Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m

1948-04-23 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:241, Angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

1

Nr 241.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m.;

given Stockholms slott den 23 april 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen förordas en höjning av värdegränsen för Kungl. Maj :ts

befogenhet att försälja kronans fasta egendom från nuvarande 25 000 kronor

till 40 000 kronor. Denna befogenhet, vilken för närvarande kan delegeras

till central förvaltningsmyndighet beträffande all statlig jord till värde

av högst 20 000 kronor, föreslås kunna överlåtas jämväl till länsstyrelserna

beträffande allmänna arvsfondens fastigheter till värde av högst 10 000

kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 241.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 23 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter förslag till bemgndigande

att försälja viss kronan tillhörig fast egendom och anför därvid

följande.

I anledning av proposition nr 52 medgav 1947 års riksdag (jordbruksutsk.

uti. nr 12, r. skr. nr 73), att Kungl. Maj :t finge under budgetåret 1947/48

utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning av

kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen uppginge

till högst 25 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke vore åsatt, det

vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppginge till högst nämnda

belopp. Kungl. Maj :t ägde därvid att i huvudsaklig överensstämmelse med

av mig vid anmälan av propositionen angivna riktlinjer föreskriva de former

och villkor, under vilka försäljningarna skulle äga rum. Där så funnes

lämpligt, skulle Kungl. Maj :t ha befogenhet att åt central förvaltningsmyndighet

överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom, vars

taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstege 20 000 kronor.

Vidare förklarade riksdagen, att vad sålunda medgivits rörande försäljning

av kronan tillhörig fast egendom skulle gälla jämväl beträffande

byte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom

beträffande avstående utan ersättning av kronomark, som kunde erfordras

till järnväg eller allmän väg. Rätten att besluta om dylikt avstående

finge dock av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet

endast i avseende å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller

2 000 kronors värde.

Genom cirkulär till statsmyndigheterna den 28 mars 1947 (nr 120) har

Kungl. Maj :t till kännedom meddelat vad riksdagen sålunda beslutat. I

cirkuläret föreskrev Kungl. Maj :t, att där försäljning av fastigheter för bostadsbyggnadsändainål,

om sådan försäljning skulle ske i vanlig ordning,

kunde antagas komma i strid med principerna för den statliga bostadspolitiken,

frågan om formerna för försäljning skulle underställas Kungl.

Maj :ts prövning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

3

Befogenheten att, med viss begränsning beträffande egendomens värde,

åt central förvaltningsmyndighet överlämna försäljningsrätten har Kungl.

Maj :t tagit i anspråk genom försäljningsbemyndiganden för telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Genom beslut den 28 mars 1947 har Kungl. Maj :t bemyndigat

nämnda myndigheter alt under budgetåret 1947/48 försälja eller byta

under deras förvaltning stående fastigheter, vilkas taxerings- eller uppskattningsvärden

icke överstege 20 000 kronor. Kungl. Maj :t har för dessa bem3rndiganden

meddelat samma föreskrifter rörande sättet och villkoren

för försäljningarna, som gällde under nästföregående budgetår (se prop.

nr 52/1947), innebärande bl. a. skyldighet för myndigheterna att underställa

Kungl. Maj :ts prövning frågan om formerna för försäljning i sådana

fall, då en försäljning i vanlig ordning kunde antagas komma i strid

med principerna för den statliga bostadspolitiken.

Genom sistnämnda bestämmelse och motsvarande föreskrift i förutberörda

cirkulär avsågs att tillgodose behovet av en provisorisk reglering

av den i propositionen nr 198/1946 berörda frågan om en samordning mellan

prissättningen vid de statliga fastighetsförsäljningarna och de tomtpriser,

som av byggnadslånebyrån läggas till grund vid beviljandet av subventionslån

för bostadsbyggandei. Jag framhöll vid anmälan av nämnda proposition

såsom givet, att staten icke borde driva en försälj ningspolitik, som

motverkade eller försvårade den socialt motiverade bostadsförsörjningspolitiken.

Frågan om på vad sätt och i vilka former en anpassning skulle

kunna komma till stånd vid försäljning av olika slag av kronojord och av

kyrklig jord ansåg jag emellertid vara relativt komplicerad och icke kunna

lösas utan närmare utredning. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning

förordade jag, att riksdagens bemyndigande skulle utverkas åt

Kungl. Maj:t att vid försäljning av fastigheter för bostadsbyggnadsändamål

göra avsteg, där så funnes av angivna skäl påkallat och garantier funnes

för att det lägre försäljningspriset icke föranledde enskild spekulationsvinst,

från den allmänna regeln, att priserna skulle ur affärssynpunkt

vara så fördelaktiga för staten som möjligt. Riksdagen lämnade det begärda

bemyndigandet.

Jag övergår härefter att anmäla vissa förslag, som den 29 november 1947

framlagts i en promemoria av den med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 6 juni 1947 tillkallade decentraliseringsutredningen1 rörande försäljning

av statlig eller kyrklig jord. I promemorian, som upptager förslag

i fyra olika hänseenden, behandlar utredningen först frågan om Kungl.

Maj:ts befogenhet att försälja statlig jord i allmänhet.

