Sök i Ratio Lex

Angående anslag till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved m. m

1948-04-23 · 16 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:247, Angående anslag till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.ts proposition nr 247.

1

Nr 247.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till Omkostnader

i samband med inköp och inlösen av ved

m. m.; given Stockholms slott den 23 april 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushåll ningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Koqungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Utdrag av protokollet över folkhushållning sär enden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 23 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför föredraganden,

statsrådet Ericsson:

I årets statsverksproposition (tolfte huvudtiteln, punkten 25) har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved m. m. för budgetåret

1948/49 beräkna ett förslagsanslag av 3 250 000 kronor. Jag torde nu

få ånyo upptaga denna fråga tillika med en del andra därmed sammanhängande

spörsmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 247.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 247.

Under krisåren ha åtskilliga åtgärder vidtagits för att trygga vedförsörjningen.

Sålunda infördes produktionsplikt genom lagen den 12 april 1940

(nr 199) om skyldighet att avverka ved till avsalu, vilken ersattes av lagen

den 30 juni 1942 (nr 493) om avverkningsskyldighet. Sistnämnda lag har

sedermera förlängts, senast under innevarande års riksdag till och med den

30 september 1949. Lagens bestämmelser innebära skyldighet för skogsägarna

att jämlikt kristidsstyrelses beslut om awerkningsåläggande avverka

ved för avsalu. Genom kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) med

vissa bestämmelser till främjande av vedproduktionen, vilken trätt i stället

för tidigare författningar i ämnet, gäller bl. a. viss statsgaranti för inlösen

av ved. Beträffande innebörden av sådan statsgaranti må framhållas att

ved, som jämlikt åläggande avverkats för avsalu och som icke funnit avsättning,

under vissa förutsättningar skall av staten inlösas till fastställt

pris (garantipris). Garantin anknytes direkt till de för varje awerkningsperiod

utfärdade avverkningsbeskeden och omfattar endast sådan ved som

Kungl. Maj:t bestämmer. Kungl. Maj:t fastställer också de garantipriser

som under varje period skola gälla samt den tid, under vilken garantins

uppfyllande må påkallas. Inlösen av ved skall verkställas inom ett år efter

det uppfyllande av garantin påkallades.

Uppköp av ved för den reglerade vedhandelns behov, för statens och

landstingens inrättningar, för industrier samt för export från överskottslän

till underskottslän ske för närvarande genom de auktoriserade brännveduppköparna.

Regleringen av uppköparnas verksamhet grundar sig på

bestämmelserna om beslag å ved, vilka återfinnas i kungörelsen den 3 oktober

1941 (nr 792) angående beslag å ved (lydelse enligt kungörelsen den

17 december 1943, nr 907). Sedermera ha bestämmelser angående uppköparnas

verksamhet meddelats av bränslekommissionen i ett flertal cirkulär

och cirkulärskrivelser. Genom auktorisation av landets skogsägareföreningar

och därjämte vissa privata företagare såsom veduppköpare har

omhändertagits i första hand den för den reglerade vedhandeln inom tätorterna

i respektive län erforderliga veden men dessutom även den överskottsved,

som, framförallt i de norrländska länen, producerats med eller

utan awerkningsåläggande och som behövts för behovet av ersättningsbränsle

i tätorterna inom underskottslänen.

Vedhandeln är vidare föremål för en handelsreglering, som i huvudsak

innebär följande. Försäljning av ved från producent skall i regel ske till

de auktoriserade brännveduppköparna. Inom zon 1 — hela den egentliga

landsbygden — får producent fritt sälja till förbrukare inom samma kristidsnämndsområde.

Inom zon 2 och beträffande försäljningar från ett kristidsnämndsområde

till ett annat inom zon 1 får producent sälja till hushållsförbrukare

mot inköpsnota. Industrierna måste — oberoende av var

de äro belägna — inköpa sitt bränsle mot licens. Inom tätorter i zon 3 får

försäljning till förbrukare endast ske mot inköpsbevis. Här föreligger så
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 2i7.

3

ledes en handelsreglering i egentlig bemärkelse. Handeln går genom vedhandlare.

Ett antal städer äro s. k. handelsreglerade orter. För dem gäller,

att försäljningen sker genom vedhandlare mot licens, som tilldelats förbrukarna.

Vedhandlarna få sin ved genom ortens kristidsnämnd eller genom

ett särskilt bildat bolag (vedorgan). Den ved som går till zon 3-orter

och handelsreglerade orter är underkastad clearing. Konsumenterna få således

inköpa sin ved till enhetliga priser, oberoende av om veden kommer

från nära liggande skogar eller från avlägsna orter med stora transportkostnader.

Clearingen innebär sålunda, att förbrukningsorten närbelägen

ved med lägre transportkostnader får bidraga till att sätta ned priset på

ved, som kommer från mera avlägset belägna produktionsorter. Clearingen

sker genom kristidsnämndens eller vedorganets försorg i de handelsreglerade

orterna och genom de auktoriserade brännveduppköparna eller kristidsstyrelserna

vid leveranser till zon 3-orter.

Även bränsletransporterna äro föremål för särskild reglering. Förbud

mot transport utan tillstånd beträffande ved infördes sålunda genom kungörelsen

den 16 maj 1941 (nr 264) angående förbud i vissa fall att transportera

ved. Detta förbud omfattade transport med järnväg, motorfordon

eller fartyg från ett län till ett annat samt till och från handelsreglerade

orter. Genom kungörelsen den 25 september 1942 (nr 815), som innebar

ändring av nyssnämnda kungörelse, utökades förbudet mot transport med

järnväg att gälla även för transporter av ved inom länen, varemot beträffande

sjö- och landsvägstransporter förbudet upphävdes med undantag för

transporter till handelsreglerade orter. Vissa transportförbud för träkol

och gengasved ha även gällt men äro numera upphävda. Genom kungörelsen

den 17 april 1942 (nr 215) angående förbud i vissa fall att transportera

torv med järnväg infördes sådant förbud i fall då avståndet mellan

avsändningsstationen och mottagningsstationen uppgår till 100 kilometer

eller därutöver. Transporter av ved för försvarets räkning samt transporter

av bränntorv för statens räkning ha ej underkastats transportförbud. Tillstånd

till transport skulle i samtliga fall meddelas av bränslekommissionen

eller å dess vägnar. Utanför transportregleringen ha härigenom fallit dels

transporter av massaved och props för industriens behov med undantag

dock för transporter till handelsreglerade orter, dels transporter av ved

mellan vissa närliggande städer och orter inom Stockholms- och Göteborgsområdena,

dels ock vissa transporter av ved för statens och enskilda järnvägars

räkning.

