Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande ersättning i vissa fall enligt förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, in. m

1948-05-08 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:236, Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande ersättning i vissa fall enligt förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 236''.

1

Nr 236.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med särskilda bestämmelser rörande ersättning

i vissa fall enligt förordningen den 18 juni 1927 (nr

234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, in. m.; given Stockholms

slott den 8 maj 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning med särskilda bestämmelser rörande ersättning i vissa fall

enligt förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. in.;

2) förordning angående höjning i vissa fall av begravningshjälp jämlikt

förordningarna den 18 juni 1909 (nr 89) och den 18 juni 1927 (nr 234) om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

3) förordning angående upphävande av 20 § förordningen den 18 juni

1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring; samt

4) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 11 juni 1918

(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till

följd av olycksfall.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås följande.

1. Ersättningar enligt 1927 års militärersättningsförordning skola fr. o. in.

1949 års ingång beträffande fast anställda och frivilliga ävensom hemvärns1

— Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 236.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

personal utgå med belopp och enligt grunder, som i proposition nr 235 föreslagits

skola införas i olycksfallsförsäkringslagen. Beträffande värnpliktiga

göres däremot ingen ändring i gällande bestämmelser i avvaktan på socialvårdskommitténs

förslag till fullständig revision av förordningen.

2. Beloppet av begravningshjälp enligt 1909 och 1927 års militärersättningsförordningar

höjes från 400 till 500 kronor beträffande dödsfall, som

inträffar efter 1948 års utgång.

3. I militärersättningsförordningen stadgade inskränkningar av rätten

till ersättning vid kronisk sjukdom skola omedelbart slopas.

4. 1918 års förordning angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

mot skada till följd av olycksfall ändras på sådant sätt, att fr. o: m.

1949 års ingång karenstiden för rätt till sjukpenning sänkes från tre till

två dagar i enlighet med vad som i propositionen nr 235 föreslagits beträffande

olycksfallsförsäkringslagen.

Förslag

till

Förordning

med särskilda bestämmelser rörande ersättning i vissa fall enligt förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Beträffande sådan vid försvarsväsendet fast anställd eller frivillig, å vilken

förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, äger tillämpning, skola vid bestämmande

av ersättning enligt nämnda förordning i stället för vad i 6 §

första stycket, 7 §, 10 § andra stycket samt 11 § andra, tredje och fjärde

styckena förordningen är stadgat tillämpas motsvarande bestämmelser i

(5, 7, 10 och 11 §§ lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för

olycksfall i arbete.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning vid bestämmande

av ersättning enligt förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1949, men skall icke äga

tillämpning i fråga om olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats

före nämnda dag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

3

Förslag

till

Förordning

angående höjning i vissa fall av begravningshjälp jämlikt förordningarna den

18 juni 1909 (nr 89) och den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas, att begravningshjälp, som jämlikt någon av förordningarna

den 18 juni 1909 och den 18 juni 1927 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgår eller enligt

grunderna i sistnämnda förordning utgives i anledning av dödsfall, som

inträffat efter utgången av år 1948, skall, utan hinder av vad som finnes

stadgat däremot stridande, utgå med 500 kronor.

Förslag

till

Förordning

angående upphävande av 20 § förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas, att 20 § förordningen den 18 juni 1927 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skall

upphöra att gälla.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

men skall icke äga tillämpning beträffande ersättning för tid före

ikraftträdandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående

en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 11 juni 1918 angående

en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Envar svensk undersåte, som har sitt hemvist i Sverige och idkar fiske

såsom yrke eller eljest för sin utkomst, äger att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

bereda sig ersättning enligt de i 6 och 7 .§§ lagen den

17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete stadgade grunder; dock

att hel sjukpenning utgår med belopp, som framgår av den nedan i 4 §

intagna tabellen.

Med fiske--— av säl.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1949, men skall icke äga

tillämpning i fråga om olycksfall som inträffat före nämnda dag.

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1942: 120.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

5

Utdrog av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 8 maj 194-8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, följande.

Tidigare denna dag har Kungl. Maj:t på min hemställan beslutat till riksdagen

avlåta proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den

17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete in. in. Förslaget

grundas på en av socialvårdskommittén avgiven utredning i ämnet. I utredningen

anförde kommittén, att därest kommitténs förslag angående ändringar

i olycksfallsförsäkringslagen vunne bifall, vissa ändringar samtidigt

borde vidtagas i 1927 års militärersättningsförordning. Förslag till sådana

ändringar har kommittén framlagt i skrivelse den 6 februari 1948. Däri har

jämväl behandlats återverkningarna av förslaget till ändringar i olycksfallsförsäkringslagen

på vissa andra författningar. Över skrivelsen ha efter

remiss yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben, försvarets socialbyrå,

riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga dessa frågor. Vad angår

innehållet i det genom förenämnda proposition framlagda förslaget till

ändringar i olycksfallsförsäkringslagstiftningen hänvisas till propositionen.

Ersättningar till militär personal.

Ersättningsgrundcrna.

Officerare och underofficerare på aktiv stat in. fl. äga vid olycksfall i

tjänsten och yrkessjukdom rätt till ersättning enligt olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringslagarna,

i den mån sådan ersättning skall utgå vid sidan

av de förmåner, som tillkomma dem enligt avlönings- och pensionsbestämmelserna.

