Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län

86 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:255, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

1

Nr 255.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 17 juni 1932 (nr 223)

med särskilda bestämmelser om delning av jord å

landet inom vissa delar av Kopparbergs län; given

Stockholms slott den 30 april 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till lag angående ändring i lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt Nr 255.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Sammanfattning.

Jämlikt den s. k. dalalagen av år 1932 gälla särskilda bestämmelser om

delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län. Med anledning

av framställningar från landshövdingen i länet har utredning verkställts

rörande en provisorisk överarbetning av datalagen i syfte att bättre

samordna skifte och rationalisering av jordbruket inom dalalagens tillämpningsområde.

Den viktigaste punkten i lagförslaget är, att vid skifte enligt dalalagen innehavarna

av små, obebyggda andelar skulle kunna åläggas frånträda sin

åkerjord mot likvid i pengar. Den åkerareal, som härigenom bleve tillgänglig,

skulle begagnas till förstärkning av ofullständiga jordbruk inom skifteslaget.

Sin skogsmark skulle ifrågavarande ägare av små andelar däremot

få behålla, men skogsmarken skulle utläggas i gemensamma lotter av

tillräcklig storlek för ett rationellt skogsbruk. En förutsättning för tillämpningen

av angivna metod vid skiften enligt dalalagen är att vissa specialregler

i dalalagen om uteslutning av mark från skifte slopas.

Lagförslaget innebär vidare ändringar i dalalagens omröstningsregler med

syfte att tillförsäkra de verkliga jordbrukarna ökat inflytande på frågan,

huruvida skifte skall komma till stånd eller ej, ävensom med syfte att förenkla

förfarandet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa

delar av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas, att 13 a § lagen den 17 juni 1932 med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län skall upphöra att gälla ävensom att 1—14 §§ samma lag1 skola

erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.)

1 §•

För vinnande av lämpligt och redigt

skifte må, där det finnes kunna

ske utan någon delägares förfång, ett

skifteslag uppdelas i flera skifteslag,

flera skifteslag sammanföras till ett

skifteslag ävensom områden av olika

skifteslag sammanföras till ett

skifteslag, såframt det prövas kunna

äga rum utan hinder för lämplig ägoanordning

inom övriga delar av skifteslagen.

Har område av skifteslag

frånskilts detta för gemensamt skifte

med annan mark, skall återstoden

av skifteslaget utgöra ett skifteslag

för sig.

Ändå att det ej kräves för ernående

av det i första stycket angivna

syftet, må, för begränsande av skiftes

omfattning, från skifteslag, däri

bys heminägor ingå, till byn hörande

utskog, fåbodemark och annat till

heminägor ej hänförligt område genom

avskiljande till ett eller flera

skifteslag uteslutas från delningen,

1 Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1939: 76,

träffande 13 a §, se SFS 1943: 304.

(Föreslagen lydelse.)

1 §•

Flera skifteslag må sammanföras

till ett skifteslag, oaktat det ej år

avgjort att de skola undergå laga

skifte.

Hör till skifteslag andel i sådant

vid åbodelning å skogsmark avsatt

stängfångsundantag, vari jämväl

hemman utom skifteslaget äger del,

må förrättningsmännen, därest detta

finnes erforderligt för skiftets lämpliga

genomförande, efter överläggning

med delägarna besluta, att i

samband med laga skifte å skifteslaget

dess andel i undantaget skall utbrytas

för att tillsammans med skifteslagets

övriga ägor ingå i skiftet.

och av 11, 12 och 13 §§, se SFS 1947: 702. De
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

såframt det finnes kunna ske utan

någon delägares förfång och utan att

lämpligt och redigt skifte hindras.

2 §•

Har skifte blivit behörigen sökt

och finnes vid förrättningens företagande

hinder mot skiftet icke möta

av anledning, varom i 1 kap. 10 §

första stycket lagen om delning av

jord å landet sägs, upptage förrättningsmännen

frågan om jämkning i

skifteslagets omfång.

Yppas därvid skäl att med skifteslag,

varå skifte sökts, sammanföra

annat skifteslag eller område av sådant,

uppskjutes frågan till nytt sammanträde,

till vilket lantmätaren, genom

kungörelse och kallelse på sätt

och inom tid som om laga skiftes

företagande är stadgat, skall inkalla

delägarna i sistnämnda skifteslag

eller område. Kan vid det nya sammanträdet

frågan om skifteslagets

omfång ej utan uppskov bringas till

slut, skall, därest dag för frågans vidare

handläggning ej kan tillkännagivas

innan sammanträdet upplöses

och överenskommelse beträffande tillkännagivandet

av tid och ställe för

förrättningens fortsättande ej träffas

vid sammanträdet, vad i 3 kap. 4 §

andra stycket lagen om delning av

jord å landet stadgas äga tillämpning

även beträffande nämnda delägare.

3 §•

Fråga om tillämpning av 1 § första

stycket avgöres av förrättningsmännen

efter överläggning med delägarna.

Innefattar förrättningsmännens beslut,

att till ett skifteslag skola sam
-

(Föreslagen lydelse.)

2 §•

Har skifte blivit behörigen sökt

och finnes vid förrättningens företagande

hinder mot skiftet icke möta

av anledning, varom i 1 kap. 10 §

första stycket lagen om delning av

jord å landet sägs, upptage förrättningsmännen

frågan om skifteslagets

omfång.

Yppas därvid skäl att med skifteslag,

varå skifte sökts, sammanföra

annat skifteslag, uppskjutes frågan

till nytt sammanträde, till vilket

lantmätaren, genom kungörelse och

kallelse på sätt och inom tid som om

laga skiftes företagande är stadgat,

skall inkalla delägarna i sistnämnda

skifteslag. Kan vid det nya sammanträdet

frågan om skifteslagets omfång

ej utan uppskov bringas till slut,

skall, därest dag för frågans vidare

handläggning ej kan tillkännagivas

innan sammanträdet upplöses och

överenskommelse beträffande tillkännagivandet

av tid och ställe för förrättningens

fortsättande ej träffas

vid sammanträdet, vad i 3 kap. 4 §

andra stycket lagen om delning av

jord å landet stadgas äga tillämpning

även beträffande nämnda delägare.

Besluta förrättningsmånnen, att

flera skifteslag skola sammanföras

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 255.

5

(Gällande lydelse.)

manföras flera skifteslag eller delar

därav, skall skiftet, såvitt angår ägor,

varå skifte ej är sökt, anses hava

blivit börjat den dag, beslutet om

sammanförandet meddelades.

4 §•

Yrkar delägare, att med tillämpning

av 1 § andra stycket ett eller

flera områden skola frånskiljas skifteslaget,

och prövas hinder ej möta,

varom i nämnda lagrum sägs, varde

frågan beträffande varje område eller

grupp av områden, som förrättningsmånnen

finna kunna avskiljas

till särskilt skifteslag, avgjord genom

omröstning efter huvudtalet

mellan närvarande ägare av jordbruksfastighet

inom det eller de områden

omröstningen avser; och skall

beslut om dylikt avskiljande anses

hava fattats, om minst två tredjdelar

av rösterna utfalla för sådan åtgärd.

Vid beräkning av antalet röstande

delägare skola de, vilka med samäganderätt

innehava viss fastighet,

tillsammantagna räknas såsom en

delägare; och må ej heller den, som

äger flera fastigheter, tillerkännas

mera än en röst.

5 §.

Sedan skifteslagets omfång blivit

bestämt, avgöres genom omröstning

mellan delägarna, huruvida skifte

skall äga rum.

Bestrides skifte av ägare av jordbruksfastighet

inom skifteslaget, vil
-

(Föreslagen lydelse.)

till ett skifteslag, skall skiftet, såvitt

angår skifteslag, varå skifte ej är

sökt, anses hava blivit börjat den dag

beslutet meddelades.

3 §.

Sedan skifteslagets omfång blivit

bestämt, avgöres genom omröstning,

huruvida skifte skall äga rum. I omröstningen

må endast deltaga ägare

av sådan till skifteslaget hörande

jordbruksfastighet, som är försedd

med nödiga åbyggnader eller omfattar

minst ett hektar åker eller minst

tjugu hektar skogsmark.

Bestrides skifte av minst två tredjedelar

av närvarande, röstberättiga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

ka till antalet, beräknat på sått i 4 §

sågs, utgöra minst två tredjedelar av

närvarande ägare av dylika fastigheter,

vare frågan om skifte i anledning

av den föreliggande ansökningen förfallen.

Utfalla åter minst två tredjedelar

av rösterna för skifte, gives

dem vitsord.

Uppgå ej rösterna å någondera sidan

till antal, som nu nämnts, beräknas,

huru stor del av jordbruksfastigheternas

sammanlagda ägobelopp

inom skifteslaget som enligt den

vid storskiftet verkställda uppskattningen

innehaves av dem, vilka bestritt

skifte. Finnas därvid dessa innehava

minst sex tiondelar av ägobeloppet,

vare lag som i andra stycket

första punkten sägs, men i annat

fall skall skiftet fortgå.

Förfaller fråga om skifte, vare därförinnan

enligt 3 och 4 §§ fattade beslut

utan verkan.

G §.

Frågan om skifteslagets omfång

må icke underställas ägodelningsrättens

prövning, förrän sådan omröstning,

varom i 5 § sägs, ägt rum. Har

därvid skifte beslutats, skall underställning

alltid ske. I annat fall skall

underställning äga rum allenast såframt

yrkande därom senast å det

sammanträde, då utgången av omröstningen

tillkännagives, framställes

av ägare av jordbruksfastighet inom

skifteslag, varå skifte är sökt.

7 §■

Har genom omröstning enligt 5 §

fråga om skifte förfallit och sökes

(Föreslagen lydelse.)

de delägare, vare frågan om skifte i

anledning av den föreliggande ansökningen

förfallen. Utfalla åter

minst två tredjedelar av rösterna för

skifte, gives dem vitsord. Vid beräkning

av antalet röstande delägare skola

de, vilka med samäganderätt innehava

viss fastighet, tillsammantagna

räknas såsom en delägare; och

må ej heller den, som äger flera fastigheter,

tillerkännas mera än en röst.

Uppgå ej rösterna å någondera sidan

till antal, som i andra stycket

nämnts, beräknas, huru stor del av

sammanlagda värdet enligt senast

verkställda fastighetstaxering å de i

första stycket avsedda jordbruksfastigheterna,

som belöper på dem, vilka

bestritt skifte. Finnes därvid dessas

innehav motsvara minst sex tiondelar

av sagda värde, vare lag som i

andra stycket första punkten sägs,

men i annat fall skall skiftet fortgå.

Förfaller fråga om skifte, vare

dessförinnan fattat beslut i fråga, som

avses i 1 §, utan verkan.

* §■

Fråga om skifteslagets omfång må

icke underställas ägodelningsrättens

prövning, förrän sådan omröstning,

varom i 3 § sägs, ägt rum. Har därvid

skifte beslutats, skall underställning

alltid ske. I annat fall skall underställning

äga rum allenast såframt

yrkande därom senast å det sammanträde,

då utgången av omröstningen

tillkännagives, framställes av röstberättigad

delägare inom skifteslag,

varå skifte är sökt.

5 §.

Har genom omröstning enligt 3 §

fråga om skifte förfallit och sökes

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

inom tio år därefter ånyo skifte å det

skifteslag, som med ansökningen om

skifte vid det förra tillfället avsetts,

vare sökanden, därest skifte ej kommer

till stånd, pliktig gälda alla å

förrättningen uppkomna kostnader.

Lag samma vare, därest område

enligt 1 § andra stycket avskilts till

särskilt skifteslag samt inom tio år

därefter skifte å området sökes men

ej kommer till stånd.

8 §.

Vid skifte å skifteslag, däri bys

heminägor ingå, skall lantmätaren

över utskog, fåbodemark eller annat

område, som från byn avskilts till

särskilt skifteslag, upprätta karta,

upptagande vad som finnes nödigt

för att tydligt utmärka gällande gränser

mellan olika fastigheter eller ägoinnehav,

ävensom i anslutning härtill

upprätta beskrivning.

9 §.

Ingå bys heminägor i skifte, skall

lantmätaren verkställa noggrann utredning

om äganderättsförhållandena

inom samtliga till byn hörande

ägor. Kunna därvid delägares rätta

andelstal inom hemman eller del av

hemman ej med säkerhet utrönas, må

frågan mellan dem, vilkas rätt därav

beröres, avgöras genom förening, om

det finnes uppenbart, att rätt, som

tillkommer innehavare av fordran,

varför säkerhet åtnjutes på grund av

inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken, icke äventyras genom

föreningen.

Delägarna skola tillhandahålla

lantmätaren tillgängliga handlingar

och övriga uppgifter, som erfordras

för utredningens verkställande. Lant
-

(Föreslagen lydelse.)

inom fem år därefter ånyo skifte å

det skifteslag, som med ansökningen

om skifte vid det förra tillfället avsetts,

vare sökanden, därest skifte ej

kommer till stånd, pliktig gälda alla

å förrättningen uppkomna kostnader.

6 §.

Ingå bys heminägor i skifte, skall

lantmätaren verkställa noggrann utredning

om äganderättsförhållandena

inom samtliga till byn hörande

ägor. Kunna därvid delägares rätta

andelstal inom hemman eller del av

hemman ej med säkerhet utrönas, må

frågan mellan dem, vilkas rätt därav

beröres, avgöras genom fÖTening, om

det finnes uppenbart, att rätt, som

tillkommer innehavare av fordran,

varför säkerhet åtnjutes på grund av

inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken, icke äventyras genom

föreningen.

Delägarna skola tillhandahålla

lantmätaren tillgängliga handlingar

och övriga uppgifter, som erfordras

för utredningens verkställande. Lant
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

mätaren skall över utredningen upprätta

redogörelse, innefattande besked

rörande vad som tillkommer en var

delägare inom byn, och sedermera å

sammanträde, till vilket samtliga delägare

i den mark, redogörelsen omfattar,

skola inkallas genom kungörelse

och kallelse på sätt och inom

tid som om laga skiftes företagande

är stadgat, föredraga redogörelsen för

delägarna samt föra till protokollet

de anmärkningar, som framställas

mot densamma.

Redogörelsen bör av delägarna underskrivas.

Vägrar delägare sin underskrift,

skall sådant ävensom skälet

till vägran, där det uppgivits eller

eljest kunnat utrönas, i protokollet

anmärkas.

Yppas under skiftet tvist angående

de förhållanden, redogörelsen avser,

skall tvisten underställas ägodelningsrättens

prövning.

10 §.

Ingå bys heminägor i skifte, skola,

där laga hinder ej möter, till byn hörande

fastigheter så ock i skiftet ingående

övriga fastigheter, som äro i

en ägares hand och av denne innehavas

med samma rätt, i den uti 12 och

13 §§ stadgade ordning under skiftet

sammanläggas till en fastighet; dock

må sammanläggning ej äga rum, såframt

ägaren bestrider åtgärden och

han ej uppenbart saknar fog härför.

Under skiftet må ock, där laga hinder

eljest icke möter, i enahanda ordning

fastigheter, som tillhöra makar

var för sig eller innehavas med olika

rätt i äktenskapet, med makarnas

samtycke sammanläggas till en fastighet,

såframt makarna träffa avtal,

(Föreslagen lydelse.)

mätaren skall över utredningen upprätta

redogörelse, innefattande besked

rörande vad som tillkommer en var

delägare inom byn, och sedermera å

sammanträde, till vilket samtliga delägare

i den mark, redogörelsen omfattar,

skola inkallas genom kungörelse

och kallelse på sätt och inom

tid som om laga skiftes företagande

är stadgat, föredraga redogörelsen för

delägarna samt föra till protokollet

de anmärkningar, som framställas

mot densamma.

Redogörelsen bör av delägarna underskrivas.

Vägrar delägare sin underskrift,

skall sådant ävensom skälet

till vägran, där det uppgivits eller

eljest kunnat utrönas, i protokollet

anmärkas.

Yppas under skiftet tvist angående

de förhållanden, redogörelsen avser,

skall tvisten underställas ägodelningsrättens

prövning.

7 §■

Ingå bys heminägor i skifte, skola,

där laga hinder ej möter, till byn hörande

fastigheter så ock i skiftet ingående

övriga fastigheter, som äro i

en ägares hand och av denne innehavas

med samma rätt, i den uti 9

och 10 §§ stadgade ordning under

skiftet sammanläggas till en fastighet;

dock må sammanläggning ej äga

rum, såframt ägaren bestrider åtgärden

och han ej uppenbart saknar fog

härför.

Under skiftet må ock, där laga hinder

eljest icke möter, i enahanda ordning

fastigheter, som tillhöra makar

var för sig eller innehavas med olika

rätt i äktenskapet, med makarnas

samtycke sammanläggas till en fastighet,

såframt makarna träffa avtal,

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

vari bestämmes, ifall genom sammanläggningen

en fastighet bildas av fastigheter

som tillhöra ena maken enskilt

och såsom giftorättsgods, att fastigheten

skall i sin helhet vara den

makens enskilda egendom eller giftorättsgods,

eller ifall en fastighet bildas

av fastigheter som tillhöra makarna

var för sig, att fastigheten skall

utgöra egendom, däri makarna äga

var sin andel såsom enskild egendom

eller giftorättsgods. Vardera makens

andel skall utgöra hälften, där ej annat

bestämts i avtalet. Innefattar avtalet

gåva, äge vad i 8 kap. 5 § giftermålsbalken

är stadgat motsvarande

tillämpning. Är äldre giftermålsbalken

tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden,

må fastighet bildas

genom sammanläggning av enskild

egendom med samfälld eller av vardera

maken enskilt tillhörig egendom,

såframt genom avtal mellan

makarna bestämmes, att fastigheten

skall utgöra samfälld egendom. Avtal,

som i detta stycke sägs, skall

upprättas skriftligen och bestyrkas av

lantmätaren samt i huvudskrift biläggas

protokollet.

Vad i andra stycket stadgas skall

ej gälla i fråga om fastighet, som

make erhållit i gåva av annan än andra

maken med villkor att den skall

vara hans enskilda egendom, eller

som make bekommit genom testamente

med sådant villkor, eller som

tillfallit make i arv och om vilken

arvlåtaren genom testamente meddelat

sådan föreskrift.

il §.

I avseende å villkoren för sammanläggning

enligt 10 § skola gälla följande

särskilda bestämmelser:

(Föreslagen lydelse.)

vari bestämmes, ifall genom sammanläggningen

en fastighet bildas av fastigheter

som tillhöra ena maken enskilt

och såsom giftorättsgods, att fastigheten

skall i sin helhet vara den

makens enskilda egendom eller giftorättsgods,

eller ifall en fastighet bildas

av fastigheter som tillhöra makarna

var för sig, att fastigheten skall

utgöra egendom, däri makarna äga

var sin andel såsom enskild egendom

eller giftorättsgods. Vardera makens

andel skall utgöra hälften, där ej annat

bestämts i avtalet. Innefattar avtalet

gåva, äge vad i 8 kap. 5 § giftermålsbalken

är stadgat motsvarande

tillämpning. Är äldre giftermålsbalken

tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden,

må fastighet bildas

genom sammanläggning av enskild

egendom med samfälld eller av vardera

maken enskilt tillhörig egendam,

såframt genom avtal mellan

makarna bestämmes, att fastigheten

skall utgöra samfälld egendom. Avtal,

som i detta stycke sägs, skall

upprättas skriftligen och bestyrkas av

lantmätaren samt i huvudskrift biläggas

protokollet.

Vad i andra stycket stadgas skall

ej gälla i fråga om fastighet, som

make erhållit i gåva av annan än

andra maken med villkor att den

skall vara hans enskilda egendom, eller

som make bekommit genom testamente

med sådant villkor, eller som

tillfallit make i arv och om vilken

arvlåtaren genom testamente meddelat

sådan föreskrift.

8 §.

I avseende å villkoren för sammanläggning

enligt 7 § skola gälla följande

särskilda bestämmelser:

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

1. Hör fastighet till by, vars heminägor

ingå i skiftet, skall, ändå att

fastigheten är belägen inom område,

som frånskiljts skifteslaget, i avseende

å förutsättningarna för dess sammanläggande

med i skiftet ingående

fastighet så anses, som om densamma

inginge i skiftet.

2. Utan hinder av att i 6 och 7 §§

lagen om sammanläggning av fastigheter

å landet för sammanläggning

stadgade förutsättningar ej äro för

handen, må i skiftet ingående fastighet

inom by som under 1 sågs, sammanläggas

med fastighet, tillhörande

sådan by, så ock med annan fastighet,

såframt denna med alla sina

ägor ingår i skiftet.

3. Har rätten, enligt vad särskilt

är stadgat, beslutat utfärda kungörelse

därom, att utredning rörande

äganderättsförhållandena blivit vid

skiftet verkställd, må fastighet, som

omfattas av utredningen, göras till

föremål för sammanläggning utan

hinder av att ägaren ej erhållit lagfart

å densamma.

12 §.

Sedan äganderättsförhållandena blivit

utredda och erforderliga handlingar

införskaffats, skall lantmätaren

för delägarna föredraga frågan

om sammanläggning och därvid redogöra

för innebörden och verkan av

sådan åtgärd. Efter det delägarna

lämnats tillfälle uttala sin mening,

skola förrättningsmännen avgiva yttrande,

vari för varje särskilt fall angives,

huruvida sammanläggning anses

böra äga rum eller ej och skälen

härför.

(Föreslagen lydelse.)

1. Utan hinder av att i 6 och 7 §§

lagen om sammanläggning av fastigheter

å landet för sammanläggning

stadgade förutsättningar ej äro för

handen, må i skiftet ingående fastighet

inom by, vars heminågor ingå i

skiftet, sammanläggas med fastighet,

tillhörande sådan by, så ock med annan

fastighet, såframt denna med alla

sina ägor ingår i skiftet.

2. Har rätten, enligt vad särskilt

är stadgat, beslutat utfärda kungörelse

därom, att utredning rörande

äganderättsförhållandena blivit vid

skiftet verkställd, må fastighet, som

omfattas av utredningen, göras till

föremål för sammanläggning utan

hinder av att ägaren ej erhållit lagfart

å densamma.

9 §.

Sedan äganderättsförhållandena blivit

utredda och erforderliga handlingar

införskaffats, skall lantmätaren

för delägarna föredraga frågan

om sammanläggning och därvid redogöra

för innebörden och verkan av

sådan åtgärd. Efter det delägarna

lämnats tillfälle uttala sin mening,

skola förrättningsmännen avgiva yttrande,

vari för varje särskilt fall angives,

huruvida sammanläggning anses

böra äga rum eller ej och skälen

härför.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

13 §.

Förrättningsmännens yttrande i

sammanläggningsfrågan skall jämte

övriga handlingar i ärendet av lantmätaren

insändas till ägodelningsdomaren.

Sedan denne införskaffat utlåtande

från överlantmätaren och

den ytterligare utredning, vartill omständigheterna

må föranleda, ävensom

vidtagit de övriga åtgärder, som

enligt lagen om sammanläggning av

fastigheter å landet ankomma å ägodelningsdomaren

före ärendes slutliga

avgörande, överlämne han detsamma

till ägodelningsrätten, varefter

med ärendet vidare så förfares,

som om till ägodelningsrätten hänskjutits

prövning av ansökan om

sammanläggning enligt nämnda lag

av de i 10 § angivna fastigheter.

Inställes skifte, skall dessförinnan

meddelat beslut om sammanläggning

förfalla; och skall därom, sedan anmälan

om skiftets inställande inkommit

från förrättningslantmätaren,

så snart ske kan å inskrivningsdag

anteckning göras i lagfarts- eller

fastighetsboken samt i fall, varom

i 20 § andra stycket lagen om

sammanläggning av fastigheter å

landet sägs, jämväl i intecknings- eller

fastighetsboken.

13 a §.

Hava bys heminägor undergått laga

skifte i den ordning som stadgas

i denna lag eller i lagen den 30 april

1925 (nr 102) rörande vissa laga

skiften inom de på bekostnad eller

med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län, skall vid

skifte å ägor, som undantagits från

delningen, vad i 10 och 12 §§ samt

(Föreslagen lydelse.)

10 §.

Förrättningsmännens yttrande i

sammanläggningsf rågan skall jämte

övriga handlingar i ärendet av lantmätaren

insändas till ägodelningsdomaren.

Sedan denne införskaffat utlåtande

från överlantmätaren och

den ytterligare utredning, vartill omständigheterna

må föranleda, ävensom

vidtagit de övriga åtgärder, som

enligt lagen om sammanläggning av

fastigheter å landet ankomma å ägodelningsdomaren

före ärendes slutliga

avgörande, överlämne han detsamma

till ägodelningsrätten, varefter

med ärendet vidare så förfares,

som om till ägodelningsrätten hänskjutits

prövning av ansökan om

sammanläggning enligt nämnda lag

av de i 7 § angivna fastigheter.

Inställes skifte, skall dessförinnan

meddelat beslut om sammanläggning

förfalla; och skall därom, sedan anmälan

om skiftets inställande inkommit

från förrättningslantmätaren,

så snart ske kan å inskrivningsdag

anteckning göras i lagfarts- eller

fastighetsboken samt i fall, varom

i 20 § andra stycket lagen om

sammanläggning av fastigheter å

landet sägs, jämväl i intecknings- eller

fastighetsboken.

11 §.

Hava hys heminägor undergått laga

skifte i den ordning som stadgas

i denna lag eller i lagen den 30 april

1925 (nr 102) rörande vissa laga

skiften inom de på bekostnad eller

med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län, skall vid

skifte å ägor, som undantagits från

delningen, vad i 7 och 9 §§ samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

13 § första stycket är stadgat äga

motsvarande tillämpning såvitt angår

fastigheter, som ingå i skiftet;

och skall därvid i avseende å villkoren

för sammanläggning vad i 11 §2.

föreskrives äga motsvarande tillämpning

i fråga om fastigheter, som icke

förut ingått i laga skifte.

(Föreslagen lydelse.)

10 § första stycket är stadgat äga

motsvarande tillämpning såvitt angår

fastigheter, som ingå i skiftet;

och skall därvid i avseende å villkoren

för sammanläggning vad i 8 § 1.

föreskrives äga motsvarande tillämpning

i fråga om fastigheter, som icke

förut ingått i laga skifte.

12 §.

Till ägare av sådan till skifteslaget

hörande jordbruksfastighet, vilken

saknar nödiga åbyggnader och

omfattar mindre ån ett hektar åker,

må, såvida fall som i 16 § avses ej

är för handen, enligt förrättningsmånnens

bestämmande för innehav

av inrösningsjord utgå ersättning i

penningar i stället för jord. Är delägare

missnöjd med beslut i fråga,

huruvida gottgörelse i penningar sålunda

skall utgå eller icke, har han

att inom trettio dagar från det beslutet

avkunnades till ägodelningsdomaren

ingiva till ägodelning srätten

ställda besvär.

Skall mark frångå delägare enligt

vad i första stycket sägs, må annan

delägare, som innehar med åbyggnader

försedd jordbruksfastighet, lösa

marken, därest anmälan härom göras

till förrättningsmännen i samband

med den överläggning, varom

förmäles i 13 kap. 19 § lagen om delning

av jord å landet. Göres anmälan

av flera delägare, bestämme förrättningsmännen

efter samråd med

lantbruksnämnden med hänsyn till

behovet av brukningsdelarnas förstärkning,

åt vilken företräde bör givas.

Anmäler sig icke någon delägare,

må kronan, för att framdeles kunna

underlätta bildandet av bärkraftiga

brukningsdelar, lösa marken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

13

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Utöver vad ovan stadgas skall i

fråga om ersättning enligt denna pa
ragraf

i tillämpliga delar gälla vad i

lagen om delning av jord å landet

sägs om vederlag i penningar för

minskning i ägovälde. Å sådan ersättning

skall jämväl lagen den 18

juni 1926 om säkerhet för utbekommande

av vissa ersättningar i anledning

av laga skifte eller annan jorddelning

sförrättning äga tillämpning.

13 §.

Hava flera delägare enats om att

i sambruk nyttja fastigheter inom

skifteslaget, må på sådan delägares

begäran gemensam ägolott för dem

utläggas.

Om och i den mån för delägare,

vilka innehava såväl inrösnings- som

avrösningsjord men på grund av frivilliga

överlåtelser eller beslut enligt

12 § första stycket frånträda

inrösnings jord, icke kunna utläggas

ägolotter, som med avseende å storlek

och beskaffenhet samt med hänsyn

jämväl till övriga föreliggande

förhållanden prövas kunna på varaktigt

sätt erhålla ändamålsenlig användning

såsom särskilda fastigheter,

skall gemensam ägolott utläggas

för dessa delägare eller för det antal

av dem, som minst erfordras för att

ägolotten skall motsvara angivna

krav. Vad nu sagts om gemensam

ägolott skall ock gälla beträffande avrösningsjord

tillhörig delägare, vilka

innehava allenast sådan jord eller

för vilkas hela innehav av inrösningsjord

särskilda ägolotter för annat

ändamål än jordbruk kunna utläggas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 255-

(Gällande lydelse.)

14 §.

Sker ägoutbyte, må förrättningsmännen,

när skäl därtill äro, efter

överläggning med delägarna besluta

att med tillträde av områden, vilka

erhållas vid ägoutbytet, skall anstå

till dess de vid laga skiftet utlagda

ägolotterna tillträdas. Har beslut om

dylikt uppskov fattats, skola ej mindre

i lag stadgade eller enligt särskilda

beslut gällande inskränkningar

i rätten att under skiftet nyttja

skifteslagets mark tillämpas jämväl

beträffande därutom belägen mark,

som ingår i ägoutbytet, än även av

ägoutbytet föranledda likvider bestämmas

samtidigt som motsvarande

likvider vid skiftet.

(Föreslagen lydelse.)

14 §.

Sker ägoutbyte, må förrättningsmännen,

när skäl därtill äro, efter

överläggning med delägarna besluta

att med tillträde av områden, vilka

erhållas vid ägoutbytet, skall anstå

till dess de vid laga skiftet utlagda

ägolotterna tillträdas. Har beslut om

dylikt uppskov fattats, skola ej mindre

i lag stadgade eller enligt särskilda

beslut gällande inskränkningar

i rätten att under skiftet nyttja

skifteslagets mark tillämpas jämväl

beträffande därutom belägen mark,

som ingår i ägoutbytet, än även av

ägoutbytet föranledda likvider bestämmas

samtidigt som motsvarande

likvider vid skiftet.

Vad i första stycket sägs skall äga

motsvarande tillämpning vid sådan

utbrytning, varom i i § andra stycket

förmäles. Är delägare missnöjd

med under skiftet meddelat beslut

angående utbrytning, vare lag som i

12 § första stycket andra punkten

sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

Beträffande laga skifte till rubbning av storskifte, som dessförinnan påbörjats,

skola bestämmelserna i denna lag, om så ske kan, tillämpas å där

avhandlade frågor, som vid förrättningen förekomma till behandling efter

lagens ikraftträdande.