I fråga om de åtgärder som vidtagits för att tillgodose

behovet av ved och torv för bränsle året 1948/4 9, må

följande anföras.

Genom beslut den 21 februari 1947 bemyndigade Kungl. Maj:t statens

bränslekommission alt, i syfte att stimulera intresset för ökade vedavverk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 2M.

ningar och för att påskynda framkörningen av veden, till vedproducenter

utbetala särskilda produktionspremier för ved som avverkats för avsalu

under tiden 1 juli 1946—30 september 1947 samt antingen levererats till

förbrukare eller framkörts till normal leveransplats och inmätts eller anmälts

till inmätning före den 1 mars 1948. Premien utgick med för kastved

två kronor 50 öre för kubikmeter och för långved, avsedd för bränsleändamål,

.en krona 75 öre för kubikmeter. Snöförhållandena inom stora

delar av landet ha emellertid försenat vedframkörningen. Med hänsyn härtill

har den tidpunkt, före vilken veden skulle vara framkörd för att berättiga

till premie, framflyttats till den 1 juli 1948, varvid är att märka

att veden skall vara såväl inmätt som försåld före sistnämnda dag för att

vedproducent skall kunna erhålla produktionspremie för ifrågavarande

ved. För ved avverkad efter den 30 september 1947 utgår icke produktionspremie

annat än i visst undantagsfall. I stället ha normalpriserna för sådan

ved höjts med belopp motsvarande premien.

Sedan bränslekommissionen förelagt Kungl. Maj :t ett förslag till avverkningsprogram

för innevarande avverkningsår, bemyndigade Kungl. Maj :t,

som den 2 maj 1947 (nr 157) utfärdat lag om fortsatt giltighet av lagen

den 30 juni 1942 (nr 493) om avverkningsskyldighet, den 19 september

1947 bränslekommissionen att åt kristidsstyrelserna meddela anvisningar

om åläggande av avverkningsskyldighet för tiden från och med den 1 oktober

1947 till och med den 30 juni 1948 å en sammanlagd kvantitet av 15

miljoner kubikmeter kastved. Samtidigt meddelade Kungl. Maj:t bestämmelser

om i vilken utsträckning sålunda avverkad ved skulle omfattas av

statsgaranti på sätt i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) med vissa bestämmelser

till främjande av vedproduktionen omförmäles. Beträffande

de genom Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut den 19 september 1947 meddelade

närmare föreskrifterna torde få hänvisas till Kungl. Maj :ts brev

samma dag till bränslekommissionen, vilket brev i transumerade delar intagits

i svensk författningssamling, nr 772/1947.

För att underlätta erhållandet av arbetskraft till vedavverkningarna under

innevarande avverkningssäsong bemyndigade Kungl. Maj :t vidare genom

beslut ävenledes den 19 september 1947 statens arbetsmarknadskommission

att under tiden 1 oktober 1947—30 april 1948 under vissa förutsättningar

utbetala ortstillägg till försörjningspliktig arbetstagare från annat

yrkesområde än skogsbruket, vilken under denna tidrymd utförde avverkning

av brännved på annan ort än bostadsorten. Ortstillägget utgick

med tre kronor för arbetsdag, dock högst 75 kronor för månad. Numera

har ortstillägget genom beslut av Kungl. Maj :t den 2 april 1948 ersatts

med överflyttningsbidrag, som äro avsedda att under vissa förutsättningar

utgå till arbetstagare från annat yrkesområde än skogs- och jordbruket,

vilka under tiden 15 april—30 juni 1948 på annan ort än hemorten utföra

avverkning av antingen brännved eller gagnvirke, överflyttningsbidraget

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuiigl. Maj.ts proposition nr 247. 5

utgår till försörjningspliktig arbetstagare med tre kronor för arbetsdag,

dock högst 75 kronor för månad, och till övriga arbetstagare med två kronor

för arbetsdag, dock högst 50 kronor för månad.

Vad bränntorven beträffar angav bränslekommissionen i skrivelse den

28 augusti 1947, att — med hänsyn till att behovet av stenkol under bränsleåret

1948/49 borde kunna tillgodoses ehuru likväl bristen på koks dock

alltjämt skulle komma att bestå — avsättningsområdet för torven borde

begränsas till sådana konsumenter, som normalt använde koks, d. v. s. i

huvudsak bostadsfastigheter och mindre industrier inom områden, som

låge i relativ närhet av produktionsområdena i södra och delvis västra delarna

av landet. Det vore också kommissionens uppfattning, att man icke

utan mycket stort motstånd skulle kunna introducera torven hos andra

avnämare inom denna förbrukarekategori än sådana, som tidigare använt

detta bränsle. De kvantiteter torv, som under denna förutsättning skulle

kunna vinna avsättning, voro emellertid så ringa, att kommissionen ansåge,

att en torvproduktion av denna omfattning skulle kunna komma till

stånd utan statliga stödåtgärder. I skrivelse den 11 december 1947 anmälde

emellertid bränslekommissionen att förutsättningen för kommissionens bedömande

av torvproduktionens omfattning ändrats i och med att den bristande

tillgången på hårda valutor kunde komma att få inverkan på kommissionens

möjligheter att inköpa önskade kvantiteter importerat bränsle.

Därmed skulle avsättningsområdet för torven vidgas till att i första hand

omfatta även konsumenter, som annars skulle helt använda stenkol, och

i andra hand sådana, som genom utebliven leverans av eldningsolja tvingades

övergå till användning av fast bränsle. Under sommaren 1948 torde man

kunna framvinna omkring 50 000 ton på de statliga mossarna.

