Sök i Ratio Lex

Angående anslag till landsfogdarna m. fl.: avlöningar för budgetåret 1918/49

1948-01-16 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:36, Angående anslag till landsfogdarna m. fl.: avlöningar för budgetåret 1918/49

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

1

Nr 36.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

landsfogdarna m. fl.: avlöningar för budgetåret 1918/49;

given Stockholms slott den 16 januari 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 16

januari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkten 126) har Kungl.

Maj :t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, beräkna till landsfogdarna in. fl.: avlöningar ett förslagsanslag

av 760 000 kronor. Såsom av statsverkspropositionen framgår hade

justitiekanslersämbetet dels i skrivelse den 17 oktober 1947 gjort framställning

om medel för åklagaraspirantorganisationen, dels ock i skrivelse den

19 november 1947 föreslagit inrättande av nya biträdande landsfogdebefattningar.

Då ärendet vid tiden för statsverkspropositionens färdigställande

icke befann sig i sådant skick, alt jag kunde taga ställning till de framförda

förslagen, fann jag, alt med den definitiva beräkningen av anslaget tills vidare

borde anstå. Jag torde nu få anmäla ärendet till slutlig prövning.

1 — liihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Kr 36.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

De av mig i det följande tillstyrkta förslagen innebära i det väsentliga

att 3 extra ordinarie landsfogdeassistentbefattningar i lönegrad Ce 25 utbytas

mot 3 extra ordinarie befattningar såsom biträdande landsfogde i

lönegrad Ce 30,

att den egentliga åklagaraspirantorganisationen utökas, så att den under

nästa budgetår kommer att omfatta omkring 20 befattningshavare samt

att aspirant å landsfogdeassistenttjänst och landsfogdeassistent erhåller

rätt att under tjänstledighet för provtjänstgöring i hovrätt behålla så stor

del av sin avlöning, som svarar mot aspirantarvode i hovrätt.

I. Inledning.

Enligt den för justitiekanslersämbetet vid utgången av år 1947 gällande

instruktionen av den 18 juni 1937 (SFS nr 528; ändr. 1939:491 och 866,

1943: 826) skulle justitiekanslern fungera såsom Kungl. Maj:ts högste åklagare

och i sådan egenskap utöva uppsikt över åklagarväsendet i riket. Justitiekanslern

var sålunda chefsmyndighet över landsfogdarna i deras egenskap

av överåklagare i länen samt över stadsfiskalerna i Stockholm. Han

hade därjämte bl. a. att utlåta sig rörande tillsättande och entledigande av

dessa åklagare samt rörande semester och annan tjänstledighet för landsfogdarna.

Stadsfiskaler i andra städer än Stockholm skulle tillsättas av

justitiekanslern, som även hade att — i mån av behov — förordna extra

fiskal.

Jämlikt särskilt meddelade föreskrifter hade justitiekanslern vidare att

sörja för rekryteringen av landsfogde- och andra högre åklagartjänster samt

att ordna aspiranternas utbildning och tjänstgöring.

I enlighet med beslut av 1947 års riksdag (propositionen nr 268, riksdagens

skrivelse nr 449) har fr. o. m. den 1 januari 1948 inrättats ett riksåklagarämbete,

till vilket bl. a. förut nämnda uppgifter överflyttats från

justitiekanslersämbetet.

I samband med beslut av 1935 års riksdag angående omorganisation av

landsfogdebefattningarna (propositionen nr 185, riksdagens skrivelse nr

260) fastställdes vissa grunder för landsfogdarnas tillgodoseende med kvalificerad

biträdeshjälp. Enligt dessa grunder skulle landsfogdeassistenl få

anställas i län, där landsfogden med hänsyn till omfattningen av honom

åliggande göromål vore i behov av rättsbildat biträde. Det skulle ankomma

på Kungl. Maj :t att besluta, i vilka län landsfogdeassistent skulle få finnas

anställd. Efter att från början ha utgjort 5 ökades antalet assistenter, så

att detsamma under budgetåret 1945/46 uppgick till 9. Assistenter funnos

då i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Nox-rbottens län.

Frågan om landsfogdarnas behov av juridiskt skolad biträdeshjälp samt

om behovet och omfattningen av en åklagaraspirantorganisation har vidare

varit föremål för behandling vid såväl 1946 som 1947 års riksdagar. Efter

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

en av landsfogden H. A. Enhörning och statspolisintendenten G. Å. L. Thulin

verkställd utredning framlades sålunda i propositionen nr 209/1946 förslag

till hl. a. förstärkning av biträdesorganisationen. Utredningsmännen

hade funnit, att landsfogdarna i nyss uppräknade län ävensom i Kalmar

och Kristianstads län hade den genomsnittligt största arbetsbördan av rikets

landsfogdar. Dessa 11 län syntes vidare kunna inordnas i tre särskilda, från

varandra tämligen skarpt avgränsade grupper. Sålunda kunde Malmöhus,

Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län sammanföras till en särskilt

hårt arbetsbelastad grupp, Stockholms, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs,

