Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran

5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:305, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 305.

1

Nr 305.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. förordningen

den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets

ansvarighet för försändelser och medel, som

mottagits till postbefordran; given Drottningholms

slott den 15 oktober 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 §

3 mom. förordningen den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet

för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

1—1947 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 305.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 305.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 1934

(nr 168) angående postverkets ansvarighet för försändelser

och medel, som mottagits till postbefordran.

Härigenom förordnas, att 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 1934 angående

postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till

postbefordran, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

8 §•

3 mom. Anspråk på ersättning för

medel, som icke blivit av postverket

i behörig ordning redovisade, skall

skriftligen anmälas till generalpoststyrelsen,

när fråga är om postanvisnings-,

postförskotts- eller inkasseringsmedel,

före utgången av kalenderåret näst

efter det, under vilket inbetalningen

till postverket skett, och,

när fråga är om postgiromedel,

före utgången av tredje kalenderåret

näst efter det, under vilket inbetalningen

skett eller uppdrag om girering

eller kontant utbetalning bokförts

å postgirokonto.

I särskilda---framställts se:

(Föreslagen lydelse:)

8 §•

3 mom. Anspråk på ersättning för

medel, som icke blivit av postverket

i behörig ordning redovisade, skall

skriftligen anmälas till generalpoststyrelsen,

när fråga är om postanvisnings-,

postförskotts- eller inkasseringsmedel,

före utgången av kalenderåret näst

efter det, under vilket inbetalningen

till postverket skett, och,

när fråga är om postgiromedel,

före utgången av andra kalenderåret

näst efter det, under vilket inbetalningen

skett eller uppdrag om girering

eller kontant utbetalning bokförts

å postgirokonto.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1949; dock skall bestämmelsen

i fråga om postgiromedel

icke äga tillämpning beträffande inbetalning,

girering eller utbetalning,

som verkställts före nämnda dag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 305.

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms

slott den 15 oktober 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Departementschefen, statsrådet Nilsson anför:

I förordningen angående postgirorörelsen den 11 juli 1924 (nr 378) funnos

inga särskilda bestämmelser angående preskriptionstid för postgiromedel.

För dessa gällde därför den allmänna tioårspreskriptionen, varav följde att

postgirots betalningskort måste förvaras under lika lång tid. Genom kungörelsen

den 30 november 1931 (nr 358) förordnades, att anmälan om ersättningsanspråk

beträffande postgiromedel skulle göras inom tre år utöver betalningsåret.

Bestämmelsen angående postverkets ansvarighet för postgiromedel har

sedermera sammanförts med övriga för postverket gällande ansvarighetsbestämmelser

i förordningen den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets

ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran. I

8 § 3 mom. av sagda förordning stadgas sålunda bl. a., att »anspråk på ersättning

för medel, som icke blivit av postverket i behörig ordning redovisade,

skall skriftligen anmälas till generalpoststyrelsen, när fråga är om postgiromedel,

före utgången av tredje kalenderåret näst efter det, under vilket inbetalningen

skett eller uppdrag om girering eller kontant utbetalning bokförts

å postgirokonto. I särskilda fall må emellertid generalpoststyrelsen, med avseende

å förekommande omständigheter, medgiva ersättningens utbetalande,

ehuru anspråket framställts senare.»

Generalpoststyrelsen. I skrivelse den 17 september 1948 har generalpoststyrelsen

hemställt om sådan ändring av bestämmelserna i 8 § sistnämnda

förordning, att anspråk på ersättning för postgiromedel, som icke blivit av

postverket i behörig ordning redovisade, skulle skriftligen anmälas till generalpoststyrelsen

före utgången av andra kalenderåret näst efter det, under

vilket inbetalningen skett eller uppdrag om girering eller kontant utbetalning

bokförts å postgirokonto; dock att ändringen icke skulle äga tillämpning

beträffande inbetalning, girering eller utbetalning, tsom verkställts före

den 1 januari 1949.

Såsom motivering för sin framställning anför styrelsen, att postgirot sedan

tiden för utfärdandet av nu gällande ansvarighetsbestämmelser utvecklats

oerhört kraftigt. Under år 1947 bokfördes sålunda å postgirokontona sam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 305.

manlagt 96 miljoner kort, vilket antal årligen ökades med några miljoner.