I syfte att stimulera torvtillverkningen på enskilda mossar har Kungl.

Maj :t den 20 februari 1948 beslutat, att statsgaranti för bränntorv må meddelas

även för tillverkningssäsongen 1948. Garanti må meddelas å en sammanlagd

myckenhet om 800 000 ton maskintorv, däri inräknad den kvantitet

bränntorv, som under år 1948 inköpes av statens järnvägar. För innebörden

av statsgarantin har en redogörelse lämnats i propositionen nr 250

till 1946 års riksdag (sid. 4 och 5).

I skrivelse den 8 april 1948 har bränslekommissionen anmält, att kommissionen

till behandling upptagit frågan om vedförsörjningen under

bränsleåren 1948/49 och 1949/50. Kommissionen har därvid åberopat eu

inom kommissionens planläggningsavdelning verkställd utredning om försörjningsmöjligheterna

beträffande bränsle. De gjorda beräkningarna utgå

från fredliga förhållanden ulan väsentliga rubbningar i tillförseln samt utmynna,

efter ett konstaterande att importen av kol och koks visar stigande

tendens, under det att importen av flytande bränslen är mera svårbedömbar,

i slutsatsen att endast ett obetydligt tillskott av ersättningsbränsle

i form av ved synes erforderligt för bränsleåret 1948/49. Kommissionen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 2i7.

framhåller vidare, att det för närvarande torde vara synnerligen svårt att

göra en prognos för bränsleförsörjningen under bränsleåret 1949/50 men

under förutsättning av att bränsleimporten fortlöper efter nuvarande linjer

under lugna och fredliga förhållanden böra uppenbarligen icke bränsletillgångarna

minska. Under denna förutsättning och med den grad av

sannolikhet som nu torde kunna uppnås, anser kommissionen berättigat

att icke räkna med större vedbehov under bränsleåret 1949/50 än som erfordras

för normalved och att vedavverkningen under avverkningsåret

1948/49 bör avse täckande av detta behov.

Bränslekommissionen har vidare verkställt en beräkning över den omfattning

vedavverkningarna kunna väntas få under innevarande och nästa

avverkningsår. Kommissionen understryker, att en sådan beräkning måste

ske under beaktande av produktionsplikten och dess betydelse för vedavverkningarna.

Kommissionen anser sig kunna konstatera att under de år

produktionsplikt har gällt, avverkningarna icke i sin helhet framvunnits

på grund av avverkningsåläggandena. Produktionsbefrämjande åtgärder

främst i form av premier av olika slag ha sålunda vid skilda tidpunkter

måst vidtagas för att få fram de önskade vedkvantiteterna. Det innevarande

avverkningsårets resultat kan vad veden beträffar karakteriseras som

förhållandevis svagt. Intill den 1 mars 1948 hade endast avverkats cirka

3,6 miljoner kubikmeter ved för bränsleändamål eller 24 procent av den

ålagda kvantiteten, 15 miljoner kubikmeter, vilken ansetts skola täcka behovet

av såväl ersättningsbränsle som normalved. Behovet av normalved

enbart uppskattas till cirka 8 miljoner kubikmeter. I anledning av det dåliga

avverkningsresultatet har bränslekommissionen riktat en appell till

kristidsnämnder och kommunala myndigheter i de 20 södra länen om en

viss självverksamhet närmast i avsikt att trygga normalvedbehovet för

bränsleåret 1948/49. I samband härmed har kommissionen beretts möjlighet

att genom medverkan av Folkrörelsernas Rese- och Semesterorganisation

(Reso) ånyo få igång fritidshuggningar. För ändamålet har kommissionen

genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 februari 1948 medgivits att

använda 100 000 kronor till bestridande av Resos kostnader för fritidsliuggningen.

För att erhålla ett fastare underlag för bedömande av vedavverkningarnas

storlek innevarande avverkningsår, därest icke särskilda stimulerande

åtgärder i form av prisförhöjning eller premier vidtagas, har under januari

och februari gjorts en specialundersökning inom de 17 södra länen beträffande

de enskilda skogsägarna, grupp IV. Kommissionen anför härom.

Denna undersökning har givit till resultat, att den dessa skogsägare

ålagda avverkningsskyldigheten synes kunna beräknas bli fullgjord till

åtminstone cirka 63 %. Beträffande övriga län samt skogsägaregrupperna

I—III inom de 17 södra länen ha prognoser gjorts av respektive kristidsstyrelser

delvis efter direkta hänvändelser till de större skogsägarna. Eu

sammanställning av de verkställda beräkningarna visar en uppskattad total

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Maj.ts proposition nr 2t7.

avverkning om eu 9 miljoner kubikmeter kastved och långved för bränsleändamål.

Denna avverkning beräknas alltså komma till stånd utan understödjande

åtgärder. Då normalvedbehovet uppskattats till ca 8 miljoner

kubikmeter, skulle den totala avverkningen komma att överstiga normalvedbehovet

med ca 1 miljon kubikmeter. Huruvida eller i vilken mån

denna produktion föranletts eller kommer att föranledas av den ålagda

produktionsplikten är svårt att bedöma. Det är dock en allmän uppfattning,

att den normala efterfrågan jämsides med skogsägarnas önskemål att

finna avsättning för sådana vedsortiment, som framkomma genom gallringar

eller som avfallsprodukter i samband med gagnvirkesavverkningarna,

blivit allt mera avgörande för vilka vedkvantiteter som avverkas.

Produktionsplikten skulle sålunda, om nämnda uppfattning är riktig, vilket

kommissionen vill hålla för troligt, i stort sett ha mist den betydelse

den tidigare ovedersägligen haft. Slutsatsen av det nu sagda synes bli, att

i och med att tillgången på fasta och flytande fossila bränslen kan beräknas

bli sådan, att behovet av vedbränsle inskränkes till normalveden, underlag

för fortsatt åläggande av produktionsplikt kommer att saknas. Med

stöd av förenämnda avverkningsundersökning och prognoser för innevarande

avverkningsår anser sig kommissionen kunna räkna med täckning

av normalvedbehovet under bränsleåret 1948/49. Det synes finnas anledning

antaga att i förevarande hänseende samma betingelser som för närvarande

skola komma att råda även under nästkommande avverkningsår.

