Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 111 § byggnadslagen

1948-04-23 · 15 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:226, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 111 § byggnadslagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

1

Nr 226.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 111 § byggnadslagen; given Stockholms

slott den 23 april 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 111 § byggnadslagen.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås förenklade regler för fördelningen av kostnaden

för upprättande eller ändring av byggnadsplan. Enligt förslaget skall sålunda

kostnaden gäldas av kommunen, i den mån ej bidrag utgår av statsmedel.

Markägare, som har avsevärd nytta av planen, skall dock vara

skyldig att deltaga i kostnaden.

1 liihang till riksdagens protokoll 1948. I samt. Nr 226.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 111 § byggnadslagen.

Härigenom förordnas, att 111 § byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385)

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

in §•

Kostnaden för upprättande av

byggnadsplan skall, till den del den

ej täckes av statsmedel, gäldas av

kommunen i den mån det med hänsyn

till dess intresse av planen och övriga

omständigheter finnes skäligt. Återstoden

skall fördelas mellan markägarna

efter den areal byggnadsmark

som enligt planen tillkommer envar

av dem och med hänsyn jämväl till

den bebyggelse som planen medgiver

dem. Föranleda särskilda omständigheter

att vad som sålunda belöper

å viss markägare icke står i skäligt

förhållande till den nytta han har av

planen, skall beloppet jämkas samt

kommunens och övriga markägares

bidrag bestämmas med hänsyn härtill.

Vad i—---—-----

Det ankommer---—---

Kostnaden för upprättande av

byggnadsplan skall gäldas av kommunen,

i den mån ej bidrag enligt

vad särskilt må vara stadgat utgår av

statsmedel. Ägare av mark som ingår

i planen vare dock, därest planen för

honom medför avsevärd nytta, skyldig

gälda så stor del av kostnaden

som svarar mot hans del av planområdets

areal. Föranleda särskilda omständigheter

att vad som sålunda belöper

å markägare icke står i skäligt

förhållande till den nytta han

har av planen, skall beloppet i erforderlig

mån sänkas eller höjas.

av byggnadsplan.

---andra styckena.

Dénna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 9 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga

om ändring i 111 § byggnadslagen samt anför därvid följande.

Genom beslut den 11 april 1947 uppdrog Kungl. Maj :t åt kommittén för

stadsplaneväsendets omorganisation att verkställa en överarbetning av de

av stadsplaneutredningen 1942 framlagda förslagen rörande bidrag till vissa

plankostnader m. m. i vad avser byggnads- och generalplaner. Resultatet

av denna utredning föreligger i en den 18 oktober 1947 dagtecknad skrivelse

från kommittén. I samband med statsbidragsfrågorna har kommittén

i sin skrivelse också behandlat vissa spörsmål rörande fördelningen

mellan kommun och markägare samt mellan markägarna inbördes av kostnaderna

för upprättande och ändring av byggnadsplan. Yttranden över förslaget

ha efter remiss avgivits av byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

'' statskontoret och samtliga länsstyrelser.

Med anledning av den kritik, som i yttrandena framkommit mot de i

111 § byggnadslagen meddelade föreskrifterna rörande finansieringen av

kostnaderna för upprättande och ändring av byggnadsplan, har inom kommunikationsdepartementet

upprättats en den 2 mars 1948 dagtecknad promemoria,

i vilken ifrågavarande spörsmål närmare behandlats. Efter remiss

ha yttranden över promemorian jämte därvid fogat förslag till lag om

ändring av nämnda paragraf avgivits av byggnadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro

och Västerbottens län samt svenska landskommunernas förbund och

svenska stadsförbundet.

Jag anhåller, att nu få upptaga frågan om ändring i 111 § byggnadslagen

till behandling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 226.

Gällande bestämmelser.

Enligt 111 § byggnadslagen den 3.0 juni 1947 (nr 385) skall kostnaden

för upprättande av byggnadsplan på landet, till den del den ej täckes av

statsmedel, gäldas av kommunen i den mån det med hänsyn till dess intresse

av planen och övriga omständigheter finnes skäligt. Återstoden skall

fördelas mellan markägarna efter den areal byggnadsmark som enligt planen

tillkommer en var av dem och med hänsyn jämväl till den bebyggelse

som planen medgiver dem. Föranleda särskilda omständigheter att vad

sålunda belöper å viss markägare icke står i skäligt förhållande till den

nytta han har av planen, skall beloppet jämkas samt kommunens och övriga

markägares bidrag bestämmas med hänsyn härtill. Dessa bestämmelser

äga motsvarande tillämpning beträffande ändring av byggnadsplan.

