Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd

1948-05-21 · 13 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:267, Med förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

1

Nr 267.

Kungl. Majds proposition till riksdagen med förslag

till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna

i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd;

given Stockholms slott den 21 maj 1948.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående eftergift i vissa fall från

bestämmelserna i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd.

GUSTAF.

Gustav Möller.

1--988 48

Hihamj till riksdagens protokoll 1048. t sand. Nr 267.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 267.

Förslag
till
Lag
angående

eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 19 §

första stycket lagen om arbetarskydd.

Härigenom förordnas som följer.

Där så finnes påkallat till följd av rådande utomordentliga förhållanden på

arbetsmarknaden, må Konungen beträffande visst företag eller viss rörelse

meddela eftergift från bestämmelserna i 19 § första stycket1 lagen den 29 juni

1912 (nr 206) om arbetarskydd utöver vad enligt samma lag är medgivet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948 och gäller till och med den 30 juni

1949. Eftergift, som meddelats med stöd av lagen, må ej äga tillämpning längre

än lagen äger giltighet.

1 Senaste lydelse se SFS 1931: 288, jfr 1931: 290.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 8 maj 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående

lagstiftning om dispens från gällande förbud mot nattarbete av kvinnor

samt anför därvid följande.

Inom socialdepartementet har på förekommen anledning upprättats en

den 22 april 1948 dagtecknad promemoria angående lagstiftning om dispens

från gällande nattarbetsförbud för kvinnor. Över denna promemoria ha

efter remiss yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen i Sverige. Ärendet har därefter

varit föremål för ytterligare övervägande inom socialdepartementet och jag

anhåller nu att få redogöra för detsamma.

Gällande bestämmelser m. m.

1912 års arbetarskyddslag:.

Enligt 19 § första stycket lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd skall

kvinna, som användes till industriellt arbete, vilket bedrives i sådan omfattning,

att å arbetsstället i regel användas minst tio arbetare, för nattvila åtnjuta

oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar varje dygn. I

denna ledighet skall tiden mellan kl. 22 och kl. 5 ingå. Beträffande s. k.

nödfallsarbete innehåller 19 § andra stycket en undantagsbestämmelse. I

20 och 21 §§ stadgas vissa ytterligare undantag. Sålunda får vid säsongarbete

ävensom eljest då arbetet till följd av särskilda omständigheter måste

forceras den föreskrivna ledigheten om elva timmar i följd inskränkas till

tio timmar under högst 60 dagar om året. Vidare äger yrkesinspektionens

chefsmyndighet (riksförsäkringsanstalten) att beträffande sådana verksamhetsgrenar,

som avse förarbetande av varor vilka äro underkastade hastig

försämring, medgiva undantag från nattarbetsförbudet i 19 § första stycket.

Kungörelserna den 9 juni 1911 (nr 48, s. 2) resp. den 16 oktober 1914

(nr 301) innehålla vissa undantag från nattarbetsförbudet beträffande arbete

i frukt- och grönsakskonservfabriker samt arbete med beredning av skarpsill,

anjovis och sardiner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

Gällande bestämmelser angående kvinnors nattarbete överensstämma med

1906 års Bernkonvention i ämnet, vilken konvention ratificerats av Sverige

år 1910.

Tidigare undantagslagstiftning.

Under det år 1914 utbrutna världskriget erhöll Kungl. Maj:t genom lag

den 3 juni 1915 (nr 194) om eftergift vid krig eller krigsfara från vissa bestämmelser

om arbetstid för minderåriga och kvinnor befogenhet att dispensera

från lagstiftningen rörande kvinnors arbete nattetid. Denna undantagslag

upphörde att gälla med utgången av februari 1919.

Även under det senast avslutade världskriget gällde en liknande undantagslagstiftning.