Västerbottens och Norrbottens län till den därnäst följande gruppen,

medan Kalmar och Kristianstads län bildade en grupp för sig. Inom de särskilda

grupperna vore det enligt utredningsmännens mening knappast möjligt

att angiva en bestämd ordningsföljd mellan länen i vidare mån än att

landsfogdarna i Malmöhus och Västernorrlands län kunde sägas ha den

största arbetsbördan. I enlighet med utredningsmännens, av föredragande

departementschefen tillstyrkta förslag beslöt riksdagen, att de landsfogdar,

vilka redan hade kvalificerat biträde, skulle få behålla detta. Med hänsyn

till arbetsbördans storlek i Malmöhus och Västernorrlands län skulle dock

de därvarande assistenttjänsterna ändras till tjänster såsom biträdande

landsfogde. Därutöver skulle inrättas vissa assistenttjänster, vilkas innehavare

skulle ambulera och tjänstgöra hos de landsfogdar, där för tillfället

största behovet av biträdeshjälp förelåge. För att säkerställa en god rekrytering

till de högre befattningarna inom polis- och åklagarväsendet skulle

slutligen ett fåtal avlönade aspiranter få anställas. Sammanlagda antalet

ambulerande landsfogdeassistenter och aspiranter skulle ej få överstiga 5.

Ett av föredragande departementschefen gjort uttalande, att antalet dylika

befattningshavare ej borde vara så begränsat, vann ej riksdagens gillande.

I skrivelse den 22 november 1946 framhöll justitiekanslersämbetet, att

det vore angeläget, alt frågan om aspiranternas antal underkastades förnyat

övervägande. Som skäl härför anfördes bl. a., att en icke obetydlig utökning

av antalet befattningar å åklagarbanan vore att emotse med hänsyn

såväl till bestående förhållanden som till processreformen. Nödvändigheten

att äga tillgång till vikarier i åklagarorganisationen krävde ock beaktande.

Det kunde med fog hävdas, att ett så ringa antal aspiranter som

5 vore alldeles för lågt för att tillgodose behovet. 1 anledning av denna

framställning uttalade jag vid framläggandet av 1947 års statsverksproposition

(V huvudtiteln, punkten 216), att jag ansåge ifrågavarande begränsning

mindre lämplig. Jag förordade, att ökning av antalet åklagaraspirantcr

borde kunna medgivas av Kungl. Maj:t, därest så skulle finnas erforderligt.

Riksdagen uttalade (skrivelse nr 5 a, punkten 100), alt det av meddelanden,

som lämnats riksdagens statsutskott, framgått, att begränsningens

bibehållande under budgetåret 1947/48 icke skulle medgiva önskvärd

smidighet i fråga om personalens disposition och med hänsyn härtill vara

ägnad att försvåra rekryteringen. En viss begränsning av möjligheten att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj.ts proposition nr 36.

utan riksdagens hörande utöka personalen borde likväl bibehållas. Den

förslagsvis betecknade icke-ordinarieposten borde därför fr. o. in. nämnda

budgetår upptagas såsom obetecknad. Denna förändring kunde i och för

sig antagas medföra behov av viss uppräkning av anslagsposten, men riksdagen

hade dock icke ansett sig böra jämka postens belopp. Budgetåret

1947/48 finge därför betraktas som en övergångstid, under vilken möjligheten

att vid en senare tidpunkt inhämta riksdagens bemyndigande att

överskrida posten borde tagas i betraktande, därest ett oundgängligt behov

av medelsförstärkning skulle uppkomma.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 20 juni 1947 på framställning av

justitiekansler sämbetet bemyndigat detta att fr. o. in. den 1 juli 1947 eller

senare tidpunkt antaga, utöver tidigare medgivet antal av tillhopa högst 5

ambulerande extra ordinarie eller extra landsfogdeassistenter eller aspiranter

å landsfogdeassistenttjänst, ytterligare 15 sådana befattningshavare.

Slutligen vill jag erinra, att enligt gällande befordringsgång landsfogdeassistent

antages såsom aspirant i lönegrad Cf 19, vilken lönegrad han

normalt tillhör under en tid av 1 år. Därefter sker befordran till lönegrad

Ce 22 och efter ytterligare 2 år till lönegrad Ce 23. Efter att ha tillhört sistnämnda

lönegrad 2 år uppflyttas assistenten till lönegrad Ce 25. Före befordran

från lönegrad Cf 19 till lönegrad Ce 22 eller högre lönegrad skall

aspirant som regel med tillfredsställande resultat ha fullgjort praktisk

polisutbildning och provtjänstgöring hos landsfogde.

II. Justitiekanslerämbetets förslag.

I skrivelsen den 77 oktober 1947 har justitiekanslersämbetet beträffande

åklagar a spirantorganisationen bl. a. anfört, att ämbetet

med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1947 antagit 5 nya

aspiranter. Ämbetet hade vidare för avsikt att under pågående polischefskurs

till aspiranter antaga 3 juris kandidater, vilka tjänstgjort hos åklagarmyndigheten

i Stockholm. Ämbetet skulle om möjligt söka intressera unga

jurister för åklagarbanan, men det vore likväl ovisst, om tillräckligt antal

skulle vilja ägna sig åt densamma. Ehuru ämbetet före den senaste antagningen

på olika sätt spritt kännedom om behovet av åldagaraspiranter samt

de ekonomiska villkoren och framtidsutsikterna å banan in. m., hade icke

flera än 6 antagbara aspiranter anmält sig. Det totala antalet ansökningar

hade uppgått till 8. Bristen på aspiranter vore desto mindre tillfredsställande,

som utbildningen toge i anspråk ett och ett halvt år. De senast antagna

aspiranterna skulle således icke bliva utbildade förrän våren 1949,

då processreformen varit i kraft över ett år.