Jämlikt 76 § byggnadslagen äger Konungen förordna, att vad i nämnda

lag med avseende å landet är stadgat om byggnadsplan skall tills vidare äga

tillämpning inom visst område som hör till stad.

Beslut om fördelning av kostnaderna för byggnadsplan meddelas av länsstyrelsen.

Kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation.

Kommittén har till en början erinrat om att riksdagen vid behandlingen

år 1947 av propositionen med förslag till byggnadslag in. in. (nr 131)

hade att taga ställning till vissa motionsvis väckta förslag, enligt vilka

kostnaderna för upprättande av byggnadsplan borde helt bestridas av stat

och kommun, men att dessa förslag icke vunno riksdagens bifall. Med hänsyn

därtill har kommittén ansett sig förhindrad att överväga en sådan lösning

av finansieringsfrågan, ehuru denna lösning enligt kommitténs mening

onekligen skulle medföra en betydande förenkling och befria länsarkitektkontoren

från det ganska betydande arbete som uppgörandet av

fördelningslängder medförde och som torde komma att öka genom den nya

byggnadslagens tillkomst.

För att få ett underlag för bedömningen av föreliggande spörsmål beträffande

byggnadsplanerna har kommittén verkställt! en beräkning av

storleken av de med en byggnadsplan förenade kostnaderna. Kommittén

har därvid funnit, att den genomsnittliga kostnaden för en medelstor byggnadsplan

(50 hektar) uppginge till 5 800 kronor.

Enligt kommitténs förslag skall som regel statsbidrag till upprättande

eller ändring av byggnadsplan utgå efter vissa procenttal och graderas efter

en viss skala med hänsyn till respektive kommuners ekonomiska bärkraft.

Kommittén framhåller emellertid, att om en byggnadsplan berörde endast

en markexploatör, som gjort ansökan om planen, det allmänna borde

vara fritt från alla kostnader för planens upprättande. Det förekomme

nämligen ofta, att byggnadsplan tillkomme helt eller delvis genom viss

markägares åtgöranden, enär han hade för avsikt att exploatera sin mark

för bebyggelse i större skala och därför vore angelägen om att planlägg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 226.

5

ning konnne till stånd. Det kunde enligt kommitténs mening icke vara

rimligt att statsbidrag lämnades till täckande av kostnader för planläggning

av mark som vore avsedd att säljas till tomter. Bidraget hade i dessa

fall icke något syfte att fylla, eftersom vederbörande redan vore intresserad

av att planläggning skedde.

Rörande innebörden av markexploatör sbegreppet framhåller

kommittén, att detta begrepp, som i tidigare lagstiftning endast varit

hänförligt till områden inom stadsplan, i den nya byggnadslagen gjorts

tillämpligt även på byggnadsplaneområden. Karakteristiskt för begreppet

sådant det utformats i byggnadslagstiftningen vore att vederbörande markägare

kunde åläggas att avstå viss mark utan ersättning. Bestämmelserna

om markexploatör inom byggnadsplan återfunnes i 113 § byggnadslagen,

vari föreskreves, att då byggnadsplan lades över område i en ägares hand,

länsstyrelsen vid planens fastställande ägde förordna, att ägaren skulle

utan ersättning upplåta mark till väg eller annan allmän plats, i den mån

det med hänsyn till den nytta ägaren kunde förväntas få av planen och

övriga omständigheter prövades skäligt. Förordnande av sådan innebörd

hade beträffande markägare inom stadsplan endast mycket sparsamt meddelats

enligt 1931 års stadsplanelag, då markägarens skyldigheter i allmänhet

reglerats på ett smidigare sätt genom stadsplaneavtal. Hade en markägare

inom byggnadsplan på sätt, som av länsstyrelsen befunnes vara betryggande,

utfäst sig att tillhandahålla mark för väg och annan allmän

plats, vore det uppenbarligen icke heller påkallat med något tvångsföreläggande.

Det vore sannolikt, att länsstyrelserna vid fastställandet av byggnadsplaner

i kanske flertalet fall kunde konstatera att viss markägare visserligen

vore att anse som markexploatör men att förordnande enligt 113 §

byggnadslagen icke behövde meddelas, emedan vederbörandes skyldighet

att avstå mark ändock på tillfredsställande sätt garanterats.