Utredningen har till en början erinrat om att formerna för det enligt

1 Ordförande landshövdingen Th. Bergquist samt ledamöter, ledamoten av riksdagens första

kammare, professorn N. Herlitz, direktören i landskommunernas förbund S. Larsson, statssekreteraren

1. Lindell, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren Hj. R. Nilson, landssekreteraren

N. O. Åkesson, ledamoten av riksdagens första kammare, direktören i tjänstemännens

centralorganisation V. Aman och statskommissarien B. E. Johnsson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

§ 77 regeringsformen erforderliga samtycket av riksdagen till avhändelser

av fast egendom icke vore angivna i grundlagen och att de vid tillämpningen

visat mycket stora olikheter. Sedan riksdagen i skrivelse nr 198/1939

framhållit behovet av enhetligare normer beträffande avyttringar av statens

jordegendom utan inhämtande i varje särskilt fall av riksdagens medgivande,

föreslog Kungl. Maj :t i proposition nr 241/1942 riksdagen att

medgiva, att Kungl. Maj :t finge under budgetåret 1942/43 utan riksdagens

samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning av kronan tillhörig

fast egendom, såframt taxerings- eller uppskattningsvärdet å egendomen

uppginge till högst 40 000 kronor, med rätt för Kungl. Maj :t att, där så

funnes lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet överlämna beslutanderätten

rörande försäljning av egendom, vars taxerings- eller uppskaltningsvärde

icke överstege 20 000 kronor. I utlåtande (nr 55) i anledning av propositionen

fann jordbruksutskottet, att det vore synnerligen angeläget, att

det föreslagna bemyndigandet icke gjordes så vidsträckt att riksdagen därigenom

i mera avsevärd omfattning avhände sig sin rätt att från fall till

fall pröva ärenden rörande försäljning av kronans fasta egendom. Utskottet

föreslog därför, att bemyndigandet begränsades till egendom med ett

taxeringsvärde av högst 25 000 kronor eller, därest särskilt taxeringsvärde

icke vore åsatt, till egendom med ett uppskattat saluvärde, som uppginge

till högst nämnda belopp. Riksdagen beslöt (r. skr. nr 388) i överensstämmelse

med vad utskottet föreslagit.

Kungl. Maj :t har sedermera årligen inhämtat förnyat bemyndigande av

riksdagen att försälja kronans fasta egendom i huvudsaklig överensstämmelse

med de av 1942 års riksdag godtagna grunderna.

Ur en promemoria, som upprättats inom kommunikationsdepartementet

i anledning av en cirkulärskrivelse från statsrådet Danielson till samtliga

departementschefer angående åtgärder till förenkling av förvaltningsförfarandet,

citerar utredningen bl. a. följande.

Under de senaste åren ha ett icke obetydligt antal framställningar från

kommunikationsverken angående försäljningar och byten av fastigheter

måst underställas riksdagen, trots de allmänna och speciella medgivanden,

som riksdagen lämnat Kungl. Maj it beträffande överlåtelse a\ kronans fastigheter

(under åren 1944—47 28 ärenden, därav 5 avtal om markbyte).

Den tidsutdräkt och de övriga olägenheter, som föranledas av nuvarande

snäva bestämmelser, har i praktiken visat sig vara så stora, att det kan

ifrågasättas om icke Kungl. Maj :t borde hos riksdagen utverka vidstracktare

medgivanden. Några av det nuvarande systemets nackdelai toide böra

framhållas här. „ ...

Även om ett försäljningsärende uppkommer under pågående riksdag,

torde man ändå få räkna med att utarbetandet och tryckningen av propositionen,

behandlingen i riksdagen samt expedieringen av riksdagsskrivelsen

hos Kungl. Maj :t kräver en tid av minst en månad. Om försäljningsfrågan

uppkommer under annan tid av året, maste riksdagspeiioden avvaktas

Under de år, då riksdagen har varit samlad till höstsession, har

departementet ansett sig böra framlägga propositioner om fastighetsforsäliningar

på grund av ärendenas brådskande beskaffenhet. Da frågor om

fastighetsförsäljningar uppkommit omkring eller omedelbart efter den 12

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 241.

5

mars har departementet i vissa fall ansett sig böra framlägga förslag efter

propositionstidens utgång. I vissa fall skulle framställningarna dock ha inkommit

så sent, att departementet under hand meddelat vederbörande verk

att det icke borde ifrågakomma att proposition förelädes riksdagen.

Tidsspillan kommer uppenbart att bli ännu större, om riksdagen återigen

kommer att vara samlad endast under första hälften av året. Vidare

torde man få räkna med att antalet försäljningsärenden, som skola underställas

riksdagen, komma att ökas i och med att försäljningspriserna

på grund av penningvärdets fall komma att stiga. I den mån en till försäljning

avsedd fastighet är åsatt taxeringsvärde, är detta visserligen avgörande

för försäljningsformen, men sedan nuvarande bestämmelser kommo

till, ha ju taxeringsvärdena höjts över lag och ytterligare höjningar torde

vara att emotse. Vad åter angår de fall, då försäljningsobjektet saknar taxeringsvärde,

och ett uppskattat värde skall bli avgörande för gränsdragningen,

så torde uppskattningsvärdet i regel sammanfalla med den av vederbörande

verk betingade köpeskillingen.

Det torde också böra erinras om de kostnader för arbetskraft och tryckning,

som riksdagsbehandlingen av en fråga för med sig.

Även ur andra synpunkter kan det ifrågasättas, om icke värdegränsen

bör höjas. Kronans fasta egendom har icke längre samma betydelse för

statens ekonomi som tidigare. Beträffande försäljning av lös egendom har

Kungl. Maj :t mycket vittgående befogenheter, vilka befogenheter i viss utsträckning

ha delegerats till underlydande verk. Det kan också erinras om

att affärsverken äga inköpa fastigheter i den mån köpeskillingen understiger

100 000 kronor.

Kommunikationsdepartementet vill med hänvisning till det nu anförda

förorda att Kungl. Maj:t begär riksdagens bemyndigande att försälja fast

egendom, då taxerings- eller uppskattningsvärdet uppgår till högst 100 000

kronor. Motsvarande bör gälla i fråga om markbyten. Departementet har

härvid utgått från att Kungl. Maj :t alltid skall vara oförhindrad att avstå

kronans fasta egendom i fall, då skyldighet härtill föreligger enligt byggnadslagen

eller annan författning.

