Angående anslag till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved m. m
1948-04-23 · 16 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1948:247, Angående anslag till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved m. m
Dokumentets text
Kungl. Mnj.ts proposition nr 247.
1
Nr 247.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till Omkostnader
i samband med inköp och inlösen av ved
m. m.; given Stockholms slott den 23 april 1948.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushåll ningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Koqungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Utdrag av protokollet över folkhushållning sär enden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 april 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför föredraganden,
statsrådet Ericsson:
I årets statsverksproposition (tolfte huvudtiteln, punkten 25) har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved m. m. för budgetåret
1948/49 beräkna ett förslagsanslag av 3 250 000 kronor. Jag torde nu
få ånyo upptaga denna fråga tillika med en del andra därmed sammanhängande
spörsmål.
Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 247.
2 Kungl. Maj.ts proposition nr 247.
Under krisåren ha åtskilliga åtgärder vidtagits för att trygga vedförsörjningen.
Sålunda infördes produktionsplikt genom lagen den 12 april 1940
(nr 199) om skyldighet att avverka ved till avsalu, vilken ersattes av lagen
den 30 juni 1942 (nr 493) om avverkningsskyldighet. Sistnämnda lag har
sedermera förlängts, senast under innevarande års riksdag till och med den
30 september 1949. Lagens bestämmelser innebära skyldighet för skogsägarna
att jämlikt kristidsstyrelses beslut om awerkningsåläggande avverka
ved för avsalu. Genom kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) med
vissa bestämmelser till främjande av vedproduktionen, vilken trätt i stället
för tidigare författningar i ämnet, gäller bl. a. viss statsgaranti för inlösen
av ved. Beträffande innebörden av sådan statsgaranti må framhållas att
ved, som jämlikt åläggande avverkats för avsalu och som icke funnit avsättning,
under vissa förutsättningar skall av staten inlösas till fastställt
pris (garantipris). Garantin anknytes direkt till de för varje awerkningsperiod
utfärdade avverkningsbeskeden och omfattar endast sådan ved som
Kungl. Maj:t bestämmer. Kungl. Maj:t fastställer också de garantipriser
som under varje period skola gälla samt den tid, under vilken garantins
uppfyllande må påkallas. Inlösen av ved skall verkställas inom ett år efter
det uppfyllande av garantin påkallades.
Uppköp av ved för den reglerade vedhandelns behov, för statens och
landstingens inrättningar, för industrier samt för export från överskottslän
till underskottslän ske för närvarande genom de auktoriserade brännveduppköparna.
Regleringen av uppköparnas verksamhet grundar sig på
bestämmelserna om beslag å ved, vilka återfinnas i kungörelsen den 3 oktober
1941 (nr 792) angående beslag å ved (lydelse enligt kungörelsen den
17 december 1943, nr 907). Sedermera ha bestämmelser angående uppköparnas
verksamhet meddelats av bränslekommissionen i ett flertal cirkulär
och cirkulärskrivelser. Genom auktorisation av landets skogsägareföreningar
och därjämte vissa privata företagare såsom veduppköpare har
omhändertagits i första hand den för den reglerade vedhandeln inom tätorterna
i respektive län erforderliga veden men dessutom även den överskottsved,
som, framförallt i de norrländska länen, producerats med eller
utan awerkningsåläggande och som behövts för behovet av ersättningsbränsle
i tätorterna inom underskottslänen.
Vedhandeln är vidare föremål för en handelsreglering, som i huvudsak
innebär följande. Försäljning av ved från producent skall i regel ske till
de auktoriserade brännveduppköparna. Inom zon 1 — hela den egentliga
landsbygden — får producent fritt sälja till förbrukare inom samma kristidsnämndsområde.
Inom zon 2 och beträffande försäljningar från ett kristidsnämndsområde
till ett annat inom zon 1 får producent sälja till hushållsförbrukare
mot inköpsnota. Industrierna måste — oberoende av var
de äro belägna — inköpa sitt bränsle mot licens. Inom tätorter i zon 3 får
försäljning till förbrukare endast ske mot inköpsbevis. Här föreligger så
-
Kungl. Maj:Is proposition nr 2i7.
3
ledes en handelsreglering i egentlig bemärkelse. Handeln går genom vedhandlare.
Ett antal städer äro s. k. handelsreglerade orter. För dem gäller,
att försäljningen sker genom vedhandlare mot licens, som tilldelats förbrukarna.
Vedhandlarna få sin ved genom ortens kristidsnämnd eller genom
ett särskilt bildat bolag (vedorgan). Den ved som går till zon 3-orter
och handelsreglerade orter är underkastad clearing. Konsumenterna få således
inköpa sin ved till enhetliga priser, oberoende av om veden kommer
från nära liggande skogar eller från avlägsna orter med stora transportkostnader.
Clearingen innebär sålunda, att förbrukningsorten närbelägen
ved med lägre transportkostnader får bidraga till att sätta ned priset på
ved, som kommer från mera avlägset belägna produktionsorter. Clearingen
sker genom kristidsnämndens eller vedorganets försorg i de handelsreglerade
orterna och genom de auktoriserade brännveduppköparna eller kristidsstyrelserna
vid leveranser till zon 3-orter.
Även bränsletransporterna äro föremål för särskild reglering. Förbud
mot transport utan tillstånd beträffande ved infördes sålunda genom kungörelsen
den 16 maj 1941 (nr 264) angående förbud i vissa fall att transportera
ved. Detta förbud omfattade transport med järnväg, motorfordon
eller fartyg från ett län till ett annat samt till och från handelsreglerade
orter. Genom kungörelsen den 25 september 1942 (nr 815), som innebar
ändring av nyssnämnda kungörelse, utökades förbudet mot transport med
järnväg att gälla även för transporter av ved inom länen, varemot beträffande
sjö- och landsvägstransporter förbudet upphävdes med undantag för
transporter till handelsreglerade orter. Vissa transportförbud för träkol
och gengasved ha även gällt men äro numera upphävda. Genom kungörelsen
den 17 april 1942 (nr 215) angående förbud i vissa fall att transportera
torv med järnväg infördes sådant förbud i fall då avståndet mellan
avsändningsstationen och mottagningsstationen uppgår till 100 kilometer
eller därutöver. Transporter av ved för försvarets räkning samt transporter
av bränntorv för statens räkning ha ej underkastats transportförbud. Tillstånd
till transport skulle i samtliga fall meddelas av bränslekommissionen
eller å dess vägnar. Utanför transportregleringen ha härigenom fallit dels
transporter av massaved och props för industriens behov med undantag
dock för transporter till handelsreglerade orter, dels transporter av ved
mellan vissa närliggande städer och orter inom Stockholms- och Göteborgsområdena,
dels ock vissa transporter av ved för statens och enskilda järnvägars
räkning.