Frågan om viss markägare är att anse som exploatör kan, påpekar kommittén,

självfallet ofta erbjuda svårigheter att besvara. Enligt kommitténs

mening borde begreppet fattas tämligen vidsträckt. I stort sett borde varje

markägare, som innehade mark av sådan areal att möjlighet till uppdelning

på ett flertal byggnadstomter förelåge, behandlas som markexploatör.

Beträffande spörsmålet om bestämmandet av k o m m u n e n s bidrag

har man, anför kommittén, ledning av föreskrifterna i 111 § byggnadslagen,

som stadga, att kommunens andel skall avgöras med hänsyn till vad

som med beaktande av dess intresse av planen och övriga omständigheter

kan befinnas skäligt. Denna bestämmelse lämnade utrymme för en tämligen

fri prövning. Kommittén ansåge sig icke kunna föreslå någon bestämd

procentsats för kommunens andel av kostnaderna. Vid den prövning

som skulle göras av länsstyrelsen borde emellertid nödig hänsyn tagas

till första lagutskottets uttalande i denna fråga, innebärande att kommunen

i regel borde betala större andel än markägarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Vad slutligen angår fördelningen mellan markägarna inbördes

av den återstående kostnaden, borde denna fördelning, yttrar kommittén

vidare, icke erbjuda större svårigheter. Reglerna härom i 111 § byggnadslagen

ansåge kommittén innebära en viss förenkling av förut tillämpade,

tämligen subjektiva och tidsödande beräkningsgrunder, även om länsarkitektkontorens

arbete med uppgörande av fördelningslängder komme

att kvarstå.

Enligt kommitténs förslag skall förfarandet vid fördelningen av

plankostnaderna mellan stal, kommun och fastighetsägare bli följande.

Sedan det fastslagits i samband med fastställandet av byggnadsplanen om

markexploatör finnes eller icke, skall vid kostnadsfördelningen först fråndragas

den andel av plankostnaden som belöper på eventuella exploatörer

tillhörig mark. Därefter uträknas statsbidraget med ledning av bidragsskalan.

Återstående kostnader fördelas mellan kommunen och övriga markägare

efter de i 1 f 1 § byggnadslagen angivna grunderna.

Yttranden över kommittéförslaget.

Kommitténs uttalanden i fråga om finansieringen av kostnaderna för

upprättande av byggnadsplaner ha väckt starka betänkligheter hos flera

av remissmyndigheterna. I allmänhet gälla emellertid dessa betänkligheter

icke i första hand kommitténs förslag till statsbidragsbestämmelser

utan i stället de konsekvenser i arbetshänseende, som skulle uppkomma

vid tillämpningen av de i 111 § byggnadslagen angivna grunderna för fördelningen

av ifrågavarande kostnader. Särskilt gäller detta kostnadsfördelningen

mellan markägarna. Det framliålles sålunda bl. a., att myndigheternas

arbete med fördelning och uttagande av plankostnaderna ofta bleve

så omfattande, att detta arbete icke komme att stå i någon rimlig proportion

till den andel av kostnaderna, som de enskilda markägarna skulle

komma att bestrida. Länsstyrelsen i Kronobergs län anför t. ex., att ifrågavarande

arbete av länsarkitekten i länet beräknats redan vid tillämpning av

de tidigare gällande bestämmelserna genomsnittligt motsvara arbetslöner å

ej mindre än ca 1 000 kronor för en plan av normal omfattning och att

kostnadsfördelningen nu skulle komma att bli en än mera komplicerad och

kostnadskrävande procedur. Som exempel på omfattningen av arbetet med

kostnadsfördelningen meddelar länsstyrelsen i Malmöhus län, att antalet

markägare inom fem byggnadsplaneområden, där kostnadsfördelning nu

vore förestående, uppginge till respektive 385, 127, 251, 1 483 och 123. Ett

jättelikt arbete pålades länsarkitektkontoren för uppgörande av fördelningslängderna.

Detta arbete skulle komma att avsevärt ökas genom föreskrifterna

att det belopp, varmed en markägares bidrag minskades, skulle

slås ut å kommunen och å övriga markägare. Att för de småsummor, som

det här kunde bli fråga om, igångsätta en ny fördelning av kostnaden över

hela linjen vore enligt länsstyrelsens mening ett slöseri med arbetskraften

å länsarkitektkontoren. Även indrivningen av markägarnas bidrag vore,

påpekar länsstyrelsen, förknippad med stora svårigheter på grund av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 226.

