Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad angående mark inom Kaknäsområdet och å Långholmen i Stockholm

1948-04-23 · 28 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:229, Angående godkännande av avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad angående mark inom Kaknäsområdet och å Långholmen i Stockholm

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

1

Jfr 229.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms

stad angående mark inom Kaknäsområdet och

å Långholmen i Stockholm; given Stockholms slott

den 23 april t9h8.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt ett av 1945 års markkommission framlagt förslag till avtal mellan

Kungl. Maj :t och kronan samt Stockholms stad skall kronan till staden

överlåta ett markområde om cirka 835 000 kvm vid Kaknäs i Stockholm att

tillträdas den 1 ''juli 1948. Markens nuvärde har av kronans representanter

uppskattats till IG miljoner kronor. Köpeskillingen för området har bestämts

till 8 miljoner kronor med hänsyn till att staden förbinder sig att

använda nämnda område samt viss staden tillhörig, angränsande mark

uteslutande såsom en för allmänheten utan avgift tillgänglig naturlig park.

Träffas överenskommelse mellan parterna om ändrad användning av den

till överlåtelse föreslagna marken, skall kronan för sådan mark, som erhåller

ändrad användning, erhålla ersättning efter vissa angivna grunder.

liihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand Nr 229.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Markkommissionen har därjämte föreslagit, att tomten nr 2, 3, 4, 5 i

kvarteret Långholmen i Stockholm överlåtes till staden för en köpeskilling

av 3 150 000 kronor. Tomten skall tillträdas så snart fångvårdsanstalten

å Långholmen flyttats till annan plats.

För att avtalsförslaget skall bliva bindande för parterna, skola dessa ha

antagit detsamma före den 1 juli 1948. Stockholms stadsfullmäktige ha

den 22 mars 1948 godkänt förslaget för stadens del.

Kungl. Maj :t begär riksdagens bemyndigande att godkänna avtalet för

statens del.

Utdrag av protokollet över kommunikaiionsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 23 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen

anmäler chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Nilsson, fråga om avtal mellan kronan och Stockholms stad angående

mark inom Kaknäsområdet och å Långholmen i Stockholm samt

anför därvid följande.

Genom beslut den 26 januari 1945 förklarade Kungl. Maj :t Sig vilja medverka

vid tillsättande av en för staten och Stockholms stad gemensam kommission

med uppgift att i enlighet med angivna riktlinjer utföra undersökningar

och föra förhandlingar rörande mellan staten och staden föreliggande

markfrågor samt att inkomma med de förslag, till vilka undersökningarna

och förhandlingarna kunde föranleda. Till kommissionens ordförande

förordnade Kungl. Maj :t överståthållaren T. Nothin. Enligt Kungl.

Maj :ts bemyndigande utsåg departementschefen till representanter för staten

generaldirektörerna H. Malmberg och H. Leo, ledamoten av riksdagens

första kammare, godsägaren A. Heiding samt ledamoten av riksdagens

andra kammare, redaktören K. Ward. Stockholms stad representeras numera

av borgarråden H. Berglund, H. Göransson, Z. Höglund och S. Persson

samt f. d. borgarrådet Y. Larsson.

Kommissionen har antagit namnet 1945 års markkommission. Av de förslag,

kommissionen hitintills framlagt, ha tidigare avtalsförslag angående

upplåtelse av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärde till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

3

Stockholms stad (propositionen 1946: 378), angående vissa markfrågor i

Stockholm (propositionen 1947:62) samt angående vissa för järnvägsändamål

avsedda markområden i Stockholm in. in. (propositionen 1948:90)

underställts riksdagens prövning.

Markkommissionens förslag till avtal m. in.

Med skrivelse den 17 juni 1947 har 19h5 års markkommission överlämnat

ett förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad angående mark

inom Kaknäsområdet och å Långholmen i Stockholm. Förslaget är åtföljt

av en promemoria till belysande av dess innebörd ävensom av vissa tillhörande

kartor.

Avlalsförslaget jämte därvid fogade kartor, Pl. I och Bilaga A, torde såsom

bilaga (Bilaga 1) få fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Markkommissionens förslag är enhälligt. Emellertid har ledamoten av

kommissionen, borgarrådet IT. Göransson uttalat, att staden icke bort på

sätt som skett, avhända sig rätten att fritt förfoga över de delar av Kaknäsområdet,

som staden tidigare förvärvat av kronan, samt att en varsam

exploatering för bostadsbebyggelse av de inre delarna av Kaknäsområdet

är önskvärd.

I nämnda skrivelse anför markkommissionen, att kommissionen redan i

september 1946 inriktat sitt arbete väsentligen på lösandet av de mellan

kronan och staden föreliggande markfrågorna på Norra Djurgården, Långholmen

samt Mariebergs- och Konradsbergsområdena. Vad Mariebergs- och

Konradsbergsområdena beträffar ha de förberedande undersökningarna och

utredningarna i huvudsak slutförts, varjämte förhandlingar påbörjats men

ännu icke slutförts. I fråga om marken på Norra Djurgården har — jämte

det åtskilliga utredningar pågått huvudsakligen rörande ny eller ändrad

stadsplan för vissa områden m. m. — särskild uppmärksamhet ägnats dispositionen

av det s. k. Kaknäsområdet, utgörande marken sydost om Ladugårdsgärde

och stadens hamnanläggningar vid Värtan. I denna del har

kommissionen efter företagna utredningar kunnat upptaga förhandlingar,

vilka resulterat i att kommissionens ledamöter blivit ense om ett förslag

till uppgörelse. Även i fråga om kronans mark å Långholmen ha utredningar

företagits och förhandlingar förts med resultat att enighet uppnåtts.

Markkommissionen har ansett angeläget, att den slutliga lösningen av de

frågor, i vilka kommissionen således är beredd att framlägga förslag till

uppgörelse, icke skall fördröjas därav att kommissionens arbete i övrigt

ännu icke kunnat slutföras. Det framlagda avtalsförslaget har tillkommit

efter ömsesidiga eftergifter i skilda hänseenden och måste därför betraktas

såsom en helhet. Det är enligt kommissionens mening icke möjligt att däri

företaga mera betydande jämkningar utan att ändra förutsättningarna för

överenskommelsen i övriga delar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

Det framlagda förslaget innebär, i vad det rör Kaknäsom rådet, i

huvudsak följande:

Kronan överlåter till staden med äganderätt ett kronan tillhörigt markområde

av cirka 835 000 kvm vid Kaknäs i Stockholm, utgörande del av

stadsägoområdet nr 24 samt stadsägoområdet nr 25 av stadsägan nr 22-j23+24-f25.

Området, som å den vid avtalsförslaget fogade kartbilagan,

Pl. I, avgränsats med heldragen svart linje, skall av staden tillträdas den

1 juli 1948. Staden förbinder sig att, där kronan ej annat medgiver, använda

såväl förenämnda mark soin ock viss staden tillhörig, å kartan Pl.

I med svart skuggstreckning inramad mark uteslutande såsom en för allmänheten

utan avgift tillgänglig naturlig park. Beträffande denna må icke

utan Kungl. Maj :ts medgivande vidtagas åtgärder, som äro oförenliga med

nämnda användningssätt.

Sedan kronan genom sina representanter vid avtalsförhandlingarna uppskattat

nuvarande värdet av den överlåtna marken till 16 000 000 kronor,

ha kontrahenterna överenskommit, att staden i anseende till dess förenämnda

åtaganden skall i köpeskilling för marken erlägga hälften av detta värde

eller 8 000 000 kronor. Köpeskillingen skall gäldas den 1 juli 1948.

Skulle staden framdeles vilja använda den till staden enligt § 1 i avtalsförslaget

överlåtna marken för bebyggelse eller därmed jämförligt utnyttjande,

må detta ske allenast efter medgivande av kronan. Träffas överenskommelse

om ändrad användning av marken, skall kronan för enligt avtalsförslaget

överlåten mark, som sålunda erhåller ändrad användning, bekomma

ersättning med ett belopp, motsvarande vad som av samma marks

nuvarande värde icke blivit ersatt genom den i § 1 bestämda köpeskillingen.

Anses marken skäligen hava högre värde, skall kronan därutöver gottgöras

hälften av skillnaden mellan å ena sidan markens värde vid tiden

för den ändrade användningen samt å andra sidan markens av kronans

representanter beräknade, i § 1 angivna nuvärde.

Har mellan parterna avtalats, att det enligt § 1 överlåtna markområdet

eller del därav skall användas för bebyggelse eller därmed jämförligt utnyttjande,

skall staden vara berättigad att enligt riktlinjer, varom överenskommelse

träffas med kronan, exploatera motsvarande kvotdel av det staden

tillhöriga, i § 1 i avtalsförslaget angivna området.

Kronan avstår å tillträdesdagen den 1 juli 1948 från alla rättigheter till

det enligt § 1 försålda markområdet, dock med undantag

att kronan förbehålles rätt att utan ersättning begagna ett vid Stora Hundudden

beläget, inhägnat område med därå befintliga, för förrådsändamål

använda byggnader jämte tillfartsväg så länge det erfordras för sagda ändamål,

dock längst till den 1 juli 1950, varefter kronan skyndsamt skall

på sin bekostnad borttaga inhägnaden och byggnaderna, de sistnämnda i

den mån de icke böra bevaras såsom kulturminnesmärken eller staden

önskar inlösa dem,

att kronan förbehåller sig rätt att tillsvidare bibehålla en vid Stora Hund
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

5

udden befintlig, av sjöförsvaret anordnad avraagnetiseringsanläggning jämte

tillfartsväg med skyldighet för kronan att, då behov av anläggningen

upphör, skyndsamt på egen bekostnad bortföra densamma,

att de fasta anläggningar av permanent karaktär, som till rikets försvar

finnas anordnade å det försålda området, skola förbliva orubbade,

samt att staden övertager från och med den 1 juli 1948 de rättigheter

och skyldigheter, som nämnda dag åvila kronan på grund av nu gällande

avtal om upplåtelser till tredje man av mark, byggnader eller anläggningar

inom det enligt § 1 försålda området.

