Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i 1, 9, JO och 1J kap. vattenlagen, m. m

1948-04-30 · 94 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 94 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:245, Med förslag till lag om ändring i 1, 9, JO och 1J kap. vattenlagen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

1

Nr 245.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i 1, 9, JO och 1J kap. vattenlagen, m. m.; given

Stockholms slott den 30 april 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i 1, 9, 10 och 11 kap. vattenlagen;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 20 december 1946 (nr

781) om kontroll å överlåtelse av vattenkraft;

3) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 1913 (nr 97)

om geinensamhetsfiske; samt

4) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1941 (nr 615)

om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

1 vattenlagen infördes år 1945 vissa bestämmelser om rätt att expropriera

vattenkraft. Dessa innebära, att strömfall kan bli föremål för expropriation

då dess bebyggande är aktuellt. I propositionen föreslås sådan ändring i

dessa bestämmelser, att möjlighet till expropriation på ett tidigare stadium

bercdes. Förslaget om ändring i vattenlagen upptager sålunda såsom

expropriationsförutsättning, att strömfallets ianspråktagande skall finnas

nödigt från allmän synpunkt för tillgodoseende av kraftförsörjningens planmässiga

utveckling. Enligt förslaget skall exproprianten inom ett år från

expropriationsförordnandet hos vattendomstolen göra ansökan om faststäl
1

B i haag till riksdagens protokoll 1048. 1 saml. Nr 245.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

lande av ersättning för expropriationsrätten. Med ersättningens bestämmande

skall vattendomstolen likväl på framställning av den ersättningsberättigade

låta anstå tills vidare, längst till dess medgivande till strömfallets

utt)yggande lämnas. Frågan om ersättning för icke tillgodogjord vattenkraft

skall dock, sedan fem år förflutit från expropriationsförordnandet,

upptagas till avgörande, om den ersättningsskyldige begär det. Ersättning

medelst kraftöverföring kan enligt förslaget påkallas blott om ersättningsfrågan

avgöres i samband med utbyggnadsmedgivandet.

Ytterligare föreslås i propositionen, att lagen om kontroll å överlåtelse av

vattenkraft skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953 eller

den tidigare dag Kungl. Maj :t bestämmer.

Slutligen upptager propositionen förslag om vissa lagändringar, vilka föranledas

av förslaget om inrättande av en fiskeristyrelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

3

Förslag

till

Lag

om ändring i 1, 9, 10 och 11 kap. vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 14 §, 9 kap. 5, 12 och 13 §§, 10 kap. 43,

44, 68 och 74 §§ samt 11 kap. 26, 27, 29, 32, 33, 36, 44, 59 och 88 §§ vattenlagen

den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, att i 11 kap. 17 § punkterna 1—59 skola i bibehållen ordning betecknas

såsom 2—60 och såsom punkt 1 införas ett nytt stadgande av nedan

angiven lydelse, samt att i 11 kap. 21, 30, 35, 37, 46, 75 och 83 §§ de

nuvarande beteckningarna å punkter i samma kapitel 17 § skola ersättas

med de i det föregående angivna nya beteckningarna.

(Gällande lydelse.)

1 KAP.

14 §.

Finnes från allmän synpunkt för

planmässigt utnyttjande av tillgänglig

vattenkraft erforderligt, att visst

strömfall tillgodogöres, och kan det

ej antagas, att den, som råder över

vattenkraften i fallet, själv kommer

att utan avsevärt dröjsmål utnyttja

det på ändamålsenligt sätt, äger Konungen

på ansökan förordna, att, om

hinder enligt 2 kap. eljest ej möter,

fallet må mot ersättning, som i 9 kap.

skils, i stället tillgodogöras av kronan,

kommun eller annan, som är beredd

att utan uppskov bebygga fallet; dock

må ej på grund av vad nu sagts rätt

att tillgodogöra vattenkraft, som tillkommer

kronan, utan riksdagens

(Föreslagen lydelse.)

1 KAP.

14 §.

Där det från allmän synpunkt för

tillgodoseende av kruftförsörjningens

planmässiga utveckling finnes nödigt,

äger Konungen på ansökan förordna,

att strömfall, som icke är på ändamålsenligt

sätt utnyttjat, må tagas i

anspråk mot ersättning, som i 9 kap.

skils; och skall, enligt vad i denna

lag stadgas och i förordnandet föreskrivits,

strömfallet eller särskild

rätt till detsamma avstås eller upplåtas.

Ej må på grund av vad nu sagts

rätt till vattenkraft, som tillkommer

kronan, utan riksdagens medgivande

upplåtas åt annan. Vid meddelande

av förordnande äger Konungen föreskriva

de villkor med avseende å

1 Nuvarande lydelse se beträffande 1 kap. 14 § och 9 kap. 13 § SFS 1945:139, 9 kap. 12 §

SFS 1919:425, 10 kap. 43 och 44 §§ samt 11 kap. 21, 26, 29, 32, 36, 46, 59 och 83 §§ SFS

1941:614, 10 kap. 68 och 74 §§ samt 11 kap. 17 § SFS 1945:343, 11 kap. 27 § SFS 1939:146,

1941 ■ 614 och 1944:87, 11 kap. 30 § SFS 1939: 146, 11 kap. 33, 37, 44, 75 och 88 §§ SFS 1946:839

samt 11 kap. 35 § SFS 1939: 146 och 1944: 87.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

(Gällande lydelse.)

medgivande upplåtas åt annan. Vid

meddelande av förordnande äger Konungen

föreskriva de villkor med avseende

å strömfallets utnyttjande,

som från allmän synpunkt finnas erforderliga.

Då Konungens förordnande enligt

första stycket blivit sökt, skall tillfälle

lämnas envar, som har del i strömfallet,

att avgiva yttrande i anledning av

ansökningen inom ett år från det denna

jämte erforderlig utredning i ärendet

delgivits honom. Om synnerliga

skäl därtill äro, må Konungen bestämma

kortare tid, dock minst tre

månader. Delgivning skall genom sökandens

försorg verkställas på sätt

om stämning är stadgat, dock att, om

ej utan avsevärd omgång kan utrönas,

vilka som hava del i fallet, delgivning

må ske genom kungörelse i

allmänna tidningarna och tidning inom

orten. Äro vid ansökningen fogade

ritningar eller andra handlingar

av vidlyftig beskaffenhet, äger Konungen

förordna, att de må undantagas

från delgivning.

Meddelas förordnande — ----

Rätt att på grund av förordnande

enligt första stycket taga strömfall i

anspråk må ej från innehavaren övergå

på annan, utan att Konungen medgiver

det. Har ej den, som innehar

sådan rätt, inom ett år från det Konungens

förordnande meddelades hos

vattendomstolen sökt medgivande enligt

2 kap. till strömfallets bebyggande,

eller lämnas ej sådant medgivande,

vare förordnandet ej längre gällande;

och må nytt förordnande med

avseende å fallet ej utan synnerliga

skäl meddelas inom tio år därefter.

(Föreslagen lydelse.)

strömfallets utnyttjande, som från

allmän synpunkt finnas erforderliga.

Då Konungens förordnande enligt

första stycket blivit sökt, skall tillfälle

lämnas envar, som har del i

strömfallet, att avgiva yttrande i anledning

av ansökningen inom ett år

från det denna jämte erforderlig utredning

i ärendet delgivits honom.

Om synnerliga skäl därtill äro, må

Konungen bestämma kortare tid,

dock minst tre månader. Delgivning

skall genom sökandens försorg verkställas

på sätt om stämning i tvistemål

är stadgat, dock att, om ej utan

avsevärd omgång kan utrönas, vilka

som hava del i fallet, delgivning må

ske genom kungörelse i allmänna tidningarna

och tidning inom orten. Äro

vid ansökningen fogade ritningar eller

andra handlingar av vidlyftig beskaffenhet,

äger Konungen förordna,

att de må undantagas från delgivning.

--genast underrättas.

Rätt att på grund av förordnande

enligt första stycket taga strömfall i

anspråk må ej från innehavaren övergå

på annan, utan att Konungen medgiver

det. Den, som innehar sådan

rätt, skall inom ett år från det Konungens

förordnande meddelades hos

vattendomstolen söka bestämmande

av ersättning, som ovan sägs; underlåtes

det, vare förordnandet ej längre

gällande; och må nytt förordnande

med avseende å fallet ej utan synnerliga

skäl meddelas inom tio år därefter.

Samma lag vare, om i penning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Samma lag vare, om i penningar be- ar bestämd ersättning ej gulditsinom

stämd ersättning för vattenkraften ej

guldits inom tre månader från det

ersättningen blivit fastställd genom

utslag, som vunnit laga kraft, såvida

icke fallet enligt medgivande av ersättningstagaren

tagits i besittning

utan att ersättningen guldits, eller

om fallet ej bebygges inom tid, som

vattendomstolen bestämmer.

9 KAP.

5 §•

Hör till strömfall, vars vattenkraft

till följd av företag enligt denna lag

går för ägaren förlorad, särskilt utmål

eller är därmed eljest mark förenad,

och varder marken därefter

för ägaren onyttig eller uppkommer

synnerligt men vid dess begagnande,

då skall, där ägaren det begär, den

mark lösas.

Är vattenkraften------ —

tre månader från det ersättningen blivit

fastställd genom utslag, som vunnit

laga kraft, såvida icke fallet enligt

medgivande av ersättningstagaren

tagits i besittning utan att ersättningen

guldits.

Med ersättningens bestämmande

skall vattendomstolen på framställning

av den ersättningsberättigade

låta anstå tills vidare, längst till dess

medgivande enligt 2 kap. till strömfallets

bebyggande lämnas; dock skall,

sedan fem år förflutit från det förordnande

enligt första stycket meddelades,

frågan om ersättning för vattenkraft,

som vid tiden för förordnandet

icke var tillgodogjord, upptagas

till avgörande, om den ersättningsskyldige

det begär.

9 KAP.

5 §•

Hör till strömfall, som tages i anspråk

jämlikt 1 kap. 15 § eller vars

vattenkraft till följd av företag enligt

denna lag går för ägaren förlorad,

särskilt utmål eller är därmed eljest

mark förenad, och varder marken

därefter för ägaren onyttig eller uppkommer

synnerligt men vid dess begagnande,

då skall, där ägaren det begär,

den mark lösas.

— skall lösas.

12 §. 12 ?.

Skall till--------höja ersättningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj ds proposition nr 245.

(Gällande lydelse.)

13 §.

Där någon----— -----

Tages strömfall i anspråk jämlikt

1 kap. 14 §, skall ock under villkor,

som i första stycket sägs, ersättning

utgå medelst kraftöverföring, i den

mån fastighet, till vilken vattenkraften

hört, kan anses hava behov av

kraft. Samma lag vare, om vattenkraften

varit avsedd för viss anläggning

eller ort, till vilken ersättningstagaren

är berättigad att överföra

kraftbelopp, som tillerkännes honom,

och den anläggning eller ort kan anses

hava behov av kraften.

Kraft, som

(Föreslagen lydelse.)

Vad i första stycket sägs skall äga

motsvarande tillämpning på kostnad,

som nedlagts sedan delgivning skett

av ansökan om förordnande jämlikt

1 kap. 14 § första stycket.

13 §.

- av kraft.

Tages strömfall i anspråk jämlikt

1 kap. 14 § och avgöres ersättningsfrågan

i samband med att medgivande

enligt 2 kap. till fallets bebyggande

lämnas, skall ock under villkor, som

i första stycket sägs, ersättning utgå

medelst kraftöverföring, i den mån

fastighet, till vilken vattenkraften

hört, kan anses hava behov av kraft.

Samma lag vare, om vattenkraften

varit avsedd för viss anläggning eller

ort, till vilken ersättningstagaren är

berättigad att överföra kraftbelopp,

som tillerkännes honom, och den anläggning

eller ort kan anses hava behov

av kraften,

vsedda anläggning.

10 KAP. 10 KAP.

43 §.

Är fråga om sänkning eller uttappning

av sjö eller reglering av vattnets

avrinning ur sådant vattenområde

eller kan företag, som eljest avses i

32 § 1—3 mom., antagas beröra fiskeintresse

av någon betydelse, skall

avskrift av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen utan dröjsmål av

förrättningsmannen översändas till

lantbruksstyrelsen. Finner denna uppenbart,

att fiskens upp- och nedgång

eller eljest fiskeintresse icke kan

röna inverkan av företaget, skall

43 §.

År fråga om sänkning eller uttappning

av sjö eller reglering av vattnets

avrinning ur sådant vattenområde

eller kan företag, som eljest avses i

32 § 1—3 mom., antagas beröra fiskeintresse

av någon betydelse, skall

avskrift av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen utan dröjsmål av

förrättningsmannen översändas till

fiskeristyrelsen. Finner denna uppenbart,

att fiskens upp- och nedgång

eller eljest fiskeintresse icke kan

röna inverkan av företaget, skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

meddelande härom skyndsamt lämnas

förrättningsmannen; i annat fall

förordne styrelsen fiskeritjänsteman

att under syneförrättningen till förrättningsmannen

avgiva yttrande,

huruvida fiskerinäring av betydenhet

kan genom företaget lida väsentligt

förfång, så ock vilka särskilda

åtgärder kunna erfordras till skydd

för fisket.

Kan yttrande, som ovan nämnts,

icke avgivas utan att undersökning

å platsen äger rum, ankomme på

Konungens befallningshavande att

efter inkommen anmälan därom uppdraga

åt den av lantbruksstyrelsen

förordnade eller ock annan av styrelsen

föreslagen fiskeritjänsteman att,

såvitt angår företagets inverkan å

fisket, såsom sakkunnig biträda vid

förrättningen ävensom i frågan avgiva

utlåtande.

meddelande härom skyndsamt lämnas

förrättningsmannen; i annat fall

förordne styrelsen fiskeritjänsteman

att under syneförrättningen till förrättningsmannen

avgiva yttrande,

huruvida fiskerinäring av betydenhet

kan genom företaget lida väsentligt

förfång, så ock vilka särskilda

åtgärder kunna erfordras till skydd

för fisket.

Kan yttrande, som ovan nämnts,

icke avgivas utan att undersökning

å platsen äger rum, ankomme på

Konungens befallningshavande att

efter inkommen anmälan därom uppdraga

åt den av fiskeristyrelsen förordnade

eller ock annan av styrelsen

föreslagen fiskeritjänsteman att,

såvitt angår företagets inverkan å

fisket, såsom sakkunnig biträda vid

förrättningen ävensom i frågan avgiva

utlåtande.

44 §.

Beträffande företag, som avses i

32 § 4 mom., skall avskrift av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen

utan dröjsmål avsändas till

fisketillsynsmyndigheten.

Avskrift av----

44 §.

Beträffande företag, som avses i

32 § 4 mom., skall avskrift av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen

utan dröjsmål avsändas till

fiskeristyrelsen.

Konungens befallningshavande.

68 §. 68 §.

Har i-------angående företaget.

Har fiskeritjänsteman------av företaget.

I fråga om företag enligt 8 kap. I fråga om företag enligt 8 kap.

skall ock avskrift av förslaget till ut- skall ock avskrift av förslaget till utlåtande

översändas till fisketillsyns- låtande översändas till fiskeristyrelmyndigheten.

sen.

74 §. 74 §.

Avskrift av-----—--nämnda ställen.

I andra-------avskrift därav.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Har fiskeritjänsteman ----------av företaget.

I fråga om företag enligt 8 kap.

skall avskrift av utlåtandet eller meddelande

jämte underrättelse, som i

första stycket sägs, översändas till

fisketillsynsmyndigheten.

It KAP.

17 §.

1. ansökan om prövning jämlikt

2 kap. 20 §, huruvida och under vilka

villkor byggande i vatten må ske;

26 §.

Ansökan, som i 17 § t—21 sägs,

skall göras skriftligen och ingivas till

vattenrättsdomaren i det antal exemplar,

som finnes nedan för varje

fall föreskrivet.

27 §. 1

1 mom. Ansökan enligt 17 § 1 skall

vara åtföljd av de ritningar jämte

beskrivning och andra handlingar

samt innehålla de upplysningar, vilka

erfordras för bedömande av det

tillämnade företagets beskaffenhet,

omfattning och verkningar. Särskilt

skola så fullständigt som möjligt uppgivas

den eller de fastigheter, varå

kyS8andet skall ske eller vilka företaget

eljest efter ty i 14 kap. 4 § sägs

angår, vederbörande ägares och nytt
-

I fråga om företag enligt 8 kap.

skall avskrift av utlåtandet eller meddelande

jämte underrättelse, som i

första stycket sägs, översändas till

fiskeristyr elsen.

11 KAP.

17 §.

1. ansökan jämlikt 1 kap. 14 § om

bestämmande av ersättning för rätt

att taga strömfall i anspråk;

26 §.

Ansökan, som i 17 § 1—22 sägs,

skall göras skriftligen och ingivas till

vattenrättsdomaren i det antal exemplar,

som finnes nedan för varje

fall föreskrivet.

27 §.

1 mom. Ansökan enligt 17 § 1 skall

vara åtföljd av de ritningar jämte

beskrivning rörande strömfallets läge

och beskaffenhet samt innehålla

de upplysningar i övrigt, som erfordras

för ersättningsfrågans bedömande.

Uppgift skall lämnas å de ersättningsbelopp

sökanden förmenar böra

utgå.

2 mom. Ansökan enligt 17 § 2 skall

vara åtföljd av de ritningar jämte

beskrivning och andra handlingar

samt innehålla de upplysningar, vilka

erfordras för bedömande av det

tillämnade företagets beskaffenhet,

omfattning och verkningar. Särskilt

skola så fullständigt som möjligt uppgivas

den eller de fastigheter, varå

byggandet skall ske eller vilka företaget

eljest efter ty i 14 kap. 4 § sägs

angår, vederbörande ägares och nytt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

(Gällande lydelse.)

janderättshavares namn och hemvist

samt, om företaget ej är av större omfattning,

de ersättningsbelopp sökanden

förmenar böra till följd av företaget

utgå till dylik fastighetsägare

eller andra. Är fråga om utförande

av byggnad för vattens tillgodogörande,

skall uppgift lämnas å det område,

med vilket, enligt sökandens

åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande

lämpligen bör vara för framtiden

förenad. Beträffande anläggning

för uttagande av vattenkraft

varde därjämte storleken av den vattenkraft,

som beräknas kunna vid

lågvatten uttagas genom anläggningen,

uppgiven.

1 fråga om ansökan enligt 17 § 2,

3, 4, G, 7, 8, 10 och 18 skall vad i

första stycket stadgas i tillämpliga

delar lända till efterrättelse; dock

vare ej erforderligt att i ansökan enligt

17 § 18 rörande företag, som avses

i 8 kap., uppgiva fastighet, vilken

av företaget beröres allenast genom

förorening, i annat fall än då fråga

är om bestämmande av ersättning

därför.

2 mom. Ansökan, som i 17 § 5 och

17 sägs, skall vara åtföljd av den beskrivning

å byggnadens eller anläggningens

läge och beskaffenhet samt

innehålla de upplysningar i övrigt,

som erfordras för bedömande av

verkningarna utav byggnadens utrivande

eller anläggningens bortskaffande.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning beträffande ansökan,

som i 17 § 9 sägs.

3 mom. I ansökan jämlikt 17 § 13,

74 och 15 skall uppgivas, såvitt möjligt,

vilka bebyggda strömfall eller

med fast fiskebyggnad försedda fis
-

(Föreslagen lydelse.)

janderättshavares namn och hemvist

samt, om företaget ej är av större omfattning,

de ersättningsbelopp sökanden

förmenar böra till följd av företaget

utgå till dylik fastighetsägare

eller andra. Är fråga om utförande

av byggnad för vattens tillgodogörande,

skall uppgift lämnas å det område,

med vilket, enligt sökandens

åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande

lämpligen bör vara för framtiden

förenad. Beträffande anläggning

för uttagande av vattenkraft

varde därjämte storleken av den vattenkraft,

som beräknas kunna vid

lågvatten uttagas genom anläggningen,

uppgiven.

I fråga om ansökan enligt 17 § 3,

4, 5, 7, 8,9,11 och 19 skall vad i första

stycket stadgas i tillämpliga delar

lända till efterrättelse; dock vare ej

erforderligt att i ansökan enligt 17 §

19 rörande företag, som avses i 8 kap.,

uppgiva fastighet, vilken av företaget

beröres allenast genom förorening,

i annat fall än då fråga är om

bestämmande av ersättning därför.

3 mom. Ansökan, som i 17 § 6 och

18 sägs, skall vara åtföljd av den beskrivning

å byggnadens eller anläggningens

läge och beskaffenhet samt

innehålla de upplysningar i övrigt,

som erfordras för bedömande av

verkningarna utav byggnadens utrivande

eller anläggningens bortskaffande.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning beträffande ansökan,

som i 77 § 10 sägs.

4 mom. I ansökan jämlikt 77 § 74,

15 och 10 skall uppgivas, såvitt möjligt,

vilka bebyggda strömfall eller

med fast fiskebyggnad försedda fis
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

(Gällande lydelse.)

ken saken må angå samt, då ansökningen

avser utförande eller godkännande

av visst arbete, å vilken fastighet

arbetet skall utföras eller är utfört,

så ock beträffande egendom,

som nu nämnts, ägares och nyttjanderättshavares

namn och hemvist.

4 mom. Då ansökan göres enligt

17 § 20, skall sökanden förete bevis

därom, huruvida den fastighet, varifrån

rättigheten till överförd kraft

skall överflyttas, är besvärad med inteckning,

ävensom de överenskommelser,

som i ärendet må hava träffats

med inteckningshavare. Ansökningen

skall därjämte innehålla uppgift

å den plats, dit kraften önskas

för framtiden överförd, samt vara åtföljd

av plan för den erforderliga ledningens

sträckning.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning beträffande ansökan

enligt 17 § 21 om överflyttning av

rättighet till vatten.

29 §.

I mål, som i 27 § 1, 2 och 3 mom.

avses, skola samtliga ansökningshandlingar

ingivas i sea: samt i övriga

ansökningsmål i tre exemplar. Där

så finnes erforderligt, må vattenrättsdomaren

föreskriva, att ytterligare ett

eller flera exemplar skola ingivas.

Hava ansökningshandlingar-- I

(Föreslagen lydelse.)

ken saken må angå samt, då ansökningen

avser utförande eller godkännande

av visst arbete, å vilken fastighet

arbetet skall utföras eller är utfört,

så ock beträffande egendom,

som nu nämnts, ägares och nyttjanderättshavares

namn och hemvist.

5 mom. Då ansökan göres enligt

17 § 21, skall sökanden förete bevis

därom, huruvida den fastighet, varifrån

rättigheten till överförd kraft

skall överflyttas, är besvärad med inteckning,

ävensom de överenskommelser,

som i ärendet må hava träffats

med inteckningshavare. Ansökningen

skall därjämte innehålla uppgift

å den plats, dit kraften önskas

för framtiden överförd, samt vara åtföljd

av plan för den erforderliga

ledningens sträckning.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning beträffande ansökan

enligt 17 § 22 om överflyttning av

rättighet till vatten.

29 §.

I mål, som i 27 § 1 och 5 mom. avses,

skola samtliga ansökningshandlingar

ingivas i tre samt i övriga ansökningsmål

i sex exemplar. Där så

finnes erforderligt, må vattenrättsdoinaren

föreskriva, att ytterligare ett

eller flera exemplar skola ingivas.

----förklaras förfallen.

32 §. 32 §.

Äro ansökningshandlingarna---utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall ----skola ingivas.

I mål, som avses i 17 § 1—12, 17,

18, 20 och 21, skola i kungörelsen de

fastigheter, om vilka uppgift skall

lämnas i ansökningen, namngivas eller,

i den mån det kan ske på oförtydbart

sätt, utmärkas medelst ge
-

I mål, som avses i 17 § 1—13, 18,

19, 21 och 22, skola i kungörelsen de

fastigheter, om vilka uppgift skall

lämnas i ansökningen, namngivas eller,

i den mån det kan ske på oförtydbart

sätt, utmärkas medelst ge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

(Gällande lydelse.)

mensam geografisk eller annan beteckning,

varjämte, där sökanden vill

med tillärnad byggnad tillgodogöra

sig annan tillhörig vattenkraft, särskild

uppgift därom skall lämnas. I

mål, som avses i 17 § 13, It och 15,

skall i kungörelsen uppgivas, vilka

bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad

försedda fisken saken må

angå, så ock, då ansökningen avser

utförande eller godkännande av visst

arbete, å vilken fastighet arbetet skall

utföras eller är utfört.

(Föreslagen lydelse.)

mensam geografisk eller annan beteckning,

varjämte, där sökanden vill

med tillärnad byggnad tillgodogöra

sig annan tillhörig vattenkraft, särskild

uppgift därom skall lämnas. I

mål, som avses i 17 § 14, 15 och 16,

skall i kungörelsen uppgivas, vilka

bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad

försedda fisken saken må

angå, så ock, då ansökningen avser

utförande eller godkännande av visst

arbete, å vilken fastighet arbetet skall

utföras eller är utfört.

Innefattar ansökan---i företaget.

Om kungörelsens---finnes stadgat.

Är fråga om ansökan, varom i 17 § Är fråga om ansökan, varom i 17 §

U och 19 förmäles, skall kungörelse 15 och 20 förmäles, skall kungörelse

enligt denna § eller 61 § första styc- enligt denna § eller 61 § första stycket

utfärdas allenast, då vattenrätts- ket utfärdas allenast, då vattenrätts
-

domaren prövar det nödigt. Utfärdas

ej sådan kungörelse, skall dock tiden

och stället för vattendomstolens sammanträde

sist å

förut kungöras på sätt i 33 § första

stycket sägs.

Huruledes mål---

domaren prövar det nödigt. Utfärdas

ej sådan kungörelse, skall dock tiden

och stället för vattendomstolens sam
-

tjuguförsta dagen manträde sist å tjuguförsta dagen

förut kungöras på sätt i 33 § första

stycket sägs.

andra stycket.

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall

genom vattenrättsdomarens försorg

dels för uppläsande så snart ske kan

i kyrkan genast avsändas, i mål, som

i 17 § 1—12 samt 17, 18, 20 och 21

avses, till pastorsämbetet i den eller

de församlingar, där fastigheter, som

omförmälas i kungörelsen, äro belägna,

i mål, som avses i 17 § 13, 14, 15

och 16, till pastorsämbetet i den eller

de församlingar, där den del av farleden

eller flottleden, varom fråga är,

framgår, samt i mål, som avses i 17 §

19, till pastorsämbetet i den eller de

församlingar, i vilka ansökan om företaget

förut kungjorts, dels ock

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall

genom vattenrättsdomarens försorg

dels för uppläsande så snart ske kan

i kyrkan genast avsändas, i mål, som

i 17 § 1—13 samt 18, 19, 21 och 22

avses, till pastorsämbetet i den eller

de församlingar, där fastigheter, som

omförmälas i kungörelsen, äro belägna,

i mål, som avses i 17 § 14, 15, 16

och 17, till pastorsämbetet i den eller

de församlingar, där den del av farleden

eller flottleden, varom fråga är,

framgår, samt i mål, som avses i 17 §

20, till pastorsämbetet i den eller de

församlingar, i vilka ansökan om företaget

förut kungjorts, dels ock

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

(Gällande lydelse.)

inom tio dagar införas i en eller flera

av ortens tidningar så ock, där fråga

ej allenast är om företag enligt 7 eller

8 kap., i allmänna tidningarna. Ett

exemplar av kungörelsen skall tillika

med ett exemplar av ansökningshandlingarna

ofördröjligen sändas till det

eller de ställen, som i kungörelsen angivits.

Vattenrättsdomaren skall därjämte,

såframt i målet är fråga om ansökan

enligt 17 § 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9,

10, 13, 74, 15 eller 18, utan dröjsmål

i betalt öppet brev eller brevkort å

posten avlämna underrättelse om

kungörelsens utfärdande, om det eller

de ställen, varest handlingarna i

målet hållas för parterna tillgängliga,

samt om den för erinringars avgivande

bestämda tiden till envar i

ansökningen uppgiven eller eljest för

honom känd ägare av fastighet, som

i kungörelsen omförmäles, så ock till

de kända nyttjanderättshavare, vilkas

rätt beröres i saken. Underrättelsen

skall adresseras till den fastighet,

varom fråga är, såvitt ej säker kunskap

vinnes om annan adress inom

landet för mottagaren. Varder efter

ty i 37 § sägs kungörelsen delgiven

viss sakägare, erfordras ej underrättelse,

som nu sagts, till sådan sakägare.

Där sakägare —--nu sagts.

Är jord —---sätt underrättad.

(Föreslagen lydelse.)

inom tio dagar införas i en eller flera

av ortens tidningar så ock, där fråga

ej allenast är om företag enligt 7 eller

8 kap., i allmänna tidningarna. Ett

exemplar av kungörelsen skall tillika

med ett exemplar av ansökningshandlingarna

ofördröjligen sändas till det

eller de ställen, som i kungörelsen

angivits.

Vattenrättsdomaren skall därjämte,

såframt i målet är fråga om ansökan

enligt 17 § 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8,

9, 10, 11, 74, 15, 16 eller 19, utan

dröjsmål i betalt öppet brev eller

brevkort å posten avlämna underrättelse

om kungörelsens utfärdande,

om det eller de ställen, varest handlingarna

i målet hållas för parterna

tillgängliga, samt om den för erinringars

avgivande bestämda tiden till

envar i ansökningen uppgiven eller eljest

för honom känd ägare av fastighet,

som i kungörelsen omförmäles,

så ock till de kända nyttjanderättshavare,

vilkas rätt beröres i saken.

Underrättelsen skall adresseras till

den fastighet, varom fråga är, såvitt

ej säker kunskap vinnes om annan

adress inom landet för mottagaren.

Varder efter ty i 37 § sägs kungörelsen

delgiven viss sakägare, erfordras

ej underrättelse, som nu sagts, till

sådan sakägare.

Ägare av---- fastighetens ägare.

36 §.

I mål, som avses i 27 § 1 mom.,

skall, där fråga ej allenast är om vattentäkt

eller om företag enligt 8 kap.,

ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen utan dröjsmål

av vattenrättsdomaren översän
-

36 §.

I mål, som avses i 27 § 2 mom.,

skall, där fråga ej allenast är om vattentäkt

eller om företag enligt 8 kap.,

ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen utan dröjsmål

av vattenrättsdomaren översän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

13

(Gällande lydelse.)

das till lantbruksstyrelsen. Finner

denna uppenbart, att fiskens uppoch

nedgång eller eljest fiskeriintresse

icke kan röna inverkan av det företag,

varom fråga är, skall meddelande

härom skyndsamt lämnas vattenrättsdomaren;

i annat fall förordne

styrelsen fiskeritjänsteman att

inom den för erinringars framställande

bestämda tid till vattenrättsdomaren

avgiva yttrande, huruvida fiskerinäring

av betydenhet kan genom företaget

lida väsentligt förfång, så ock

vilka särskilda åtgärder utöver vad

sökanden må hava föreslagit kunna

erfordras till skydd för fisket. Då

meddelande av lantbruksstyrelsen,

som nyss nämnts, eller yttrande av

fiskeritjänstemannen avgives, skola

ansökningshandlingarna återställas

till vattenrättsdomaren.

Vad nu sagts gälle ock beträffande

mål enligt 27 § 2 och 3 inom., såframt

ej ansökningen angår fråga, varav

fisket uppenbarligen icke kan röna

inverkan.

Kan yttrande, som ovan nämnts,

icke avgivas utan att undersökning å

platsen äger rum, ankomme på vattenrättsdomaren

att efter inkommen

anmälan därom uppdraga åt den av

lantbruksstyrelsen förordnade eller

ock annan av styrelsen föreslagen fiskeritjänsteman

att åt vattendomstolen

verkställa undersökning och avgiva

utlåtande, som i 45 § sägs.

Är fråga------Konung

(Föreslagen lydelse.)

das till fiskeristyrelsen. Finner denna

uppenbart, att fiskens upp- och

nedgång eller eljest fiskeriintresse

icke kan röna inverkan av det företag,

varom fråga är, skall meddelande

härom skyndsamt lämnas vattenrättsdomaren;

i annat fall förordne

styrelsen fiskeritjänsteman att inom

den för erinringars framställande bestämda

tid till vattenrättsdomaren

avgiva yttrande, huruvida fiskerinäring

av betydenhet kan genom företaget

lida väsentligt förfång, så ock vilka

särskilda åtgärder utöver vad sökanden

må hava föreslagit kunna erfordras

till skydd för fisket. Då meddelande

av fiskeristyrelsen, som nyss

nämnts, eller yttrande av fiskeritjänstemannen

avgives, skola ansökningshandlingarna

återställas till vattenrättsdomaren.

Vad nu sagts gälle ock beträffande

mål enligt 27 § 3 och 4 mom., såframt

ej ansökningen angår fråga, varav

fisket uppenbarligen icke kan röna

inverkan.

Kan yttrande, som ovan nämnts,

icke avgivas utan att undersökning å

platsen äger rum, ankomme på vattenrättsdomaren

att efter inkommen

anmälan därom uppdraga åt den av

fiskeristyrelsen förordnade eller ock

annan av styrelsen föreslagen fiskeritjänsteman

att åt vattendomstolen

verkställa undersökning och avgiva

utlåtande, som i 45 § sägs.

:ns befallningshavande.

44 §. 44 §.

Är i målet fråga om inlösen av om- Är i målet fråga om inlösen av område,

som utgör del av fastighet, äge råde, som utgör del av fastighet, äge

vad i 10 kap. 25 § andra stycket är vad i 10 kap. 25 § andra stycket är

stadgat motsvarande tillämpning. stadgat motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 245- (Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Samma lag vare, då målet rör bestämmande

av ersättning för strömfall,

som skall avstås jämlikt 1 kap. 14 §

och utgör del av fastighet.

59 §.

Av de------------

Är fråga om företag enligt 8 kap.,

skall avskrift av utslaget utan dröjsmål

översändas till fisketillsynsmyndigheten.

59 §.

angivna ställen.

Är fråga om företag enligt 8 kap.,

skall avskrift av utslaget utan dröjsmål

översändas till fiskeristyrelsen.

88 §.

Angående offentliggörande av kungörelse,

som i 87 § sägs, gälle beträffande

mål, som avse företag enligt

6 kap., vad i 33 § första stycket finnes

stadgat i fråga om mål enligt

17 § 13, 14, 15 och 16 men i andra

fall vad nämnda lagrum föreskriver

beträffande mål, som omförmälas i

17 § 1—12, samt 17, 18, 20 och 21;

dock vare i fråga om företag enligt

7 eller 8 kap. ej erforderligt, att kungörelsen

införes i allmänna tidningarna.

Är sådant företag av mindre

omfattning och berör det allenast viss

eller vissa sakägare, må kungörelsen,

i stället för att införas i en eller flera

ortstidningar, delgivas envar sak
-

88 §.

Angående offentliggörande av kungörelse,

som i 87 § sägs, gälle beträffande

mål, som avse företag enligt

6 kap., vad i 33 § första stycket finnes

stadgat i fråga om mål enligt 17 §

14, 15, 16 och 17 men i andra fall vad

nämnda lagrum föreskriver beträffande

mål, som omförmälas i 17 § 1

—13 samt 18, 19, 21 och 22; dock

vare i fråga om företag enligt 7 eller

8 kap. ej erforderligt, att kungörelsen

införes i allmänna tidningarna. Är sådant

företag av mindre omfattning

och berör det allenast viss eller vissa

sakägare, må kungörelsen, i stället

för att införas i en eller flera ortstidningar,

delgivas envar sakägare.

agare.

Kungörelsen varde---— mottaga förrättningshandlingarna.

Angå besvär--— nämnda intressen.

Där i---motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1948.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

15

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 20 december 1946 (nr 781) om

kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 december 1946 om kontroll å

överlåtelse av vattenkraft, vilken lag gäller till och med den 30 juni 1948,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953 eller den tidigare

dag Konungen bestämmer.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 1913 (nr 97) om ge
mensamhetsfiske.