I fråga om de åtgärder som vidtagits för att tillgodose
behovet av ved och torv för bränsle året 1948/4 9, må
följande anföras.
Genom beslut den 21 februari 1947 bemyndigade Kungl. Maj:t statens
bränslekommission alt, i syfte att stimulera intresset för ökade vedavverk
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 2M.
ningar och för att påskynda framkörningen av veden, till vedproducenter
utbetala särskilda produktionspremier för ved som avverkats för avsalu
under tiden 1 juli 1946—30 september 1947 samt antingen levererats till
förbrukare eller framkörts till normal leveransplats och inmätts eller anmälts
till inmätning före den 1 mars 1948. Premien utgick med för kastved
två kronor 50 öre för kubikmeter och för långved, avsedd för bränsleändamål,
.en krona 75 öre för kubikmeter. Snöförhållandena inom stora
delar av landet ha emellertid försenat vedframkörningen. Med hänsyn härtill
har den tidpunkt, före vilken veden skulle vara framkörd för att berättiga
till premie, framflyttats till den 1 juli 1948, varvid är att märka
att veden skall vara såväl inmätt som försåld före sistnämnda dag för att
vedproducent skall kunna erhålla produktionspremie för ifrågavarande
ved. För ved avverkad efter den 30 september 1947 utgår icke produktionspremie
annat än i visst undantagsfall. I stället ha normalpriserna för sådan
ved höjts med belopp motsvarande premien.
Sedan bränslekommissionen förelagt Kungl. Maj :t ett förslag till avverkningsprogram
för innevarande avverkningsår, bemyndigade Kungl. Maj :t,
som den 2 maj 1947 (nr 157) utfärdat lag om fortsatt giltighet av lagen
den 30 juni 1942 (nr 493) om avverkningsskyldighet, den 19 september
1947 bränslekommissionen att åt kristidsstyrelserna meddela anvisningar
om åläggande av avverkningsskyldighet för tiden från och med den 1 oktober
1947 till och med den 30 juni 1948 å en sammanlagd kvantitet av 15
miljoner kubikmeter kastved. Samtidigt meddelade Kungl. Maj:t bestämmelser
om i vilken utsträckning sålunda avverkad ved skulle omfattas av
statsgaranti på sätt i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) med vissa bestämmelser
till främjande av vedproduktionen omförmäles. Beträffande
de genom Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut den 19 september 1947 meddelade
närmare föreskrifterna torde få hänvisas till Kungl. Maj :ts brev
samma dag till bränslekommissionen, vilket brev i transumerade delar intagits
i svensk författningssamling, nr 772/1947.
För att underlätta erhållandet av arbetskraft till vedavverkningarna under
innevarande avverkningssäsong bemyndigade Kungl. Maj :t vidare genom
beslut ävenledes den 19 september 1947 statens arbetsmarknadskommission
att under tiden 1 oktober 1947—30 april 1948 under vissa förutsättningar
utbetala ortstillägg till försörjningspliktig arbetstagare från annat
yrkesområde än skogsbruket, vilken under denna tidrymd utförde avverkning
av brännved på annan ort än bostadsorten. Ortstillägget utgick
med tre kronor för arbetsdag, dock högst 75 kronor för månad. Numera
har ortstillägget genom beslut av Kungl. Maj :t den 2 april 1948 ersatts
med överflyttningsbidrag, som äro avsedda att under vissa förutsättningar
utgå till arbetstagare från annat yrkesområde än skogs- och jordbruket,
vilka under tiden 15 april—30 juni 1948 på annan ort än hemorten utföra
avverkning av antingen brännved eller gagnvirke, överflyttningsbidraget
Kuiigl. Maj.ts proposition nr 247. 5
utgår till försörjningspliktig arbetstagare med tre kronor för arbetsdag,
dock högst 75 kronor för månad, och till övriga arbetstagare med två kronor
för arbetsdag, dock högst 50 kronor för månad.
Vad bränntorven beträffar angav bränslekommissionen i skrivelse den
28 augusti 1947, att — med hänsyn till att behovet av stenkol under bränsleåret
1948/49 borde kunna tillgodoses ehuru likväl bristen på koks dock
alltjämt skulle komma att bestå — avsättningsområdet för torven borde
begränsas till sådana konsumenter, som normalt använde koks, d. v. s. i
huvudsak bostadsfastigheter och mindre industrier inom områden, som
låge i relativ närhet av produktionsområdena i södra och delvis västra delarna
av landet. Det vore också kommissionens uppfattning, att man icke
utan mycket stort motstånd skulle kunna introducera torven hos andra
avnämare inom denna förbrukarekategori än sådana, som tidigare använt
detta bränsle. De kvantiteter torv, som under denna förutsättning skulle
kunna vinna avsättning, voro emellertid så ringa, att kommissionen ansåge,
att en torvproduktion av denna omfattning skulle kunna komma till
stånd utan statliga stödåtgärder. I skrivelse den 11 december 1947 anmälde
emellertid bränslekommissionen att förutsättningen för kommissionens bedömande
av torvproduktionens omfattning ändrats i och med att den bristande
tillgången på hårda valutor kunde komma att få inverkan på kommissionens
möjligheter att inköpa önskade kvantiteter importerat bränsle.
Därmed skulle avsättningsområdet för torven vidgas till att i första hand
omfatta även konsumenter, som annars skulle helt använda stenkol, och
i andra hand sådana, som genom utebliven leverans av eldningsolja tvingades
övergå till användning av fast bränsle. Under sommaren 1948 torde man
kunna framvinna omkring 50 000 ton på de statliga mossarna.