Sålunda erhöll Kungl. Maj:t genom lagen den 8 december 1939

(nr 831) fullmakt att beträffande företag, som bedrevo tillverkning eller

beredning av förnödenheter för rikets försvar, meddela eftergift från arbetarskyddslagens

bestämmelser om kvinnors nattarbete. Vid lagens tillkomst

framhöll föredragande departementschefen, att 1906 års Bernkonvention icke

kunde anses innefatta hinder mot att vidtaga en endast för exceptionella förhållanden

avsedd reglering. Denna lag gällde till utgången av mars 1941.

Redan dessförinnan hade en mera vidsträckt fullmaktslag tillkommit, nämligen

lagen den 14 juni 1940 (nr 484) om undantag från gällande bestämmelser

rörande arbetstidens reglering m. m. Genom denna lag erhöll Kungl. Maj:t

befogenhet att vid krig eller krigsfara, vari riket befann sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden förordna att en eller

flera av vissa uppräknade författningar, däribland arbetarskyddslagen, skulle

helt eller delvis sättas ur tillämpning. Lagen gällde ursprungligen t. o. m.

den 30 juni 1941. Efter att vid upprepade tillfällen ha erhållit förlängd

giltighetstid upphörde lagen att gälla med utgången av juni 1946. Med stöd

av lagen beviljades i ett stort antal fall dispens från arbetarskyddslagens bestämmelser

om kvinnors nattarbete.

1938 års arbetarskyddskommittes förslag.

I arbetarskyddskommitténs betänkande med förslag till ny arbetarskyddslag

(SOU 1946: 60) ha upptagits bestämmelser om kvinnors nattarbete, vilka

i flera hänseenden avvika från vad som f. n. gäller. Sålunda har föreslagits

att nattarbetsförbudet utsträckes att omfatta alla kvinnor, som användas

till hantverks- och industriellt arbete, oberoende av antalet arbetstagare vid

arbetsstället. Förslaget innebär emellertid även vissa uppmjukningar av gällande

bestämmelser. Den nuvarande föreskriften att ledigheten skall omfatta

minst elva timmar i följd saknar sålunda motsvarighet i förslaget. Den

förbjudna perioden har föreslagits skola omfatta tiden mellan kl. 23 och kl. 5

i stället för tiden mellan kl. 22 och kl. 5. Förslaget innebär vidare en betydande

utvidgning av möjligheten att erhålla dispens från nattarbetsförbudet,

i det att dispensbestämmelsen icke begränsats till vissa slag av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

verksamhet utan gjorts allmängiltig. Slutligen har föreslagits att nattarbetsförbudet

slopas beträffande kvinna i överordnad ställning.

Det till lagrådet remitterade förslaget till ny

arbetarskyddslag.

I det på grundval av arbetarskyddskommitténs betänkande upprättade förslag

till ny arbetskyddslag, vilket den 5 mars 1948 remitterats till lagrådet,

har ingen annan saklig ändring i de nuvarande bestämmelserna om kvinnors

nattarbete föreslagits än att nattarbetsförbudet utsträckts att omfatta samtliga

arbetsställen inom industrien och hantverket.

Vid lagrådsremissen har jag såsom föredragande departementschef framhållit

att om de av kommittén föreslagna uppmjukningarna skulle genomföras

Bernkonventionen måste uppsägas. En dylik åtgärd syntes emellertid icke

böra vidtagas utan att starka skäl talade därför. Vissa av de av kommittén

föreslagna ändringarna strede jämväl mot den år 1934 reviderade konventionen

angående kvinnors nattarbete. Frågan om ny revision av sistnämnda

konvention, vilken icke ratificerats av Sverige, hade upptagits på dagordningen

för det sammanträde med internationella arbetskonferensen, som skulle

äga rum innevarande år. Ett huvudsyfte med den planerade revisionen vore

att åstadkomma större smidighet beträffande den förbjudna perioden för att

underlätta användningen av tvåskiftsarbete. Det slutliga ställningstagandet

till de av kommittén föreslagna uppmjukningarna syntes böra anstå, tills

revisionsfrågan avgjorts.

