Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till Hj. Jakobson m. fl. i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom

1948-05-08 · 9 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:256, Angående ersättning till Hj. Jakobson m. fl. i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

1

Nr 25(>.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till Hj. Jakobson m. fl. i anledning av

olycksfall i arbete eller yrkessjukdom; given Stockholms

slott den 8 maj 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, varom föredragande departementschefen under punkterna l:o—3:o

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 8 maj 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, uppkomna frågor om ersättning

till Hj. Jakobson m. fl. i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom

samt anför.

I fråga om de lagbestämmelser, vilka äro av betydelse för bedömande av

i det följande behandlade ersättningsfrågor, ävensom rörande tidigare av

riksdagen lämnade bemyndiganden att utbetala ersättningar, oaktat rätten till

ersättning gått förlorad, torde hänvisning få ske till vad jag därom anfört i

propositionen nr 62 till innevarande års riksdag.

1—nfir> is Bihang till riksdagens protokoll 1948. / samt. Nr 256.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 256.

I. Fråga om ersättning i anledning av’ olycksfall i arbete.

l:o.

Fråga om ersättning till Hjalmar Jakobson.

Ersättningsfrågans tidigare behandling.

I en till riksförsäkringsanstalten omkring den 1 juni 1946 inkommen skrivelse

anhöll anstaltens ortsombud nämndemannen S. Martinsson i Henån

under åberopande av fullmakt om ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen

till förre sjömannen Hjalmar Jakobson i anledning av ett denne övergånget

olycksfall. Rörande de närmare omständigheterna kring olycksfallet

uppgav ombudet i huvudsak följande.

Jakobson var under tiden 25 augusti 1928—12 juli 1930 anställd som besättningsman

å ångfartyget »Viktor», tillhörigt ångbåtsaktiebolaget Bohuslänska

kusten, vars arbetare vid nämnda tid voro försäkrade i riksförsäkringsanstalten.

Vid något tillfälle under år 1930, då Jakobson var sysselsatt med

lossning i Uddevalla av 100 kg tunga sockersäckar, föll en säck från flera

meters höjd ned från en vinsch och träffade Jakobson över ryggen ovanpå

den säck han bar. Jakobson, som störtade omkull och fick svåra smärtor

i veka ryggen och ena låret, bars ombord på fartyget och fick efter fyra

dagar medfölja detta till Göteborg, där han avmönstrade och transporterades

hem till en i staden bosatt broder, där han fick stanna för vård. Under ett

halvt år framåt måste han ligga till sängs och började därefter med stor

svårighet att med hjälp av stolar och käppar förflytta sig inne i bostaden. Numera

kunde han gå något litet med stöd av en käpp men hade svårt att klä

på och av sig på grund av stelhet i ben och rygg. Något polisförhör blev ej

hållet i anledning av olyckshändelsen och ej heller anmäldes olycksfallet till

bolaget eller riksförsäkringsanstalten. Läkarundersökning företogs först i

oktober 1944 i samband med att Jakobson som fullständigt arbetsoförmögen

ansökte om folkpension.

Riksförsäkringsanstalten förklarade den 24 september 1946 sig förhindrad

upptaga ersättningsfrågan till prövning, enär mer än tio år förflutit sedan

eventuell fordran i anledning av olycksfallet uppkommit. Anstaltens beslut

fastställdes efter anförda besvär av försäkringsrådet den 3 januari 1947.

Föreliggande framställning.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 oktober 1947 har Jakobson anhållit,

att han måtte beredas ersättning av statsmedel för de skador, som vållats

honom genom nämnda olycksfall. Jakobson anför, att anmälan till riksförsäkringsanstalten

om olycksfallet icke gjorts tidigare på grund av okunnighet

om gällande bestämmelser.

Ytterligare utredning i ärendet jämte utlåtanden

över framställningen.

Utlåtanden i ärendet ha avgivits av riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 256.

3

Riksförsäkringsanstalten framhåller till eu början att anstalten tagit del av

det hos pensionsstyrelsen förvarade läkarintyget angående Jakobson, vilket

utfärdats den 26 oktober 1944, samt anför härom i huvudsak följande.