7

markägarnas obenägenhet att utgiva bidrag till en plan, som de i allmänhet

ej önskat få till stånd.

Med hänsyn till omfattningen av det arbete som sålunda beräknades uppkomma

vid plankostnadernas fördelning och indrivning anse åtskilliga länsstyrelser,

att markägarna —- eller i varje fall de markägare som icke kunde

betecknas som markexploatörer -— borde befrias från skyldigheten att

deltaga i kostnaderna och att det allmänna således borde svara även för

dessa andelar. Uttalanden i denna riktning ha gjorts av länsstyrelserna i

Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Örebro, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län framhåller i förevarande sammanhang

att, när kommittén haft att taga ställning till kostnadsfördelningen mellan

kommunen och andra markägare än exploatörer samt mellan dessa markägare

inbördes, kommittén icke kunnat komma med några mera bestämda

anvisningar än vad som framginge av byggnadslagens bestämmelser. Detta

vore enligt länsstyrelsens mening en omständighet, som visade hur svårt

det vore att med nuvarande lagregler komma till rätta med föreliggande

problem. Länsstyrelsen anför vidare bl. a. följande.

Byggnadsplanen är liksom stadsplanen ett institut som tillkommit för

att reglera tätbebyggelse. Även om starka markägarintressen kunna vara

förbundna med såväl byggnads- som stadsplanerandet, så ha dock båda

planinstituten tillkommit för att i första hand säkra en med hänsyn till det

allmänna ändamålsenlig eller godtagbar bebyggelse. I fråga om upprättande

av stadsplan åligger det sedan gammalt kommunen att helt bestrida

kostnaden, och något annat har icke ifrågasatts. Länsstyrelsen kan icke

finna att de enskilda markägarintressena i allmänhet äro större vid upprättandet

av byggnadsplaner än stadsplaner. Motsatsen torde snarare vara

förhållandet, eftersom det vid stadsplan i regel torde vara fråga om mera

värdefull mark än vid byggnadsplan.

Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter, om icke utvecklingen borde

ledas därhän, att plankostnaderna i sin helhet ålades kommunerna. All

lokal planläggning av större omfattning vore enligt länsstyrelsens mening

principiellt ett övervägande kommunalt intresse och tillräcklig anledning

syntes ej föreligga att i detta avseende göra en åtskillnad mellan stadsplan

och byggnadsplan. Med hänsyn till de många små landskommunernas begränsade

ekonomiska bärkraft vore emellertid, förklarar länsstyrelsen, tiden

måhända ännu icke mogen att draga den fulla konsekvensen av denna

uppfattning. Efter genomförande av den nya kommunindelningen borde

dock så kunna ske.

Statskontoret och flera länsstyrelser finna nödvändigt, att begreppet markexploatör

närmare preciseras. Sålunda framhåller statskontoret, att den av

kommittén lämnade beskrivningen synes lämna rum för stor oklarhet och

åtskilliga tolkningssvårigheter.

Vissa av remissmyndigheterna anse, att kommittén givit markexploatörsbegreppet

en innebörd, som icke är lämplig eller skälig. Länsstyrelsen i

Malmöhus län anför i detta hänseende bl. a. följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Mot den av kommittén föreslagna grunden för statsbidragets utgörande

har länsstyrelsen ej något att erinra. Dock anser länsstyrelsen sig böra göra

en reservation beträffande viss föreslagen begränsning av bidraget. Denna

gäller på markexploatörsområde fallande del av kostnaderna. Att en verklig

markexploatör och därmed förstår länsstyrelsen en person, som i syfte att

för vinnings skull avhända sig tomtplatser låter upprätta en byggnadsplan

över sitt område, själv skall få vidkännas alla kostnaderna anser länsstyrelsen

vara uppenbart. Annorlunda ställer det sig i de fall, då länsstyrelsen

förordnar om upprättande av byggnadsplan och angiver omfattningen av

det område, den skall avse. Det är tydligt, att av plantekniska skäl vissa

större markområden kunna komma att medtagas och att det därvid kan

inträffa, att markägaren, som tillförne ej tänkt avyttra mark, anser det

lämpligt att sälja densamma. Härtill kommer svårigheten för att icke säga

omöjligheten för länsstyrelsen att vid tiden för fördelningens verkställande

avgöra, om jorddelning kommer att ske. En markägare av nyssnämnt slag

bör ej anses som markexploatör. Enligt länsstyrelsens mening bör hela

byggnadsplaneområdet anses såsom en tätort och varje bebyggelse därinom

karakteriseras som tätbebyggelse samt markexploatör icke anses förekomma

inom sådant byggnadsplaneområde, om vars tillkomst länsstyrelsen förordnat

och för vilket kostnaderna enligt länsstyrelsens förslag skulle bekostas

enbart av statsmedel och kommunen.

