Angående löneklassplacering av viss personal, som övergått i statens järnvägars tjänst i samband med statsförvärv av enskild järnväg
8 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1948:252, Angående löneklassplacering av viss personal, som övergått i statens järnvägars tjänst i samband med statsförvärv av enskild järnväg
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 252.
i
Nr 252.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående löneklassplacering
av viss personal, som övergått i statens järnvägars
tjänst i samband med statsförvärv av enskild
järnväg; given Stockholms slott den 8 maj 1958.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regentcn i statsrådet å
Stockholms slott den 8 maj 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för kommunikationsdepartementet fråga angående
löneklassplacering av viss personal, som övergått i statens järnvägars
tjänst i samband med statsförvärv av enskild järnväg. Föredragande
departementschefen anför därvid följande.
Lönesystemen vid statens järnvägar och vid de enskilda järnvägarna ha
varit varandra väsentligt olika. Till följd härav har inplacering å den statliga
löneplanen av personal, som övergått i statens järnvägars tjänst i sam1
Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 252.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 252-
band med statsförvärv av enskild bana, måst verkställas individuellt med
hänsynstagande till de vid den enskilda banan utgående förmånerna. Huvudgrunden
för denna löneinplacering borde — framhöll föredragande departementschefen
i propositionen den 3 mars 1939 (nr 207) angående åtgärder
för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet, s. 135 — i huvudsak vara,
att förstatligandet i regel ej skulle medföra någon förändring i vederbörande
befattningshavares löneförmåner. Departementschefen anförde härom
i huvudsak följande.
Vad beträffar spörsmålet om de närmare grunderna för bestämmande av
sättet för inrangering av övertagen järnvägspersonal över huvud taget i
statsbanornas lönesystem har den av 1936 års järnvägskommitté förordade
principen, att förstatligandet i regel ej skall medföra någon förändring i vederbörande
befattningshavares löneförmåner, icke föranlett erinran i de
avgivna yttrandena. Den av kommittén till nämnda huvudregel fogade, av
statsmakterna i samband med vissa tidigare statsförvärv av enskilda järnvägar
godtagna undantagsbestämmelsen, att löneförmånerna icke i något
fall böra överstiga vad befattningshavare med likvärdig funktion vid statens
järnvägar uppbär, har avstyrkts av svenska järn vägsföreningen och föreningen
enskilda järnvägars förvaltningstjänstemän, vilka uttala den uppfattningen,
att några realskäl icke synas föreligga för lönereducering vid
övergång från enskild tjänst till statstjänst.
Anledning torde saknas att frångå den ståndpunkt, kommittén intagit
till förevarande frågor. Innebörden av berörda huvudregel iorde vara den,
att avlöningsvillkoren skola såvitt möjligt bliva desamma, som gällt för vederbörande
vid den enskilda banan, d. v. s. så, att begynnelselönen blir den
vid övertagandet innehavda och slutlönen — bortsett från befordringsmöjligheter
— såvitt möjligt densamma, som vederbörande kunnat uppnå i sin
före övertagandet innehavda tjänst. Uppenbart är, att en inplacering i löneskalan
så, att befattningshavaren erhåller exakt samma avlöningsvillkor som
vid den enskilda järnvägen, som regel icke är möjlig. Redan saknaden av
tjänster i varje grad av löneplanen hos statens järnvägar medför härutinnan
svårigheter. Vad angår förenämnda undantagsbestämmelse, vilken närmast
berör förvaltningstjänstemännen, har kommittén ansett, att. staten bör ha
möjlighet att kunna vidtaga jämkning av löneförmånerna för att bringa dessa
i överensstämmelse med de vid statens järnvägar gällande. En väsentligt
sämre löneställning för de ursprungliga statsbanetjänstemännen i jämförelse
med de från enskild förvaltning övertagna tjänstemännen skulle framstå
såsom sakligt omotiverad och även i övrigt vara föga lämplig, bland annat
med hänsyn till den omflyttning av personal, som i många fall bör ske i och
för tjänstens rätta och ändamålsenliga tillgodoseende. Ur den övertagna personalens
synpunkt torde en viss lönereducering ofta komma att uppvägas
av förmånen att erhålla ordinarie anställning i statens tjänst med den större
säkerhet detta innebär. Det kan för övrigt icke anses vara påkallat av billighetshänsyn
att respektera ett löneläge, som gällt allenast under en jämförelsevis
kort tid och måhända tillkommit under trycket av ett förestående
stat sövertagande.