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 30 juni 1913 om gemensamhetsfiske

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

5 §•

Uppstår fråga-------

Till hållande av sådan förrättning

förordne Konungens befallningshavande,

efter ansökning av delägare,

statens fiskeritjänsteman eller,

vid förfall för honom, annan sakkunnig,

som är av lantbruksstyrelsen

godkänd. I ansökningen skola uppgivas

fiskevattnets belägenhet och omfattning

ävensom, såvitt ske kan, de

fastigheter saken angår samt ägarnas

och innehavarnas namn och hemvist.

(Föreslagen lydelse.)

5§.

--på stället.

Till hållande av sådan förrättning

förordne Konungens befallningshavande,

efter ansökning av delägare,

statens fiskeritjänsteman eller,

vid förfall för honom, annan sakkunnig,

som är av fiskeristyrelsen godkänd.

I ansökningen skola uppgivas

tiskevattnets belägenhet och omfattning

ävensom, såvitt ske kan, de fastigheter

saken angår samt ägarnas

och innehavarnas namn och hemvist.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

19A8.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1941 (nr 615) om

tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden.

Härigenom förordnas, att 2, 7, 8, 11 och 12 §§ lagen den 20 juni 1941 om

tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

2 §.

Tillsyn ur fiske- och naturskyddssynpunkt

skall under lantbruksstyrelsens

inseende utövas av en myndighet,

benämnd fisketillsynsmyndigheten.

Om tillsyn--——---— — -—

(Föreslagen lydelse.)

2 §•

Tillsyn ur fiske- och naturskyddssynpunkt

skall utövas av fiskeristyrelsen.

är stadgat.

7 §•

Tillsyn ur---- ------

I den mån så lämpligen kan ske

skall ock fisketillsynsmyndigheten

utöva tillsyn ur hälsovårdssynpunkt.

Om tillsynsmyndighetens befogenheter

gälle vad i 3 och 4 §§ är stadgat.

7 §•

särskilt stadgas.

I den mån så lämpligen kan ske

skall ock fiskeristyrelsen utöva tillsyn

ur hälsovårdsynpunkt. Om styrelsens

befogenheter gälle vad i 3 och

4 §§ är stadgat.

8 §•

Länsstyrelsen äger — -------

Har ej särskild person förordnats,

äger fisketillsynsmyndigheten, utan

särskilt uppdrag, föra sådan talan. 11

11 §•

Fisketillsynsmyndigheten äger, i

den mån för utförande av dess uppdrag

så erfordras, rätt att vinna tillträde

till fabrik eller annan anläggning,

evad den är i bruk eller ej,

ävensom att företaga undersökningar

inom område som hör till anläggningen

eller å annan plats där undersökning

kan vara erforderlig.

8 §.

---5 § sägs.

Har ej särskild person förordnats,

äger fiskeristyrelsen föra sådan talan.

11 §•

Fiskeristyrelsen äger, i den mån

för utförande av dess uppdrag så erfordras,

rätt att vinna tillträde till

fabrik eller annan anläggning, evad

den är i bruk eller ej, ävensom att

företaga undersökningar inom område

som hör till anläggningen eller å

annan plats där undersökning kan

vara erforderlig.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

17

(Gällande lydelse.)

Vad nu sagts skall, oavsett om tillsynsmyndigheten

är tillstädes, jämväl

gälla fiskeritjänsteman eller annan

som biträder tillsynsmyndigheten

ävensom sådan särskild tillsyningsman

som avses i 9 §.

12 §.

Innehavare av anläggning, från vilken

avloppsvatten utsläppes i vattendrag,

sjö eller annat vattenområde,

är skyldig att på begäran lämna fisketillsynsmyndigheten

eller den som

biträder denna eller särskild tillsyningsman

erforderliga upplysningar

angående anläggningen.

(Föreslagen lydelse.)

Vad nu sagts skall jämväl gälla fiskeritjänsteman

eller annan som biträder

styrelsen ävensom sådan särskild

tillsyningsman som avses i 9 §.

12 §.

Innehavare av anläggning, från vilken

avloppsvatten utsläppes i vattendrag,

sjö eller annat vattenområde,

är skyldig att på begäran lämna fiskeristyrelsen

eller den som biträder

denna eller särskild tillsyningsman

erforderliga upplysningar angående

anläggningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1948.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 245.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 februari 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans-,

jordbruks- och handelsdepartementen samt statsrådet Sträng anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, frågor om åtgärder

mot spekulation i vattenkraft m. m.

Föredraganden anför följande.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 april 1947 tillkallade jag den

5 maj samma år särskilda sakkunniga att inom justitiedepartementet verkställa

utredning rörande åtgärder mot spekulation i vattenkraft och därmed

sammanhängande spörsmål1. De sakkunniga — vilka antagit benämningen

1947 års kommitté för åtgärder mot spekulation i vattenkraft •—

ha den 20 december 1947 avgivit betänkande innehållande förslag till lag

om ändring i vissa delar av vattenlagen och till lag angående fortsatt giltighet

av lagen den 20 december 1946 om kontroll å överlåtelse av vattenkraft

jämte motivering (SOU 1947:81). Yttranden ha inhämtats över betänkandet

jämte därvid fogade lagförslag.

I proposition den 23 januari 1948 (nr 49) har föreslagits inrättande av

en fiskeristyrelse med statens fiskeriförsök. Om detta förslag genomföres

bli vissa ändringar i vattenlagen m. fl. lagar erforderliga.

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga dessa frågor.

Åtgärder mot spekulation i vattenkraft m. in.

Gällande rätt.

De grundläggande bestämmelserna rörande rätten till vatten återfinnas i

1 kap. vattenlagen den 28 juni 1918. Där uttalas i 1 §, att envar äger att

—- med de i sagda lag stadgade eller eljest lagligen gällande inskränkningar

1 De sakkunniga voro ledamoten av riksdagens andra kammare landshövdingen O. W. Lövgren,

häradshövdingen Åke Braunstein, ledamöterna av nämnda kammare hemmansägaren

Edvin Jacobsson i Igelsbo, folkskolläraren Nils A. Larsson i Östersund och lantbrukaren Anders

Pettersson i Dahl, ävensom numera generaldirektören Åke Rusck och ordföranden i statens

bränslekommission civilingenjören Erik Upmark med assessorn i Svea hovrätt Gunnar Fredrikson

som sekreterare.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

— råda över det vatten, som finnes å hans grund. Enligt 2 § njuter i rinnande

vatten vardera sidans ägare lika lott i vattnet, ändå att större del

därav framrinner å den enes grund än å den andres. Genom sistnämnda

bestämmelse göres dock ej rubbning i den rätt till större lott i vattnet, som

kan grundas å dom, urminnes hävd eller annan särskild rättsgrund. Där

utan sådan rättsgrund ena sidans ägare vid vattenlagens ikraftträdande

den 1 januari 1919 vid lågvatten tillgodogjorde sig mer än hälften av den

framrinnande vattenmängden, äger han till bevarande av sin rätt till vattnet

åberopa förut gällande lag.

1 kap. vattenlagen innehåller vidare bestämmelser om inskränkningar i

jordägarens rätt att råda över vattnet å grunden. I 4 § anmärkes sålunda,

hurusom under vissa förutsättningar den, som äger råda över vatten, kan

förpliktas att till följd av företag enligt vattenlagen, såsom byggande i vatten,

vattenreglering, vattenavledning etc., underkasta sig förlust i honom

tillkommande vattenmängd eller vattenkraft. I detta sammanhang skola av

ifrågavarande bestämmelser endast beröras de, som ha avseende å bebyggande

av strömfall. De viktigaste av sistnämnda stadganden äro 2 kap.

5—7 §§, vilka innebära att, för den händelse rätten till ett strömfall är

fördelad på olika händer, den som har rätt till större delen eller ena sidan

av strömfallet kan framtvinga utbyggnad av fallet. Enligt 5 § är sålunda,

där ett strömfall till skilda delar tillhör olika ägare och en av dem vill

tillgodogöra sig förutom egen jämväl annans del i fallet, denne berättigad

därtill, därest falldelarnas gemensamma tillgodogörande innebär väsentlig

ekonomisk eller teknisk fördel samt han såsom ägare eller med servitutsrätt,

som är gällande för all framtid, råder över mer än hälften av den

efter vattenmängd och naturlig fallhöjd beräknade vattenkraften i fallet

eller den del därav, om vars bebyggande är fråga. Motsvarande gäller i fråga

om två eller flera, olika ägare tillhöriga strömfall. — 6 § avser det förhållandet,

att å ömse sidor av ett strömfall äro olika ägare. Då må enligt lagrummet

ena sidans ägare bjuda ägaren av motsatta sidan att gemensamt utnyttja

fallet; vill denne det ej, äger den, som bjudit, att tillgodogöra sig

jämväl andra sidans lott i vattnet, såframt det prövas kunna ske utan synnerlig

skada för dess ägare. Vilja båda var för sig utnyttja hela strömfallet,

prövar vattendomstolen, åt vilkendera företräde bör givas. Enligt 5 och 6 §§

skall ersättning lämnas för tillgodogjord annan tillhörig vattenkraft. — 7 §

innehåller stadganden rörande strömfall, som tillhör oskift by eller annan

samfälld mark eller som vid skifte av samfällighet ej ingått i skiftet. För

sådant strömfall gäller — därest det icke kan utan delägares förfång skiftas

vare sig ensamt eller i förening med annat samfälligheten tillhörigt vattenområde

samt någon delägare vill tillgodogöra sig hela fallet — att denne,

såframt det prövas kunna ske utan synnerlig skada för övriga delägare

samt han antingen ensam eller tillsammans med delägare, som lämnat honom

medgivande till företaget, äger mer än hälften i strömfallet, är berättigad

att mot ersättning från samfälligheten tillösa sig fallet jämte eventuellt

avsatt utmål för fallets tillgodogörande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

1 kap. innehåller vidare i 5—13 §§ stadganden om kungsådra. Sådan

skall anses finnas i de uti särskild förteckning upptagna vattendrag, i vilka

vid lågvatten framrinner minst fem kubikmeter i sekunden. Enligt stadgandena

föreligger i princip skyldighet för bl. a. strömfallsägare att för allmän

farled eller allmän flottled eller för fiskets tillgodoseende eller för

torrläggning eller bevattning av mark utan gottgörelse avstå vattenmängd

eller fallhöjd intill en tredjedel av vattenkraften.

Slutligen har år 1945 i 1 kap. införts bestämmelser om skyldighet att

under vissa omständigheter låta strömfall tagas i anspråk av annan. Dessa

bestämmelser äro upptagna i 14 § och innebära följande. Finnes från allmän

synpunkt för planmässigt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft erforderligt,

att visst strömfall tillgodogöres, och kan det ej antagas, att den, som

råder över vattenkraften i fallet, själv kommer att utan avsevärt dröjsmål

utnyttja det på ändamålsenligt sätt, äger Kungl. Maj :t på ansökan förordna

att, om hinder enligt 2 kap. eljest ej möter, fallet må mot ersättning i stället

tillgodogöras av kronan, kommun eller annan, som är beredd att utan uppskov

bebygga fallet. Kronan tillkommande vattenkraft må dock ej utan riksdagens

samtycke upplåtas åt annan. I samband med förordnande om dylik

expropriationsrätt äger Kungl. Maj :t föreskriva de villkor med avseende å

strömfallets utnyttjande, som från allmän synpunkt finnas erforderliga.

Delägare i strömfallet skall beredas tillfälle att inom viss tid — ett år eller,

om synnerliga skäl därtill äro, kortare tid, dock minst tre månader — yttra

sig över ansökan om sådant förordnande. Expropriationsrätten förverkas,

om icke exproprianten inom ett år från förordnandets meddelande hos vattendomstolen

sökt tillstånd till strömfallets utbyggande, eller om ansökan

om sådant tillstånd avslås. Samma verkan inträder, om strömfallet icke

utbygges inom tid, som vattendomstolen bestämmer, eller om i pengar bestämd

ersättning för vattenkraften ej guldits inom tre månader från det ersättningen

blivit slutgiltigt fastställd, såvida icke fallet enligt medgivande

av ersättningstagaren tagits i besittning utan att ersättningen guldits. Har

expropriationsrätten förverkats, får nytt förordnande med avseende å fallet

ej utan synnerliga skäl meddelas inom tio år därefter.

I fråga om rätten att utbygga ett strömfall gäller enligt 2 kap. vattenlagen

i princip, att strömfallsägaren har frihet att själv bestämma, om och när

samt i vilken omfattning han skall utbygga sitt fall. Då strömfallsägaren

beslutar sig för att utbygga fallet, äger han emellertid ej verkställa utbyggnaden

efter eget gottfinnande, utan är obligatorisk förprövning i vidsträckt

omfattning föreskriven. Jämlikt 2 kap. 20 § vattenlagen må sålunda ej i

älv, ström, å eller större bäck arbete för uppförande eller förändrande av

damm påbörjas, förrän vattendomstolen efter ansökan meddelat besked,

huru och under vilka villkor arbetet må göras. Om genom annat byggande

i sådant vattendrag märkbar inverkan kan ske på vattenståndet eller vattnets

lopp, gäller detsamma, såframt det ej är uppenbart, att varken allmän

eller enskild rätt genom byggnaden förnärmas. Äro i andra fall sannolika

skäl, att genom byggande i vatten allmän eller enskild rätt förnärmas, erfordras

i regel även vattendomstolens prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

21

2 kap. vattenlagen innehåller jämväl bestämmelser rörande de villkor,

under vilka byggande i vatten må tillåtas. Allmänt gäller enligt 2 §, att

byggnad i vatten skall göras så, att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas

med minsta intrång och olägenhet för annan. Den omständigheten, att

skada eller intrång uppkommer för utomstående, utesluter alltså icke tilllåtligheten

av byggande. Enligt huvudregeln i 3 § skall dock nyttan av företaget

på visst kvalificerat sätt överstiga skadan och intrånget. Hänsyn till

allmänna intressen kan enligt samma § föranleda undantag från nämnda

regel såväl i ena som i andra riktningen. För skadan och intrånget skall

lämnas ersättning.

2 kap. har även andra bestämmelser om tvångsrätter mot utomstående.

Sålunda stadgas i 14 §, att bl. a. dammfäste får läggas å annans mark, samt

i 16 §, att mark må upplåtas eller lösas till utmål för kraftstation, i båda

fallen mot ersättning.

I övrigt finnas i 2 kap. stadganden, som avse att skydda motstående allmänna

och enskilda intressen. Här må särskilt bringas i erinran 12 §, vilken

innefattar förbud mot att så bygga i vatten, att allmänna intressen i

avsevärd mån förnärmas.

Utöver föreskrifterna i 2 kap. finnas beträffande större vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar särskilda bestämmelser i 4 kap. För kraftanläggningar,

vilka tillkommit efter år 1918 och vid vilka minst 500 turbinhästkrafter

kunna uttagas vid oreglerat lågvatten, ävensom för vissa därmed

jämställda äldre anläggningar stadgas sålunda skyldighet att tillhandahålla

kraft åt kringliggande bygd, s. k. bygdekraft. Vidare gälla för samma

grupper av anläggningar bestämmelser om nyprövning efter visst antal år

av de villkor, varunder med hänsyn till allmänna intressen anläggningarna

må bibehållas och nyttjas. Ytterligare innehåller kapitlet föreskrifter om

lösningsrätt för kronan i fråga om sagda grupper av anläggningar. Slutligen

meddelas stadganden, enligt vilka för vattenreglering i angivna fall

Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras samt vattenregleringsavgifter under vissa

villkor kunna föreskrivas.

Vattenlagens bestämmelser om ersättning återfinnas i 9 kap. Enligt del

grundläggande stadgandet i 1 § är — om jämlikt vattenlagen rätt medgives

någon att tillösa sig samfällt strömfall med eller utan utmål eller att eljest

lösa eller taga i anspråk annan tillhörigt område eller att tillgodogöra sig

annans vattenmängd eller vattenkraft eller att vidtaga åtgärd, varigenom

eljest annans egendom lider skada eller intrång — den, som erhåller medgivandet,

i princip pliktig att gälda ersättning för egendom, som avstås,

eller för förlust, skada eller intrång, som förorsakas. I förevarande sammanhang

skola blott de stadganden beröras, som avse vattenkraft.

Huvudregeln är, att endast den vattenmängd eller den fallhöjd, som tages

i anspråk, skall ersättas. Emellertid kan det hända, att om ägaren av ett

strömfall nödgas avstå en del av sin vattenmängd eller sin fallhöjd, för honom

uppkomma svårigheter eller särskilda kostnader vid begagnandet av

återstoden. För denna händelse har i 4 § stadgats, dels att om återstodens

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

begagnande försvåras eller fördyras, ersättning skall lämnas jämväl för

sådan skada, dels ock att om återstoden varder onyttig eller synnerligt

men vid dess begagnande uppkommer, ersättning skall lämnas för återstodens

hela värde.

Ersättningen för vattenkraft skall enligt 1, 13 och 14 §§ i regel utgå

antingen medelst kraftöverföring eller i pengar. I båda fallen skall enligt

11 § ersättningen för tillgodogjord vattenkraft anses innefatta gottgörelse

för vattenverksbyggnaderna eller den del därav, som för framtiden varder

för ägaren onyttig. För icke tillgodogjord vattenkraft skall ersättningen bestämmas

med hänsyn till värdet av vattenkraften i tillgodogjort skick. Vid

vattenkraftens beräknande skall jämlikt 10 § hänsyn tagas till mera betydande

växlingar i vattenföringen.

Stadganden rörande ersättning medelst kraftöverföring lämnas i 13—

45 §§. Av dessa må återgivas följande.

Där någon berättigas jämlikt 2 kap. 5 eller 6 § att tillgodogöra sig annan

tillhörig vattenkraft eller jämlikt samma kap. 7 § att lösa annan tillhörig

andel i samfällt strömfall, skall enligt 9 kap. 13 § ersättning därför

utgå medelst tillhandahållande av motsvarande kraftbelopp, såframt

och i den mån ej ersättningens utgörande i kraft prövas medföra olägenheter

av betydenhet för ena eller andra parten.

Under samma villkor skall vid ianspråktagande av strömfall jämlikt 1

kap. 14 § ersättningen utgå medelst kraftöverföring, i den mån fastighet,

till vilken vattenkraften hört, kan anses ha behov av kraft. Detsamma gäller,

om vattenkraften varit avsedd för viss anläggning eller ort, till vilken

ersättningstagaren är berättigad att överföra kraftbelopp, som tillerkännes

honom, och denna anläggning eller ort kan anses ha behov av kraften.

Kraft, som skall överföras såsom ersättning för mistad vattenkraft, skall

jämlikt 9 kap. 26 § tillhandahållas ersättningstagaren å den fastighet, till

vilken vattenkraften hört, på lämplig plats nära det strömfall, varifrån vattenkraften

gått förlorad. Nödiga organ för överföring av den tillhandahållna

kraften — ersättningskraften — bekostas av ersättningsgivaren.

I 19 § stadgas att ersättningstagaren är pliktig att för kraftens uttagande

och överföring gälda vederlag — uttagningskostnad — antingen i pengar

eller genom minskning av det kraftbelopp, som eljest skolat utgå. I fråga

om ersättning för vattenkraft, som tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §

eller 2 kap. 5 eller 6 §, skall enligt 9 kap. 20 § uttagningskostnaden bestämmas

så, att den gottgörelse för vattenkraften som beredes ersättningstagaren

genom det efter avdrag av uttagningskostnaden återstående värdet

å ersättningskraften, kan anses skälig med hänsyn jämväl till den nytta

som uppkommer för ersättningsgivaren. Uttagningskostnaden får dock varken

sättas lägre än till ersättningsgivarens självkostnad — såvida denna ej

överstiger ersättningstagarens självkostnad för självständigt tillgodogörande

av det ianspråktagna strömfallet — eller högre än till sistnämnda självkostnad.

Beträffande ersättning för samfällt strömfall, som löses jämlikt

2 kap. 7 §, skall uttagningskostnaden bestämmas till den för ersättnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

givaren beräknade kostnaden för ersättningskraftens tillhandahållande på

den i 9 kap. 26 § angivna platsen.

Vattendomstolens beslut rörande ersättningskraft kan senare ändras under

vissa förutsättningar.

Där ersättningen ej bör utgå medelst kraftöverföring, skall den som

nämnts i regel bestämmas i pengar. Sådan ersättning skall jämlikt 9 kap.

48 § beräknas till fulla värdet och hälften därutöver, då fråga är om ersättning

för tillgodogjord vattenkraft eller för icke tillgodogjord, som uppenbarligen

är avsedd för befintlig eller under byggnad varande anläggning.

För annan icke tillgodogjord vattenkraft skall enligt 49 § ersättningen beräknas

till fulla värdet utan förhöjning.

I detta sammanhang må jämväl erinras om att i lag den 20 december

1946 (nr 781) meddelats bestämmelser om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

Denna lag, som gäller till och med den 30 juni 1948 eller den tidigare

dag Kungl. Maj :t bestämmer, innehåller följande bestämmelser. Den

som mot vederlag förvärvar rätt till vattenkraft i strömfall, varur i dess

helhet vid ändamålsenlig utbyggnad kan uttagas mer än etthundra turbinhästkrafter

vid normalt oreglerat lågvatten, skall — i den mån Kungl.

Maj :t därom förordnar — för kontroll av vederlagets skälighet ofördröj ligen

göra anmälan om förvärvet hos Kungl. Maj :t. I denna anmälan skall

lämnas upplysning om vederlaget för vattenkraften eller — där vid förvärv

av fastighet med tillhörande vattenkraft särskilt vederlag för vattenkraften

ej bestämts — om hur stor del av vederlaget i dess helhet som anses belöpa

på vattenkraften. Vidare skola tillhandahållas de handlingar och

uppgifter, som erfordras för prövning av vederlagets skälighet. Om anmälan

icke inkommer, äger Kungl. Maj :t eller den myndighet, som Kungl.

Maj :t bestämmer, införskaffa erforderliga uppgifter. Kungl. Maj :t eller

myndighet, som nyss sagts, äger föreskriva den nedsättning av oskäligt vederlag,

" vilken påkallas. Utfäst vederlag får ej givas eller mottagas förrän

efter överlåtelsens prövning. Vid nedsättning av vederlaget äger överlåtaren

frånträda överlåtelseavtalet, därest han underrättar förvärvaren därom senast

två månader efter erhållen del av nedsättningsbeslutet. Nu angivna

bestämmelser rörande rätt till vattenkraft skola äga motsvarande tillämpning

å aktie i bolag eller andel i handelsbolag eller förening, vars huvudsakliga

tillgång utgöres av rätt till vattenkraft. Underlåtenhet att göra föreskriven

anmälan, avgivande av medvetet oriktig uppgift vid anmälningsskyldighetens

fullgörande samt erläggande eller mottagande av vederlag,

innan skäligheten därav prövats, eller av högre vederlag än som funnits

skäligt straffas med dagsböter eller fängelse. Lagen äger icke tillämpning

å förvärv från eller för kronan eller från konkursbo eller å exekutiv auktion.

Genom kungörelse den 20 december 1946 (nr 782) har Kungl. Maj :t förordnat,

att lagen skall äga tillämpning å förvärv efter den 15 november 1946

i Norrland eller Kopparbergs län.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

Härutöver kan framhållas, att enligt 2 § lagen den 27 juni 1902 innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar fordras tillstånd —

koncession — för utförande av elektrisk starkströmsledning, samt att enligt

samma lagrum vid prövning av koncessionsansökan hänsyn hör tagas

till huruvida behov av anläggningen finnes samt huruvida denna kan

anses förenlig med en planmässig elektrifiering.

Slutligen är att påpeka, hurusom Kungl. Maj :t i brev den 17 maj 1946

till vattenfallsstyrelsen förklarat, att styrelsen borde med de kommunala

och enskilda kraftföretag, som kunde anses ha berättigat behov av att överföra

kraft på stamlinjenätet, träffa lämpliga avtal om transitering. Vid

prövning av transiteringsansökningar borde styrelsen särskilt beakta angelägenheten

av att prisuppdrivande eller med en planmässig kraftförsörjning

icke förenliga köp av outbyggda vattenfall motverkades. Där tvekan kunde

råda, huruvida transitering borde medges, skulle frågan underställas Kungl.

Maj :ts prövning.

Landets vattenkrafttillgångar m. m.

Efter en inledande allmän rättsöversikt samt en redogörelse för gällande

svensk rätt har 1947 års kommitté för åtgärder mot spekulation i vattenkraft

till en början lämnat vissa uppgifter rörande tillgången på vattenkraft

i vårt land.

Enligt en av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut verkställd

uppskattning utgör den totala vattenkrafttillgången i landet — beräknad

efter vattendragens sammanlagda fallhöjder, strömfallens medelvattenföringar

och 75 % verkningsgrad i turbiner, generatorer och vattenvägar —

11-7 milj. kW (kilowatt) i undersökta vattendrag och 1-5 milj. kW i andra

vattenfall eller tillhopa 13-2 milj. kW, motsvarande en teoretisk energiproduktionsförmåga

av 115 000 MkWh/år (MkWh = milj. kilowattimmar).

Kommittén anmärker om den sålunda erhållna siffran:

Denna energimängd kan dock i verkligheten icke ekonomiskt uttagas.

Avsevärda reduktioner måste nämligen företagas beträffande såväl fallhöjder

som vattenmängder. Sålunda finnas många strömfall, som icke kunna

tänkas bli utbyggda, och i de utbyggbara strömfallen uppstå oundvikliga

fallförluster mellan och i kraftanläggningarna. Vidare är det å ena sidan

omöjligt att genomföra sådana regleringar av framrinningen, att vattenföringen

kan helt utjämnas, å andra sidan olämpligt att göra kraftanläggningarna

så stora, att i dem kunna tillgodogöras de flöden, vilka ej kunna

intagas i regleringarna.

Kommittén framhåller, att då man ur kraftförsörjningens synpunkt skulle

beräkna tillgången på vattenkraft, naturligen i princip endast kunde beaktas

den utbyggnadsvärda kraften, d. v. s. den kraft som det ekonomiskt

lönade sig att utbygga. Denna kraft kunde indelas i högvärdig och lågvärdig.

Såsom högvärdig betecknades sådan kraft, som vid oförändrat penningvärde

medförde en specifik utbyggnadskostnad icke väsentligt överstigande

utbyggnadskostnaden vid de redan utbyggda fallen. Till lågvärdig kraft

hänfördes den övriga utbyggnadsvärda kraften.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Den utbyggnadsvärda vattenkrafttillgången i landet har enligt vad kommittén

upplyser varit föremål för uppskattning vid flera olika tillfällen.

Den första mera tillförlitligt beräknade siffran framlades år 1923 av elektrifieringskommittén,

som kom till en sammanlagd tillgång av 32 500 MkWh/år.

Efter senare verkställda approximativa undersökningar, därvid bl. a. förbättrade

regleringsbetingelser för Indalsälven och Lule älv konstaterades,

fann man denna siffra böra ökas med ca 10 % eller till ungefär 36 000

MkWh/år. Vattenkraftföreningen verkställde år 1945 en ny preliminär uppskattning

(föreningens publikation 1945: 14), vilken gav siffran 41 250

MkWh/år. Även vid denna uppskattning fann man ökade regleringsmöjligheter

föreligga i fråga om vissa älvar. Slutligen företogs år 1947 inom vattenfallsstyrelsen

en approximativ undersökning av krafttillgången i de större

älvarna norr om Ljungan. Därvid togs hänsyn till de regieringsmöjligheter,

vilka från nuvarande utgångspunkt bedömas som sannolika, varjämte

utbyggnadsvattenmängden i kraftanläggningarna i regel beräknades högre

än i tidigare uppskattningar.

Vid sammanställande av dessa undersökningar finner kommittén den totala

utbyggnadsvärda vattenkrafttillgången i hela landet vara av storleksordningen

50 000 MkWh/år. Kommittén betonar emellertid att denna beräkning

är approximativ.

Nedanstående av kommittén uppgjorda Tabell 4 visar den ungefärliga

fördelningen av den totala utbyggnadsvärda vattenkraften på olika landsdelar.

I Götaland och Svealand finnas 16 %, i nedre Norrland 8 %, i mellersta

Norrland 47 % och i övre Norrland 29 %.

Tabell 1. YattenkrafttillgåDgen 1 Sverige.

Därav utbyggd

Återstående

Total ut- byggnads- värd vatten- kra tt

(app rox.

beräknad)

MkWh/år

vid slutet

av 1947

MkWh/år

efter fär- digställan- de av

pågående

eller beslu- tade ut- byggnader

MkWh/år

vid slutet

av 1947

MkWh/år

efter fär- digställan- de av

pågående

eller beslu- tade ut- byggnader

kMWh/år

Gölaland och Svealand

1.

8 000

6 350

7 200

1 650

800

Nedre Norrland

2.

4 000

1050

1800

2 950

2 200

Mellersta Norrland

3.

Indalsälven...................

8 500

4 450

5 800

4 050

2 700

4.

Faxälven—Ume älv ..........

15 000

750

3100

14 250

11900

Övre Norrland

5.

Skellefte älv—Torne älv ......

14 500

1 100

3 000

13 400

11500

Summa

50000

13 700

20 000

30 300

29100

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

I tabellen redovisas även den utbyggda och den återstående vattenkraften

dels vid slutet av år 1947, dels ock efter färdigställande av pågående eller

beslutade utbyggnader. Av den för närvarande utbyggda vattenkraften ligger

nära hälften i Göta- och Svealand samt drygt en tredjedel i mellersta

Norrland, medan återstoden fördelar sig lika på nedre och övre Norrland.

Medräknas som utbyggda även de fall, där utbyggnadsarbetet pågår eller

är förberett genom maskinbeställningar eller andra åtgärder av relativt definitiv

karaktär, ökas siffran för den utbyggda vattenkraften med 7 200

MkWh/år. Genom dessa utbyggnader förskjutes fördelningen av den utbyggda

kraften, så att Götalands och Svealands andel blir 34 %, nedre Norrlands

9 %, mellersta Norrlands 43 % och övre Norrlands 14 %.

För den outbyggda kraften äro de siffror, som gälla efter färdigställande

av de igångsatta utbyggnaderna, i detta sammanhang främst av intresse. I

detta stadium fördelar sig den outbyggda kraften med 3 % på Göta- och

Svealand, 7 % på nedre Norrland, 50 % på mellersta Norrland och 40 % på

övre Norrland.

En fördelning av den outbyggda kraften på hög- och lågvärdig är, säger

kommittén, svår att åstadkomma, enär gränsen mellan dessa båda kategorier

är flytande. Med ledning av vattenfallsstyrelsens ovannämnda undersökning

gör kommittén emellertid en approximativ uppdelning av fallen ur

kvalitetssynpunkt. Resultatet härav framgår av Tabell 2, som även visar

den outbyggda krafttillgångens fördelning på staten och andra.

Tabell 2. Återstående utbyggnadsvärd vattenkraft efter färdigställande av pågående

eller beslutade utbyggnader.

1......................

Totalt

MkWh/år

Därav

högvärdig

lågvärdig

staten

Övriga

staten

Övriga

800

2 200

2 700

11900

11500

100

1 100

4 900

5 300

200

800

400

4 800

1200

ICO

300

300

2 700

400

1400

900

1900

2 300

2....................

3 ..................

4 .......................

5 ....................

Summa

29100

11400

7 400 3 400

6 900

Av den efter pågående utbyggnader återstående utbyggnadsvärda vattenkraften

ha sålunda 65 % bedömts vara högvärdig och 35 % lågvärdig. Av

den högvärdiga kraften uppskattas staten äga ca 60 % och andra ca 40 %,

medan andelstalen för den lågvärdiga kraften äro 33 och 67 %.

Enligt Tabell 2 utgör statens totala innehav 51 % av den totala outbyggda

krafttillgången och övriga fallägares innehav sålunda 49 %. Om i statens

andel även inräknas minoriteter i vattenfall, i vilka staten äger majoritet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

kommer man till att staten bär bestämmanderätten över uppskattningsvis

55 % av den outbyggda vattenkraften.

Enligt en av de sakkunniga — liärnedan benämnda 1942 års sakkunniga

__ som år 1943 framlade förslag (SOU 1943: 14) till de år 1945 genomförda

ändringarna i vattenlagen, gjord överslagsberäkning funnos på spekulativa

händer ca 5 % eller något mera av den outbyggda men utbyggnadsvärda

vattenkraften, under det att ca 75 % ägdes av kronan eller befunno

sig i annan fast hand. I detta procenttal inräknades då minoritetsandelar i

strömfall, där majoriteten fanns på fasta händer. Återstående 20 % befunno

sig enligt 1942 års sakkunnigas mening kvar hos de ursprungliga jordägarna,

d. v. s. i huvudsak den jordbrukande befolkningen. Den på spekulativa händer

varande vattenkraften antogs till största delen utgöras av sådan kraft,

som stod på gränsen mellan högvärdig och lågvärdig kraft.

I anslutning härtill anför kommittén:

Den av 1942 års sakkunniga angivna fördelningen av den outbyggda men

utbyggnadsvärda vattenkraften torde enligt vad kommittén inhamtat såtillvida

ha undergått en förskjutning, att innehavet på fasta handel- okat

med några procent. Denna ökning torde dock huvudsakligen motsvaras av

en minskning i procenttalet för den i jordbruksbefolkningens hand varande

vattenkraften. På spekulativ hand skulle salunda fortfarande befinna sig

inemot 5 % av den outbyggda men utbyggnadsvärda vattenkraften.

Kommittén yttrar inledningsvis om förhållandet mellan statlig och annan

kraftproduktion:

Den svenska kraftindustrien har utvecklats under inbördes tävlan mellan

statliga, kommunala och enskilda företag. Det torde ej kunna bestridas

att åtminstone hittills konkurrensen främjat en intensiv utbyggnad av vattenkraften.

Andelen i den totala produktionen var länge i runt tal 30 %

för statliga samt 70 % för kommunala och enskilda företag men har på

senare år förskjutits, så att den nu normalt är inemot 40 resp. något över

60 %. Denna förskjutning har främst berott på att ökningen av kraftbehovet

inom en del distributionsområden, vilka tidigare i huvudsak försörjts

från lokala kommunala och enskilda vattenkraftverk, kommit att helt eller

delvis tillgodoses med fjärröverförd vattenkraft från statliga anläggningar.

Utvecklingen synes leda därhän, att ökningen i det lotala kraftbehovet i

landet framdeles kommer att tillgodoses ungefär till hälften av statliga samt

till hälften av kommunala och enskilda kraftföretag.

Kommittén redovisar härefter i en tabell den totala elektriska kraftproduktionen

i landet för varje år fr. o. in. 1912.

Tabellen visar, att landets totala produktion av elektrisk energi — ångkraft

inbegripen — ökat från 1 111 MkWh år 1912 till 14 206 MkWh år

1946, vilket motsvarar i genomsnitt 385 MkWh/år. Under perioden 1912—

1930 var ökningen 223 MkWh/år och under perioden 1931—1939 195

MkWh/år. År 1940 visade eu tillfällig nedgång till 430 MkWh. Under åren

1941_1946 slutligen var ökningen 1 018 MkWh/år. De sistnämnda åren

förete sålunda en högst avsevärd ökning av de årliga krafttillskotten.

Kommittén anmärker, att nedgången i kraftproduktionen år 1940 härrörde

från produktionsminskning inom skogsindustrien, och fortsätter:

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Under krigsåren har den totala ökningen, bortsett från skogsindustriens

stora ökning, betingats av att kraftförbrukningen väsentligt stegrats bl. a.

inom krigsindustrien och transportväsendet till följd av ökad sysselsättning

samt försvårad och fördyrad tillförsel av råvaror, bränsle och drivmedel. Efter

krigets slut får kraftförbrukningens stora stegring antagas bero i första hand

på den rådande högkonjunkturen men också därpå, att den elektriska

energien blivit alltmer konkurrenskraftig. Elkraftpriserna ha sålunda reellt

sett sjunkit under en lång följd av år, särskilt under kriget, medan priserna

på fossila och andra bränslen stigit. Detta har medfört att den eléktiiska

kraften i betydande omfattning kommit till användning i stället

för bränslen.

