prisstegring på renhållningsmaterialier.

Posten till utspisning var för budgetåret 1946/47 upptagen med 950 000

kronor och belastades med 889 066 kronor 33 öre. För innevarande budgetår

har medelsanvisningen sänkts till 850 000 kronor (se II ht. 1947 s. 72).

Belastningen under posten kommer att för 1947/48 överstiga den för 1946/

47. Detta beror på den prisstegring, som inträtt å livsmedel. Till belysande

av detta förhållande får styrelsen angiva nettoutgifterna för tiden augusti

1947—februari 1948:

Augusti 1947 ............ 62 848:09 November 1947.......... 87 426:18

September 1947.......... 66 111:84 December 1947 .......... 90 749:02

Oktober 1947 ........... 83 186: 21 Januari 1948 ............ 91 742: 73

Februari 1948 .......... 87 463: 18

Den uppkomna utgiftsstegringen beror på omständigheter varöver fångvårdsstyrelsen

icke råder. Det vid skilda tillfällen framförda förslaget om

en förbättring av kosten är för närvarande föremål för prövning av statens

institut för folkhälsan.

Styrelsen beräknar utgifterna för budgetåret 1947/48 till 1 010 000 kronor,

innebärande ett överskridande av 160 000 kronor.

Posten till hälso- och sjukvård å 200 000 kronor belastades för budgetåret

1946/47 med 204 074 kronor 35 öre. För innevarande budgetår räknar

styrelsen med en belastning av 260 000 kronor. Utgifterna under denna

post ligga till övervägande delen utanför styrelsens prövning; de intagna äro

tillförsäkrade erforderlig vård under sjukdom. Kostnadsökningen samman
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 220.

hänger även på denna punkt med den allmänna prisstegringen. Den främsta

utgiftsgrupp, som prövas av fångvårdsstyrelsen, är tandvården. Utgifterna

härför uppgingo för budgetåret 1946/47 till 23 930 kronor 16 öre, motsvarande

ca 12 % av belastningen å hälso- och sjukvårdsposten.

Fångvårdsstyrelsens skrivelse utmynnar i en hemställan att få överskrida

de av Kungl. Maj :t maximerade posterna i omkostnadsstaten i enlighet med

de sålunda framlagda beräkningarna.

DEP A R TEMENTSCHEFEN.

Ehuru man för närvarande har att räkna med ett avsevärt lägre fångantal

än under krigsåren — budgetåret 1944/45 beräknades anslaget för 3 200

fångar mot 2 000 fångar innevarande budgetår — har förevarande anslag

bibehållits i stort sett oförändrat. Mot ett anslagsbelopp av 2 965 400 kronor

för förstnämnda budgetår svarar ett belopp av (2 857 000 + 140 0001)

2 997 000 kronor i gällande riksstat. Den betydande relativa kostnadsökning,

varmed sålunda räknats, beror icke blott på ökade kostnader i anledning

av straffverkställighetsreformen utan i väsentlig omfattning även på

utgifter, vilka oavsett reformen varit av förhållandena påkallade.

De erfarenheter, som vunnits angående utgifterna för olika omkostnadsändamål

under tiden efter verkställighetslagens ikraftträdande, giva vid

handen att anslaget trots fångantalets nedgång är otillräckligt. Under sistförflutna

budgetår överskreds anslaget med 451 600 kronor och enligt fångvårdsstyrelsens

nu framlagda beräkning rörande utgifterna för innevarande

budgetår skulle dessa komma att överstiga anvisade beloppet med icke

mindre än 847 000 kronor. Med hänsyn till vad styrelsen anfört rörande

orsakerna till det sålunda ökade anslagsbehovet torde styrelsen — under förutsättning

att riksdagen icke framställer erinran häremot — böra erhålla

bemyndigande att i den utsträckning som befunnits erforderlig överskrida

maximerade poster i omkostnadsstaten.

