Sök i Ratio Lex

Angående lån och bidrag till vissa skogsförbättringsåtgärder

1948-01-16 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:41, Angående lån och bidrag till vissa skogsförbättringsåtgärder

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

1

Nr 41.

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående lån och bidrag

till vissa skogsförbättringsåtgärder; given Stockholms

slott den 16 januari 19b8.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

1 Bilwng till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 41.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kunffl. Maj:ts proposition nr 41.

Sammanfattning.

I propositionen föreslås till en början, att för budgetåret 1948/49 under

titeln Skogsvård m. in.: Statens skogsförbättringsanslag skall anvisas ett

förslagsanslag av 350 000 kronor. Detta anslag skall ersätta statens skogsutdikningsanslag

och statens skogsodlingsanslag. Bestämmelserna om bidrag

ur sistnämnda båda anslag ävensom om bidrag till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder

å enskildas skogar skola upphävas den 1 juli 1948 i samband

med ikraftträdandet av bestämmelserna om bidrag ur det nya anslaget.

Bidrag ur statens skogsförbättringsanslag skall kunna utgå för vissa produktionsbefrämjande

åtgärder å mark, varå den föreslagna nya skogsvårdslagen

eller lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna äger tilllämpning.

De åtgärder, för vilka bidrag skall kunna utgå, sammanfalla i

huvudsak med dem, för vilka bidrag kunnat erhållas ur skogsutdikningsanslaget

eller skogsodlingsanslaget. Den enligt bestämmelserna rörande skogsodlingsanslaget

medgivna möjligheten att i undantagsfall i Norrland lämna

bidrag till återväxtåtgärder efter avverkning föreslås dock utvidgad att gälla

även övriga delar av landet. Bidrag skall, då föreläggande meddelats enligt

17 § den föreslagna skogsvårdslagen, utgå med 50 procent av den beräknade

kostnaden för åtgärden, efter avdrag av värdet av fällda träd, samt eljest

med högst 50 procent av samma kostnad. Undantagsvis skall dock bidraget

kunna höjas till 60 procent.

Ur statens skogsförbättringsanslag skall vidare efter beslut av Kungi.

Maj :t i varje särskilt fall kunna utgå bidrag till åtgärder mot skadegörelse av

skogsinsekter.

För budgetåret 1948/49 hemställes om medgivande att ur ifrågavarande

anslag för andra med detsamma avsedda ändamål än åtgärder mot insektshärjning

utlämna bidrag å sammanlagt högst 325 000 kronor.

I propositionen föreslås även att en ny statlig lånefond — statens skogslånefond

— skall inrättas samt att å riksstatens kapitalbudget för budgetåret

1948/49 till denna fond skall anvisas ett investeringsanslag av 500 000 kronor.

Ur denna fond skall kunna utlämnas lån för att bestrida kostnader för

skogsförbättringsåtgärder, i första hand sådana åtgärder för vilka även bidrag

kan erhållas. Lånen skola vara amorteringslån samt löpa med en fast

årlig ränta av 3 procent. En och samme låntagare skall i regel icke äga

inneha lån till högre belopp än 10 000 kronor.

Beslut rörande lån och bidrag skall meddelas av skogsstyrelsen. De nya

bestämmelserna skola träda i kraft den 1 juli 1948.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 januari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan föreslagit

riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet till Skogsvård

m. m.: Statens skogsförbättringsanslag för budgetåret 1948/49 beräkna ett

förslagsanslag av 350 000 kronor (IX H.T. p. 139).

Jag torde nu få anmäla denna fråga och vissa därmed sammanhängande

spörsmål.

Sedan skogsvårdsstyrelsen den 27 maj 1946 avgivit betänkande (SOU

1946: 41) med förslag till skogsvårdslag m. in., anbefallde Kungl. Maj:t genom

beslut den 30 juni 1946 skogsstyrelsen att verkställa en översyn av

gällande bestämmelser angaende de s. k. särskilda skogsvårdsanslagen.

Skogsstyrelsen har med anledning härav den 13 november 1947 avlämnat

skrivelse med förslag till bestämmelser om bidrag från statens skogsförbättringsanslag

samt om lån ur statens skogslånefond.

över de i sagda skrivelse framlagda förslagen ha yttranden avgivits av

statskontoret och riksräkenskapsverket.

Innan jag ingår på sistnämnda förslag ävensom de däröver avgivna yttrandena

torde jag i korthet fa redogöra dels för nu gällande bestämmelser

om lån och bidrag till skogsvårdande åtgärder, dels för vissa stadganden i

det förslag till ny skogsvårdslag, vilket Kungl. Maj:t tidigare denna dag på

min hemställan beslutat att genom proposition förelägga riksdagen.

Nu gällande bestämmelser om bidrag och lån till skogsförbättringsåtgärder.

Bidrag.

De s. k. särskilda skogsvårdsanslagen äro följande under rubriken Skogsvård

in. m. upptagna anslag: Statens skogsutdikningsanslag, Statens skogsodlingsanslag,

anslag till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo,

anslag till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. in. samt anslag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar. Under sistnämnda

anslag ha dock medel icke anvisats sedan budgetåret 1938/39. Av de

nämnda anslagen ha norrländska skogsproduktionsanslaget samt väg- och

flottledsanslaget icke varit föremål för översyn i detta sammanhang. Skogsstyrelsen

har emellertid förklarat sig ha för avsikt att — sedan 1947 års

centrala lantbrukskommitté avgivit förslag beträffande betesfrågan samt en

inom skogsstyrelsen pågående utredning rörande möjligheterna att under

ekonomiskt rimliga former förbättra vägförbindelserna genom landets mera

avlägsna skogsområden in. m. slutförts — avgiva de förslag till ändringar

i bestämmelserna för sistnämnda båda anslag, vartill anledning kunde finnas.

Från dessa båda anslag bortses i det följande.

Bestämmelser rörande villkoren för statsbidrag från skogsutdikningsanslaget

och skogsodlingsanslaget återfinnas i kungörelsen den 27 juni 1927

(nr 270) angående villkoren för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag

(ändrad genom kungörelserna nr 273/1930, 451/1938, 118/1939,

352/1941 och 282/1947) och kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) angående

villkoren för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag (ändrad genom

kungörelserna nr 452/1938, 353/1941 och 284/1947). För tillämpningen

av dessa båda kungörelser har Kungl. Maj :t den 27 juni 1927 (nr 273) och

den 27 juni 1930 (nr 271) utfärdat cirkulär till skogsvårdsstyrelserna och

skogssällskapet med vissa föreskrifter.

Bestämmelser om statsbidrag till understödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder

å enskildas skogar ha meddelats i en den 30 juni 1933 utfärdad

kungörelse (nr 437), ändrad genom kungörelserna nr 548/1933 och

198/1934. Genom cirkulär den 30 juni 1933 (nr 438) till domänstyrelsen,

skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet har Kungl. Maj :t för tillämpningen

av sistnämnda kungörelse hänvisat till de båda tidigare nämnda cirkulären.

Körande innehållet av nu gällande bidragsbestämmelser torde här få nämnas

följande.

Ur skogsutdikningsanslaget och skogsodlingsanslaget kan utgå statsbidrag

för utförande av skogsförbättringsåtgärder å mark, varå skogsvårdslagen

den 15 juni 1923, lagen den 10 juni 1932 om vård av vissa skogar

inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden

(lappmarkslagen) eller lagen den 17 juni 1938 om allmänningsskogar i

Norrland och Dalarna äger tillämpning. Bidrag utgår dock icke till aktiebolag.

Beträffande de åtgärder, för vilka bidrag må utlämnas, gäller att ur

skogsutdikningsanslaget kan lämnas bidrag till utförande av torrläggningsföretag,

vilket avser höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn

till dess utnyttjande för skogsbörd. Från skogsodlingsanslaget kan utgå

bidrag till utförande av företag, som avser skogsodling eller annan åtgärd

för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å vissa marker med otillfredsställande

skogstillstånd. Dessa marker äro 1) skogsmark, som helt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

5

saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott enstaka träd; 2) vanhävdad

skogsmark, där skogsbeståndet är av synnerligen otillfredsställande

slutenhet och tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter; samt

3) skogsmark, som är bevuxen med s. k. stavaskogsbestånd. För att bidrag

skall utgå beträffande vanhävdad skogsmark fordras dock, att avsättningsvärdet

å det virke, som bör avverkas å marken för att nöjaktig föryngring

skall erhållas, understiger kostnaden för de åtgärder, som böra utföras

för sådant ändamål. Som en allmän inskränkning i rätten att erhålla

bidrag från skogsodlingsanslaget gäller vidare, att sådant bidrag icke

utgår vare sig till torrläggningsföretag, som avser höjande av alstringsförmågan

hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd (för sådant

företag kan i stället erhållas bidrag ur skogsutdikningsanslaget), eller

till åtgärd, som någon enligt gällande eller äldre skogsvårdslag är pliktig

vidtaga. Sistnämnda inskränkning avser dock icke utförande av erforderliga

återväxtåtgärder efter avverkning, som verkställts för att få nöjaktig

föryngring å vanhävdad skogsmark eller skogsmark bevuxen med stavaskog.

Utan hinder av sistnämnda inskränkning kan vidare, såvitt gäller

skogsmark, varå lappmarkslagen äger tillämpning, bidrag lämnas till återväxtåtgärder,

vilka äro så betungande, att skogsvårdsstyrelsen funnit skäligt

medgiva begränsning av den markägaren enligt sagda lag åliggande

skyldigheten att vidtaga åtgärder för återväxtens betryggande.

Beträffande båda anslagen gäller, att bidrag kan utgå endast under förutsättning

att skogsvårdsstyrelsen funnit nyttan av företaget minst motsvara

kostnaden för detsamma samt, i regel, att annat statsunderstöd eller

bidrag från skogsvårdskassa icke utgått eller utgår till företaget. Härjämte

har föreskrivits, att skogsvårdsstyrelsen skall tillse, att statsbidrag främst

lämnas till sådana företag, som äro mest förtjänta av understöd.

Statsbidrag från skogsutdikningsanslaget kan beviljas, beträffande företag

inom de fyra nordligaste länen till högst femtio procent samt beträffande

företag inom rikets övriga delar till högst fyrtio procent av den av

skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för arbetet. I Norrland samt vissa

socknar i Kopparbergs och Värmlands län kan dock, om läget å arbetsmarknaden

därtill giver anledning, efter Kungl. Maj :ts medgivande bidragsprocenten

höjas till högst sextio.

Statsbidrag från skogsodlingsanslaget kan beviljas till högst femtio procent

av den godkända kostnaden för förelaget.

Ansökan om statsbidrag ur skogsutdikningsanslaget eller skogsodlingsanslaget

göres hos skogsvårdsstyrelsen. Om denna ej finner ansökningen

böra omedelbart avslås, föranstaltar den om upprättande av förslag till utförande

av företaget. Skogsvårdsstyrelsen gör sedan hos Kungl. Maj :t framställning

om anvisande till styrelsen av erforderliga medel. Framställningen

insändes till skogsstyrelsen och skall åtföljas av förteckning över

de ansökningar, som skogsvårdsstyrelsen funnit vara av beskaffenhet att

böra beviljas. Skogsstyrelsen har därefter att med eget yttrande överlämna

framställningen till Kungl. Maj :t för avgörande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Beträffande företag, vartill statsbidrag beviljats, fastställer skogsvårdsstyrelsen

arbetsplan och upprättar kontrakt med bidragstagaren. För kontraktets

fullgörande samt — därest mot kontraktet brytes —- för återbärande

av lyftad del av bidraget jämte ränta skall ställas av skogsvårdsstyrelsen

godkänd säkerhet. Skogsvårdsstyrelsen har inseendet över företagets

utförande, verkställer utbetalningar till bidragstagaren och meddelar slutligt

godkännande av arbetet. Skogsvårdsstyrelsen har vidare möjlighet att

tillåta avvikelse från fastställd arbetsplan, föreskriva minskning av statsbidraget

ävensom inställa vidare utbetalning av bidrag och återfordra uppburet

bidragsbelopp.