I vad avtalsförslaget avser mark å Långholmen har följande

överenskommits:

Kronan överlåter till staden med äganderätt tomten nr 2, 3, 4, 5 i kvarteret

Långholmen i Högalids församling i Stockholm. Markens belägenhet

framgår av den vid avtalsförslaget fogade kartbilagan, Bilaga A.

Tomten skall av staden tillträdas så snart den därå befintliga fångvårdsanstalten

flyttats till annan plats och senast den 1 januari 1955, dock att,

där till följd av rådande förhållanden å byggnadsmarknaden eller av orsaker,

som nu icke kunna förutses, kronan icke kan till nämnda dag färdigställa

erforderliga nybyggnader för anstalten, härav betingat uppskov med

tillträdet skall äga rum.

Köpeskillingen för tomten utgör 3 150 000 kronor och skall erläggas å

tillträdesdagen. Tomten säljes i det skick, vari densamma å tillträdesdagen

befinner sig.

Avtalsförslaget upptager i §§ 5—7 vissa allmänna stadganden av innehåll,

som är vanligt vid avtal av ifrågavarande slag.

Förslaget upptager slutligen en bestämmelse av innebörd, att detsamma

för att vara bindande skall vara godkänt av båda kontrahenterna före den

1 juli 1948.

Stockholms stadsfullmäktige ha den 22 mars 1948 godkänt avtalsförslaget.

Beslutet har vunnit laga kraft.

Motivering till avtalsförslaget.

.Tåg övergår nu till att i anslutning till den vid avtalsförslaget fogade

promemorian närmare belysa förslaget.

Allmän motivering.

Markkommissionen framhåller till en början, att del föreliggande avtalsförslaget

syftar till att tillgodose från stadens sida framförda önskemål

om beredande av ytterligare fritidsutrymmen för huvudstadens befolkning.

Enligt förslaget skall kronans mark vid Kaknäs överlåtas å staden för att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Mcij.ts proposition ni 229.

tillsammans med den mark, som staden redan där äger, för framtiden

utgöra en naturlig park, fritt tillgänglig för allmänheten. Denna park kommer

att få en areal av omkring 140 hektar. Vidare är det avsett att — sedan

fångvårdsanstalten å Långholmen flyttats därifrån — kronans och

stadens mark på denna holme skola sammanslås till en särskilt för de

södra stadsdelarnas befolkning avsedd park, eventuellt med olika förströelseinslag.

Kommissionen meddelar i detta sammanhang, att Långholmen har

ett ytinnehåll av omkring 35 hektar.

Kaknäsområdet.

Kommissionen anför därom i sin promemoria.

Kaknäsområdet utgör den sydöstligaste delen av Norra Djurgården och

begränsas i huvudsak av stadens hamnanläggningar vid Värtan i norr och

nordväst, av Värtan i nordost och sydost, av Djurgårdsbrunnsviken och

Djurgårdsbrunnskanalen i söder och sydväst samt av Ladugårdsgärde i

väster. Området utgöres huvudsakligen av kuperad skogsmark med blandad

löv- och barrskog i väsentligen orört skick. Området är icke lagt under

stadsplan.

Vissa delar av Kaknäsområdet tillhöra staden med äganderätt, sedan staden

genom ett antal köpe- eller bytesavtal under åren 1879, 1916—18 och

1924 av kronan förvärvat, utom bl. a. de nuvarande hamnområdena vid

Värtan, därjämte strandpartierna sydost därom fram till Stora Hundudden.

Dessa strandpartier äro f. n. i likhet med de kronan alltjämt tillhöriga delarna

av Kaknäsområdet icke nyttjade för något särskilt ändamål, bortsett

från att därå finnas vissa skjutbaneanläggningar m. m. ävensom ett fåtal

mindre bostadshus. Det må erinras, att enligt ett mellan kronan och staden

år 1946 träffat avtal Ladugårdsgärde omedelbart väster om Kaknäsområdet

har upplåtits till staden under nyttjanderätt på 50 år för användning

såsom ett för allmänheten utan avgift tillgängligt friområde.

Inom 1945 års markkommission ha upptagits förhandlingar om dispositionen

av den kronan alltjämt tillhöriga marken inom Kaknäsområdet.

Stadens representanter ha därvid framhållit såsom ett önskemål, att staden

skulle få förvärva äganderätten till denna mark i syfte att densamma skulle,

tillika med stadens ännu odisponerade del av Kaknäsområdet, för framtiden

bevaras i nuvarande skick såsom naturlig park. Härigenom skulle hela

Kaknäsområdet komma att bilda ett stort, sammanhängande friområde.

Kronans representanter i kommissionen ha förklarat sig vilja förorda

kronans medverkan till förverkligande av nämnda önskemål. Man har å

kronans sida ansett, att det skulle vara av betydelse icke endast för huvudstaden

att Kaknäsområdet med dess karakteristiska och säregna natur

kunde förbliva väsentligen orubbat. Området skulle därigenom komma att

utgöra en naturlig fortsättning på Södra Djurgårdens parkområden och

giva dessa ett ökat värde såsom naturtillgång. Kronans representanter ha

förmenat, att kronan hade ökad anledning att lämna sin medverkan eftersom

staden bidrager till skapandet av detta stora och värdefulla natur- och

fritidsområde genom att avsätta sin mark för ändamålet.

Avgränsningen av det föreslagna parkområdet m. m. Den närmare omfattningen

av och gränserna för det område som föreslås överlåtet till staden

för parkändamål, framgår av den vid avtalsförslaget fogade kartbilagan

Pl. I, där området inramats med heldragen svart linje. Områdets grän
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

ser mot Ladugårdsgärde och mot staden redan nu tillhörig mark ha varit

givna. Kronans representanter ha funnit angeläget för kronan att behålla

strandområdena vid Djurgårdsbrunnsviken ävensom marken närmast sydost

därom fram till bebyggelsen vid och omkring Djurgårdsbrunns värdshus.

Dessa områden, i areal tillhopa omkring 20 hektar, vilka delvis nyttjas

för museibyggnader, ha ansetts böra reserveras för framtida behov av huvudsakligen

museal eller liknande art, varjämte därå finnas vissa äldre

byggnader, vilka torde böra förbliva i kronans hand. Under överläggningarna

har varit ifrågasatt, att från överlåtelse skulle undantagas även strandområdena

utmed Djurgårdsbrunnskanalen sydost om bebyggelsen vid Djurgårdsbrunns

värdshus eller att i varje fall särskilda bestämmelser skulle

meddelas om dispositionen av denna mark för att säkerställa dess bibehållande

i oförändrat skick. Sedan stadens representanter förklarat, att staden

komrne att ägna särskild uppmärksamhet åt bevarandet av sistnämnda

strandområden, har överenskommits att jämväl dessa skola ingå i överlåtelsen,

varför gränsen föreslås följa Djurgårdsbrunnskanalen från en punkt

ca 140 meter sydost om bron vid Djurgårdsbrunns värdshus och fram till

Värtan. Arealen av det område, som enligt förslaget skall överlåtas å staden,

uppgår till omkring 835 000 kvm.

Den stadens mark, som skall ingå i det blivande parkområdet, har å kartbilagan

Pl. I inramats med svart skuggstreckning och innehåller i areal

omkring 560 000 kvm. Den stadens mark, som sålunda skall ingå i parken,

är belägen sydost om stadens oljehamn vid Loudden. I närheten av hamnen

och intill parkområdet finnes å stadens mark ett under uppförande varande

reningsverk, avsett för de östra stadsdelarnas behov. Den blivande parken

föreslås ansluta sig till de områden, som nu disponeras för hamnen

och som erfordras för reningsverkets färdigställande, varvid emellertid gränsen

mot hamnområdet gjorts rak och förskjutits några tiotal meter åt sydost.

Av orsaker, som framgå av det närmast följande, kan emellertid den

föreslagna gränsen mot hamnen och reningsverket icke betraktas såsom

under alla förhållanden slutgiltig.

Stadens representanter i kommissionen ha framhållit, alt man icke för

närvarande kunde förutse huru hamnen komme att utveckla sig och att

det icke vore uteslutet att det i en framtid kunde ur stadens synpunkt bliva

oundgängligen nödvändigt att taga i anspråk någon del av staden nu tillhörig

mark sydost om Louddshamnen för hamnens utvidgning. Staden hade

dock för närvarande icke några planer på utvidgning av oljehamnen eller

hamnen i övrigt åt detta håll. Vidare hade staden reserverat visst område

intill reningsverket för eventuell framtida utvidgning av detta, varjämte

staden planerade att i anslutning till reningsverket uppföra en slamförbränningsanläggning,

vilken vore avsedd att förläggas å kronan tillhörig

mark, som staden enligt det föreliggande förslaget skulle förvärva. Stadens

representanter ville framhålla, att staden visserligen komme att låta sig

angeläget vara att allenast i nödfall ifrågasätta minskning av det föreslagna

parkområdet men alt staden med hänsyn iill det anförda likväl icke

kunde för all framtid villkorslöst binda sig för alt stadens mark utan varje

undantag komme till användning såsom park.

Kronans representanter ha med anledning härav uttalat, alt eu begränsning

av det föreslagna parkområdet icke borde vara utesluten om så oundgängligen

erfordrades för tillgodoseende av de utav stadens representanter

nu omförmälda behoven. I samband härmed ha kronans representanter dock

erinrat, att man numera, i motsats till vad tidigare varit fallet, icke hade

anledning räkna med någon mera avsevärd ökning av bebyggelsen inom

de östra stadsdelarna och all eu eventuell framtida sanering inom stads
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Iiungl. Maj:ts proposition nr 229

delen Östermalm syntes komma att medföra minskat antal bostäder därstädes,

varför det icke syntes sannolikt, att någon utvidgning av reningsverket

komme att bliva påkallad.

