Sök i Ratio Lex

Angående förvärv till kronan av aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand

1948-05-10 · 25 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:280, Angående förvärv till kronan av aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

1

Nr 280.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förvärv till

kronan av aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand; given

Stockholms slott den 21 maj 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Sammanfattning.

Till skyddande av natur- och fornminnesvärden, som hotas av en tilltänkt

exploatering av grusåsen Fjärås Bräcka vid sjön Lygnern i Fjärås

socken av Hallands län, föreslås att aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand, vilket

bolag genom köpekontrakt förvärvat viss del av åsen, inköpas av kronan.

För detta ändamål hemställes att riksdagen anvisar dels 877 500 kronor till

förvärv av aktierna i bolaget, dels 250 000 kronor såsom lån till bolaget.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 280.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts proposition nr 280.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen a Stockholms slott den 21 maj 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och chefen

för justitiedepartementet anmäler chefen för jordbruksdepartementet,

statsrådet Sköld, fråga angående förvärv till kronan av aktierna i Aktiebolaget

Fjäråssand samt anför därvid följande.

I anledning av en i andra kammaren väckt motion (nr 65) framhöll riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t den 14 juli 1947 önskvärdheten av att

det till Gåsevadsholms fideikommiss hörande området av Fjärås Bräcka

skyddades mot förstörelse. Därest överenskommelse med sakägarna i nämnda

syfte icke kunde leda till godtagbara resultat, borde de ekonomiska

konsekvenserna av områdets överförande i statens ägo skyndsamt utredas.

Genom beslut den 17 oktober 1947 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för

jordbruksdepartementet att utse tre sakkunniga för att i samråd med en

representant för vardera järnvägsstyrelsen och innehavaren av Gåsevadsholms

fideikommiss verkställa utredning rörande frågan om samhällsintressets

bevarande i samband med exploateringen av Fjärås Bräcka.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsmän hovrättspresidenten

K. E. Elliot, tillika ordförande, arkitekten Sune Lindström,

Stockholm, och fil. dr H. Dahlbeck, Stockholm.

Utredningsmännen ha den 13 maj 1948 avgivit betänkande med förslag

angående förvärv till kronan av det område av Fjärås Bräcka, som av Gåsevadsholms

fideikommiss försålts till Aktiebolaget Fjäråssand. Vad angår övriga

delar av bräckan är utredningen ännu icke avslutad.

Över betänkandet har utlåtande avgivits av kammarkollegiet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

3

Utredningen.

Utredningsmännens betänkande och förslag ha i huvudsak följande innehåll.

Inledning.

Fjärås Bräcka är en grusås, belägen omkring 3,5 mil söder om Göteborg

vid sydvästra ändan av sjön Lygnern i Fjärås socken av Hallands län. Åsen

sträcker sig i huvudsakligen nord-sydlig riktning och har en längd av över

3 km. Den mellersta och större delen, med en längd av omkring 2 km, tillhörande

Gåsevadsholms fideikommiss, vars innehavare är kammarherren

friherre C.-O. Silfverschiöld, har av denne försålts till Aktiebolaget Fjäråssand.

Den norr därom belägna delen, med en längd av omkring 500 meter,

äges av järnvägsstyrelsen, som använder marken för uttagning av ballastgrus.

Sydväst om fideikommissets ägor har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

arrenderat ett för grustäkt avsett område.

Fjärås Bräcka anses ur geologisk och fysisk-geografisk synpunkt vara en

utomordentligt intressant naturföreteelse och betecknas samtidigt som ett

av västra Sveriges förnämsta fornminnesområden. Inom och invid det område

av Fjärås Bräcka, som tillhört Gåsevadsholms fideikommiss, finnas

nämligen ett fält med bautastenar och åtskilliga gravhögar från forntiden. På

ifrågavarande område finnes även en kolerakyrkogård från 1834. Bräckan

är dessutom känd för en naturskönhet av mindre vanligt slag, icke minst

med hänsyn till utsikten från den gamla landsvägen på åsens krön. Sedan

gammalt har bräckan varit ett värdefullt exkursionsfält för studerande och

skolungdom och över huvud taget ett omtyckt utflyktsmål för befolkningen

i Göteborg med omgivningar och norra Halland.

I skrivelse den 3 mars 1946 anhöll riksantikvarieämbetet hos länsstyrelsen

i Hallands län, under åberopande av 3 § lagen om fornminnen, att länsstyrelsen

måtte fastställa gränser för ett fornminnesområde, beläget vid

nordvästra hörnet av fideikommissets del av Fjärås Bräcka samt omfattande

förenämnda bautastenfält och kolerakyrkogård.

Genom resolution den 27 juni 1947 fastställde länsstyrelsen gränserna för

ifrågavarande fornlämningsområde på så sätt, att därinom inneslöts allenast

bautastenfältet. Länsstyrelsen fann det nämligen ej styrkt att kolerakyrkogården

var att hänföra till fasta fornlämningar enligt 2 § lagen om

fornminnen. Riksantikvarieämbetet anförde besvär men genom utslag den

18 november 1947 fann regeringsrätten ej skäl att göra ändring i länsstyrelsens

resolution.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Exploateringsåtgärder.

Järnvägsstyrelsen. År 1910 förvärvades för järnvägsstyrelsens räkning

från dels enskilda, dels Fjärås kommun och dels ecklesiastika boställen av

den nordligaste, vid Bräckaviken av sjön Lygnern belägna delen av Fjärås

Bräcka ett område om 109 697 m2 samt för förbindelsespår en markareal

av 38 185 in2. Kostnaderna uppgingo till, för förstnämnda område 45 382 kronor

och för den mark, som avsågs för förbindelsespår, 17 042 kronor. År

1936 förvärvade järnvägsstyrelsen ytterligare för grustäkt ett intilliggande

område om 31 000 m2 för en köpeskilling av 9 000 kronor. Järnvägsstyrelsens

hela för grustäkt avsedda del av Fjärås Bräcka utgör sålunda

140 697 m2.

Sedan förbindelsespår år 1911 anlagts mellan grustaget och norra ändan

av Fjärås bangård å linjen Göteborg—Varberg, uttogos under tiden till 1917

stora mängder grus. Närmare uppgifter om dessa mängder saknas. Under

åren 1917—1947 har den uttagna gruskvantiteten uppgått sammanlagt till

cirka 1 130 000 m3.

1 skrivelse till Kungl. Maj :t den 25 september 1947 har järnvägsstyrelsen

uppgivit, att det från Fjärås Bräcka uttagna gruset använts såsom ballastgrus

å sträckan Strömstad—Halmstad och tidvis även å vissa andra sträckor

såsom å sträckan Göteborg—Borås. Genom att grus i fortsättningen

kunde uttagas i den nuvarande grusgropens botten och genom att den årliga

uttagningen kunde nedbringas räknade styrelsen med att det av statens

järnvägar nu ägda området skulle tillfredsställa behovet av ballastgrus åtminstone

tio år till.

Järnvägsstyrelsen har vidare meddelat, att statens järnvägar vid sin grustäkt

å Fjärås Bräcka vinnlagt sig om att så litet som möjligt förfula naturen.

Den skadegörelse, som likväl uppkommit, kompenseras enligt styrelsens

mening i någon mån av att ett typiskt parti av bräckans geologi kan studeras

i den skärning, som grustäkten åstadkommit. Styrelsen vill också påpeka,

att tack vare släntens höjd och tack vare att vägen på bräckans krön

bibehållits, bräckan framträder med hela sin mäktighet på ett annat sätt

än om de branta grustäcktsslänterna ej funnos.

Vägförvaltningen. Enligt kontrakt den 3 och 7 december 1945 har vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen arrenderat ett grustag å fastigheten Tom 27 i

Fjärås socken, beläget sydväst om och intill den till Gåsevadsholms fideikommiss

hörande delen av Fjärås Bräcka. I ersättning har betalats en engångsavgift

av 5 000 kronor. Grustaget har enligt uppgift från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

beräknats innehålla 55 000 in3. Därav ha hittills uttagits

omkring 3 000 nT. Den arrenderade markens areal är omkring

6 500 in2.

Gåsevadsholms fideikommiss och Aktiebolaget Fjäråssand. Den 5 oktober

1945 ingicks mellan å ena sidan Gåsevadsholms fideikommissinnehavare

samt å andra sidan direktören Erik Widén såsom representant för ett konsortium

ett skriftligt avtal, enligt vilket fideikommisset överlät på Widén för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

5

eu tid av 50 år ensamrätten att taga grus, sand, singel och sten från ett område,

omfattande hela den del av Fjärås Bräcka, som tillhör fideikommisset. I

ersättning för den överlåtna rätten skulle Widén till fideikommisset betala

40 öre per in3 uttagen sand, grus, singel eller sten. När grustagningen på

någon plats avslutats, skulle marken där avplaneras. Avtalet innehöll tilllika

bl. a. stadgande därom att Widén ägde rätt att på ett aktiebolag med

ett aktiekapital av minst 100 000 kronor överlåta sina rättigheter och skyldigheter

enligt avtalet.

Samma dag, den 5 oktober 1945, sålde fideikommissarien, friherre C.-O.

Silfverschiöld, samtliga 1 000 aktier å tillhopa nominellt 100 000 kronor i det

av honom bildade Aktiebolaget Fjäråssand till Igelsta Trävaruaktiebolag.