Av läkarintyget framgår, att Jakobson enligt företagen röntgenundersökning

lider av kronisk sjukdom i landryggen och höftlederna. Säkra tecken

till gammal fraktur hava vid undersökningen icke kunnat konstateras. I intyget

omnämnes ifrågavarande olycksfall samt även ett annat sådant som

uppgives ha drabbat Jakdbson något av åren 1927—1928 under anställning

å rederiaktiebolaget Marstrands ångfartyg »Västkusten» och varvid han skadat

högra armen. Till vederbörande försäkringsbolag har emellertid, såvitt kunnat

utrönas, någon anmälan om olycksfallet icke gjorts. Enligt inkommen

förklaring anser sig Jakobson numera icke hava några besvär på grund av

detta olycksfall.

Jakobson har slutligen meddelat, att han genom olycksfall år 1908 ådragit

sig brott å vänstra armen, vilket olycksfall medfört viss snedställning av

armen. Olycksfallet inträffade under anställning ombord å rederiaktiebolaget

Nordstjernans ångfartyg »Kronprinsessan Victoria». Sjöfart ingick emellertid

icke bland de verksamheter, som omfattades av den vid tiden för olycksfallet

gällande lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i

arbete. Då några påföljder av detta olycksfall icke angivas i förenämnda

läkarintyg, torde kunna antagas, att några besvär av nämnvärd betydelse för

nedsättningen i Jakobsons arbetsförmåga icke föreligga på grund av olycksfallet.

Om Jakobsons arbetsförmåga efter det år 1930 inträffade olycksfallet ha

till riksförsäkringsanstalten lämnats följande uppgifter från ortsombudet.

Eram till 1938 hade Jakobson icke kunnat utföra något arbete. Under åren

1938—1940 hade han på måndagarna under högsäsong i juli och augusti månader

fått hjälpa till vid ett ångbåtsbolag med att kontrollera gods och

konnossement. Arbetet hade han utfört sittande, då han icke kunnat stödja

på sitt sjuka ben. Arbetsförtjänsten hade kunnat uppgå till kronor 1:25 per

timme och sammanlagt hade han under dessa år förtjänat 300 kronor. Emellertid

hade denna möjlighet till inkomst upphört efter 1940 och han hade

därefter intill dess han erhållit folkpension varit hänvisad till sina besparingar

från tidigare år och de bidrag, som sjöfolk emellanåt givit honom.

Med hänsyn till vad sålunda kunnat utrönas har riksförsäkringsanstalten

efter att ha inhämtat yttrande av sin överläkare, professor Abraham Troell,

funnit att det år 1930 inträffade olycksfallet bör anses ha medfört försämring

av den åkomma i ryggen och höftlederna, varav Jakobson lider, samt att

denna försämring skäligen kan anses ha medfört nedsättning av hans arbetsförmåga

med 25 %. På grund härav skulle anstalten, därest preskription icke

förelegat jämlikt olycksfallsförsäkringslagen, ha tillerkänt Jakobson definitiv

livränta fr. o. in. den 1 juni 1946, då ansökan om ersättning inkom, med

395 kronor för år räknat. Å livräntan skulle ha utgivits dyrtidstillägg enligt

därom gällande bestämmelser med 20 % eller med 79 kronor för år.

Om Jakobsons personliga och nuvarande ekonomiska förhållanden har

riksförsäkringsanstalten inhämtat följande.

Jakobson, som är född år 1880 och ogift, bebor ensam föräldrahemmet, eu

»fallfärdig» stuga om ett litet rum och kök på ofri grund. Han är medellös

och uppgives vara helt arbetsoförmögen. Sedan den 1 januari 1948 uppbär

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

han folkpension med 1 450 kronor om året, varav 1 000 kronor utgör ålderspension

och återstoden bostadstillägg. Under år 1947 uppgick pensionen till

sammanlagt 969 kronor 50 öre.

Riksförsäkringsanstalten tillstyrker, att livränta beredes Jakobson enligt

grunderna i olycksfallsförsäkringslagen för tiden fr. o. m. den 1 juni 1946,

varvid dock från livräntan borde avdragas det belopp, varmed Jakobsons folkpension

skulle minskats därest livräntan utgått vid tiden för pensionens beviljande.

Försäkringsrådet har inhämtat yttrande från sin medicinskt sakkunnige,

överläkaren Harald Nilsonne, som beträffande sammanhanget mellan skadan

av år 1930 och Jakobsons senare sjukdomstillstånd efter granskning av handlingarna

i ärendet anfört i huvudsak följande.

