Angående inrättande av en fiskeristgrelse med statens fiskeriförsök m. m
1948-01-23 · 64 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 52 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1948:49, Angående inrättande av en fiskeristgrelse med statens fiskeriförsök m. m
Dokumentets text
Kungi. Maj.ts proposition nr 4.5.
1
Nr 49.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
en fiskeristgrelse med statens fiskeriförsök m. m
given Stockholms slott den 23 januari 1948.
Kungl. Maj :t -vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
GUSTAF.
G. E. Sträng.
1 Mhang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 49.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
Sammanfattning.
1. De arbetsuppgifter, som komma att föreligga på fiskerinäringens område
i framtiden, kunna väntas bliva av sådan omfattning och beskaffenhet
att en fristående fiskeriadministration påfordras. Med hänsyn härtill och
för att undvika att lantbruksstyrelsen efter sammanslagning med egnahemsstyrelsen
får ett alltför vittomfattande och oenhetligt verksamhetsfält torde
redan från och med den 1 juli 1948 ett centralt ämbetsverk för fiskerifrågor
böra inrättas.
2. Detta ämbetsverk, vartill de ärenden, som nu handläggas på lantbruksstyrelsens
fiskeribyrå och av fisketillsynsmyndigheten, föreslås överförda,
skali härjämte ha till uppgift att underlätta fisket, förbättra fångstmetoderna
och med uppmärksamhet följa fiskets undervisnings- och utbildningsfrågor
samt främja avsättningen av fisk och fiskprodukter. Däremot skola
ärenden som sammanhänga med prisreglering och utrikeshandel även i fortsättningen
omhänderhavas av det organ som handlägger liknande frågor på
jordbrukets område.
3. För att skapa förutsättningar för en samordning och en målmedveten
inriktning av forsknings- och försöksverksamheten på fiskets område torde
denna verksamhet böra anknytas till styrelsen för det här föreslagna
ämbetsverket, vars namn därför föreslås bliva fiskeristyrelsen med statens
fiskeriförsök. I enlighet härmed förutsättes dels att svenska hydrografiskbiologiska
kommissionen upphör, varvid dess arbetsuppgifter övertagas av
en under fiskeristyrelsen inrättad försöksanstalt för havsfisket, dels att undersöknings-
och bevakningsfartyget för havsfiskets behov (Skagerak), som
nu lyder under länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, underställes fiskeristyrelsen.
4. Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök föreslås organiserad som
ett centralt ämbetsverk under ledning av en styrelse, bestående av ledamöter,
som bland annat representera fiskerinäringens praktiska utövare, och med
en överdirektör som chef. Tre byråer föreslås inrättade, varav en för saltoch
en för sötvattensfisket samt en för administrativa ärenden. Därjämte
skall inom styrelsen finnas en tillsynsavdelning, motsvarande den nuvarande
fisketillsynsmyndigheten.
5. Ärenden rörande försöksverksamheten skola icke hänföras till byråerna
utan föredragas av föreståndarna för försöksanstalterna direkt inför
verkschefen och styrelsen, som för detta ändamål kompletteras med ledamöter
företrädande de områden av forskningen, med vilka försöksväsendet
på fiskets område bör samarbeta och hålla kontakt. Fiskeristyrelsens administrativa
byrå skall fungera som försöksväsendets sekretariat.
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 januari 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anmäler statsrådet Sträng fråga om inrättande av en fiskeristyrelse
med statens fiskeriförsök m. in. samt anför därvid följande.
Inledning.
I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 109) har Kungl. Maj :t på min
hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition rörande
inrättande av en fiskeristyrelse beräkna dels under rubriken Fiskeristyrelsen
med statens fiskeriförsök: Avlöningar, Omkostnader och Inventarier
respektive ett förslagsanslag av 542 300 kronor, ett förslagsanslag av
236 300 kronor och ett reservationsanslag av 31 000 krcnor, dels till Fiskeriintendenter
m. in.: Avlöningar och Omkostnader två förslagsanslag av
121 200 kronor respektive 10 000 kronor dels ock till Fisketillsynsmyndigheten
: Avlöningar och Omkostnader två förslagsanslag av 63 800 kronor
respektive 18 500 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla dessa frågor.
Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1946 tillkallade jag
sakkunniga för att i enlighet med angivna riktlinjer verkställa utredning
och avgiva förslag rörande inrättande av en central fiskeristyrelse. De sakkunniga,
som antagit benämningen 1946 års utredning angående central
fiskeristyrelse, ha utgjorts av ordföranden i statens livsmedelskommission,
hovrättsrådet O. Söderström, tillika ordförande, ombudsmannen i Svenska
västkustfiskarnas centralförbund S. Corneliusson, öckerö, byrådirektören
i lantbruksstyrelsen C. W. Hessle, byråchefen i riksräkenskapsverket C. A.
Murray samt ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren G.
T. Skoglund, Umeå.
Utredningen, som vid fullgörandet av sitt uppdrag biträtts av byråchefen
i lantbruksstyrelsen G. O. Alm, har den 30 december 1946 avgivit betänkande
med förslag angående fiskets administration in. m. (SOU 1947: 8).