Promemorian.

I den inom kommunikationsdepartementet upprättade promemorian anföres

inledningsvis följande.

Såsom av kommittén påvisats och också av åtskilliga av remissmyndigheterna

med stor skärpa understrukits medföra de i 111 § byggnadslagen

angivna grunderna för fördelningen av kostnaderna för upprättande av

byggnadsplaner vissa betänkliga konsekvenser, vilka icke synas ha blivit

tillräckligt uppmärksammade vid lagens tillkomst, nämligen i vad avser arbetet

med beräkningen och indrivningen av markägarnas kostnadsandelar.

Visserligen torde omfattningen av detta arbete och de därmed förenade svårigheterna

i någon mån ha överdrivits i vissa av remissyttrandena. Man

synes sålunda icke ha vederbörligen beaktat att förutsättningarna numera

upphört för upprättande av de mycket omfattande byggnadsplaner med ett

stort antal sakägare, som kunde förekomma enligt den tidigare gällande

lagstiftningen. Ej heller förefaller det ha stått klart att arbetet med kostnadsfördelningen

till alldeles övervägande delen är ett jämförelsevis enkelt,

ehuru tidskrävande rutinarbete, som icke behöver belasta arkitektpersonalen

på länsarkitektkontoren utan kan anförtros personal med lägre teknisk utbildning.

Slutligen har heller icke diskuterats möjligheten av att underlätta

arbetet genom en schematisering av beräkningsmetoderna. Även med beaktande

av de här anförda synpunkterna förefaller emellertid kostnadsfördelningen

och indrivningen av markägarandelarna innebära så mycket arbete

för myndigheterna att även mera genomgripande åtgärder böra kunna komma

i fråga för att förenkla arbetet.

Vidare meddelas i promemorian, att på kommunikationsdepartementets

föranstaltande kostnaderna för en viss aktuell byggnadsplan av länsarkitektkontoret

i Stockholm på försök fördelats med tillämpning av de nya

bestämmelserna. Oaktat vissa förenklingar i beräkningsmetoderna tilläm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts proposition nr 226.

pats och ehuru planen endast omfattade en areal av 25 hektar med omkring

35 markägare, hade arbetet med kostnadsfördelningen samt indrivningen

av markägarnas bidrag beräknats draga en kostnad av omkring 150 kronor.

Markägarnas andel av plankostnaderna hade uppskattats till omkring 1 100

kronor. Att för fördelningen och indrivningen av ett sådant belopp lägga

ned kostnader av storleksordningen 150 kronor vore, framhålles det i promemorian,

icke rimligt.

Det nu anförda syntes, enligt vad i promemorian uttalas, giva stöd åt

den av vissa länsstyrelser uttalade uppfattningen, att 111 § byggnadslagen

borde ändras på sådant sätt att markägarna befriades från skyldigheten att

deltaga i plankostnaderna. Förslag av denna innebörd väcktes motionsvis

redan i samband med behandlingen vid 1947 års riksdag av propositionen

om den nya byggnadslagen. Motiveringen var emellertid här en annan, nämligen

att upprättandet av byggnadsplan vore en angelägenhet av så betydande

intresse ur allmän synpunkt att staten och kommunen borde helt svara

för kostnaderna. Första lagutskottet uttalade med anledning av dessa motioner

bl. a., att det förhållandet att upprättandet av stadsplan fortfarande

skulle bekostas av kommunen ensam, även om markägarna hade nytta av

planläggningen, onekligen talade för att kostnaden för upprättande av

byggnadsplan helt bestredes av kommunen. Förslaget avstyrktes emellertid

under hänvisning till att byggnadsplan kunde komma att upprättas även

då kommunens intresse därav vore ringa samt till att markägarna, jämväl

när det allmänna hade ett betydande intresse av planläggningen, i regel

hade sådan nytta av planen, att det icke kunde anses obilligt att kostnaden

fördelades mellan stat och kommun, å ena, samt markägarna, å andra sidan.