Med anledning av vad kronans representanter sålunda uttalat ha stadens

representanter ansett sig kunna påräkna förståelse för stadens synpunkter,

varför de sett sig i stånd att förorda en förbindelse från staden att icke

utan kronans medgivande nyttja den å kartan Pl. I med svart skuggstreckning

inramade marken annorledes än till naturlig park.

Efter övervägande av olika utvägar att på ett varaktigt sätt bestämma

parkområdets framtida gräns mot hamnen vid Loudden och reningsverket

har kommissionen funnit det vara lämpligast, att ändring av gränsen icke

må ske med mindre i stadsplan fastslås ändrad användning av mark inom

parken. Härigenom vinnes dels att stadskollegiet och stadsfullmäktige för

stadens del skola taga ståndpunkt till fråga härom och dels att Kungl. Maj :t

vid prövning av fastställelse av stadsplanen beredes tillfälle att överväga

nödvändigheten av markens ändrade användning. Kommissionen förutsätter,

att underhandsöverläggningar ske mellan stadens vederbörande myndigheter

och byggnadsstyrelsen innan förslag till stadsplan framlägges/

Såsom av det redan tidigare anförda framgår har för kronans del en

förutsättning för den föreliggande uppgörelsen rörande Kaknäsområdet

varit att staden avsätter sin mark till park. Kronans representanter ha i

anslutning härtill erinrat, att kronan icke kunde utan vidare godkänna

mera betydande ändringar i fråga om markens disposition. Därest staden

eu gång skulle påyrka så väsentliga förändringar i fråga om markdispositionen

att själva förutsättningarna för det nu ifrågasatta avtalet rubbades,

måste också ersättningsfrågan i dess helhet tagas upp till förnyat övervägande.

Kronans representanter ville redan nu ha fastslaget, att ett i anspråktagande

för hamnändamål av mark, som från gränsen för nuvarande Louddshamnen

sträckte sig längre åt sydost än till punkten a på kartan Pl. I,

under inga omständigheter finge ske utan all grunderna för hela avtalet

omprövades.

Eftersom avtalet innehåller, att marken icke utan kronans medgivande

får användas annorledes än till park, har det icke ansetts erforderligt att

däri intaga särskild bestämmelse om den nu berörda möjligheten till utvidgning

av hamnen in. in. Anmärkas må, att då det föreliggande avtalsförslaget

skall godkännas av Kungl. Maj :t och riksdagen för att bliva för

kronan bindande, så bör, om annat ej uttryckligen sägs, jämkning av avtalet

icke kunna ske utan sammanstämmande beslut av Kungl. Maj :t ocli

riksdagen. I det nyss berörda fallet, där fråga är blott om viss jämkning av

gränserna för parkområdet, vilken skall ske efter den offentliga prövning,

som föregår beslut i stadsplanefrågor, bör enligt kommissionens mening

kronans medgivande anses vara givet i behörig ordning genom alt Kungl.

Maj :t fastställt stadsplanen. Skulle däremot stadsplanen innebära sådan utvidgning

av hamnen att förutsättningarna för avtalet anses rubbade, lärer

frågan i dess helhet höra lösas genom avtal, som underställes riksdagens

prövning och godkännande.

Kaknäsområdets användning såsom park. Hela Kaknäsområdet skall för

framtiden bevaras i sitt nuvarande skick såsom en naturlig park, fritt tillgänglig

för allmänheten. Med beaktande av naturskyddets krav bör parken

ägnas erforderlig omvårdnad och det karakteristiska växt- och djurlivet

underhållas. Vägar få icke så anläggas att de verka störande på parknaturen.

Andra byggnader eller anläggningar få icke komma till utförande än sådana,

som främja parkens användning för det avsedda ändamålet. Sålunda

bör det icke vara uteslutet att uppföra en eller annan mindre, till den om
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

givande naturen väl avpassad anläggning, som kan öka allmänhetens trevnad,

såsom någon mindre uteservering eller dylikt. Under förhandlingarna

har förutsatts, att vederbörande kommunala myndighet skall vid uppförandet

av dvlika anläggningar handla efter samråd med byggnadsstyrelsen.

Ingrepp i terrängen eller växtligheten, som ändra karaktären på parken

eller delar därav, böra givetvis icke få förekomma.

Värdet av kronans mark. För att finna en grund för bestämmande av

priset för kronans mark ha parterna å ömse sidor företagit vissa utredningar

i syfte att undersöka den sannolika nettoinkomsten av markens exploatering

för bostadsändamål. Parterna ha därvid utgått hl. a. från antagandet

att å området skola rymmas omkring 9 GOD normaleldstäder om 30 kvm,

därav omkring 600 eldstäder för allmänna byggnader, erforderliga för områdets

behov. Kronans representanter ha kommit till att vid denna enligt

deras menning varsamma exploatering av marken skulle utvinnas omkring

16 000 000 kronor, medan stadens beräkningar lett till ett väsentligt lägre

värde. Olikheterna ha sin grund främst i att staden räknat med längre exploateringstid

och högre exploateringskostnader. Vid överläggningarna i

denna fråga ha kronans representanter förklarat sig icke kunna förorda

ett lägre värde än 16 000 000 kronor. Från kronans sida har härvid särskilt

framhållits, att staden vid förvärv från kronan åren 1917 och 1918 av de

markområden om tillhopa närmare 600 000 kvm utmed Värtan nordost om

kronans nu ifrågavarande mark, vilka skola ingå i den nu planerade parken,

erlagt i köpeskilling ett belopp, motsvarande ett genomsnittligt råmarksvärde

av 12 kronor per kvm. Denna mark hade emellertid sålts för

tillträde först 20 år efter köpeskillingens erläggande, varför det av kronans

representanter nu beräknade exploateringsvärdet, vilket motsvarade icke

fullt 20 kronor pr kvm råmark, måste anses synnerligen skäligt.

Någon enighet om markens värde har icke slätt att vinna på grundval

av de nyss nämnda värderingarna. Partsrepresentanterna ha emellertid ansett

sig kunna biträda ett av kommissionens ordförande förlikningsvis framställt

förslag, innebärande att staden skulle få förvärva kronans mark för

ett pris av 8 000 000 kronor, motsvarande hälften av det värde vartill man

å kronans sida kommit. Kronans representanter ha, då de förordat denna

prisnedsättning, ansett att södra Djurgårdens och Ladugårdsgärdes naturvärden

skulle väsentligt ökas om även det mellanliggande Kaknäsområdet

lämnades orubbat. Härigenom skulle nämligen skapas och vidmakthållas

ett ur hl. a. skönhets- och naturskyddssynpunkt värdefullt, sammanhängande

park- och friområde av betydande storlek, vilket finge anses vara ett

allmänt intresse. Ett huvudvillkor för godtagande av det nedsatta värdet

vore enligt kronans representanter att jämväl stadens ifrågavarande mark

finge användas endast såsom naturlig park. Stadens representanter å sin

sida ha, ehuru de icke kunnat godkänna del av kronan åberopade värdet

å marken, dock ansett sig böra acceptera ett pris av 8 000 000 kronor för

att därmed möjliggöra bildandet av det ifrågasatta park- och friluftsområdet.

Eventuellt framtida bebyggande av Kaknäsområdet. Kronans representanter

ha påpekat att, om Kaknäsområdet eller del därav i framtiden behövdes

för bebyggelse eller därmed jämförligt utnyttjande, kronan saknade

anledning att sälja marken till nedsatt pris. Kronans representanter ha

därför påyrkat, att i händelse exploatering komme att ske inom kronans

nuvarande område, kronan skulle erhålla ä exploateringsområdet belöpande

del av den oguldna hälften — 8 000 000 kronor — av nuvärdet på kronans

mark, varjämte, om marken fått högre värde, kronan skulle erhålla

goltgörelse för det ökade värdet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Stadens representanter ha tillmötesgått dessa önskemål, varvid emellertid

förutsatts att, om exploatering skedde inom kronans nuvarande område,

staden skulle äga rätt att i motsvarande utsträckning exploatera den mark,

som staden nu äger.

Kommissionens ledamöter ha härefter enats därom att, för den händelse

exploatering helt eller delvis sker av den del av Kaknäsområdet, som nu

överlåtes å staden, å ena sidan kronan skall erhålla ersättning, motsvarande

vad som nu lämnas oguldet av den exploaterade markens nuvärde samt därutöver,

för det fall marken skäligen bör antagas hava högre värde, gottgörelse

för hälften av det ökade värdet, samt å andra sidan staden skall äga

rätt att i motsvarande utsträckning exploatera staden nu tillhörig, icke

utnyttjad mark å Kaknäsområdet.

Långholmen.

Kommissionen anför härom följande.

Kronan äger sedan lång tid tillbaka tomten nr 2, 3, 4, 5 i kvarteret

Långholmen inom Högalids församling med en areal av ca 88 000 kvm, utgörande

den mellersta delen av holmen. Återstoden därav tillhör staden.

Stadens representanter i kommissionen ha hemställt, att staden måtte få

tillfälle att förvärva nämnda tomt, och med anledning härav ha förhandlingar

upptagits härom.

Kronans ifrågavarande mark är bebyggd med ett stort antal byggnader,

vilka användas för en fångvårdsanstalt. En del av byggnaderna härstamma

från 1700-talet. I den förteckning över byggnadsminnesmärken, som avses

i § 20 kungl. kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter rörande

det offentliga byggnadsväsendet, äro av anstaltens byggnader upptagna den

s. k. Gamla direktörsbostaden, dess trapphus och en nu igenmurad bågställning

mellan trapphuset och den s. k. hallen. Möjligen äro ytterligare

ett par mindre bostadsbyggnader vid entrén till anstalten förtjänta av att

bevaras. I övrigt anses bebyggelsen sakna värde annat än för fängelseändamål.