Kommittén lämnar härefter i form av en tabell redogörelse för utvecklingen

under åren 1912—1946 av landets kraftkonsumtion jämte dennas

fördelning på olika konsumentgrupper. Av tabellen framgår att av

1946 års totalförbrukning om 12 110 MkWh belöpte 21 % på allmän distribution,

16 % på elektrotermisk och elektrokemisk industri, 46 % på övrig

storindustri, 10 % på järnvägar samt 7 % på ånggenerering och elverkens

behov.

I fråga om kraftproduktionens och kraftkonsumtionens utveckling under

kommande år anför kommittén att man hade att räkna med prognoser

av åtminstone två olika slag. Dels måste man för fastställande av utbyggnadsplanerna

arbeta med antaganden rörande produktionen och konsumtionen

under den tidrymd, som behövdes för färdigställande av nya kraftanläggningar,

f. n. 4—6 år, dels hade man för andra ändamål behov av en

mera långsiktig uppskattning för flera decennier framåt.

Beträffande kortsiktsprognoser uttalas i betänkandet:

För utvecklingen på kort sikt har man efter fredsslutet hållit sig till antagandet

om en maximal produktions- och konsumtionsökning av 800

MkWh/år och en mera måttlig ökning av 500 MkWh/år. Den lägre prognossiffran

innebär en reduktion, som huvudsakligen motiverats av antagandet

om en viss avmattning efter krigsslutet.

Värdet 800 MkWh/år motsvarar den maximiprognos, som ställes i 1947

års statsverksproposition i samband med vattenfallsstyrelsens anslagsäs
kanden.

Detta värde är visserligen lägre än medeltalet för åren 1941__1946

Det kan dock ifrågasättas, huruvida man på kort sikt har att räkna ens

med en så stor belastningsökning som 800 MkWh/år. Man hör ej bortse

från att de senaste arens utveckling till väsentlig del forcerats fram från

ett nedpressat utgångsläge som en följd av exceptionella förhållanden, vilka

knappast kunna förväntas bli bestående. Redan nu kan iakttagas en viss

återgång till mera normala förhallanden. Sålunda äro de under kriget högt

uppskruvade fraktsatserna nu stadda i sjunkande, en omständighet som åtminstone

så småningom verkar sänkande på priserna för fossila bränslen

och därmed ökar dessa bränslens konkurrenskraft som energi- och värmekälla,

så att elkraften ej blir lika begärlig som de senaste "åren för nyinstallationer

och omläggningar inom industrien. En annan omständighet kan

också framhållas. Under en längre tid ha fortgått successiva omläggningar

utav industrier och järnvägar m. m. till elektrisk drift. Omläggningarna,

vilka äro av engångsnatur, ha intensifierats under de senaste krisåren och

betingat en betydande del av dessa års belastningsökningar. Numera torde

storre delen av de omläggningar utav denna typ, vilka kunna komma i fråga

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kiingl. Maj.ts proposition nr 245.

till utförande, redan vara verkställda, och de kvarstående omläggningsmöjligheterna

bli med tiden alltmera begränsade. Man synes därför kunna räkna

med att från omläggningar av nu nämnt slag härrörande belastningstillskott

framdeles skola förekomma i mindre omfattning än hittills.

De nu anförda omständigheterna göra det väl tänkbart, att den framtida

belastningsansökningen på kort sikt kan bli mindre än 800 MkWh/år. Å

andra sidan kan — med hänsyn till det betydande osäkerhetsmoment, som

varje prognos av förevarande slag måste inrymma — möjligheten av en större

belastningsökning ej heller uteslutas. Kommittén anser sig därför icke på

den utredning, som stått till buds, kunna göra något bestämt uttalande i

frågan.

För prognosen på längre sikt hänvisar kommittén till ett diagram, utvisande

belastningsutvecklingen i landet åren 1912—1946 samt prognos för

belastningen enligt olika alternativ. Enligt diagrammet har ökningen hittills

i genomsnitt fortgått med en konstant relativ ökning motsvarande 6,5 % pr

år. Kommittén anmärker emellertid på tal härom:

Man måste---ställa sig skeptisk till att ett sådant förlopp kan fort
sätta

någon längre tid framåt. Kraftindustrien skulle i så fall ställas inför

stora svårigheter, då det exempelvis bleve fråga om att år 1960 åstadkomma

ett årligt nytt krafttillskott av storleksordningen 2 000 MkWh, d. v. s. ca 2,5

gånger så mycket som f. n., och 1970 ca 3 000 MkWh eller nära 4 gånger den

nuvarande årstillväxten. Det synes knappast finnas skäl att f. n. räkna med

högre årlig ökning på längre sikt än 800 MkWh/år.

Kommittén sammanfattar:

Räknar man på lång sikt med ökningen 800 MkWh/år och en outbyggd

utbyggnadsvärd vattenkrafttillgång i närvarande stund om ca 36 000

MkWh/år, varav 2/3 högvärdig och 1/„ lågvärdig, och förutsätter man vidare,

att hela belastningsökningen täckes med vattenkraft, finner man, att den

högvärdiga vattenkraften är utbyggd omkring år 1980 och den lågvärdiga

bortemot år 2000. Givetvis äro dessa tidsangivelser högst osäkra.

Vidkommande vattenkraftens och andra kraftkällors inbördes betydelse

för kraftbehovens täckande må påpekas möjligheten av att kraft kan komma

att produceras i stor skala i samband med värmedistribution i större städer.

Det tillskott i vinterkraft, som därigenom skapas, kan medföra att vattenkrafttillgångarna

bli tillräckliga för en något längre tid.

Kommittén påpekar, hurusom -— vid bedömandet av hur stor skada som

kan åsamkas kraftförsörjningen genom spekulation i vattenkraft — kännedom

erfordras om naturkraftprisets inverkan pa priset för den producerade

elektriska kraften. Härvid hänvisar kommittén till en av 1942 års

sakkunniga företagen undersökning i detta hänseende.

Undersökningen baserade sig dels på uppgifter i kommerskollegiets publikation

»Sveriges utbyggda vattenkraft år 1930», dels ock på upplysningar,

vilka de sakkunniga inhämtat genom förfrågningar hos vattenfallsstyrelsen

och ett antal andra innehavare av större vattenkraftanläggningar. För

närmare kännedom om undersökningen hänvisas till framställningen i SOU

1943:14 (s. 50—56). Resultatet av undersökningen framlade de sakkunniga

bl. a. i en här såsom Tabell 3 återgiven uppställning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Tabell 3. Kostnad för elektrisk kraft vid vissa större vattenkraftstationer.

A.

Vid en uppdelning av stationerna efter tiden för förvärvet av strömfallet.

Strömfallet förvärvat:

Öre per kilowattimme:

totalt därav naturkraft

1916 eller tidigare.......................... 056 0063 (11 »)

1917—36 .................................. 051 0036 ( 7 %)

1937—42 .................................. 1 03 0-075 ( 7 %)

Samtliga 058 0’055 ( 9 U)

B. Vid en uppdelning av stationerna efter belägenhet.

Strömfallet beläget i:

Öre per kilowattimme:

totalt därav naturkraft

Götaland och Svealand .................... 075 0-118 (15 %)

Nedre och mellersta Norrland.............. 049 0028 ( 6 %)

övre Norrland ............................ 0''48 0’007 ( 1 %)

Samtliga 0''58 0''055 ( 9 %)

De sakkunniga anförde i detta sammanhang bl. a. följande. Den naturkraft,

som förvärvats 1016 eller tidigare, hade i medeltal varit väsentligt

dyrare och givit något dyrare utbyggd vattenkraft än den som förvärvats

1917—1936. Däremot hade den förstnämnda gruppens strömfall varit något

billigare och givit väsentligt billigare kraft än de strömfall, vilka förvärvats

1937—1942. I den sistnämnda gruppen vore emellertid jämförelsematerialet

förhållandevis litet. Byggnadskostnaden för sist ifrågavarande kraftstationer

hade påverkats av den rådande dyrtiden. Dessutom borde framhållas att

dessa kraftstationer utbyggts på ett sätt, som möjliggjorde en särskilt värdefull

produktion. Uppdelningen av stationerna efter belägenheten visade att

kostnaden för naturkraften vore väsentligt högre söderut, och att den

sjönke ju längre mot norr man komme. Samma vore förhållandet med totalkostnaden

för den färdiga kraften, ehuru skillnaden ej vore lika påfallande.

1947 års kommitté anför om de sakkunnigas undersökning:

De av 1942 års sakkunniga anförda siffrorna avse som nämnts kostnaden

för energien vid kraftstationsväggen. Hänsyn har sålunda ej tagits till

överföringskostnaderna, vilka då det gäller avlägsna kraftstationer kunna

uppgå till en ej obetydlig del av totalkostnaden. Siffrorna särskilt för övre

Norrlands men även för mellersta och nedre Norrlands stationer böra därför

höjas. Detta gäller på grund av överföringsförlusterna i någon mån kostnaderna

i öre/kWh för naturkraftens andel, men på grund av överföringsförluster

och kostnader för linjer m. m. i avsevärt högre grad totala kostnaden

i öre/kWh. Sådan höjning medför därför, att för dessa stationers

vidkommande procenttalet för naturkraftens andel i totala kraftkostnaden

blir ännu mindre än som angivits i Tabell 3.

Om utvecklingen under den följande tiden yttrar kommittén:

Den i det föregående berörda period, vilken började år 1937, kan sägas

pågå fortfarande. Jämväl i övrigt kunna — i de hänseenden, som närmast

äro av intresse — förhållandena under åren 1937—1942 och 1943—1947

anses vara i stort sett likartade. Visserligen kunna i en del hänseenden olik
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

heter spåras, men dessa torde i sammanhanget ej vara att beteckna som

väsentliga. Kommittén anser sig därför kunna uttala, att rönen vid den

av 1942 års sakkunniga gjorda undersökningen endast obetydligt påverkas

av de senaste årens utveckling, och att sagda undersökning följaktligen

fortfarande synes utgöra en tillförlitlig grund för det principiella bedömandet

av förevarande spörsmål.

Sammanfattningsvis anför kommittén:

Som av det anförda framgår, utgör redan nu priset för naturkraften en

förhållandevis liten del av priset för den elektriska kraften. När framdeles

utbyggnaden av vattenkraften kommer att avse mindre utbyggnadsvärd

kraft, blir kostnaden för naturkraften — även med antagande av samma

naturkraftpris per energienhet — procentuellt ännu mindre, allteftersom

utbyggnads- och överföringskostnader stegras. Därest priset för den mindervärdiga

naturkraften i framtiden liksom hittills blir lägre per energienhet

än den högvärdiga, minskas ytterligare procenttalet för naturkraftens

del i den elektriska kraftens totalkostnad. Även en ganska betydande

höjning av naturkraftpriset torde knappast bli kännbar för den borgerliga

förbrukningen, där strömpriset hos konsumenten i regel håller sig omkring

10 öre per kWh. Mera kännbar blir höjningen för storindustriens förbrukning,

där strömpriset oftast rör sig om 2—3 öre per kWh, i undantagsfall

ändå lägre, men även där blir inverkan förhållandevis obetydlig. Att höjningar

av naturkraftpriset i regel blott i ringa mån påverka priset för

den elektriska kraften innebär dock icke, att man kan bortse från sådana

höjningar. Kostnaden för elektrisk kraft består ju av ett stort antal var

för sig jämförelsevis små delkostnader. Om priset för kraften skall kunna

hållas" nere, måste alla delkostnader — sålunda även kostnaden för naturkraften

— i görligaste mån begränsas.

Kommittén har beträffande förekomsten av spekulationstendenser lämnat

följande redogörelse.

Uppköpen av vattenkraft i spekulativt syfte torde ha tagit sin början, så

snart vattenkraftens stora framtida betydelse började att framstå klart.

Inköp med tydlig spekulativ tendens kunna skönjas redan i slutet av 1890- talet. Någon större fart togo dock vattenkraftköpen överhuvud taget i södra

Sverige först under 1900-talets första decennium och i Norrland icke förrän

i slutet av första världskriget och åren närmast därefter. Under sistnämnda

periods högkonjunktur förvärvades betydande fallkomplex i Norrland såväl

av vattenfallsstyrelsen som av enskilda företag, däribland vissa särskilt

för vattenfall sinköp bildade bolag. Till en början voro priserna för

vattenkraften synnerligen låga, men i Götaland stego de snabbt under 1900- talets början, vilket i viss mån tog sig uttryck i de av riksdagen åsatta värdena

för Trollhättan in. fl. vattenfall. Efter hand och under inflytande av

det sjunkande penningvärdet stego priserna även i Norrland, och omkring

år 1920 betalades för vattenfall i mellersta Norrland priser på omkring 100

kronor per 9-månadershästkraft.

Ett stycke in på 1920-talet hade intresset för vattenkraftköp betydligt

minskat. Någon nämnvärd konkurrens på området förekom icke vidare, och

under det följande decenniet överfördes på kraftföretagare, bl. a. vattenfallsstyrelsen,

det mesta av den vattenkraft, som uppköpts av andra.

Under senare delen av 1930-talet vaknade intresset för outbyggd vattenkraft

Ull nytt liv. Vattenfallsstyrelsen ökade sin inköpsverksamhet och inriktade

sig därvid på Indalsälven, Ångermanälven med undantag för Fax
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

älvsgrenen samt Ume älv med Vindelälven, Pite älv och Skellefte älv. Samtidigt

började enskilda och kommunala kraftföretagare försäkra sig om vattenkraft

för framtida behov. Exemplen följdes av flera större skogsbolag

och industriföretag. Priserna för vattenkraften visade under inflytande

härav benägenhet att skjuta i höjden. Inom Faxälven, där konkurrens förekom

mellan olika bolag, betalades t. ex. redan under 1930-talets slut höga

priser på upp till 300 kronor per 9-månadershästkraft och därutöver. Vattenfallsstyrelsen,

som sökte föra en jämn prispolitik, såg sig under sådana

förhållanden nödsakad att avstå från åtskilliga planerade inköp i mellersta

Norrland och förlägga huvuddelen av sina inköp till områden, där konkurrensen

gjorde sig mindre gällande.

1943 års utredning om åtgärder mot spekulation i vattenkraft, vilken utredning

år 1945 föranledde den ändring av 1 kap. 14 § vattenlagen, som

möjliggjorde expropriationsrätt till vattenkraft i annans ägo, torde visserligen

ha medfört att mera omfattande inköp av jordägares vattenkraft i

syfte att denna därefter skulle av köparen försäljas till kraftföretag begränsats

men har å andra sidan icke verkat sänkande på de höga naturkraftprisen.

Konkurrensen om och prisstegringen för vattenkraft har sålunda

fortsatt.

Omfattande vattenfallsförvärv, delvis av tydlig spekulationskaraktär, ha

även under och efter år 1943 avslutats eller förberetts i bl. a. Skellefte älv,

Ume älv, Ångermanälven med Faxälven samt Indalsälven. Genom överbud

ha enskilda bolag i ett par fall sökt skaffa sig företrädesrätt till vattenfallsandelar

inom statliga intresseområden, bl. a. i ett av vattenfallsstyrelsen

numera utbyggt vattenfall i Ångermanälven. I vattenfall, vilkas utbyggnad

redan påbörjats, ha utomstående företag uppträtt och — i uppenbart syfte

att kräva ersättningskraft och därigenom skaffa sig fördelar — systematiskt

inköpt eller försökt inköpa sådan vattenkraft, som utbyggaren icke

lyckats förvärva från vederbörande markägare.

I november 1946, då det blev bekant, att lagen om kontroll å överlåtelse

av vattenkraft förbereddes, forcerades ett flertal försäljningar av vattenkraft.

Sedan lagen trätt i kraft, har den enskilda inköpsaktiviteten på området

märkbart avtagit. I de fallsträckor, vari vattenfallsstyrelsen under det

senaste året företagit inköp (Ume älv, Vindelälven, Skellefte älv och Lule

älv), ha sålunda inga konkurrerande köpare varit verksamma. De andra

köp, om vilka styrelsen har kännedom, ha skett till rätt rimliga priser och

ha icke haft spekulativ karaktär. Exempel finnas på förberedda inköp av

spekulationsbetonad karaktär, som fått falla inför den senaste händelseutvecklingen,

liksom pa fall, där spekulationsförsäljningar för långväga

transiteringar synas komma att ersättas med mera normala försäljningar

för tillgodoseende av lokala behov.

Allmänt har kommittén om betingelserna för spekulation anmärkt följande.

Utbyggnaderna av ny vattenkraft äro koncentrerade till Norrland, och tillgången

på outbyggd vattenkraft minskas där relativt snabbt. I Svealand

och Götaland befinna sig däremot praktiskt taget samtliga fall — med undantag

för vissa fall i de övre delarna av Dalälven — på händer, som kunna

beräknas komma att själva utnyttja desamma. De värdefullare fallkomplexen

inom dessa landsdelar torde enligt föreliggande utbyggnadsprogram

bli utbyggda inom 15 år. Inga vattenkraftförsäljningar av nämnvärd omfattning

ha förekommit inom dessa landsdelar, i varje fall — såvitt man

vet — inga av spekulativ karaktär. Risk för spekulation synes sålunda fö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

religga i fråga om strömfall i Norrland och Kopparbergs län. För sagda

län skulle risken närmast ligga däri, att ett ökat spekulationsintresse i Dalälven

kan uppstå, om spekulationsmöjligheterna i de nordligare belägna

älvarna beskäras. För övriga delar av landet synes någon nämnvärd risk

för spekulation i vattenkraft ej föreligga.

Grunderna för naturkraftens värdering.

Efter att i ett särskilt avsnitt (s. 64—65) ha berört vattenfallsstyrelsens

inköps- och prispolitik anför kommittén:

Såsom allmänt omdöme torde kunna uttalas, att vid förvärv av vattenkraft

värderingen av naturkraften skett och alltjämt sker med tämligen

grova mått. Anledningen härtill torde främst vara den, att de faktorer, vilka

vid värderingen ha betydelse, äro ganska svårbedömbara, särskilt då det

gäller förvärv av strömfall, som avses skola utbyggas först i en mer eller

mindre avlägsen framtid. Ofta ha — såsom 1942 års sakkunniga ock framhållit

(SOU 1943: 14 s. 45) — priserna väsentligen bestämts av utbud och

efterfrågan samt till följd härav fluktuerat alltefter det intresse som under

olika perioder ägnats kraftindustrien. Allteftersom utbyggnaden av våra

vattenkrafttillgångar fortskrider och sålunda reserven av outbyggda fall

minskas, blir naturligen intresset för de återstående fallen ökat samt möjligheten

för en monopolistisk prisutveckling större. Spekulationen i vattenkraft

lärer ofta bygga på spekulantens förhoppning att genom utnyttjande

i framtiden av en monopolställning kunna betinga sig priser, som eljest

ej skulle ha kunnat erhållas.

Kommittén företager härefter en undersökning av vilka faktorer som

vore av betydelse, därest man utginge från att monopolställningen borde i

görligaste mån elimineras som prisbildande faktor och att värderingen i

stället borde ske efter skälighetsgrunder. Kommittén nämner därvid —

under hänvisning till framställningen i SOU 1943: 14 s. 45—48 — bland

de faktorer, som efter objektiva normer bestämde ett strömfalls värde,

vattenföringen och fallhöjden, som tillsammans gåve den i fallet uttagbara

effekten. I detta sammanhang påpekas också betydelsen av eventuellt föreliggande

möjlighet till reglering av vattenframrinningen. Vidare framhållas

utbyggnadskostnaden, underhålls- och driftkostnaderna samt överföringskostnaden

såsom inverkande på naturkraftens värde.

Kommittén anmärker härefter, att hänsyn kunde behöva tagas till skatteocli

ränteförlusten, och anför härom:

Från det ett outbyggt strömfall förvärvas och till dess kraftanläggningen

är färdig att tagas i bruk förflyter en längre eller kortare tid. För ett fall,

som börjar utbyggas omedelbart efter förvärvet, utgöres denna tid av själva

byggnadstiden. För ett fall däremot, med vars utbyggnad skall anstå, kommer

till byggnadstiden jämväl den tid som förgår, innan utbyggnaden igångsättes.

På de kostnader, som ägaren nedlägger först på förvärvet av fallet

och sedan på utbyggnaden, erhåller han ingen avkastning, förrän anläggningen

tages i bruk. Däremot har han under mellantiden att gälda på fallet

belöpande skatter ävensom räntor på medel, som upplånats för utbyggnaden.

Den förlust i form av skatter och räntor, vilken ägaren sålunda lider,

kan stiga till avsevärda belopp i fråga om fall, som kräva lång byggnads
3

Bilxang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 245.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

tid eller som ej förrän efter lång tid utbyggas. För denna förlust vill givetvis

ägaren hålla sig skadeslös. Regelmässigt sker detta därigenom att till

byggnadskostnaderna föras de skatte- och ränteförluster som beräknas

komma att uppstå.

De nu angivna kostnaderna, skatte- och ränteförlusterna medräknade,

utgöra enligt kommittén tillhopa utbyggarens självkostnad. Med denna

skulle jämföras bruttoavkastningen, vilken utgjorde produkten av den avsatta

kraften och det pris som per kraftenhet kunde betingas. Om sagda

pris uttalar kommittén närmare:

Under förutsättning av fri prisutveckling är detta pris beroende av vad

kraftavnämarna — i första hand storindustrien, på vilken faller omkring

s/4 av den totala energiförbrukningen i landet — kunna vara villiga att betala

för vattenkraften. Detta beror i sin tur på hur begärlig vattenkraften är

i förhållande till andra kraftkällor. Härvid kommer — på teknikens nuvarande

ståndpunkt — främst i betraktande ångkraften. Tillgången och priset

på denna äro avhängiga av tillgången och priset på stenkol. Vid lågt

kolpris kan ångkraften — särskilt då den uttages i form av mottryckskraft

— ekonomiskt konkurrera med vattenkraften, och detta förhållande verkar

nedpressande på vattenkraftens pris. Omvänt blir vid knapp koltillgång

eller högt kolpris vattenkraften mer begärlig och kan åsättas högre pris.

Stenkolet kan sålunda genom sin användning för framställning av drivkraft

verka som en regulator på priset för vattenkraften. Motsvarande gäller förhållandet

mellan vattenkraften och kolet vid användning för värmealstring.

Kommittén framhåller emellertid, att i de priser, som vid fri prisutveckling

skulle inställa sig, förskjutningar kunde åstadkommas genom pris politiska

åtgärder, och anför i detta sammanhang:

Så är fallet i vårt land, där — bl. a. till följd av vattenfallsstyrelsens

dominerande inflytande som kraftdistributör — priserna för den elektriska

kraften med tiden utvecklat sig mot en allt större enhetlighet. Vattenfallsstyrelsen

samt de ledande kommunala och privata kraftdistributörerna

tillämpa sålunda standardiserade krafttaxor, och dessa taxor bli naturligen

i väsentlig mån normerande för de kraftpriser, som övriga distributörer

kunna betinga sig. Med hänsyn till de stora reserver av högvärdig naturkraft,

som vattenfallsstyrelsen har till sitt förfogande för fortsatt utbyggnad,

kan det antagas att styrelsens dominerande ställning skall bibehållas och

ytterligare stärkas samt att den av styrelsen omfattade prispolitiken även

framdeles kommer att verka i stort sett normerande på kraftpriserna i

gemen. Med tanke på nyssnämnda stora naturkraftreserver kan man vidare

med en viss säkerhet utgå från att styrelsens taxenivå under avsevärd tid

framåt ej skall behöva nämnvärt påverkas av en eventuell höjning av naturkraftpriserna.

Härav kan man — med tillämpning av vad nyss sagts — sluta

sig till att ej heller den allmänna kraftprisnivån under samma tid kommer

att influeras av en dylik höjning annat än i obetydlig mån. Det förhållandet,

att möjligheterna för en kraftproducent att avvika från de gängse

kraftpriserna sålunda torde bli ganska snävt begränsade, kommer naturligen

att i sin mån göra honom mindre benägen att betala ett oskäligt högt

pris för naturkraften. Beaktas bör dock härvid, att — såsom tidigare i annat

sammanhang påpekats — den på naturkraften belöpande delen av priset

för den färdiga kraften ofta är jämförelsevis ringa, och att följaktligen

även en avsevärd höjning av priset för naturkraften i många fall endast

obetydligt påverkar den färdiga kraftens pris.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 245.

35

Kommittén framhåller att man — frånsett tider då krisförhållanden

rådde — för ett strömfall, som genast skulle utbyggas, kunde räkna med

tämligen säkra siffror beträffande såväl kostnaderna som avkastningen.

Riskmarginalen för oförutsebara händelser kunde därför göras ganska

liten. Detsamma gällde beträffande ett strömfall, som snart stode i tur att

utbyggas. För strömfall av dessa kategorier läte sig följaktligen nuvärdet

rätt nära bestämmas.

Enligt kommittén blir situationen en annan, när det gäller ett strömfall,

som avses skola utbyggas först efter längre tids förlopp. Härom yttras

i betänkandet:

Att lång tid i förväg bedöma, i vilken takt energibehovet kommer att öka

och de outbyggda vattenkrafttillgångarna skola tagas i anspråk, vilka kraftpriser

som komma att gälla efter utbyggnadens slutförande, vilka kostnader

material och arbete komma att betinga, och hur penningvärdet kommer att

utvecklas — för att nämna några av de spörsmål som inställa sig — kan

vara förenat med stora svårigheter. De faktorer, som äga betydelse, äro

ofta var för sig svårbedömbara och kunna dessutom sinsemellan kombineras

på så skiftande sätt, att avgörandet av tiden för utbyggnadsmognaden

i många fall måste bli ytterst osäkert. Som exempel på hur vanskliga bedömanden

av detta slag kunna vara må påpekas, hurusom man år 1943 angav

sannolika ökningen av kraftbehovet till högst 400 MkWh/år (SOU

1943: 14 s. 42), under det att vattenfallsstyrelsen i sina anslagsäskanden

till 1947 års riksdag räknade med avsevärt snabbare ökning eller 500 å 800

MkWh/år. (Härvid bör dock beaktas, att den första siffran avsåg utvecklingen

under en lång period, under det att de två senare siffrorna avsågo de

närmast liggande åren.)

Med hänsyn till det sagda finner kommittén det kunna vara motiverat

att vid fastställande av nuvärdet å ett strömfall, som beräknades komma

att tagas i anspråk först efter ett visst antal år, göra avdrag icke blott

för räntor och skatter fram till den tidpunkt, då kraftanläggningen avsåges

skola tagas i bruk, utan även för den risk, som låge i att beräkningarna

rörande fallets bebyggande kunde visa sig ohållbara.

Kommittén anför beträffande den nu angivna värderingsmetoden, som

ju tager sikte på strömfallets räntabilitet:

Metoden innebär att strömfallets nettovärde eller in. a. o. naturkraftens

värde framkommer som skillnaden mellan kapitaliserade värdet av den färdiga

kraften, å ena, samt kapitaliserade kostnaden för kraften, å andra sidan.

Dessa båda kapitaliserade värden — vilka som nämnt kunna vara behäftade

med betydande osäkerhetsmarginaler — äro ofta mycket stora i

förhållande till skillnaden dem emellan. Detta medför att även en i förhållande

till sagda båda värden obetydlig ändring i någon eller några av de i

samma värden ingående delsiffrorna kan högst avsevärt påverka siffran för

strömfallets nettovärde och rentav föranleda, att ett icke ringa plusvärde

kan förbytas i noll- eller minusvärde. De för bestämmande av strömfallets

nettovärde nödiga beräkningarna måste därför vara fullt korrekta för att

ej betydande fel i siffran för det sistnämnda värdet skola kunna uppkomma.

Detta krav är dock mycket svårt alt uppfylla, eftersom man ofta i stor utsträckning

bar att göra med osäkra faktorer. Det kan hända, att man i en

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

kalkyl enligt grunder, som i och för sig kunna synas befogade, kominer till

att ett visst strömfall är värdelöst, trots att man erfarenhetsmässigt har goda

skäl att utgå från att fallet har ett ej obetydligt positivt värde. Misstanken

ligger då nära till hands, att något fel föreligger i kalkylens siffror beträffande

de osäkra faktorerna. Det kan fördenskull vara motiverat att verkställa

en jämkning och fördelning, så att osäkerhetsmomenten i görligaste

mån neutraliseras och ett sannolikt medelvärde erhålles. Så bör av försiktighetsskäl

ske, även då det ej föreligger direkt anledning till misstanke

om fel i kalkylen.

Till åskådliggörande av det sagda anför kommittén exempel, till vilka

här må hänvisas (s. 69—70).

Kommittén säger sig vilja framhålla, att de gjorda anmärkningarna ej

innebure ett underkännande av räntabilitetsmetoden. Tvärtom syntes denna

metod vara den i princip riktiga vid strömfallsvärderingen. Med anmärkningarna

hade blott avsetts att visa, hurusom det understundom kunde vara

påkallat att i viss mån justera de resultat, som med sagda metod erhållas.

Det kunde i detta sammanhang förtjäna påpekas, att de båtnadsutredningar,

vilka hos vattendomstolarna förebringades i mål om företag enligt vattenlagen,

genomgående gjordes enligt räntabilitetsmetodens princip.

Efter att ha betonat, att framställningen i det föregående gällt strömfall,

som utgjorde självständiga utbyggnads enhet er, har kommittén även berört

förvärv av sådana fallsträckor, som ej äro föremål för självständigt bebyggande

utan utgöra delar av en utbyggnadsenhet. Härutinnan hänvisar kommittén

till de härovan anmärkta stadgandena i 9 kap. 13, 19 och 20 §§ vattenlagen

och återgiver följande uttalande i det av särskilda sakkunniga år

1917 avgivna förslaget till vattenlag, i vilket stadgandet i 20 § utformades

(1917 års förslag s. 310 o. 311):

Helt visst utgör den beräknade kostnaden för ett självständigt tillgodogörande

av varje i den gemensamma utbyggnaden ingående falldel i allmänhet

en god ledning, då det gäller att bedöma falldelarnas inbördes betydelse

för ett gemensamt tillgodogörande av strömfallet i dess helhet. Men denna

betydelse kan också vara beroende av andra omständigheter. Så t. ex. är

förfoganderätten över en fallsträcka, gränsande intill en sjö eller annan

vattensamling, som bereder möjlighet till vattnets magasinering, ofta av

särskild vikt för vattenkraftens ändamålsenliga tillgodogörande. Om ett dylikt

tillgodogörande underlättas därigenom, att en fallsträcka, som är särskilt

lämpad för byggande av damm eller andra anläggningar för vattenkraftens

uttagande, vid den gemensamma utbyggnaden tages i anspråk för

berörda ändamål, bör onekligen, oavsett den kostnad falldelens självständiga

bebyggande skulle kräva, en större betydelse tillerkännas en dylik

falldel. Ätt lämna synpunkter av nu antydd art ur räkningen vid bestämmande

av uttagningskostnaden och därmed den ersättning, som bör tillkomma

falldelens ägare, synes vara så mycket oriktigare som, därest ersättningsgivaren

varit hänvisad till att på överenskommelsens väg förskaffa

sig rådighet över den andres falldel, dessa synpunkter helt visst kommit

att göra sig gällande vid fastställandet av köpeskillingen för falldelen. Billighet

och rättvisa synas emellertid fordra, att falldelens ägare icke genom en

tvångsföreskrift avhändes något av det värde, varå han vid frivillig förhandling

utan oskälighet kunnat göra anspråk. Vid övervägande härav hava

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

de sakkunniga måst avstå från tanken på att göra uttagningskostnadens

storlek beroende av några mera detaljerade föreskrifter utan i stället ansett

sig böra — jämte "fastställandet av de allmänna gränslinjer, som vid

kostnadsbeloppets bestämmande icke må överskridas — allenast angiva

den huvudsynpunkt, som vid denna frågas avgörande bör göra sig gällande,

eller att uttagningskostnaden bestämmes sålunda, att den kraft, som

tillhandahålles ersättningstagaren, efter avdrag av uttagningskostnaden utgör

full gottgörelse för hans avstående av vattenkraften.

I anslutning härtill framhåller kommittén att 9 kap. 13, 19 och 20 §§

visserligen avsåge gottgörelse i form av ersättningskraft men analogivis

hade tillämpning jämväl på penningersättning. Kommittén hänvisar härutinnan

till följande uttalande i 1917 års förslag till vattenlag (s. 337): Stadgandena

om ersättningens utgörande i pengar vilade i stort sett å samma

grundsatser som vore kännetecknande för reglerna om ersättning medelst

kraftöverföring. Ersättningstagarens ställning i ekonomiskt hänseende borde

i huvudsak bli densamma, vare sig ersättningen utginge på ena eller

andra sättet. I överensstämmelse därmed skulle, jämväl då fråga vore om

ersättande i pengar av icke tillgodogjord vattenkraft, från det uppskattade

värdet av nämnda vattenkraft i tillgodogjort skick avdragas kostnaden för

kraftens uttagande. Att vid bestämmande av denna kostnad de för ersättning

i kraft meddelade reglerna om uttagningskostnaden skulle äga motsvarande

tillämpning, hade visserligen icke uttryckligen uttalats i lagen

men syntes ligga i sakens natur.

Kommitténs förslag.

I fråga om principerna för mj lagstiftning tillkännager kommittén på

följande sätt sin allmänna inställning.

Såvitt nu kan bedömas synes den tidpunkt ej vara alltför avlägsen, då

vårt lands utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångar kunna beräknas ha blivit

i stort sett helt ianspråktagna. Konkurrensen kraftproducenterna emellan

om de outbyggda fall, vilka ännu ej kommit på fasta händer, kan förväntas

bli stark och komma att ökas allteftersom antalet sådana fall minskas. Med

hänsyn till risken för en alltmer intensifierad tendens till spekulation i outbyggd

vattenkraft synes det därför vara av största betydelse, att åtgärderna

mot sådan spekulation göras fullt effektiva. Kommittén har eftersträvat

att — utan frångående av de allmänna grundsatserna för vår vattenrätt —

finna en lösning, som tillfredsställer detta krav och tillika tillgodoser behovet

av planmässighet vid utnyttjandet av våra vattenkrafttillgångar.

Kommittén underkastar härefter de nuvarande bestämmelserna och deras

verkningar en granskning och framhåller beträffande t kap. 14 § vattenlagen

efter 1945 års ändringar, att detta lagrum gåve rätt till expropriation

endast av utbyggnadsmoget fall och för expropriationsrättens bestånd

krävde omedelbart bebyggande av fallet. I betänkandet anföres:

Denna utformning av expropriationsrätten torde göra rättens användningsområde

i avsevärd mån begränsat. Såsom i direktiven för kommittén

påpekats, bruka nämligen åtminstone de större kraftproducenterna icke

dröja med sina strömfallsförvärv till dess utbyggnaden är omedelbart före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

stående, utan de söka regelmässigt i förväg säkra sig om lämpliga fall. Stora

kraftproducenter, såsom staten, kommuner och vissa enskilda företag, kunna

naturligen ej nöja sig med att ha i sin hand blott så mycken vattenkraft,

som svarar mot dagens behov, för att sedermera, allteftersom kraftbehovet

ökas, förvärva ytterligare strömfall för omedelbar utbyggnad. De måste

vara beredda att genast kunna täcka uppkommande kraftbehov, och det

gäller följaktligen för dem att verkställa en förtidsplanering.

Om förtidsplaneringen yttrar kommittén närmare:

Första ledet i förtidsplaneringen är, såsom i det föregående antytts, att

med hjälp av statistik och andra medel söka beräkna den av kommunernas

tillväxt, industriens driftutvidgningar etc., föranledda ökningen år från

år i kraftbehovet. Sedan man på detta sätt kommit fram till siffror — beräknade

så noggrant som möjligt för den närmare liggande tiden och mera

approximativt på längre sikt — för de vid olika kommande tidpunkter

sannolikt föreliggande kraftbehoven, blir uppgiften att planlägga utbyggandet

så, att dessa behov kunna täckas. Dylik planläggning sker i två olika

syften. Å ena sidan vill man planera, hur utbyggandet i stort sett skall ske.

Denna långsiktsplanering, vilken är av kraftpolitisk art, avser fastställande

av hur kraftledningsnätet i huvudsak skall utformas, till vilka vattensystem

kraftstationsutbyggnader och regleringar skola förläggas etc. Å andra

sidan önskar man uppgöra utbyggnadsprogram på kort sikt. I dessa träffas

avgörandet, vilka strömfallsutbyggnader och regleringar som inom den

närmaste tiden skola genomföras, samt hur de närmare skola utformas.