Utöver de 5 nyantagna aspiranterna funnes f. n. endast 7 extra landsfogdeassistenter

eller aspiranter. Av dessa deltoge 6 i pågående polischefskurs.

Den återstående, vilken f. n. vore tjänstledig för tjänstgöring i hov
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 3G. 5

rätt, skulle undergå motsvarande utbildning påföljande år. Samtliga ifrågavarande

aspiranter beräknades under nästa budgetår tagas i anspråk för

rekrytering av tjänster inom åklagarorganisationen.

Justitiekanslersämbetet har vidare framhållit, att det vore förenat med

svårigheter, att närmare bestämma del antal aspiranter, för vilket avlöningsmedel

borde finnas tillgängliga under budgetåret 1948/49. I samband

med processreformens genomförande kunde emellertid en icke obetydlig

utökning av åklagarkåren visa sig påkallad. Ämbetet beräknade det erforderliga

antalet aspiranttjänster på följande sätt.

Beträffande först stadsfiskalsorganisationen skulle inom eu nära framtid

omkring 30 tjänster vara att besätta. I Stockholm beräknades sålunda

ett 10-tal tjänster komma att inrättas, i Göteborg 3, i Malmö 2 samt 1 tjänst

i ett flertal andra städer såsom Norrköping, Hälsingborg, Borås, Uppsala,

Eskilstuna, Linköping, Sundsvall in. fl. Därjämte väntades i ett par städer

vakans uppkomma i anledning av tjänstinnehavarens avgång med

pension.

Vad anginge landsfogdarna skulle — sedan landsfogdarna i Stockholms

och Västmanlands län utnämnts till byråchefer hos riksåklagarämbetet —

landsfogdetjänsterna i nämnda län nybesättas fr. o. in. den 1 januari 1948.

Då därjämte landsfogden i Gotlands län under våren 1948 uppnådde pensionsåldern,

kunde 3 landsfogdetjänster beräknas bliva nyhesatta inom eu

nära framtid.

Såsom arbetsförstärkning åt landsfogdarna i anledning av den ökning av

deras arbetsbörda, som processreformen väntades medföra, föresloge justitiekanslersämbetet

10 landsfogdeassistenter. Det syntes nödvändigt att

förutsätta, att flertalet av de 15 landsfogdar, som nu ensamma svarade för

alla göromål, åtminstone under stora delar av året behövde arbetsbiträde

för att kunna behörigen fullgöra de med det nya rättegångssättet förenade

uppgifterna. Därjämte finge tagas i beräkning, att i åtminstone vissa av

de län, där arbetsförstärkning nu funnes, ytterligare biträdeshjälp vore

behövlig. Vidare saknades f. n. en egentlig organisation för att tillgodose

vikariebehovet. Justitiekanslersämbetet hade dittills haft att anskaffa vikarier

under semester och annan ledighet för ett 70-tal befattningshavare

på åklagarbanan, nämligen landsfogdarna och stadsfiskalerna i de större

städerna. Som vikarier hade huvudsakligen anlitats landsfogdeassistenter

och aspiranter. För assistenterna hade vikarier i regel icke förordnats och

aspiranterna hade merendels måst avbryta sin utbildning. En sådan ordning

kunde icke bestå i längden; med processreformen skulle behovet av

vikarier ökas på grund av de säkerligen ganska täta uppvaktningar i hovrätt,

som landsfogdar och stadsfiskaler enligt den nya rättegångsordningen

hade att fullgöra. Med hänsyn härtill syntes det föreslagna antalet 10 landsfogdeassistenter

sasom förstärkning av landsfogdeorganisationen snarast

vara lågt. Justitiekanslersämbetet hade emellertid velat iakttaga viss återhållsamhet

i avbidan på erfarenhet av processreformens praktiska verkningar.

Vad slutligen anginge riksåklagarämbetet utginge justitiekanslersämbetet

från, att ytterligare en byråchefsbefattning för åklagarärenden komme att

besättas med person från åklagarkåren.

Under den närmaste framtiden skulle alltså enligt justitiekanslersämbetels

beräkningar föreligga ett behov av (30 + 3 + 10 + 1) 40—45 åklagar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

aspiranter. För dettas tillgodoseende funnes att tillgå ett 10-tal senast i

mars 1948 utbildade åklagaraspiranter, som icke redan innehade eller varaktigt

uppehölle fast tjänst inom åklagarorganisationen. För besättandet

av nyinrättade eller ledigblivande tjänster skulle alltså vtterligaic .10 35

åklagaraspiranter erfordras. Med hänsyn till att möjligen några av de nytillkommande

stadsfiskalstjänsterna i Stockholm och Göteborg kunde

komma att besättas med personer, som icke tillhörde åklagarkåren eller

den egentliga åklagaraspirantorganisationen, ansåge ämbetet emellertid, att

nyanställning icke borde avse hela det angivna behovet. Det syntes vara

tillräckligt, om medel beräknades för 20 aspiranter utöver de 5 nyligen

antagna.