Medan å postgirokontoret år 1934 förvarats inalles 100 miljoner kort (för

åren 1931—34), komme kortarkivet vid utgången av innevarande år att inrymma

470 miljoner kort. Ökningen av antalet kort medförde en proportionellt

jämförbar ökning även av antalet journaler, vari inbetalnings- och utbetalningskort

bokfördes, varförutom givetvis andra redovisningshandlingar

och arbetspapper ökades med det växande antalet kort. Arkivmaterialet måste,

om det skulle kunna vara tillgängligt för undersökningar, förvaras uppställt

på hyllor, vilket krävde ett mycket stort utrymme.

Postgirokontoret, fortsätter styrelsen, lede sedan länge av otillräckliga

arbetslokaler och nödvändiga utrymmen i övrigt. Av postgirohusets båda

källarvåningar hade den ena måst till en mindre del apteras till arbetslokaler

och till större delen användas till kläd- och toilettrum för postgirokontorets

och delvis postsparbankens sammanlagt över 3 500 tjänstemän. Enda återstående

arkivutrymme funnes i den undre källarvåningen, i vilken dock samtidigt

måst beredas plats för förråd av blanketter och förbrukningsartiklar

m. m. Rådande nödläge hade därför föranlett förhyrning av lokalutrymmen

i källarvåningar på skilda håll i staden. Betalningskorten borde dock

icke gärna arkiveras på olika håll och under provisoriska förhållanden. Skulle

den undre källarvåningen i postgirohuset hastigt behöva tagas i anspråk -såsom

skyddsrum — något vartill den ursprungligen vore avsedd och inredd —

bleve situationen ohållbar. Generalpoststyrelsen hade av nu beskrivna förhållanden

föranletts ifrågasätta, huruvida icke ansvarighets- och därmed förvaringstiden

för postgirokorten borde kunna avkortas. Styrelsen hade låtit

undersöka, i vilken omfattning reklamationer av postgirolikvider avsett sådana

av så gammalt datum, att likvidhandlingama icke skulle vid reklamationstillfället

hava varit i behåll, därest ansvarighets-, resp. förvaringstiden

varit endast två år. Det hade därvid visat sig, att dylika reklamationer varit

mycket fåtaliga och i allmänhet gällt smärre belopp. Postgirokunderna skulle

icke lida något avsevärt men genom en inknappning av ansvarighetstiden till

två år, särskilt som styrelsen hade rätt att medgiva ersättnings utbetalande

ehuru anspråk därå framställdes efter ansvarighetstidens utgång.

Departementschefen. Generalpoststyrelsens nu föreliggande framställning

har föranletts av starkt ökade arki veringssvårigheter beträffande postgirohandlingar.

Såsom styrelsen framhållit ha reklamationer, avseende postgirolikvider

av äldre datum än två år utöver betalningsåret, varit synnerligen fåtaliga.

Sålunda hänförde sig av ca 8 900 under år 1947 inkomna reklamationer

endast 25 till likvider, verkställda under år 1944. Undersökningarna med anledning

av dessa reklamationer gåvo positivt resultat i elva fall, omslutande

ett sammanlagt belopp av 630 kronor. I detta sammanhang kan även erinras

om, att för postanvisningsrörelsen ända sedan år 1914 ansvarighetstiden utan

olägenhet varit begränsad till endast ett år.

Med hänsyn till att generalpoststyrelsen även i fortsättningen skall äga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 305.

5

möjlighet att, med avseende å förekommande omständigheter, i särskilda fall

medgiva utbetalande av ersättning, ehuru anspråk framställts för sent, torde

ett genomförande av styrelsens förslag icke böra möta betänkligheter. Jag

anser mig därför böra biträda generalpoststyrelsens förslag om ändrad lydelse

av 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 1934 angående postverkets ansvarighet

för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran, vilken förordning

riksdagen antagit. Då de nya bestämmelserna böra träda i kraft vid

ingången av nästa kalenderår, torde proposition i ämnet böra föreläggas 1948

års höstriksdag.

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med vad sålunda anförts

upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. förordningen

den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet för

försändelser och medel, som mottagits till postbefordran måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Stig Salomonson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1948:60 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 1934 s. 1 i texten