Sök i Ratio Lex

Angående löneklassplacering av viss personal, som övergått i statens järnvägars tjänst i samband med statsförvärv av enskild järnväg

8 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:252, Angående löneklassplacering av viss personal, som övergått i statens järnvägars tjänst i samband med statsförvärv av enskild järnväg

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

i

Nr 252.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående löneklassplacering

av viss personal, som övergått i statens järnvägars

tjänst i samband med statsförvärv av enskild

järnväg; given Stockholms slott den 8 maj 1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regentcn i statsrådet å

Stockholms slott den 8 maj 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för kommunikationsdepartementet fråga angående

löneklassplacering av viss personal, som övergått i statens järnvägars

tjänst i samband med statsförvärv av enskild järnväg. Föredragande

departementschefen anför därvid följande.

Lönesystemen vid statens järnvägar och vid de enskilda järnvägarna ha

varit varandra väsentligt olika. Till följd härav har inplacering å den statliga

löneplanen av personal, som övergått i statens järnvägars tjänst i sam1

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 252.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252-

band med statsförvärv av enskild bana, måst verkställas individuellt med

hänsynstagande till de vid den enskilda banan utgående förmånerna. Huvudgrunden

för denna löneinplacering borde — framhöll föredragande departementschefen

i propositionen den 3 mars 1939 (nr 207) angående åtgärder

för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet, s. 135 — i huvudsak vara,

att förstatligandet i regel ej skulle medföra någon förändring i vederbörande

befattningshavares löneförmåner. Departementschefen anförde härom

i huvudsak följande.

Vad beträffar spörsmålet om de närmare grunderna för bestämmande av

sättet för inrangering av övertagen järnvägspersonal över huvud taget i

statsbanornas lönesystem har den av 1936 års järnvägskommitté förordade

principen, att förstatligandet i regel ej skall medföra någon förändring i vederbörande

befattningshavares löneförmåner, icke föranlett erinran i de

avgivna yttrandena. Den av kommittén till nämnda huvudregel fogade, av

statsmakterna i samband med vissa tidigare statsförvärv av enskilda järnvägar

godtagna undantagsbestämmelsen, att löneförmånerna icke i något

fall böra överstiga vad befattningshavare med likvärdig funktion vid statens

järnvägar uppbär, har avstyrkts av svenska järn vägsföreningen och föreningen

enskilda järnvägars förvaltningstjänstemän, vilka uttala den uppfattningen,

att några realskäl icke synas föreligga för lönereducering vid

övergång från enskild tjänst till statstjänst.

Anledning torde saknas att frångå den ståndpunkt, kommittén intagit

till förevarande frågor. Innebörden av berörda huvudregel iorde vara den,

att avlöningsvillkoren skola såvitt möjligt bliva desamma, som gällt för vederbörande

vid den enskilda banan, d. v. s. så, att begynnelselönen blir den

vid övertagandet innehavda och slutlönen — bortsett från befordringsmöjligheter

— såvitt möjligt densamma, som vederbörande kunnat uppnå i sin

före övertagandet innehavda tjänst. Uppenbart är, att en inplacering i löneskalan

så, att befattningshavaren erhåller exakt samma avlöningsvillkor som

vid den enskilda järnvägen, som regel icke är möjlig. Redan saknaden av

tjänster i varje grad av löneplanen hos statens järnvägar medför härutinnan

svårigheter. Vad angår förenämnda undantagsbestämmelse, vilken närmast

berör förvaltningstjänstemännen, har kommittén ansett, att. staten bör ha

möjlighet att kunna vidtaga jämkning av löneförmånerna för att bringa dessa

i överensstämmelse med de vid statens järnvägar gällande. En väsentligt

sämre löneställning för de ursprungliga statsbanetjänstemännen i jämförelse

med de från enskild förvaltning övertagna tjänstemännen skulle framstå

såsom sakligt omotiverad och även i övrigt vara föga lämplig, bland annat

med hänsyn till den omflyttning av personal, som i många fall bör ske i och

för tjänstens rätta och ändamålsenliga tillgodoseende. Ur den övertagna personalens

synpunkt torde en viss lönereducering ofta komma att uppvägas

av förmånen att erhålla ordinarie anställning i statens tjänst med den större

säkerhet detta innebär. Det kan för övrigt icke anses vara påkallat av billighetshänsyn

att respektera ett löneläge, som gällt allenast under en jämförelsevis

kort tid och måhända tillkommit under trycket av ett förestående

stat sövertagande.