För egen del har utredningen framhållit att, ehuru frågan om en höjning

av värdegränsen för det av riksdagen Kungl. Maj :t årligen lämnade försäljningsbemyndigandet

icke kunde sägas utgöra en decentraliseringsfråga i

egentlig mening, utredningen funnit anledning upptaga densamma på grund

av dess nära samband med frågan om förvaltningsmyndigheternas befogenheter

att försälja fast egendom, vilken senare fråga syntes böra omprövas

ur decentraliseringssynpunkt. Beträffande höjningen av den för Kungl.

Maj :ts vidkommande hittills tillämpade värdegränsen finge mot varandra

vägas de skäl, som talade för och emot en ökning av Kungl. Maj :ts ifrågavarande

befogenhet. Utredningen anför härom följande.

Vad därvid till en början angår skälen för ökad decentralisering av fastighetsförsäljningsärendena,

framgår av vad som anförts i den inom kommunikationsdepartementet

upprättade promemorian, att stora praktiska

fördelar skulle vinnas genom en sådan åtgärd. Utredningen vill därutöver

endast framhålla, att även om riksdagens samtycke till etl av Kungl. Maj :t

— under förbehåll av riksdagens godkännande — träffat preliminärt försäljningsavtal

med stor sannolikhet kan påräknas, redan tidsutdräkten för

köparens definitiva förvärv är eu omständighet, som kan förutsättas stundom

medföra eu ekonomisk förlust för staten-säljaren vid prissättningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Ma\:ts proposition nr 241.

Mot de angivna praktiska och ekonomiska skälen för ökade befogenheter

för Kungl. Maj :t att försälja kronan tillhörig fast egendom gäller att väga

de skäl, som tala för att riksdagen bör i det enskilda fallet tillämpa sin

grundlagsenliga rätt att pröva försäljningsfrågor. Denna prövningsrätt torde

bero på två skilda förhållanden. Historiskt sett torde grunden till prövningsrättens

grundlagsfästande främst hava varit att giva riksdagen möjlighet

att förhindra Konungen att genom försäljning eller i synnerhet gåva

av räntabla kronoegendomar minska statens inkomster och därigenom ställa

ökade krav å bevillningar. Denna grund torde numera huvudsakligen hava

teoretisk betydelse. Den andra anledningen till riksdagens prövning av de

enskilda fastighetsförsäljningarna torde vara, att riksdagen därigenom beredes

tillfälle att pröva prissättningen samt lämpligheten av att försäljningen

över huvud taget äger rum. Vad därvid beträffar prissättningen torde

emellertid praktiska svårigheter i regel föreligga för riksdagen att erhålla

tillräckligt material för att hava grund till att i efterhand rygga ett av

Kungl. Maj :t träffat villkorligt försäljningsavtal. Det torde därför kunna

antagas, att det väsentliga skälet för riksdagens detalj prövning av fastighetsförsäljningarna

grundar sig på riksdagens intresse av att taga del i den

praktiska statliga jordpolitiken i allmänhet.

Om man med utgångspunkt från vad nu anförts summerar läget så, att

frågan om ökad decentralisering av fastighetsförsäljningsärendena ytterst

beror av ett vägande mellan å ena sidan de praktiska och ekonomiska synpunkterna

och å andra sidan riksdagens intresse av att taga aktiv del i den

statliga jordpolitiken, uppkommer frågan om icke detta senare intresse kan

tillgodoses på annat sätt än genom underställning av de enskilda ärendena.

Därvid torde främst ifrågakomma, att Kungl. Maj :t vid utverkandet av de

årliga försäljningsbemyndigandena icke blott som hittills lämnar vederbörande

utskott i riksdagen tillgång till förteckningar över de med stöd av

senast lämnat bemyndigande verkställda försäljningarna, utan även, i den

mån anledning därtill anses föreligga, utverkar riksdagens godkännande

av de allmänna riktlinjer efter vilka försäljningsverksamheten skall bedrivas

med stöd av det begärda bemyndigandet.

Med det nu sagda har utredningen icke velat förorda ett totalt slopande

av värdegränsen i de årliga försälj ningsbemyndigandena utan endast en

höjning av densamma så att till riksdagens prövning skulle hänskjutas blott

sådana enskilda försäljningsfrågor, som kunna anses vara av den storleksordning,

att de var för sig äro av väsentlig betydelse i den allmänna jordpolitiken.

Vad angår värdegränsens bestämmande ur denna synpunkt anser

sig utredningen vilja förorda den av kommunikationsdepartementet föreslagna,

100 000 kronor.

Utredningens förslag innebär i denna del sålunda, att Kungl. Maj :t skulle

hos riksdagen hemställa om bemyndigande att utan riksdagens prövning

av det enskilda ärendet få — med följande av vissa allmänna riktlinjer —

försälja kronan tillhörig fast egendom med ett taxerat eller uppskattat värde

av högst 100 000 kronor.

Utredningen övergår härefter till att behandla Kungl. Maj:ts befogenhet

att till statlig förvaltningsmyndighet delegera rätten att besluta om försäljning

av kronan tillhörig fast egendom.

Utredningen påpekar inledningsvis att, såsom angivits vid redogörelsen

för Kungl. Maj ds förslag till 1942 års riksdag angående en enhetlig regle
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

7

ring av försäljningar av kronomark, detta förslag även omfattade rätt för

Kungl. Maj :t att, där så funnes lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet

överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom, vars taxeringseller

uppskattningsvärde icke överstege 20 000 kronor. Utredningen fortsätter

härom.