De markägare, beträffande vilka de ekonomiska fördelarna av en planläggning

framstode såsom mera uppenbara, vore, framhålles det i promemorian,

främst de, som kunde hänföras till det av kommittén angivna markexploatörsbegreppet.

Med den inställning statsmakterna intagit i kostnadsfördelningsfrågan

kunde det icke ifrågakomma, att markägare av nu ifrågavarande

typ erhölle befrielse från skyldigheten att deltaga i plankostnaderna.

Däremot utgjorde de påvisade administrativa olägenheterna av det gällande

systemet i förening med den omständigheten, att plankostnaderna i

allmänhet vore förhållandevis ringa, tillräckliga skäl för att genomföra en

omedelbar lagändring i syfte att befria övriga markägare från deltagande i

kostnaderna.

Beträffande innebörden av markexploatörsbegreppet anföres i promemorian

följande.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har kommittén icke

lyckats giva någon fullt klar bestämning av det markexploatörsbegrepp,

som kommittén velat tillämpa vid beräkningen av statsbidraget. Ej heller

remissmyndigheterna ha kunnat lämna någon ledning härvidlag. Enligt

kommitténs uttalande bör begreppet fattas tämligen vidsträckt. I stort sett

skulle varje markägare, som innehar mark av sådan areal att möjlighet till

uppdelning på ett flertal byggnadstomter föreligger, behandlas som exploa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

tör. Grundläggande för kommitténs uppfattning torde ha varit den tankegången,

att den till följd av planläggningen uppkomna rätten att genom exploatering

tillgodogöra sig markvärdestegringen vid tätbebyggelse är av

sådant värde för ägare av större markområden, att dessa skäligen böra till

fullo gälda sin del av plankostnaden. Mot denna princip synes i och för sig

intet vara att erinra. Vad angår den praktiska tillämpningen av densamma

vore det givetvis önskvärt att exploatörsbegreppet kunde närmare preciseras.

Med hänsyn till den mångfald skiftande omständigheter av lokal

natur, som kan vara av avgörande betydelse vid bedömningen av hithörande

frågor, synes det emellertid varken möjligt eller lämpligt att i lagtexten

närmare avgränsa tillämpningsområdet för begreppet i fråga. Sannolikt

bör det emellertid bli möjligt att, sedan någon praktisk erfarenhet vunnits,

utforma vissa allmänna tillämpningsföreskrifter. Detta bör ankomma

på byggnadsstyrelsen. Intill dess sådana allmänna riktlinjer utbildats torde

det, för vinnande av enhetlighet, vara lämpligt att länsstyrelserna inhämta

byggnadsstyrelsens yttrande i aktuella fall angående tillämpningen av exploatörsbegreppet.

Vad beträffar beräkningen av den på markexploatör ankommande kostnadsandelen

framhålles i promemorian, att de nu i 111 § byggnadslagen angivna

beräkningsgrunderna — arealen byggnadsmark och medgiven bebyggelse

— icke lämpligen borde bibehållas för detta ändamål, då i dylikt fall

den åsyftade administrativa förenklingen till väsentliga delar ej skulle uppnås.

Den tidskrävande uträkningen av arealen byggnadsmark för hela planområdet

skulle nämligen då icke kunna undvikas. En enklare beräkningsgrund

borde därför väljas, och därvid syntes det ligga närmast till hands att

utgå från den totala arealen mark, alltså inklusive sådan mark som avsetts

för vägar och andra allmänna platser.

Med hänsyn till det anförda har i det vid promemorian fogade lagförslaget

förordats, att i 111 § byggnadslagen som huvudregel stadgas att

kostnaden för upprättande av byggnadsplan skall, till den del den ej täckes

av statsmedel, gäldas av kommunen. Ägare av mark som ingår i byggnadsplanen

skall dock enligt förslaget, därest planen för honom medför sådan

fördel att han finnes skäligen böra deltaga i kostnaden, vara skyldig gälda

så stor del av densamma som svarar mot hans del av planområdets areal.

Yttranden över promemorian.