Departementspromemorian.

I den inledningsvis omnämnda departementspromemorian har anförts att

frågan om en fortsatt förlängning av lagen den 14 juni 1940 om undantag från

gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m. berördes i proposition

nr 259 till 1946 års riksdag. Föredraganden, statsrådet Mossberg, anförde

därvid att antalet med stöd av lagen meddelade dispenser dåmera nedbragts

och att endast 8 sådana gällde, i allmänhet avseende produktion av

byggnadsmaterial inom järnindustrien. Anledning syntes honom icke föreligga

att föreslå förlängning av lagstiftningen. Denna föredragandens ståndpunkt

stode enligt promemorian väl i överensstämmelse med lagens karaktär av en

av stormaktskrigets konsekvenser påkallad krisåtgärd. Emellertid hade situationen

på arbetsmarknaden även efter kriget varit och vore alltjämt sådan,

att frågan om en dispensmöjlighet beträffande nattarbetsförbudet för kvinnor

finge sägas vara aktuell. I synnerhet inom järnindustrien förelåge ett betydande

behov av arbetskraft. I vissa fall skulle detta behov kunna åtminstone

delvis tillgodoses genom anställande av kvinnliga arbetstagare. Härvid lade

emellertid arbetarskyddsstyrelsens bestämmelser om kvinnors nattarbete vissa

hinder i vägen. En tillämpning av dessa regler försvårade användandet av

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

Kungl. Maj ds proposition nr 267.

kvinnor i skiftarbete, enär skiftgången ofta icke kunde ordnas på tillfredsställande

sätt, om nattarbetsförbudet skulle upprätthållas.

Med hänsyn till järnindustriens ställning som en nyckelindustri med utom

ordentlig betydelse för landets näringsliv i dess helhet har i promemorian

föreslagits, att en provisorisk undantagslagstiftning, som lämnade Kungl.

Maj:t möjlighet att efter prövning i varje särskilt fall dispensera från nattarbetsförbudet

för kvinnor, borde genomföras. De skäl, som — på sätt i

det föregående anförts -—- ansetts tala för att den under kriget genomförda

undantagslagstiftningen icke strede mot Bernkonventionen, syntes äga giltighet

även nu. Det kunde i detta sammanhang nämnas, att den bebådade revisionen

av 1934 års konvention angående kvinnors nattarbete jämväl syftade

till att i konventionen införa en möjlighet för vederbörande regering att beträffande

särskilda företag medge undantag från nattarbetsförbudet, då till

följd av särskilt allvarliga omständigheter landets intresse det påkallade.

Den ifrågasatta undantagslagstiftningen — som icke borde begränsas att

avse järnindustrien, enär en liknande situation kunde föreligga eller befaras

uppkomma för företag på andra verksamhetsområden — torde enligt promemorian

böra givas formen av en provisorisk lag, av innehåll att, där till följd

av rådande utomordentliga förhållanden så funnes oundgängligen påkallat,

Konungen skulle äga meddela eftergift från bestämmelserna i 19 § lagen den

29 juni 1912 om arbetarskydd utöver vad enligt 20 och 21 §§ samma lag är

medgivet. Lagen ansåges böra träda i kraft den 1 juli 1948 och äga giltighet

till och med den 30 juni 1949. I ett övergångsstadgande syntes böra föreskrivas,

att eftergift som meddelats med stöd av lagen, ej finge äga tillämpning

längre än lagen ägde giltighet.

Yttrandena.

Det i promemorian framlagda förslaget har tillstyrkts av arbetsmarknadsstyrelsens

majoritet (generaldirektören Lindeberg samt ledamöterna Brodén,

Västberg, Adamsson och Saemund) och av svenska arbetsgivareföreningen.