För värnpliktiga, fast anställt manskap, vissa grupper av

fast anställd, icke ständigt tjänstgörande personal och vissa frivilliga gäller

däremot i dessa hänseenden förordningen den 18 juni 1927 (nr 234)

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

För heinvärnspersonal gäller förordningen den 28 juni 1941 (nr

393) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärns
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

tjänstgöring, enligt vilken ersättning utgår efter samma grunder, som i

militärersättningsförordningen stadgats i fråga om fast anställt manskap.

Såsom ersättningsberättigande kroppsskador räknas enligt 1927 års militärersättningsförordning

icke blott skador genom olycksfall utan även

sjukdomar, som äro ådragna under militärtjänstgöringen. Med avseende på

grunderna för ersättningsbeloppens bestämmande ansluter sig förordningen

i stort sett till bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen. För de

värnpliktigas vidkommande är emellertid överensstämmelsen mellan förordningen

och olycksfallsförsäkringslagen väsentligen formell, enär den årliga

arbetsförtjänsten för dein antages utgöra vissa i 8 § av förordningen

angivna belopp, som äro oberoende av den civila inkomsten. Enligt detta

stadgandes nuvarande lydelse, som är tillämplig beträffande skador efter

den 30 juni 1944, indelas de värnpliktiga i fyra ersättningsklasser. För

värnpliktiga, som fullgöra första tjänstgöringen, skall den årliga arbetsförtjänsten

i allmänhet antagas vara 1 764 kronor, och för vissa äldre eller

mer kvalificerade värnpliktiga äro motsvarande belopp 2 160, 2 400 och

2 700 kronor. Å de värnpliktigas ersättningar utgå dels dyrtidstillägg med

40 procent (SFS 1943: 449), dels vissa provisoriska tillägg, tillkomna år

1946 på förslag av socialvårdskommittén. Med dessa tillägg inräknade utgör

hel sjukpenning till värnpliktiga i de olika ersättningsklasserna 6 kronor

30 öre, 7 kronor, 7 kronor 70 öre och 8 kronor 40 öre. För fast anställd

personal och frivilliga beräknas den årliga arbetsförtjänsten i enlighet med

9 § olycksfallsförsäkringslagen. Beträffande det fast anställda manskapet

gäller dock den särbestämmelsen, att arbetsförtjänsten skall beräknas till

lägst 3 000 kronor vid bestämmande av livränta eller av sjukpenning för tid

efter det kalenderår då den skadade fyllt 20 år.

Det må här anmärkas, att till den, som uppbär sjukpenning eller livränta

enligt 1927 års förordning, kan under tid, då kroppsskadan medför

förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av denna med minst en tredjedel,

också utgå familjebidrag, enligt förordning den 29 juni 1946 (nr 348),

vilken ansluter till den för tjänstgörande värnpliktiga m. fl. gällande familjebidragsförordningen

(SFS 1946: 99). Dylika bidrag kunna även utgå

till vissa efterlevande. Närmare bestämmelser äro meddelade i kungörelse

den 29 juni 1946 (nr 349). Bidragen bestämmas i stort sett efter s. k. normerad

beliovsprövning. Prövningen handhas av familjebidragsnämnderna,

men besluten skola, med vissa undantag, underställas tillsynsmyndigheten,

försvarets socialbyrå.

Beträffande övriga författningar rörande ersättningar till personal vid

försvarsväsendet må här nämnas förordningen den 29 juni 1946 (nr 347)

angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap

m. m. Enligt denna förordning utgivas bl. a. vissa ortsgraderade

tillägg till ersättningar, som i anledning av skador under försvarsberedska
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 236. 7

pen 1939—1945 eller dennas avveckling utgå enligt olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringslagarna,

1927 års militärersättningsförordning, 1941

års hemvärnsersättningsförordning in. in. Som exempel på de förhöjda

ersättningarnas storlek må nämnas, att sammanlagda ersättningen vid helinvaliditet

för värnpliktiga i allmänhet utgör i de olika ortsgrupperna 250,

275 och 300 kronor i månaden.

Socialvårdskommittén har framhållit, att de provisoriska ersättningsförbättringar

som genomförts på här förevarande område lett till att bestämmelserna

blivit invecklade och svåröverskådliga. Vad angår ersättningarna

till värnpliktiga har kommittén uttalat, att de nuvarande provisoriska

bestämmelserna snarast möjligt borde avlösas av definitiva bestämmelser.

Kommittén räknade med att kunna framlägga förslag i ämnet under

senare hälften av detta år. Nya ersättningsbestämmelser för värnpliktiga

torde sålunda kunna utfärdas under första halvåret 1949, tämligen

kort tid efter ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen

m. in. Till dess syntes de provisoriska bestämmelserna böra

gälla i oförändrat skick. Detsamma föresloges beträffande dyrtidstilläggsbestämmelserna.