Justitiekanslersämbetet har vidare uttalat, att det mötte svårighet alt

säkert uppskatta storleken av de medel, som erfordrades för aspiiantoiganisationen,

enär det ej nu kunde angivas, hur langt de olika aspiranterna

kunde antagas ha kommit i befordringsgången eller i vilken omfattning

avlöningsmedel faktiskt behövde tagas i anspråk för dem. Ämbetet förutsatte

emellertid, att 5 aspiranter skulle antagas vid envar av följande tidpunkter,

nämligen den 1 januari, den 1 april, den 1 juli och den 1 oktober

1948. Ämbetet ansåge sig därjämte böra beräkna samtliga löner efter oitsgrupp

5, vilken aspiranterna tillhörde under polisutbildningen, som principiellt

varade ett år. Med tillämpning av dessa grunder uppskattades det

för grundlöner åt befattningshavare inom åklagaraspirantorganisationen

erforderliga beloppet till cirka 194 000 kronor. Härtill koinme avlöning

under deltagande i polischefskurs åt den förut nämnde landsfogdeassistent,

som f. n. tjänstgjorde i hovrätt. Sammanlagt skulle alltså medelsbeho\et

uppgå till i runt tal 200 000 kronor.

Med hänsyn till angelägenheten av att åklagaraspiranterna förvärva en

god juridisk utbildning — fortsätter justitiekanslersämbetet — vore önskvärt,

om aspiranterna om möjligt kunde beredas tillfälle till någon tids

tjänstgöring i hovrätt. Härom anför ämbetet.

Sedan den reglerade aspirantantagningen å åklagarbanan började den

1 juli 1946, hade en av aspiranterna erhållit ledighet för sådan tjänstgöring.

På grund av den vid tillfället rådande relativt ringa tillströmningen av

aspiranter till hovrätten hade denna haft möjlighet att tilldela honom aspirantarvode.

Från hovrättshåll hade emellertid framhållits, att i den man

någon domarbanan tillhörande aspirant bleve utan ersättning, därest eu

åklagaraspirant tilldelades aspirantarvode, det finge tagas med i beräkningen,

att hovrätten såge sig nödsakad att låta domaraspiranten i stället

för åklagaraspiranten komma i åtnjutande av arvodet. En åklagaraspirant

kunde sålunda bliva urståndsatt att skaffa sig kompetens som hovrättsfiskal

på grund av att han icke kunde erhålla aspirantarvode i hovrätt. Det

vore därför ett önskemål, att riksåklagarämbetet bemyndigades att medgiva

aspirant eller assistent att under tiden för provtjänstgöring i hovratt,

omfattande i allmänhet 6—8 månader, bibehålla sin avlöning eller i allt

fail så stor del därav, som svarade mot aspirantarvode i hovrätt.

Vidare har justitiekanslersämbetet fäst uppmärksamheten vid vissa spörs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

mål rörande bef ordringsgången för landsfogdeassistent

e r. Efter att ha erinrat, att denna — schematiskt uttryckt — innebure,

att landsfogdeassistent efter 5 års tjänstgöring såsom aspirant och assistent

placerades i lönegrad Ce 25, anför ämbetet.

F. n. funnes 7 assistenter, som kunde beräknas under nästa budgetår

bliva berättigade att uppflyttas i nämnda lönegrad. Det kunde förutsättas,

att de alla skulle senast den 1 juli 1948 bliva placerade å någon av åklagartjänsterna

i städerna eller befattningarna såsom fast landsfogdeassistent.

Fullt säkert vore det dock icke. Det vore vidare möjligt, att någon av nu

avsedda assistenter vid befordran till kommunal åklagarbefattning icke

genast erhölle ordinarie sådan utan först finge underkasta sig en tids provtjänstgöring

eller att några av de kommunala befattningarna bleve ickeordinarie

och ej förenade med pensionsrätt. I båda fallen borde dessa

assistenter bibehållas vid sin anställning inom landsfogdeorganisationen

och komma i åtnjutande av den befordran, vartill de eljest skulle vara berättigade.

På grund härav har justitiekanslersämbetet dels framhållit, att möjlighet

borde finnas för Kungl. Maj:t att i fall av behov överskrida anslagsposten

till icke-ordinarie personal inom landsfogdeorganisationen med det

belopp, som erfordrades för avlöning av landsfogdeassistenter i lönegraden

Ce 25, dels ock hemställt, att Kungl. Maj :t ville vidtaga de åtgärder, som

erfordrades för att högst 7 extra ordinarie landsfogdeassistenter skola

kunna under budgetåret 1948/49 placeras i lönegrad Ce 25.

I skrivelsen den 19 november 1947 har justitiekanslersämbetet behandlat

bl. a. frågan om behovet av biträdande landsfogdar. Inledningsvis

anföres härom följande.