Landsorganisationen har förklarat sig för sin del icke kunna biträda en undantagslagstiftning,

som medgåve treskiftsarbete för kvinnor. Organisationen

hade däremot icke något att erinra mot att nattarbetsförbudet dispensvägen inskränktes

att avse tiden mellan kl. 23 och kl. 5. Inom arbetsmarknadsstyrelsen har

en minoritet, bestående av ledamöterna Falk och Norrman, intagit samma

ståndpunkt som landsorganisationen.

Av innehållet i yttrandena må här återgivas följande.

Arbetsmarknadsstyrelsen (majoriteten) har anfört att den undantagslagstiftning,

genom vilken eftergift från arbetarskyddslagens bestämmelser om

kvinnors nattarbete under det senaste världskriget kunde beviljas av Kungl.

Maj:t, visade sig fylla en betydelsefull uppgift, när det gällde att förse företag,

som bedrevo tillverkning eller beredning av förnödenheter för rikets försörjning

och försvar, med arbetskraft i erforderlig utsträckning. Denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

dispensmöjlighet, som sålunda skapats under av krig föranledda exceptionella

förhållanden, avsågs icke behöva utnyttjas, sedan kriget upphört, emedan

man förväntade att arbetsmarknadsläget då skulle återgå till mera normala

förhållanden med en jämnare fördelning av arbetskraften. Erfarenheten

hade emellertid visat, att det fortfarande rådde stora svårigheter att tillgodose

det aktuella behovet av arbetskraft. Särskilt med hänsyn till att vissa för

vår försörjning viktiga näringsområden hade speciella arbetskraftsproblem,

syntes det motiverat att genom undantagsbestämmelser möjliggöra ett ökat

ianspråktagande av den kvinnliga arbetskraften.

På grund härav har styrelsen tillstyrkt en provisorisk undantagslagstiftning

som gåve Kungl. Maj:t möjlighet att efter prövning i varje särskilt fall

dispensera från nattarbetsförbudet för kvinnor.

Svenska arbetsgivareföreningen har inledningsvis anfört, att föreningen

ansåge att vid det slutliga ställningstagandet till arbetarskyddskommitténs

förslag i här förevarande avseende kommittéförslaget borde genomföras,

oavsett om Bernkonventionen därvid måste uppsägas. Kiktigheten av ett

sådant ståndpunktstagande bestyrktes av att det nu ansetts erforderligt att

framlägga det i departementspromemorian upptagna förslaget. Föreningen

har vidare anfört följande.

Då något förslag till ny arbetarskyddslag icke kommer att föreläggas innevarande

års riksdag, måste behovet av en provisorisk lagstiftning av detta

innehåll nu bedömas oberoende av det slutliga ståndpunktstagandet till 1938

års arbetarskyddskommittés förslag i nu ifrågavarande hänseende. För

eningen finner behovet av den föreslagna lagstiftningen uppenbart. Arbetskraftsbristen

är ju notorisk och skärpes av den omständigheten, att på sådana

orter, där kvinnlig arbetskraft finnes att tillgå, kvinnorna ofta icke kunna

sysselsättas i skiftarbete på grund av den stela utformningen av lagens nattarbetsförbud.

Särskilt ha olägenheterna härav visat sig för järnbrukens del.

Inom denna industri finnas åtskilliga för kvinnorna lämpade lättare arbetsuppgifter,

för vilka de nu av nämnda skäl icke kunna anlitas. Föreningen

får därför tillstyrka en lagstiftning av innehåll, som i promemorian föreslagits.

