Angående avtal rörande tillverkning in. in. av Jlygmateriel
1948-05-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1948:289, Angående avtal rörande tillverkning in. in. av Jlygmateriel
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
1
Nr 289.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avtal
rörande tillverkning in. in. av Jlygmateriel; given
Stockholms slott den 28 maj 1948.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Allan Vougt.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 maj 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, följande.
Enligt bemyndigande av 1940 års urtima riksdag (prop. nr 75; rd. skr.
nr 95) godkände Kungl, Maj:t den 20 december 1940 två såsom ramavtal
betecknade kontrakt, avslutade mellan flygförvaltningen, å eua sidan, samt
Svenska Aeroplan Aktiebolaget (SAAB) respektive Noliabs Flygmotorfabriker
Aktiebolag, å den andra. Sistnämnda bolags rättigheter och skyldigheter
enligt berörda avtal ha sedermera övergått på Svenska Flygmotor Aktiebolaget
(SFA). Avtalen, vilkas giltighetstid numera utgått, avsågo beställning
av flygplan och flygmotorer enligt en av flygförvaltningen uppgjord
leveransplan och inneburo i huvudsak följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1948. I sand. Nr 289.
1113 48
2 Kungl. Majds proposition nr 289.
De båda företagen åtogo sig, aeroplanbolaget att leverera samtliga flygplan
och flygmotorbolaget att leverera samtliga motorer ävensom reservdelar.
Företagen iklädde sig vidare förpliktelse att i viss utsträckning utöka
sin kapacitet samt att verkställa härför erforderlig utbyggnad av sina
industriella anläggningar. Aeroplanbolaget förutsattes komma att i egna
verkstäder tillverka samtliga flygplan, varemot flygmotorbolaget skulle till
vissa medleverantörer överlämna utförandet av en väsentlig del av de
beställningar som bolaget åtagit sig i förhållande till flygförvaltningen.
Dessa medleverantörer åtogo sig jämväl att i viss utsträckning utöka sin
industriella kapacitet. — Leveransplanen avsåg icke endast byggandet
av flygplan och motorer utan även nykonstruktioner såväl av flygplantyper
som av motortyper samt detaljförbättringar av redan förefintliga
konstruktioner. Bolagen åtogo sig på grund härav att i viss utsträckning
utföra konstruktionsarbete och därmed sammanhängande arbetsuppgifter
samt att under avtalstiden upptaga tillverkning av nya typer. — Enär flygplantyper
och motortyper till väsentlig del ännu icke kunnat fastställas,
kunde icke heller fasta priser åsättas beställningarna. De långa leveranstider,
som här skulle ifrågakomma, uteslöto också att beställare och tillverkare
skulle binda sig vid fixerade priser. I avtalen var man därför hänvisad
till att införa detaljerade föreskrifter om de grunder, efter vilka priserna
skulle bestämmas i de särskilda leveranskontrakt, som komme att
upprättas för varje seriebeställning.
Sedan ifrågavarande ramavtal utlöpt, ha förhandlingar inletts mellan
flygförvaltningen, å ena sidan, samt SAAB och SFA, å den andra, om nya
avtal.
Med skrivelse den 14 maj 1948 har flygförvaltningen överlämnat av ämbetsverket
med förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande träffade avtal med
SAAB och SFA.
I det följande kommer att lämnas en redogörelse för avtalens innehåll
allenast i stora drag. Ytterligare upplysningar därom torde få inhämtas
genom de handlingar som i vanlig ordning komma att överlämnas till riksdagens
vederbörande utskott.
De båda bolagen ha i särskilda skrivelser till flygförvaltningen anfört,
att avtalen gälla endast under förutsättning att bolagen befrias från skyldighet
att erlägga krigskonjunkturskatt eller därmed jämförlig skatt, därest
dylik skatt kommer att utgå under avtalstiden, samt att bolagen befrias dels
från den i 7 § första stycket b) lagen den 23 april 1948 (nr 175) med särskilda
bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel föreskrivna
skyldigheten att å spärrkonto insätta 27 % av årsvinsten, i den mån denna
överstiger vinstutdelningen, dels ock från sådan skyldighet att under avtalstiden
underkasta sig liknande begränsning i dispositionsrätten över årsvinsten,
som kan komma att sedermera föreskrivas genom lag. Bolagen ha
förbundit sig att låta de medel, som sålunda undantagas från insättning å
spärrkonto eller från eventuellt annan framtida form för dispositionsbegränsning,
bibehållas i bolagens rörelse.