Därest före denna lags ikraftträdande enligt 1 § andra stycket i dess ursprungliga

lydelse område avskilts till särskilt skifteslag samt inom fem år

därefter skifte å området sökes men ej kommer till stånd, vare lag som ovan

i 5 § sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

15

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 februari 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, fråga rörande ändring

i vissa delar av den s. k. datalagen samt anför därvid följande.

Inledning.

På grundval av förslag av den s. k. Dalautredningen utfärdades den 17

juni 1932 bland annat lag med särskilda bestämmelser om delning av jord

å landet inom vissa delar av Kopparbergs län, den s. k. datalagen. Denna för

Dalarnas speciella jordförhållanden avsedda lagstiftning innehåller flera avvikelser

från den för riket i övrigt gällande jorddelningslagstiftningen och

är avsedd att tillämpas vid sidan av denna. De viktigaste avvikelserna gälla

frågorna om bestämmande av skifteslags omfång, skiftesvitsord, rätt att

utesluta mark från skiftet, utflyttning, sammanläggning av fastigheter samt

fastighetsredovisningen. Genom beslut av statsmakterna ha skiften, som

komma till stånd enligt datalagen, också tilldelats en förmånligare ställning

med avseende å statsbidrag än skiften enligt den allmänna jorddelningslagen.

I en den 3 januari 1946 dagtecknad framställning till chefen för jordbruksdepartementet

hemställde landshövdingen i Kopparbergs län Gustaf

Andersson, efter samråd med överlantmätaren i länet, om en utredning rörande

jordförhållandena i de delar av länet, å vilka datalagen ägde tillämpning,

i syfte att främja såväl tillkomsten av skiften som en förstärkning av

ofullständiga jordbruk. I framställningen anfördes bland annat följande.

Det kunde sägas, att resultatet av Dalautredningens arbete varit det bästa

som då stått att uppnå. Dalalagen hade också mottagits med förståelse, och

någon opposition mot dess innebörd och tillämpning hade icke förekommit.

De genomförda skiftena hade också utfallit till belåtenhet, om man bortsåge

från missnöjet med den tidsutdräkt som förekommit vid vissa skiften.

Kostnaderna hade dock visat sig bliva förhållandevis höga. De praktiska

resultaten av dalalagen kunde emellertid icke sägas vara fullt tillfredsstäl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

lande. Jordbruket i de skiftade byarna hade sålunda icke genom skiftena

fått önskvärd förstärkning. De brukningsdelar, som före skiftet varit för små

för drivande av ett rationellt jordbruk, hade gått lika ofullständiga ut ur

skiftet. Uppenbarligen borde ägosammandragningen vid skiftena följas av

en sådan sammanföring av brukningsdelar eller delar av sådana, att jordbruken

efter skiftet företedde icke endast en bättre arrondering av det gamla

ägoinnehavet utan också, genom nödig utökning av åkerarealen, en förstärkt

bärkraft. En sådan kombination av skiftes- och rationaliseringsåtgärder

syntes vara vad som för Dalarnas vidkommande i första hand borde eftersträvas

vid den omvandlingsprocess, som nu planerades i fråga om de

mindre jordbruken. För att i möjligaste mån befordra eu dylik utveckling

syntes behövligt att särskilt utreda de komplicerade spörsmål som anmälde

sig i sammanhanget. En ny dalautredning syntes sålunda erforderlig. I

första hand borde en översyn av dalalagen företagas i syfte att ytterligare

förenkla och förbilliga förfarandet. Möjligheterna att låta skiftena omfatta

större, sammanhängande områden borde underlättas, bestämmelserna angående

skiftesvitsordet omprövas, rätten till uteslutning av mark begränsas,

äganderättsutredningen förenklas, besvär smöjligheterna inskränkas till vinnande

av mindre tidsutdräkt och möjligheterna att lämna vederlag i penningar

för frångången mark utökas in. in. Eventuellt borde ett eller flera

provskiften anordnas med tillämpning av kombinationen skifte och storleksrationalisering.

Därest en rationalisering i fråga om brukningsdelarnas storlek

skulle ernås i samband med skiftet, måste särskilda utvägar sökas för

att förmå ägare av ideella andelar och lösa jordstycken att under skiftet

överlåta sina ägor till andra skiftesdelägare för förstärkning av de hemman,

som skulle fortbestå. Därvid borde undersökas, om kravet på att jord och

skog skulle åtföljas i någon mån kunde eftergivas, så att säljarna kunde få

behålla delaktighet i skogen. Dylika skogsdelar kunde eventuellt sammanföras

till gemensamhetsskogar.

Över denna framställning avgåvo fastighetsbildningssakkunniga, efter remiss,

ett den 30 januari 1946 dagtecknat yttrande, vari bland annat anfördes

följande.

Det syntes icke uteslutet, att man genom ändringar i gällande särbestämmelser

om skiften i förevarande landsdelar kunde öka möjligheterna

att få till stånd skifte, förenkla förfarandet och utvinna större resultat av

verksamheten. Förbehållslöst kunde de sakkunniga dock icke tillstyrka att

en dylik revision företoges vid sidan av den pågående översynen av skiftesväsendet

i allmänhet. De problem, som skulle inställa sig vid den ifrågavarande

revisionen av dalalagen, skulle i mycket väsentliga delar bliva desamma

som de, med vilka de sakkunniga sysslade, och den lösning, som

vore lämpligast vid rikslagstiftningen, torde i stort sett vara den tjänligaste

även för Dalarnas vidkommande. Att nu, medan jorddelningslagen

vore under revision, verkställa ändringar i dalalagen borde knappast ifrågakomma,

med mindre det gällde trängande behov, och ändringarna kunde

näppeligen få karaktär av mer än ett provisorium, ej heller beröra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

17

skiftesinstitutets ändamål eller huvudgrunder i övrigt. Å andra sidan ville

de sakkunniga icke motsätta sig, att en förnyad undersökning av speciellt

jordförhållandena i Dalarna omedelbart igångsattes genom särskilda utredningsmän.

Den kunde bland annnat tänkas medföra provisoriska detaljändringar

i den gällande dalalagstiftningen till nytta vid de dalaskiften,

som under alla förhållanden komme till stånd, innan den allmänna revisionen

hunnit leda till resultat.

Landshövdingen Andersson gjorde härefter i en den 18 mars 1947 dagtecknad,

till chefen för jordbruksdepartementet ställd skrivelse förnyad

framställning i ämnet och androg därvid i huvudsak följande.

Särskilda åtgärder vore erforderliga för att man inom ifrågavarande delar

av Kopparbergs län skulle kunna praktiskt tillämpa de i proposition

till 1947 års riksdag föreslagna grunderna för jordbrukets rationalisering.

Saken vore brådskande, enär stora laga skiften påginge vid vilka utökning

av de blivande brukningsdelarnas åkerareal vore synnerligen behövlig.

I de trakter, varom här vore fråga, kunde enstaka storleksrationaliseringsåtgärder

knappast ifrågakomma, och de områden som inbegrepes i

en och samma planering vidgades att omfatta stora byar, ja stundom hela

socknar. Framställningens syfte vore att få till stånd en lämplig samordning

av skifte och rationalisering. Sannolikt komme dylik samordning att

behövas även i andra landsdelar, men skillnaden mellan Dalarna och andra

landskap i detta hänseende vore, att saken i Dalarna vore omedelbart aktuell

i den allra största omfattning. Flera stora laga skiften påginge nämligen

vilka på ett tidigt stadium borde kombineras med rationaliseringsåtgärder.

Frågan om en överarbetning av dalalagen anmäldes av mig — efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet — i statsrådet den

9 maj 1947. Efter att ha redogjort för landshövdingen Anderssons framställningar

och fastighetsbildningssakkunnigas yttrande anförde jag för

egen del, att de skäl, som åberopats för en snabb revision av dalalagen,

syntes mig synnerligen tungt vägande. Den komplicerade naturen hos de

spörsmål, lagen avsåge, syntes visserligen omöjliggöra en mera genomgripande

och samtidigt snabb omarbetning av lagen. Huvudsyftet med berörda

framställningar vore emellertid, att vissa praktiska olägenheter och svårigheter,

som framträtt vid nu pågående skiften inom ifrågavarande del av Kopparbergs

län, utan dröjsmål skulle avlägsnas. Jag framhöll särskilt tanken att

genom lagändring öppna möjlighet att låta ägare till små kvotdelar inom ett

skifteslag avslå från sitt innehav av inägojord mot gottgörelse i skogsmark

eller penningar. Vissa andra ändringar av de slag, som exemplifierats i

framställningen den 3 januari 1946, borde även övervägas i den mån så

kunde ske utan större tidsutdräkt. De lagändringar, vari en sådan utredning

kunde resultera, skulle självfallet få betraktas som provisoriska och

sålunda icke innefatta ett föregripande av den allmänna reformen av skiftesväsendet.

På grund av det anförda fann jag eu utredning böra igång
2

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 255.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

sättas med uppgift att provisoriskt överarbeta dalalagen i de delar, som

vid tillämpningen visat sig innefatta särskilt framträdande hinder för en

samordning av skifte och rationalisering. Utredningen borde bedrivas så

skyndsamt, att de förslag, som framkomme, kunde föreläggas 1948 års

riksdag. Under arbetet borde samråd äga rum med fastighetsbildningssakkunniga.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställde jag, att Kungl.

Maj :t måtte bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet att utse en

utredningsman att verkställa den av mig omnämnda utredningen samt

högst fem på jordbrukets och skiftesväsendets område sakkunniga personer

att på kallelse av utredningsmannen deltaga i överläggningarna med

honom och i övrigt biträda vid utredningen.

Med stöd av ett i enlighet med denna hemställan lämnat bemyndigande

tillkallade jag den 9 maj 1947 dels revisionssekreteraren Hj. Nordfelt för att

verkställa utredning och avgiva lagförslag i ämnet, dels hemmansägaren

Grudd-Pers Karl Andersson i Utmeland, distriktslantmätaren E. V. Bengtsson,

landstingsmannen O. Gudmundsson i Stumsnäs, hemmansägaren Rull

Johannes Persson i Vinäs och överlantmätaren E. H. Rudhe att såsom sakkunniga

biträda vid utredningen.

Utredningsmannen har till fullgörande av sitt uppdrag den 31 december

1947 avgivit promemoria med utkast till lag om ändring i vissa delar av

den s. k. dalalagen m. in. Förslaget har enhälligt biträtts av de sakkunniga.

Över promemorian ha, efter remiss, yttranden avgivits av lantmäteristyrelsen

och fastighetsbildningssakkunniga, egnahemsstyrelsen och egnahemsnämnden

i Kopparbergs län, domhavandena i Falu domsaga, Nås och

Malungs domsaga, Nedansiljans domsaga och Ovansiljans domsaga, länsstyrelsen

i Kopparbergs län, förvaltningsutskottet i Kopparbergs läns hushållningssällskap,

skogsstyrelsen samt skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs

län, Sveriges lantbruksförbund ävensom Dalarnas länsförbund av Riksförbundet

landsbygdens folk.

Jag anhåller nu att få till närmare granskning upptaga spörsmålet i fråga.

Förslagets huvudinnehåll.

Promemorian.

I 1 kap. 8 § första stycket jorddelningslagen uppställas vissa krav på

storlek och beskaffenhet hos ägolott, som må utläggas vid laga skifte. Kan

sådan ägolott utläggas allenast för vissa delägare, må skifte likväl äga rum,

för såvitt å andra delägare belöpande andelar kunna utläggas i gemensam

ägolott, som uppfyller de uppställda kraven.

I promemorian uppvisas, att jorddelningslagens ifrågavarande stadgande,

vilket med viss modifikation är avsett att gälla även för dalalagens tillämpningsområde,

där blivit i praktiken så gott som helt åsidosatt. Förrättningsmännen

äro för närvarande nödsakade att utlägga talrika ägolotter av uppenbart

otillfredsställande beskaffenhet. En stor del av dessa obetydliga ägolotter

tillhöra personer, som äro bosatta på annan ort, ej sällan utom riket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 255.

19

För att i möjligaste män råda bot på dessa missförhållanden föreslår utredningsmannen,

att vid skifte enligt dalalagen innehavarna av små, obebyggda

andelar skola kunna åläggas frånträda sin andel i åkerjord mot

likvid i pengar. Den åkerareal, som härigenom bleve tillgänglig, skulle begagnas

till förstärkning av ofullständiga jordbruk inom skifteslaget.

Sin skogsmark skulle ifrågavarande ägare av små andelar få behålla, men

skogsmarken skulle utläggas i gemensamma lotter av tillräcklig storlek för

att möjliggöra ett rationellt skogsbruk. Emellertid kunna enligt datalagen

såväl förrättningsmännen som skiftesdelägarna under vissa förutsättningar

besluta, att viss del av skifteslaget skall uteslutas från delningen. Har sådant

beslut fattats, är det av skäl som angivas i promemorian tekniskt omöjligt

att utlägga gemensamma lotter. Har del av skifteslag uteslutits från delningen

minskas dessutom väsentligt möjligheten att sammandraga ägorna,

d. v. s. resultatet av skiftet försämras. Utredningsmannen föreslår därför, att

dalalagens specialregler om uteslutning av mark slopas.

I promemorian förordas vidare vissa ändringar i dalalagens omröstningsregler

dels i syfte att tillförsäkra de verkliga jordbrukarna i skifteslaget

ökat inflytande på frågan om skifte skall komma till stånd eller ej och dels

i syfte att förenkla förfarandet. Rösträtt vid beslut, huruvida skifte skall

äga rum, tillkommer redan med dalalagens nuvarande utformning icke

annan än ägare av jordbruksfastighet inom skifteslaget. Utredningsmannen

föreslår emellertid, att rösträtt även frånkännes den kategori

av ägare till små, obebyggda jordbruksfastigheter, som skulle kunna åläggas

mottaga likvid i pengar för sin åkerjord, ävensom de delägare, vilka allenast

inneha mindre andelar i skogsmark. Vidare föreslås att ägobeloppet,

som för närvarande utgör röstberäkningsgrund i dalalagen, utbytes mot

taxeringsvärdet.

I dalalagen stadgas, att om fråga om skifte förfallit genom omröstning och

inom tio år därefter skifte ånyo sökes å det skifteslag, som avsetts med ansökningen

om skifte vid det förra tillfället, är sökanden, därest skifte ej

kommer till stånd, pliktig gälda alla å förrättningen uppkomna kostnader.

Utredningsmannen föreslår, att denna tidsperiod av tio år förkortas till

fem år.

Utredningsmannen har i promemorian sammanfattat ändringsförslagens

innebörd på följande sätt:

Genomföres en ändring av dalalagen i överensstämmelse med de framlagda

förslagen, skulle detta innebära, att rätten att besluta om marks uteslutande

från skifte bortfölle och därmed ökade möjligheter till sammandragning

av ägorna vunnes, att röstningsreglerna vid beslut om skiftes företagande

förenklades, att de verkliga jordbrukarna inom skifteslaget finge ökat inflytande

på frågan om skifte eller icke skifte, att de principer, som ligga till

grund för stadgandet i 1 kap. 8 § jorddelningslagen, skänktes ökat beaktande

inom dalalagens tillämpningsområde samt att viss areal inrösningsjord i

samband med skifte bleve disponibel till förstärkning av ofullständiga jordbruk

inom skifteslaget. I huvudsak skulle en dylik lagändring innebära ett

närmande av speciallagstiftningen i fråga till rikslagstiftningen. Tvånget för

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-55.

skiftesdelägare med mycket små andelar att avstå sin inägojord mot likvid

i pengar skulle dock komma att innebära ett rätt markant avsteg från rikslagstiflningen

i dess nuvarande utformning. Bestämmelser motsvarande de

föreslagna — och ännu längre gående — kunna emellertid förutses framdeles

bliva införda även i jorddelningslagen. Förekomsten av ett stort antal mycket

små andelar utgör också det mest påfallande särdraget i Dalarnas jordförhållanden,

en omständighet som torde få anses motivera ett föregripande

på denna punkt i modifierad form av rikslagstiftningens väntade framtida

utformning.

Yttrandena.

Styrelsen för Dalarnas länsförbund av Riksförbundet landsbygdens folk

förordar en tids uppskov med lagändringen i fråga för en grundligare undersökning

av de i promemorian berörda frågorna.

I samtliga övriga yttranden har utredningsmannens förslag — i vissa

fall med yrkanden om modifikationer på enstaka punkter — positivt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran.

Sålunda anför lantmäteristyrelsen:

Laga skifte, och i synnerhet skifte av den omfattning varom i förevarande

sammanhang är fråga, har en genomgripande betydelse för den bygd,

som beröres av skiftet, lika väl som för envar av de enskilda delägarna.

Kostnaderna för dalaskiftena äro stora och den största delen därav betalas

av statsverket. Det måste då vara ett oeftergivligt krav, att skiftena bedrivas

så att de lämna gott resultat. Den nuvarande datalagen ger icke möjlighet

att utföra skiftena rationellt. Genom det framlagda förslaget vinnes en betydande

förbättring härutinnan. Enligt lantmäteristyrelsens mening innefattar

förslaget sålunda en i stort sett lycklig lösning av de svåra och invecklade

problem, till vilka utredningsmannen haft att taga ställning.

Egnahemsstyrelsen yttrar:

De förslag till ändringar i dalalagen, som nu framläggas, synas vara grundade

på riktiga överväganden av hur långt man för närvarande kan gå för

att effektivisera skiftena i de delar av Kopparbergs län, som beröras av

lagstiftningen, och i samband därmed åstadkomma en synnerligen önskvärd

rationalisering av jordbruket. Förslagen äro icke avsedda att föregripa den

allmänna reform av skiftesväsendet, vartill förslag komma att framläggas

av fastighetsbildningssakkunniga. Egnahemsstyrelsen får följaktligen tillstyrka

att utredningsmannens lagförslag antages.

Egnahemsnämnden i länet förklarar sig icke ha kunnat komma till annan

uppfattning än utredningsmannen och de sakkunniga. Nämnden har

därför beslutat tillstyrka lagförslaget i föreliggande skick.

Länsstyrelsen säger sig vilja livligt understödja lagförslagets syfte och

anför vidare.

Vid de skiften, som hittills genomförts med stöd av dalalagens bestämmelser,

har det framstått som en uppenbar olägenhet, att ett stort antal

alltför små och till självständig brukning otjänliga ägolotter utlagts. Betecknande

för förhållandena är, att vid ifrågavarande skiften regelmässigt

utlagts ett betydligt större antal ägolotter än vid storskiftet. Med den utveckling,

som nu förberedes inom landets jordbruk, måste det vara ange
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

21

läget att vid skiften, som hädanefter genomföras, sörja för icke blott en

bättre arrondering av delägarnas innehav utan även en storleksrationalisering.

Ett sådant förfarande har också förutsatts vid genomförande av de av

statsmakterna beslutade åtgärderna till stärkande av det mindre jordbruket.

Länsstyrelsen får alltså tillstyrka, att ändringar i dalalagen genomföras

i den riktning, som föreslås i den remitterade promemorian.

Domhavanden i Falu domsaga instämmer beträffande förslagets huvudgrunder

i länsstyrelsens yttrande och betecknar förslaget som väl genomtänkt

och utformat.

T. f. domhavanden i Nås och Malungs domsaga uttalar, att vad utredningsmannen

anfört i motiven till lagutkastet bekräftas av erfarenheten

inom domsagan.

Domhavanden i Nedansiljans domsaga yttrar:

Lika med utredningsmannen finner jag att gällande lagstiftning icke är

tillfredsställande med avseende å jorddelningen i denna domsaga. Lagstiftningen

bör sålunda undergå erforderlig jämkning för att större reda skall

kunna vinnas i de olika socknarnas ur jordbruks-, fastighetskredits-, lagfarts-

och beskattningssynpunkter otillfredsställande fastighetsförhållanden.

Såsom utredningsmannen jämväl framhållit kan det naturligtvis ifrågasättas,

huruvida en revision av dalalagen bör ske vid denna tidpunkt. Måhända

borde man först avvakta resultatet av utredningen rörande en ny

jorddelningslag för hela riket och möjligen också tillkomsten av den nya

jordabalken. Å andra sidan äro de skäl, som i promemorian anförts till

stöd för en snabb och provisorisk revision, så övertygande, att en förändrad

lagstiftning i den riktning utredningsmannen föreslagit torde böra redan nu

genomföras.

Skogsstyrelsen — som inskränkt sin granskning till i huvudsak sådana

uttalanden i promemorian, som ha samband med skogsbruket — tillkännager

den uppfattningen, att den föreslagna överarbetningen av datalagen

skulle medföra en avsevärd förbättring.

Skogsvårdsstyrelsen i länet yttrar:

Liksom utredningsmannen anser skogsvårdsstyrelsen, att datalagen i dess

nuvarande utformning icke befrämjar fastighetsbildningen på ett sätt, som

motsvarar tidens krav. Då tillika synnerligen omfattande skiftesförrättningar

enligt denna lag äro under handläggning, framstår det som synnerligen

angeläget, att frågan om ändringar i dalalagen upptages till separat

behandling vid sidan av pågående översyn av skiftesväsendet i allmänhet.

Inom dalalagens tillämpningsområde förekomma jordbruksfastigheter av

den mest olämpliga beskaffenhet i sådan mängd, att omskiften avseende

enbart ägosammandragning enligt nuvarande lag icke tillgodose berättigade

krav på storleksrationalisering. Ett kombinerat skiftes- och rationaliseringsförfarande

synes därför vara en nödvändig förutsättning för ernåendet av

en mera tillfredsställande fastighetsbildning inom ifrågavarande områden.

Utredningsmannens förslag härom synas väl motiverade och ägnade att befordra

en för skogs- och jordbruket ändamålsenligare fastighetsbildning.

Skogsvårdsstyrelsen får därför på det livligaste tillstyrka ett snabbt genomförande

av utredningsmannens förslag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

Departementschefen.

Vid dalalagens utarbetande ansågs det vara av stor vikt, att ortsbefolkningens

önskemål och synpunkter vunno beaktande, främst för att man

därigenom skulle giva stöd åt dem, som ivrade för omskiften inom lagens

tillämpningsområde. Denna inställning till lagstiftningsuppgiften föranledde

åtskilliga eftergifter i förhållande till rikslagstiftningen, vilka ur principiell

synpunkt måste anses mindre lyckliga.

Uppenbarligen bör det icke heller nu ifrågakomma, att statsmakterna påtvinga

en viss bygd bestämmelser, till vilka en ansvarsmedveten ortsopinion

ställer sig alldeles främmande. På sätt den följande framställningen

kommer att närmare utvisa, har emellertid utredningsmannen gjort gällande,

att ortsopinionen numera förändrats så, att man med fasthållande

av nyss angivna inställning till lagstiftningsuppgiften på åtskilliga punkter

kan jämka dalalagens regler på ett ur jordbrukets och fastighetsbildningens

synpunkt önskvärt sätt. Riktigheten av denna uppfattning synes mig ha

vunnit full bekräftelse genom yttrandena i ärendet. Från olika håll har

vitsordats, att de föreslagna lagändringarna kunna antagas vara ägnade

att väsentligt förbättra resultatet av skiftena utan att innefatta för ortsbefolkningen

stötande ingrepp. För egen del kan jag under sådana förhållanden

i princip ansluta mig till utredningsmannens förslag.

Kraven på ägolotts beskaffenhet.

Promemorian.

Det huvudspörsmål, som behandlats i utredningsmannens promemoria,

avser lagändringar i syfte att förhindra tillkomsten av otillfredsställande

ägolotter. Härom anföres i promemorian följande.

Reglerna om ägolotts beskaffenhet vid skiften enligt dalalagen.

I 1 kap. 8 § första stycket jorddelningslagen stadgas, att skifte å skifteslag,

som ej förut delats genom lantmäteriförrättning, må äga rum endast

om för var delägare kan utläggas ägolott, som med avseende å storlek och

beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till övriga förhållanden kan på varaktigt

sätt erhålla ändamålsenlig användning såsom särskild fastighet. Kan

sådan ägolott utläggas allenast för sökanden eller, jämte honom, viss eller

vissa delägare, må emeilertid skiftet äga rum, för såvitt å andra delägare

belöpande andelar kunna utläggas i gemensam ägolott av nyssnämnda beskaffenhet.

Vad som sagts skall — enligt 1 kap. 15 § jorddelningslagen —

tillämpas, även då vid omskifte av skifteslag fråga uppkommer om delning

av lott utlagd vid tidigare lantmäteriförrättning.

Det sålunda uppställda kravet på ägolotts beskaffenhet utgjorde en nyhet

i 1926 års jorddelningslagstiftning. Skiftesstadgan medgav obegränsad

rätt till laga skifte å skiftad jord, till följd varav det nuvarande fastighetsbeståndet

i riket företer ett starkt inslag av sådana genom lantmäteriförrättningar

tillkomna ägolotter, vilka icke motsvara jorddelningslagens krav.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts pronosition nr 255.

Med jorddelningslagens nuvarande utformning kan man heller icke vid

omskifte — i annan mån än möjlighet till sammanläggning står till buds —

undgå att ånyo utlägga dessa otillfredsställande ägolotter. Stadgandet i

1 kap. 8 § första stycket jorddelningslagen avser ju endast skifteslag, som

ej förut delats genom lantinäteriförrättning, och 1 kap. 15 § samma lag

avser endast delning av lott, utlagd vid tidigare förrättning.

Med den långt fortskridna ägosplittring, som föreligger inom dalalagens

tillämpningsområde, blir emellertid vid laga skiften därstädes regelmässigt

fråga om delning av lotter, som utlagts vid storskifte. Till grund för de tolv

s. k. provskiften, som företogos i Dalarna före dalalagens utarbetande, låg

skiftesstadgan (jämte vissa specialförfattningar). Något legalt hinder för

uppdelning av storskifteslotter vid provskiftena förelåg sålunda icke. Men

innan dalalagen erhållit sin slutliga utformning hade jorddelningslagen utfärdats,

och Dalautredningen hade sålunda att taga ställning till frågan,

huruvida jorddelningslagens krav på ägolotts beskaffenhet skulle iakttagas

vid delning av storskifteslotter under kommande skiften enligt dalalagen.

Dalautredningen fann på anförda skäl stadgandet i 1 kap. 8 § första stycket

jorddelningslagen icke böra givas oinskränkt giltighet inom dalalagens

tillämpningsområde. I 16 § dalalagen har den föreskriften införts, att om

vid skifte fråga uppstår om delning av vid tidigare lantinäteriförrättning utlagd

lott, som är oskiftad, och därvid finnes, att för viss delägare ej kan

utläggas ägolott i enlighet med vad i 1 kap. 8 § första stycket jorddelningslagen

föreskrives, delningen likväl må utan hinder härav äga rum, såvida

för delägaren i fråga kan utläggas ägolott, som tillsammans med annan

honom eller hans make tillhörig jord, om vilken är grundad anledning antaga,

alt den kommer att ligga i sambruk med ägolotten, bildar en brukningsdel

av beskaffenhet, som för ägolott är i sistnämnda lagrum föreskriven.

Det kan alltså synas ha varit avsett, att jorddelningslagens krav på ägolotts

beskaffenhet skulle gälla jämväl för dalalagens tillämpningsområde

med allenast den modifikation, som angivits i 16 § dalalagen. I själva verket

är emellertid så icke fallet. I avseende å villkoren för sammanläggning

innefattar nämligen 11 S dalalagen viktiga undantag från allmänna regler.

1 6 § andra stycket sammanläggningslagen stadgades i lagens ursprungliga

avfattning, att sammanläggning i sammanhang med laga skifte finge äga

rum allenast där de till sammanläggning avsedda fastigheterna prövades

kunna utläggas såsom ägolott, vilken överensstämde med vad i 1 kap. 8 §

första stycket samt i 13 kap. jorddelningslagen stadgades.1 Jämlikt 11 §

2 dalalagen i dess ursprungliga lydelse kunde sammanläggning ske utan

hinder av att i 6 £ andra stycket sammanläggningslagen för sammanläggning

stadgade förutsättningar ej vore för handen. Nu torde det kunna sägas

höra till undanlagen, att vid skifte enligt dalalagen delägare innehar andel

i allenast en jordregisterenhet. Sammanläggning i sammanhang med skiftet

1 Hänvisningen Ull 13 kap. jorddelningslagcn avser i första band bestämmelserna i 7 § om

det antal skiften, som må läggas till en och samma ägolott.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

sker sålunda för flertalet delägare, något som innebär att jorddelningslagens

krav på ägolotts beskaffenhet i praktiken blivit så gott som helt

åsidosatt inom dalalagens tillämpningsområde.1

För Dalautredningen torde ha framstått såsom utredningens huvuduppgift

att genom största möjliga beaktande av bygdens säregna förhållanden

stödja opinionen för påbörjandet av skiften, att skapa förutsättningar för

en sammandragning av bydelägarnas faktiska jordinnehav, åtminstone i

heminägorna, samt att bringa reda i de oefterrättliga lagfartsförhållandena.

Dessa syften lärer lagstiftningen väl hava fyllt. Skiften pågå för närvarande

i sådan omfattning, att all tillgänglig lantmäteripersonal är strängt sysselsatt

för åtskilliga år framåt, och nya ansökningar om skiften ligga i beredskap,

vilket allt visar att befolkningens insikt om skiftenas betydelse

väsentligt ökats. Samtidigt torde, såsom i det följande skall beröras, kraven

på särbestämmelser i vissa avseenden hava förlorat i styrka. Tiden är otvivelaktigt

nu inne för en revision av dalalagen. Att därvid frågan om krav

på ägolotts beskaffenhet mot bakgrunden av nutida rationaliseringssträvanden

inom jordbruket utgör det spörsmål, som i främsta rummet anmäler

sig till omprövning, torde icke behöva närmare utvecklas. Betydelsen av

förevarande spörsmål för Dalabygden lärer emellertid böra belysas med

ett par exempel.

Vissa delar av Vika—Vinäs skifteslag i Mora socken, nämligen heminägorna,

hemskogarna, ett fäbodeställe med skog samt Vinäs utskog, undergingo

provskifte åren 1927—1942.

Antalet åbolotter, som utlagts vid storskiftet i Vika—Vinäs, var 215. Vid

provskiftet utlades emellertid icke mindre än 419 ägolotter, därav 385 med

inägojord och 34 med endast skogsmark. Omkring hälften av sistnämnda

lotter utgjorde endast små fastigheter, vilka utbytte hela sitt innehav uti

inägorna mot skogsmark. I fråga om de 385 ägolotterna med inägojord förekom

sambruk i 53 fall, varför man här har att beakta återstående 332 brukningslotter.