Som förut nämnts kan en långsiktsplanering omspänna flera decennier,

medan ett utbyggnadsprogram ofta omfattar blott 4—6 år. Framhållas må

emellertid, att någon sträng åtskillnad på långsiktsplanering och utbyggnadsprogram

ej kan göras, enär gränsen mellan dessa stundom är flytande.

Kommittén betonar att en kraftproducent — för det trygga genomförandet

av sin långsiktsplanering och sina utbyggnadsprogram — måste vara

ute i god tid med sina naturkraftförvärv. För sådant förhandsförvärv kunde

han emellertid ej tillgripa expropriation utan vore hänvisad till att med

vederbörande fallägare träffa frivillig överenskommelse om förvärvet.

Kommittén anför vidare:

Ur synpunkten av planmässighet i utvecklingen av vår kraftindustri är

det av vikt, att under den fortskridande utbyggnaden av strömfallen vid

varje tillfälle, då utbyggnad skall ske, i princip väljes det strömfall, som

nationalekonomiskt ställer sig förmånligast att tillgodogöra. Naturligen är

det även för de särskilda kraftproducenterna ett intresse att vid uppgörandet

av sina inköps- och utbyggnadsplaner träffa urvalet efter vad som för

dem blir ekonomiskt fördelaktigast. Ofta är väl det strömfall, som ur nationalekonomisk

synpunkt är det vid tillfället förmånligaste, också det lämpligaste

för den enskilde utbyggaren, men så behöver icke alltid vara förhållandet.

Bedömandet av vilket utav flera strömfall som bör utbyggas kan — under

förutsättning att skäliga priser betingas — i regel ske med utgångspunkt

från de faktorer som ur objektiv synpunkt äro bestämmande för ett falls

värde. Betingas däremot, genom utnyttjande av monopolställning, för något

av strömfallen ett förhöjt pris, medför detta en mot prishöjningen svarande

minskning av det ifrågavarande fallets lönsamhet, och följden kan bli, att

reflektanten i stället föredrager ett annat fall, vars objektiva värde är

mindre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Genom kontroll av priserna vid vattenkraftöverlåtelser ernås visserligen,

att överlåtelser till överpriser kunna hindras. Det förhållandet, att expropriation

av omogna fall icke får ske, kan emellertid medföra följder liknande

dem som uppkomma, då överpris betingas. Till belysande härav må

anföras följande exempel: Ett strömfall har visserligen ännu ej nått sin utbyggnadsmognad

men gör detta inom överskådlig tid. En kraftproducent

anmäler sig som reflektant på fallet, vilket han avser att medtaga i sina

framtida utbyggnader. Ägaren av fallet ämnar ej själv utbygga detta men

vägrar att överlåta det — måhända i spekulationssyfte, eftersom han ju alltid

kan hoppas på att vid den mer eller mindre avlägsna tidpunkten för utbyggnadsmognaden

bestämmelserna om priskontroll blivit upphävda. Reflektanten

torde i en sådan situation knappast kunna åtnöja sig med att

vänta, till dess fallet blir moget för omedelbar utbyggnad och ansökan om

expropriation jämlikt 1 kap. 14 § vattenlagen sålunda kan göras. Han riskerar

ju nämligen alltid, att under mellantiden fallägaren kan ändra sig och

själv bygga ut fallet eller överlåta detta till annan, som i sin tur är beredd

till utbyggnad. Sker så kan ju 1 kap. 14 § ej längre åberopas. Ref lektanten,

som för genomförandet av sina utbyggnadsplaner måste ha tillgång till

den kraftmängd, vilken strömfallet representerar, har med hänsyn till ovissheten

att någonsin komma i besittning av fallet knappast annat att göra

än att för planernas trygga genomförande söka förvärva ett annat strömfall.

Kan intet annat fåll än ett ekonomiskt sämre förvärvas, uppkommer

risk för en nationalekonomisk förlust genom att utbyggnaden av ett sämre

fall forceras fram, under det att utbyggnaden av ett bättre får anstå.

Reträffande 1946 års kontrollag göres följande uttalande:

Kontrollagen torde ha haft en god verkan i prisstegringshindrande riktning.

Enligt vad kommittén inhämtat, har man vid anmälningarnas prövning''

fått den uppfattningen, att de avtalade vederlagen visserligen i eu

del fall varit höga men dock ej uppenbart oskäliga. Såsom nämnts ha ock

— på ett undantag när — samtliga hittills prövade anmälningar kunnat

godkännas. Det har också försports att säljare av vattenkraft understundom,

för att ej utsätta sig för risken att köpet icke skulle godkännas, nedsatt

köpeskillingen till lägre belopp än det köparen erbjudit sig att betala. Kontrollagen

synes sålunda göra nytta redan genom sin blotta tillvaro, i det

att vetskapen om att överlåtelserna prövas åstadkommer att kontrahenterna

iakttaga måtta vid sina uppgörelser. Vad tidigare upplysts om att efter lagens

tillkomst spekulationsverksamheten i anmärkningsvärd grad avtagit

må ock bringas i erinran.

Kommittén övergår härefter till behandling av frågan, huruvida — såsom

i direktiven antytts — ett fullt effektivt hinder mot spekulationen i vattenkraft

skulle kunna erhållas genom en utvidgning av expropriationsrätten,

så att möjlighet öppnades till tvångsförvärv redan innan ett strömfall nått

sin utbyggnadsmognad. Härom anföres:

Vad-----angår spörsmålet om verkningarna av en utvidgning i an
given

riktning torde nog i och för sig förhandenvaron av en expropriationsrätt,

som ej är begränsad till den mer eller mindre avlägsna framtid, då

ett strömfall når utbyggnadsmognad, utan under vissa förutsättningar kan

begagnas när som heist, innebära ett starkt återhållande moment för en

spekulant i vattenkraft. Ur synpunkten att våra vattenkrafttillgångar böra

bli utbyggda i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt skulle det givetvis

också innebära en fördel, att kraftproducenternas utbyggnadsplaner icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

behövde rubbas på grund av att ägare till strömfall, som avses skola ingå

i planerad utbyggnad och ur allmän synpunkt böra göra detta, vägra att

ställa sina fall till förfogande.

Vidkommande härefter frågan om förenligheten av en sådan utvidgad expropriationsrätt

med allmänna svenska rättsgrundsatser anmärker kommittén

att, såsom i det föregående framhållits, vattenlagens princip vore den,

att ett enskilt intresse — i detta fall ägarens rådighet över strömfallet —

finge vika för ett allmänt intresse av tillräcklig styrka. En så vidsträckt

expropriationsrätt som den ifrågasatta innebure givetvis ett betydande ingrepp

i den enskilda äganderätten. Å andra sidan måste det allmänna intresset

av att vårt lands återstående vattenkrafttillgångar utbyggdes planmässigt

och utan att kraften behövde betalas med oskäligt pris anses vara

av sådan styrka, alt det kunde betraktas såsom jämbördigt med de intressen,

för vilkas tillgodoseende rätt till expropriation medgivits i expropriationslagen.

I detta sammanhang erinrades åter om att berörda allmänna

intresse bleve starkare, allteftersom landets reserv av outbyggda fall minskades.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden syntes det knappast föreligga

tillräcklig anledning att i fråga om rätten att expropriera strömfall,

vilka ur allmän synpunkt bedömdes vara erforderliga vid den planmässiga

utbyggnaden för täckande av landets kraftbehov, göra någon principiell

skillnad mellan redan utbyggnadsmogna strömfall och sådana fall, som ännu

ej nått sin utbyggnadsmognad. En utvidgning av expropriationsrätten till

att omfatta jämväl strömfall av sistnämnda kategori syntes därför vara väl

försvarlig.

Till ytterligare stöd för sin uppfattning åberopar kommittén markutredningens

betänkande med förslag till ändringar i expropriationslagstiftningen

(SOU 1948: 4). I detta betänkande föreslås sådan ändring i 1 § 7.

expropriationslagen, att expropriation skall få ske för att i kommuns eller

municipalsamhälles ägo överföra mark, som med hänsyn till kommunens

eller municipalsamhällets utveckling erfordras för bostads- eller industribyggelse

eller annat därmed sammanhängande ändamål. Kommittén framhåller

att sålunda jämväl markutredningen ansett ett allmänt intresse, som

ej gällde ett aktuellt ändamål utan vore knutet till den framtida utvecklingens

behov, väga tyngre än motstående enskilda intresse.

Beträffande slutligen den praktiska genomförbarheten uttalar kommittén,

att det givetvis ställde sig vanskligt att pröva det sakliga underlaget för en

på lång sikt uppgjord utbyggnadsplan. I vad mån en sådan plan komme

att genomföras, vore ju beroende på den framtida utvecklingen, och där

spelade många var för sig svårbedömbara faktorer in. En marginal för felberäkningar

och oförutsedda händelser måste göras, och ett strömfall, som

tänkts skola tagas i anspråk vid viss tidpunkt, kunde i verkligheten bli utbyggt

betydligt senare. Risken för att planen kunde visa sig vara tilltagen i

överkant måste emellertid kraftproducenten taga för att vara säker på att

under alla förhållanden kunna täcka de ökningar i kraftbehovet, vilka under

den av planen omfattade tiden uppkomme. Ur allmän kraftförsörjnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 245

synpunkt måste det anses vara av största vikt, att en dylik säkerhetsmarginal

kunde hållas. Med hänsyn härtill borde det icke uppställas alltför stränga

krav på styrkandet av att det strömfall, varom lråga vore, behövde tagas i

anspråk, utan syntes man kunna åtnöjas med att behovet med utgångspunkt

från det aktuella bedömningsläget gjordes sannolikt. En sådan bevisning

borde ej vara omöjlig att åstadkomma.

Efter att ha framhållit att enligt direktiven särskild uppmärksamhet

syntes böra ägnas frågan efter vilka grunder ersättning för exproprierat

strömfall skulle bestämmas, upptager kommittén denna fråga till närmare

behandling. Därvid erinrar kommittén om att markutredningen föreslagit,

att i expropriationslagen såsom huvudregel skulle införas stadgande att

för fastighet, som exproprierades, skulle erläggas löseskilling, motsvarande

ett skäligt värde på fastigheten med hänsyn tagen till ortens pris och fastighetens

avkastning. Såsom undantag från denna regel skulle enligt samma

förslag gälla att vid expropriation av fastighet värde ej finge beräknas på

grund av väntad tätbebyggelse i vidare mån än sådan bebyggelse enligt

fastställd stadsplan eller byggnadsplan varit tillåten vid utfärdandet av

stämning om expropriation.

Kommittén anger på följande sätt sin ståndpunkt i frågan.

Expropriation enligt 1 kap. 14 § vattenlagen samt de övriga i annans rätt

ingripande befogenheter, vilka enligt sagda lag kunna tillåtas, äro till sin

grund likartade. De äro nämligen — — — samtliga betingade av att det

allmänna intresse, vilket påkallar upplåtande av expropriationsrätt resp.

medgivande av ett visst företag, anses väga tyngre än motstående enskilda

intressen. Då det gäller att bestämma penningersättning, torde därför ej

böra göras någon skillnad mellan de olika ändamål, för vilka tvångsrätt finnes

stadgad. Skall en ändring av vattenlagens stadganden om penningersättning

genomföras, lärer denna ändring följaktligen böra erhålla tillämplighet

på alla ersättningsfall enligt vattenlagen.

Vid jämförelse mellan vattenlagen och expropriationslagen finner man

vidare, att även här i fråga om betingelserna för tvångsrätts upplåtande en

väsenslikhet föreligger. I och för sig synes det därför lämpligt, att vattenlagens

och expropriationslagens grundstadganden om ersättning göras i

möjligaste mån lika. Så är ju f. n. fallet, i det att som nämnts båda lagarna

— om man bortser från vattenlagens bestämmelser om förhöjning av ersättning

i vissa fall — föreskriva att gottgörelsen skall beräknas till fulla

värdet.

Då markutredningen nu i expropriationslagens grundläggande ersättningsstadgande

ifrågasatt en ändring, som rubbar den föreliggande överensstämmelsen

mellan de båda lagarna, har man alltså att överväga, huruvida

en motsvarande ändring bör göras i vattenlagen. Detta övervägande

torde böra inriktas dels på frågan, huruvida man bör rubba på den nuvarande

grundsatsen, att hela värdet skall ersättas, dels ock på spörsmålet,

huruvida — om än sagda grundsats bibehålies — med hänsyn till intresset

av att förebygga att expropriationsersättning bestämmes onödigt hög ersättningsstadgandet

bör utformas på ett mera försiktigt sätt än nu är förhållandet.

Enighet torde nog råda om att expropriatens förmögenhetsförlust i dess

helhet skall gottgöras. Däremot bryta sig åsikterna om vad som i detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Mcij.ts proposition nr 245.

sammanhang skall betecknas såsom förlust. Numera synes, såsom markutredningen

närmare utvecklat, den uppfattningen ha blivit rådande, att vid

expropriation av mark för framtida tätbebyggelse till förlust, som skall ersättas,

icke bör räknas den del av det aktuella värdet, vilken är att betrakta

som oförtjänt värdestegring. Man anser in. a. o., att vid dylik expropriation

markägaren aldrig haft någon del i sagda värdeökning och följaktligen ej

heller kan göra någon förlust av övervärdet, då marken frångår honom.

Vid ianspråktagande enligt expropriationslagen kunna otvivelaktigt förekomma

fall, då det blir fråga om oförtjänt värdestegring. Skall vid bestämmande

av expropriationsersättning den principen tillämpas, att gottgörelse

ej skall utgå för dylik värdeökning, torde — såsom markutredningen ock

föreslagit — detta böra uttryckligen angivas i lagen, eftersom den nuvarande

formuleringen »fulla värdet» knappast synes kunna tolkas på annat sätt

än såsom inkluderande värdeökningen.

Frågan är då, huruvida man vid bestämmande av ersätlningar enligt vattenlagen

kan ställas inför spörsmålet om gottgörelse för oförtjänt värdestegring.

Givetvis är det teoretiskt tänkbart, att ett företag enligt vattenlagen

berör mark, som är ägnad för tätbebyggelse, och vars aktuella värde

därför till eu del kan härröra från värdeökning av nyss nämnd art. Detta

torde emellertid sakna praktisk betydelse, eftersom det så gott som aldrig

inträffar, att företag enligt vattenlagen i nämnvärd omfattning berör mark

som nu är ifråga. Någon ändring i antydd riktning lärer sålunda ej vara

påkallad för markersättningarnas vidkommande.

Vad åter angår vattenkraft är att framhålla en omständighet av väsentlig

betydelse i sammanhanget. I fråga om ett markområde kan man stundom

välja mellan flera olika användningssätt, och områdets saluvärde kan i hög

grad bero på det ändamål, för vilket eu spekulant hoppas kunna använda

området. En jordbruksfastighet får sålunda i regel ett avsevärt högre värde,

om den användes till industriområde, och ytterligare stiger värdet, om fastigheten

blir föremål för tätbebyggelse. Med ett vattenfall är förhållandet ett

annat. Praktiskt sett kan fallet ekonomiskt nyttjas för endast ett ändamål,

nämligen för kraftalstring. Dess objektiva värde kan bestämmas blott med

hänsyn till detta ändamål, och följaktligen kan en av annat användningssätt

betingad värdestegring av härovan beskrivet eller därmed jämförligt

slag icke ifrågakomma för ett vattenfall. Härav lärer följa att grundsatsen

vid bestämmandet av ersättningen för ett exproprierat vattenfall bör vara,

att fallets hela värde utan avdrag skall ersättas. Härvid förutsättes givetvis

att med »värde» avses det efter objektiva grunder bestämda värdet. Om

ersättande av ett monopolistiskt övervärde kan sålunda ej vara tal.

Ytterligare vill kommittén erinra om att vattenlagens regler rörande ersättning

för vattenkraft äro enhetliga, i det att stadgandena om gottgörelse

i form av ersättningskraft analogivis ha tillämpning jämväl på penningersättning.

Någon anledning till ändring av de allmänna bestämmelserna

om ersättningskraft synes ej föreligga, och sådan ändring torde ej heller

från något håll ha påkallats. Vid detta förhållande torde ej heller reglerna

för penningersättning i princip böra rubbas.

Om man alltså intager den principiella ståndpunkten, att vattenkraftens

värde i dess helhet skall ersättas, återstår spörsmålet, huruvida den nuvarande

formuleringen, att penningersättning skall motsvara »fulla värdet»,

kan vara ägnad att föranleda sådan ersättnings bestämmande i överkant.

Markutredningens i detta sammanhang framställda anmärkning må ha sitt

berättigande i fråga om ersättningar av det slag, markutredningen avser.

I praxis hos de domstolar, vilka handlägga vattenmål, torde dock en ten
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

dens sådan som den hos expropriationsnämnderna spårade knappast ha

framträtt. Domstolarna synas tvärtom bemöda sig om att finna — såsom

markutredningen uttrycker det — ett skäligt värde. Att domstolarna i sin

värdering låtit monopolistiska eller eljest tydliga överpriser vid kända frivilliga

överlåtelser inverka på sitt bedömande synes direkt motsägas av de

upplysningar som föreligga om domar såväl i underrätterna som i högsta

instans. Det torde f. ö. — i betraktande av fastheten i reglerna för vattenkraftens

värdering — knappast finnas nämnvärt utrymme för sådan inverkan.

För rättstillämpningen i vattenmål lärer fördenskull vara av föga betydelse,

om principen, alt vattenkraftens hela värde skall ersättas, uttryckes

såsom nu med att kraften skall ersättas fullt, eller om en försiktigare formulering

väljes.

Det kan möjligen diskuteras, huruvida fulla skäl finnas för att bibehålla

vattenlagens från expropriationslagen avvikande regel, att vattenkraft under

vissa förutsättningar skall ersättas med 50 % förhöjning. Detta stadgande

berör emellertid ej blott vattenkraften utan är en genomgående regel

i vattenlagen. Det torde därför ej vara befogat att i förevarande begränsade

sammanhang överväga någon ändring på denna punkt, detta så mycket

mindre som veterligen ej något önskemål uti ifrågakomna hänseende framställts.

Med åberopande av vad sålunda anförts anser kommittén skäl ej föreligga

till ändring i vad nu gäller beträffande bestämmandet av ersättning för

jämlikt vattenlagen ianspråktagen vattenkraft.

Kommittén behandlar vidare frågan huruvida enbart ett utvidgande av

expropriationsmöjligheten i antydd riktning skulle kunna anses vara en

tillfyllestgörande åtgärd mot spekulation i vattenkraft. I betänkandet anföres

härom:

Den i det föregående nämnda expropriationsrätten avser ju de fall, där

nödig vattenkraft icke frivilligt kan förvärvas. Expropriation är emellertid

ett ganska omständligt förfarande, vartill kommer att det i varje särskilt

fall "kan vara ovisst, huruvida expropriation över huvud taget blir beviljad.

Det är därför att förvänta, att kraftproducenterna mången gång föredraga

att söka täcka sina kraftbehov genom frivilliga förvärv, även om de därvid

betingade priserna bli något högre än som vid expropriation skulle ha

bestämts. Det föreligger därför en viss risk för att frivilliga förvärv skola

ske till överpriser av spekulationskaraktär. Ett effektivt medel häremot

skulle en fortsatt priskontroll innebära. I direktiven ha uttalats farhågor

för att en bestående priskontroll skulle vara förenad med vissa olägenheter.

Efter vad som kunnat utrönas har emellertid under den tid priskontrollen

tillämpats det administrativa handhavandet av densamma skett

ganska friktionsfritt. Vad angår bedömandet i och för sig av de betingade

priserna har detta givetvis----stundom varit förenat med en del svå
righeter.

Dessa torde dock ej ha varit större än de med värdering vid expropriation

förknippade, snarare måhända mindre, eftersom priskontrollen

ej avser att åsätta kraften bestämt pris utan blott att pröva, huruvida betingat

pris är oskäligt eller ej. Sammanfattningsvis synes kunna uttalas,

att olägenheterna vid priskontrollen ej äro större, än att de stå i fullt rimligt

förhållande till de fördelar, som med kontrollen vinnes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Kommittén förklarar sig på de anförda skälen anse att, om en vidgad

expropriationsrätt skulle införas, priskontrollen borde — i varje fall t. v.

— bibehållas såsom ett komplement till denna rätt.

Kommittén har till förnyat övervägande upptagit det av 1942 års sakkunniga

framställda förslaget om vissa skärpningar i kommunalskattelagen

och därom anfört att en skärpning i den av de sakkunniga angivna riktningen

kunde ha en viss betydelse som fullständigande åtgärd. Denna betydelse

syntes dock minskas, om expropriationsrätten utvidgades på sätt förut

nämnts och därjämte priskontrollen bibehölles. 1944 års allmänna skattekommitté

vore sysselsatt med en översyn av bl. a. bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning.

Denna kommitté hade uppmärksammat det av

1942 års sakkunniga framlagda förslaget i nu förevarande del. Skattekommitténs

förslag i fråga om realisationsvinstbeskattningen vore att förvänta

inom en jämförelsevis snar framtid. Någon nämnvärd olägenhet av att låta

spörsmålet om införande av skärpta bestämmelser rörande realisationsvinstbeskattning

beträffande vattenkraft anstå till dess detsamma upptoges

i samband med nyssnämnda allmänna översyn syntes ej vara att befara.

Kommittén hade därför ansett sig ej böra framlägga något förslag i förevarande

hänseende.

Kommittén har även till behandling upptagit en annan lösning av förevarande

spörsmål, nämligen att på en gång draga de mera betydande outbyggda

strömfallen ur marknaden. Kommittén anmärker, att detta knappast

skulle kunna ske på annat sätt än genom ett överförande i statens hand

av ontbyggda strömfall, till vilken kategori måhända kunde hänföras jämväl

sådana fallsträckor, som ur rationell synpunkt borde bilda en utbyggnadsenhet

och till någon oväsentlig del redan vore bebyggda med mindre anläggningar.

Kommittén yttrar vidare, bl. a.:

Ett överförande av angiven art skulle omfatta--— sådana ström
fall

av betydenhet, som efter vad nu kan bedömas böra utbyggas inom en

med någon säkerhet överskådlig framtid och beträffande vilka ej särskilda

skäl tala mot ett förstatligande.---

Vad först angår de på icke-fast hand varande strömfallen av betydelse,

synes till en början vara klart, att — om man väljer det förevarande alternativet

— alla på spekulativ hand varande fall borde bli föremål för förstatligande.

Någon större tvekan om förstatligande jämväl av övriga på

icke-fast hand — dvs. huvudsakligen hos den jordbruksidkande befolkningen

— befintliga fall borde ej heller föreligga med hänsyn till risken

för att sådana fall kunde komma i spekulativ hand. Vidkommande åter de

fall, vilka betecknas såsom varande på fast hand, är frågan mera komplicerad.

I den mån ägaren av ett outbyggt strömfall avser att framdeles utbygga

detta för täckande av de kraftbehovsökningar som rimligen kunna

beräknas uppkomma för honom i egen industri eller distributionsrörelse,

förefaller det obilligt att beröva honom denna kraftreserv. Faran för att han

skall använda sådan krafttillgång i spekulationssyfte synes ock vara jämförelsevis

ringa.----Det förekommer emellertid ej alltför sällan, att

enskilda företagare, vilka för eget behov eller för distribution producera

opaginerad Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

kraft, och vilkas strömfall därför formellt betecknas såsom på fast hand

varande, förvärvat råkraft långt utöver vad de kunna beräknas någonsin

komma att få behov av själva. Risk för spekulation i sådan överskottskraft

kan onekligen föreligga. Det synes därför kunna ifrågasättas, huruvida icke

vid ett engångsförstatligande jämväl sådan formellt på fast hand varande

outbyggd kraft, som uppenbarligen ej kommer att tagas i anspråk för täckande

av ägarens överskådliga behov, borde överföras i statens hand.

Vad angår det praktiska genomförandet av ett förstatligande i angiven

omfattning borde det väl närmast ankomma på vattenfallsstyrelsen att verkställa

en inventering av de outbyggda vattenkrafttillgångarna samt upprätta

en förteckning å de fall och fallandelar, som enligt angivna riktlinjer skulle

ifrågakomma till förstatligande. Denna utredning kunde läggas till grund

för framställning av Kungl. Maj :t till riksdagen om rätt för kronan att

expropriera de ifrågavarande strömfallen. Någon lagändring skulle ej behövas,

utan skulle riksdagen genom direkt beslut medgiva den begärda expropriationsrätten.

I beslutet kunde lämpligen åt Kungl. Maj :t överlämnas att

föreskriva de villkor med avseende å respektive strömfalls utnyttjande, som

från allmän synpunkt funnes lämpliga.

Då redan enligt 1 kap. 14 § i dess nuvarande lydelse finnes möjlighet

för kronan att expropriera utbyggnadsmogna strömfall, skulle den nya expropriationsrätt,

som med riksdagens medgivande kunde skapas, blott behöva

omfatta strömfall, vilka ännu ej nått mognad.

Ett på nu antytt sätt anordnat engångsöverförande i statens hand av outbyggd

vattenkraft skulle onekligen verka som ett kraftigt medel mot vattenkraftspekulationen.

Huvudparten av de strömfall, i vilka spekulation eljest

kan befaras, skulle sålunda helt undandragas spekulanternas verksamhet.

Beträffande frågan, huruvida intresset av planmässighet — ur den allmänna

kraftförsörjningens synpunkt — i utbyggnaden av våra återstående vattenkrafttillgångar

tillgodoses genom en sådan åtgärd eller ej, synas däremot

delade meningar råda. Å ena sidan har den uppfattningen framförts, att en

sund och rationell utveckling av vår kraftproduktion säkrast skulle åstadkommas,

om kraftkällorna väsentligen lades i statens hand. Å andra sidan

har det gjorts gällande, att konsumenternas intressen bäst främjades, om

kraftindustrien finge utvecklas i fri konkurrens mellan staten, kommuner

och enskilda företag.

Vad angår förhållandet till enskild rätt torde ovedersägligen ett i angiven

omfattning genomfört förstatligande av outbyggda strömfall innebära ett

kraftigt ingrepp i sagda rätt. Den invändningen torde från enskilt håll framställas,

att de allmänna intressen, vilka åberopas som skäl för ett förstatligande,

ej kunna anses vara av tillräcklig styrka för att göra ett sådant

ingrepp påkallat, samt att följaktligen ingreppet ej låter sig förena med

allmänna grundsatser i vår vattenrätt.

I och för sig torde redan under nuvarande förhållanden de allmänna

intressen, om vilka här är fråga, väga tyngre än motstående enskilda intressen.

Det är dessutom att förvänta, att sagda allmänna intressen i framtiden

komma att bli än starkare. Detta förhållande enbart medför dock ej,

att nu ifrågavarande åtgärd bör vidtagas. Den bör ej tillgripas med mindre

det åsyftade målet ej kan nås genom åtgärder, som mindre hårt påverka

den enskildes rätt. Man föranledes därför till cn jämförelse mellan de två

utvägar, som stå till buds, nämligen å ena sidan engångsexpropriationen

och å andra sidan den i det föregående omförmälda utvidgningen av den i

1 kap. 14 $ vattenlagen givna expropriationsrätten i förening med priskontroll

å frivilliga överlåtelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Vad då först engångsexpropriationen beträffar, kan det ifrågasättas,

huruvida all spekulation skulle uteslutas ens genom denna åtgärd. Det

torde väl till en början kunna förutsättas, att av praktiska skäl en del

strömfall såsom varande av mindre betydelse komma att lämnas utanför

expropriationen. I sådana strömfall skulle, om andra åtgärder ej

vidtoges, spekulation fortfarande kunna förekomma. Denna spekulationsrisk

bör dock kanske betecknas som så obetydlig, att man kan bortse därifrån-

och f. ö. torde man knappast kunna tänka sig någon praktiskt möjlig

åtgärd, som ej lämnar åtminstone något utrymme åt "spekulationen. Däremot

synes hänsyn böra tagas till att det med bestämmandet av expropriationens

omfattning förenade bedömandet av den framtida utvecklingen under

så lång tid, som ett engångsbeslut förutsätter, torde bli vanskligt på

grund av att åtskilliga faktorer ej låta sig med säkerhet bestämmas. Uteslutas

kan därför icke möjligheten av ett felbedömande antingen i den riktningen,

att för många strömfall medtagas i expropriationen, eller i så måtto,

att för få inbegripas under denna. I förra fallet företages onödigtvis ett

kraftigt ingrepp i enskild rätt, och i senare fallet nödgas man kanske komplettera

den ursprungliga expropriationen med en ny expropriation.

Det sa att säga kombinerade alternativet med utvidgning av expropriationsrätten

jämte priskontroll tager däremot ej från början ställning till

fragan, huruvida allmänna intressen kräva ett strömfalls ianspråktagande,

utan överlämnar detta spörsmål till prövning framdeles i varje särskilt

fall samt ger därvid medel såväl till tvångsförvärv, då de allmänna intressena

det kräva, som till kontroll av de frivilliga överlåtelserna. Enligt

detta alternativ erbjudes möjligheten till expropriation i en ständigt tilllämplig

lagbestämmelse. Det föreligger sålunda ej något nödtvång att på

en gång slutgiltigt bestämma, vilka strömfall som böra exproprieras, och

att sålunda fälla ett avgörande jämväl om fall, som kunna tänkas bli utbyggnadsmogna

först i en ganska avlägsen framtid, om vilken kanske stor

osäkerhet råder. I stället kan expropriationen ske etappvis, så att varje

gang medtagas blott sadana strömfall, som bedömas bli utbyggnndsmogna

inom en meia begränsad tidrymd. Med en sådan uppdelning av expropriationsgången

erhållas bättre förutsättningar att på ett tillförlitligt sätt bedöma

strömfallen, eftersom naturligen osäkerhetsmomenten bli mindre

framträdande, om man vid beräkningarna håller sig inom en jämförelsevis

näraliggande och därför överskådlig tid. Hur lång denna tid bör utmätas

kan vara tveksamt och blir väl främst beroende på omständigheterna i varje

särskilt fall, men viss ledning torde även kunna hämtas från de tider, som

bruka omspännas av statliga, och andra långsiktsprognoser. Att expropriationen

sker successivt, allteftersom det blir möjligt att med någon säkerhet

bedöma kraftsituationen, torde verka främjande på en organisk och rationell

utveckling av vår kraftindustri. Förfarandet innebär också en viss garanti

för att ingrepp i den enskilda rätten icke sker annat än då de allmänna

intressena verkligen påkalla sådant ingrepp.

De i det kombinerade alternativet förutsatta stadgandena skulle sannolikt

utova verkan genom sin blotta tillvaro, i det att vetskapen om stadgandena

skulle minska lockelsen till spekulation och sålunda i viss mån

förmå den enskilde att handla i sagda bestämmelsers anda, utan att dessa

behövde träda i tillämpning. I detta sammanhang må hänvisas till de verkningar,

som kontrollagen haft. En lagstiftning enligt detta alternativ skulle

in. a. o. ha en uppfostrande verkan, något som torde böra betecknas som

en ej obetydlig fördel.

Invändas kan, att engångsexpropriationen — ifråga om de av densamma

omfattade strömfallen — skulle sätta en definitiv spärr för spe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

kulationen i vattenkraft och att man, genom att taga kretsen av de utav

sådan expropriation omfattade fallen tillräckligt vid, skulle kunna i stort

sett eliminera all vattenkraftspekulation, under det att det andra alternativet

— på grund av omöjligheten att i varje detalj övervaka kraftmarknaden

— skulle kvarlämna vissa möjligheter för spekulationen. Med hänsyn

till den uppmärksamhet som numera ägnas vattenkraftspekulationen,

och till den kännedom om lagbestämmelserna i ämnet, vilken väl kommer

att spridas bland alla, som ha med hithörande förhållanden att göra,

torde det emellertid med fog kunna antagas, att även med det sistnämnda

alternativet fallen av vattenkraftspekulation skulle bli jämförelsevis tunnsådda

och knappast beröra andra strömfall än smärre sådana utan nämnvärd

betydelse ur allmän synpunkt. Det torde för övrigt vara troligt, att

de flesta sådana strömfall skulle lämnas utanför jämväl den ifrågasatta

engångsexpropriationen.

Kommittén anmärker slutligen, att expropriationsmöjligheten enligt det

kombinerade alternativet skulle begränsas blott såtillvida, att vissa av allmänna

intressen betingade förutsättningar måste föreligga. Därest Kungl.

Maj :t skulle konstatera förhandenvaron av sådana förutsättningar för överförande

på en gång av ett större antal strömfall i statlig ägo, stode det sålunda

även enligt detta alternativ staten öppet att söka expropriation av

dessa strömfall. Det vore alltså möjligt att enligt detta alternativ erhålla

en expropriationsrätt av i stort sett samma omfattning som den vid en

engångsexpropriation förutsatta.

På de anförda grunderna avvisar kommittén den nu behandlade alternativa

lösningen.

Härutöver har kommittén — i anslutning till ett av 1942 års sakkunniga

berört alternativ, avseende införande av rätt att övertaga förvärv av vattenkraft

— undersökt, huruvida i spekulationsförebyggande syfte icke borde

införas en kronans förköpsrätt till vattenkraft. Även detta alternativ har

emellertid av kommittén avvisats. Härutinnan må hänvisas till betänkandet

(s. 93—99).

Vid övervägande av de föreliggande omständigheterna har kommittén

som nämnt stannat vid att föreslå dels vissa ändringar i vattenlagen, innebärande

utvidgning av den i nämnda lag f. n. givna expropriationsrätten,

dels ock förlängning av lagen om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

I fråga om det senare förslaget är kommittén enhällig. Vidkommande

förslaget om ändringar i vattenlagen ha däremot särskilda yttranden avgivits

dels av herrar Jacobsson och Upmark gemensamt, dels ock av herr

Pettersson.

Herrar Jacobsson och Upmark förklara sig anse, att den förslagna ingripande

utökningen av expropriationsrätten icke vore erforderlig med hänsyn

till vare sig konkurrens- eller spekulationsmomentet. En sådan lagstiftning

skulle dessutom innebära mycket allvarliga olägenheter. Sålunda

skulle — med hänsyn till den förmånliga ställning i bcvisningshänscende

som del statliga kraftföretaget hade i förhållande till kommunala

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

och enskilda kraftföretagare — det kunna inträffa, att det stora flertalet

av de ur utbyggnadssynpunkt gynnsammaste strömfallen komme att överföras

i statens ägo. Härigenom skulle kommunala och enskilda kraftföretag

bli hänvisade till att vid en viss tidpunkt, måhända många år efter

expropriationernas fullbordande, behöva utbygga lågvärdiga vattenfall, medan

staten samtidigt besutte högvärdiga outbyggda vattenfall. En sådan

situation skulle innebära en motsägelse till kravet på planmässighet.

I samma yttrande tillägges, att en med planmässighetens krav överensstämmande

utbyggnadsordning strömfallen emellan syntes kunna även

framdeles vidmakthållas med hittills gällande lagstiftning.

Herr Pettersson har beträffande vissa detaljer i förslaget framställt

erinringar varom i det följande närmare förmäles.

I kommitténs förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen har

såsom förutsättning för expropriationsrätt till visst strömfall upptagits, att

det från allmän synpunkt för tillgodoseende av kraftförsörjningens planmässiga

utveckling finnes nödigt, att strömfallet tages i anspråk. Beträffande

innebörden av denna förutsättning anföres i betänkandet:

Givet är, att ett så kraftigt ingrepp i enskild rätt som expropriation icke

kan medgivas i varje fall, då ett strömfall behöves för visst i och för sig

planmässigt utbyggnadsprogram. Frågan om planmässigheten bör, såsom

i förarbetena till 1945 års lagändringar framhölls, bedömas med hänsyn

till den allmänna kraftförsörjningen i riket. För att en kraftproducent skall

kunna erhålla expropriationsrätt erfordras alltså, att hans kraftalstring

är av sådan omfattning eller tjänar sådana ändamål, att tillgodoseendet av

dess planmässiga utveckling kan anses ha väsentlig betydelse för det allmänna.