Utöver den emotsedda frivilliga avverkningen torde man vara berättigad

att räkna med ett visst överskott av icke förbrukad ved från bränsleåret

1948/49. Storleken av detta överskott låter sig dock knappast nu beräknas.

En återgång till eu mera normal och fri produktion, baserad på tillgång

och efterfrågan på normalved, synes sålunda vara möjlig för bränsleåret

1949/50. Man skulle därmed kunna antaga en tillräcklig vedproduktion

under avverkningsåret 1948/49 utan stöd av lagen den 30 juni 1942 om

avverkningsskyldighet.

Kommissionen redovisar även i detta sammanhang frågan om man icke,

även om fortsatt avverkningsskyldighet icke skulle åläggas, borde stimulera

den frivilliga avverkningen genom en statlig garanti, innebärande inlösen

till visst pris av sådan ved, för vilken en skogsägare icke funne avsättning,

men finner själv föga sannolikt, att en dylik garanti skulle nämnvärt

påverka den frivilliga produktionen, då ett garantipris sannolikt måste

sättas avsevärt under marknadspriset. Dessutom skulle garantilinjen medföra

tekniskt svårlösta problem i och med att produktionsplikten icke

längre skulle ligga som grund, varigenom bland annat säkra hållpunkter

för bedömande vad inlösningsplikten borde omfatta komme att saknas, och

man dessutom måste räkna med att kommissionen vid tiden för inlösen

saknar lämpligt organ för att taga hand om veden.

Hehovet av normalved har som förut nämnts uppskattats till cirka 8 miljoner

kubikmeter, varav cirka (> miljoner kubikmeter för hushåll och resten

för industrier. Av hushållsförbrukningen beräknas cirka 3,"> miljoner kubikmeter

distribueras genom den nu reglerade vedhandeln under det att

återstoden säljes fritt direkt från producent till konsument. Kommissionen

framhåller, att omfattningen av uppköpsverksamheten visat en starkt

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ls proposition nr 247.

sjunkande tendens. Med de sjunkande avverkningskvantiteterna och del

minskade behovet av ersättningsbränslen bli uppköparna alltmera organ

endast för tillhandahållande av normalved. I fråga om giltighetstiden för

avtalen med de auktoriserade veduppköparna har bränslekommissionen

anfört.

Brännveduppköparnas nuvarande auktorisationsavtal gälla för tiden intill

den 1 juli 1948 med automatisk förlängning ett halvt år, därest uppsägning

icke skett före den 1 april. Dylik uppsägning har emellertid verkställts

av skogsägareföreningarna och tre privata uppköpare. Den auktorisationsved,

som återstår osåld vid auktorisationstidens utgång, skall enligt avtalen,

därest annan överenskommelse ej träffas, övertagas av kommissionen

inom sex månader därefter. Endast i fråga om en mycket liten del av de

tecknade kontrakten på ved avverkad efter den 1 oktober 1947 torde dock

leverans och inmätning hinna ske före den 1 juli 1948. Icke heller före utgången

av sexmånadersperioden därefter torde all den kontrakterade veden,

för vilken enligt kontrakten leveranstiden är angiven till den 1 mars 1949,

bli framkörd och inmätt. En stor del måste beräknas framkomma under

tiden efter 1 januari 1949. Statsgarantien för sådan kastved, som avverkats

under produktionsplikt, avser ved upplagd vid normal leveransplats

senast den 28/2 1949. Under dylika förhållanden förefaller riktigast att förhandlingar

upptagas med uppköparna i syfte att träffa överenskommelse

om att omhändertaga i första hand all den ved, som kontrakterats.

Till belysning av den nuvarande omfattningen av uppköpsverksamheten

kan nämnas att de auktoriserade veduppköparna till den 1 mars 1948 i enlighet

med sina befogenheter, som avse inköp, huvudsakligen från enskilda

skogsägare (grupp IV), av ved, som framvunnits detta avverkningsår, kontrakterat

endast sammanlagt cirka 1 370 000 kubikmeter. Motsvarande

kvantitet vid samma tid 1947 var 2 310 000 kubikmeter och 1946 cirka

5 600 000 kubikmeter. Att redan nu uppskatta vilka ytterligare kvantiteter,

som av uppköparna kunna komma att kontrakteras under återstående del

av året, är mycket svårt. Bränslekommissionen framhåller härom.

Inom de södra länen ställer sig en sådan uppskattning givetvis lättare,

enär man där verkställt eu ingående undersökning över den beräknade avverkningens

storlek. Inom de övriga länen blir uppskattningen mera osäker,

då där även själva avverkningen måst rent uppskattningsvis bedömas.

Emellertid har man kommit fram till en summa av 1,5 miljoner kubikmeter

inom de 20 södra och 0,4 miljoner kubikmeter inom de 4 norra länen. I

dessa kvantiteter, 1,5 och 0,4 miljoner kubikmeter, som torde kunna betraktas

som minimisiffror, ingå vissa partier torr ved från skogsägaregrupp

IV, som kvarligga i skogarna vid drivningssäsongens slut. Det torde dock

vara sannolikt, att ett relativt tidigt meddelande om en mera allmän tilldelning

av fossilt bränsle på landsbygden kan komma att utöver nyssnämnda

kvantiteter tillföra uppköparna vissa kvantiteter, som annars

skulle gått till den fria vedhandeln.

Det är emellertid icke blott den av de auktoriserade uppköparna inmätta

veden, som står till kristidsstyrelsernas eller direkt till bränslekommissionens

förfogande för tillgodoseende av det reglerade vedhandelsbehovet för

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 24/.

bränsleåret 1948/49. Sådan ved från domänverkets och andra allmänna skogar

samt bolagsskogar, som icke erfordras för den sedvanliga ortsförsäljningen,

kan härjämte påräknas. Denna ved uppgår till kvantiteter, som för

vissa län överstiga auktorisationsveden. Slutligen tillkommer den ved, som

framkommer genom självverksamhet från konsumenternas eller de kommunala

myndigheternas sida (fritidshuggning). Om storleken av vedtillgångarna

vid innevarande avverkningsårs utgång har bränslekommissionen

anfört.

