Sök i Ratio Lex

Angående arrendelindring för vissa kronoegendomar

1948-01-09 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:27, Angående arrendelindring för vissa kronoegendomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

1

NT 27.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående arrendelindring

för vissa kronoegendomar; given Stockholms

slott den 9 januari 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 januari 1948.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler framställningar

i fråga om arrendelindring för kronoegendomarna Knopängen eller

Bränninge l1 i Allhelgona socken, Östergötlands län, och Smedsta l1 i Björnlunda

socken, Södermanlands län, samt anför därvid.

1 :o

Knopängen eller Bränninge l1 i Östergötlands län.

I ansökning den 29 november 1946 har G. Lewander i Bränna, Skänninge,

hemställt, att Kungl. Maj :t måtte, räknat från den 14 mars 1946,

bevilja honom nedsättning av arrendeavgiften för den av honom för tiden

den 14 mars 1944—den 14 mars 1954 arrenderade kronoegendomen Knop
1

Bihang till riksdagens protokoll 1948. / Sam

27 ’9

opaginerad Kontrollera mot PDF

“ Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

ängen eller Bränninge l1 i Allhelgona socken, Östergötlands län. Såsom skäl

lör sin framställning har Lewander anfört, att ifrågavarande arrendeavgift

12 300 kronor per år — måste anses vara för hög. Över framställningen

ha infordrade utlåtanden avgivits av domänstyrelsen den 8 februari 1947

och av statskontoret den 7 mars 1947. Domänstyrelsen har tillika överlämnat

yttrande av vederbörande domänintendent. Vid statskontorets utlåtande

har fogats yttrande av ämbetsverkets ombudsman ävensom viss genom

dennes försorg införskaffad utredning rörande sökandens ekonomiska förhållanden.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Lewander började 1938 att såsom underarrendator sköta ifrågavarande

kronoegendom. Sedan huvudarrendatorn avlidit och dödsboet efter honom

visat underskott, nödgades Lewander, som jämte andra gått i borgen för

huvudarrendatorns fullgörande av arrendevillkoren, att på grund av borgensförbindelsen

utgiva ett belopp av omkring 3 300 kronor. Härefter tillträdde

Lewander egendomen såsom arrendator för tiden den 14 mars 1942

—den 14 mars 1944. I kontraktet var stadgat att Lewander såsom arrendator

icke skulle äga optionsrätt vid förnyad utarrendering från sistnämnda

dag. I anslutning härtill och med tillämpning av bestämmelserna i förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltning av viss

kronoegendom förrättades den 16 november 1943 inför vederbörande domänintendent

offentlig auktion för fortsatt utarrendering av egendomen,

därvid densamma utbjöds alternativt med en arrendetid av 5 respektive

10 år. Vid båda utbuden stannade Lewander för högsta anbuden, eller 20 600

respektive 12 300 kronor. Sedan Lewander förklarat sig önska den 10-åriga

arrendetiden, utfärdade domänstyrelsen arrendekontrakt rörande egendomen

för tiden intill den 14 mars 1954, vilket kontrakt av Lewander godkändes.

I enlighet med de kungjorda auktionsvillkoren fastställdes det årliga

arrendet sålunda, att hälften eller 6 150 kronor skulle erläggas kontant,

medan återstående del omvandlat i föreskrivna markegångspersedlar

skulle lösas i penningar efter arrendeårets priser enligt litt. A i markegångstaxan.

Med tillämpning härav uppgick arrendet för tiden den 14 mars

1946—,den 14 mars 1947 till sammanlagt 12 129 kronor 14 öre, vilket, då

ifrågavarande kronoegendom omfattar cirka 66 hektar åker, tomt och trädgård

samt åsatts ett taxeringsvärde av 112 500 kronor jordbruksvärde, motsvarar

omkring 183 kronor per hektar av åkerarealen och 10,75 procent å

taxeringsvärdet.

Beträffande Lewanders ekonomiska förhållanden har bland annat upplysts,

att han under åren 1944—1946 haft en nettoinkomst av jordbruksrörelse

å respektive omkring 4 500, 5 100 och 7 500 kronor. Enligt Lewanders

självdeklaration utgjordes hans tillgångar vid utgången av år 1946

av lösöre 30 000 kronor, kontanter omkring 12 000 kronor samt andelar i

mejeri- och slakteriförening cirka 3 800 kronor, eller tillhopa omkring

45 800 kronor. Skulderna uppgingo till 17 000 kronor, därvid dock hänsyn

icke tagits till den 14 mars 1947 förfallande arrendeavgift för arrende
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27. 3

året 1946/47, vilken avgift såsom förut nämnts beräknats till 12 129 kronor

14 öre.

Domänintendenten har uttalat, att den för ifrågavarande kronoegendom

utgående arrendeavgiften onekligen måste anses för hög och att han ansåge

skäligt att densamma sänktes. I anslutning härtill har domänintendenten

föreslagit, att avgiften under återstoden av arrendeperioden nedsattes till

9 500 kronor, motsvarande omkring 144 kronor per hektar samt 8,44 procent

å taxeringsvärdet. En arrendeavgift av sådan storlek vore enligt domänintendentens

mening hög men icke oskälig.