I anledning av vad departementschefen sålunda anfört utialadc riksdagen

(skr. nr 318/1939, s. 6), att de av departementschefen utformade normerna

även ur personalens synpunkter sett borde kunna godtagas såsom ej obilliga.

Om det närmare genomförandet vore, enligt vad riksdagens vederbörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

utskott förvissat sig om, statens järnvägars ledning villig överlägga med de

olika härav berörda personalgrupperna. Därvid syntes också bliva tillfälle

till en möjligast rättvis avvägning av den dittillsvarande statsbanepersonalens

och den nya personalens i vissa avseenden mot varandra slående intressen.

De angivna grundsatserna för övertagen personals inplacering i det statliga

lönesystemet tillämpades därefter så, att de befattningshavare, som vid

den enskilda järnvägen haft högre avlöning än som motsvarade lägsta löneldassen

i tillämplig lönegrad, inplacerades i den löneklass, vars avlöningsbelopp

— inberäknat rörligt tillägg och kristillägg — låg närmast under den

sammanlagda lönen vid den enskilda järnvägen. Det belopp, med vilket avlöningen

enligt denna löneklass understeg lönen vid den enskilda järnvägen,

utgick såsom personligt lönetillägg, vilket bortföll när befattningshavaren

genom löneklassuppflyttning nådde ett lönebelopp uppgående till eller

överstigande vad han skulle ha uppburit vid fortsatt anställning hos den enskilda

järnvägen på de före övertagandet gällande villkoren.

Från grundprincipen, sådan den nyss angivits, ha emellertid vissa undantag

medgivits. Härom må anföras följande.

Med stöd av beslut vid 1943 och 1945 års riksdagar (prop. nr 168/1943,

j). 12, och nr 218/1945, p. 3; r. skr. nr 331/1943 och 494/1945) har Kungl.

Maj :t den 30 juni 1943 och den 29 juni 1945 meddelat bestämmelser som

innebära en fördelaktigare löneklassplacering av de befattningshavare, vilka

med anledning av statens övertagande av enskild järnväg övergått i statens

järnvägars tjänst efter ingången av år 1940. Enligt nämnda bestämmelser

har löneklassplaceringen för de ifrågavarande befattningshavarna omreglerats

på grundval av en omräkning enligt den principen, att vederbörande

beräknas vid uppförandet på statens järnvägars aktiva personalstat ha placerats

i den löneklass inom tillämplig lönegrad, för vilken avlöningsförmånernas

summa, rörligt tillägg och kristillägg inräknade, närmast överstiger

sammanlagda avlöningen vid den enskilda järnvägen. Finnes ej sådan löneklass

inom lönegraden, skall befattningshavaren beräknas ha blivit placerad

i lönegradens högsta löneklass.

Genom beslut den 31 januari 1947 har Kungl. Maj :t meddelat viss kompletterande

bestämmelse, avseende beräkningen av dyrtidstillägget å lönen

vid den enskilda järnvägen.

Såväl 1943 som 1945 års beslut har föranletts av en framställning i ämnet

av svenska järnvägsmannaförbundets styrelse. Till grund för riksdagsbeslutet

har i båda fallen i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag legat

det av järnvägsstyrelsen i respektive ärende avgivna utlåtandet, vilket biträtts

av förbundsstyrelsen. Beträffande de förhållanden, som föranlett de

angivna riksdagsbesluten, torde jag få hänvisa till de förenämnda propositionerna

nr 168/1943, p. 12, och nr 218/1945, p. 3.

Slutligen må nämnas, alt 1947 års riksdag med bifall till eu framställning

av Kungl. Maj :t (prop. nr 134, p. 1; r. skr. 473) bemyndigat Kungl. Maj:t

att meddela föreskrifter rörande omreglering enligt de i 1943 och 1945 års

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

törenämnda riksdagsbeslut angivna grunderna av löneklassplaceringen för

sådana befattningshavare, som före den 1 januari 1940 övertagits i statens

järnvägars tjänst i samband med statsförvärv av enskild järnväg och som

fortfarande uppbure personliga lönetillägg utöver lön enligt löneplan. Med

stöd av bemyndigandet har Kungl. Maj :t meddelat bestämmelser i ämnet

genom beslut den 28 november 1947.