De vedkvantiteter (omfattande årets fullgjorda avverkningsålägganden -f

självverksamhet + lager), soin vid nuvarande tidpunkt med någon säkerhet

kunna bedömas bli tillgängliga den 1 juli 1948, uppskattas — inklusive

de vedkvantiteter om inemot 750 000 kubikmeter kastved och 950 000 kubikmeter

långved, som väntas bli kvarliggande i skogarna till vintern -- totalt till cirka 11 miljoner kubikmeter, varav i kommissionens eller krislidsstyrelsernas

hand cirka 3,7 miljoner kubikmeter. Utöver sistnämnda

kvantitet tillkomma av kommissionen tidigare kontrakterade men ännu ej

slutlevererade kvantiteter, efter en viss reducering uppskattade till 250 000

kubikmeter kastved och 150 000 kubikmeter långved. Om man mot dessa

tillgångar ställer det totala normalvedsbehovet cirka 8 miljoner kubikmeter

erhålles ett överskott av cirka 3,4 miljoner kubikmeter. Jämför man de direkt

gripbara tillgångarna med det reglerade vedhandelsbehovet beräknas

överskottet uppgå till cirka 600 000 kubikmeter.

Vid utgången av innevarande avverkningsår borde sålunda enligt bränslekommissionens

beräkningar så stora vedkvantiteter vara avverkade, att de

tillsammans med lager och dylikt skulle täcka behovet under bränsleåret

1948/49. Även om bränslesituationen för närvarande ter sig gynnsam, torde

läget knappast kunna anses så stabilt, att dessa beräkningar få anses alltför

utslagsgivande. Vedförsörjningen är fortfarande av den vikt att man

bör i möjligaste mån trygga densamma. Kommissionen anser därför främst,

alt en förlängning av avverkningsåret och därmed även uppköpsverksamheten

bör ske till den 1 oktober 1948. Kommissionen har härom anfört.

Skogsägarna kunna icke hava något alt erinra häremot, enär de få ytterligare

tre månader att fullgöra sin avverkningsskyldighet. Kommissionen

torde vid den tidpunkten ha större möjligheter att överblicka läget och de

vedkvantiteter, som under dessa tre månader kunna beräknas bli avverkade

och komma i kommissionens hand, kunna bli ett värdefullt tillskott till kvarvarande

lager från bränsleåret 1948/49 att sättas in 1949/50 i prisstabiliserande

syfte eller på de orter, där de fria vedinköpen måhända icke givit tillfredsställande

resultat.

Kommissionen har med hänsyn till nu anförda synpunkter redan inlett

förhandlingar med de auktoriserade brännveduppköparna om att de skola

fortsätta uppköpen av ved, som avverkas före den 1 oktober 1948. Kommissionen

avser att i sinom tid inkomma med anmälan om utgången av

dessa förhandlingar.

Vid, som bär förutsetts, eu övergång till mera normala förhållanden för

vedproduktionen under avverkningsåret 1948/49 uppkomma frågor, huru
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:Is proposition nr 247.

vida och i vilken omfattning nu gällande regleringar vad vedhandeln beträffar

behöva och böra upprätthållas. Bränslekommissionen har härom

anfört.

Frågan om handelsregleringens bibehållande eller upphävande är icke

endast en försörjningsfråga utan även en fråga om möjligheterna att bibehålla

prisregleringen i dess nuvarande form med clearing. Så länge clearingen

behöver bibehållas, måste man för vedhandeln ha organ, som kunna

sköta clearingen och redovisningen till kommissionen. Det är ej möjligt att

vid sidan av en med avseende på priserna sålunda reglerad handel ha en

fri handel. Med hänsyn till prisregleringen måste även lastbilstransporterna

till de handelsreglerade orterna vara reglerade. Däremot torde järnvägs-

och sjötransporterna numera kunna vara oreglerade utan att det

verkar störande på handeln i prishänseende.

Frågan hur övergången till eu fri handel inom handelsreglerade orter och

zon 3-orter skall ske torde ej behöva lösas redan nu enligt kommissionens

uppfattning. Försörjningsläget och de internationella förhållandena synas

för ovissa för att nu åsyftade regleringar skola kunna hävas. Frågan bör

måhända tagas upp till närmare dryftande i början av hösten 1948 i samband

med frågan om den fortsatta uppköpsverksamheten efter den 1 oktober.

Då kan måhända även frågan om tätorternas försörjning och priserna

bedömas med större tillförlitlighet. Frågan om priserna torde då bli av

särskild betydelse vid ståndpunkttagandet till frågan om den fortsatta

regleringen.

Den lindriga handelsreglering, som förekommer inom zon 1 och 2, skulle

måhända redan nu kunna upphävas, men kommissionen finner det önskvärt

att även denna fråga får anstå till hösten, vilket torde så mycket hellre

kunna ske, som regleringen knappast är till nämnvärd olägenhet för producenter

och hushållskonsuinenter. Med hänsyn till riskerna av att vedhandeln

kan desorganiseras genom industriens inköp av vedsortiment —

som f. ö. även kan användas som råvara — torde regleringen ej heller i

detta hänseende nu böra upphävas.

För de handelsreglerade orternas del vore det måhända tänkbart att

övergå till samma regleringssystem som i zon 3-orterna. De större försörjningssvårigheter,

som på sin tid föranledde att de handelsreglerade orterna

kringgärdades av särskilda bestämmelser, kunna nu icke längre anses föredå

det endast är fråga om att tillgodose normalvedbehovet i dessa

orter. Fn sådan övergång som nämnts skulle innebära, att vedhandlarna

skulle kunna köpa sin ved direkt från producenter mot licens eller från

auktoriserade brännveduppköpare. Med hänsyn främst till clearingen synes

det dock lämpligt att ej rubba det nuvarande systemet, innan man tagit

ståndpunkt i prisfrågan.

Som framgår av bränslekommissionens här tidigare refererade skrivelse

torde järnvägs- och sjötransporterna i fortsättningen kunna undantagas

från transportreglering. Bränslekommissionen har i sin förenämnda skrivelse

i fråga om transportregleringen anfört bland annat följande.