Beräkningen av anslagsbehovet för nästa budgetår torde böra ske med

hänsyn till vad som i fångvårdsstyrelsens skrivelse den 15 april 1948 upplysts

angående den nuvarande medelsåtgången. Detta måste medföra uppräkning

av anslaget i större omfattning än som begärts i styrelsens anslagsframställning.

De olika posterna torde böra beräknas på följande sätt:

sjukvård in. m. för personal 20 000 (+ 3 000) kronor, reseersättningar

110 000 (+ 45 000) kronor, bränsle m. m. 800 000 (—) kronor, övriga

expenser 90 000 (+ 25 000) kronor, inventarier 110 000 (—) kronor, renhållning

70 000 (—) kronor, utspisning 975 000 (+ 125 000) kronor, beklädnad

och sängkläder 350 000 (+ 150 000) kronor, hälso- och sjukvård

225 000 (+ 25 000) kronor, undervisning m. m. 50 000 (—-) kronor,

omkostnader för permitterade m. fl. 150 000 (+ 50 000) kronor, diverse

utgifter 70 000 (+ 10 000) kronor, fångtransport 275 000 (+ 75 000) kro
-

1 Ersättning för vård av fångar å anstalter, som ej tillhöra fångvården.

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

nor, tjänstedräkt 20 000 (-—) kronor, understöd åt intagnas familjer 50 000

(—) kronor.

Med avseende å de sålunda föreslagna beloppen må anföras följande. Med

uppräkning av vissa poster bär ansetts böra anstå i avvaktan på ytterligare

erfarenheter rörande utgifterna. Av samma anledning har uppräkningen

beträffande andra poster begränsats. Inventarieposten har upptagits med

oförändrat belopp, enär den för innevarande budgetår beräknade överbelastningen

å denna post helt beror på engångskostnader och posten dessutom

torde lämna viss marginal för dylika kostnader. Höjningen av posten

till utspisning beror på att medelportionspriset per intagen och dag,

vilket då anslaget senast beräknades utgjorde kronor 1: 12 (II ht. 1947 s.

70), stigit till kronor 1:29. Posten till undervisning och fritidssysselsättning

har i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag upptagits utan förhöjning.

Med avseende å denna post må emellertid framhållas, att frågan

om ett ändamålsenligt ordnande av de intagnas undervisning och fritidssysselsättning

framstår såsom ett av de för närvarande mest angelägna

spörsmålen inom fångvården. Denna fråga bör utan dröjsmål bringas till

sin lösning.

Fångvårdsstyrelsens förslag om anvisande av visst belopp till bestridande

av inackorderingsavgifter för personer som ådömts ungdomsfängelse torde

böra tillgodoses. Detta kan lämpligen ske på det sätt att för ändamålet

anvisas ett belopp av högst 5 000 kronor från det särskilda anslaget till ersättning

för vård av fångar å anstalter, som ej tillhöra fångvården. Detta

anslag, vars rubrik samtidigt bör något jämkas,1 torde lämna tillgång härtill

utan förhöjning av anslagsbeloppet. Någon uppräkning av förevarande

anslag skulle alltså icke erfordras för ändamålet.

I detta sammanhang torde få anmälas, att jag icke ansett mig böra för

närvarande upptaga ett av decentraliseringsutredningen framlagt förslag

— vilket beräknas medföra en årlig utgiftsökning för statsverket å 25 000

kronor — att dömda personer, som erhållit föreläggande att för undergående

av straff eller skyddsåtgärd inställa sig vid fångvårdsanstalt, skola

utan behovsprövning erhålla ersättning för den med inställelsen förenade

resekostnaden. Förslag av sådan innebörd har tidigare avvisats av statsmakterna

i samband med behandlingen vid 1945 års riksdag av propositionen

med förslag till ny verkställighetslag (jfr prop. 342/1945 s. 139).