I detta avseende uttalade föredragande departementschefen vid anmälan

av frågan om förslagets avlåtande till riksdagen, att en lägre värdegräns

än den i försäljningsmedgivandet för Kungl. Maj :t angivna borde gälla i

fråga om Kungl. Maj :ts delegationsrätt. Frågor om försäljning av större

fastigheter med stöd av riksdagens ifrågavarande försäljningsmedgivande

förutsattes sålunda alltid komma under Kungl. Maj :ts prövning. Delegerandet

av försäljningsrätten inom denna ram finge av Kungl. Maj :t närmare

prövas i anslutning till framställningar från vederbörande verk. Som

en allmän riktlinje syntes härvid höra gälla, att i första hand borde ifrågakomma

att åt styrelserna för kommunikationsverken överlämna beslutanderätten

rörande dem underställd egendom, särskilt i fall där tidigare förelegat

stor frihet för ett verk. Lämpligheten av att delegera försäljningsrätten

åt olika centrala förvaltningsmyndigheter finge bedömas från fall till

fall. En viss försiktighet borde iakttagas, därest försäljningsbefogenhet

ifrågasattes för myndighet, som icke tidigare i större omfattning slutligt

handlagt eller berett dylika ärenden eller för vilken det eljest kunde möta

svårigheter att på ett tillfredsställande sätt handlägga sådana.

Kungl. Maj :ts förslag och departementschefens anförande i detta avseende

föranledde icke jordbruksutskottet till annat uttalande, än en erinran

om att något bemyndigande att utan riksdagens hörande i det särskilda

fallet avyttra egendom tidigare icke meddelats beträffande egendom under

generalpoststyrelsens, telegrafstyrelsens och järnvägsstyrelsens förvaltning

ävensom att i fråga om egendom under vattenfallsstyrelsens förvaltning de

med stöd av tidigare lämnade bemyndiganden företagna försäljningarna

merendels avsett mindre fastigheter.

Som sin egen mening har utredningen uttalat, att de synpunkter, som utredningen

tidigare anfört beträffande frågan om värdegränsen för Kungl.

Maj :ts befogenhet att försälja kronans fasta egendom, i motsvarande mån

gjorde sig gällande beträffande förhållandet mellan Kungl. Maj :t och vederbörande

förvaltningsmyndighet. Utredningen har därför förordat, att

värdegränsen för de affärsdrivande verkens rätt att utan Kungl. Maj :ts

prövning självständigt besluta om fastighetsförsäljningar avsevärt höjdes.

Var denna värdegräns skulle sättas borde enligt utredningen vara beroende

av Kungl. Maj :ts prövning särskilt för varje myndighet. Utredningen har

emellertid erinrat om att, då Kungl. Maj :t hos 1942 års riksdag begärde

försäljningsbemyndigande beträffande fastigheter under 40 000 kronors

värde, maximigränsen för de förvaltande myndigheternas befogenhet i detta

avseende samtidigt föreslogs till 20 000 kronors värde. Då denna proportion

mellan Kungl. Maj :ts och de förvaltande myndigheternas befogenhet

syntes väl avvägd, har utredningen ansett skäl tala för att vid en höjning

av värdegränsen för Kungl. Maj:ts del till 100 000 kronor maximigränsen

för de affärsdrivande verkens befogenheter samtidigt höjdes till 50 000

kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Vad angår frågan om lämpligheten av att Kungl. Maj :t delegerar beslutanderätten

i försäljningsfrågor även till andra myndigheter än de affärsdrivande

verken, är denna givetvis beroende av de speciella förhållandena i

varje särskilt fall. Utredningen har ej ansett sig hava anledning att närmare

ingå härpå.

En annan fråga i detta sammanhang är, huruvida värdegränsen för de

förvaltande myndigheternas fastighetsförsäljningar skall bestämmas av

riksdagen i samband med försäljningsbemyndigandet eller om Kungl. Maj:t

skall äga fritt pröva detta inom ramen för det Kungl. Maj :t lämnade bemyndigandet.

Enligt utredningens mening talade lämplighetsskäl för den

senare formen.

Såsom av det följande framgår, har utredningen ifrågasatt, att Kungl.

Maj :ts nuvarande befogenhet att delegera beslutanderätten i ifrågavarande

ärenden till central förvaltningsmyndighet åtminstone för visst fall borde

utvidgas till att även gälla lokal förvaltningsmyndighet. Även i detta avseende

borde enligt utredningen Kungl. Maj :t tillerkännas full handlingsfrihet

inom ramen för det Kungl. Maj :t av riksdagen givna bemyndigandet.

Utredningen har alltså förordat, dels att Kungl. Maj :t vid utverkandet

av de årliga försälj ningsbemyndigandena beträffande kronan tillhörig fast

egendom tillika hemställer om en allmän rätt att delegera befogenheten till

förvaltningsmyndighet, dels ock att frågan om delegering av försäljningsrätten

till de förvaltande myndigheterna upptages till omprövning.

I promemorians tredje avsnitt framlägger utredningen förslag rörande

försäljning av fast egendom, som tillfallit allmänna arvsfonden.

I 8 § lagen den 8 juni 1928 om allmänna arvsfonden föreskrives att beträffande

försäljning av fast egendom, som tillfallit fonden, skall gälla vad

med avseende å kronans fasta egendom i allmänhet är stadgat. Detta stadgande

har tolkats så att det av mig för ett budgetår i sänder föreslagna allmänna

försäljningsbemyndigandet jämväl omfattar sådan fast egendom

som tillfallit allmänna arvsfonden.

Med anledning av statsrådet Danielsons förenämnda cirkulärskrivelse till

departementscheferna rörande förenkling av förvaltningsförfarandet har

inom finansdepartementet upptagits frågan om rätt för länsstyrelse att i samråd

med kammaradvokatfiskalsämbetet lämna medgivande att utbjuda fastigheter,

som tillfallit allmänna arvsfonden, på auktion. Tillika har ifrågasatts

rätt för länsstyrelse att godkänna köpeanbud för dylika fastigheter

upp till 5 000 kronors värde.

Decentraliseringsutredningen har framhållit, att därest de av utfedningen

tidigare i promemorian framförda förslagen skulle beaktas, skulle den

utvidgade försäljnings- och delegationsrätten för Kungl. Maj :t beträffande

kronans fasta egendom givetvis även avse sådan fast egendom, som tillfallit

allmänna arvsfonden. Utredningen anför vidare.