I syfte att stimulera torvtillverkningen på enskilda mossar har Kungl.
Maj :t den 20 februari 1948 beslutat, att statsgaranti för bränntorv må meddelas
även för tillverkningssäsongen 1948. Garanti må meddelas å en sammanlagd
myckenhet om 800 000 ton maskintorv, däri inräknad den kvantitet
bränntorv, som under år 1948 inköpes av statens järnvägar. För innebörden
av statsgarantin har en redogörelse lämnats i propositionen nr 250
till 1946 års riksdag (sid. 4 och 5).
I skrivelse den 8 april 1948 har bränslekommissionen anmält, att kommissionen
till behandling upptagit frågan om vedförsörjningen under
bränsleåren 1948/49 och 1949/50. Kommissionen har därvid åberopat eu
inom kommissionens planläggningsavdelning verkställd utredning om försörjningsmöjligheterna
beträffande bränsle. De gjorda beräkningarna utgå
från fredliga förhållanden ulan väsentliga rubbningar i tillförseln samt utmynna,
efter ett konstaterande att importen av kol och koks visar stigande
tendens, under det att importen av flytande bränslen är mera svårbedömbar,
i slutsatsen att endast ett obetydligt tillskott av ersättningsbränsle
i form av ved synes erforderligt för bränsleåret 1948/49. Kommissionen
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 2i7.
framhåller vidare, att det för närvarande torde vara synnerligen svårt att
göra en prognos för bränsleförsörjningen under bränsleåret 1949/50 men
under förutsättning av att bränsleimporten fortlöper efter nuvarande linjer
under lugna och fredliga förhållanden böra uppenbarligen icke bränsletillgångarna
minska. Under denna förutsättning och med den grad av
sannolikhet som nu torde kunna uppnås, anser kommissionen berättigat
att icke räkna med större vedbehov under bränsleåret 1949/50 än som erfordras
för normalved och att vedavverkningen under avverkningsåret
1948/49 bör avse täckande av detta behov.
Bränslekommissionen har vidare verkställt en beräkning över den omfattning
vedavverkningarna kunna väntas få under innevarande och nästa
avverkningsår. Kommissionen understryker, att en sådan beräkning måste
ske under beaktande av produktionsplikten och dess betydelse för vedavverkningarna.
Kommissionen anser sig kunna konstatera att under de år
produktionsplikt har gällt, avverkningarna icke i sin helhet framvunnits
på grund av avverkningsåläggandena. Produktionsbefrämjande åtgärder
främst i form av premier av olika slag ha sålunda vid skilda tidpunkter
måst vidtagas för att få fram de önskade vedkvantiteterna. Det innevarande
avverkningsårets resultat kan vad veden beträffar karakteriseras som
förhållandevis svagt. Intill den 1 mars 1948 hade endast avverkats cirka
3,6 miljoner kubikmeter ved för bränsleändamål eller 24 procent av den
ålagda kvantiteten, 15 miljoner kubikmeter, vilken ansetts skola täcka behovet
av såväl ersättningsbränsle som normalved. Behovet av normalved
enbart uppskattas till cirka 8 miljoner kubikmeter. I anledning av det dåliga
avverkningsresultatet har bränslekommissionen riktat en appell till
kristidsnämnder och kommunala myndigheter i de 20 södra länen om en
viss självverksamhet närmast i avsikt att trygga normalvedbehovet för
bränsleåret 1948/49. I samband härmed har kommissionen beretts möjlighet
att genom medverkan av Folkrörelsernas Rese- och Semesterorganisation
(Reso) ånyo få igång fritidshuggningar. För ändamålet har kommissionen
genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 februari 1948 medgivits att
använda 100 000 kronor till bestridande av Resos kostnader för fritidsliuggningen.
För att erhålla ett fastare underlag för bedömande av vedavverkningarnas
storlek innevarande avverkningsår, därest icke särskilda stimulerande
åtgärder i form av prisförhöjning eller premier vidtagas, har under januari
och februari gjorts en specialundersökning inom de 17 södra länen beträffande
de enskilda skogsägarna, grupp IV. Kommissionen anför härom.
Denna undersökning har givit till resultat, att den dessa skogsägare
ålagda avverkningsskyldigheten synes kunna beräknas bli fullgjord till
åtminstone cirka 63 %. Beträffande övriga län samt skogsägaregrupperna
I—III inom de 17 södra länen ha prognoser gjorts av respektive kristidsstyrelser
delvis efter direkta hänvändelser till de större skogsägarna. Eu
sammanställning av de verkställda beräkningarna visar en uppskattad total
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
Kungl. Maj.ts proposition nr 2t7.
avverkning om eu 9 miljoner kubikmeter kastved och långved för bränsleändamål.
Denna avverkning beräknas alltså komma till stånd utan understödjande
åtgärder. Då normalvedbehovet uppskattats till ca 8 miljoner
kubikmeter, skulle den totala avverkningen komma att överstiga normalvedbehovet
med ca 1 miljon kubikmeter. Huruvida eller i vilken mån
denna produktion föranletts eller kommer att föranledas av den ålagda
produktionsplikten är svårt att bedöma. Det är dock en allmän uppfattning,
att den normala efterfrågan jämsides med skogsägarnas önskemål att
finna avsättning för sådana vedsortiment, som framkomma genom gallringar
eller som avfallsprodukter i samband med gagnvirkesavverkningarna,
blivit allt mera avgörande för vilka vedkvantiteter som avverkas.
Produktionsplikten skulle sålunda, om nämnda uppfattning är riktig, vilket
kommissionen vill hålla för troligt, i stort sett ha mist den betydelse
den tidigare ovedersägligen haft. Slutsatsen av det nu sagda synes bli, att
i och med att tillgången på fasta och flytande fossila bränslen kan beräknas
bli sådan, att behovet av vedbränsle inskränkes till normalveden, underlag
för fortsatt åläggande av produktionsplikt kommer att saknas. Med
stöd av förenämnda avverkningsundersökning och prognoser för innevarande
avverkningsår anser sig kommissionen kunna räkna med täckning
av normalvedbehovet under bränsleåret 1948/49. Det synes finnas anledning
antaga att i förevarande hänseende samma betingelser som för närvarande
skola komma att råda även under nästkommande avverkningsår.
