Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dgrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olgcksfall i arbete, m. m

1948-05-08 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:237, Med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dgrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olgcksfall i arbete, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

1

Nr 237.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni

1943 (nr 449) angående dgrtidstillägg åt vissa ersättningstagare

enligt lagen om försäkring för olgcksfall i

arbete, m. m.; given Stockholms slott den 8 maj 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943

(nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete, m. m., samt

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944

(nr 237) angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen

den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

mot skada till följd av olycksfall, in. m.;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 237.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående

dyrtids tillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 juni 1943 angående dyrtidstillägg

åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, m. m., vilken förordning gäller till och med den 31 december

19481, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1949.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) angående

dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918

(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till

följd av olycksfall, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 19 maj 1944 angående dyrtidstillägg

åt vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918

(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till

följd av olycksfall, in. in., vilken förstnämnda förordning gäller till och med

den 31 december 19482, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1949.

1 Se SFS 1947 :108.

2 Se SFS 1947 :109.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 8 maj 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dgrtidstillägg åt vissa

ersåttningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, in. in.,

stadgas, efter däri genom förordning den 29 juni 1946 (nr 351) vidtagna

ändringar, följande.

Den som äger rätt till sjukhjälp, sjukpenning eller livränta enligt någon

av vissa i 2 § av förordningen angivna lagar eller författningar äger erhålla

dyrtidstillägg därå under de förutsättningar och i enlighet med de föreskrifter

som stadgas i 3 § av förordningen. Har Konungen förordnat, att ersättning

skall utgå enligt grunderna i någon av ifrågavarande lagar och författningar,

skall dyrtidstillägg utgå även å sådan ersättning (1 §).

De lagar och författningar, som avses i 1 §, äro enligt 2 § följande: lagen

den 5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete; förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 17 juni 1916

(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete; kungörelsen den 30 november

1917 (nr 832) angående särskilda bestämmelser i fråga om tillämpning

av lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 å arbetare,

som användas till arbete för statens räkning; kungörelsen den 10 juni 1921

(nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare

med flera av statsmedel utgående livräntor in. in.; förordningen den 1 juni

1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel för skada till följd av

olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års

världskrig; förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 14 juni

1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar; förordningen den

24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt

tvångsarbetare in. fl.; förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycks
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ts proposition nr 237.

falls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar in. fl.; kungörelsen den 8 april

1938 (nr 112) angående viss tillämpning av 11 § lagen om försäkring för

olycksfall i arbete beträffande livräntor till arbetare, som före år 1937 skadats

i arbete för statens räkning; förordningen den 3 juni 1938 (nr 216)

om livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den

5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete;

samt förordningen den 29 juni 1946 (nr 344) angående höjning av ersättningar,

som utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

I 3 § första stycket stadgas, att dvrtidstillägg utgår med 40 procent av

förmånens belopp å sjukhjälp, sjukpenning eller livränta enligt förordningen

den 18 juni 1909 (nr 89), förordningen den 29 juni 1946 (nr 344)

eller, såvitt angår ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom som

drabbat värnpliktig, förordningen den 18 juni 1927 (nr 234).

Enligt andra stycket av 3 § gäller, att dyrtidstillägg utgår med 20 procent

av förmånens belopp å sjukpenning eller livränta enligt förordningen den

18 juni 1927 (nr 234) i anledning av olycksfall eller sjukdom, som före den

1 januari 1941 drabbat vid försvar sväsendet fast anställd, samt å livränta

enligt annan i 2 § angiven lag eller författning än som nämnts i första stycket

av 3 § i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats

före den 1 januari 1941. Dyrtidstillägg å livränta, som utgår enligt annan

författning än förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), skall fortfara att

utgå utan hinder därav att livräntan för viss tid utbytes mot sjukpenning.

Dyrtidstillägg å sjukpenning eller livränta skall — enligt tredje stycket

av 3 § — i fall som i andra stycket av paragrafen avses icke utgå därest

arbetsförmågan icke är nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtidstillägg utgår

jämväl å livränta, som utgives av arbetsgivare, vilken enligt gällande

bestämmelser står självrisk, men däremot icke å livränta, som grundas på

frivillig försäkring.

Dyrtidstillägg bestrides av statsmedel samt bestämmes och utgives av

riksförsäkringsanstalten eller i vissa fall av annan myndighet som utgiver

ersättningen. Bolag, som avses i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i

arbete, åligger att samtidigt med utbetalning av livränta förskottsvis utgiva

dyrtidstillägg därå enligt förordningen (4 §).

