Sök i Ratio Lex

Angående dgrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom

4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:251, Angående dgrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 251.

1

Nr 251.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dgrtidstillägg

å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller

yrkessjukdom; given Stockholms slott den 8 maj

1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 8 maj 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för försvars-, social- och kommunikationsdepartementen

fråga om dyrtidstillägg å vissa livräntor in. m. i anledning

av olycksfall eller yrkessjukdom samt anför därvid.

För flertalet av dem, som av statsmedel äga uppbära livränta eller annan

kontant ersättning på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, regleras rät
1

Bihung till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 251.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

ten till dyrtidstillägg å sådan ersättning genom förordningen den 30 juni

1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen

om försäkring för olycksfall i arbete, m. m. Förordningen trädde i kraft

den 1 januari 1944 — tidigare gällde förordningen den 19 december 1941

(nr 942) i samma ämne — och skulle gälla till och med den 31 december

1945 men har successivt givits fortsatt giltighet, senast genom förordning

den 28 mars 1947 (nr 108), varigenom giltighetstiden utsträckts till utgången

av år 1948.

Jämlikt förordningen den 30 juni 1943, nr 449, utgår under vissa förutsättningar

dyrtidstillägg till den som äger rätt till bland annat livränta enligt

någon av vissa i förordningen uppräknade lagar eller författningar. Har

Konungen förordnat, att ersättning skall utgå enligt grunderna i någon av

ifrågavarande lagar och författningar, skall dyrtidstillägg utgå även å sådan

ersättning. Såsom förutsättning för att dyrtidstillägg skall utgå gäller

—- utom beträffande vissa under militärtjänstgöring skadade eller deras

efterlevande — att livräntan föranletts av olycksfall som inträffat eller sjukdom

som yppats före den 1 januari 1941 och att den skadades arbetsförmåga

är nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtid stillägget utgår med 20 procent

av livräntans belopp; dock att vissa under militärtjänstgöring skadade

och efterlevande till dem äro berättigade till dyrtidstillägg med 40 procent.

Vid 1945 års riksdag upptogs till behandling frågan om dyrtidstillägg å

vissa av staten bekostade livräntor, beträffande vilka bestämmelser om sådant

tillägg då saknades. I skrivelse den 19 maj 1945 (nr 274) hemställde

sålunda riksdagen i anledning av en inom andra kammaren väckt motion

(nr 4) och under åberopande av vad som anförts i andra lagutskottets av

riksdagen godkända utlåtande (nr 44), att Kungl. Maj :t ville dels bemyndiga

järnvägsstyrelsen att av statens järnvägars trafikmedel i enlighet med grunder

som Kungl. Maj :t fastställde utbetala dyrtidskompensation åt personer,

som uppbure livräntor från staten enligt lagen den 12 mars 1886 angående

ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift, dels ock föranstalta om utredning

angående beredande av sådan kompensation åt personer, som på

annan grund uppbure livräntor såsom skadestånd från staten, samt vidtaga

av utredningen påkallade åtgärder.

Vidkommande livräntetagare enligt 1886 års lag bemyndigade Kungl.

Maj :t järnvägsstyrelsen genom beslut den 26 oktober 1945 att, räknat från

och med den 1 juli 1945, tills vidare till och med den 31 december 1946 till

den, som uppbure livränta från staten enligt nämnda lag, av statens järnvägars

trafikmedel utbetala dyrtidstillägg med 20 procent av förmånens

belopp, dock icke å den del av livräntan som överstege 2 000 kronor. Härvid

skulle iakttagas att dyrtidstillägg icke finge utgå å livränta som föranletts

av skada, vilken inträffat efter den 31 december 1940 eller uppenbarligen

medfört mindre nedsättning i den skadades arbetsförmåga än med

tre tiondelar. Bemyndigandet avsåg icke livränta, som jämlikt 1886 års lag

utginge till förutvarande befattningshavare hos statens järnvägar eller till

änka eller barn efter sådan befattningshavare. Genom särskilda beslut, se
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

3

nast den 30 juni 1947, har Kungl. Maj :t förlängt ifrågavarande bemyndigande

att gälla tills vidare till utgången av år 1948.