Domänstyr elsen har yttrat i huvudsak följande.

I sak kan styrelsen i likhet med domänintendenten vitsorda, att nuvarande

för egendomen utgående arrendeavgift måste anses för hög. Uppenbart

torde sålunda vara att genom arrenderättens utbjudande å auktion —

ett förfaringssätt, som numera med hänsyn till konjunkturerna på senaste

tiden icke utnyttjats av domänstyrelsen — arrendeavgiften för egendomen

kommit att ställa sig onormalt hög. Vidare vill styrelsen framhålla, att genom

förordningen den 29 mars 1946 (nr 110) en uppmjukning numera

skett av tidigare bestämmelser i så måtto att domänstyrelsen må, när skäl

därtill äro, medgiva att hembud skall göras även för det fall att arrendatorn

icke innehaft arrende av egendom så lång tid, att denna tillsammans med

återstående delen av arrendetiden uppgår till fem år. Av angivna och övriga

omständigheter i ärendet synes det styrelsen kunna ifrågasättas, huruvida

icke kronan såsom jordägare i förevarande fall bör medverka till en lindring

i arrendevillkoren för egendomen.

Styrelsen saknar befogenhet att medgiva någon nedsättning av arrendeavgiften.

Tidigare ha statsmakterna på grund av särskilda förhållanden

genom specialförfattningar öppnat möjligheter till lindring av tyngande

arrendevillkor vid kronoegendomar. I sådant hänseende må erinras om

kungörelserna den 18 juni 1926 (nr 261) angående allmänna grunder för

lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av kronans jordbruksdomäner

och den 10 mars 1933 (nr 79) med särskilda föreskrifter om

lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av kronan tillhöriga jordbruksegendomar.

Som förutsättning för lindrings medgivande har därvid

föreskrivits bland annat, att de kontraherade arrendevillkoren med hänsyn

till rådande förhållanden skulle befinnas oskäligt tyngande och arrendatorn

på grund därav kunde befaras bliva urståndsatt att fullgöra sina förbindelser

enligt avtalet, samt att arrendatorn gjort vad av honom skäligen

kunde påfordras för hållande av den arrenderade fastigheten i god hävd.

Därest för åstadkommande av nödig utredning prövades erforderligt, att

ny arrendeuppskattning verkställdes,"hade vederbörande myndighet att föranstalta

därom. Enligt 1926 års kungörelse finge nedsättning beviljas med

högst en tredjedel av arrendeavgiften. I en särskild kungörelse den 18

juni 1926 (nr 262) med tillämpningsföreskrifter till 1926 "års kungörelse

föreskrevs, att det skulle åligga värderingsmän vid arrendeuppskattningen,

att i penningar uppskatta det arrendevärde, som den arrenderade fastigheten

vid upplåtelse på i övrigt oförändrade villkor efter rådande förhållanden

skäligen skulle kunna betinga,

att utreda, om och i vilken mån arrendatorn kunde anses ha genom

ändrade konjunkturer eller till följd av andra förhållanden vunnit ekonomisk

lättnad i avseende å kontraherade skyldigheter särskilt så vitt anginge

nybyggnad,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

att undersöka, huruvida arrendatorn hållit fastigheten i god hävd, samt

att på grundval av den vunna utredningen yttra sig i ärendet.

I anslutning till det anförda har domänstyrelsen föreslagit, att styrelsen

måtte bemyndigas att med ledning av de i nyss angivna författningsföreskrifter

meddelade grunder verkställa närmare utredning i ärendet och

att, därest förutsättningar vore för handen, medgiva skälig nedsättning av

arrendeavgiften, dock tidigast från och med arrendeåret 1947/48. För meddelande

av dylikt bemyndigande erfordrades emellertid riksdagens medverkan.

Statskontoret ävensom statskontorets ombudsman ha biträtt vad domänstyrelsen

i ärendet föreslagit.

2:o

Smedsta l1 i Södermanlands län.

Efter auktion den 6 november 1939 inför vederbörande domänintendent

utarrenderades kronoegendomen s/4 mantal Smedsta l1 i Björnlunda socken,

Södermanlands län, för tiden den 14 mars 1940—den 14 mars 1960 till

Ivar Jönsson och hans hustru Gerty Jönsson, Smedsta, Björnlunda.