I anledning av bolagens sålunda gjorda förbehåll har utlåtande i ärendet
infordrats från spärrkontonämnden, vilken anfört, att enligt spärrkontonämndens
förmenande i förevarande fall föreligga sådana omständigheter att
Kungl. Maj:ts proposition nr 289. 3
undantag från bestämmelserna i 7 § första stycket b) nyssnämnda lag bör
medgivas SAAB och SFA på de av dem angivna villkoren.
Departementschefen. Det svenska flygvapnets anskaffning av flygmateriel
har i princip grundats på inhemsk tillverkning. Dylik materiel har dock inköpts
utifrån, då särskilda skäl föranlett härtill. I syfte att möjliggöra den
avsevärda tillverkning av flygmateriel, som varit erforderlig under flygvapnets
utbyggnad, har den svenska flygindustrien successivt utbyggts till eu kapacitet
som icke oväsentligt överstiger vad som erfordras för normal omsättning
i fred av flygmaterielen enligt hittills gällande organisation.
Den utbyggnad av flygindustrien, som sålunda ägt rum, har helt koncentrerats
till två företag jämte underleverantörer, Svenska Aeroplan Aktiebolaget
(SAAB) för tillverkning av flygplan och Svenska Flygmotor Aktiebolaget
(SFA), tidigare Nohabs Flygmotorfabriker Aktiebolag, för tillverkning
av flygmotorer. Frågan, huruvida tillverkningen borde monopoliseras till
dessa två företag eller baseras på en friare konkurrens mellan flera företag,
övervägdes ingående i samband med att beslut år 1940 fattades om flygindustriens
fortsatta utbyggnad. De skäl, som föranledde beslutet om koncentrering
av tillverkningen till ifrågavarande två företag, kunna i huvudsak
sammanfattas sålunda. Den kvalificerade arbetskraften för konstruktion och
tillverkning av flygmateriel fanns i huvudsak vid de båda företagen. Under
utbyggnadsperioden måste kvalificerad personal på alla områden ytterligare
utbildas jämsides med att leveranserna fortgingo. Då utländsk arbetskraft
icke beräknades kunna anskaffas, kunde en uppdelning av leveranserna på
konkurrerande företag icke komma till stånd annorledes än genom splittring
av den tillgängliga arbetskraften. Därigenom skulle en produktion av
åsyftad kvantitet och kvalitet avsevärt försvåras och utbildning av ny arbetskraft
fördröjas. Den tillgängliga inhemska arbetskraften och sakkunskapen
ansågs därför böra vara samlad hos SAAB beträffande flygplan och hos
Nohabs Flygmotorfabriker Aktiebolag (numera SFA) beträffande motorer.
Monopoliseringen av flygindustrien har föranlett, att särskilda avtal —
s. k. ramavtal — måst träffas för att närmare reglera förhållandet mellan
staten och de båda företagen. I dessa avtal, vilka efter riksdagens hörande
godkänts av Kungl. Maj:t, iklädde sig bolagen vissa förpliktelser beträffande
konstruktion och tillverkning av flygmateriel samt utbyggnad av flygindustrien,
medan å andra sidan staten garanterade bolagen vissa beställningar
å dylik materiel. Avtalen reglerade ingående frågan om prissättningen
å bolagens produkter, rätten till avskrivningar m. in.
Vid anmälan av propositionen nr 206 till innevarande års riksdag bär
jag, i överensstämmelse med vad som härutinnan uttalats av 1945 års försvarskommitté,
anfört att flygmaterielens förnyelse alltjämt bör i princip
grundas på den inhemska flygindustrien, vilket dock ej bör hindra, att
möjligheterna att inköpa flygmateriel i utlandet tillvaratagas, då särskilda
skäl därtill föreligga. De skäl som tidigare föranlett statsmakterna att i
huvudsak koncentrera flygmaterielbeställningarna till allenast två företag,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr H89.
ett för flygplantillverkning och ett för flygmotortillverkning, synas alltjämt
bärande, och jag räknar alltså med att denna tillverkning fortfarande skall
äga rum vid SAAB och SFA jämte underleverantörer.