Landsorganisationen har erinrat, att landsorganisationen i yttrande över

arbetarskyddskommitténs förslag till ny arbetarskyddslag förklarat, att kravet

på en begränsning av nattarbetsförbudet icke uppbures av de berörda, i

industriellt arbete sysselsatta kvinnorna själva och ej heller av deras fackliga

organisationer. På de av kommittén anförda skälen hade landsorganisationen

dock förklarat sig kunna godtaga, att bestämmelsen om elva timmars oavbruten

ledighet per dygn finge utgå ur lagen, oaktat detta medförde att

Bernkonventionen finge uppsägas. Däremot hade landsorganisationen motsatt

sig förslaget att inskränka tiden för nattarbetsförbudet till tiden kl. 23—

kl. 5. Lika litet som beträffande minderåriga arbetstagare kunde nämligen

för de kvinnliga arbetstagarnas del — och mot dessas avstyrkande — utslags

givande betydelse tillmätas det av kommittén anförda motivet för inskränkningen,

nämligen rastbehovet vid skiftarbete. Det hade funnits så mycket

mindre anledning att inskränka nattarbetsförbundet som kommittén föreslagit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

betydligt vidgade dispensmöjligheter, en utvidgning som landsorganisationen,

ehuru med viss tvekan, kunde acceptera.

Härefter har landsorganisationen anfört följande.

Med hänsyn till att landsorganisationen på sin tid ej motsatte sig 1940 års

allmänna undantagslag och — ehuru med tvekan — ej heller den av arbetarskyddskommittén

föreslagna utvidgningen av dispensmöjligheterna kunde det

synas följdriktigt att organisationen nu tillstyrkte remitterade förslaget utan

reservation. Emellertid kunna enligt landsorganisationens bedömande de förhållanden,

som i nuläget skulle motivera en undantagsreglering, icke anses

vara av den utomordentliga karaktär, som betingade den motsvarande regleringen

under krigsåren utan i stort sett mera vara att jämföra med den situation

som rådde vid tidpunkten för den sistnämnda lagstiftningens upphörande.

De ändamål, som i den nu rådande situationen skulle tillgodoses genom här

ifrågavarande dispensgivning, kunna knappast anses vara av samma angelägenhetsgrad

som under krigsåren. Med hänsyn till det särskilt inom järnbruksindustrien

allt fortfarande pressade arbetskraftsläget vill landsorganisationen

likväl icke motsätta sig att en provisorisk undantagslagstiftning genomföres.

Denna bör emellertid begränsas att avse för kvinnors användande i tvåskiftsarbete

erforderlig dispens, alltså med inskränkning i sådana fall av nattarbetsförbudet

till att avse tiden kl. 23—kl. 5. I den mån mera beaktansvärda

olägenheter av det nuvarande förbudet gjort sig gällande torde de nämligen

hänföra sig just till tvåskiftsarbete. I varje fall anser sig landsorganisationen

icke kunna tillstyrka en dispensrätt, omfattande även treskiftsarbete, då —

såsom nu synes bli fallet — dispenserna företrädesvis skulle avse arbete inom

den tunga industrien.

Departementschefen.

Situationen på arbetsmarknaden har efter kriget utvecklat sig på ett annat

sätt än man i allmänhet väntade. Trots full sysselsättning är produktionen

otillräcklig och inom åtskilliga industrigrenar råder brist på arbetskraft. I

synnerhet gäller detta vissa råvaruproducerande industrigrenar och särskilt

järnindustrien. Jag vill här erinra om att Kungl. Maj:t genom beslut den 19

mars 1948 bemyndigat mig att tillkalla särskilda sakkunniga för att inom

socialdepartementet biträda med utredning rörande järnbruksindustriens

arbetskraftsförsörjning. Dessa sakkunnigas uppdrag avser främst framläggandet

av förslag till lämpliga åtgärder för att säkerställa rekryteringen av

arbetskraft till järnindustrien.