I en den 8 december 1947 dagtecknad skrift har Svenska järnvägsmannaförbundets

styrelse gjort ännu en framställning om ändrad löneklassplacering

tör befattningshavare, som övergått i statens järnvägars tjänst i samband

med förstatligande av enskild järnväg. Framställningen åsyftar sådan

ändring med verkan från och med den 1 juli 1947 — av grunderna för

nämnda befattningshavares inplacering i löneklass, att samma bestämmelser

som för den vid statens järnvägar direkt anställda personalen bliva tilllämpliga

samt att såsom utgångspunkt för beräkning av anställningstiden

tages den första fasta anställning vid enskild järnväg, som är närmast jämförbar

med motsvarande extra ordinarie anställning vid statens järnvägar.

Förbundsstyrelsen har till stöd för sin hemställan anfört i huvudsak följande.

Avlöningarna vid de enskilda järnvägarna hade under senare år kraftigt

törbättrats och vid flera banor utginge nu samma löner som vid statens järnvägar.

Löneställningen vid statens järnvägar för övertagen personal borde

icke bliva ogynnsammare än den löneställning, som sannolikt kunnat uppnås

förhandlingsvägen med det enskilda företaget. Enligt ett år 1947 träffat

avtal mellan det statliga bolag, som för närvarande handhade skötseln av

de till trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle anslutna järnvägarna

och vederbörande personalorganisationer skulle personalen vid dessa järnvägar

erhålla samma löner, som utginge till personalen vid statens järnvägar,

samt därjämte för inplacering i löneklass få tillämpa samma grunder

för beräkning av anställningstid in. in., som gällde vid statens järnvägar.

I ärendet ha efter remiss utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen den 8

mars 1948 och — sedan förbundsstyrelsen inkommit med ännu en skrift —

av statens lönenämnd den 28 april 1948.

Järnvägsstyrelsen har till en början framhållit, alt enligt inhämtade uppgifter

löneplaceringen av personal vid trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne

-Gävle icke skett på av förbundsstyrelsen angivet sätt utan genom direkt

omplacering till nya löneklasser, därvid — såsom i järnvägsstyrelsens skrivelse

närmare angivits — löneklasserna i trafikförvaltningens tidigare lönestat

skulle anses motsvara vissa löneklasser i statens allmänna avlöningsreglemente.

Beträffande förbundets hemställan har järnvägsstyrelsen uttalat,

att vissa skäl kunde anföras för att den personal som övertagits från

de s. k. storbanorna — vilka numera påtagit sig att till sin personal utbetala

statens järnvägars löner — finge komma i åtnjutande av den av förbundet

önskade förbättrade löneställningen. Stora svårigheter förelåge dock

att nu med någorlunda säkerhet kunna bedöma, vilka de järnvägar skulle

ha varit, som vid fortsatt drift i enskild regi skulle haft en så god ekonomisk

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2H2-

5

ställning, att de kunnat betala sin personal samma löner som trafikförvaltningen

Göteborg—Dalarne—Gävle gör nu. Med nu rådande ekonomiska förhållanden

vid järnvägarna vore del dock föga troligt, att något större antal

av de enskilda järnvägsförvaltningarna skulle för närvarande ha kunnat

påtaga sig därmed förenade betydande utgiftsökningar. Därest emellertid

sådana järnvägar funnits, skulle de uppenbarligen varit att söka bland dem,

som före statsövertagandet tillhörde bangrupp I. Järnvägsstyrelsen har vidare

erinrat, att en ändring av löneställningen på sätt förbundet föreslagit

endast skulle få inverkan på de övertagna järnvägarnas yngsta befattningshavare,

vilka i många fall nått ordinarie anställning eller befordrad grad tidigare

än vad fallet skulle ha varit om vederbörande från början anställts vid

statens järnvägar. På angivna skäl har järnvägsstyrelsen icke kunnat biträda

förbundsstyrelsens framställning.

Järnvägsstyrelsen har slutligen förmält, att den begärda ändringen skulle,

om den komme att tillämpas på personalen vid samtliga de banor, som före

statsövertagandet tillhörde bangrupp I, medföra en ungefärlig kostnadsökning

för statens järnvägar på 300 000 kronor för år, vilken kostnadsökning

dock komme att minska år för år och helt upphöra att verka efter förloppet

av 6—7 år.

I anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört rörande tolkningen av innebörden

av de nya löneklassplaceringsreglerna vid trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—

Gävle har förbundsstyrelsen i den omförmälda ytterligare

skriften bl. a. förklarat sig icke godkänna den av trafikförvaltningen tillämpade

principen för personalens löneklassplacering.

Statens lönenämnd har till en början bl. a. berört de normer, som kommit

till användning vid inplacering i töneklass av befattningshavare, som övergått

till statstjänst i samband med att den verksamhet, till vilken vederbörande

tidigare varit knuten, inlemmats i den statliga förvaltningen. Lönenämnden

har därvid anfört följande.

Med tillämpning av de principer, på vilka 1939 års avlöningsreglementen

för den civila statsförvaltningen byggde, torde någon egentlig tillgodoräkning

av anställningstid hos icke statligt organ för löneklassplacering i den

statliga befattningen i allmänhet icke ha förekommit. I stället torde löneklassplaceringen

i regel ha skett enbart med utgångspunkt från att befattningshavaren

vid övergång till statstjänst skulle skyddas mot inkomstminskning.

Påpekas må emellertid, att härifrån avvikande principer tillämpats

vid omläggning av lönesystemet inom vissa förvaltningsorgan, som ehuru de

ej äro att betrakta som helt statliga likväl stå den statliga förvaltningsorganisationen

nära, nämligen skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen.

1 samband med den fr. o. m. den 1 juli 1946 genomförda omorganisationen

av skogsvårdsstyrelserna, varvid löneställningen för skogsvårdsstyrelsernas

personal anknöts till det statliga lönesystemet, medgav riksdagen bl. a. eu

tillgodoräkning av anställningstiden före den 1 juli 1946 i den omfattning,

att vederbörande skulle erhålla sådan löneklassplacering och tillgodoräkning,

att han kunde beräknas tre år före avgången med pension uppnå den

högsta löneklassen. Härutöver erhöll Kungl. Maj :t bemyndigande att efter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 252-

särskild prövning medgiva ytterligare tillgodoräkning av tidigare tjänstgöringstid

(jordbruksutskottets uti. 1946: 61 s. 44—46 och memorial nr 71).

- Samma bestämmelser i avseende å löneklassplacering, som sålunda fastställts

för skogsvårdsstvrelsernas personal, bar av 1947 års riksdag beslutats

I am val tör befattningshavare bos hushållningssällskapen vid den omorganisation

av sällskapen, som genomförts fr. o. in. den 1 januari 1948 (prop

1947: 76 s. 66, särskilda utskottets uti. nr 6 s. 38).

Vad härefter angår det fr. o. m. den 1 juli 1947 gällande statliga avlöningsreglementet,

larer detsamma icke lägga hinder i vägen för att löneklassplaceringen

for befattningshavare, som tillträder statlig tjänst, avväges med

yisst beaktande av längden av vederbörandes tidigare anställning i icke statföretag,

i vilket uttörts arbete av allmännyttig beskaffenhet. Med hänsyn

till den korta tid reglementet varit i tillämpning ha emellertid några mera

lasta riktlinjer för en upptlyttning i löneklass av denna anledning ännu icke

kunnat utbildas.

Sett mot bakgrunden av de principer, som varit vägledande för löneklassplacering

i fall sådant som det nu föreliggande, säger lönenämnden sig knappast

ha kunnat finna, att de befattningshavare, som hittills vid statsförvärv

av enskild järnväg övergått till anställning hos statens järnvägar i löneklasshänseende

kommit i särskilt ogynnsam ställning i förhållande till tjänstemän

i allmänhet, som till följd av ändrade organisatoriska förhållanden

mtratt i statstjänst. Införandet av förmånligare beräkningsgrunder för ifrågavarande

personal vid statens järnvägar syntes därför kunna få konsekvenser

inom andra förvaltningsområden. Lönenämnden har emellertid å

andra sidan ansett, att visst fog förelåge för en ändring av löneklassplaceringsnormerna.