Frågan om för sälj ningsbemyndigandets tillämpning å fast egendom, som

tillfallit allmänna arvsfonden, skulle med denna uppläggning främst bliva

en bedömning av den omfattning, i vilken Kungl. Maj :t kan finna anledning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

9

begagna delegeringsrätten. Därvid torde först få upptagas frågan till vilken

myndighet beslutanderätten i försälj ningsärendena bör delegeras. Inom finansdepartementet

har i detta avseende föreslagits länsstyrelse i samråd

med kammaradvokatfiskalsämbetet. Även utredningen anser länsstyrelserna

vara lämpliga organ för handhavandet av denna verksamhet, men vill ifrågasätta

erforderligheten av obligatoriskt samråd med kammaradvokatfiskalsämbetet.

Såsom företrädare för allmänna arvsfonden vid försäljningarna

torde kammarkollegiet i förevarande avseende, liksom beträffande försäljning

av fonden tillfallen lös egendom, främst ha att tillvarataga möjligheterna

att snarast och till bästa möjliga pris överföra värdet av egendomen

till kontanta medel, vilka kunna disponeras för de med fonden avsedda ändamålen.

Försäljningsverksamhet utgör emellertid icke någon normal ämbetsuppgift

för kollegiet. Länsstyrelserna åter torde genom sin nära kontakt

med förhållandena inom länen hava särskilda förutsättningar att bedöma

lämpligheten av en av gode mannen föreslagen försäljning av en arvsfonden

tillfallen fast egendom samt prissättningen. Avsevärda praktiska fördelar

skulle vinnas genom försäljningsrättens överflyttande till länsstyrelserna.

Vad därefter angår frågan om bestämmandet av den värdegräns, som bör

gälla i fråga om länsstyrelsernas behörighet att självständigt besluta om

försäljning av arvsfonden tillfallen fast egendom, är att märka, att de fastigheter,

varom nu är fråga, icke tidigare förvärvats av staten för visst

särskilt ändamål eller som led i den statliga jordpolitiken, utan kunna i

förevarande avseende likställas med arvsfonden tillfallen lös egendom.

Med hänsyn härtill anser utredningen anledning saknas att begränsa länsstyrelsernas

befogenhet i vidare mån än vad som gäller för de affärsdrivande

verken beträffande kronan tillhöriga fastigheter i allmänhet.

Under åberopande av vad utredningen sålunda anfört förordar utredningen,

att Kungl. Maj :t — under förutsättning att de av utredningen i

det föregående framförda förslagen vinna beaktande — bemyndigar länsstyrelserna

att självständigt besluta om försäljning av allmänna arvsfonden

tillfallen fast egendom till ett värde av högst 50 000 kronor.

Decentraliseringsutredningen har slutligen upptagit frågan om försäljning

av kyrklig jord. Bestämmelser härom finnas i lagen den 4 januari

1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall

samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt. Medgivande till sådan

försäljning prövas och avgöres av kammarkollegiet, såvitt ej på grund av

stadgande i annan lag eller enligt Konungens bestämmande ärendets avgörande

skall ankomma å Konungens omedelbara prövning. I kungörelsen

den 20 januari 1939 (nr 33) har meddelats tillämpningsföreskrifter till lagen

om försäljning av kyrklig jord. Därvid har föreskrivits att, där fråga är

om förvärv av kyrklig jord med större inägoareal än tio hektar eller större

sammanlagd areal än tjugu hektar eller med högre värde än 20 000 kronor,

kammarkollegiet skall, efter införskaffande av den särskilda utredning,

som kollegiet jämlikt föreskrifter i kungörelsen eller eljest prövar erforderlig,

med eget utlåtande hänskjuta ärendet till Kungl. Maj :ts avgörande.

Med anledning av statsrådet Danielsons förutnämnda cirkulärskrivelse

har inom ecklesiastikdepartementet, under åberopande av penningvärdets

fall, ifrågasatts cn höjning av kompetensgränsen för kammarkollegiets behörighet

att pröva och avgöra fråga om avhändelse av kyrklig jord.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition, nr 241.

Decentraliseringsutredningen har ansett att — då kammarkollegiet beträffande

kyrklig jord torde intaga samma centrala ställning som de af färsdrivande

verken beträffande fast egendom under deras förvaltning — värdegränsen

för kammarkollegiets rätt att självständigt sälja kyrklig jord

likaledes borde höjas till 50 000 kronor. En sådan höjning av värdegränsen

torde även motivera en ökning av den maximiareal, som angivits i förenämnda

kungörelse.

Beträffande tidpunkten för genomförandet av det av utredningen nu

framlagda förslaget har utredningen erinrat om att frågan om en förenkling

av formerna för försäljning av kyrklig jord vore föremål för utredning

av kammarkollegiet. Då genomförandet av ändringar i båda avseendena

krävde medverkan av såväl kyrkomötet som riksdagen samt det av utredningen

framförda förslaget icke torde vara av större praktisk betydelse,

har utredningen ansett att härmed kunde anstå, så att båda frågorna kunde

upptagas i ett sammanhang.

Över promemorian ha yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, kammarkollegiet, som jämväl

överlämnat ett från kammaradvokatfiskalsämbetet införskaffat yttrande,

statens byggnadslånebyrå, statskontoret, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län samt domkapitlen

i Linköping, Lund och Luleå.