Utöver den emotsedda frivilliga avverkningen torde man vara berättigad
att räkna med ett visst överskott av icke förbrukad ved från bränsleåret
1948/49. Storleken av detta överskott låter sig dock knappast nu beräknas.
En återgång till eu mera normal och fri produktion, baserad på tillgång
och efterfrågan på normalved, synes sålunda vara möjlig för bränsleåret
1949/50. Man skulle därmed kunna antaga en tillräcklig vedproduktion
under avverkningsåret 1948/49 utan stöd av lagen den 30 juni 1942 om
avverkningsskyldighet.
Kommissionen redovisar även i detta sammanhang frågan om man icke,
även om fortsatt avverkningsskyldighet icke skulle åläggas, borde stimulera
den frivilliga avverkningen genom en statlig garanti, innebärande inlösen
till visst pris av sådan ved, för vilken en skogsägare icke funne avsättning,
men finner själv föga sannolikt, att en dylik garanti skulle nämnvärt
påverka den frivilliga produktionen, då ett garantipris sannolikt måste
sättas avsevärt under marknadspriset. Dessutom skulle garantilinjen medföra
tekniskt svårlösta problem i och med att produktionsplikten icke
längre skulle ligga som grund, varigenom bland annat säkra hållpunkter
för bedömande vad inlösningsplikten borde omfatta komme att saknas, och
man dessutom måste räkna med att kommissionen vid tiden för inlösen
saknar lämpligt organ för att taga hand om veden.
Hehovet av normalved har som förut nämnts uppskattats till cirka 8 miljoner
kubikmeter, varav cirka (> miljoner kubikmeter för hushåll och resten
för industrier. Av hushållsförbrukningen beräknas cirka 3,"> miljoner kubikmeter
distribueras genom den nu reglerade vedhandeln under det att
återstoden säljes fritt direkt från producent till konsument. Kommissionen
framhåller, att omfattningen av uppköpsverksamheten visat en starkt
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj:ls proposition nr 247.
sjunkande tendens. Med de sjunkande avverkningskvantiteterna och del
minskade behovet av ersättningsbränslen bli uppköparna alltmera organ
endast för tillhandahållande av normalved. I fråga om giltighetstiden för
avtalen med de auktoriserade veduppköparna har bränslekommissionen
anfört.
Brännveduppköparnas nuvarande auktorisationsavtal gälla för tiden intill
den 1 juli 1948 med automatisk förlängning ett halvt år, därest uppsägning
icke skett före den 1 april. Dylik uppsägning har emellertid verkställts
av skogsägareföreningarna och tre privata uppköpare. Den auktorisationsved,
som återstår osåld vid auktorisationstidens utgång, skall enligt avtalen,
därest annan överenskommelse ej träffas, övertagas av kommissionen
inom sex månader därefter. Endast i fråga om en mycket liten del av de
tecknade kontrakten på ved avverkad efter den 1 oktober 1947 torde dock
leverans och inmätning hinna ske före den 1 juli 1948. Icke heller före utgången
av sexmånadersperioden därefter torde all den kontrakterade veden,
för vilken enligt kontrakten leveranstiden är angiven till den 1 mars 1949,
bli framkörd och inmätt. En stor del måste beräknas framkomma under
tiden efter 1 januari 1949. Statsgarantien för sådan kastved, som avverkats
under produktionsplikt, avser ved upplagd vid normal leveransplats
senast den 28/2 1949. Under dylika förhållanden förefaller riktigast att förhandlingar
upptagas med uppköparna i syfte att träffa överenskommelse
om att omhändertaga i första hand all den ved, som kontrakterats.
Till belysning av den nuvarande omfattningen av uppköpsverksamheten
kan nämnas att de auktoriserade veduppköparna till den 1 mars 1948 i enlighet
med sina befogenheter, som avse inköp, huvudsakligen från enskilda
skogsägare (grupp IV), av ved, som framvunnits detta avverkningsår, kontrakterat
endast sammanlagt cirka 1 370 000 kubikmeter. Motsvarande
kvantitet vid samma tid 1947 var 2 310 000 kubikmeter och 1946 cirka
5 600 000 kubikmeter. Att redan nu uppskatta vilka ytterligare kvantiteter,
som av uppköparna kunna komma att kontrakteras under återstående del
av året, är mycket svårt. Bränslekommissionen framhåller härom.
Inom de södra länen ställer sig en sådan uppskattning givetvis lättare,
enär man där verkställt eu ingående undersökning över den beräknade avverkningens
storlek. Inom de övriga länen blir uppskattningen mera osäker,
då där även själva avverkningen måst rent uppskattningsvis bedömas.
Emellertid har man kommit fram till en summa av 1,5 miljoner kubikmeter
inom de 20 södra och 0,4 miljoner kubikmeter inom de 4 norra länen. I
dessa kvantiteter, 1,5 och 0,4 miljoner kubikmeter, som torde kunna betraktas
som minimisiffror, ingå vissa partier torr ved från skogsägaregrupp
IV, som kvarligga i skogarna vid drivningssäsongens slut. Det torde dock
vara sannolikt, att ett relativt tidigt meddelande om en mera allmän tilldelning
av fossilt bränsle på landsbygden kan komma att utöver nyssnämnda
kvantiteter tillföra uppköparna vissa kvantiteter, som annars
skulle gått till den fria vedhandeln.
Det är emellertid icke blott den av de auktoriserade uppköparna inmätta
veden, som står till kristidsstyrelsernas eller direkt till bränslekommissionens
förfogande för tillgodoseende av det reglerade vedhandelsbehovet för
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 24/.
bränsleåret 1948/49. Sådan ved från domänverkets och andra allmänna skogar
samt bolagsskogar, som icke erfordras för den sedvanliga ortsförsäljningen,
kan härjämte påräknas. Denna ved uppgår till kvantiteter, som för
vissa län överstiga auktorisationsveden. Slutligen tillkommer den ved, som
framkommer genom självverksamhet från konsumenternas eller de kommunala
myndigheternas sida (fritidshuggning). Om storleken av vedtillgångarna
vid innevarande avverkningsårs utgång har bränslekommissionen
anfört.