Landsfogden i Stockholms län hade i en till ämbetet ingiven promemoria

hemställt om inrättande — vid sidan av assistenttjänsten — av en biträdande

landsfogdebefallning. Sedan länsstyrelsen i Stockholms län avgivit

yttrande däröver, hade framställningen delgivits länsstyrelserna och landslogdarna

i de län, där landsfogden enligt 1946 års utredning rörande behovet

av juridiskt arbetsbiträde åt landsfogdarna ansåges ha en arbetsbörda

större än eller jämförlig med landsfogdens i Stockholms län. I anledning

härav hade landsfogdarna i Värmlands och Gävleborgs län hemställt, att de

nuvarande fasta landsfogdeassistenttjänsterna i dessa län måtte ersättas

med biträdande landsfogdebefattningar och att därjämte en extra landsfogdeassistent

måtte anställas i vartdera länet. Övriga landsfogdar, som yttrat

sig i ärendet, hade icke hemställt om annan förstärkning av arbetskrafterna

än sådan som utan inrättande av nya tjänster syntes kunna beredas

dem genom anlitande av befattningshavare inom åklagaraspirantorganisationen,

därest denna utbyggdes i enlighet med vad ämbetet förordat

i skrivelsen den 17 oktober 1947. Samtliga framställningar hade biträtts

av vederbörande länsstyrelse.

För egen del har justitiekanslersämbetet bl. a. uttalat, att det av vad

landsfogdarna i Stockholms, Värmlands och Gävleborgs län anfört framginge,

all deras nuvarande arbetsbörda vore betydande. Redan nu förhölle

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

det sig så, att de i stor utsträckning i verkligheten måste överlämna sina

tjänsteåligganden åt assistenterna att av dem fullgöras på eget ansvar. Då

processreformens genomförande kunde väntas medföra en icke oväsentlig

ökning av åklagarnas arbetsuppgifter, bleve nämnda förhållande därefter

än mer framträdande. Vid sådant förhållande syntes det icke rimligt att

bibehålla befattningshavarna vid en så låg löneställning som den landsfogdeassistenterna

intoge. Skulle assistenterna under hela eller största delen

av sin arbetstid självständigt på eget ansvar utföra landsfogdens åligganden,

borde de erhålla däremot svarande ställning och lön. En förändring

av assistenttjänsterna i dessa län till biträdande landsfogdetjänster i

lönegrad Ce 30 vore därför påkallad. Även ett annat viktigt skäl talade härför.

Till följd av processreformen komme åklagarorganisationen i åtskilliga

städer att förstärkas med nyinrättade tjänster. För flera av dessa bleve

löneställningen sådan, alt även de, som tillhörde landsfogdebanan, måste

antagas komma att reflektera å dem. Sålunda hade exempelvis vid löneförhandlingar

enighet nåtts därom, att vissa nyinrättade åklagartjänstcr i

Malmö, nämligen en förste stadsfiskalstjänst och två stadsfiskalstjänster

skulle placeras i lönegraderna Ca 42 resp. Ca 35. Det vore nödvändigt att

taga i beräkning, att de nuvarande fasta landsfogdeassistenterna liksom de

andra landsfogdeassistenter, vilka ännu ej vunnit fast anställning, komme

att i större eller mindre antal söka erhålla stadsfiskalstjänster. På grund

härav och då tillströmningen av aspiranter vore ringa, måste betydande

svårigheter förväntas skola uppstå att rekrytera landsfogdebanan. I själva

verket förelåge allvarlig risk att överåklagarverksamheten på grund av personalbrist

icke skulle kunna vederbörligen upprätthållas. Det låge i sakens

natur, att tjänster med en så låg lönegradsplacering som Ce 25 och med de

arbetsuppgifter, som rätteligen skulle tillhöra dessa tjänster, icke kunde

verka i erforderlig grad tilldragande på dem, som kanske i och för sig hellre

skulle vilja kvarstanna å landsfogdebanan än söka distriktsåklagartjänst.

Om assistenttjänsterna emellertid förändrades till biträdande landsfogdetjänster,

skulle förhållandet kunna bliva ett annat. Det vore på grund härav

angeläget, att de nu ifrågasatta tjänsterna inrättades. Det skulle då komma

att finnas fem biträdande landsfogdetjänster med icke alltför knapp löneställning

samt med självständiga, betydelsefulla och intressanta arbetsuppgifter.

Utsikterna skulle ökas att förvärva och behålla för överåldagarsysslans

behöriga fullgörande nödvändig kvalificerad arbetskraft. På grund av

vad sålunda anförts föresloge justitiekanslersämbetet, att assistenttjänsterna

i Stockholms, Värmlands och Gävleborgs län skulle utbytas mot befattningar

som biträdande landsfogde. Härigenom skulle uppkomma en kostnadsökning

av allenast omkring 9 000 kronor om året jämte rörligt tillägg.

Slutligen säger sig justitiekanslersämbetet ha övervägt, att — med hänsyn

till svårigheterna att erhålla aspiranter å ålilagarbanan — hemställa

om förbättrade löneförmåner för landsfogdeorganisationens befattningsha
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

vare. Av olika skäl hade ämbetet dock ansett, att någon framställning i

ämnet icke f. n. borde göras. Ämbetet ville dock framhålla, att, i den mån

hovrätternas rekryteringspersonal och ordinarie domare komine i åtnjutande

av bättre avlöningsvillkor än dem, som nu tillkomme motsvarande

befattningshavargrupper inom åklagarväsendet, dessa borde erhålla en motsvarande

förbättring.

Riksåklagaren M. Heuman har förklarat sig biträda justitiekanslersämbetets

ifrågavarande båda framställningar.