I fråga om ersättningar till den vid försvarsväsendet

fast anställda personalen har kommittén föreslagit en anpassning

av de enligt 1927 års förordning gällande ersättningsgrunderna efter

de föreslagna nya ersättningsgrunderna i olycksfallsförsäkringslagen. Bestämmelserna

härom borde, om kommitténs förslag till ändringar i olycksfallsförsäkringslagen

godtoges, träda i kraft den 1 januari 1949 och äga

tillämpning beträffande skador som inträffade därefter. I motiveringen har

kommittén erinrat, att den i 1927 års förordning avsedda, fast anställda

personalen vore undantagen från ersättningsrätt enligt olycksfallsförsäkringslagen

och att detta undantagande grundats därpå att denna personal

vore genom förordningens bestämmelser tillförsäkrad ersättningar som

väsentligen motsvarade ersättningar enligt lagen. Vad sålunda föreslagits

i fråga om den fast anställda personalen har kommittén ansett böra avse

jämväl de av 1927 års förordning omfattade frivilliga samt hemvärnsper

sonalen. Enligt ett vid kommitténs skrivelse fogat utkast

till förordning med särskilda bestämmelser rörande ersättning i vissa fall

enligt militärersättningsförordningen m. m. skulle de föreslagna bestämmelserna

innebära, att beträffande skada, som inträffar efter 1948 ars utgång

skola, i vad avser grunderna för ersättnings storlek och avdrag för

annan motsvarande förmån, tillämpas bestämmelserna i 6, 7, 9, 10 och 11 §§

olycksfallsförsäkringslagen i stället för motsvarande bestämmelser i militärersättningsförordningen.

Beträffande den årliga arbetsförtjänstens beräkning bär kommittén anfört,

att den för fast anställt manskap gällande särbestämmelsen i militär
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

ersättningsförordningen — enligt vilken arbetsförtjänsten i vissa fall icke

må beräknas till lägre belopp än 3 000 kronor — icke vidare vore behövlig

om bestämmelserna i 9 § andra stycket olycksfallsförsäkringslagen på sätt

kommittén föreslagit ändrades så att den årliga arbetsförtjänsten för den,

som vid olycksfallet eller sjukdomens yppande ej fyllt 21 år, vid bestämmande

av livränta ej finge beräknas till lägre belopp än som motsvarade

den arbetsförtjänst som han skäligen kunde antagas ha kommit att åtnjuta

vid nämnda ålder om han icke drabbats av kroppsskada.

Beloppet av begravningshjälp — som enligt 1927 års militärersättningsförordning

utgör 400 kronor — har kommittén ansett böra från

den 1 januari 1949 höjas till 500 kronor. Enär den tidigare gällande militärersättningsförordningen

(SFS 1909: 89) fortfarande kunde komma i tilllämpning

beträffande vissa äldre fall hade i förordning den 29 juni 1946

(nr 345) föreskrivits att begravningshjälp även i dylika fall skulle utgå

med 400 kronor. Också detta belopp borde höjas till 500 kronor.

I de avgivna yttrandena har vad kommittén föreslagit tillstyrkts eller

lämnats utan erinran utom beträffande vissa detalj spörsmål. Försäkringsrådet

har i fråga om beräkningen av den skadades årliga arbetsförtjänst

anfört, att det, särskilt i fråga om hemvärnsmän och musikelever, stundom

kunde komma att inträffa att den beräknade årliga arbetsförtjänsten understege

det för närvarande för vissa fast anställda stadgade minimibeloppet

3 000 kronor. Rådet har vidare erinrat att kommittén icke framlagt förslag

om ändring av det i 6 § militärersättningsförordningen upptagna, med

olycksfallsförsäkringslagens motsvarande regel överensstämmande stadgandet

angående utbyte av livränta mot engångsbelopp. Om kommitténs förslag

till ändring av olycksfallsförsäkringslagen på denna punkt genomfördes,

skulle strängare villkor komma att gälla för utbyte av livränta, som utginge

på grund av militärersättningsförordningen. Ändrades utbytesbestämmelserna

i olycksfallsförsäkringslagen borde motsvarande ändring göras i

militärersättningsförordningen. Försäkringsrådet komme dock även vid

likalydande utbytesbestämmelser att beakta de olikheter i fråga om verkningarna

av ett utbyte som sammanhängde med att i vissa fall — särskilt

i fråga om värnpliktiga — en betydande förlust uppstode för livräntetagare

med rätt till dyrtidstillägg. Rådet hade tidigare uttalat sig för att åtgärder

borde vidtagas i anledning därav att dyrtidstillägget ginge förlorat, om livräntan

utbyttes mot kapital, och hemställde om förnyat övervägande av

dylika åtgärder. I detta sammanhang ville rådet även framhålla, att livräntetillägg

enligt de år 1946 tillkomna bestämmelserna i 7 a § militärersättningsförordningen

och enligt 1946 års förordning angående provisorisk

förbättring av vissa ersättningar enligt nämnda förordning på grund

av sin provisoriska beskaffenhet enligt i praxis hävdad uppfattning ansåges

icke kunna utbytas mot engångsbelopp. Tilläggsbeloppen syntes skola utgå

även vid utbyte av den livränta, till vilken de utgjorde tillägg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Riksförsäkringsanstalten har i fråga om kommitténs förslag att It §

olycksfallsförsäkringslagen skulle tillämpas i stället för motsvarande bestämmelse

i militärersättningsförordningen anfört följande.

I 11 § fjärde stycket militärersättningsförordningen behandlas det fall,

att för den skadade lön är bestämd i författning eller eljest fastställd av

statlig myndighet utan att därvid angivits, att å lönen avdrag må göras för

livränta enligt förordningen. I detta fall skall vid tillämpningen av första

stycket lönen till den del densamma motsvarar den skadade tillerkänd dylik

livränta anses utgöra understöd på grund av olycksfallet; dock att livräntan

må utgå om och i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda.