De vidtagna transportregleringarna ha givetvis inneburit ett starkt ingrepp,

men med hänsyn till att ungefär en tredjedel av landets under krisåren

tillgängliga lastbilpark och en fjärdedel av den för bränsletransporter

lämpliga järnvägsvagnparken togs i anspråk för kommissionens transpor
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 247.

ter, ansågs vidtagandet av transportregleringar nödvändigt. Det må nämnas

att exempelvis transportåret 1945/46 cirka 300 000 järnvägsvagnar

lastades med brännved. För handläggning av transportfrågorna inom kommissionen

inrättades den 1 januari 1942 en särskild transportbyrå. Inom

vedöverskottsområdena i Norrland och Småland har en särskild transportledare

varit anställd för varje kristidsstyrelseområde. I den mån arbetet

med transporterna minskat ha dessa befattningshavare använts för andra

arbetsuppgifter å bränslekontoren. Enär vedtransporterna under innevarande

bränsleår högst avsevärt minskats, har kommissionen beslutat att

häva förbudet mot transport av bränntorv samt förbudet mot transport av

ved å järnväg eller sjöledes till handelsreglerade orter. Av för närvarande

gällande transportförbud skulle alltså återstå endast förbudet för landsvägstransporter

av ved till handelsreglerade orter. Detta förbud finner

kommissionen, som förut sagts, böra med hänsyn till konsumentpriserna

inom nämnda orter tills vidare bibehållas. Uppenbarligen kommer upphävandet

av transportförbuden att medföra vissa transporter, som ur trafikteknisk

synpunkt äro mindre önskvärda, men dessa torde ej bliva av

väsentlig betydelse. Kommissionen har med anledning av den minskade

transportvolymen beslutat att den särskilda transportbyrån inom kommissionens

vedavdelning skall upphöra med utgången av juni 1948.

Anslagsbehovet för budgetåret 1948/49 till Omkostnader i samband med

inköp och inlösen av ved, m. in. har, såsom inledningsvis påpekats, i årets

statsverksproposition beräknats till 3 250 000 kronor. Därav ha 1 000 000

kronor avsetts för bränslekommissionens direkta omkostnader för vedinköp,

250 000 kronor för utkörning av ved från centrallager i tätorter i zon 3

och 2 000 000 kronor för prisförluster på långved. För bidrag till skogsodling

efter kalavverkning ha särskilda medel icke ansetts erforderliga för

nästa budgetår.

Bränslekommissionen har sedermera verkställt en ny beräkning av

medelsbehovet och anför härom i en den 23 april 1948 dagtecknad promemoria

följande.

Beloppet, 1 000 000 kronor, är huvudsakligen avsett att täcka kostnaderna

för auktoriserad mätning av ved. Med hänsyn till de minskade avverkningarna

ävensom den begränsade uppköpsverksamhet, som bränslekommissionen

föreslagit i sin skrivelse den 8 april 1948, torde ifrågavarande

belopp för nästkommande budgetår kunna begränsas till 500 000

kronor.

Anslaget för utkörning av ved från centrallager torde ävenledes med hänsyn

till den mindre roll veden kommer att spela i försörjningen kunna

något nedsättas och föreslås sålunda till ett belopp av 200 000 kronor.

Vad slutligen beträffar anslaget för täckande av prisförluster å långved

torde detsamma, även om de totala vedinköpen komma att minska, böra

upptagas till tidigare beräknat belopp eller 2 000 000 kronor med hänsyn

därtill alt långveden kan beräknas ingå med eu procentuellt sett större

andel än tidigare.

Det totala medelsbehovet från ifrågavarande förslagsanslag beräknar

kommissionen sålunda till 2 700 000 (500 000 + 200 000 + 2 000 000) kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I - Kungl. Maj.ts proposition nr 247.

Föredraganden. Vid bedömandet av utsikterna för bränsleförsörjningen

under bränsleåret 1948/49 bör man som utgångspunkt taga lagerställningen

den 31 mars 1948. Denna kan karakteriseras såsom god vad gäller kol och

relativt god för koks, medan däremot tillgången på olja av kända skäl icke

kan anses tillfredsställande. Den mindre tillfredsställande tillgången på

olja bär redan föranlett flera stora industriella förbrukare att återgå till

användning av fossilt bränsle. Den förbättrade lagerhållningen beträffande

fasta bränslen har i stor utsträckning berott av den blida väderleken inom

landet under vintern, vilken både medfört en mindre konsumtion för uppvärmning

än normalt och möjliggjort en kontinuerlig tillförsel utifrån. Påtagligt

är även, att de milda väderleksförhållandena i exportländerna medverkat

till att exporten successivt kunnat ökas, ett förhållande, som är särskilt

märkbart vad beträffar England. Allmänt sett kunna utsikterna till

import av fasta bränslen för den närmaste tiden bedömas såsom goda under

förutsättning av en fredlig utveckling i Europa. Utsikterna för import av

oljor äro däremot svårare att bedöma, och man synes under alla förhållanden

få inrikta sig på en minskning av oljekonsumtionen. Denna minskning

är främst föranledd av att omställningen till oljeeldning i hela Västeuropa

tagit sådana proportioner, att de totala tillgångarna på olja icke synas

komma att täcka behovet där, samtidigt som oljeeldningen i Amerika

väsentligt ökat. I den mån en ytterligare försämring av oljeförsörjningen

kan komma att inträda, blir eu fortsatt nedskärning av förbrukningen av

olja nödvändig. En sådan minskning bör givetvis i första hand drabba de

förbrukare, vilka lättast kunna återgå till fossilt bränsle, nämligen de industriella

förbrukarna. Ansträngningar komma därför alt göras för att i

det längsta trygga de mindre förbrukarnas behov.