Av dessa äro allenast 145 bebyggda för jordbruk och ett 20-tal

bebyggda med endast bostadshus. Skifteslagets åkerareal är 572 hektar. Om

denna areal fördelats på de för jordbruk bebyggda lotterna, skulle medelarealen

åker ha blivit 4 hektar. I själva verket fördelades emellertid åkerarealen

på följande sätt:

65 lotter med

70 » »

99 »

43 > »

28 »

16 » »

0 —0''5 hektar åker

0- 5 — 10 » »

1- 0—2-0 » »

2-0—3-0 » »

30—4''0 » »

4-0—5-0 » »

1 Genom år 1947 beslutade ändringar i sammanläggningslagen (jfr SFS 1947:701) har den

jordpolitiska kontrollen vid sammanläggningar skärpts (se 6 och 7 §§). Icke heller de nya bestämmelserna

äga giltighet för dalalagens tillämpningsområde (jfr SFS 1947:702).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

25

7 lotter med 5 0—6 0 hektar åker

1 lott » 6-0 —7-0 » »

2 lotter » 7 0—8 0 » »

1 lott med mer än 8 0 » »

Summa 332 lotter.

Till denna åkerareal kom i genomsnitt omkring 18 hektar skogsmark för

varje hektar åker.

Såsom förut påpekats, ägde jorddelningslagen icke tillämpning å provskiftena,

varför ur legal synpunkt ej kan riktas anmärkning mot den verkställda

fördelningen.

Hur förhållandena numera te sig kan belysas av ett av de få hittills avslutade

skiften, som verkställts enligt dalalagen, nämligen laga skiftet å

Östnors skifteslag i Mora socken, som påbörjades 1935, avslutades 1944 och

fastställdes 1946.

All skifteslagets mark gick in i skiftet, men två oskiftade utskogar avsattes

till gemensamhetsskogar. Den mark, som skiftades, innehöll 178

hektar tomt och åker, 55 hektar äng, 2 962 hektar skogsmark och 847

hektar annan avrösningsjord. Ängens uppskattningsinnehåll utgjorde endast

4 procent av den övriga inrösningsjordens och uppskattningsinnehållet

av »annan avrösningsjord» endast omkring 1 procent av skogsmarkens.

Antalet åbolotter vid storskiftet var 96. Vid laga skiftet utlades 241 ägolotter.

Av dessa ägdes 83 av delägare bosatta utanför skifteslaget. Av de

utlagda ägolotterna utgjorde 9 industritomter o. d. samt 28 bostadstomter,

medan 9 lotter endast bestodo av skogsmark och 2 endast av andel i gemensamhetsskogar.

Fråndragas dessa ägolotter, tillsammans 48, återstå 193

lotter. Av dessa brukas 60 tillsammans med andra ägolotter och ha också i

regel vid skiftesläggningen blivit utlagda så, att de ur arronderingssynpunkt

lämpa sig för sambruk. Kvar stå då 133 brukningslotter med en sammanlagd

åkerareal av omkring 165 hektar. Av dessa lotter äro 43 bebyggda för

jordbruk. Om åkerarealen fördelats på de bebyggda lotterna, skulle medelarealen

åker även i detta fall ha blivit i runt tal 4 hektar. Vid skiftet fördelades

emellertid åkerarealen på följande sätt:

57

lotter med

O

©

l

o

©

hektar

åker

33

» »

0-5 — l-o

tf

16

» »

l-o—2-0

»

10

T> »

20—30

»

9

30—4-0

»

3

4-0—5-0

»

3

» »

5-0—60

>

1

lott »

6-0—7-0

»

T>

1

» »

7-0—8-0

»

»

Summa 133 lotter.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Medelarealen skogsmark för de 133 lotterna är 17 hektar för 1 hektar

åker. Ängen och »annan avrösningsjord» representera, såsom förut framgått,

mycket obetydliga värden i förhållande till åkern respektive skogsmarken,

varför en redovisning därav saknar intresse i detta sammanhang.

Att ett skifte så beskaffat, som uppställningen visar, kunnat lagligen

fastställas finner sin förklaring däri, att även de minsta lotterna regelmässigt

bildats genom sammanläggning, varvid dalalagens särskilda bestämmelser

om sammanläggning föranlett att bestämmelsen i 1 kap. 8 § första

stycket jorddelningslagen satts ur kraft.

Förslag om inlösen av viss inrösningsjord.

De anförda exemplen torde vara till fyllest för att belysa, att en ändring

bör eftersträvas beträffande reglerna om ägolotts beskaffenhet vid skiften

enligt dalalagen. Spörsmålet får anses vara av brådskande natur, då ändringen

lärer böra genomföras innan skiftesläggning sker vid de nu pågående

skiftena, av vilka ett omfattar hela Sollerö socken med 662 delägare.

Redan med hänsyn till de med ett laga skifte förenade kostnaderna torde

sådana resultat som de här exemplifierade få betecknas som synnerligen

otillfredsställande, och uppenbarligen äro de fullkomligt oförenliga med de

numera fastslagna principerna för vårt lands jordbrukspolitik. Även om

vid förevarande provisoriska överarbetning av datalagen angivna missförhållande

svårligen kan helt avlägsnas, bör självfallet ett i möjligaste mån

förbättrat förfarande vid bildandet av de nya ägolotterna likväl eftersträvas.

Den utväg, jorddelningslagen anvisar, är, såsom förut framgått, att utlägga

gemensam ägolott för de delägare, för vilka tillfredsställande ägolott

icke kan utläggas. Om detta över huvud taget är möjligt vid tillämpning av

dalalagen är i och för sig ett komplicerat spörsmål, som skall behandlas i

det följande. Förutsatt att gemensamma ägolotter kunna utläggas måste

likväl ifrågasättas, om det kan ur praktiska synpunkter anses lämpligt att

inom dalalagens tillämpningsområde i betydande omfattning utlägga gemensamt

ägda brukningsenheter, låt vara att dessa bleve av beskaffenhet

som i 1 kap. 8 § jorddelningslagen avses. Det synes ytterst angeläget, att

man i stället i viss utsträckning tillvaratager den möjlighet till förbättring

av brukningsdelarnas beskaffenhet, som laga skiftet kan erbjuda. Det kan

förtjäna framhållas, att man vid dalaskiftena påträffar delägare, vilkas

jordinnehav är så ytterligt obetydligt att jorden över huvud taget icke kunnat

åsättas något taxeringsvärde. Delägare finnas, vilka inneha iner än ett

tiotal olika hemmansdelar, tillhopa åsatta ett taxeringsvärde av allenast 100

kronor. Icke desto mindre anses sådana delägare — vilka i flertalet fall äro

bosatta på annan ort och ofta utom riket — såsom ägare till jordbruksfastigheter,

de få deltaga i de för bygdens verkliga jordbrukare livsviktiga

besluten om skifte skall konnna till stånd eller icke och de kunna regelmässigt

göra anspråk på att få ägolott utlagd för sitt obetydliga jordinnehav.

Förutsatt att skälig kompensation gives torde det ur sociala och civilrättsliga

synpunkter få anses vara minst lika befogat att göra ett ingrepp i dessa

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kun</I. Maj:ts proposition nr 255.

jordägares besittning i och för jordbrukets förkovring, som exempelvis att

expropriera mark för framdragandet av en järnväg till fromma för en

bygd. Skulle inom viss gräns en inskränkning ske i skiftesdelägares rätt att

behålla all jord, med vilken han går in i skiftet, skulle en sådan inskränkning

för övrigt heller icke kunna sägas innebära någon egentlig nyhet. Redan

vid storskiftet inom ifrågavarande delar av Kopparbergs län beslöts

att of ullsuttna åbor visserligen icke mot sin vilja skulle rubbas ur sina små

jordadelar, men att dessa vid skeende förändringar genom dödsfall, giftermål

eller eljest så småningom skulle sammanläggas, så att lagliga besittningar

med tiden kunde uppkomma. Ingen skulle få sälja en obesuttenhet

till annan än den, som ägde jord i samma nummer. Två eller flera i en

ägares hand sammankomna obesuttna hemmansdelar skulle sedermera icke

få åtskiljas. Genom sådana bestämmelser hoppades man att de under s. k

sub-nummer upptagna fastighetsdelarna småningom skulle försvinna. Dessa

förhoppningar ha emellertid fullständigt kommit på skam, och i våra dagar

kunna rent av tendenser spåras att — efter schablonmässigt verkställda

arvskiften — genom sämjedelning ånyo splittra innehav, som sammanförts

vid provskiftena. Det synes vara hög tid att ett ingripande häremot sker.

Skola då olika metoder övervägas att skapa förutsättningar för förstärkning

av ofullständiga jordbruk vid skiften enligt datalagen, skulle en

utväg vara, att delägare, vars åkerareal saknade åbyggnader och föllo under

viss gräns, finge hela sitt innehav utlagt i skogsmark. Sådant utbyte

av åker mot skog har redan hittills i viss utsträckning skett på frivillighetens

väg. Att uppställa en tvingande regel härom lärer emellertid icke böra

ske av den anledningen, att ägarna av bebyggda jordbruksfastigheter inom

ett skifteslag ofta bestämt motsätta sig en minskning av sitt skogsinnehav.

Att så är förhållandet har mycket klart framgått vid utredningsmannens

överläggningar med de sakkunniga såväl som med ortsbor utom de sakkunnigas

krets med erfarenhet av skiftesfrågor. 1 stället torde då den möjligheten

böra övervägas, att låta ägarna av små, obebyggda andelar behålla

skogsmarken men frånträda åkerarealen genom ett likvidförfarande under

skiftet. I själva verket torde flertalet ägare av små andelar ej ha något

att erinra mot en sådan lösning. Det är just skogen man vill behålla som

ett slags sparkapital. Åkerarealen tillmätes mindre betydelse. Mot ett sådant

förslag skulle nu kunna andragas, att åtgärden stode i strid med den

sedan länge i lagstiftningen hävdade och genom 1947 års lagstiftning rörande

avstyckning ytterligare fastslagna principen, att skog och inägojord

icke få åtskiljas. Emellertid synes man kunna göra gällande, att ett avsteg

från denna princip i här föreslagen omfattning skulle kunna ske utan

våda för jordbruket. Till eu början gäller det här att komma till rätta med

ytterst säregna förhållanden. Vidare bör framhållas, att — såsom de ovan

anförda exemplen belysa — • skogstillgången i Dalarna i regel är så riklig,

att de verkliga jordbrukarnas skogsinnehav före skiftet är mer än tillräckligt

även för en utökad åkerareal. Slutligen torde man, såsom i det följande

skall närmare beröras, åtminstone i viss utsträckning kunna räkna med

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 25ö.

att åtskiljandet av jord och skog endast blir temporärt, i det att lantbruksnämnden

vid skeende försäljningar av andelar i sådan skogsmark

varom här är fråga torde äga möjlighet tillse, att skogen återföres till jordbruket.

Det förslag, utredningsmannen på denna punkt vill framlägga, är sålunda

att innehavarna av små, obebyggda andelar åläggas frånträda sin

andel i åkerjord mot likvid i penningar. Den åkerareal, som härigenom

bleve tillgänglig, skulle få lösas av därtill villiga innehavare av ofullständiga,

bebyggda jordbruk. Skulle mot förmodan icke all tillgänglig mark

komma att lösas av därtill berättigade skiftesdelägare, finge överbliven

areal tills vidare övertagas av staten, företrädd av lantbruksnämnden. Den i

principerna för jordbrukets rationalisering ingående aktiva inköpspolitiken

från statens sida finge med andra ord på denna punkt träda i funktion.

Såsom framgår av de ovan lämnade uppgifterna från östnors skifteslag

representerar ängsmarken ett mycket obetydligt värde i förhållande till

åkerjorden. Inlösningen lärer emellertid böra omfatta all inrösningsjord.

Huru man bör uppdraga den storleksgräns, vid vars underskridande skyldighet

att frånträda inrösningsjord skulle inträda, kan självfallet bli föremål

för olika meningar. Utredningsmannen föreslår emellertid, att lösningsrätt

skall äga rum med avseende å inrösningsjorden till sådan obebyggd

jordbruksfastighet, vars åkerareal understiger ett hektar. Verkningarna

av en sådan regel för skifteslag inom Mora socken kunna bedömas

med ledning av förut lämnade uppgifter. Regelns innebörd skall i det följande

belysas med ytterligare ett exempel från annan socken.

Utläggande av gemensamma ägolotter i skogsmark.

Väljes den här förordade lösningen av frågan återstår att besvara spörsmålet,

huru bör förfaras med den skogsmark, som ägarna av nyss angivna

jordbruksfastigheter skulle få behålla. Principiellt synes skäl ej föreligga

att stadga avvikelse från jorddelningslagens allmänna regler. För dessa

små andelar i skogsmark — och annan avrösningsjord — borde med andra

ord utläggas gemensamma lotter av sådan storlek, att ett rationellt skogsbruk

kunde bedrivas. Här uppkommer då det förut antydda spörsmålet, huruvida

gemensam ägolott över huvud taget kan utläggas vid skiften enligt

dalalagen.

Uppfyller fastighet, som utgör kvotdel av jordregisterfastighet, icke betingelserna

för att utläggas såsom ägolott för sig, skall den, såsom förut berörts,

enligt jorddelningslagen läggas tillsammans med annan fastighet i

gemensam ägolott. Sådan ägolott kan — enligt 13 kap. 13 § jorddelningsla§en

— jämväl utläggas åt vissa delägare, som därom framställa yrkande.

Vare sig bildandet av gemensam ägolott skall ske tvångsvis eller på grund

av yrkande, kan emellertid i sådan lott ingå endast kvotdelar av en och

samma jordregisterfastighet. Såsom förut framhållits är det emellertid

inom dalalagens tillämpningsområde regel, att även de minsta innehav bestå

av andelar i skilda registerfastigheter. Av dessa andelar kan genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

29

sammanläggning bildas en fastighet för var delägare. Denna fastighet åsättes

visserligen icke jordregisternummer förrän efter skiftets fastställande,

men anses dock dessförinnan vara likställd med jordregisterfastighet. Härav

följer att för flera, genom sammanläggning bildade fastigheter enligt

gällande bestämmelser icke kan utläggas gemensam ägolott.

Skälen till jorddelningslagens ståndpunkt i nu förevarande hänseende

framgå av lagrådets år 1922 avgivna utlåtande över då föreliggande förslag

till jorddelningslag. Lagrådet uttalade bland annat, att om en delägare

innehade fastigheter, som var för sig voro upptagna under särskilda

nummer i jordregistret, eller delar av sådana fastigheter, och det icke läte

sig göra att sammanslå de särskilda jordregisternumren eller delarna därav

till en fastighet, syntes hänsynen till reda och ordning i fastighetsregistreringen

och till inteckningshavarnas berättigade intressen hindra, att

fastigheterna eller fastighetsdelarna betraktades som en ägolott. Enligt

jordregisterförordningen skulle varje del, vari en fastighet uppdelades vid

skifte, upptagas i registret såsom en fastighet för sig med sitt nummer.

Det syntes leda till avsevärd oreda, om det tillätes, att dylik fastighet tillsammans

med annan fastighet, som också finge sitt särskilda nummer i

jordregistret, vid skiftet behandlades som en ägolott. Det syntes därför

böra föreskrivas, att om delägare innehade ägor under flera jordregisternummer,

ägorna under vart registernummer skulle betraktas såsom en

ägolott, men att delägaren skulle äga få de på dessa ägolotter belöpande

ägorna lagda intill varandra, om lämpligt skifte för övriga delägare ej

därav hindrades. Om flera ägde del i ett och samma jordregisternummer,

innebure detta att den fastighet, som vore uppförd under detta nummer,

kommit i flera personers samägo utan att ha blivit mellan dem lagligen

delad. Intet hinder syntes föreligga för att denna samäganderätt respekterades

vid skiftet, om samtliga ägarna så önskade. Övriga delägare hade

ingen olägenhet därav och innehavare av inteckning, som beviljats i endast

en delägares lott i samfälligheten, hade icke någon självständig rätt

att få denna lott utbruten. Däremot syntes det icke kunna medgivas, att

delägare, vilkas ägolotter tillhörde fastigheter under olika registernummer,

erhölle ägor i gemensam ägolott. De skäl, som talade mot dylikt medgivande,

om ägolotterna tillhörde en delägare, gjorde sig givetvis än starkare

gällande, därest ägolotterna befunne sig i olika ägares händer.

Vid behandlingen av frågan, huruvida nu återgivna resonemang äger

giltighet för dalalagens tillämpningsområde, bör erinras därom, att från

13 kap. 13 § jorddelningslagen avvikande bestämmelser gällde med avseende

å provskiftena i Dalarna. I en kungörelse (nr 362/1926), utfärdad

samma dag som jorddelningslagen eller den 18 juni 1926, meddelades

nämligen vissa särskilda föreskrifter rörande provskiftena, däribland, under

13 §, den bestämmelsen, att om flera delägares ägor nyttjades i sambruk,

finge på delägarnas begäran gemensam ägolott för dessa utläggas.

Någon begränsning till ägor, upptagna under ett och samma jordregisternummer,

gjordes sålunda icke, i motsats till vad fallet är i 13 kap. 13 §

första stycket jorddelningslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 255.

I en av Dalautredningen utfärdad promemoria rörande, hland annat,

nämnda kungörelse, kommenterades sagda paragraf i kungörelsen på följande

sätt:

Bestämmelsen i denna paragraf torde komma i tillämpning huvudsakligen

i de uti ifrågavarande delar av Dalarna ofta förekommande fall, då

arvskifte upprättats men de arvfallna fastigheterna likväl brukas gemensamt.

En uppdelning av de redan förut mycket små jordbruken i ännu

mindre enheter, en i och för sig föga tilltalande åtgärd, kunde bliva rent

ändamålslös, då försäljning av fastigheterna är påtänkt eller sambruket

förväntas fortfara en längre tid eller ovisshet eljest råder, huru fastigheterna

komma att i en framtid disponeras. I det vanliga fallet att en sådan

delägare gifter sig till en annan by och överlåter sin jord till en av medarvingarna,

bleve det en ren tillfällighet, om vid skiftet dessa delägares ägolotter

erhållit ett för sambruk tjänligt läge. Enär på grund av dylika och

liknande skäl, som delägarna själva bäst avgöra, skiftet lätteligen kan föranleda

en olämplig fastighetsbildning, har det ansetts lämpligt, att delägarna

tillåtas hålla frågan om fördelningen dem emellan öppen. Ur redovisningssynpunkt

har detta icke ansetts väcka betänkligheter vid det förhållande

att genom den fullständiga äganderättsutredning, som lörutsättes skola

verkställas vid dessa skiften, varje delägares rätt blir i handlingarna angiven.

Frågan om inteckningshavares ställning blir i denna landsdel, där

inteckningar endast i ringa utsträckning förekomma, av jämförelsevis underordnad

praktisk räckvidd. I de tvivelsutan synnerligen sällsynta fall,

då en eller annan delägare må hava belånat outbruten arvslott, kan långivarens

rätt ej anses kränkt genom åtgärd, som här avses; denna rätt är

efteråt liksom tillförne fäst vid en ideell andel. Och även om inteckning

skulle vara meddelad i en utbruten lott, kan näppeligen dennas sammanföring

med andra ägor rimligen befaras medföra olägenheter motvägandc

dem, som skulle följa av nödvändigheten att betunga och fördyra förfarandet

med en oftast allenast formell redovisning av de särskilda ägolotterna.

I anslutning till det ovan sagda må ytterligare betonas, att här berörda

spörsmål med hänsyn till den sparsamma förekomsten av inteckningar hava

huvudsakligen teoretiskt intresse.

Vad Dalautredningen sålunda anfört synes kunna åberopas till stöd för

att inteckningshavares intresse icke heller utgör hinder för utläggande av

gemensam ägolott i det här diskuterade fallet. Med undantag för någon enstaka

socken i de södra delarna av dalalagens tillämpningsområde och med

undantag för bostads- och sportstugetomter äro alltjämt inteckningar sällsynta,

och det torde kunna ifrågasättas, om inteckningar i sådana små,

obebyggda jordbruksfastigheter, varom här är fråga, alls förekomma.

Beträffande önskemålet om reda och klarhet i själva fastighetsregistreringen

bör framhållas, att vid laga skifte enligt dalalagen registrering, såsom

i det föregående antytts, icke sker förrän efter skiftets fastställande,

därvid förut gällande registrering helt slopas och de vid skiftet bildade fastigheterna

uppföras på nya upplägg. Icke heller bestämmelserna rörande

jordregistret torde under sådana förhållanden innefatta hinder för utläggande

av gemensamma ägolotter för fastigheter bildade genom sammanläggning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Ändring av bestämmelserna om undantag av mark från skifte.

Emellertid kvarstår visst ytterligare hinder för utläggande av gemensam

ägolott vid skiften enligt dalalagen. Enligt 1 § första stycket och 3 § dalalagen

kunna förrättningsmännen efter överläggning med delägarna under

vissa förutsättningar besluta, bland annat, att område av skifteslag skall

frånskiljas detta för gemensamt skifte med annan mark. Jämlikt 1 § andra

stycket och 4 § datalagen kunna vidare delägarna i ett skifteslag, däri bys

heminägor ingå, genom omröstning besluta, att till byn hörande utskog, fäbodemark

och annat till heminägor ej hänförligt område skall uteslutas

från delningen. Har sådant beslut fattats, är det i själva verket uteslutet

att utlägga gemensamma ägolotter. Detta förhållande belyses av följande

exempel.

Två ägolotter A och B ingå i skifte. Vardera ägolottens mark kan för

enkelhetens skull antagas hava samma uppskattningsinnehåll. Till envar

av ägolotterna hör andel — men ingalunda ens till arealen samma andel

— i den från delning uteslutna marken. Denna mark blir vid skiftet icke

föremål för något slag av värdering eller gradering. Endast arealen, sådan

denna angives i äldre skifteshandlingar, redovisas. Värdet av den å A respektive

B belöpande andelen är sålunda helt okänt. Skulle nu en gemensam

ägolott utläggas för A och B bleve resultatet ingalunda, att ägarna av

A och B ägde hälften var av den gemensamma ägolotten. Man visste endast,

att de ägde hälften var av den mark, som ingått i delningen, men man

skulle sväva i fullkomlig ovisshet om, vilken andel de ägde av den genom

åtgärden i fråga sammanförda mark, som uteslutits från delningen.

Enligt 1866 års skiftesstadga gällde såsom en huvudregel, att all mark

skulle ingå i delningen. I jorddelningslagen har regeln om all marks medtagande

i delning blivit skärpt. Undantag förekomma i 1 kap. 20 § första

stycket för delägare, som redan har lämplig ägoanordning, och i 10 kap.

8 § beträffande äga, som ej kan med säkerhet uppskattas eller som är av

ringa värde. I övrigt kan enligt jorddelningslagen område förbigås vid delningen

endast i den formen, att området avskiljes från skifteslaget (1 kap.

4 §), en i lagens förarbeten såsom undantagsfall betecknad anordning, som

ej får tillgripas annat än då åtgärden befordrar ett lämpligt och redigt

skifte.

Vad först angår skiftesdelägarnas rätt att besluta om uteslutning av mark

från skifte, framhöll Dalautredningen, att skiftesbehovet i regel vore påtagligast

beträffande heminägorna. Beträffande fäbodarna stode i allmänhet

kreatur sskötseln där i förgrunden och odlingen vore gemenligen inskränkt

till vissa förnödenheter för fäbodevistelsen, och brukningen bedreves

på enklaste sätt. Där fast bosättning i fäbodarna förekomme, gjorde

sig visserligen samma synpunkter gällande som beträffande heminägorna,

men i övrigt syntes vid ifrågavarande tid den uppfattningen vara rätt allmän,

att ett skifte å fäbodejorden icke medförde en mot kostnaden svarande

nytta. Vad slutligen skogsmarken anginge, vore det visserligen uppenbart,

att ägosplittringen försvårade en rationell skogsvård, men hos stora

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

delar av befolkningen rådde obenägenhet mot omskifte av såväl fäbodejord

som skogsmark. Även inom byar, där intresset för nytt skifte eljest

vore stort, syntes delägarna, inför utsikten att i delningen komme att inbegripas

även utmarker, i vissa fall ställa sig betänksamma mot åtgärdens

vidtagande. Även om befolkningens farhågor i olika hänseenden vore överdrivna,

måste dock invändningarna mot en ovillkorlig regel om utmarkernas

medtagande i delningen tillerkännas ett visst berättigande, och om man

ville bibehålla en viss självbestämningsrätt för ortsbefolkningen i fråga om

skifte eller icke skifte och samtidigt befrämja tillkomsten av skifte å inägojorden,

syntes det bliva ofrånkomligt att skänka beaktande åt ortsbefolkningens

önskemål att få i större eller mindre utsträckning undantaga

skogs- eller därmed jämförlig mark från delningen även i andra fall än där

åtgärden vore betingad av att skifte å berörda mark på grund av rådande

ägoblandning borde ske i annat sammanhang. Införandet av en sådan möjlighet

för delägarna att utesluta mark från delningen syntes icke försvåra

genomförandet av önskvärda omregleringar inom skogsmarken. Huvudprincipen

skulle här, liksom enligt jorddelningslagen, bliva, att delningen skulle

avse all mark, som lämpligen kunde skiftas i ett sammanhang. Endast om

en utpräglad stämning mot medtagande i delningen av viss mark förelåge,

skulle denna kunna uteslutas.

Såsom den refererade framställningen giver vid handen, var införandet av

rätt för skiftesdelägare inom dalalagens tillämpningsområde att besluta om

uteslutning av mark från skiftet en eftergift för en opinion bland ortsbefolkningen,

vilken eftergift ansågs oundgänglig för att isen skulle bli bruten

och skiftesverksamheten komma i gång. Helt visst var detta bedömande riktigt

med hänsyn till förhållandena vid tiden för dalalagens utarbetande.

Förhållandena ha emellertid i skilda hänseenden ändrats. Med anledning av

vad Dalautredningen anfört rörande fäbodarna må till en början framhållas,

att kreatursskötsel vid fäbodar alltmer kommit ur bruk, varvid antingen

fast bosättning uppkommit i de gamla fäbodarna eller ock dessa kommit

att utnyttjas endast för skogsbruk. Dessa ägor kunna med andra ord numera

i regel hänföras antingen till heminägor eller till skogsmark. Beträffande

först heminägorna har ju icke någonsin ifrågasatts annat än att

dessa städse böra medtagas i skifte. Vad åter skogsmarken angår framhöll

ju även Dalautredningen, såsom nyss framgått, att ägosplittringen försvårade

en rationell skogsvård men fann det ofrånkomligt att beakta ortsbefolkningens

önskemål att få utesluta skogsmark från delningen. Efter dalalagens

tillkomst torde emellertid en påtaglig förändring i ortsbefolkningens

uppfattning ha inträtt och det synes kunna göras gällande, att bestämmelserna

i fråga fyllt sin uppgift och numera kunna undvaras. Man har nämligen

otvivelaktigt ganska allmänt kommit till insikt om att uteslutning av

mark försämrar möjligheterna till sammandragning av ägorna och fall hava

inträffat, då man omedelbart efter ett skiftes avslutande begärt skifte även

på den uteslutna marken eller rent av under skiftets gång ändrat uppfattning

rörande skiftets lämpliga omfång. Vid senare påbörjade skiften har

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

33

rätten till uteslutning av mark oftast icke utnyttjats och tendensen synes

gå i riktning mot så stora skifteslag som möjligt. För att giva belägg för

riktigheten av vad nu anförts, torde det tillgängliga materialet böra i sin

helhet redovisas ur nu aktuella synpunkt.

Silvbergs socken.

Risshyttans skifteslag. Skiftet påbörjades år 1934 och omfattar skifteslagets

alla ägor.

Järna socken.

Storbyns skifteslag. Skiftet, som påbörjades år 1932 och avslutades år

1946, har omfattat skifteslagets alla ägor.

Moms och Vikarhedens skifteslag. Skiftet påbörjades år 1939 och omfattar

skifteslagets alla ägor.

Skamheds och Hulåns skifteslag. Heminägorna och större delen av hemskogen

provskiftades åren 1926—1934. Laga skiftet, som påbörjades 1946,

omfattar nu all den vid provskiftet från delning uteslutna marken.

Siljansnäs socken.

Hallens, Backbyns och Näsbyggebyns skifteslag. Heminägorna och hemskogen

provskiftades åren 1926—1935. Laga skiftet, som påbörjades år 1935,

omfattar skifteslagets ägor inom fem skilda fäbodeställen med skog eller

omkring hälften av den vid provskiftet från delning uteslutna marken. Återstoden

utgör skifteslagets ägor inom nio fäbodeställen med skog, vilka användas

endast till skogsbruk och vilka var för sig bilda skilda skifteslag.

Ore socken.

Näsets skifteslag. Skiftet påbörjades år 1938 och omfattar skifteslagets

alla ägor.

Östansjö och Östanviks skifteslag. Skiftet påbörjades år 1938 och omfattar

all vid provskifte åren 1926—1936 från delning undantagen mark.

Dalbyns skifteslag. Skiftet påbörjades år 1938 och omfattar all mark utom

byns heminägor, vilka undergått ett år 1903 fastställt laga skifte.

Sunnanheds skifteslag. Skiftet påbörjades år 1940. Laga skifte å skifteslagets

alla inägor vid såväl byn som fäbodarna förrättades åren 1885—1889.

År 1940 beslutades skifte å all skifteslagets mark, vilken icke förut undergått

laga skifte. År 1943 beslutades laga skifte även å alla förut laga skiftade

ägor.

Sörboda skifteslag. Skiftet påbörjades år 1943. Byns alla inägor jämte

skogsundantag omkring inägorna undergingo laga skifte åren 1895—1899.

Laga skiftet omfattar nu all skifteslagets övriga mark.

Norrboda skifteslag. Skiftet påbörjades år 1943 och omfattar skifteslagets

alla ägor.

Mora socken.

Östnors skifteslag. Skiftet påbörjades år 1935, avslutades år 1944 och fastställdes

år 1946. All skifteslagets mark ingick i skiftet.

Vika—Vinäs skifteslag. Heminägorna, hemskogarna, ett fäbodeställe med

skog samt Vinäs utskog provskiftades åren 1927—1942. År 1945 påbörjades

skifte å skifteslagets övriga mark utom två fäbodeställen. På det större av

dessa beslutades år 1946 enhälligt laga skifte.

8 Ii i hane/ till riksdapens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 255.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Bergkarlås, Risa och Vattnas byars skifteslag. Skiftet påbörjades år 1945

och omfattar all skifteslagets mark.

Öna skifteslag. Skiftet påbörjades år 1946 och omfattar endast byns heminägor,

men delägarna överväga enligt uppgift numera att återupptaga frågan

om skifte på den uteslutna marken.

Sollerö socken.

Socknens alla byar ha sammanförts till ett skifteslag. Laga skiftet påbörjades

år 1946 och omfattar skifteslagets alla ägor.

Älvdalens socken.

Nornäs skifteslag. Vid ett år 1945 påbörjat skifte har skifteslaget jämlikt

1 kap. 4 § jorddelningslagen uppdelats i två skifteslag. Skiftet omfattar

alla ägor till det ena av dessa skifteslag.

Av dessa uppgifter framgår, att dalalagen, som trädde i kraft den 1 juli

1932, hittills vunnit tillämpning i sju socknar och att sammanlagda antalet

avslutade och pågående skiften utgör sjutton, varav ett avser en hel socken.