Motsvarande stadgande återfanns i olycksfallsförsäkringslagen i dess lydelse

före 1945 års lagändring.

Nyssberörda stadgande har ansetts tillämpligt endast om befattningshavaren

vid olyckstillfället redan innehaft befattningen i fråga. Därest anställningen

erhållits efter olyckstillfället, har sålunda livräntan utgått jämsides

med lönen.

På grund av den härigenom uppkommande överkompensationen och därav

föranledda konsekvenser framlade riksförsäkringsanstalten i skrivelse

till Konungen den 2 januari 1943 förslag om vissa ändringar i 11 § olycksfallsförsäkringslagen,

syftande till att stadgandet i fjärde stycket skulle

vinna tillämpning även för det fall, att den skadade först efter olycksfallet

vunnit sådan anställning, som i lagrummet avsågs. Riksförsäkringsanstalten

framhöll vidare att, därest ändring i angiven riktning gjordes i 11 §

fjärde stycket olycksfallsförsäkringslagen motsvarande ändring borde vidtagas

jämväl i 1927 års militärersättningsförordning. Vid 1945 års riksdag

framlades proposition med förslag till sådan ändring i 11 § fjärde stycket

olycksfallsförsäkringslagen, att stadgandet skulle gälla även där befattningen

tillträdes efter olycksfallet. Propositionen bifölls av riksdagen. Något

förslag om motsvarande ändring i 11 § militärersättningsförordningen

framlades icke. Beträffande skadad, som uppbär livränta enligt militärersättningsförordningen,

gäller därför fortfarande, att avdrag å livränta

göres endast i det fall, att livräntetagaren redan före kroppsskadans uppkomst

innehaft sådan befattning, som avses i stadgandet. En viss modifiering

av den till följd härav uppkommande överkompensationen torde

emellertid kunna föranledas av bestämmelserna i 5 § kungörelsen den 29

juni 1945 angående beredande av anställning åt i militärtjänst skadade

m. in. (nr 556). Detta stadgande avser det fall, att icke-ordinarie tjänsteman

med avlöning enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder är berättigad

till livränta enligt, bland annat, 1927 års militärersättningsförordning, men

avdrag å livräntan för utgående avlöning icke är stadgat. I dylikt fall skall

frågan om och i vad mån avdrag å avlöningen skall ske underställas Kungl.

Maj:ts prövning.

Under hänvisning till det anförda har anstalten tillstyrkt, att jämväl bestämmelserna

i 11 § olycksfallsförsäkringslagen bleve tillämpliga i fråga

om i det remitterade förslaget avsedd personal. Anstalten förutsatte, att vid

en kommande översyn av militärersättningsförordningen bestämmelserna

i It §, jämväl i vad avser värnpliktiga, bringades i överensstämmelse med

gällande bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:t.s proposition nr 236.

Departementschefen.

Den vid försvarsväsendet anställda personal, som avses i 1927 års militärersättningsförordning,

har genom förordningens bestämmelser tillförsäkrats

rätt att vid olycksfall i tjänsten in. m. åtnjuta ersättning i huvudsaklig

överensstämmelse med grunderna i olycksfallsförsäkringslagen och

har med hänsyn därtill undantagits från ersättningsrätt enligt lagen.

Om olycksfallsförsäkringslagens ersättningsbestämmelser ändras på sätt

föreslagits i den inledningsvis omnämnda propositionen, böra motsvarande

förbättringar av ersättningarna tillförsäkras nämnda personal. Även den i

1927 års förordning avsedda frivilliga personalen samt hemvärnspersonalen

böra komma i åtnjutande av samma ersättningsförbättringar. I fråga

om de värnpliktiga torde däremot, såsom socialvårdskommittén förordat,

de gällande provisoriska bestämmelserna böra bibehållas oförändrade i

avvaktan på kommitténs förslag till definitiva bestämmelser. Liksom kommittén

och remissmyndigheterna finner jag det vara i hög grad angeläget

att de definitiva bestämmelserna komma till stånd snarast möjligt.

Kommittén har, såsom i det föregående omnämnts, föreslagit att de

ändrade ersättningsreglerna för den militära personal varom här är fråga

skulle regleras genom en särskild förordning av innehåll att i stället för

militärersättningsförordningens bestämmelser skulle beträffande grunderna

för ersättningarnas storlek och avdrag för annan motsvarande förmån gälla

bestämmelserna i 6, 7, 9, 10 och 11 §§ olycksfallsförsäkringslagen. Då militärersättningsförordningens

bestämmelser alltjämt skola oförändrade tilllämpas

i fråga om värnpliktiga, synes mig detta av kommittén föreslagna

sätt att lagtekniskt lösa spörsmålet böra godtagas. Till förtydligande av den

ifrågasatta författningens innebörd synes emellertid böra uttryckligen angivas

vilka lagrum i militärersättningsförordningen som skola ersättas av

motsvarande bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen.

Härvid torde vad i försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens yttranden

anförts förtjäna beaktande. Den i militärersättningsförordningens

9 § upptagna särregeln angående arbetsförtjänstens beräknande till minst

3 000 kronor i vissa fall synes sålunda med hänsyn till försäkringsrådets

erinringar icke böra avskaffas. Vad försäkringsrådet påpekat beträffande

regeln om utbyte av livränta mot engångsbelopp synes mig icke nödvändigtvis

behöva leda till en ändring av militärersättningsförordningens bestämmelser

härutinnan. För värnpliktiga torde den nuvarande regeln böra

tills vidare kvarstå, bl. a. med hänsyn till att utbyte icke kan ske beträffande

dyrtidstillägg och provisoriska förbättringar av ersättningsförmånerna.