Kronans fastighet är (1945) åsatt ett taxeringsvärde av 4 890 000 kronor,

varav markvärde 4 333 000 kronor och byggnadsvärde 557 000 kronor.

Långholmens användning. Stadens representanter ha uttalat, att staden,

om den finge förvärva tomten, ämnade efter rivning av de byggnader, som

icke vore förtjänta att bevaras, utlägga såväl ifrågavarande tomtmark som

den staden redan tillhöriga marken till en park, eventuellt med olika förströelseinslag,

samt att avsikten vore att i stadsplan fastslå denna användning

av holmen.

Värdet å kronans mark m. m. Partsrepresentanterna ha enats om att

eventuell försäljning skall ske till pris, motsvarande markens värde, och

således utan nedsättning. Stadens avsikt att låta Långholmen komma till

användning såsom park har ansetts tillgodose ett lokalt intresse, vartill

kronan icke bär anledning att ekonomiskt medverka.

För att erhålla underlag för bedömande av värdet å kronans tomtmark

ha å ömse sidor företagits vissa värderingar med utgångspunkt från markens

användning för bostadsbebyggelse. Företrädesvis på grund av olika

åsikter om det antal normaleldstäder, som vid eventuell exploatering borde

beräknas för marken, men även i anledning av delade meningar om den

erforderliga exploateringstiden samt exploateringskostnaderna, ha emellertid

partsrepresentanterna kommit till så vitt skilda värden på marken att de

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

11

ansett dessa värderingar icke kunna läggas till grund för en överenskommelse

om priset. Man har därför måst söka andra vägar för att komma till

enighet. Kommissionen har undersökt möjligheten att till utgångspunkt för

prisets bestämmande taga taxeringsvärdet, varvid emellertid blott markvärdet

varit av intresse, eftersom bebyggelsen i det väsentliga är avsedd att

rivas. Vid bedömandet av markens taxeringsvärde såsom grundval för priset

bar emellertid måst tagas hänsyn till vissa förhållanden, som verka minskande

på värdet. Särskilt har gjorts gällande, att expolateringskostnaderna

vid en bebyggelse å Långholmen måste ställa sig jämförelsevis höga såväl

på grund av naturförhållandena på ön som av den orsaken att marken är

skild från fastlandet. Kronans representanter ha härutöver framhållit, att

markens värde påverkades därav att man å stadens sida ansett, att ur allmän

stadsplanesynpunkt en eventuell bebyggelse å Långholmen borde ske

allenast med hus i tre våningar.

Partsrepresentanterna ha slutligen enats om att markens värde bör beräknas

till 3 500 000 kronor, varifrån dock skall avräknas den beräknade

kostnaden för rivning och bortforsling av fångvårdsanstaltens murverk

och byggnader, 350 000 kronor, varför priset föreslås till 3 150 000 kronor.

Tidpunkten för stadens tillträde av tomten på Långholmen är en fråga,

som måst ägnas särskild uppmärksamhet. Denna tidpunkt är nämligen

beroende av när byggnader för fångvårdsanstalten kunna uppföras på annan

plats. När så kan komma att ske är ännu ovisst, och det har därför

icke varit möjligt att nu föreslå en bestämd dag för tillträdet. En snar

förflyttning av anstalten borde av olika skäl vara angelägen för kronan,

och ur stadens synpunkt är det givetvis av stort intresse att tillträde kan

ske utan för långt uppskov. Med hänsyn härtill har kommissionen velat

fixera åtminstone eu senaste dag för tillträde och i sådant hänseende föreslagit

den 1 januari 1955. Emellertid har kronan icke ansett sig kunna

åtaga sig att under alla förhållanden avstå från tomten vid denna tid. De

rådande förhållandena på byggnadsmarknaden göra det ovisst när erforderliga

nybyggnadsarbeten kunna igångsättas. Vidare kunna oförutsedda

omständigheter inträffa, som lägga hinder i vägen för byggnadernas färdigställande

inom beräknad tid. Kommissionen föreslår på grund härav en

bestämmelse, som möjliggör att uppskov med tillträdet till senare dag än

den 1 januari 1955 skall kunna äga rum.

Avsikten är att klientelet på den nuvarande fångvårdsanstalten i samband

med förflyttningen skall fördelas på ett flertal anstalter, av vilka en

skall uppföras nära Stockholms centrum och upptaga bl. a. rannsakningsfångar

från Stockholms stad och län. Från kronans sida har ifrågasatts,

huruvida icke staden kunde medverka till att kronan finge förvärva ett

lämpligt markområde för sistnämnda anstalt. Stadens representanter ha

med anledning härav meddelat, att staden vore villig söka lämna sådan

medverkan.

Speciell motivering.

Kommissionen har till §§ 1—4 i avtalsförslaget fogat följande särskilda

uttalanden.

§ 1.

Stadens tillträde av kronans mark vid Kaknäs föreslås skola ske den

1 juli 1948. Tidpunkten har valts med hänsyn till att båda parterna då böra

ha tagit ställning till frågan om avtalets godkännande. Såsom av det följande

(under § 3) kommer att framgå, skall staden övertaga kronans rättig
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

heter och skyldigheter till följd av upplåtelser å området, varjämte kronan

förbehålles vissa rättigheter å området. Något hinder för tillträde den 1 juli

1948 torde därför icke föreligga.

I andra stycket av denna paragraf meddelas bestämmelser om Kaknäsområdets

användning såsom naturlig park. Denna fråga har berörts redan

i den allmänna motiveringen. Utöver vad där anförts må erinras, att kronan

enligt ett år 1946 träffat avtal till staden upplåtit Ladugårdsgärde

såsom friområde, varvid detaljerade bestämmelser meddelats om Gärdets

användning för detta ändamål. Bland annat har förutsatts, att större

byggnadsföretag skulle kunna ifrågakomma efter medgivande av Kungl.

Maj :t, varjämte möjlighet lämnats öppen att använda Gärdet såsom samlingsplats

m. m. Motsvarighet härtill saknas i det nu föreliggande förslaget.

Inom Kaknäsområdet bör, om ej överenskommelse träffas med statsmakterna,

nybebyggelse i princip vara utesluten. Såsom förut nämnts bör möjlighet

dock finnas att uppföra en eller annan mindre uteservering eller dvlikt.

Vidare kan det visa sig lämpligt att inom området finnas bostäder för

erforderlig bevakningspersonal. Att beträffande sådana mindre byggnader

samråd bör ske med byggnadsstyrelsen har redan uttalats i den allmänna

motiveringen. De personer, som nu ha sin bostad inom området, böra givetvis

visas skälig hänsyn, särskilt så länge den nu rådande bostadsbristen

består.

§ 2.

I denna paragraf föreslås vissa bestämmelser att tillämpas för det fall att

framdeles fråga skulle uppkomma om användande av Kaknäsområdet eller

del därav för bebyggelse eller annat därmed jämförligt utnyttjande. Redan

i den allmänna motiveringen har kommissionen angivit de grundprinciper,

som vid exploatering av kronans mark skola följas, nämligen att å

ena sidan kronan skall gottgöras den återstående, nu oguldna hälften av

den exploaterade markens nuvärde samt för den händelse marken skäligen

bör antagas hava högre värde, därutöver gottgörelse, för hälften av det ökade

värdet, och å andra sidan staden erhålla rätt att i motsvarande utsträckning

exploatera staden redan nu tillhörig mark. Det är att märka att, i fall

allenast en del av marken skall exploateras, såsom exploaterad skall anses

icke enbart de tomtområden som bebyggas utan jämväl så mycket mark

därutöver som enligt vid tiden för exploateringen gällande stadsplaneregler

anses böra avsättas till gemensamt bruk för befolkningen inom exploateringsområdet.

För bestämmande av den ersättning, som skall tillkomma

kronan, synes därför i detta fall vara lämpligt att upprätta dubbla stadsplaneförslag,

båda för hela Kaknäsområdet och avseende det ena den överenskomna

exploateringen med allmänna platser in. in. ävensom vad som

skall återstå av den naturliga parken till nytta för hela staden, och det

andra utvisande bebyggelse och allmänna platser in. in. vid en tänkt fullständig

exploatering av hela Kaknäsområdet. Sistnämnda förslag är alltså

fingerat och icke avsett att genomföras. Med ledning av dessa stadsplaner

kan sedan genom beräkning av eldstadsantalet eller på annat motsvarande

sätt fastslås huru stor kvotdel av det nu till staden försålda området som

skall anses vara exploaterad och för vilket tilläggsersättning alltså skall

utgå till kronan. Samtidigt bör staden erhålla rättighet att exploatera

motsvarande kvotdel av sin nuvarande mark vid Kaknäs. Därvid kan staden

vilja exploatera för annat ändamål än bostäder, exempelvis för hamnändamål.

Har redan förut mark tagits i anspråk för hamnändamål, — vilket

på sätt i den allmänna motiveringen framhållits, i vissa fall förutsättes

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

kunna ske efter medgivande av kronan — bör sådan mark inräknas i vad

staden är berättigad exploatera.* 1 2 3

Ersättning eller gottgörelse, som staden skall betala, bör förfalla till betalning

viss tid, exempelvis ett år, efter det avtal om exploatering blivit mellan

parterna bindande.

Då en exploatering av Kaknäsområdet förutsätter överenskommelse mellan

kronan och staden, har det ej ansetts erforderligt att lämna närmare

detaljbestämmelser i saken. Det har synts lämpligare att, om exploatering

visar sig ofrånkomlig, förhandlingar få föras och avtal träffas med utgångspunkt

från dåtida uppfattning om stadsplanering och andra på frågans bedömande

inverkande förhållanden.

§ 3.

Det område, som enligt det föreliggande förslaget skall överlåtas å staden,

disponeras delvis för särskilda ändamål. Sålunda användas delar av marken

såsom övningsområde för vissa till huvudstaden förlagda truppförband. Vidare

finnas inom Kaknäsområdet vissa av militära förband nyttjade skjutbanor,

vilka äro belägna delvis å kronans mark och delvis å stadens. Dessa

skjutbanor ha, i den mån så varit möjligt, mot avgift upplåtits till enskilda

skytteföreningar och andra sammanslutningar. Sådana upplåtelser ha skett

enligt en månatligen upprättad plan och utan att skriftligt avtal träffats.