Samtliga de hörda myndigheterna och organisationerna ha tillstyrkt den

i promemorian förordade lagändringen eller lämnat densamma utan erinran,

lantmäteristyrelsen och länsstyrelsen i Västerbottens län dock med

reservation på en punkt. Dessa myndigheter framhålla sålunda, att den föreslagna

regeln för bestämmande av s. k. markexploatörs bidragsskyldighet

i vissa fall kunde visa sig utgöra en mindre rättvis grund för kostnadsfördelningen.

Lantmäteristyrelsen anför i detta avseende:

Fall torde kunna förekomma då den föreslagna enkla regeln för bestämmande

av markägares bidragsskyldighet blir i hög grad orättvis. Så kan

t. ex. bli förhållandet, om en markägares markinnehav huvudsakligen består

av mark, som är mindervärdig ur bebyggelsesynpunkt, eller om mark
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 226-

ägaren tillagts en onormalt liten byggnadsrätt i förhållande till markinnehavet.

Det kan å andra sidan förekomma att på en markägare kommer en

i förhållande till hans markinnehav oproportionerligt stor andel av den för

byggnadsändamål mest värdefulla marken eller en onormalt stor byggnadsrätt.

Det vore orättvist om i dylika fall fördelningen av kostnaderna

icke skulle kunna lämpas efter föreliggande särskilda förhållanden. Eftersom

fördelningen av kostnaderna endast avser markexploatörer skulle det

måhända icke medföra allt för stora praktiska olägenheter, om man för

uträkningen av dessa markägares bidragsskyldighet i huvudsak bibehölle

den nuvarande regeln i 111 § om fördelning efter areal byggnadsmark m. m.

Fördelningen bleve härigenom mera rättvis.

I anslutning härtill uttalar lantmäteristyrelsen, att om av praktiska skäl

huvudregeln ansåges böra vara, att fördelning skulle ske efter totalareal,

möjlighet dock borde införas att göra avvikelse därifrån då särskilda skäl

därtill föranledde.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter, huruvida icke markägares

andel i kostnaderna borde beräknas i förhållande till markägarens till

byggnad skvarter utlagda mark.

Departementschefen.

De i 111 § byggnadslagen meddelade föreskrifterna om finansieringen av

kostnaderna för upprättande eller ändring av byggnadsplan innebära med

avseende på det administrativa förfarandet otvivelaktigt en förenkling i

förhållande till de tidigare gällande bestämmelserna i ämnet. Detta torde

också ha varit den allmänna uppfattningen vid remissbehandlingen av

förslaget till byggnadslag; någon erinran ur arbetssynpunkt mot de föreslagna

bestämmelserna framkom i stort sett icke i detta sammanhang från

de sakkunniga myndigheternas sida. Först i samband med behandlingen

av frågan om den närmare utformningen av statsbidragsbestämmelserna

har uppmärksamheten riktats på de olägenheter som visat sig vara förenade

även med de nya föreskrifterna om fördelningen av plankostnaderna.

De nu framställda anmärkningarna gälla väsentligen arbetet med beräkningen

och uttagandet av markägarnas bidrag. Den meningen har därvid

framförts, att till undvikande av dessa olägenheter markägarna i allmänhet

borde befrias från skyldigheten att deltaga i kostnaderna och det ekonomiska

ansvaret för planeringen alltså i huvudsak läggas på kommunerna.

Några principiella betänkligheter mot en sådan förskjutning synas, såvitt

framgår av remissyttrandena, icke föreligga vare sig från de statliga

myndigheternas sida eller från kommunalt håll.