Ansökningar ha gjorts om skifte å ytterligare sju skifteslag, vilka skiften

emellertid ännu icke hunnit påbörjas. Vad angår de avslutade och pågående

sjutton skiftena omfatta dessa all skifteslagens förut icke lagaskiftade

mark i samtliga fall utom tre. I ett av dessa tre fall har tillsvidare ett

mindre fäbodeställe undantagits. Ett skifte, vilket påbörjades år 1946, omfattar

hittills endast heminägorna, men en stark opinion för skifte även å den

uteslutna marken synes redan ha uppstått även bland tidigare motståndare

till det beslutade skiftet. I ett skifteslag ha slutligen vissa fäbodeställen

med skog, vilka uteslötos vid provskifte, hittills icke blivit föremål för

skifte.

Den lämnade översikten synes visa, att hänsynen till ortsbefolkningens

önskemål icke längre nödvändiggör det undantag från jorddelningslagens

allmänna regler, som rätten att besluta om uteslutning av mark från skifteslag

utgör. Å andra sidan lärer vad ovan sagts om kraven på ägolotts beskaffenhet

kunna anses innefatta ett utomordentligt starkt motiv för slopande

av rätten till undantag, en åtgärd som utgör förutsättning för den

här förordade reformen.

Vidkommande härefter förrättning smännens befogenhet att besluta om

inskränkning i skifteslagets omfång kan självfallet även ett utnyttjande av

denna befogenhet utgöra hinder för utläggande av gemensamma ägolotter.

Vad då först angår jorddelningslagens allmänna bestämmelser kan, såsom

förut antytts, jämlikt 1 kap. 4 § jorddelningslagen område förbigås vid

delning i den formen, att skifteslag uppdelas i flera skifteslag. Sådan åtgärd

får vidtagas för vinnande av lämpligt och redigt skifte, där det finnes

kunna ske utan någon delägares förfång. Anordningen har, såsom jämväl

förut angivits, i lagens förarbeten betecknats såsom avsedd för undantagsfall.

Såsom exempel på sådant undantagsfall har anförts hy, som har sina

ägor på ömse sidor om ett större vattendrag,1 och det fall, då en eller flera

1 Härmed avses uppenbarligen det fall, att var och en av byamännen blott innehar ägor på

ena sidan av vattendraget.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

35

av delägarna ha sina ägor så belägna, att det redan från början visar sig

uppenbart att de icke rimligen böra ingå i gemensamt skifte med det övriga

området. Fallen torde ytterst sällan vinna aktualitet inom dalalagens tilllämpningsområde,

1 och då fråga om tillämpning av 1 kap. 4 § jorddelningslagen

uppstår, föreligga icke de förut angivna hindren att utlägga gemensamma

ägolotter. Detsamma är händelsen jämväl i den i 1 kap. 20 § första

stycket jorddelningslagen avsedda situationen, nämligen att viss delägare

redan har alla sina ägor i lämplig anordning. Kvar står då regeln i 10 kap.

8 § jorddelningslagen beträffande äga, som ej kan med säkerhet uppskattas

eller som är av ringa värde. Sådan äga må uteslutas från delningen, där det

prövas lända till väsentlig fördel för delägarna samt icke hindra lämpligt

och redigt skifte. Nu är ju emellertid just förhållandet, att uteslutning av

mark hindrar lämpligt skifte enligt dalalagen utan att medföra någon väsentlig

fördel för delägarna.

Stadgandet i 1 § första stycket dalalagen ansågs betingat av de säregna

förhållandena i Kopparbergs län. Dalautredningen anförde härom:

Vid delningen av socknen byarna emellan (vid storskiftet) fingo jordägarna

i vissa trakter i stor utsträckning behålla sina gamla fäbodeställen,

vilka då kommo att kameralt inordnas såsom en del av vederbörande jordägares

åbolotl (hemman). Inom ett och samma fäbodeställe kunna härigenom

ligga blandade om varandra områden, tillhörande hemman inom

olika byar, och delägarna i en by hava ofta andel i olika fäbodelag.

I följd härav lärer, när laga skifte sökes å någon by, det ofta visa sig

ändamålsenligast, icke att till gemensamt skifteslag sammanföra alla de

byar, vilka sålunda hava sammanblandade ägor i visst ägoslag (dessa byar

kunna med sina övriga ägor ligga vitt skilda från varandra) utan att i

stället från delningen utesluta dylika ägor för att sedermera, när förslag om

skifte av desamma väckes, till ett skifteslag sammanföra de olika fäbodeområden,

däri vissa byar hava del. Även i åtskilliga andra fall kan befinnas

lämpligt att från delningen utesluta viss mark för att skiftas i annat sammanhang,

såsom då del av by ligger som enklav inom annan by, men byarna

i övrigt icke hava det inbördes läge, att de kunna lämpligen skiftas gemensamt.

Vid ett övervägande, huruvida detta resonemang alltjämt äger giltighet,

är givetvis i första hand av intresse att få utrönt, huruvida ifrågavarande

stadgande i dalalagen faktiskt blivit tillämpat. Med en obetydlig modifikation,

som skall behandlas i specialmotiveringen och från vilken här kan

bortses, blir svaret nekande. I själva verket torde också Dalautredningens

nyss citerade uttalanden närmast ha åsyftat förhållandena i vissa hittills

icke lagaskiftade delar av Dalarna, särskilt leksandsbygden. Personer, väl

förtrogna med fastighetsförhållandena just i Leksands socken, med vilka

utredningsmannen samrått, ha emellertid givit uttryck åt den uppfattningen,

att jordförhållandena i denna socken och andra socknar med likartade

förhållanden icke någonsin kunna bli på ett tillfredsställande sätt tillrättalagda,

om man icke följer Sollerö-bornas exempel och låter skiftet omfatta

hela socknen, ja kanske t. o. in. delar av grannsocknarna. En sådan upp
1

Bestämmelsen i 1 kap. 4 § jorddelningslagen har hittills tillämpats allenast i ett fall, nämligen,

såsom förut framgått, i Nornas by inom Älvdalens socken.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungi. Maj:ts proposition nr 255.

fattning anses få allt flera anhängare hland de för skiftesväsendet intresserade

ortsborna och uppfattningen torde redan nu ha vunnit enhällig anslutning

bland lantmätare och skiftesgodemän inom länet. Om det emellertid

skulle anses nödvändigt att fortfarande räkna med omskifte å enstaka, primära

skifteslag inom Leksands socken, skulle följden av ett förbud mot

uteslutning av mark i sådant fall bli, att små lotter i ett eller flera fäbodeställen

finge medtagas utan att fäbodeställena i sin helhet kunde samtidigt

bli föremål för en önskvärd ny arrondering. Den fördelen skulle medtagandet

av skifteslagets ägor inom fäbodeställena likväl ha, att sagda ägor

— vilka före skiftet måhända tillhört ett flertal personer — kunde tilläggas

en eller i vart fall ett mindre antal skiftesdelägare. Omskifte av fäbodelagen

finge dock framdeles verkställas. Olägenheten härav får vägas mot olägenheten

av att gemensamma ägolotter icke kunna utläggas i enlighet med föreskriften

i 1 kap. 8 § första stycket jorddelningslagen och att möjligheten till

sammandragning av ägorna minskas. Utredningsmannen har för sin del

kommit till den bestämda uppfattningen, att den med det här framlagda

förslaget förenade olägenheten vid en sådan avvägning får anses vara den

minst tyngande. Skulle ett sådant bedömande anses innebära, att för stort

beaktande skänkts förhållandena i socknarna norr om Siljan, skulle däremot

kunna genmälas, att datalagen i sin nuvarande utformning i stället

skänker alltför stort beaktande åt Leksands-synpunkterna. Och det är dock

i de förstnämnda socknarna intresse för skifte hittills framträtt. Det låter

sig också sägas, att — om skifte i Leksandsbygden över huvud taget kominer

till stånd innan en ny jorddelningslag och en eventuellt erforderlig ny

dalalag utarbetats — det här framlagda förslaget måhända kan bliva förenat

med viss olägenhet för denna bygd, medan ett bibehållande av dalalagens

nuvarande utformning i här förevarande hänseende skulle medföra

mycket påtagliga olägenheter för lagens hela tillämpningsområde. Utredningsmannen

har sålunda funnit bestämmelsen om skifteslags uppdelning

genom beslut av förrättningsmännen icke längre med fog kunna betecknas

som så oumbärlig, att dess bibehållande tillätes förhindra det ovan

framlagda reformförslaget.

Skulle det likväl anses böra övervägas att bibehålla förrättningsmännens

ifrågavarande befogenhet, kvarstår endast det föga tilltalande alternativet

att först, på sätt ovan angivits, inlösa småandelar i inrösningsjorden men

därefter även framgent utlägga ur brukningssynpunkt alldeles otillräckliga

skogslotter, vilka då åtminstone kunde läggas intill varandra i den förvisso

osäkra förhoppningen, att någon form av sambruk på frivillighetens

väg kunde uppstå.

Om däremot, i enlighet med utredningsmannens förslag, rätten att besluta

om frånskiljande av mark vid skiften enligt dalalagen slopas, och därmed

öppnas möjlighet att utlägga gemensamma ägolotter, och detta medgives

även i fråga om fastigheter bildade genom sammanläggning, synes ett sådant

förfarande icke böra begränsas att avse allenast de små andelar i skogsmark,

varom i det föregående talats. Förfarandet synes även böra medgivas

i sådana fall, som avsågos i 13 § av den förut omnämnda kungörelsen den

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

18 juni 1926, d. v. s. då flera delägares mark nyttjas i sambruk och del
ägarna

själva begära, att gemensam ägolott skall utläggas.

Den lämpliga räckvidden av de ifrågasatta ändringarna.

Mot det hittills förda resonemanget skulle kunna invändas, att det ur jordpolitisk

synpunkt kunde anses motiverat, att vid skiften enligt dalalagen

göra väsentligt radikalare ingrepp i den enskilda äganderätten än utredningsmannen

ansett sig böra föreslå, exempelvis genom att från ägarna till

små andelar under skiftet inlösa icke blott inrösningsjorden utan hela innehavet,

genom att lägga storleksgränsen högre än vid 1 hektar åkerjord eller

genom att inlösa all inrösningsjord utan åbyggnader oavsett arealens storlek.

1 propositionen till 1947 års riksdag om riktlinjerna för den framtida

jordbrukspoliiiken anförde chefen för jordbruksdepartementet, att det, då

ett omskifte vore nödvändigt för att ordna brukningsförhållandena inom

ett område, måste anses angeläget, att omskiftet komme att leda till en verklig

sanering av fastighetsförhållandena inom skifteslaget, och att man således

ej vore nödsakad att vid skiftet utlägga ägolotter, vilka redan från början

lramstode som olämpliga med hänsyn till sin beskaffenhet och de försörjningsmöjligheter,

som förelåge för brukaren. Frågan om de åtgärder, som

borde vidtagas för att undvika dylika konsekvenser, vore emellertid närmast

ett skiftesrättsligt spörsmål och borde ses i samband med utformningen

av skifteslagstiftningen i dess helhet. Hela detta problemkomplex vore

under utredning hos fastighetsbildningssakkunniga. Det vore därför lämpligast,

att med behandlingen av frågan om expropriation i samband med omskifte

finge anstå i avbidan på slutförandet av denna utredning.

Av det återgivna uttalandet lärer väl framgå, att de av statsmakterna

fastslagna principerna för den framtida jordbrukspolitiken kunna komma

att föranleda väsentligt radikalare ingrepp i den enskilda äganderätten i

samband med skifte än här ifrågasatts. Emellertid synes vid en provisorisk

överarbetning av en specialförfattning icke annat än i begränsad omfattning

böra ifrågakomma att föregripa lösningen av ett för den allmänna

lagstiftningen på området högst betydelsefullt, komplicerat spörsmål. Detta

synes så mycket mindre böra i förevarande fall ifrågakomma, som de säregna

jordförhållandena i Dalarna eventuellt även efter en omarbetning

av jorddelningslagen kunna påkalla undantagsregler. Vidare skulle ett starkare

ingrepp än det här förordade vid skiften enligt dalalagen uppenbarligen

leda till eu omprövning av sådana centrala frågor som skiftesvitsord och

jordvärderingsmetod. Vad särskilt sistnämnda fråga angår, synes uppenbart

att vid inlösen av jord enligt detta förslag värdering — liksom vid

minskning i ägovälde jämlikt 13 kap. 2 § jorddelningslagen — bör ske

med ledning av de allmänna reglerna i It kap. 2 § jorddelningslagen. Jorddelningslagen

bygger nu på den huvudprincipen, att vid skifte utbyte skall

ske av ägobelopp mot ägobelopp eller med andra ord att avräkning skall ske

in natura. Nutida jordpolitiska krav på omskifte föranleda, såsom nyss antytts,

att fastigheter framdeles kunna komma att utgå ur skifte i vissa fall

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj:ts proposition nr 255.

avsevärt större, i andra fält avsevärt mindre än förut eller eventuellt helt

försvinna som självständiga brukningsenheter. Om den avräkning i pengar,

som därvid blir ofrånkomlig, lämpligen kan grundas på hittills tillämpade

värderingsprinciper eller om en ny värderingsmetod bör utarbetas, är ett

vidlyftigt och svårlöst spörsmål, som för närvarande är föremål för behandling

av fastighetsbildningssakkunniga. I avbidan på bland annat denna

frågas lösning torde man på här ifrågavarande specialområde få åtnöjas

med en mindre långtgående reform, vilken dock är ägnad att avlägsna de

mest påtagliga olägenheterna och sålunda kan betecknas som ett steg i rätt

riktning. De lämnade exemplen från Vika-Vinäs och Östnor visa för övrigt,

att de här förordade reglerna i åtskilliga fall kunna innebära ett ganska

starkt ingrepp. Förhållandena kunna givetvis gestalta sig något olika exempelvis

i trakter söder om Siljan, där tillgången på åkerjord är större än i

Mora socken. Att uppställa olika regler för olika socknar, exempelvis genom

att ställa inlösningen i relation till det genomsnittliga åkerinnehavet,

skulle emellertid enligt utredningsmannens uppfattning utgöra en alltför

komplicerad lösning, som också kunde te sig tvivelaktig ur rättvisesynpunkt.

Förslaget att gemensamma ägolotter skulle utläggas för små andelar i

skogsmark kommer till uttryck i 13 § andra stycket i det vid promemorian

fogade lagutkastet. Såsom bakgrund till vissa i yttrandena framförda synpunkter

torde några uttalanden av utredningsmannen i specialmotiveringen

till nämnda stadgande böra redan i detta sammanhang återgivas. I promemorian

anföres sålunda.

Något hinder att utlägga gemensam ägolott i skogsmark för samtliga i

13 § andra stycket avsedda delägare synes icke föreligga, men att uppställa

en tvingande regel härom torde heller icke vara motiverat. Ett samråd bör

självfallet här ske mellan förrättningsmännen och delägarna i fråga.

Å de gemensamma ägolotterna synes i första hand samäganderättslagen

bliva tillämplig. Det lärer även kunna ifrågakomma, att delägarna bilda ett

enkelt bolag eller en ekonomisk förening för skogsbruket. Möjligen kunde

även ifrågasättas att genom särskilt stadgande i datalagen göra bysamfällighetslagen

tillämplig å skogsmarken i fråga. Det kan förtjäna påpekas, att

bysamfällighetslagen i tämligen stor omfattning vunnit tillämpning inom

Kopparbergs län, varför ortsbefolkningen icke står främmande för denna

lag. Emellertid synes en obligatorisk tillämpning av bysamfällighetslagen på

ifrågavarande skogslotter icke böra föreskrivas förrän erfarenheter från

tillämpningen av dalalagen i dess reviderade skick vunnits. Under alla förhållanden

synes det komma att ligga i delägarnas intresse att i någon

form anordna ett varaktigt sambruk av den gemensamma skogsmarken, då

dennas ekonomiska värde tydligen skulle i väsentlig mån spolieras, därest

gemenskapen upplöstes.

Skulle försäljning av skogsmarken beslutas, torde 1945 års lag om inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet såväl som 1947 års lag

om kronans förköpsrätt kunna komma att vinna tillämpning. Lagliga be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

fogenheter föreligga sålunda att tillse, att jordbruksfastigheter inom skifteslaget,

vilka äro i behov av förstärkt skogstillgång, vid försäljning tillföres

skogsmarken i fråga. Och om tendenser till sämjedelning av gemensam ägolott

i skogsmark skulle uppstå — trots det ekonomiskt oförnuftiga i en

dylik åtgärd och trots att en sådan utveckling förutsätter enhällighet bland

de tämligen talrika delägarna — lärer heller icke vara uteslutet, att en

tillämpning sker av den nya bestämmelsen om expropriation för stärkande

av ofullständigt jordbruk under punkt 15 i 1 § exproprationslagen. Slutligen

återstår möjligheten, att lagberedningens förslag att frånkänna sämjedelning

sakrättslig verkan inom en icke alltför avlägsen framtid upphöjes till

lag.

Yttrandena.

Förslaget att vid skiften enligt datalagen ägarna till små, obebyggda jordbruksfastigheter

skulle åläggas mottaga pengar för sin inrösningsjord har

icke rönt gensaga i något av de avgivna yttrandena.

Fastighetsbildningssakkunniga, i vilkas utlåtande lantmäteristgrelsen förklarat

sig helt instämma, uttala, att man vid en ny lagstiftning angående

omskifte icke torde kunna komma ifrån att införa möjligheter till tvångsinlösen

av jord för att nedbringa lotternas antal. Utredningsmannens förslag

i denna del stode därför i linje med tänkta reformer av omskiftesinstitutet

och kunde som princip icke anses innebära ett föregripande av en slutlig

lagstiftning.

Egnahemsnämnden i länet yttrar.

Under nämndens överläggning rörande ifrågavarande ärende framhöllos de

stora nackdelar, vilka äro förknippade med den otillfredsställande fastighetsbildning,

som åstadkommits uti bl. a. Vika-Vinäs skifteslag och östnors

skifteslag i Mora socken vid därstädes genomförda skiften. Således har ett

mycket stort antal fastigheter gått ut ur dessa skiften med mindre än ett

hektar åker. Till ifrågavarande fastigheter höra givetvis också som regel

förhållandevis små skogsarealer, å vilka skogsbruk icke kan drivas rationellt.

Det nya förslaget måste anses vara väl motiverat med hänsyn bl. a. till

det stora antalet små fastigheter, som behöva rationaliseras bort, samt behovet

av att viss areal inrösningsjord blir disponibel till förstärkning av

ofullständiga jordbruk.

T. f. domhnvanden i Nås och Malungs domsaga har anfört.

Förslaget innebär onekligen eu genomgripande förändring mot vad nu

gäller. Det synes sannolikt, att det kan komma att dröja någon tid innan

förståelse för förslaget i dessa delar vinnes bland den jordägande befolkningen.

Fördelarna med förslaget, vilket jag finner väl avvägt, synas emellertid

så uppenbara, att det trots det motstånd som kan beräknas möta detsamma

bör genomföras. Endast genom ett radikalt ingripande kan det —

bland annat genom schablonmässiga arvsskiften — fortgående sönderfallet

av fastigheterna inom domsagan effektivt motverkas.

Domhavanden i Nedansiljans domsaga betecknar förslaget i förevarande

del såsom i princip riktigt. I yttrandet påpekas emellertid, bland annat, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

den jord, som tillhör på annat håll bosatta personer, i allmänhet ej ligger

i vanhävd utan arrenderas av jordbrukare i bygden. Brist på arbetskraft

inom jordbruket har dock under de senaste åren medfört, att denna metod

för jordens utnyttjande förlorat i betydelse.

Länsstyrelsen förklarar att, om också det föreslagna tillvägagångssättet

kan anses främmande för jorddelningslagstiftningens principer, anordningen

dock synes vara praktiskt användbar och kunna godtagas, i vart fall

som ett provisorium till dess att den allmänna jorddelningslagen och övriga

lagar rörande fastighetsbildningen hinna revideras och anpassas efter de behov,

som uppkomma vid genomförandet av den planerade rationaliseringen

inom jordbruket.

Frågan om gränsdragningen mellan sådant innehav av inrösningsjord,

som skulle inlösas, och sådant innehav, som skulle få behållas, har uppmärksammats

i några av yttrandena, i allmänhet dock utan att ändring av

utredningsmannens förslag på denna punkt påyrkats.

Sålunda anför egnahemsstyrelsen.

De arealer, som föreslås skola kunna tvångsvis inlösas, äro skäligen otillräckliga

i betraktande av det synnerligen omfattande rationaliseringsbehov

som föreligger. För att bättre förhållanden på området skola kunna åvägabringas

är det därför av synnerlig vikt att lantbruksnämnden i länet såväl

med tillhjälp av förköpslagen som på annat sätt söker förvärva fastigheter

för att därmed förstärka ofullständiga jordbruk inom skifteslagen och sålunda

få till stånd bärkraftiga jordbruk i samband med skiftena.

Länsstyrelsen yttrar.

Det förefaller, som om den föreslagna gränsen vore väl lågt satt och att

någon höjning vore befogad. Utredningsmannen har emellertid med exempel

visat, att även med den gränsdragning som förslaget innebär vid de

nyligen genomförda skiftena i Ovansiljan ett stort antal ägolotter skulle ha

försvunnit, och att detsamma torde bliva fallet vid nu pågående skiften.

Förhållandena i Nedansiljan och i Tunabygden, där dalalagen även gäller,

äro dock i avseende å brukningsdelarnas storlek något annorlunda än i

förstberörda trakter och motivera en gränsdragning något högre upp i storleksklasserna.

Då det omedelbara behovet av åtgärder hänför sig till skiftena

i Ovansiljan och då det är ovisst, huruvida under den tid, som de föreslagna

bestämmelserna komma att gälla, några skiften kunna förväntas

igångsättas inom de sistberörda områdena, vill länsstyrelsen avstå från att

framföra yrkande om höjning av arealgränsen. Man får förutsätta att jämförelsevis

goda resultat skola uppnås, fastän ifrågavarande gräns sättes till

1 hektar.

Ett uttalande av samma innebörd har gjorts av förvaltningsutskottet i länets

hushållningssällskap.

Bestämt yrkande om ändring av ifrågavarande gräns bär allenast framställts

av domhavanden i Nedansiljans domsaga, som förordar en höjning

till 1,5 hektar. Motsatt ståndpunkt har däremot intagits av domhavanden i

Falu domsaga, som anför.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 255.

41

I fråga om storleksgränsen för de obebyggda jordbruksfastigheter, som

vid skifte kunna tvångsvis inlösas, anser jag försiktigheten kräva, att man

nu icke går längre än utredningsmannen föreslagit. Anledningen härtill

är framför allt att detta spörsmål sannolikt varit en av huvudpunkterna vid

överläggningen med de av de sakkunniga, vilka representera ortsopinionen,

och det synes önskvärt att vid införande av denna nya form av tvångsinlösen

icke gå längre än ansvariga företrädare för ortens lantmän tillråda.

Utredningsmannens förslag, att ägarna av små andelar skulle få behålla

sin skogsmark och att denna skulle utläggas i gemensamma ägolotter, utgör

det spörsmål, som tilldragit sig den största uppmärksamheten bland

dem, som avgivit yttranden i ärendet. Vad först angår förslaget, att rätten

att utesluta mark vid skifte enligt dalalagen skulle upphöra — vilket förslag

utgör förutsättningen för att gemensamma ägolotter överhuvud taget

skola kunna utläggas — har icke i något yttrande invändningar häremot

framkommit men väl uttalanden i positiv riktning. Sålunda anföra fastighetsbildningssakkunniga

med instämmande av lantmäteristgrelsen.

Förslaget att jämväl dalaskiftena skola följa rikslagsstiftningens huvudregel

att all skifteslagets mark skall skiftas på en gång är synnerligen välbetänkt.

Reformen torde stå i överensstämmelse med nu rådande opinion

bland jordägarna. Den är också nödvändig för ett utnyttjande av möjligheterna

att utlägga gemensamma ägolotter.

T. f. domliavanden i Nås och Malungs domsaga yttrar härutinnan.

I fråga om förslaget att borttaga rätten att besluta om marks uteslutande

från skifte må nämnas, att det inom Järna socken företagna provskiftet å

heminägorna och vissa delar av hemskogen till Skamheds och Hulåns skifteslag

på grund av uteslutningen av utägorna icke kom att medföra den

ägosammandragning som eljest kunnat ernås. Vid tiden för provskiftets inledande

synes stämningen ha varit sådan, att det skulle ha varit omöjligt

att få delägarna med på ett skifte även av utägorna. Efter skiftets genomförande

och sedan det blivit uppenbart, att ett skifte av endast heminägorna

icke medförde samma fördelar som ett skifte av alla skifteslagets ägor

skulle ha gjort, synes en markerad omsvängning av opinionen ha ägt rum.

Förrättningslantmätaren bär meddelat, att delägarna »djupt ångrat», att de

icke läto provskiftet omfatta hela skifteslaget. Numera har — såsom anmärkts

i utredningsmannens promemoria — laga skifte påbörjats av den

vid provskiftet från delning uteslutna marken. Enligt förrättningsmännens

utlåtande, som fastställts av domsagans ägodelningsrätt, skall laga skiftet

omfatta all den vid provskiftet från delning uteslutna marken. Det torde

vara att påräkna, att kännedomen om nackdelarna med att utesluta mark

från laga skifte numera blivit så allmän, att ett upphävande av rätten till

sådant uteslutande icke kommer att medföra större svårigheter att i framliden

få skiften genomförda.

Domhavanden i Nedansiljans domsaga betonar problemets ömtåliga beskaffenhet

med hänsyn till de säregna förhållandena i Leksands socken och

yttrar vidare bland annat.

Ett skifte av exempelvis inägojorden och hemskogsmarken inom ett skifteslag

inom Leksands socken kan i många fall tänkas försiggå utan att

jordägare i andra skifteslag allt för mycket beröras av omdelningen. Men

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj:ts proposition nr 255.

om, som utredningsmannen föreslår, ett laga skifte skulle omfatta all skifteslagets

mark, måste vid praktiskt taget varje delning av ett skifleslag

inom det nämnda området, jordägare inom en mängd andra skifteslag på

det livligaste beröras, om nämligen skiftet skall verkställas på ett ändamålsenligt

sätt.

Utredningsmannens förslag i denna del kan för Leksands del komma att

resultera i att opinionen för skiften försvagas, och att det kommer att bli

mycket svårt, kanske ibland omöjligt, att ernå det föreskrivna röstetalet

för att frågan om skifte ej skall anses förfallen.

Icke desto mindre tillstyrker jag utredningsmannens förslag. Ingen mark

bör sålunda uteslutas vid skifte. Uteslutes mark minskas också möjligheterna

att sammanföra ägorna på ett ur jordbrukssynpunkt rationellt sätt.

Om möjligt bör i samma skifteslag ingå största möjliga antal hemman och

byar. I fråga om Leksand bör med hänsyn till fäbodsystemet skifte ske för

hela socknen samtidigt. En förutsättning för ett skifte av denna omfattning

är naturligen att det går att lantmäteritekniskt administrera, vilket ligger

utanför mina möjligheter att bedöma.

Länsstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra mot förslaget i förevarande

del. Med hänsyn till den oreda, som råder i fråga om ägoinnehav

byarna emellan, betecknar länsstyrelsen det som ett trängande önskemål,

att kommande skiften skola omfatta så stora områden som möjligt.

Skogsvårdsstyrelsen i länet anför.

Då utredningsmannen funnit, att nuvarande medgivanden om uteslutning

av skog från skifte böra utgå ur lagstiftningen, innebär detta en ur

skogsbrukets synpunkt angelägen förbättring. Även skogen är nämligen

inom ifrågavarande delar av länet i det allra största behov av såväl ägosainmandragning

som storleksrationalisering, ehuru detta sköts åsido vid

dalalagens tillkomst. Ifrågavarande fastigheters värde och avkastning härrör

nämligen till en mycket stor del från skogen, och denna del är många

gånger den största.

Om sålunda i yttrandena enighet synes råda om lämpligheten av att icke

vidare tillåta uteslutning av mark vid skifte enligt dalalagen, äro meningarna

däremot mera differentierade i fråga om de små skogsandelarnas behandling.

Fastighelsbildningssakkunniga ha övervägt att förorda viss ändring i utredningsmannens

förslag på denna punkt men stannat vid att icke framställa

något yrkande. De sakkunniga anföra.

Det skiljande av jord från skog, som enligt förslaget skulle tillåtas utan

att skogen i varje särskilt fall visats vara överloppsskog, inger visserligen

betänkligheter. Fastighetsbildningssakkunniga ha dock med beaktande av

de särskilda omständigheter, som utredningsmannen åberopat, funnit sig

kunna tillstyrka medgivandet i fråga.

Emellertid ha de sakkunniga ansett sig böra i detta sammanhang framhålla

följande. Då nu inlösen av mindre icke bebyggda lotters jordbruksjord

föreslås, torde det ligga nära till hands att överväga om icke liknande

inlösen borde gälla för mindre skogslotter eller mindre andelar i skogsmark,

förslagsvis under 10 hektars ägovidd. Skogslotter under sagda arealgräns

till jordbrukslotter, som få inlösas, eller redan nu befintliga skogsinnehav

av samma storleksordning torde näppeligen ha den betydelse för

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

Kunyl. Maj.ts proposition nr 255.

nuvarande ägaren, att de av hänsyn härtill borde undantagas från regeln

om inlösen. Genom en dylik utvidgning av inlösensmöjligheten skulle också

delägareantalet i de tänkta samfällda rena skogsfastigheterna nedbringas.

Fastighetsbildningssakkunniga vilja dock, särskilt som det här i viss mån

gäller en försökslagstiftning och då förslag om inlösen jämväl av skogsmark

icke framkommit från den krets av sakkunniga, med vilka utredningsmannen

haft att överlägga, icke påyrka en utvidgning av utredningsmannens

förslag i denna del. Från jordägarnas sida torde också med hänsyn till de

jämförelsevis stora penningutlägg inköp av skogsmark representera, inlösenskyldighetens

utvidgning till skogsmarken icke påfordras.

Fastighetsbildningssakkunniga anföra emellertid vidare.

Beträffande de samfällda skogar, som skulle tillskapas, måste givetvis

uppställas det önskemålet, att desamma snarast möjligt förenas antingen

med ortens enskilda jordbruk eller med skifteslaget såsom gemensamhelsskogar

eller eventuellt förvärvas av kommunen. Enligt gällande registreringsregler

blir varje dylik skog en registerfastighet, uti vilken de skilda

delägarna äga andel alltefter tillskottets storlek Då enligt förköpslagen och

den föreslagna nya jordförvärvslagen en delägares förvärv av ytterligare

andelar i en dylik samfällighet icke blir underkastat prövning enligt någon

av sagda lagar, torde lantbruksnämndens möjligheter att förvärva sådana

andelar bli tämligen inskränkta. Dylik möjlighet uppstår endast om

andel säljes till person, som icke är delägare eller närmare släkting, eller

om hela lotten säljes, exempelvis med tillämpning av samäganderättslagen.