Ytterligare disponerar kronan vid Stora Hundudden ett inhägnat område om

ca 2,6 hektar med åtskilliga byggnader, vilka användas för förvaring av ammunition

m. m. för vissa till Stockholm förlagda truppförbands räkning.

Inom samma inhägnade område är dessutom belägen en mindre byggnad

med en av sjöförsvaret anordnad avmagnetiseringsanläggning. Än vidare finnas

å kronans mark till rikets försvar anordnade ett antal fasta försvarsanläggningar

av permanent karaktär. Slutligen har riksmarskalksämbetet till

enskilda personer upplåtit vissa tomter och andra utrymmen, huvudsakligen

för bostadsändamål.

Markens användning såsom militärt övningsområde och för skjutbanor är

enligt kommissionens mening oförenlig med Kaknäsområdets disposition

1 Givet är att överenskommelsen kan avse en exploatering av hela det försålda området.

I dylikt fall erfordas naturligtvis blott en stadsplan och den ekonomiska uppgörelsen

mellan parterna sker då sålunda:

1. staden skall betala kronan resterande 8 miljoner kronor;

2. om marken, använd enligt nämnda stadsplan och med hänsyn till förhållandena vid

tiden för exploateringen har högre värde än 16 miljoner kronor, skall staden betala kronan

hälften av värdestegringen;

3. staden får rätt att utan ersättning till kronan exploatera all sin nuvarande mark

inom Kaknäsområdet enligt stadsplanen.

Om däremot parterna enas om exploatering av blott en del av det område, kronan

nu säljer, skulle den ekonomiska uppgörelsen ske enligt grunder, som belysas av följande

exempel:

1. Den fingerade stadsplanen antages för all kronans mark upptaga 9 000 eldstäder.

Den exploateringsplan, varom överenskommelse träffats, upptager emellertid blott en del

av området med 3 000 eldstäder. Staden skall då, oavsett huruvida jordvärdestegring eller

värdeminskning skett, ersätta kronan oguldna nuvärdet av exploateringsområdet med

Va av 8 milj. kr.;

2. Kronan skall vidare gottgöras hälften av Vs eller således V» av eventuell värdestegring

å nu försålda området, varvid värdestegringen beräknas med ledning av den

fingerade planen och i övrigt med hänsyn till dåtida förhållanden;

3. Den fingerade planen antages för stadens mark upptaga 6 000 eldstäder. Staden får

rätt att efter närmare överenskommelse med Kungl. Maj:t om exploateringsplanen

exploatera ett så stort område av sin egen mark att detsamma jämte vad som förut använts

för hamn eller därmed likartat ändamål tillsammans motsvarar mark för Va av

6 000 eldstäder.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 229.

såsom naturlig park och bör för den skull upphöra så snart som möjligt efter

det staden övertagit kronans mark. Vad angår förrådsanläggningarna vid

Stora Hundudden har kommissionen under hand inhämtat," att dessa icke

kunna av kronan avstås förrän nya förrådsutrymmen färdigställts. Så bör

emellertid ske snarast möjligt. Under hand har meddelats, att regeringen

lämnat byggnadstillstånd för utförande av nya förrådsutrymmen, dock utan

att tiden för arbetenas påbörjande fastställts", samt att förrådens belägenhet

vid Stora Hundudden ur militär synpunkt är mindre lämplig. Kommissionen

har beräknat, att kronan icke skall behöva disponera dessa anläggningar vid

Stora Hundudden under längre tid än två år efter det att förevarande avtal

blivit mellan parterna bindande. Kommissionen föreslår därför, att kronan

förbehålles rätt att begagna anläggningarna med tilhörande markområde och

tillfartsväg längst till den 1 juli 1950, varefter kronan skyndsamt skall på sin

bekostnad borttaga inhägnaden och byggnaderna, varvid dock undantag bör

göras för de byggnader, som eventuellt äro förtjänta av att bevaras såsom

kulturhistoriskt märkliga eller som staden önskar inlösa. I fråga om den

förut nämnda avmagnetiseringsanläggningen har från kronans sida framhållits,

att denna, som utgör en detalj i ett system av anläggningar, icke för närvarande

kan borttagas utan bör fa bibehållas så länge behov därav föreligger.

Då anläggningen tager ringa utrymme i anspråk och synes vara till allenast

obetydligt men för Kaknäsområdets användning såsom park, har önskemålet

om dess bibehållande ansetts böra tillmötesgås, varvid även nödig tillfartsväg

bör finnas. Vad beträffar de anläggningar av permanent karaktär, som till

rikets försvar anordnats å det till överlåtelse föreslagna området, sä böra

dessa anläggningar, vilka äro föga märkbara, lämnas orubbade. De rättigheter

och skyldigheter, som på grund av nu gällande avtal om upplåtelser

till enskilda av bostadstomter in. in. kunna åvila kronan å den föreslagna

tillträdesdagen den 1 juli 1948, föreslås skola övertagas av staden.

§ 4.

Innehållet i denna paragraf, som rör överlåtelse av kronans tomt å Långholmen,

har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen. Här må erinras,

att tidpunkten för stadens tillträde av marken på Långholmen för närvarande

är oviss och måste antagas ligga flera år framåt i tiden. Med hänsyn

härtill har ansetts lämpligast att köpeskillingen förfaller till betalning först å

tillträdesdagen.

Tomten försäljes i det skick, vari den å tillträdesdagen befinner sig. Det

ankommer således på staden att ombesörja rivning av den bebyggelse, som

icke är förtjänt av att bevaras. Härvid förutsättes från kronans sida att

staden skall finna angeläget att visa särskild omvårdnad beträffande de

byggnader, som äro upptagna i förteckning över byggnadsminnesmärken

enligt kungörelsen den 26 november 1920.

Yttranden.

Över 1945 års markkommissions nu anmälda förslag till avtal ha efter

remiss yttranden avgivits av riksmarskalksämbetet, fångvårdsstyrelsen,

överbefälhavaren för landets försvarskrafter, arméns fortifikationsförvaltning,

marinförvaltningen, flygförvaltningen, byggnadsstyrelsen, djurgårdsnämnden,

statskontoret och riksräkenskapsverket.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229. 15

I vad avtalsförslaget avser Kaknäsom rådet har i huvudsak anförts

följande.

Riksmarskalksämbetet, som inhämtat yttrande av intendenten för Djurgården,

finner markkommissionens ståndpunkt, att Kaknäsområdet är avsett

att utgöra en naturlig fortsättning på södra Djurgårdens parkområden

och giva dessa ett ökat värde såsom naturtillgång, synnerligen tillfredsställande

och uttalar en förhoppning om att denna uppfattning skall vinna

allmän anslutning och bli bestående för framtiden. Förslaget innebär, anför

ämbetet, i jämförelse med nuvarande förhållanden ur angivna synpunkt

ett framsteg därutinnan, att även den del av Kaknäsområdet, som redan är

i stadens ägo, skall reserveras som naturlig park. Med hänsyn härtill och till

de uppställda garantierna för Kaknäsområdets bevarande som park finner

sig ämbetet icke böra framställa någon principiell erinran mot den föreslagna

marköverlåtelsen.

Ämbetet har vidare funnit önskvärt att stadens åtagande i vad avser bevarandet

av de till överlåtelse föreslagna strandområdena utmed Djurgårdsbrunnskanalen

får en mera auktoritativ och för framtiden bindande

form och hemställer därför, att det genom överflyttande till själva avtalet

av stadens i motiven omförmälda utfästelse måtte sörjas för att fullt bindande

garanti skapas mot framtida bebyggelse av de delar av Norra Djurgården,

som genom avtalet övergå i Stockholms stads ägo och ligga i sådan

närhet av Djurgårdsbrunnskanalen och Södra Djurgårdslandet, att bebyggelsen

skulle bliva synlig från Södra Djurgårdens parkområden eller eljest

på något sätt störa eller menligt påverka Södra Djurgårdslandets karaktär

av orörd naturlig park.

Ämbetet anser vidare en jämkning av avtalet önskvärd, enär uttrycket

»kronan» i avtalsförslaget användes i alltför vidsträckt bemärkelse, samt

framhåller önskvärdheten av att förhandlingar i god tid upptagas angående

tidpunkten för upphörandet av de nvttjanderätter, som avse militär övningsmark.

Överenskommelse härom synes enligt ämbetet böra komma till

stånd i samband med att kronan avhänder sig äganderätten till marken.

Djurgårdsnämnden har icke haft något att erinra mot de föreslagna marköverlåtelserna.

Nämnden framhåller, att enligt g 2 första stycket andra

punkten i avtalsförslaget kronan i händelse överenskommelse skulle träffas

om ändrad användning av överlåten mark skall erhålla ersättning för

denna mark med ett belopp, motsvarande vad som av samma marks nuvarande

värde icke blivit ersatt genom den i § 1 bestämda köpeskillingen. Rörande

markens nuvarande värde ha emellertid kronans och stadens representanter

haft olika uppfattning. 1 förevarande sammanhang avses, enligt

vad som framgår av motiven, det värde, vartill kronans representanter vid

avtalsförhandlingarna uppskattat marken. För att detta skall komma till

tydligt uttryck i avtalstexten, anser nämnden viss omarbetning av § 2 första

stycket andra och tredje punkterna böra vidtagas.

Byggnadsstyrelsen meddelar, att riksantikvarieämbetet i ett till styrelsen

inkommet yttrande tillstyrkt bifall till avtalsförslaget; ämbetet har emel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

lertid därvid fäst uppmärksamheten på att inom de områden, som beröras

i avtalsförslaget, finnas fornlämningar från förhistorisk tid samt vissa

byggnader av kulturhistoriskt värde. Förteckning över de kulturhistoriskt

märkliga byggnaderna ha inkommit till styrelsen med skrivelse från ämbetet

den 24 september 1947.

