Sök i Ratio Lex

Angående prisutjämningsavgift m. m

1948-05-14 · 41 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:269, Angående prisutjämningsavgift m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

1

Nr 269.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisutjämningsavgift

m. m.; given Stockholms slott den 14 maj

194-8.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Sammanfattning.

Fortsatt bemyndigande begäres för tiden till och med den 30 juni 1949

att meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift.

Redogörelse lämnas för utvecklingen å den inhemska marknaden beträffande

trävaror, pappersmassa och papper.

Förslag framlägges rörande disposition av vissa medel, som influtit i form

av prisutjämningsavgifter.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 269.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

Utdrag av protokollet över folkhushållning särenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 maj 1948.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg. Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Ericsson fråga om fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgifter

jämte vissa andra i samband därmed stående spörsmål.

I. Inledning.

De tre senaste årens riksdagar ha bemyndigat Kungl. Maj :t att, när behov

därav ur prispolitiska synpunkter prövas föreligga, meddela föreskrifter

om uttagande av prisutjämningsavgifter för varor, som utföras ur riket. Nu

gällande bemyndigande, som meddelats i riksdagens skrivelse nr 437/1947,

gäller till och med den 30 juni 1948.

Med anledning av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 25 maj

1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. I denna stadgas

bland annat, att Kungl. Maj :t må, när behov därav ur prispolitiska synpunkter

prövas föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift)

skall erläggas för vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift

utgår enligt grunder och med belopp, som Kungl. Maj :t bestämmer (2 §),

samt att medel, som inflyta genom uttagande av prisutjämningsavgift, skola

fonderas och användas enligt vad särskilt stadgas. I övrigt innehåller förordningen

föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter

samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. Förordningen,

som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1946, har sedermera

förlängts, senast genom förordningen den 30 juni 1947 (nr 310)

till och med den 30 juni 1948. Genom förordningarna den 14 juni 1946

(nr 282) och den 31 oktober 1947 (nr 863) ha vissa smärre förändringar

vidtagits i den ursprungliga förordningen.

II. Prisutjäinningsa vgifter och andra regleringsåtgärder

beträffande trävaror och andra skogsindustriella

produkter.

Prisutjämningsavgift har hittills endast uttagits beträffande trävaror.

En redogörelse för tidigare gällande bestämmelser i dessa hänseenden har

givits i propositionen nr 285/1947, där även redovisats utvecklingen av pro
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 269.

duktions- och konsumtionsförhållandena beträffande vissa slag av trävaror

ävensom pappersmassa, papp och papper. Jag vill här hänvisa till denna

redogörelse och endast komplettera densamma med vissa uppgifter rörande

utvecklingen under det senaste året.

A. Trävaror.

Statens bränslekommission har i en den 9 april 1948 dagtecknad promemoria

framlagt en prognos rörande produktionen av sågade och hyvlade

trävaror av furu och gran under år 1948 (inklusive bjälkar, sparrar, sliprar

samt Iådbräder och trähus). Prognosen är bland annat grundad på en av

kommissionen verkställd lagerinventering per den 31 december 1947. Till

jämförelse lämnas en virkesbalans för år 1947.

Enligt redogörelsen för produktionen under år 1947 har under året

328,2 miljoner kubikfot engelskt mått sågtimmer försågats till trävaror,

varav erhållits 1 115 000 standards bilade, sågade och hyvlade trävaror.

Ingående lager den 1 januari 1947 av dylika trävaror angives till 644 000

standards och importen till 27 000 standards. Tillgången på ifrågavarande

trävaror under året beräknas alltså till 1 786 000 standards. Det uppgives,

att härav cirka 449 000 standards gått på export och cirka 663 000 standards

förbrukats inom landet. Utgående lager per den 31 december 1947 uppskattas

alltså till 674 000 standards.

Prognosen för år 1948 upptager en beräknad försågning av 314,3 miljoner

kubikfot engelskt mått sågtimmer, varav skulle erhållas 1 047 000 standards

bilade, sågade och hyvlade trävaror. Ingående lager per den 1 januari

1948 angives till 674 000 standards och importen till 20 000 standards. Härav

erhålles alltså en tillgång av 1 741 000 standards. Av denna kvantitet beräknas

76 000 standards utgöra per den 1/1 1948 för export försålda men ej

skeppade varor. För export, inhemsk konsumtion och lagerhållning återstå

alltså 1 665 000 standards.

Bränslekommissionen framhåller, att lagerinventeringen i stort sett omfattar

samma uppgiftslämnare, som redovisa till kommerskollegii industristatistik.

I kommissionens nu framlagda beräkningar ingå alltså icke sågade

varor, framställda vid ett stort antal smärre sågar, som ligga utanför den

officiella statistiken. Produktionen vid dessa sågar är av betydande storleksordning,

uppskattningsvis cirka 200 000 standards. Denna produktion

måste enligt den beräkningsmetod, som här tillämpats, helt och hållet hänföras

till den inhemska konsumtionen.

Kommissionen framhåller slutligen, alt de nu uppgjorda beräkningarna

innehålla många osäkerhetsmoment, framför allt i fråga om timmerfångsten.

Beräkningarna ge dock vid handen, att man måste räkna med en

starkt minskad virkestillgång under innevarande år, jämfört med i fjol.

1 en mellan bränslekommissionen för Kungl. Maj:t och kronan samt

Svenska trävaruexportföreningen den 18 mars 1948 träffad överenskom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

melse angående inbetalning av avgifter till stiftelsen Trävaruindustriens

konjunkturutjämningsfond, vilken överenskommelse godkänts av Kungl.

Maj.t och för vars innehåll redogörelse kommer att lämnas längre fram,

har exporten av de i överenskommelsen avsedda sågade och hyvlade trävarorna

— exklusive bjälkar, sparrar, slipers, lådämnen och i trähus ingående

trävaror — angivits till 500 000 standards.

Produktionen av massaved har enligt från bränslekommissionen inhämtade

uppgifter under avverkningsåret 1946 47 uppgått till 13 300 000 kubikmeter

travat mått. För avverkningsåret 1947/48 beräknas motsvarande produktion

komma att uppgå till omkring 12 000 000 kubikmeter travat mått.

Beträffande regleringen av handeln med och förbrukningen av virke gälla

alltjämt samma författningsbestämmelser som under föregående år, varför

redogörelse lämnats å sid. 6 ff. i propositionen nr 285/1947.

Genom beslut den 17 oktober 1947 har Kungl. Maj:t godkänt riktlinjer

för regleringen av handeln med rundvirke under avverkningsåret 1947/48.

Enligt dessa riktlinjer skall rätt att förvärva massaved endast tillkomma

den, som erhållit tillstånd därtill av bränslekommissionen, samt rätt att

förvärva timmer eller skogsavverkningsrätt, som huvudsakligen avser massaved

och/eller timmer, endast den, som erhållit tillstånd därtill, i vissa

fall av bränslekommissionen samt i övriga fall av vederbörande kristidsstyrelse.

Landet indelas för ändamålet i fem inköpsområden, av vilka det

första omfattar Norrland från och med Ljungans flodområde och norrut,

det andra Ljusnans flodområde samt vissa andra områden i Västernorr
-

lands och Gävleborgs län, det tredje Dalälvens flodområde samt vissa andra

områden i Kopparbergs, Gävleborgs, Västmanlands, Uppsala och Stockholms

län, det fjärde Klarälvens flodområde samt vissa andra områden i

Värmlands, Älvsborgs och Göteborgs och Bohus län samt det femte övriga

delar av landet. Vid tillståndsgivningen tillämpas följande principer. Inom

första inköpsområdet har kvotering av de större industriföretagens totala

virkesfångst skett enligt vissa av bränslekommissionen fastställda grunder.

Vissa sydsvenska företag ha erhållit tillstånd att inom området inköpa

virke till en sammanlagd kvantitet av högst 240 000 kubikmeter travat mått.

Tillståndsgivningen för större industriföretag har skett med utgående från

samma inköpsrätt som under föregående år. Holmens bruk och fabriks aktiebolag

har erhållit rätt att verkställa virkesköp inom andra och tredje

inköpsomradena om 30 000 respektive 90 000 kubikmeter travat mått. Virkesföretag,

som ha sin verksamhet förlagd utom femte inköpsområdet, ha

erhållit rätt att inom detsamma inköpa virkeskvantiteter sammanlagt högst

motsvarande vad företag inom femte området fått uppköpa inom de andra

områdena, alltså 240 000 för företag inom första området, 30 000 för företaginom

andra området och 90 000 för företag inom tredje området, allt kubikmeter

travat mått. Skogsägareföreningarna ha liksom hittills erhållit generella

tillstånd att inom vederbörande inköpsområde inköpa timmer och

massaved av furu och gran samt därjämte särskilda tillstånd att köpa props,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

lövvirke och vissa specialsortiment. Inköpsrätten för övriga träförädlingsverk

och virkeshandlare regleras genom inköpsbevis, avseende inköpsrätt

inom visst kristidsstyrelseområde till begränsade kvantiteter.

I sitt beslut har Kungl. Maj :t vidare anbefallt bränslekommissionen att

meddela skogsägareföreningar med verksamhet inom femte inköpsområdet

avsättnings- och prisgaranti enligt följande grunder.

1. Därest under avverkningsåret 1947/48 industriföretag med verksamhet

utom femte inköpsområdet icke genom skogsägareföreningarna inköpa

minst hälften av den kvantitet om 360 000 kubikmeter travat mått massaved,

som företagen skola äga under avverkningsåret inköpa inom området,

äga föreningarna påfordra, att bränslekommissionen genom dem inköper så

stor kvantitet massaved, att densamma tillsammans med vad som under

avverkningsåret genom skogsägareföreningarna försäljes till industriföretagen

i fråga uppgår till 180 000 kubikmeter travat mått. Kommissionen

skall därvid erlägga ett pris, som är lika med genomsnittspriset för den del

av förut omnämnda 360 000 kubikmeter travat mått massaved, som försålts

på annat sätt än genom skogsägareföreningarna.

2. I den mån den del av ifrågavarande 360 000 kubikmeter travat mått

massaved, som under avverkningsåret försålts genom ifrågavarande skogsägareföreningar,

i genomsnitt betingat ett pris som understiger nyssangivna

genomsnittpris, äga skogsägareföreningarna av bränslekommissionen erhålla

skillnaden.

Närmare bestämmelser angående virkesregleringen återfinnas i bränslekommissionens

cirkulär den 17 oktober 1947 (nr 571).

Beträffande sådana bearbetade trävaror, som jämlikt kungörelsen den

26 april 1946 (nr 156) äro under beslag, gäller enligt av bränslekommissionen

utfärdade bestämmelser, att envar, som äger eller innehar beslagtaget

virke, utan hinder av beslaget äger förfoga över virket för förbrukning för

eget husbehov, bearbeta detsamma samt försälja eller eljest överlåta detsamma,

dock med vissa smärre inskränkningar.

Tidigare gällande normalpriser å rundvirke äro upphävda. För bearbetade

trävaror gälla däremot av priskontrollnämnden fastställda normalpriser.

Genom särskilda beslut har Kungl. Maj :t medgivit höjningar av dessa

normalpriser. Sålunda bemyndigade Kungl. Maj :t genom beslut den 9 maj

1947 priskontrollnämnden att höja normalpriserna å sågade och hyvlade

trävaror av furu eller gran med i genomsnitt 20 öre för kubikfot engelskt

mått, varigenom ett genomsnittsnormalpris av 2 kronor 20 öre för dylik

kubikfot skulle erhållas. Bestämmelser härom ha meddelats i priskontrollnämndens

cirkulär den 16 maj 1947 (nr 898—900). Genom beslut den 2

april 1948 bemyndigade Kungl. Maj :t priskontrollnämnden att, efter samråd

med bränslekommissionen, meddela föreskrifter om höjda normalpriser å

ifrågavarande varor med i genomsnitt följande belopp, nämligen 20 öre

inom Skåne, Blekinge, Småland, Halland, Gotland, södra Västergötland

och södra Östergötland, 30 öre inom övriga områden av södra Sverige upp

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

till Värmland—Dalarne—Gästrikland samt 40 öre inom Värmland, Dalarne

och Norrland. Normalpriserna komma därigenom att i genomsnitt utgöra

respektive 2 kronor 40 öre, 2 kronor 50 öre och 2 kronor 60 öre för kubikfot

engelskt mått. Närmare bestämmelser härom äro intagna i priskontrollnämndens

cirkulär den 20 april 1948 (nr 1016).

Beträffande prisutjämningsavgifter å trävaror hänvisas beträffande tidigare

förhållanden till redogörelsen å sid. 9 ff. i propositionen nr 2851947.

Enligt den i samma proposition omförmälda kungörelsen den 9 maj 1947

(nr 184) angående prisutjämningsavgift å vissa trävaror, skulle prisutjämningsavgift

utgå å vissa trävaror av inhemsk furu eller gran. Dessa voro

följande sortiment av endast bilade eller sågade trävaror, nämligen bjälkar,

sparrar, syllar (slipers), plankor, battens, scantlings, bräder, planschetter,

bröd- och plankstump, takstickor eller reveteringsstickor (laths) ävensom

spjälved (lathwood) eller taksticksämnen, läkter, ribbor, kvastkäppämnen,

lister och dyl., lådämnen och stav, samt följande sortiment av bearbetade

trävaror, nämligen bräder, bräd- och plankstump, lådämnen, profilerade

lister samt i monteringsfärdiga trähus ingående trävaror. Prisutjämningsavgiften

skulle för samtliga sortiment utgöra 21 kronor 50 öre för

kubikmeter fast mått utförd vara utom beträffande profilerade lister, för

vilka prisutjämningsavgiften bestämdes till 4 kronor 25 öre för 100 kilogram

utförd vara.

I denna kungörelse ha sedermera vissa ändringar vidtagits. Genom kungörelse

den 19 september 1947 (nr 705) upphävdes sålunda prisutjämningsavgiften

å takstickor eller reveteringsstickor (laths) ävensom spjälved

(lathwood) eller taksticksämnen, varjämte prisutjämningsavgiften nedsattes,

för bjälkar och sparrar till 12 kronor 50 öre för kubikmeter fast mått

utförd vara samt för lådämnen och i monteringsfärdiga trähus ingående

trävaror till 8 kronor 50 öre för kubikmeter fast mått utförd vara. Genom

kungörelse den 19 mars 1948 (nr 121) sänktes prisutjämningsavgiften för

flertalet i kungörelsen avsedda varor till 16 kronor för kubikmeter fast mått

utförd vara. Prisutjämningsavgiften för bjälkar och sparrar bibehölls vid

oförändrat belopp 12 kronor 50 öre för kubikmeter fast mått utförd

vara. Prisutjämningsavgiften för syllar och profilerade lister sänktes

till 4 kronor för kubikmeter fast mått utförd vara respektive 3 kronor 20

öre per 100 kilogram utförd vara. Prisutjämningsavgiften upphävdes helt

beträffande lådämnen samt i trähus ingående trävaror.

Enligt 2 § kungörelsen 9 maj 1947 enligt dess ursprungliga lydelse skall

prisutjämningsavgift icke utgå för varuparti, för vilket jämlikt av Kungl.