För att å ena sidan tillförsäkra staten möjlighet att hos ifrågavarande
företag anskaffa erforderlig flygmateriel till godtagbara priser och å andra
sidan tillförsäkra företagen beställningar i sådan omfattning att deras konstruktions-
och tillverkningskapacitet för krigsflygplan kan bibehållas torde
förhållandet mellan staten och företagen liksom tidigare böra närmare regleras
genom särskilda ramavtal. Sedan 1940 års ramavtal numera utlöpt, har
flygförvaltningen med hänsyn härtill efter förhandlingar med SAAB och SFA
under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande träffat nya avtal med ifrågavarande
bolag.
Avtalen ansluta sig till en av flygförvaltningen uppgjord leveransplan, som
sträcker sig till den 1 mars 1958. I leveransplanen har såsom minimum
för statens och bolagens åtaganden förutsatts förnyelse av den flygmateriel,
som erfordras i den av 1945 års försvarskommitté föreslagna begränsade
flygvapenorganisationen. I förenämnda proposition nr 206 har föreslagits
en organisation, som icke oväsentligt överstiger vad kommittén förordat.
Bolagen ha emellertid förbundit sig att under vissa förutsättningar öka leveranstakten,
därest så skulle påfordras. Avtalen torde i görligaste mån tillgodose
å ena sidan behovet av tillverkningskapacitet för den planerade större flygvapenorganisationen
och å andra sidan önskemålet att staten icke på längre
sikt binder sig för beställningar i alltför stor omfattning. Då därjämte förbehåll
träffats om rätt för flygförvaltningen att mot viss gottgörelse till företagen
nedskära de företagen tillförsäkrade beställningarna, därest omständigheterna
skulle påkalla detta, synas avtalsbestämmelserna i här berörda hänseenden
ur statens synpunkt i huvudsak godtagbara.
I avtalen regleras ingående frågan om prissättningen å bolagens produkter.
Prissättningen grundas liksom enligt de tidigare avtalen i princip på bolagens
självkostnader med visst procentuellt tillägg, utgörande bolagens vinst och
kapitalränta. Mot bestämmelserna härutinnan synes i huvudsak intet vara
att erinra. Det må framhållas, att avtalen icke, såsom fallet var med 1940
års avtal, medge någon extraordinär avskrivning av bolagens anläggningar.
Flygförvaltningen har tillförsäkrats rätt att granska företagens räkenskaper
och andra handlingar för bedömning och kontroll av de kostnadsfaktorer
som skola ingå i priset.
Då jag icke heller i övrigt funnit något att erinra mot avtalens innehåll,
tillstyrker jag att dessa — efter vissa smärre jämkningar — godkännas av
Kungl. Maj:t. Innan så sker torde emellertid frågan böra underställas riksdagen
för bedömande.
Bolagen ha i särskilda skrivelser till flygförvaltningen anfört, att avtalen
gälla endast under förutsättning att bolagen befrias från eventuell krigskonjunkturskatt
eller därmed jämförlig skatt ävensom från skyldigheten att
enligt årets riksdags beslut å spärrkonto insätta viss del av årsvinsten
eller under avtalstiden underkasta sig liknande begränsning i dispositionen
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
av årsvinsten, som kan komma att framdeles föreskrivas. Bolagen ha förbundit
sig att i sin rörelse bibehålla vinstmedel, som omfattas av dylik befrielse.
Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som föreligga i förevarande
fall, torde bolagens villkor, vilka såvitt avser insättning å spärrkonto
lämnats utan erinran av spärrkontonämnden, kunna under angiven förutsättning
godtagas.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att
bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna avtal, i huvudsaklig
överensstämmelse med ingivna förslag, rörande tillverkning
m. m. av flygmateriel dels mellan flygförvaltningen, å ena sidan,
samt Svenska Aeroplan Aktiebolaget, å den andra, dels och
mellan flygförvaltningen, å ena sidan, samt Svenska Flygmotor
Aktiebolaget, å den andra.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta af Sandeberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1948:405 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avtal rörande tillverkning in. m. av flygmateriel. a1 i texten
- SU 1948:206 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avtal rörande tillverkning m. m. av flygmateriel. s. 6 i texten