1 anledning av vad riksantikvarieämbetet i ärendet anfört framhåller

byggnadsstyrelsen angelägenheten av att ifrågavarande fornlämningar och

kulturhistoriskt värdefulla byggnader vederbörligen skyddas. Det finnes

emellertid enligt styrelsen anledning antaga att Stockholms stads myndigheter

komma att väl tillgodose de önskemål och synpunkter, som riksantikvarieämbetet

i ärendet framfört.

Byggnadsstyrelsen, som utgår från att riksantikvarieämbetets synpunkter

beaktas genom överenskommelse i anslutning till avtalet, tillstyrker godkännande

av avtalsförslaget.

Statskontoret har icke något att erinra mot att avtalsförslaget vinner

statsmakternas godkännande. Statskommissarien Lindbergson har emellertid

anmält skiljaktig mening och därvid anfört följande.

Ett godkännande av avtalsförslaget innebär enligt min uppfattning i sak,

att staten indirekt skulle lämna Stockholms stad ett bidrag på lägst 8 miljoner

kronor för anskaffning av friluftsområden för stadens befolkning.

Konsekvenserna av ett bifall borde bli, att staten i proportionsvis samma

omfattning lämnade övriga kommuner inom landet motsvarande bidrag,

vilket lärer vara uteslutet. Enligt min uppfattning är avtalet oförmånligt

för staten och bör därför icke av statsmakterna godtagas.

Arméns fortifikationsförvaltning framhåller, att behovet att för framtiden

taga Kaknäsområdet i anspråk för militära övningar beror, i fråga om Livregementet

till häst, på utformningen av arméns framtida organisation samt

beträffande Stockholms luftvärnsregemente på färdigställandet av regementets

etablissement i Norrtälje. För närvarande torde någon tidpunkt för luftvärnsregementets

förflyttning icke kunna fixeras. Under alla förhållanden

torde Kaknäsområdet erfordras för båda förbandens övningar även efter

den 1 juli 1948. Vad åter angår det för skjutbanorna ianspråktagna området,

synes detta tills vidare vara erforderligt för större delen av Stockholms

garnison. Fortifikationsförvaltningen framhåller i detta sammanhang, att

förvaltningen hos 1945 års försvarskommitté föreslagit dels nyanläggning av

skjutbanor å Järvafältet dels ock utvidgning av därstädes befintliga skjutbanor.

Därest anläggningar komma till stånd i föreslagen omfattning, torde

lantförsvaret kunna avstå från disposition av skjutbanorna vid Kaknäs från

tiden för de nya skjutbanornas iordningställande.

I fråga om förrådsområdet vid Stora Hundudden framhåller fortifikationsförvaltningen,

att avsikten är att ersätta förrådsbyggnaderna därstädes med

i berg insprängda lokaler. Såvitt nu kan överblickas, torde bergförråd kunna

färdigställas till den i avtalsförslaget angivna tidpunkten den 1 juli 1950.

Med hänsyn till att förskjutningar i byggnadsprogrammets genomförande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

17

emellertid icke äro uteslutna, hör vid överlåtelse av området föreskrivas, att

kronans disposition av området skall upphöra först då nya förrådslokaler

i berg kunna tagas i anspråk. Förvaltningen har intet att erinra mot avtalsförslaget

men förutsätter, att Kaknäsområdet må disponeras för militära

övningar av Livregementet till häst tills vidare samt av Stockholms luftvärnsregemente

intill dess regementet avflyttar till sin nya förläggningsort, att

skjutbanorna vid Kaknäs må bibehållas och nyttjas i nuvarande omfattning

till dess skjutbanorna kunna ersättas med banor å annan plats, att kronan

medgives disponera förrådsoinrådet vid Stora Hundudden till dess förrådsbyggnaderna

därstädes kunna ersättas av förrådslokaler i berg, samt att

kronan förbehålles rätt bibehålla befintliga permanenta försvarsanläggningar

å området.

Överbefälhavaren har intet att erinra mot avtalsförslaget men yrkar,

efter hörande av försvarsgrenscheferna, att övningsterrängen vid Kaknäs

får användas av Livregementet till häst och Stockholms luftvärnsregemente

så länge dessa förband kvarligga i nuvarande kaserner, samt att skjutbanorna

vid Kaknäs få disponeras, intill dess banorna på Järvafältet utbyggts,

och förrådsbygnaderna vid Stora Hundudden, tills motsvarande

nya förrådsutrymmen färdigställts.

Marinförvaltningen har ingen erinran men förutsätter, att stadgandet under

§ 3 inom. 1 punkt B i förslaget icke innebär, att kronan skall vara

skyldig att bortföra den vid Stora Hundudden belägna mätstationen, vilken

utgör en del av avmagnetiseringsstationen på Fjäderholmarna, så snart

det aktuella behovet av densamma upphört, utan att mätstationen får bibehållas,

så länge densamma av beredskapsskäl anses böra kvarligga i materialreserv.

Flygförvaltningen gör ingen erinran mot förslaget.

Beträffande avtalets följder för förvaltningen av Djurgården och i samband

därmed uppkomna ersättningsfrågor har riksmarskalksämbetet anfört

i huvudsak följande.

Avståendet från H. M. Konungens dispositionsrätt till Kaknäsområdet

medför emellertid konsekvenser, som påverka förvaltningen av Kungl. Djurgården

och bör tagas i beräkning bl. a. vid uppgörandet av det förslag till

stat för Djurgårdskassan, som årligen av Ämbetet underställes Kungl. Maj :t

för fastställelse. Djurgårdsintendenten har upplyst, att de årliga arrendeinkomsterna

från området efter nu gällande beräkningsgrund uppgå till

sammanlagt 7 525 kronor. Dessutom lämnar området avkastning till Djurgårdskassan

därutinnan, att intäkterna vid skötseln och utnyttjandet av

Djurgårdens skogar och ängsmarker till en icke ringa del härflyta därifrån.

Avtalets genomförande skulle vidare Iroligen medföra, att åt viss äldre

personal, som av Djurgårdsförvaltningen anställts för områdets bevakning

och skötsel, måste beredas annat arbete inom förvaltningen, därest icke

personalen i fråga övergår i stadens tjänst.

En närmare undersökning i nu nämnda hänseenden bär verkställas. I

samband därmed bör undersökas, i vilken utsträckning Kaknäsområdets

bortfallande skulle medföra utgiftsbesparingar för förvaltningen, som uppväga

den till beloppet nu icke kända inkomstminskningen.

2 llihanij till riksdagens protokoll 1''J''iS. 1 sand. Nr 221).

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 229-

I detta sammanhang vill riksmarskalksämbetet framhålla, att en minskning

i Djurgårdens inkomster i samma mån föranleder minskning av Djurgårdens

förmåga att lämna tillskott till slottsbyggnadernas delfond av statens

allmänna fastighetsfond samt att en reducering av detta tillskott medför

behov av en motsvarande ökning av det anslag, som måste äskas av

riksdagen för de kungl. slottsbyggnadernas underhåll.

I anslutning till vad Djurgårdsintendenten anfört finner riksmarskalksämbetet

det vara mest tilltalande, att Djurgårdskassan av den köpeskilling,

staden skall erlägga, erhåller ersättning för inkomstminskningen på det

sätt, att kapitaliserade värdet därav, förslagsvis beräknat efter en räntefot

av 3 %, tillföres Djurgårdsfonden. Det kan ej vara riktigt, att kronan för

ändamål, som falla utanför första huvudtiteln och sjätte huvudtitelns anslag

till kungl. slottens underhåll, tillgodogör sig jämväl den del av köpeskillingen

för Kaknäsområdet, som motsvarar värdet av de bortfallande

inkomsterna.

Riksmarskalksämbetet anhåller därför att få senare, då fråga uppstår om

köpeskillingens disposition, göra särskild hemställan angående nyssnämnda

inbetalning till Djurgårdsfonden.

Riksmarskalksämbetet förutsätter slutligen liksom Djurgårdsintendenten

att Djurgårdskassan av den till kronan inflytande köpeskillingen beredes

ersättning för värdet av en med kassans medel jämlikt riksmarskalksämbetets

skrivelse den 24 september 1864 från tullverket inköpt byggnad,

benämnd Lilla Sjötullen.

Såsom bokföringsföreskrifter i anledning av avtalets genomförande har

riksräkenskapsverket föreslagit följande.

Det i avtalet berörda Kaknäsområdet ingår som del i Kungl. Djurgården,

vars markvärde redovisas å statens allmänna fastighetsfond: slottsbyggnadernas

delfond med 50 miljoner kronor. Den inflytande köpeskillingen

bör i enlighet med Kungl. brev den 29 juni 1946 angående disposition

av köpeskillingar, som inflyta vid försäljning av viss staten tillhörig

egendom m. m., tillgodoföras den å investeringsstaten för fonden uppförda

titeln övriga kapitalmedel. Samtidigt därmed skall motsvarande nedskrivning

av egendomens bokförda värde äga rum. Det Kungl. Djurgården åsatta

värdet, 50 miljoner kronor, är emellertid, såsom framgår av 1945 års

statsverksproposition, att betrakta som provisoriskt och bör enligt riksräkenskapsverkets

mening icke rubbas på grund av nu ifrågavarande försäljning.

Riksräkenskapsverket får därför föreslå, att en uppvärdering samtidigt kommer

till stånd, så att Kungl. Djurgården alltjämt i fastighetsredovisningen

upptages till 50 miljoner kronor.

I detta sammanhang har arméns fortifikationsförvaltning framhållit, att

markområdet vid Stora Hundudden i arméns delfond av försvarets fastighetsfond

redovisas med ett värde av 213 250 kronor, därav 200 000 kronor

markvärde och 13 250 kronor byggnadsvärde. Därest överlåtelse kommer

till stånd på föreslaget sätt, torde därför del av köpeskillingen böra tillgodoföras

försvarets fastighetsfond, armens delfond.