4
Kungi. Maj.ts proposition nr 49.
över betänkandet ha utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen, statskontoret,
riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, statens livsmedelskommission,
kommerskollegium, domänstyrelsen, samtliga länsstyrelser, svenska
hydrografisk-biologiska kommissionen, styrelsen för Göteborgs högskola,
Svenska västkustfiskarnas centralförbund, Svenska ostkustfiskarnas centralförbund,
Svenska insjöfiskarnas centralförbund, Svenska fiskevårdsförbundet,
Svenska fiskhandelsförbundet, Föreningen statens fiskeritjänstemän,
Sveriges ångtrålareförening, Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän, Ostkustfisk
centralförening u. p. a., Sydkustfisk, förening u. p. a., Svenska
vattenkraftföreningen, Sveriges grossistförbund och Sveriges färskfiskgrossisters
riksförbund.
Lantbruksstyrelsen har vid sitt remissvar fogat utlåtanden av samtliga
hushållningssällskaps förvaltningsutskott utom förvaltningsutskottet i Norrbottens
läns hushållningssällskap, som yttrat sig direkf till Kungl. Maj :t, av
samtliga fiskeriintendenter, av fisketillsynsmyndigheten och av Södra Sveriges
fiskeriförening.
Förvaltningsutskotten ha i sin tur i en del fall hört fiskerinämnder och
fiskerikommittéer. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden
från ett flertal handelskammare och från Sveriges köpmannaförbund.
Vid domänstyrelsens utlåtande ha fogats yttranden från samtliga överjägmästare
och några jägmästare. Några länsstyrelser ha berett olika fiskareorganisationer
tillfälle att yttra sig. Därjämte ha inkommit skrifter i ämnet
från vissa organisationer m. fl.
I. Den centrala administrationen.
Nuvatande förhållanden.
Den statliga centrala administrationen för fiskeriärenden utövas av lantbruksstyrelsen.
Dessutom handhar statens livsmedelskommission den centrala
handläggningen av regleringsärenden beträffande fisk samt ärenden
som sammanhänga med export och import av fisk.
Lantbruksstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt sex byråchefer.
Byråcheferna förestå var sin byrå, varav en är fiskeribyrån. Denna
är i sin tur uppdelad på två avdelningar, en för ärenden rörande sötvattensfisket
och en för ärenden rörande saltvattensfisket. För närvarande är byråchefen
föredragande å sötvattensfiskeavdelningen, medan en byrådirektör
föredrager ärenden rörande saltvattensfisket. Föredraganden å sötvattensfiskeavdelningen
skall dessutom vara föreståndare för undersöknings- och försöksanstalten
för sötvattensfisket.
Utom av byråchefen och byrådirektören utgöres personalen på fiskeribyrån
av en laborator med ett årsarvode av 12 504 kronor och en assistent
med ett årsarvode av 9 300 kronor, ett kanslibiträde i lönegrad Ca 11 och
ett extra ordinarie skrivbiträde. Dessutom biträder personalen å administrativa
byrån med uppsättande och granskning av skrivelser samt med utskrift
av sådana.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
Å fiskeribyrån tjänstgöra därjämte periodvis fiskeristipendiater.
Med den uppdelning av ärendena som skett inom fiskeribyrån komma åtskilliga
grupper att falla såväl inom avdelningen för sötvattensfisket som
inom avdelningen för saltvattensfisket. I stort sett kan sägas, att i fråga om
sötvattensfiskeavdelningen de ärenden som avse fiskevård i vidsträckt mening
dominera, medan i fråga om saltvattensfiskeavdelningen tyngdpunkten
mera ligger på frågor avseende fiskets bedrivande samt fiskfångsternas tillvaratagande,
distribution och avsättning.
Beträffande omfattningen av de ärenden som handläggas av fiskeribyrån
må följande uppgifter lämnas. År 1935 uppgick antalet ärenden på saltvattensfiskeavdelningen
till 2 362. År 1939 var motsvarande antal 2 420 och år
1945 1 159. På sötvattensfiskeavdelningen utgjorde 1935 hela antalet ärenden
1 852, 1939 2 001 och 1945 2 173.
Att antalet ärenden å saltvattensfiskeavdelningen nedgått efter år 1939
sammanhänger därmed, att frågor rörande export och import av fisk samt
prisregleringsverksamhet överförts till livsmedelskommissionen. I samband
med de under kriget förbättrade konjunkturerna för fisket har även bortfallit
ett stort antal ärenden rörande tillfälliga understöd åt fiskare, som på
grund av fiskerinäringens tryckta läge m. m. råkat i ekonomiska svårigheter.
Jag torde här i förbigående få erinra, att spörsmålet om utbrytande ur
lantbruksstyrelsen av fiskeribyrån och inrättande av en central fiskeristyrelse
varit aktuell vid upprepade tillfällen. Frågan var senast föremål för
överväganden i anslutning till förslag avgivna av en den 8 juli 1936 tillkallad
utredning angående fiskets administration. Utredningsmännen hade
i ett den 22 december 1936 avgivet betänkande bland annat förordat inrättande
av en fiskeristyrelse, varjämte de ansett, att ett rådgivande organ
borde tillskapas för att giva fiskeristyrelsen tillfälle till regelbundna och i
fasta former ordnade överläggningar med fiskerinäringens representanter.