De vedkvantiteter (omfattande årets fullgjorda avverkningsålägganden -f
självverksamhet + lager), soin vid nuvarande tidpunkt med någon säkerhet
kunna bedömas bli tillgängliga den 1 juli 1948, uppskattas — inklusive
de vedkvantiteter om inemot 750 000 kubikmeter kastved och 950 000 kubikmeter
långved, som väntas bli kvarliggande i skogarna till vintern -- totalt till cirka 11 miljoner kubikmeter, varav i kommissionens eller krislidsstyrelsernas
hand cirka 3,7 miljoner kubikmeter. Utöver sistnämnda
kvantitet tillkomma av kommissionen tidigare kontrakterade men ännu ej
slutlevererade kvantiteter, efter en viss reducering uppskattade till 250 000
kubikmeter kastved och 150 000 kubikmeter långved. Om man mot dessa
tillgångar ställer det totala normalvedsbehovet cirka 8 miljoner kubikmeter
erhålles ett överskott av cirka 3,4 miljoner kubikmeter. Jämför man de direkt
gripbara tillgångarna med det reglerade vedhandelsbehovet beräknas
överskottet uppgå till cirka 600 000 kubikmeter.
Vid utgången av innevarande avverkningsår borde sålunda enligt bränslekommissionens
beräkningar så stora vedkvantiteter vara avverkade, att de
tillsammans med lager och dylikt skulle täcka behovet under bränsleåret
1948/49. Även om bränslesituationen för närvarande ter sig gynnsam, torde
läget knappast kunna anses så stabilt, att dessa beräkningar få anses alltför
utslagsgivande. Vedförsörjningen är fortfarande av den vikt att man
bör i möjligaste mån trygga densamma. Kommissionen anser därför främst,
alt en förlängning av avverkningsåret och därmed även uppköpsverksamheten
bör ske till den 1 oktober 1948. Kommissionen har härom anfört.
Skogsägarna kunna icke hava något alt erinra häremot, enär de få ytterligare
tre månader att fullgöra sin avverkningsskyldighet. Kommissionen
torde vid den tidpunkten ha större möjligheter att överblicka läget och de
vedkvantiteter, som under dessa tre månader kunna beräknas bli avverkade
och komma i kommissionens hand, kunna bli ett värdefullt tillskott till kvarvarande
lager från bränsleåret 1948/49 att sättas in 1949/50 i prisstabiliserande
syfte eller på de orter, där de fria vedinköpen måhända icke givit tillfredsställande
resultat.
Kommissionen har med hänsyn till nu anförda synpunkter redan inlett
förhandlingar med de auktoriserade brännveduppköparna om att de skola
fortsätta uppköpen av ved, som avverkas före den 1 oktober 1948. Kommissionen
avser att i sinom tid inkomma med anmälan om utgången av
dessa förhandlingar.
Vid, som bär förutsetts, eu övergång till mera normala förhållanden för
vedproduktionen under avverkningsåret 1948/49 uppkomma frågor, huru
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Kungl. Maj:Is proposition nr 247.
vida och i vilken omfattning nu gällande regleringar vad vedhandeln beträffar
behöva och böra upprätthållas. Bränslekommissionen har härom
anfört.
Frågan om handelsregleringens bibehållande eller upphävande är icke
endast en försörjningsfråga utan även en fråga om möjligheterna att bibehålla
prisregleringen i dess nuvarande form med clearing. Så länge clearingen
behöver bibehållas, måste man för vedhandeln ha organ, som kunna
sköta clearingen och redovisningen till kommissionen. Det är ej möjligt att
vid sidan av en med avseende på priserna sålunda reglerad handel ha en
fri handel. Med hänsyn till prisregleringen måste även lastbilstransporterna
till de handelsreglerade orterna vara reglerade. Däremot torde järnvägs-
och sjötransporterna numera kunna vara oreglerade utan att det
verkar störande på handeln i prishänseende.
Frågan hur övergången till eu fri handel inom handelsreglerade orter och
zon 3-orter skall ske torde ej behöva lösas redan nu enligt kommissionens
uppfattning. Försörjningsläget och de internationella förhållandena synas
för ovissa för att nu åsyftade regleringar skola kunna hävas. Frågan bör
måhända tagas upp till närmare dryftande i början av hösten 1948 i samband
med frågan om den fortsatta uppköpsverksamheten efter den 1 oktober.
Då kan måhända även frågan om tätorternas försörjning och priserna
bedömas med större tillförlitlighet. Frågan om priserna torde då bli av
särskild betydelse vid ståndpunkttagandet till frågan om den fortsatta
regleringen.
Den lindriga handelsreglering, som förekommer inom zon 1 och 2, skulle
måhända redan nu kunna upphävas, men kommissionen finner det önskvärt
att även denna fråga får anstå till hösten, vilket torde så mycket hellre
kunna ske, som regleringen knappast är till nämnvärd olägenhet för producenter
och hushållskonsuinenter. Med hänsyn till riskerna av att vedhandeln
kan desorganiseras genom industriens inköp av vedsortiment —
som f. ö. även kan användas som råvara — torde regleringen ej heller i
detta hänseende nu böra upphävas.
För de handelsreglerade orternas del vore det måhända tänkbart att
övergå till samma regleringssystem som i zon 3-orterna. De större försörjningssvårigheter,
som på sin tid föranledde att de handelsreglerade orterna
kringgärdades av särskilda bestämmelser, kunna nu icke längre anses föredå
det endast är fråga om att tillgodose normalvedbehovet i dessa
orter. Fn sådan övergång som nämnts skulle innebära, att vedhandlarna
skulle kunna köpa sin ved direkt från producenter mot licens eller från
auktoriserade brännveduppköpare. Med hänsyn främst till clearingen synes
det dock lämpligt att ej rubba det nuvarande systemet, innan man tagit
ståndpunkt i prisfrågan.