Förutom nu omförmälda bidrag till skogsägare kan ur skogsodlingsanslaget

i vissa fall utgå s. k. understödsbidrag till skogsvårdsstyrelse i samband

med vidtagande av hjälpkulturer. Detta bidrag är avsett att täcka

kostnader, som uppstå för skogsvårdsstyrelse därigenom att denna i vissa

fall är skyldig att kostnadsfritt lämna skogsägare skogsodlingsmaterial och

biträde för åtgärder som erfordras för att vidmakthålla plantskog.

Ur ifrågavarande båda anslag utgår slutligen s. k. förvaltningsbidrag till

skogssällskapet.

Anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar utgår

för samma åtgärder, som avses med skogsutdiknings- och skogsodlingsanslagen,

samt därutöver inom de sex nordligaste länen för röjningsgallring

i tätväxande, till stavaskog ej hänförlig ungskog, som äger dålig

skiktningsförmåga och behöver utglesas. Beträffande bidrag från detta anslag

gälla i stort sett liknande bestämmelser som i fråga om bidrag från

skogsutdikningsanslaget och skogsodlingsanslaget. Från det tillfälliga anslaget

kan dock utgå statsbidrag även till aktiebolag.

Vad angår de fall, där skyldighet enligt lag föreligger att vidtaga skogsvårdande

åtgärder och där följaktligen bidrag enligt förenämnda kungörelser

i regel icke kan utgå, må här erinras om att enligt gällande skogsvårdslag

och lappmarkslagen sådan skyldighet finnes dels efter avverkning

och dels i vissa fall av skada å skogen. Skyldighet att vidtaga skogsvårdsåtgärder

efter avverkning föreligger, då vid avverkningen icke kvarlämnats

skog av sådan täthet och beskaffenhet, att densamma med hänsyn till rådande

naturförhållanden kan anses nöjaktig, samt en tillfredsställande

naturlig återväxt ej heller kan påräknas inom skälig tid. Skyldighet att

vidtaga återväxtåtgärder efter inträffad skada å skogen föreligger, då i

skogen uppkommit skada genom brand, storm, snöbrott, insektshärjning

eller annan dylik händelse eller genom betning av hemdjur eller genom

åverkan. Sistnämnda skyldighet är dock i regel begränsad till ett belopp,

motsvarande värdet av de vid skadegörelsen fällda träd, som finnas kvar

å området eller av ägaren tillgodogjorts, ävensom av de kvarstående träd,

vilka blivit så skadade, att de ej böra bibehållas eller eljest måste såsom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

7

hinderliga för tryggandet av nöjaktig återväxt borttagas, jämte den ersättning

markägaren i anledning av skadan uppburit eller kunnat uppbära.

I vissa fall kan undantag medgivas från nu angivna skyldighet att vidtaga

återväxtåtgärder.

Lån.

För åtgärder av direkt skogsvårdande natur utgår för närvarande ej lån

av allmänna medel. Av ett visst intresse i detta sammanhang äro emellertid

möjligheterna att erhålla lån ur skogsväglånefonden och ur kommunskogslånefonden.

Bestämmelser om lån ur skogsväglånefonden ha meddelats i kungörelsen

den 6 juni 1941 (nr 492), ändrad genom kungörelsen nr 531/1943. Lån

får utlämnas för utförande av vägbyggnad å skog varå skogsvårdslagen,

lappmarkslagen, lagen om häradsallmänningar eller lagen om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna äger tillämpning. Lån beviljas endast till

företag, som avser nybyggnad av skogsväg eller sådan omläggning eller förbättring

av förut befintlig skogsväg, att denna först genom nämnda åtgärd

kommer i det skick, att utforsling av skogsprodukter kan äga rum å vägen.

En förutsättning för lån är, att nyttan av företaget kan beräknas minst

motsvara kostnaderna för detsamma samt att med hänsyn till allmän eller

enskild rätt hinder mot företaget ej föreligger. Lån och statsbidrag må

sammanlagt icke överstiga åttio procent av kostnaden för företaget. Lån

beviljas av Kungl. Maj :t och utlämnas icke till lägre belopp än 500 kronor.

För lån skall ställas säkerhet, som godkännes av Kungl. Maj :t. Såsom säkerhet

kunna godkännas fastighetsinteckningar inom 75 procent av fastighetstaxeringsvärdet,

obligationer och personlig borgen. Lånet är amorteringsfritt

under två år och förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd

räntefot. Lånefonden tillhör i räntehänseende räntetyp I, enligt vilken

räntefoten utgör en av Kungl. Maj :t för varje budgetår fastställd normalränta,

lägst 4 procent.

Lån ur kommunskogslånefonden kan enligt kungörelsen den 27 juni

1930 (nr 272) angående lån från statens lånefond för underlättande av

kommuners förvärv av skogsmark i vissa fall (koinmunskogslånefonden)

— ändrad genom kungörelsen nr 639/1937 — utgå till landskommun, köping,

landsting eller kommunalförbund för förvärv genom köp eller expropriation

inom område, som lyder under skogsvårdslagen, av vissa slag av

mark med otillfredsställande skogstillstånd. En förutsättning för lån är att

syftet med förvärvet är att försätta marken i nöjaktigt skogligt tillstånd.

Lån må beviljas vid köp av skogsmark till belopp, motsvarande högst

90 procent av det uppskattade värdet av marken med därå växande skog,

dock högst 90 procent av köpeskillingen, samt vid expropriation av skogsmark

med högst 90 procent av expropriationsersättningen. Lån beviljas av

Kungl. Maj :t. Å lån beräknas årlig ränta efter 4 procent. Lån kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

i fråga om förräntning och återbetalning hänföras till principiellt tre olika

lånetyper sålunda att kapital- och ränteskulder förräntas och amorteras

med lika annuiteter, sedan 30, 20 eller 10 år förflutit från det lånet utlämnades,

varvid hela skulden skall vara slutbetald efter resp. 50, 40 och

30 år från utlämnandet av lånet.

Föreskrifter om statsbidrag i förslaget till ny skogsvårdslag.

Det förslag till ny skogsvårdslag, som genom proposition denna dag

förelagts riksdagen till antagande, innehåller åtskilliga bestämmelser av

betydelse för bidragsverksamheten. Sålunda innebär det vissa utvidgningar

i skogsvårdslagstiftningens tillämplighetsområde. Vidare föreslås, att i

en del fall skogsägare skall vara skyldig att vidtaga skogsvårdande åtgärder,

under förutsättning att skäligt statsbidrag erhålles. Nämnas kan

även, att skogsägare avses skola i vissa fall vara skyldig vidtaga åtgärder

mot skadegörelse av skogsinsekter samt att i dylika fall skäligt bidrag till

täckande av kostnaderna för åtgärderna skall utgå av allmänna medel.

Vad den nya skogsvårdslagens tillämplighetsomräde angår, avses, att under

sagda lag skola lyda ej blott de skogar, varå 1923 års skogsvårdslag

eller lappmarkslagen varit tillämplig, utan även vissa andra grupper av

skogar, som hittills stått utanför den allmänna skogsvårdslagen. De viktigaste

av dessa äro städernas skogar.

I fråga om skyldigheten att vidtaga skogsvårdande åtgärder innehåller

förslaget i 14 och 15 §§ bestämmelser om skyldighet att vidtaga åtgärder

för att ernå nöjaktig återväxt efter avverkning (14 §) eller inträdd skada

å skogen (15 §). Såvitt angår 15 §, göres den inskränkningen, att där

markägaren ej uppsåtligen förorsakat eller genom åsidosättande av skyldighet

vållat skadegörelsen, åtgärder för återväxtens tryggande icke må

fordras till större kostnad än som motsvarar värdet av de vid skadegörelsen

fällda träd, som finnas kvar å området eller av ägaren tillgodogjorts, ävensom

av de kvarstående träd, vilka blivit så skadade att de ej böra bibehållas

eller eljest måste såsom hinderliga borttagas, jämte den ersättning

markägaren i anledning av skadan uppburit eller kunnat uppbära. Bestämmelserna

överensstämma med vissa avvikelser i huvudsak med dem,

som återfinnas i nu gällande skogsvårdslag. Förslaget går emellertid längre.

Enligt 16 § skola, om å skogsmark skogstillståndet är uppenbarligen

otillfredsställande, ändå att skyldighet att sörja för återväxten icke föreligger

enligt 14 eller 15 §, sådana åtgärder vidtagas, som erfordras för att

inom skälig tid nöjaktig skog skall finnas å marken. Denna skyldighet

sträcker sig i första hand icke längre än som motsvarar värdet av de träd

vilka böra fällas i samband med åtgärdernas vidtagande.

De i 15 och 16 §§ gjorda inskränkningarna i skyldigheten att vidtaga åtgärder

för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd upphävas dock delvis genom

17 §. Enligt sagda paragraf skola nämligen nyssnämnda inskränkningar icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

9

äga tillämpning, därest skäligt bidrag till täckande av kostnaderna för åtgärderna

kan erhållas av allmänna medel. Närmare föreskrifter om sådana

bidrag skola meddelas av Kungl. Maj :t.

I propositionen angående ny skogsvårdslag har jag något berört frågan om

storleken av de bidrag, som böra utgå vid tillämpning av 17 § ävensom i de

fall, då skogsägare ålägges att vidtaga åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter

(34 och 35 §§). Vad de förra fallen angår har jag uttalat, att bidrag

bör lämnas med 50 procent av den del av kostnaderna för åtgärderna, som ej

täckes av värdet av den skog som bör avverkas, samt utgå till samtliga

kategorier av skogsägare. Bidragsprocenten bör kunna höjas till 60, då särskilda

skäl därtill föreligga, exempelvis då markägaren har svag ekonomi

eller det för motverkande av arbetslöshet är angeläget att åtgärderna skola

komma till stånd.

Jag har vidare uttalat, att en skogsägare, som med stöd av 17 § i förslaget

ålägges vidtaga åtgärder mot otillfredsställande skogstillstånd, bör kunna få

lån av allmänna medel för att bestrida en del av kostnaderna för åtgärderna.

Sådant lån bör utgå högst med belopp, motsvarande den del av kostnaderna,

som ej täckes av bidrag eller av värdet av avverkad skog. För lånen böra

gälla i huvudsak samma regler som de, vilka fastställts eller komma att

fastställas för amorteringslån till rationaliseringsåtgärder inom jordbruket.

Även räntefoten bör vara densamma. Både den amorteringsfria tiden och

amorteringstiden böra emellertid här ofta vara avsevärt längre än som förutsatts

i fråga om de för jordbruket avsedda amorteringslånen. Även uppskov

med erläggande av ränta bör kunna lämnas i betydligt större utsträckning

än vad fallet kan bliva med sistnämnda lån.

Vad angår bidragen till skogsägare, som ålagts vidtaga åtgärder mot skadegörelse

av skogsinsekter, har jag i propositionen framhållit, att det med

hänsyn till de vitt skiftande förhållanden, som här kunna föreligga, icke är

möjligt att i förväg uppställa regler angående bidragsbeloppen. Denna fråga

bör i stället få prövas från fall till fall och beslut om bidrag bör meddelas

av Kungl. Maj :t. Huvudprincipen vid behandlingen av dylika bidragsärenden

bör vara, att bidrag skall utgå till täckande av skillnaden mellan kostnaden

för åtgärderna och den fördel dessa medfört för skogsägaren. Med

hänsyn bland annat till svårigheten att i det särskilda fallet exakt uppskatta

den nytta skogsägaren haft av åtgärderna bör dock en viss minimiprocent

för bidraget uppställas. Denna ininimiprocent har föreslagits skola

vara 50 procent av kostnaden för åtgärderna.

Skogsstyrelsens förslag.

Bidrag.

Skogsstyrelsens förslag i fråga om bidrag av allmänna medel till skogsvårdande

åtgärder innebär i huvudsak följande. Statens skogsodlingsanslag

och statens skogsutdikningsanslag skola uppgå i ett nytt anslag, kallat sta
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunql. Maj.ts proposition nr 41.

tens skogsförbättringsanslag. Ur detta anslag skola, i den mån medel finnas

tillgängliga, statsbidrag kunna anvisas till vissa skogsvårdande åtgärder

å mark som står under skogsvårdsstyrelses uppsikt. Härmed menas

dels all mark, varå den nya skogsvårdslagen avses skola bliva tillämplig,

dels sådan mark, som lyder under lagen om häradsallmänningar eller lagen

om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. De åtgärder, till vilka bidrag

skall kunna utgå, äro 1) skogsodling och andra åtgärder för främjande

av skogsåterväxten; 2) röjningsgallring i stavaskog och liknande skogsbestånd,

så ock i andra bestånd, då synnerliga skäl därtill föreligga; samt 3)

skogsdikning eller därmed jämförliga markförbättrande åtgärder. Bidrag

skall dock icke utgå till åtgärder, vartill annat statsunderstöd i form av

bidrag utgått eller utgår. Till åtgärd, som någon enligt lag eller författning

är pliktig vidtaga, skall, såvida fråga ej är om skyldighet som grundar sig

å 17 § i förslaget till ny skogsvårdslag, statsbidrag utgå endast om synnerliga

skäl därtill föranleaa. Statsbidrag må beviljas endast under förutsättning

att nyttan av åtgärden beräknas minst motsvara kostnaderna därför.