Maj :t godkänd överenskommelse belopp motsvarande prisutjämningsavgiften

skall avsättas i annan ordning. Bestämmelsen har genom kungörelsen

den 19 mars 1948 erhållit något ändrad formulering. Prisutjämningsavgift

skall alltså enligt nu gällande bestämmelser icke utgå beträffande varuparti,

för vilket jämlikt av Kungl. Maj :t godkänd överenskommelse i stället för

prisutjämningsavgift medel skola avsättas i annan ordning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Såsom angivits i propositionen nr 285/1947 har den 8 maj 1947 mellan

bränslekommissionen för Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt Svenska

trävaruexportföreningen, å andra sidan, slutits överenskommelse rörande

exporten av sågade och hyvlade trävaror av furu eller gran på grund av

licenser, utfärdade under tiden till den 1 februari 1948. överenskommelsen

har godkänts av Kungl. Maj :t genom beslut den 9 maj 1947. Överenskommelsen

avsåg följande sortiment av endast bilade eller sagade trävaror,

nämligen plankor, hattens, scantlings, bräder, planschetter, s. k. hollandsändar,

takstickor eller reveteringsstickor (laths), spjälved (lathwood) eller

taksticksämnen, läkter, ribbor, kvastkäppämnen, lister o. dyl. samt stav,

ävensom följande sortiment av bearbetade trävaror, nämligen hyvlade bräder

och hollandsändar. Enligt överenskommelsen förband sig föreningen

att av sina medlemmar uppbära och till en särskild stiftelse, benämnd stiftelsen

Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond, inleverera 100 kronor

för varje nominell standard av den export, som intill den 1 februari

1948 föll på föreningsmedlemmen. De inbetalade medlen skola enligt överenskommelsen

kunna — efter beslut av stiftelsens styrelse, som består av

ledamöterna och suppleanterna i trävaruexportföreningens verkställande

utskott jämte två statliga ledamöter — disponeras för forsknings- och andra

ändamål, som äro av samfällt intresse för trävaruindustrien. I övrigt skola

medlen framdeles fördelas mellan sådana föreningens medlemmar, som inbetalat

avgifter och fullgjort sina förpliktelser enligt överenskommelsen.

Sådan fördelning kan med Kungl. Maj :ts medgivande äga rum, när ändrade

konjunkturförhållanden därtill föranleda, men skall eljest ske med en

tredjedel under januari 1951, en tredjedel under januari 1952 och återstoden

under januari 1953. Medlen skola därvid fördelas i proportion till de

ifrågavarande medlemmarnas totala tillverkning av trävaror under de tre

åren närmast före utbetalningen, dock med vissa möjligheter till jämkning.

Överenskommelsen kan biträdas även av trävaruproducent, som står utanför

trävaruexportföreningen. Sådan producent inträder då såsom part i avtalet

jämställd med trävaruexportföreningens medlemmar.

Med Kungl. Maj :ts godkännande har ifrågavarande överenskommelse förlängts

att gälla trävaror, för vilka exportlicens utfärdats före den 1 april

1948.

Genom beslut den 19 mars 1948 har Kungl. Maj :t godkänt en mellan

bränslekommissionen för Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt trävaruexportföreningen,

å andra sidan, den 18 i samma månad träffad överenskommelse

rörande den export av trävaror, varför exportlicenser beviljas

intill den 1 februari 1949. Överenskommelsen är av i princip samma innebörd

som den tidigare överenskommelsen. Avgiften bar emellertid nedsatts

till 75 kronor för nominell standard, varjämte en i den tidigare överenskommelsen

ingående bestämmelse om skyldighet att tillhandahålla vissa

virkeskvantiteter å den inhemska marknaden bortfallit. Jämväl i övrigt

företer den nya överenskommelsen vissa avvikelser från den tidigare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

B. Pappersmassa, papp och papper.

Produktionen av kemisk pappersmassa har enligt uppgift av bränslekommissionen

under år 1947 uppgått till sammanlagt 2 185 000 ton. Under

samma år ha exporterats 1 575 000 ton och förbrukats inom landet 700 000

ton. Produktionen av dylik pappersmassa under år 1948 beräknas till oförändrad

kvantitet, 2 185 000 ton, varav 1 496 000 ton beräknas gå på export

och 689 000 ton förbrukas inom landet.

Av mekanisk pappersmassa har under år 1947 producerats 607 000 ton,

exporterats 224 000 ton och förbrukats inom landet 390 000 ton. Produktionen

av dylik massa beräknas under år 1948 till 630 000 ton, varav 276 000

ton beräknas komma att exporteras och 370 000 ton förbrukas inom landet.

Nu angivna siffror visa, att lagren av såväl kemisk som mekanisk massa

minskats under år 1947. Däremot är i nu nämnda siffror ingen lagerminskning

beräknad för år 1948.

Den inhemska förbrukningen av pappersmassa är för närvarande icke

underkastad någon reglering. Enligt avtal den 1 april 1947 mellan Svenska

cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen, å ena, samt Svenska

pappersbruksföreningen, å andra sidan, ha dock förstnämnda föreningar

förbundit sig tillse att vissa i avtalet bestämda kvantiteter pappersmassa

skulle ställas till pappersbrukens förfogande för tillverkning av papper för

det inhemska behovet till vissa i avtalet bestämda priser, vilka äro avsevärt

lägre än exportpriserna.

Samma dag träffades mellan bränslekommissionen för Kungl. Maj :t och

Kronan, å ena, samt Svenska cellulosaföreningen, å andra sidan, överenskommelse

angående vissa åtgärder med syfte att förhindra, att de höga exportpriser

på pappersmassa, som för närvarande kunna erhållas på världsmarknaden,

få oförmånlig inverkan på den inhemska prisnivån, överenskommelsen

innebar, att föreningen förband sig att av sina medlemmar

uppbära och till en särskild, av cellulosaföreningen upprättad stiftelse, benämnd

stiftelsen Cellulosaindustriens konjunkturutjämningsfond, inleverera

50 kronor för varje ton under tiden till den 1 februari 1948 levererad

kemisk massa. Undantag gjordes dock för dels vad som sålts före överenskommelsens

underskrivande med tillämpning av priser, ej överstigande

dittillsvarande riktpriser, dels viskoscellulosa, som sålts eller säljes för

framställning inom landet av viskosprodukter, dels ock vad som efter överenskommelsens

underskrivande i övrigt såldes för att efter förädling användas

på den svenska hemmamarknaden. Överenskommelsen kunde biträdas

jämväl av företag, som ej vore medlemmar av föreningen, vilka därigenom

bleve fullt likställda med föreningens medlemmar i de avseenden,

som avsåges med överenskommelsen. Beträffande fördelningen av influtna

medel funnos i överenskommelsen bestämmelser i huvudsak motsvarande

dem, som enligt vad förut angivits gällde för stiftelsen Trävaruindustriens

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 269.

konjunkturutjäniningsfond. Stiftelsens styrelse skulle enligt de för stiftelsen

gällande stadgarna bestå av ledamöterna i cellulosaföreningens arbetsutskott

jämte två av Kungl. Maj :t efter samråd med föreningen utsedda

ledamöter.

Motsvarande överenskommelse beträffande mekanisk massa slöts den 1

april 1947 mellan bränslekommissionen och Svenska träinasseföreningen,

varigenom bildades stiftelsen Trämasseindustriens konjunkturutjämningsfond.

Avsättningen till denna fond bestämdes till 20 kronor för ton levererad

massa. I övrigt gällde enligt denna överenskommelse i huvudsak samma

bestämmelser som för cellulosaindustrien.

Kungl. Maj :t godkände genom beslut den 18 april 1947 nyssnämnda av

bränslekommissionen ingångna båda överenskommelser. Samtidigt meddelade

Kungl. Maj :t handelskommissionen föreskrift, att licens för export

av kemisk massa skulle av kommissionen beviljas endast under förutsättning,

att tillverkaren biträdde överenskommelsen mellan bränslekommissionen

och cellulosaföreningen ävensom förbunde sig att fullgöra på honom

belöpande andel — beräknad efter storleken av tillverkarens produktion av

kemisk massa under år 1947 i förhållande till andra företags tillverkning

av dylik massa — av den kvantitet kemisk massa, som enligt nyss omförmälda

avtal mellan pappersbruksföreningen och cellulosaföreningen skulle

levereras till pappersbruken. Föreskrift av motsvarande innehåll gavs jämväl

beträffande export av mekanisk massa.

Berörda överenskommelser av den 1 april 1947 ha med Kungl. Maj :ts

godkännande förlängts att gälla till den 1 mars 1948.

Genom beslut den 16 april 1948 har Kungl. Maj:t på framställning av

bränslekommissionen bemyndigat kommissionen att med cellulosaföreningen

respektive trämasseföreningen sluta överenskommelser rörande avsättning

av avgifter till konjunkturutjämningsfonden i enlighet med de förslag

till dylika överenskommelser, som funnos bifogade framställningen.

Överenskommelserna skulle enligt förslagen avse kemisk respektive mekanisk

massa, som levererades för export under tiden 1 mars 1948—31 januari

1949. I förhållande till motsvarande överenskommelser av den 1 april 1947

förete förslagen vissa skiljaktigheter. Avgiftsbeloppen äro visserligen oförändrade

— 50 kronor för ton kemisk massa och 20 kronor för ton mekanisk

massa. Endast hälften — 25 kronor för ton kemisk massa och 10 kronor

för ton mekanisk massa — skola emellertid definitivt tillföras konjunkturutjämningsfonderna

och framdeles fördelas mellan massatillverkarna pa i

huvudsak samma sätt som enligt de tidigare överenskommelserna. Återstoden

av avgifterna skola framdeles fördelas mellan ett flertal för olika

ändamål upprättade konjunkturutjämningsfonder. Sålunda skola 10 kronor

per ton av avgifterna för kemisk massa och 4 kronor för ton mekanisk

massa tillföras särskilda länsstiftelser för det enskilda skogsbruket, ur vilka

anslag skola beviljas till åtgärder till gagn för det enskilda skogsbruket

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

inom vederbörande län. 3 kronor per ton kemisk massa och 1 krona 20 öre

per ton mekanisk massa skola tillföras en särskild stiftelse, benämnd Stiftelsen

Centralfonden för anställda inom skogsbruket och skogsindustrien.

Återstående 12 kronor för ton kemisk massa och 4 kronor 80 öre för lon

mekanisk massa skola tillföras stiftelser, upprättade vid de särskilda företagen.

De medel, som tillförts centralfonden samt företagsstiftelserna skola

disponeras för sociala ändamål till fromma för anställda inom skogsbruket

och skogsindustrien. Utbetalning av avgifterna från cellulosastiftelsen (resp.

trämassestiftelsen) till de övriga stiftelserna skola enligt förslagen till överenskommelser

ske den 1 januari 1951, därest Kungl. Maj :t ej förordnar om

tidigare utbetalning.

Enligt särskild bestämmelse i överenskommelseförslagen skall, om försämring

inträder i de konjunkturer för cellulosaindustrien (trämasseindustrien),

som råda vid tiden för överenskommelsernas ingående, vederbörande

förening äga rätt att påkalla minskning eller upphävande av avgifterna till

länsstiftelserna, centralstiftelsen och företagsstiftelserna.

Företag inom cellulosa- respektive trämassebranschen, som icke är medlem

av vederbörande förening, äger enligt förslagen biträda ifrågavarande

överenskommelser under förutsättning bl. a. att företaget åtager sig på företaget

belöpande andelar av de cellulosa- respektive trämasseleveranser till

inhemska pappersbruk, varom i samband med överenskommelserna träffas

särskild uppgörelse mellan föreningarna och Svenska pappersbruksföreningen

på i denna uppgörelse angivna villkor.

Genom nyssnämnda beslut den 16 april 1948 har Kungl. Maj:t vidare

föreskrivit, att handelskommissionen vid prövning av ansökningar om licens

för export av kemisk pappersmassa skall iakttaga, att dylik licens får

beviljas endast om tillverkaren av massan förbinder sig att biträda den

överenskommelse, som bränslekommissionen med stöd av nyssnämnda bemyndigande

må komma att avsluta med cellulosaföreningen, ävensom att

fullgöra å tillverkaren belöpande andel — beräknad efter storleken av tillverkarens

produktion av kemisk massa under år 1948 i förhållande till

andra företags tillverkning av dylik massa — av leveranser till inhemska

pappersbruk under samma år, varom särskild uppgörelse, som godkännes

av bränslekommissionen, må träffas mellan cellulosaföreningen och pappersbruksföreningen,

på i sistnämnda uppgörelse angivna villkor. Motsvarande

föreskrifter ha meddelats jämväl beträffande mekanisk massa.

Överenskommelser i enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande träffades

den 30 april 1948. Samtidigt avslötos mellan cellulosaföreningen och trämasseföreningen

samt pappersbruksföreningen uppgörelser rörande leverans

av kemisk och mekanisk pappersmassa till svenska pappersbruk under

år 1948.

På framställning av bränslekommissionen har Kungl. Maj :t genom beslut

den 8 maj 1948, med stöd av 2 och 13 §§ allmänna förfogandelagen, för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 26!).

ordnat, att Graningeverkens aktiebolag, Sandvikens cellulosaaktiebolag och

Utansjö cellulosa aktiebolag eller det eller de av dessa bolag, som bränslekommissionen

bestämde, skola till pappersbruk i Sverige, som bränslekommissionen

anvisar, avstå vissa kvantiteter pappersmassa. Åläggandet omfattar

på ifrågavarande bolag belöpande andelar — beräknade efter storleken

av bolagets produktion av kemisk respektive mekanisk massa under

år 1948 i förhållande till andra företags tillverkning av dylik massa av

de kvantiteter pappersmassa, som enligt nyssnämnda uppgörelser av den

30 april 1948 skola under året levereras för tillverkning av papper och

papp för inhemsk förbrukning, dock sammanlagt högst 705 ton torr slipmassa,

3 054 ton oblekt sulfitmassa, 820 ton oblekt sulfatmassa samt 1 036

ton kvistmassa. Förordnandet skall emellertid enligt beslutet icke träda i

kraft, om bolagen senast den 18 maj 1948 hos bränslekommissionen skriftligen

förbinda sig att på villkor, som omförmälas i nyssnämnda uppgörelser

och i enlighet med de fördelningsplaner, som fogats till desamma, fullgöra

leveranser av pappersmassa till pappersbruk i riket. Om mottagare av pappersmassa,

som avståtts på grund av ifrågavarande förordnande, brister i

fullgörande av sin betalningsskyldighet, skall bränslekommissionen enligt

beslutet, i den mån vederbörande bolag gör framställning därom, gälda bolaget

tillkommande ersättning för de avstådda förnödenheterna med anlitande

förskottsvis av under bänder varande medel, varefter Kungl. Maj .t

framdeles kommer att besluta angående täckande av vad sålunda under

hand kan hava utgivits.

I samband härmed har Kungl. Maj :t förordnat, att vad i beslutet den

16 april 1948 föreskrivits därom, att förbindelse att fullgöra leverans till

svenska pappersbruk av vissa kvantiteter pappersmassa skall utgöra ■villkor

för erhållande av exportlicens beträffande dylik massa, från och med

den 18 maj 1948 icke vidare skall gälla exportlicens beträffande pappersmassa,

som tillverkats av ovannämnda tre bolag.

Den 13 maj 1948 har mellan bränslekommissionen, å ena, samt Kopparfors

aktiebolag och Storviks sulfit aktiebolag, å andra sidan, träffats en

överenskommelse om att bolagen skulle till en särskild stiftelse, benämnd

stiftelsen Kopparfors och Storviks fond för konjunkturutjämnande, sociala

och skogsförbättrande åtgärder inleverera 50 kronor för varje ton under

tiden 1 mars 1948—31 januari 1949 på export levererad kemisk massa.