Köpeskillingen utgjorde 354 000 kronor, som skulle erläggas på så sätt att

köparen övertog ansvaret för en säljarens personliga skuld till Aktiebolaget

Fjäråssand å 104 076 kronor 30 öre samt kontant betalade 250 000 kronor.

Kontantbeloppet kvitterades av friherre Silfverschiöld den 8 oktober 1945.

Den 3 januari 1946 överlät Widén på Aktiebolaget Fjäråssand till alla delar

sitt avtal med fideikommisset.

Den 9 november 1946 ingicks mellan friherre C.-O. Silfverschiöld och Aktiebolaget

Fjäråssand, under förutsättning av Kungl. Maj :ts bifall, avtal om

försäljning till bolaget av Fjärås grustag. Enligt köpekontraktet omfattar det

sålda området all säljaren tillhörig såsom Fjärås grustag betecknad mark,

som kan användas för uttagning av grus, sand, singel och sten, med undantag

av tidigare frånsålda fyra tomter. Köpeskillingen utgör 200 000 kronor

och skall erläggas kontant å tillträdesdagen. Vidare tillförsäkras innehavaren

av fideikommisset en avgift av 25 öre per m3 fast mått uttagen kvantitet

grus, sand eller singel, i den mån uttagna kvantiteter överstiga 100 000 m3

pr kalenderår, därvid med en m3 fast mått skall menas en in3 sådan den

ligger orörd i grusåsen. Tillträdesdagen är bestämd till första dagen i den

månad, som inträffar efter det dels det sålda området avstyckats såsom

särskild fastighet, dels Kungl. Maj :ts tillstånd till försäljningen erhållits,

dels ock länsstyrelsen förklarat området vara av sådan beskaffenhet, som

avses i 3 § lagen angående förbud för bolag, förening och stiftelse att förvärva

fast egendom.

I skrivelse den 18 december 1946 har friherre Silfverschiöld anhållit att

Kungl. Maj :t måtte godkänna försäljningen. Ansökan har lämnats utan erinran

av domhavanden i Hallands norra domsaga, där det sålda området är

beläget, samt tillstyrkts av justitiekanslern.

Kungl. Maj :t har den 30 april 1948 bifallit ansökningen. Köpekontraktet

mellan friherre Silfverschiöld och aktiebolaget har därefter den 10 maj

1948 försetts med av parterna undertecknad påskrift att försäljningen bekräftas.

Aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand, sammanlagt 1 000 stycken å nominellt

100 kronor vardera, ägas numera till halva antalet av Igelsta Trävaruakliebolag

och till återstående hälften av Aktiebolaget H. N. J. Intressenter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

Framställningar om skyddsåtgärder.

Förutom genom riksantikvarieämbetets förutberörda ansökan om skyddsåtgärder

enligt lagen om fornminnen har fråga om bevarande av Fjärås

Bräcka väckts i två på Kungl. Maj :ts prövning beroende framställningar,

för vilka här skall i korthet redogöras.

I en vid 1947 års riksdag väckt motion (II: 65) hemställdes bl. a. att riksdagen

för inlösen av Fjärås Bräcka måtte bevilja ett reservationsanslag av

200 000 kronor. Såsom motiv för denna hemställan framhölls att den södra

delen av Fjärås Bräcka, som enligt meddelande skulle säljas från Gåsevadsholins

fideikommiss till Aktiebolaget Fjäråssand, vore den ur fornvårdssynpunkt

och allmän landskapssynpunkt märkligaste och mest orörda delen,

och att det därför syntes synnerligen brådskande att Fjärås Bräcka helt inlöstes

av staten. I fråga om exploateringsplanerna anfördes att dessa syntes

gå ut på att taga bort större delen av åsen.

Sedan statsutskottet, som i ärendet hört länsstyrelsen i Hallands län och

vetenskapsakademien, avgivit utlåtande (nr 251) över motionen, anförde

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t den 14 juli 1947, nr 484, bl. a. följande.

Länsstyrelsen i Hallands län hade i avgivet utlåtande framhållit angelägenheten

av att det Gåsevadsholms fideikommiss tillhörande området av

Fjärås Bräcka om möjligt skyddades för förstörelse samt att ett avsättande

såsom naturminnesmärke av området mellan åsens höjdrygg och bautastenfältet

syntes högeligen önskvärt. Riksdagen delade denna uppfattning. Riksdagen

vore emellertid även ense med länsstyrelsen därom, att frågan om

expropriation av området icke syntes böra avgöras förrän förhandlingar

förts mellan de olika sakägarna och de olika ersättningsanspråken preciserats.

Expropriation syntes nämligen böra tillgripas först därest det visade

sig att överenskommelse med sakägarna icke ginge att få till stånd. Riksdagen

hade därför avslagit motionen, i vad den avsåge anvisande av medel

för inlösen av Fjärås Bräcka. Riksdagen ville emellertid i anledning av

motionen framhålla önskvärdheten av att Kungl. Maj :t snarast vidtoge åtgärder

i av länsstyrelsen i Hallans län angiven riktning och, därest det skulle

visa sig att vid de av länsstyrelsen åsyftade förhandlingarna ett godtagbart

resultat icke stode alt ernå, läte skyndsamt utreda de ekonomiska konsekvenserna

av områdets överförande i statens ägo.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 februari 1947 har vidare vetenskapsakademien

under åberopande av 1 § punkt 11 och 108 § lagen om expropriation

hemställt, att det i motionen åsyftade området måtte exproprieras

i och för fridlysning jämlikt lagen angående naturminnesmärkens fredande.

Till stöd för denna hemställan har akademien hänvisat till ett av dess

naturskyddskommitté den 13 februari 1947 i anledning av förenämnda motion

avgivet utlåtande, i vilket bland annat anföres, att den för försäljning

avsedda och mest orörda södra delen av bräckan vore synnerligen märklig

ur skilda synpunkter och att det därför i nu uppkommet läge tedde sig utomordentligt

angeläget att området utan dröjsmål inlöstes för kronans räkning.

Kommittén har utgått från att statens järnvägars grustäkt i den norra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

7

delen av bräckan liksom hittills begränsades på så sätt, att bräckan där icke

på någon punkt genombröts, utan höjdryggen bevarades intakt.

Sedan genom länsstyrelsen i Hallands län ägare och innehavare av mark,

som berördes av den ifrågasatta expropriationen, ävensom annan, som kunde

lida men därav, beretts tillfälle att yttra sig över expropriationsansökningen,

ha sådana yttranden inkommit från innehavaren av Gåsevadsholms

fideikommiss, friherre C.-O. Silfverschiöld, samt från Aktiebolaget Fjäråssand.

Friherre Silfverschiöld har anfört i huvudsak följande.

De befintliga grustagen å Fjärås Bräcka komma att i så stor utsträckning

utnyttjas, att det icke kan vara tal om, att den kvarvarande delen — fideikommissets

mark, som för övrigt endast delvis ligger på själva Fjärås

Bräcka — kommer att utgöra något naturminnesmärke. Skulle det för övrigt

finnas vitala intressen, som böra skyddas genom en expropriation,

skulle väl icke kronan själv genom ingripande både norr och söder om

området förstöra hela miljön, i verkligheten är statens ingripande alldeles

riktigt, enär denna grusås är alltför värdefull i förhållande till värdet av

bräckan såsom naturminnesmärke och naturskönheten. Därest grusåsen

utnyttjas innebär detta endast, att nivån efter många år kommer att sänkas.

På grund av att åsen utgör en fördämning för Lygnerns utfall, måste

den alltid bibehållas i en viss höjd och den enda skillnaden är alltså, att

utsikten kommer att förefinnas på en något lägre nivå. Emellertid finnes

det alldeles i närheten höga berg, varifrån Lygnern på samma sätt

kan betraktas, varför ett utnyttjande av grusåsen icke kan betraktas

såsom någon direkt försämring ur naturskönhetssynpunkt. Vad beträffar

utseendet å själva åsen har detsamma genom uttagen i statens järnvägars

stora grustag redan spolierats. Enligt min bestämda uppfattning

föreligger därför inget behov av att på detta sätt genom expropriation få

åsen fridlyst.

Granskar man sedan det kostnadsutlägg, som denna expropriation skulle

medföra, rör det sig om synnerligen betydande summor, vilka väl näppeligen

kunna anses stå i rimlig proportion till eventuella förluster ur naturminnesmärkessynpunkt.

Enligt den utredning, som verkställts, finnas på fideikommissets mark på

ifrågavarande del cirka 30 miljoner m3 grus, som kan uttagas, räknat i

fast mått. Räknat i löst mått utgör 1 in3 cirka 1,35 in3. Med direktören

Erik Widén såsom representant för ett konsortium har jag den 5 oktober

1945 träffat avtal, vilket är intecknat den 28 augusti 1946, om uttag av

grus samt singel och sten från Fjärås grustag under en tid av 50 år och

skall jag då tillerkännas 40 öre per in3 uttagen sand, grus, singel eller

sten, d. v. s. löst mått. Det belopp, som alltså skall tillerkännas mig, utgör,

om man räknar efter fast mått, cirka 12 miljoner kronor. Visserligen är

arrendeavtalet upprättat att utgå under en tid av 50 år men genom § 6 i avtalet

har jag säkrat mig för eu nedgång av den svenska kronans inre köpkraft,

varför någon reducering av ifrågavarande 12 miljoner kronor genom

inflation icke kommer att uppstå. Det bolag, som representeras av Widén,

bär redan nu inköpt en tomt i Göteborg för cirka 975 000 kronor, beställt

maskiner för cirka 500 000 kronor och verkställt ytterligare utlägg för

290 000 kronor. Det har också verkställts utredning rörande en linbana,

som beräknas kosta mellan 5 och 6 miljoner kronor, för verkställande av

transport av gruset till Göteborg. Medelpriset i Göteborg för sand, singel och

grus är cirka 10 kronor per in3 varför det i detta fall rör sig om en om
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

sättning av 300 miljoner kronor. Hela detta storartade projekt för utvinnande

av gruset har uppkommit i anledning av att befintliga grustäkter av

god kvalitet i västra Sverige hålla på att gå ut och att det därför är nödvändigt

för Göteborg med omnejd att få tillgång till en grusleverantör av

mer betydande kapacitet. Därest detta grustag icke skulle få utnyttjas kommer

i framtiden Göteborgsområdets behov av grus att få tagas på annat

håll, vilket i sin tur måste medföra en avsevärd fördyring.