De sakkunniga vilja därför i vart fall föreslå, att från de åsyftade reglerna

om att delägare äger fritt förvärva annans andel i fastighet undantagas delägare

i sådan samfälld skogslott, som avses i den föreslagna 13 § andra

stycket i dalalagen. Reglerna i fråga äro uppenbarligen tillkomna med tanke

på fastigheter av helt annan karaktär än de nu ifrågavarande rena skogsfastigheterna.

Ifrågavarande spörsmål har utförligt behandlats i ett vid lantmäteristyrelsens

utlåtande fogat särskilt yttrande av byråcheferna Wennerberg och

Nordenstam, vilka ansett, att även innehavarna av mindre skogslotter, förslagsvis

sådana, vilkas skogsinnehav understege 10 hektar, borde kunna

förpliktas att avstå sin skogsmark i samband med skiftet.

Tanken på en skärpning av utredningsmannens förslag med avseende

å de nya inlösningsreglernas räckvidd vinner icke stöd i övriga yttranden.

Sålunda anför t. f. domhavanden i Näs och Malungs domsaga.

Det synes klokt, att skyldigheten att frånträda mark icke gäller också

skogen. Inom denna domsaga knyter sig den jordägande befolkningens intresse

fastast till just skogen och skogsbruket medan jordbruket, i varje

fall inom de norra delarna av domsagan på grund bland annat av klimatets

stränghet och möjligheterna till bättre utkomst inom industri och

hantverk,''måste anses vära i viss mån eftersatt. Man lär för den skull

kunna förmoda, att ägare av sådana små fastigheter, som här avses, skola

kunna förlika sig med att avträda sin åkermark, då de få behålla skogen.

Genom föreskriften att skogslott, som icke ensam utgör ändamålsenlig

brukningsenhet, vid skifte skall utläggas jämte andra liknande skogslotter

i gemensam ägololt av lämplig storlek, synes även i fråga om skogen rationaliseringssynpunkten

vara tillbörligen tillgodosedd. Det kan emellertid

möjligen ifrågasättas, huruvida icke särskilda bestämmelser erfordras

för att säkerställa eu rationell skogsvård inom sådana gemensamma skogs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

marker. Det verkar nämligen, som om fastigheternas sönderfall förorsakas

hland annat av en motvilja hos befolkningen mot gemensamt brukande

av jorden. Var och en vill, förefaller det, ha sin lott, hur liten den än blir,

och svara för dess brukande. Denna inställning, som är mycket naturlig,

kan stundom tänkas äventyra vården av gemensamma skogsmarker, om

icke särskilda bestämmelser givas. Samäganderättslagen är visserligen tilllämplig

men torde icke vara tillfyllest.

Domhavanden i Nedansiljans domsaga yttrar.

I Siljansbygden torde finnas åtskilliga i enskild ägo befintliga skogsfastigheter,

vilka knappast äro föremål för en ändamålsenlig skogsvård. Skogen

är ofta sämjevis uppdelad i lika många och små lotter som den odlade

jorden. Beträffande åkerjorden finnes ett minimimått, under vilket en sämjelott

blir oanvändbar; man plägar räkna med det utrymme som fordras

för en häst med plog och karl att vända på. Något motsvarande mått torde

icke finnas beträffande sämjedelningar av skogen. Sämjevis utlagda skogslotter

om fem meters bredd och några tiotal meters längd äro icke ovanliga.

Utredningsmannen synes avse att dessa små skogslotter ej skola läggas

ut som särskilda fastigheter utan ingå i gemensamma ägolotter, således

ett slags skifteslagens besparingsskogar. I och för sig vore det väl icke

otänkbart att ett inlösningsförfarande motsvarande vad som föreslagits i

fråga om inägojorden kunde tillämpas även i fråga om skogslotter av viss

ringa storlek. Då ett förslag i sådan riktning av psykologiska och praktiska

skäl skulle kunna motverka lagstiftningens syfte lämnar jag tanken härpå

å sido och ansluter mig till vad utredningsmannen förordat. Jag skulle dock

vilja giva förslaget klarare och skarpare utformning. Om möjligt torde sålunda

ett arealmått böra angivas som minimigräns för vad som skulle

kunna läggas ut som särskild ägolott. Att låsa fast gränsen vid exempelvis

20 hektar skulle å andra sidan vara alltför schematiskt, enär ju arealen

endast är en av flera faktorer som bestämmer en skogsfastighets värde.

Vidare borde dessa gemensamma skogsfastigheter om möjligt endast få

hli en för varje skifteslag och det borde stå envar skogsägare inom skifteslaget,

som icke på grund av lagens bestämmelser tvingas att ingå i gemensamhetsskogen,

Öppet att deltaga med sitt skogsinnehav däri.

Det förefaller även vara av vikt att en bestämd form för dessa gemensamhetsskogars

förvaltning fastställes. Syftet skulle vara att uppmuntra

skogsägare att i största möjliga utsträckning ingå i samfälligheten och att

hindra att samfälligheten eller andelar däri användas som spekulationsobjekt.

För att komma i åtnjutande av det skydd som 1916 och 1925 års inskränkningslagar

och 1945 års jordförvärvslag tillerkänna vissa kategorier

av fast egendom borde gemensamhetsskogen icke »sättas på aktier» eller

överlåtas på en ekonomisk förening, utan varje andel däri borde betraktas

som en andel i fast egendom. Jordförvärvslagen torde sålunda icke kunna

hindra att en kapitalstark person från annan ort och utan intresse för bygdens

ekonomiska problem köper in andelarna i den ekonomiska förening,

som står som ägare till gemensamhetsskogen.

För gemen samhet sskogarnas förvaltning synes därför bysamfällighetslagen

vara den lämpligaste formen. Emellertid är det tveksamt om en samfällighet

av detta slag kan ligga inom nämnda lags tillämpningsområde.

De planerade samfälligheterna komma ju som regel icke att vara ett »skifteslags

samfällda ägor», icke heller »samfällda för två eller flera fastigheter».

Här skulle sålunda möjligen tarvas en lagändring.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

Länsstyrelsen gör gällande, att redan utredningsmannens förslag innebär

ett alltför starkt ingrepp med avseende å delägarnas rätt att disponera sin

skogsmark, och utvecklar sin uppfattning på följande sätt.

I framställningen den 3 januari 1946 till chefen för jordbruksdepartementet

rekommenderades en anordning av innebörd, att sambandet mellan inrösningsjord

och avrösningsjord skulle få brytas, när det gällde att i rationaliseringssyfte

överföra små åkerarealer till bärkraftigare brukningsdelar.

I skrivelsen förordades att de skogsandelar, som sålunda skulle komma att

sakna stödet av inrösningsjord, borde sammanföras till gemensamhetsskogar.

Motivet för detta förslag var väsentligen att förebygga riskerna av att

skogsfastigheter skulle uppkomma, vilka lätt kunde bliva spekulationsobjekt.

I lagutkastet har tvånget att ingå i gemensam ägolott knutits till

villkoret, att enskild ägolott av tillräcklig storlek icke kan utläggas för vederbörande

delägare. Följden härav torde bliva att ett icke ringa antal rena

skogsfastigheter måste uppkomma genom det föreslagna rationaliseringsförfarandet.

Med de jämförelsevis stora skogsinnehav som i Ovansiljan medfölja

det reducerade jordtalet lärer det ofta kunna göras gällande av delägare, att

ägolott i skogsmark kan utläggas för att tjäna till husbehovsfång av bränsle

in. in. Länsstyrelsen anser också att dylika skogslotter med fördel kunna

utläggas ned till jämförelsevis små arealer, därest det är fråga om hemskog

och belägenheten till bygden är förmånlig. Risken för att de rena skogsfastigheterna

skulle komma ut i marknaden som spekulationsobjekt är numera

ringa, eftersom kronans förköpsrätt i regel torde kunna göras gällande.

Enligt det framlagda förslaget till lagstiftning om inskränkning i rätten att

förvärva jordbruksfastighet skulle också prövning av myndighet förekomma

i varje dylikt förvärvsärende oavsett fastighetens värde. På grund härav kan

det i skrivelsen den 3 januari 1946 angivna intresset anses vara tillgodosett

utan särskilda föreskrifter i nu förevarande sammanhang.

Egnahemsnämnden i länet har uttalat sin tillfredsställelse med det i promemorian

framlagda förslaget och betecknar möjligheten att beträffande

små obebyggda lotter åtskilja jord och skog samt i samband därmed utlägga

gemensamhetsskog som ett stort framsteg.

Skogsstyrelsen finner den ur skogsbrukets synpunkt viktigaste ändring,

som föreslagits i promemorian, vara att möjligheterna att bilda gemensam*

hetsskogar förbättras. Styrelsen framför emellertid synpunkter, vilka beträffande

samfällighet siden föra ett steg längre än utredningsmannens förslag.

Styrelsen framhåller till en början, att med hänsyn till de egenartade skiftesförhållandena

inom norra Dalarna — där varje skogsägare i regel äger

minst 9 ä 12 skogsskiften, ofta med en längd av flera kilometer och i många

fall en bredd av endast några få meter — det får anses minst lika viktigt, att

skiftesförhållandena på skogen ordnas som att de spridda åkerbitarna sammanföras

till brukningsbara enheter. Efter att ha berört vissa av dalalagens

nuvarande bestämmelser och vitsordat att ändringsförslagen i promemorian

medföra förbättringar framlägger styrelsen ett eget förslag och utvecklar sin

mening på följande sätt.

Huvudregeln vid skiftesläggning i allmänhet är ju att åt varje delägare

avsätta så få skogsskiften som möjligt och ge dessa skiften eu sådan form

att rationell skogsvård underlättas. I synnerhet inom socknarna i norra Dalarna,

där ägouppspaltningen, som tidigare nämnts, är särskilt extrem, har

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

det emellertid visat sig svårt att vid omskiftning praktiskt tillämpa denna

huvudregel. De större skogsägarna ha vanligen fått flera skiften, varav åtminstone

något på mycket stort avstånd från bygden.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning vore det ur rationaliseringssynpunkt

önskvärt, att dessa utskiften sammanfördes till gemensamhetsskog.

Skogsstyrelsen har vidare erinrat om att skogsmarkens gradering vid skifte

vore ett uttryck för avkastningens relativa värde och att det sistnämnda

kunde helt förändras genom anläggande av skogsbilvägar. Härefter har

skogsstyrelsen anfört bland annat följande.

Ett omskifte utan samtidigt utlagda och byggda stambilvägar kan sålunda

icke ske på basis av fullt rättvisa graderingsgrunder, eftersom för lantmätarna

torde vara både reglementsvidrigt och praktiskt taget omöjligt att gradera

med hänsyn till en ännu ej befintlig skogsbilväg. Man vet ju ej med

säkerhet om eller när vägen kommer till stånd, vad kostnaderna för densamma

utgöra och i vilken mån understöd av statsmedel beräknas utgå

o. s. v.

För att undvika de svårigheter och irrationella konsekvenser med avseende

å graderingen av ägolotter på utmarkerna, som obestridligen hör samman

med ett omskifte, böra därför utskiflena enligt skogsstyrelsens mening,

där så lämpligen kan ske, sammanslås till en gemensamhetsskog, eftersom

det endast i undantagsfall eller i samband med yttre rationalisering kan

förutsättas, att skogsbilvägnätet helt utbygges i samband med omskiftet.

Genom en dylik anordning skulle också värdestegringen vid transportledernas

framtida utbyggande konnna skiftesdelägare till godo.

Skogsstyrelsen anser, att det vid ägoförhållanden liknande dem i norra

Dalarna vore principiellt riktigast för ernående av lämpliga brukningsenheter

inom skogsbruket att endast ett hemskifte med tillräcklig husbehovsskog

utlades för varje jordbruksfastighet som återstod sedan inlösen skett

av de minsta, icke bebodda fastigheternas åkermark.

Återstoden skogsmark skulle kunna avsättas såsom gemensamhetsskog

under förvaltning enligt 1921 års lag om bysamfälligheter eller annan för

ändamålet tillskapad lämpligare lag. En sådan skulle trygga gemensamhetsskogens

vidmakthållande genom bestämmelser, som binda de olika andelarna

till respektive jordbruksfastigheter. Till fastigheterna böra sålunda,

frånsett hemskiftena, höra ideella andelar i gemensamhetsskogen. Denna

borde då ofta bli av sådan omfattning, att skogligt biträde kunde anställas.

Som kompromisslösning vill skogsstyrelsen framkasta tanken, att de största

fastigheterna, t. ex. bolagsinnehav eller andra stora skiften, som skötas

på ett godtagbart sätt, utbrytas om ägarna så påfordra. De skulle då tilldelas

lämpligt arronderade ägor.

Den utformning samfällighetsidén erhållit i besparingsskogar och andra

skogsallmänningar och de därvid vunna gynnsamma ekonomiska resultaten

av skogsbruket ge stöd åt den uppfattningen att jämväl tillskapande av gemensamhetsskogar

av här ovan föreslagen typ skulle ha starka skäl för sig.

Ur skogsvårdens synpunkt vore ett förverkligande av samfällighetsidén av

mycket stort värde med hänsyn till utsikterna att utföra sådana arbeten,

som den tidigare uppspaltningen i smala parceller helt omöjliggjort.

Skogsvårdsstgrelsen i länet ansluter sig till utredningsmannens ståndpunkt

och finner förrättningsmännens befogenhet att vid omskiften utlägga

mindre skogsinnehav i gemensam ägolott av stor betydelse för skogsnäringens

förkovran. Även skogsvårdsstyrelsen berör emellertid frågan om

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

47

vägnätets betydelse för skogsvärdena samt föreslår, att bestämmelserna om

statsbidrag till väganläggningar i samband med skiften skola utvidgas att

även avse skogsbilvägar.

Departementschefen.

Jag ansluter mig till förslaget att ägare av små, obebyggda jordbruksfastigheter

vid omskifte enligt dalalagen åläggas frånträda sin inrösningsjord

mot likvid i pengar. Vad angår gränsdragningen mellan sådant innehav

av inrösningsjord, som skulle inlösas, och sådant innehav, som skulle

få behållas, biträder jag den i flertalet remissyttranden uttalade uppfattningen,

att försiktigheten får anses kräva, att man vid förevarande provisoriska

lagändring stannar vid den av utredningsmannen föreslagna regeln.

Såsom länsstyrelsen understrukit medför även denna regel ett icke

obetydligt ingrepp, särskilt i de trakter, där intresse för skifte hittills företrädesvis

framträtt, nämligen i socknarna ovan Siljan.

Mot förslaget, att de speciella bestämmelserna i dalalagen om uteslutning

av mark från skifte skulle slopas, ha några invändningar icke framförts

i yttrandena. Förslaget föranleder ej heller erinran från min sida.

Två reservanter inom lantmäteristyrelsen ha påyrkat, att inlösningsförfarandet

skulle utvidgas att avse även skogsfastigheter under tio hektar.

Obestridligen finnas, såsom även fastighetsbildningssakkunniga framhållit,

skäl för en sådan ståndpunkt. Av övriga remissyttranden •—- icke minst

länsstyrelsens — framgår emellertid tydligt, att förståelse för en sådan

åtgärd helt saknas inom orten. Med hänsyn härtill anser jag mig icke böra

ifrågasätta en sådan skärpning av utredningsmannens förslag, som de

nämnda reservanterna förordat. Å andra sidan vill jag taga bestämt avstånd

från länsstyrelsens ståndpunkt, att skogslotter med fördel skulle kunna utläggas

ned till jämförelsevis små arealer för att tillgodose husbehov av

bränsle. Såsom skogsstyrelsen understrukit, får det tvärtom inom dalalagens

tillämpningsområde anses minst lika viktigt att skiftesförhållandena i

skogsmarken ordnas som att de spridda åkerbitarna sammanföras till brukningsbara

enheter.

Det vittsyftande förslag om bildande av gemensamhetsskogar, som framlagts

i skogsstyrelsens yttrande, finner jag icke möjligt att upptaga till

behandling i förevarande sammanhang. Såsom skogsstyrelsen själv antytt,

innefattar förslaget ett spörsmål, som berör riket i dess helhet. Jag erinrar

om att frågan behandlats i ett av 1936 års skogsutredning framlagt betänkande

(SOU 1938: 58). Ett mera definitivt förslag i ämnet torde komma

att avgivas av fastighetsbildningssakkunniga. Vad angår den av skogsvårdsstyrelsen

väckta frågan om bidrag till skogsbilvägar torde redan nu

gällande bestämmelser om statsbidrag till väganläggningar i sammanhang

med skiften innefatta vissa möjligheter att tillgodose önskemålen i fråga.

Beträffande de former, vari skogsbruk å de ifrågavarande samfällda skogslotterna

bör bedrivas, ansluter jag mig till utredningsmannens uppfattning,

att erfarenheter från tillämpningen av dalalagen i dess nya utformning

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj:ts proposition nr 255.

böra inhämtas, innan närmare föreskrifter härutinnan meddelas. Utredningsmannen

har framkastat såsom en möjlighet, att en ekonomisk förening

skulle kunna bildas för skogsbruket, något som tydligen förutsätter

Kungl. Maj :ts tillstånd. I anslutning till vissa uttalanden i yttrandena finner

jag emellertid en dylik anordning icke lämplig, bland annat med hänsyn

till att den skulle innebära, att andelar i föreningen och därmed också i

skogsmarken skulle kunna fritt överlåtas. Någon ändring i lagen om kronans

förköpsrätt och i jordförvärvslagen beträffande förvärv av andel i

fastighet finner jag å andra sidan för närvarande icke påkallad. Jag förutsätter,

att lantbruksnämnden i länet med uppmärksamhet följer de ifrågavarande

skogsfastigheternas utveckling och inkommer med de förslag,

vartill erfarenheten kan komma att ge anledning.

Dalalagens omröstningsregler.

Promemorian.

Såsom framgår av den förut lämnade översikten av huvudinnehållet i

utredningsmannens promemoria föreslås däri vissa ändringar i dalalagens

omröstningsregler. Härom anföres i promemorian följande.

Nu gällande regler.

Dalalagens 4 § innehåller, såsom förut nämnts, bestämmelser angående

omröstning om marks uteslutande. Beträffande varje område eller grupp

av områden, som förrättningsmännen finna kunna avskiljas till särskilt

skifteslag, skall frågan avgöras genom omröstning efter huvudtalet mellan

närvarande ägare av jordbruksfastighet inom det eller de områden, omröstningen

avser. Beslut om avskiljande anses hava fattats, om minst två

tredjedelar av rösterna utfalla för sådan åtgärd. Vid beräkning av antalet

röstande delägare skola de, vilka med samäganderätt innehava viss fastighet,

tillsammantagna räknas såsom en delägare. Ej heller den, som äger

flera fastigheter, må tillerkännas mera än en röst.

Sedan skifteslagets omfång blivit bestämt, avgöres genom omröstning

mellan delägarna, huruvida skifte skall äga rum. Härom stadgar 5 § dalalagen,

att om skifte bestrides av ägare av jordbruksfastighet inom skifteslaget,

vilka till antalet, beräknat på sätt i 4 § sägs, utgöra minst två tredjedelar

av närvarande ägare av dylika fastigheter, skall frågan om skifte i

anledning av den föreslagna ansökningen vara förfallen. Utfalla åter minst

två tredjedelar av rösterna för skifte, gives dem vitsord. Uppgå ej rösterna

å någondera sidan till antal, som nu nämnts, beräknas, huru stor del av

jordbruksfastigheternas sammanlagda ägobelopp inom skifteslaget som enligt

den vid storskiftet verkställda uppskattningen innehaves av dem, vilka

bestritt skifte. Finnas därvid dessa innehava minst sex tiondelar av ägobeloppet,

är frågan om skifte i anledning av den föreliggande ansökningen

förfallen, men i annat fall skall skiftet fortgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

49

Dalautredningens motivering för röstberäkningsgrunden.

Vid utformningen av dessa bestämmelser övervägde Dalautredningen olika

alternativ beträffande röstberäkningsgrunden, nämligen jordtal, taxeringsvärde,

ägobelopp eller huvudtal. Till en början framhölls, att man hade att

räkna med skifteslag av olika typer — t. ex. sådana skifteslag, där inägorna

dominerade, och sådana som väsentligen bestode av skogsmark — och att

man därjämte måste taga hänsyn till att fastigheterna ofta icke komme att

ingå i delningen med hela sitt ägovälde. Det vore givetvis önskvärt att få

en för alla fall enhetlig grund för röstvärdets bestämmande. Av viss betydelse

vore vidare ordningen för bestämmandet av skiftets omfattning. Därest

område skulle kunna frånskiljas efter omröstning mellan delägarna

inom området, måste mer än en omröstning kunna förekomma, innan frågan

om skiftets företagande och dess omfattning blivit slutligen avgjord.

Den omständigheten, att sålunda röstning i omgångar kunde tänkas förekomma,

underströke kravet på att invecklade bestämmelser undvekes och

att resultatet av en omröstning skulle kunna utläsas utan vidlyftiga, tidsödande

och kostsamma beräkningar av de olika rösternas värde.

Beträffande jordtalet som måttstock på röstvärdet framhöll Dalautredningen,

att denna röstgrund tillkommit under en tid, då fastigheterna som

regel innefattade ett jordtal med därå proportionellt belöpande åtföljder i

skog och annat, och närmast syntes vara avpassad för skifte å hel by eller

å område med övervägande inägor. Numera hävdades avsevärda jord- och

skogsområden såsom avsöndringar utan jordtal. Ägarna till dessa områden

komme sålunda ej att få deltaga i avgörandet. Och om jordtalet toges till

röstgrund, skulle undantagsbestämmelser bliva nödvändiga beträffande sådana

områden, som till övervägande del bestode av avrösningsjord.

Vidkommande taxeringsvärdet erinrade Dalautredningen därom, att detta

värde i jorddelningslagen för visst fall valts till röstgrund (1 kap. 11 §).

Framför jordtalet hade taxeringsvärdet den förtjänsten, att man lätt kunde

erhålla upplysning om detsamma. För dalalagens tillämpningsområde skulle

det emellertid i många fall icke kunna direkt användas som röstgrund. Då

omröstning avsåge endast en del av fastigheternas ägor, skulle nämligen tarvas

en uppskattning av huru stor del av varje fastighets taxeringsvärde som

belöpte på dess ägor inom olika för åtskiljande tänkbara områden. Därtill

komme att fastigheter, som vore i en och samma ägares hand, i stor utsträckning

fått sig åsatt ett gemensamt taxeringsvärde. En uppdelning av

taxeringsvärdena å olika fastigheter eller fastighetsdelar skulle för förrättningsmännen

bliva en uppgift av grannlaga natur och mycket tidsödande.

Därjämte hade mot taxeringsvärdet som röstgrund anmärkts, att detsamma

skulle giva ett mindre tillfredsställande resultat i de fall, där fastighets

värde till mera väsentlig del låge i åbyggnaderna.

Vad angår ägobeloppet såsom röstmätare framhöll Dalautredningen, att

denna metod skulle innebära röstning efter det uppskattningsinnehåll, delägarnas

inom röstningsområdet belägna ägor representerade enligt storskif
4

Bihang till riksdagens protokoll 1948. i samt. Nr 255.

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

teshandlingarna. Ägobeloppet kunde sägas bättre än taxeringsvärdet avväga

det av skiftet berörda intresset och uppdelningen på skilda områden

av en fastighets ägobelopp skedde på rent objektiva grunder. Emot ägobeloppet

kunde invändas, att detsamma ej kunde uträknas, med mindre ett

jämförelsetal mellan in- och avrösningsjord funnes fastställt eller i och för

omröstningen bestämdes, samt att det under vissa förhållanden kunde vålla

ett icke obetydligt arbete att räkna ut varje delägares rösttal. I allmänhet

kunde dock rösttalen beräknas på ett tämligen enkelt sätt. Då ägobeloppet

i allt fall gåve den rättvisaste beräkningsgrunden, syntes detsamma vara

att föredraga framför jordtal och taxeringsvärde.

Dalautredningen förordade sålunda och datalagen kom i enlighet härmed

att upptaga ägobeloppet som röstberäkningsgrund, varvid denna beräkningsgrund

emellertid — likaledes i enlighet med Dalautredningens förslag

— kombinerades med en omröstning efter huvudtalet på sätt den förut lämnade

redogörelsen för 4 och 5 §§ dalalagen utvisat.

Utredningsmannens förslag till röstberäkningsgrund.

Dalautredningens antagande, att rösttal efter ägobelopp i allmänhet skulle

kunna beräknas på ett tämligen enkelt sätt lärer icke ha bekräftats av erfarenheten

vid dalalagens tillämpning. En omprövning av frågan om röstberäkningsgrunden

torde därför böra ske. Härvid synes taxeringsvärdet äga

företräde redan av den anledningen, att detta värde — såsom även Dalautredningen

framhöll — valts till beräkningsgrund i 1 kap. It § jorddelningslagen.

Vidare kan -— såsom Dalautredningen jämväl betonat — upplysning

om taxeringsvärdet lätt erhållas. Metoden är med andra ord tidsbesparande

och kan sålunda befrämja snabbhet vid skifte. Att Dalautredningen

likväl förkastat metoden förklaras, såsom redogörelsen för motiven

till dalalagens ifrågavarande stadganden visar, därav, att hänsyn måst tagas

till reglerna om marks uteslutande från skifte. Dessa regler ha i det föregående

föreslagits bliva slopade. Endast ett argument synes då kvarstå

mot taxeringsvärdet såsom röstberäkningsgrund, nämligen att metoden

skulle giva ett mindre tillfredsställande resultat i de fall, där fastighets värde

till mera väsentlig del låge i åbyggnaderna. Men hänsyn till den betydelse,

som numera tillmätes frågan om jordbrukets rationalisering, synes

emellertid berörda argument ha förlorat sin bärkraft. Syftet med förevarande

överarbetning av dalalagen är ju just att på detta speciella lagstiftningsområde

i möjligaste mån befrämja förstärkningen av ofullständiga

jordbruk. Det synes då framstå som en förtjänst hos den diskuterade omröstningsmetoden,

att den giver ökat inflytande åt delägare, som inneha

bebyggda jordbruksfastigheter, d. v. s. åt bygdens verkliga jordbrukare. Utredningsmannen

förordar på grund av det sagda, att ägobeloppet utbytes

mot taxeringsvärdet såsom röstberäkningsgrund i dalalagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

51

Förslag till begränsning av rösträtten.

Såväl de sakkunniga som skiftesgodemän och andra ortsbor med erfarenhet

av skiftesväsendet i Dalarna, med vilka utredningsmannen samrått, ha

-—- såsom i det föregående antytts — betecknat som ett i allra högsta grad

otillfredsställande förhållande, att även ägare av de mest obetydliga andelar

i jordbruksfastighet — oftast personer bosatta på annat håll — ha rätt att

deltaga i de för bygden livsviktiga frågorna om skifte eller icke skifte. Denna

anmärkning mot bestämmelsernas nuvarande utformning synes äga

starkt fog. Det lärer då böra i förevarande sammanhang övervägas, huruvida

icke någon gräns bör fastställas, under vilken rösträtten bortfaller.

Spörsmålet bör självfallet bedömas mot bakgrunden av jorddelningslagens

allmänna regler om skiftesvitsord. I 1 kap. 10 § jorddelningslagen stadgas,

att skifteslag, som delats genom storskifte, må på yrkande av därtill behörig

delägare underkastas skifte. Dock gäller härutinnan den inskränkningen,

att om någon delägare bestrider skiftet, må detsamma ej företagas med

mindre det befinnes, att skifteslagets ägor genom skiftet kunna erhålla en

för deras skötsel lämpligare indelning och därigenom uppbringas till större

avkastning och högre värde samt att skiftet för delägarna i allmänhet kommer

att medföra fördelar, som väsentligen överväga de av skiftet följande

kostnaderna och olägenheterna. Har därvid sökt laga skifte förklarats icke

skola äga rum, må skifteslaget sedan icke underkastas laga skifte annat än

under enahanda villkor, som i 1 kap. It § stadgas beträffande där omförmälda

skifteslag. I sistnämnda paragraf föreskrives bland annat, att skifteslag,

som delats genom fastställt laga skifte, icke må underkastas laga skifte

med mindre i framställt yrkande därom ena sig jordägare, som inom skifteslaget

äga jordbruksfastighet, vars sammanlagda värde enligt senast verkställda

fastighetstaxering motsvarar mera än hälften av summan av taxeringsvärdena

å skifteslagets samtliga jordbruksfastigheter, och tillika enligt

senast upprättade mantalslängd eller eljest tillgängliga upplysningar till

antalet utgöra minst hälften av ägarna av dylika fastigheter inom skifteslaget.

Därjämte har uppställts den förutsättningen som villkor för skifte,

att detta kommer att medföra sådan verkan, som enligt vad ovan nämnts

stadgas i 10 §.

För de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna

av Kopparbergs län gällde — även efter jorddelningslagens ikraftträdande

— särskilda bestämmelser om skiftesvitsord jämlikt en kungörelse av den

18 februari 1859. Detta förhållande innebar ett hänsynstagande till de

egenartade jordförhållandena inom ifrågavarande delar av Kopparbergs län.

Då den för landet i övrigt gällande jorddelningslagstiftningen icke ansetts

till alla delar vara väl avpassad eller lämpad för nämnda trakter, ansågos

föreskrifterna i 1859 års kungörelse böra tillsvidare gälla. Emellertid framhöll

Dalautredningen, alt i den mån eu särlag komme till stånd, däri vederbörlig

hänsyn loges till berörda jordförhållanden, det kunde förefalla naturligt

att ej längre upprätthålla någon särställning med avseende å rätten

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

att påkalla skifte. Införandet av ett ovillkorligt skiftesvitsord skulle dock

mottagas med oförståelse av ortsbefolkningen och hos denna väcka oro och

förstämning. Även bland de för skiftenas genomförande mest intresserade

torde de flesta vara obenägna att tillstyrka införandet av samma rätt att

påkalla skifte, som jorddelningslagen upptoge. Redan på denna grund

måste en undantagsbestämmelse anses vara påkallad. Befolkningens uppfattning

kunde ej heller frånkännas sakligt berättigande. På grund av såväl

ökade anspråk på noggrannhet vid lantmäteriförrättningars utförande

med därav följande ökning av skifteskostnaden som även de omfattande

likvider, vilka föranleddes av ett nutida större laga skifte, medförde

detta väsentligen större olägenheter för delägarna än tidigare varit fallet.

Erinras kunde härvid särskilt att byggnader och andra anläggningar nu

hade ett helt annat värde i förhållande till jorden än tidigare samt att detta

i om möjligt än högre grad vore fallet beträffande växande skog. Dessa

förhållanden torde i särskild grad göra sig gällande beträffande den egentliga

Siljansbygden och därmed jämförliga delar av Dalarna med dess stora

byar och jämförelsevis ringa åkerbruk. Att under dylika omständigheter

just för dessa bygder införa ett obegränsat skiftesvitsord syntes icke

Runna tillrådas.