Vid den uppskattningsförrättning, som föregick utarrenderingen och som

förrättades den 24 maj 1938, beräknades egendomens arrendevärde till 1 320

kronor. Vid auktionen avgavs högsta anbudet å arrendet av makarna Jönsson

med 2 500 kronor. Den 25 november 1939 utfärdade domänstyrelsen

arrendekontrakt rörande egendomen för makarna Jönsson, vilket av dem

godkändes. I enlighet med de kungjorda auktionsvillkoren fastställdes därvid

det årliga arrendet för egendomen, som i areal innehåller 32,52 hektar

tomt och åker med ett taxeringsvärde av 39 500 kronor jordbruksvärde, varvid

föreskrevs att hälften eller 1 250 kronor skulle erläggas kontant, medan

återstoden av det bjudna beloppet omvandlat i föreskrivna markegångspersedlar

skulle lösas i penningar efter arrendeårets markegångspriser

enligt litt. A i markegångstaxan. Kontantarrendet höjdes enligt beslut av

styrelsen dels från och med den 14 mars 1940 med 15 kronor i anledning

av genomförande av ett egendomen berörande torrläggningsföretag och dels

från och med den 14 mars 1943 med 220 kronor i samband med uppförande

av ett arbetarbostadshus. Arrendet för egendomen utgjorde för arrendeåret

1946/47 tillhopa 3 345 kronor 18 öre, motsvarande cirka 103 kronor för

hektar av åkerarealen samt 8,5 procent å taxeringsvärdet. Arrendeliltviderna

ha hittills av makarna fullgjorts till kronan, såvitt avser avgifterna för tiden

den 14 mars 1941—den 14 mars 1946 dock först sedan de av domänstyrelsen

erhållit anstånd med delbelopp varierande mellan 1 600 och 2 500 kronor

för arrendeår.

Med utlåtande den 20 februari 1947 har nu domänstyrelsen underställt

Kungl. Maj :ts prövning en framställning från makarna Jönsson, däri dessa

under framhållande bland annat av att arrendeavgiften för ifrågavarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 27.

5

egendom måste anses för hög hemställt, att denna avgift måtte fastställas

till 2 500 kronor för år och att sålunda föreskriften i arrendekontraktet om

utgörande av en del av avgiften i naturapersedlar liksom senare verkställda

arrendeförhöjningar skulle borttagas. Domänstyrelsen har tillika överlämnat

yttrande från vederbörande domänintendent. I ärendet har statskontoret

den 7 mars 1947 avgivit infordrat utlåtande.

Domänintendenten har framhållit, att ifrågavarande arrendeavgift måste

anses vara mycket hög. Oaktat arrendatorerna hävdade egendomen väl,

räckte sålunda avkastningen från densamma icke till för utförande av de

förbättringar, främst täckdikning, som måste vidtagas på egendomen. Med

anledning härav har domänintendenten föreslagit, att arrendeavgiften nedsattes

med 500 kronor under villkor, att arrendatorerna förbunde sig att

före arrendeperiodens utgång täckdika de 10 hektar åker, som återstode att

täckdika på egendomen.

Domänstijrelsen har på grund av omständigheterna i förevarande fall

ansett det kunna frågasättas, huruvida icke kronan borde medverka till en

lindring i arrendevillkoren för ifrågavarande kronoegendom. Med hänsyn

härtill har domänstyrelsen under åberopande av sitt under 1 :o återgivna

utlåtande den 8 februari 1947 föreslagit, att styrelsen skulle bemyndigas

att med ledning av grunderna för de i sagda utlåtande intagna författningsföreskrifterna

verkställa närmare utredning i ärendet och att, därest förhållandena

därtill föranledde, medgiva skälig nedsättning av arrendeavgiften,

dock tidigast från och med arrendeåret 1947/48.

Statskontoret har biträtt vad domänstyrelsen i ärendet föreslagit.

Departementschefen. Av det förut anförda framgår att ifrågavarande båda

kronoegendomar utarrenderats efter arrenderättens utbjudande å offentlig

auktion. En följd härav har, såsom domänstyrelsen anfört, i förevarande fall

blivit, att arrendeavgifterna uppenbarligen kommit att bestämmas till onormalt

höga belopp. Enligt vad styrelsen framhållit har nämnda förfaringssätt

numera i betraktande av konjunkturerna på senaste tiden heller icke

utnyttjats av styrelsen. På grund av det anförda samt med hänsyn till vad

i övrigt i ärendena upplysts finner jag i likhet med de hörda myndigheterna

böra övervägas, huruvida icke en nedsättning av arrendeavgifterna i förevarande

fall bör medgivas. Emellertid torde dessförinnan böra verkställas

en närmare utredning rörande dessa förhållanden i enlighet med de riktlinjer,

som angivits av domänstyrelsen i dess utlåtanden. Jag förordar därför,

att domänstyrelsen erhåller bemyndigande att ulföra sådan utredning

och att därefter, där så befinnes motiverat, medgiva skälig nedsättning av

arrendeavgifterna. Styrelsen bör därvid äga föreskriva eventuella villkor

för åtnjutande av dylik arrendelindring. För meddelande av det av mig nu

ifrågasatta bemyndigandet torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

att domänstyrelsen må bemyndigas medgiva nedsättning

i arrendeavgifterna för kronoegendomarna Knopängen eller

Bränninge l1 i Östergötlands län samt Smedsta l1 i Södermanlands

län.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hanns Otto Duselius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:58 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående arrendelindring för vissa kronoegendomar. a1 i texten
  2. JoU 1948:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående arrendelindring för vissa kronoeqendomar. s. 9 i texten