I vad avtalsförslaget berör mark å Långholmen har följande anförts.

Fångvårdsstyrelsen anser sig, enär förslaget måste betraktas som en helhet,

tillkommet efter ömsesidiga eftergifter, sakna anledning ingå på frågan

om de värden, som åsatts marken, eller den omständigheten att något som

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

19

helst värde å byggnaderna icke upptagits. Beträffande rivningen av nuvarande

byggnader föreslår styrelsen, att fångvården förbehålles rätt att i

den utsträckning så lämpligen kan ske utföra ifrågavarande arbete med

anlitande av fångarbetskraft och förutsätter i varje fall, att styrelsen äger

att före rivningen utan särskild ersättning bortföra icke blott maskiner och

dylikt utan även sådan fast material, som kan användas vid styrelsens

byggnadsarbeten.

Mot själva överlåtandet av den till fångvårdsanstalten å Långholmen hörande

marken har styrelsen intet att erinra. Styrelsen uttalar, att en snar

förflyttning av nämnda anstalt icke torde vara att förutse, enär det med

hänsyn till nuvarande läge på byggnadsmarknaden är mer än ovisst, när

de byggnader kunna komma till stånd, som erfordras för den nya anstalten.

Beträffande frågan om mark för den nya anstalten, vilken skall förläggas

till Stockholms närhet och varom markkommissionen fört förhandlingar

med staden, räknar styrelsen med att Stockholms stad är villig medverka

till förvärv av lämpligt tomtområde. Vissa förberedande underhandlingar

härom ha också inletts mellan fångvårdsstyrelsen och staden. Om

kronan skall förbinda sig att överlåta märket å Långholmen till staden

synes det emellertid önskvärt att staden i någon form ålägges att tillhandahålla

mark för ny fångvårdsanstalt. Även frågan om köpeskillingen för

denna mark synes på något sätt böra regleras. Styrelsen föreslår, att avtalet

kompletteras med en klausul av nu angiven innebörd.

Byggnadsstyrelsen har hemställt, att riksantikvarieämbetets synpunkter

beträffande kulturhistoriskt märkliga byggnader måtte beaktas genom

överenskommelse i anslutning till avtalet.

Beträffande bokföringsföreskrifter i anledning av markens överlåtande

har riksräkenskapsverket anfört följande.

Centralfängelset å Långholmen redovisas å statens allmänna fastighetsfond:

fångvårdsstyrelsens delfond. Markvärdet är upptaget till 4 333 000

kronor och byggnadsvärdet till 2 056 000 kronor. Byggnadsvärdet är helt

avskrivet, varför vid försäljningen bortskrivning av detta kan ske med

anlitande av till värdeminskningskonto avsatt belopp. Det belopp Stockholms

stad skall erlägga för Långholmen, 3 150 000 kronor, understiger

emellertid det å fastighetsfonden redovisade markvärdet med 1 183 000

kronor. Detta skillnadsbelopp bör täckas från fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster

enligt därom gällande bestämmelser.

Departementschefen.

Det föreliggande mellan staten och Stockholms stad träffade avtalet

innebär, att staten till staden överlåter dels ett markområde vid Kaknäs

om cirka 835 000 kvm mot en köpeskilling av 8 000 000 kronor, vilken

bestämts under hänsynstagande till att staden förbundit sig att använda

området jämte viss angränsande staden tillhörig mark om cirka 560 000

kvm uteslutande såsom en för allmänheten utan avgift tillgänglig naturlig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj.ts proposition nr 229.

park, dels centralfängelsets å Långholmen nuvarande tomt om cirka

88 000 kvm mot en köpeskilling av 3 lä0 000 kronor. Markområdet vid

Kaknäs skall tillträdas av staden den t juli 1948, medan marken å

Långholmen skall tillträdas, så snart fångvårdsanstalten flyttats titt annan

plats och senast den 1 januari 1955, dock att visst uppskov med tillträdet

av sistnämnda mark skall kunna äga rum. I avtalet har intagits

eu bestämmelse om möjlighet för staden att, efter medgivande av kronan,

använda marken vid Kaknäs för bebyggelse eller därmed jämförligt utnyttjande.

Ersättning för överlåten mark, som får ändrad användning,

skall därvid utgå till kronan efter vissa grunder.

Stockholms stadsfullmäktige ha genom lagakraftvunnet beslut den 22

mars 1948 godkänt avtalet.

För egen del finner jag avtalets huvudgrunder för staten godtagbara

och tillstyrker att avtalet godkännes. Härvid har jag tagit hänsyn till de

i detta fall föreliggande särskilda förhållandena. Mitt ståndpunktstagande

till frågan är alltså icke prejudicerande för bedömningen av andra i

framtiden uppkommande frågor av här avsedd art. I det följande kommer

jag att upptaga till behandling vissa särskilda frågor, vilka uppkommit

i samband med remissbehandlingen.

Härvid vill jag till en början understryka betydelsen av vad riksmarskalksämbetet

anfört angående bevarandet av de till överlåtelse föreslagna

strandområdena utmed Djurgårdsbrunnskanalen. Stadens förpliktelse

att beträffande dessa områdens bevarande iakttaga särskild omsorg

har fastslagits i motiven till avtalsförslaget. På grund härav anser jag

någon jämkning av avtalstexten i nämnda avseende ej erforderlig. Av

samma skäl synes djurgårdsnämndens hemställan om ändring av § 2

första stycket andra och tredje punkterna i avtalet icke behöva föranleda

någon åtgärd.

Riksmarskalksämbetet har vidare påpekat, att uttrycket »kronan» i avtalet

använts i alltför vidsträckt bemärkelse, samt hemställt om en jämkning

i avtalstexten härutinnan. Då missförstånd knappast torde uppkomma

i denna fråga, synes någon formell omarbetning av avtalet ej vara

erforderlig.

Byggnadsstyrelsen har hemställt om åtgärder för att tillgodose riksantikvarieämbetets

synpunkter beträffande bevarandet av fornminneslämningar

och kulturhistoriskt märkliga byggnader inom Kaknäsområdet. Jag

förutsätter, att byggnadsstyrelsen snarast möjligt upptager överläggningar

med staden i denna fråga.

Markkommissionen har ansett Kaknäsområdets användning såsom militärt

övningsområde och för skjutbanor oförenlig med områdets disposition

såsom naturlig park och funnit denna användning böra upphöra så

snart som möjligt efter det staden övertagit kronans mark, d. v. s. efter

den 1 juli 1948. Mot detta uttalande har jag ej funnit mig böra rikta någon

erinran. Jag utgår dock från att den militära användningen av området

och skjutbanorna icke skall upphöra, förrän tillfredsställande övnings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

möjligheter för de militära förbanden hunnit ordnas på annat håll. Vad

angår förrådsområdet vid Stora Hundudden, vilket enligt avtalet må nyttjas

av staden längst till den 1 juli 1950, ha överbefälhavaren och arméns fortifikationsförvaltning

hemställt, att detta skulle användas, till dess andra

förrådslokaler färdigställts. Med hänsyn till förhållandena på byggnadsmarknaden

är det icke möjligt att nu bedöma, huruvida nya lokalei kunna

vara färdigställda till den i avtalet angivna tiden. Skulle så icke bli fallet,

torde de svårigheter, som kunna uppstå, icke vara större än att en lösning

skall kunna uppnås efter överläggningar mellan parterna. Jag anser

mig därför ej böra påfordra någon ändring av avtalet på denna punkt.

Mot marinförvaltningens tolkning av § 3 mom. 1 punkt B, enligt vilken

mätstationen vid Stora Hundudden skall få bibehållas även då den av beredskapsskäl

erfordras i materialreserv, synes icke vara något att erinra.

Jag övergår härefter till frågan om den ersättning som riksmarskalksämbetet

ansett böra beredas djurgårdskassan för minskade inkomster till

följd av den ifrågasatta överlåtelsen av marken inom Kaknäsområdet till

staden. Ämbetet har meddelat, att de årliga arrendeinkomsterna från området

uppgå till 7 525 kronor jämte viss till beloppet icke närmare angiven

avkastning. Efter samråd med chefen för finansdepartementet förordar jag,

att ersättning, i likhet med vad som tillämpades vid upplåtelsen av Ladugårdsgärde,

utgår till kassan i form av vederbörliga avdrag vid den årliga

avsättningen från kassan till statens allmänna fastighetsfond. Ersättning

för värdet av en med kassans medel inköpt byggnad, den s. k. Lilla Sjötullen,

bör utgå med belopp, som fastställes av Kungl. Maj :t efter förhandlingar

mellan djurgårdsnämnden och riksmarskalksämbetet. I likhet med

riksmarskalksämbetet utgår jag från att närmare undersökning skall verkställas

beträffande den ytterligare årliga ersättning som kan befinnas böra

tillgodoföras djurgårdskassan i anledning av förevarande överlåtelse. Sistnämnda

ersättningar torde jämväl få regleras genom avdrag å förenämnda

avsättning från kassan. Med hänsyn till alt staten för statens allmänna fastighetsfond

redan fastställts för nästa budgetår, torde erforderliga ändringar

i denna med anledning av vad jag nu förordat kunna beaktas först vid

framläggande av förslaget till stat för budgetåret 1949/50.

Mot riksräkenskapsverkets förslag till bokföringsföreskrifter i anledning

av ifrågavarande marks överlåtande till staden har jag icke något att erinra

annat än att viss ändring däri påkallas med hänsyn till vad arméns fortifikationsförvaltning

anmärkt angående redovisningen av markområdet vid

Stora Hundudden. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de

ytterligare föreskrifter i bokföringshänseende som därav föranledas.