Statsbidrag skall i första hand utgå till de företag, vilkas utförande är

mest angeläget ur allmän synpunkt. Bidrag skall kunna utgå till alla kategorier

av skogsägare, således även till aktiebolag. Vid beviljande av bidrag

skall dock tillses, att de markägare, som äro mest i behov av understöd,

erhålla företräde till sådant.

Statsbidrag skall utgå med femtio procent av de av skogsvårdsstyrelsen

godkända kostnaderna för företaget. I kostnaderna må icke inräknas marklösen

eller ersättning för skada eller intrång, som å den eller de av företaget

berörda fastigheterna orsakas av företagets utförande, ej heller de

med upprättande av plan till företaget förenade utgifterna. Kan det antagas,

att genom avverkning, som föranledes av företaget, eller annorledes

inkomst uppkommer i omedelbart samband med företaget, skola kostnaderna

minskas med motsvarande belopp.

Bidrag med ytterligare tio procent av de godkända kostnaderna för företaget

må utgå dels till enskild person, som själv brukar den fastighet, för

vars förbättrande åtgärden företages, under förutsättning att han på grund

av svag ekonomi eller annan jämförlig anledning kan antagas icke vara i

stånd att utföra åtgärden utan tilläggsbelopp, dels då det med hänsyn till

rådande lokal arbetslöshet befinnes erforderligt att skapa arbetstillfällen genom

att igångsätta skogsförbättringsarbeten.

Till grund för beräkningen av kostnaderna för företaget skall ligga medelpriset

för en längre tidsperiod.

I fråga om förfarandet vid beviljande av bidrag m. m. överensstämmer

skogsstyrelsens förslag med en viktig avvikelse i huvudsak med nu gällande

bestämmelser. Avvikelsen består däri, att enligt förslaget Kungl. Maj :t allenast

skall fördela det för varje år disponibla anslagsbeloppet på skogsodling,

röjningsgallring och skogsdikning och det därefter skall ankomma på

skogsstyrelsen att efter framställningar från skogsvårdsstyrelserna bevilja

bidrag till de särskilda företagen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

11

De understödsbidrag, som nu kunna utgå till skogsvårdsstyrelserna ur

skogsodlingsanslaget, skola bortfalla. I stället skola skogsvårdsstyrelserna

ur skogsförbättringsanslaget tilldelas vissa belopp, vilka de kunna använda

för att kostnadsfritt tillhandahålla markägarna skogsodlingsmaterial och

sakkunnigt biträde vid utförande av hjälpkulturer. Dessa belopp böra även

kunna användas för att tillhandahålla samma förmåner i andra fall, då

de skogsförbättrande åtgärder, som skola vidtagas, antingen äro av ringa

omfattning eller äro av sådan natur, att rätt till bidrag ur skogsförbättringsanslaget

föreligger men markägaren åtnöjes med nyssnämnda förmåner.

Ur skogsförbättringsanslaget bör slutligen utgå förvaltningsbidrag

till skogssällskapet enligt hittills gällande grunder.

Bestämmelserna om bidrag ur statens skogsförbättringsanslag skola enligs

skogsstyrelsens förslag träda i kraft samtidigt med den nya skogsvårdslagen,

d. v. s. den 1 januari 1949. I samband med ikraftträdandet av de

nya bidragsreglerna föreslås bestämmelserna om statsbidrag ur skogsutdikningsanslaget

och skogsodlingsanslaget ävensom om statsbidrag till understödjande

av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar

skola upphävas. Nu gällande särskilda bestämmelser om statsbidrag till

väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo samt till åtgärder för

ökad skogsproduktion i Norrland m. in. avses däremot, såsom redan nämnts,

skola kvarstå tillsvidare.

Lån.

Skogsstyrelsens förslag i fråga om lån till skogsvårdande åtgärder innebär

i huvudsak följande. En särskild lånefond, benämnd statens skogslånefond,

skall inrättas. I denna fond skall den nuvarande skogsväglånefonden

uppgå. Kommunskogslånefonden skall däremot kvarstå som en särskild

fond med oförändrade bestämmelser. Lån ur skogslånefonden skall kunna

utlämnas till vissa åtgärder å skogsmark, som står under skogsvårdsstyrelses

uppsikt. (Angående innebörden härav hänvisa* till vad tidigare sagts

om tillämplighetsområdet för den föreslagna bidragskungörelsen.) De åtgärder,

för vilka lån skall kunna beviljas ur skogslånefonden, äro till en

början sådana, för vilka lån för närvarande kan erhållas ur skogsväglånefonden,

d. v. s. anläggning eller förbättring av skogsväg ävensom sådan

förbättring av annan enskild väg, som är erforderlig för att vägen skall

kunna nyttjas för utforsling av skogsprodukter. Härutöver skall lån kunna

utlämnas för följande åtgärder av skogsvårdande natur, nämligen 1) skogsodling

och andra åtgärder för främjande av skogsåterväxten; 2) röjningsgallring

i stavaskog och liknande skogsbestånd så ock i andra bestånd, då

synnerliga skäl därtill föreligga; samt .‘5) skogsdikning eller därmed jämförliga

markförbättrande åtgärder.

Lån skall kunna utgå till alla kategorier av skogsägare och oberoende av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

om skyldighet att vidtaga åtgärden föreligger enligt lag eller ej. Lån må

dock beviljas endast under förutsättning att nyttan av företaget beräknas

minst motsvara kostnaderna därför och att med hänsyn till allmän eller

enskild rätt hinder mot företaget ej är för handen.

Utgår lån till företag, för vars utförande bidrag beviljats från statens

skogsförbättringsanslag, må lånet icke överstiga ett belopp, motsvarande

skillnaden mellan de av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaderna för

företaget och det statsbidrag som beviljats. I andra fall må lån eller, där

jämväl statsbidrag utgår, lån jämte bidrag icke överstiga åttio procent av

de godkända kostnaderna för företaget, med mindre särskilda förhållanden

till annat föranleda.

I kostnaderna för företaget må icke inräknas marklösen eller ersättning

för skada eller intrång, som å den eller de av företaget berörda fastigheterna

orsakas av företagets utförande, ej heller utgifter för upprättande av plan

till företaget.

Lån skall förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot.

Denna skall fastställas av Kungl. Maj :t för varje budgetår och må icke

understiga medelräntan för statens upplåning mot obligationer under budgetåret

närmast före det, varunder lånet beviljats. Ansökan om lån skall

ingivas till skogsvårdsstyrelsen. Beslut om lån meddelas av skogsstyrelsen.

Vid beviljande av lån skall skogsstyrelsen äga att i varje särskilt fall bestämma

rörande räntans erläggande och lånets återbetalning. Uppskov med

räntans gäldande må dock medgivas under högst tio år från första lyftningsdagen.

Då uppskov beviljats, skall ränta beräknas å upplupen ränta

för tidigare år. Lån skall vara slutbetalt senast under femtionde året från

första lyftningsdagen. För lån skall ställas av skogsstyrelsen godkänd säkerhet.

Såsom säkerhet skola kunna godkännas fastighetsinteckningar, i

den mån de ligga inom nittio procent av fastighetens taxeringsvärde, skogsvärdet

däri inbegripet, obligationer ävensom personlig borgen.

Även bestämmelserna om lån ur statens skogslånefond skola enligt skogsstyrelsens

förslag träda i kraft den 1 januari 1949.

Förslaget, att bidrag ur skogsförbättringsanslaget skall kunna utgå även

till åtgärder å sådan skogsmark, som visserligen står under skogsvårdsstyrelses

uppsikt men varå den nya skogsvårdslagen ej avses skola bliva

tillämplig, har ej särskilt motiverats av skogsstyrelsen.

Vad angår beskaffenheten av de åtgärder, till vilka bidrag bör kunna

utgå, har skogsstyrelsen inledningsvis framhållit, att bidragskungörelsen

utformats på sådant sätt, att en markägare skall bliva berättigad till bidrag

för de åtgärder, som han enligt förslaget till ny skogsvårdslag skulle

vara pliktig att utföra å mark med uppenbarligen otillfredsställande skogstillstånd

(16 och 17 §§ i förslaget till ny skogsvårdslag). Möjligheten till

bidrag borde emellertid icke vara begränsad till allenast de åtgärder, som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41. 13

markägaren enligt de åberopade paragraferna i lagförslaget vore pliktig

utföra.

Skogsstyrelsen har härefter närmare berört innebörden av de i dess

förslag upptagna bestämmelserna om de olika grupper av åtgärder, till

vilka bidrag borde kunna utgå. I fråga om skogsodlingsåtgärderna har

skogsstyrelsen härvid anfört följande.

Beträffande skogsodlingsåtgärder torde bidrag icke ifrågakomma med

avseende å annan mark än sådan, varå enligt lagförslaget markägaren skulle

vara pliktig utföra sådan åtgärd till avhjälpande av ett uppenbarligen

otillfredsställande skogstillstånd. Däremot synes det lämpligt, att i vissa

fall bidrag skulle kunna beviljas för annan och dyrbarare åtgärd än den,

som enligt skogsvårdslagen kan avkrävas markägaren. Här åsyftas närmast

de fall, där uppdragande av ädel lövskog kan betraktas som synnerligen

önskvärt, men annan åtgärd än barrträdskultur icke lagligen kan utkrävas.

Likaså bör bidrag kunna ifrågakomma till kulturer med högvärdigt

skogsodlingsmaterial av såväl barrträd som lövträd. Kulturer med

s. k. elitmaterial torde icke heller kunna åläggas en markägare. Till förhindrande

av att kravet på statsmedel blir oskäligt stort, torde viss maximering

av bidraget härvid erfordras.

Rörande de fall, där bidrag borde kunna utgå till röjningsgallring, har

skogsstyrelsen yttrat.

I skogsstyrelsens betänkande med förslag till skogsvårdslag angives att

de marker, varå bestämmelserna om skyldighet att vidtaga åtgärder mot

otillfredsställande skogstillstånd skulle vara tillämpliga, i huvudsak utgöras

av gamla kalmarker, s. k. skräpskogar, stavaskogar och vissa tätväxande

ungskogar samt försumpade marker. Nämnda tätväxande ungskogar

beskrivas i betänkandet sålunda: »Närbesläktade med stavaskogarna

äro vissa tätväxande ungskogar med så nedsatt skiktningsförmåga,

att en utglesning kräves för att skogen överhuvud taget skall kunna utveckla

sig någorlunda normalt. För bägge dessa skogstyper gäller att de, om

lämpliga åtgärder icke vidtagas, nämligen röjningsgallringar, ifråga om

sin produktivitet väsentligen äro att likställa med kal skogsmark».

Skogsstyrelsen anser, att bidrag som regel icke bör utgå till röjningsgallring

i andra ungskogar än de nyssnämnda. Emellertid kan det under

vissa förhållanden vara önskvärt, att bidrag kan beviljas till röjningsgallring

i något vidare utsträckning. Sålunda finnas ungskogsbestånd, där

vissa individer böra avlägsnas redan innan beståndet nått avsättningsbara

dimensioner, enär risk eljest föreligger, att beståndets utvecklingsmöjligheter

avsevärt försämras. Om i dylika eller liknande bestånd på grund av

mark- eller avsättningsförhållanden erforderlig röjningsgallring icke kan

förväntas betala sig förrän efter avsevärd tid och det dessutom med hänsyn

till markägarens ekonomiska ställning kan antagas, att åtgärden eljest

icke skulle komma till utförande, synes bidrag härtill i vissa fall böra utgå.