Det kunde nämligen icke bestridas, att det ur personalsynpunkt

tedde sig mindre tillfredsställande, att en från enskild bana övertagen

befattningshavare, som under ett avsevärt antal år haft anställning vid den

enskilda järnvägen, likväl icke komnie i bättre löneläge vid tillträdandet

av statlig befattning än en inom samma personalgrupp relativt nyanställd

tjänsteman vid statens järnvägar. Vid bedömandet av förbundets framställning

syntes dock böra beaktas, att klarhet ännu icke vunnits rörande den

lätta tillämpningen av det avtal, som träffats med personalorganisationerna

vid trafikförvaltningen Göteborg -Dalarne Gävle angående löneklassplacei

ingen för denna personal. Del lorde, uttalar lönenämnden, få anses uppenbart,

att personalen vid övriga enskilda banor icke gärna borde komma i förmånligare

ställning i löneklasshänseende än tjänstemännen vid berörda

trafikförvaltning. Lönenämnden har ock framhållit, att den enskilda järnvägspersonalen

givetvis icke borde erhålla en gynnsammare lönetur än

tjänstemän vid statens järnvägar på den grund, att en snabbare befordringsgång

tillämpats vid den enskilda banan än vid statens järnvägar vid motsvarande

tidpunkt. Det borde jämväl undersökas om personalen från alla

övertagna banor borde behandlas enligt samma grunder. Slutligen har lönenämnden

framhållit att, innan ställning toges till förbundsstyrelsens framställning,

utredning borde ske jämväl beträffande kostnaderna för eu omreglering

enligt hemställan av lönerna för tjänstemän tillhörande andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

bangrupper än grupp I. Däresl de av lönenämnden ifrågasatta utredningarna

icke hunne verkställas å sådan tid, att proposition därefter kunde föreläggas

1948 års riksdag, ifrågasatte lönenämnden, huruvida ej riksdagens

bemyndigande kunde utverkas för den ändring av nu tillämpade löneklassplaceringsregler,

som av Kungl. Maj :t kunde befinnas erforderlig.

Departementschefen. De vid 1939 års riksdag antagna grunderna för löneklassplacering

av befattningshavare, som övergått i statens järnvägars tjänst

i samband med statsförvärv av enskild järnväg, ha visat sig medföra ojämnheter

i vissa fall. Med anledning härav ha 1943, 1945 och 1947 års riksdagar

på förslag av Kungl. Maj :t medgivit vissa ändringar av eller undantag från

nämnda grunder. Efter genomförandet av dessa åtgärder syntes ojämnheterna

i det stora hela vara eliminerade. Genom den omreglering av löneturen

för statstjänstemännen, som verkställdes i samband med genomförandet

av den allmänna löneregleringen den 1 juli 1947 och som innebar,

att löneturen omräknades med utgångspunkt från att de nya avlöningsbestämmelserna

för varje tjänsteman varit tillämpliga under hela hans anställningstid

hos staten, ha emellertid nya ojämnheter uppstått mellan statens

järnvägars egen personal och de från enskilda järnvägar övertagna

befattningshavarna. Dessa ojämnheter äro otillfredsställande särskilt ur

den synpunkten, att en del av de övertagna enskilda järnvägarna, däresl

de icke förvärvats av staten, säkerligen skulle ha tillerkänt sina tjänstemän

i stort sett samma avlöningsförmåner som tillkomma statens järnvägars

tjänstemän. Genom omregleringen ha även i vissa fall ytterligare accentuerats

de olikheter, som kunnat uppstå mellan vid skilda tider övertagna

befattningshavare.

De omförmälda ojämnheterna äro av sådan art, att de såvitt möjligt böra

elimineras. Trots de omständigheter, som kunna tala emot ett tillmötesgående

av den föreliggande framställningen, anser jag mig böra biträda statens

lönenämnds förslag, att riksdagens bemyndigande utverkas för den

ändring av nu tillämpade löneklassplaceringsregler för ifrågavarande personal,

som av Kungl. Maj :t må befinnas erforderlig. Jag förutsätter härvid,

att de av lönenämnden framförda synpunkterna skola läggas till grund

vid utformandet av blivande bestämmelser i ämnet. Omräkningen av löneturen

torde böra erhålla retroaktiv verkan från och med den 1 juli 1947.

Retroaktiv utbetalning av lönemedel synes dock icke böra ske för tid före

den 1 juli 1948.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig i det föregående förordats, besluta

angående löneklassplacering av viss personal, som övergått

i statens järnvägars tjänst i samband med statsförvärv

av enskild järnväg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

487C79 Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:331 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående slutlig reglering av riksstaten för budgetåret 1947/48 m. in., i vad propositionen av a1 i texten