Det är självklart, att även det konsortium, som representeras av direktör

Erik Widén, kommer att på grund av det intecknade kontraktet vid en

eventuell expropriation föra talan om ersättning. Förutom ovan angivna

belopp måste naturligtvis konsortiet jämväl begära ersättning för den förlorade

handelsvinsten, vilket troligen rör sig om ytterst betydande belopp.

Såvitt jag kan finna, måste fredandet av detta eventuella fornminnesmärke

vara av ytterst liten betydelse, då man väger den mot det betydande intresset

för samhället att hava möjlighet att uppföra bostäder och andra

byggnader till ett ej alltför mycket förhöjt pris.

Jag kan icke se annat än att Kungl. Maj :t redan tagit ställning till frågan,

då både statens järnvägar och vägstyrelsen tillåtits göra så kraftiga

ingripanden i åsen, som nu föreligga. Alla de önskningar, som framföras av

akademien komma att till fullo tillfredsställas, om endast staten icke fortsätter

en exploatering av Fjärås Bräcka.

Vid yttrandet ha fogats intyg från civilingenjören Olof Frykfors och

byggmästaren John Forssenius, båda i Göteborg. I dessa intyg uttalas,

att grusåtgången i Göteborg uppskattats till cirka en miljon in3 årligen,

att grusfyndigheterna i närheten av och på betydande avstånd från Göteborg

icke innehölle några större mängder grus och till stor del vore av

sådan beskaffenhet, att materialet ej lämpade sig för betong- och byggnadsändamål,

samt att däremot grustaget i Fjärås innehölle grus och sand i

alla sorteringar och av bästa kvalitet.

Aktiebolaget Fjåråssand har bland annat anfört.

Vi och våra intressenter hava nedlagt betydande belopp på undersökningar

och förberedelser för en exploatering av ifrågavarande grusås.

Enligt vårt förmenande komma stora svårigheter att uppstå, om Fjärås

välbelägna grustag, som beräknas innehålla cirka 30 miljoner in3 grus,

icke skulle kunna nyttiggöras. Den fråga, som väckts, är därför enligt

vår åsikt av synnerligen stor betydelse för den framtida utvecklingen i Göteborgstrakten.

Då statens järnvägar och vägstyrelsen i viss utsträckning

redan exploaterat grusåsen kunna vi icke finna, att några skönhetsvärden,

som stå i rimlig proportion till det allmänna intresset att grusåsen nyttiggöres,

skadas.

Frågan om grusförekomsterna i Göteborgstrakten har uppmärksammats

även i det förut nämnda ärendet rörande fastställande av gränser för fornminnesområde

vid Fjärås Bräcka. I yttrande till riksantikvarieämbetet den

19 mars 1947 uttalade sålunda statens väginstitut följande.

För bygdens lokala behov finnas ett flertal smärre grusförekomster. För

Kungsbackas behov är en mycket stor förekomst nordost om Fjärås vid

sjön Lygnern ur kvalitets-, brytnings- och transportsynpunkt likvärdig med

Fjärås Bräcka. Även för Göteborgs och Göteborgstraktens behov är denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

förekomst likvärdig med Fjärås Bräcka. Härtill kommer den stora åsen utmed

landsvägen väster om Västra Ingsjön, vilken ur kvalitets- och brytningssynpunkt

är likvärdig med Fjärås Bräcka. Transportlängden per landsväg''är

cirka 10 km kortare, vid kombinerad landsvägs- och järnvägstransport

blir landsvägstransporten cirka 7 km längre, men järnvägstransporten

18 km kortare. Grusbehovet kan sålunda täckas från andra grusforekomster,

vilka med hänsyn till materialbeskaffenhet, lättbrutenhet och transportförhållanden

äro fullt likvärdiga med Fjärås Bräcka.

Till bemötande härav åberopade friherre Silfverschiöld ett den 18 september

1947 dagtecknat yttrande av vågmästaren i Fjäre härad Arvid Skoglund.

I detta yttrande anföres bland annat.

Den åberopade länsinventeringen av grusförekomster har upprättats år

1938 och förhållandena ha sedan dess i åtskilliga fall avsevärt förändrats pa

så sätt, att flera fyndigheter nu uttömts. Inventeringen avser också grustorekomster,

avsedda att utnyttjas för vägändamål, och tar ej sikte pa forefintligheten

av betonggrus.

Samtliga de fyndigheter, som omnämnas i utredningen, med undantag av

grusförekomsten å Fjärås Bräcka med utlöpare, sakna förstklassigt betonggrus

och innehålla, om de ej äro humusbeblandade, s. k. mursand,

d. v. s. fin sand, som ej utan uppblandning av singel kan användas för betongändamål.

Såvitt jag känner till, är det endast fyndigheterna på brackan

med utlöpare, som användas för betongändamål, och därav synes aven klart

framgå, att de andra fyndigheterna ej äro lämpade för detta ändamal.

I skrivelse till utredningsmännen den 8 april 1948 har friherre Silfverschiöld

gjort gällande, att staten vid en expropriation måste inlösa åsen i

dess helhet och ej blott sådana delar därav, som i första hand borde skyddas.

Verkställd undersökning hade nämligen visat, att projektet med linbanan

måste skrinläggas, om ej hela åsen kunde utnyttjas. Friherre Silfverschiöld

framhåller, att anläggandet av linbanan skulle medföra mindre transportkostnader,

men då den skulle kosta 5 å 6 miljoner kronor, måste man räkna

med att få utnyttja så stor gruskvantitet, att banan kunde förräntas och

amorteras. Vidare anföres i skrivelsen bl. a. följande:

Enligt civilingenjör Olof Frykfors massberäkning, som legat till grund

för förhandlingarna med konsortiet, utgör grusvolymen ^ 30 991 800 m

fast mått, räknat med en nivå 4 m ovanför Lygnerns yta. En m3 fast matt

motsvaras av 1,35 in3 löst mått. Uttagas kan alltså 41 838 930 m raknat

efter 0,40 kronor, vilket blir 16 735 572 kronor. Detta uttag beräknas kunna

göras under 50 år med cirka 400 000 m3 per år, vilket skulle gora 160 000

kronor om året utan att därvid någon hänsyn tagits till kronans försämrade

värde. Det har räknats med 100 år för ett fullständigt utnyttjande av iyn
dl

Dådet alltså synes vara klart, att man icke kan tänka sig en expropriation

av en del av åsen utan att detta medför alltför stora kostnader for olika sakägare,

måste staten antingen gå in för en expropriation av hela åsen eller

också låta densamma fritt utnyttjas. Därest staten går in för en expropriation

kommer jag att begära att hela åsen löses för eu summa av 16 73a a72

kronor, varvid jag dock måste reservera mig för kronans tall.

Ytterligare har friherre Silfverschiöld inför utredningsmännen åberopat

ett den 13 april 1948 dagtecknat intyg från vågmästaren Arvid Skoglund,

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

att osorterat grus för vägändamål inom Fjäre härad betalades med 30 till

50 ore per m3 löst mått, att priset å betonggrus inom samma område utgjorde

1 krona per in3, samt att vissa grusleverantörer tillämpade ett pris

av 2 kronor per in3 vid försäljning av betonggrus till enskilda personer, som

själva finge lasta och hämta gruset.

Utredningsmännens förslag.

Starka skäl kunna enligt utredningsmännens mening åberopas för att

Fjärås Bräcka skyddas mot en exploatering med uteslutande ekonomiskt

syfte, även om icke alla delar av bräckan äro likvärdiga ur naturskyddssynpunkt.

Utredningsmännen ha funnit att i första hand böra följande områden

bevaras såvitt möjligt orörda, nämligen dels själva krönet i bräckans

nordligaste och sydligaste delar, dels det intill bautastenfältet och kolerakyrkogården

liggande nordligaste området av den tidigare i Gåsevadsholms

fideikommiss ingående delen. Sistnämnda skyddsområde bör kanske sträcka

sig omkring 700 meter av åsens längd och omfatta en areal av omkring

30 hektar. Representanter för Fjärås kommun, med vilka utredningsmännen

varit i kontakt, ha även gjort gällande att ifrågavarande område är det

ur naturskyddssynpunkt viktigaste.

Vad angår den norr om fideikommissets mark belägna, statens järnvägar

tillhöriga delen av Fjärås Bräcka har vid överläggningar, som utredningsmännen

haft med representanten för järnvägsstyrelsen, överingenjören H.