Skadans omedelbara påföljd och omfattning är ej klarlagd. Möjligen skulle

ytterligare belysning av fallet kunna vinnas genom polisförhör.

År 1944 föreligger en avancerad deformans i rygg och höfter. Inga säkra

tecken på föregående fraktur iakttagas. Visserligen skulle en skelettskada

av något slag väl kunna tänkas ha uppkommit år 1930 utan att man så långt

efteråt som år 1944 skulle kunna röntgenologiskt spåra den. Den generella

deformanssjukdomen med bl. a. dess dubbelsidiga uppträdande i höftlederna

talar dock för att det väsentliga i sjukdomsbilden och i dess förlopp är av

icke-traumatisk natur.

På föreliggande material är det mycket svårt att bilda sig någon uppfattning

om huruvida någon försämringslivränta verkligen bör utgå. Riksförsäkringsanstaltens

ståndpunkt låter sig väl försvaras ur altruistisk synpunkt,

men något belägg för att det anmälda olycksfallet medfört en bestående försämring

kan nu ej medicinskt förebringas.

Försäkringsrådet finner sig ej på förevarande material kunna taga ställning

till ansökningen. Enligt rådets mening bör ett ställningstagande föregås

av polisutredning, avseende att genom arbetsgivaren och andra erhålla

utsagor angående olycksfallets förlopp samt skadans omedelbara påföljd.

En reservant inom försäkringsrådet, försäkringsrådet Blomqvist, har varit

av skiljaktig mening och anfört följande.

Besvär av den art som de, för vilka sökanden år 1944 kommit under läkarbehandling,

äro i regel icke följd av olycksfall. Med hänsyn härtill och då

läkare sökts så sent efter det uppgivna olycksfallet, att full klarhet i sambandsfrågan

icke kan vinnas, bör ansökningen avslås, även om sökandens

uppgifter om det uppgivna olycksfallets förlopp och omedelbara påföljder

skulle kunna bestyrkas.

Departementschefen.

Av utredningen i ärendet torde få anses framgå, att Jakobson lider av en

kronisk sjukdom i rygg och höfter, att han år 1930 utsattes för ett allvarligt

olycksfall, att han därefter blivit arbetsoförmögen eller fått sin arbetsförmåga

starkt nedsatt samt att han numera är helt arbetsoförmögen. Riksförsäkringsanstalten

och försäkringsrådet ha bedömt ersättningsfrågan olika.

Riksförsäkringsanstalten har sålunda anfört, att anstalten, därest preskrip
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

tion ej mellankommit, skulle ha medgivit livränta med visst belopp. Försäkringsrådets

majoritet har ansett, att den föreliggande utredningen icke är tillräcklig

för att bedöma sambandet mellan nämnda olycksfall och Jakobsons

arbetsoförmåga, varför polisutredning borde företagas.

För egen del får jag anföra följande i ärendet. Med hänsyn till att läkarundersökning

företagits först åtskilliga år efter det att det av Jakobson

åberopade olycksfallet inträffade synes det icke nu vara möjligt att med

säkerhet fastställa vare sig arten eller graden av orsakssammanhanget mellan

olycksfallet och Jakobsons nuvarande arbetsoförmåga. Det torde sålunda

vara uteslutet att avgöra såväl huruvida arbetsoförmågan uteslutande förorsakats

av olycksfallet eller detta medfört försämring av ett i och för sig bestående

sjukdomstillstånd samt i sistnämnda fall i vilken utsträckning olycksfallet

medverkat. Då nära 18 år förflutit sedan olycksfallet inträffade synes

det icke sannolikt, att en polisutredning — i enlighet med försäkringsrådets

förslag — kommer att giva väsentligt större möjlighet att bedöma nämnda

orsakssammanhang. Enligt min mening finnes därför icke anledning att uppskjuta

ställningstagandet i ärendet.

Med hänsyn till omständigheterna i ärendet torde det — sett ur nyssnämnda

synpunkter — vid ett ställningstagande i förevarande fall vara rimligt

att utgå ifrån ett visst orsakssammanhang mellan olycksfallet och arbetsoförmågan.