Vid remissbehandlingen har beträffande dispositionen av mark å Långholmen

uppkommit vissa spörsmål, vilka här torde böra upptagas. Sålunda

har fångvårdsstyrelsen föreslagit, att fångvården förbehålles rätt att utföra

rivningen av byggnaderna med anlitande av fångarbetskraft, och i

varje fall förutsatt, att styrelsen äger före rivningen bortföra maskiner

och dylikt samt visst fast material. Förstnämnda fråga är icke av beskaf
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

fenhet att böra lösas i detta sammanhang. Beträffande styrelsens rätt att

före rivningen bortföra maskiner m. m. vill jag erinra, att tomtmarken

skall överlåtas i det skick vari densamma på tillträdesdagen befinner sig,

och att det ankommer på staden att ombesörja rivningen av den bebyggelse,

som icke är förtjänt av att bevaras. Den egendom som styrelsen

önskar bortföra skall sålunda ha avlägsnats, innan staden tillträder tomten

på Långholmen.

Fångvårdsstyrelsen har hemställt, att avtalet kompletteras med en klausul

angående skyldighet för staden att tillhandahålla mark för en ny fångvårdsanstalt

i Stockholms närhet. Denna fråga har berörts vid förhandlingarna

inom markkommissionen, och stadens representanter ha därvid

förklarat, att staden är villig söka lämna medverkan till att kronan får

förvärva ett lämpligt markområde för nämnda anstalt. Med hänsyn till

detta uttalande anser jag mig ej ha anledning att här närmare beröra detta

spörsmål.

Byggnadsstyrelsens hemställan om åtgärder för bevarandet av kulturhistoriskt

märkliga byggnader å Långholmen torde böra tillgodoses på sätt

som förordats beträffande sådana å marken vid Kaknäs befintliga byggnader.

Mot riksräkenskapsverkets förslag till bokföringsföreskrifter har jag icke

något att erinra. Fångvårdstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond

bör således i sinom tid tillföras ett belopp av 1 183 000 kronor

från fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster enligt därom gällande

bestämmelser.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna föreliggande

förslag till avtal mellan Kungl. Maj :t och kronan samt

Stockholms stad angående överlåtelse till staden av mark

inom Kaknäsområdet och å Långholmen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

23

Bilaga.

Förslag till

avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad angående

mark inom Kaknäsområdet och å Långholmen i Stockholm.

Kaknäsområdet.

§ 1.

Kronan överlåter till staden med äganderätt ett kronan tillhörigt markområde

vid Kaknäs i Stockholm, utgörande del av stadsägoområdet nr 24

samt stadsägoområdet nr 25 av stadsägan nr 22 -f- 23 -f- 24 + 25. Området,

som å bifogade kartbilaga, märkt Pl. I, avgränsats med heldragen svart linje

och i areal innehåller omkring 835 000 kvm, skall av staden tillträdas den

1 juli 1948.

Staden förbinder sig att, där kronan ej annat medgiver, använda såväl

förenämnda mark som ock den staden tillhöriga, å kartan Pl. I med svart

skuggstreckning inramade marken uteslutande såsom en för allmänheten

utan avgift tillgänglig naturlig park, och må beträffande denna icke utan

Kungl. Maj :ts medgivande vidtagas åtgärder, som äro oförenliga med

nämnda användningssätt.

Sedan kronan genom sina representanter vid avtalsförhandlingarna uppskattat

nuvarande värdet av den enligt denna paragraf överlåtna marken

till 16 000 000 kronor, överenskomma kontrahenterna, att staden i anseende

till dess ovan i andra stycket gjorda åtaganden skall i köpeskilling för

marken erlägga hälften av nämnda värde eller således 8 000 000 kronor.

Den sålunda bestämda köpeskillingen skall gäldas den 1 juli 1948.

§ 2.

Skulle staden framdeles vilja använda den till staden enligt § 1 överlåtna

marken för bebyggelse eller därmed jämförligt utnyttjande, må detta

ske allenast efter medgivande av kronan. Träffas överenskommelse om

ändrad användning av marken, skall kronan för enligt detta avtal överlåten

mark, som sålunda erhåller ändrad användning, bekomma ersättning

med ett belopp, motsvarande vad som av samma marks nuvarande värde

icke blivit ersatt genom den i § 1 bestämda köpeskillingen. Anses marken

skäligen hava högre värde, skall kronan därutöver gottgöras hälften av

skillnaden mellan å ena sidan markens värde vid tiden för den ändrade

användningen samt å andra sidan markens av kronans representanter beräknade,

i § 1 angivna nuvärde.

Har mellan parterna avtalats, att det enligt § 1 överlåtna markområdet

eller del därav skall användas för bebyggelse eller därmed jämförligt utnyttjande,

skall staden vara berättigad att enligt riktlinjer, varom överenskommelse

träffas med kronan, exploatera motsvarande kvotdel av det staden

tillhöriga, i § 1 angivna området.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

§ 3.

Mom. 1. Kronan avstår å tillträdesdagen den 1 juli 1948 från alla rättigheter

till det enligt § 1 försålda området, dock med de undantag, som

nedan i detta moment sägs.

A. Kronan förbehålles rätt att utan ersättning begagna ett vid Stora Hundudden

beläget, inhägnat område med därå befintliga, för förrådsändamål

använda byggnader jämte tillfartsväg så länge det erfordras för sagda ändamål,

dock längst till den 1 juli 1950, varefter kronan skyndsamt skall på

sin bekostnad borttaga inhägnaden och byggnaderna, de sistnämnda i den

mån de icke böra bevaras såsom kulturminnesmärken eller staden önskar

inlösa dem.

B. Kronan förbehåller sig rätt att tillsvidare bibehålla en vid Stora Hundudden

befintlig, av sjöförsvaret anordnad avmagnetiseringsanläggning jämte

tillfartsväg med skyldighet för kronan att, då behov av anläggningen

upphör, skyndsamt på egen bekostnad bortföra densamma.

C. De fasta anläggningar av permanent karaktär, som till rikets försvar

finnas anordnade å det försålda området, skola förbliva orubbade.

Mom. 2. Staden övertager från och med den 1 juli 1948 de rättigheter

och skyldigheter, som nämnda dag åvila kronan på grund av nu gällande

avtal om upplåtelser till tredje man av mark, byggnader eller anläggningar

inom det enligt g 1 försålda området.

Långholmen.

§ 4.

Kronan överlåter till staden med äganderätt tomten nr 2, 3, 4, 5 i kvarteret

Långholmen i Högalids församling i Stockholm.

Tomten skall av staden tillträdas så snart den därå befintliga fångvårdsanstalten

flyttats till annan plats och senast den 1 januari 1955, dock att,

där till följd av rådande förhållanden å byggnadsmarknaden eller av orsaker,

som nu icke kunna förutses, kronan icke kan till nämnda dag färdigställa

erforderliga nybyggnader för anstalten, härav betingat uppskov med

tillträdet skall äga rum.

Köpeskillingen för tomten utgör 3 150 000 kronor och skall erläggas å

tillträdesdagen.

Tomten säljes i det skick, vari densamma å tillträdesdagen befinner sig.

Gemensamma bestämmelser.

§ 5.

Kronan garanterar, att överlåten egendom icke besväras av inteckning

och ej heller av annan nyttjanderätt till förmån för tredje man än sådan,

beträffande vilken staden enligt § 3, andra momentet, övertagit kronans

rättigheter och skyldigheter.

§ 6.

Onera och utskylder för överlåten egendom gäldas, i den mån de belöpa

på tiden före tillträdesdag av kronan och i den mån de belöpa på tiden

därefter av staden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

S 7.

25

Staden skall, så snart avtalet blivit mellan kontrahenterna bindande,

äga att med stöd enbart av detta avtal och således utan att någon ytterligare

handling av kronan utfärdas, söka och erhålla lagfart å den egendom,

som staden enligt detta avtal förvärvat.

Vid samma tidpunkt skall kronan till staden överlämna den närmare

specifikation å överlåten egendom, som för lagfarts vinnande må vara erforderlig,

ävensom lagfarts- eller äganderättsbevis, gravationsbevis samt

gällande mätningshandlingar rörande sådan egendom, allt i den mån dylika

bevis eller handlingar innehavas av kronan.

Efter det avtalet blivit mellan kontrahenterna bindande skola snarast

möjligt till vederbörande myndighet ingivas ansökningar om sådana mätningsförrättningar

rörande överlåten egendom, som erfordras för erhållande

av lagfart å densamma.

Staden skall själv vidkännas alla kostnader för lagfart å av staden förvärvad

egendom samt för erforderliga mätningsförrättningar.

§ 8.

Har, sedan endera parten för sin del godkänt detta avtal, den andre icke

före den 1 juli 1948 antagit detsamma, skall den förstnämndes godkännande

icke vidare vara för honom bindande.

it Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 229.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

481388

opaginerad Kontrollera mot PDF

lAXXo. "VåoA.o.tv.

Dema kar fa fif/hår av fa/ md/an Kinqi.

Mar t och kronan samt Stockholms stad

angående mark /ram Kaknåsområdct

och ä Lönqho/men i 5fock ho fm.

Nnrdvnsfnrönsen av c/e/ område

vid Kaknås, som s/crc/en förvärvat

\ffcnom

Loudden

amn

JK scmavses i avtalet.

t'' »■{,;.SSQOOQ/vffM.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga A.

Denna kor/o /i//hörpromemoria mec/ mo/n/ /i// fåro.

/by /i// ov/o/ me//on //un// A/o/:/ ocA Aronon

oom/ D/ocAho/mo oM on/åenc/e mor A inom

//oAnöeomrods/ och 6 /jon/Ao/men i D/ocAho/m.

LÅNGHOLMEN

SUa/o /tOOO

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:419 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Kungl. Maj: t och kronan samt Stockholms stad angående mar a1 i texten
  2. SU 1948:221 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av avtal mellan Kungl. Maj.t och kronan samt Stockholms stad angående mark inom Kaknåsom s. 1 i texten