Sandström, bekräftats styrelsens tidigare uttalanden, att något ytterligare

uttag österut i bräckans krön eller söderut icke är avsett. Utredningsmännen

ha också meddelat sin avsikt att söka få till stånd en överenskommelse

med järnvägsstyrelsen, att den planerade fortsatta exploateringen norrut

sker pa visst sätt under beaktande av vetenskapliga, kulturella och estetiska

synpunkter.

Beträffande exploateringen av det sydväst om fideikommissets tidigare

mark belägna, av vägförvaltningen nyttjade området, ämna utredningsmännen

söka träffa liknande uppgörelse.

Det av fideikommisset till Aktiebolaget Fjäråssand sålda området har en

areal av cirka 80 hektar. Utredningsmännen ha sökt förmå bolaget till en

uppgörelse, enligt vilken bolaget skulle förbinda sig att icke utnyttja den

nordliga del av området, som utredningsmännen anse böra i första hand skyddas.

Bolaget har emellertid icke varit villigt härtill. Såsom skäl härför har

bland annat anförts att bolaget räknat med att kunna börja sina grusuttag

i omedelbar anslutning till statens järnvägars, att det för bolaget skulle bli

förenat med högre kostnader att gå in i åsen längre söderut och att bolagets

ekonomiska beräkningar över huvud taget grunda sig på ett fritt utnyttjande

av åsen.

Vid överläggning med bolaget har framgått, att bolaget ej heller är villigt

att på staten överlåta endast en del av den genom köpekontraktet den 9

november 1946 förvärvade marken, men icke motsätter sig, att staten helt

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

övertager bolagets markförvärv. Eftersom bolaget bildats uteslutande för

exploatering av det köpta området har det härvid såväl för utredningsmännen

som för bolagets ledning framstått såsom enklast, att bolaget i sin helhet

överlätes på staten.

En lösning efter sist berörda linje har synts utredningen ur flera synpunkter

bjuda de största fördelarna för staten utan att de enskildas intressen

därigenom trädas för nära.

Enligt utredningsmännens mening kan nämligen ett tvångsförvärv genom

expropriation av viss del av marken väntas föranleda sadana ersättningsanspråk

från den återstående markens ägare, att vid bifall till desamma affären

bleve mycket dyr för staten. Utredningen framhåller även, att resultaten

av en expropriationsnämnds värdering är ovisst och att ett expropriationsförfarande

kan antagas komma att medföra tidsödande och kostsamma utredningar

i syfte att styrka framställda ersättningsanspråk. Enligt gällande

expropriationslag ankommer det nämligen i sista hand på den exproprierande

att vidkännas kostnaderna för dylika utredningar.

En expropriation av all den på Aktiebolaget Fjärråssand överlåtna marken

finna utredningsmännen likaledes vara ofördelaktig för staten ur kostnadssynpunkt.

Friherre Silfverschiölds förut nämnda uttalande, att åsen i sin

helhet skulle för honom ha ett värde av närmare 17 miljoner kronor, finna

utredningsmännen visserligen vila på uppenbart oriktiga beräkningsgrunder,

då enligt köpeavtalet av den 9 november 1946 fideikommissinnehavaren utöver

köpeskillingen för marken, 200 000 kronor, endast äger uppbära 25 öre

för varje in3 fast mått, varmed år suttaget överstiger 100 000 in3. Innehåller

åsen uppgivna 30 000 000 in3 skulle under 100 år kunna uttagas årligen

300 000 in3. I royalty skulle då utgå 50 000 kronor om året. Kapitalvärdet,

efter en räntefot av 3 V2 procent, av en under 100 år utgående sådan

royalty utgör 1 383 000 kronor. Utredningen anser emellertid, att redan den

omständigheten att dylika anspråk anses kunna framställas visar vilket

vidlyftigt och ekonomiskt vanskligt företag ett expropriationsförfarande

skulle kunna bli.

Genom frivillig överenskommelse blir däremot enligt utredningens mening

parternas ekonomiska mellanhavande redan från börjat reglerat och

ett omständligt och vanskligt processuellt förfarande undvikes. Det anföres

även, att en lösning av frågan på frivillighetens grund överensstämmer med

de uttalanden, som gjordes vid riksdagsbehandlingen av ärendet år 1947.

överlåtelse å staten av all den ifrågakommande marken skulle vidare medföra

den fördelen, att spörsmålet i vilka delar och på vad sätt åsen lämpligen

bör med tillvaratagande av naturskyddsintressena utnyttjas för grustäkt

och i vilka delar den bör bibehållas i ursprungligt skick skulle kunna

utredas utan störande forcering och utan risk för att under tiden oreparabla

ingrepp göras.

Beträffande köpevillkoren för statens förvärv av Fjärås Bräcka ha vid

förhandlingar mellan utredningsmännen och aktieägarna dessa sistnämnda

förklarat sig villiga att å staten överlåta samtliga aktier i Aktiebolaget Fjär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

åssand mot att staten kontant erlägger eller åtager sig betalningsansvar för

ett sammanlagt belopp av 1 169 582 kronor 66 öre jämte ränta å 290 000 kronor

efter fem procent om året från den 1 januari 1948 till betalningsdagen.

Av sistnämnda belopp utgöra 250 000 kronor den kontantlikvid, som erlades

vid Igelsta Trävaruaktiebolags förvärv av aktierna den 5 oktober 1945 och

40 000 kronor provision, som i samband därmed betalades till förmedlaren

av affären, ryttmästaren Frans Linder i Stockholm. I övrigt ingå i det totala

beloppet, 1 169 582 kronor 66 öre, dels betalningsansvaret för den skuld å

104 076 kronor 30 öre till Aktiebolaget Fjäråssand, som Igelsta Trävaruaktiebolag

påtog sig vid 1945 års aktieförvärv, dels utlovad ytterligare provision

till Linder för dennes arbete 20 000 kronor, dels köpeskillingen för

marken 200 000 kronor, dels ränta å erlagda belopp och i övrigt havda utgifter

för tiden till den 1 januari 1948, utredningsarvoden, reseersättningar

och andra liknande kostnader till sammanlagt belopp av 55 506 kronor 36

öre, dels ett belopp av 100 000 kronor, som enligt särskild förbindelse skall

utgå till friherre Silfverschiöld såsom förskott å royalty enligt kontraktet

den 9 november 1946, då försäljningen godkänts av Kungl. Maj :t, dels ock

slutligen av aktieägarna betingad ersättning för utebliven vinst 400 000

kronor.

Av dessa belopp avse samtliga utom det sistnämnda redan verkställda utgifter

eller kostnader för vilka Aktiebolaget Fjäråssand iklätt sig betalningsansvar,

varför utredningsmännen anse det vara naturligt, att aktieägarna

vid en försäljning gottgöras härför. Den begärda ersättningen för den uteblivna

vinsten finna utredningsmännen vara hög. Med hänsyn till den beräknade

grustillgången i åsen, rådande efterfrågan och priser på grus torde

emellertid enligt utredningsmännens mening denna ersättning till aktieägarna

understiga den nettovinst, som bolaget vid fri exploatering skulle

kunna göra under förhållandevis fa ar. Bland annat har bolaget hänvisat

till en hösten 1946 upprättad kalkyl, enligt vilken nettovinsten per m3

skulle bli vid årligt uttag av 200 000 m3 löst mått omkring 1 krona samt

\id uttag av halva denna arskvantitet 16 öre mindre. Vidare har av bolaget

åberopats anbud av en Göteborgsfirma att till bolaget erlägga 50 000 kronor

om året för rätt att årligen uttaga intill 100 000 m3 fast mått, under

förutsättning att uttagen finge ske var som helst i åsen. Det har också framhållits,

att en överlåtelse nu av aktierna vore oförmånlig för ägarna så tillvida,

som hälften av beloppet skulle komma att återgå till staten i form av

skatt, eftersom aktierna icke innehafts av dem fem år.

Den del av Fjärås Bräcka, som enligt köpekontraktet den 9 november

1946 överlåtits på Aktiebolaget Fjäråssand, har en areal av omkring 800 000

in2. Aktieägarnas erbjudande innebär alltså, att staten hade att erlägga

ett pris av omkring 1 krona 40 öre för m2. Till jämförelse erinras att vägförvaltningen

i december 1945 i ersättning för rätt till grusuttag inom ett

område omfattande 6 500 in2 av bräckan — vilken nyttjanderätt gäller 49 år

— betalat 5 000 kronor, motsvarande omkring 80 öre för m2.

Utredningsmännen tillstyrka sålunda, att staten på de erbjudna villkoren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

13

förvärvar Aktiebolaget Fjäråssand och därmed blir ägare till Fjärås Bräcka,

till den del denna tidigare innehafts av Gåsevadsholms fideikommiss. Då

staten genom järnvägsstyrelsen och vägförvaltningen redan nu förfogar

över hela den nordligaste delen av bräckan samt över ett område inom bräckans

sydligare del, innebär ett dylikt förvärv att staten blir innehavare av

praktiskt taget all den mark, beträffande vilken ur skyddssynpunkt särskilda

åtgärder kunna vara påkallade.