I särskild skrivelse den 30 oktober 1937 hade utredningen vidare föreslagit,
att svenska hydrografisk-biologiska kommissionens fiskeribiologiska
och fiskeriteknislca verksamhet skulle förläggas under den föreslagna fiskeristyrelsen
samt att även fartyget Skagerak skulle ställas under denna styrelse.
Förslaget föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj :ts åtgärd. I enlighet
med beslut av 1938 års riksdag förstärktes emellertid arbetskrafterna
å fiskeribyrån fr. o. in. budgetåret 1938/39 med en extra föredragande och
en assistent samt ett kvinnligt biträde. Befattningen som extra föredragande
indrogs 1941 av besparingsskäl.
Utredningen.
t. Skälen för inrättande av en fristående fiskeriadministration.
Utredningen erinrar om att redan 1936 års utredning förordat en utökning
av arbetskrafterna på lantbruksstyrelsens fiskeribyrå för att denna på
ett tidsenligt sätt skulle kunna fullgöra då föreliggande arbetsuppgifter. Ut
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
€
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
redningen anför att antalet ärenden på sötvattensfiskeavdelningen därefter
ökat ytterligare. Ehuru en viss minskning, som förmodas vara i huvudsak
temporär och åtminstone delvis uppväges av att en befattning såsom extra
föredragande indragits, kunnat konstateras på avdelningen för ärenden rörande
saltvattensfisket, är arbetsbelastningen på fiskeribyrån större än som
kan anses lämpligt. Under dessa förhållanden minskas möjligheterna för
föredragandena att taga initiativ, varjämte åtgärder som eljest kunde vara
önskvärda måst eftersättas. En annan olägenhet av den ökade arbetsbelastningen
är, att föredragandena icke ha möjlighet att i erforderlig utsträckning
uppehålla kontakt med fiskerinäringens utövare. Utredningen anser
därför, att föreliggande arbetsuppgifter i hög grad påfordra en utbyggnad av
fiskeribyrån.
Enligt utredningens uppfattning kunna, då mera normala förhållanden
inträda, svårigheter komma att uppstå för fiskerinäringen, vilka nödvändiggöra
åtgärder från det allmännas sida i syfte att dels effektivisera själva
fisket och dels främja och underlätta distributionen och avsättningen av
fisk och fiskprodukter i större utsträckning än som nu sker. I detta sammanhang
hänvisar utredningen till att genomförandet av de förslag, som
kunde förväntas från 1945 års fiskeriutredning, skulle medföra ökade arbetsuppgifter
för fiskeriadministrationen och särskilt för den centrala fiskerimyndigheten.
Vidare framhåller utredningen, att det länge framstått
som ett önskemål, att fiskeriadministrationen i större utsträckning än hittills
skulle tillhandagå fiskarenas organisationer, fiskexportörer m. fl. med
marknadsundersökningar såväl inom landet som utomlands. Överhuvudtaget
finnes enligt utredningen väsentligt utrymme för ökad insats från
fiskeriadministrationens sida i fråga om åtgärder till främjande av fiskets
bedrivande och till förbättring av avsättningsförhållanden. Enligt utredningens
mening bör den praktiskt-vetenskapliga undersöknings- och försöksverksamheten
utvidgas samt även i vad den avser havsfisket för åstadkommande
av en på praktiska problem mera inriktad verksamhet bedrivas
med närmare anknytning till den centrala organisationen än vad som för
närvarande är fallet.
Vidare väntar utredningen, att fiskerättskommittén kommer att föreslå
inrättandet av fiskevårdsområden, för vilka särskilda regler för fiskets bedrivande
in. in. skulle gälla. Organiserandet av dessa områden liksom deras
framtida administration kommer enligt utredningen att medföra ökade arbetsuppgifter
för fiskerimyndigheterna.
Utredningen framför därjämte förslag om en centraliserad handläggning av
vissa ärenden såsom utfärdandet av stadgar för fiskevårdsföreningar, yttranden
och förslag i vattenmål m. in. samt frågor rörande kronans fiskevatten.
Som ett allmänt omdöme uttalar utredningen, att omfattningen och beskaffenheten
av de arbetsuppgifter som tillhöra fiskeriadministrationen äro
sådana, att de kunna anses utgöra tillräckligt underlag för en fristående
fiskeriadministration. Detta gäller enligt utredningens uppfattning oberoende
av vilket organ som skall handlägga prisregleringsfrågorna på fiskets
område.
7
Kungl. Maj ds proposition nr 49.
Utredningen framhåller såsom ytterligare skäl för inrättandet av en fristående
fiskerimyndighet, att de av 1942 års jordbrukskommitté föreslagna
åtgärderna sannolikt komma att medföra mycket vidgade uppgifter för det
centrala jordbruksorganet, varför ett avskiljande av fiskeribyrån från lantbruksstyrelsen
framstår såsom i hög grad önskvärt. Med åberopande av nu
anförda skäl föreslår utredningen, att en särskild fiskeristyrelse tillskapas.