Kommittén berör särskilt det förhållandet att den föreslagna lagtexten

icke innehåller något uttryckligt stadgande svarande mot den nuvarande

bestämmelsen, att expropriation ej må tillåtas, om den, som råder över vattenkraften

i fallet, kan förväntas själv komma att utan avsevärt dröjsmål

utnyttja fallet på ändamålsenligt sätt.

Härom heter det:

Enligt kommitténs mening ligger---i den föreslagna formuleringen

av expropriationsförutsättningen en viss motsvarighet till den nu gällande

bestämmelsen. Om vid prövning av en expropriationsansökan det kan förutsättas,

att den som råder över vattenkraften i strömfallet kommer att utan

uppskov själv ändamålsenligt utbygga detta, torde det nämligen i allmänhet

knappast kunna sägas att det ur allmän synpunkt är erforderligt att

expropriera fallet. Den i detta uttagbara kraftmängden kommer ju utan

expropriationssökandens åtgörande kraftförsörjningen till godo. Måhända

kan det någon gång förekomma att allmänna intressen påkalla expropriation,

trots att den över vattenkraften rådande är beredd att själv verkställa

utbyggnad. Att för sådan händelse ej ha möjligheten till expropriation stängd

synes vara att betrakta som en fördel.

Kommittén betonar att expropriationsmöjligheten naturligen komme att

utnyttjas främst beträffande outbyggda strömfall. Expropriation av andra

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

fall förefölle i regel icke korama i fråga annat än då en fallsträcka, vilken

ur synpunkten av planmässighet funnes böra tillgodogöras såsom en utbyggnadsenhet,

delvis vore bebyggd med en eller flera mindre anläggningar.

Helt syntes man dock icke kunna utesluta möjligheten av att även i fråga

om ett helt utbyggt strömfall ur allmän synpunkt kunde föreligga så starka

skäl för expropriation, att sådan borde tillåtas. Då en fallsträcka vore i sin

helhet bebyggd men på ett icke ändamålsenligt sätt, kunde sålunda allmänna

intressen påkalla fallsträckans ianspråktagande för en mera rationell

utbyggnad. På dessa grunder hade i lagförslaget ej gjorts någon åtskillnad

mellan utbyggda och outbyggda strömfall. Kommittén förutsatte

emellertid, att expropriation av helt utbyggda strömfall komme att beviljas

blott då synnerliga skäl talade därför.

Kommitténs förslag innehåller ej någon bestämmelse om inskränkning

i kretsen av de expropriationsberättigade. Sålunda skall expropriationsrätt

tillkomma såväl statliga som kommunala och enskilda företagare. Kommittén

anmärker härom:

Framhållas må i detta sammanhang, att det vid den praktiska tillämpningen

av expropriationsbestämmelserna med all sannolikhet kommer att

visa sig, att expropriationsmedgivande i regel kommer att lämnas, förutom

stat eller kommun, endast sådant enskilt företag, vari stat eller kommun

äger ett väsentligt intresse. Detta beror emellertid på att de allmänna intressena

främst representeras av stat och kommun och bör ej tagas till intäkt

för att beröva de enskilda företagen i mera inskränkt bemärkelse möjligheten

att erhålla expropriation i sådana — visserligen kanske sällsynta

— fall, då de nämnda intressena påkalla det.

Kommittén har funnit expropriationsrätten böra bestämmas så, att expropriation

kan ske antingen av strömfallet med äganderätt eller ock av

enbart rätten att tillgodogöra strömfallet. I överensstämmelse härmed har

i förslaget till lagtext sammanfattande angivits att expropriationsförfarandet

skall gälla rätt att taga visst strömfall i anspråk. I betänkandet framhålles,

att expropriation med äganderätt borde ifrågakomma blott då så

funnes nödigt, och att i förordnande om sådan expropriation inskränkande

föreskrifter i erforderlig omfattning borde givas, så att expropriaten exempelvis

bibehölles vid rätten till fiske. Beträffande vad kommittén i övrigt anfört

i fråga om innebörden av expropriationsmedgivandet må hänvisas till

framställningen i betänkandet s. 102—106.

Vidkommande förfarandet i expropriationsärendet gör kommittén vissa

påpekanden. Jämväl härutinnan hänvisas till betänkandet (s. 107_108).

Enligt kommitténs förslag skall exproprianten inom ett år från expropriationsförordnandet

hos vattendomstolen söka fastställande av expropriationser

sättningen.

Allmänt yttras i betänkandet:

I mål om medgivande enligt 2 kap. till strömfalls bebyggande prövas

även frågan om ersättning för ianspråktagen vattenkraft m. m. Med de

nuvarande bestämmelserna, enligt vilka fristen för ingivande till vattendomstolen

av ansökan om sådant medgivande är ganska kort, innebär det

4 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 245.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

för strömf all sägaren ingen nämnvärd olägenhet, att frågan om expropriations

er sättning en ej prövas i omedelbar anslutning till expropriationsförordnandet

utan först i samband med behandlingen av ansökningen om tillstånd

enligt 2 kap.

Helt annan blir fallägarens situation, om expropriationsmöjligheten

utsträckes jämväl till strömfall, som äro avsedda att tillgodogöras först

framdeles. I fråga om dylika strömfall kan nämligen en avsevärd tid förflyta

mellan expropriationsförordnandet och behandlingen av frågan om

^byggnadstillstånd.---

Att en strömfallsägare skall nödgas avstå från att förfoga över sitt strömfall

och sedan kanske behöva vänta åtskilliga år, innan frågan om ersättning

för avståendet blir avgjord, kan uppenbarligen ej ifrågakomma. Det

synes därför nödigt att, såvitt angår de strömfall, vilkas utbyggnad ej är

aktuell, och beträffande vilka därför ansökan om medgivande enligt 2 kap.

finnes böra anstå, bereda möjlighet till ersättningsfrågans prövning i anslutning

till expropriationsförordnandet.

På skäl, som i betänkandet närmare angivas (s. 109), föreslår kommittén,

att prövningen av ersättningsfrågan skall tillkomma vattendomstolen,

och att handläggningen skall ske i den för ansökningsmål stadgade ordningen.

Kommittén anmärker, att fristen för en framställning om enbart

prövning av ersättningsfrågan nog i och för sig utan olägenhet skulle kunna

göras kortare än ett år, men att denna frist kunde vara motiverad av önskvärdheten

för exproprianten att — när fråga vore om strömfall, vilkas bebyggande

stode nära — kunna få frågorna om ersättning och ^byggnadstillstånd

prövade i ett sammanhang och sålunda slippa en dubbel domstolsprocedur.

Därest framställning om bestämmande av expropriationsersättning icke

göres inom den stadgade fristen, skall enligt förslaget expropriationsförordnandet

vara förfallet, och nytt förordnande med avseende å strömfallet

må ej utan synnerliga skäl meddelas inom tio år därefter. Denna föreskrift

motsvarar vad nu gäller. Kommittén anmärker, att det icke ansetts

erforderligt att i lagtexten uttryckligen angiva att expropriationsrätten

likaledes upphörde, därest framställningen återkallades eller jämlikt It

kap. 29 § andra stycket förklarades förfallen.

Nuvarande föreskrift om påföljd av uraktlåtenhet att gälda fastställd

expropriationsersättning föreslås av kommittén fortfarande skola gälla. I

motsats till vad nu är stadgat upptager däremot förslaget inga bestämmelser

om att medgivande enligt 2 kap. skall sökas inom viss tid eller om

att expropriationsförordnandet skall vara förfallet vid försummande av

sådan ansökan, vid uteblivande av medgivande som nyss sagts eller vid

underlåtenhet att inom förelagd tid fullborda medgiven utbyggnad. Kommittén

anmärker härom, att, såsom expropriationsförutsättningen i förslaget

utformats, tiden för fallets tillgodogörande ej finge avgörande betydelse

vid prövningen av frågan, huruvida expropriationen skulle medgivas. Vid

detta förhållande syntes icke föreligga tillräckliga skäl att låta den omständigheten,

att tillgodogörande av exproprierat strömfall ej skedde så

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

tidigt, som från början förutsatts, för exproprianten medföra en så allvarlig

påföljd som expropriationsrättens upphörande.

Kommitténs förslag innehåller även bestämmelse, att ersättningstagaren

skall äga påkalla anstånd med ersättningens fastställande till dess medgivande

enligt 2 kap. lämnas, men att utan hinder härav ersättningsfrågan,

sedan fem år förflutit från expropriationsförordnandets meddelande, skall

upptagas till avgörande, om ersättning sgivaren det begär.

Kommittén motiverar sitt förslag härom med att expropriaten — särskilt

då han hade sitt strömfall till någon del utbyggt —- stundom kunde

finna med sin fördel förenligt att låta ersättningsfrågans avgörande

anstå. I betänkandet tillägges att den föreslagna bestämmelsen icke innebure

något eftergivande av föreskriften, att ansökan om ersättningens fastställande

skulle göras inom ett år från förordnandets meddelande. I praktiken

skulle nog förfaringssättet bli, att expropriaten i sitt yttrande över

ansökningen påkallade anstånd, och att vattendomstolen därefter förklarade

ansökningen vilande. Målets återupptagande bleve därefter beroende på

anmälan av part eller, om sådan anmälan ej gjordes, på anhängiggörandet

av målet om tillstånd enligt 2 kap.

Herr Pettersson är i fråga om den föreslagna tidsbegränsningen fem år

skiljaktig och föreslår för sin del en tid av tio år.

Kommittén föreslår att i fråga om strömfall, som tages i anspråk jämlikt

1 kap. 14 §, nuvarande bestämmelser om ersättning i kraft bibehållas för

det fall, att ersättningsfrågan avgöres i samband med att medgivande enligt

2 kap. lämnas, samt att i övrigt ersättningen skall utgå i pengar, därest

icke stadgandet i 9 kap. 1 § andra stycket till annat föranleder. Kommitténs

överväganden i detta sammanhang redovisas i betänkandet på följande

sätt.

De — synpunkter, vilka 1942 års sakkunniga anlade på spörsmå
let,

i vilken omfattning ersättning för jämlikt 1 kap. 14 § ianspråktagen

vattenkraft borde bestämmas att utgå medelst kraftöverföring, hänförde

sig visserligen till den av nämnda sakkunniga föreslagna mera begränsade

expropriationsrätten. Emellertid synas de av de sakkunniga framförda synpunkterna

vara ägnade att tjäna till ledning även vid bedömandet, om och

i vilken män ersättning i form av kraft bör ifrågakomma jämväl vid den

av kommittén föreslagna utvidgade expropriationen. Kommittén ansluter

sig i princip till den ståndpunkt, åt vilken 1942 års sakkunniga givit uttryck.

Enligt kommitténs mening bör sålunda ersättningen utgå medelst

kraftöverföring under de förutsättningar, vilka upptagas i 9 kap. 13 § andra

stycket i dess gällande lydelse, samt avsteg från denna princip göras allenast

i den mån sådan naturligen påkallas av expropriationsrättens nu föreslagna

utformning.

Vid prövningen av frågan från de nu angivna utgångspunkterna har

kommittén funnit den avgörande omständigheten vara, huruvida ersättningens

fastställande sker i anslutning till medgivande enligt 2 kap till

strömfallets bebyggande eller utan sådant samband.

Prövas ersättningsfrågan samtidigt med all utbyggnadstillstånd lämnas,

föreligger ingen svårighet alt bestämma ersättningen i kraft. Fullständig

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

utredning föreligger då om alla de omständigheter, vilka i sammanhanget

äga betydelse, och ett tillförlitligt bedömande kan sålunda ske. Det förhållandet,

att själva upplåtandet av expropriationsrätten skett kanske åtskilliga

år tidigare, synes sakna betydelse i det nu förevarande sammanhanget.

Att nämnda rätt upplåtits i förväg har ju, såsom i annat sammanhang

framhållits, betingats uteslutande av expropriantens intresse att försäkra

sig om det ifrågavarande strömfallet och bör i och för sig ej inverka på de

grunder, efter vilka valet mellan olika ersättningsformer skall träffas.

Då frågan om gottgörelse för strömfall, som tages i anspråk jämlikt 1

kap. 14 §, avgöres i samband med att medgivande enligt 2 kap. till fallets

bebyggande lämnas, synes sålunda ersättningen böra utgå i kraft under

samma förutsättningar, som nu gälla.

För den händelse åter, att ersättningsfrågan prövas självständigt, ligger

saken annorlunda till. Sådan prövning kan ofta ske lång tid innan bebyggandet

blir aktuellt. Rent praktiskt skulle det kunna vara förenat med

avsevärda olägenheter för exproprianten att utan samband med bebyggande

av strömfallet vidtaga särskilda anordningar för kraftleverans. I fråga

om outbyggd vattenkraft skulle det även kunna sägas att, då det är

fråga om ett strömfall, vars bebyggande ej är aktuellt, det synes mindre

betänkligt att betaga fallägaren rätten till ersättning i kraft, än om gottgörelsen

skall bestämmas i samband med ^byggnadstillstånd. Dessutom

finnes ju, såsom i det föregående påpekats, enligt förslaget möjlighet för

fallägaren att viss tid hålla ersättningsfrågan svävande och, där fråga är

om utbyggd vattenkraft, under denna tid fortfara att utnyttja kraften. Härvid

må erinras om---möjligheten till överenskommelse med expro
prianten.

Slutligen må anmärkas, att vattenlagens bestämmelser om ersättningskraft

anknyta till bebyggandet av strömfallet och svårligen låta sig

anpassas till en ersättningskraft, vilken saknar sådan anknytning.

Kommittén anser därför alt, då ersättningsfrågan prövas självständigt,

annan ersättning än i pengar icke bör ifrågakomma.

Möjligen skulle man kunna tänka sig den lösningen, att i ersättningsmålet

gottgörelsen bestämdes i pengar, och att fallägaren berättigades att

i blivande mål om medgivande enligt 2 kap. påkalla ersättning i kraft mot

restitution helt eller delvis av den förut utdömda penningersättningen.

Detta synes emellertid vara att göra saken onödigt komplicerad, eftersom

det väl kan antagas, att, sedan fallet utbyggts, ersättningstagaren skall

kunna i vanlig ordning abonnera på kraft hos utbyggaren.

Herr Pettersson ifrågasätter i sitt särskilda yttrande, huruvida de svårigheter,

vilka skulle yppa sig vid ett förfarande efter den i sista stycket

angivna linjen, verkligen skulle behöva bli så stora. Han anför härom:

Tänkbart är, att svårigheterna ej skulle bli större än att de stå i rimligt

förhållande till den väsentliga fördel, som vinnes, nämligen att strömfallsägaren

erhåller samma möjlighet att få sin ersättning utdömd i kraft, som

han skulle ha haft vid samtidig prövning av ersättnings- och tillståndsfrågorna.

På grund härav vill jag som min uppfattning framföra att det synes

önskvärt, att vid utformandet av blivande lagstiftning på förevarande område

lämpligheten och framkomligheten av en lösning enligt vad nu sagts

blir föremål för en mera ingående utredning. I

I det av kommittén upprättade förslaget till lag om ändring i vissa delar

av vattenlagen ha de grundläggande bestämmelserna om skyldighet att låta

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

53

strömfall tagas i anspråk av annan liksom hittills upptagits i 1 kap. 14 §. I

enlighet med det anförda stadgas uli paragrafens första stycke att, där det

från allmän synpunkt för tillgodoseende av kraf tförsörj ningens planmässiga

utveckling finnes erforderligt, Konungen på ansökan äger förordna, att visst

strömfall må tagas i anspråk mot ersättning som i 9 kap. skils; dock att ej

på grund av vad nu sagts rätt till vattenkraft, som tillkommer kronan, utan

riksdagens medgivande må upplåtas åt annan. Vid meddelande av förordnande

äger Konungen föreskriva de villkor med avseende å strömfallets utnyttjande,

som från allmän synpunkt finnas erforderliga.

I paragrafens andra och tredje stycken upptagna bestämmelser skola enligt

förslaget fortfarande äga giltighet.

Första meningen i fjärde stycket har också av kommittén lämnats oförändrad.

I övrigt skall jämlikt detta stycke gälla att den som innehar rätt

på grund av förordnande enligt första stycket, inom ett år från det förordnandet

meddelades skall hos vattendomstolen söka fastställande av ersättning,

som ovan sägs. Underlåtes detta, förfaller förordnandet, och nytt

förordnande med avseende å fallet må ej utan synnerliga skäl meddelas inom

tio år därefter. Samma lag vare, om i pengar bestämd ersättning ej guldits

inom tre månader från det ersättningen blivit fastställd genom utslag, som

vunnit laga kraft, såvida icke fallet enligt medgivande av ersättningstagaren

tagits i besittning utan att ersättningen guldits.

Som femte stycke har till paragrafen fogats föreskrift att med ersättningens

bestämmande må på framställning av den ersättningsberättigade anstå

till dess medgivande enligt 2 kap. till strömfallets bebyggande lämnas. Utan

hinder därav skall dock, sedan fem år förflutit från det förordnande enligt

första stycket meddelades, ersättningsfrågan upptagas till avgörande, om den

ersättningsskyldige det begär.

Bestämmelsen i 9 kap. 5 § har kompletterats, så att vad där stadgas om

rätt att påfordra lösen av mark, som varder onyttig för ägaren eller vid

vars begagnande synnerligt men uppkommer, skall äga tillämpning jämväl

på mark hörande till strömfall, som tagits i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §.

Till 9 kap. 12 § har lagts ett andra stycke, varigenom paragrafens nuvarande

bestämmelser om nedlagd kostnads ersättningsgillhet erhålla motsvarande

tillämpning på kostnad, som nedlagts sedan delgivning skett av

ansökan om förordnande jämlikt 1 kap. 14 § första stycket.

I andra stycket av 9 kap. 13 § har föreslagits ändring innebärande att

bestämmelserna där om ersättning medelst kraftöverföring, då strömfall

tages i anspråk jämlikt 1 kap. 14 §, skola gälla endast om ersättningsfrågan

avgöres i samband med att medgivande enligt 2 kap. till fallets bebyggande

lämnas.

Ill kap. 17 § har i förslaget såsom första punkt under ansökningsmål

upptagits ansökan om fastställande av ersättning för jämlikt 1 kap. 14 §

upplåten rätt till strömfalls ianspråktagande.

I samma kap. 27 § föreslås stadgande att ansökan som nyss nämnts skall

vara åtföljd av de ritningar jämte beskrivning rörande strömfallets läge och

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

beskaffenhet samt innehålla de upplysningar i övrigt som erfordras för ersättningsfrågans

bedömande. Uppgift skall lämnas å de ersättningsbelopp

sökanden förmenar böra utgå.

Härjämte ha i 11 kap. 17, 21, 26, 27, 29, 30, 32, 33, 35—37, 46, 75, 83 och

88 §§ föreslagits ändringar av rent redaktionell innebörd.

I betänkandet föreslås att lagen om kontroll å överlåtelse av vattenkraft,

vilken lag gäller t. o. m. den 30 juni 1948, skall äga fortsatt giltighet t. o. in.

den 30 juni 1953 eller den tidigare dag Kungl. Maj :t bestämmer. Kommittén

förordar vidare att lagen därefter skall förlängas på fem år i sänder, så länge

risk för spekulation i mera betydande omfattning finnes föreligga. Kommittén

anmärker i detta sammanhang, att någon anledning till erinran mot

lagens nuvarande lydelse enligt kommitténs mening icke förelåge.

Utlåtanden över kommitténs förslag.

Över betänkandet jämte därvid fogade lagförslag ha efter remiss utlåtanden

avgivits av vattenöverdomstolen, vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet,

lantmäteristyrelsen, kommerskollegiet, samtliga vattenrättsdomare,

länsstyrelserna i Uppsala, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Sveriges

industriförbund, svenska vattenkraftföreningen, svenska elektricitetsverksföreningen,

riksförbundet landsbygdens folk och svenska stadsförbundet.

Till kommerskollegiets utlåtande ha fogats särskilda yttranden från

Skånes handelskammare, Västergötlands och norra Hallands handelskammare,

handelskamrarna i Karlstad och Gävle, Västernorrlands och Jämtlands

läns handelskammare samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har tillika överlämnat yttrande

från Västerbottens läns elektriska förening u. p. a.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen har i princip

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av vattenfallsstyrelsen1, lantmäteristyrelsen,

vattenrättsdomarna i Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar

samt länsstyrelserna i Värmlands och Västerbottens län.

Vattenfallsstyrelsen anför närmare:

Enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning är det av största vikt, att möjligheterna

till spekulation i en sådan naturtillgång som vattenkraften på ett

effektivt sätt förhindras. Den år 1945 införda expropriationsrätten av »utbyggnadsmogna»

vattenfall har icke visat sig praktiskt tillämpbar och följaktligen

icke haft någon prohibitiv verkan på spekulationen. 1946 års kontrollag

antages visserligen av de sakkunniga ha haft en god verkan ur

prisstegringshindrande synpunkt, men dess fullgoda effektivitet härutinnan

betvivlas och detta säkerligen med rätta icke blott av sakkunnigmajoriteten

utan även av reservanterna herrar Upmark och Jacobsson, som för
1

Vattenfallsstyrelsens tillstyrkan är ej enhällig. Ledamoten av styrelsen direktören Th. Ericsson

har sålunda förklarat sig biträda den mening som kommit till uttryck i det av herrar Jacobsson

och Upmark avgivna särskilda yttrandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

55

utom till denna lagstiftning satt sin lit till en möjligen kommande realisationsvinstbeskattning.

Huruvida de redovisade goda verkningarna av kontrollagen

endast äro en följd av denna eller en följdverkan också av att

bestående lagändringar väntats följa i den provisoriska lagstiftningens

spår, kan icke avgöras. Fråga är väl också om tillräcklig garanti finnes för

att en lagstiftning av kontrollagens natur icke kommer att kunna av fördomsfria

köpare och säljare kringgås. Andra tillräckligt effektiva medel

än av de sakkunniga diskuterade expropriationsmöjligheter och förköpsrätt

torde icke finnas, och av dessa synes den föreslagna expropriationsrätten

vara den av principiella och praktiska skäl mest tilltalande.

Genom införande av en sådan expropriationsrätt tillgodoses även den i

de sakkunnigas direktiv framförda synpunkten, att ett rationellt utnyttjande

av landets återstående vattenkrafttillgångar icke förhindras utan att

vid varje tidpunkt den lämpligaste vattenkraften skall kunna komma till

användning i produktionens tjänst. Den hittillsvarande expropriationsrätten

kan härvidlag icke sägas fylla någon mera betydelsefull mission. Det

omfattande och kostnadskrävande undersökningsarbete, som måste föregå

ett beslut om ett vattenfalls utbyggnad, nödvändiggör, att företagaren

under detta sitt arbete verkligen kan räkna med att vattenfallet får av honom

tillgodogöras, och icke har framför sig ett tidsödande och till utgången

ovisst expropriationsförfarande. Uppenbart är, att en företagare, innan han

inriktar sig på ett sådant vattenfall, ser sig om efter andra utbyggnadsmöjligheter,

även om dessa ur synpunkten av ett planmässigt utnyttjande

av landets vattenkraft bort stå långt tillbaka för det förstnämnda strömfallet.

Annorlunda skulle det förhålla sig, om företagaren i god tid före en

utbyggnad kunde förvärva strömfallet och därmed på allvar inrangera detsamma

i sitt utbyggnadsprogram. Icke blott ur synpunkten av att landets

vattenkrafttillgångar böra bli utbyggda i rätt tid utan jämväl med hänsyn

till planmässig utbyggnad av kraftöverföringssystemen är det nödvändigt,

att tillgängliga utbyggnadsmöjligheter kunna överblickas på tämligen lång

sikt.

Sakkunnigmajoritetens förslag är---så utformat, att ingen änd
ring

göres i vattenlagens allmänna grundsats om likställighet för stat, kommun

och enskilda. De sakkunniga hava ock erinrat om ett yttrande i statsrådsprotokollet

av föredragande departementschefen statsrådet Bergqvist

vid behandlingen av 1945 års expropriationslag, vari denne vidkommande

kretsen av expropriationsberättigade uttalade, att det för lagstiftningens

syfte vore utan betydelse, om utbyggnad av det strömfall, varom fråga vore,

ägde rum genom ett statligt, kommunalt eller enskilt företag, samt att det

väsentliga vore, att vattenkraften koinme till nytta. Vattenfallsstyrelsen

delar denna uppfattning. Med hänsyn härtill och då vattenfallsstyrelsen anser,

att hittillsvarande verksamhetsformer på kraftförsörjningens område

i stort sett verkat befrämjande på tillgodogörandet av landets vattenkrafttillgångar,

bör den ifrågasatta nya lagstiftningen icke erhålla en sådan

tillämpning, att genom densamma tillgodoses enbart statens, kommuners

eller av dessa kontrollerade företags intressen. Lagstiftningen bör med

andra ord främst tjäna ändamålet att gagna ett planmässigt utnyttjande

av landets tillgängliga kraftresurser, antingen detta bäst kan ske genom

företag i allmän eller i enskild regi. Vad som bör eftersträvas är alltså, att

den ännu outbyggda vattenkraften kommer till den för landet nyttigaste

användningen. I och med den nya lagstiftningen bör detta mål kunna uppnås

utan att företagare nödgas att till icke kraftproducerande mellanhänder

erlägga priser, som tillföra dessa helt oförtjänta vinster.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Länsstyrelsen i Värmlands län säger sig förutsätta, att kronan icke utnyttjade

den gynnsamma ställning kronan genom förslaget syntes komma

att få till förfång för kommunala och enskilda kraftföretags berättigade

krav på möjligheter att tid efter annan öka sin krafttillgång.

Länsstyrelsen i Västerbottens län tillägger, att stora svårigheter ofta kunde

möta, när det gällde att avgöra, i vilken utsträckning ett visst kraftverksföretag

borde få taga i anspråk vattenkraft såsom reserv för framtida

behov och vilka krafttillgångar som därvid i första hand borde komma i

fråga. Rättigheten att förordna om expropriation borde därför begagnas

tämligen restriktivt, så att expropriationsmöjligheten tillgrepes endast då

ett klart behov av de till förvärv ifrågasatta krafttillgångarna kunde påvisas.

Länsstyrelserna i Västmanlands och Västernorrlands län finna det tveksamt,

huruvida ett så långt gående ingrepp i den enskilda äganderätten vore

nödvändigt för tillgodoseende av det avsedda syftet. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län vitsordar emellertid angelägenheten av att effektiva åtgärder

vidtoges.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol uttalar att — även om

man ej borde släppa den av kommitténs majoritet omfattade tankegången

ur sikte — det för närvarande syntes föreligga övervägande skäl att låta

frågan om tvångsrätt med hänsyn till framtida utbyggnadsbehov anstå. Såsom

ersättningsbestämmelserna vore utformade i lagförslaget kunde en sådan

tvångsrätt te sig särskilt stötande, om den utövades till förmån för enskilda

kraftintressen.

Stadsförbundets styrelse menar att det — med hänsyn till de konstaterade

goda verkningarna av redan vidtagna åtgärder — ur stadskommunal

synpunkt knappast syntes motiverat att enbart för stävjandet av spekulation

i vattenkraft yrka på att ett så genomgripande förslag som det nu

framlagda omedelbart genomfördes. Den psykologiskt återhållande effekt

på spekulationen som de sakkunniga räknade med att lagändringarnas genomförande

skulle få syntes för övrigt i nästan lika hög grad inställa sig

för det fall att förslaget tills vidare bleve beroende på Kungl. Maj :ts provning.

Kommerskollegiet anser att det — även om naturkraftpriset hade en

jämförelsevis ringa inverkan på priset för elektrisk kraft — ändock vore

ett allmänt intresse att spekulationstendenser icke finge inverka hindrande

på den erforderliga utbyggnaden av landets vattenkrafttillgångar. Den lagstiftning,

som tillskapats under de senaste åren för att avvärja sådana tendenser,

syntes ha haft en gynnsam verkan i detta hänseende, även i fråga

om prissättningen. Vidare syntes betydande olägenheter vara förknippade

med den av kommittén föreslagna utvidgade expropriationsrätten. Därest

huvudparten av de outbyggda vattenfallen samlades på ett fåtal fasta händer,

skulle sålunda den potentiella konkurrens minskas som inrymdes i

möjligheten för nya företagare att förvärva och utbygga vattenfall. Dessutom

skulle, i högre grad än nu vore förhållandet, möjligheten av expropriation

opaginerad Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

för framtida behov kunna föranleda ägare av outbyggda fall att påskynda

utbyggnaden av dessa för att på så sätt minska risken för expropriation.

Därigenom kunde lagstiftningen indirekt giva upphov till oekonomiska investeringar.

Slutligen vore att framhålla, hurusom svårigheterna i fråga om

bevisning rörande behovet av expropriation för tillgodoseende av kraftförsörjningens

planmässiga utveckling sannolikt komrne att göra det vanskligt

för den enskilde att motbevisa ett påstående från det allmänna om att

sådant behov förelåge. Med gällande uppfattning om äganderättens innehåll

måste detta anses betänkligt. Med hänsyn till vad sålunda anförts förefölle

det kollegiet rimligt att ytterligare erfarenheter om den nuvarande lagstiftningens

verkningar avvaktades, innan vidare åtgärder företoges för att hindra

spekulationstendenserna. Kollegiet hade för sin del funnit, att den föreslagna

utvidgningen av expropriationsrätten skulle i övervägande grad medföra

olägenheter såväl för näringslivet som för den enskilde. Dock syntes i fråga

om s. k. minoritetsandelar de angivna olägenheterna icke komma att göra

sig gällande med samma styrka som beträffande vattenfall i övrigt. Då dessa

andelar icke kunde självständigt utbyggas, förefölle det knappast innebära

någon skadlig begränsning av den fria konkurrensen, om de undandroges

den allmänna rörelsen. Icke heller syntes det för vederbörande andelsägare

innebära alltför stora olägenheter, om andelen på ett tidigare stadium än han

själv tänkt sig inordnades i byggnadsplanerna för det vattenfall andelen

tillhörde.

Riksförbundet landsbygdens folk anser, att kommitténs resonemang knappast

vore hållbart annat än i dagens läge, då brist på arbetskraft och material

rådde för utbyggnaderna samt behovet av elkraft vore stort. Förbundet

hade den principiella inställningen, att man icke skulle göra av krisen

betingade tvångsåtgärder permanenta genom att införa dem i en bestående

lagstiftning. Enligt förbundets mening vore någon utökning av expropriationsrätten

för närvarande icke motiverad. Eventuellt kunde emellertid

kommitténs förslag upptagas till prövning i samband med en allmän översyn

av vattenlagen.

Vattenöverdomstolen, kammarkollegiet, extra vattenråttsdomaren i Norrbygdens

vattendomstol, vattenråttsdomaren i Västerbygdens vattendomstol,

länsstyrelserna i Uppsala, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens

län, industriförbundet, vattenkraftföreningen, elektricitetsverksföreningen,

handelskamrarna och Västerbottens elektriska förening u. p. a. avstyrka

förslaget om ändringar i vattenlagen.

I de avstyrkande yttrandena göres i allmänhet gällande, att den i betänkandet

framlagda utredningen icke gåve belägg för att spekulation i fortsättningen

kunde antagas förekomma i sådan omfattning, att åtgärder som så

avsevärt ingrepe i enskild rätt kunde anses ur allmän synpunkt påkallade.

Ej heller syntes det allmänna intresset av strömfallens planmässiga och ändamålsenliga

utbyggande påkalla denna utvidgning av expropriationsrätten;

det vore all förvänta att den inbördes konkurrensen mellan kraftproducenterna

skulle såsom hittills varit fallet medföra att strömfallen i stort sett

bleve utbyggda och utnyttjade på sätt och inom tid som även ur allmän

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

synpunkt vore mest ändamålsenligt. Åtskilliga av utlåtandena ansluta sig

till den uppfattning som kommit till uttryck i herrar Jacobssons och

Upmarks särskilda yttrande.

Kammarkollegiet anmärker, att den av kommittén föreslagna expropriationsrätten

i själva verket syntes bli obegränsad, eftersom det behov som

motiverade den, kunde vara förlagt till en oviss framtid. Häri skilde den sig

på ett avgörande sätt från den allmänna expropriationslagen, där expropriationsbehovet

skulle vara aktuellt och icke kunna på annat sätt tillgodoses.

Kollegiet tillägger:

Det skall icke bestridas, att vattenkraften utgör en samhällstillgång,

vilken enligt erfarenheten hittills lämpligen bör ''i stor utsträckning omhänderhavas

av stat och kommun för tillgodoseende av de borgerliga behoven.

Att låta frågan huruvida och när strömfallen i riket skola överföras

i statens ägo bli beroende enbart av administrativ och ekonomisk

provning, måste dock ur rättssäkerhetssynpunkt anses otillfredsställande.

Ej heller torde det kunna anses lämpligt, att riksdagen genom ett slags beredskapslagstiftning

avsäger sig sitt inflytande därå.

För att expropriationsrätt över huvud taget må kunna medgivas för genomförande

av en plan för de återstående outbyggda strömfallens utbyggnad,

bör planen uppfylla vissa fordringar. Den bör sålunda ha upprättats

med tillfälle för alla berörda intressen att göra sina synpunkter gällande.

Vidare bör den ha en officiell prägel och, synes det kollegiet, fastställas efter

prövning av Kungl. Maj :t och riksdagen. Enligt kollegiets mening bör en

sådan plan först upprättas och därefter undersökas i vad mån och under

vilka förutsättningar en utvidgad expropriationsrätt erfordras för planens

genomförande.

Extra vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol tillägger: Att konkurrensen

om de outbyggda fallen — på grund av att reserven av outbyggd

kraft fortgående bleve mindre — ökade och därav en viss prisstegring bleve

följden syntes i och för sig icke vara något skäl att fråntaga de enskilda

deras vattenkraftinnehav och därmed hindra dem från att komma i åtnjutande

av den värdestegring som deras egendom undergått.

Länsstyrelsen i Uppsala lån anför:

När det gäller strömfall, som icke behöva utbyggas omedelbart utan avses

att utgöra reserv för framtida behov, kan ifrågasättas, huruvida det

över huvud taget är möjligt att ur rent objektiva svnpunkter bestämma

fallens värde. De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en framtida

kraftutvinning vid fallen kunna växla. De större kraftproducenternas

långsiktsplaneringar måste säkerligen tid efter annan revideras med hänsyn

till utvecklingen. Under sådana förhållanden måste prövningen i ett

expropriationsärende av vad som ur planeringssynpunkt är lämpligast grundas

på mycket osäkra antaganden. Svårigheten skulle framträda med särskild

styrka om expropriationsansökningen riktade sig mot en strömfallsägaie,

som själv vore kraftproducent och inordnat fallet i sin egen långsiktsplan.

Om kronan vore part i ärendet, skulle även föreligga risk att vad

som vore lämpligt ur allmän synpunkt icke kunde hållas klart åtskilt från

kronans affärsintressen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län yttrar, att förslaget så gott som helt bortsåge

från att främja önskemålet att animera exproprianten att skyndsamt

nyttiggöra vattenkraften, samt tillägger:

opaginerad Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Snarare förefinnes det risk att den, som genom expropriation erhållit

trvag besittning av vattenkraft, väljer en tid för utbyggnaden, som bast

passar hans egna intressen, vilka icke alltid kunna förutsättas överensstämma

med det allmännas. Man kan förutsätta att fall inträffa, da utbyggnad

komme att ske vid en tidigare tidpunkt, därest den forre agaren t att

behålla vattenkraften och själv sörja för dess nyttiggörande. Särskilt nar

det gäller mindre vattenfall med betydelse huvudsakligen for elektrifieringen

av omkringliggande, begränsade bygder kan det befaras, att expropriation

av vattenkraft till förmån för något storföretag minskar möjligheterna

för bygden att inom nära framtid få sina lokala intressen tillgodosedda.

Länsstyrelsen i Norrbottens lån uttalar, att den ifrågasatta utökningen av

expropriationsrätten förefölle giva anledning till onödiga och kinkiga konflikter

vid slitande av konkurrenstvister i expropriationsärendena.