Enligt utredningsmännens mening bör emellertid Fjärås Bräcka även i

statens hand, men med beaktande av naturskyddsintressena, kunna bli föremål

för exploatering i viss utsträckning. En sådan exploatering anses

motiverad ej blott rent affärsmässigt sett utan även med hänsyn till den begränsade

grustillgången i landet och behovet av grus för olika ändamål. I

betraktande av grusåsens storlek synes det utredningsmännen ingalunda

uteslutet att resultatet kan bli ekonomiskt tillfredsställande, även med

tillvaratagande av naturskyddssynpunkterna.

Såsom resultat av de förda förhandlingarna föreligger en av Igelsta Trävaruaktiebolag

och Aktiebolaget H. N. J. Intressenter undertecknad optionshandling

vilken såsom bilaga A torde få fogas till detta protokoll. Enligt denna

optionshandling utfästa sig nyssnämnda två bolag i egenskap av agare till

samtliga aktier i Aktiebolaget Fjäråssand att överlåta aktierna på staten

mot den i det föregående angivna köpeskillingen, sammanlagt 1 169 582 kronor

66 öre, samt på de villkor i övrigt, som framgå av handlingen. Sistnämnda

villkor innebära att staten ej ikläder sig några ekonomiska förpliktelser

utöver dem som Aktiebolaget Fjäråssand åtagit sig enligt köpekontraktet

med friherre Silfverschiöld den 9 november 1946. I optionshandlingens

§ 3 hänvisas visserligen jämväl till nyttjanderättsavtalet den 5 oktober

1945. Sedan Aktiebolaget Fjäråssand blivit ägare till den genom sagda avtal

upplåtna marken, har emellertid avtalet i fråga, vilket av nyttjanderattshavarna

överlåtits å bolaget, icke längre någon betydelse för reglering av

mellanhavandet med friherre Silfverschiöld och fideikommisset.

I köpeskillingen ingår, såsom nämnts, ett belopp av 100 000 kronor, avseende

förskottsroyalty för grusuttag enligt köpekontraktet på grund av muntlig

utfästelse, som bekräftats genom skrivelse till friherre Silfverschiöld från

Igelsta Trävaruaktiebolag den 29 november 1946. Utfästelsen kunde tyda

på att köparna räknat med att grusuttagen skulle kunna givas sådan omfattning,

att en förskottsbetalning av denna storlek vore ekonomiskt forsvarlig.

’ Någon förbindelse att uttaga viss årlig minimikvantitet bar emellertid

ej lämnats. De representanter för Aktiebolaget Fjäråssand, med vilka

utredningsmännen förhandlat, ha uttryckligen försäkrat, att bolaget icke

iklätts några som helst förpliktelser i detta avseende, vare sig skriftligen

eller muntligen. Förklaringen i optionshandlingens § 3 avser bl. a. att garantera

detta. Enligt vad nämnda representanter uppgivit hade vid köpekontraktets

upprättande Aktiebolaget Fjäråssand avböjt att diskutera sadan

avfattning av kontraktet, att någon skyldighet i forevarande hanseende

skulle åvila bolaget. Utredningsmännen b a också kommit till den uppfatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kunc/l. Maj.ts proposition nr 280.

ningen, att bolaget på grund av transportsvårigheter knappast skulle ha

möjlighet för närvarande att uttaga avsevärt större grusmängder än 100 000

m3 årligen. Mera betydande uttag beräknas nämligen kräva, att transporten

sker annorledes än på järnväg. De av friherre Silfverschiöld berörda planerna

på en linbaneanläggning anses ha uppkommit av denna anledning.

Emellertid hai bolaget, enligt vad dess ledning meddelat utredningsmännen,

på intet sätt tagit ställning till dessa planer, än mindre vidtagit förberedelser

till deras förverkligande, ett företag, som enligt uppgift skulle draga en

kostnad av mellan 6 och 7 miljoner kronor. Den omständigheten att bolaget

förvärvas av staten utesluter ej i och för sig en årlig grusuttagning av

samma omfattning som den, vilken i annat fall skulle kunna komma till

stånd. Lösningen av transportproblemet underlättas genom statens järnvägsinnehav.

Skillnaden mellan en exploatering i statlig regi och i enskild

blir emellertid att den totala grustäkten kan väntas bli mindre i förra fallet

an i det senare, beroende på att vissa partier av åsen avses skola skyddas

från ingrepp.

I köpeskillingen ingå vidare bl. a. provisioner till ryttmästaren Frans Linder

å sammanlagt 60 000 kronor. Linder har hos utredningsmännen hemställt,

att om staten förvärvade fideikommissets andel i Fjärås Bräcka, helt

eller delvis, staten matte till Linder utgiva ytterligare provision med dels

85 000 kronor, dels ock 50 000 å 60 000 kronor. Beträffande beloppet 85 000

kronor har Linder anfört, att Linder i samförstånd med friherre Silfverschiöld

upptagit förhandlingar med Aktiebolaget Nordströms Linbanor om

^y^S^^de linbana till bräckan, samt att bolaget i anledning härav ut
fäst

sig att till Linder erlägga eu förmedlingsprovision av angivna belopp.

Linder har i detta sammanhang företett i avskrift ett brev från Aktiebolaget

Nordströms Linbanor till Linder den 8 oktober 1945 däri bolaget, åberopande

en skrivelse av den 11 september 1945, bekräftat ifrågavarande utfästelse.

Vad angår beloppet 50 000 ä 60 000 kronor har Linder uppgivit, att detsamma

motsvarade provision, beräknad efter 10 procent, som Aktiebolaget Åbjörn

Andersson i Svedala förbundit sig att betala Linder mot att denne därstädes

placerade beställning av sorteringsverk och andra maskiner för grustäkten

till sammanlagt belopp av mellan 500 000 och 600 000 kronor. Linder har

upplyst att han av sistnämnda provisionsbelopp redan erhållit 15 000 kronor.

Enligt optionshandlingens § 3 är Aktiebolaget Fjäråssand icke bundet av

de förhandlingar, Linder kan ha fört, vare sig mot Aktiebolaget Nordströms

Linbanor eller mot Aktiebolaget Åbjörn Andersson. Aktiebolaget Fjäråssands

ledning har också muntligen försäkrat, att Linder icke från dess sida

haft uppdrag att förhandla om leveranser, något som för övrigt icke heller

Linder själv velat påstå. Enligt utredningsmännens mening finnas därför

icke fog för anspråk från Linder om ersättning av staten för utebliven provision,

därest staten förvärvar Fjärås Bräcka.

Den i optionshandlingen gjorda utfästelsen gäller för tiden till och med

den 15 juli 1948. Av totalbeloppet 1 169 582 kronor 66 öre skola 104 076 kronor

30 öre gäldas genom övertagande av betalningsansvaret för skuld till

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

Aktiebolaget Fjäråssand å detta belopp. Den kontanta likviden blir alltså

1 065 506 kronor 36 öre, vartill kommer ränta efter 5 procent å 290 000 kronor

från den 1 januari 1948 till likviddagen. Under förutsättning att likvid

sker den 15 juli 1948, uppgår räntan till 7 854 kronor 17 öre. Det sammanlagda

belopp, som erfordras för förvärvet, blir således (1 065 506:36 +

7 854: 17 =) 1 073 360 kronor 53 öre.

I fråga om förvaltningen av den mark, staten skulle bliva innehavare av,

anser utredningen det önskvärt, att Aktiebolaget Fjäråssand tills vidare får

bestå såsom förvaltningsorgan. Såsom skäl härför anföres dels att ingen

ändring härutinnan bör ske, innan närmare planlagts vilka åtgärder som

böra vidtagas beträffande sådana områden som böra särskilt skyddas och

sådana områden, som kunna bli föremål för exploatering, dels att resultatet

av pågående utredning om organisation av naturskyddsväsendet bör avvaktas.

Om Aktiebolaget Fjäråssand efter statens övertagande av detsamma skulle

bestå som förvaltningsorgan, föreslå utredningsmännen att för bolaget såsom

rörelsekapital beräknas ett belopp av 50 000 kronor för gäldande av sådana

utgifter som lagfartsstämpel, resekostnader, traktamenten och arvoden

samt kostnader för utredningar, särskilt beträffande markbeskaffenheten.

Kammarkollegiets yttrande.

I det yttrande över utredningsmännens betänkande, som inhämtats från

kammarkollegiet, har kollegiet uttalat, att motiveringen för ett statsförvärv

av Fjärås Bräcka synes bärande och ett förvärv för statsverket försvarligt,

även oavsett naturskydds- och fornminnesintressena. Kollegiet finner också,

att den av de sakkunniga föreslagna formen för förvärvet av fideikommissets

andel av Fjärås Bräcka är att föredraga framför en expropriation

med alla därmed förenade kostnader och vanskligheter samt att den betingade

köpeskillingen för aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand under föreliggande

omständigheter icke kan betecknas som ofördelaktig.

Villkoren i köpekontraktet mellan Gåsevadsholms fideikommiss och Aktiebolaget

Fjäråssand äro däremot enligt kollegiets mening icke i allo fullt

tydliga eller för Kungl. Maj :t och kronan fullt lämpliga. Dessa omständigheter

anses dock ej böra tillmätas någon betydelse för frågan om förvärvets

genomförande. Kollegiet förutsätter härvid följande tolkningar av de oklara

punkterna.

Köpekontraktet.

»Säljaren» i kontraktet avser nuvarande och samtliga blivande fideikommissarier.

§ 6 och § 7 synas ej fullt korrespondera med varandra, då det i 6 § är

fråga om en årsredovisning medan 7 § synes förutsätta kvartalsredovisning.