Enligt de för stiftelsen antagna stadgarna skola stiftelsens angelägenheter

handhas av en styrelse om It) ledamöter jämte ersättare. En ledamot, tillika

ordförande, jämte ersättare för honom utses av Kungl. Maj:t. Övriga ledamöter

jämte ersättare representera dels bolagen (3 ledamöter), dels skogsägareföreningarna

i Gävleborgs och Kopparbergs län (1 ledamot), dels övriga

enskilda skogsägare inom bolagens virkesfångstområde (1 ledamot,

som utses gemensamt av skogsvårdsstyrelserna i nyssnämnda bada län),

dels dessa skogsvårdsstyrelser (1 ledamot), dels tjänstemännen och arbets
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

ledarna vid bolagen (1 ledamot), dels arbetarna vid bolagens industriella

verk (1 ledamot), dels ock skogs- och flottningsarbetare, som beröras av

bolagens verksamhet (1 ledamot). Enligt stadgarna skola stiftelsens medel

efter den 1 januari 1951 — eller dessförinnan med Kungl. Maj:ts medgi\ande,

på följande sätt. Till den i överenskommelserna med cellulosaföreningen och

trämasseföreningen omförmälda Centralfonden för anställda inom skogsbruket

och skogsindustrien inbetalas ett belopp av 3 kronor för varje ton

på export levererad kemisk massa, för vilket bolagen inbetalt avgifter, varvid

förutsättes, att det belopp, som sålunda inbetalats, kommer företagets

anställda till godo. Återstående medel disponeras dels för åtgärder för möjliggörande

av sysselsättning och försörjning av bolagens arbetsfolk och

andra anställda vid en lågkonjunktur, såsom exempelvis beredande av arbete

åt företagets ordinarie personal vid sådana perioder av driftsnedläggelse

eller produktionsminskning, som kunna föranledas av bl. a. försäljningseller

råvaruanskaffningssvårigheter, (högst 25 kronor för ton), dels sociala

åtgärder till fromma för anställda vid bolagen ävensom dem, som äro sysselsatta

med flottning eller i skogsbruket inom bolagens virkesfångstområde,

(lägst 12 kronor för ton), dels ock åtgärder till gagn för det enskilda

skogsbruket (bolagens skogar och övriga enskilda skogar) inom bolagens

virkesfångstområde (lägst 10 kronor för ton). Överenskommelsen innehåller

i övrigt i huvudsak enahanda bestämmelser som cellulosa- och trämasseöverenskommelserna.

Överenskommelsen har godkänts av Kungl. Maj:t genom beslut denna

dag. I samband härmed har Kungl. Maj :t, med upphävande härutinnan av

sitt beslut den 16 april 1948, förklarat hinder icke möta för handelskommissionen

att utfärda licens för export av kemisk massa, tillverkad av

ifrågavarande båda bolag.

Produktionen av papp och papper har under år 1947 utgjort 1 032 000

ton, varav 576 000 ton exporterats och 456 000 ton förbrukats inom landet.

För år 1948 räknar man med en produktion av 1 050 000 ton, varav 628 000

ton torde komma att exporteras och 422 000 ton förbrukas inom landet.

Papp och papper samt vissa därav tillverkade varor ha genom kungörelsen

den 14 mars 1947, nr 119, lagts under beslag. Genom kungörelse den

14 november 1947, nr 820, har beslag vidare lagts å garn av papper, bindoch

segelgarn av papper samt band av pappersgarn. Den 2 april 1948 har

särskild kungörelse (nr 142) — med upphävande av vissa bestämmelser i

beslagskungörelserna — utfärdats angående reglering av handeln med och

förbrukningen av papp och papper samt vissa därav tillverkade varor.

Enligt nu åberopade författningar tillkommer det bränslekommissionen

att utfärda närmare bestämmelser om reglering av handeln med och användningen

av papp och papper. Dylika bestämmelser ha meddelats i kom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 26!).

missionens cirkulär den 14 mars 1947, nr 532, där följande handelsreglerande

föreskrifter återfinnas:

1) Försäljningar för export omfattas ej av handelsregleringen. Sådana

varor äro kvar under beslag till dess exportlicens utfärdats och varan lämnat

riket.

2) Avtal om leveranser på hemmamarknaden till den som bedriver förädling

av eller idkar handel med papp eller papper m. in. få ej träffas

för längre tid än tre månader åt gången. Leveranserna under sådan period

till en och samme köpare få ej uppgå till större kvantitet papp och papper

in. in. tillsammantagna än som motsvarar en fjärdedel av den med visst

procenttal reducerade årskvantitet, som förvärvaren förbrukat eller omsatt

i sin rörelse år 1946. Det åligger köparen att till säljaren lämna uppgifter

härom samt att iakttaga, att han ej genom inköp från flera leverantörer

skaffar sig större kvantitet än han sålunda är berättigad till.

3) Bränslekommissionen fastställer de procenttal, med vilka reduktion

av 1946 års kvantiteter för olika köparekategorier och varuslag skola ske.

Omprövning av dessa procenttal sker kvartalsvis. Efter framställning från

Svenska Pappersbruksföreningen, vederbörande sammanslutning av förbrukare

eller enskilt företag kan kommissionen, om skäl därtill föreligga,

medgiva undantag från eller göra generella ändringar i den fastställda fördelningen.

4) Envar som driver handel med papp eller papper in. m., skall vid försäljning

till återförsäljare eller förbrukare iakttaga, att han så långt det är

möjligt, fördelar för rörelsen tillgängliga kvantiteter på de olika kunderna

under hänsynstagande till dessas tidigare inköp och nuvarande behov, såvida

ej meddelade bestämmelser beträffande vissa köparekategorier eller

vissa varuslag föranleda till annan fördelning.

Enligt cirkuläret få innehavare av papp eller papper, som är under beslag,

tills vidare i andra hänseenden än de sålunda angivna fritt förfoga över

varan, oberoende av beslaget. Sedermera ha ytterligare bestämmelser rörande

reglering av handeln med eller användningen av vissa slag av papp

eller papper meddelats av kommissionen, bl. a. rörande finpapper (cirkulär

8 maj 1947, nr 542), papp- och kartongemballage in. m. (cirkulär 12 juni

1947, nr 555) och wellpappemballage (cirkulär 24 juli 1947, nr 565).

Nämnas må även att genom cirkulär den 18 september 1947 (nr 576) förbud

meddelats att utan bränslekommissionens tillstånd använda papp eller

papper för yrkesmässig tillverkning av pappersmanufaktur, som är avsedd

för prydnads- eller dekorationsändamål eller för begagnande ur nöjes- och

förströelsesynpunkt.

I anledning av beslaget å pappersgarn utfärdade bränslekommissionen

den 18 november 1947 (nr 566) ett cirkulär, enligt vilket envar, som driver

tillverkning av eller handel med varor, som falla in under beslaget, skall vid

försäljning till återförsäljare, förädlingsindustri eller förbrukare iakttaga

dels att behov, som äro att betrakta såsom sambällsviktiga, tillgodoses framför

andra leveranser, dels att, sedan så skett, tillgängliga kvantiteter, så

långt det är möjligt, fördelas på de olika kunderna under hänsynstagande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 2(19.

till deras tidigare inköp och nuvarande behov, såvida ej meddelade bestämmelser

beträffande vissa köparekategorier eller vissa varuslag föranleda till

annan fördelning. I övrigt får innehavare av beslagtagen vara enligt cirkuläret

tills vidare fritt förfoga över varan oberoende av beslaget.

Enligt bränslekommissionens cirkulär den 11 december 1947 (nr 594)

får innehavare av papp eller därav tillverkad vara, som är under beslag,

från och med den 1 januari 1948 och tills vidare fritt förfoga över varan med

de inskränkningar, som stadgas i förut omnämnda cirkulär, vilka fortfarande

skola gälla, dock med iakttagande av att i förekommande fall reducering

i utleveransernas storlek år 1948 skola grunda sig på utleveranserna

år 1947 i stället för år 1946.

Särskilda bestämmelser gälla för förbrukningen av papper till tidningar

och andra periodiska publikationer. Av Kungl. Maj :t inom folkhushållningsdepartementet

tillsatta sakkunniga för översyn av pappersransoneringen

in. in. avgåvo den 5 november 1947 ett betänkande (otryckt) med

förslag till papper sförsörjningen för periodiska publikationer under år

1948. I detta betänkande finnes intaget ett förslag till avtal med Svenska

tidningsutgivareföreningen av innebörd bland annat, att förbrukningen av

tidningspapper hos föreningens medlemmar under år 1948 icke skulle överstiga

112 000 ton och att denna maximikvantitet, med hänsyn till föreliggande

exceptionella omständigheter beträffande landets valutaförsörjning

och tillgången på elektrisk kraft, tills vidare, till dess annat överenskommes,

skulle vara begränsad till 102 000 ton. Under förutsättning att föreningens

medlemmar aktivt deltoge i den pappersinsamling, som avsåges äga rum

1948, och insamlingsresultatet överstege 70 000 ton, finge dock nu angivna

maximikvantiteter ökas med 3 000 ton. Föreningen skulle förbinda sig att

fördela tillgängliga tidningspapperskvantiteter mellan medlemmarna enligt

vissa i förslaget närmare angivna riktlinjer.

Som jämförelse kan nämnas, att 1947 års medgivna förbrukning av tidningspapper

för tidningsutgivareföreningens medlemmar varit något över

120 000 ton.

Genom beslut den 21 november 1947 har Kungl. Maj :t anbefallt bränslekommissionen

att å Kungl. Maj :t och kronans vägnar ingå avtal med tidningsutgivareföreningen

i enlighet med det i betänkandet intagna avtalsförslaget.

Förslag framlades av de sakkunniga jämväl rörande papperstilldelningen

för andra publikationer än dem, som avsågs i nyssnämnda avtal. I anledning

härav har Kungl. Maj :t till en början genom nyssomförmälda beslut

föreskrivit, att såsom rådgivande organ till bränslekommissionen vid prövning

av vissa frågor om papperstilldelning till periodiska publikationer

och andra tryckalster skall inrättas en särskild nämnd, kallad statens publikationsnämnd

och bestående av en av Kungl. Maj :t utsedd ordförande och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

sex ledamöter, av vilka en utses av var och en av följande sammanslutningar,

nämligen Sveriges industriförbund i samråd med handelns organisationer,

landsorganisationen i Sverige, Svenska tidningsutgivareföreningen,

Svenska boktryckareföreningen, Sveriges författareförening och Samverkande

bildningsförbunden. Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut den 28

november 1947 uppdragit åt bränslekommissionen att meddela föreskrifter

angående reglering av pappersförbrukning för periodiska publikationer år

1948 i huvudsaklig överensstämmelse med vad de sakkunniga i betänkandet

angivit. Därvid skall enligt beslutet särskilt iakttagas

att ifrågavarande periodiska publikationer skola minska sin pappersförbrukning

till 50 procent av 1946 års förbrukning, såvida icke bränslekommissionen

efter särskild ansökan, sedan statens publikationsnämnd avgivit

yttrande i ärendet, medgiver lägre reduktionstal,

samt att bränslekommissionen vid behandling av dylika ansökningar

skall följa de riktlinjer som de sakkunniga angivit; kommissionen dock

obetaget att, efter förslag av statens publikationsnämnd, vidtaga jämkningar

i den i betänkandet angivna gruppindelningen och de för de särskilda grupperna

angivna reduktionstalen.

I anledning härav har bränslekommissionen utfärdat föreskrifter i förut

omförmälda cirkulär den 11 december 1947.

Såsom framgår av propositionen nr 285/1947 har under år 1947 gällt

överenskommelse mellan bränslekommissionen för Kungl. Maj:t och kronan,

å ena, samt pappersbruksföreningen, å andra sidan, angående tillhandahållande

å svenska marknaden av vissa kvantiteter papp och papper av olika

kvaliteter till hemmamarknadspriser.

Den 13 maj 1948 har mellan samma parter träffats ett motsvarande avtal,

avseende år 1948. Innebörden av detta avtal är, att föreningsmedlemmarnas

leveranser till köpare av varor för konsumtion inom landet under

året skola begränsas till sammanlagt cirka 422 200 ton, vilka leveranser

kommissionen jämväl skall kunna påfordra. Av denna kvantitet skall viss

mindre del läggas i reserv och disponeras på sätt kommissionen föreskriver.

I avtalet är angivet, att kommissionen eftersträvar en minskning av utleveranserna

inom landet till 390 000 ton genom att ytterligare reducera användningen

av papper och papp. Enligt avtalet skall vid leveranser av de

kvantiteter, som icke lagts i reserv, såsom allmän princip gälla, att varje

köpare under 1948 skall erhålla lika stora leveranser i förhållande till hans

uttag under år 1947, som svara mot proportionen mellan den fastställda

totalleveransen i varje särskild kvalitet och de verkställda totalleveranserna

under år 1947 i samma kvalitet. Möjlighet till avvikelser från denna princip

har dock hållits öppen. Leveranserna skola ske till priser, som icke överstiga

av Kungl. Maj :t eller priskontrollnämnden godkända högsta stopppriser.

Såsom förutsättning för avtalet är bland annat angivet, att pappers
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

industrien med avseende på exportprissättningen bibehålies vid full frihet

utan prisutjämningsavgifter eller därmed jämförliga pålagor. Avtalet har

av pappersbruksföreningen godkänts med förbehåll för föreningens ställningstagande,

för den händelse en accis kommer att läggas på papper

och papp.

Kungl. Maj :t har genom beslut denna dag godkänt avtalet.

III. Prisutjämningsavgifternas användning.

Influtna prisutjämningsavgifter tillföras enligt gällande bestämmelser en

inom statskontoret upprättad diversemedelsfond. Till denna fond inflöto

enligt uppgift från statskontoret under budgetåret 1945/46 18 355 000 kronor

och under budgetåret 1946/47 27 010 000 kronor. Av de under budgetåret

1947/48 inflytande medlen skola enligt Kungl. Maj :ts beslut den 9 maj

1947 (SFS nr 185) prisutjämningsavgifter för trävaror av de slag, som avses

i det mellan bränslekommissionen och trävaruexportföreningen träffade avtalet

om avsättning av medel till stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond,

bokföras särskilt. Det sammanlagda beloppet av sålunda

särskilt bokförda prisutjämningsavgiftsmedel utgjorde den 15 april 1948

6 320 000 kronor. Övriga under budgetåret 1947/48 intill sistnämnda tidpunkt

till fonden influtna prisutjämningsavgiftsmedel uppgå till sammanlagt

2 835 000 kronor.

Kungl. Maj :t har den 6 februari och den 19 mars 1948 meddelat närmare

bestämmelser angående dispositionen av nyssnämnda särskilt bokförda prisutjämningsavgiftsmedel.

Enligt dessa beslut skola medlen i fråga tillföras

en särskild av statskontoret förvaltad fond, benämnd De mindre sågverkens

konjunkturutjämningsfond av år 1948. Delägare i denna fond äro tillverkarna

av de trävaror, för vilka de till fonden överförda prisutjämningsavgifterna

erlagts. För avgörande av frågor om utbetalning av medel ur

fonden är tillsatt en särskild nämnd. Medel ur fonden kunna utgå för forsknings-

och andra ändamål, som äro av samfällt intresse för trävaruindustrien.

