Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till djurägare vid bekämpande av sjukdomen paratyfus hos höns

1948-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:318, Angående ersättning till djurägare vid bekämpande av sjukdomen paratyfus hos höns

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

1

Nr 318.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning till

djurägare vid bekämpande av sjukdomen paratyfus

hos höns; given Drottningholms slott den 12 november

1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 12 november 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Kock, Andersson.

Eftei gemensam beredning med cheferna för finans- och inrikesdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng.

I en till Kungl. Maj :t ställd skrift har ägaren av Linköpings kontrollhönseri

Knut Möller anhållit om ersättning av statsmedel med dels 54 471 kronor

för 13 418 kycklingar, som nedslaktats och destruerats sedan paratyfus

(typ Salmonella Ihompson) utbrutit inom kycklingstammen vid hönseriet,

dels 2 994 kronor 90 öre för kostnader för smittrening. Yttranden över ansökningen

hava avgivits av länsveterinären och länsstyrelsen i Östergötlands

län samt veterinärstyrelsen, medicinalstyrelsen och statskontoret. Av

handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 318.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

Hönseriet, som är beläget i Hagalund i Rystads socken, Östergötlands län,

är av Sveriges fjäderfäavelsförening godkänt som avelshönsgård. Vid sådant

förhållande föreligger skyldighet för hönseriet att för undersökning till statens

veterinärmedicinska anstalt insända kropparna av djur, som dött i icke

diagnosticerad sjukdom. Beträffande sex sådana i maj 1948 till anstalten

insända kycklingar fastställdes som dödsorsak paratyfus. På vad sätt sjukdomen

införts till hönseriet har icke med säkerhet kunnat utrönas. Troligen

har det skett genom en kvinnlig praktikant, som efter upptäckten av smittan

i hönseriet befunnits vara bärare av paratyfusbaciller av samma typ

som den, vilken förekom i kycklingsbeståndet.

Efter det sjukdomen konstaterats utfärdade hälsovårdsnämnden den 12

maj 1948 förbud mot försäljning av höns, kycklingar och ägg från hönseriet.

Sedan därefter genom blodprov visats, att samtliga i en särskild, från

kycklingavdelningen avskild avdelning befintliga höns och tuppar voro fria

från infektion, hävdes förbudet i vad detsamma avsåg försäljning av ägg.

Trots desinfektionsåtgärder samt nedslaktning av kycklingarna i de burar,

där sjukdomsfall inträffat, samt i burar med onormal dödlighet bland djuren

spred sig smittan bland kycklingarna och nådde under tiden från sjukdomens

utbrott till och med den 1 juni 1948 sådan omfattning, att omkring

6 000 kycklingar avlivades eller dogo. Värdet av dem har av sökanden uppskattats

till omkring 25 000 kronor. Den föreliggande ansökningen avser

icke ersättning för denna förlust.

I eu den 28 maj 1948 dagtecknad, till veterinärstyrelsen överlämnad skrivelse

anförde länsveterinären i Östergötlands län, bland annat, att den smittade

besättningen utgjorde en ytterst farlig smitthärd, som innebure risk för

människor och djur i hela trakten. Det lyckligaste vore, om hela besättningen

snarast möjligt nedslaktades och förintades. Efter samråd med föreståndaren

för statens institut för folkhälsan, medicinalstyrelsens hälsovårdsbyrå

samt konsulenten för fjäderfäsjukdomar vid statens veterinärmedicinska

anstalt anslöt sig veterinärstyrelsen till länsveterinärens uppfattning.

Styrelsen avlät därefter den 2 juni 1948 telegram till länsstyrelsen i

Östergötlands län av innehåll att hinder icke mötte att under länsveterinärens

kontroll nedslakta kycklingbeståndet. I telegram till länsstyrelsen den

4 juni 1948 förklarade vidare veterinärstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen,

att situationen beträffande kycklingarna borde bedömas i enlighet

med bestämmelserna i 45 § 3 mom. hälsovårdsstadgan. I anslutning härtill

nedslaktades den 2—den 7 juni 1948 under kontroll av länsveterinären samtliga

kvarvarande kycklingar eller 13 418 stycken, varefter kropparna brändes

samt burar, inventarier och utrymmen desinficierades. I samband med

slakten värderade länsveterinären djurbeståndet. Därvid framkom som slutresultat

ett värde å de slaktade djuren av 54 471 kronor.

Ansökningen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga

yttranden.

Länsveterinären i Östergötlands län, med vilken länsstyrelsen i länet in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

3

stämt, har anfört att det med hänsyn till det utfärdade försäljningsförbudet

och de andra åtgärder, som måst vidtagas i samhälleligt intresse för att

hindra smittans spridning till människor och djur, icke syntes rätt, att ägaren

skulle stå för alla förluster och kostnader i anledning av nedslaktningen.

I ett fall som detta, då det gällde åtgärder för att skydda samhället,

framstode det som ett rättvisekrav, att det allmänna skulle bära kostnaderna

för sanering av hönseriet. Hänsyn borde ock tagas till att de förluster

och risker, som paratyfussmittan förde med sig, vore jämförliga med de

förluster och risker, som vore förknippade med de i epizootilagen angivna

sjukdomarna, samt att smittan överförd på människor medförde svåra sjukdomsfall

och icke sällan dödsfall. Ersättning av statsmedel borde utgå såväl

för själva djuren i enlighel med den av länsveterinären verkställda värderingen

som för desinfektionskostnaderna.