Det må erinras, att erforderlig röjningsgallring i plantskog enligt skogsvårdslagförslaget

skulle kunna avkrävas markägaren. Sålunda framhålles

i betänkandet beträffande markägarens skyldighet att vidtaga åtgärder

för att ernå nöjaktig återväxt efter avverkning följande: »Sålunda

kan, alltefter de lokala förhållandena, exempelvis ifrågakomma hjälpkultur

å glesa eller kala partier, utglesning av så tätväxande plantbestånd, att

dessa eljest löpa risk att stagnera, samt bortröjning av uppenbart mindervärdiga

eller föryngringen hindrande invidider.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Emellertid föreligga ofta även för fackmannen stora svårigheter att i

fråga om plantskog avgöra, huruvida en röjningsgallring är erforderlig.

Härtill kommer, att det ofta bär markägaren mycket emot att borttaga

plantor, som han lyckats uppdraga, stundom genom nedläggande av dryga

kulturkostnader. Sedan beståndet passerat plantskogsstadiet, framstår däremot

ofta behovet av röjningsgallring eller förnyad sådan med all tydlighet,

samtidigt som det klart framgår att, därest åtgärden ytterligare uppskjutes,

beståndet kommer att erhålla skador, vilka icke kunna hotas under

dettas återstående livstid.

I sådana fall där enligt ovanstående utebliven röjningsgallring i plantskog

icke berott på försumlighet från skogsägarens sida, bör sålunda viss

möjlighet finnas för bidrag till åtgärdens utförande vid en senare tidpunkt.

Vad angår skogsdikningen har skogsstyrelsen uttalat, att som regel icke

andra företag torde komma i fråga för bidragstilldelning än sådana, vilka

enligt förslaget till ny skogsvårdslag skulle kunna framtvingas med

stöd av bestämmelserna om åtgärder mot uppenbarligen otillfredsställande

skogstillstånd.

Skogsstyrelsen har vidare framhållit att förslaget, såvitt anginge beskaffenheten

av de bidragsberättigade åtgärderna, jämfört med gällande bestämmelser

om bidrag från skogsutdiknings- och skogsodlingsanslagen icke

innebure annan ändring än att även röjningsgallring i andra tätväxande bestånd

än stavaskog i vissa fall skulle komma ifråga för bidrag. Däremot

innebure förslaget en viss inskränkning, jämfört med bestämmelserna om

bidrag ur anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar,

i det att enligt sistnämnda bestämmelser inom de nordligaste länen

bidrag kunde utgå även till röjningsgallring i tätväxande, till stavaskog ej

hänförlig ungskog, som ägde dålig skiktningsförmåga och vore i behov

av utglesning.

Om bidragsprocenten har skogsstyrelsen anfört följande.

Beträffande bidragsprocenten har i skogsstyrelsens betänkande med förslag

till ny skogsvårdslag framhållits, att denna generellt bör vara femtio

och att i vissa fall, där särskilda skäl föreligga, t. ex. då markägaren

har svag ekonomi eller då det för motverkande av arbetslöshet är angeläget,

att åtgärderna komma till stånd, bidraget bör kunna höjas till sextio

procent. Då bidrag enligt kungörelseförslaget skulle kunna utgå även till

andra åtgärder än dem, som det enligt skogsvårdslagförslaget skulle åligga

markägaren att utföra, har det ifrågasatts, huruvida icke lägre bidragsprocent

bör tillämpas för de åtgärder, vilkas utförande icke lagligen kan

framtvingas. Detta skulle innebära, att skogsvårdsstyrelse hade att beträffande

varje särskild bidragsframställning avgöra, huruvida åtgärden

låge inom eller utanför ramen av åtgärder mot uppenbarligen otillfredsställande

skogstillstånd.

Enligt skogsstyrelsens betänkande är omfattningen av de marker, varå

skogstillståndet är av sådan beskaffenhet, mycket omfattande; den sammanlagda

arealen uppgår till cirka 2 500 000 hektar. Uppenbart är, att det

vida övervägande antalet ansökningar om bidrag kommer att avse åtgärder

å dylika marker, som omfatta de bästa objekten för bidragstilldelning.

Enligt kungörelseförslaget skall företräde till bidrag i första hand

givas företag, vilkas utförande ur allmän synpunkt är mest angeläget. Detta

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

15

måste medföra, att ansökningar, som icke avse marker med uppenbarligen

otillfredsställande skogstillstånd, måste sättas i andra hand. Då härtill

kommer, att i vissa fall gränsen för åtgärd mot uppenbarligen otillfredsställande

skogstillstånd kan vara vansklig att fastställa, är det uppenbart

att, även om en lägre bidragsprocent bestämdes för andra åtgärder, denna

lägre procentsats endast mycket sällan skulle komma att tillämpas. Med

hänsyn härtill anser skogsstyrelsen olika procentsatser icke böra tillämpas

för åtgärder, som enligt lag kunna framtvingas, och andra åtgärder.

Det torde få ankomma på skogsstyrelsen att i samband med utfärdande

av tillämpningsföreskrifter närmare angiva de omständigheter, som böra

medföra rätt till tio procents förhöjning av bidraget. Här må endast framhållas,

att under normala tider bidragsprocenten som regel bör vara 50 och

att en förhöjning till 60 procent endast bör medgivas i undantagsfall.

Till motivering av förslaget, att beslut om bidrag skall meddelas av

skogsstyrelsen, har i skogsstyrelsens skrivelse anförts följande.

Enligt nu gällande ordning anvisar Kungl. Maj :t medel till skogsvårdsstyrelse,

som äger bevilja bidrag för de särskilda företagen. Skogsvårdsstyrelses

framställning om medelsanvisning skall vara åtföljd av förteckning

över de ansökningar om statsbidrag, som skogsvårdsstyrelsen funnit

vara av beskaffenhet att böra beviljas. Förteckningen skall enligt i

vederbörande cirkulär fastställda formulär angiva, bland annat, den godkända

kostnaden för varje särskilt företag ävensom det bidragsbelopp, som

skogsvårdsstyrelsen anser böra beviljas företaget. Kungl. Maj :ts medelsanvisning

enligt förteckningen innebär sålunda ett fastställande av bidragsprocent

och bidragsbelopp för varje särskilt företag, medan skogsvårdsstyrelsens

formella beviljande av bidraget endast är ett effektuerande

av Kungl. Maj :ts beslut. Dock äger skogsvårdsstyrelse meddela tillstånd till

avvikelse från den för företaget fastställda arbetsplanen, och om denna

avvikelse föranleder minskning av kostnaden för företaget, åligger det styrelsen

att föreskriva motsvarande minskning av statsbidraget.

Skogsstyrelsen föreslår nu, att, sedan Kungl. Maj:t fördelat årets anslag

på de olika åtgärdsgrupperna (skogsodling, röjningsgallring och skogsdikning),

det skall ankomma på skogsstyrelsen att bevilja bidrag till de

särskilda företagen. Detta skulle, enligt vad av det anförda framgår, innebära,

att beslutanderätten rörande bidrag till de särskilda företagen överginge

— om ock formaliter från skogsvårdsstyrelserna — realiter från

Kungl. Maj :t till skogsstyrelsen. Skogsvårdsstyrelsernas rätt att medgiva

avvikelse från arbetsplan synes alltjämt böra bestå.

I detta sammanhang må framhållas följande. Enligt gällande bestämmelser

såväl för de anslag, varom nu närmast är fråga, som för skogsvägsanslaget

och norrländska skogsproduktionsanslaget må skogsvårdsstyrelse avslå

ansökan om bidrag respektive bildande av skogsvårdsområde. Någon rätt

att anföra besvär över sådant skogsvårdsstyrelsebeslut förefinnes ej, vilket

kan förefalla anmärkningsvärt. Emellertid har Kungl. Maj :t i proposition

nr 126/1946 framhållit, att erfarenheten givit vid handen, att behov av dylik

besvärsrätt icke föreligger. Berörda förhållande har ej heller, skogsstyrelsen

veterligt, i något enda fall föranlett berättigade klagomål.

Skogsstyrelsen finner det gällande systemet ändamålsenligt, då tack vare

detta onödig tidsspillan undvikes beträffande ansökningar, som uppenbarligen

icke äro bidragsberältigade. Även om formell besvärsrätt ej föreligger,

torde rättelse av ett eventuellt felaktigt beslut kunna nås efter hänvändelse

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

till skogsstyrelsen eller Kungl. Maj :t. Då bidragstilldelning enligt kungörelseförslaget

skulle vara beroende av bland annat skogsvårdsstyrelsens framställning

om bidrag, innebär förslaget icke någon inskränkning i skogsvårdsstyrelses

rätt att avslå bidragsframställningar.

Vad bidragen angår har skogsstyrelsen slutligen i skrivelsen närmare

berört skälen för en omläggning av de ur skogsodlingsanslaget utgående

understödsbidragen. Härom har anförts följande.

Enligt gällande bestämmelser om bidrag från statens skogsodlingsanslag

skall bidragstagare för åtgärd, som erfordras till vidmakthållande av

plantslcog, vilken uppdragits med hjälp av bidrag från anslaget, i vissa fall

från skogsvårdsstyrelsen kostnadsfritt erhålla dels härför erforderligt skogsodlingsmaterial,

dels ock sakkunnigt biträde vid arbetets utförande. Skogsvårdsstyrelse

erhåller för sina kostnader i samband härmed s. 1c. understödsbidrag.

Denna bestämmelse är avsedd att, där utan markägarens förvållande sådan

skada å föryngringen inträffar, att hjälpkultur erfordras, begränsa markägarens

utgifter för hjälpkulturen till arbetskostnaderna. Då dessa utgöra

den större delen av kostnaderna för kulturerna, blir bidraget, även relativt

sett, lägre vid sådan hjälpkultur än vid den första kulturen.

I de fall sådan skada, som icke uppstått genom försummelse från markägarens

sida, drabbar hela den med stöd av bidrag verkställda ursprungliga

kulturen eller en avsevärd del härav, synes det näppeligen skäligt, att markägaren

vid den senare kulturens utförande skall komma i åtnjutande av

lägre bidrag, än vad han skulle gjort om den första kulturen icke kommit

till utförande. Lämpligast synes vara, att i dylikt fall bidrag till hjälpkulturerna

utgår efter samma grunder som till andra kulturåtgärder.

Detta torde kunna ske med stöd av den av skogsstyrelsen föreslagna bestämmelsen,

att bidrag må kunna utgå till reproduktionspliktig åtgärd, där

synnerliga skäl därtill äro. Skador av nyss nämnd omfattning å kultur, som

utförts med hjälp av statsbidrag, skulle således anses vara sådant synnerligt

skäl.

Givet är, att hjälpkulturåtgärderna ofta äro av så ringa omfattning, att

det måste anses olämpligt att tillgripa ett så omständligt och vidlyftigt förfarande,

som en ny ansökning om bidrag innebär. För sådana fall är särskilt

angeläget, att skogsvårdsstyrelserna tilldelas vissa medel för att kostnadsfritt

kunna tillhandahålla markägarna skogsodlingsmaterial och sakkunnigt

biträde vid hjälpkulturernas utförande. Dessa medel, som lämpligen

kunna anvisas i annan ordning, skulle även kunna anlitas för tillhandahållande

av samma förmåner vid andra bidragsberättigade kulturer än hjälpkulturer,

där dessa äro av endast ringa omfattning och där markägaren åtnöjes

med endast dessa förmåner.

Därest den sist föreslagna anordningen genomföres, skulle något behov

av särskilt understödsbidrag till skogsvårdsstyrelse från anslaget icke föreligga.

Beträffande förslaget om utlämnande av lån från statens skogslånefond

har skogsstyrelsen erinrat om att chefen för jordbruksdepartementet vid remissen

till lagrådet av förslaget till ny skogsvårdslag uttalat, att den skogsägare,

som ålades vidtaga åtgärder för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd,

borde kunna få lån för den del av kostnaderna för åtgärderna, som ej täck
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

tes av vare sig värdet av avverkade träd eller utgående statsbidrag. Då det

för närvarande ej funnes någon statlig lånefond, som avsåge dylika åtgärder,

vore det nödvändigt att en sådan lånefond bildades. Skogsstyrelsen hade

funnit hinder icke möta alt skogsvägslånefonden finge uppgå i denna fond

och att bestämmelserna om lån för anläggande av skogsvägar intoges i den

kungörelse, som skulle innehålla bestämmelser om lån för åtgärder mot otillfredsställande

skogstillstånd. Kommunskogslånefonden vore däremot enligt

styrelsens uppfattning av så speciell natur, att den icke lämpligen borde

inordnas i en fond, som avsåge lån till skogsförbättrande åtgärder utan direkt

samband med förvärv av skogsmark.