Betalningsskyldighet enligt 7 § inträder ej förrän månaden efter det kvartal,

under vilket den under hela året uttagna gruskvantiteten överstiger

100 000 in3.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

9 §•

Här användes ordet »säljare» på ett sätt som strider mot den ovan angivna

betydelsen. Den speciella betydelsen av ordet säljare i denna paragraf

får ej intolkas i ordet i övriga delar av kontraktet.

14 §.

Bestämmelsen i denna paragraf synes innebära, att samtliga till fideikommisset

hörande fastigheter äga taga sitt husbehov av grus från grustaget,

blott den sammanlagda årskvantiteten ej överstiger 1 000 m3.

15 §, andra stycket.

Köparens rätt att få framdraga nya vägar omfattar även rätt att få erforderlig

vägmark upplåten utan att betala någon ersättning, medan han å

andra sidan äger de skyldigheter, som stadgas i första punkten.

16 §.

Bestämmelsen om inteckning för den fideikommisset enligt § 6 tillförsäkrade

avgälden är mindre lämplig. Kollegiet anser att försök bör göras att

snarast avveckla rätten till avgäld genom en uppgörelse med fideikommissarien.

Framställningar om ersättning från staten vid förvärv av

Aktiebolaget Fjäråssand.

Jag torde här få anmäla, att friherre C.-O. Silfverschiöld och ryttmästare

Frans Georg Linder i skrivelser den 16 maj 1948 samt Aktiebolaget Åbjörn

Andersson i skrivelse den 20 maj 1948 anhållit om vissa ersättningar, därest

staten skulle övertaga aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand.

Friherre C.-O. Silfverschiöld har sålunda anhållit om viss, ej närmare fixerad

gottgörelse av staten för befarad förlust av den royalty, som skulle tillkomma

honom enligt köpekontraktet den 9 november 1946 mellan honom

och Aktiebolaget Fjäråssand. Såsom skäl härför anför friherre Silfverschiöld

i huvudsak följande.

Den 5 oktober 1945 träffades mellan civilingenjör Erik Widén, såsom ombud

för bankdirektör Marcus Wallenberg å ena sidan, samt mig å andra sidan,

ett avtal avseende arrendering av Fjärås Bräcka inom Gåsevadsholms

fideikommiss, med uppgift att under 50 år bryta sand för huvudsaklig avsättning

i Göteborgs stad. Brytningen var baserad på nödvändigheten att

anlägga en linbana mellan bräckan och Göteborg, för att ernå för affärens

ekonomiska bärkraft gynnsammaste transportkostnader. Sedan detta arrendeavtal

tecknats, gjordes från arrendatorns sida den invändningen, att en

blivande fidekommissarie skulle kunna häva avtalet med den motivering

att jag ej i tillräcklig grad tillgodosett fideikommissets intressen. Om den

blivande fideikommissarien finge avtalet hävt, skulle linbanan som betingat

ett pris av omkring 6 000 000 kronor bliva oräntabel. Arrendatorn föreslog,

att arrendeavtalet skulle utbytas mot ett köpeavtal. Härigenom skulie

ovannämnda risk bortfalla. En köpesumma av kronor 200 000 fastställdes,

varjämte jag tillerkändes en roalty. Köpesumman fastställdes utan tanke

på att detta belopp skulle fixera bräckans verkliga värde. Huvudsaken var,

att få köpekaraktär på avtalet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

17

Efter månadslånga förhandlingar mellan en av chefen för jordbruksdepartementet

tillkallad kommitté med hovrättspresidenten Elliot som ordförande

och min köpare, har den senare erbjudit sig att mot en vinst av

400 000 kronor försälja området till staten. För blott några dagar sedan har

jag fått kännedom om detta. Under förhandlingstiden har jag hållits helt

utanför vad som skett.

Om nu staten övertager detta område som naturminnesmärke, i enlighet

med vetenskapsakademiens skrivelse till Kungl. Maj :t, innebär detta att jag

går miste om min enligt köpeavtalet fastställda royalty. Detta skulle innebära,

att jag skulle för området erhålla ett belopp som motsvarar en bråkdel

mot om köpeavtalet av den 9 november 1946 fullföljts.

Ryttmästare Frans Georg Linders anhållan avser en ersättning från staten

med 145 000 kronor för förlorade provisioner genom statens förvärv av

Fjärås Bräcka. Såsom motivering för sin anhållan anför ryttmästare Linder

följande.

Undertecknad har tillsamman med friherre C.-O. Silfverschiöld genomfört

den affär, som avslutades med undertecknandet av köpeavtalet av den 9

november 1946 mellan Aktiebolaget Fjäråssand och friherre C.-O. Silfverschiöld.

Redan 1943 påbörjade jag underhandlingar med Kooperativa förbundet.

Sedan dessa underhandlingar strandat upptog jag förhandlingar

med Aktiebolaget Nordströms Linbanor och genom detta företag med herr

Marcus Wallenberg. På mitt förslag enades sedermera parterna i affären

att anlägga en linbana, för att på det bästa ekonomiska sätt lösa transportfrågan.

Tvenne gånger strandade förhandlingarna, då jag lyckades återknyta

parterna. För att honorera mig enades parterna, att jag skulle gottgöras

med en ersättning från Aktiebolaget Nordströms Linbanor med kronor

85 000. Detta kunde åvägabringas, då köparen hade aktiemajoritetsintresse

i Aktiebolaget Nordströms Linbanor. Vidare erhöll jag från den blivande leverantören

av sorteringsverket för anläggningen en provisionsförbindelse

av 10 procent å det blivande fakturavärdet kronor 600 000, eller kronor

60 000.

Jag har under dessa år deltagit i de dryga kostnader som varit förenade

med affären. De belöpa sig till omkring 60 000 kronor. För detta ändamål

och för mina levnadskostnader har jag nödgats belåna min provisionsförbindelse

från Aktiebolaget Nordströms Linbanor till hela beloppet, eller

85 000 kronor. Ett belägg för att köparen varit införstådd med anläggandet

av en linbana om ej statens intresse hade kommit, är att köparen efter hänvändelse

från banken där belåningen skett, ej hade något att erinra däremot.

Vidare har leverantören av sorteringsverket erhållit en order från köparen.

Aktiebolaget Åbjörn Andersson har framställt anspråk om ersättning för

förlorad handelsvinst, beräknad till omkring 200 000 kronor, vari inbegripes

en provision till ryttmästare Linder, uppgående till 30 000 kronor.

Departementschefen.

Den företagna utredningen angående Fjärås Bräcka torde visa, att det

med hänsyn till områdets stora naturskönhetsvärden, dess märkliga geologi

och dess fornminnen är angeläget, alt området icke exploateras för enbart

ekonomiska syften utan hänsynstagande till estetiska, vetenskapliga

2 Bihnng till riksdagens protokoll 10''iS. I saml. .Yr 2S0.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

och kulturella skyddsintressen. Utredningen har emellertid givit vid handen,

att de ur dessa synpunkter särskilt viktiga delar av Fjärås Bräcka, som

Gåsevadsholms fideikommiss genom köpeavtal den 9 november 1946 försålt

till Aktiebolaget Fjäråssand, synas med undantag för ett mindre enligt lagen

om fornminnen skyddat område hotade att förstöras genom grustäkt.

Såsom förut erinrats, har Kungl. Maj :t den 30 april 1948 bifallit försäljningen

av ifrågavarande område av Fjärås Bräcka till det bolag, som ämnar

igångsätta exploateringen.

Fn frivillig överenskommelse med Aktiebolaget Fjäråssand om viss inskränkning

av den planerade exploateringen av åsen har ej kunnat uppnås.

Samhällets skyddsintressen i fråga om exploateringen av Fjärås Bräcka torde

därför endast kunna tillgodoses genom att staten förvärvar en större eller

mindre del av det här ifrågavarande området. Fn lösning på denna väg

har vid utredningsmännens förhandlingar med Aktiebolaget Fjäråssand visat

sig möjlig, dock endast under förutsättning att staten förvärvar hela den

till bolaget försålda delen av Fjärås Bräcka. Förhandlingarna härom ha

resulterat i en av Igelsta Trävaruaktiebolag och Aktiebolaget H. N. J. Intressenter

undertecknad optionshandling, enligt vilken nämnda bolag såsom

ägare till samtliga aktier i Aktiebolaget Fjäråssand utfäst sig att överlåta

aktierna på staten, om slutlig överenskommelse härom träffas senast den

15 juli 1948.

I överensstämmelse med vad utredningsmännen och kammarkollegiet förordat,

finner jag, att denna form för statens förvärv av ifrågavarande område

av Fjärås Bräcka är att föredraga framför ett tvångsförfarande. Såsom

utredningen anfört, torde nämligen en expropriation av hela eller en del av

området kunna bliva ett vidlyftigt och ekonomiskt vanskligt företag, vars

resultat icke kan med säkerhet förutses från någondera sidan, under det

att vid en frivillig överenskommelse parternas ekonomiska mellanhavande

blir reglerat redan från början.

I likhet med utredningen finner jag det även vara en fördel, att all bolaget

tillhörande mark förvärvas av staten. Då staten förut genom järnvägsstyrelsen

förfogar över den nordligaste delen av bräckan och genom vägförvaltningen

över ett område av bräckans södra de], skulle ett förvärv av

det mellanliggande området göra staten till innehavare av praktiskt taget

hela det område, där särskilda skyddsåtgärder kunna vara erforderliga. Härigenom

torde också en smidigare avvägning kunna ske mellan naturskyddssynpunkterna

och den exploatering av åsens grustillgångar, som eventuellt

skulle kunna tillåtas även i fortsättningen.