2. Fiskeristijrelsens arbetsuppgifter och därmed sammanhängande spörsmål.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår skulle fiskeristyrelsen i
första hand övertaga de ärenden, som för närvarande åvila lantbruksstyrelsens
fiskeribyrå. Därtill skulle emellertid som ävenledes tidigare antytts
komma nya arbetsuppgifter. Utredningen har närmare behandlat frågorna
vilket organ som skulle handhava ärenden rörande avsättning av fisk och
fiskprodukter, kontroll över beredning och inläggning av fisk samt vissa
mål och ärenden enligt vattenlagen ävensom befattningen med kronans
fiskevatten (betänkandet s. 42—59). Jag torde här få lämna en sammanfattning
av vad utredningen anfört beträffande dessa frågor.
Handläggningen av vissa ärenden rörande avsättning av fisk och fiskprodukter.
Utredningen erinrar om att följande olika alternativ för handläggning
av avsättnings- och prisregleringsfrågor uppställts i direktiven för utredningen.
1) Prisregleringsverksamheten beträffande fisk och därmed sammanhängande
frågor handhavas av samma centrala organ, som handhar motsvarande
verksamhet beträffande jordbruksprodukter.
2) En fristående central fiskerinämnd inrättas med uppgift att handlägga
frågor rörande prisreglering på fisk samt export och import av fisk.
3) Prisreglering samt reglering av export och import av fisk ävensom
frågor beträffande fiskerinäringens avsättningsproblem överhuvud handhavas
av fiskeristyrelsen.
Utredningen upptager härefter till behandling de olika alternativen och
konstaterar till en början, att det icke utan särskilda skäl bör ifrågakomma
att utöver den av utredningen föreslagna centrala fiskeristyrelsen inrätta
en fristående central fiskerinämnd för prisreglerings- och därmed sammanhängande
frågor. Några dylika skäl föreligga icke enligt utredningens mening.
Till förmån för det tredje alternativet, d. v. s. att fiskeristyrelsen skulle
handhava ifrågavarande ärenden, tala enligt utredningen åtskilliga synpunkter.
Sålunda framhålles, att den föreslagna jordbrukskommissionen
till omfattningen skulle bliva stor och att tyngdpunkten i dess verksamhet
skulle ligga på jordbrukets område. Med hänsyn härtill förelåge risk för att
fiskets regleringsfrågor icke skulle erhålla så stort beaktande som vore
önskvärt ur fiskets synpunkt. Antalet ledamöter i kommissionen avsåges
vidare skola bliva starkt begränsat, och ledamöterna komme i första hand att
utses med hänsyn till prisregleringarna för jordbruksprodukter. Det vore
opaginerad Kontrollera mot PDF
° Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
därför önskvärt, att fiskets regleringsfrågor handhades av fiskeristyrelsen.
Även ur fiskeristyrelsens egen synpunkt skulle detta kunna vara en fördel,
enär styrelsen därigenom skulle tillföras kvalificerade arbetskrafter, vilka
skulle kunna utnyttjas i styrelsens övriga verksamhet. Framför allt skulle
emellertid fiskeristyrelsen på så sätt kunna förvärva en mera allmän överblick
över fiskets problem och bättre kunna avväga de olika åtgärder som
borde vidtagas för fiskerinäringens främjande.
De nu anförda synpunkterna förtjäna enligt utredningen det största beaktande.
Åtskilliga skäl, framhåller utredningen, tala emellertid även för
ett bibehållande av den nuvarande ordningen, enligt vilken fiskets och jordbrukets
prisregleringsfrågor handhavas av samma organ. Sålunda erinras
om, att man vid inrättandet av de organ som under årens lopp handhaft
jordbrukets prisregleringsfrågor — exempelvis statens spannmålsnämnd,
statens sockernämnd, statens jordbruksnämnd och statens livsmedelskommission
— genomgående skapat särskilda nämnder, vilka utsetts med tanke
på att de intresse- och samhällsgrupper som närmast berördes av regleringarna
skulle bliva representerade däri.
Ur det allmännas synpunkt, säger utredningen, torde det innebära påtagliga
fördelar om fiskets regleringsfrågor komme att handläggas av ett så
mångsidigt utrustat organ som den av 1942 års jordbrukskommitté föreslagna
jordbrukskommissionen. Härigenom skulle vinnas, att frågorna bleve
allsidigt belysta och inplacerade i ett större sammanhang. En avvägning
kunde lättare ske med hänsynstagande till priserna å övriga livsmedel samt
export- och importförhållanden. Uppbörd av regleringsavgifter m. m. skulle
kunna ske smidigare och med mindre arbetskraft än om regleringsuppgifterna
anförtroddes fiskeristyrelsen. Det kan icke förväntas, framhåller
utredningen slutligen, att fiskeristyrelsen för en rimlig kostnad skulle kunna
erhålla en utrustning för ifrågavarande verksamhet som någorlunda skulle
motsvara jordbrukskommissionens.