Av de föreslagna lånebestämmelserna ha endast några närmare berörts i

skogsstyrelsens framställning.

Till motivering av förslaget, att lån skall kunna utgå även till åtgärder,

som markägare enligt lag eller författning är pliktig vidtaga, har skogsstyrelsen

anfört följande.

_ Det torde ofta inträffa, att återväxtåtgärder ej utkrävas förrän flera år

förflutit efter det avverkning ägt rum. Om i ett sådant fall exempelvis fastigheten

under mellantiden bytt ägare och den nye ägaren har svag ekonomi,

kunna svårigheter föreligga för skogsvårdsstyrelsen att upprätthålla kravet

på fullt tillfredsställande reproduktionsåtgärder. Därest lånemöjligheter öppnas,

torde detta i nu berörda eller liknande fall underlätta såväl för markägaren

att själv vidtaga erforderliga återväxtåtgärder som för skogsvårdsstyrelsen

att utkräva sådana åtgärder. Skogsstyrelsen vill emellertid framhålla,

att lånemöjligheterna endast torde komma att anlitas relativt sällan.

Beträffande lånevillkoren har skogsstyrelsen framhållit, att anledningen

till att den längsta tiden för återbetalning av lån i kungörelseförslaget angivits

till 50 år vore den, att en stor del av lånen torde komma att avse åtgärder,

vilka först efter lång tid komme att medföra inkomst för markägaren.

Skogsstyrelsen har vidare anfört, att det framlagda förslaget ifråga om

lån till vägbyggnader icke vore avsett att innebära några mera väsentliga

förändringar jämfört med nu gällande bestämmelser. Sålunda borde endast

i undantagsfall beviljas uppskov med erläggande av ränta utöver vad för

närvarande vore medgivet eller tillåtas längre löptid för lån än 20 år. Däremot

borde beträffande säkerhet för lån samma villkor gälla, oavsett till

vilket ändamål lånet utginge. Närmare föreskrifter härutinnan liksom i

fråga om alla detalj spörsmål torde böra meddelas i särskilda tillämpningsföreskrifter,

som skogsstyrelsen borde äga utfärda.

Skogsstyrelsen har slutligen påpekat, att de tidigare nämnda, av Kungl.

Maj:t den 27 juni 1927 (nr 273), den 27 juni 1930 (nr 271) samt den 30

juni 1933 (nr 438) utfärdade cirkulären utfärdats innan något centralt statligt

organ lör det enskilda skogsbruket ännu inrättats. Kfter skogsstyrelsens

tillkomst förelåge enligt styrelsens uppfattning icke längre något behov

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr il.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

av tillämpningsföreskrifter av den art, som förekomme i nämnda cirkulär.

Det syntes i stället kunna anförtros skogsstyrelsen att själv utfärda erforderliga

tillämpningsföreskrifter till de blivande låne- och bidragskungörelserna.

Skogsstyrelsens anslagsäskanden.

Med hänsyn till att de nya bidragsbestämmelserna avsetts skola träda i

kraft först den 1 januari 1949, har skogsstyrelsen framlagt förslag till anvisande

av medel dels till skogsutdikningsanslaget och skogsodlingsanslaget

för andra halvåret 1948, dels till skogsförbättringsanslaget för första halvåret

1949. Styrelsen har härvid uttalat att, därest de nuvarande reglerna

om bidrag ur skogsutdikningsanslaget och skogsodlingsanslaget skulle ha

gällt under hela nästa budgetår, till skogsutdikningsanslaget borde ha anvisats

ett belopp av 300 000 kronor och till skogsodlingsanslaget ett belopp

av 400 000 kronor. Medelsbehovet för andra halvåret 1948 har skogsstyrelsen

beräknat till hälften av dessa belopp eller således till 150 000 respektive

200 000 kronor. För skogsförbättringsanslaget borde man enligt skogsstyrelsens

åsikt räkna med större medelsbehov, med hänsyn till att enligt

de föreslagna bidragsreglerna rätt till bidrag ur skogsförbättringsanslaget

jämväl skulle tillkomma aktiebolag och vidare bidragsprocenten för skogsdikning

inom de södra delarna av landet skulle höjas från 40 till 50. Den

härav föranledda utgiftsökningen för första halvåret 1949 har skogsstyrelsen

uppskattat till 200 000 kronor, varför sålunda under skogsförbättringsanslaget

ansetts böra för första halvåret 1949 anvisas (150 000 -j200

000 -f 200 000 =) 550 000 kronor.

Behovet av medel till statens skogslånefond har skogsstyrelsen uppskattat

till 500 000 kronor.

Till motivering av beräkningarna rörande medelsbehovet för sådana åtgärder,

för vilka bidrag hittills utgått ur skogsutdikningsanslaget och skogsodlingsanslaget,

har skogsstyrelsen i en den 28 augusti 1947 dagtecknad skrivelse

— vilken avlåtits innan förslag till nya bidragsregler framlagts —

anfört följande.

Det belopp, som skulle behöva tagas i anspråk vid beviljande av samtliga

den 30 juni 1947 föreliggande ansökningar, vilka uppfylla villkoren

för statsbidrag från skogsutdikningsanslaget, uppgår till 1 423 000 kronor.

Under budgetåren 1947/48 och 1948/49 beräknas inkomma ansökningar

belöpande å tillhopa 1 196 000 kronor. De ur detta anslag beviljade bidragen

uppgingo under budgetåren 1941/42—1946/47 till respektive 140 000, 42 000,

46 000, 61 000, 199 000 och 199 000 kronor. Dikningsverksamheten har

alltså under vissa krisår haft en mycket ringa omfattning, vilket sammanhänger

med att myndigheterna med hänsyn till rådande arbetskraftsbrist

återhållit verksamheten. Intresset för skogsdikning är emellertid fortfarande

stort, och avsevärda arealer dikningsbara marker finnas. De dikningsföretag,

vilka under rådande förhållanden kunna komma till utförande,

äro som regel av ringa omfattning och utföras ofta av markägarna själva

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

eller av hemmavarande familjemedlemmar. Utförandet av dessa företag påverkar

därför icke nämnvärt läget på den öppna arbetsmarknaden. Skogsstyrelsen

föreslår därför, att skogsutdikningsanslaget uppföres med oförändrat

belopp eller 300 000 kronor. Styrelsen förutsätter, att av anslaget

må liksom tidigare utgå ersättning till skogssällskapet för underhållsbesiktning

av statsunderstödda skogsdikningsföretag. Sådan ersättning har

av anslaget tidigare utgått jämväl till skogsvårdsstyrelserna. Sedan förvaltningsbidrag

från och med den 1 juli 1947 icke tilldelas skogsvårdsstyrelserna

från anslaget, torde icke heller nämnda ersättning utgå från anslaget.

Vad skogsodlingsanslaget angår, erfordras enligt uppgifter från skogsvårdsstyrelserna

och skogssällskapet 298 000 kronor för tillgodoseende av

samtliga den 30 juni 1947 föreliggande bidragsberättigade ansökningar,

varav 30 000 kronor för verksamheten till befrämjande av återväxt av ädla

lövträd. Under budgetåren 1947/48 och 1948/49 beräknas inkomma ansökningar

med ett sammanlagt bidragsbelopp av 873 000 kronor, varav

162 000 kronor avseende verksamheten med ädla lövträd. Hos skogsstyrelsen

inneligga dessutom framställningar om sammanlagt 168 000 kronor,

varav 10 000 kronor avse verksamheten med ädla lövträd, vilka framställningar

styrelsen på grund av bristande medelstillgång nödgats överhålla

från föregående budgetår. För att tillgodose samtliga ifrågavarande framställningar

skulle således utöver det belopp, som anvisats för innevarande

budgetår, erfordras 939 000 kronor. De för innevarande budgetår anvisade

medlen medgiva alltså icke bidragstilldelning till samtliga redan föreliggande

ansökningar, än mindre till" de under budgetåret inkommande. För

att icke balansen av icke beviljade ansökningar skall ytterligare öka, synes

det nödvändigt, att bidragsmedel ställas till förfogande i minst samma

utsträckning som för innevarande budgetår eller alltså ett belopp av 400 000

kronor.

I nämnda skrivelse den 28 augusti 1947 har skogsstyrelsen vidare hemställt

om anvisande för nästa budgetår av ett förslagsanslag av 25 000 kronor

för utlämnande av bidrag till bekämpande av skadeinsekter. Sådant

bidrag borde enligt skogsstyrelsens åsikt kunna utgå ej blott då en skogsägare

i enlighet med förslaget till ny skogsvårdslag ålades att vidtaga åtgärder

mot skadegörelse av skogsinsekter, utan även till sådana bekämpningsåtgärder,

som en skogsägare icke enligt sagda förslag skulle kunna

åläggas utföra.

Yttrandena.

Rörande de föreslagna bidragsbestä in melserna har statskontoret

i sitt yttrande framhållit, att ämbetsverket funnit det praktiskt, att de

olika möjligheterna till statsbidrag för skogsvård sammanfördes. Då det

under nu föreliggande förhållanden icke syntes möjligt att sammanföra

samtliga skogsvårdsanslag, ville statskontoret tillstyrka det framkomna, begränsade

förslaget. Beträffande innehållet av bidragsreglerna har statskontoret

dock sagt sig hysa en viss tvekan, huruvida rätten att erhålla bidrag

borde utsträckas att omfatta även aktiebolag. I denna del har statskontoret

anfört.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Bolagen inneha i allmänhet så omfattande skogsmarker, att de genom

årliga virkesuttag kunna finansiera sina skogsförbättringsåtgärder. Detta

förhållande samt den omständigheten, att de oftast besitta skogsmarken

för avsevärda tidsrymder, gör att de på ett helt annat sätt än åtminstone

de flesta enskilda skogsägare kunna planera och fullfölja ett skogsvårdsprogram

på längre sikt. Med hänsyn till de ändrade bestämmelser rörande

skyldigheten att verkställa skogsförbättringsåtgärder, som föreslagits i den

nya skogsvårdslagen, anser sig ämbetsverket dock icke böra avstyrka förslaget

i denna del.

Statskontoret har vidare förklarat sig icke kunna förorda, att bidragsprocenten

skulle fixeras till ett bestämt tal och sättas så högt som till 50 procent

av kostnaderna för åtgärderna. Ämbetsverket har i stället föreslagit,

att procenttalet skall bestämmas till normalt högst 40 procent av kostnaderna

samt att möjlighet skall beredas att i de av skogsstyrelsen avsedda

undantagsfallen höja bidraget till 50 procent.

Riksräkenskapsverket har uttalat, att åtgärden att för nu berörda skogliga

ändamål uppföra ett gemensamt reservationsanslag vore rationell och

ägnad att underlätta strävandena att i nuvarande statsfinansiella läge iakttaga

återhållsamhet vid beviljande av statsbidrag. Ämbetsverket tillstyrkte

därför förslaget i denna del men ville ifrågasätta, om ej sammanföringen

kunde ske redan från och med den 1 juli 1948. I övrigt hade det framlagda

förslaget ej givit ämbetsverket anledning till särskilt uttalande.

Vad angår förslaget om lån ur statens skogslånefond har statskontoret

i sitt yttrande förklarat sig i princip icke hava något att erinra mot den

föreslagna lånerörelsen. Ämbetsverket har emellertid på olika punkter framställt

erinringar mot lånebestämmelserna. Sålunda bär framhållits, att räntan

borde utgå efter räntetyp I i kungörelsen den 31 december 1943 angåen

ränta å lån från statens utlåningsfonder, vilken räntetyp motsvarade den

av Kungl. Maj:t för varje budgetår fastställda normalräntan, dock lägst

4 procent. De av skogsstyrelsen föreslagna bestämmelserna om ränteuppskov

och amorteringsskyldighet borde utformas mera exakt och skärpas

något. Det borde sålunda föreskrivas, att ränta skulle utgå från lyftningsdagen.