Statskontoret har i utlåtande över framställningarna anfört.

Frågan om omfattningen av landsfogdeorganisationen har varit föremål

för överväganden vid såväl 1946 som 1947 års riksdagar. Svårigheterna att

bedöma det personalbehov, som kan komma att uppstå till följd av processreformens

genomförande, äro påtagliga och inrättande av nya tjänster måste

därför, såsom förstnämnda riksdag framhållit, betraktas som försök. I avvaktan

på närmare erfarenheter av den arbetsbelastning, som den nya rättegångsordningen

kan komma att medföra, synes därför välbetänkt att någon

tid hålla frågan om omfattningen av och formen för personalförstärkningarna

öppen samt avveckla eventuella toppbelastningar av arbetsuppgifterna

genom tillfälliga personalförstärkningar.

Statskontoret vill icke motsätta sig, att aspirant å assistenttjänst eller

landsfogdeassistent under tid för provtjänstgöring i hovrätt får behålla så

stor del av sitt arvode, som svarar mot aspirantarvode i hovrätt.

Departementschefen. Det av 1946 års riksdag fattade beslutet om inrättande

av särskilda aspiranttjänster inom åklagarväsendet avsåg att säkerställa

en god rekrytering till framförallt de högre åklagarbefattningarna,

de statliga såväl som de kommunala. Såvitt framgår av hittills vunna erfarenheter,

synes den grund till en ny åklagaraspirantorganisation, som därigenom

lades, väl lämpad att bygga vidare på. Aspiranterna antagas av landets

högste åklagare, som även utövar kontroll över deras utbildning. Härigenom

erhålles en garanti för att de blivande åklagarna skola bliva skickade

att fylla sitt ansvarsfulla värv, ett förhållande, som måste tillmätas

stor betydelse efter genomförandet av processreformen med dess höga krav

på åklagarnas kompetens.

Med hänsyn till den försökskaraktär, som ursprungligen tillädes den nya

aspirantorganisationen, ansågs antalet aspiranttjänster till en början böra

hållas inom en strängt begränsad ram. Antalet sådana tjänster jämte de

samtidigt inrättade tjänsterna såsom ambulerande landsfogdeassistent skulle

sålunda få uppgå till högst 5. Då frågan härom behandlades vid 1947 års

riksdag befanns nödvändigt att öppna en möjlighet för Kungl. Maj:t att, om

så visade sig erforderligt, medgiva anställande av åklagaraspiranter utöver

nämnda antal. Kungl. Maj:t har begagnat sig av denna möjlighet och genom

beslut den 20 juni 1947 medgivit justitiekanslersämbetet all anställa ytterligare

15 aspiranter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ta proposition nr 36.

Därest aspirantorganisationen i nuvarande läge skall kunna fylla sin uppgift,

kan den icke undvara en viss elasticitet. Åklagaraspiranternas antal

måste ofrånkomligen anpassas efter den — främst i följd av den nya

rättegångsordningen — starkt ökade efterfrågan på kvalificerad åklagarpersonal.

Det må i detta sammanhang framhållas, att för behörighet till

stadsfiskalstjänst även i mindre städer krav numera som regel uppställes

på innehav av landsfogdekompetens. Erhåller icke aspirantorganisationen

en i förhållande till det ökade behovet av rekryteringspersonal

anpassad omfattning torde, i allt fall på längre sikt, en sänkning av åklagarnas

standard icke kunna undvikas. Riksåklagarämbetet bör därför ha

möjlighet att utan dröjsmål i erforderlig utsträckning antaga och utbilda

aspiranter för täckande av detta behov. Jag vill framhålla, att de aspiranter,

som nu antagas, icke omedelbart kunna avhjälpa den eftersläpning,

som f. n. i viss mån gör sig kännbar. Aspiranterna beräknas nämligen icke

bliva färdigutbildade förrän under senare halvåret 1949, vid en tidpunkt

alltså, då det nya rättegångssättet varit i tillämpning mer än l]/2 år.

Justitiekanslersämbetet har uppskattat det antal åklagartjänster, som

inom den närmaste framtiden måste besättas, till 40 å 45. Av dessa skulle

ett 30-tal utgöras av nyinrättade eller ledigblivande tjänster såsom landsfogde

eller stadsfiskal samt inom riksåklagarämbetet och återstoden — 10

landsfogdeassistentbefattningar — behövas för arbetsförstärkning åt landsfogdarna.

För att säkerställa rekryteringen av dessa tjänster vore nödvändigt

alt anställa — utöver 5 nyligen antagna aspiranter — ett 20-tal dylika

befäl tningsha vare.

Jag vill med anledning härav till en början understryka, att behovet av

aspiranter för rekrytering av nyinrättade tjänster väsentligen torde kunna

sägas vara av engångsnatur. Sedan dessa tjänster besatts, bör alltså en återgång

till en mera normal nyanställning av aspiranter kunna ske.