Utredningen förordar därför, att de prisreglerande åtgärderna i fråga om
fisk även i fortsättningen anförtros det organ som handhar motsvarande
uppgifter beträffande jordbruksprodukter. Även ärenden, som avse auktorisation
av fiskförsäljningsföreningar, partihandelsförsäljning av fisk samt
export och import av fisk böra enligt utredningen ankomma på nämnda
organ.
Kontroll över beredning och inläggning av fisk. Utredningen lämnar på
s. 47 ff. i betänkandet en redogörelse för de åtgärder, som här i landet vidtagits
för kontroll rörande beredningen av fisk. Utredningen framhåller, att
de enda bestämmelser som finnas beträffande sådan kontroll gälla salt
strömming, surströmming och fiskkonserver. Beredning och inläggning av
salt strömming liksom även försäljning och utförsel av sådan vara står under
tillsyn av en av lantbruksstyrelsen förordnad kontrollör. I övrigt har
icke anordnats någon statlig kontroll av fiskberedning. Sedan 1924 anordnas
emellertid genom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län frivillig kontroll
av storbackefiskets produkter, alltså spillånga och kabeljo. Denna verk
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
samhet bekostas genom uppburna kontrollavgifter samt av medel som Göteborgs
och Bohus läns havsfiskeförening ställt till förfogande.
För närvarande finnes endast en statligt anställd kontrollör, påpekar utredningen,
och denne har ej heltidsanställning. Utredningen föreslår, att
kontrollverksamheten väsentligt utökas och att landet för sådant ändamål
indelas i olika distrikt, för vilka fiskeristyrelsen skall äga fastställa gränserna.
Troligen måste även kontrollörerna åtminstone vid vissa tider ha
medhjälpare och dessa böra då utses av fiskeristyrelsen.
Vidare böra enligt utredningen beredare av fisk ha möjlighet att efter
framställning få ett visst varuparti bedömt av en kontrollör och därefter
erhålla utlåtande över partiets kvalitet. För sådan bedömning skulle erläggas
avgift till fiskeristyrelsen.
Befattningen med vissa mål och ärenden enligt vattenlagen. I vissa i vattenlagen
angivna mål och ärenden skall yttrande ur fiskerisynpunkt avgivas
av fiskerimyndighet. Det åligger i dessa fall vederbörande vattendomstol
eller förrättningsman (lantbruksingenjör) att översända handlingarna till
lantbruksstyrelsen, som i vissa fall förordnar fiskeritjänsteman att avgiva
yttrande huruvida fiskerinäring av betydenhet kan genom företaget lida
väsentligt förfång samt angiva, vilka åtgärder som kunna erfordras till
skydd för fisket. I förekommande fall skola även lämnas förslag rörande
storleken av de avgifter till fisket som skola utgå. Ifrågavarande yttranden
avgivas i regel av fiskeriintendenterna i vederbörande distrikt.
Även då fråga är om inrättande av allmän flottled skall fiskeritjänsteman
avgiva yttrande huruvida fiskerinäring kan genom företaget lida förfång
och angiva, vilka särskilda åtgärder som kunna erfordras till skydd för
fisket.
Utredningen framhåller, att under de senare åren ett starkt forcerat utbyggande
av vattendrag för kraftändamål ägt rum och att i samband därmed
genomförts omfattande vattenregleringar. Enligt utredningen ha därvid
stora olägenheter varit förbundna med den nuvarande ordningen för avgivande
av yttrandena. Sålunda fordras ofta ingående förtrogenhet med ämnesområdet
och speciella undersökningar. Fiskeriintendenterna, som ha en
mångfald olika arbetsuppgifter, sakna möjlighet att specialisera sig på dessa
uppgifter och ha ej heller resurser för bedrivande av erforderliga undersökningar.
För undanröjande av de olägenheter som äro förknippade med den nuvarande
ordningen föreslår utredningen, att handläggningen av dessa ärenden
centraliseras till fiskeristyrelsen, där de närmast böra ankomma på en
särskild befattningshavare i föredragande ställning. Härigenom skulle behandlingen
av ärendena bliva enhetligare och den erforderliga specialiseringen
åstadkommas. Dessutom skulle bättre kontakt kunna uppehållas
med undersöknings- och försöksverksamheten på området.
Befattningen med kronans fiskevatten. Upplåtelse av fiske å flertalet av
kronans fastigheter verkställes antingen av domänstyrelsen eller av vederbörande
länsstyrelse. Beträffande fisket å de kronans egendomar, som stå
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
under förvaltning av andra myndigheter, t. ex. vattenfallsstyrelsen och arméförvaltningen,
sker upplåtelse av fiskerätt av vederbörande förvaltningsmyndigheter,
dock med vissa undantag.
Utredningen anser sig kunna finna, att, ehuru frågan tidigare varit föremål
för överväganden, brister fortfarande föreligga i fråga om utnyttjandet
av kronans fiskevatten, framför allt måhända beroende på att förvaltningen
är splittrad på flera myndigheter. Enligt utredningens mening finnes otvivelaktigt
alltjämt ett behov av att en mera rationell ordning skapas för utnyttjandet
av dessa vatten.