För att kunna erhalla en något så när tillförlitlig bild av bränsleförsörjningen

under nästa bränsleår är det nödvändigt uppgöra en balans över

tillgångar och behov. En sådan balans bör, eftersom man har att utgå från

lagerställningen den 31 mars 1948, närmast taga sikte på tiden 1 april 1948

—31 mars 1949. På tillgångssidan upptages beräknad import och inhemsk

bränsleproduktion och på behovssidan behoven för skilda ändamål. Med

hänsyn till de i stort sett olika användningsområdena för koks och kol bör

bränslebalansen uppdelas i en koksbalans, omfattande koks och olja som

ersättning för koks, samt en kol/oljebalans.

Vad till en början importen av fasta bränslen under tiden 1 april 1948 - 31 mars 1949 angår, så kan densamma, därest icke knappheten på utländska

valutor lägger hinder i vägen, väntas uppgå till 6,9 miljoner ton,

varav 5,15 miljoner ton kol och 1,75 miljoner ton koksbränsle, vari ingå

brunkolsbriketter. Av denna kolkvantitet torde 3,8 miljoner ton kunna erhållas

från Polen. De nyligen avslutade handelsförhandlingarna med detta

land ha nämligen resulterat i överenskommelse om leverans av denna kvantitet,

vilket ligger inom det möjligas ram såväl med hänsyn till den nuva
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

rande produktionskapaciteten i Polen som med hänsyn till transport- och

hamnkapacitet. Skeppningarna från England av kol och koks ha tillhopa

beräknats till inemot en miljon ton och hållbarheten i detta antagande bestyrkes

väl av den aktuella skeppningstakten. Däremot torde möjligheterna

att erhålla kol från Amerikas förenta stater icke på grund av bristen på

hårdvaluta komma att utnyttjas för annat än kokskol, nödvändiga för gasoch

koksverken. Koksimporten från Ruhr som genomsnittligt per månad

uppgick till 10 å 12 000 ton under de tre första kvartalen i fjol och 22 000

ton under fjärde kvartalet 1947 har i år väsentligt ökats och den totala importen

från Ruhr uppskattas till inemot 700 000 ton. Från Holland, Relgien

och Polen har importen av koks beräknats bli varierande mellan 125 000

och 250 000 ton från varje land.

Brunkolsbriketter från den ryska zonen i Tyskland importerades 1947

till en kvantitet av i det närmaste 690 000 ton. Detta bränsle betalas numera

i pundvaluta, och det synes som om man skulle kunna erhalla minst

samma kvantitet under 1948, om möjligheter för avsättning av denna vara

kunde finnas och om avsättningen kunde ske i den takt, som ett sådant

importprogram måste innebära. Med hänsyn till svårigheterna att lagia

detta bränsle synes importen härav böra begränsas till en kvantitet, som

är möjlig att kontinuerligt avsätta.

Med hänsyn till vanskligheten av att bedöma möjligheterna till import

av mörka oljor torde man ej böra räkna med större import än cirka 2 miljoner

kubikmeter under bränsleåret 1948/49 mot en konsumtion av 2,5

2,7 miljoner kubikmeter innevarande bränsleår.

Vad härefter beträffar den inhemska bränsleproduktionen beräknas gaskoks

bli producerad i något större utsträckning än vad man tidigare har

haft anledning att tro. Tidigare beräknades produktionen till ca 330 000

ton. Denna siffra torde kunna höjas till 350 000 ton med ledning av de

sista månadernas produktion.

Torvproduktionen 1948 beräknas med statligt stöd giva ett resultat av

ca 400 000 ton, motsvarande 200 000 ton kol, vilken kvantitet i huvudsak

kommer att användas som ersättning för kol. Torvbrikettillverkningen har

av aktiebolaget Svensk torvförädling angivits komma att uppgå till 40 000

ton, vilken siffra av bolaget uppgivits vara försiktigt beräknad. Emellertid

torde man icke våga räkna med mer än 30 000 ton, då ifrågavarande produktion

i hög grad är beroende av torr väderlek.

Briketteringen av antracitstybb beräknas resultera i 115 000 ton, en kvantitet,

som betydligt underskrider briketteringsanläggningens totala kapacitet.

Brytningen av svenska kol i Skåne hos Höganäs-Billesholms AB har beräknats

giva till resultat, att framvunna kvantiteter endast komma att täcka

de egna företagens bränslebehov, liksom fallet varit under innevarande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

K un f/l. Maj.ts proposition nr 247.

bränsleår. Brytningen vid de privata gruvorna är svår att bedöma, då den

i huvudsak är beroende av producenternas avsättningsmöjligheter. Innevarande

år torde brytningen ha omfattat ca 60 000 ton.

Avverkningen av kastved och långved för bränsleändamål under innevarande

avverkningssäsong beräknas fram till den 1 juli 1948 resultera i

cirka 9 miljoner kubikmeter, vartill kommer beräknat restlager av gammal

ved på cirka 2 miljoner kubikmeter. Produktionen av ribb- och bakved för

avsalu har av kristidsstyrelserna uppskattats till sammanlagt 865 000

kubikmeter.

Produktionen av raffinerade oljor inom landet sker som känt är vid

Svenska skifferoljeaktiebolaget av inhemsk skiffer och vid A. Johnson &

Co i Nynäshamn av importerad råolja. Därutöver har aktiebolaget Koppartrans

i Göteborg beräknat kunna starta sitt raffinaderi på nyåret 1949. Tillkomsten

av detta raffinaderi kommer troligen icke att betyda ökade tillgångar

på raffinerade produkter totalt sett, då en minskning av tillförseln

av dessa produkter troligen kommer att ske i samma mån som en ökning

av importen av råolja kommer till stånd.