Återstående medel ur fonden skola utbetalas till delägarna med V3

under januari 1951, V3 under januari 1952 och återstoden under januari

1953. Om ändrade konjunkturförhållanden därtill föranleda, må dock, efter

särskilt medgivande av Kungl. Maj :t, utbetalning ur fonden till delägarna

ske vid tidigare tidpunkt. Till frågan om de grunder, efter vilka fondens

medel skola fördelas mellan delägarna, skall Kungl. Maj :t, efter förslag av

nämnden, framdeles taga ställning.

Av övriga till fonden influtna medel har ett belopp av sammanlagt

38 553 000 kronor jämlikt särskilda av Kungl. Maj :t, enligt av riksdagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

godkända grunder, meddelade beslut använts eller avsatts för olika ändamål

enligt följande uppställning:

Kungl. Maj:ts

beslut

Ändamål

Belopp

kronor

21/12

1945

Bidrag till kostnaderna för en film rörande

svenska trähus ........................

50 000

14/6

1946

Fonden för skoglig forskning

11 000 000

14/6

1946

Sociala ändamål ........................

5 000 000

28/6

1946

Subvention av import av finska trävaror

1 050 000

22/11,

20/12

1946

Engångsbidrag till föreningen för växtför- ädling av skogsträd

553 000

16/5

1947

Subvention av import av finska trävaror

6 000 000

30/6

1947

Skogsvårdande ändamål

12 000 000

30/6,

12/12

1947

Undersökningar och experiment beträffande

förbrukning av virke inom byggnadsverk-

samheten ..............................

100 000

16/1

1948

För indirekt avskrivning av under fonden för

låneunderstöd investerade medel till Tilläggs- lån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

2 800 000

Summa kronor

38 553 000

Dessutom har riksdagen godkänt av Kungl. Maj :t i propositionen nr

285/1947 framlagda förslag, att föreningen för växtförädling av skogsträd

skulle ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter erhålla 290 000

kronor att användas till en ny institutionsbyggnad och föreståndarebostad

vid föreningens filial i Brunsberg i Värmlands län samt att Kungl. Maj :t

skulle erhålla bemyndigande att taga i anspråk omkring 425 000 kronor för

att täcka vissa engångskostnader för en utbildningsanstalt för sågverksindustrien

vid Strömnäs sågverk i Västernorrlands län.

Av det anförda framgår, att av diversemedelsfondens medel den 15 april

1948 förelågo helt odisponerade omkring 8 925 000 kronor.

Svenska lådfabrikanternas förening har hos Kungl. Maj :t hemställt, att

de prisutjämningsavgifter, som av föreningens medlemmar erlagts för lådämnen,

som exporterats under åren 1947 och 1948, skulle överföras till en

konjunkturutjämningsfond, upprättad efter mönster av stiftelsen trävaruindustriens

konjunkturutjämningsfond. Föreningen uppger i framställningen,

att föreningens medlemmar för lådämnen i prisutjämningsavgifter

erlagt under år 1947 761 624 kronor samt under år 1948 218 227 kronor,

vartill för under år 1948 försålda men oskeppade varor beräknades komma

ett belopp av 333 481 kronor. Sammanlagda summan prisutjämningsavgifter,

som komme att överföras till den av föreningen föreslagna fonden,

skulle alltså utgöra 1 313 332 kronor. Föreningen framhåller, att det enligt

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 269.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

föreningens mening icke kunde föreligga något som helst skäl för att, så

länge prisutjämningsavgifter skulle uttagas, trävaror exporterade i någon

form, exempelvis sågade eller hyvlade trävaror, skulle behandlas på ett

annat och mera gynnsamt sätt än om exporten skedde i form av lådämnen.

Sedan det numera bestämts, att prisutjämningsavgifterna för trävaror, exporterade

av andra än trävaruexportföreningens medlemmar, skulle behandlas

på sätt bestämts i Kungl. Maj:ts beslut den 6 februari 1948, funnes

ännu mindre någon anledning, varför för lådämnen inbetalade prisutjämningsavgifter

icke skulle behandlas på enahanda sätt.

Bränslekommissionen har i yttrande över föreningens framställning avstyrkt

densamma. Kommissionen framhåller, att vid en jämförelse i förevarande

hänseende mellan sågade varor och lådbräder borde beaktas, att

prisbildningen på sågtimmer varit fri och till stor del beroende även av

utanför sågverksindustrien liggande förhållanden samt att som villkor för

exportlicens på sågade varor förelegat skyldighet att leverera vissa kvantiteter

på den inhemska marknaden till för denna gällande normalpriser.

I fråga om lådbräder vore förhållandena väsentligt annorlunda. Lådbräder

tillverkades i allmänhet av sågade trävaror, för vilka normalpriser fastställts,

och export hade skett utan motsvarande dokumentationsplikt. Om

återbetalning av prisutjämningsavgifter i sådana fall skulle komma i fråga,

borde denna — i likhet med vad som skedde med sågade trävaror, som uppköptes

och exporterades av kajexportörer — icke komma lådtillverkarna,

vilka i detta sammanhang vore att jämställa med kajexportörer, utan snarare

tillverkarna av sågvarorna tillgodo. Ur administrativ synpunkt kunde

återbetalning efter sådana principer icke genomföras på ett rättvist sätt.

Kommissionen anför slutligen:

Om återbetalning av prisutjämningsavgiften för lådbräder skulle medgivas,

skulle detta otvivelaktigt begäras även av exportörerna av övriga trävaror,

för vilka prisutjämningsavgift erlagts. Detta gäller icke endast sparrar,

sliprar och bjälkar, utan även i monteringsfärdiga trähus ingående

trävaror, som i detta sammanhang böra jämställas med lådbräder. Det skulle

sålunda säkerligen bli fråga om att överföra samtliga prisutjämningsavgifter,

som inbetalats på 1947 års kontingenter till konjunkturutjämningsfonder,

vilkas medel skulle återbetalas till tillverkarna av de exporterade

varor, för vilka prisutjämningsavgift inbetalts. Att administrera sådana

fondbildningar får anses enbart ur tekniska synpunkter icke görligt.

Åtskilliga framställningar om anslag ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter

föreligga.

1. Främjande av kommunskogsverksamhet i Norrland.

På framställning av Norrlandskommittén har Kungl. Maj:t genom beslut

den 24 maj 1946 ställt medel till förfogande för en undersökning av förutsättningarna

för att i Norrland genomföra en verksamhet motsvarande den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 269.

19

som i södra och mellersta Sverige bedrives av Skogssällskapet i syfte att

främja skogsvården genom medverkan vid bildande och förvaltning av kommunala

m. fl. allmänningsskogar. Undersökningen har igångsatts av Skogssällskapet,

som innan undersökningen ännu slutförts, till Norrlandskommittén

överlämnat en den 31 december 1947 dagtecknad promemoria angående

befrämjande av kommunskogsverksamhet i Norrland. Norrlandskommittén

har därefter i skrivelse den 12 februari 1948 hemställt, att av

influtna prisutjämningsavgifter å trävaror måtte få tagas i anspråk ett belopp

av 5 000 000 kronor för tillskott till en stiftelse för understödjande av

kommunskogsverksamhet i Norrland. Två ledamöter av kommittén (Holmbäck

och Enström) ha dock ansett, att ärendet icke förelåg i det skick, att

det borde underställas statsmakternas prövning, varjämte de funnit den av

Norrlandskommittén föreslagna organisationen alltför omfattande och

dyrbar.

Beträffande Skogssällskapets uppgifter, organisation och finansiering anför

Norrlandskommittén i sin skrivelse följande:

Sällskapet har till sin grundläggande uppgift att intressera kommuner

(landsting och primärkommuner) för att förvärva främst kalmarker, illa

hanterade skogar etc. och i samarbete med sällskapet försätta dessa i tillfredsställande

skogligt skick samt sörja för en framtida sakkunnig skötsel

av dem. Förutom kommuner finnas även hushållningssällskap samt stiftelser

och föreningar med allmäntgagneligt syfte anslutna till sällskapet

såsom aktiva medlemmar. Skogarna skötas i samarbete mellan Skogssällskapet

och de organ, som av respektive skogsägare anförtrotts detta uppdrag.

I dessa organ brukar även sällskapet vara representerat. Funktionerna

för ifrågavarande organ fastställas i reglementen, som antagas av skogsägaren.

Enligt stadgarna för Skogssällskapet, vilka äro fastställda av Kungl.

Maj :t, finnes inom vart och ett av de till sällskapets arbetsområde hörande

länen en lokalstyrelse med uppgift att söka väcka intresse för verksamheten,

främja dess terrängvinningar och följa dess utveckling, fördjupa insikten

om dess betydelse samt över huvud företräda densamma inom länet. Sällskapets

högsta ledning utövas av ett centralråd, vari lokalstyrelsernas ordförande

äro självskrivna ledamöter. Dessutom ingå i centralrådet ett antal

övriga ledamöter, valda en av varje lokalstyrelse samt två av sällskapet.

Det omedelbara handhavandet av sällskapets verksamhet besörjes av en

utav minst fyra och högst nio ledamöter bestående styrelse, i vilken verkställande

direktören är självskriven ledamot och föredragande. Övriga ledamöter

utses av centralrådet. Skogssällskapet har för att kunna fullgöra sina

uppgifter anställt skogligt utbildade arbetskrafter, av vilka en del äro stationerade

ute i orterna, på platser som för arbetsuppgifternas fullgörande

utvalts såsom lämpliga, och andra äro knutna till centralförvaltningen i

Göteborg. Denna inrymmer också arbetskrafter för olika kamerala, ekonomiska

och tekniska uppgifter.

Sällskapets ekonomiska resurser utgöras — bortsett från avgifterna från

aktiva och passiva medlemmar — av dels ersättningar för det torvaltningsbiträde,

som lämnas av sällskapet, och dels avkastning från fonder bildade

huvudsakligen av donationsmedel. Hittills har del visat sig nödvändigt att

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kangl. Maj.ts proposition nr 269.

i stor utsträckning subventionera förvaltningsarbetet med fondavkastning.

Skogssällskapets nuvarande verksamhet spänner över omkring 120 000

ha skogsmark under intensiv skötsel, fördelade på bortåt 400 enheter. Verksamheten

omfattar för närvarande 15 län i södra och mellersta Sverige. Från

Norrland finnes endast en kommunskog ansluten till Skogssällskapet (tillhörande

Gävle stad).

I Skogssällskapets promemoria har anförts, att den undersökning, som

sällskapet på grund av det förut omnämnda uppdraget verkställt, utvisat, att

kommunskogsrörelsens olika verksamhetsgrenar borde ha en betydelsefull

uppgift i Norrland och även äga förutsättningar att där utveckla sig framgångsrikt.

Skäl funnes därför för övervägande utan onödigt dröjsmål av åtgärder

i syfte att få en dylik verksamhet till stånd i denna del av landet.

Arbetet måste, för att vinna framgång, vara förankrat i och skött av en

särskild organisation, dels länsvis en lokalorganisation såsom målsman för

kommunskogsverksamheten och dels ett sammanhållande organ som representerade

norrlandsarbetet i dess helhet. Lokalt måste vidare finnas tillgång

till sakkunniga hjälpkrafter, som stode kommuner och andra hithörande

intressenter till tjänst vid inköp av fastigheter för här avsedda

ändamål m. in. och sedermera lämnade biträde i fråga om deras förvaltning.

Arbetskraft erfordrades också för handhavande av för hela verksamheten

gemensamma administrativa och kamerala uppgifter.

I promemorian har räknats med att nu ifrågavarande skogar, som vore

belägna inom en kargare del av landet än där Skogssällskapet verkade, i

allmänhet icke torde kunna bära annat än relativt snävt begränsade förvaltningskostnader.

Detta gällde i än högre grad det med kommunskogarnas

bildande förenade arbetet. Förutom ersättningar från de skogsägande

kommunerna in. fl. borde därför bidrag förutsättas skola lämnas från landsting

och från industrier. För att kommunskogsarbetet i Norrland skulle

kunna finansiellt komma i samma läge som i södra delen av landet, där

Skogssällskapets väsentligen genom frikostiga donationer tillkomna fonder

kunde sägas utgöra verksamhetens ekonomiska ryggrad, vore det av betydelse,

att ett kapital av tillräcklig storlek på en gång kunde sammanföras

för att nu och framdeles utgöra verksamhetens ekonomiska bas. Detta kapital

borde ej understiga förslagsvis 5 miljoner kronor. Avkastningen härav

borde få förbrukas i verksamheten men själva kapitalet hållas intakt. I

promemorian har ifrågasatts, om icke medel för ifrågavarande ändamål

borde ställas till förfogande från tillgängliga prisutjämningsavgifter för

trävaror. För förvaltningen av sålunda anvisade medel borde en särskild

stiftelse bildas, vars angelägenheter förvaltades av en styrelse.

Promemorian har vidare hänvisat till att från olika håll ifrågasatts, om

icke genom ett direkt samarbete med Skogssällskapet, som ju fört fram

kommunskogsverksamheten i södra och mellersta delarna i landet samt

ägde mer än trettiofemårig erfarenhet och rutin på området, borde skapas

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 269.

21

garantier för ett snabbt, effektivt omhänderhavande av motsvarande arbete

i Norrland. Det har framhållits som naturligt, att sällskapet gärna ville

medverka härtill. Den norrländska kommunskogsverksamhetens lokala

(länsvisa) organ borde härvid kunna få formen av lokalstyrelser med de

uppgifter, som åvilade motsvarande styrelser i södra och mellersta Sverige.

I sällskapets centralråd borde representanterna för de fem nordligaste länen

bilda en särskild Norrlandssektion. Det har därjämte förutsatts, att de norrländska

intressena konune att med tillbörlig tyngd vara representerade i

sällskapets styrelse. De av sällskapet tillämpade administrationsformerna

borde i sina huvuddrag lämpa sig även för Norrland. I budgethänseende

borde, enligt vad slutligen framhållits i promemorian, norrlandsverksamheten

helt betraktas och behandlas som eu enhet.

Norrlandskommittén anför:

Bildandet av kommunskogar (häri inbegripas då även skogar som förvärvas

av landsting, hushållningssällskap och stiftelser) bör kunna utgöra

ett led i arbetet på att främja skogsvården i Norrland. Att en förbättring

härvidlag är av nöden, framträder starkt i ljuset av de siffror, som finnas

tillgängliga i fråga om skogstillståndet i norra Sverige. Man bör kunna förutsätta,

att kommunskogarna komma att sättas i produktivt skick och

skötas på ett rationellt sätt. Även indirekt bör detta kunna bli av betydelse

genom att kommunskogarna var och en i sin ort komma att utgöra föredömen

— vid sidan av andra välskötta skogar — för skogsmarkens effektiva

tillvaratagande samt skogarnas rätta vård och ekonomiska utnyttjande. I

förenämnda promemoria har vidare hänvisats till att kommunskogarna

visat sig kunna erbjuda värdefulla hjälpmedel vid bekämpande av uppkommande

arbetslöshet samt till att dessa skogar kunna underlätta tillgodoseendet

av bränsle- och virkesbehoven inom respektive kommun. Även

i norra Sverige torde kommunskogarna i en del fall kunna bli till nytta ur

dessa synpunkter. Härtill kommer att vid sammanläggning av jordbruk i

rationaliseringssyfte eller vid nedläggning av jordbruk, som icke äga förutsättningar

för fortsatt drift, skogsskiften kunna uppkomma, som ej lämpa

sig att hänföra till kringliggande fastigheter eller att tillägga närbelägen

kronopark. I sådana fall kan det utgöra en ändamålsenlig lösning, att

skogsskiftet förvärvas av kommun.