Industriförbundet anmärker — vidkommande det av kommittén påpekade

förhållandet, att även efter 1945 års lagändringar naturkraftprisen

fortsatt att stiga — att eftersom priset på allt slags realkapital under de

senaste åren såsom en följd av de alltmer tilltagande inflatoriska tendenserna

fortsatt att stiga, det icke med fog kunde förväntas att just priset

på vattenkraft skulle förskjutas i motsatt riktning.

Förbundet anmärker, att under det att förekomsten av spekulation i råkraft

kunde tänkas i blott obetydlig mån verka höjande på priset for den

färdiga kraften — även för storindustriens vidkommande — realiserandet

av kommitténs förslag skulle kunna medföra avsevärda olägenheter för

industrien. Härutinnan hänvisar förbundet till vad det anfört i yttrande

över det av 1942 års sakkunniga framlagda förslaget. I detta yttrande hade

förbundet bl. a. invänt, att industriföretag, som för sin egen rörelse innehade

eller ämnade förvärva outbyggda vattenfall, genom den av sistnämnda

sakkunniga föreslagna lagstiftningen komme att bibringas en besvärande

ovisshet rörande möjligheterna att i en framtid utnyttja dessa vattenfall.

Förbundet uttalar att de allvarliga olägenheter, som redan 1945 års lagstiftning

i nu berörda avseende kunde åsamka industrien, självfallet komme

att framträda med ökad styrka, om i enlighet med kommitténs förslag expropriationsrätten

skulle väsentligt utvidgas. Förslaget borde i själva verket

betraktas såsom uttryck för en strävan att överföra en allt större andel av

kraftproduktionen på staten eller eljest på det allmänna.

Vattenkraftföreningen gör gällande att lagförslaget innebure ett väsentligt

avsteg från de principer i vattenlagen, enligt vilka i stort sett samma möjligheter

bereddes för stat, kommuner och enskilda att utnyttja vattenkraften

_något som varit utomordentligt fruktbringande och av stor betydelse for

kraftförsörjningens utveckling. I anslutning härtill uttalas:

Den föreslagna lagändringen skulle---— möjliggöra för staten att,

under förevändning'' av att kraftförsörjningens planmässiga utveckling

fordrade det, uppträda som storspekulant i vattenkraft och lagga sig till

med kanske all eller i varje fall större delen av återstående outbyggd vattenkraft

Därigenom skulle staten komma att helt dirigera det fortsatta

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kunql. Maj:ts proposition nr 245.

utbyggandet av landets vattenkraft. Enligt vårt bestämda förmenande skulle

det vara synnerligen olyckligt, om det enskilda initiativet på området på

detta sätt komme att praktiskt taget omintetgöras. Hittills har beträffande

planerandet av utbyggnader — avseende såväl val av tidpunkt som sätt för

utbyggandet — de ledande krafterna inom statliga, kommunala och enskilda

företag kompletterat varandra. Konsekvenserna av ett missbedömande

bil mindre om ledningen sålunda är delad. En obotlig skada skulle kunna

tillfogas kraftförsörjningen i framtiden, om det i betänkandet framlagda

lagförslaget antoges och vunne vidsträckt tillämpning.

Elektricitetsverksföreningen anför:

Även om den föreslagna lagstiftningen i enlighet med kommitténs antagande

skulle vara ägnad att stabilisera priset på naturkraft, vilket i och för

sig är önskvärt, så kommer den å andra sidan otvivelaktigt att främja en

utveckling i riktning mot allt större koncentration på ett fåtal eller måhanda

slutligen enbart statens hand av det fortsatta kraftutbyggandet i

landet; Denna senare utvecklingslinje är ur de synpunkter föreningen här

företräder knappast önskvärd, enär den medför ett eliminerande av hittillsvarande

fria tävlan mellan olika kraftleverantörer och den möjlighet till

jämförelse, som denna erbjuder. En sådan utveckling innebär enligt föreningens

uppfattning ett vida större incitament till en höjd kraftprisnivå

an det förhållandet att för närvarande en mycket oväsentlig del av den outbyggda

vattenkraften befinner sig på spekulativa händer, så mycket mer

som fortsatt spekulation tack vare redan vidtagna åtgärder icke kan föranleda

ett uppdrivande av den nuvarande kraftprisnivån.

Handelskamrarnas uttalanden gå i samma riktning som industriförbundets

och vattenkraftföreningens.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i förslaget har i yttrandena anförts

följande.

Vidkommande först själva expropriationsförutsättningen anför sålunda

vattenöverdomstolen att — såvitt av kommitténs motiv framginge — expropriation

skulle komma i fråga endast i den mån det erfordrades för främjande

av ett rationellt och ändamålsenligt tillgodogörande av vattenkraften

i visst strömfall. Förslaget avsåge sålunda icke införande av en allmän expropriationsrätt

i fråga om vattenkraft. Denna begränsning av expropriationsrätten

kunde emellertid icke anses ha kommit till uttryck i den föreslagna

lagtexten, vars allmänna formulering syntes kunna tolkas på sätt

som gåve ganska vidsträckta möjligheter att taga strömfall i anspråk. Vattenoverdomstolen

ville fördenskull förorda att lagtexten måtte omarbetas,

så att därav klart framginge nyssnämnda i kommitténs motiv förutsatta

begränsning av expropriationsmöjligheterna. Denna omarbetning förefölle

kunna ske i nära anslutning till den nuvarande lydelsen av 1 kap. 14 § vattenlagen.

Vattenkraftföreningen framhåller att för närvarande en strömfallsägare

hade möjlighet att hindra expropriation av sitt strömfall, om han själv vore

beredd att bygga ut fallet. Ett bibehållande av denna möjlighet syntes ej

strida mot den föreslagna lagstiftningens syfte att hindra spekulation. Sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

61

Kungi. Maj:ts proposition nr 245.

skilt omotiverat förefölle det, att exproprianten skulle kunna taga i anspråk

ett strömfall, som lian ej själv ville utbygga vid tidpunkten i fiåga, men

som ägaren vore beredd att utan oskäligt dröjsmål utnyttja. Visserligen

hade detta icke varit kommitténs avsikt, men den föreslagna lagstiftningen

öppnade möjlighet därför. För att expropriationsrätten ej skulle kunna tilllämpas

mer eller mindre godtyckligt, vore en bestämmelse i lagen i dessa

frågor erforderlig. Lämpligast skedde detta genom bibehållande i denna del

av nuvarande lags stadganden.

Frågan om kretsen av expropriationsberättigade beröres av vattenkraftföreningen,

som säger sig ej kunna dela den uppfattning som kommittén

givit uttryck åt, nämligen att vid den praktiska tillämpningen expropriationsmedgivande

i regel borde lämnas, förutom stat eller kommun, endast sådant

enskilt företag, vari stat eller kommun ägde ett väsentligt intresse.

Med avseende å objektet för expropriationsrätten erinrar vattenfallsstyrelsen

om att 1942 års sakkunniga såsom en förutsättning för expropriation

angivit, att sökanden ej förut innehade erforderlig andel i strömfallet för

att han enligt bestämmelserna i 2 kap. skulle ha vitsord att utbygga det.

Styrelsen anför, att kommittén av lagtexten att döma syntes ha avsett, att

expropriation skulie kunna tillgripas, även om exproprianten själv förfogade

över större eller mindre del av det strömfall, varom fråga vore. Styrelsen anmärker

härtill:

Motiven innehålla dock intet, som direkt bekräftar vattenfallsstyrelsens

förmodande. Är detta riktigt, innebär förslaget en avvikelse från 1945 års

expropriationslag — — —. För ett planmässigt ordnande av kraftförsörjningen

på längre sikt är det---av allra största vikt, att expropriations
rätt

kommer att finnas även beträffande minoritetsandelar. Visserligen kan

sägas, att majoritetsägaren kan medtaga vattenfallet i sina framtidsplaneringar,

men vid bestämmande av tidpunkten för utbyggnaden kan det naturligtvis

vara av avgörande betydelse, om fallägaren har full förfoganderätt

över detsamma eller riskerar att få avstå från kanske inemot hälften av den

kraft, som kan utvinnas. I ett sådant läge föreligger risk för att utbyggnaden

av vattenfallet skjutes på framtiden, ehuru detsamma eljest ur synpunkten

av planmässighet borde omedelbart utbyggas. Den ofta rådande ovissheten,

om ett vattenfall i framtiden kommer att utbyggas separat eller gemensamt

med annat eller andra fall, gör det också angeläget, att någon begränsning

av expropriationsrätten till majoritetsandelar icke sker.

I anslutning till vad sålunda anförts förklarar styrelsen sig finna det önskvärt,

att ett förtydligande i förevarande hänseende skedde till undvikande

av varje möjlighet till missförstånd.

I kammarkollegiets utlåtande anmärkes att kommittén icke behandlat

frågan, huruvida exproprianten skulle vara skyldig eller berättigad att enligt

expropriationsbestämmelserna lillösa sig all vattenrätt, som kunde tillgodogöras

vid den tänkta kraftanläggningen i strömfallet. Kollegiet efterlyser

närmare bestämmelser härutinnan och framlägger i sammanhanget följande

synpunkter.

För alt tillgodose det allmänna intresset av att exproprianten erhåller rådigheten

över utbyggnaden av fallsträckan i fråga, är det tillräckligt, att han

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

förvärvar majoriteten i strömfallet. Det kan därför ifrågasättas, om ej expropriationsrätten

bör begränsas till förvärv av majoritetsintresset. Exproprianten

kan dock ha ett starkt ekonomiskt intresse av att förvärva vissa

minoritetsandelar, som äro av den storleksordning, att de enligt 9 kap. 13 §

skulle bliva berättigade till ersättningskraft av ekonomisk betydelse utöver

fastigheternas eget behov. Huruvida expropriation av sådana andelar må

medgivas eller ej, borde få bliva beroende av omständigheterna i det särskilda

fallet. Förvärvar exproprianten endast majoriteten i fallsträckan

synes det i^ många fall kunna leda till obillighet mot ägarna av övriga andelar

av någon betydelse. Detta framträder särskilt då något samlat majoritetsintiesse

förut ej funnits i strömfallet och falldelarnas ägare följaktligen

kunnat hoppas på ett visst inflytande på fallets utbyggnad. En regel av

innebörd, att exproprianten skall vara skyldig att lösa till sig de strömfallsandelar

av någon betydelse, vilkas ägare så påfordra i expropriationsärendet,

synes därför pakallad. Det kunde tänkas, att rätten att påfordra

inlösen begränsades till sådana falldelar, som kunna självständigt tillgodogöras,

men detta synes medföra en alltför snäv begränsning av kretsen av

berättigade. Självfallet synes också vara att hela den till en fastighet hörande

vattenrätten i strömfallet maste inlösas liksom alla andelarna i en samfälld

vattenrätt. Någon anledning att belasta ärendet med utredning om

obetydliga eller osäkra vattenrätter synes däremot ej föreligga.

I flera utlåtanden framföras betänkligheter mot att i den föreslagna lagtexten

ej gjorts åtskillnad mellan bebyggda och obebyggda strömfall.

Vattenöverdomstolen yttrar sålunda:

För expropriation av utbyggt strömfall bör dock uppenbarligen förutsättas

ett alldeles påtagligt allmänt intresse. Vattenöverdomstolen anser för

sin del — därest utvidgning av den i 1 kap. 14 § vattenlagen stadgade expropriationsrätten

anses böra komma till stånd — att sådant strömfall bör

undantagas därifrån. Expropriation av ett helt eller till väsentlig del redan

uj-byggt strömfall kan icke antagas fylla någon funktion i avseende å förhindrande

av spekulation och vad beträffar det allmännas intresse

av rationell utbyggnad av strömfallen finnes---anledning förvänta

att detta intresse utan sådan expropriationsrätt skall bliva tillgodosett Om

i något fall skulle inträffa att ett strömfall, som endast till en mindre del

är bebyggt, behöver tagas i anspråk för de allmänna intressenas tillgodoseende,

kan expropriationen, utan att syftet med densamma äventyras begränsas

till att avse den outbyggda delen av fallet, och den bebyggda delen

kan sedermera, i samband med vattendomstolens prövning av frågan om

strömfallets bebyggande, om så erfordras tagas i anspråk enligt bestämmelserna

i 2 kap. vattenlagen.

På grund av vad såiunda anförts får vattenöverdomstolen___för
orda

att expropriationsrätten inskränkes till att avse endast outbyggt ström
För

den händelse att expropriation av bebyggt strömfall likväl skulle tilllåtas

gör vattenöverdomstolen — i anslutning till vad kommittén anfört

om möjligheten av överenskommelse mellan exproprianten och ägaren av

sådant strömfall (bet. s. 115—116) — följande uttalande.

Med anledning härav vill vattenöverdomstolen understryka att expropriationsrätten,

såsom kommittén själv i annat sammanhang framhåller,

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

givetvis ej bör göras mera omfattande än som är nödvändigt för det avsedda

ändamålets tillgodoseende. Det synes därför ej riktigt att frågan om

strömfallets tillgodogörande intill dess exproprianten börjar bebygga detsamma

göres beroende av överenskommelse mellan parterna, utan bestämmelser

härom böra meddelas av Kungl. Maj :t i samband med förordnandet

om expropriation. Något särskilt stadgande härom lär emellertid ej vara

erforderligt, då det torde vara anledning förvänta att Kungl. Maj :t pa satt

nu antytts vid meddelandet av expropriationsförordnandet gör de förbehåll

beträffande strömfallsägarens rätt att utnyttja fallet, som äro påkallade

med hänsyn till dennes intresse och som kunna ske utan att syftet med

expropriationen äventyras.

Vattenrättsdomaren i Norrbijgdens vattendomstol uttalar att av lagtexten

borde framgå, att expropriation av till större delen utbyggda strömfall

finge beviljas blott då synnerliga skäl talade därför.

Vattenkraftföreningen anför att lagen finge förutsättas icke vara avsedd

att tillämpas på fullständigt utbyggda strömfall. Det vore önskvärt att

detta komme till uttryck i lagtexten. Om så ej kunde ske, borde ett tydligare

uttalande i denna fråga ingå i motiven.

Kommitténs förslag, att jämväl expropriation med äganderätt skulle få

ske, har givit anledning till följande erinringar.

Vattenrättsdomaren i Norrbggdens vattendomstol förordar att — om expropriationsrätten

skulle omfatta antingen äganderätten till strömfallet

eller enbart rätten att tillgodogöra fallet — båda dessa alternativ bleve angivna

i lagtexten. Sammanfattning av båda alternativen i det gemensamma

uttrycket, att »strömfall må tagas i anspråk», skulle medföra risk för att

det senare dubbeltydiga uttrycket komme att användas i Kungl. Maj :ts förordnanden.

Kommittén har i fråga om expropriation med äganderätt förordat expropriation

av själva fallsträckan såsom mest lämplig men däremot avvisat tanken

på expropriation av visst utmål med rätt att tillgodogöra sig vattenkraften

i fallet.

Kammarkollegiet finner de betänkligheter kommittén anfört mot det senare

alternativet icke vara av avgörande betydelse. Expropriation av vattenrätten

borde lämpligen kunna ske i den formen, att visst utmål med

tillagd vattenrätt förvärvades. I enlighet härmed föreslår kollegiet, att innebörden

av expropriationsmedgivandet uttryckes sålunda, att »vattenkraften

i visst strömfall jämte nödigt utmål må tagas i anspråk genom expropriation».

Lantmäteristgrelsen förklarar, att mot de överväganden som låge till

grund för kommitténs förslag, att expropriation skulle kunna ske såväl av

enbart rätten att tillgodogöra vattenkraften i visst strömfall som av äganderätten

till fallet, i stort sett intet syntes vara att invända.

Härutöver an föres:

Styrelsen vill vidare framhålla, att kommittéförslaget i fråga om det tekniska

förfarandet för vattenrättens upplåtande alternativt anvisar samma

utväg som fastiglietsbildningssakkunniga, nämligen att hela fallet avskiljes

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungi. Maj:ts proposition nr 24ö.

till en särskild fastighet. Ej heller mot detta förslag torde finnas något att

invända.

För avskiljande av fastighet genom expropriation gälla formellt icke de

vanliga reglerna vid avstyckning om den avstyckade ägolottens och restfastighetens

beskaffenhet m. in. Det oaktat måste naturligtvis eftersträvas,

att genom expropriation icke tillkomma fastigheter, som äro olämpliga ur

fastighetsbildningssynpunkt. Vid avgränsningen av vattenområde, som skall

exproprieras enligt kommittéförslaget, bör sålunda tillses att området erhaller

lämplig form och att även kvarstående restfastigheter bli i alla avseenden

lämpliga. Rätten till fiske bör, såsom i betänkandet antytts, förbehållas

de fastigheter från vilka expropriation sker. Styrelsen vill erinra att

V,\d “l08®11 av område’ som utgör del av fastighet, skall enligt 10 kap. 25

eller 66 § eller 11 kap. 44 § vattenlagen i ärendet företes karta över området

jämte beskrivning. Denna skall vara upprättad av vederbörande lantmätare

eller mätningsman under iakttagande i tillämpliga delar av vad som är

stadgat om karta och beskrivning vid avstyckning. I samband med kartans

upprättande torde tillfälle erbjuda sig att åvägabringa sådana ändringar av

det till inlösen ifragasatta områdets gränser, som kunna vara ägnade att

framja en lämplig fastighetsindelning.

Lansstyrelsen i Västerbottens län gör följande uttalande. Av betänkandet

framginge, att expropriationen skulle kunna avse antingen rätten att tillgodogöra

sig strömfallet eller äganderätten till detsamma, varvid expropriation

med äganderätt icke borde göras mera omfattande än nödvändigt.

Denna ståndpunkt syntes böra komma till tydligare uttryck i lagen än vad

som skulle bli fallet enligt den föreslagna lagtexten.

Med anknytning till stadgandet om rätt för Kungl. Maj:t att vid expropriationsförordnandets

meddelande föreskriva särskilda villkor, som från

allmän synpunkt finnas erforderliga, förklarar länsstyrelsen i Västerbottens

lan sig vilja framhålla, att det vid tillämpningen av den föreslagna expropriationsrätten

ej sällan förelåge allmänintressen av två olika slag, vilka

stundom ej vore helt förenliga med varandra. Härom uttalas närmare’:

,.. Så.lu.nda kan det visa sig att utbyggnaden av en viss fallsträcka ur kraftfor

sorjningssynpunkt för landet eller viss landsdel, där kraften skall anvandas,

ej ar pakallad for närvarande, men att det för den kommun eller

kommundel, mom vilken strömfallet ligger, är av vikt att utbyggnad sker

snarast för att orten över huvud taget skall kunna förses med elektrisk

energi. Fall av denna beskaffenhet förekomma här i länet.

\hdare

omedelbart eller vid en senare tidpunkt — den i närheten av fallsträckan

belagna bygden verkligen tillföres erforderlig kraft, när så över huvud taget

ar möjligt. 6

Det ar icke tillräckligt att vid prövning av frågan om expropriation av

elt stromfall hansyn endast tages till att den, som skall avstå från strömtallet,

erhaller skälig ersättning. Icke mindre viktigt är att bygdens behov

av elektrisk kraft uppmärksammas och så vitt möjligt också tillgodo
Ett

tvångsförvärv av vattenkraft utan behörigt hänsynstagande till ovan

anförda synpunkter måste te sig i hög grad stötande för den allmänna

rattskanslan. Den har patalade motsättningen mellan riksintresse och orts
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

65

intresse nödvändiggör därför enligt länsstyrelsens förmenande en noggrann

avvägning, när frågor om tillstånd till expropriation behandlas, så att

icke riksintresset alltför mycket tillgodoses på ortsintressets bekostnad.

Förslaget synes visserligen giva möjlighet att beakta detta i de villkor, som

Eders Kungl. Maj :t förutsättes skola föreskriva i samband med expropriationsmedgivandet,

men länsstyrelsen vill likväl ifrågasätta, huruvida icke

de anförda synpunkterna i en eller annan form borde komma till uttryck i

lagtexten.

1 fråga om förfarandet i expropriationsärendena anmärker kammarkollegiet

att — då expropriationsförutsättningen angivits så obestämt som i förslaget

skett — det ur rättssäkerhetssynpunkt vore önskvärt, att en närmare

bestämning gjordes genom anvisningar om de avseenden, i vilka expropriationssökanden

hade att förebringa utredning.

Vattenöverdomstolen, kammarkollegiet, länsstyrelserna i Västernorrlands

och Jämtlands län samt vattenkraftföreningen föreslå strykande av den

föreslagna bestämmelsen, att frågan om ersättning för exproprierat strömfall

skall på den ersättningsskyldiges begäran upptagas till avgörande, sedan

fem år förflutit från expropriationsförordnandet.

Vattenöverdomstolen anför härom närmare:

Kommitténs förslag i denna del innebär att den ersättningsskyldige i ett

flertal fall får en alltför gynnad ställning i förhållande till den ersättningsberättigade,

när det gäller fastställande av ersättningen. Särskilt i sådana

fall, då expropriation sker av strömfall som är bebyggt, kan ersättningstagaren

ha ett starkt och berättigat intresse av att få ersättningen fastställd

i form av elektrisk kraft, men även i fråga om outbyggt strömfall kan ett

dylikt berättigat intresse föreligga. På sätt de sakkunniga funnit låter det

sig emellertid icke göra att bestämma ersättningen i form av elektrisk

kraft, därest prövningen av ersättningsfrågan icke sker i anslutning till

prövning av ansökan om tillstånd till strömfallets bebyggande. Det torde

ej heller vara lämpligt att ersättningen först bestämmes i pengar och sedermera

i samband med fallets bebyggande ändras till kraftersättning. Men

det synes icke riktigt att å ena sidan göra möjligheten till erhållande av

kraftersättning beroende av att frågan prövas i samband med frågan om

bebyggande av strömfallet, medan det å andra sidan beredes möjlighet till

undvikande av sådan samtidig prövning genom en ensidig åtgärd från den

ersättningsskyldiges sida. Därest den ersättningsskyldige av någon anledning

icke önskar utgiva ersättningen i form av elektrisk kraft, kan han

nämligen, vid godtagande av kommitténs förslag, sedan fem år förflutit

utan vidare driva igenom denna sin önskan genom att vänta med ingivande

av ansökan om tillstånd till fallets bebyggande till dess ersättningsfrågan

på grund av framställning från hans sida blivit prövad. Detta kan icke anses

förenligt med skäligt hänsynstagande till den ersättningsberättigades

intressen och måste för övrigt ur rent lagteknisk synpunkt anses som en

oformlighet. Den ersättningsberättigade bör i stället få ovillkorlig rätt att

få frågan om ersättningens fastställande uppskjuten till dess medgivande

till strömfallets bebyggande sökes bos vattendomstolen, något som icke kan

anses medföra olägenhet för den ersättningsskyldige av sådan grad att

syftet med expropriationen på något sätt äventyras.

Kammarkollegiet uttalar att någon möjlighet till spekulation i fallande

penningvärde och växlande konjunkturer icke borde stå öppen för expro
5

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 245.

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

prianten. Däremot kunde expropriaten ibland ha anledning att ändra sin

inställning. Han kunde få möjlighet att tillgodose sitt kraflbehov på annat

sätt, t. ex. genom att utbygga ett annat strömfall eller genom alt förvärva

ett redan färdigt kraftverk, för vilket ändamål han behövde det kapital som

låge bundet i det exproprierade strömfallet. Han borde följaktligen beredas

möjlighet att när som helst begära, att ersättningsfrågan skulle slutligen

avgöras och ersättningen utgå i pengar.

För den händelse att exproprianten skulle erhålla befogenhet att mot

bestridande framtvinga ersättningsfrågans prövning i förväg föreslår kollegiet

i andra hand, att ersättningstagaren måtte berättigas att i målet om

byggnadslov utbyta den honom tillerkända penningersättningen mot ersättningskraft;

och åberopas härutinnan att möjligheten att erhålla kraft

fritt ej kompenserades av en eventuell möjlighet att i vanlig ordning kunna

abonnera på kraft hos utbyggaren.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län förklarar, att den av kommittén föreslagna

bestämmelsen måste anses innebära en grov orättvisa mot den

strömfallsägare som tvingades avstå ett icke utbyggnadsmoget strömfall.

1 fråga om rätten att erhålla ersättning i form av kraft borde denne likställas

med den som finge ersättningen bestämd i samband med tillstånd

till strömfallets bebyggande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar:

Begränsningen av tiden, under vilken ersättningsfrågan kan hållas svävande,

till fem år, medför, att samtliga strömfall, som exproprieras för att

tagas i anspråk allenast såsom reserv, icke komme att omfattas av bestämmelsen.

Denna kommer i huvudsak att omfatta allenast strömfall, som redan

genom nu gällande bestämmelse kunna exproprieras för omedelbar

utbyggnad. Kommittén anser själv, att utbyggnadsprogram, som upprättas

för angivande av de strömfallsutbyggnader och regleringar, som inom den

närmaste tiden skola genomföras, ofta omfattar 4—6 år. Strömfall, som

omfattas allenast av långsiktsplanering, skulle således icke falla under ifrågavarande

bestämmelse. Anstånd skulle icke kunna ernås, om icke särskild

överenskommelse mellan exproprianten och expropriaten träffas.

Genom begränsning av tiden till fem år kommer bestämmandet av expropriationsersättningen

i regel att ske utan samband med medgivande enligt

2 kap. vattenlagen till fallets bebyggande. Exproprianten blir, sedan ersättning

för expropriationen gäldats, berättigad att tillträda sin rätt till strömfallet

och efter sådant tillträde är den urspunglige strömfallsägaren betagen

sin rätt att förfoga över strömfallet och där eventuellt befintliga vattenverksbyggnader.

Trots att strömfallet således icke kommer att utnyttjas

av den nya strömfallsägaren betages den ursprunglige strömfallsägaren

rätten att fortfarande begagna strömfallet. Detta synes icke stå i god överensstämmelse

med nationalekonomiska synpunkter.

Länsstyrelsen förmenar att — om den ifrågavarande bestämmelsen utginge

— spörsmålet om ersättningens bestämmande i pengar eller kraft

syntes vinna en godtagbar lösning. Om fallägaren själv ville avstå från

rätten till ersättning i kraft mot att erhålla ersättning i pengar innan utbyggnadstillstånd

lämnades, finge hans berättigade intressen anses tillgodo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

67

sedda utan alt expropriantens intressen träddes för nära. Skulle emellertid

förslaget om bestämmelsens strykande ej beaktas, borde expropriaten erhålla

möjlighet att, även om ersättningsfrågan ej prövades i samband med

tillståndsfrågan jämlikt 2 kap., få kontant ersättning utbytt mot ersättningskraft,

särskilt med hänsyn tagen till penningvärdets förändring.

Vatt enkraft föreningen framhåller att exproprianten genom att expropriera

ett strömfall i god tid före dess bebyggande kunde förhindra att ersättningskraft

utdömdes, även om förutsättningarna i lagen härför i övrigt

förelåge. Detta vore obilligt mot den ersättningsberättigade, vars intressen

i denna fråga måste väga tyngre än expropriantens intresse att få

ersättningen bestämd för ett strömfall, som han ej vore beredd att bygga ut.

Bestämmelsen anses olämplig jämväl av vattenrättsdomaren i Norrby gdens

vattendomstol. Denne betonar i sitt utlåtande den såväl vid vattenlagens

tillkomst som senare hävdade grundsatsen, att den som förlorade en

naturtillgång om möjligt och i första hand borde få ersättning i form av ett

realvärde. Denna grundsats borde icke givas till spillo i den omfattning

kommittén föreslagit.

I anslutning till det sagda göres i utlåtandet gällande att om man vid

värdering av fallet ej utginge från att det omedelbart skulle utbyggas, det

under alla förhållanden borde stå sakägaren öppet att — utan någon tidsbegränsning

— påkalla ny värdering i samband med fallets utbyggnad. I

detta hänseende anföres till utveckling av det sagda:

En sådan ordning medför inga svårigheter, om ersättningen skall utgå i

pengar. Den första värderingen blir då allenast en förberedande uppskattning

i avräkning å en senare definitiv värdering. (Jämför i fråga om

anläggningskostnad i flottledsmål 6 kap. It § och It kap. 66 § vattenlagen.)

Om ersättningstagaren önskar erhålla ersättningen i kraft och detta i och

för sig är lämpligt, uppstå svårigheter att ordna kraftöverföring förrän i

samband med fallets utbyggnad. Om rätten att expropriera ett fall ej är

förenad med skyldighet att utbygga det har man ingen garanti att fallet

någonsin utbygges. Såväl vid dröjsmål med fallets utbyggnad som då expropriationen

avser ett strömfall, som skulle utbyggts tidigare om det icke exproprierats,

kan det vara obilligt att frågan om ersättning medelst kraftöverföring

ej tillfredsställande kan lösas.----I vissa fall torde det dock

vara möjligt att — oaktat att det exproprierade strömfallet ej omedelbart

utbygges — snarast tillhandahålla ersättningskraft från annan kraftanläggning,

eventuellt från mindre anläggning, som uppföres speciellt för detta

ändamål.

Extra vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol förordar en omarbetning

av kommitténs förslag i riktning mot den av kommittén själv antydda

lösningen, alt gottgörelsen bestämdes i pengar och att fallägaren berättigades

att i blivande mål om medgivande enligt 2 kap. vattenlagen påkalla

ersättning i kraft mot restitution helt eller delvis av den förut utdömda

penningersättningen. Härom anföres:

Denna utväg avvisas emellertid av kommittén med motivering alt ett dylikt

förfarande syntes innebära, alt saken gjordes onödigt komplicerad,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

eftersom det väl kunde antagas, att sedan fallet utbyggts ersättningstagaren

skulle i vanlig ordning kunna abonnera på kraft hos utbyggaren. Vad av

kommittén sålunda anförts synes icke bärkraftigt. Det är ju just förmånen

att slippa köpa kraft och i stället ha kraftleveransen för all framtid bunden

vid den fastighet, till vilken strömfallet hört, som är det värdefulla. Den

penningersättning, som fastighetsägaren en gång i tiden erhållit vid expropriationen,

kanske i många fall är borta då fallet bygges ut eller, om den

finnes i behåll, otillräcklig för sitt ändamål. Och det är för övrigt ingalunda

givet, att den som bygger ut fallet ordnar med en lokal kraftdistribution

därest han icke är tvungen därtill.

I fråga om penningersättning göres följande uttalande.

Vid bestämmande av ersättning i pengar för ett strömfall är att märka, att

prövningen av penningersättningens storlek enligt nu gällande regler har

en definitiv karaktär. Det föreligger alltså i detta fall icke de i 9 kap. 29 och

31 §§ vattenlagen angivna möjligheterna att — såsom fallet är då ersättning

utgår i form av kraft — erhålla jämkning i beslutet på grund av senare

tillkomna omständigheter in. in. Det gäller därför att vid bestämmande

av ersättning i pengar för ianspråktagen vattenkraft söka göra prövningen

så definitiv som möjligt genom att i största möjliga utsträckning söka

förutse och bedöma alla de faktorer, som kunna inträffa i framtiden och

påverka värdet av vattenkraften. Bland dessa faktorer kunna nämnas tidpunkten

för utbyggnaden av det kraftverk, där kraften skall uttagas, sannolik

utbyggnadsgrad, omfattningen och uppläggningen av vattenregleringar

i vattensystemet o. s. v. Det ligger i sakens natur, att detta bedömande kommer

att bli osäkrare ju längre fram i tiden utbyggnaden av fallet ligger. Det

är emellertid att förvänta, att ersättningsgivarna i allmänhet komma att begagna

sig av sin rätt att påkalla upptagande av ersättningsfrågan till avgörande

sedan fem år förflutit från det förordnande om ianspråktagande av

strömfallet meddelades. I kanske de flesta fall kommer därför tidrymden

mellan ersättningens bestämmande och utbyggnaden av fallet att bli avsevärd.

Under åberopande av det sagda föreslås i utlåtandet ändring av kommitténs

förslag såtillvida, att ersättningens storlek kunde omprövas i samband

med utbyggandet, därvid dock givetvis icke borde ifrågakomma, att ersättningstagaren

bleve återbetalningsskyldig i de fall där ersättningens belopp

kommit att bli för högt bestämt vid den första prövningen.

Stadsförbundets styrelse uttalar, att ehuru styrelsen tillfullo insåge att

lämnande av ersättningskraft för kraftproducenter regelmässigt vore förenat

med olägenhet, styrelsen dock ansåge att kommunal strömfallsägare alltid

borde kunna påräkna ersättningskraft med stöd av lag.

Frågan om principerna för naturkraftens värdering beröres av vattenrättsdomaren

i Norrbygdens vattendomstol samt av kammarkollegiet.

Den förre framställer vissa erinringar mot vad kommittén anfört dels

beträffande spörsmålet om oförtjänt värdestegring, dels ock i fråga om kommitténs

uttalande, att det kunde vara motiverat att vid fastställandet av

nuvärdet å ett strömfall, som beräknades komma att tagas i anspråk först

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 245.

69

efler ett visst antal år, göra avdrag icke blott för räntor och skatter fram

till den tidpunkt, då kraftanläggningen avsåges skola tagas i bruk, utan

även för den risk, som låge i att beräkningarna rörande fallets bebyggande

kunde visa sig ohållbara.

Vidkommande frågan om oförtjänt värdestegring uttalas sålunda bl. a.

följande.

Kommitténs behandling av spörsmålet om gottgörelse för oförtjänt värdestegring

är oklar. Till synes förnekar kommittén att detta spörsmål har aktualitet

vid bestämmande av ersättning för vattenkraft. Inte desto mindre

möjliggör kommitténs förslag att den värdestegring, som kan förekomma

även i fråga om vattenkraft, utan vidare kan överföras till kraftintressenterna.

Ehuruväl det får antagas, att den form av värdestegring, varom här

är fråga, har ringa betydelse för kraftprisen, är det måhända möjligt att den

haft viss betydelse för initiativet till den ifrågasatta lagstiftningen. Den fortgående

tekniska utvecklingen i världen medför onekligen en tendens till

värdestegring å outbyggda fall. Som exempel kan nämnas att förbättrade

grävnings- och borrningsmaskiner, vilka måhända importeras från utlandet,

kunna medföra billigare arbetskostnader vid strömfalls utbyggande och

härigenom påverka fallens värde. Vid en värdesättning efter objektiva grunder

och med bortseende från eventuellt monopolistiskt övervärde har man

all anledning att utgå från att den nu berörda värdestegringen är måttlig.

Den kan rimligen icke utgöra annat än en mindre del av skillnaden mellan

bruttovärdet å kraften från det utbyggda strömfallet och utbyggnadskostnaden.

Kommittén har med tystnad förbigått denna form av värdestegring.

Det föreligger sålunda ingen motivering för att denna värdestegring utan

vidare får överföras till vattenkraftintressena. Man bör dock icke utsträcka

begreppet spekulation hur långt som helst. Att som osund spekulation beteckna

den jordägande befolkningens blotta innehav av vattenkraft, vars

utbyggnad å teknikens nuvarande stadium icke är aktuell, går alltför långt.

Den värdestegring som här kan komma i fråga, lärer kunna anses vara lika

oförtjänt i jordägarnas som i vattenkraftintressenas händer. De värden som

sekundärt bli en följd av teknisk forskning, uppfinningar och storindustriell

produktion kunna uppenbarligen med vårt samhällssystem i allmänhet icke

överföras å staten, och ett sådant överförande bör undantagsvis ej ske med

mindre goda skäl härför föreligga.

Beträffande rätten till nyss berörda riskavdrag anföres i utlåtandet:

Kommitténs uttalande bar---ingalunda obetingad giltighet. Om en

sökande vill expropriera två utbyggnadsmogna strömfall, som äro fullt jämngoda

och till följd härav genom efterfrågan på vattenkraft ha samma marknadsvärde,

samt sökanden avser att genast utbygga ettdera av fallen men

behålla det andra som reserv för framtida behov, kan vid en värdering efter

objektiva grunder sökandens avsikt att behålla det ena fallet blott såsom

reserv icke föranleda att detta fall värderas under sitt marknadsvärde. Risken

för att vattenkraftintressenlernas egna beräkningar rörande ett falls

bebyggande kunna visa sig ohållbara måste åtminstone till större delen bäras

av vattenkraftintressenterna själva.