Vad Dalautredningen sålunda anfört synes alltjämt äga giltighet såtillvida,

att ett slopande av särbestämmelserna om skiftesvitsord icke lärer

kunna ifrågakomma. Helt annorlunda ställer sig emellertid frågan om en

inknappning av undantagsbestämmelsernas räckvidd, grundad på starka

sakskäl och påyrkad av representanter för ortsbefolkningen själv. Framhållas

bör också, att vad Dalautredningen anfört rörande olägenheterna

av skifte för delägarna med hänsyn till värdet av byggnader och anläggningar

äger ringa betydelse för de personer, vilkas medbeslutanderätt ifrågasättes

bliva upphävd. Lagändringen skulle nämligen avse delägare med

allenast obetydligt ägobelopp.

Utredningsmannen förordar, att allenast ägare av jordbruksfastigheter

vilka äro bebyggda eller ock innefatta åkerjord över en viss arealgräns

skola äga deltaga i omröstning, huruvida laga skifte enligt dalalagen skall

komma till stånd. Det torde därvid te sig naturligt, att gränsen fastställes så

att rösträtt frånkännes samma kategori av ägare till små, obebyggda andelar,

som enligt vad i det föregående föreslagits skulle åläggas mottaga likvid

i penningar för sin inrösningsjord. Här förordas, att bestämmelsen utformas

så att rösträtt allenast tillerkännes ägare av sådan till skifteslaget

hörande jordbruksfastighet, som är försedd med nödiga åbyggnader eller

innefattar minst ett hektar åker. Till skifteslaget kan emellertid även

höra fastigheter, vilka endast bestå av skogsmark men äro av mera betydande

storlek. Att frånkänna ägaren till sådan skogsfastighet rösträtt synes

ej motiverat. Utredningsmannen föreslår att rösträtt tillerkännes ägare av

skogsfastighet med en areal av minst tjugu hektar. Därvid bör emellertid

understrykas, att omröstningsregeln ingalunda får anses prejudicerande

för frågan, huru stor areal en skogsfastighet bör äga för att motsvara de

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

53

i 1 kap. 8 § första stycket jorddelningslagen uppställda kraven. På denna

fråga kan icke givas något generellt svar utan en prövning får ske i varje

särskilt fall under beaktande av skogens beskaffenhet, dess läge i förhållande

till väg eller flottled o. s. v. I här förevarande sammanhang gäller

det endast att uppställa en lätt tillämplig, schematisk regel. Att därvid

arealen 20 hektar valts beror därpå, att med ett innehav av 1 hektar åker

■—- såsom förut framgått — i dalasocknarna ofta följer innehav av inemot

ett tjugutal hektar skogsmark.

Till ytterligare belysande av innebörden av den här föreslagna omröstningsregeln

skola lämnas några på fastighetstaxeringslängden grundade uppgifter

angående Sollerö sockens skifteslag. Inom detta skifteslag finnas 662

jordbruksfastigheter med en sammanlagd åkerareal av 1 078 hektar. Åtta

fastigheter med en sammanlagd åkerareal av 97 hektar ägas av bolag och

föreningar. Sålunda finnas 654 jordbruksfastigheter ägda av enskilda personer

med en sammanlagd åkerareal av 981 hektar. På dessa fastigheter

belöper omkring 19 hektar skogsmark för varje hektar åker. Fastigheterna

fördela sig på olika storleksgrupper på sätt följande uppställning visar:

199 fastigheter med Ö l—0''5 hektar åker

149

284

19

3

» 0-5—PO > »

t> ro—5o » »

» 5''0 — 8-0 » »

» 8-0—8-5 » »

Summa 654.

Obebyggda fastigheter förekomma även i de större storleksgrupperna.

Sålunda äro ett tjugutal fastigheter med en areal av lägst 1,4 och högst 3,9

hektar åker obebyggda. Enligt upprättad redogörelse över skiftesförhållandena

in. m. inom skifteslaget är antalet gårdar i socknen 389. Hela antalet

obebyggda fastigheter är sålunda 273. Därav ha 155 beräknats falla inom

den lägsta av de i uppställningen här ovan angivna grupperna och ytterligare

ett 70-tal inom den näst lägsta. Fastigheterna inom den lägsta gruppen

ha en sammanlagd åkerareal av 40 hektar eller alltså en medelareal

av 0,26 hektar. För den näst lägsta gruppen utgör den sammanlagda åkerarealen

omkring 55 hektar och medelarealen sålunda 0,79 hektar. Det är

innehavarna av sådana fastigheter, som enligt det här framlagda förslaget

skulle frånkännas medbeslutanderätt ävensom åläggas mottaga likvid i penningar

för sitt innehav av inägojord. Dessa bestämmelser måste — utöver

den direkta nyttan av att i det valda exemplet omkring tio procent av skifteslagets

åkerareal bleve tillgänglig för förstärkning av ofullständiga jordbruk

—■ även antagas i väsentlig mån komma att motverka den hittills fortgående

uppdelningen vid arvfall av större brukningsenheter i ett flertal små

andelar. En dylik uppdelning skulle ju nämligen kunna medföra förlust av

rösträtt och skyldighet att frånträda inrösningsjorden vid laga skifte. En

sådan verkan av de föreslagna bestämmelserna synes kunna få avsevärd

betydelse.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Yttrandena.

Utredningsmannens förslag beträffande omröstningsreglerna ha i flertalet

yttranden lämnats utan erinran och betecknas av fastighetsbildningssakknnniga

— med instämmande av lantmäteristijrelsen — såsom väl motiverade

samt av egnahemsnämnden i länet såsom mycket tillfredsställande.

Vidkommande frågan om röstberäkningsgrunden anför emellertid domliavanden

i Nedansiljans domsaga.

I likhet med utredningsmannen finner jag jordtalet som beräkningsgrund

vara direkt missvisande. Ej heller torde ägobeloppet vara helt praktiskt

som grundval för en röstberäkning, då beräknandet av detta torde

vara synnerligen tidskrävande. Under förutsättning att användbara taxeringsvärden

finnas att tillgå är denna utväg obetingat att förorda. Emellertid

vidlådes metoden av vissa brister.

Taxeringsvärdet som beräkningsgrund förutsätter sålunda att dessa värden

och fastigheternas värden efter en opartisk, grundlig värdering äro

proportionella och helst också att taxeringsvärdet ger en ungefärlig bild av

en fastighets värde vid en tänkt försäljning i den öppna marknaden. Gällande

taxeringsvärden kunna icke sägas helt motsvara något av dessa krav.

Fastighetstaxeringarna i dalasocknarna torde i allmänhet ske efter ytterligt

schematiska grunder (»50 kronor kapplandet») och hava i allt fall ingen

som helst motsvarighet till ett tänkt försäljningsvärde. Ovisshet hos uppgiftslämnare

och taxeringsmyndigheter angående äganderätten, ägosplittringen,

olikheten i hävd — både av skog och jord — olika jordägare emellan

kan förklara det schematiska i denna metod samtidigt som därmed en

av dess svagheter är påvisad.

Det finnes emellertid ytterligare en brist hos taxeringsvärdet som röstberäkningsgrund,

vilken påpekats av dalautredningen. Som tidigare framhållits

är det — i allt fall i Nedansiljans domsaga — regel att en jordbrukare

äger fast egendom i mer än ett skifteslag. Men så snart dessa

fastigheter äro belägna inom samma socken, åsättas de regelmässigt ett gemensamt

taxeringsvärde. Även om sålunda alla i ett skifteslag ingående

ägor äro avsedda att skiftas, måste sålunda ständigt förekomma fall då de

i skiftet deltagande fastigheterna äro åsatta taxeringsvärden, som äro gemensamma

med fastigheter som lämnas utanför skiftet, i vilket fall taxeringsvärdet

blir värdelöst för det avsedda ändamålet. Här bortses från det

fall, att en hel socken eller fjärding på en gång undergår skifte. En uppdelning

av taxeringsvärdena torde, som redan dalautredningen påpekade,

bliva av grannlaga natur och mycket tidsödande.

Länsstyrelsen yttrar härutinnan.

Länsstyrelsen har ej något att erinra i fråga om förslaget att använda

taxeringsvärdet som röstgrund vid omröstningar. Givetvis kunna svårigheter

uppkomma att fördela taxeringsvärdena i de fall, då ändringar i innehavet

ägt rum, utan att dessa hunnit avspeglas i fastighetslängden. Kan

uppdelning icke ske med ledning av tillgängliga handlingar och inhämtade

upplysningar återstår alltid att låta delägarna rösta såsom för gemensamhet.

Vad angår rätten för ägare av enbart skogsmark att deltaga i omröstning

påyrkar länsstyrelsen en jämkning i utredningsmannens förslag och anför.

Förslaget innebär, att ägare av obebyggda jordbruksfastigheter med

mindre än 1 hektar åker eller skogsfastigheter under 20 hektar skola uteslutas

från rätten att rösta om skifte. Häremot har länsstyrelsen intet annat

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

55

att erinra, än att arealgränsen för skogsinnehav synes vara för hög. Som

skäl för det valda talet har anförts, att proportionen mellan åkerjord och

skogsinnehav i Ovansiljan vore ungefär 1 mot 20. Länsstyrelsen kan emellertid

icke finna att en sådan direkt jämförelse är relevant i sammanhanget,

eftersom hotet om bortrationalisering riktar sig mot ägandet av åkerjord

och icke mot ägandet av skog. Länsstyrelsen vill föreslå, att arealgränsen i

skogsmark för förlust av rösträtt vid skifte sänkes åtminstone till 10 hektar.

Även om antalet av rena skogsfastigheter är ringa, finns det ingen anledning

att utesluta ägarna av dessa från rösträtt i den utsträckning som promemorian

förutsätter.

Samma yrkande framställer förvaltningsutskottet i länets hushållningssällskap.

Departementschefen.

Vad angår förslaget att utbyta ägobeloppet mot taxeringsvärdet såsom röstberäkningsgrund

i dalalagen har jag inhämtat, att under utredningsarbetet

stickprovsvis kontrollerats, hur den föreslagna nya bestämmelsen skulle

verka, därvid bestämmelsen visat sig lätt tillämplig och tidsbesparande. Under

sådana förhållanden biträder jag förslaget i denna del.

Mot förslaget, att vid beslut om skifte rösträtt skulle frånkännas samma

kategori av ägare till små, obebyggda andelar, som skulle åläggas mottaga

likvid i pengar för sin inrösningsjord, har icke någon invändning gjorts i

yttrandena. Förslaget föranleder ej heller erinran från min sida.

Utredningsmannen föreslår vidare, att ägare av skogsfastigheter med

mindre areal än tjugu hektar skulle frånkännas rösträtt. I ett par yttranden

har föreslagits, att arealgränsen i fråga skulle sänkas till tio hektar. För

egen del kan jag emellertid icke finna en sådan ändring motiverad utan

biträder även på denna punkt utredningsmannens förslag.

Åtgärder för att påskynda skiften enligt dalalagen.

Promemorian.

Såsom framgått av den inledningsvis lämnade redogörelsen för framställningen

den 3 januari 1946 från landshövdingen i Kopparbergs län har

inom dalalagens tillämpningsområde missnöje uppstått med den tidsutdräkt

som förekommit vid vissa skiften. Härom anföres i promemorian.

Beträffande önskemålet om större snabbhet i förfarandet bör framhållas,

att hittills vunna erfarenheter och gjorda tekniska framsteg i flera hänseenden

torde för framtiden möjliggöra tidsbesparingar. Sålunda torde de

till en början ofta mycket tidsödande äganderättsutredningarna numera

fortgå i raskare takt, särskilt tack vare utnyttjandet av den möjlighet att

träffa förening, varom förmäles i 9 § första stycket dalalagen. Denna möjlighet

bär måhända med tiden kommit att begagnas i större omfattning än

ursprungligen avsetts, ett förhållande som emellertid icke torde föranleda

erinran. En betydande förenkling har vidare kunnat genomföras med avseende

å tekniken för redovisandet av hävden i skogsmarken. Vad inägorna

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

beträffar ha hittills tillämpade metoder i fråga om detalj mätning, kartering,

arealuträkning och därefter följande åtgärder till och med utstakningen

av de nya ägolotterna på grund av sin vidlyftighet varit en väsentlig

anledning till tidsutdräkt. Härutinnan har emellertid sommaren 1947 en ny

metod prövats inom Sollerö sockens skifteslag, nämligen mätning, kartering

och arealuträkning på grundval av flygfotografier, en metod som torde innefatta

en högst betydande förenkling utan åsidosättande av noggrannhet och

rättssäkerhet.

Skulle någon ytterligare åtgärd kunna vidtagas i tidsbesparande syfte,

vore det — såsom också antytts i de till grund för utredningsuppdraget

liggande framställningarna — ett ändrat besvärsförfarande. Den enda utväg,

som härvidlag synes kunna ifrågakomma, vore att för ifrågavarande delar

av Kopparbergs län för jorddelningsmålen inrätta en specialdomstol, över

vars beslut talan eventuellt skulle få fullföljas direkt till Högsta Domstolen,

såsom ordningen tidigare varit beträffande talan mot ägodelningsrätts beslut

över huvud taget. En så genomgripande förändring i de för jorddelningsmål

gällande processuella reglerna synes emellertid knappast böra

ifrågasättas vid en sådan provisorisk överarhetning av en speciallagstiftning

som den här förevarande.

Slutligen kan förtjäna framhållas, att en snabbare fortgång av dalaskiftena

självfallet skulle vinnes, om större lantmäteripersonal kunde ställas

till förfogande. Detta är emellertid icke endast en anslagsfråga. Dessvärre

torde personalbristen inom lantmäteriväsendet utgöra hinder för tillgodoseende

av sistnämnda önskemål även om erforderliga medel ställdes till förfogande.

Yttrandena.

Frågan om tidsutdräkten vid skiftena har berörts i några av yttrandena.

Sålunda anför domhavanden i Falu domsaga.

Vad den sakkunnige anfört om förenklande av de till en början mycket

tidsödande äganderättsutredningarna må särskilt understrykas. Det är av

vikt, att i motiveringen till blivande proposition uttryckligen angives, att

den sakkunniges mening härutinnan godtages.

Beträffande besvärsförfarandet har utredningsmannen avvisat tanken på

särskilda regler om fullföljd av talan mot ägodelningsrätts utslag i mål angående

ifrågavarande laga skiften. Enligt min mening är detta att beklaga. Då

på sin tid den direkta fullföljden från ägodelningsrätt till Högsta Domstolen

slopades, gjordes undantag för mål angående provskiftena i Dalarna. För

skiftesverksamhetens fortgång synes särskilt önskvärt, att samma anordning

kunde tillämpas beträffande samtliga laga skiften å primära skifteslag

enligt Dalalagen.

Vidare må framhållas vikten av kraftåtgärder för att tillräcklig lantmäteripersonal

ställes till förfogande för dalaskiftena. Erfarenheten visar nämligen,

att intet förhållande är så ägnat att minska intresset i bygden för

skifte som ovissheten om förfarandets längd eller, rättare uttryckt, vissheten

om den särskilt på personalbrist beroende tidsutdräkten.

Sist angivna synpunkt framhålles även av länsstyrelsen, som beklagar att

utredningsmannen icke ansett sig kunna föreslå några särskilda åtgärder

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

57

till minskande av tidsutdräkten vid skiftena och understryker att motståndet

mot skifte i allmänhet hänför sig till vetskapen om den orimligt långa

tid som dessa skiften i regel draga.

Domhavanden i Nedansiljans domsaga yttrar.

Skiftena enligt dalalagen skola föregås av en ägandederättsutredning, som

i regel brukar vara synnerligen omfattande. Arbetet med dessa utredningar

torde i regel utföras av de vid skiftena verksamma lantmätarna. Med hänsyn

till bristen på lantmätare borde man anlita jurister och andra personer

med erfarenhet av äganderättsutredningar i Dalarna som utredningsmän

i dessa frågor.

Departementschefen.

Uppenbarligen vore en snabbare fortgång av skiftena enligt dalalagen

synnerligen önskvärd. Av promemorian framgår dock, att vunna erfarenheter

och tekniska framsteg för framtiden möjliggöra åtskilliga tidsbesparingar.

Det kan också förtjäna nämnas, att dalaskiftena, enligt vad jag inhämtat,

under krigsåren avsevärt fördröjts av militärinkallelser bland lantmäteripersonalen.

Att de tidsödande äganderättsutredningarna kunnat i

ökad omfattning undvaras genom att delägarna träffat förening enligt 9 §

första stycket dalalagen synes mig också vara en fördel. Domhavanden i

Nedansiljans domsaga har framkastat tanken, att jurister ävensom andra

sakkunniga skulle kunna anlitas i fall, då äganderättsutredningarna äro

oumbärliga. Uppslaget synes mig värt beaktande åtminstone med avseende

å den del av utredningarna, som i allt fall måste verkställas på domarkanslierna.

Någon ändring i de processuella reglerna om ägodelningsmål finner

jag i likhet med utredningsmannen icke böra ifrågakomma.

Specialmotivering.

Det vid utredningsmannens betänkande fogade lagutkastet har vid granskning

inom jordbruksdepartementet, bortsett från ett par justeringar av enbart

formell natur, funnits böra undergå jämkning allenast på en punkt,

nämligen 13 §. Jag övergår nu till att lämna en översikt av det inom departementet

upprättade förslaget.

1 §•

Första stycket i denna paragraf motsvarar 1 § första stycket gällande lag.

På skäl som anförts i det föregående ha emellertid bestämmelserna om

uppdelning av skifteslag genom beslut av förrättningsmännen uteslutits.

Andra stycket. I promemorian har anförts.

Den föreslagna ändringen i paragrafens första stycke synes böra föranleda

visst tillägg till paragrafen.

I den allmänna motiveringen har sagts, att avslutade såväl som pågående

skiften enligt dalalagen frånsett särskilt angivna undantagsfall omfattat

eller omfatta all skifteslagen tillhörig mark, som förut icke undergått laga

skifte. Detta uttalande tarvar, såsom jämväl i den allmänna motiveringen

angivits, viss komplettering. I östnors skifteslag i Mora socken omfattade

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

skiftet i verkligheten icke fullt alla ägor, oaktat detta angives vara förhållandet

i rubriker å kartor och handlingar till det fastställda skiftet. Icke

heller i Bergkarlås, Risa och Vattnäs byars skifteslag, jämväl i Mora socken,

ingå fullt alla ägor i skiftet. I båda fallen ha nämligen obetydliga andelar i

mark, gemensam med andra byar, utelämnats vid skiftena. Denna mark

utgöres av s. k. stängfångsundantag, som vid storskiftet å skogen avsatts

omkring fäbodar, i vilka hemman från flera byar ha ägor. Marken blev

gemensam för de hemman, som hade ägor i fäboden. Förhållandet är vanligt

i Mora socken och förekommer även i andra socknar.

Då det gällt för förrättningsmännen att taga ståndpunkt till frågan, huruvida

stängfångsundantagen skulle uteslutas från skiftet eller medtagas, har

det senare alternativet väl kunnat te sig som den bästa lösningen, men i så

fall hade även delägarna från den eller de övriga byarna kommit att deltaga

i den slutliga omröstningen om skiftets företagande. Ett fall har förekommit,

då begärt skifte icke kommit till stånd emedan delägarna i den

by, varå skifte sökts, överröstats av delägare från annan by.

Vid de skiften, där stängfångsundantag förekommit, har någon formlig

uppdelning enligt 1 § första stycket dalalagen icke verkställts. Förrättningsmännen

ha ansett, att det obetydliga undantaget kunde begagnas gemensamt

efter lika väl som före skiftet och därför icke tagit annan befattning

med undantaget än att de redovisat, vilka nya skifteslotter, som hade andel

däri och hur stor kvotdel denna andel vore. Detta har tydligtvis varit en

nödfallsutväg och förhållandet synes i förevarande sammanhang böra klarläggas.

Enligt 1 kap. 13 § jorddelningslagen kan under angivna förutsättningar

område som vid lantmäteriförrättning undantagits för gemensamt ändamål

eller eljest lämnats oskiftat underkastas laga skifte, där sådant av delägare

yrkas. Denna bestämmelse lärer av flera skäl icke väl ägna sig för lösande

av det föreliggande detaljproblemet. Att stadgandets tillämpning förutsätter

yrkande av delägare utgör måhända ett hinder av övervägande formell art.

Förrättningsmännen kunna väl alltid finna någon delägare, som är villig

att framställa yrkandet. Men de rigorösa inskränkningarna i skiftesvitsordet

enligt dalalagen göra framgången av ett dylikt yrkande oviss. Man har

ju just velat undvika att draga in delägare från annan by i omröstningen.

Önskvärt vore därför att kunna avskilja den del av stängfånget, som delägare

från annan by äga, för fortsatt gemensamt bruk mellan dem, medan

delägare i stängfångsundantaget inom det skifteslag, varå skifte är sökt,

finge sina andelar utbrutna i samband med skiftet. Tanken ledes då till att

taga 1 kap. 5 § andra stycket jorddelningslagen till förebild för ett särskilt

stadgande i dalalagen. Berörda lagrum föreskriver, att om till skifteslag,

som i 1 kap. 2 § 2 jorddelningslagen avses, hör andel i samfällighet, vilken

icke utgör vid lantmäteriförrättning för gemensamt ändamål undantagen

mark (eller visst vattenområde), skall, innan laga skifte å skifteslaget

verkställes, dess andel i samfälligheten, där så lagligen kan ske, utbrytas

för att tillsammans med skifteslagets övriga ägor i skiftet ingå. En direkt

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts pioposition nr 255.

tillämpning av detta stadgande vid skiften enligt datalagen är utesluten,

enär stadgandet endast avser skifteslag, som avses i 1 kap. 2 § 2 jorddelningslagen.

Vidare skall utbrytning av andel i samfälligheten ske innan,

laga skiftet verkställes. Det vore nu inom dalalagens tillämpningsområde

meningslöst att företaga en utbrytning innan beslut fattats, om laga skifte

skall äga rum. Och beslut härom fattas först sedan skifteslagets omfång bestämts.

Utbrytningen i fråga bör sålunda ske icke före utan i samband med

laga skiftet.

Med de modifikationer, som framgå av det nyss sagda, har 1 kap. 5 §

andra stycket jorddelningslagen tagits till förebild för ett nytt stadgande i

andra stycket av 1 § lagutkastet. Emellertid kunna förhållandena stundom

vara sådana, att en utbrytning av skifteslagets andel i stängfångsundantag

icke är nödvändig. I utkastet har därför föreslagits det stadgandet, att utbrytning

må ske, därest detta finnes erforderligt för skiftets lämpliga genomförande.

I yttrandena har någon erinran icke gjorts mot förevarande stadgande,

vilket även upptagits i departementsförslaget.

Stadgandet i 1 § andra stycket dalalagen i dess hittillsvarande lydelse,

vilket stadgande avser beslut av skiftesdelägarna om uteslutning av mark,

har på förut angivna skäl uteslutits.

2 och 3 §§.

Dessa paragrafer motsvara 2 och 3 §§ dalalagen, vilka paragrafer allenast

underkastats sådana jämkningar, som äro betingade av ändringarna i 1 §.

4 §.

På förut angivna skäl saknar 4 § datalagen motsvarighet i departementsförslaget,

vars fjärde paragraf i stället upptager mot 5 § datalagen svarande

nestämmelser angående omröstning om skiftes företagande.

Första stycket innehåller den föreslagna bestämmelsen om ytterligare begränsning

av rösträtten. Utöver vad i det föregående återgivits innehåller

promemorian följande kommentar till detta stycke.

Då i utkastet talas om ägare av jordbruksfastigheter försedda med »nödiga

åbyggnader», avses därmed ägare av jordbruksfastighet försedd med

bostadshus och för drivande av jordbruk erforderliga ekonomibyggnader,

formuleringen avser att från rösträtt utestänga skiftesdelägare, på vars

åkerjord finnes t. ex. en mindre lada men icke några andra åbyggnader.

Självfallet bör även mark, varå finnas allenast obrukbara, fallfärdiga hus,

netraktas såsom obebyggd. De i lagtexten angivna arealerna —■ minst ett

hektar åker och minst tjugu hektar skogsmark — torde i allmänhet få bestämmas

med ledning av fastighetstaxeringslängden. Det har emellertid ansetts

olämpligt att i lagtexten såsom cn bindande regel angiva, att uppgifterna

i nämnda längd alltid skola vara avgörande. Kan genom besiktning

utan omgång fastställas, att ett fel förelupit vid längdens upprättande, vore

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

det självfallet olämpligt, att förrättningsmännen likväl skulle vara förpliktade

att följa längden. Frågan, huruvida fastighet är försedd med nödiga

^byggnader eller ej, kan uppenbarligen också i vissa fall kräva besiktning.

I allmänhet torde dock även denna fråga bli besvarad vid en jämförelse

mellan areal och taxeringsvärde. Innebörden av ordet »skogsmark» framgår

av kungörelsen den 25 november 1927, nr 417.

Rörande det ifrågavarande stadgandet har domhavanden i Nedansiljans

domsaga yttrat.

Genom omröstningsreglerna i 4 § synes en jordbrukare, som inom det

skifteslag varå skifte blivit ifrågasatt äger en obebyggd jordbruksfastighet

med en åkerareal understigande ett hektar, gå miste om rösträtt, även om

han skulle inom ett annat skifteslag äga ett fullständigt jordbruk. Då det

kan sägas vara synnerligen vanligt — i varje fall i Nedansiljans domsaga

•—- att en jordbrukare äger andel i mer än ett skifteslag, förefaller det obilligt

att han skulle beträffande vissa av sina ägor ha rösträtt vid skifte och

beträffande andra icke. Det synes därför motiverat att i 4 § införa en regel,

motsvarande den i 12 § första stycket gjorda hänvisningen till 16 § av innehåll

att den som eljest icke skulle erhålla rösträtt likväl skall få rösta, om

han eller hans make äger annan jordbruksfastighet, som brukas gemensamt

med den ägolott varmed han deltager i skiftet.

Departementschefen.

En genomgående tanke såväl vid det ursprungliga avfattandet av dalalagen

som vid den nu verkställda överarbetningen har varit att, då delägare

inom visst skifteslag önska få omskifte till stånd, delägare i annat skifteslag,

vilkas intressen endast mera indirekt beröras av åtgärden, icke skola

kunna resa hinder mot omskiftet. Av denna anledning kan jag icke biträda

det av domhavanden i Nedansiljans domsaga framlagda förslaget till ändring

i 4 §.

Andra stycket departementsförslaget motsvarar 5 § andra stycket dalalagen

med tillägg av de i 4 § andra stycket dalalagen upptagna röstberäkningsregler,

till vilka hänvisas i 5 § enligt nu gällande lydelse.

Tredje stycket motsvarar 5 § tredje stycket dalalagen med den ändringen,

att ägobeloppet utbytts mot taxeringsvärdet, såsom föreslagits i den allmänna

motiveringen.

Sista stycket uppvisar en redaktionell jämkning, föranledd av att bestämmelserna

om beslut av skiftesdelägarna om uteslutning av mark föreslagits

bliva upphävda.

5—11 §§.

Dessa paragrafer äga sin motsvarighet i 6 §, 7 § första stycket samt 9—

13 §§ dalalagen. Ändringen i 1 § föranleder uteslutning av 7 § andra stycket,

8 §, 11 § 1 samt 13 a § dalalagen ävensom vissa redaktionella jämkningar

i kvarstående stadganden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

61

I 7 § första stycket datalagen stadgas, att om fråga om skifte genom omröstning

förfallit och inom tio år därefter skifte ånyo sökes å det skifteslag,

som med ansökningen om skifte vid det förra tillfället avsågs, är sökanden,

därest skifte ej kommer till stånd, pliktig gälda alla å förrättningen uppkomna

kostnader. Motsvarighet till detta stadgande återfinnes i 6 § departementsförslaget,

som emellertid i enlighet med utredningsmannens förslag

uppvisar den sakliga ändringen, att nyss angivna tidsperiod av tio år ansetts

böra förkortas till fem år. Den opinionsändring beträffande frågan om

skifte eller icke skifte, som inträtt efter provskiftenas avslutande, torde såsom

i promemorian uttalats, motivera en sådan lagändring.

Upphävandet av 1 § andra stycket dalalagen har medfört uteslutning jämväl

av 7 § andra stycket men har i stället föranlett stadgandet i sista stycket

av övergångsbestämmelserna till departementsförslaget.

12 §.

Denna paragraf innehåller de i det föregående förordade reglerna om inlösen

av jord, tillhörig ägare av vissa mycket små jordbruksfastigheter. Utöver

vad förut framgått har härom i promemorian anförts följande.

Självfallet utesluta ej dessa regler ett sådant frivilligt utbyte av åkerjord

mot skog, som redan hittills i viss utsträckning förekommit, och ej heller

en frivillig överlåtelse av inägojord till annan skiftesdelägare, såvitt icke

överlåtelsen uppenbarligen strider mot tolfte paragrafens syfte, i vilket fall

lantbruksnämnden får förutsättas komma att ingripa genom att utöva kronans

förköpsrätt. Framhållas må vidare, att 12 § uppenbarligen skall tilllämpas

även i det fall, att exempelvis fem syskon äga lika andelar i en

icke sämjedelad fastighet, innefattande 4 hektar åker, såvida icke delägarna

enligt 13 § första stycket lagutkastet göra framställning om utläggande av

gemensam ägolott. I

I första stycket första punkten sägs, att för viss inägojord må utgå ersättning

i penningar i stället för jord »enligt förrättningsmännens bestämmande».

De citerade orden avse att ge förrättningsmännen viss möjlighet att i

undantagsfall beakta speciella omständigheter, som till äventyrs kunna motivera

smärre avvikelser från den uppställda regeln. Det har ansetts onödigt

kategoriskt att i lagtexten fastslå, att under alla förhållanden ersättning

i penningar för hela innehavet av inägojord skall utgå.

Ersättning i pengar enligt förevarande stadgande skall uppenbarligen —- liksom ersättning i pengar i stället för jord jämlikt 13 kap. 2 § andra stycket

jorddelningslagen — dels innefatta gottgörelse för själva jorden, beräknad

genom åsättande av penningvärde på sätt i 11 kap. 2 § andra stycket

sista punkten jorddelningslagen sägs, dels ock innefatta likvider, om vilka

förmäles i 14 kap. 6, 8 och 11 §§ samma lag, i den mån dylika kunna komma

i fråga. Ersättningens bestämmande och erläggande kommer att ingå

som ett led i likvidförfarandet i övrigt vid skiftet. Frågan huruvida mark

skall frångå delägare eller ej, hör däremot vara slutgiltigt avgjord innan

skiftesläggningen sker. Frågan bör därför hänföras till sådana s. k. preli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

minärfrågor vid laga skifte, som avses i 21 kap. 19 § jorddelningslagen,

d. v. s. frågan skall i händelse av missnöje dragas under ägodelningsrättens

prövning utan avbidan på förrättningens avslutande. Stadgande härom har

upptagits i andra punkten av förevarande stycke.