Att regeln får kvarstå jämväl beträffande fast anställda synes icke

böra bereda särskilda olägenheter. I likhet med kommittén finner jag därför

ändringarna böra avse endast grunderna för ersättnings bestämmande

ävensom de härtill anknytande reglerna om avdrag för förmåner av motsvarande

slag. På sätt riksförsäkringsanstalten påpekat böra bestämmel
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

serna i 11 § fjärde stycket militärersättningsförordningen jämväl omfattas

av de föreslagna bestämmelserna, så att på denna punkt överensstämmelse

vinnes med olycksfallsförsäkringslagen. Däremot torde något praktiskt behov

icke föreligga att låta de ändringar som här föreslås beträffande militärersättningsförordningen

omfatta den föreslagna nya bestämmelsen i

olycksfallsförsäkringslagen, som tillerkänner sjukkassa rätt att utfå ersättning,

som av kassan förskotterats.

I enlighet med vad nu anförts föreslår jag att i särskild författning föreskrives

att i stället för militärersättningsförordningens bestämmelser i 6 §

första stycket, 7 §, 10 § andra stycket samt 11 § andra, tredje och fjärde

styckena skola i fråga om fast anställd personal och frivilliga ävensom

hemvärnspersonalen tillämpas motsvarande regler i 6, 7, 10 och 11 §§

olycksfallsförsäkringslagen. Vad sålunda stadgats bör dock endast gälla,

där olycksfallet inträffat eller sjukdomen yppats efter 1948 års utgång.

I enlighet med kommitténs förslag torde vidare genom särskild författning

beloppet av begravningshjälp enligt 1909 och 1927 års militärersättningsförordningar

böra höjas till 500 kronor. Författningen torde böra göras

tillämplig även å det fall att, med stöd av vad därom är stadgat, ersättning

utgives med tillämpning av grunderna i 1927 års förordning.

Ersättning vid kronisk sjukdom.

I 20 § av 1927 års förordning äro meddelade vissa särbestämmelser om

ersättning vid sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall. Enligt andra

stycket gäller beträffande kronisk sjukdom, att ersättning i form av sjukpenning

och läkarvård in. in. utgår endast om förbättring i den sjukes tillstånd

är att förvänta genom vården samt att sådan ersättning utgår under

högst ett år, försåvitt icke den sjuke vårdas å sjukvårdsanstalt eller erhåller

annan motsvarande vård och antagas kan att genom dylik vård arbetsförmågan

skall kunna återvinnas eller väsentligt höjas. Sedan rätten till

ersättning enligt nämnda andra stycke upphört, utgår enligt tredje stycket

livränta, om sjukdomen medfört under längre eller kortare tid bestående

förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en

tiondel. Sådan livränta på grund av sjukdom må icke utbytas mot kapital

för en gång.

Socialvårdskommittén har anfört, att riksförsäkringsanstalten ansett bestämmelserna

i 20 § icke utgöra hinder för att kroniskt sjuka, vilkas rätt

till ersättning enligt andra stycket upphört, erhölie behandling enligt den

för olycksfallsskadade gällande bestämmelsen i 0 § 2 b) om behandling

under tid efter sjukdomens upphörande; på grund härav hade bekostats

exempelvis kvävgasbehandling vid lungtuberkulos. Försäkringsrådet hade

emellertid, i utlåtande den 17 december 1943 över ett av riksförsäkringsanstalten

till Kungl. Maj :t avgivet förslag om revision av förordningen, uttalat

att den sjuke icke ägde rätt till behandling enligt 0 § 2 b) sedan rät
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

ten till ersättning enligt 20 § andra stycket upphört. Rådet hade samtidigt

förordat ett upphävande av de ifrågavarande begränsningarna, och då även

förbudet i tredje stycket för kapitalutbyte borde kunna utgå, hade rådet

ansett hela paragrafen kunna slopas. Den av försäkringsrådet sålunda föreslagna

utvidgningen av de kroniskt sjukas rätt till erforderlig behandling

funne socialvårdskommittén böra genomföras snarast möjligt. De kroniskt

sjuka skulle därigenom bli berättigade till behandling enligt bestämmelserna

i 6 §, vilka ansetts ha den innebörd att erforderlig behandling städse

borde utgivas.

Kommittén har vidare anfört, att vid den fortsatta översynen av 1927 års

förordning torde få övervägas en gränsdragning av annat slag mellan sjukoch

invaliditetsersättningar vid kroniska sjukdomar. Enligt kommitténs

förslag till ändrade ersättningsgrunder för olycksfallsförsäkringen bleve ersättningen

vid höggradig invaliditet förmånligare än sjukpenning. Med hänsyn

därtill kunde måhända ifrågasättas uppställandet av en regel till ledning

för bestämmandet av den tidpunkt, från vilken ersättning vid kronisk

sjukdom borde utgå i form av invaliditetsersättning.

Slutligen har kommittén anfört följande.