Veterinärstyrelsen bär anfört i huvudsak följande.

Därest epizootilagen vore tillämpbar å paratyfusinfektion av höns, hade,

efter det veterinärstyrelsen förordnat om nedslaktning av den smittade besättningen,

sökanden varit berättigad att utfå ersättning av statsmedel ej

mindre för fulla värdet av de slaktade och i detta fall oskadliggjorda djuren

än även för desinfektionskostnaden. Samma ersättningsrätt föreligger principiellt

jämväl enligt gällande författning rörande bekämpande av hönstyfus,

låt vara att under senare år några ersättningsbeslut icke förekommit. I ett

av veterinärstyrelsen och lantbruksstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t den

27 februari 1948 framlagt förslag till ändrade bestämmelser för bekämpandet

av hönstyfus har förutsatts, att ersättning under vissa förutsättningar

skall kunna utgå för fåglar, som nedslaktats på grund av hönstyfus. Samma

ersättningsmöjlighet har enligt förslaget avsetts skola föreligga i det fall,

att Kungl. Maj :t på veterinärstyrelsens framställning beslutar, att de för

hönstyfus gällande bestämmelserna skola tillämpas jämväl å annan paratyfos

hos höns eller annat fjäderfä. I förslaget förutsättes även, att Kungl.

Maj :t skall äga möjlighet alt efter framställning av veterinärstyrelsen förordna

om epizootilagens tillämpande å särskilt svårbemästrad eller med allvarliga

skadeverkningar förknippad annan sådan paratyfos.

Veterinärstyrelsen håller före, att den omständigheten att syftet med

oskadliggörandet av sökandens kycklingar i första hand varit att hindra

ytterligare spridning av en för människor farlig infektion och att oskadliggörandet

alltså skett jämlikt bestämmelser i hälsovårdsstadgan, icke bör

försätta sökanden i sämre ställning än om myndigheternas ingripande skett

i ändamål att förebygga spridning av en uteslutande husdjurssjukdom. I

sistnämnda fall skulle — då såsom av det sagda framgår någon veterinär

författning med tillämplighet å annan paratyfos hos höns än hönstyfus för

närvarande icke existerar —• veterinärstyrelsen utan tvivel hava med tillstyrkan

underställt Kungl. Maj :t sökandens ersättningsanspråk.

Styrelsen har vidare beträffande de begärda beloppen framhållit, att länsveterinärens

värdering icke föranledde någon erinran från styrelsens sida.

Ej heller hade styrelsen funnit anledning till anmärkning mot den begärda

ersättningen för desinfektionskostnader. Det syntes icke oberättigat all man

vid bedömandet av ersättningsansökningen togc i betraktande att de cirka

(5 000 kycklingar, som dött eller avlivats före myndigheternas ingripande,

även inginge i sökandens verkliga förlust liksom att denna i realiteten också

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

omfattade den tillbakagång i rörelsen, som måste bliva en oundviklig följd

av det inträffade.

Medicinalstyrelsen har anslutit sig till vad veterinärstyrelsen anfört.

Statskontoret har uttalat, att det med hänsyn till föreliggande omständigheter

icke ville motsätta sig bifall till sökandens framställning.

Departementschefen. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner

jag starka billighetsskäl tala för att sökanden tillerkännes viss ersättning

för de förluster han åsamkats i samband med bekämpandet av paratyfusepidemin

i hans hönsbesättning. Ersättningen synes lämpligen böra

gäldas ur det å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln

anvisade förslagsanslaget å 400 000 kronor till Förekommande och hämmande

av smittsamma husdjurssjukdomar: Övriga utgifter. Då ifrågavarande

sjukdom ej är att hänföra till smittsamma husdjurssjukdomar i egentlig

mening samt nedslaktningen vidtagits i främsta rummet i syfte att hindra

att sjukdomen skulle spridas till människor, torde emellertid riksdagens

medgivande till att använda anslaget för detta ändamål böra inhämtas.

I detta sammanhang torde jag även få erinra om att ytterligare en ansökan

om ersättning för åtgärder, som vidtagits i syfte att bekämpa paratyfus

hos höns, inkommit till Kungl. Maj :t. Detta ärende är för närvarande

föremål för remissbehandling. Det är vidare ej osannolikt att ytterligare

ärenden av detta slag kunna inkomma. Med anledning härav synes det önskvärt,

att det nyss ifrågasatta bemyndigandet ej skall avse allenast förevarande

fall utan göras generellt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att från det å riksstaten under nionde huvudtiteln anvisade

förslagsanslaget till Förekommande och hämmande av

smittsamma husdjurssjukdomar: Övriga utgifter må enligt

Kungl. Maj :ts bestämmande utgå ersättning till djurägare

i samband med bekämpande av sjukdomen paratyfus hos

höns.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Greta Liizell.

488460. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:486 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad Igdelse av 27 § förordningen den 20 juni 1941 a1 i texten