Vad till en början angår den ifrågasatta höjningen av värdegränsen från

25 000 till 100 000 kronor ha flertalet myndigheter, som yttrat sig i denna

del av förslaget, tillstyrkt detsamma. Länsstyrelsen i Kalmar län har dock

framhållit, att även om stora praktiska fördelar skulle vinnas med förslaget,

man ej finge bortse från riksdagens berättigade intresse att taga aktiv

del i den praktiska statliga jordpolitiken. Statskontoret har, under hänvisning

till den ståndpunkt riksdagen tidigare intagit i frågan, ansett en höjning

av värdegränsen ej böra vidtagas. Frågan syntes f. ö. icke vara av så

stor betydelse ur arbetsbesparingssynpunkt eftersom blott ett fåtal fastighetsförsäljningar

underställts riksdagen de senaste fyra åren. Vattenfallsstyrelsen

har förutsatt, att någon ändring icke vore avsedd att genomföras

med avseende på Kungl. Maj :ts befogenhet att oberoende av värdet av mark

inom vissa industriområden vid Göta älv samt inom Skrällebergsområdet i

Trollhättan besluta om försäljning av mark inom dessa områden. Även

kammarkollegiet har utgått ifrån att i detta sammanhang ej gjordes någon

ändring i de särskilda bestämmelser om försäljning, som gällde beträffande

vissa slag av under kollegiets inseende stående fast egendom, såsom under

åborätt upplåtna kronohemman och lägenheter in. in.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

11

Beträffande den i promemorians andra avsnitt upptagna frågan om Kungl.

Maj :ts befogenhet att till statlig förvaltningsmyndighet delegera försäljningsrätten

ha samtliga remissmyndigheter, som yttrat sig härom, i princip

godtagit förslaget. Statskontoret har dock föreslagit, att den nuvarande

värdegränsen bibehålies. Länsstyrelsen i Uppsala län har gjort gällande, att

delegationsrätten borde utvidgas att omfatta fastigheter intill ett värde av

100 000 kronor. Slutligen har statens byggnadslänebyrå framhållit, att

markutredningen — som av chefen för justitiedepartementet tillkallats för

att verkställa utredning av frågan om utformningen av en rationell markpolitik,

såvitt angår jordens användning för annat ändamål än jordbruk

eller skogsbruk — inom kort komme att framlägga ett betänkande, vari

uppmärksamhet även ägnades frågan om samordningen av statens markförsäljnings-

och bostadspolitik. Byggnadslånebyrån har förutsatt, att decentraliseringsutredningens

nu förevarande förslag komme att avgöras med

beaktande av innehållet i detta betänkande.

Decentraliseringsutredningens förslag att försäljningsrätten beträffande

allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter med värde av högst 50 000 kronor

skulle delegeras till länsstyrelserna har accepterats av samtliga myndigheter,

som uttalat sig härom, utom en. Länsstyrelsen i Uppsala län har nämligen

— liksom under nästföregående avsnitt — gått längre än utredningen och

föreslagit, att värdegränsen i nu förevarande fall sattes till 100 000 kronor.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län har ansett den föreslagna värdegränsen,

50 000 kronor, väl låg men med hänsyn till önskvärdheten av lika

regler för delegation av försäljningsrätt till förvaltningsmyndighet ej velat

motsätta sig förslaget om den lägre värdegränsen. Statskontoret har tillstyrkt

en delegation av beslutanderätten till länsstyrelserna inom ramen

för det nuvarande försäljningsmedgivandet, d. v. s. beträffande fastigheter

med taxerings- eller uppskattningsvärde av högst 25 000 kronor.

Flertalet myndigheter har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget

att länsstyrelserna skulle självständigt, d. v. s. utan obligatoriskt samråd

med kammaradvokatfiskalsämbetet, handha ifrågavarande försäljningar.

För en motsatt åsikt ha kammarkollegiet och länsstyrelsen i Örebro län uttalat

sig. Länsstyrelserna i Kalmar och Värmlands län ha förutsatt, att länsstyrelserna

i mera tveksamma fall respektive därest omständigheterna så

påkallade inhämtade kammaradvokatfiskalsämbetets yttrande. Vidare har

länsstyrelsen i Kristianstads län angivit vissa fall där ett samråd med kammaradvokatf

iskal sämbetet eller ett underställande hos Kungl. Maj :t alltjämt

borde ske.

Kammarkollegiet har i denna fråga anfört bl. a. följande.

Utredningen har utgått från att det är kollegiet, som företräder arvsfonden.

Så är emellertid icke förhållandet. Fondens intressen bevakas enligt

arvsfondslagen icke av kollegiet utan självständigt av kammaradvokatfiskalsämbetet.

I frågor om försäljning av fondens fasta egendom inhämtar

också Kungl. Maj :t regelmässigt yttrande av ämbetet, som föreslår villkoren

för försäljning. Skulle försäljningsärendena delegeras till länsstyrelser
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

na, bör därför samråd med kammaradvokatfiskalsämbetet i ärendena alltid

förekomma.

Decentraliseringsutredningen har vidare såsom skäl för att delegera försälj

ningsärendena till länsstyrelserna och ej till kollegiet uppgivit, att försälj

ningsverksamhet »icke» skulle utgöra »någon normal ämbetsuppgift

för kollegiet». Detta uttalande är oriktigt. Det förhåller sig så, att kollegiet

bedriver en försälj ningsverksamhet i fråga om fastigheter av mycket stor

omfattning. Å kollegiets tredje byrå behandlas sålunda årligen över 1 000

försäljningsärenden rörande kyrklig jord. Vidare må erinras, att kollegiets

yttrande brukar inhämtas i ärenden rörande försäljning av annan jord än

ecklesiastik sådan (donationsjord, universitetsjord in. in.). Kollegiet torde

därför ha en erfarenhet i fastighetsförsäljningsfrågor, som helt visst icke

är mindre än länsstyrelsernas.

Det kan sålunda väl ifrågasättas, huruvida delegeringen bör ske till kollegiet

eller till länsstyrelserna. För det första alternativet kan åberopas, att

större enhetlighet i ärendenas behandling skulle vinnas och att ett samråd

med kammaradvokatfiskalsämbetet skulle kunna ske på ett mera omedelbart

och vigt sätt. För det andra alternativet åter kan anföras, att länsstyrelserna,

vilkas yttranden alltid inhämtas i frågor om försäljning av

fonden tillfallen fastighet, hittills haft att ombesörja auktionerna för försäljningen

— i ojämförligt största antalet fall sker försäljningen å offentlig

auktion — och utfärdat köpehandlingarna samt att länsstyrelserna besitta

en värdefull lokalkännedom beträffande fastighetsvärden m. in. ävensom

att genom en delegering till länsstyrelserna förfarandet måhända

skulle bliva något snabbare.