Som framgår av bränslekommissionens här tidigare refererade skrivelse
torde järnvägs- och sjötransporterna i fortsättningen kunna undantagas
från transportreglering. Bränslekommissionen har i sin förenämnda skrivelse
i fråga om transportregleringen anfört bland annat följande.
De vidtagna transportregleringarna ha givetvis inneburit ett starkt ingrepp,
men med hänsyn till att ungefär en tredjedel av landets under krisåren
tillgängliga lastbilpark och en fjärdedel av den för bränsletransporter
lämpliga järnvägsvagnparken togs i anspråk för kommissionens transpor
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 247.
ter, ansågs vidtagandet av transportregleringar nödvändigt. Det må nämnas
att exempelvis transportåret 1945/46 cirka 300 000 järnvägsvagnar
lastades med brännved. För handläggning av transportfrågorna inom kommissionen
inrättades den 1 januari 1942 en särskild transportbyrå. Inom
vedöverskottsområdena i Norrland och Småland har en särskild transportledare
varit anställd för varje kristidsstyrelseområde. I den mån arbetet
med transporterna minskat ha dessa befattningshavare använts för andra
arbetsuppgifter å bränslekontoren. Enär vedtransporterna under innevarande
bränsleår högst avsevärt minskats, har kommissionen beslutat att
häva förbudet mot transport av bränntorv samt förbudet mot transport av
ved å järnväg eller sjöledes till handelsreglerade orter. Av för närvarande
gällande transportförbud skulle alltså återstå endast förbudet för landsvägstransporter
av ved till handelsreglerade orter. Detta förbud finner
kommissionen, som förut sagts, böra med hänsyn till konsumentpriserna
inom nämnda orter tills vidare bibehållas. Uppenbarligen kommer upphävandet
av transportförbuden att medföra vissa transporter, som ur trafikteknisk
synpunkt äro mindre önskvärda, men dessa torde ej bliva av
väsentlig betydelse. Kommissionen har med anledning av den minskade
transportvolymen beslutat att den särskilda transportbyrån inom kommissionens
vedavdelning skall upphöra med utgången av juni 1948.
Anslagsbehovet för budgetåret 1948/49 till Omkostnader i samband med
inköp och inlösen av ved, m. in. har, såsom inledningsvis påpekats, i årets
statsverksproposition beräknats till 3 250 000 kronor. Därav ha 1 000 000
kronor avsetts för bränslekommissionens direkta omkostnader för vedinköp,
250 000 kronor för utkörning av ved från centrallager i tätorter i zon 3
och 2 000 000 kronor för prisförluster på långved. För bidrag till skogsodling
efter kalavverkning ha särskilda medel icke ansetts erforderliga för
nästa budgetår.
Bränslekommissionen har sedermera verkställt en ny beräkning av
medelsbehovet och anför härom i en den 23 april 1948 dagtecknad promemoria
följande.
Beloppet, 1 000 000 kronor, är huvudsakligen avsett att täcka kostnaderna
för auktoriserad mätning av ved. Med hänsyn till de minskade avverkningarna
ävensom den begränsade uppköpsverksamhet, som bränslekommissionen
föreslagit i sin skrivelse den 8 april 1948, torde ifrågavarande
belopp för nästkommande budgetår kunna begränsas till 500 000
kronor.
Anslaget för utkörning av ved från centrallager torde ävenledes med hänsyn
till den mindre roll veden kommer att spela i försörjningen kunna
något nedsättas och föreslås sålunda till ett belopp av 200 000 kronor.
Vad slutligen beträffar anslaget för täckande av prisförluster å långved
torde detsamma, även om de totala vedinköpen komma att minska, böra
upptagas till tidigare beräknat belopp eller 2 000 000 kronor med hänsyn
därtill alt långveden kan beräknas ingå med eu procentuellt sett större
andel än tidigare.
Det totala medelsbehovet från ifrågavarande förslagsanslag beräknar
kommissionen sålunda till 2 700 000 (500 000 + 200 000 + 2 000 000) kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I - Kungl. Maj.ts proposition nr 247.
Föredraganden. Vid bedömandet av utsikterna för bränsleförsörjningen
under bränsleåret 1948/49 bör man som utgångspunkt taga lagerställningen
den 31 mars 1948. Denna kan karakteriseras såsom god vad gäller kol och
relativt god för koks, medan däremot tillgången på olja av kända skäl icke
kan anses tillfredsställande. Den mindre tillfredsställande tillgången på
olja bär redan föranlett flera stora industriella förbrukare att återgå till
användning av fossilt bränsle. Den förbättrade lagerhållningen beträffande
fasta bränslen har i stor utsträckning berott av den blida väderleken inom
landet under vintern, vilken både medfört en mindre konsumtion för uppvärmning
än normalt och möjliggjort en kontinuerlig tillförsel utifrån. Påtagligt
är även, att de milda väderleksförhållandena i exportländerna medverkat
till att exporten successivt kunnat ökas, ett förhållande, som är särskilt
märkbart vad beträffar England. Allmänt sett kunna utsikterna till
import av fasta bränslen för den närmaste tiden bedömas såsom goda under
förutsättning av en fredlig utveckling i Europa. Utsikterna för import av
oljor äro däremot svårare att bedöma, och man synes under alla förhållanden
få inrikta sig på en minskning av oljekonsumtionen. Denna minskning
är främst föranledd av att omställningen till oljeeldning i hela Västeuropa
tagit sådana proportioner, att de totala tillgångarna på olja icke synas
komma att täcka behovet där, samtidigt som oljeeldningen i Amerika
väsentligt ökat. I den mån en ytterligare försämring av oljeförsörjningen
kan komma att inträda, blir eu fortsatt nedskärning av förbrukningen av
olja nödvändig. En sådan minskning bör givetvis i första hand drabba de
förbrukare, vilka lättast kunna återgå till fossilt bränsle, nämligen de industriella
förbrukarna. Ansträngningar komma därför alt göras för att i
det längsta trygga de mindre förbrukarnas behov.