I fråga om övriga i förutnämnda riksdagsskrivelse avsedda livräntetagare

verkställdes inom finansdepartementet en utredning, som gav vid handen,

att staten —- bortsett från pensioner till vissa under militärtjänstgöring

skadade förutvarande beväringsmän, beträffande vilka frågan om dyrtidskompensation

icke ansågs vara av beskaffenhet att behöva underställas

riksdagens prövning — bekostade omkring sjuttio livräntor eller liknande

understöd på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, för vilka bestämmelser

om dyrtidstillägg saknades. Av utredningen framgick vidare, att ifrågavarande

ersättningar vanligen utgingo på grund av laga kraftvunnen dom

eller sådan dom i förening med riksdagsbeslut eller enbart på grund av

riksdagsbeslut, stundom även på grund av avtal eller avtal i förening med

riksdagsbeslut. Såvitt kunnat utrönas hade vid fastställandet av ersättningsbeloppens

storlek icke i något fall hänsyn tagits till att penningvärdet i

en framtid kunde komma att undergå förändringar.

I proposition nr 252 till 1946 års riksdag hemställde Kungl. Maj :t därefter

om riksdagens bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med

ett i propositionen framlagt förslag utfärda bestämmelser angående dyrtidstillägg

å nu berörda livräntor och därmed jämförliga ersättningar att

utgå från och med den 1 juli 1946 tills vidare till och med den 31 december

1947. Förslaget innebar, att dyrtidstillägg å ersättningarna skulle utgå

med 20 procent av förmånens belopp. Ersättning, vilken fastställts att utgå på

grund av skada som inträffat eller sjukdom som yppats efter den 31 december

1940 eller uppenbarligen medfört mindre nedsättning i den skadades

eller sjukes arbetsförmåga än tre tiondelar, skulle emellertid icke berättiga

till dyrtidstillägg. Icke heller skulle sådant tillägg utgå, om ersättning på

grund av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före den 1 januari

1941 fastställts genom beslut efter sistnämnda dag och uppenbarligen

beräknats med hänsyn till levnadskostnaderna å fastställelsedagen. Vidare

skulle dyrtidstillägg icke utgå på den del av ersättningsbeloppet, som överstege

den livränta ersättningstagaren vid full invaliditet skulle ha uppburit,

om olycksfallsförsäkringslagen i dess lydelse före den 1 januari 1942 varit

tillämplig å honom, d. v. s. 2 000 kronor eller, när den skadades tillstånd

krävde särskild vård, 3 000 kronor. Sedan propositionen bifallits (statsutsk.

uti. nr 211; riksd. skr. nr 449), bemyndigade Kungl. Maj :t i särskilda brev

den 29 juni 1946 de ämbetsverk, vilka utgiva livräntor och andra ersättningar

av här ifrågavarande slag, att å ersättningarna utbetala dyrtidstilllägg

i enlighet med vad som föreslagits i propositionen.

I proposition nr 59 till 1947 års riksdag hemställde Kungl. Maj :t om förlängd

giltighet tills vidare till utgången av år 1948 av nyss angivna bemyndigande.

Efter det propositionen bifallits (statsutsk. uti. nr 50; riksd.

skr. nr 116) har Kungl. Maj :t i särskilda brev den 30 juni 1947 till nyssberörda

ämbetsverk meddelat föreskrifter i ämnet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

Departementschefen. Såsom av det förut anförda framgår, ha 1946 och

1947 års riksdagar bemyndigat Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser om

dyrtidstillägg å här avsedda livräntor och jämförliga ersättningar enligt

grunder, som nära ansluta sig till föreskrifterna i förordningen den 30 juni

1943, nr 449. Såväl bemyndigandet som förordningen gälla till utgången av

innevarande år. I en tidigare denna dag framlagd proposition har Kungl.

Maj :t på föredragning av chefen för socialdepartementet föreslagit, att förordningen

gives förlängd giltighet i oförändrad form under ytterligare ett

år. Med hänsyn härtill finner jag giltighetstiden för förenämnda bemyndigande

på motsvarande sätt böra utsträckas att omfatta ytterligare ett år.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att det Kungl. Maj :t lämnade bemyndigandet att utfärda

bestämmelser angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m.

i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom, vilket gäller

till utgången av år 1948, må erhålla fortsatt giltighet tills

vidare till utgången av år 1949.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

487592. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.