Då de praktiska olägenheterna av fördelningsreglerna i 111 § byggnadslagen

måste betraktas som avsevärda, anser jag, oaktat lagen varit i kraft

endast en kortare tid, en lagändring böra genomföras. Jag ansluter mig

i detta hänseende till förslaget, att kommunen i första hand skall svara

för kostnaden för upprättande eller ändring av byggnadsplan. Såsom anförts

i den inom kommunikationsdepartementet upprättade promemorian

torde det emellertid icke böra ifrågakomina att i alla förekommande fall

befria markägarna från skyldigheten alt deltaga i plankostnaderna. Dylik

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

skyldighet bör sålunda fortfarande åvila ägare av mark som är av sådan

omfattning och beskaffenhet att möjlighet till uppdelning av marken på

ett flertal byggnadstomter föreligger och beträffande vilken planläggningen

således är eller kan bli av större betydelse ur exploateringssynpunkt. Att i

lagtexten närmare fixera i vilka fall bidragsskyldighet skall åläggas markägare

synes vanskligt; avgörandet av sådana frågor torde i stället få bli beroende

av en skälighetsprövning i varje särskilt fall. Med utgångspunkt från

vad sålunda anförts har jag stannat vid att föreslå en sådan avfattning av

ifrågavarande bestämmelse att markägare skall vara skyldig att deltaga i

kostnaden, därest planen för honom medför avsevärd nytta. Det bör ankomma

på byggnadsstyrelsen att, sedan närmare erfarenhet vunnits, utarbeta

allmänna tillämpningsföreskrifter i förevarande hänseende ävensom

att lämna länsstyrelserna råd och anvisningar i tveksamma fall som

underställas styrelsen. Jag vill i detta sammanhang endast som exempel

framhålla att bestämmelsen i regel bör tillämpas i fråga om sådan markägare,

för vilken förordnande enligt 113 § byggnadslagen om skyldighet att

utan ersättning upplåta mark till allmänna ändamål kan ifrågakomma.

Därmed torde bidragsskyldigheten komma att omfatta, bland andra, ägare

av mark ingående i sådana byggnadsplaner, som motsvara de tidigare avstyckningsplanerna.

I departementspromemorian har föreslagits att på markägare belöpande

andel av kostnaden skall beräknas med utgångspunkt från relationen mellan

arealen av markägarens del av planområdet och dettas totala areal.

Mot denna beräkningsmetod, som uppenbarligen har förtjänsten att vara

lätt att tillämpa, har jag i princip icke någon erinran. Såsom lantmäteristyrelsen

och länsstyrelsen i Västerbottens län påpekat torde emellertid

denna regel i vissa undantagsfall kunna leda till resultat som te sig mindre

rimliga. Jag syttar härvid närmast på sådana fall, då den byggnadsrätt som

planen medgiver markägaren är särskilt'' stor eller särskilt liten i förhållande

till hans markinnehav. Med hänsyn härtill biträder jag lantmäteristyrelsens

förslag om införande av en sådan bestämmelse, att avvikelse

från huvudregeln skall kunna ske om särskilda omständigheter därtill föranleda.

De föreslagna nya bestämmelserna torde böra träda i kraft så snart de

utfärdats. Då skyldigheten att deltaga i kostnaderna för byggnadsplan måste

anses uppkomma i och med planens fastställande, lära de nya bestämmelserna

om kostnadsfördelningen böra tillämpas endast i de fall då planen

fastställts efter ikraftträdandet av bestämmelserna.

I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 111 § byggnadslagen.

Härefter hemställer föredraganden, att lagrådets utlåtande över nämnda

lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det

1 Denna bilaga, som frånsett mindre ändringar av redaktionell art är likalydande med det

vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag ur

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23 april

19b8.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 21 april 1948 tillhandakommel utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 9 april 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse

av 111 § byggnadslagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet S. Edling.

Förslaget lämnades utan erinran av justitieråden Lawski, Gyllenswärd och

Nissen.

Regeringsrådet Kuylenstierna yttrade:

Formuleringen av det föreslagna stadgandet synes kunna föranleda den

uppfattningen att det vore möjligt för kommun att vända sig mot viss

markägare med krav på ersättning för kostnad för upprättande av byggnadsplan

utan att samtidigt framställa motsvarande krav på andra markägare,

vilkas nytta av planens upprättande kan antagas bliva relativt sett

lika stor. En sådan tolkning skulle strida mot den för kommunernas hushållning

gällande likställighetsprincipen och synes därför böra vara utesluten.

Jag anser att lagtexten bör så avfattas att risk för nämnda tolkning

ej kommer att föreligga.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 23 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets

denna dag avgivna utlåtande över det till lagrådet den 9 april 1948

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 111 § byggnadslagen

samt anför därvid följande.

Lagrådets majoritet har lämnat förslaget utan erinran. Med anledning

av vad en av lagrådets ledamöter yttrat angående förslaget vill jag endast

framhålla, att det ankommer på länsstyrelsen afl besluta om fördelning av

kostnaden för byggnadsplan.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget måtte efter vissa formella

jämkningar jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg Dahlin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:275 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lantmäteristyrelsen och lantmäterikontoren i länen för budgetåret 1948/49 s. 12 i texten
  2. 1LU 1948:38 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av ill § byggnadslagen dels ock i ämnet väckt motion. s. 1 i texten