Ett upphävande av 20 § har, såsom berörts, bland annat den verkan att

det nuvarande förbudet mot utgivande av engångsbelopp vid kroniska sjukdomar

bortfaller. Häremot kan erinras att förloppet av dylika sjukdomar

oftast icke kan förutses, varför några allmänna grunder för beräkning av

livräntornas kapitalvärden icke kunna uppställas. Om utbyte emellertid

medgåves — vilket enligt försäkringsrådets praxis vid tillämpningen av

olycksfallsförsäkringslagen icke torde ha förekommit annat än vid livsvarig

invaliditet — skulle en framdeles inträffande försämring kunna helt spoliera

förutsättningarna för utbytet. Å andra sidan kan anföras, att följdtillståndet

av sjukdom någon gång är lika beständigt som följdtillståndet av

olycksfallsskada, att förbud icke stadgats mot utbyte av livränta enligt

yrkessjukdomsförsäkringslagen samt att försäkringsrådet vid prövning av

utbyte san sökan givetvis har att taga hänsyn till sjukdomens art och tillståndets

varaktighet. Har livränta utbytts mot engångsbelopp, och inträffar

därefter väsentlig försämring, äger den skadade erhålla den ytterligare livränta

som svarar mot försämringen. Det förhållandet, att tillräckliga skäl

för utgivande av engångsbelopp mycket sällan torde finnas i här avsedda

fall, behöver enligt kommitténs mening icke föranleda några avgörande betänkligheter

mot att det nuvarande generella förbudet får bortfalla.

Kommittén föreslår i enlighet härmed att 20 g helt upphäves.

Riksförsäkringsanstalten har i sitt yttrande beträffande kommitténs förslag

att upphäva jämväl det i 20 § upptagna förbudet att utbyta livränta

mot ett kapital för en gång anfört följande.

Denna bestämmelse motiveras bland annat med att den sjukes tillstånd

i flertalet av dessa fall knappast någonsin blir fullt stabilt, utan graden av

invaliditet undergår förändringar, så att livräntan måste höjas eller sänkas

och icke sällan måste den, understundom ganska lång tid efter det den

beviljats, utbytas mot sjukersättning. Riksförsäkringsanstaltens erfarenhet

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Iiungl. Maj.ts proposition nr 236.

på detta område bestyrker riktigheten av det anförda. Särskilt beträffande

sådana sjukdomar som till exempel lungtuberkulos, hjärt- och njursjukdomar

har det visat sig, att hälsotillståndet ofta är så växlande, att det svårligen

låter sig göra att fastställa en definitiv invaliditetsgrad som grund

för beräknandet av ett engångsbelopp. Utbyte av livränta mot engångsbelopp

i fall, som nu berörts, torde enligt riksförsäkringsanstaltens förmenande

icke komma i fråga. Å andra sidan kunna, såsom kommittén också

framhållit, förekomma fall, där följdtillståndet av sjukdomen är lika

beständigt som följdtillståndet av olycksfallsskada och där sålunda ett utbyte

av livräntan bör kunna medgivas.

Riksförsäkringsanstalten har följaktligen icke velat motsätta sig förslaget

att upphäva det generella förbudet mot utbyte av livränta vid sjukdom

och har i anslutning härtill tillstyrkt att 20 § i sin helhet upphäves.

Departementschefen.

De begränsningar av rätten till sjukpenning och läkarvård, som 20 §

militärersättningsförordningen innehåller, synas av skäl som socialvårdskommittén

i anslutning till tidigare uttalanden av försäkringsrådet anfört

böra utgå. Såvitt angår rätten till sjukpenning i dylika fall erfordras emellertid

uppenbarligen förnyade överväganden angående sjukpenningens utbytande

mot invaliditetsersättning. Det torde få ankomma på socialvårdskommittén

att upptaga denna fråga till behandling vid det fortsatta arbetet

å en revision av militärersättningsförordningen i dess helhet.

Här föreslagna ändring torde böra träda i kraft dagen efter den då författningsändringen

utkommit från trycket i svensk författningssamling.

Ersättning vid olycksfall vid flygning.

Enligt förordningen den 17 maj WiO (nr 333) om särskild ersättning i

vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning utgå särskilda tillläggsersättningar,

då sådant olycksfall medfört oförmåga till flygtjänstgöring

samt vid dödsfall. I förstnämnda fall utgår i tillägg till livränta enligt

olycksfallsförsäkringslagen eller 1927 års förordning ett årligt belopp, motsvarande

för tjänstepensionsberättigad personal en fjärdedel av livräntan

och för annan personal hälften av livräntan, dock lägst 300 kronor om året.

Medför skadan icke nedsättning av arbetsförmågan i sådan grad, att livränta

enligt lagen eller 1927 års förordning skall utgå (10 procents invaliditet)

men ändock oförmåga till flygtjänstgöring, utgives i särskild livränta

300 kronor om året. Livräntetillägg till änka utgör, då familjepensionsrätt

finnes, en fjärdedel av livräntan och eljest hälften av livräntan.

Efterlämnar den avlidne barn med rätt till livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen

eller 1927 års förordning, skall efter denna livräntas upphörande

(vid 10 års ålder) särskild livränta med enahanda belopp utgivas

till dess barnet fyller 19 år. Livräntetillägg till föräldrar må utgå med liv
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

räntans halva belopp, dock att sammanlagda beloppet av de båda förmånerna

ej må överstiga värdet av det åtnjutna underhållet.