Köpeskillingen för aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand skulle utgöra

765 506 kronor 36 öre, varjämte staten skulle övertaga betalningsansvaret

för säljarnas skuld till bolaget, uppgående till 104 076 kronor 30 öre. Bolaget

har vidare att för förvärvet av ifrågavarande område av Fjärås Bräcka

erlägga dels köpeskilling till friherre Silfverschiöld med 200 000 kronor och

dels utfäst förskottsutbetalning å royalty med 100 000 kronor. De kontanta

utgifterna för förvärvet av området bli alltså 1 065 506 kronor 36 öre, vartill

kommer ränta till ett beräknat belopp av 7 854 kronor 17 öre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

Denna köpeskilling är enligt min mening godtagbar för staten. Såsom utredningen

anfört, synes det med hänsyn till grusåsens storlek icke heller

alldeles uteslutet att även med beaktande av naturskyddssynpunkterna kunna

utvinna grus ur bräckan i sådan omfattning att förvärvet av området

ger ekonomiskt någorlunda tillfredsställande resultat för staten.

Vad beträffar de i kammarkollegiets yttrande gjorda påpekandena angående

de villkor, under vilka Aktiebolaget Fjäråssand förvärvat fideikommissets

andel av Fjärås Bräcka, synas de påtalade oklarheterna icke vara av

den art att tvekan kan uppstå om lämpligheten att fullfölja förvärvet av

aktierna i bolaget.

Anledning synes ej finnas att i detta sammanhang närmare ingå på den

av friherre Silfverschiöld väckta frågan om ersättning för förlorad royalty

på grund av statens förvärv av Aktiebolaget Fjäråssand. Någon ersättningsskyldighet

för staten av detta slag synes ej kunna grundas på bestämmelserna

i köpekontraktet. Sedan det klarlagts, på vilket sätt och i vilken omfattning

grusuttagningen i Fjärås Bräcka påverkas av statens övertagande

av bolaget, kan dock möjligen skäl komma att uppstå för staten att söka

få till stånd en uppgörelse med innehavaren av Gåsevadsholms fideikommiss

om inlösen av dennes rätt till royalty vid uttag av viss grusmängd. Såsom

kammarkollegiet i sitt yttrande över ärendet påpekat, kan ifrågasättas huruvida

det icke vore i och för sig önskvärt att fideikommissets rätt till avgäld

avvecklades.

Vad angår de framställda ersättningsanspråken, torde jag i övrigt endast

behöva erinra om att intressenterna i Aktiebolaget Fjäråssand enligt den

av dem undertecknade option shandling, vilken bifogas protokollet såsom

Bilaga A, garanterat att bolaget icke iklätt sig några förpliktelser utöver

dem, som framgå av sagda handling.

Sedan de den 17 oktober 1947 tillkallade utredningsmännen för frågan om

samhällsintressets bevarande i samband med exploateringen av Fjärås Bräcka

nu slutfört förevarande del av uppdraget, förväntar jag att de verkställa

närmare utredning angående spörsmålet huruvida med hänsyn till naturskyddsintressena

en viss exploatering av bräckan är möjlig, samt om sa

skulle vara fallet, hur en lämplig avgränsning kan ske mellan skyddsområden

och exploateringsområden. Denna fortsatta utredning torde böra avse

bräckan i dess helhet och bland annat innefatta överenskommelser med

järnvägsstyrelsen och vägförvaltningen om dessa myndigheters grusuttag

ur åsen.

Därest staten förvärvar aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand och bolagets

mark i viss utsträckning kan utnyttjas för grustäkt utan att skada naturskyddsintressena,

torde sedermera särskild utredning böra verkställas angående

frågan om hur denna exploatering skall ske, om den bör bedrivas

genom något av statens egna organ eller om den bör i någon form överlåtas

åt enskilda företag.

För förvaltningen av den mark, som staten skulle bli innehavare av genom

förvärvet av Aktiebolaget Fjäråssand, torde åtminstone under den när
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

måste tiden bolaget böra bestå såsom förvaltningsorgan. I likhet med utredningen

anser jag, att någon ändring härutinnan i varje fall icke bör ske,

innan en planläggning skett av skyddsområden och av eventuella exploateringsområden

och de tekniskt-ekonomiska formerna för en möjlig exploatering

utretts. Måhända bör också, såsom utredningsmännen anfört, den pågående

utredningen om organisationen av naturskyddsväsendet avvaktas.

Därest staten förvärvar aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand, behöver detta

bolag tillföras erforderligt kapital för gäldande av köpeskillingen för markområdet

jämte den utfästa förskottsutbetalningen å royalty. Härjämte torde

bolaget, såsom utredningen föreslagit, böra tillföras rörelsekapital för bestridande

av vissa förvaltnings- och utredningskostnader. Mot det av utredningen

för sistnämnda ändamål beräknade beloppet av 50 000 kronor har

jag intet att erinra.

Det sålunda behövliga kapitalet torde i första hand böra tillföras bolaget

därigenom att staten inlöser den skuld till bolaget å något över 100 000

kronor, för vilken staten enligt överenskommelsen med säljarna avses skola

övertaga betalningsansvaret. Härjämte torde ytterligare ett belopp av 250 000

kronor böra ställas till bolagets förfogande. Beloppet torde böra utgå under

fonden för låneunderstöd såsom räntefritt lån.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att staten förvärvar aktierna i Aktiebolaget

Fjäråssand på de villkor, som angivas i optionshandling, undertecknad

av bolagets nuvarande intressenter den 12 maj

1948;

dels ock å kapitalbudgeten för budgetåret 1948/49 anvisa
1)

under fonden för statens aktier till

Förvärv av Aktiebolaget Fjäråssand ett investeringsanslag

av .................... kronor 877 500,

2) under fonden för låneunderstöd till

Lån till Aktiebolaget Fjäråssand ett investeringsanslag

av .................... » 250 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan, förordnar Hans Maj :t Konungen

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hanns-Otto Duselius.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

21

Bilaga A.

Optionshandling.

Under förutsättning dels att Kungl. Maj :t lämnar tillstånd till den försäljning,

som ägt rum genom köpekontrakt av den 9 november 1946 mellan

å ena sidan Gåsevadsholms fideikommiss genom innehavaren Carl Otto Silfverschiöld

och å andra sidan AB Fjäråssand beträffande visst markområde

vid Fjärås grustag och dels att det genom köpekontraktet försålda området

av Länsstyrelsen förklaras vara av sådan beskaffenhet, som avses i § 3 i lagen

den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och

stiftelse att förvärva fast egendom, förbinda sig undertecknade bolag att på

följande villkor till Kungl. Maj :t och Kronan överlåta och försälja samtliga

våra 1 000 aktier i AB Fjäråssand, dock att denna förbindelse upphör att

gälla därest Kronan icke senast den 15 juli 1948 förklarat sig vilja förvärva

aktierna.

§ 1.

Aktierna skola, transporterade in blanco och försedda med vederbörliga

talonger och kuponger, överlämnas till Kronan så snart Kronan förklarat

sig vilja förvärva aktierna.

§ 2.

Köpeskillingen för aktierna skall utgöra kr. 869 582: 66 jämte ett belopp

motsvarande 5 % årlig ränta å kr. 290 000:— från den 1 januari 1948 till

likviddagen.

Av köpeskillingen skall ett belopp om kr. 104 076: 30 gäldas på det sättet

att Kronan övertager betalningsskyldigheten för våra skulder till AB Fjäråssand

å sagda belopp. Återstoden av köpeskillingen skall gäldas kontant, när

vi överlämna aktierna till Kronan.

§ 3.

Vi garantera, att bilagda balansräkning per den 31 december 1947 för AB

Fjäråssand är riktig, samt att detta bolag icke iklätt sig eller kommer att

före likviddagen ikläda sig några förpliktelser, som icke framgå av denna

optionshandling eller av det ovan angivna köpekontraktet eller av det avtal

av den 5 oktober 1945, som träffats mellan Gåsevadsholms fideikommiss

genom dels innehavaren friherre Otto Baltzar Arvid Silfverschiöld och dels

friherre Carl Otto Silfverschiöld i egenskap av innehavare av nyttjanderätten

till fideikommisset och såsom närmaste rättsägare å ena sidan samt direktör

Erik Widén såsom representant för ett konsortium å andra sidan, vilket

avtal av Widén jämlikt 14 ^ i avtalet överlåtits på AB Fjäråssand.

§ 4.

Vi förbinda oss, att i enlighet med den överenskommelse, som bekräftats

i skrivelse från undertecknade Igelsta Trävaru AB till friherre Carl Otto

Silfverschiöld av den 29 november 1946 till denne så snart Kungl. Maj :t

godkänt försäljningen enligt det ovannämnda köpekontraktet utbetala ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

-''L Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

förskott å kr. 100 000:—■ å den avgift, som skall utgå enligt 8 6 i könekontraktet.

v

Kronan skall garantera att AB Fjäråssand, så snart Kronan förvärvat aktierna,

skall till oss återbetala vad vi sålunda komma att förskottera. Kronan

skall jämväl garantera att AB Fjäråssand kommer att fullgöra sina

skyldigheter enligt köpekontraktet.