Kammarkollegiet upptager till närmare behandling spörsmålet, huruvida

den tidpunkt, vid vilken ett strömfall skulle planmässigt utbyggas, borde

inverka på expropriationsersättningen; och framhålles att denna fråga tidi
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

gare ej varit aktuell, eftersom vattendomstolarna hittills vid prövning av ersättning

för vattenkraft kunnat förutsätta, att det fall, varom fråga vore,

skulle utbyggas snarast möjligt.

Kollegiet anför ett praktiskt exempel till belysande av vilka svårigheter

som mötte att sätta ett skäligt pris på råkraft samt vilken betydelse tidpunken

för utbyggnaden hade för värdet av ett strömfall. I detta sammanhang

uttalas att — om ett strömfall förvärvades för en ersättning, som beräknades

under förutsättning att utbyggnaden skulle ske först om tio år, men utbyggnaden

ägde rum omedelbart efter förvärvet — förvärvaren komme att göra

en obehörig vinst på motpartens bekostnad. Härefter anföres:

Vid en tillämpning av de föreslagna reglerna om expropriation för tillgodoseende

av kraftförsörjningens planmässiga utveckling kan den situationen

inträffa, att vattenfallsstyrelsen genom expropriation förvärvar ett strömfall

för att ställa det i reserv för framtida kraftbehov och förhindra att ägaren

omedelbart utbygger det för att tillgodose ett kraftbehov, som enligt

planen bör fyllas på annat sätt. I ett sådant fall skulle det vara uppenbart

obilligt att sänka beloppet av expropriationsersättningen på den grund att

utbyggnaden låge långt fram i tiden. Om planens utbyggnadstider läggas till

grund för expropriationsersättningens utmätande, blir resultatet i själva

verket, att ersättningen inom vida gränser kan bestämmas av den som upprättar

planen. Att observera är att ett ulbyggnadsvärde på 100 000 kronor

om tio år, diskonterat efter 4 %, motsvarar ett nuvärde av endast omkring

67 500 kronor.

Kollegiet anser, att de ränteförluster, som kunna uppkomma för exproprianten

genom att ett strömfall exproprieras före den lämpliga utbyggnadstiden,

böra stanna på denne och ej övervältras på expropriaten. Någon

uttrycklig bestämmelse härom torde dock ej erfordras, då det kan antagas,

att vattendomstolarna komma att i sin praxis iakttaga, att fallen värderas

under antagande av den för expropriaten förmånligaste utbyggnadstidpunkten.

Vattendomstolarna — och icke minst överinstanserna — komma likväl

att ställas inför mycket stora vanskligheter vid fastställandet av värdet

av ett strömfall, när detta skall ske utan samband ined prövning av utbyggnad

enligt 2 kap. och de följaktligen bliva nödsakade att räkna med

hypotetiska utbyggnadsfall. Vattendomstolarnas redan förut stora arbetsbörda

utgör också ett starkt skäl mot att pålägga dem extra arbete med en

fristående prövning av expropriationsersättningen. Om expropriation av icke

utbyggnadsmogna strömfall medges i princip, böra expropriantens ränteförluster

likväl verka återhållande på användningen av expropriationsinstitutet

lång tid före den lämpliga utbyggnadstiden för strömfallet.

Till det av kommittén föreslagna tilläggsstadgandet i 9 kap. 5 § anmärker

kammarkollegiet, att de svårigheter, som i kommitténs motiv berörts, icke

skulle uppkomma, därest expropriationsrätten begränsades till rätt att nyttja

vattenkraften enligt vattenlagen samt expropriaten erhölle möjlighet att få

ersättningsfrågan uppskjuten till målet om byggnadslov.

Vidkommande formen för ersättningsfrågans handläggande vid vattendomstolen

gör kammarkollegiet gällande att det för stämningsmål stadgade förfarandet

vore att föredraga, och anföres härom:

I expropriationsärendet måste utredas, vem eller vilka som äro ägare av

de strömfallsandelar, vilka skola förvärvas. I motsats till vid vanlig expro
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

71

priation föreligger icke något intresse av en fullständig utredning och likvidering

av alla tidigare rättsförhållanden i ersättningsärendet, eftersom detta

lämpligen bör ske i samband med prövningen av byggnadslovet. Förrän utbyggnaden

blir definitivt bestämd, kan ej avgöras vilka rättigheter som kunna

bestå, och vilka som måste inlösas. Vid sådant förhållande saknas anledning

att i målet angående ersättningen för det exproprierade strömfallet

upptaga till prövning ersättningsfrågor rörande andra strömfallsandelar än

dem expropriationsmedgivandet uttryckligen avser. Då någon utvidgning av

målet ej behöver komma i fråga, synes ersättningsmålet böra anhängiggöras

och handläggas i enlighet med vad om stämningsmål är stadgat.

Kommitténs förslag om förlängning av 1956 års kontrollag har i så gott

som samtliga yttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Endast Västerbottens

läns elektriska förening u. p. a. finner en förlängning obehövlig. Viss

reservation anmäles även av riksförbundet landsbygdens folk, som förklarar

sig anse att lagen kunde förlängas längst till år 1953, under förutsättning att

den kompletterades med bestämmelser rörande skydd även mot oskäliga underbud.

Departementschefen.

Åtgärder mot spekulation i vattenkraft m. m.

Den svenska vattenrätten vilar på den principen, att rätten att tillgodogöra

sig vattnet såsom drivkraft tillkommer ägaren till den grund varå vattnet

finnes. Denne äger också principiellt rätt att själv välja tidpunkten för utbyggnaden

av strömfall. Med hänsyn till den stora betydelse från allmän

synpunkt som är förenad med vattenkraftens tillgodogörande har å ena sidan

strömfall sägaren i vattenlagen erhållit betydande befogenheter att för genomförande

av ett kraftföretag göra intrång i annans rätt. Å andra sidan ha

av samma skäl vissa inskränkningar stadgats i hans förfoganderätt över

vattenkraften.

Under senare år har vattenkraftens utbyggnad fortgått i sådan takt och

nått sådan omfattning, att man börjar skönja den tidpunkt då landets utbyggnadsvärda

vattenkraft kommer att vara i stort sett helt tagen i anspråk.

Detta har aktualiserat problem som tidigare ej varit så framträdande, nämligen

den ökade risken för spekulation i de återstående outbyggda krafttillgångarna

och frågan om det för landet lämpligaste sättet att utnyttja dessa

tillgångar. De överväganden, vilka hittills förekommit från statsmakternas

sida i dessa hänseenden, ha för vattenlagens vidkommande resulterat i att

år 1945 införts bestämmelse att — om den som råder över ett strömfall

vilket från allmän synpunkt finnes böra tillgodogöras icke kan antagas själv

komma att utan oskäligt dröjsmål utnyttja fallet på ändamålsenligt sätt —

fallet må tagas i anspråk av annan som är beredd att utan uppskov bebygga

fallet. Denna bestämmelse innebär sålunda en inskränkning i strömfallsägarens

befogenhet alt själv välja tidpunkten för fallets bebyggande. Vidare

har, till skydd mot oskäliga överpriser vid frivilliga överlåtelser av vatten
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

kraft, år 1946 antagits en provisorisk lag, varigenom vederlaget vid sådana

överlåtelser av större betydenhet underkastats Kungl. Maj :ts prövning. Slutligen

må nämnas, att genom 1902 års lag om elektriska anläggningar och

Kungl. Maj :ts brev till vattenfallsstyrelsen den 17 maj 1946 skapats vissa

möjligheter att hindra byggande av kraftledningar, som ej äro förenliga med

en planmässig elektrifiering, och att motverka prisuppdrivande köp av råkraft

genom vägran att transitera kraften på statens stamlinjenät.

Den utredning som verkställts av 1947 års kommitté för åtgärder mot

spekulation i vattenkraft, ger vid handen, att av vårt lands totala utbyggnadsvärda

vattenkraft — approximativt skattad till 50 000 miljoner kilowattimmar

per år — i närvarande stund äro utbyggda ca 14 000 miljoner

kilowattimmar per år. Av den outbyggda vattenkrafttillgången, ca 36 000 miljoner

kilowattimmar per år, kunna två tredjedelar hänföras till högvärdig

kraft, d. v. s. sådan som beräknas medföra en utbyggnadskostnad icke väsentligt

överstigande utbyggnadskostnaden vid de redan utbyggda fallen,

medan den återstående tredjedelen utgör lågvärdig kraft. Av den outbyggda

men utbyggnadsvärda vattenkrafttillgången befinna sig inemot 80 % i statens

eller annan fast hand. I detta procenttal inräknas då minoritetsandelar

i strömfall, där majoriteten finnes på fasta händer. Den på spekulativ hand

varande kraften skattas till inemot 5 %. Återstoden finnes i huvudsak kvar

hos den jordbrukande befolkningen. Sedan år 1947 pågående eller beslutade

utbyggnader färdigställts, beräknas återstå en utbyggnadsvärd vattenkrafttillgång

om ca 29 000 miljoner kilowattimmar per år. Härav äger staten

ca 60 % av den högvärdiga och 33 % av den lågvärdiga kraften.

Med utgångspunkt från en uppskattad årlig kraftproduktionsökning på

lång sikt av 800 miljoner kilowattimmar har kommittén beräknat, att all

högvärdig kraft skulle vara utbyggd omkring år 1980 och den lågvärdiga

bortemot år 2 000. Såsom kommittén betonat äro dessa tidsangivelser högst

osäkra. En viss ledning kan dock hämtas av desamma. Sålunda torde man

böra räkna med möjligheten av att åtminstone den högvärdiga kraften inom

skönjbar tid blivit i stort sett tagen i anspråk.

Medan reserven av outbyggd kraft minskas, synas konsumtionens krav

ökas i en genomsnittligt sett allt raskare takt. Som exempel må pekas på

hurusom man så sent som år 1943 utgick från en årlig ökning av högst 400

miljoner kilowattimmar, under det att man nu räknar med en ökning om

800 miljoner kilowattimmar per år. Det är naturligt, att inför detta perspektiv

kraftproducenterna — var och en för täckande av sina beräknade framtida

behov — intensifiera sitt sökande efter nya strömfall att tillgodogöra. Följden

blir en skärpt konkurrens om de obebyggda strömfallen. Därigenom ökas,

om ej motåtgärder vidtagas, kraftigt risken för spekulation i höjda priser

för vattenkraften. Ägaren av ett strömfall kan sålunda hålla på detta, till

dess en utpräglad brist på disponibel kraft inträtt, och då med utnyttjande

av sin monopolställning uttaga ett oskäligt överpris av en kraftproducent,

som för sin kraftförsörjning är i trängande behov av fallet. Ett sådant förfarande

kan underlättas av att — såsom oftast är förhållandet — kostnaden

opaginerad Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

för naturkraften i ett strömfall utgör en jämförelsevis liten del av den totala

kostnaden för den från fallet utvunna elektriska kraften. Även ett högt uppdrivet

naturkraftpris behöver därför ej verka allttör avskräckande för den

som avser att köpa fallet.

Den tilltagande knappheten på utbyggnadsvärd vattenkraft kan förväntas

medföra återverkningar även i ett annat hänseende. Det är antagligt, att

vissa kraftproducenter, för att under alla förhallanden kunna täcka sina

framtida behov, skola försöka i god tid förvärva outbyggd kraft i största

möjliga omfattning. Detta kan resultera i att, medan en kraftproducent

kommer i besittning av mera kraft än han rimligtvis kan tänkas få behov

av, en annan producent kommer att lida brist och därigenom hämmas i sin

utveckling. En sådan fördelning av den tillgängliga outbyggda kraften kan

ej anses förenlig med en sund och rationell utveckling av kraftindustrien.

Detta framstår så mycket tydligare i de fall, då den lidande partens kraftproduktion

tjänar sådana ändamål, att den från allmän synpunkt främst

bort tillgodoses.

Även om, såsom av det sagda framgår, någon direkt kritisk situation i

fråga om betingelserna för kraftförsörjningen ännu ej kan sägas ha inträtt

i vårt land, visa icke minst de tendenser till spekulation i vattenkraft,

som förmärkts under en följd av år, att en lägesförsämring snabbt

nog kan komma att inträda. Det är därför av största vikt, att statsmakterna

överväga lämpliga åtgärder på området — utöver eller i stället för de redan

vidtagna — och att detta sker redan nu, medan möjlighet ännu finnes att

länka utvecklingen i önskad riktning.

Åtgärderna böra, i enlighet med vad förut sagts, vara ägnade att effektivt

hindra spekulation i överpriser för vattenkraft och att främja en från

allmän synpunkt sund och rationell fördelning av den outbyggda vattenkraften.

Kommittén har, efter att ha övervägt olika tänkbara åtgärder i nyssnämnda

syften, stannat för att föreslå expropriationsrättens utvidgande därhän,

att strömfall skulle få tagas i anspråk, om det från allmän synpunkt

finnes erforderligt för tillgodoseende av kraftförsörjningens planmässiga utveckling.

Detta innebär, att jämväl strömfall, vilka bedömas böra utbyggas

först i en framtid, skulle kunna exproprieras, under det att enligt gällande

bestämmelser möjlighet till expropriation endast föreligger i fråga om strömfall,

vilka skola utbyggas omedelbart. Såsom fullständigande åtgärd har

tillika föreslagits förlängning av den år 1946 införda kontrollagen.

Under remissbehandlingen har lämpligheten av kontrollagens förlängning

så gott som samstämmigt vitsordats. Även förslaget om vidgad expropriationsrätt

har i åtskilliga yttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

I flertalet av yttrandena har emellertid gjorts gällande, alt den föreslagna

utvidgningen av expropriationsrätten icke skulle vara lämplig. Därvid har

framhållits, att förslaget i denna del innebure en avsevärd och till sina verkningar

svårbedömbar skärpning av expropriationsrätten. Vidare har invänts

alt den av kommittén framlagda utredningen icke gåve belägg för att spc
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

kulation förekommit eller i fortsättningen kunde antagas förekomma i sådan

omfattning, att en i enskild rätt så ingripande åtgärd som den föreslagna

utvidgningen kunde anses ur allmän synpunkt behövlig. Ej heller

syntes det allmänna intresset av strömfallens planmässiga och ändamålsenliga

utbyggande påkalla sådan åtgärd. Fastmera ville det synas, att en

förlängning av kontrollagen i förening med hittillsvarande åtgärder i övrigt

pa ett tillfredsställande sätt skulle hindra spekulationen i överpriser och

främja en rationell utveckling av kraftindustrien.

Jag kan icke dela sistnämnda mening. Vore det här fråga allenast om att

hindra uttagande av oskäliga överpriser för vattenkraft, skulle det visserligen

kunna tänkas att syttet kunde nås med mindre långtgående åtgärder

än av kommittén föreslagits. Jag är dock icke viss härom. Ihågkommas måste

nämligen, att de åtgärder som nu väljas böra innebära en bestående lösning

och sålunda utgöra ett effektivt hinder även sedan vattenkraftens utbyggnad

nått ett framskridet stadium och reserverna av outbyggd kraft

krympt samman. De spekulationsvinster som då skulle kunna hemtagas

komme att bli avsevärt större än nu och därmed komme också frestelsen

att kringgå kontrollbestämmelser att bli starkare.

Problemet har emellertid, såsom redan antytts, även en annan sida. Det

är ett allmänt intresse av första ordningen, att tillvaratagandet av landets

återstående vattenkraftstillgångar sker på ett med hänsyn till den allmänna

kraftförsörjningen så ändamålsenligt sätt som möjligt. Vad särskilt beträffar

de större kraftproducenterna måste dessa — för att kunna fylla

sin uppgift att, var och en inom sitt avsättningsområde, täcka uppkommande

kraftbehov — verkställa en förtidsplanering på lång sikt, ofta för

flera decennier framat. Vid långsiktsplaneringen lägges ej huvudvikten vid

de enskilda fallen utan den tager främst sikte på sådana mera allmänna

frågor som koncentreringen av kraftanläggningar och regleringar till olika

vattensystem, huru stamlinjerna för kraftens överförande skola anordnas,

o. d. För att långsiktsplaneringen — vilken i förbigående sagt regelmässigt

är mycket kostsam — skall ha någon mening är det emellertid nödvändigt,

att producenten kan lita på att han vid de tidpunkter, då utbyggnad

skall ske, verkligen till sitt förfogande har erforderlig vattenkraft i de ifrågavarande

vattendragen. Kan han icke detta, måste han se sig om efter

andra möjligheter, som giva säkerhet i fråga om förfoganderätten, även

om dessa alternativ ställa sig mindre förmånliga än det först påtänkta.

Att sålunda ett sämre alternativ forceras fram, medan ett bättre får anstå,

kan vara till betydande nackdel ur allmän synpunkt.

Den år 1945 införda expropriationsrätten kan väl begagnas som tvångsmedel

för att i en kraftproducents hand överföra vattenkraft vilken lämpligen

bör få av honom tillgodogöras. Rätten uppkommer dock först då det

särskilda strömfallet blivit utbyggnadsmoget. Producenten äger alltså icke

påkalla expropriation redan i det skede, då han i stort planlägger sitt system

av kraftanläggningar, vattenregleringar och överföringsanordningar. Av skäl

som utvecklats i det föregående synes det emellertid påkallat att en expro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

priationsmöjlighet öppnas redan på detta stadium. Då de allmänna intressen,

som tala för att möjligheten att expropriera strömfall utvidgas i berörda

avseende, måste anses betydande, vill jag förorda en sådan utvidgning

av expropriationsrätten. Kvar står då frågan om utvidgningen bör ske

på sätt kommittén föreslagit eller om någon annan utväg är att föredraga.

Av kommittén har dryftats ett alternativ, enligt vilket frågan skulle lösas

genom ett engångsöverförande i statens hand av mera betydande obebyggda

strömfall. Vissa skäl kunna anföras för val av ett sådant alternativ. En

sådan åtgärd skulle onekligen, såsom kommittén också framhållit, verka

som ett kraftigt medel mot vattenkraftspekulationen. I detta sammanhang

vill jag även påpeka att, när den tid kommer då våra vattenkrafttillgångar

helt tagits i anspråk, andra utvägar måste tillgripas för landets kraftförsörjning.

Närmast kommer därvid uppförandet av ångkraftverk och om

utvecklingen går därhän — atomkraftverk i betraktande. Det torde kunna

antagas, att det i betydande omfattning kommer att bli statens uppgift att

sörja härför. Med hänsyn härtill kunde det synas skäligt att låta staten få

ett visst företräde vid disponerandet av de nu återstående vattenkrafttillgångarna.

Emellertid synas, som kommittén betonat, vissa olägenheter vara förenade

med en dylik engångsexpropriation för statens räkning. Den skulle

kraftigt ingripa i enskild rätt och innebära vanskliga överväganden i fråga

om den framtida utvecklingen. Och såsom kommittén framhållit skulle även

dess förslag öppna möjlighet för staten att påkalla överförande av ett större

antal strömfall på en gång i statlig ägo. Dessutom behövde enligt förslaget

överförandet icke ske en gång för alla, utan expropriationen kunde gå

etappvis, allteftersom det bleve möjligt att med någon säkerhet bedöma

kraftsituationens utveckling. Härigenom skulle en viss garanti vinnas för

att expropriation ej skulle ske annat än då de allmänna intressena verkligen

påkallade det. Det sagda synes enligt min mening giva vid handen

att den av kommittén föreslagna formen för expropriationsrättens utvidgning

är att föredraga framför en engångsexpropriation för statens räkning.

Då icke heller någon annan godtagbar linje för ianspråktagandet synes föreligga,

vill jag förorda kommitténs expropriationsförslag.

Denna utvidgning av expropriationsrätten bör, på sätt kommittén likaledes

föreslagit, fullständigas med en förlängning av kontrollagen, vilken

hittills synes ha haft en ganska god verkan i prisstegringshindrande riktning.

Allvarligt synes även böra övervägas, huruvida vid sidan av de nu angivna

åtgärderna borde, såsom 1942 års sakkunniga på området förestagit,

införas skärpta regler för beskattningen av realisationsvinst. Oskäliga

vinster genom spekulation i vattenkraft behöva ej nödvändigtvis förutsätta

att monopolistiska överpriser uttagas. Sådana vinster kunna hemtagas även

då ett objektivt sett skäligt pris betingas, nämligen då säljaren förvärvat

fallet till uppenbart underpris. Detta torde ej vara sällsynt i betraktande

av att insikten om vattenkraftens verkliga värde först relativt sent

blivit mera allmänt spridd bland vattenkraftens ursprungliga ägare. Spe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kiingl. Maj.ts proposition nr 245.

kulationsvinster av ifrågavarande slag synas rimligen böra bli föremål för

beskattning även då spekulantens förvärv ligger ganska långt tillbaka i tiden.

En ej obetydlig verkan i spekulationshindrande riktning skulle sannolikt

också kunna påräknas, om reglerna för realisationsvinstbeskattningen

skärptes.

Ehuru det sålunda synes finnas goda skäl att i förevarande sammanhang

upptaga jämväl frågan om skärpt realisationsvinstbeskattning till prövning,

har jag funnit därmed böra anstå. 1944 års allmänna skattekommitté

är nämligen för närvarande sysselsatt med en allmän översyn av realisationsvinstbeskattningen

och kan antagas komma att framlägga förslag härom

inom en ganska snar framtid. Skattekommittén har gjorts uppmärksam

på här förevarande spörsmål, och det kan alltså förutsättas, att detta

kommer att bli föremål för närmare behandling av skattekommittén.

Lika med kommittén finner jag införande av en kronans förköpsrätt till

vattenkraft icke böra komma i fråga.

Utvidgningen av expropriationsrätten.

Av samma skäl som åberopats vid tillkomsten av 1945 års expropriationsregler

torde det vara lämpligast att, i enlighet med kommitténs förslag, jämväl

de utvidgade expropriationsbestämmelserna intagas i vattenlagen och

alltså icke i expropriationslagen.

Den grundläggande förutsättningen för den utvidgade expropriationsrätten

har i ett av kommittén upprättat förslag till lag om ändring i vissa

delar av vattenlagen upptagits i 1 kap. 14 §. Stadgandets huvudsakliga innebörd

är, såsom förut nämnts, att visst strömfall må tagas i anspråk om

det finnes nödigt från allmän synpunkt för tillgodoseende av kraftförsörjningens

planmässiga utveckling. Med denna utformning av expropriationsförutsättningen

tillgodoses tydligen såväl önskemålet, att expropriation skall

vara möjlig redan i det skede, då kraftproducenten i stort planlägger sin

framtida kraftförsörjning, som ock intresset av att en spekulant i vattenkraft

icke skall kunna hålla på ett fall, som lämpligen bör av annan tillgodogöras,

och därigenom tilltvinga sig monopolistiska överpriser.

Erinringar ha framförts om att den föreslagna lagstiftningen skulle giva

rum för godtycke vid tillämpningen, därigenom att expropriationsrätten

vore oberoende av tidpunkten för strömfallets utbyggnad och endast knutits

till ett mer eller mindre ovisst framtida behov. Därvid har jämväl understrukits

svårigheten att bestämma värdet på ett strömfall, vars utbvggnad ligger

långt fram i tiden.

Övervägandet av frågan, huruvida viss kraftproducent må berättigas att

expropriera ett icke utbyggnadsmoget strömfall, ställer givetvis större krav

på den prövande myndigheten än då fråga är om ett strömfall vars bebyggande

är omedelbart förestående. Prövningen innefattar först och främst ett

bedömande av om den ifrågavarande producentens verksamhet är av sådan

omfattning eller tjänar sådana syften, att det med hänsyn till den allmänna

kraftförsörjningen kan anses påkallat att tvångsrätt tillgripes för tillgodo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

seende av verksamhetens framtida utveckling. Konstaterandet härav torde

ej vara förenat med alltför stora svårigheter. Kretsen av de företagare, som

kunna anses fylla det angivna kravet, synes nämligen vara ganska begränsad.

Det andra ledet i prövningen av frågan om expropriationsrätt till icke

utbyggnadsmogna strömfall blir att undersöka det sakliga underlaget för

den av producenten på längre sikt, kanske för flera decennier framåt, uppgjorda

kraftförsörjningsplanen. En sådan plan måste på grund av sakens

natur i stor utsträckning utgå från sannolikhetsbedömanden. Den möjligheten

kan därför icke uteslutas, att planen alltefter den verkliga utvecklingens

krav kommer att bli föremål för jämkningar. Sannolikheten av sådana

jämkningar ökas naturligen ju längre tid planen omspänner. Prövningen

av frågan om expropriationsrätt kan sålunda i det nu nämnda hänseendet

innefatta vissa osäkerhetsmoment. Emellertid lärer denna ovisshet närmast

beröra planens detaljer. Däremot torde man regelmässigt kunna förutsätta,

att de stora linjerna i planen komma att hållas. Det allmänna intresset av

att planen i sina huvuddrag genomföres kan ofta vara så betydande, att

man får taga risken av att den ej förverkligas i fråga om något enstaka

strömfall. De erinringar, om vilka nu talats, förefalla därför knappast utgöra

tillräckliga skäl för ändring i den av kommittén föreslagna formuleringen.

Emellertid vill jag i detta sammanhang understryka att de ifrågavarande

synpunkterna böra i tillbörlig mån beaktas vid lagens tillämpning.

Det synes sålunda påkallat att vid prövningen av frågor om expropriationsrätt

iakttages en viss försiktighet särskilt beträffande utbyggnadsplaner,

som omspänna en mera avsevärd tidsperiod, och strömfall, vilkas tillgodogörande

avses skola ske först efter en längre tidrymd.

Värderingen av ett strömfall vars utbyggnadsmognad bedömes ligga långt

fram i tiden kan givetvis ställa sig vansklig. Svårigheterna torde dock ej

vara oöverstigliga, utan man torde med hjälp av kända faktorer och sannolikhetsbedömanden

kunna komma fram till ett jämförelsevis riktigt resultat.

Vattenöverdomstolen har ifrågasatt, huruvida icke formuleringen av expropriationsförutsättningen

lämpligen borde ske i närmare anslutning till

den nuvarande lydelsen av 1 kap. 14 §. Emellertid föreligger i fråga om expropriationsändamålet

en betydande skillnad mellan förslaget och gällande

rätt, i det att den nuvarande expropriationsmöjligheten direkt anknyter

till ett aktuellt tillgodogörande av vattenkraften, medan förslaget bryter denna

anknytning och tager sikte enbart på säkerställandet för exproprianten

av förfoganderätten till fallet. Denna skillnad hör fullt klart framgå av lagtexten.

På grund härav bär enligt min mening den av kommittén föreslagna

formuleringen godtagas.

Vattenkraftföreningen har föreslagit bibehållande av nuvarande stadgande,

alt expropriation ej må ske, om den som råder över vattenkraften i ett

strömfall kan antagas själv komma att utan avsevärt dröjsmål utnyttja

fallet på ändamålsenligt sätt. I likhet med kommittén finner jag det i allmänhet

knappast kunna sägas att det ur allmän synpunkt är erforderligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

att expropriera ett strömfall, om strömfallshavaren själv är beredd till ändamålsenlig

utbyggnad utan uppskov. Emellertid kan det, som kommittén ock

framhållit, någon gång förekomma, att de allmänna intressena likväl påkalla

expropriation. Dessutom skulle en ovillkorlig rätt för strömfallsägaren att

genom egen utbyggnad hindra expropriation kunna giva anledning till oekonomiska

investeringar genom att strömfall bebyggdes i förtid. På grund härav

torde förevarande stadgande ej böra bibehållas.

Vidkommande kretsen av de expropriationsberättigade ha i en del yttranden

uttalats farhågor för att den föreslagna expropriationsrätten skulle

utnyttjas för ett långt gående förstatligande av de återstående outbyggda

vattenkrafttillgångarna. Härutinnan må erinras om att kommittén icke avsett

att ställa staten i någon särskild gynnad ställning utan tvärtom betonat

att — i enlighet med vattenlagens allmänna grunder -— staten samt kommuner

och enskilda jämställas i fråga om möjligheten att erhålla expropriation.

För egen del biträder jag denna kommitténs inställning. Den föreslagna

formuleringen av expropriationsbestämmelserna synes ej heller kunna tolkas

i annan riktning.

Kommittén uttalar att i praktiken expropriationsmedgivande sannolikt i

regel kommer att lämnas, förutom stat och kommun, endast sådant enskilt

företag vari stat eller kommun äger ett väsentligt intresse. Detta uttalande

innebär givetvis ej någon ändring av kommitténs ståndpunkt i principfrågan

utan blott en reflexion om hur den framtida tillämpningen av expropriationsbestämmelserna

kan komma att gestalta sig. Ihågkommas bör i

detta sammanhang, att man har att räkna med att av staten och kommuner

dominerade företag komma att sörja för den övervägande delen av landets

kraftproduktion, och att det redan av denna anledning är ganska naturligt,

om den utvidgade expropriationsmöjligheten kommer att utnyttjas företrädesvis

av dessa företag och främst då av vattenfallsstyrelsen. Vad särskilt

styrelsen angår må framhållas att denna intager en central ställning inom

kraftindustrien och framom andra företag fått på sin lott att tillgodose kraftförsörjningen

i allmänhet. Denna omständighet bör naturligen, likaväl som

andra faktorer av betydelse för frågans bedömande, beaktas vid prövningen

av ansökan från staten om expropriationstillstånd.

Konkurrens om rätten att expropriera visst strömfall kan givetvis understundom

komma att uppstå kraftproducenter emellan. Därvid gäller det

att avgöra, vilken av expropriationssökandena som från allmän synpunkt

kan anses mest lämpad att få sin ansökan bifallen. Ibland kan — särskilt

när det är fråga om ett för snar utbyggnad avsett strömfall — den av 1942

års sakkunniga anvisade lösningen vara lämplig, nämligen att sökandena

erhålla gemensamt tillstånd med visst kvottal för delaktigheten i kraften.

Ett samgående av dem i bolagsform blir då ofta den praktiska lösningen.

Med avseende å objektet för expropriationsrätten har ifrågasatts huruvida

icke ett förtydligande bör ske, så att av lagtexten klart framgår att —

i motsats till vad som gäller för den nuvarande expropriationsrätten -— hä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

79

danefter jämväl minoritetsandelar skola kunna exproprieras. Alt dessa

skola kunna bli föremål för expropriation finner jag fullt riktigt. Omständigheterna

kunna nämligen vara sådana, att dylik expropriation kan påkallas

av de allmänna intressena. Emellertid erfordras enligt min mening

intet tillägg härom i lagtexten, eftersom enligt denna rätten att taga strömfall

i anspråk gäller utan inskränkning i angivet hänseende.

Jämlikt 9 kap. 4 § vattenlagen är strömfallsägare, som tillskyndas förlust

av en del av vattenkraften, berättigad till ersättning för försvårat eller fördyrat

begagnande av återstoden, och han kan också, om återstoden blir för

honom onyttig eller synnerligt men vid begagnandet därav uppkommer, påfordra

ersättning för återstodens hela värde. Detta gäller naturligen också

vid expropriation enligt 1 kap. 14 §. Kammarkollegiet ifrågasätter härutöver

införande av en regel, enligt vilken den som söker expropriation allenast

av majoriteten i ett strömfall skulle vara pliktig att på anfordran inlösa

jämväl övriga strömfallsandelar av betydelse. Till en början må härutinnan

framhållas, att den praktiska betydelsen av en sådan regel antagligen

ej skulle bli stor. Med hänsyn till de föreslagna inskränkningarna i skyldigheten

för exproprianten att utgiva ersättning i kraft torde nämligen blivande

expropriationsansökningar vanligen komma att avse strömfallet i

dess helhet och icke blott majoriteten däri. Den antydda regeln skulle

vidare innefatta en skyldighet, som icke förelåge vid frivilligt förvärv av

en strömfallsmajoritet. Regeln skulle dessutom föranleda svårigheter vid

tillämpningen, eftersom det ■— särskilt i fråga om strömfall avsedda för

sen utbyggnad — kan vara svårt nog att bestämma gränserna uppströms

och nedströms för den blivande utbyggnaden. Å andra sidan förefalla

några mera betydande olägenheter icke uppkomma för minoritetsägarna,

om ersättningsfrågans avgörande uppskjutes till målet om medgivande enligt

2 kap. att bebygga strömfallet. Jag anser därför en regel av antytt

innehåll icke böra införas.

Vissa betänkligheter ha uttalats mot att i den föreslagna lagtexten åtskillnad

ej gjorts på bebyggda och obebyggda strömfall. Lika med kommittén

förutsätter jag att expropriationsmöjligheten kommer att utnyttjas främst

beträffande obebyggda strömfall. Även för sådana strömfall synes en viss

begränsning vara befogad, i det att expropriation i regel icke torde böra ifrågaltomma

av ett på fast hand varande fall, i den mån ägaren finnes ha behov

av detta för täckande av beräkneliga kraftbehovsökningar i egen industri

eller distributionsrörelse. Vad åter angår strömfall, vars vattenkraft till

större eller mindre del redan tillgodogjorts, bör givetvis vid bedömandet

av frågan, huruvida de allmänna intressena skola föranleda expropriation,

hänsyn lagas till utbyggnadsgraden. Till större delen bebyggda strömfall höra

sålunda kunna tagas i anspråk blott då särskilda skäl därför tala. Detta

synes emellertid ligga i sakens natur och gälla utan att det utsättes i lagtexten.

Ett undantag torde emellertid höra göras från möjligheten till expropria
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

tion. Då det är fråga om ett strömfall, som redan är på ändamålsenligt sätt

utnyttjat, synas knappast någonsin kunna föreligga sä stora allmänna intressen,

att de motivera expropriation av fallet. Å andra sidan skulle det

vara ägnat att giva vattenkraftägarna en viss trygghetskänsla, om i lagen

klart utsädes att på rationellt sätt utbyggda strömfall ej kunna exproprieras.

Detta skulle också ansluta till den begränsning som gäller för den nuvarande

expropriationsrätten. Jag förordar därför att dylikt strömfall uttryckligen

undantages från expropriation. Lagtexten har också jämkats i enlighet

härmed i det lagförslag som i anslutning till kommittéförslaget upprättats

inom justitiedepartementet. Med att ett strömfall är ändamålsenligt utnyttjat

synes i detta sammanhang böra förstås, att den utbyggnadsenhet, vilken

bedömes såsom tekniskt-ekonomiskt mest lämplig, är såsom helhet ändamålsenligt

tillgodogjord. Att viss eller vissa i en dylik enhet ingående delsträckor

var för sig bebyggts på lämpligt sätt bör alltså ej innebära något

absolut hinder mot expropriation.

I likhet med kommittén anser jag att expropriationsrätten bör kunna omfatta

antingen äganderätten till strömfallet eller enbart rätten att tillgodogöra

fallet. Vid val av det senare alternativet torde servitutsrätt vara det

lämpligaste. Rätten att tillgodogöra vattenkraften synes nämligen böra knytas

till viss fastighet såsom bärare av rättigheten. Eljest skulle, såsom kommittén

framhållit, olägenheter i skilda hänseenden kunna uppstå. Om icke

kompletterande stadganden införas, skulle sålunda bl. a. sagda rätt icke

kunna utnyttjas som kreditobjekt samt svårigheter vid den kommunala fastighetsbeskattningen

uppstå.

Då de båda alternativen lämpligen böra komma till uttryck i lagtexten,

har i denna gjorts ett förtydligande, som ansluter till motsvarande stadgande

i allmänna expropriationslagen.

Kammarkollegiet har anfört, att expropriation av vattenrätten lämpligen

kan ske i den formen att förvärvet bestämmes att avse visst utmål med tillagd

vattenrätt. På skäl som framlagts av kommittén finner jag emellertid denna

utformning icke lämplig, utan synes äganderättsexpropriation böra avse den

fallsträcka, varom fråga är. Frågan om utmålet bör alltså avgöras först i

blivande mål om medgivande enligt 2 kap. vattenlagen.

Att expropriation med äganderätt icke bör göras mera omfattande än

nödvändigt lärer vara klart utan att det särskilt angives i lagtexten.

Såsom kommittén föreslagit böra nuvarande bestämmelser om kronan

redan tillhörig vattenkraft samt om rätt för Kungl. Maj :t att i samband med

expropriationsförordnande föreskriva särskilda villkor fortfarande gälla.