Beträffande organisationen av verksamheten förordar Norrlandskommittén,

att densamma åtminstone tillsvidare anförtros Skogssällskapet. Med

vissa förbehåll med hänsyn till de speciella förhållandena i Norrland —

bland annat till att kommunskogarna ännu lång tid framöver komma att

ligga ganska spridda — anser kommittén det icke böra möta hinder att i

huvuddrag ge kommunskogsverksamheten i Norrland motsvarande organisatoriska

uppbyggnad, som hittills tillämpats i södra och mellersta Sverige.

I budgethänseende borde norrlandsverksamheten helt betraktas som en enhet

och de medel, som verksamheten frambringade, helt tillgodoföras kommunskogsrörelscn

i Norrland. Förvaltningen av det kapital, som — huvudsakligen

av statsmedel — ställdes till förfogande för koinmunskogsverksam
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

het i Norrland, syntes därför böra uppdragas åt en särskilt för ändamålet

bildad stiftelse. Hos denna borde alla inkomster på verksamheten bokföras.

De utgifter, som Skogssällskapet hade för arbetet i Norrland, inberäknat

skälig andel av sällskapets centrala utgifter, borde gottgöras sällskapet av

stiftelsen. Den arbetsplan, som sällskapet årligen borde upprätta för kommunskogsverksamheten

i Norrland, borde jämte fullständigt budgetförslag

för denna verksamhet underställas stiftelsens styrelse, som hade att besluta

om anslag till verksamheten. För att kunna fullgöra denna uppgift måste

styrelsen, vars uppgift närmast konnne att inskränka sig till verksamhetens

finansiering, likväl i stora drag följa verksamheten och medverka

till att den bedreves efter sunda bärande linjer. Stiftelsens angelägenheter

borde — enligt bestämmelser i särskilda, av Kungl. Maj :t fastställda stadgar

— handhavas av en styrelse, som lämpligen borde utgöras av fyra ledamöter

av vilka en, tillika ordförande, utsåges av Kungl. Maj :t och en av

norrlandssektionen inom Skogssällskapets centralråd, varjämte ordföranden

i sällskapets styrelse samt sällskapets verkställande direktör borde ingå

som självskrivna ledamöter.

Vad angår finansieringen av verksamheten framhåller Norrlandskommittén,

att de ersättningar, som inflöte för medverkan vid kommunskogarnas

förvaltning, åtminstone till en början icke på långt när kunde täcka

kostnaderna för verksamheten. Kalmarker, som sattes i stånd, kunde icke

bära kostnaderna för förvaltningsarbetet annat än på mycket lång sikt.

Tillskott av medel erfordrades därför från andra håll och sådana hade

även utlovats. Effektiviteten i verksamheten skulle uppenbarligen befordras

av att elt betydande kapital ställdes till verksamhetens förfogande.

Kommittén funne hinder icke böra möta att av prisutjämningsmedlen taga

i anspråk 5 000 000 kronor för kommunskogsverksamhet i Norrland. Syftet

med att bilda en fond för ändamålet borde i första hand vara, att avkastningen

skulle kunna utnyttjas till att täcka påräkneliga underskott på kommunskogsverksamheten.

Hinder borde icke föreligga att placera medel i

lån till underlättande av skogsförvärv, i den mån sådan långivning läte

inpassa sig i en betryggande förvaltning av fondens kapital.

Över Norrlandskommitténs framställning ha yttranden inhämtats av

statskontoret och skogsstyrelsen.

Statskontoret finner ifrågavarande kommunskogsverksamhet knappast

vara av den allmänna beskaffenhet, att den kommer hela skogsväsendet till

godo, och anser det på grund härav synnerligen tveksamt, om prisutjämningsavgifter

böra tagas i anspråk för ändamålet. Vidare finner statskontoret

anledning föreligga till farhågor, att den föreslagna organisationen

komme att visa sig alltför dyrbar för de norrländska förhållandena, varför

möjligheterna att för liknande uppgifter använda de lokala organ, som

redan finnas, nämligen skogsvårdsstyrelserna, böra undersökas. Det framlagda

bedömningsmaterialet vore för övrigt i så ofullständigt skick, att ett

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 26!).

tillförlitligt bedömande av ärendet i nuvarande läge icke torde vara möjligt.

Statskontoret avstyrkte därför framställningen.

Skogsstyrelsen däremot har i princip intet att erinra mot förslaget. Styrelsen

förutsätter, att subventionen icke menades som någon permanent,

för all framtid bestående institution utan mera som en tidsbegränsad stödåtgärd.

Då själva fondkapitalet vid avvecklandet av stödgivningen borde

vara intakt, skulle statsmakterna få tillfälle att vid denna tidpunkt disponera

fonden för annat ändamål ägnat att befordra den svenska skogens

vård. Skogsstyrelsen förordar alltså, att 5 000 000 kronor prisutjämningsmedel

avsättas till en fond, vars avkastning under viss, för närvarande icke

fixerbar tid får användas för i huvudsak sådana Skogssällskapets omkostnader,

som ha samband med administrationen i Norrland.

2. Bidrag till skogsbruksfilmer.

Föreningen Lantbruks- och skogsbruksfilm har i framställning till Kungl.

Maj:t anfört i huvudsak följande: Föreningen, som sökte inom sin verksamhet

bl. a. genom framställning av speciella för skogsbrukets behov avpassade

filmer främja upplysningsverksamheten på detta område, hade

emellertid på grund av det stora behovet av filmer på föreningens övriga

verksamhetsområden och föreningens begränsade ekonomiska resurser icke

kunnat framställa önskvärt antal skogsfilmer. Tre dylika hade kommit till

stånd. Ett synnerligen stort behov av nya filmer förelåge. Efter en sakkunnigt

bedömd inventering av behovet hade förslag uppgjorts till framställning

av 10 skogsfilmer under en tre-årsperiod för en sammanlagd beräknad

kostnad av 200 000 kronor. För att upplysning i aktuella frågor inom skogsbruket

genom de lokala skogsvårdsstyrelserna och deras tjänstemän skulle

kunna utövas, erfordrades vidare, att de olika länen utrustades med filmprojektorer,

varför kostnaden kunde beräknas till 100 000 kronor. Denna

upprustning av upplysningsverksamheten betingades av att omkring hälften

av landets skogsareal tillhörde enskilda jordbrukare. Då skogsbruket utgjorde

en av grundbetingelserna för att jordbruk i sin nuvarande form överhuvud

skulle löna sig i större delen av vårt land, borde föreliggande eftersläpning

i fråga om upplysningsfilm för skogsbrukets behov snarast möjligt

inhämtas och filmundervisningen bedrivas på väsentligt bredare bas

än hittills varit fallet. Föreningen, som ansåge prisutjämningsavgiftsmedlen

böra kunna komma i fråga härför, hemställde, att Kungl. Maj :t måtte

av tillgängliga fondmedel av prisutjämningsavgiften anslå 200 000 kronor

för framställning av tio skogsbruksfilmer samt 100 000 kronor för inköp

av filmprojektorer åt landets skogsvårdsstyrelser.

Framställningen åtföljes av ett förslag till 10 nya skogsfilmer, uppgjort

vid föreningens sammanträde den 12 november 1947 med följande sakkun
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

niga på skogsområdet, nämligen jägmästarna E. Hedemann-Gade och Eric

Lind, Stockholm, samt länsjägmästaren E. Persson, Gävle.

Över framställningen ha utlåtanden avgivits av statskontoret och styrelsen

för fonden för skoglig forskning samt, sedan dessa utlåtanden inkommit,

av skogsstyrelsen. Statskontoret finner sig ur de synpunkter ämbetsverket

har att företräda och med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella

läget icke kunna tillstyrka bidrag av allmänna medel till ifrågavarande

ändamål. Styrelsen för fonden för skoglig forskning anför, att stort behov

förelåge att utnyttja filmen i skogsnäringens tjänst och att ett väsentligt

starkare stöd än hittills erfordrades från det allmännas sida. Hinder borde

icke föreligga för att medel härför utginge ur odisponerade prisutjämningsavgifter,

varvid såsom villkor borde gälla, att sådan samordning komme till

stånd beträffande den skogliga filmproduktionen, att bland annat dubbelarbete

undvekes, att den skogliga expertis som anlitades vid filmernas

framställning bleve allsidigt sammansatt och sålunda komme att innefatta

sakkunskap, förutom från skogsvårdsstyrelsernas och de smärre skogsägarnas

sida, även från de större skogsägarna, skogsarbetsstudieavdelningarna,

skogsundervisningen och statens skogsforskningsinstitut, samt att

filmerna tillhandahölles till priser, som avvägdes under hänsynstagande till

erhållet anslag. Styrelsen tillstyrkte alltså anslag ur prisutjämningsavgifterna

till framställning av skogsbruksfilmer. Däremot funne styrelsen det

tveksamt, om anslag till anskaffande av filmprojektorer borde utgå ur

ifrågavarande medel. Skogsstyrelsen, som funne de beräknade kostnaderna

för filmerna väl högt tilltagna och icke ville uttala sig angående de framlagda

förslagen till nya skogsfilmer, tillstyrker emellertid — då det vore angeläget

att filmen i större utsträckning toges i skogsbrukets tjänst, särskilt

som en intensifiering av propaganda- och upplysningsverksamheten torde

böra ske såsom ett led i strävan att rationalisera skogsarbetet och betydligt

utvidga omfattningen av den skogliga återuppbyggnaden — att visst anslag

beviljades föreningen för framställande av dylika filmer. För erhållande av

medel ur anslaget borde föreskrivas de av styrelsen för fonden för skoglig

forskning föreslagna villkoren samt såsom ytterligare villkor, att filmer,

som bekostades ur ifrågavarande medel, skulle utlånas utan avgift, i varje

fall till landets skogsvårdsstyrelser. — Förslaget om anslag ur prisutjämningsavgiftsmedel

till anskaffande av filmprojektorer avstyrktes, då denna

fråga borde tagas upp i annat sammanhang.

3. Förstärkning av Norrlands skogsvårdsförbunds fond för utgivande

av skoglig litteratur.

I framställning till Kungl. Maj :t har Norrlands skogsvårdsförbund anhållit,

att ur de av prisutjämningsavgiftsmedlen för skogsvårdande ändamål

reserverade medlen erhålla anslag med 50 000 kronor för förstärkning av

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

föreningens fond för utgivande av skoglig litteratur. Förbundet anför, att

förbundet i sin verksamhet för den norrländska skogsvårdens främjande

bland annat i huvudsak bekostat utgivandet av en del skogliga upplysningsskrifter

och skogliga läro- och handböcker. Förbundet hade sedan många år

tillbaka åtnjutit understöd från staten samt från Svenska trävaruexportföreningen

och Svenska cellulosaföreningen. Dessa understöd hade under

senare år varit betydligt mindre än tidigare, varför förbundets verksamhet

måst i viss mån begränsas; ett förhållande, som vore att beklaga, då en alltmera

intensifierad verksamhet till skogsbrukets fromma vore en ofrånkomlig

nödvändighet för skogarnas restaurerande som ock för motverkande av

den rådande virkesbristen. Förbundets fond för utgivande av skogslitteratur

uppginge till allenast 5 068 kronor. För att bereda förbundet tillfälle att

vidga sin verksamhet särskilt med utgivande av skrifter till befordrande a\

det norrländska skogsbruket, borde fonden förstärkas genom ett anslag av

lämplig storlek av prisutjämningsavgiftsmedlen, vilka till väsentlig del härrörde

från den norrländska träförädlingsindustrien.

Över förbundets framställning ha utlåtanden avgivits av statens bränslekommission

och skogsstyrelsen, vilka båda myndigheter tillstyrkt framställningen.

4. Uppförande av verkstads- och kontorsbyggnad i Filipstad for föreningen

Värmlands skogsarbetsstudier u. p. a.

Föreningen Värmlands skogsarbetsstudier u. p. a. har hos Kungl. Maj :t

hemställt om största möjliga anslag ur prisutjämningsavgiftsmedel för uppförande

av en verkstads- och kontorsbyggnad i Filipstad. Föreningen framhåller,

att föreningen alltsedan 1939 bedrivit ett omfattande tekniskt expeiiment-

och forskningsarbete för att komma fram till förbättrade arbetsmetoder

och tekniska hjälpmedel inom skogsbruket. För att sätta föreningen i

stånd att mera effektivt än hittills fullfölja sin uppgift påginge uppförandet

av ifrågavarande byggnad. Verkstaden vore till hälften avsedd att bereda

tillräckligt utrymme för den av institutionen sedan 5 år bedrivna serviceverksamheten

för huggningsredskap. Den övriga delen av verkstaden vore

avsedd för experiment och provningar. Av kontorsutrymmena vore ungefär

en tredjedel disponerad för sådan personal, som arbetade med experimentens

principiella utformande. Av återstående kontorsutrymme vore en betydande

del anordnad som undervisningslokaler, och meningen vore, att

föreningen där skulle kunna bedriva utbildning av arbetsinstruktörer för

skogsbruket i länet. Totalkostnaderna för båda byggena uppginge till omkring

285 000 kronor, varav för verkstaden cirka 175 000 kronor (lika fördelat

mellan service- och experimentverkstad) och för kontoret cirka

110 000 kronor. Den tekniska utrustningen för verkstadens experimentar
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 269.

beten belöpte sig därutöver till cirka 60 000 kronor och utrustningen för

serviceverksamheten till cirka 30 000 kronor.

Över framställningen har utlåtande avgivits av styrelsen för fonden för

skoglig forskning. Denna som finner föreningens verksamhet avseende service-

och instruktörsutbildning i första hand vara en angelägenhet för de

olika intresserade företagen, anser däremot hinder icke möta, alt anslag

av odisponerade prisutjämningsmedel utgår för den del av kostnaderna för

verkstads- och kontorsbyggnader samt för verkstadsutrustningen, som visar

sig vara hänförlig till föreningens fortsatta försöks- och experimentverksamhet.

5. Värmlands och Örebro läns förenade kolareskolor.

Disponenten N. Danielsen i Uddeholm i egenskap av ordförande i styrelsen

för Värmlands och Örebro läns förenade skogvaktare- och kolareskolor

har hos chefen för jordbruksdepartementet anhållit om anslag av 500 000

kronor av prisutjämningsmedel, avsett att utgöra grundplåt i en stiftelse till

skolornas förmån. I framställningen anföres i huvudsak följande.

\ ärmlands och Örebro läns förenade skogvaktare- och kolareskolor, förlagda

till Gammelkroppa, Kroppa socken, Värmlands län, avslutar med

innevarande år sin 75 :e lärokurs för skogvaktare. Skogvaktareskolan, som

med mindre uppehåll ägt bestånd inom Värmland sedan år 1860, har under

årens lopp utbildat ett stort antal dugande skogvaktare. Dessa ha i flertalet

fall vunnit anställning inom värmländskt skogsbruk och inom skogsbruket

i Örebro län och under lång tid varit till stor enskild och allmän nytta.

Kostnaderna för skolorna hava beslritls och bestridas alltjämt med enskilda

medel (från Jernkontoret och från bruksbolag) samt med anslag

från Värmlands och Örebro läns landsting, hushållningssällskap och skogsvardsstyrelser.