För att kunna erhalla en något så när tillförlitlig bild av bränsleförsörjningen
under nästa bränsleår är det nödvändigt uppgöra en balans över
tillgångar och behov. En sådan balans bör, eftersom man har att utgå från
lagerställningen den 31 mars 1948, närmast taga sikte på tiden 1 april 1948
—31 mars 1949. På tillgångssidan upptages beräknad import och inhemsk
bränsleproduktion och på behovssidan behoven för skilda ändamål. Med
hänsyn till de i stort sett olika användningsområdena för koks och kol bör
bränslebalansen uppdelas i en koksbalans, omfattande koks och olja som
ersättning för koks, samt en kol/oljebalans.
Vad till en början importen av fasta bränslen under tiden 1 april 1948 - 31 mars 1949 angår, så kan densamma, därest icke knappheten på utländska
valutor lägger hinder i vägen, väntas uppgå till 6,9 miljoner ton,
varav 5,15 miljoner ton kol och 1,75 miljoner ton koksbränsle, vari ingå
brunkolsbriketter. Av denna kolkvantitet torde 3,8 miljoner ton kunna erhållas
från Polen. De nyligen avslutade handelsförhandlingarna med detta
land ha nämligen resulterat i överenskommelse om leverans av denna kvantitet,
vilket ligger inom det möjligas ram såväl med hänsyn till den nuva
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
rande produktionskapaciteten i Polen som med hänsyn till transport- och
hamnkapacitet. Skeppningarna från England av kol och koks ha tillhopa
beräknats till inemot en miljon ton och hållbarheten i detta antagande bestyrkes
väl av den aktuella skeppningstakten. Däremot torde möjligheterna
att erhålla kol från Amerikas förenta stater icke på grund av bristen på
hårdvaluta komma att utnyttjas för annat än kokskol, nödvändiga för gasoch
koksverken. Koksimporten från Ruhr som genomsnittligt per månad
uppgick till 10 å 12 000 ton under de tre första kvartalen i fjol och 22 000
ton under fjärde kvartalet 1947 har i år väsentligt ökats och den totala importen
från Ruhr uppskattas till inemot 700 000 ton. Från Holland, Relgien
och Polen har importen av koks beräknats bli varierande mellan 125 000
och 250 000 ton från varje land.
Brunkolsbriketter från den ryska zonen i Tyskland importerades 1947
till en kvantitet av i det närmaste 690 000 ton. Detta bränsle betalas numera
i pundvaluta, och det synes som om man skulle kunna erhalla minst
samma kvantitet under 1948, om möjligheter för avsättning av denna vara
kunde finnas och om avsättningen kunde ske i den takt, som ett sådant
importprogram måste innebära. Med hänsyn till svårigheterna att lagia
detta bränsle synes importen härav böra begränsas till en kvantitet, som
är möjlig att kontinuerligt avsätta.
Med hänsyn till vanskligheten av att bedöma möjligheterna till import
av mörka oljor torde man ej böra räkna med större import än cirka 2 miljoner
kubikmeter under bränsleåret 1948/49 mot en konsumtion av 2,5
2,7 miljoner kubikmeter innevarande bränsleår.
Vad härefter beträffar den inhemska bränsleproduktionen beräknas gaskoks
bli producerad i något större utsträckning än vad man tidigare har
haft anledning att tro. Tidigare beräknades produktionen till ca 330 000
ton. Denna siffra torde kunna höjas till 350 000 ton med ledning av de
sista månadernas produktion.
Torvproduktionen 1948 beräknas med statligt stöd giva ett resultat av
ca 400 000 ton, motsvarande 200 000 ton kol, vilken kvantitet i huvudsak
kommer att användas som ersättning för kol. Torvbrikettillverkningen har
av aktiebolaget Svensk torvförädling angivits komma att uppgå till 40 000
ton, vilken siffra av bolaget uppgivits vara försiktigt beräknad. Emellertid
torde man icke våga räkna med mer än 30 000 ton, då ifrågavarande produktion
i hög grad är beroende av torr väderlek.
Briketteringen av antracitstybb beräknas resultera i 115 000 ton, en kvantitet,
som betydligt underskrider briketteringsanläggningens totala kapacitet.
Brytningen av svenska kol i Skåne hos Höganäs-Billesholms AB har beräknats
giva till resultat, att framvunna kvantiteter endast komma att täcka
de egna företagens bränslebehov, liksom fallet varit under innevarande
14
K un f/l. Maj.ts proposition nr 247.
bränsleår. Brytningen vid de privata gruvorna är svår att bedöma, då den
i huvudsak är beroende av producenternas avsättningsmöjligheter. Innevarande
år torde brytningen ha omfattat ca 60 000 ton.
Avverkningen av kastved och långved för bränsleändamål under innevarande
avverkningssäsong beräknas fram till den 1 juli 1948 resultera i
cirka 9 miljoner kubikmeter, vartill kommer beräknat restlager av gammal
ved på cirka 2 miljoner kubikmeter. Produktionen av ribb- och bakved för
avsalu har av kristidsstyrelserna uppskattats till sammanlagt 865 000
kubikmeter.
Produktionen av raffinerade oljor inom landet sker som känt är vid
Svenska skifferoljeaktiebolaget av inhemsk skiffer och vid A. Johnson &
Co i Nynäshamn av importerad råolja. Därutöver har aktiebolaget Koppartrans
i Göteborg beräknat kunna starta sitt raffinaderi på nyåret 1949. Tillkomsten
av detta raffinaderi kommer troligen icke att betyda ökade tillgångar
på raffinerade produkter totalt sett, då en minskning av tillförseln
av dessa produkter troligen kommer att ske i samma mån som en ökning
av importen av råolja kommer till stånd.