I andra stycket angives den tidpunkt under skiftet, då annan delägare kan

till förrättningsmännen anmäla sin önskan att lösa mark, för vilken enligt

första stycket skall utgå ersättning i penningar. Det synes ligga i sakens

natur, att sådan anmälan bör ske i samband med den överläggning mellan

förrättningsmännen och delägarna om skiftesläggningen, som jämlikt 13

kap. 19 § jorddelningslagen skall äga rum innan provisionell plan till

skiftet upprättas. Göres anmälan av flera delägare skall förrättningsmännen

enligt lagutkastet samråda med lantbruksnämnden rörande frågan, åt

vilken företräde bör givas. I fall som avses i sista punkten av förevarande

stycke »må» kronan lösa mark. Att ålägga kronan skyldighet att förvärva

marken lärer icke kunna ifrågakomma. Anser sig undantagsvis icke heller

kronan böra förvärva marken, har man att falla tillbaka på det förut kommenterade

stadgandet i paragrafens första stycke, att ersättning i penningar

i stället för jord skall utgå »enligt förrättningsmännens bestämmande»,

d. v. s. förrättningsmännen äga bestämma att inlösen ej skall äga

rum. Förrättningsmännens eller domstols beslut i den nyss angivna preliminärfrågan

bör sålunda — om inlösen ej avvisas — innebära, att inlösen

skall ske, därest annan delägare eller kronan anmäler sig vilja lösa marken.

Beträffande 12 § må slutligen framhållas, att stadgandet om ersättning

i penningar i stället för jord avser små jordbruksfastigheter. Om en delägare

ej innehar någon skogsmark ulan allenast en obetydlig åkerareal,

lämplig såsom bostadstomt, kunna förutsättningar finnas för utläggande

av ägolott, motsvarande de i 1 kap. 8 § första stycket jorddelningslagen

uppställda kraven. Inlösen skall då icke ske. I allmänhet hör emellertid

några hektar skogsmark även till de minsta andelar, och en fastighet, som

består av exempelvis ett halvt hektar åker, ett halvt hektar äng och 8 hektar

skog, kan uppenbarligen icke betecknas som tomt. Emellertid bör även i sådant

fall kunna ifrågakomma att förrättningsmännen på därom framställt

yrkande utlägga bostadstomt av lämplig storlek medan återstoden av inrösningsjorden

inlöses och skogsmarken utlägges i gemensam ägolott. Man

kan då förutse den invändningen, att det kan vara av fördel för en ägare

av bostadstomt att ha en liten skogslott för att kunna tillgodose sitt husbehov

av bränsle. Med hänsyn till intresset för det allmänna av en rationell

skogsvård lärer emellertid en sådan invändning icke böra beaktas.

Utöver vad den allmänna motiveringen utvisar ha de i förevarande paragraf

reglerade frågorna berörts i två av de avgivna yttrandena. Sålunda

anför lantmäteristyrelsen följande.

Då delägare vid skifte tilldelas dels en bostadstomt av lämplig storlek

och dels andel i gemensam skogsfastighet torde icke böra ordnas så, att

andelen i skogsfastigheten vid skiftet betraktas såsom tillhörighet till bostadstomten,

utan tomten och skogsfastigheten torde böra erhålla skilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

63

jordregisterbeteckningar. Då principen vid skifte är att delägare skall kunna

erhålla sin jord utlagd i en enda fastighet men i det angivna fallet avsteg

måste ske från denna princip, kan det ifrågasättas om icke en kompletterande

bestämmelse i ämnet borde införas i lagen.

Länsstyrelsen yttrar.

Länsstyrelsen anser att besked om, vilka ägare som skola frångå sitt

åkerinnehav, bör lämnas vid en så tidig tidpunkt som möjligt under skiftet.

Så snart som hävdeförteckning upprättats och inmätning av ägorna

verkställts kan det konstateras, vilka lotter som icke fylla det angivna måttet.

Utgallringen bör företagas med ledning av detta material och sålunda

grunda sig på det innehav, med vilket vederbörande delägare gå in i skiftet.

Detta borde uttryckas klarare i lagtexten, så att icke tvekan uppstår huruvida

utgallringen skall grundas på innehavet vid skiftets början eller på

ägovidden enligt tilldelningslängd och provisionell skiftesplan.

Vissa tolkningssvårigheter synas kunna uppkomma när det gäller att

avgöra, huruvida en brukningsdel är försedd med nödiga åbyggnader. I

tvivelaktiga fall torde förrättningsmännen kunna inhämta råd från hushållningssällskapets

konsulenter eller från lantbruksnämnden. Sådana

ägare, som till varje pris vilja undgå tvångsinlösning, kunna också hinna

komplettera sitt byggnadsbestånd under den tid skiftet pågår, en omständighet

som ytterligare understryker önskemålet, att definitiva besked angående

vilka fastigheter som skola bortrationaliseras lämnas så tidigt som

möjligt.

Frågan om dispositionen av den åkerjord som genom inlösningsförfarandet

blir disponibel erbjuder åtskilliga problem som behöva klarläggas. Enligt

förslaget skall en fastighet som fråndömes delägare utan vidare tilldömas

annan delägare i skiftet, om denne är ensam spekulant. Anmäla sig

flera spekulanter skola förrättningsmännen efter samråd med lantbruksnämnden

bestämma, vilken av dem som skall ha företräde. Härvidlag är

det erforderligt att först klara upp förhållandet mellan det i promemorian

föreslagna inlösningsförfarandet och den kronan genom lantbruksnämnden

tillerkända förköpsrätten. Det synes som om utredningsmannen utgått från,

att förköpsrätt icke skulle föreligga i de fall varom här är fråga. Länsstyrelsen

vågar icke närmare uttala sig om huru därmed förhåller sig men

vill framhålla angelägenheten av att denna sak klarlägges i motiveringen

till de nu föreslagna lagändringarna. Skulle förköpsrätt icke kunna göras

gällande vid de transaktioner, som ske med stöd av bestämmelserna i dalalagen,

är det dock uppenbart, att dylik rätt kan utövas vid de frivilliga

överlåtelser som äga rum under skiftet. Huruvida frivilliga överlåtelser

komma att främjas genom det föreslagna tvångslösenförfarandet synes

vara i väsentlig grad beroende av, huruvida dylika frivilliga affärer kunna

avse enbart åkerjord. En säljare får antagas önska behålla sin andel i

skogen, även om han icke kan få lott utlagd annorledes än i gemensamhet

med andra delägare, och för en köpare kan ett övertagande av skogen vara

en ekonomiskt vansklig sak, eftersom skogsvärdet i förhållande till köpeskillingen

å enbart åkerjorden i de flesta fall kommer alt vara betydande.

Vid frivillig överlåtelse kommer statens förköpsrätt alt vara tillämplig, varför

säljare och köpare icke ha någon garanti för, att den dem emellan träffade

uppgörelsen kommer att äga bestånd. På grund av dessa omständigheter

vill länsstyrelsen uttala tvekan, huruvida frivilliga överlåtelser av

småandelar under skiftet kunna antagas förekomma i någon större omfattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Emellertid måste det vara angeläget, att lantbruksnämnden får det avgörande

ordet när det gäller att bestämma, vilka skiftesdelägare som skola

tilldelas den genom tvångsinlösningen disponibla åkerjorden. Det är ju

denna nämnd som har det huvudsakliga ansvaret för det av statsmakterna

stödda rationaliseringsarbetet. Länsstyrelsen anser att det principiellt riktiga

vore, att kompetensområdet mellan förrättningsmännen vid skifte och

lantbruksnämnden avgränsas så, att förrättningsmän och ägodelningsrätt

handlägga frågor om avhändande av jord, medan lantbruksnämnden är beslutande,

när det gäller att bestämma till vilka nya ägare som jorden skall

överlåtas.

Man får förutsätta att lantbruksnämnden genom köp i fria marknaden

före och under skiftet eller genom användande av förköpsrätt vid överlåtelser,

som icke beröras av bestämmelserna i den föreslagna 12 § i dalalagen,

under alla förhållanden kommer att vara engagerad i fastighetsaffärer

inom skifteslaget, under den tid skifte pågår. Det synes då vara lämpligt,

att nämndens befattning med rationaliseringsverksamheten icke inskränkes

mer än nödigt, genom att vissa transaktioner helt omhänderhavas

av förrättningsmännen vid skiftet. Länsstyrelsen vill påpeka, att lantbruksnämnden

alltid måste inkopplas i de fall, då vederbörande förvärvare av

jord önskar lån och bidrag av statsmedel till finansiering av förvärvet.

Givetvis får man förutsätta ett friktionsfritt samarbete mellan förrättningsmännen

vid skifte och lantbruksnämnden. Länsstyrelsen vill emellertid

föreslå att lagtexten ändras så, att den ovan förordade kompetensfördelningen

mellan de båda instanserna klart kommer till uttryck.

Departementschefen.

Inlösningsrätten bör, såsom jag redan tidigare framhållit, endast avse

inrösningsjord. Självfallet bör inlösen ej ifrågasättas beträffande som inrösningsjord

redovisad mark, vilken användes till bosladstomt. Vid undantagande

av sådan bostadstomt bör även tillses, att tomten får behålla

tillräcklig mark för trädgårds- eller liknande ändamål. Den omständigheten,

att en ägolott är obebyggd, bör vidare ej hindra, att till bostadstomt

lämpat område undantages från inlösen, om ett sådant undantag kan anses

påkallat av omständigheterna.

Lantmäteristyrelsen har ifrågasatt särskild lagbestämmelse därom, att

delägare under skilda jordregisterbeteckningar skulle kunna tilldelas dels

en bostadstomt av lämplig storlek och dels andel i gemensam skogsfastighet.

Den fria rätt till fastighetsbildning, som dalalagen medgiver, torde

emellertid bereda förrättningsmännen möjlighet att förfara på angivet sätt

utan särskilt lagstadgande.

Såsom länsstyrelsen påpekat, bör hävdeförteckningen vara avgörande för

frågan, huruvida skyldighet att frånträda inägojord föreligger. Icke heller

härom synes särskilt stadgande erforderligt. Att besked, huruvida plikt att

frånträda åkerjord föreligger eller ej, bör givas snarast möjligt under skiftet

har även utredningsmannen åsyftat.

Förköpslagen kan enligt min uppfattning icke anses vara tillämplig, då

inlösen enligt dalalagen äger rum. Vid frivillig överlåtelse kommer däremot,

såsom länsstyrelsen framhållit, förköpsrätt för staten i princip att

föreligga. Emellertid saknas uppenbarligen anledning för lantbruksnämn
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

65

den att utöva förköpsrätten, då i samband med omskifte en frivillig överlåtelse

sker på sätt som främjar jordbrukets rationalisering. Det är härvid

att märka, att så gott som samtliga jordbruksfastigheter inom dalalagens

tillämpningsområde äro alltför små. Snart sagt varje överlåtelse till någon

av jordbrukarna inom ett skifteslag bör därför vara till fördel ur rationaliseringssynpunkt.

Uppkommer vid tillämpningen av 12 § fråga om val mellan flera delägare,

som önska lösa inrösningsjord, angives i lagtexten, att samråd skall

ske mellan förrättningsmännen och lantbruksnämnden. Att därutöver föreskriva

en sådan kompetensfördelning mellan förrättningsmännen och nämnden,

som länsstyrelsen ifrågasatt, kan jag icke finna lämpligt. I motsats

till de åtgärder, vilka lantbruksnämnden i rationaliseringssyfte företager i

en bygd, där omskifte ej pågår, ingår det här avsedda inlösningsförfarandet

som ett led i en särskild, i lag reglerad förrättning. Bestämmanderätten

bör då formellt ligga hos förrättningsmännen. Uppenbarligen komma emellertid

jorddelningsmyndigheternas och lantbruksnämndens arbetsuppgifter

att intimt beröra varandra i en mängd ärenden av skilda slag, vid vilkas

behandling ingående samråd och friktionsfritt samarbete måste förutsättas.

Att för den här ifrågavarande speciella typen av ärenden införa en

lagstadgad kompetensfördelning på sätt länsstyrelsen föreslagit synes mig

under sådana förhållanden icke påkallat.

13 §.

Första stycket i denna paragraf motsvarar 13 § i den kungörelse av den

18 juni 1926, som omtalats i den allmänna motiveringen. En jämkning har

emellertid på utredningsmannens förslag vidtagits i förhållande till kungörelsen,

i det att gemensam ägolott enligt departementsförslaget må utläggas

på »delägares» — icke »delägarnas» — begäran. Det har nämligen ansetts

olämpligt, att ett välgrundat förslag om utläggande av gemensam ägolott

skulle kunna omintetgöras av en enda person bland ett flertal delägare.

Andra stycket upptager de likaledes i den allmänna motiveringen kommenterade

reglerna om förfarandet med avseende å jord, som må behållas av

sådan delägare, som har att åtnöjas med gottgörelse i pengar för innehav

av inrösningsjord.

I promemorian anföres härom.

Såsom i det föregående anmärkts, kommer i regel hinder icke att föreligga

för delägare, som ej äger behålla sin inrösningsjord, att genom frivillig

uppgörelse överlåta jorden till annan delägare. Självfallet skall emellertid

även i sådant fall det kvarstående innehavet av skogsmark utläggas i

gemensam ägolott, liksom ock ett obetydligt innehav av enbart avrösningsjord

i övrigt. Detta förhållande bär beaktats vid utformningen av andra

stycket.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att om lantbruksnämnden

förvärvat andel i sådan gemensam skogsfastighet, varom här är fråga, an
5

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 255.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

ledning skulle föreligga att lantbruksnämnden i sin tur försålde andelen till

ägare av jordbruksfastighet i byn i och för sammanläggning av andelen

med jordbruksfastigheten. Sådan sammanläggning av fastighet och andel

i fastighet är för närvarande icke lagligen möjlig. Enligt vad utredningsmannen

inhämtat överväga emellertid fastighetsbildningssakkunniga att

föreslå lagändring härutinnan. Det här framlagda förslaget om bildande av

gemensamma skogsfastigheter torde innefatta ytterligare en anledning att

vidtaga en sådan ändring i sammanläggningslagen.

Departementschefen.

Vad utredningsmannen i sin kommentar till 13 § anfört föranleder ej

erinran från min sida. Emellertid synes mig 13 § andra stycket lagutkastet

ha erhållit en utformning, som icke fullt överensstämmer med utredningsmannens

i motiven uttalade syfte. Enligt sagda stycke i utkastet skall nämligen,

om för delägare, vilka på grund av beslut enligt 12 § första stycket

frånträtt inrösningsjord eller vilka allenast innehava avrösningsjord, icke

kan utläggas ägolotter, som med avseende å storlek och beskaffenhet samt

med hänsyn jämväl till övriga föreliggande förhållanden prövas kunna på

varaktigt sätt erhålla ändamålsenlig användning såsom särskilda fastigheter,

gemensam ägolott utläggas för dessa delägare eller för det antal av

dem, som minst erfordras för att ägolotten skall motsvara angivna krav.

Om nu en skiftesdelägare frivilligt till annan överlåtit den del av sin inrösningsjord,

som överskjuter lämplig areal för bostadstomt, eller om han

från början innehaft just så stor areal inrösningsjord, som erfordras för

lämplig bostadstomt, synes enligt ordalagen delägarens innehav av skogsmark

icke falla under bestämmelsen om bildande av gemensam ägolott.

Detta har uppenbarligen ej varit avsett. Lagtexten har vid granskningen

av utkastet undergått av det sagda betingad jämkning.

14 §.

Rörande denna paragraf anföres i promemorian.

Hör till skifteslag andel i stängfångsundantag, kommer tydligen beslutet

att utbrytning av andelen skall ske att ingå som ett led i frågan om skifteslagets

omfång. Under skiftets gång få förrättningsmännen sedermera taga

ställning till frågan, huru gränsen skall dragas mellan de olika skifteslagens

andelar i undantaget. Därvid lärer regelmässigt även fråga uppkomma

om ägoutbyte mellan delägare i de olika skifteslagen inom den fäbodemark,

som stängfånget kringgärdar. Ifrågavarande ägoutbyte och utbrytning

bliva uppenbarligen frågor, som intimt sammanhänga med varandra.

Det ligger därför i sakens natur, att utbrytningen i allmänhet bör ske omedelbart

efter eller rent av i samband med ägoutbytet. Någon lagbestämmelse

härom torde icke erfordras.

Verkställandet av utbrytningen i fråga är uppenbarligen ingenting annat

än ett slags laga skifte. Härav följer att jorddelningslagens föreskrifter —

exempelvis rörande likvider vid flyttning av byggnader in. in. — i tillämpliga

delar få iakttagas vid utbrytningen.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

67

Dalalagen innehåller i 14 § bestämmelser om anstånd med tillträde och

likvider vid ägoutbyte. På grund av det intima sambandet mellan ägoutbyte

i fäbod och utbrytning av andel i stängfångsundantag torde nämnda bestämmelser

böra erhålla motsvarande tillämpning vid utbrytningen i fråga.

Stadgande härom har upptagits i ett nytt andra stycke i 14 §.

Ägoutbyte hör jämlikt 21 kap. 19 § jorddelningslagen till de s. k. preliminärfrågorna

vid laga skifte. Även utbrytningen i fråga synes böra hänföras

till preliminärfrågorna. Även ett stadgande härom har i utkastet intagits

i andra stycket av 14 §.

Den av utredningsmannen föreslagna lydelsen av 14 § har oförändrad

upptagits i departementsförslaget.

18 §.

Denna paragraf motsvarar 18 § dalalagen med allenast en redaktionell

jämkning, föranledd av ändringar av 1 §.

Enligt utredningsmannens förslag skulle lagändringarna i fråga träda i

kraft den 1 juli 1948, vilken tidpunkt valts bland annat enär den i 12 §

andra stycket lagförslaget omnämnda lantbruksnämden träder i funktion

sagda dag. Departementsförslaget följer härutinnan lagutkastet.

Viss av utredningsmannen behandlad fråga om undantag från skyldighet

att utgiva lagfartsstämpel och skatt för gåva torde få anmälas i annat

sammanhang.

Departementschefens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det inom

departementet upprättade förslaget till lag angående ändring i lagen den

17 juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser om delning av jord å

landet inom vissa delar av Kopparbergs län, av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga medlemmar biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa

delar av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas, att 13 a § lagen den 17 juni 1932 med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län skall upphöra att gälla ävensom att 1—14 §§ samt 18 § samma

lag1 skola erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

1 §. 1 §.

För vinnande av lämpligt och redigt

skifte må, där det finnes kunna

ske utan någon delägares förfång,

ett skifteslag uppdelas i flera skifteslag,

flera skifteslag sammanföras

till ett skifteslag ävensom områden

av olika skifteslag sammanföras till

ett skifteslag, såframt det prövas

kunna äga rum utan hinder för lämplig

ägoanordning inom övriga delar

av skifteslagen. Har område av skifteslag

frånskilts detta för gemensamt

skifte med annan mark, skall återstoden

av skifteslaget utgöra ett skifteslag

för sig.

Ändå att det ej kräves för ernående

av det i första styckei angivna

syftet, må, för begränsande av skiftes

omfattning, från skifteslag, däri

bys heminägor ingå, till byn hörande

utskog, fäbodemark och annat till

heminägor ej hänförligt område ge
1

Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1939: 76, och av 11, 12, 13 och 18 §§, se SFS 1947: 702.

Beträffande 13 a §, se SFS 1943:304.

För vinnande av lämpligt och redigt

skifte må, där det finnes kunna

ske utan någon delägares förfång,

flera skifteslag sammanföras till ett

skifteslag.

Hör till skifteslag andel i sådant

vid åbodelning å skogsmark efter

storskifte avsatt stängfångsundantag,

vari jämväl hemman utom skifteslaget

äger del, må, därest detta finnes

erforderligt för skiftets lämpliga

genomförande, i samband med laga

skifte å skifteslaget dess andel i undantaget

utbrytas för att tillsammans

med skifteslagets övriga ägor

ingå i skiftet.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungi. Maj.ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

nom avskiljande till ett eller flera

skifteslag uteslutas från delningen,

såframt det finnes kunna ske utan

någon delägares förfång och utan att

lämpligt och redigt skifte hindras.

2 §•

Har skifte blivit behörigen sökt

och finnes vid förrättningens företagande

hinder mot skiftet icke möta

av anledning, varom i 1 kap. 10 §

första stycket lagen om delning av

jord å landet sägs, upptage förrättningsmännen

frågan om jämkning

i skifteslagets omfång.

Yppas därvid skäl att med skifteslag,

varå skifte sökts, sammanföra

annat skifteslag eller område av sådant,

uppskjutes frågan till nytt sammanträde,

till vilket lantmätaren,

genom kungörelse och kallelse på

sätt och inom tid som om laga skiftes

företagande är stadgat, skall inkalla

delägarna i sistnämnda skifteslag

eller område. Kan vid det nya

sammanträdet frågan om skifteslagets

omfång ej utan uppskov bringas

till slut, skall, därest dag för frågans

vidare handläggning ej kan tillkännagivas

innan sammanträdet upplöses

och överenskommelse beträffande tillkännagivandet

av tid och ställe för

förrättningens fortsättande ej träffas

vid sammanträdet, vad i 3 kap.

4 § andra stycket lagen om delning

av jord å landet stadgas äga tillämpning

även beträffande nämnda delägare.

3 §•

Fråga om tillämpning av 1 § första

stycket avgöres av förrättningsmännen

efter överläggning med delägarna.

(Föreslagen lydelse.)

2 §•

Har skifte blivit behörigen sökt

och finnes vid förrättningens företagande

hinder mot skiftet icke möta

av anledning, varom i 1 kap. 10 §

första stycket lagen om delning av

jord å landet sägs, upptage förrättningsmännen

frågan om skifteslagets

omfång.

Yppas därvid skäl att med skifteslag,

varå skifte sökts, sammanföra

annat skifteslag, uppskjutes frågan

till nytt sammanträde, till vilket

lantmätaren, genom kungörelse och

kallelse på sätt och inom tid som om

laga skiftes företagande är stadgat,

skall inkalla delägarna i sistnämnda

skifteslag. Kan vid det nya sammanträdet

frågan om skifteslagets omfång

ej utan uppskov bringas till slut,

skall, därest dag för frågans vidare

handläggning ej kan tillkännagivas

innan sammanträdet upplöses och

överenskommelse beträffande tillkännagivandet

av tid och ställe för förrättningens

fortsättande ej träffas

vid sammanträdet, vad i 3 kap. 4 §

andra stycket lagen om delning av

jord å landet stadgas äga tillämpning

även beträffande nämnda delägare.

3 §.

Fråga om tillämpning av 1 § avgöres

av förrättningsmännen efter

överläggning med delägarna.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungi. Maj.ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

Innefattar förrättning smännens beslut,

att till ett skifteslag skola sammanföras

flera skifteslag eller delar

därav, skall skiftet, såvitt angår

ägor, varå skifte ej är sökt, anses hava

blivit börjat den dag, beslutet om

sammanförandet meddelades.

4 §•

Yrkar delägare, att med tillämpning

av 1 § andra stycket ett eller

flera områden skola frånskiljas skifteslaget,

och prövas hinder ej möta,

varom i nämnda lagrum sägs, varde

frågan beträffande varje område eller

grupp av områden, som förrättningsmännen

finna kunna avskiljas

till särskilt skifteslag, avgjord genom

omröstning efter huvudtalet

mellan närvarande ägare av jordbruksfastighet

inom det eller de områden

omröstningen avser; och skall

beslut om dylikt avskiljande anses

hava fattats, om minst två tredjedelar

av rösterna utfalla för sådan åtgärd.

Vid beräkning av antalet röstande

delägare skola de, vilka med samäganderätt

innehava viss fastighet,

tillsammantagna räknas såsom en

delägare; och må ej heller den, som

äger flera fastigheter, tillerkännas

mera än en röst.

5 §•

(Föreslagen lydelse.)

Besluta förrättningsmännen, att

flera skifteslag skola sammanföras

till ett skifteslag, skall skiftet, såvitt

angår skifteslag, varå skifte ej är

sökt, anses hava blivit börjat den

dag beslutet meddelades.

4 §•

Sedan skifteslagets omfång blivit be- Sedan skifteslagets omfång blivit

stämt, avgöres genom omröstning bestämt, avgöres genom omröstning,

mellan delägarna, huruvida skifte huruvida skifte skall äga rum. I

skall äga rum. omröstningen må endast deltaga äga
re

av sådan till skifteslaget hörande

jordbruksfastighet, som är försedd

med nödiga åbyggnader eller omfattar

minst ett hektar åker eller

minst tjugu hektar skogsmark.

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

Bestrides skifte av ägare av jordbruksfastighet

inom skifteslaget, vilka

till antalet, beräknat på sätt i i §

sägs, utgöra minst två tredjedelar av

närvarande ägare av dylika fastigheter,

vare frågan om skifte i anledning

av den föreliggande ansökningen

förfallen. Utfalla åter minst två

tredjedelar av rösterna för skifte, gives

dem vitsord.

Uppgå ej rösterna å någondera sidan

till antal, som nu nämnts, beräknas,

huru stor del av jordbruksfastigheternas

sammanlagda ägobelopp

inom skifteslaget som enligt den vid

storskiftet verkställda uppskattningen

innehaves av dem, vilka bestritt

skifte. Finnas därvid dessa innehava

minst sex tiondelar av ägobeloppet,

vare lag som i andra stycket första

punkten sägs, men i annat fall skall

skiftet fortgå.

Förfaller fråga om skifte, vare därförinnan

enligt 3 och 5 §§ fattade beslut

utan verkan.

6 §•

Frågan om skifteslagets omfång

må icke underställas ägodelningsrättens

prövning, förrän sådan omröstning,

varom i 5 § sägs, ägt rum. Har

därvid skifte beslutats, skall underställning

alltid ske. I annat fall skall

underställning äga rum allenast såframt

yrkande därom senast å det

sammanträde, då utgången av omröstningen

tillkännagives, framställes

av ägare av jordbruksfastighet inom

skifteslag, varå skifte är sökt.

(Föreslagen lydelse.)

Bestrides skifte av minst två tredjedelar

av närvarande, röstberättigade

delägare, vare frågan om skifte i anledning

av den föreliggande ansökningen

förfallen. Utfalla åter minst

två tredjedelar av rösterna för skifte,

gives dem vitsord. Vid beräkning av

antalet röstande delägare skola de,

vilka med samäganderätt innehava

viss fastighet, tillsammantagna räknas

såsom en delägare; och må ej

heller den, som äger flera fastigheter,

tillerkännas mera än en röst.

Uppgå ej rösterna å någondera sidan

till antal, som i andra stycket

nämnts, beräknas, huru stor del av

sammanlagda värdet enligt senast

verkställda fastighetstaxering å de i

första stycket angivna jordbruksfastigheterna,

som belöper på dem, vilka

bestritt skifte. Finnes därvid dessas

innehav motsvara minst sex tiondelar

av sagda värde, vare lag som i

andra stycket första punkten sägs,

men i annat fall skall skiftet fortgå.

Förfaller fråga om skifte, vare

dessförinnan enligt 3 § fattat beslut

utan verkan.

5 §•

Fråga om skifteslagets omfång må

icke underställas ägodelningsrättens

prövning, förrän sådan omröstning,

varom i 4 § sägs, ägt rum. Har därvid

skifte beslutats, skall underställning

alltid ske. I annat fall skall underställning

äga rum allenast såframt

yrkande därom senast å det sammanträde,

då utgången av omröstningen

tillkännagives, framställes av röstberättigad

delägare inom skifteslag,

varå skifte är sökt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

7 §.

Har genom omröstning enligt 5 §

fråga om skifte förfallit och sökes

inom tio år därefter ånyo skifte å det

skifteslag, som med ansökningen om

skifte vid det förra tillfället avsetts,

vare sökanden, därest skifte ej kommer

till stånd, pliktig gälda alla å förrättningen

uppkomna kostnader.

Lag samma vare, därest område

enligt 1 § andra stycket avskilts till

särskilt skifteslag samt inom tio år

därefter skifte å området sökes men

ej kommer till stånd.

8 §•

Vid skifte å skifteslag, däri bys

heminägor ingå, skall lantmätaren

över utskog, fäbodemark eller annat

område, som från byn avskilts till

särskilt skifteslag, upprätta karta,

upptagande vad som finnes nödigt för

att tydligt utmärka gällande gränser

mellan olika fastigheter eller ägoinnehav,

ävensom i anslutning härtill

upprätta beskrivning.

9 §•

Ingå bys heminägor i skifte, skall

lantmätaren verkställa noggrann utredning

om äganderättsförhållandena

inom samtliga till byn hörande ägor.

Kunna därvid delägares rätta andelstal

inom hemman eller del av hemman

ej med säkerhet utrönas, må

frågan mellan dem, vilkas rätt därav

beröres, avgöras genom förening, om

det finnes uppenbart, att rätt, som

tillkommer innehavare av fordran,

varför säkerhet åtnjutes på grund av

inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken, icke äventyras genom

föreningen.

(Föreslagen lydelse.)

6 §•

Har genom omröstning enligt 4 §

fråga om skifte förfallit och sökes

inom fem år därefter ånyo skifte å

det skifteslag, som med ansökningen

om skifte vid det förra tillfället avsetts,

vare sökanden, därest skifte ej

kommer till stånd, pliktig gälda alla å

förrättningen uppkomna kostnader.

7 §•

Lantmätaren skall verkställa noggrann

utredning om äganderättsförhållandena

inom skifteslaget. Kunna

därvid delägares rätta andelstal inom

hemman eller del av hemman ej med

säkerhet utrönas, må frågan mellan

dem, vilkas rätt därav beröres, avgöras

genom förening, om det finnes

uppenbart, att rätt, som tillkommer

innehavare av fordran, varför säkerhet

åtnjutes på grund av inteckning

eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken,

icke äventyras genom föreningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

73

(Gällande lydelse.)

Delägarna skola tillhandahålla lantmätaren

tillgängliga handlingar och

övriga uppgifter, som erfordras för

utredningens verkställande. Lantmätaren

skall över utredningen upprätta

redogörelse, innefattande besked

rörande vad som tillkommer en

var delägare inom byn, och sedermera

å sammanträde, till vilket samtliga

delägare i den mark, redogörelsen

omfattar, skola inkallas genom kungörelse

och kallelse på sätt och inom

tid som om laga skiftes företagande

är stadgat, föredraga redogörelsen för

delägarna samt föra till protokollet

de anmärkningar, som framställas

mot densamma.

Redogörelsen bör av delägarna underskrivas.

Vägrar delägare sin underskrift,

skall sådant ävensom skälet

till vägran, där det uppgivits eller

eljest kunnat utrönas, i protokollet

anmärkas.

Yppas under skiftet tvist angående

de förhållanden, redogörelsen avser,

skall tvisten underställas ägodelningsrättens

prövning.

10 §.