Även i fortsättningen räkna vi med, att skolornas verksamhet

skall kunna ekonomiskt underhållas på sätt som hittills. Det är för

skogsbruket i Värmlands och Örebro län av utomordentlig betydelse att äga

tillgång till en egen skogsskola, där undervisningen kan göras mera lokalbetonad

och anpassad till de speciella förhållanden, som här äro rådande.

Skolornas ledning underhåller intim kontakt med skogsundervisningen i

övrigt inom landet, varför man torde kunna påstå, att skolornas utbildningsnivå

hålles på ett högt och aktuellt plan.

Skolornas ledning star nu inför nödvändigheten att genomföra en genomgripande

reparation och modernisering av skolornas lokaler, såväl beträffande

lärosalar som elevrum och ekonomiutrymmen. Kostnaderna härför

beräknas till ca 200 000 kronor. De byggnader, i vilka skolornas undervisning

hedrives ävensom lärare- och elevhemmen äro inrymda, ägas av

Uddeholms Aktiebolag och hyras av skolorna. Bolaget är villigt att åt skolorna

fortsättningsvis avtalsbundet på en längre tid uthyra nämnda lokaler.

Skolornas ekonomi är baserad på i de flesta fall årligen beviljade anslag

från anslagsgivande myndigheter och företag. Med hänsyn till att den årliga

driftskostnadsbudgeten måste höjas — föranlett av ökat elevantal, stegrade

fordringar på undervisningens kvalitet och fallande penningvärde — finnes

icke möjlighet att genomföra de planerade ombyggnaderna och moder
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

niseringarna med medel från skolornas hittillsvarande anslagsgivare. Det

framstår vidare som ett starkt önskemål att söka trygga skolornas verksamhet

icke blott för en kortare tidsperiod utan även för framtideh. Inom

skolornas styrelse har diskuterats möjligheterna till bildandet av en stiftelse

till skolornas förmån. Man tänker sig då att kunna hopbringa ett mera

ansenligt kapital under stiftelsens förvaltning, vars avkastning skulle användas

till för skolorna gagnande ändamål, bl. a. institutionsbyggnadernas

underhåll och förbättrande, samt till förstärkande av de årliga driftsanslagen

under depressionstider o. s. v.

Bland skolornas anslagsgivare finnes ett antal trävaruexporterandei företag

inom Värmlands och Örebro län, som under åren 1945 och 1946 till

statsverket inlevererat mer än 3 miljoner kronor i prisutjämningsavgiftei

för exporterade sågade trävaror. Det må synas naturligt, om en väsentlig

del av de från trävaruhanteringen inom Värmlands och Örebro lan inlevererade

prisutjämningsmedlen återföras till ändamål, gagnande dessa lans

skogshantering.

Över framställningen ha yttranden inhämtats från skogsstyrelsen och

domänstyrelsen.

Skogsstyrelsen tillstyrker framställningen och framhåller därvid följande:

Den skogvaktarskola, som här är ifråga, har varit verksam i östra Värmland

under en mycket lång tid, fram till 1906 dock förlagd till andra platser

än Gammelkroppa. Sammanlagt ha 75 årskurser utexaminerats under tiden

från 1869. Fordringarna för inträde vid skolan äro praktiskt taget överensstämmande

med dem, som gälla för statens skogsskolor, kurstiden är

densamma som vid dessa och kursplanen överensstämmer i allt väsentligt

med de statliga skolornas. Skolan har därför allmänt ansetts fullt jämbördig

med statens skogsskolor. De från skolan utexaminerade äro sålunda behöriga

att innehava befattningar som kronoj ägare, länsskogvaktare och

andra motsvarande befattningar i allmän tjänst. Skogvaktare från Gammelkroppaskolan

arbeta ej blott i Värmlands och Örebro län utan aro spridda

över större delen av landet, huvudsakligen dock i Mellansverige. ^

Bortsett från vissa mindre anslag under skolans allra första år på 1800- talet har staten icke understött densamma, utan har den finansierats genom

medel, som tillskjutits av Jernkontoret, landstingen och skogsvårdsstyrelserna

i Värmlands och Örebro län samt vissa skogsbolag. Till eleverna

vid den kolareskola, som är knuten till skogvaktareskolan, utgå genom

domänstyrelsen vissa mindre stipendiebelopp.

Med skrivelse den 18 oktober 1947 ha domänstyrelsen och skogsstyrelsen

överlämnat en av ämbetsverken verkställd utredning rörande behovet av

vtterligare statliga skogsskolor in. in. 1 denna utredning har man utgått

ifrån, att Gammelkroppa skulle fortsätta sin verksamhet och beräknat antalet

erforderliga statliga skogsskolor under denna förutsättning. Utbildningsmöjligheterna

för skogsmän i skogvaktareställning komma även efter

genomförande av ämbetsverkens förslag till inrättande av en ny statlig

skogsskola att vara mycket begränsade. Skulle Gammelkroppa nödgas inskränka

eller nedlägga sin verksamhet, vore det därför nödvändigt att i motsvarande

grad öka de statliga skolornas antal, vilket skulle föranleda avsevärda

utgifter för staten.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Mäj. ts proposition nr 269.

Domänstijrelsen tillstyrker, att de ifrågasatta reparations- och byggnadsarbetena

måtte komma till utförande, så att skolornas byggnader erhålla

en standard jämförlig med den vid statens skogsskolor, där denna befunne

sig i fullt tidsenligt skick. Styrelsen framhåller vidare, att därest ägaren

av de byggnader, i vilka skolorna vore inrymda, icke ansåge sig kunna bestrida

kostnaderna för ifrågasatta reparationer och byggnadsarbeten, styrelsen

funne skäl föreligga för att medel från statens sida ställdes till förfogande,

antingen direkt för berörda arbetens utförande eller till skapande

av en stiftelse till förmån för skolornas verksamhet.

6. Undersökningar i träbesparande syfte.

Samarbetskommittén för byggnadsfrågor har hos Kungl. Maj:t hemställt

om anslag å 125 000 kronor för utförande av vissa i ett i framställningen

upptaget arbetsprogram angivna uppgifter, syftande att nedbringa virkesforbrukningen

inom byggnadsverksamheten. Samarbetskommittén framhåller

här till en början, att kommittén, som konstituerats den 11 september

1945 och som vore sammansatt av representanter för ett flertal myndigheter

och organisationer, vilka hade sitt arbete intimt förenat med byggnadsomradet,

hade som en av sina viktigaste arbetsuppgifter att åstadkomma

generella och på forskningens senaste rön baserade arbets- och materialbeskrivningar

för nybyggnader. Samarbetskommittén hade för detta

ändamål, tillsatt subkommittéer, bland annat en träkommitté. Samarbetskommittén

anför vidare:

Enligt de kvalitetsbestänunelser för konstruktionsvirke, som finnas intagna

! byggnadsstyrelsens »Anvisningar» till byggnadsstadgan, vilka trädde

1 rraA de? 1 Januari 1946> skall för ändamål, där virket »under väsentligt

utnyttjande av hållfasthetsegenskaperna är avsett att användas såsom bärande

del i en byggnadsstomme eller hjälpkonstruktioner för byggnads

uppförande», förbrukas virkesklasserna T 100 och T 70 med en tillåten

pakanning av respektive 100 och 70 kg/cm2, varvid dock ändpartier av för

böjning utsatt virke av kvalitet T 100 får utföras med T 70. För vardera av

dessa virkeskvaliteter ha fastställts vissa allmänna kvalitetsfordringar.

Fore år 1946 var det tillåtet att för konstruktionsändamål använda gott,

rakvuxet virke under förutsättning att påkänningarna å detta virke icke

uppgmgo till mer än 80 kg/cm2. En väsentlig förändring i rätten att utnyttja

virket inträdde sålunda med »anvisningarnas» tillkomst. Vid utarbetandet

av dessa gavs emellertid icke tillfälle till närmare undersökning

rörande åtgärder, som fordrades från träproducenternas och trävaruhandelns

sida för att även få fram dylikt konstruktionsvirke i allmänna marknaden.

Följden av dessa förhållanden har blivit, att byggnadskonstruktorerna

vid utarbetandet av sina träkonstruktioner alltmer börjat dimensionera

träkonstruktionerna enligt »anvisningarnas» bestämmelser, under

det att sorteringen av virket fortfarande sker enligt förut gängse grunder

utan hänsynstagande till de nya fordringarna på konstruktionsvirke. Ett

snabbt tillrättaläggande inom detta område har därför varit nödvändigt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

Samarbetskommittén framhåller, att träkommittén närmare undersökt

den inhemska förbrukningen för byggnadsändamål av gran- och furuvirke,

särskilt den del, som utgjordes av konstruktionsvirke. Enligt denna undersökning

betydde en övergång till virke T 100 en teoretisk besparing i volym

av cirka 17 % konstruktionsvirke, innebärande att en avsevärd kvantitet

virke lösgjordes för andra byggnadsändamål eller för export. En sådan övergång

stötte emellertid på vissa svårigheter, enär virke T 100 icke hade sin

motsvarighet i någon av de hittills förekommande sorteringsklasserna och

utbildad personal för sortering av dylikt virke ännu saknades. På förslag av

träkommittén hade en särskild nämnd med uppgift bland annat att närmare

utforma de riktlinjer, enligt vilka sortering, märkning och kontroll

av konstruktionsvirke skulle ske samt att medverka till anordnandet av

kurser för utbildning av auktoriserade sorterare. Underhandlingar påginge

med representanter för träproducenter och virkeshandel om de villkor, på

vilka dessa vore villiga att tillhandahålla T-virke enligt byggnadsstyrelsens

anvisningar genom sortering, märkning och kontroll. Underhandlingarna

vore icke slutförda, men ett för samtliga parter godtagbart resultat syntes

kunna nås.

Samarbetskommittén tillägger:

De nu i korthet beskrivna utredningarna hava företagits främst med

tanke på att erhålla en saklig grund för uppgörandet av nya arbets- och

materialbeskrivningar för nybyggnader. För detta ändamål har samarbetskommittén

tillerkänts erforderliga statsanslag. Under det dessa utredningar

pågått har det emellertid tydligt framgått, att ytterligare undersökningar

äro nödvändiga i fråga om virkets aptering, sortering och utnyttjande för

att utan eftersättande av fordringarna på en god standard kunna nedbringa

virkesåtgången, minska byggnadskostnaderna och på bästa sätt för

bland annat exportens och hemmamarknadens behov fördela det ur skogen

uttagna virket. Förutsättningarna för genomförandet av dessa utredningar

hava just skapats genom det arbete som utförts i anslutning till

arbets- och materialbeskrivningarnas uppgörande. Med utnyttjande av det

material, som samlats under arbetet med nämnda beskrivningar och med

anlitande av en för ändamålet lämplig redan intresserad personal är samarbetskommittén

beredd att igångsätta detta första led i en dylik utredningsserie.

Samarbetskommittén hänvisar härefter till ett framställningen vidfogal

principiellt program, upptagande följande huvudpunkter jämte beräknade

kostnader för tiden fram till den 1 juli 1949:

Kronor

I. Åtgärder för alt snabbt tillföra marknaden T-virke 15 000

II. Åtgärder för att framskaffa T-virke från de mellersta och

södra landskapen 25 000

111. Normer för träkonstruktioner i samband med T-virkets införande
-

33 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

30

IV. Åtgärder för virkesbesparing, som gjorts möjlig genom nu

pågående arbete med sammanställning av nya arbets- och

materialbeskrivningar ................................ 27 000

V. Utredning om behovet av särskilda virkeslängder och förutsättningarna

av deras ökade framställning.

VI. Utredning om förutsättningarna för att vid sågverken tillverka

längdsatta ämnen för snickeridetaljer.

VII. Förutsättningar för användning av impregnerat virke.

VIII. Utredning om under- och överskottsområden för byggnadsvirke.

IX. Nedbringande av antalet tillverkade och saluhållna profiler

av hyvlat virke och listverk.

Sammanlagt V—IX .................................... 25 000

Summa kronor 125 000

Följande fördelning av kostnaderna angives i framställningen:

Utredningspersonal ......................................... 52 000

Tekniskt biträde, forskningsarbeten m. m. .................... 41 000

Efterkontroll av T-virke 10 000

Kontorskostnader och expenser ....................... 14 000

Resekostnader ........................................ 8 000 22 000

Summa kronor 125 000

Över samarbetskommitténs framställning har utlåtande avgivits av 19i7

års utredning för byggnadsfrågor, som tillstyrker framställningen samt därjämte

i utlåtandet hemställer om medel till vissa andra undersökningar och

åtgärder med syfte att inom byggnadsverksamheten införa sådana konstruktioner

och metoder, som innebära ekonomisering med virke och andra

byggnadsmaterial, på vilka brist råder.

I fråga om samarbetskommitténs framställning anför utredningen —

efter framhållande av att de tränormer, som för närvarande funnes i Sverige

i många avseenden vore mycket ofullständiga, att behovet av mera utförliga

bestämmelser därför länge varit stort samt att detta behov på senaste

liden blivit särskilt kännbart på grund av nödvändigheten att öka exporten

av trävaror — bland annat följande:

Såvitt utredningen kan bedöma är samtliga angivna arbetsuppgifter, även

om de i det särskilda programmet i viss mån presenterats på tämligen vagt

sätt, av sådan art och betydelse att de skyndsammast böra utföras för att

man skall kunna få fram erforderliga bestämmelser och normer, även om

dessa sannolikt till en början endast kan bli av mer provisorisk natur. Dessa

utredningsuppgifter äro enligt utredningens mening nämligen så vittomfattande

att man med ledning av erfarenheter från andra områden, exempelvis

det betongtekniska, kan förutsätta att arbetet måste fortsätta många år.

Säkerligen blir man även tvungen att göra ett stort antal kompletterande

undersökningar.

Att beräkna kostnaderna för ett utredningsarbete av den omfattning som

samarbetskommittén tänkt verkställa på det trätekniska området är en i

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

många avseenden vansklig uppgift. Det visar all erfarenhet från andra liknande

områden. Storleksordningen på de sammanlagda kostnaderna för

tiden till den 30 juni 1949, 125 000, torde emellertid vara riktig. Utredningen

vill därför ej göra någon erinran i detta avseende, och förutsätter att medlens

definitiva fördelning på olika arbetsuppgifter sker inom träkommittén

i samförstånd med samtliga dess parter.

Utredningen anför vidare, att utredningen ansett det lämpligt att i samband

med den av samarbetskommittén för byggnadsfrågor framlagda arbetsplanen

låta undersöka behovet av och möjligheterna till sådana ytterligare

utredningar och undersökningar av angelägen art, som kunde väntas

relativt snabbt ge resultat ur träbesparingssynpunkt. Med anledning härav

föreslår utredningen, att bidrag av statsmedel skola utgå till följande

ändamål:

a) Bidrag med högst 50 000 kronor till professor Hjalmar Granholm,

Göteborg, för uppförande av ett provhus enligt vissa nya principer, bland

annat med en särskild, virkesbesparande ytterväggskonstruktion.

b) Bidrag med 40 000 kronor till civilingenjören Mejse Jacobsson, Lidingö,

för kompletterande undersökningar rörande åtgärder och metoder i virkesbesparande

syfte vid förbrukning av arbetsvirke vid uppförande av byggnader

av sten eller betong.

c) Bidrag med 30 000 kronor för träbesparande studier i samband med

vissa undersökningar, som skola utföras av statens forskningskommitté för

lantmannabyggnader.

d) Bidrag med 50 000 kronor för upplysnings- och propagandaverksamhet

för att få till stånd en bättre trähushållning.