I anslutning till riksförsäkringsanstaltens förslag vill jag i avsaknad

av fastare hållpunkter förorda, att olycksfallet må anses ha medfört

nedsättning i arbetsförmågan med 25 %. Jakobson bör med tillämpning av

nämnda beräkningsgrund erhålla ersättning enligt grunderna för olycksfallsförsäkringslagen

såsom om preskription icke inträtt.

Ersättningen synes böra utgå fr. o. in. den 1 juni 1946. Från densamma

torde avdrag böra ske med det belopp, varmed Jakobsons folkpension skulle

ha minskats om ersättning faktiskt utgått fr. o. in. nämnda dag.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva

att i anledning av det Hja lmar Jakobson år 1930 övergångna

olycksfallet må av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående

ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m. för

tiden fr. o. in. den 1 juni 1946 utbetalas ersättning med belopp,

som vid en till 25 % beräknad nedsättning av arbetsförmågan

skulle, därest preskription icke mellankommit, ha utgått jämlikt

lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

II. Frågor om ersättningar i anledning av yrkessjukdom.

2:o.

Fråga om ersättning till änkan Lily Larsson.

Framställning om ersättning.

Änkan Lily Margareta Larsson, lödd Eriksson, har — i en av riksförsäkringsanstalten

med skrivelse den 6 februari 1948 till Kungl. Maj:t överlämnad

ansökning -— anhållit om ersättning av statsmedel i anledning av hennes

makes sjukdom och död.

Utredning i ärendet jämte utlåtande över framställningen.

Av den av riksförsäkringsanstalten verkställda utredningen i ärendet inhämtas

i huvudsak följande.

Sökandens make, svarvaren Karl Larsson, född 1885, var från år 1913 till

sin död anställd hos Surahammars bruks aktiebolag. Den 26 mars 1936 inkom

till anstalten anmälan om att Larsson skulle ha ådragit sig stendammslunga

(silikos). Det framgick att Larsson sedan början av sin anställning

varit sysselsatt som svarvare i brukets skrotarsmedja, i vilket arbete fara förelegat

för silikos.

I läkarintyg, utfärdat i mars 1936, angavs att Larsson led av silikos i stadium

I—II sannolikt kombinerad med lungtuberkulos samt att hans arbetsförmåga

syntes bliva bestående för många år. Med hänsyn härtill och då

det utretts, att dammexpositionen i det arbete, vari Larsson sysselsattes,

sedan några år vore i stort sett eliminerad, beslöt anstalten den 4 april 1936

att tills vidare icke vidtaga ytterligare åtgärder i ärendet.

Därefter mottog riksförsäkringsanstalten inga underrättelser angående

Larssons yrkessjukdom förrän den 28 februari 1947, då anstalten erhöll bl. a.

avskrift av obduktionsprotokoll, utvisande att Larsson avlidit av lungsjukdom

den 7 oktober 1946. Av handlingarna framgick, att den första röntgenundersökningen

av Larssons lungor ägde rum den 26 oktober 1932. Redan

denna undersökning utvisade förekomsten av stendammslunga ävensom en

dubbelsidig lungtuberkulos. Yrkessjukdomen får förty anses yppad nämnda

dag. Sista tiden före sin död vistades Larsson å sanatorium och vårdades

där under angivna diagnos. Den 3 juni 1947 förklarade sig anstalten på grund

av allmänna preskriptionsregler icke kunna upptaga ersättningsfrågan till ny

prövning. Över detta beslut har besvär icke anförts.

På anstaltens begäran har överläkaren vid Söderby sjukhus, docenten

Torsten Bruce, tagit del av röntgenfilmer, obduktionsprotokoll och övriga

handlingar i ärendet och därefter uttalat, att hos Larsson förelegat rätt avancerad

silikos i förening med tuberkulos samt att lungsjukdomskomplexet finge

godtagas såsom yrkessjukdom.

Beträffande änkan Lily Larssons ekonomiska omständigheter har riksförsäkringsanstalten

inhämtat följande.

Sökanden, som är född 1899, lider av en blodsjukdom, som i avsevärd män

nedsätter hennes arbetsförmåga. Hennes två barn i äktenskapet med den avlidne

äro båda gifta och enligt uppgift ej i stånd att bidraga till hennes

opaginerad Kontrollera mot PDF

t

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

uppehälle. Bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av omkring

600 kronor. Sökanden har hittills åtnjutit fri bostad i en Surahammars

bruk tillhörig fastighet. Denna förmån kommer emellertid att upphöra

inom den närmaste tiden. Sökanden uppbär icke folkpension och ej heller

understöd från fattigvården.