I anledning av vad departementschefen sålunda anfört utialadc riksdagen
(skr. nr 318/1939, s. 6), att de av departementschefen utformade normerna
även ur personalens synpunkter sett borde kunna godtagas såsom ej obilliga.
Om det närmare genomförandet vore, enligt vad riksdagens vederbörande
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
utskott förvissat sig om, statens järnvägars ledning villig överlägga med de
olika härav berörda personalgrupperna. Därvid syntes också bliva tillfälle
till en möjligast rättvis avvägning av den dittillsvarande statsbanepersonalens
och den nya personalens i vissa avseenden mot varandra slående intressen.
De angivna grundsatserna för övertagen personals inplacering i det statliga
lönesystemet tillämpades därefter så, att de befattningshavare, som vid
den enskilda järnvägen haft högre avlöning än som motsvarade lägsta löneldassen
i tillämplig lönegrad, inplacerades i den löneklass, vars avlöningsbelopp
— inberäknat rörligt tillägg och kristillägg — låg närmast under den
sammanlagda lönen vid den enskilda järnvägen. Det belopp, med vilket avlöningen
enligt denna löneklass understeg lönen vid den enskilda järnvägen,
utgick såsom personligt lönetillägg, vilket bortföll när befattningshavaren
genom löneklassuppflyttning nådde ett lönebelopp uppgående till eller
överstigande vad han skulle ha uppburit vid fortsatt anställning hos den enskilda
järnvägen på de före övertagandet gällande villkoren.
Från grundprincipen, sådan den nyss angivits, ha emellertid vissa undantag
medgivits. Härom må anföras följande.
Med stöd av beslut vid 1943 och 1945 års riksdagar (prop. nr 168/1943,
j). 12, och nr 218/1945, p. 3; r. skr. nr 331/1943 och 494/1945) har Kungl.
Maj :t den 30 juni 1943 och den 29 juni 1945 meddelat bestämmelser som
innebära en fördelaktigare löneklassplacering av de befattningshavare, vilka
med anledning av statens övertagande av enskild järnväg övergått i statens
järnvägars tjänst efter ingången av år 1940. Enligt nämnda bestämmelser
har löneklassplaceringen för de ifrågavarande befattningshavarna omreglerats
på grundval av en omräkning enligt den principen, att vederbörande
beräknas vid uppförandet på statens järnvägars aktiva personalstat ha placerats
i den löneklass inom tillämplig lönegrad, för vilken avlöningsförmånernas
summa, rörligt tillägg och kristillägg inräknade, närmast överstiger
sammanlagda avlöningen vid den enskilda järnvägen. Finnes ej sådan löneklass
inom lönegraden, skall befattningshavaren beräknas ha blivit placerad
i lönegradens högsta löneklass.
Genom beslut den 31 januari 1947 har Kungl. Maj :t meddelat viss kompletterande
bestämmelse, avseende beräkningen av dyrtidstillägget å lönen
vid den enskilda järnvägen.
Såväl 1943 som 1945 års beslut har föranletts av en framställning i ämnet
av svenska järnvägsmannaförbundets styrelse. Till grund för riksdagsbeslutet
har i båda fallen i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag legat
det av järnvägsstyrelsen i respektive ärende avgivna utlåtandet, vilket biträtts
av förbundsstyrelsen. Beträffande de förhållanden, som föranlett de
angivna riksdagsbesluten, torde jag få hänvisa till de förenämnda propositionerna
nr 168/1943, p. 12, och nr 218/1945, p. 3.
Slutligen må nämnas, alt 1947 års riksdag med bifall till eu framställning
av Kungl. Maj :t (prop. nr 134, p. 1; r. skr. 473) bemyndigat Kungl. Maj:t
att meddela föreskrifter rörande omreglering enligt de i 1943 och 1945 års
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
törenämnda riksdagsbeslut angivna grunderna av löneklassplaceringen för
sådana befattningshavare, som före den 1 januari 1940 övertagits i statens
järnvägars tjänst i samband med statsförvärv av enskild järnväg och som
fortfarande uppbure personliga lönetillägg utöver lön enligt löneplan. Med
stöd av bemyndigandet har Kungl. Maj :t meddelat bestämmelser i ämnet
genom beslut den 28 november 1947.