Utredningen anför slutligen.

Statens kommitté för byggnadsforskning har bl. a. till uppgift att följa

och främja den tekniskt-vetenskapliga forskningen på byggnadsområdet

samt söka ordna god samverkan med och mellan olika intressenter i denna

forskningsverksamhet och åstadkomma systematisering av densamma. Kommittén

har fördelat statliga bidrag till forsknings- och utredningsarbeten

på byggnadsområdet. Innevarande budgetår finansieras även Samarbetskommittén

för byggnadsfrågor av statsmedel genom forskningskommitténs

förmedling.

1947 års utredning för byggnadsfrågor anser det vara lämpligt att i avvaktan

på tillkomsten av det. planerade byggnadsinstitutet statliga medel

för undersökningar och utredningar på byggnadsområdet förmedlas genom

forskningskommittén som genom sitt sekretariat har möjlighet att följa

och samordna de olika arbetsuppgifterna. Utredningen vill därför föreslå,

att de medel som Kungl. Maj:t måtte bevilja för ovan angivna åtgärder i

träbesparande syfte skall ställas till forskningskommitténs förfogande att

disponeras på föreslaget sätt.

Utredningens yttrande utmynnar i en hemställan, att Kungl. Maj:t måtte

bevilja sammanlagt 295 000 kronor för undersökningar, utredningar samt

upplysnings- och propagandaverksamhet i träbesparande syfte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

7. Undersökning rörande förekomsten av skador å byggnader

genom den s. k. husbocken.

I framställning till Kungl. Maj :t den 30 april 1947 har statens byggnadslånebyrå

tagit upp frågan om vidtagande av åtgärder för bekämpande av

den s. k. husbockens skadegörelse å byggnader inom riket. Husbocken är

en skalbagge, vars larver utvecklas inuti bjälkar och andra träkonstruktioner.

En undersökning rörande trägnagande insekters förekomst och

skadegörelse å byggnader i Sverige, vilken undersökning på uppdrag av

byggnadsstyrelsen verkställts under åren 1934—1944 under ledning av f. d.

professorn Ivar Trägårdh, har enligt byggnadslånebyrån givit vid handen,

att särskilt husbocken vore mycket farlig för byggnaderna och att betydande

värden äventyrades genom dess skadegörelse. Byggnadslånebyrån

framhåller, att husbocken såsom substansförtärande skadeinsekt tydligen

representerade ett samhällsproblem av rätt stora mått, och ifrågasätter därför,

om icke frågan om vidtagande av åtgärder mot skador genom husbocken

borde tagas upp i ett vidare sammanhang, förslagsvis av en för ändamålet

tillsatt utredning med uppgift att bl. a. överväga en särskild lagstiftning

på området.

Över framställningen har utlåtande avgivits av byggnadsstyrelsen, som

anför, att styrelsen hade under utarbetande en plan för fortsatta utredningar

av vetenskaplig och byggnadsteknisk art, avseende att finna lämpliga

och ekonomiska bekämpningsmetoder mot de kroniska virkesförstörarna,

framför allt husbocken.

I skrivelse den 12 juli 1947 har statens byggnadslånebyrå framlagt förslag

att såsom ett första led i utredningen angående husbockens bekämpande

skulle verkställas en större stickprovsundersökning, omfattande 500

av byrån belånade bostadshus i de södra landskapen. Undersökningen skulle

omfatta dels besiktning rörande förekomsten av husbock, dels beräkning

av kostnaderna för avhjälpande av eventuella skador. Byrån föresloge, att

Garantiaktiebolaget Anticimex skulle få i uppdrag att utföra besiktningarna,

vilka skulle betinga en kostnad av 15 kronor per hus eller sammanlagt

7 500 kronor. Kostnadsberäkningarna kunde lämpligen anförtros förmedlingsorganens

kontrollanter mot särskilt arvode, som kunde beräknas

till 25—40 kronor per objekt. Om det antoges, att 15 å 20 procent av husen

företedde husbocksskador, skulle kostnadsberäkningarna kunna utföras

för ett pris av cirka 2 500 kronor. Byrån hemställde, att Kungl. Maj:t måtte

för ändamålet till förfogande ställa ett belopp av 10 000 kronor.

I ärendet har utlåtande avgivits av byggnadsstyrelsen, som inhämtat yttrande

från statens skogsforskningsinslitut. Institutet finner den föreslagna

undersökningen välbetänkt men anser mindre lämpligt, att besiktningarna

utfördes av ett enskilt företag inom insektsbekämpningsbranschen, som

kunde förmodas vara ekonomiskt intresserat av undersökningsresultatet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

Arbetet syntes i stället böra anförtros institutet, som vore den enda statliga

institution, som bedreve forskning på ifrågavarande område. Kostnaderna

för undersökningen torde icke behöva överstiga 10 000 kronor. Undersökningen

måste emellertid anses som ett led i en mera omfattande

utredning, som erfordrades för att närmare utröna behovet av särskilda

skyddsåtgärder. Institutet förordade, att densamma komme till stånd.

I en sedermera avgiven promemoria har skogsforskningsinstitutet närmare

beräknat kostnaderna dels för den av byggnadslånebyrån föreslagna undersökningen,

dels för den mera omfattande utredningen. Kostnaderna för

undersökningen specificeras av institutet på följande sätt:

Arvode åt en entomolog under 3 mån.: 3 X 600 1 800

Traktamente åt densamme under 2 män.: 60 X 20 1 200

Resekostnadsersättning under samma tid ...................... 500

Arvode åt en saneringsfackman under 2 män.: 2 X 600 .......... 1 200

Traktamente åt densamme under 2 mån.: 60 x 20 ................ 1 200

Resekostnadsersättning under samma tid............... 500

Ersättning åt byggnadstekniska fackmän..................... 1 200

Statistisk bearbetning av materialet ............................ 1 000

Utrustning, tryckning av blanketter och övriga expenser 1 400

Summa kronor 10 000

För den mera omfattande utredningen beräknar institutet sammanlagt

403 300 kronor, fördelade på fem år, varav under det första året 97 000

kronor behövde komma att tagas i anspråk, under det andra, tredje och

fjärde 86 500 kronor och under det femte 46 800 kronor. Med hänsyn till

de stora kostnaderna vore det emellertid lämpligt, att utredningen till eu

början utfördes i halv skala vad beträffade antalet byggnader. Om detta

skulle visa sig tillräckligt, skulle kostnadsbeloppet kunna nedbringas till

omkring 230 000 kronor och utredningen kunna slutföras på tre år.

Byggnadsstyrelsen tillstyrker i princip byggnadslånebyråns förslag om

undersökningen men anser liksom skogsforskningsinstitutet undersökningen

böra anförtros åt detta. Jämväl den mera omfattande utredningen

anser byggnadsstyrelsen böra komma till stånd. Samordningen av arbetet

härmed borde vara en uppgift för ett byggnadstekniskt forskningsinstitut.

I väntan på tillskapandet av ett sådant torde byggnadsstyrelsen lämpligen

böra leda utredningsarbetet.

Föredraganden. Sedan den 1 juli 1945 bar Kungl. Maj:t haft riksdagens

bemyndigande att för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgift

vid export av varor. Enligt de direktiv, som lämnats av

riksdagen, får dylik avgift uttagas endast i de fall, då exportpriserna skulle

öva ett stegrande inflytande på den inhemska prisnivån, och blott med

belopp, som är nödvändigt för att nå det åsyftade resultatet. Prisutjämningsavgiften

bör sålunda i princip motsvara skillnaden mellan å ena sidan ex3

— Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 269.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

portpriset på varan och å andra sidan det inom landet gällande priset med

tillägg för eventuella särskilda kostnader för exporten. Avgiften bör avpassas

så, att exportföretagen icke komma i sämre läge än företag i jämförlig

ställning på den inhemska marknaden. Avgiften bör helt bortfalla,

så snart spänningen mellan exportpriserna och hemmaprisnivån icke längre

hotar utlösa sådana prisstegringar inom landet, som kunna beräknas försvåra

den allmänna prisstabiliseringen. Om möjligt bör man, när fråga om

uttagande av prisutjämningsavgift uppkommer, söka nå överenskommelse

därom med vederbörande exportindustrier och tillgripa tvång allenast när

så befinnes nödvändigt. Vid övervägande av lämpligheten att uttaga prisutjämningsavgift

böra i varje särskilt fall jämväl andra synpunkter vinna

beaktande, och systemet med prisutjämningsavgift får icke försvåra eller

fördröja en återgång till mera normala handelspolitiska metoder.

Bemyndigandet att uttaga prisutjämningsavgift gäller för närvarande

endast till innevarande budgetårs utgång.

Av vad jag förut anfört framgår, att prisutjämningsavgift i teknisk mening

för närvarande utgår endast i fråga om vissa trävaror, men att även

beträffande dessa varor området för prisutjämningsavgifter sedan våren

1947 väsentligt begränsats därigenom att för Svenska trävaruexportföreningens

medlemmar prisutjämningsavgiften ersatts med en avgift till en

särskild stiftelse. Avgiftsskyldighet av samma art som den sistnämnda har

även sedan april 1947 förelegat beträffande kemisk och mekanisk pappersmassa,

varigenom prisutjämningsavgift å dessa varuslag hittills kunnat

undvikas. Beträffande det fortsatta behovet av möjlighet att uttaga prisutjämningsavgift

för nu nämnda varor må följande anföras.

Vad först angår trävarorna må till en början framhållas, att sedan normalpriserna

å rundvirke av furu och gran upphävts sommaren 1946, en

väsentlig prisstegring ägt rum å såväl sågtiminer som massaved av dessa

träslag, särskilt i norra Sverige. De åtgärder, som vidtagits för reglering

av handeln med trävaror — främst kvoteringen av de större industriföretagens

rundvirkesköp inom första inköpsområdet — ha syftat till att hålla

prisstegringarna inom rimliga gränser. Syftet har såtillvida nåtts, som

prisstegringen säkerligen blivit betydligt större, om handeln med rundvirke

varit helt fri.

De höjda rundvirkespriserna ha medfört, att normalpriserna för sågade

och hyvlade trävaror av furu och gran utsatts för starka påfrestningar.

Redan våren 1947 medgavs en viss höjning av normalpriserna å dessa trävaror,

och innevarande år har Kungl. Maj :t bemyndigat priskontrollnämnden

att vidtaga ytterligare höjningar av samma normalpriser.

Trots dessa prishöjningar torde stor skillnad komma att föreligga mellan

de nya normalpriserna å sågade och hyvlade trävaror av furu och

gran och de exportpriser, som innevarande år kunna erhållas å dessa varor.

Behov av prisutjämningsavgift kan därför väntas komma att alltjämt föreligga

i fråga om flertalet sortiment. En sänkning av avgiftsbeloppet har emel
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

lertid ansetts befogad, beträffande de flesta sortimenten från 100 kronor

till 75 kronor för standard. Liksom föregående år kommer emellertid prisutjämningsavgift

i teknisk mening att utgå endast för en mindre del av

exporten, beroende på överenskommelse med Svenska trävaruexportföreningen

rörande inbetalning av avgift till stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond.

Även denna avgift har sänkts från 100 till 75

kronor för standard.

Exporten av trävaror regleras liksom föregående år av bränslekommissionen

och handelskommissionen. Enligt nyssnämnda överenskommelse

skall exporten av de i överenskommelsen avsedda trävarorna innevarande

säsong omfatta 500 000 standards, varav 80 procent skola ankomma på trävaruexportföreningens

medlemmar. Skyldighet för dessa att tillhandahålla

vissa kvantiteter på den inhemska marknaden är däremot, till skillnad från

tidigare, icke stadgad i denna överenskommelse.

I och för sig torde förutsättningar få anses föreligga för att uttaga prisutjämningsavgift

jämväl å pappersmassa. Det har emellertid ansetts önskvärt

att i första hand få till stånd en uppgörelse rörande inbetalning av

avgifter till konjunkturutjämningsfonder efter liknande riktlinjer som föregående

år. Förhandlingar härom inleddes med cellulosaföreningen och trämasseföreningen

under hösten 1947, och en preliminär överenskommelse,

som dock aldrig fick skriftlig form, träffades vid denna tidpunkt om att

avgifterna till konjunkturutjämningsfonderna skulle ökas från 50 kronor

till 75 kronor för ton för den kemiska massan och från 20 kronor till 30

kronor för ton för den mekaniska massan. Avsikten var, att de belopp, 25

kronor respektive 10 kronor, varmed avgifterna skulle höjas, icke skulle

liksom återstoden framdeles återgå direkt till industrien, utan de skulle

tagas i anspråk dels för verksamhet till förmån för det enskilda skogsbruket,

dels till sociala ändamål till förmån för de i skogsbruket och skogsindustrien

anställda. I början av år 1948 förklarade emellertid föreningarna, att

de icke kunde stå fast vid denna preliminära överenskommelse, eftersom såväl

massavedspriserna som arbetslönerna undergått större höjning än vad

föreningarna vid den preliminära uppgörelsen räknat med. Förhandlingar

fördes härefter mellan bränslekommissionen och föreningarna om nya

överenskommelser rörande inbetalning av avgifter till konjunkturutjämuingsfonderna.

I början av mars hade principiell enighet uppnåtts om ett

förslag, som innebar, att avgifterna skulle bliva oförändrade, 50 kronor

respektive 20 kronor per ton, men att av dessa avgifter endast halva beloppet

skulle framdeles återbetalas till industrien, medan återstoden skulle

användas till skogliga och sociala ändamål i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som angivits i nyssnämnda preliminära överenskommelse.

Samtidigt härmed fördes underhandlingar dels mellan cellulosaföreningen

och trämasseföreningen, å ena, samt pappersbruksföreningen, å andra sidan,

rörande pappersinasseproducenternas leveranser till de svenska pap
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

persbruken under år 1948, dels även mellan bränslekommissionen och pappersbruksföreningen

rörande pappersbrukens leveranser av papp och papper

till hemmamarknadspriser för inhemsk förbrukning. Även i dessa hänseenden

syntes i princip enighet hava vunnits, varvid dock från föreningarnas

sida gjorts det förbehållet, att om pappersskatt skulle komma att införas,

föreningarna skulle äga påkalla omprövning.

Då dröjsmål med definitiva uppgörelser i nu angivna hänseenden inträdde,

bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 16 april 1948 bränslekommissionen

att med cellulosaföreningen och trämasseföreningen träffa

överenskommelser i enlighet med föreliggande förslag. Samtidigt meddelade

Kungl. Maj :t — i nära överensstämmelse med vad som skedde föregående

år — handelskommissionen instruktion att icke bevilja exportlicens för

kemisk respektive mekanisk trämassa utan att tillverkaren av massan förbundit

sig att biträda vederbörande överenskommelse om inbetalning av

avgifter till konjunkturutjämningsfond samt dessutom att i motsvarande

omfattning och på samma villkor som övriga producenter tillhandahålla

de inhemska pappersbruken pappersmassa. Blivande uppgörelse härom

skulle godkännas av bränslekommissionen.