Ingå bys heminägor i skifte, skola,

där laga hinder ej möter, till byn hörande

fastigheter så ock i skiftet ingående

övriga fastigheter, som äro i

en ägares hand och av denne innehavas

med samma rätt, i den uti 12 och

13 §§ stadgade ordning under skiftet

sammanläggas till en fastighet; dock

må sammanläggning ej äga rum, såframt

ägaren bestrider åtgärden och

han ej uppenbart saknar fog härför.

Under skiftet må ock, där laga hinder

eljest icke möter, i enahanda ordning

fastigheter, som tillhöra makar

(Föreslagen lydelse.)

Delägarna skola tillhandahålla lantmätaren

tillgängliga handlingar och

övriga uppgifter, som erfordras för

utredningens verkställande. Lantmätaren

skall över Utredningen upprätta

redogörelse, innefattande besked

rörande vad som tillkommer en

var delägare, och sedermera å sammanträde,

till vilket delägarna skola

inkallas genom kungörelse och kallelse

på sätt och inom tid som om

laga skiftes företagande är stadgat,

föredraga redogörelsen för delägarna

samt föra till protokollet de anmärkningar,

som framställas mot densamma.

Redogörelsen bör av delägarna underskrivas.

Vägrar delägare sin underskrift,

skall sådant ävensom skälet

till vägran, där det uppgivits eller

eljest kunnat utrönas, i protokollet

anmärkas.

Yppas under skiftet tvist angående

de förhållanden, redogörelsen avser,

skall tvisten underställas ägodelningsrättens

prövning.

8 §.

Där laga hinder ej möter, skola i

skiftet ingående fastigheter, som äro

i en ägares hand och av denne innehavas

med samma rätt, i den uti 10

och 11 §§ stadgade ordning under

skiftet sammanläggas till en fastighet;

dock må sammanläggning ej

äga rum, såframt ägaren bestrider åtgärden

och han ej uppenbart saknar

fog härför.

Under skiftet må ock, där laga hinder

eljest icke möter, i enahanda ordning

fastigheter, som tillhöra makar

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

var för sig eller innehavas med olika

rätt i äktenskapet, med makarnas

samtycke sammanläggas till en fastighet,

såframt makarna träffa avtal,

vari bestämmes, ifall genom sammanläggningen

en fastighet bildas av fastigheter

som tillhöra ena maken enskilt

och såsom giftorättsgods, att fastigheten

skall i sin helhet vara den

makens enskilda egendom eller giftorättsgods,

eller ifall en fastighet bildas

av fastigheter som tillhöra makarna

var för sig, att fastigheten skall

utgöra egendom, däri makarna äga

var sin andel såsom enskild egendom

eller giftorättsgods. Vardera makens

andel skall utgöra hälften, där ej annat

bestämts i avtalet. Innefattar avtalet

gåva, äge vad i 8 kap. 5 § giftermålsbalken

är stadgat motsvarande

tillämpning. Är äldre giftermålsbalken

tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden,

må fastighet bildas

genom sammanläggning av enskild

egendom med samfälld eller av vardera

maken enskilt tillhörig egendom,

såframt genom avtal mellan makarna

bestämmes, att fastigheten

skall utgöra samfälld egendom. Avtal,

som i detta stycke sägs, skall

upprättas skriftligen och bestyrkas av

lantmätaren samt i huvudskrift biläggas

protokollet.

Vad i andra stycket stadgas skall

ej gälla i fråga om fastighet, som

make erhållit i gåva av annan än andra

maken med villkor att den skall

vara hans enskilda egendom, eller

som make bekommit genom testamente

med sådant villkor, eller som

tillfallit make i arv och om vilken

arvlåtaren genom testamente meddelat

sådan föreskrift.

(Föreslagen lydelse.)

var för sig eller innehavas med olika

rätt i äktenskapet, med makarnas

samtycke sammanläggas till en fastighet,

såframt makarna träffa avtal,

vari bestämmes, ifall genom sammanläggningen

en fastighet bildas av fastigheter

som tillhöra ena maken enskilt

och såsom giftorättsgods, att fastigheten

skall i sin helhet vara den

makens enskilda egendom eller giftorättsgods,

eller ifall en fastighet bildas

av fastigheter som tillhöra makarna

var för sig, att fastigheten skall

utgöra egendom, däri makarna äga

var sin andel såsom enskild egendom

eller giftorättsgods. Vardera makens

andel skall utgöra hälften, där ej annat

bestämts i avtalet. Innefattar avtalet

gåva, äge vad i 8 kap. 5 § giftermålsbalken

är stadgat motsvarande

tillämpning. Är äldre giftermålsbalken

tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden,

må fastighet bildas

genom sammanläggning av enskild

egendom med samfälld eller av vardera

maken enskilt tillhörig egendom,

såframt genom avtal mellan makarna

bestämmes, att fastigheten

skall utgöra samfälld egendom. Avtal,

som i detta stycke sägs, skall

upprättas skriftligen och bestyrkas av

lantmätaren samt i huvudskrift biläggas

protokollet.

Vad i andra stycket stadgas skall

ej gälla i fråga om fastighet, som

make erhållit i gåva av annan än andra

maken med villkor att den skall

vara hans enskilda egendom, eller

som make bekommit genom testamente

med sådant villkor, eller som

tillfallit make i arv och om vilken

arvlåtaren genom testamente meddelat

sådan föreskrift.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

75

(Gällande lydelse.)

11 §•

I avseende å villkoren för sammanläggning

enligt 10 § skola gälla följande

särskilda bestämmelser:

1. Hör fastighet till by, vars heminägor

ingå i skiftet, skall, ändå att

fastigheten är belägen inom område,

som frånskilts skifteslaget, i avseende

å förutsättningarna för dess sammanläggande

med i skiftet ingående

fastighet så anses, som om densamma

inginge i skiftet.

2. Utan hinder av att i 6 och 7 §§

lagen om sammanläggning av fastigheter

å landet för sammanläggning

stadgade förutsättningar ej äro för

handen, må i skiftet ingående fastighet

inom by, som under 1 sägs, sammanläggas

med fastighet, tillhörande

sådan by, så ock med annan fastighet,

såframt denna med alla sina

ägor ingår i skiftet.

3. Har rätten, enligt vad särskilt

är stadgat, beslutat utfärda kungörelse

därom, att utredning rörande

äganderättsförhållandena blivit vid

skiftet verkställd, må fastighet, som

omfattas av utredningen, göras till

föremål för sammanläggning utan

hinder av att ägaren ej erhållit lagfart

å densamma.

12 §.

Sedan äganderättsförhållandena blivit

utredda och erforderliga handlingar

införskaffats, skall lantmätaren

för delägarna föredraga frågan

om sammanläggning och därvid redogöra

för innebörden och verkan av

sådan åtgärd. Efter det delägarna

lämnats tillfälle uttala sin mening,

skola förrättningsmännen avgiva ytt
-

(Föreslagen lydelse.)

9 §•

I avseende å villkoren för sammanläggning

enligt 8 § skola gälla följande

särskilda bestämmelser:

1. Utan hinder av att i 6 och 7 §§

lagen om sammanläggning av fastigheter

å landet för sammanläggning

stadgade förutsättningar ej äro för

handen må i skiftet ingående fastigheter

sammanläggas.

2. Har rätten, enligt vad särskilt

är stadgat, beslutat utfärda kungörelse

därom, att utredning rörande

äganderättsförhållandena blivit vid

skiftet verkställd, må fastighet, som

omfattas av utredningen, göras till

föremål för sammanläggning utan

hinder av att ägaren ej erhållit lagfart

å densamma.

10 §.

Sedan äganderättsförhållandena blivit

utredda och erforderliga handlingar

införskaffats, skall lantmätaren

för delägarna föredraga frågan

om sammanläggning och därvid redogöra

för innebörden och verkan av

sådan åtgärd. Efter det delägarna

lämnats tillfälle uttala sin mening,

skola förrättningsmännen avgiva ytt
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.)

rande, vari för varje särskilt fall angives,

huruvida sammanläggning anses

böra äga rum eller ej och skälen

härför.

13 §.

Förrättningsmännens yttrande i

sammanläggningsfrågan skall jämte

övriga handlingar i ärendet av lantmätaren

insändas till ägodelningsdomaren.

Sedan denne införskaffat utlåtande

från överlantmätaren och

den ytterligare utredning, vartill omständigheterna

må föranleda, ävensom

vidtagit de övriga åtgärder, som

enligt lagen om sammanläggning av

fastigheter å landet ankomma å ägodelningsdomaren

före ärendes slutliga

avgörande, överlämne han detsamma

till ägodelningsrätten, varefter

med ärendet vidare så förfares,

som om till ägodelningsrätten hänskjutits

prövning av ansökan om

sammanläggning enligt nämnda lag

av de i 10 § angivna fastigheter.

Inställes skifte, skall dessförinnan

meddelat beslut om sammanläggning

förfalla; och skall därom, sedan anmälan

om skiftets inställande inkommit

från förrättningslantmätaren,

så snart ske kan å inskrivningsdag

anteckning göras i lagfarts- eller

fastighetsboken samt i fall, varom

i 20 § andra stycket lagen om

sammanläggning av fastigheter å

landet sägs, jämväl i intecknings- eller

fastighetsboken.

(Föreslagen lydelse.)

rande, vari för varje särskilt fall angives,

huruvida sammanläggning anses

böra äga rum eller ej och skälen

härför.

11 §•

Förrättningsmännens yttrande i

sammanläggningsf rågan skall jämte

övriga handlingar i ärendet av lantmätaren

insändas till ägodelningsdomaren.

Sedan denne införskaffat utlåtande

från överlantmätaren och

den ytterligare utredning, vartill omständigheterna

må föranleda, ävensom

vidtagit de övriga åtgärder, som

enligt lagen om sammanläggning av

fastigheter å landet ankomma å ägodelningsdomaren

före ärendes slutliga

avgörande, överlämne han detsamma

till ägodelningsrätten, varefter

med ärendet vidare så förfares,

som om till ägodelningsrätten hänskjulits

prövning av ansökan om

sammanläggning enligt nämnda lag

av de i 8 § angivna fastigheter.

Inställes skifte, skall dessförinnan

meddelat beslut om sammanläggning

förfalla; och skall därom, sedan anmälan

om skiftets inställande inkommit

från förrättningslantmätaren,

så snart ske kan å inskrivningsdag

anteckning göras i lagfarts- eller

fastighetsboken samt i fall, varom

i 20 § andra stycket lagen om

sammanläggning av fastigheter å

landet sägs, jämväl i intecknings- eller

fastighetsboken.

12 §.

Till ägare av sådan till skifteslaget

hörande jordbruksfastighet, vilken

saknar nödiga åbyggnader och

omfattar mindre än ett hektar åker,

må, såvida fall som i 16 § avses ej

opaginerad Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

är för handen, enligt förrättningsmännens

bestämmande för innehav

av inrösningsjord utgå ersättning i

penningar i stället för jord. Är delägare

missnöjd med beslut i fråga,

huruvida gottgörelse i penningar sålunda

skall utgå eller icke, har han

att inom trettio dagar från det beslutet

avkunnades till ägodelningsdomaren

ingiva till ägodelningsrätten

ställda besvär.

Skall mark frångå delägare enligt

vad i första stycket sägs, må annan

delägare, som innehar med åbyggnader

försedd jordbruksfastighet, lösa

marken, därest anmälan härom göres

till förrättningsmännen i samband

med den överläggning, varom

förmäles i 13 kap. 19 § lagen om delning

av jord å landet. Göres anmälan

av flera delägare, bestämme förrättningsmännen

efter samråd med

lantbruksnämnden med hänsyn till

behovet av brukningsdelarnas förstärkning,

åt vilken företräde bör givas.

Anmäler sig icke någon delägare,

må kronan, för att framdeles kunna

underlätta bildandet av bärkraftiga

brukningsdelar, lösa marken.

Utöver vad ovan stadgas skall i

fråga om ersättning enligt denna paragraf

i tillämpliga delar gälla vad i

lagen om delning av jord å landet

sägs om vederlag i penningar för

minskning i ägovälde. Ä sådan ersättning

skall jämväl lagen den 18

juni 1926 om säkerhet för utbekommande

av vissa ersättningar i anledning

av laga skifte eller annan jorddelning

sförrättning äga tillämpning.

13 §.

Där flera delägares fastigheter

nyttjas eller avses bliva nyttjade i

sambruk, må på delägares begäran

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

gemensam ägolott för dem utläggas

utan hinder av att genom sammanläggning

under skiftet särskilda fastigheter

må hava bildats för envar

av delägarna.

Om och i den mån för delägare,

vilka innehava såväl inrösnings- som

avrösningsjord men på grund av frivilliga

överlåtelser eller beslut enligt

12 § första stycket frånträda

inrösningsjord, icke kunna utläggas

ägolotter, som med avseende å storlek

och beskaffenhet samt med hänsyn

jämväl till övriga föreliggande förhållanden

prövas kunna på varaktigt

sätt erhålla ändamålsenlig användning

såsom särskilda fastigheter,

skall gemensam ägolott utläggas för

dessa delägare eller för det antal av

dem, som minst erfordras för att ägolotten

skall motsvara angivna krav.

Vad nu sagts om gemensam ägolott

skall ock gälla beträffande avrösningsjord

tillhörig delägare, vilka

allenast innehava sådan jord eller

för vilkas hela innehav av inrösningsjord

särskilda ägolotter för annat

ändamål än jordbruk kunna utläggas.

13 a §.

Hava bys heminägor undergått la- (Utgår)

ga skifte i den ordning som stadgas

i denna lag eller i lagen den 30 april

1925 (nr 102) rörande vissa laga

skiften inom de på bekostnad eller

med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län, skall vid

skifte å ägor, som undantagits från

delningen, vad i 10 och 12 §§ samt

13 § första stycket år stadgat äga

motsvarande tillämpning såvitt angår

fastigheter, som ingå i skiftet;

och skall därvid i avseende å villkoren

för sammanläggning vad ill §2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

79

(Gällande lydelse.)

föreskrives äga motsvarande tillämpning

i fråga om fastigheter, som icke

förut ingått i laga skifte.

14 §.

Sker ägoutbyte, må förrättningsmännen,

när skäl därtill äro, efter

överläggning med delägarna besluta

att med tillträde av områden, vilka

erhållas vid ägoutbytet, skall anstå

till dess de vid laga skiftet utlagda

ägolotterna tillträdas. Har beslut om

dylikt uppskov fattats, skola ej mindre

i lag stadgade eller enligt särskilda

beslut gällande inskränkningar

i rätten att under skiftet nyttja

skifteslagets mark tillämpas jämväl

beträffande därutom belägen mark,

som ingår i ägoutbytet, än även av

ägoutbytet föranledda likvider bestämmas

samtidigt som motsvarande

likvider vid skiftet.

18 §.

Då skifte, vari bys heminägor ingått,

blivit slutligen fastställt, skall

inskrivningsdomaren i domsagan

därom genast underrättas.

(Föreslagen lydelse.)

14 §.

Sker ägoutbyte, må förrättningsmännen,

när skäl därtill äro, efter

överläggning med delägarna besluta

att med tillträde av områden, vilkf

erhållas vid ägoutbytet, skall anstå

till dess de vid laga skiftet utlagdr

ägolotterna tillträdas. Har beslut om

dylikt uppskov fattats, skola ej mindre

i lag stadgade eller enligt särskilda

beslut gällande inskränkningar

i rätten att under skiftet nyttja

skifteslagets mark tillämpas jämväl

beträffande därutom belägen mark,

som ingår i ägoutbytet, än även av

ägoutbytet föranledda likvider bestämmas

samtidigt som motsvarande

likvider vid skiftet.

Vad i första stycket sägs skall äga

motsvarande tillämpning vid sådan

utbrytning, varom i 1 § andra stycket

förmäles. Är delägare missnöjd

med under skiftet meddelat beslut

angående utbrytning, vare lag som i

12 § första stycket andra punkten

sägs.

18 §.

Då skifte blivit slutligen fastställt,

skall inskrivningsdomaren i domsagan

därom genast underrättas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

Beträffande laga skifte till rubbning av storskifte, som dessförinnan påbörjats,

skola bestämmelserna i denna lag, om så ske kan, tillämpas å där

avhandlade frågor, som vid förrättningen förekomma till behandling efter

lagens ikraftträdande.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 255,

Därest före denna lags ikraftträdande enligt 1 § andra stycket i dess ursprungliga

lydelse område avskilts till särskilt skifteslag samt inom fem år

därefter skifte å området sökes men ej kommer till stånd, vare lag som ovan

i 6 § sägs.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 255•

81

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 26 april

1958.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 9 mars 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll över

jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 20

februari 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändring i lagen den 17 juni 1932 (nr 223)

med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar

av Kopparbergs län.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Hj. Nordfelt.

Förslaget föranledde följande yttranden.

1-4 §§.

Justitieråden Lawski, Gyllenswärd och Nissen:

Dalalagen är i princip så uppställd, att i densamma upptagas bestämmelser

endast i de hänseenden, där avvikelser från jorddelningslagen ansetts

betingade. Från denna regel har i 1 § första stycket skett det avsteget, att

där fullständigt angivits vad som skall gälla om ändring i skifteslagsindelningen

i fall svarande mot dem varom i 1 kap. 4 § jorddelningslagen är

fråga; förstnämnda lagrum inskränker sig således icke till de fall, beträffande

vilka andra förutsättningar skola gälla för ändring i skifteslagsindelningen

än enligt motsvarande bestämmelse i 1 kap. 4 § jorddelningslagen.

Härutinnan har i det remitterade förslaget vidtagits den förändringen

att i 1 § första stycket upptagits allenast en bestämmelse svarande mot 1 kap.

4 § första stycket 2 jorddelningslagen, under det att reglerna i punkterna 1

och 3 i sistnämnda stycke, utan att motsvarigheter därtill finnas i nu ifrågavarande

lagrum, gjorts tillämpliga vid laga skifte enligt dalalagen. Denna

tankegång skulle komma till klarare uttryck, om i 1 § första stycket stadgades

att flera skifteslag må sammanföras till ett skifteslag, oaktat det ej är

avgjort att de skola undergå laga skifte.

C Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 255.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

Med det begränsade innehåll 1 § första stycket erhållit synes 3 § första

stycket datalagen, vilket stadgande enligt vad Dalautredningen själv anfört

till innehållet överensstämmer med jorddelningslagens bestämmelser i motsvarande

hänseende, icke böra bibehållas i vad det hänför sig till 1 § första

stycket. Däremot synes föreskriften erforderlig med avseende å det föreslagna

andra stycket i 1 §, vartill direkt motsvarighet i jorddelningslagen

saknas. Inskränkes emellertid regeln på sätt nu sagts, kommer den att sakna

närmare samband med 3 § andra stycket. Med hänsyn härtill förordas, att

i det remitterade förslaget 3 § första stycket i dess helhet får utgå samt att

den däri innehållna regeln såvitt den åsyftar det i 1 § andra stycket omnämnda

fallet inarbetas i sistnämnda stycke. Ändringen föranleder en jämkning

i 4 § tredje stycket.

Beträffande placeringen av stadgandet i 3 § andra stycket hänvisas till vårt

yttrande vid 8 och 9 §§.

Regeringsrådet Kuglenstierna:

1 § innehåller för närvarande en fullständig motsvarighet till jorddelningslagen

1 kap. 4 §. Förslaget däremot avser att angiva endast den punkt

där avvikelse från jorddelningslagen åsyftas, medan sagda lagrum i övrigt

blir gällande även för dalalagens tillämpningsområde. Det sätt varpå denna

tankegång genomförts är dock mindre lyckligt, då den föreslagna lydelsen

knappast ger klart vid handen om paragrafen är uttömmande eller ej. Förslaget

medför också — utan att särskild motivering för denna ståndpunkt

anföres —- en saklig ändring i gällande bestämmelser därutinnan att för

sammanförande av områden av olika skifteslag uppställas de i punkt 3 av

1 kap. 4 § jorddelningslagen angivna villkoren att fråga skall vara om

skifteslag som skola undergå laga skifte och att yrkande framställts av

delägarna. Vid båda dessa villkors borttagande såvitt angår ifrågavarande

lagstiftning synes Dalautredningen ha lagt stor vikt (SOU 1931: 19 s. 132),

och de ändringar som nu föreslås i lagen rubba knappast de av utredningen

framförda skälen. Med dalalagens följdriktigt genomförda grundtanke att

skifteslagets område skall vara genom beslut av förrättningsmännen bestämt

innan omröstning äger rum synes villkoret att laga skifte å båda skifteslagen

beslutats ej förenligt. Vid sådant förhållande bör ifrågavarande bestämmelse

kvarstå i den form dalalagen nu innehåller, överhuvudtaget

kan jag desto mindre se någon anledning att frångå den teknik som använts

vid dalalagens avfattning, som det torde få anses önskvärt att ändringar i

nämnda lag ej göras där det ej betingas av sakliga skäl. Enligt min mening

bör alltså första stycket i 1 § behålla sin nuvarande lydelse. Godtages denna

uppfattning, blir ändring av 2 § andra stycket överflödig. 3 § första stycket

och 4 § tredje stycket kunna däremot erhålla den lydelse som föreslagits, medan

ändring av dessa stycken torde bliva nödvändig, om 1 § ej göres fullständig.

På nu angivet sätt synes en avsevärt klarare bild av dalalagens särskilda

förfarande vinnas än med den föreslagna lydelsen, sådan denna komme

att te sig efter det erforderliga ändringar vidtagits i densamma.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255. 83

7 §•

Lagrådet:

Ändringarna i det här upptagna stadgandet, vilket motsvarar 9 § enligt

dalalagens gällande lydelse, ha i remissen förklarats innefatta endast av

ändringen i 1 § föranledda redaktionella jämkningar. Emellertid kan vid

skifte, som verkställts jämlikt lagen i dess nämnda lydelse, till heminägor

ej hänförligt område ha undantagits från delningen. Därest efter förslagets

genomförande sådant område i sin tur blir föremål för skifte, skulle

den nya lydelsen av 7 § medföra att, till skillnad mot vad nu gäller, äganderättsutredning

av där avsedd art måste företagas också vid detta senare

skifte. En dylik påföljd av jämkningen i stadgandets nuvarande avfattning

synes icke lämplig. I fall som här angivits skall nämligen med föranledande

av reglerna i 9 § uti gällande lag sådan äganderättsutredning beträffande

det undantagna området ha skett redan i samband med delningen av heminägorna.

Och förnyad äganderättsutredning av detta speciella slag rörande

området synes icke påkallad av något praktiskt behov; syftet med ifrågavarande

bestämmelser — vilket varit att skapa underlag för tillämpning av

föreskrifterna i lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om lagfart

inom vissa delar av Kopparbergs län — är i själva verket fyllt redan

genom den tidigare äganderättsutredningen. Framhållas må dessutom, att

7 § även för det fall att heminägor ingå i skiftet erhållit för vid avfattning i

så måtto att äganderättsutredningen enligt ordalagen komme att avse jämväl

områden till annan by vilka inbegripits i skifteslaget. På grund av det anförda

hemställes, att stadgandet i gällande 9 § måtte utan ändring överföras

till den nya 7 §.

8 och 9 §§.

Lagrådet:

I 1 § tillätes enligt förslaget ej längre att, vid skifte av by, till heminägor

ej hänförligt område genom avskiljande till ett eller flera skifteslag

uteslutes från delningen. Härav har, såsom i remissen berörts, blivit en

följd att bestämmelsen i 11 § 1 gällande lag måst uteslutas ur den mot 11 §

svarande 9 § i förslaget.

Däremot synes omarbetningen av det i 11 § 2 nu upptagna stadgandet

icke kunna betraktas såsom allenast en av ändringen i 1 § föranledd redaktionell

jämkning. Det omarbetade stadgandet, som återfinnes uti 9 § 1 i

förslaget, avser att sammanfatta vad som nu gäller enligt 11 § 2 samt

13 a §, vilken uteslutits. Omarbetningen har emellertid medfört en ändring

av saklig natur. 11 § 2 tillåter att utan hinder av 6 och 7 §§ sammanläggningslagen

fastighet inom by vars heminägor ingå i skiftet sammanlägges

med fastighet tillhörande sådan by, ävensom med annan fastighet vilken

med alla sina ägor ingår i skiftet. Däremot skall sammanläggning av allenast

fastigheter av sistnämnda slag ske enligt vanliga regler. I överensstämmelse

härmed skall den speciella utredning av äganderättsförhållandena,

som är stadgad i 9 § (förslagets 7 §), avse samtliga till byn hörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 255-

ägor. Enligt 13 a § få vid skifte å ägor, som jämlikt 1 § andra stycket undantagits

vid delning av heminägorna, utan hinder av 6 och 7 §§ sammanläggningslagen

fastigheter, som ingå i skiftet, sammanläggas, om de icke

förut ingått i laga skifte. Då nu i 9 § 1 av förslaget föreskrives att utan hinder

av 6 och 7 §§ sammanläggningslagen i skiftet ingående fastigheter

må sammanläggas, ha de i det föregående refererade inskränkningar som

gälla i fråga om sammanläggning kommit att bortfalla. Då detta icke lärer

vara åsyftat, förordas, att 9 § 1 avfattas i enlighet med 11 § 2 gällande lag,

dock med den redaktionella jämkning som borttagandet av föreskriften i

11 § 1 nödvändiggör, och att stadgandet i 13 a § återinföres med allenast

de ändringar, som föranledas av att de bestämmelser, vartill där hänvisas,

få ändrade beteckningar.

Iakttages vad här förordats, bör för konsekvensens skull 8 § återföras

till lydelsen av 10 § gällande lag utom vad angår hänvisningarna till senare

paragrafer i förslaget.

Justitieråden Lawski, Gyllenswärd och Nissen:

Behålles stadgandet i 13 a §, torde det böra upptagas närmast efter förslagets

11 §; lämpligen bör det också erhålla paragraf nummer utan a-beteckning.

Plats för en ny paragraf synes bäst kunna vinnas genom att —■ om i

enlighet med vårt förslag 3 § första stycket inarbetas i 1 § andra stycket

•— 3 § andra stycket upptages såsom ett nytt tredje stycke i 2 §. Härav föranledes,

utom omnumrering av 4—11 §§, ändring i hänvisningarna i 5, 6, 8, 9

och 11 §§.

13 §.

Lagrådet:

Enligt jorddelningslagen 13 kap. 13 § första stycket gäller i fråga om

utläggande av gemensam ägolott att, om delägare i en under ett och samma

jordregisternummer upptagen fastighet begära att erhålla sina ägor i sådan

lott, det skall ske. Enligt andra stycket i samma paragraf må, där fråga

är om skifteslag som består av område vilket vid lantmäteriförrättning

undantagits för gemensamt ändamål eller eljest lämnats oskiftat, så ock i

visst annat liknande speciellt fall, jämväl å flera jordregisternummer belöpande

andelar på vederbörande delägares begäran utläggas i gemensam

ägolott, såvitt lämpligt skifte för övriga delägare därav ej hindras. Såsom

i remissförslaget framhålles lärer däremot för flera genom sammanläggning

bildade fastigheter icke kunna utläggas gemensam ägolott. Dessa bestämmelser

gälla även för dalalagens tillämpningsområde, och någon rätt

att i andra fall där utlägga gemensam ägolott finnes enligt gällande lag ej.

När det nu i första stycket av förevarande paragraf heter att, där flera

delägares fastigheter nyttjas eller avses bliva nyttjade i sambruk, gemensam

ägolott på delägares begäran må för dem utläggas utan hinder av att

genom sammanläggning under skiftet särskilda fastigheter må hava bildats

för envar av delägarna, torde därmed avses dels att möjliggöra utläggning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

85

av gemensam ägolott även där delfastigheterna tillkommit genom sammanläggning,

dels att för alla fastigheter, beträffande vilka utläggning av gemensam

lott kan ifrågakomma, eftergiva villkoret att det skall hava begärts

av samtliga delägare. Denna innebörd torde dock knappast framgå av den

föreslagna formuleringen. Vad som avsetts torde komma till bättre uttryck,

om den sats som inledes med orden »utan hinder av» får utgå. Då därjämte

tillämpning av stadgandet ej synes böra ske annat än i den mån delägare

ha för avsikt att framdeles bedriva sambruk å delfastigheterna men den

föreslagna texten ej tydligt framhäver detta, hemställes, att första stycket

i förevarande paragraf erhåller den lydelsen att, där flera delägare enats

om att i sambruk nyttja fastigheter inom skifteslaget, må på sådan delägares

begäran gemensam ägolott för dem utläggas.

Såsom förut berörts innehåller datalagen i sin nu gällande lydelse inga

särbestämmelser om utläggande av gemensam ägolott för flera skiftesdelägare,

utan bliva därutinnan vid skiften enligt denna lag reglerna i 13 kap.

13 § jorddelningslagen att tillämpa. Med den utformning dessa regler erhållit

torde det utan vidare bliva klart vilken kvotdel av den gemensamma

ägolotten som skall tillkomma envar av delägarna. Enligt förevarande paragraf

i förslaget kan emellertid utläggande av gemensam ägolott komma att

ske även i fall då så icke är händelsen utan delägarnas andelar måste särskilt

bestämmas. Ett liknande läge kan uppkomma vid bildande av gemensamhetsskog

enligt jorddelningslagen. I sådan skog skall jämlikt 10

kap. 6 § samma lag envar delägare hava andel efter ty han avstått mark

till skogen. Det synes förutsatt i förslaget att i nu avsedda fall bestämmande

av delägarnas andelar skall äga rum under skiftet. Detta torde ock

vara nödvändigt. Grunden för bestämmandet lär få bliva uppskattningsinnehållet

av de mot den gemensamma ägolotten svarande ägor varmed

de särskilda delägarna gått in i skiftet. Av praktiska hänsyn torde en avrundning

av de på sådan grund uträknade kvottalen kunna få ske i analogi

med vad för ett liknande fall stadgades i 18 § 1896 års hemmansklyvningslag.

Lagrådet anser det emellertid icke nödvändigt att i datalagen intagas

uttryckliga föreskrifter i här behandlade hänseenden.

18 §.

Lagrådet:

Godtages vad lagrådet vid 8 och 9 §§ förordat, torde förevarande paragraf

böra bibehållas oförändrad och följaktligen utgå ur förslaget. Härav

skulle föranledas en ändring i ingressen.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Kungl Maj:ts proposition nr 255.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten å Stockholms

slott den 30 april 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Sträng, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 26 april

1948 avgivna utlåtande över det den 20 februari 1948 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändring i lagen den 17 juni 1932 (nr 223)

med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar

av Kopparbergs län.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden.

Lagrådet har icke framställt någon erinran i sak gentemot de nya bestämmelser,

som föreslagits bliva tillämpade vid skiften enligt dalalagen.

Däremot ha vissa anmärkningar av lagteknisk natur riktats mot det till

lagrådet remitterade förslaget. Vad lagrådet respektive lagrådets majoritet

sålunda anmärkt har iakttagits. Vissa smärre redaktionella jämkningar i

lagförslaget torde därutöver böra vidtagas.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att antaga det i enlighet med vad sålunda angivits ändrade förslaget

till lag angående ändring i lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

487216. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.