Vidare borde angivas, på vad sätt återbetalning skulle ske. Härjämte

borde lämpligen stadgas, att lånen skulle amorteras med lika årliga

inbetalningar inom den tid från första lyftningsdagen, som bestämdes

vid lånets beviljande. Något motiv för den föreslagna möjligheten att

medgiva låntagaren uppskov med räntans erläggande under högst 10 år

hade ej anförts. Låntagaren skulle genom ett dylikt medgivande ej erhålla

någon verklig lättnad i räntebetalningen, som endast skulle ställas på framtiden.

Vidare syntes den föreslagna längsta tiden, 50 år, för återbetalning

av lånen, vilka i allmänhet torde bliva å relativt obetydliga belopp, böra

avkortas till högst 25 ä 30 år. Beträffande säkerheten för utlämnat lån har

statskontoret framhållit, att borgenssäkerhet icke vore särskilt lämpad

för lån med långa löptider. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke föreskrifter

rörande vad skogsstyrelsen i modifierande riktning framhållit i

fråga om lån till vägbyggnader borde intagas i låneförfattningen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Statskontoret har slutligen anfört sig vilja fästa uppmärksamheten på

att frågan om kreditväsendets organisation i dess helhet för närvarande

vore under prövning genom de sakkunniga, som Kungl. Maj :t den 25 mars

1945 tillkallat för utredning angående hankväsendets organisation m. m.

Därest resultatet av denna utredning komme att föreläggas 1948 års riksdag

och föranleda omläggning av den statliga låneverksamheten, borde detta

enligt ämbetsverkets mening beaktas vid den slutliga utformningen av

ifrågavarande lånerörelse för skogliga åtgärder.

Departementschefen.

Såsom jag uttalat redan i propositionen angående ny skogsvårdslag, bör

det övervägas, om ej de olika anslag, som nu utgå till skogsvårdande åtgärder,

eller vissa av dessa kunna sammanslås. Det av skogsstyrelsen nu framlagda

förslaget innebär, att statens skogsodlingsanslag och statens skogsutdikningsanslag

skola sammanföras till ett anslag, benämnt statens skogslörbättringsanslag.

Ur detta skola även bestridas kostnaderna för de bidrag,

vilka enligt förslaget till ny skogsvårdslag skola utgå i vissa fall, då skogsägare

ålägges vidtaga åtgärder för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd. De

år 1933 tillkomna bestämmelserna om bidrag till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder

å enskildas skogar skola vidare upphöra att gälla i och med

ikraftträdandet av de nya bidragsreglerna. Till vad skogsstyrelsen sålunda

föreslagit kan jag ansluta mig. Frågan, huruvida även anslagen till vissa

väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo samt till åtgärder för

ökad skogsproduktion i Norrland in. in. kunna uppgå i det nya anslaget,

torde böra prövas längre fram, sedan ställning tagits till de förslag, som

torde komma att framläggas om ändring av bestämmelserna om bidrag ur

sagda anslag.

Även i fråga om utformningen av de nya bidragsreglerna kan jag i sak

i stort sett godtaga skogsstyrelsens förslag. På vissa punkter synas dock

bidragsbestämmelserna böra utformas något annorlunda än skogsstyrelsen

förordat. Vad först angår dessas tillämplighetsområde, anser jag, att bidrag

bör kunna utgå endast till förbättringsåtgärder å mark, varå den blivande

skogsvårdslagen eller lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

äger tillämpning. Jag är alltså icke nu beredd att förorda, att bidrag skall

— i motsats till vad för närvarande gäller beträffande bidrag ur skogsutdikningsanslaget

och skogsodlingsanslaget — utgå även för åtgärder å mark,

som lyder under lagen om häradsallmänningar. Frågan härom synes lämpligen

böra upptagas först då den pågående omprövningen av denna lagstiftning

avslutats.

Beträffande spörsmålet, till vilka åtgärder bidrag bör kunna utgå, har

redan antytts, att bidrag bör lämnas ur ifrågavarande anslag i de fall,

då en skogsägare enligt 17 § i den föreslagna skogsvårdslagen ålägges vidtaga

åtgärder för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd. Det är emellertid an
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 41.

geläget, att dylika åtgärder i största möjliga utsträckning skola utföras frivilligt.

Bidrag bör därför utgå även för produktionsbefrämjande åtgärder,

som vidtagas frivilligt, såvida skogstillståndet å marken är sådant, att förutsättningarna

för ett åläggande enligt nyssnämnda lagrum föreligga.

En dylik avgränsning av de åtgärder, för vilka bidrag må lämnas, motsvarar,

såsom skogsstyrelsen framhållit, i stort sett vad som för närvarande

gäller i fråga om bidrag ur skogsutdikningsanslaget respektive skogsodlingsanslaget.

Även skogsstyrelsens förslag tager i främsta rummet sikte på de fall,

där en skogsägare enligt nyssnämnda lagrum ålagts eller skulle kunna

åläggas vidtaga åtgärder för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd. Enligt förslaget

skulle dock bidrag kunna utgå även för andra åtgärder, bland annat

för viss röjningsgallring. Redan de marker, där skogstillståndet måste betecknas

som uppenbart otillfredsställande, erbjuda emellertid ett mycket

omfattande arbetsfält för en bidragsverksamhet av ifrågavarande slag. Det

är även tydligen här, som behovet av bidrag är störst. Vidare synes det vid

ett genomförande av skogsstyrelsens förslag bliva svårt att på ett någorlunda

tillfredställande sätt avgränsa de åtgärder, där bidrag skulle kunna komma

i fråga, från övriga. Jag kan därför icke ansluta mig till skogsstyrelsens

förslag i denna del utan anser, att bidrag i princip bör utgå blott i

sådana fall då en skogsägare med stöd av 17 § förslaget till ny skogsvårdslag

ålagts eller skulle kunna åläggas vidtaga skogsförbättringsåtgärder.

Från denna princip torde dock ett undantag böra göras. Inom vissa delar

av Norrland kan en skogsägare för närvarande få bidrag ur skogsodlingsanslaget

till reproduktionsåtgärder, som han enligt lag är skyldig utföra,

om nämligen fullgörandet av reproduktionsskyldigheten skulle bliva synnerligen

betungande. Såsom jag anfört i propositionen rörande ny skogsvårdslag

bör denna möjlighet bibehållas och utsträckas att gälla även övriga

delar av riket. Bidrag för dylikt ändamål bör dock endast ifrågakomma,

då med hänsyn till produktionsförhållandena å den mark, varå åtgärderna

skola vidtagas, och till markägarens ekonomiska ställning bidrag uppenbarligen

behövs för att reproduktionsskyldigheten ej skall bliva oskäligt betungande.

Bidrag bör vidare i nu nämnda undantagsfall blott kunna utgå

till enskild person.

I fråga om bidragets storlek har jag i nyssnämnda proposition uttalat att

bidraget, då åläggande meddelats med stöd av 17 § den föreslagna skogsvårdslagen,

i regel bör utgå med 50 procent av den del av kostnaden för

företaget, som ej täckes av värdet av de träd, vilka böra fällas i samband

med åtgärdernas vidtagande. Enligt skogsstyrelsens förslag skulle samma

bidragsregel gälla även då åtgärderna utföras frivilligt. I likhet med statskontoret

anser jag det emellertid icke lämpligt att i de senare fallen tilllämpa

en fast procentsats. Det synes vara att föredraga, att den bidragsbeviljande

myndigheten får en viss möjlighet att själv bestämma bidragets

storlek med hänsyn till behovet i varje särskilt fall. Bidrag till sådana åtgärder,

som utföras på frivillighetens väg, torde därför böra utgå med högst

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

23

50 procent av den del av kostnaden, som ej täckes av värdet av träd, vilka

böra fällas i samband med åtgärdernas vidtagande.

Enligt skogsstyrelsens förslag skulle bidraget i vissa fall kunna höjas till

60 procent. Sådan höjning skulle kunna ske dels då sökanden vore enskild

person, som på grund av svag ekonomi eller annan jämförlig anledning

kunde antagas icke vara i stånd att utföra åtgärden utan tilläggsbelopp,

dels då det med hänsyn till rådande lokal arbetslöshet befunnes erforderligt

att skapa arbetstillfällen genom att igångsätta skogsförbättringsarbeten.

De sålunda föreslagna bestämmelserna sakna motsvarighet i gällande bidragsregler

bortsett från att, såsom tidigare nämnts, bidrag ur skogsutdikningsanslaget

i vissa delar av landet efter Kungl. Maj :ts medgivande må

höjas till 60 procent, om läget å arbetsmarknaden därtill giver anledning.

Därest, såsom jag i det följande kommer att tillstyrka, möjlighet öppnas

att erhålla lån till bestridande av kostnaderna för dylika åtgärder, synes

väl något mera allmänt behov av att kunna överskrida den förut förordade

maximiprocenten ej föreligga. I enlighet med vad jag angivit i förslaget till

ny skogsvårdslag torde emellertid undantagsvis omständigheterna kunna

vara sådana, att en dylik höjning är befogad. Jag ansluter mig därför till

skogsstyrelsens förslag i denna del, dock med betonande av att höjning

bör ske endast då särskilda skäl föreligga.

Då en skogsägare med stöd av skogsvårdslagen ålägges vidtaga åtgärder

för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd, bör självfallet bidrag utgå oberoende

av vilken kategori av skogsägare vederbörande tillhör. I likhet med

skogsstyrelsen anser jag, att även möjligheten att erhålla bidrag till sådana

åtgärder, som utföras på frivillighetens väg, bortsett från de undantagsfall,

som tidigare berörts, bör stå öppen för alla kategorier av skogsägare.

Därest efterfrågan på bidrag skulle överstiga medelstillgången, torde

fördelningen av bidragen böra ske i anslutning till de principer, vilka riksdagen

godkänt vid behandlingen av frågan om statligt stöd till jordbrukets

fortsatta rationalisering. Man synes alltså i dylikt fall i främsta rummet

böra söka tillgodose efterfrågan från de skogsägare, vilkas företag framstå

såsom mest angelägna ur skogsekonomisk synpunkt eller vilka med hänsyn

till sin ekonomiska ställning ha det största behovet av bidrag, samt åt

det lånebeviljande organet överlåta att företaga den avvägning mellan dessa

synpunkter, som med hänsyn till föreliggande förhållanden framstår som

skälig.

I likhet med skogsstyrelsen anser jag det ej nödvändigt, att man vid bestämmandet

av bidragets storlek endast beaktar kostnaderna för sådana

åtgärder, vilka skulle kunnat framtvingas genom åläggande enligt skogsvårdslagen.

Bidrag bör kunna utgå även till mera kostsamma åtgärder,

exempelvis för uppdragande av ädel lövskog i sådana fall, där skogsägaren

enligt skogsvårdslagen endast skulle ha kunnat åläggas vidtaga åtgärder för

att erhålla barrträdsbestånd. I så fall måste emellertid förutsättas, att den

ökade kostnaden motsvaras av en ökad nytta av åtgärden.

Beträffande bidragsförfarandet och vad skogsvårdstyrelsen i övrigt an
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

fört rörande bidragsreglerna kan jag i huvudsak ansluta mig till skogsstyrelsens

förslag. Dock torde Kungl. Maj :t ej behöva bestämma, hur anslaget

skall fördelas på de olika slag av skogsvårdande åtgärder, som kunna

komma i fråga. Det synes i stället böra få ankomma på skogsstyrelsen

att fördela tillgängliga medel på det sätt, som styrelsen finner mest ändamålsenligt.

Jag delar vidare skogsstyrelsens uppfattning, att de ur skogsodlingsanslaget

utgående särskilda understödsbidragen till skogsvårdsstyrelserna

ej böra bibehållas. Ur skogsförbättringsanslaget bör i stället till skogsstyrelsens

förfogande ställas ett visst belopp, ur vilket skogsstyrelsen kan tilldela

skogsvårdsstyrelserna ersättning för av dem kostnadsfritt utlämnade fröer

och plantor. Ur sagda anslag torde härjämte få utgå förvaltningsbidrag till

skogssällskapet i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande bestämmelser.

Det torde få ankomma på skogsstyrelsen att i samband med beviljande

av bidrag till skogssällskapet för skogsvårdsåtgärder besluta om dylikt

förvaltningsbidrag.