Den i det föregående omnämnda departementspromemorian har tillkommit

såsom ett led i strävandena att förbättra arbetskraftssituationen för järnindustriens

del. Enligt vad jag erfarit torde möjlighet föreligga att omedelbart

anlita kvinnlig arbetskraft för vissa arbetsuppgifter vid järnbruken. En

förutsättning härför har emellertid angivits vara, att dispens från arbetarskyddslagens

bestämmelser om förbud mot kvinnors användande till nattarbete

kunde erhållas, så att den kvinnliga arbetskraften kunde utnyttjas i

skiftarbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 267.

i de remissyttranden som avgivits över departementspromemorian har

allmänt vitsordats, att i det nu rådande arbetskraftsläget en dispensrätt är

motiverad för att möjliggöra att kvinnor användas till arbete i större utsträckning

än arbetarskyddslagen medgiver. Arbetsmarknadsstyrelsens majoritet

och svenska arbetsgivareföreningen ha på grund härav utan förbehåll till

styrkt det i promemorian framlagda förslaget att genom en provisorisk undantagslagstiftning

giva Kungl. Maj:t möjlighet att medgiva dispens från nattarbetsförbudet

för kvinnor. Däremot ha landsorganisationen och några

skiljaktiga ledamöter av arbetsmarknadsstyrelsen velat begränsa dispensmöjligheten

på sådant sätt, att dispens icke skulle få medgivas för arbete

under tiden mellan kl. 23 och kl. 5. Sasom skäl härför har främst anförts,

att dispensrätten borde begränsas att avse medgivande till kvinnors användande

i tvåskiftsarbete, medan treskiftsarbete alltjämt borde vara helt förbjudet

för kvinnor.

Därest den ifrågasatta dispensrätten begränsas på sätt landsorganisationen

förordat, torde det avsedda ändamålet med lagstiftningen icke komma att vinnas

i samma utsträckning som därest dispens skulle kunna givas även i fråga

om treskiftsarbete. A andra sidan krävas uppenbarligen starka skäl för att

medgiva att kvinnor användas till treskiftsarbete. Det må anmärkas att i det

förslag till arbetarskyddslag, som remitterats till lagrådet, upptagits bestämmelser

som syfta till att överhuvudtaget begränsa förekomsten av treskiftsarbete.

Vad angår kvinnliga arbetstagares användande till sådant arbete kan ytterligare

erinras att de olägenheter, som äro förknippade med treskiftsarbete, för de

gifta kvinnornas del skärpas därav att kvinnorna på sin arbetslediga tid måste

ägna sig åt hemmets och familjens skötsel. Vid övervägande av frågan har

jag med hänsyn till det anförda ansett situationen för närvarande icke påkalla

att dispens meddelas för treskiftsarbete av kvinnor.

Begränsas dispensrätten på detta sätt, torde den emellertid i övrigt böra

göras så smidig som möjligt. Den av landsorganisationen föreslagna utformningen

av bestämmelserna synes vara alltför snäv. Att märka är sålunda att

det vid tvåskiftsarbete är vanligt att det senare lördagsskiftet förlägges till

natten mellan fredag och lördag för att arbetarna skola få en längre sammanhängande

veckoslutsledighet. Denna anordning med s. k. tätskift eller rundskift

under veckans sista arbetsdygn torde på arbetarhåll i allmänhet anses

såsom en förmån. Då i regel skiftväxling förekommer, innebär anordningen

att för den enskilde arbetarens del nattskift infaller endast val’ fjortonde dag.

Med hänsyn härtill och då nattskiftet kompenseras av den längre veckovilan,

synes från arbetarskyddssynpunkt inga allvarliga invändningar kunna göras

mot en dylik arbetstidsförläggning. Vid anmälan i statsrådet av förslaget till

liv arbetarskyddslag har jag också uttalat mig för att dispens från den allmänna

regeln om förbud mot nattarbete synes böra beviljas, om arbetstagarna

finna en sådan skiftindelning som den här omnämnda vara för sig förmånlig.