Socialvårdskommittén har i fråga om dylika tilläggsersättningar anfört

följ ande.

Genom att livräntetilläggen enligt flygolycksfallsförordningen äro satta i

relation till livräntorna enligt olycksfallsförsäkringslagen och 1927 års förordning,

kommer varje ökning av livräntornas storlek att medföra en höjning

av tilläggen i samma proportion (bortsett från särbestämmelsen angående

föräldrar). Då livräntornas maximibelopp höjdes åren 1941 och 1946,

medförde detta sålunda motsvarande höjning av tilläggens maximibelopp,

vilket var motiverat eftersom höjningarna då inneburo en anpassning efter

det ändrade pris- och löneläget. De förbättringar av olycksfallsersättningarna,

som kommittén nu föreslagit, gå vida längre, och det är därför ingalunda

självfallet att dessa förbättringar böra medföra en automatisk höjning

av tilläggsersättningarna. Frågan hur med dessa tilläggsersättningar

framdeles skall förfaras bör behandlas i samband med den fortsatta översynen

av olycksfallsförsäkringslagen och 1927 års förordning. I avvaktan

härpå torde nuvarande bestämmelser få gälla, men kommittén vill understryka,

att de höjningar av tilläggsersättningarna, som följa av de föreslagna

ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen, icke böra utgöra hinder

för en allsidig omprövning av bestämmelserna om tilläggsbeloppen in. in.

I yttrandena har vad kommittén sålunda anfört icke föranlett något uttalande.

Departementschefen.

Till vad socialvårdskommittén här yttrat kan jag ansluta mig. Frågan

huruvida särskilda tilläggsersättningar i förevarande fall skola bibehållas

och i så fall med vilket belopp de skola utgå sammanhänger med spörsmål,

som beröra invaliditetsbedömningen och den årliga arbetsförtjänstens beräkning.

I likhet med kommittén finner jag angeläget, att den omständigheten,

att tilläggsersättningarna nu lämnas orubbade, icke får utgöra hinder

för en allsidig omprövning av bestämmelserna därom.

Fiskarförsäkringsförordningen.

Enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för

fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall äger envar

svensk medborgare, som har sitt hemvist i Sverige och idkar fiske såsom

yrke eller eljest för sin utkomst, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

bereda sig ersättning för skada till följd av olycksfall, som härflyter

från utövningen av fiskeyrket m. m. För försäkringen finnas sju

klasser med sjukpenningbelopp varierande från 1 krona 10 öre till 4 kronor

40 öre. Övriga ersättningar bestämmas i huvudsak enligt olycksfalls
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

försäkringslagens grunder, varvid den skadades årliga arbetsförtjänst antages

utgöra visst belopp, som i förordningen angives för klassen i fråga,

i lägsta klassen 600 kronor och i högsta klassen 2 400 kronor. För rätt till

sjukpenning förutsättes, liksom enligt olycksfallsförsäkringslagen, att sjukdomen

varat mer än tre dagar efter olycksfall sdagen. Försäkrad tillhör den

klass, som han själv väljer, dock att försäkring i någon av de båda högsta

klasserna må äga rum endast om försäkringstagarens årliga arbetsförtjänst

vid tiden för försäkringens meddelande kan beräknas uppgå till minst det

belopp, som gäller för klassen (2 100 eller 2 400 kronor). Den årliga försäkringsavgiften

varierar från 6 kronor i lägsta klassen till 22 kronor i den

högsta. I den mån avgifterna icke förslå för ersättningarnas bestridande,

fylles bristen av statsmedel; även förvaltningskostnaderna bestridas av

statsverket. Avgifterna i de olika klasserna beräknades från början komma

att täcka ungefär hälften av kostnaden för ersättningarna. Då sjukpenningskalan

år 1942 utbyggdes med fyra nya klasser, bestämdes avgifterna i de

båda högsta klasserna proportionsvis högre än för övriga klasser. Till ersättningar

i anledning av olycksfall till följd av krigsåtgärd utges enligt

kungörelse den 30 april 1942 (nr 218) tillägg av statsmedel motsvarande

50 procent av ersättningen. Försäkringen kan förenas med tillåggsförsäkring,

utan statsbidrag, för olycksfall utom arbetet.

Enligt förordning den 19 maj 1944 (nr 237) utgår i vissa fall dyrtidstillägg

med 20 procent å livränta enligt fiskarförsäkringsförordningen eller

äldre bestämmelser i samma ämne samt å livräntetillägg enligt förenämnda

kungörelse den 30 april 1942.

Socialvårdskommittén har i sin förenämnda skrivelse den 6 februari 1948

behandlat spörsmålet i vad mån de av kommittén föreslagna ändringarna

i olycksfallsförsäkringslagen borde föranleda följdändringar i fiskarförsäkringsförordningen.

Kommittén har därvid — under förutsättning att sådan

ändring vidtoges i 6 § olycksfallsförsäkringslagen, att sjukpenning enligt

lagen kunde utgå om sjukdomen varade mer än två dagar efter olycksfallsdagen

— föreslagit att den i 1 § fiskarförsäkringsförordningen intagna

karensregeln skulle utgå. Härav skulle, på grund av stadgande i 11 § första

stycket fiskarförsäkringsförordningen, följa att olycksfallsförsäkringslagens

karensregel komme alt äga tillämpning. Andra ändringar i förordningen

har kommittén icke funnit anledning föreslå i förevarande sammanhang.