Vad härefter angår skogsstyrelsens framställning om anvisande av ett

särskilt förslagsanslag av 25 000 kronor för bidrag till åtgärder mot skadegörelse

av skogsinsekter, finner jag det enklast, att även kostnaden för

dylika bidrag får bestridas ur skogsförbättringsanslaget. Då det är önskvärt,

att nu ifrågavarande bekämpningsåtgärder skola i största möjliga

utsträckning ske frivilligt, bör sådant bidrag kunna utlämnas ej blott, då

åläggande att vidtaga åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter meddelats,

utan även eljest. I överensstämmelse med vad jag uttalat i propositionen

angående ny skogsvårdslag torde beslut om dylikt bidrag böra fattas

utav Kungl. Maj :t samt bidragets storlek bestämmas efter en prövning från

fall till fall med utgångspunkt från principen, att bidraget skall täcka

skillnaden mellan kostnaden för åtgärderna och den fördel dessa medfört

för skogsägaren. Då åläggande meddelats, bör dock bidrag utgå med lägst

50 procent av kostnaden för åtgärderna.

Den nya skogsvårdslagen avses skola träda i kraft först den 1 januari

1949. Utan hinder härav torde dock de nu förordade bidragsreglerna kunna

tillämpas redan från och med ingången av nästa budgetår. Härvid torde

dock böra gälla, att bidrag intill dess den nya skogsvårdslagen trätt i kraft

böra utgå endast för åtgärder å mark, som lyder under den nuvarande

skogsvårdslagen, lappmarkslagen eller lagen om allmänningsskogar i Norrland

och Dalarna. Likaså torde intill sagda tidpunkt nu gällande bestämmelser

för skogsodlingsanslaget och skogsutdikningsanslaget böra tillämpas

i fråga om beskaffenheten av de åtgärder, till vilka bidrag må utgå.

Skogsstyrelsens förslag i lånefrågan innebär, att en ny fond — statens

skogslånefond -- skall inrättas, i vilken statens skogsväglånefond skall

uppgå. Ur skogslånefonden skola utlämnas lån dels till olika slag av direkt

skogsproduktionsbefrämjande åtgärder, dels till sådana vägföretag, för

vilka hittills kunnat erhållas lån ur skogsväglånefonden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Jag har redan i propositionen angående ny skogsvårdslag uttalat min anslutning

till tanken, att statsmakterna böra underlätta vissa skogsförbättringsåtgärder

genom att avhjälpa eventuella kreditsvårigheter för markägarna.

Vad angår formen för detta stöd synes det, oberoende av huruvida

på jordbrukets område ett system med statlig kreditgaranti införes eller

ej, lämpligt, att det nu ifrågavarande stödet, vilket tager sikte på ett speciellt

område och även torde böra ha begränsad omfattning, åtminstone till en

början lämnas i hittills brukade former genom lån av statsmedel. Därest

ett system med statlig kreditgaranti skulle komma att tillämpas inom

jordbruket och giva goda resultat, torde det längre fram kunna övervägas

att övergå till detta system även för nu ifrågavarande fall. Jag biträder

alltså skogsstyrelsens förslag om bildande av en statens skogslånefond, ur

vilken lån skola kunna utlämnas till vissa skogsvårdande åtgärder. Däremot

synes lämpligheten av att — såsom skogsstyrelsen föreslagit — låta

skogsväglånefonden gå in i den nya fonden kunna ifrågasättas. Erinras

må, att anslaget till väg- och flottledsbyggnader i enskild ägo avses skola

tillsvidare bestå som ett särskilt anslag. De bestämmelser, som i det följande

förordas angående lån till skogsproduktionsbefrämjande åtgärder,

avvika vidare i åtskilliga avseenden från vad som synes böra gälla i fråga

om lån till vägföretag. Med hänsyn härtill anser jag, att skogsväglånefonden

tills vidare bör bibehållas som en särskild fond med oförändrade

bestämmelser. Lämpligheten av att sammanföra denna fond med skogslånefonden

torde böra övervägas i samband med en blivande prövning av

frågan av en sammanslagning av statens skogsförbättringsanslag och anslaget

till väg- och flottledsbyggnader.

Ur statens skogslånefond torde få utlämnas lån till åtgärder å mark, varå

den föreslagna skogsvårdslagen eller lagen om allmänningsskogar i Norrland

och Dalarna äger tillämpning. Lån torde i huvudsak böra utgå till

sådana åtgärder, för vilka enligt det tidigare anförda bidrag bör kunna

lämnas. Då så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, bör

lån dock kunna utgå även för andra skogsförbättrande åtgärder. Vad angår

förutsättningarna för lån vill jag i övrigt anmärka att det knappast kan

anses erforderligt, att lånemöjligheten skall stå öppen även för dem, som

själva utan olägenhet kunna finansiera åtgärderna och bära räntekostnaderna

under den tid, som måste beräknas förflyta, innan åtgärderna kunna

giva någon avkastning. En förutsättning för statslån bör därför vara, att

sökandens ekonomiska ställning är sådan, att han kan anses vara i behov

därav.

I fråga om lånens storlek har jag i förenämnda proposition uttalat att

lån, då föreläggande meddelats med åberopande av 17 § förslaget till skogsvårdslag,

bör utgå högst med belopp, motsvarande den del av kostnaderna,

som ej täckes av bidrag eller värdet av avverkad skog. Motsvarande regel

synes böra gälla i övriga fall. Jag kan alltså icke tillstyrka skogsstyrelsens

förslag, att lån i vissa fall skulle maximeras till 80 procent av den godkända

kostnaden för åtgärden. Erinras må, att någon dylik maximering ej är

avsedd att tillämpas i fråga om lån för rationaliseringsåtgärder på jord
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

KungJ. Maj.ts proposition nr 41.

brukets område. Beträffande lån till återväxtåtgärder torde dock vid bestämmandet

av lånets maximibelopp från den godkända kostnaden böra avdragas

ej blott värdet av de träd, som fällts eller böra fällas i samband med

återväxtåtgärderna, utan även värdet av det virke, som uttagits vid den

avverkning, vilken framkallat behovet av återväxtåtgärderna. Då särskilda

förhållanden därtill föranleda, exempelvis då fastigheten överlåtits efter avverkningen

och återväxtåtgärder skola vidtagas av den nye ägaren, bör

emellertid sådant ytterligare avdrag helt eller delvis kunna underlåtas.

Det synes vidare lämpligt, att en övre lånegräns uppställes för de fall,

då åläggande enligt 17 § förslaget till skogsvårdslag ej meddelats. Denna

gräns synes kunna sättas så, att det sammanlagda lånebeloppet för eu och

samme låntagare ej må överskrida 10 000 kronor.

Då nyss nämnt åläggande meddelats, bör lån kunna utgå oberoende av

vilken kategori skogsägare vederbörande tillhör. I betraktande av vad nyss

föreslagits om lånegräns och om ekonomisk behovsprövning synes det ej

heller för övriga fall nödvändigt att uttryckligen begränsa lånemöjligheten

till vissa grupper av skogsägare.

Inom finansdepartementet har verkställts en utredning bland annat angående

frågan om fast eller rörlig räntefot för lån från statens utlåningsfonder.

Utredningen, som utmynnat i förord för fast räntefot, är för närvarande

föremål för remissbehandling. Oavsett denna översyn av lånebestämmelserna

finner jag det lämpligt att, i vart fall tillsvidare, för lån från

ifrågavarande fond tillämpas fast räntefot. Räntan synes i nuvarande läge

kunna sättas till tre procent.

I fråga om säkerheten för lån torde — i överensstämmelse med de principer,

som riksdagen godkänt beträffande lån för jordbrukets rationalisering

— i låneförfattningen endast böra föreskrivas, att för lån skall ställas

tillfredsställande säkerhet. Det bör därefter ankomma på skogsstyrelsen att

pröva, huruvida bjuden säkerhet kan godtagas. Med anledning av vad statskontoret

anfört angående borgen vill jag anmärka, att jag i likhet med

sagda ämbetsverk finner sådan säkerhet mindre lämplig vid lån med lång

löptid.

Mot vad skogsstyrelsen i övrigt föreslagit angående utformningen avlånevillkoren

har jag i stort sett ingen erinran att göra. Med hänsyn till det

ändamål, för vilket ifrågavarande lån äro avsedda, synes det ofrånkomligt,

att skogsstyrelsen skall ha möjlighet att medgiva en lång amorteringstid.

Vid bestämmandet av amorteringstiden torde dock hänsyn böra tagas ej

blott till den tid, som åtgår innan åtgärderna kunna väntas giva avkastning,

utan även till fastighetens beskaffenhet i övrigt och låntagarens ekonomiska

ställning överhuvud taget. Den föreslagna längsta amorteringstiden

av 50 år bör ej betraktas som en norm utan tvärtom förekomma endast i

undantagsfall.

De nya lånebestäminelserna synas böra tillämpas från och med den 1 juli

1948. Beträffande övergångstiden till dess den nya skogsvårdslagen trätt i

kraft får jag hänvisa till vad jag anfört på tal om ikraftträdandet av bestämmelserna

om bidrag ur statens skogsförbättringsanslag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

27

1 enlighet med nu anförda synpunkter har inom jordbruksdepartementet

utarbetats förslag till kungörelse angående bidrag och lån till vissa skogsförbättrande

åtgärder. Förslaget torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Såsom jag angivit i statsverkspropositionen, bör med hänsyn till föreliggande

förhållanden anslaget för skogsförbättrande åtgärder under nästa budgetår

begränsas till 350 000 kronor. Från anslaget torde få bestridas utgifterna

för de bidrag, som kunna behöva utbetalas för bekämpande av skogsinsekter.

Med hänsyn till ovissheten rörande det verkliga medelsbehovet för sistnämnda

ändamål torde anslaget böra givas förslagsanslags karaktär. Samtidigt

torde emellertid medelsanvisningen för skogsförbättrande åtgärder i

övrigt böra fastställas till visst belopp, såsom fallet varit med de hittillsvarande

anslagen till skogsutdikning och skogsodling. Då medelsbehovet

för bekämpande av skogsinsekter i enlighet med skogsstyrelsens förslag

torde böra beräknas till 25 000 kronor, synes nyssnämnda belopp böra bestämmas

till 325 000 kronor.

Till skogslånefonden torde för nästa budgetår böra avsättas 500 000 kronor.

Ett anslag å detta belopp torde alltså böra uppföras å kapitalbudgeten

för budgetåret 1948/49.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

1) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde hu
vudtiteln

till Skogsvård m. m.: Statens skogsförbättringsanslag

anvisa ett förslagsanslag av ........ kronor 350 000;

2) godkänna de grunder för utlämnande av bidrag ur

detta anslag, som angivits i det föregående, ävensom medgiva,

att under budgetåret 1948/49 må från sagda anslag för andra

med detsamma avsedda ändamål än bekämpande av

skogsinsekter beviljas bidrag å tillhopa högst 325 000 kronor;

3) å kapitalbudgeten för budgetåret 1948/49 under Sta
tens

utlåningsfonder till Statens skogslånefond anvisa ett

investeringsanslag av ................ kronor 500 000;

4) godkänna de grunder för utlämnande av lån ur fonden,

som angivits i det föregående.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse angående bidrag och lån till vissa skogsförbättrande

åtgärder.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §■

För åtgärder i syfte att främja skogsproduktionen å mark, varå skogsvårdslagen

den 1948 eller lagen om allmänningsskogar i Norr
land

och Dalarna äger tillämpning, må i enlighet med vad i det följande sägs

lämnas bidrag från statens skogsförbättringsanslag och lån från statens

skogslånefond.

Bidrag från statens skogsförbättringsanslag.

2 §•

Då åläggande att vidtaga åtgärder för att erhålla nöjaktigt skogstillstånd

meddelats med åberopande av 17 § skogsvårdslagen, skall ur statens skogsförbättringsanslag

utgå bidrag till bestridande av kostnaderna för de åtgärder.

som föranledas av åläggandet.

Härjämte må bidrag utgå ur sagda anslag

1) för bestridande av kostnader för produktionsbefrämjande åtgärder, då

sådana förhållanden föreligga, att åläggande att vidtaga dylika åtgärder

skulle kunna meddelas med stöd av nämnda lagrum eller, beträffande mark

som avses i lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, skulle hava

kunnat meddelas, därest skogsvårdslagen varit tillämplig å marken; samt

2) till enskild person för fullgörande av honom enligt skogsvårdslagen

åhggande skyldighet att vidtaga återväxtåtgärder efter avverkning, därest

han med hänsyn till produktionsförhållandena å marken och till sin ekonomiska

ställning uppenbarligen är i behov av bidrag för att reproduktionsskyldigheten

ej skall bliva oskäligt betungande.