I en den 8 december 1947 dagtecknad skrift har Svenska järnvägsmannaförbundets
styrelse gjort ännu en framställning om ändrad löneklassplacering
tör befattningshavare, som övergått i statens järnvägars tjänst i samband
med förstatligande av enskild järnväg. Framställningen åsyftar sådan
ändring med verkan från och med den 1 juli 1947 — av grunderna för
nämnda befattningshavares inplacering i löneklass, att samma bestämmelser
som för den vid statens järnvägar direkt anställda personalen bliva tilllämpliga
samt att såsom utgångspunkt för beräkning av anställningstiden
tages den första fasta anställning vid enskild järnväg, som är närmast jämförbar
med motsvarande extra ordinarie anställning vid statens järnvägar.
Förbundsstyrelsen har till stöd för sin hemställan anfört i huvudsak följande.
Avlöningarna vid de enskilda järnvägarna hade under senare år kraftigt
törbättrats och vid flera banor utginge nu samma löner som vid statens järnvägar.
Löneställningen vid statens järnvägar för övertagen personal borde
icke bliva ogynnsammare än den löneställning, som sannolikt kunnat uppnås
förhandlingsvägen med det enskilda företaget. Enligt ett år 1947 träffat
avtal mellan det statliga bolag, som för närvarande handhade skötseln av
de till trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle anslutna järnvägarna
och vederbörande personalorganisationer skulle personalen vid dessa järnvägar
erhålla samma löner, som utginge till personalen vid statens järnvägar,
samt därjämte för inplacering i löneklass få tillämpa samma grunder
för beräkning av anställningstid in. in., som gällde vid statens järnvägar.
I ärendet ha efter remiss utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen den 8
mars 1948 och — sedan förbundsstyrelsen inkommit med ännu en skrift —
av statens lönenämnd den 28 april 1948.
Järnvägsstyrelsen har till en början framhållit, alt enligt inhämtade uppgifter
löneplaceringen av personal vid trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne
-Gävle icke skett på av förbundsstyrelsen angivet sätt utan genom direkt
omplacering till nya löneklasser, därvid — såsom i järnvägsstyrelsens skrivelse
närmare angivits — löneklasserna i trafikförvaltningens tidigare lönestat
skulle anses motsvara vissa löneklasser i statens allmänna avlöningsreglemente.
Beträffande förbundets hemställan har järnvägsstyrelsen uttalat,
att vissa skäl kunde anföras för att den personal som övertagits från
de s. k. storbanorna — vilka numera påtagit sig att till sin personal utbetala
statens järnvägars löner — finge komma i åtnjutande av den av förbundet
önskade förbättrade löneställningen. Stora svårigheter förelåge dock
att nu med någorlunda säkerhet kunna bedöma, vilka de järnvägar skulle
ha varit, som vid fortsatt drift i enskild regi skulle haft en så god ekonomisk
Kungl. Maj:ts proposition nr 2H2-
5
ställning, att de kunnat betala sin personal samma löner som trafikförvaltningen
Göteborg—Dalarne—Gävle gör nu. Med nu rådande ekonomiska förhållanden
vid järnvägarna vore del dock föga troligt, att något större antal
av de enskilda järnvägsförvaltningarna skulle för närvarande ha kunnat
påtaga sig därmed förenade betydande utgiftsökningar. Därest emellertid
sådana järnvägar funnits, skulle de uppenbarligen varit att söka bland dem,
som före statsövertagandet tillhörde bangrupp I. Järnvägsstyrelsen har vidare
erinrat, att en ändring av löneställningen på sätt förbundet föreslagit
endast skulle få inverkan på de övertagna järnvägarnas yngsta befattningshavare,
vilka i många fall nått ordinarie anställning eller befordrad grad tidigare
än vad fallet skulle ha varit om vederbörande från början anställts vid
statens järnvägar. På angivna skäl har järnvägsstyrelsen icke kunnat biträda
förbundsstyrelsens framställning.
Järnvägsstyrelsen har slutligen förmält, att den begärda ändringen skulle,
om den komme att tillämpas på personalen vid samtliga de banor, som före
statsövertagandet tillhörde bangrupp I, medföra en ungefärlig kostnadsökning
för statens järnvägar på 300 000 kronor för år, vilken kostnadsökning
dock komme att minska år för år och helt upphöra att verka efter förloppet
av 6—7 år.
I anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört rörande tolkningen av innebörden
av de nya löneklassplaceringsreglerna vid trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—
Gävle har förbundsstyrelsen i den omförmälda ytterligare
skriften bl. a. förklarat sig icke godkänna den av trafikförvaltningen tillämpade
principen för personalens löneklassplacering.
Statens lönenämnd har till en början bl. a. berört de normer, som kommit
till användning vid inplacering i töneklass av befattningshavare, som övergått
till statstjänst i samband med att den verksamhet, till vilken vederbörande
tidigare varit knuten, inlemmats i den statliga förvaltningen. Lönenämnden
har därvid anfört följande.
Med tillämpning av de principer, på vilka 1939 års avlöningsreglementen
för den civila statsförvaltningen byggde, torde någon egentlig tillgodoräkning
av anställningstid hos icke statligt organ för löneklassplacering i den
statliga befattningen i allmänhet icke ha förekommit. I stället torde löneklassplaceringen
i regel ha skett enbart med utgångspunkt från att befattningshavaren
vid övergång till statstjänst skulle skyddas mot inkomstminskning.
Påpekas må emellertid, att härifrån avvikande principer tillämpats
vid omläggning av lönesystemet inom vissa förvaltningsorgan, som ehuru de
ej äro att betrakta som helt statliga likväl stå den statliga förvaltningsorganisationen
nära, nämligen skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen.
1 samband med den fr. o. m. den 1 juli 1946 genomförda omorganisationen
av skogsvårdsstyrelserna, varvid löneställningen för skogsvårdsstyrelsernas
personal anknöts till det statliga lönesystemet, medgav riksdagen bl. a. eu
tillgodoräkning av anställningstiden före den 1 juli 1946 i den omfattning,
att vederbörande skulle erhålla sådan löneklassplacering och tillgodoräkning,
att han kunde beräknas tre år före avgången med pension uppnå den
högsta löneklassen. Härutöver erhöll Kungl. Maj :t bemyndigande att efter
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 252-
särskild prövning medgiva ytterligare tillgodoräkning av tidigare tjänstgöringstid
(jordbruksutskottets uti. 1946: 61 s. 44—46 och memorial nr 71).
- Samma bestämmelser i avseende å löneklassplacering, som sålunda fastställts
för skogsvårdsstvrelsernas personal, bar av 1947 års riksdag beslutats
I am val tör befattningshavare bos hushållningssällskapen vid den omorganisation
av sällskapen, som genomförts fr. o. in. den 1 januari 1948 (prop
1947: 76 s. 66, särskilda utskottets uti. nr 6 s. 38).
Vad härefter angår det fr. o. m. den 1 juli 1947 gällande statliga avlöningsreglementet,
larer detsamma icke lägga hinder i vägen för att löneklassplaceringen
for befattningshavare, som tillträder statlig tjänst, avväges med
yisst beaktande av längden av vederbörandes tidigare anställning i icke statföretag,
i vilket uttörts arbete av allmännyttig beskaffenhet. Med hänsyn
till den korta tid reglementet varit i tillämpning ha emellertid några mera
lasta riktlinjer för en upptlyttning i löneklass av denna anledning ännu icke
kunnat utbildas.
Sett mot bakgrunden av de principer, som varit vägledande för löneklassplacering
i fall sådant som det nu föreliggande, säger lönenämnden sig knappast
ha kunnat finna, att de befattningshavare, som hittills vid statsförvärv
av enskild järnväg övergått till anställning hos statens järnvägar i löneklasshänseende
kommit i särskilt ogynnsam ställning i förhållande till tjänstemän
i allmänhet, som till följd av ändrade organisatoriska förhållanden
mtratt i statstjänst. Införandet av förmånligare beräkningsgrunder för ifrågavarande
personal vid statens järnvägar syntes därför kunna få konsekvenser
inom andra förvaltningsområden. Lönenämnden har emellertid å
andra sidan ansett, att visst fog förelåge för en ändring av löneklassplaceringsnormerna.