Vid bifall till vad i det föregående föreslagits skulle förevarande anslag

för nästa budgetår upptagas med 3 365 000 kronor, vilket innebär en höjning

av anslagets nuvarande belopp med 508 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader

för budgetåret 1948/49 anvisa ett

förslagsanslag av .................... kronor 3 365 000.

1 Ersättning för värd av fångar å anstalter, som ej tillhöra fångvården, m. m. 4

4 Iiihany till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Å r 220.

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

[3.] Maskin- och verktygsutrustning för vissa fångvårdsanstalter, reservationsanslag.

Engångsanslag förslag 114 000 kronor.

Såsom framgår av det föregående (s. 17) avser fångvårdsstyrelsen att genomföra

en omorganisation av fångvårdens arbetsdrift, varvid vissa på avskrivning

stadda sysselsättningar, såsom skrädderi, skomakeri, mössmakeri

och sadelmakeri, skola ersättas med mera lämpligt och produktivt arbete.

Bland annat ämnar styrelsen nedlägga den nuvarande skrädderiverkstaden

vid anstalten å Härianda och i de därigenom ledigblivna lokalerna inrätta

en mekanisk verkstad. Ytterligare mekaniska verkstäder skola inrättas vid

eif flertal anstalter.

I skrivelse den 28 augusti 1947 har fångvårdsstyrelsen hemställt om ett

anslag å 114 000 kronor till maskin- och verktygsutrustning vid vissa fångvårdsanstalter.

Av beloppet beräknas enligt utförliga specifikationer 84 000

kronor för utrustning av den planerade mekaniska verkstaden vid anstalten

å Härianda samt 30 000 kronor för utrustning av en ny verkstadsbyggnad

vid anstalten i Uppsala, vartill styrelsen begärt medel å kapitalbudgeten. I de

sålunda föreslagna nyanskaffningarna ingå, enligt vad styrelsen framhåller,

icke några dyrbarare specialmaskiner utan endast maskiner, som äro oundgängligen

erforderliga för en rationell verkstadsdrift av ordinär beskaffenhet.

Med anledning av att styrelsens framställning om anslag till ny verkstadsbyggnad

vid anstalten i Uppsala icke föranlett något Kungl. Maj :ts förslag

till riksdagen (jfr statsverksprop. 1948 bil. 24), har styrelsen sedermera

i samband med sitt yttrande över organisationsnämndens promemoria

hemställt, att det för utrustning av denna verkstad beräknade beloppet,

30 000 kronor, i stället måtte få disponeras till verktyg och maskinell utrustning

vid andra mekaniska verkstäder och vid avdelningar för arbetsterapi.

Statskontoret har, efter remiss, allenast hänvisat till att ämbetsverket i

utlåtande över fångvårdsstyrelsens framställning om anslag till fångvårdsanstalterna

för budgetåret 1948/49 ifrågasatt, huruvida en så kostnadskrävande

omläggning av arbetsdriften, som den styrelsen föreslagit, borde genomföras

i nuvarande läge. I * * * * 6

I detta sammanhang torde få anmälas en fråga om disposition av

ett äldre inventarieanslag, nämligen det å tilläggsstat I till riks
staten

för budgetåret 1945/46 anvisade reservationsanslaget å 30 000 kronor

till inköp av möbler m. m. för fångvårdens sinnessjukavdelningar (jfr prop.

^34/1945 s. 8 f.). Av detta anslag hade 16 000 kronor beräknats till inventarier

för läkarpersonal, 8 000 kronor till inventarier för kanslipersonal och

6 000 kronor till kirurgisk utrustning. I samband med att anslaget den 4

januari 1946 ställdes till fångvårdsstyrelsens förfogande anbefalldes styrelsen

att, efter samråd med medicinalstyrelsen, avgiva förslag rörande anslagets

disposition.