Beträffande frågan om arbetsförstärkning åt landsfogdarna torde — såsom

justitiekanslersämbetet framhållit — flertalet av de landsfogdar, som

nu ensamma svara för alla göromål, framdeles komma att åtminstone under

stora delar av året bliva i behov av arbetsbiträde för att kunna fullgöra

de med det nya rättegångssättet förenade uppgifterna. Men även för vissa

av de landsfogdar, som redan nu ha tillgång till biirädeshjälp, kan ytterligare

sådan beräknas bliva behövlig. Vidare saknas f. n. en egentlig organisation

för att tillgodose vikariebehovet. Det antal befattningshavare, för

vilket riksåklagarämbetet har att planlägga semester och annan ledighet

samt anskaffa vikarier under sådan ledighet, uppgår f. n. till ett 70-tal men

torde sedan den nya rättegångsordningen varit i kraft någon tid komma

alt stiga till omkring 100. För vikariat å flertalet tjänster ha hittills måst

anlitas landsfogdeassistenter och aspiranter. I de arbetstyngda län, där

assistenttjänster finnas inrättade, ha därvid landsfogdarna ofta nödgats

avstå assistenten utan att erhålla ersättare för honom. För aspiranterna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

har ett vikariat inneburit, att de måst avbryta sin utbildning. Självfallet

bör en sådan ordning icke få bestå. Åtgärder böra därför vidtagas för att

tillgång året runt skall finnas till ett så stort antal färdigutbildade åklagaraspiranter,

som må finnas erforderligt för tillgodoseende av vikariebehovet.

Detta synes lämpligast kunna ske genom en utbyggnad av den nuvarande

aspirantorganisationen. Antalet för ändamålet erforderliga befattningshavare

låter sig, innan erfarenhet av processreformens verkningar

ännu föreligger, icke närmare uppskattas. Det bör dock uppmärksammas,

att flera landsfogdeassistenter kunna komma att tagas i anspråk för kommunala

tjänster än förhållandena nu synas utvisa. Det antal assistenter,

som nu antages komma att stå till förfogande för vikariat, kan därigenom

bliva än mera begränsat.

Justitiekanslersämbetets uppskattning av det antal aspiranter, som behöver

anställas under den närmaste framtiden, är, såvitt jag kunnat finna,

försiktigt hållen. Då det emellertid med hänsyn till rådande rekryteringssvårigheter

torde kunna allvarligt ifrågasättas, om verkligen ett så stort

antal skall kunna förvärvas inom den förhållandevis korta tidrymd — ett

år — varom här är fråga, vill jag föreslå, att rekryteringen preliminärt

begränsas till 15 å 16 aspiranter. Jag förutsätter härvid, att Kungl. Maj:t

skall äga medgiva ökning av detta antal.

Vad härefter angår frågan om avlöning åt aspirant å landsfogdeassistenttjänst

och landsfogdeassistent under tjänstledighet för provtjänstgöring i

hovrätt, vill jag på de skäl, justitiekanslersämbetet anfört, tillstyrka, att

befattningshavaren under dylik tjänstledighet må behålla så stor del av

honom tillkommande avlöning, som svarar mot det till fiskalsaspirant i

hovrätt utgående arvodet.

Likaså tillstyrker jag justitiekanslersämbetets förslag att utbyta de nuvarande

landsfogdeassistenttjänsterna i Stockholms, Värmlands och Gävleborgs

län mot biträdande landsfogdebefattningar. Detta synes mig vara

motiverat främst med hänsyn till storleken av landsfogdarnas arbetsbörda

i nämnda län. Jag vill betona, att ifrågavarande landsfogdar redan före processreformens

ikraftträdande i stor utsträckning måst överlämna sina

tjänsteåligganden åt assistenterna att av dem fullgöras på eget ansvar. Härtill

kommer, att genomförandet av förslaget får antagas medföra erforderlig

lättnad i avseende å rekryteringen av landsfogdebanan. Svårigheterna härutinnan,

som f. n. äro betydande, komma alt göra sig gällande med ökad

styrka i och med inrättandet av ett stort antal kommunala åklagartjänster,

vilka som regel erbjuda sina innehavare större förmåner än som kunna påräknas

i motsvarande statliga befattningar.

Justitiekanslersämbetet har slutligen hemställt, att, därest hovrättspersonalens

löne- och anställningsförhållanden skulle bli föremål för reglering,

motsvarande reglering vidtages i fråga om personal inom landsfogdeorganisationen.

Med hänsyn till alt den för landsfogdeassistenterna fastställda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 36.

befordringsgången varit föremål för överväganden så sent som vid 1947

års riksdag, finner jag anledning f. n. saknas alt upptaga frågan om landsfogdepersonalens

löneställning.

Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit torde i personalförteckningen

för landsfogdarna m. fl. — vilken f. n. upptager 24 landsfogdar i

lönegrad Ca 32, 2 biträdande landsfogdar i lönegrad Ce 30 och 7 landsfogdeassistenter

i lönegrad Ce 25 — dels antalet befattningar såsom biträdande

landsfogde böra ökas till 5 och dels antalet landsfogdeassistentbefattningar

minskas till 4.

I enlighet med vad som förutsatts vid behandlingen i riksdagen av frågan

om befordringsgång för landsfogdeassistenter (1947 års statsverksproposition:

Utgifter å driftbudgeten: För flera huvudtitlar gemensamma frågor,

sid. 32; riksdagens skrivelse nr 56) torde vidare i personalförteckningen

böra upptagas ett antal landsfogdeassistenttjänster i lönegrad Ce 25 för

att möjliggöra befordran av sådana assistenter, som uppfylla villkoren enligt

befordringsgången för uppflyttning till nämnda lönegrad. Antalet sådana

tjänster synes i enlighet med justitiekanslerns beräkningar böra bestämmas

till 7. För att dessa tjänster -— vilkas antal kommer att växla

år från år — skola kunna skiljas från de fasta landsfogdeassistenttjänsterna

i länen torde vara lämpligt, att de betecknas såsom ambulerande.