De bestämmelser i lag eller författning, som gälla beträffande ersättning,

varå dyrtidstillägg utgår enligt förordningen, skola i tillämpliga delar äga

motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägget (5 §).

De närmare föreskrifter som, utöver vad förordningen innehåller, finnas

erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstalten (6 §).

Förordningen, som trädde i kraft den 1 januari 1944, gällde ursprungligen

till och med den 31 december 1945, men har sedermera, senast genom

förordning den 28 mars 1947 (nr 108), givits fortsatt giltighet för tiden till

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

och med den 31 december 1948. Tidigare gällde förordningen den 19 december

1941 (nr 942) i samma ämne. Sistnämnda förordning, vilken hade

gällt från och med den 1 januari 1942, innehöll i stort sett enahanda regler

angående dyrtidskompensation. Den allmänna procentsatsen för dyrtidstillägg

utgjorde dock 15.

Enligt förordningen den 1!) maj 1944 (nr 237) angående dgrtidstillägg åt

vissa livråntetagare enligt förordningen den il juni 1918 (nr 375) angående

en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall,

m. m., skall i stort sett på enahanda sätt som enligt förutnämnda förordning

den 30 juni 1943 (nr 449) utgå dyrtidstillägg till den som äger rätt

till livränta på grund av försäkring enligt kungörelsen den 2 oktober 1908

(nr 100 s. 2) eller nyssnämnda förordning den 11 juni 1918 (nr 375). Livräntetagare,

som åtnjuter tillägg enligt kungörelsen den 30 april 1942

(nr 218) om höjning av vissa ersättningar enligt förordningen den 11 juni

1918 (nr 375), är berättigad till dyrtidstillägg jämväl å tillägget. Dyrtidstillägget

utgår å livränta eller livräntetillägg'' i anledning av olycksfall i

arbete, som inträffat före den 1 juli 1942, därest den skadades arbetsförmåga

är nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtidstillägget utgör 20 procent.

Jämväl denna förordning angående dyrtidstillägg gäller — sedan dess

giltighetstid förlängts, senast genom förordning den 28 mars 1947 (nr 109)

— till och med den 31 december 1948.

På förslag av Kungl. Maj :t — senast i propositionen nr 44/1947 — har

riksdagen vidare medgivit, att Kungl. Maj :t åt personer, som i anledning av

olycksfall eller sjukdom, som inträffat efter 1941 års ingång, vore berättigade

till sjukpenning eller livränta enligt förordningen om olycksfalls- och

yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare in. fl. eller förordningen om

olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar in. fl., finge för tiden

till och med den 31 december 1948 bevilja sådan dyrtidskompensation, att

beloppen av nämnda förmåner uppginge till vad som skulle hava utgått,

därest den i förordningarna fastställda maximigränsen för inkomst —

1 764 kronor — höjts med 40 procent. I brev till statskontoret, senast den

28 mars 1947, har Kungl. Maj :t förordnat, att dyrtidskompensation i enlighet

med vad sålunda angivits skulle utgå.

Departementschefen.

Procentsatserna för de dyrtidstillägg å livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen

med flera författningar, varom här är fråga, ha i princip avpassats

så, att livräntan jämte dyrtidstillägget i slort sett skall utgå med

samma belopp, som tillkommer ny livråntetagare, vilken erhållit lönekompensation

för inträdda prisstegringar. Då de stora arbetstagargrupperna

enligt det s. k. ramavtalet erhöllo kompensation för ungefär halva levnads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

kostnadsstegringen och då denna vid tillkomsten av dyrtidstilläggsförordningen

den 30 juni 1943 (nr 449) utgjorde något över 40 procent — socialstyrelsens

levnadskostnadsindex med 1935 som basår hade från tidpunkten

närmast före världskrigets utbrott stigit från 108 till 153 — bestämdes den

allmänna procentsatsen för dyrtidstiilägg i sistnämnda förordning till 20.

Den högre dyrtidskompensationen å vissa ersättningar enligt 1909 och 1927

års militärersättningsförordningar samt 1946 års förordning angående höjning

av ersättningar enligt förstnämnda förordning är betingad av särskilda

omständigheter.