Vad slutligen angår försäljning av kyrklig jord har kammarkollegiet

ansett att några befogade invändningar ej kunde göras mot den ifrågasatta

delegeringen av beslutanderätten till kollegiet beträffande ecklesiastika fastigheter

med ett värde av högst 50 000 kronor. Maximum för fastighetens

storlek kunde enligt kollegiet bestämmas till en inägoareal av högst 20

hektar och en sammanlagd areal av högst 50 hektar. En ändring av

kompetensgränsen borde, med hänsyn till vad som härom anförts i

propositionen nr 166/1938 om ändring av försäljningslagen, icke företagas

utan riksdagens medgivande. Däremot talade enligt kollegiet flera

skäl för att ändringen kunde vidtagas utan kyrkomötets hörande.

Om så vore fallet syntes knappast finnas anledning att — såsom

decentraliseringsutredningen föreslagit — med hänsyn till den kollegiet

anbefallda utredningen av frågan om förenkling av formerna för försäljning

av kyrklig jord uppskjuta nu förevarande fråga om ärendenas decentralisering.

Domkapitlen i Linköping och Lund ha lämnat förslaget utan erinran.

Däremot har domkapitlet i Luleå ansett, att en decentralisering av ifrågavarande

ärenden till kammarkollegiet knappast vore ägnad att påtagligt

undanröja de svåra olägenheter, som i form av omständlighet och onödig

tidsutdräkt vidlådde nuvarande försäljningsförfarande, samt föreslagit en

överflyttning av kammarkollegiets befogenheter i ifrågavarande avseenden

till stiftsnämnderna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 241.

13

I markutredningens av byggnadslånebyrån förut omförmälda betänkande

med förslag till vissa ändringar i expropriationslagstiftningen (SOU 1948:

4), som den 9 december 1947 överlämnats till chefen för justitiedepartementet,

har markutredningen erinrat om att enligt meddelade direktiv utredningen

avsåge att upptaga till prövning frågan om inrättande av ett

centralt statligt organ, som hade att åvägabringa en samordning av alla

myndigheters och institutioners handläggning av markfrågor. I avvaktan

på att denna fråga löstes, borde uppdragas åt något befintligt statligt organ

att verkställa värdering av all till försäljning för tätbebyggelse ifrågasatt

statlig och ecklesiastik jord. Ett sådant uppdrag borde enligt markutredningen

lämpligen lämnas åt byggnadslånebyrån.

I utlåtande över berörda betänkande bar statens bgggnadslånebyrå anfört

bl. a. följande.

Byggnadslånebyrån håller för närvarande en viss administration för

handläggning av markfrågor. Arbetsuppgifterna omfatta dels bedömande

av tomtkostnader vid långivning och i samband därmed en rådgivande

verksamhet till tjänst för såväl kommuner som enskilda, dels avgivande

av utlåtanden i vissa statliga och kyrkliga försäljningsärenden, därvid även

värderingar i betydande omfattning verkställas.

Med hänsyn härtill och då det ur bostadspolitisk synpunkt är angeläget,

att en samordning även framdeles kommer till stånd mellan prissättningen

vid statliga markförsäljningar och de tomtpriser, som av byrån tillämpas

vid den statliga belåningen, synes det lämpligt, att ifrågavarande värderingsverksamhet,

såsom markutredningen föreslagit, tills vidare förlägges

till det centrala bostadspolitiska organet. Den förvaltande myndigheten

bör enligt byråns mening endast äga att antingen fatta beslut i enlighet med

den värderande myndighetens förslag eller i fall av avvikande mening hänskjuta

ärendet till Kungl. Maj :t för avgörande.

På sätt vid utverkande av försäljningsbemyndigandet har förutsatts

skall riksdagen årligen erhålla en redogörelse för de försäljningar, som

med stöd av bemyndigandet verkställts under närmast föregående kalenderår.

I sådant syfte ha upprättats sammanställningar departementsvis

över de under kalenderåret 1947 försålda fastigheterna. Dessa sammanställningar

torde få överlämnas till vederbörande riksdagsutskott.

Departementschefen. Det av 1947 års riksdag lämnade generella medgivandet

för Kungl. Maj :t att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall

besluta om försäljning in. in. av kronan tillhörig fast egendom avsåg budgetåret

1947/48. Nytt bemyndigande, gällande för nästa budgetår, bör nu

utverkas.

Såsom av det tidigare anförda framgår äger Kungl. Maj :t under innevarande

budgetår utan riksdagens hörande i varje särskilt fall besluta om

försäljning av kronans fasta egendom, såframt taxeringsvärdet på egendomen

uppgår till högst 25 000 kronor, eller, där taxeringsvärdet icke är

åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppgår till högst

nämnda belopp.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

En höjning av nuvarande värdegräns torde, såsom decentraliseringsutredningen

framhållit, ur flera synpunkter innebära fördelar. En sådan höjning

synes även vara motiverad genom de numera höjda taxeringsvärdena. Med

hänsyn till riksdagens tidigare ställningstagande i ämnet är jag dock icke

beredd att tillstyrka, att nämnda värdegräns sättes högre än 40 000 kronor.

Liksom tidigare bör bemyndigandet gälla jämväl beträffande byte samt

upplåtelse under åborätt och tomträtt av fast egendom ävensom beträffande

avstående utan ersättning av kronomark, som erfordras till järnväg eller

allmän väg.