Jag vill slutligen anmäla, att innehavaren av landsfogdebefattningen i

Kalmar län E. Sjöholm förordnats att fr. o. in. den 1 februari 1938 uppehålla

länsnotarietjänsten av l:a klass i Stockholms län men för olika offent!iga

uppdrag åtnjutit ledighet från denna tjänst tidvis under åren 1941 och

1942 samt i stort sett under hela tiden därefter. F. n. åtnjuter han tjänstledighet

för fullgörande av uppdrag inom inrikesdepartementet. På begäran

av Sjöholm och då han icke torde komma att återgå till landsfogdetjänst

föreslår jag, att han överföres till övergångsstat med skyldighet att

fullgöra de uppdrag, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt följande avlöningsstat för

landsfogdarna m. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1947/48:

III. Anslagsbehovet för budgetåret 1948/49.

Budgetår

1946/47

1947/48

Anslag

406 500

652 000

760 000

Nettoutgifter

438 646

1948/49 (förslag)

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal .......

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................

kronor 390 000

»

225 100

36 900

Summa förslagsanslag kronor 652 000

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

I skrivelser, som inkommit under september månad 1947, ha länsstyrelserna

uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till omkring 593 000

kronor, därav till avlöningar till ordinarie tjänstemän 374 000 kronor, till

avlöningar till icke-ordinarie personal 173 000 kronor och till rörligt tilllägg

46 000 kronor. Därvid ha två länsstyrelser (Malmö och Göteborg) inräknat

det rörliga tillägget i ordinarie- och icke-ordinarieposterna, medan

tre andra länsstyrelser (Jönköping, Kalmar och Luleå) icke alls upptagit

sådant tillägg.

Departementschef en. Anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän torde i nära överensstämmelse med länsstyrelsernas

förslag böra uppföras med 370 000 kronor.

I det till avlöningar till icke-ordinarie personal för

innevarande budgetår anvisade beloppet ingå medel för avlönande av 2

extra ordinarie biträdande landsfogdar och 7 extra ordinarie landsfogdeassistenter

samt för ersättningar åt vikarier. Därjämte ha medel beräknats

till avlöningar åt befattningshavare inom åklagaraspirantorganisationen

och till arvoden åt högst 6 tingsnotarier under tjänstgöring å landsfogdekontor.

För avlöning under nästa budgetår av 5 extra ordinarie biträdande landsfogdar

och 4 extra ordinarie landsfogdeassistenter erfordras ett belopp av

108 000 kronor. Såsom ersättning åt vikarier för landsfogdar, biträdande

landsfogdar och landsfogdeassistenter torde böra beräknas 32 000 kronor.

Vad angår åklagaraspirantorganisationen torde medel böra beräknas för

avlöning — förutom av de 5 aspiranter, vilka nyligen antagits — av de

ytterligare aspiranter, som i enlighet med vad jag förut förordat till ett

antal av 15 å 16 böra anställas under löpande och nästa budgetår, ävensom

av en assistent under den tid han genomgår polischefskurs. Jag uppskattar

medelsbehovet härför till 150 000 kronor. För arvoden åt tingsnotarier under

deras tjänstgöring å landsfogdeexpedition bör slutligen upptagas ett

belopp av 20 000 kronor. Den under anslagsposten erforderliga sammanlagda

medelsanvisningen skulle alltså uppgå till (108 000 -f 32 000

+ 150 000 + 20 000) 310 000 kronor. Med hänsyn till vad förut anförts bör

Kungl. Maj:t äga möjlighet att medgiva anslagsöverskridande. Posten bör

därför för budgetåret 1948/49 uppföras förslagsvis.

Till rörligt tillägg beräknar jag 80 000 kronor.

Sammanlagda anslagsbehovet skulle sålunda uppgå till (370 000 +

310 000 + 80 000) 760 000 kronor.

IV. Hemställan.

På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för landsfogdarna

in. fl.:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

24 landsfogdar ....................... Ca 32

Tjänsteman å övergångsstat.

1 landsfogde ......................... Ca 32

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än Ce 2 4.

5 biträdande landsfogdar................ Ce 30

4 landsfogdeassistenter ................ Ce 25

7 landsfogdeassistenter (ambulerande) .. Ce 25;

dels godkänna följande avlöningsstat för landsfogdarna

m. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1948/49:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........................ kronor 370 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ » 310 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... s> 80 000

Summa förslagsanslag kronor 760 000;

dels ock till Landsfogdarna in. fl.: Avlöningar under XI

huvudtiteln för budgetåret 1948/49 anvisa ett förslagsanslag

av .................................... kronor 760 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Söderqvist.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1918

816112

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:136 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till landsfogdarna m. fl.: avlöningar. a1 i texten
  2. SU 1948:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1,948 49 till landsfoqdarna in. fl.: avlöningar. ‘ s. 1 i texten