Med ledning av å ena sidan de beräknade behoven av koks under bränsleåret
1948/49 — huvudparten går till uppvärmningsändamål — och å andra
sidan de täckningsmöjligheter som stå till buds genom import av koks
respektive olja som ersättning för koks samt ianspråktagande av de inhemska
bränslena gasverk skoks, antracitbriketter och torvbriketter utvisar
en uppgjord koksbalans, att vid full behovstäckning för samtliga förbrukarekategorier
samt för varmvattenberedning en brist uppstår som, omräknad
i ved, motsvarar 2,4 miljoner kubikmeter. En alternativ beräkning,
omfattande endast tilldelning med 90 procent av hushållens B-licenser (för
uppvärmning) — till jämförelse må nämnas att tilldelningen för innevarande
bränsleår genomsnittligt uppgått till 85 procent av B-licenserna —
men medräknat en tilläggstilldelning med 10 procent för kall vinter, dock
utan bränsletilldelning för varmvattenberedning, ger till resultat en brist,
som svarar mot en miljon kubikmeter ved. De båda alternativen utvisa således
en viss skillnad, som emellertid i stort sett elimineras, om man i det
senare alternativet räknar med bränsle för varmvattenberedning respektive
i det förra bortser från denna faktor. Oavsett vilken ståndpunkt man intager
till frågan om tillhandahållande av varmvatten under nästa bränslesäsong
— för min del är jag icke beredd att nu närmare gå in härpå —
synes den i balansen erhållna bristen kunna täckas genom användning av
ved och licensfria bränslen eller också genom minskning av lagerhållningen
utan att denna minskning behöver vara direkt oroande för försörjningen
under bränsleåret 1948/49. Som helhet måste omdömet beträffande koksbalansen
bli, att den är gynnsam under förutsättning, att importprognosen
håller.
En motsvarande balans avseende behovet av kol/olja under bränsleåret
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 247.
1948/49 ger vid handen, att de sammanlagda behoven av kol uppgå till
något över 7 miljoner ton. Efter avdrag för den beräknade importen av
kol och den inhemska torvproduktionen kvarstår en brist om cirka 1,8
miljoner ton. Denna brist måste täckas med olja. Även för viss del av
koksbehovet räknas med olja som ersättningsbränsle. Vid en beräkning av
den totala förbrukningen av mörka oljor måste jämväl hänsyn tagas till
förbrukningen av motorbrännolja. Sammanlagt räknar man med en konsumtion
av cirka 2 miljoner kubikmeter mörka oljor. Möjligheterna att
bedöma storleken av importen av mörka oljor är såsom tidigare framhållits
mycket vanskliga, men under fredliga förhållanden ligger den såsom
erforderlig beräknade importen av mörka oljor helt inom det möjligas ram.
Under förutsättning att inga väsentliga rubbningar i importen kommer
att äga rum, utan denna kan ske i successivt ökad omfattning i en takt,
som man att döma av nuvarande import och dess successiva stegring bar
anledning förmoda, synes det som om mycket obetydliga kvantiteter ersättningsved
skulle behöva tagas i anspråk för bränsleförsörjningen under
bränsleåret 1948/49. De myckenheter sådan ved varom det kan bli fråga
torde med visshet kunna tillhandahållas, om de av bränslekommissionen
gjorda beräkningarna av vedtillgångarna vid utgången av avverkningsåret
1947/48 hålla streck. Jag delar emellertid bränslekommissionens åsikt, att
det, oaktat de för närvarande gynnsamma utsikterna för bränsleförsörjningen
under nästa bränsleår, kan vara välbetänkt att man i avsikt att
trygga vedförsörjningen utsträcker avverkningsåret 1947/48 intill utgången
av september 1948 och att därjämte även den tid, för vilken åläggandena
om awerkningsskyldighet jämlikt Kungl. Maj :ts förenäinnda beslut den
19 september 1947 skola gälla, förlänges till och med den 30 september
1948. Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att bemyndiga bränslekommissionen
meddela dylika föreskrifter. I samband därmed bör givetvis
även förlängning ske av den tid, inom vilken uppfyllande av statsgaranti
skall påkallas.
Bränslekommissionen har framhållit, att utsikterna för bränsleförsörjningen
under bränsleåret 1949/50 — under förutsättning av i huvudsak
oförändrade importmöjligheter — äro sådana, att särskilda åtgärder i form
av avverkningsålägganden och statsgaranti för avverkad ved icke skulle
vara nödvändiga för att trygga de avverkningar under avverkningsåret
1948/49, som erfordras för tillgodoseende av normalvedbehovet. Även jag
delar denna uppfattning. Emellertid bygger detta ståndpunkttagande på
den uttryckliga förutsättningen, att importmöjligheterna icke beskäras. Då
ovissheten härom alltjämt är stor, särskilt beträffande mörka oljor, synes
försiktigheten bjuda, att man icke avhänder sig de möjligheter till ingripande
i produktionsbcfrämjande syfte, som avverkningsålägganden och
statsgarantin utgöra. Lagen om awerkningsskyldighet bär redan genom
riksdagens beslut tidigare i år givits förlängd giltighet intill utgången av
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 247.
september 1949. De regler som hittills gällt för statsgaranti för ved böra i
konsekvens härmed kunna få tillämpas även nästa avverkningssäsong. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela härför erforderliga administrativa
bestämmelser, varvid jag givetvis förutsätter, att sådana föreskrifter
komma att meddelas endast då förhållandena så påkalla.
Det nu gällande systemet för reglering av vedhandeln och vedförbrukningen
torde på sätt bränslekommissionen föreslagit alltjämt böra tillämpas
under nästa bränsleår, dock med de modifikationer som kunna föranledas
av den minskade vedförbrukningen och med de övriga ändringar som
kunna betingas av omständigheterna.
Vad bränntorv beträffar bör möjlighet finnas för Kungl. Maj :t att, om
så befinnes lämpligt, meddela avsättningsgaranti även för 1949 års produktion.
För den händelse uppfyllande av meddelad torvgaranti skulle
påkallas, synas de medel som ställts till bränslekommissionens förfogande
för inköp av ved böra få användas för sådant ändamål.
Mot kommissionens beräkningar av anslagsbehovet för Omkostnader i
samband med inköp och inlösen av ved, m. m. har jag intet att erinra. Ett
förslagsanslag av 2 700 000 kronor torde alltså böra äskas.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna, att Kungl. Maj:t vidtager erforderliga åtgärder
för tryggande av bränsleförsörjningen i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i det föregående angivna
riktlinjer,
dels ock till Omkostnader i samband med inköp och inlösen
av ved m. m. för budgetåret 1948/49 under tolfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av kronor 2 700 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl D. Ossmark.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948
816765
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1948:380 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved a1 i texten
- SU 1948:193 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved m. m. s. 1 i texten