Härom har kommittén anfört följande.

De i 4 § intagna bestämmelserna om ersättningsklasserna och sjukpenningbeloppens

storlek torde tills vidare böra lämnas oförändrade. Kommittén

ämnar taga denna fråga under förnyat övervägande i samband med utredning

angående utvidgning av den sociala olycksfallsförsäkringen till

andra kategorier av självständiga yrkesutövare. Invaliditets- och dödsfallsersättningarnas

storlek i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst

torde böra höjas på samma sätt som föreslagits beträffande ersättningar

enligt olycksfallsförsäkringslagen. Eu sådan förbättring kommer, såvida

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

annat icke föreskrives, automatiskt till stånd på grund av den i 11 § intagna

hänvisningen till bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen.

Kommittén har vidare anfört, att de föreslagna ändringarna i fiskarförsäkringsförordningens

ersättningsgrunder kunde antagas öka försäkringens

kostnader med ungefär 10 procent. En summarisk kalkyl, som kommittén

låtit verkställa rörande utfallet av försäkringen under åren 1932—1946

såvitt avser andra olycksfall under utövning av fiskaryrket än olycksfall

till följd av krigsåtgärd, syntes utvisa att någon ökning av försäkringsförmånerna

kunde äga rum utan att de uppställda förutsättningarna angående

relationen mellan avgifter och kostnader rubbades. Skäl för en höjning

av de i 4 § föreskrivna avgifterna torde sålunda icke föreligga. Beträffande

försäkringen för olycksfall utom arbetet ankomme det på riksförsäkringsanstalten

att bestämma de erforderliga avgifterna.

Mot vad kommittén sålunda anfört har i yttrandena ej gjorts någon saklig

erinran.

Departementschefen.

I enlighet med socialvårdskommitténs förslag torde i fiskarförsäkringsförordningen

böra för närvarande vidtagas allenast den ändringen, att den

i 1 § intagna karensregeln får utgå, varav följer att olycksfallsförsäkringslagens

motsvarande bestämmelse skall lända till efterrättelse. Ändringen

bör träda i kraft den 1 januari 1949 men icke äga tillämpning i fråga om

olycksfall, som inträffat före nämnda dag.

Olycksfallsersättning m. m. åt tvångsarbetare och fångar m. fl.

Förordningarna den 2t mars 1938 (nr 102 och 103) om olycksfalls- och

yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare in. fl. och fångar m. fl. ansluta

sig till olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringslagarna. Särskilda

regler äro föreskrivna beträffande den årliga arbetsförtjänstens beräkning

m. m. Bland annat gäller, att arbetsförtjänsten icke må beräknas till högre

belopp än 1 764 kronor. Kungl. Maj:t har emellertid, i enlighet med riksdagens

bemyndigande, föreskrivit att åt personer, vilka enligt nämnda förordningar

äro berättigade till sjukpenning eller livränta i anledning av

olycksfall eller sjukdom som inträffat efter 1941 års ingång, må t. o. m.

den 31 december 1948 utgivas sådan dyrtidskompensation, att ersättningsbeloppen

uppgå till vad som skulle ha utgått, därest maximigränsen för arbetsinkomstens

beräkning höjts med 40 procent (brev till statskontoret

den 28 mars 1947). Rätten till dyrtidstillägg å ersättningar i äldre fall

regleras av förordningen den 30 juni 1943 angående dyrtidstillägg åt vissa

ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

(20 procents dyrtidstillägg å vissa livräntor).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 23tf. 1''

Socialvårdskommittén har anfört att de av kommittén föreslagna ändringarna

i olycksfallsförsäkringslagens ersättningsbestämmelser bleve, boitsett

från arbetsförtjänstens beräkning, tillämpliga även beträffande ersättningar

enligt de nämnda förordningarna den 24 mars 1938. Den begränsning

av ersättningarnas maximibelopp, som följde av bestämmelserna om

arbetsförtjänstens beräkning, finge nu anses vara alltför snäv. En ändring

av dessa bestämmelser borde enligt kommitténs mening övervägas i

samband med revisionen av de för värnpliktiga gällande bestämmelserna.

Tills vidare föresloge kommittén endast att de nuvarande föreskrifterna

om dyrtidskompensation gåves förlängd giltighet intill utgången av år 1949.

Departementschefen.

I likhet med socialvårdskommittén finner jag frågan om ändring i här

ifrågavarande ersättningsbestämmelser kunna tills vidare anstå. Frågan om

dyrtidskompensationen kommer att anmälas i annat sammanhang.

I enlighet med det anförda ha inom socialdepartementet upprättats förslag

till

1) förordning med särskilda bestämmelser rörande ersättning i vissa fall

enligt förordningen den 18 juni 1927 (nr 23b) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.;

2) förordning angående höjning i vissa fall av begravningshjälp jämlikt

förordningarna den 18 juni 1909 (nr 89) och den 18 juni 1927 (nr 234)

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
3)

förordning angående upphävande av 20 § förordningen den 18 juni

1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring; samt

4) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 11 juni 1918

(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada

till följd av olycksfall.

Föredraganden hemställer, att ifrågavarande författningsförslag, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 230.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande ersättning i vissa fall enligt f a1 i texten
  2. 2LU 1948:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande ersättning i vissa fall enligt förordningen de s. 14 i texten