Socialstyrelsens levnadskostnadsindex med 1935 som basår hade i december

1947 stigit till 169 men visar för mars 1948 en nedgång till 164. Nedgången

beror dock väsentligen på skattereformen och tillkomsten av de

allmänna barnbidragen. En motsvarande index, vari varken skatter eller

sociala förmåner ingå, uppvisar en stegring från december 1947 till mars

1948 med fem enheter eller från 158 till 163. Beträffande de stora arbetstagargruppernas

kompensation för levnadskostnadsökningen skedde från

och med den 1 maj 1947 den ändringen, att procenttalet för dyrtidskompensationen

genom nytt ramavtal höjdes från 20,7 till 25,7. De senaste årens

avtalsuppgörelser ha i övrigt medfört vissa löneförbättringar. I och för sig

kunde nu angivna förhållanden anses innebära anledning att överväga en

förbättring av dyrtidstilläggen å här ifrågavarande ersättningar. Emellertid

framgår av en av socialvårdskommittén gjord utredning med förslag

till ändringar i olycksfallsförsäkringslagen m. in., att kommittén inom kort

kommer att upptaga till behandling frågan om ändrade grunder för dyrtidstilläggens

beräkning. Kommittén har föreslagit, att gällande bestämmelser

i ämnet skola tills vidare givas fortsatt giltighet under ytterligare

ett år. Några erinringar mot kommitténs förslag i denna del ha icke framställts

i remissyttrandena och jag finner mig kunna ansluta mig till förslaget.

Genom de under åren 1941 och 1946 vidtagna ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen

ha betydande höjningar av ersättningarnas maximibelopp

kommit till stånd, och ytterligare höjningar ha föreslagits i en denna dag

beslutad proposition. Under förarbetena till 1946 års ändring väcktes fråga

om möjligheten att åstadkomma skälig kompensation åt livräntetagare,

vilka till följd av tidigare maximeringsregler eller eljest oförmånligare érsättningsgrunder

kommit i avsevärt sämre ställning än de vid tillämpning

av de höjda maximibeloppen skolat intaga. Vid anmälan i statsrådet av

ärendet framhöll jag, att detta spörsmål lämpligen borde bli föremål för

övervägande vid socialvårdskommitténs fortsatta utredning rörande revision

av olycksfallsförsäkringslagstiftningen, vilket enligt vad jag inhämtat

även kommer att bli fallet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ts proposition nr 237.

På grund av det anförda förordar jag — i enlighet med vad jag jämväl

förutsatt vid anmälan till årets statsverksproposition av frågor om anslag

för bl. a. vissa av de här ifrågavarande dyrtidstilläggen — att de i det föregående

omnämnda förordningarna den 30 juni 1943 (nr 449) och den 19

maj 1944 (nr 237) gives förlängd giltighet i oförändrad form under ytterligare

ett år eller till och med den 31 december 1949.

Liksom tidigare torde böra begäras riksdagens medgivande för Kungl.

Maj :t att åt personer, som i anledning av olycksfall eller sjukdom, som inträffat

efter 1941 års ingång, äro berättigade till sjukpenning eller livränta

enligt någon av förordningarna om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl. eller åt fångar m. fl., för tiden den 1 januari—den

31 december 1949 bevilja sådan dyrtidskompensation, att beloppen av

nämnda förmåner uppgå till vad som skulle hava utgått, därest den i förordningarna

fastställda maximigränsen för inkomst — 1 764 kronor —

höjts med 40 procent.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag

till

1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den

30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare

enligt lagen om försäkring för olycksfall i

arbete, in. m., samt

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den

19 maj 1944 (nr 237) angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare

enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)

angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot

skada till följd av olycksfall, m. in.;

dels ock medgiva att Kungl. Maj :t åt personer, som i anledning

av olycksfall eller sjukdom, som inträffat efter 1941

års ingång, äro berättigade till sjukpenning eller livränta

enligt förordningen om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl. eller förordningen om

olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar in. fl.,

må för tiden från och med den 1 januari till och med den

31 december 1949 bevilja sådan dyrtidskompensation, att

beloppen av nämnda förmåner uppgå till vad som skulle

hava utgått, därest den i förordningarna fastställda maximigränsen

för inkomst — 1 764 kronor — höjts med 40

procent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948

816644

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:386 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående dyrtidskompensation åt personer, vilka i anledning av olycksfall eller sjukdom, som a1 i texten
  2. Rskr. 1948:341 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 s. 15 i texten
  3. SU 1948:197 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställningar om vissa anslag till ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. s. 12 i texten
  4. SU 1948:199 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående dyrtidskompensation åt personer, vilka i anledning av olycksfall eller sjukdom, som inträffat efte s. 15 i texten
  5. 2LU 1948:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 19^3 s. 18 i texten