Utredningen föreslår därför, att en särskild befattning inrättas hos fiskeristyrelsen
för ärenden rörande kronans fiskevatten. Innehavaren av denna
befattning skulle biträda de olika myndigheterna vid förvaltningen av dessa
fiskevatten och taga befattning med de omläggningar rörande förvaltningen
som kunde komma i fråga. I sin verksamhet borde han även stå i nära
kontakt med den lokala fiskeriadministrationen, som enligt utredningen i
större utsträckning än hittills syntes kunna tagas i anspråk vid förvaltningen
av ifrågavarande vatten.
3. Fiskeristyrelsens organisation.
Den allmänna organisationen. Den föreslagna fiskeristyrelsen bör enligt
utredningen organiseras som ett centralt ämbetsverk med en verkschef
samt med cheferna för styrelsens byråer som ledamöter. Utredningen har
även övervägt möjligheten att vid behandlingen av vissa grupper av ärenden
låta särskilda utomstående ledamöter ingå i styrelsen. Genom att prisregleringsärenden
rörande fisk och vissa därmed sammanhängande frågor
skola handläggas av det organ, som handhar motsvarande uppgifter på jordbrukets
område, och de befolkningsgrupper och näringsgrenar som närmast
beröras av regleringarna skola bliva representerade inom detta organ, har
utredningen emellertid funnit, att någon sådan representation icke är nödvändig
inom fiskeristyrelsen.
Chefen för fiskeristyrelsen föreslås av utredningen skola erhålla en löneställning
motsvarande överdirektörens i verk av någorlunda samma storleksordning.
I enlighet med rådande praxis vid nybildning eller omorganisation
av ämbetsverk anser utredningen, att han bör tillsättas medelst förordnande
på viss tid. Vidare föreslår utredningen att befattningen placeras
i lönegrad C 10 (Cp 17) i den uti civila avlöningsreglementet intagna löneplanen.
Några särskilda kompetensvillkor anser utredningen icke böra föreskrivas
beträffande befattningen.
Uppdelning på byråer. Utredningen anser det nödvändigt, att för handläggning
av de ärenden som skola ankomma på fiskeristyrelsen en uppdelning
sker på olika byråer. Den nuvarande uppdelningen av ärenden å fiskeribyråns
båda avdelningar finner utredningen icke helt tillfredsställande.
Med hänsyn härtill föreslås, att två särskilda fackbyråer inrättas, därvid annan
grund för ärendenas uppdelning bör tillämpas än den nu rådande. Den
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
ena skulle huvudsakligen syssla med fiskevårdsfrågor och tiskerättsliga
frågor samt ärenden rörande ingrepp i de naturliga fiskeförhållandena.
Tyngdpunkten i denna byrås verksamhet skulle komma att ligga på sötvattensområdet.
Byrån skulle benämnas fiskevårds- och fiskerättsbyrån.
Den andra byrån skulle i huvudsak handlägga ärenden angående fiskets
bedrivande, fångsternas distribution, beredning och avsättning samt ärenden
rörande fiskarenas ekonomiska organisationer in. m. Tyngdpunkten för
denna byrås verksamhet skulle komma alt ligga på saltvattensomradet och
byrån borde benämnas fiske- och handelsbyrån.
Cheferna för dessa två byråer anser utredningen böra givas tjänsteställning
såsom byråchefer i lönegrad A 30 (Ca 33). För behörighet till befattningarna
föreslår utredningen, att samma fordringar skola föreskrivas
som nu gälla för kompetens till byråchefs- respektive byrådirektörsbefattning
å fiskeribyrån, d. v. s. det skulle fordras att ha fullgjort vad som är
föreskrivet för kompetens till fiskeriintendentstjänst samt att under minst
fem år ha tjänstgjort å sådan befattning eller ock annorledes förvärvat omfattande
praktisk erfarenhet i de ämnen som höra till fiskeriintendenternas
verksamhet.
För att byråcheferna mera odelat skola kunna ägna sig åt sina rent fackmässiga
uppgifter föreslår utredningen, att en särskild administrativ avdelning
eller byrå inrättas med en befattningshavare i föredragande ställning
såsom chef. Denne bör enligt utredningen vara ledamot av styrelsen
och även deltaga i behandlingen av mera betydelsefulla frågor, som föredragas
av andra befattningshavare. Med hänsyn till att fiskeriärendena ofta
erbjuda rättsliga problem av större svårighetsgrad och administrativt sett
äro av rätt krävande natur, föreslår utredningen, att den administrativa föredraganden
gives ställning som byrådirektör i lönegrad A 28 (Ca 31) samt
att den avdelning han skall förestå benämnes administrativa byrån.