Därest vid tvåskiftsarbete skiftgången är ordnad på sätt nu angivits skulle,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

om i enlighet med landsorganisationens åsikt dispens icke skalle få medgivas

för aibete under tiden mellan kl. 23 och kl. 5, kvinnor icke kunna användas

till tvåskiftsarbete utan att skiftgången ändrades. Enär detta sannolikt i många

fall skulle möta svårigheter, anser jag att möjlighet till dispens bör föreligga

även i här avsedda fall. Jag vill ytterligare anmärka, att jag av enahanda

skäl finner det rimligt att, om starka skäl kunna förebringas för att arbetstiden

måste förläggas så att arbetet börjar tidigare än kl. 5 — exempelvis

kl. 4 eller slutar senare än kl. 23, möjlighet bör finnas att medge dispens

för kvinnors användande till tvåskiftsarbete.

I enlighet med det anförda förordar jag att en provisorisk undantagslagstiftning

tillskapas av i huvudsak det innehåll som angivits i departementspromemorian.

Därvid förutsätter jag emellertid, att dispensgivningen icke

kommer att av Kungl. Maj:t utnyttjas för att medgiva kvinnors användande

till treskiftsarbete eller eljest till mera regelbundet nattarbete, utan huvudsakligen

för att möjliggöra kvinnors användande till tvåskiftsarbete i enlighet

med vad i det föregående anförts. Vidare bör vid dispensgivningen beaktas,

i vad mån arbetsförhållandena genom omläggning av skiftgången eller eljest

kunna utan större olägenheter ändras så, att de allmänna bestämmelserna om

kvinnors nattarbete kunna efterlevas.

Beslutandeiätten i de enskilda fallen torde med hänsyn till lagstiftningens

karaktär böra förbehållas Kungl. Maj:t. I lagtexten torde fördenskull böra

uttryckligen angivas, att dispensen skall avse visst företag eller rörelse. I

huvudsaklig överensstämmelse med vad i promemorian föreslagits torde såsom

förutsättning för dispens böra stadgas, att sådan finnes påkallad till följd av

rådande utomordentliga förhållanden på arbetsmarknaden. I fråga om lagens

giltighetstid och övergångsbestämmelse till lagen ansluter jag mig till vad i

promemorian föreslagits.

I departementspromemorian har förutsatts att en undantagslagstiftning

sådan som den av mig nu förordade icke kunde anses strida mot 1906 års

Bernkonvention. Utöver vad i detta hänseende anförts i promemorian vill jag

anmärka, att den av internationella arbetskonferensen år 1919 antagna och år

1934 reviderade konventionen angående kvinnors användande till arbete nattetid

innehåller vissa bestämmelser om undantag från det i konventionerna stadgade

nattarbetsförbudet, vilka bestämmelser i sak överensstämma med motsvarande

bestämmelser i Bernkonventionen. Nämnda undantagsbestämmelser

ha, enligt vad som upplysts i en av internationella arbetsbyrån utgiven publikation,

i många länder tolkats så att de omfatta sådana särförhållanden som

varit rådande under kriget och andra kritiska perioder såsom den nuvarande

omställmngsperioden. Bernkonventionen torde med hänsyn härtill icke kunna

anses innebära hinder för den här ifrågasatta lagstiftningens genomförande.

Föredraganden hemställer att för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet lagrådets utlåtande måtte genom utdrag av protokollet inhämtas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

över ett i enlighet med det anförda inom socialdepartementet upprättat förslag1

till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 19 § första stycket

lagen om arbetarskydd.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

1 Detta förslag, vilket frånsett vissa redaktionella jämkningar är lika lydande med det

vid propositionen fogade lagförslaget, har här icke bifogats.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 267.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 maj 1948.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 19 maj 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 8 maj 1948, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna

i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet revisionssekreteraren L.

G. Ohlsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

13

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 maj 1948.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagradets

den 19 maj 1948 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 8 maj 1948

remitterade förslaget till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna

i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd samt hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan erinran, efter vissa redaktionella jämkningar

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Carl Olov Sommar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:402 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 19 § första stycket a1 i texten
  2. 2LU 1948:50 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 19 § första stycket lagen om s. 1 i texten