3 §•

Statsbidrag beviljas av skogsstyrelsen efter framställning av skogsvårdsstyrelse

samt utbetalas av skogsvårdsstyrelsen i enlighet med vad i 11 S

sägs.

4 §•

Statsbidrag må utgå endast under förutsättning att nyttan av åtgärden beräknas

minst motsvara kostnaden därför.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

29

Bidrag skall i första hand lämnas till sådana företag, vilka äro särskilt

angelägna ur produktionssynpunkt eller där behovet av bidrag med hänsyn

till markägarens ekonomiska ställning är särskilt stort.

5 §•

Statsbidrag må icke utgå till företag, vartill annat statsunderstöd i form

av bidrag utgått eller utgår. Den omständigheten att sådant understöd utgått

eller utgår till annat i ett företag ingående arbete än det, som bidraget

avser, eller till upprättande av förslag till företaget skall dock icke utgöra

hinder för beviljande av bidrag.

Statsbidrag må ej lämnas annan än den, som med ägande- eller fideikommissrätt

eller under stadgad åborätt innehar mark, varom i 1 § förmäles.

6 §•

Statsbidrag utgår i fall, som avses i 2 § första stycket, med femtio procent

samt eljest med högst femtio procent av den av skogsvårdsstyrelsen godkända

kostnaden för företaget. Bidraget må dock utgå med högst sextio procent

av den godkända kostnaden, då bidragstagaren är enskild person, som på

grund av svag ekonomi eller annan jämförlig anledning kan antagas eljest

icke vara i stånd att utföra åtgärden, eller då det med hänsyn till lokal arbetslöshet

finnes erforderligt att skapa arbetstillfällen genom att igångsätta

skogsförbättringsarbeten.

I kostnaden må icke inräknas marklösen eller ersättning för skada eller

intrång å den eller de av företaget berörda fastigheterna eller utgifter för

upprättande av plan till företaget. Kan det antagas, att genom avverkning,

som föranledes av företaget, eller annorledes inkomst uppkommer i omedelbart

samband med företaget, skall kostnaden för detta minskas med motsvarande

belopp.

Till grund för beräkningen av kostnaden för företaget skall ligga medelpriset

för flera år.

7 §•

Ansökan om statsbidrag skall göras hos skogsvårdsstyrelsen enligt av

skogsstyrelsen fastställt formulär. Vid ansökningen skall fogas förbindelse

av sökanden att, därest skogsvårdsstyrelsen så fordrar, ersätta skogsvårdsstyrelsen

högst tjugu procent av dess kostnader för upprättande av plan för

företaget eller, i fall som avses i 12 §, samtliga kostnader för planen.

Finner skogsvårdsstyrelsen ansökningen böra tillstyrkas, skall den låta

upprätta plan för företaget samt därefter göra framställning om bidrag hos

skogsstyrelsen.

Ingår i företag torrläggningsarbete, vilket skogsvårdsstyrelsen anser böra

vidmakthållas under längre tid än tio år eller mot vilket hinder kan antagas

möta med hänsyn till allmän eller enskild rätt, skall förslaget i sådan del

upprättas vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen.

8 §•

Då statsbidrag beviljats, skall skogsvårdsstyrelsen upprätta skriftligt kontrakt

med bidragstagaren enligt formulär, som fastställes av skogsstyrelsen.

Genom kontraktet skall bidragstagaren förbinda sig

att inom bestämd tid utföra det arbete, som ingår i företaget, i överensstämmelse

med av skogsvårdsstyrelsen fastställd arbetsplan och under iakttagande

av de föreskrifter, som skogsvårdsstyrelsen därutöver må meddela,

att vidmakthålla företaget enligt de närmare föreskrifter, som skogsvårdsstyrelsen

i varje särskilt fall finner erforderliga,

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

att fullgöra de övriga åligganden, som enligt denna kungörelse åvila bidragstagare,

att ej innan hans förpliktelser enligt kontraktet fullgjorts överlåta område,

som beröres av företaget, till annan, med mindre denne före överlåtelsen

till skogsvårdsstyrelsen avgivit skriftlig utfästelse att fullgöra sagda

förpliktelser och att ej överlåta området till annan utan att denne gjort enahanda

åtagande, samt

att vid företagets utförande underkasta sig kontroll av skogsvårdsstyrelsen.

9 §•

För fullgörande av kontraktet ävensom, därest mot kontraktet brytes, för

återbärande av lyftad del av bidraget jämte därå upplupen ränta skall, om

skogsvårdsstyrelsen finner skäl därtill, ställas säkerhet som skogsvårdsstyrelsen

godkänner.

10 §.

Det åligger skogsvårdsstyrelsen att tillse att företag, vartill bidrag beviljats,

utföres på ändamålsenligt sätt samt att meddela" slutligt godkännande

av arbetet.

11 §•

Sedan kontrakt upprättats och säkerhet, där sådan ifrågakommer, godkänts

samt hos skogsvårdsstyrelsen styrkts, att arbetet påbörjats, må en

första utbetalning ske till bidragstagaren.

Återstoden av statsbidraget må enligt skogsvårdsstyrelsens bestämmande

lyftas allteftersom arbetet fortskrider; dock skall en fjärdedel av bidraget

innehållas, intill dess arbetet avsynats och godkänts.

12 §.

Har plan till företag, varom nu är fråga, blivit av vederbörande sakägare

godkänd och har statsbidrag till företaget beviljats i enlighet med planen,

inen vägrar sakägaren att med skogsvårdsstyrelsen upprätta kontrakt om

företagets utförande, vare han pliktig ersätta styrelsen dess kostnad för

planens upprättande.

13 §.

Finner skogsvårdsstyrelsen efter ansökan från bidragstagare sig böra lämna

tillstånd till avvikelse från fastställd arbetsplan, skall styrelsen, därest

avvikelsen medför minskning av kostnaderna för företaget, såsom villkor

för dylikt tillstånd föreskriva motsvarande minskning av statsbidraget.

Bryter bidragstagare mot kontraktet, skall skogsvårdsstyrelsen inställa all

vidare utbetalning av statsbidraget samt återfordra vad därav redan uppburits

att inbetalas till styrelsen inom viss av denna bestämd tid. Hava av

bidragstagaren utförda åtgärder medfört varaktig förbättring av skogstillståndet,

må dock skogsvårdsstyrelsen medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet

för så stor del av uppburet bidrag, som skäligen kan anses belöpa

på de för denna förbättring vidtagna åtgärderna. Å medel, som skola

återbetalas, skall från lyftningsdagen till dess återbetalning sker gäldas

ränta enligt de grunder, som i särskild ordning äro bestämda "för dröjsmålsränta.

Alla kostnader, som uppkomma för skogsvårdsstyrelsen till följd av indragning

eller återbäring av bidrag, däri inbegripet kostnaden för arbetsplan,

skola bestridas eller gottgöras av bidragstagaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Lån från statens skogslånefond.

14 g.

Ur statens skogslånefond må lån utlämnas dels för sådana åtgärder, till

vilka bidrag från statens skogsförbättringsanslag utgått eller, enligt vad i

2 § sägs, skulle kunna utgå, dels, då så med hänsyn till särskilda förhållanden

finnes påkallat, jämväl för andra skogsförbättrande åtgärder.

15 §.

Lån beviljas av skogsstyrelsen efter framställning av skogsvårdsstyrelse

samt utbetalas av skogsvårdsstyrelsen.

16 g.

Lån må lämnas endast under förutsättning att nyttan av företaget beräknas

minst motsvara kostnaderna därför samt att sökanden med hänsyn till

sin ekonomiska ställning kan anses vara i behov av lån ur skogslånefonden.

17 g.

Lån må utgå högst med belopp, motsvarande den av skogsvårdsstyrelsen

godkända kostnaden för företaget. Har jämväl statsbidrag beviljats, må summan

av lån och bidrag ej uppgå till högre belopp än nu nämnts.

I fråga om beräknandet av kostnaden skall gälla vad i 6 § andra och tredje

styckena sägs. Då företag avser återväxtåtgärder efter avverkning skall, där

ej särskilda förhållanden till annat föranleda, kostnaden för företaget tillika

minskas med värdet av de vid avverkningen fällda träden.

18 g.

En och samme låntagare må ej på en gång innehava lån för högre belopp

än sammanlagt 10 000 kronor. Häri skall dock ej inräknas lån för åtgärder,

vilka låntagaren ålagts vidtaga med åberopande av 17 § skogsvårdslagen.

19 g.

Lån skall löpa med fast, för hela låntiden bunden ränta av tre procent.

För lån skall ställas säkerhet, som skogsstyrelsen finner tillfredsställande.

20 §.

Skogsstyrelsen äger att, under iakttagande av vad i nästa stycke sägs, vid

beviljande av lån i varje särskilt fall bestämma om tid för räntans erläggande

och lånets återbetalning.

Uppskov med erläggande av ränta må medgivas under högst tio år från

tidpunkten för lyftandet av lånet. Ränta skall beräknas å upplupen ränta

under uppskovstiden. För lån må medgivas en amorteringsfri tid av högst

tio år. Lån skall vara slutbetalt senast under femtionde året från tidpunkten

för lyftandet av lånet.

21 g.

Amorterings- och räntebelopp skola inbetalas till skogsstyrelsen, som har

att inleverera influtna belopp till statskontoret. Har förfallet kapitalbelopp

icke inbetalats inom åtta dagar efter förfallodagen, skall därå från förf al lodagen

till dess betalning sker erläggas dröjsmålsränta enligt de grunder,

som äro bestämda i särskild ordning.

Har inbetalning ej fullgjorts inom sextio dagar från förfallodagen, äger

skogsstyrelsen förordna, att det återstående kapitalbeloppet jämte ränta

skall av låntagaren återbetalas före den tid, som bestämts vid lånets beviljande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

22 §.

Vad i 5 § andra stycket, 7 och 8 §§ ävensom 10—13 §§ är stadgat om

bidrag och bidragstagare skall i tillämpliga delar gälla i fråga om lån och

låntagare.

Gemensamma bestämmelser.

23 §.

Skogsvårdsstyrelse, som utlämnar bidrag eller lån enligt denna kungörelse,

skall årligen till skogsstyrelsen avgiva redogörelse för verksamheten

under nästföregående år.

24 §.

Vad i denna kungörelse sägs om skogsvårdsstyrelse skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om skogssällskapet; dock att skogssällskapet äger

utfå bidrag eller lån endast till åtgärder å mark som äges av sällskapet eller

vars vård och förvaltning utövas under medverkan och tillsyn av sällskapet.

Vad i kungörelsen sägs om bidrags- eller låntagare skall äga motsvarande

tillämpning beträffande den, som avgivit utfästelse varom i 8 § förmäles.

25 §.

Skogsstyrelsen äger utfärda de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpningen av denna kungörelse.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1948, då följande författningar

skola upphöra att gälla, nämligen

1) kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag

från statens skogsutdikningsanslag,

2) cirkuläret den 27 juni 1927 (nr 273) till samtliga skogsvårdsstyrelser

och skogssällskapet med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av samma

kungörelse,

3) kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag

från statens skogsodlingsanslag,

4) cirkuläret den 27 juni 1930 (nr 271) till samtliga skogsvårdsstyrelser

och skogssällskapet med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av sistnämnda

kungörelse,

5) kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 437) angående statsbidrag till understödjande

av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar; samt

6) cirkuläret den 30 juni 1933 (nr 438) till domänstyrelsen, samtliga

skogsvårdsstyrelser och skogssällskapet med vissa föreskrifter rörande tilllämpningen

av sistnämnda kungörelse.

I fråga om tillämpningen av den nya kungörelsen skall iakttagas, att intill

den 1 januari 1949, då skogsvårdslagen den 1948 träder i kraft

bidrag och lån må utgå endast för sådana åtgärder och å sådan mark, som

avses i nyssnämnda kungörelser den 27 juni 1927 och den 27 juni 1930

I fråga om bidrag, som beviljats före den 1 juli 1948, skola de äldre bestämmelserna

alltjämt gälla.

487040. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:179 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån och bidrag till vissa skogsförbättringsåtgärder. a1 i texten