Kungl. Maj :t bör givetvis även i fortsättningen för varje år lämna vederbörande

utskott i riksdagen tillgång till förteckningar över de med stöd av

dylikt bemyndigande verkställda försäljningarna.

Då jag icke ansett mig böra förorda högre belopp än 40 000 kronor såsom

gräns för Kungl. Maj :ts beslutanderätt att försälja statlig jord, har jag

icke funnit påkallat att föreslå någon höjning av den för närvarande gällande

gränsen för Kungl. Maj :ts befogenhet att delegera ifrågavarande beslutanderätt

till central förvaltningsmyndighet. Med anledning härav föreslås

ej heller någon ändring beträffande kammarkollegiets befogenhet att

försälja kyrklig jord.

Med anledning av vad decentraliseringsutredningen härom anfört synes

mig vidare lämpligt att utsträcka Kungl. Maj :ts möjlighet att överlåta beslutanderätt

i fråga om försäljning av allmänna arvsfonden tillhörig fast

egendom. Vederbörande länsstyrelse torde därvid med hänsyn till de nuvarande

formerna för ifrågavarande försäljningar och den lokalkännedom

den besitter närmast böra komma i fråga såsom myndighet åt vilken beslutanderätten

bör delegeras. Då enligt vad jag inhämtat de fastigheter, varom

nu är fråga, i allmänhet ha relativt låga taxerings- eller uppskattningsvärden,

bör ett fastställande av värdegränsen till högst 10 000 kronor vara

till fyllest. Jag förutsätter, att länsstyrelse i dessa fall, innan försäljningsförfarande

igångsättes, hos kammaradvokatfiskalsämbetet inhämtar uppgift

om huruvida fastigheten bör försäljas eller frågan om försäljning anstå

i avvaktan exempelvis på prövningen av framställningar om avstående av

allmänna arvsfondens rätt till fastigheten.

Den av mig vid anmälan av fjolårets proposition i ämnet berörda frågan

om formerna för en samordning mellan statens prispolitik och den sociala

bostadsbvggnadsverksamheten har ännu ej blivit slutligt utredd. Markutredningen

har föreslagit att, i avvaktan på att denna fråga löses, frågor om prissättningen

å till försäljning för tätbebyggelse ifrågasatt statlig och ecklesiastik

jord skola underställas statens byggnadslånebyrå. Oavsett att härigenom

den av decentraliseringsutredningen åsyftade förenklingen av försäljningsförfarandet

i många fall icke uppnås, synes samordningen med bostadspolitiken

så viktig att myndighet, åt vilken Kungl. Maj :t överlåter beslutanderätten

vid försäljning av statlig jord, alltid bör höra byggnadslånebyrån

angående den ifrågasatta köpeskillingen för mark avsedd för tätbebyggelse.

På sätt byggnadslånebyrån föreslagit bör myndigheten, därest

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

15

den icke finner sig kunna godtaga byråns förslag, vara skyldig att hänskjuta

ärendet till Kungl. Maj :t för avgörande. Med hänsyn till att den kammarkollegiet

anbefallda utredningen att verkställa översyn av gällande bestämmelser

om försäljning av kyrklig jord även torde komma att behandla frågan

att anpassa nämnda bestämmelser efter de socialt motiverade kraven

på tillgång till jord för bostadsändamål, synes mig i avvaktan på resultatet

av denna utredning nuvarande förfarande vid prissättning av kyrklig jord

fortfarande böra gälla.

I detta sammanhang torde få erinras om att 1947 års riksdag bifallit av

Kungl. Maj :t i proposition nr 75/1947 framlagt förslag att de lantbruksnämnder,

vilka avses skola inrättas från och med den 1 juli 1948, skulle

erhålla ett generellt, icke tidsbegränsat bemyndigande att för rationaliseringsändamål

sälja av dem förvärvad fast egendom. För denna befogenhet

finnes ingen värdegräns fastställd. Ej heller finnes någon värdegräns fastställd

beträffande det likaledes icke tidsbegränsade bemyndigande att sälja

jord för egnahemsändamål, vilket lämnats egnahemsstyrelsen och vilket

från och med den 1 juli 1948 avses skola tillkomma lantbruksnämnderna.

Dessa bemyndiganden beröras givetvis ej av de här framlagda förslagen.

I övrigt böra nu gällande bestämmelser och allmänna riktlinjer för försälj

ningsförfarandet bibehållas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att Kungl. Maj :t må under budgetåret 1948/

49 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om

försäljning av kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig

fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen uppgår

till högst 40 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke är

åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppgår

till högst nämnda belopp, och i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående angivna riktlinjer

föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna

skola äga rum, med rätt för Kungl. Maj :t att, där så

befinnes lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet överlämna

beslutanderätten rörande försäljning av egendom,

vars taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstiger

20 000 kronor, respektive åt länsstyrelse, såvitt angår allmänna

arvsfonden tillhörig fast egendom, vars taxeringseller

uppskattningsvärde icke överstiger 10 000 kronor;

dels förklara, att vad sålunda medgivits rörande försäljning

av kronan tillhörig fast egendom skall gälla jämväl beträffande

byte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt

av sådan egendom, ävensom beträffande avstående utan ersättning

av kronomark, som erfordras till järnväg eller allmän

väg, därvid dock rätten alt besluta om dylikt avstående

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

må av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet

endast i avseende å obebyggt område av högst 5 hektars

yta eller 2 000 kronors värde;

dels ock uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena,

i författning eller eljest i särskild ordning meddelade

föreskrifter angående rätt för Kungl. Maj :t eller förvaltningsmyndighet

att försälja, byta eller under åborätt eller tomträtt

upplåta kronan tillhörig fast egendom alltjämt skola

gälla.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten att proposition, av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Folke Lyberg.

487591. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:424 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. JoU 1948:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom. m. m. s. 1 i texten
  3. JoU 1948:66 Jordbruksutskottets memorial nr 66 a1 i texten