Befattningshavare å byråerna. Å fiskevårds- och fiskerättsbyrån föreslår
utredningen följande befattningshavare förutom byråchefen, nämligen två
byrådirektörer, en i lönegrad A 28 (Ca 31) för handläggning av ärenden
enligt vattenlagen och en i lönegrad Eo 26 (Ce 29) för befattning med ärenden
angående kronans fiskevatten, en byråinspektör i lönegrad A 24 (Ca 27)
för självständiga arbetsuppgifter och mer kvalificerat arbetsbiträde samt
viss inspektion över anläggningar till skydd för fisket m. m., ett kanslibiträde
i lönegrad A 7 (Ca 11) samt ett kontorsbiträde i lönegrad A 4 (Ca 8)
eller Eo 4 (Ce 8).
Ä fiske- och handelsbyrån bör enligt utredningen utöver byråchefen finnas
en byrådirektör i lönegrad A 28 (Ca 31) med uppgift att beieda och
föredraga ärenden rörande fiskets avsättningsförhallanden samt ärenden,
som avse fiskarenas ekonomiska organisationer. Det skulle vidare åligga
honom att bedriva marknadsundersökningar samt tillhandagå fiskare och
andra med råd och upplysningar beträffande marknadsförhållanden. Därutöver
bör enligt utredningen finnas en byråinspektör i lönegrad A 24 (Ca
27) för mera självständiga arbetsuppgifter och för erforderligt arbetsbi
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
^ Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
träde. Även å denna byrå räknar utredningen med ett kanslibiträde i lönegrad
A 7 (Ca 11) och ett kontorsbiträde i lönegrad A 4 (Ca 8) eller Eo 4
(Ce 8).
For administrativa byrån föreslår utredningen en byrådirektör i lönegrad
A 28 (Ca 31) såsom chef. Enär denna byrå enligt utredningen bör ha till
uPPtpft att biträda fackbyråerna vid uppsättande och granskning av koncept
m. in., föreslår utredningen ytterligare ett par befattningshavare med
juridisk-administrativ utbildning, nämligen en byråsekreterare i lönegrad
A 21 (Ca 24) samt en amanuens, vilken till en början borde placeras i lönegrad
Eo 16 (Ce 20).
För registrators- och kassagöromål föreslås en registrator och kassör, vilken,
då högre befattningshavare med kameral utbildning icke skulle finnas,
enligt utredningen borde placeras i lönegrad A 14 (Ca 18).
För skötseln av bibliotek samt för skrivarbete beräknas ett kanslibiträde
i lönegrad A 7 (Ca 11) och ett kontorsbiträde i lönegrad A 4 (Ca 8) eller
Eo 4 (Ce 8).
Slutligen föreslår utredningen en expeditionsvakt i lönegrad A 5 (Ca 9)
samt ett biträde åt denne, vilken till en början kunde avlönas med arvode.
Å de båda fackbyråerna skulle därjämte arbetshjälp kunna erhållas av
aspiranter och assistenter. Dessutom borde medel beräknas för avlönande
av mer tillfällig arbetskraft.
Yttrandena.
Flertalet av de instanser som yttrat sig över utredningens förslag om inrättande
av en central fiskeristyrelse tillstyrker förslaget, medan några ställa
sig tveksamma och åtskilliga avstyrka detsamma. De som tillstyrka förslaget
göra det i allmänhet på de skäl utredningen anfört.
De skäl som huvudsakligen anföras mot utredningens förslag äro betänkligheter
mot en ökad centralisering av förvaltningsapparaten och ökade
kostnader samt den omständigheten att rätten till fiske och rätten till jord
höra ihop såväl ur äganderättssynpunkt som i förvaltningshänseende. Det
framhålles också, att fisket arbetar med lokala förhållanden och att därför
en utbyggnad av den lokala organisationen vore lämpligare än en centraliserad
handläggning av ärendena rörande fisket.
Beträffande innehållet i yttrandena må här i övrigt framhållas följande.
Lantbruksstijrelsen erinrar till en början om de synpunkter styrelsen
lade på frågan, då styrelsen avgav yttrande över 1936 års sakkunnigas
förslag. I nämnda yttrande framhöll lantbruksstyrelsen. att fiskerinäringens
administrativa organ vore nära förknippade med lantbrukets och dess
binäringars. Särskilt vad sötvattensfisket beträffade men även i fråga om
kustfisket i Östersjön vore dessutom rätten till fiske nära förbunden med
äganderätten till jorden. Dessa omständigheter utgjorde enligt lantbruksstyrelsen
ett starkt motiv för insjöfiskets samhörighet med jordbruket i
administrativt avseende. Ä andra sidan, framhöll lantbruksstyrelsen, hade
13
Kungl. May.ts proposition nr 49.
det egentliga havsfisket icke något samband med jordbruket. Vad beträffade
arbetsbördan på lantbruksstyrelsens fiskeribyrå vore denna icke så
stor att den kunde motivera upprättandet av en självständig fiskeristyrelse.
Härtill komiue, att fiskeriärendena ej sällan vore av ganska invecklad juridisk
och administrativ natur och att en särskilt upprättad fiskeristyrelse
icke kunde tänkas bliva utrustad med samma sakkunskap på dessa områden
som ett större ämbetsverk.