Det kunde nämligen icke bestridas, att det ur personalsynpunkt
tedde sig mindre tillfredsställande, att en från enskild bana övertagen
befattningshavare, som under ett avsevärt antal år haft anställning vid den
enskilda järnvägen, likväl icke komnie i bättre löneläge vid tillträdandet
av statlig befattning än en inom samma personalgrupp relativt nyanställd
tjänsteman vid statens järnvägar. Vid bedömandet av förbundets framställning
syntes dock böra beaktas, att klarhet ännu icke vunnits rörande den
lätta tillämpningen av det avtal, som träffats med personalorganisationerna
vid trafikförvaltningen Göteborg -Dalarne Gävle angående löneklassplacei
ingen för denna personal. Del lorde, uttalar lönenämnden, få anses uppenbart,
att personalen vid övriga enskilda banor icke gärna borde komma i förmånligare
ställning i löneklasshänseende än tjänstemännen vid berörda
trafikförvaltning. Lönenämnden har ock framhållit, att den enskilda järnvägspersonalen
givetvis icke borde erhålla en gynnsammare lönetur än
tjänstemän vid statens järnvägar på den grund, att en snabbare befordringsgång
tillämpats vid den enskilda banan än vid statens järnvägar vid motsvarande
tidpunkt. Det borde jämväl undersökas om personalen från alla
övertagna banor borde behandlas enligt samma grunder. Slutligen har lönenämnden
framhållit att, innan ställning toges till förbundsstyrelsens framställning,
utredning borde ske jämväl beträffande kostnaderna för eu omreglering
enligt hemställan av lönerna för tjänstemän tillhörande andra
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 252.
bangrupper än grupp I. Däresl de av lönenämnden ifrågasatta utredningarna
icke hunne verkställas å sådan tid, att proposition därefter kunde föreläggas
1948 års riksdag, ifrågasatte lönenämnden, huruvida ej riksdagens
bemyndigande kunde utverkas för den ändring av nu tillämpade löneklassplaceringsregler,
som av Kungl. Maj :t kunde befinnas erforderlig.
Departementschefen. De vid 1939 års riksdag antagna grunderna för löneklassplacering
av befattningshavare, som övergått i statens järnvägars tjänst
i samband med statsförvärv av enskild järnväg, ha visat sig medföra ojämnheter
i vissa fall. Med anledning härav ha 1943, 1945 och 1947 års riksdagar
på förslag av Kungl. Maj :t medgivit vissa ändringar av eller undantag från
nämnda grunder. Efter genomförandet av dessa åtgärder syntes ojämnheterna
i det stora hela vara eliminerade. Genom den omreglering av löneturen
för statstjänstemännen, som verkställdes i samband med genomförandet
av den allmänna löneregleringen den 1 juli 1947 och som innebar,
att löneturen omräknades med utgångspunkt från att de nya avlöningsbestämmelserna
för varje tjänsteman varit tillämpliga under hela hans anställningstid
hos staten, ha emellertid nya ojämnheter uppstått mellan statens
järnvägars egen personal och de från enskilda järnvägar övertagna
befattningshavarna. Dessa ojämnheter äro otillfredsställande särskilt ur
den synpunkten, att en del av de övertagna enskilda järnvägarna, däresl
de icke förvärvats av staten, säkerligen skulle ha tillerkänt sina tjänstemän
i stort sett samma avlöningsförmåner som tillkomma statens järnvägars
tjänstemän. Genom omregleringen ha även i vissa fall ytterligare accentuerats
de olikheter, som kunnat uppstå mellan vid skilda tider övertagna
befattningshavare.
De omförmälda ojämnheterna äro av sådan art, att de såvitt möjligt böra
elimineras. Trots de omständigheter, som kunna tala emot ett tillmötesgående
av den föreliggande framställningen, anser jag mig böra biträda statens
lönenämnds förslag, att riksdagens bemyndigande utverkas för den
ändring av nu tillämpade löneklassplaceringsregler för ifrågavarande personal,
som av Kungl. Maj :t må befinnas erforderlig. Jag förutsätter härvid,
att de av lönenämnden framförda synpunkterna skola läggas till grund
vid utformandet av blivande bestämmelser i ämnet. Omräkningen av löneturen
torde böra erhålla retroaktiv verkan från och med den 1 juli 1947.
Retroaktiv utbetalning av lönemedel synes dock icke böra ske för tid före
den 1 juli 1948.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig i det föregående förordats, besluta
angående löneklassplacering av viss personal, som övergått
i statens järnvägars tjänst i samband med statsförvärv
av enskild järnväg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 252.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Särnmark.
487C79 Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:331 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående slutlig reglering av riksstaten för budgetåret 1947/48 m. in., i vad propositionen av a1 i texten