För egen del anför riksförsäkringsanstalten bl. a. följande.

Därest ersättningsrätten icke varit preskriberad, skulle anstalten i anledning

av dödsfallet ha utgivit begravningshjälp med 280 kronor, motsvarande

en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Vidare skulle Larssons

änka ha tillerkänts livränta å ett årligt belopp av 700 kronor, motsvarande en

fjärdedel av den årliga arbetsförtjänsten, vilken livränta skulle ha utgått

fr. o. in. dagen efter dödsfallet och så länge änkan levat ogift. Larssons

arbetsförtjänst under ett år, räknat tillbaka från dagen för sjukdomens

yppande den 26 oktober 1932, har beräknats till 2 800 kronor. Å livräntan

till änkan skulle enligt därom särskilt meddelade föreskrifter ha utgått dyrtidstillägg

med 20 % under åren 1946—1948.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter finner sig riksförsäkringsanstalten

kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas för tillerkännande utav statsmedel

av begravningshjälp samt livränta till sökanden jämlikt grunderna i

yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Departementschefen.

I likhet med riksförsäkringsanstalten finner jag, att änkan Lily Larsson i

anledning av sin makes död bör beredas ersättning av statsmedel såsom

om preskription å ersättningsanspråket icke mellankommit.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att till Lily Margareta Larsson må i anledning av den yrkessjukdom,

som hennes avlidne man, Karl Larsson, ådragit sig,

av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till

Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar

i anledning av olycksfall i arbete m. m. utbetalas begravningshjälp

och livränta med belopp som, därest preskription icke

mellankommit, skulle ha utgått till henne jämlikt lagen den 14

juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukomar.

3:o.

Fråga om ersättning till Johan Oskar Mattsson.

Krsättningsfrågans tidigare behandling.

•Johan Oskar Mattsson var under tiden 5 maj 1915—7 augusti 1917 samt 21

september 1920—11 juni 1921 anställd såsom ortdrivare och skivbrytare hös

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund. Den 30 januari 1947 inkom till

arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag ett läkarintyg om yrkes

sjukdom, silikos, som Mattsson skulle ha ådragit sig. Av verkställd utred
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

ning framgick, att Mattsson efter den 11 juni 1921 icke varit sysselsatt med

arbete i verksamhet, där han utsatts för inverkan av stendamm. Med anledning

härav förklarade bolaget den 13 mars 1947, att ersättning icke kunde

tillerkännas Mattsson till följd av övergångsbestämmelserna till 1930 års ändring

av yrkessjukdomsförsäkringslagen. Bolagets beslut har icke överklagats.

Föreliggande framställning.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av riksförsäkringsanstalten med skrivelse den

13 februari 1948 överlämnad ansökning har Mattsson anhållit, att han måtte

beredas ersättning av statsmedel för sin sjukdom.

Ytterligare utredning i ärendet jämte utlåtande

över framställningen.

Riksförsäkringsanstalten, som verkställt utredning i ärendet, anför i huvudsak

följande.

Vid den närmare utredning, som verkställts i anledning av förevarande

ansökan, har framkommit, bl. a., att Mattsson, sedan han slutade sin anställning

hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, haft sin bärgning av

jordbruksarbete samt skogs- och vägarbeten. Av i ärendet lämnade uppgifter

finner anstalten framgå, att Mattsson under sin anställning hos nämnda bolag,

men eljest ej, varit sysselsatt med arbete i verksamhet, där fara föreligger

för yrkessjukdom framkallad genom inverkan av stendamm.

Vidare har upplysts, att Mattsson i augusti 1940 sökte läkare för lungbesvär

samt att den första röntgenundersökningen av Mattssons lungor företogs

den 25 september samma år, vilken dag sjukdomen får anses yppad.

Mattsson vårdades därefter under tiden 11 oktober 1946—18 mars 1947 å

sanatorium under diagnosen stendammslunga + dubbelsidig lungtuberkulos.