Med ledning av å ena sidan de beräknade behoven av koks under bränsleåret

1948/49 — huvudparten går till uppvärmningsändamål — och å andra

sidan de täckningsmöjligheter som stå till buds genom import av koks

respektive olja som ersättning för koks samt ianspråktagande av de inhemska

bränslena gasverk skoks, antracitbriketter och torvbriketter utvisar

en uppgjord koksbalans, att vid full behovstäckning för samtliga förbrukarekategorier

samt för varmvattenberedning en brist uppstår som, omräknad

i ved, motsvarar 2,4 miljoner kubikmeter. En alternativ beräkning,

omfattande endast tilldelning med 90 procent av hushållens B-licenser (för

uppvärmning) — till jämförelse må nämnas att tilldelningen för innevarande

bränsleår genomsnittligt uppgått till 85 procent av B-licenserna —

men medräknat en tilläggstilldelning med 10 procent för kall vinter, dock

utan bränsletilldelning för varmvattenberedning, ger till resultat en brist,

som svarar mot en miljon kubikmeter ved. De båda alternativen utvisa således

en viss skillnad, som emellertid i stort sett elimineras, om man i det

senare alternativet räknar med bränsle för varmvattenberedning respektive

i det förra bortser från denna faktor. Oavsett vilken ståndpunkt man intager

till frågan om tillhandahållande av varmvatten under nästa bränslesäsong

— för min del är jag icke beredd att nu närmare gå in härpå —

synes den i balansen erhållna bristen kunna täckas genom användning av

ved och licensfria bränslen eller också genom minskning av lagerhållningen

utan att denna minskning behöver vara direkt oroande för försörjningen

under bränsleåret 1948/49. Som helhet måste omdömet beträffande koksbalansen

bli, att den är gynnsam under förutsättning, att importprognosen

håller.

En motsvarande balans avseende behovet av kol/olja under bränsleåret

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

1948/49 ger vid handen, att de sammanlagda behoven av kol uppgå till

något över 7 miljoner ton. Efter avdrag för den beräknade importen av

kol och den inhemska torvproduktionen kvarstår en brist om cirka 1,8

miljoner ton. Denna brist måste täckas med olja. Även för viss del av

koksbehovet räknas med olja som ersättningsbränsle. Vid en beräkning av

den totala förbrukningen av mörka oljor måste jämväl hänsyn tagas till

förbrukningen av motorbrännolja. Sammanlagt räknar man med en konsumtion

av cirka 2 miljoner kubikmeter mörka oljor. Möjligheterna att

bedöma storleken av importen av mörka oljor är såsom tidigare framhållits

mycket vanskliga, men under fredliga förhållanden ligger den såsom

erforderlig beräknade importen av mörka oljor helt inom det möjligas ram.

Under förutsättning att inga väsentliga rubbningar i importen kommer

att äga rum, utan denna kan ske i successivt ökad omfattning i en takt,

som man att döma av nuvarande import och dess successiva stegring bar

anledning förmoda, synes det som om mycket obetydliga kvantiteter ersättningsved

skulle behöva tagas i anspråk för bränsleförsörjningen under

bränsleåret 1948/49. De myckenheter sådan ved varom det kan bli fråga

torde med visshet kunna tillhandahållas, om de av bränslekommissionen

gjorda beräkningarna av vedtillgångarna vid utgången av avverkningsåret

1947/48 hålla streck. Jag delar emellertid bränslekommissionens åsikt, att

det, oaktat de för närvarande gynnsamma utsikterna för bränsleförsörjningen

under nästa bränsleår, kan vara välbetänkt att man i avsikt att

trygga vedförsörjningen utsträcker avverkningsåret 1947/48 intill utgången

av september 1948 och att därjämte även den tid, för vilken åläggandena

om awerkningsskyldighet jämlikt Kungl. Maj :ts förenäinnda beslut den

19 september 1947 skola gälla, förlänges till och med den 30 september

1948. Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att bemyndiga bränslekommissionen

meddela dylika föreskrifter. I samband därmed bör givetvis

även förlängning ske av den tid, inom vilken uppfyllande av statsgaranti

skall påkallas.

Bränslekommissionen har framhållit, att utsikterna för bränsleförsörjningen

under bränsleåret 1949/50 — under förutsättning av i huvudsak

oförändrade importmöjligheter — äro sådana, att särskilda åtgärder i form

av avverkningsålägganden och statsgaranti för avverkad ved icke skulle

vara nödvändiga för att trygga de avverkningar under avverkningsåret

1948/49, som erfordras för tillgodoseende av normalvedbehovet. Även jag

delar denna uppfattning. Emellertid bygger detta ståndpunkttagande på

den uttryckliga förutsättningen, att importmöjligheterna icke beskäras. Då

ovissheten härom alltjämt är stor, särskilt beträffande mörka oljor, synes

försiktigheten bjuda, att man icke avhänder sig de möjligheter till ingripande

i produktionsbcfrämjande syfte, som avverkningsålägganden och

statsgarantin utgöra. Lagen om awerkningsskyldighet bär redan genom

riksdagens beslut tidigare i år givits förlängd giltighet intill utgången av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 247.

september 1949. De regler som hittills gällt för statsgaranti för ved böra i

konsekvens härmed kunna få tillämpas även nästa avverkningssäsong. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela härför erforderliga administrativa

bestämmelser, varvid jag givetvis förutsätter, att sådana föreskrifter

komma att meddelas endast då förhållandena så påkalla.

Det nu gällande systemet för reglering av vedhandeln och vedförbrukningen

torde på sätt bränslekommissionen föreslagit alltjämt böra tillämpas

under nästa bränsleår, dock med de modifikationer som kunna föranledas

av den minskade vedförbrukningen och med de övriga ändringar som

kunna betingas av omständigheterna.

Vad bränntorv beträffar bör möjlighet finnas för Kungl. Maj :t att, om

så befinnes lämpligt, meddela avsättningsgaranti även för 1949 års produktion.

För den händelse uppfyllande av meddelad torvgaranti skulle

påkallas, synas de medel som ställts till bränslekommissionens förfogande

för inköp av ved böra få användas för sådant ändamål.

Mot kommissionens beräkningar av anslagsbehovet för Omkostnader i

samband med inköp och inlösen av ved, m. m. har jag intet att erinra. Ett

förslagsanslag av 2 700 000 kronor torde alltså böra äskas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna, att Kungl. Maj:t vidtager erforderliga åtgärder

för tryggande av bränsleförsörjningen i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig i det föregående angivna

riktlinjer,

dels ock till Omkostnader i samband med inköp och inlösen

av ved m. m. för budgetåret 1948/49 under tolfte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av kronor 2 700 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl D. Ossmark.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948

816765

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:380 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved a1 i texten
  2. SU 1948:193 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved m. m. s. 1 i texten