Definitiv uppgörelse rörande såväl överenskommelserna om inbetalning

till konjunkturutjämningsfonder som rörande leverans av pappersmassa till

inhemska pappersbruk träffades slutligen den 30 april 1948. Ikraftträdandet

av överenskommelserna var emellertid beroende av om sådana företag,

som stodo utanför cellulosaföreningen respektive trämasseföreningen, anslöto

sig till desamma. Då ovisshet härutinnan förelåg beträffande vissa

företag, avhöllo sig cellulosa- och trämasseproducenterna att teckna leveranskontrakt

med pappersbruken för år 1948, åtminstone så länge företagen

i fråga icke åtogo sig leveransskyldighet på den svenska marknaden

i paritet med föreningarnas medlemmar. I denna situation hänvände sig

pappersbruksföreningen till bränslekommissionen med begäran om omedelbart

vidtagande av sådana åtgärder, att massaleveranserna till pappersbruken

utan varje dröjsmål kunde upptagas i enligt föreliggande avtal förutsedd

omfattning. Pappersbruksföreningen förklarade därjämte, att pappersindustrien

eljest fortsättningsvis måste betrakta sig såsom fullständigt

obunden av alla diskuterade förpliktelser med avseende å inlandsleveranserna

av papper och papp. Bränslekommissionen hemställde med anledning

härav hos Kungl. Maj:t om ingripande med stöd av allmänna förfogandelagen

gentemot de utanför cellulosa- och trämasseföreningarna stående

företag, vilka icke biträtt uppgörelserna om leverans av pappersmassa på

hemmamarknaden.

De företag, det här var fråga om, voro dels Kopparfors aktiebolag och dess

dotterföretag Storviks sulfit aktiebolag, dels ock de till den s. k. Versteeghkoncernen

anslutna företagen Graningeverkens aktiebolag, Sandvikens cellulosa

aktiebolag och Utansjö cellulosa aktiebolag. Innan Kungl. Maj:t fattat

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. ftlaj.ts proposition nr 269.

beslut i anledning av bränslekommissionens framställning förklarade sig

Kopparfors aktiebolag och dess dotterbolag villiga att biträda uppgörelsen

om hemmamarknadsleveranser av pappersmassa. Från de övriga företagen

kunde omedelbart besked icke erhållas. Tvärtom hade tidigare från dessa

företags sida förklarats, att de motsatte sig dylik leveransplikt, för så vitt

föreläggande icke meddelades av Kungl. Maj :t. Genom beslut den 8 maj

1948 har Kungl. Maj :t, såsom redan anförts, meddelat företagen leveransåläggande

med stöd av allmänna förfogandelagen. Beträffande åläggandets

närmare utformning hänvisas till den förut lämnade redogörelsen. Här må

endast nämnas, att beslutet sannolikt icke kommer att medföra någon utgift

för kronan, som emellertid jämlikt nämnda lag blir ansvarig, om företag,

till vilka pappersmassa avståtts, brister i betalningsskyldighet. Skulle

denna situation inträda, har bränslekommissionen ålagts att förskottera

beloppen med under händer varande medel. I sådant fall kommer, därest

så befinnes nödvändigt, begäran om anslag till täckande av dessa utgifter

framdeles att begäras av riksdagen.

Efter detta beslut torde det sista hindret för att avtalsenligt genomföra

pappersmasseleveranserna till de inhemska pappersbruken ha undanröjts.

I fråga om avgifter till konjunkturutjämningsfonder har, såsom förut

anförts, den 13 maj 1948 överenskommelse träffats mellan bränslekommissionen

samt Kopparfors aktiebolag och dess dotterföretag rörande inbetalning

av avgifter till en särskild stiftelse, benämnd Kopparfors och Storviks

fond för konjunktur ut jämnande, sociala och skogsförbättrande åtgärder.

Beträffande överenskommelsens innebörd får jag hänvisa till den förut

lämnade redogörelsen. Cellulosaföreningen och trämasseföreningen ha förklarat,

att från deras sida intet vore att erinra mot anordningen, under förutsättning,

att en motsvarande disposition av inbetalade avgifter såsom

alternativ godtoges även för föreningarnas medlemmar. Underhandlingar

rörande tillägg av sådan innebörd till de med föreningarna träffade överenskommelserna

rörande inbetalning av avgifter till konjunkturutjämningsfonderna

pågå.

Rörande frågan om inbetalning av avgifter till konjunkturutjämningsfonder

av de till Versteeghkoncernen anslutna företagen pågå underhandlingar

som sannolikt torde leda till en för alla parter acceptabel lösning.

Skulle dessa underhandlingar icke leda till resultat, torde annan utväg icke

återstå än att utfärda kungörelse om prisutjämningsavgift på pappersmassa

av trä, varvid avgiften lämpligen bör bestämmas till samma belopp, 50 kronor

respektive 20 kronor för ton pappersmassa, som avgifterna till konjunkturutjämningsfonderna.

Skyldighet att erlägga prisutjämningsavgitl

kommer emellertid att föreligga endast beträffande pappersmassa, som tillverkats

av företag, vilket icke ingått eller biträtt avtal om avsättning till

konjunkturutjämningsfond. Sålunda influtna prisutjämningsavgifter synas

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

böra disponeras på i huvudsak samma sätt som i överenskommelserna angivits

beträffande avgifterna till konjunkturutjämningsfonderna.

I det föregående har lämnats en redogörelse rörande regleringsåtgärderna

beträffande papp och papper. Till vad här anförts torde endast behöva tilläggas,

att uttagande av prisutjämningsavgift för dessa varuslag för närvarande

icke är aktuell.

AV d„Gt anförda framgår, att bemyndigandet för Kungl. Maj:t att uttaga

prisutjämningsavgifter enligt min mening bör förlängas, förslagsvis med

ett år till den 30 juni 1949. Då det icke är uteslutet, att behov av prisutjämningsavgifter

kommer att yppa sig jämväl beträffande andra varuslag

än de här förut omnämnda, torde bemyndigandet liksom hittills böra göras

generellt.

Jag övergår härefter till att upptaga frågan om dispositionen av de influtna

prisutjämningsavgifter, som alltjämt kvarstå odisponerade eller som

framdeles inflyta.

De prisutjämningsavgifter för trävaror, som enligt Kungl. Maj:ts förut

omnämnda beslut skola bokföras särskilt, torde jämväl i fortsättningen böra

tillföras den för ändamålet särskilt inrättade fonden, de mindre sågverkens

konjunkturutjämningsfond av år 1948, för alt framdeles — i den mån de

icke tagas i anspråk för forskningsändamål eller andra ändamål, som äro

av samfälld betydelse för trävaruindustrien — fördelas mellan tillverkarna

av de trävaror, för vilka avgifterna erlagts. Fördelningen av de prisutjämningsavgifter,

som inflyta under år 1948, torde böra senast äga rum

med en tredjedel i januari 1951, en tredjedel i januari 1952 och en tredjedel

i januari 1953. Härigenom erhålles överensstämmelse med de avgifter

som inbetalas till stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond.

Svenska lådfabrikanternas förening har, såsom av det förut anförda framgår,

begärt, att av dess medlemmar under åren 1947 och 1948 inbetalda

prisutjämningsavgifter skola överföras till en konjunkturutjämningsfond

av liknande art som stiftelsen Trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond.

Bränslekommissionen har avstyrkt denna begäran. Jag finner de skäl,

som kommissionen anfört till stöd härför, bärande och kan därför icke förorda

att den föreslagna åtgärden vidtages.

I diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter innestående, helt odisponerade

medel utgjorde den 15 april 1948 icke fullt 9 miljoner kronor.

Sannolikt kommer emellertid en väsentlig del av de belopp, som avsatts för

subvention av import av trävaror från Finland icke att tagas i anspråk för

ändamålet, varför beloppet odisponerade prisutjämningsavgiftsmedel i

själva verket torde vara icke obetydligt högre än nyss angivits.

Av prisutjämningsavgiftsmedlen har, såsom förut anförts, genom beslut

den 16 januari 1948 2 800 000 kronor disponerats för indirekt avskrivning

av under fonden för låneunderstöd investerade medel till Tilläggslån till

viss bostadsbyggnadsverksamhet. Såsom framgår av propositionen nr

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj ds proposition nr 269.

285/1947, föranleddes denna åtgärd av den höjning av normalpriserna å

sågade och hyvlade trävaror, som genomfördes på våren 1947. Denna prishöjning

kvarstår och har ytterligare förstärkts genom de prishöjningar å

dessa varor, som genomförts med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den

2 april 1948. I propositionen nr 231/1948 angående vissa åtgärder till främjande

av bostadsförsörjningen har föredragande departementschefen räknat

med att till anslaget för Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

skulle av prisutjämningsavgiftsmedlen överföras ett belopp av 4 000 000

kronor. Detta förslag, som redan tidigare biträtts av mig, torde böra upptagas

i detta sammanhang. Beslutet synes böra erhålla den utformningen,

att ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter ett belopp av

4 000 000 kronor skall disponeras för indirekt avskrivning av under fonden

för låneunderstöd investerade medel till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

Beträffande de inkomna ansökningarna om anslag till olika ändamål ur

diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter må följande anföras.

Norrlandskommitténs förslag om anslag till bildande av ett grundbelopp

till en stiftelse, som skulle ha till ändamål att främja genomförande av en

kommunskogsverksamhet i Norrland av liknande art som den, som under

Skogssällskapets ledning sedan åtskilliga år bedrives i södra och mellersta

Sverige, finner jag synnerligen beaktansvärt. En sådan verksamhet, som

skulle vara synnerligen gagnelig för det norrländska skogsbruket, torde

icke kunna på ändamålsenligt sätt genomföras utan ett stödkapital i någon

form. Det synes lämpligt att av prisutjämningsavgiftsmedlen, som till stor

del härröra från export av virke från de norrländska skogarna, för ändamålet

ställa till förfogande ett belopp, vilket med hänsyn till den begränsade

omfattningen av de odisponerade medlen synes böra begränsas till

3 000 000 kronor. Av detta belopp bör bildas en fond, vilken av Skogssällskapet

må kunna utnyttjas för förmedling av kommunala skogsförvärv.

Avkastningen av fonden torde böra få disponeras av Skogssällskapet såsom

bidrag till de med förvaltningen av dylika kommunskogar förenade kostnaderna.

Närmare bestämmelser om denna fonds användning och villkoren

för dess begagnande torde böra meddelas av Kungl. Maj :t.

Föreningen Lantbruks- och skogsbruksfilms framställning om medel till

utarbetande av ett antal nya skogsfilmer finner jag även behjärtansvärd.

Jag får härvid hänvisa till skogsstyrelsens uttalande rörande angelägenheten

av att filmen i större utsträckning tages i skogsbrukets tjänst. I likhet

med skogsstyrelsen anser jag dock det begärda beloppet väl högt tilltaget

och finner detsamma tills vidare, åtminstone tills närmare erfarenhet

vunnits angående verksamheten, böra begränsas till 100 000 kronor. Anslaget

torde böra förbindas med villkor av i huvudsak samma innebörd

som dem som angivils av styrelsen för fonden för skoglig forskning och

skogsstyrelsen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 269.

I likhet med de hörda myndigheterna anser jag mig icke böra förorda

anslag ur prisutjämningsavgiftsmedlen till anskaffande av filmprojektorer

åt skogsvårdsstyrelserna.

Däremot förordar jag, såsom bränslekommissionen och skogsstyrelsen

föreslagit, att Norrlands skogsvårdsförbund ur prisutjämningsmedlen erhåller

ett belopp å 50 000 kronor för förstärkning av föreningens fond för utgivande

av skoglig litteratur.

Föreningen Värmlands skogsarbetsstudier u. p. a. har begärt anslag för

uppförande av en verkstads- och kontorsbyggnad i Filipstad, avsedd dels

för den av institutionen bedrivna serviceverksamheten för huggningsredskap,

dels för experiment- och försöksverksamhet. I likhet med styrelsen

för fonden för skoglig forskning anser jag anslag ur prisutjämningsmedlen

till serviceverksamheten icke böra beviljas, medan däremot skäligt belopp

torde beviljas såsom bidrag till den del av byggnaden, som är avsedd för

försöks- och experimenlverksamheten jämte teknisk utrustning. Av föreliggande

uppgifter att döma skulle anslagsbehovet då komma att utgöra i

runt tal 185 000 kronor. Innan anslaget slutgiltigt beviljas, bör föreningen

dock lämna fullständigare uppgifter jämte ritningar och beskrivningar.

Nyss angivna belopp torde emellertid böra avsättas för ändamålet.

Jämväl den framställning, som avgivits av styrelsen för Värmlands och

Örebro läns förenade skogvaktare- och kolareskolor angående anslag å

500 000 kronor till en stiftelse för understödjande av berörda skolors verksamhet,

finner jag mig i likhet med de hörda myndigheterna böra förorda.

Närmare bestämmelser om medlens förvaltning och disposition torde böra

meddelas av Kungl. Maj:t.

För innevarande budgetår har Kungl. Maj :t med riksdagens medgivande

beviljat anslag på omkring 100 000 kronor till experimentverksamhet på

bostadshyggnadsområdet i träbesparande syfte. Samarbetskommittén för

byggnadsfrågor samt 1947 års utredning för byggnadsfrågor ha föreslagit,

att man skulle fortsätta på den inslagna vägen och jämväl i år bevilja visst

anslag, förslagsvis tillhopa 295 000 kronor, för olika ändamål av detta slag.

I princip är jag fullt ense med förslagsställarna och finner även de ändamål,

som förslagsställarna anvisat, i stort sett lämpliga. Jag anser mig dock

icke nu böra taga ställning till dessa ändamål i vidare mån än att samarbetskommittén

för byggnadsfrågor enligt min åsikt bör erhålla det begärda

beloppet, 125 000 kronor. Det sammanlagda beloppet synes mig böra avrundas

nedåt till 275 000 kronor. Såsom 1947 års utredning för byggnadsfrågor

föreslagit, torde beloppet böra ställas till förfogande för statens kommitté

för byggnadsforskning att disponeras dels för utbetalning till samarbetskommittén

i nyss angivna syfte, dels ock i övrigt för utredningar,

experiment och propaganda i träbesparande syfte.

Vad slutligen angår frågan om att taga i anspråk medel ur prisutjämningsavgiftsfonden

för utredningar rörande husbockens verksamhet, vill

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

jag förorda, att 10 000 kronor ur fonden få disponeras för den av statens

byggnadslånebyrå begärda större stickprovsundersökningen, som lämpligen

synes böra bedrivas på sätt statens skogsforskningsinstitut förordat. Först

när materialet från denna undersökning föreligger i bearbetat skick, synes

ställning böra tagas till frågan om en mera genomgripande undersökning.

Genom vad jag förut förordat skulle av odisponerade prisutjämningsavgiftsmedel

komma att tagas i anspråk sammanlagt (4 000 000 + 3 000 000

+ 100 000 + 50 000 + 185 000 + 500 000 + 275 000 +10 000 =) 8 110 000 kronor.

Till frågan om dispositionen av återstående medel ävensom av de medel,

som härefter kunna komma att inflyta, torde jag få återkomma framdeles.

Liksom tidigare torde Kungl. Maj :t böra äga utan riksdagens hörande

disponera medel ur fonden för åtgärder i prisutjämnande syfte.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen,

att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden

till och med den 30 juni 1949 att, med iakttagande av vad

i det föregående anförts, meddela föreskrifter om uttagande

av prisutjämningsavgift samt

att godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen

av influtna prisutjämningsavgifter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl D. Ossmark.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 19''i8. i samt. Nr 269.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1948:53 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m. a2 i texten