Med hänsyn härtill skulle, även om övergångsbestämmelserna till 1930 års

lagändring icke lagt hinder i vägen för tillerkännande av ersättning enligt

yrkessjukdomsförsäkringslagen, ersättning ändock icke kunnat utgivas i detta

fall på grund av bestämmelserna i 3 § yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Enligt läkarintyg är Mattsson att anse såsom helt arbetsoförmögen fr. o. m.

den 25 september 1946 och hans arbetsoförmåga beräknas bli bestående

minst ett år framåt från utskrivningen från sanatoriet den 18 mars 1947.

Överläkaren vid Söderby sjukhus, docenten Torsten Bruce har, efter att ha

tagit del av röntgenfilmer och övriga handlingar i ärendet, uttalat, att hos

Mattsson föreligger stendammslunga stadium III och därjämte sannolikt

tuberkulösa förändringar samt att hela sjukdonrskomplexet borde anses såsom

yrkessjukdom.

Därest yrkessjukdomsförsäkringslagen varit tillämplig i förevarande fall

skulle riksförsäkringsanstalten, för så vitt Mattsson varit försäkrad i anstalten,

ha tillerkänt honom — förutom erforderlig läkarvård o. d. — dels

sjukpenning för tiden 26 september 1946—18 mars 1947, vilken sjukpenning

skolat utgå med 4 kronor 50 Öre för dag, dock med avdrag för de tider Mattsson

varit intagen å sjukvårdsanstalt, dels ock livränta med ett årligt belopp

av 1 666 kronor 67 öre att tills vidare utgå för tiden 19 mars 1947—18 mars

1948. Mattssons arbetsförtjänst under ett år, räknat tillbaka från dagen för

sjukdomens yppande, skulle ha beräknats till 2 500 kronor. Frågan om ersättning

åt Mattsson efter den 18 mars 1948 skulle ha prövats med hänsyn till

hans dåvarande arbetsförmåga och av sjukdomen orsakade tillstånd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

I fråga om Mattssons familjeförhållanden och ekonomiska ställning har

anstalten lämnat följande uppgifter.

Mattsson är född år 1893 och hustrun, som lider av epilepsi, år 1899.

Makarna ha icke egna (barn men två fostersöner i åldern 26 och 16 år. Mattsson

arrenderar ett kronotorp för 30 kronor per år och har därå 1 häst, 2 kor

och 2 får. Han äger döda inventarier till ett värde av 800 å 1 000 kronor och

har skulder uppgående till mellan 600 och 700 kronor. Den äldre fostersonen

bidrager till fosterföräldrarnas uppehälle. Mattsson åtnjuter icke pension

eller andra förmåner på grund av tidigare anställning, ej heller ersättning

från sjukkassa. Han har på grund av sin lungsjukdom tillerkänts folkpension

fr. o. m. den 1 oktober 1946 med 228 kronor för år, varav 55 kronor

11 öre utgör grundpension och 172 kronor 89 öre tilläggspension. Härtill

komma provisorisk förstärkning och dyrtidstillägg. Under år 1947 uppbar

Mattsson sammanlagt 483 kronor 50 öre.

Riksförsäkringsanstalten finner sig kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas

för tillerkännande av ersättning av statsmedel åt Mattsson jämlikt grunderna

för yrkessjukdomsförsäkringslagen. Ersättning synes anstalten böra

utgå fr. o. m. den 26 september 1946, eller dagen efter den dag, då sjukdomen

får anses yppad. Från ersättning, som kan komma att tillerkännas

Mattsson för tid, varunder av ersättningen betingad minskning av Mattssons

folkpension icke ägt rum, syntes dock böra avdragas ett belopp, som svarade

mot ifrågavarande minskning.

Departementschefen.

I likhet med riksförsäkringsanstalten finner jag det rimligt, att Mattsson

beredes ersättning av statsmedel jämlikt grunderna för yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Från ersättningen bör avdrag ske med det belopp, varmed Mattssons

folkpensionsförmåner skulle ha minskats om ersättning faktiskt utgått

i enlighet härmed.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att i anledning av den yrkessjukdom, som Johan Oskar Mattsson

ådragit sig, må av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående

ersättningar i anledning av olycksfall i arbete in. m. utbetalas

ersättning med belopp, som skulle ha utgått, därest lagen

den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar varit

tillämplig å sjukdomsfallet.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda

under punkterna l:o—3:o, med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

2 9c6 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 256.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:361 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Hj. Jakobson m. fl. i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjuk a1 i texten
  2. SU 1948:176 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Hj. Jakobson m. fl. i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom. a1 i texten