§ 5.

Vi förbinda oss vidare att därest den i § 4 i köpekontraktet av den 9 november

1946 angivna tillträdesdagen inträffar, innan Kungl. Maj :t förvärvat

aktierna, skola vi till AB Fjäråssand lämna ett lån å kr. 200 000: —, så att

detta bolag kan fullgöra likviden av den i § 5 av köpekontraktet angivna

köpeskillingen. Lånet skall löpa med 5 % årlig ränta.

Kronan skall garantera att AB Fjäråssand till oss återbetalar sagda lån

jämte ränta så snart Kronan förvärvat aktierna.

§ 6.

^ Kronan skall övertaga det borgensansvar, som åvilar undertecknade Igelsta

Trävaru AB enligt § 16 av köpekontraktet av den 9 november 1946 och å

kontraktet tecknad borgensförbindelse.

§ 7.

Vi garantera, att så snart Kronan förvärvat aktierna, skola styrelseledamoten,

styrelsesuppleanten, revisorn och revisorssuppleanten i AB Fjäråssand

avsäga sig sina uppdrag. Kronan skall garantera, att den avgående

styrelsen beviljas ansvarsfrihet för sin förvaltning av bolaget.

Stockholm den 12 maj 1948.

AKTIEBOLAGET IGELSTA TRÄVARU

HNJ INTRESSENTER AKTIEBOLAG

Wallenberg. Lars Amundsen.

AKTIEBOLAGET FJÄRÅSSAND

Balansräkning per

Tillgångar:

Fordran av:

Igelsta Trävaru AB..... 52 038: 15

AB HNJ Intressenter.... 52 038: 15

Kronor 104 076: 30

den 31 december 1947.

Skulder:

Aktiekapital............ 100 000: —

Reservfond............. 2 250: —

Disponibla medel....... 1 826: 30

Kronor 104 076:30

Bestyrkes:

Erik Bolin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

23

Bilaga B.

Mellan Gåsevadsholms fideikommiss genom innehavaren friherre Carl

Otto Silfverschiöld, nedan kallad säljaren, och Aktiebolaget Fjäråssand, nedan

kallat köparen, har denna dag träffats följande

Köpekontrakt.

§ 1.

Säljaren upplåter och försäljer med full äganderätt till köparen det område,

som å bifogade karta finnes inom röd begränsningslinje. Det försålda

området skall omfatta all säljaren tillhörig, i samband med det s. k.

»Fjärås grustag» liggande mark, som kan användas för uttagande av grus,

sand, singel och sten med undantag för inom området belägna fyra stycken

tidigare från fideikommisset försålda tomter. Området skall avstyckas från

säljaren tillhöriga fastigheter ingående i Gåsevadsholms fideikommiss. Avstyckningen

beräknas ske från fastigheterna:

Allatorp 4\ Bengtsered 1\ Dal 1\ Eskatorp 23, 43, 4*, T och 13\ Gäddevik l1,

Gödestad 41 och 6\ Hjälm 31, 41 och 5\ Li 4\ 51 och 61, Limmanäs l1, 21, 31, och

51, Orred 11S, Tom 71, 8'' och 91 samt lägenheterna Hjälm 2’, 6\ 71, 91 och It1

samt torpet Furuviken l1, alla i Fjärås socken.

§ 2.

Avtalet ingås under förutsättning av att Kungl. Maj:t kommer att lämna

sitt bifall till försäljningen och att det avstyckade området förklaras av

Kungl. Maj :ts befallningshavande vara av sådan beskaffenhet, som avses

i § 3 lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening

och stiftelse att förvärva fast egendom.

§ 3.

Säljaren förbinder sig att snarast på egen bekostnad ombestyra, att det

försålda området avstyckas såsom särskild fastighet.

§ 4.

Tillträdesdag är första dagen i den månad, som inträffar efter det dels

det försålda området avstyckats såsom särskild fastighet, dels Kungl. Maj :ts

tillstånd till försäljningen erhållits och dels området av Kungl. Maj :ts befallningshavande

förklarats vara av sådan beskaffenhet, som avses i § 3 i

lagen av den 18 juni 1925.

§ 3.

Köpeskillingen utgör kronor tvåhundratusen (200 000:—), som erlägges

kontant på tillträdesdagen.

S *>•

XJtöver köpeskillingen skall innehavaren av fideikommisset erhålla cn avgift

av 25 öre per kubikmeter fast mått uttagen kvantitet grus, sand eller

singel, i den mån uttagna kvantiteter överstiga etthundratusen (100 000)

kubikmeter per kalenderår.

Med en kubikmeter fast mått menas en kubikmeter sådan den ligger orord

i grusåsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj.ts proposition nr 280.

§ 7.

Den i föregående paragraf omnämnda avgiften betalas kvartalsvis i efterskott

på så sätt, att köparen under den månad som närmast följer efter varje

kalenderkvartal lämnar redovisning över under kvartalet uttagna kvantiteter

samt erlägger till innehavaren av fideikommisset eller hans rättsinnehavare

om fideikommisset upphävts, det belopp, han enligt redovisningen

är berättigad till.

§ *•

Skulle under en tid av femtio år räknat från detta avtals undertecknande

den svenska kronans inre köpkraft ändras i en utsträckning, som icke är

att betrakta som oväsentlig, skall en mot nedgången eller uppgången svarande

förhöjning eller sänkning av ersättningen per kbm äga rum. I brist

på åsämjande skall frågorna om och med vilket belopp ändring skall ske

avgöras av skiljenämnd enligt vid varje tillfälle gällande lag om skiljemän.

§ 9.

Säljaren resp. senare fideikommissinnehavaren är berättigad att genom

auktoriserad revisor taga del av köparens bokföring för att kontrollera riktigheten

av lämnade redovisningar.

§ 10.

Säljaren garanterar, att det försålda området i köparens hand skall vara

fritt från gravationer.

§ 11.

Samtliga skatter och onera av vad slag det vara må, som avse det försålda

området, skola i den mån de belöpa på tiden före tillträdesdagen betalas av

säljaren och i den mån de belöpa på tiden efter tillträdesdagen av köparen.

§ 12.

Köparen betalar ensam kostnaden för erhållande av lagfart å området.

§ 13.

Mot erläggande av köpeskillingen överlämnar säljaren kvitterat köpebrev

ävensom övriga handlingar, som erfordras för att köparen skall få lagfart

på fastigheten, jämte gravationsbevis, utvisande att fastigheten icke häftar

för några gravationer.

§ 14.

Säljaren äger rätt att utan ersättning för säljarens eget behov på plats anvisad

av köparen årligen från det försålda området avhämta högst ettusen

kbm grus och/eller sand.

§ 15.

Säljaren medgiver köparen rätt att utan ersättning över säljarens marker

framdraga linbana eller annan transportanordning, som köparen kan finna

erforderlig för det köpta områdets ändamålsenliga utnyttjande.

Köparen äger utan särskild ersättning rätt begagna utfartsvägar från det

förvärvade området över säljaren tillhöriga områden, varvid köparen åtager

sig underhållet för de av honom i väsentlig utsträckning disponerade vägarna.

För den händelse det skulle bliva av omständigheterna betingat, äger köparen

rätt att i samråd med säljaren eller senare innehavare av fideikommisset

på egen bekostnad anlägga och utnyttja nya vägar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj ds proposition nr 280.

Köparen äger rätt att utan ersättning, om så erfordras för anläggningar

inom det förvärvade området, taga vatten i sjön Lygnern samt att från denna

sjö framdraga erforderliga ledningar över säljaren tillhörig mark.

Säljaren medgiver, att de i denna paragraf köparen tillförsäkrade rättigheterna

må intecknas i säljaren tillhöriga av bestämmelserna berörda fastigheter

såsom servitut till förmån för det av köparen förvärvade området.

§ 16.

Sedan detta avtal genomförts skall köparen medverka till att den rätt,

som i § 6 tillförsäkrats innehavaren av fideikommisset blir intecknad som

avkomsträtt i den köpta fastigheten. Skulle inteckning ej komma att beviljas,

skall Igelsta Trävaru AB. gå i borgen för köparens behöriga betalning

av den i § 6 bestämda avgiften.

§ 17.

Tvister angående tolkningen eller tillämpningen av detta avtal skola avgöras

av skiljemän enligt vid varje tillfälle gällande svensk lag.

Stockholm den 9 november 1946.

Aktiebolaget Fjäråssand C.-O. Silfverschiöld.

Erik Bolin

Bevittnas:

F. G. Linder Wilhelm Moberg

Undertecknade Igelsta Trävaru AB förbinda oss att under i § 16 angiven

förutsättning ingå i sagda paragraf nämnd borgen.

Igelsta Trävaru AB

Erik Bolin

Kontraktet har därefter försetts med följande påskrift:

»Sedan Kungl. Maj :t lämnat sitt bifall till den genom köpekontrakt skedda

försäljningen bekräftas härmed denna försäljning.

Stockholm den 10 maj 1948.

Aktiebolaget Fjäråssand C.-O. Silfverschiöld

Erik Bolin

Bevittnas:

Wilhelm Pehrsson

S. Meethz

!J Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 280.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:427 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv till kronan av aktierna i Aktiebolaget Fjäråssand. a1 i texten
  2. JoU 1948:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förvärv till kronan av aktierna i Aktiebolaget Fjärås sand. s. 1 i texten