Beträffande de fall, då riksintresset och bygdeintressena ej äro helt förenliga,

må erinras om att i expropriationsärendet bl. a. vederbörande länsstyrelse

— såsom den väl närmaste representanten för bygdeintressena i stort —

förutsättes skola få tillfälle att yttra sig. Därigenom kunna bygdens synpunkter

komma fram, och det kan förutsättas att tillbörlig hänsyn till dem

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

tages vid prövningen av expropriationsansökningen. Finnes ansökningen

böra bifallas, kunna sålunda till expropriationsmedgivandet knytas särskilda

föreskrifter för bygdeintressets tillgodoseende. Så kan exempelvis bestämmas

att vid blivande utbyggnad viss andel av kraften skall reserveras

för bygden. Vid utformandet av en dylik föreskrift synas vattenlagens bestämmelser

om bygdekraft kunna tjäna till viss ledning. Att giva några allmängiltiga

regler beträffande de spörsmål som kunna uppkomma i detta

sammanhang, torde emellertid ej vara lämpligt. Avgörandet bör i stället

bli beroende på omständigheterna i varje särskilt fall.

Nuvarande stadganden om förfarandet i expropriationsärendet synas kunna

bibehållas. Föreskriften om delgivning av expropriationsansökningen

bör dock jämkas, så att den överensstämmer med 11 kap. 37 § vattenlagen.

Vad särskilt angår sökandens utredning i ärendet torde det, såsom kommittén

anfört, vara olämpligt att närmare bestämma vad den skall omfatta.

Det synes icke vara förenat med nämnvärd olägenhet att åt praxis överlämna

avgörandet därom. Tillräcklig ledning torde vara att hämta i vad kommittén

allmänt anfört och i de erfarenheter som vattenfallsstyrelsen och andra

större kraftproducenter gjort under sitt arbete med långtidsprognoserna.

Anledning till ändring i vad nu gäller om expropriationsrättens övergång

å annan lärer ej heller föreligga.

Expropriationsersättningen.

I mål om medgivande enligt 2 kap. att bebygga strömfall prövas även frågan

om ersättning för ianspraktagen vattenkraft. Vid expropriation enligt

nuvarande bestämmelser är fristen för sökande av sådant medgivande ganska

kort. Det innebär därför ingen nämnvärd olägenhet för strömfallsägaren,

att frågan om expropriationsersättningen ej prövas i omedelbar anslutning

till expropriationsförordnandet utan först i samband med behandling av ansökningen

om tillstånd enligt 2 kap. Däremot kan olägenheten bli betydande,

då fråga är om expropriation av ett icke utbyggnadsmoget strömfall

enligt de nu föreslagna bestämmelserna. Det kan nämligen dröja avsevärd

''tid från expropriationsförordnandet, innan ansökan om tillstånd att bebygga

ett sådant strömfall göres. Såsom kommittén funnit blir det därför

nödvändigt att bereda möjlighet att få ersättningsfrågan prövad utan dröjsmål.

Kommitténs förslag i denna del innebär, att exproprianten skall vara

skyldig att inom ett år från expropriationsförordnandet hos vattendomstolen

påkalla prövning av ersättningsfrågan. Mot detta förslag i och för sig ha

gensagor försports. Själv finner jag förslaget innebära en ändamålsenlig

lösning av frågan. Jag kan också biträda vad kommittén anfört rörande

expropriationsrättens förverkande. Sålunda bör nämnda rätt upphöra, därest

exproprianten underlåter att inom föreskriven tid göra framställning om bestämmande

av expropriationsersättningen. Detsamma torde böra gälla, om i

Pengar bestämd ersättning ej gnidits inom tre månader från det ersättningen

blivit slutgiltigt fastställd, savida icke strömfallet enligt medgivande av ersätt(1

Iiiliang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 245.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

ningstagaren tagits i besittning utan att ersättningen guldits. Detta innebär

en viss olikhet mot nuvarande stadgande, enligt vilket angiven påföljd är

knuten till underlåtenhet att inom föreskriven tid gälda ersättningen för vattenkraften.

Enligt de föreslagna bestämmelserna kan nämligen i ersättningsmålet

bestämmas ersättning icke blott för strömfallet utan även för annan

egendom, exempelvis för mark som blir onyttig. I likhet med vad som gäller

enligt expropriationslagen torde även ersättningen för sådan egendom böra

inbegripas under den nu förevarande bestämmelsen.

Av kommittén har föreslagits ett stadgande, att med ersättningens bestämmande

skall på framställning av den ersättningsberättigade få anstå till

dess medgivande enligt 2 kap. till strömfallets bebyggande lämnas. Till detta

stadgande har emellertid i förslaget fogats en inskränkande bestämmelse,

nämligen att, sedan fem år förflutit från expropriationsförordnandet, ersättningsfrågan

skall upptagas till avgörande, om den ersättningsskyldige

det begär. Dessa bestämmelser sammanhänga med de av kommittén föreslagna

reglerna för expropriatens rätt att erhålla ersättning i form av kraft.

Sistberörda regler innebära, att om ersättningsfrågan ej avgöres i samband

med medgivande enligt 2 kap., ersättningen skall utgå i penningar men i annat

fall medelst kraftöverföring under samma förutsättningar som nu gälla

vid expropriation enligt 1 kap. 14 §. Ersättningen skall sålunda utgöras i

kraft, i den mån fastighet till vilken strömfallet hört kan anses ha behov därav.

Detsamma skall gälla, om vattenkraften varit avsedd för viss anläggning

eller ort, till vilken ersättningstagaren är berättigad att överföra kraftbelopp

som tillerkännes honom, och denna anläggning eller ort kan anses ha behov

av kraften. Även om de angivna förutsättningarna föreligga, finnes dock

möjlighet att göra undantag, såframt och i den mån ersättningens utgörande

i kraft prövas medföra olägenheter av betydenhet för ena eller andra parten.

I den mån ersättning ej utgår i form av kraft, skall den gäldas i penningar.

Mot den sålunda föreslagna utformningen av ersättningsreglerna ha framställts

vissa erinringar, vilka huvudsakligen rikta sig mot stadgandet om begränsning

av ersättningstagarens rätt att påkalla anstånd med ersättningens

bestämmande. I flera yttranden har sålunda föreslagits, att detta stadgande

— vilket kunde utgöra hinder för den ersättningsberättigade att utfå gottgörelse

i form av kraft — måtte utgå.

I kommitténs motivering har såsom expropriantens väsentliga intresse angivits,

att han får själva rätten till strömfallet sig tillförsäkrad, så att han,

när tiden är inne för utbyggnad i den av honom avsedda omfattningen, kan

disponera fallet för sådan utbyggnad. Till vad kommittén sålunda anfört

kan fogas det påpekandet, att en obegränsad rätt för expropriaten att påkalla

uppskov med ersättningsfrågans avgörande intill dess medgivande enligt

2 kap. lämnats skulle medföra, att exproprianten måste taga hänsyn till

möjligheten av att ersättningsfrågan bleve avgjord först i tillståndsmålet och

att i detta mål viss del av kraften i fallet tillerkändes expropriaten och sålunda

icke vore att påräkna för expropriantens syften. Exproprianten skulle

följaktligen icke vara säker på storleken av den kraftmängd, som från

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

83

fallet komme att tillföras hans kraftproduktion, och detta kunde medföra

nackdelar för honom i form av risk för rubbningar i hans framtidsplanering.

För att expropriantens intressen skola fullt tillgodoses är med hänsyn

till det sagda erforderligt att han erhåller säkerhet icke blott i fråga

om rätten till strömfallet utan även beträffande den kraftmängd som han

kan erhålla från fallet för egna ändamål. Vid sidan härav kan, såsom kommittén

anmärkt, exproprianten ha ett visst intresse i och för sig av att ersättningsfrågan

icke hålles svävande alltför länge.

Mot dessa expropriantens intressen har man att ställa de skäl, som tala

för att möjlighet beredes expropriaten att få ersättningsfrågan prövad i tillståndsmålet.

Dessa torde huvudsakligen vara att bedömandet av ersättningsfrågan

kan ske på ett tillförlitligare sätt i samband med utbyggnadsmedgivandet

och att expropriaten kan önska att få sin ersättning bestämd i

kraft. Avvägandet av de sålunda mot varandra stående intressena synes mig

leda till den slutsatsen, att skillnad bör göras mellan det fall att vattenkraften

i strömfallet redan är tillgodogjord och det fall att så icke är händelsen.

Vad först angår tillgodogjord vattenkraft förefaller det vara ett betydande

intresse för expropriaten, att han intill dess exproprianten verkställer sin

utbyggnad kan påräkna att få utnyttja sin vattenkraft i samma omfattning

som vid tiden för expropriationsförordnandet samt att han efter det exproprianten

utbygger strömfallet kan erhålla nödig kraft för tillgodoseende av

sina behov. Gentemot detta intresse synas expropriantens i det föregående

berörda intressen icke vara så väsentliga att de böra föranleda begränsning

av expropriatens möjlighet att uppehålla expropriationens fullbordan till

dess han i tillståndsmålet kan få sin ersättning bestämd i kraft.

Vidkommande åter vattenkraft som icke är tillgodogjord förefaller situationen

vara en annan. Visserligen är vattenkraften en naturtillgång, och

det kan därför allmänt sägas vara ett intresse för ägaren, att förlust av vattenkraft

ersättes icke med pengar utan med ett realvärde i form av kraft.

Detta ägarens intresse kan dock icke anses vara under alla förhållanden så

väsentligt, att det skall tillgodoses på expropriantens bekostnad. En avvägning

i detta hänseende är alltså erforderlig. Därvid synas skälen tala för

att till utgångspunkt tages strömfallets grad av utbyggnadsmognad. Ju

längre bort den lämpliga tiden för strömfallets utbyggnad bedömes ligga,

desto svagare synes nämligen strömfallsägarens angivna intresse vara i förhållande

till expropriantens, och desto mindre betänkligt förefaller det följaktligen

att betaga strömfallsägaren rätten att påkalla ersättning i kraft.

En tidsgräns synes sålunda böra sättas för denna rätt. Som sådan förefaller

den av kommittén föreslagna tiden av fem år från expropriationsförordnandet

vara väl avvägd. Därigenom bibehålies nämligen den nuvarande rätten

till ersättning i kraft för strömfall, vars utbyggnad är omedelbart förestående,

och dessutom kommer samma rätt att föreligga för strömfall, vilkas utbyggnad

ligger något längre fram i liden. För övriga strömfall synas tillräckliga

skäl för sådan rätt ej föreligga.

Då ett strömfall allenast delvis är bebyggt, synes en till tiden obegränsad

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Mcij.ts proposition nr 245.

rätt att påkalla anstånd med ersättningsfrågans avgörande icke böra gälla

för mer än den tillgodogjorda delen av fallet. När femårstiden gått till

ända, bör alltså exproprianten kunna påkalla, att frågan om gottgörelse

för den icke tillgodogjorda delen av fallet upptages till avgörande.

Yad nu anförts avser närmast frågan om den tidsgräns som bör sättas

för rätten till anstånd med ersättningsfrågans avgörande. De framlagda skälen

synas emellertid jämväl giva vid handen, att det icke kan anses lämpligt

att giva ersättningstagaren rätt att i målet om ^byggnadstillstånd påkalla

utbyte helt eller delvis av redan bestämd penningersättning mot ersättning

i kraft.

Det torde icke föreligga tillräcklig anledning att, såsom stadsförbundets

styrelse ifrågasatt, åt kommunal strömfallsägare förbehålla en undantagsställning

såvitt angår rätten att erhålla ersättning i kraft.

Vad angår ersättning i penningar, som bestämmes före prövningen av frågan

om ^byggnadstillstånd, föreslås i några remissyttranden bestämmelser,

vilka skulle möjliggöra en omprövning av ersättningsfrågan i målet om utbyggnadstillstånd.

Därvid hänvisas till den risk för felvärdering som föreligger,

då ersättningsfrågan avgöres innan strömfallets bebyggande hunnit bli

aktuellt.

Såsom förut framhållits, kan det vara förenat med vissa svårigheter att

fixera värdet på ett strömfall som ännu ej nått sin utbyggnadsmognad.

Emellertid bör här ihågkommas, att det värde som bestämmes är av approximativ

art och sålunda får anses ha en marginal uppåt och nedåt, vilken

är vidare ju mera avlägsen tidpunkten för utbyggnadsmognaden är. Värderingen

innefattar sålunda hänsynstagande till många olika möjligheter, om

vilka man intet vet med bestämdhet. Det förhållandet att, vid den tid då

strömfallet utbygges, dess naturkraftvärde visar sig vara högre eller lägre

än den förut bestämda ersättningen, kan därför icke anses innebära att fel

begåtts vid den föregående värderingen så länge det verkliga värdet faller

inom den antydda marginalen. För övrigt vill jag framhålla att ett återupptagande

av ersättningsfrågan vid en senare tidpunkt, då en mera noggrann

prövning är möjlig, är förenat med avsevärda praktiska svårigheter. För exproprianten

skulle det givetvis vara olägligt att nödgas räkna med att en kanske

betydligt högre ersättning än den som redan guldits kan komma att slutgiltigt

fastställas. På grund av det anförda anser jag mig icke böra förorda

någon ändring av förslaget på denna punkt.

Kommittén har närmare redogjort för de grunder som enligt dess mening

böra tjäna till ledning för värderingen av naturkraften. Därvid har

kommittén framhållit, att monopolställningen borde elimineras som prisbildande

faktor och värderingen i stället ske efter objektiva normer. Vid

sådan värdering skall enligt kommittén till princip tagas strömfallets räntabilitet.

I betänkandet anmärkes dock härvid, att jämkningar i det med

denna metod erhållna resultatet stundom kunde visa sig påkallade. I fråga

om värderingen av de i en utbyggnadsenhet ingående delsträckorna anslu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

ter kommittén sig till den under förarbetena till vattenlagen uttalade meningen,

att dessa skola värderas efter sin inbördes betydelse för ett gemensamt

tillgodogörande av strömfallet i dess helhet.

Till kommitténs redogörelse synes böra fogas ett påpekande att — särskilt

då fråga är om ett strömfall som beräknas bli bebyggt först efter avsevärd

tid — viss ledning för bestämmandet av fallvärdet kan hämtas av

sådana vid frivilliga strömfallsöverlåtelser betingade priser som ej ha monopolkaraktär.

Med detta tillägg kan jag biträda vad kommittén anfört i

fråga om de objektiva grunderna för naturkraftens värdering. En uppskattning

enligt angivna grunder torde, med den sakkunskap som vattendomstolarna

besitta, kunna leda till ett väl avvägt approximativt värde.

Då ersättningen för ett exproprierat strömfall bestämmes först efter längre

eller kortare anstånd på sätt i det föregående utvecklats, bör detta givetvis

ske icke efter fallets värde vid den tid, då i anslutning till expropriationsförordnandet

framställning om prövning av ersättningsfrågan gjordes, utan

efter värdet vid denna frågas avgörande. Detta synes emellertid icke behöva

särskilt utsägas i lagtexten.

I enlighet med det sagda torde kommitténs lagförslag i nu förevarande

hänseenden böra godtagas med allenast den jämkningen, att expropriantens

möjlighet att, ehuru expropriaten begärt uppskov med ersättningens bestämmande

till dess frågan om utbyggnad förehades, påkalla ett tidigare avgörande

av ersättningsfrågan blott skall gälla för vattenkraft som vid tiden för expropriationsförordnandet

icke var tillgodogjord.

Begränsningen av expropriatens rätt att påkalla anstånd bör naturligen

ej gälla, därest ansökan om medgivande enligt 2 kap. och begäran av exproprianten

om ersättningsfrågans avgörande samtidigt äro beroende på

prövning. I sådant fall avgöres ersättningsfrågan i samband med tillståndsmålet

och kan alltså — om utbyggnadsmedgivande lämnas — ersättning

bestämmas i kraft jämlikt 9 kap. 13 § andra stycket. Att uttryckligen angiva

detta i lagtexten förefaller icke erforderligt.

Enligt jiu gällande bestämmelser föreligger viss rätt att påkalla inlösen

av mark förenad med strömfall, vars vattenkraft till följd av företag enligt

vattenlagen går förlorad för ägaren. Liknande stadgande finnes för den händelse

vattenkraften i strömfallet är avsedd för drivande av kvarn, såg, fabrik

eller annan anläggning eller eljest med fallet är förenad egendom, för vars

tillgodogörande vattenkraften är avsedd, samt sådan egendom lider minskning

i värde för ägaren. På sätt kommittén föreslagit torde dessa bestämmelser

böra göras tillämpliga även då strömfall tages i anspråk genom expropriation

enligt 1 kap. 14 § vattenlagen.

Skall till följd av företag eller åtgärd enligt vattenlagen egendom lösas

eller ersättning givas för skada eller intrång därå och har kostnad nedlagts

å egendomen efter det företaget eller åtgärden kungjorts eller bragts till ägarens

kännedom, må sådan kostnad enligt nuvarande bestämmelser vid er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

sättnings bestämmande tagas i beräkning allenast såvitt den prövas ha varit

nödig eller nyttig samt icke gjorts i uppenbar avsikt att höja ersättningen.

Lika med kommittén anser jag vad sålunda stadgats böra äga motsvarande

tillämpning på kostnad, som nedlagts sedan delgivning skett av ansökan

om expropriation enligt 1 kap. 14 § vattenlagen.

Processuella regler.

Såsom kommittén förordat torde frågan om bestämmande av ersättning

för exproprierat strömfall böra behandlas i den för ansökningsmål stadgade

ordningen. Mot den av kommittén föreslagna detaljutformningen av reglerna

för ersättningsmålets handläggning synes i stort sett ej heller något

vara att erinra. Tilläggas må, att då ersättningsfrågan avgöres först efter anstånd,

som i det föregående nämnts, sökandens utredning naturligen kan

behöva beriktigas och fullständigas i större omfattning än eljest brukar

förekomma i vattenmål.

I ett hänseende torde förslaget dock böra kompletteras. För närvarande

gäller att, där fråga är om inlösen av område som utgör del av fastighet,

i målet skall finnas tillgänglig karta över området jämte beskrivning. Vad

sålunda stadgas torde böra äga motsvarande tillämpning, då målet rör fastställande

av ersättning för strömfall som skall avstås jämlikt 1 kap. 14 §

och utgör del av fastighet. I

I formellt avseende torde förslaget böra genomföras på följande sätt. Såsom

förut nämnts, upptagas de grundläggande bestämmelserna om den utvidgade

expropriationsrätten i 1 kap. 14 § vattenlagen. I samma lagrum

—- vilket även innehåller bl. a. bestämmelser om förfarandet i expropriationsärendet

— ha av kommittén införts stadganden om skyldighet att hos

vattendomstolen söka fastställande av expropriationsersättningen, om expropriationsrättens

förverkande samt om anstånd med ersättningens bestämmande.

Häremot har jag icke något att erinra.

Såsom kommittén föreslagit synes tillägg böra göras till 9 kap. 5 §, så

att vad där stadgas om rätt att påfordra lösen av mark, som blir onyttig för

ägaren eller vid vars begagnande synnerligt men uppkommer, skall äga tilllämpning

jämväl på mark hörande till strömfall, som tages i anspråk jämlikt

1 kap. 14 §. Likaså torde i enlighet med förslaget 9 kap. 12 § böra fullständigas,

så att lagrummets bestämmelser om nedlagd kostnadsersättningsgillhet

erhålla motsvarande tillämpning på kostnad, som nedlagts sedan delgivning

skett av ansökan om förordnande jämlikt 1 kap. 14 § första stycket.

I överensstämmelse med vad kommittén förordat synes det påkallat att

till 9 kap. 13 § foga ett tillägg, varigenom bestämmelserna där om ersättning

i kraft vid expropriation enligt 1 kap. 14 § erhålla tillämplighet blott om ersättningsfrågan

avgöres i samband med att tillstånd enligt 2 kap. till strömfallets

bebyggande lämnas.

I 11 kap. 17 § torde under ansökningsmål såsom punkt 1. böra upptagas

ansökan jämlikt 1 kap. 14 § om bestämmande av ersättning för rätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

att taga strömfall i anspråk. Den nytillkommande punkten nödvändiggör

ändringar med avseende å punktordningen i förevarande paragraf samt i

21, 26, 27, 30, 32, 33, 35, 37, 46, 75, 83 och 88 §§.

I samma kap. 27 § torde i enlighet med förslaget böra såsom 1 mom.

införas föreskrifter om den utredning som skall åtfölja en ansökan om

fastställande av ersättning som nyss sagts. Detta medför en förskjutning

av de nuvarande momentnumren i 27 § samt motsvarande ändringar i 29

och 36 §§.

Till 29 § synes därjämte i överensstämmelse med kommittéförslaget böra

fogas en bestämmelse, att i mål, som avses i det nya momentet av 27 §,

samtliga ansökningshandlingar skola ingivas i tre exemplar.

44 § synes böra fullständigas, så att bestämmelserna om tillhandahållande

av karta i mål, där fråga är om inlösen av område som utgör del av fastighet,

bli tillämpliga jämväl i mål om fastställande av ersättning för strömfall,

som skall avstås jämlikt 1 kap. 14 § och utgör del av fastighet.

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen torde böra träda i kraft den

1 juli 1948.

Förlängningen av 1946 års kontrollag.

Vad kommittén anfört härutinnan föranleder från min sida ingen erinran.

Jag biträder sålunda förslaget att lagen, vilken nu gäller till den 1 juli

1948, med oförändrad lydelse förlänges, i första hand på fem år.

Lagändringar i anledning av inrättandet av fiskeristyrelsen.

Kungl. Maj :t har i proposition den 23 januari 1948 (nr 49) föreslagit

inrättande fr. o. m. den 1 juli 1948 av en fislceristyrelse med statens fiskeriförsök.

Förslaget avser bl. a. att till detta ämbetsverk överföra de ärenden

som nu handläggas på lantbruksstyrelsens fiskeribyrå och av fisketillsynsmyndigheten.

Sistnämnda myndighet har hittills utövat sin verksamhet såsom

en särskild myndighet under lantbruksstyrelsens inseende. Enligt förslaget

skall emellertid fisketillsynsmyndigheten inordnas i fiskeristyrelsen

och där beredas ställning såsom en särskild avdelning, parallell med styrelsens

byråer. Genomförandet av förslaget förutsätter ändringar i 10 kap.

43, 44, 68 och 74 §§ samt 11 kap. 36 och 59 §§ vattenlagen ävensom i 5 §

lagen den 30 juni 1913 om gemensamhetsfiske samt i 2, 7, 8, 11 och 12 §§

lagen den 20 juni 1941 om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden.

Ändringarna, vilka äro av i huvudsak rent formell natur, torde

lämpligen kunna genomföras i förevarande sammanhang.

Jämväl dessa lagändringar torde böra träda i kraft den 1 juli 1948.

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag om ändring i 1, 9, 10 och 11 kap. vattenlagen;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 20 december 1946 (nr 781)

om kontroll å överlåtelse av vattenkraft;

3) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 1913 (nr 97)

om gemensamhetsfiske; samt

4) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1941 (nr 615)

om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över dessa lagförslag,

vilkas lydelser bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

1 Bilagan är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen med undantag av att i

förslaget om ändring i vattenlagen vidtagits de redaktionella jämkningar, varom lagrådet hemställt,

ävensom ett par andra jämkningar av formell natur. Bilagan har här uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

89

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 30 april

1948.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 24 mars 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 20 februari 1948, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om ändring i 1, 9, 10 och 11 kap. vattenlagen;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 20 december 1946 (nr 781)

om kontroll å överlåtelse av vattenkraft;

3) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 1913 (nr 97) om

gemensamhetsfiske; samt

4) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1941 (nr 615)

om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn G. Fredrikson.

Förslagen föranledde följande yttranden.

1. Förslaget till lag om ändring i 1, 9, 10 och 11 kap. vattenlagen.

Justitierådet Lawski:

Då i vattenlagen på initiativ av riksdagen upptogos regler om ersättning

för avstående av vattenkraft genom kraftöverföring, åberopades härför

två skäl. Dels ville man övervinna motståndet mot den ökade skyldigheten

att tvångsvis avstå vattenkraft genom att erbjuda de ersättningsskyldiga

en av penningvärdets fluktuationer oberoende gottgörelse och göra dem

delaktiga i den stegring i värde, som vattenkraften kunde undergå. Dels ville

man motverka de olägenheter som kunde uppstå genom vattenkraftens koncentrerande

på ett fåtal händer, och man önskade att på detta sätt, till

nytta för ekonomien särskilt å mindre fastigheter, sprida kraften till långt

flera självständiga kraftägare än förut. I det uti förslaget till 1 kap. 14 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

vattenlagen fogade sista stycket hava de principer, som ligga till grund

för bestämmelserna om ersättning för tvångsvis avträdd vattenkraft, väsentligen

omlagts. Den expropriation av vattenkraft som genom förslaget

möjliggöres avser i stor utsträckning inlösen av outbyggda strömfall, vilka

enligt den långsiktsplanering som föregår ansökningarna om expropriation

skola av exproprianten användas först efter lång tid; i 1947 års kommittés

motiv räknas med att långsiktsplaneringen kan omspänna flera decennier.

När nu enligt berörda stycke exproprianten skall ha en ovillkorlig rätt att i

fråga om dylika strömfall få ersättningen bestämd sedan fem år förflutit

från det förordnandet om expropriationsrätt meddelades, blir det i mycket

stor utsträckning omöjligt att låta ersättningen för vattenkraften utgå

genom kraftöverföring; sådan ersättning kan nämligen ifrågakomma endast

om den kan bestämmas i samband med att medgivande till strömfallets

bebyggande lämnas, vilket vid långsiktsplanering av nyss berörd art ju i

allmänhet ej är möjligt enligt förslaget. Att de ofta ekonomiskt svaga vattenkraftsägarnas

och bygdens intressen på detta sätt åsidosättas måste

betraktas såsom en brist i förslaget. Och det skäl som åberopats för ifrågavarande

föreskrift, nämligen att det med hänsyn till exproprianten icke

synes tillrådligt att ersättningsfrågan hålles svävande allt för länge, förefaller

icke för alla fall övertygande.

I detta sammanhang bör också erinras om att, såsom kommittén påpekat,

ersättningen för vattenkraften kan beräknas på ett betydligt tillförlitligare

sätt om det sker i samband med avgörandet av frågan om medgivande till

strömfallets bebyggande än om beräkningen göres i anslutning till det kanske

många år tillbaka i tiden liggande expropriationsförordnandet. Uppenbart är

att utredningens brister lätt nog kunna medföra att de ersättningsberättigade

få för låg ersättning. De äro den ekonomiskt svagare parten och, även om de

äro berättigade att oavsett målets utgång få sina kostnader ersatta, kan

man ej komma ifrån att exproprianten — oftast kanske vattenfallsstyrelsen

— i allmänhet kommer att ha tillgång till mera kvalificerade ombud än

ersättningstagarna. Och vattendomstolarna, som icke kunna antagas medgiva

större ersättning än som följer av föreliggande utredning, lära under

nämnda förhållanden oftast ej kunna förhindra att utredningens otillförlighet

går ut över dem, som begära ersättning. Att sålunda dessas rätt kan

lida intrång till förmån ej blott för allmänna intressen utan rent av för

enskild expropriant kan ej anses tillfredsställande.

För att komma till rätta med här berörda olägenheter utan att mer än

nödigt tillbakasätta expropriantens intresse synas två utvägar stå till buds.

Den ena är att öka den tid, efter vars förlopp exproprianten kan kräva att

ersättningen bestämmes, exempelvis till tio år; beträffande åtskilliga av

de strömfall, varom nu är fråga, torde inom nämnda tid ansökan om medgivande

till utbyggnad behöva göras. Den andra utvägen är att tillåta vattendomstolen

att vägra att upptaga ersättningsfrågan även efter de fem årens

utgång, så länge befogenheten av de ersättningsberättigades yrkanden ej kan

med erforderlig tillförlitlighet bedömas. Härigenom skulle också ersättnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition, nr 245.

frågan oftare komma att bliva behandlad i samband med frågan om tillstånd

till strömfallets bebyggande och möjlighet till ersättning genom kraftöverföring

beredas. För min del anser jag den senare utvägen vara att föredraga

och förordar därför, att till stycket fogas orden »och ersättningsfrågan

finnes kunna bedömas med erforderlig tillförlitlighet».

Justitierådet Nissen:

Med instämmande i vad justitierådet Lawski med avseende å förslaget

anfört förordar jag, att den tid, efter vars förlopp den ersättningsskyldige

kan påfordra att ersättningsfrågan upptages till avgörande, bestämmes till

tio år.

Regeringsrådet Kuylenstierna:

Enligt gällande vattenlagstiftning är en genomgående princip att den som

tvingas avstå vattenkraft kan tillerkännas rätt till ersättningskraft som

vederlag. Härigenom erhåller expropriaten sitt realvärde i råkraft utbytt

mot andel i det realvärde kraftverket representerar, och ingreppet i hans

rättssfär blir ej så djupgående. Det förslag till utvidgning av expropriationsmöjligheterna

beträffande vattenkraft som nu framlägges torde få anses

vara principiellt längre gående än hittills gällande lagstiftning om expropriation

över huvud, såtillvida att det avser ej redan aktuella ändamal

utan planering för en mer eller mindre avlägsen framtida användning. Det

kunde synas naturligt att vid en sådan uttunning av expropriationsändamålet

större hänsyn toges till expropriaten än eljest eller åtminstone att

han bibehölles vid de förmåner, som vid expropriation för omedelbar utbyggnad

av strömfall enligt vattenlagen tillkomma expropriat. Den i det

föreliggande förslaget åt exproprianten medgivna rätten att beträffande

outbyggd vattenkraft påkalla ersättningsfrågans definitiva reglering efter

fem år och att därvid få vederlaget bestämt i penningar kan emellertid antagas

medföra att förmånen för expropriaten att kunna utfå ersättningskraft

väsentligen elimineras. Tidsfristen är nämligen ej längre än att exproprianten

utan olägenhet eller i varje fall utan avsevärd olägenhet kan så

inrätta sig att skyldigheten att utgiva ersättningskraft undgås. Med den

nyss angivna ståndpunkten att expropriatens ställning åtminstone ej borde

försämras, därest expropriationsändamålets förverkligande är mera avlägset,

är förslaget i denna del ej förenligt. Såsom i och för sig naturligt skulle

väl framstå att expropriaten alltid finge begära uppskov med ersättningsfrågans

avgörande tills strömfallet bebygges; detta är ju förslagets ståndpunkt

beträffande utbyggd vattenkraft, som tages i anspråk genom förfarande

varom nu är fråga. I likhet med kommitténs majoritet har emellertid

remissförslaget ställt sig på den ståndpunkten att hänsyn till expropriantens

— vare sig denne är kronan, en kommun eller en enskild företagare

— intresse genomgående får väga tyngre än hänsynen till de likvisst oftast

ekonomiskt svagare expropriaternas intresse. Även om de för ett avskärande

av dessas rätt att begära uppskov anförda skälen stundom kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Kungi. Maj ds proposition nr 245.

vara betydelsefulla, kan väl detta ej anses alltid vara förhållandet. Och då

det synes angeläget att i den mån det kan ske bevara expropriaternas möjlighet

att erhålla ersättningskraft, ligger det nära till hands att låta vattendomstolen

efter omständigheterna bedöma frågan om rätt till uppskov. I

varje fall borde det vara möjligt att utbyta den föreslagna femårsfristen

mot en tioårsfrist. För exproprianter som planera på längre sikt borde en

sådan utsträckning av uppskovstiden ej kunna föranleda någon större olägenhet.

Vad expropriaterna angår skulle för dem en tioårsgräns otvivelaktigt

medföra betydligt större möjlighet än en femårsgräns att bevaras vid sin

rätt att utfå ersättningskraft. Såsom en synnerligen beaktansvärd fördel av

att ersättningen fastställes vid utbyggnadstillfället och får karaktären av

en realprestation må framhållas att därigenom undgås de mycket stora svårigheterna

att bestämma den exproprierade kraftens värde, när man saknar

varje utredning om lämpligt sätt för utbyggnaden och om utbyggnadskostnaden

och det är ovisst hur lång tid som återstår till tidpunkten för utbyggnaden;

bedömandet i sistnämnda hänseende är dock avgörande för

hur det på ersättningsbeloppets storlek starkt inverkande diskonteringsavdraget

skall beräknas. Enbart nu nämnda synpunkt borde i och för sig

vara ett avgörande skäl för uppskov i så stor utsträckning som möjligt och

borde föranleda åtminstone sådan modifikation av förslaget som i första

hand förordats av justitierådet Lawski. Det är ock möjligt att med en utsträckning

av uppskovstiden till tio år förena ett stadgande av sådan innebörd.

Lagrådet:

Till det i 11 kap. 17 § såsom punkt 1 upptagna nya stadgandet lärer

hänvisning böra ske i 26 §, 32 § tredje stycket, 33 § första och andra styckena

samt 88 § första stycket av samma kapitel. Detta ernås emellertid

icke genom de ändringar i avfattningen utav bl. a. sistnämnda fyra paragrafer

som föreskrivas i den tillämnade lagens ingress. Med hänsyn härtill

torde förslaget böra kompletteras genom införande däri av ifrågavarande

paragrafer med den lydelse de vid iakttagande av såväl vad ovan

anförts som de i förslaget angivna ändringarna erhålla, varjämte ingressen

bör undergå härav påkallad jämkning.

2. Övriga lagförslag.

Lagrådet:

Dessa förslag lämnas utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

93

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 30 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Sträng, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, jordbruks- och handelsdepartementen,

t. f. chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet

Danielson, samt statsrådet Sträng anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Zetterberg, lagrådets denna dag avgivna utlåtande över

de till lagrådet den 20 februari 1948 remitterade förslagen till

1) lag om ändring i 1, 9, 10 och 11 kap. vattenlagen;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 20 december 1946 (nr

781) om kontroll å överlåtelse av vattenkraft;

3) lag angående ändrad Igdelse av 5 § lagen den 30 juni 1913 (nr 97)

om gemensamhetsfiske, samt

4) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1941 (nr 615)

om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

Lagrådets erinringar beträffande ingressen samt 11 kap. 26, 32, 33 och

88 §§ i förslaget om ändring i vattenlagen torde böra iakttagas.

Förslaget om begränsning av den ersättningsberättigades möjlighet att

påkalla anstånd med bestämmande av ersättning för exproprierat strömfall

har föranlett särskilda yttranden inom lagrådet. I dessa yttranden förordas

utvidgning av möjligheten till sådant anstånd med angivande av två alternativ.

Det ena avser, att den tid, efter vars förlopp den ersättningsskyldige

skall äga ovillkorlig rätt att kräva ersättningsfrågans avgörande, såvitt angår

icke tillgodogjord vattenkraft, skulle utsträckas från fem till tio år

efter expropriationsförordnandet. Enligt det andra alternativet skulle vattendomstolen

erhålla befogenhet att medgiva anstånd utöver den nyss berörda

femårstiden.

Vid remissen till lagrådet anförde jag, att vid jämförelsen mellan expropriantens

och expropriatens intressen tidsgränsen fem år syntes vara väl

avvägd. Enligt min mening föreligger ej anledning att frångå denna ståndpunkt.

Ett utsträckande av feinårstiden till tio år synes därför ej böra ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

En regel, som giver vattendomstolen möjlighet att medgiva anstånd utöver

fem år, torde bli svårbestämbar till sin räckvidd. Osäkerhet och oenhetlighet

vid tillämpningen kunna därför befaras. Dessa olägenheter synas

kunna försätta exproprianten i ett alltför ogynnsamt läge. Med hänsyn härtill

anser jag en regel av nu antytt innehåll icke böra införas.

I övrigt torde förslaget om ändring i vattenlagen böra undergå ett par

smärre jämkningar av uteslutande redaktionell innebörd.

Föredraganden hemställer, att lagförslagen — sedan förslaget om ändring

i vattenlagen jämkats i enlighet med det anförda — måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen för antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

480753

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:429 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i 1, 9, 10 och 11 kap. vattenlagen, m. m. a1 i texten
  2. 2LU 1948:48 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i 1, 9, 10 och 11 kap. vattenlagen, m. m., dels ock i ämnet väckta motio s. 1 i texten