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I skrivelse den 31 januari 1948 har fångvårdsstyrelsen anmält, att styrelsen

dittills av anslaget disponerat 15 868 kronor för inköp av inventarier

för läkar- och kanslipersonal, 4 245 kronor för inköp av kirurgisk utrustning

samt 3 714 kronor för inköp av sängar och sängutrustning för intagna.

Styrelsen hemställer, att de sålunda verkställda inköpen måtte godkännas

samt att styrelsen av återstoden å anslaget måtte få disponera visst

belopp bl. a. till möblering av de intagnas matrum och dagrum m. m. vid

sinnessjukavdelningen i Härnösand. I skrivelsen anföres, att styrelsen a\

olika skäl icke funnit det möjligt att på förhand uppgöra plan för de redan

verkställda inköpen, vilka varit av brådskande natur och i regel skett efter

tillstyrkan av styrelsens sakkunniga biträde i hälsovårdsärenden.

Medicinalstyrelsen, som på anmodan av fångvårdsstyrelsen yttrat sig över

framställningen, har därvid meddelat, att styrelsen icke hade något att erinra

mot den av fångvårdsstyrelsen sålunda verkställda resp. föreslagna

dispositionen av anslaget i de delar styrelsen ansett sig ha anledning pröva

densamma.

Statskontoret har, efter remiss, påtalat att anslaget delvis disponerats på

annat sätt än som varit avsett samt att förslag rörande anslagsdispositionen

ej avgivits:

Av det vid proposition nr 334 till 1945 års riksdag fogade statsrådsprotokollet

(s. 8—9) framgår att ifrågavarande anslag avsetts för anskaffande

av inventarier för läkar- och kanslipersonal samt kirurgisk utrustning. Framställningen

bilagda sammanställningar rörande hittills verkställda inköp

utvisa emellertid, att anslaget disponerats även för förvärv av sängar för

patienter samt madrasser och kuddar, vilka inventarier svårligen kunna

hänföras till sådan utrustning, för vilken anslaget avsetts. Detsamma synes

vara förhållandet i fråga om den möbelanskaffning för de intagnas matrum

och dagrum in. m. vid fångvårdsanstalten i Härnösand, vilken styrelsen

tänkt sig skola bekostas av återstående medel å anslaget. Kostnaderna för

dessa inventarier böra i vanlig ordning bestridas från omkostnadsstaten för

fångvårdsanstalterna.

I övrigt föranleder framställningen icke annat uttalande från statskontorets

sida än att ämbetsverket måste finna det anmärkningsvärt, att fångvårdsstyrelsen

icke ställt sig Kungl. Maj :ts beslut den 4 januari 1946 till

efterrättelse.

DEP A R TEMENTSCHEFEN.

Den föreslagna omläggningen av fångvårdens arbetsdrift har jag i annat

sammanhang redan tillstyrkt. Den påkallas av straffverkställighetsreformen

och överensstämmer med de riktlinjer för arbetsdriftens organisation som

förordats av statens organisationsnämnd. Då det nu begärda anslaget till

maskin- och verktygsutrustning torde vara nödvändigt för omorganisationens

genomförande, tillstyrker jag, att det yrkade beloppet anvisas.

Ehuru förslag bort avgivas rörande dispositionen av anslaget till inköp

av möbler in. in. för fångvårdens sinnessjukavdelningar, synes den av fångvårdsstyrelsen

gjorda inventarieanskaffningen böra godkännas av Kungl.

Maj :t om riksdagen ej framställer erinran häremot. Vad som återstår å

anslaget hör emellertid ej användas för annat ändamål än som varit avsett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Maskin- och verktygsutrustning

för vissa fångvårdsanstalter för budgetåret

1948/49 anvisa ett reservationsanslag

av .................................... kronor 114 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Georg Dahlin.

487528. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:383 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående slutlig reglering av riksstaten för budgetåret 1947/48 m. m., i vad propositionen avse a1 i texten
  2. SU 1948:196 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1948/49 till fångvården m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 7 i texten