Lantbruksstyrelsen säger sig icke ha funnit anledning att nu frångå sitt
tidigare ställningstagande. Arbetsuppgifterna å fiskeribyrån vore i stort
sett desamma som för tio år sedan och om icke ytterligare arbetsuppgifter
pålades fiskeribyrån förelåge icke tillräckligt starka skäl för uppiättandet
av en fiskeristyrelse. De av 1945 års fiskeriutredning framlagda förslagen
finner lantbruksstyrelsen ej ens tillsammantagna skulle komma att representera
någon mera betydande arbetskvantitet. Däremot vore enligt styrelsen
en väsentlig förstärkning av byrån ofrånkomlig och i samband darmed
borde även en uppdelning på två byråer genomföras. Beträffande utredningens
förslag, att det centrala fiskeriorganet skulle bedriva marknadsundersökningar
till vägledning för fiskarenas organisationer uttalar lantbruksstyrelsen
som sin mening, att utförandet av sådana undersökningar
ej är någon lämplig uppgift för ett administrativt organ utan i första hand
bör ankomma på fiskarenas egna, numera väl utbyggda organisationer. I
den mån stöd från ett statligt organ därvid skulle visa sig behövligt, anser
lantbruksstyrelsen det ligga närmast till hands, att detta stöd lamnas av
det organ som har hand om de prisreglerande fragorna.
Ett genomförande av förslagen om central handläggning av ärenden avseende
yttranden i vattenmål och om en vidgad central befattning med
ärenden angående kronans fiskevatten skulle otvivelaktigt, säger lantbruksstyrelsen,
medföra en ökning av den centrala fiskerimyndighetens arbetsuppgifter.
Lantbruksstyrelsen avstyrker emellertid på skäl, som i annat
sammanhang skola redovisas, att dessa frågor handläggas centralt. Lantbruksstyrelsen,
som sålunda funnit att, ehuru vissa motiv kunna anföras for
inrättandet av en fiskeristyrelse, övervägande skäl tala mot en så genomgripande
och för statsverket kostsam åtgärd, har dock ansett, att frågan
skulle komma i ett annat läge om lantbruks- och egnahemsstyrelserna sammansloges.
I så fall skulle uppkomma ett centralt verk av sådan omfattning,
att det kunde framstå som angeläget och t. o. m. nödvändigt att utnyttja
den möjlighet till utbrytning därur av ett större ärendekomplex som
även ur andra synpunkter kunde synas försvarlig.
Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott påpekar,
att 90 procent av sötvattensfiskarena också äro jordbrukare, varför fiskets
problem sammanhänga med jordbrukets. Utskottet anser också, att det
skulle vara avsevärt enklare och billigare och lika ändamålsenligt att utbygga
lantbruksstyrelsens fiskeribyrå.
Förvaltningsutskottet hos Hallands läns hushållningssällskap, som ej har
något att erinra mot inrättandet av en fiskeristyrelse, anser, att dennas ar
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
betsuppgifter böra väsentligt begränsas och att de lokala administrationsorganen
böra erhålla större inflytande och få större möjligheter att på egen
hand avgöra frågor, som beröra vederbörande läns fiskeriförhållanden.
Av fiskeriintendenterna tillstyrka alla utom en att en fiskeristyrelse inrättas.
Statskontoret och riksräkenskapsverket tillstyrka inrättandet av en central
fiskeristyrelse, medan allmänna lönenämnden ifrågasätter om tillräckliga
skäl föreligga till en så avsevärd utbyggnad av den nuvarande organisationen
som utredningen föreslagit.
Kommerskollegium ifrågasätter om fiskeristyrelsen bör komma till stånd
och erinrar om att arbetsbördan på fiskeribyrån icke ökats sedan 1936 års
sakkunniga framlade sitt förslag. Även om de av 1945 års fiskeriutredning
föreslagna åtgärderna skulle medföra ökade arbetsuppgifter för den centrala
fiskerimyndigheten anser kommerskollegium — särskilt med hänsyn
till liskerinäringens tämligen ringa storleksgrad — icke ådagalagt, att icke
en på lämpligt sätt utbyggd fiskeribyrå inom lantbruksstyrelsen skulle kunna
vara till samma gagn för fiskerinäringen som en fristående myndighet.
Fördelarna med en självständig fiskeristyrelse böra därjämte enligt kommerskollegii
åsikt vägas mot de ökade kostnaderna för en sådan styrelse.
Statens livsmedelskommission avstyrker inrättandet av en fiskeristyrelse
dels av sparsamhetsskäl och dels för undvikande av alltför stor splittring i
förvaltningsapparaten. Kommissionen finner ej utredningens skäl övertygande.
Till slutsatsen att »tillräckligt underlag» föreligger för en fiskeristyrelse
har utredningen kommit först efter en redogörelse för ett antal nya arbetsuppgifter,
framhåller kommissionen, vilka uppgifter ju icke med säkerhet
komma att påläggas styrelsen. Argumenteringen för fiskeristyrelsen försvagas
enligt kommissionens uppfattning vidare av att prisregleringsfrågor,
frågor angående auktorisation av fislcförsäljningsföreningar och partihandelsförsälj
ningen av fisk samt importen och exporten av fisk ej skola ligga
inom dess verksamhetsområde. Om avgörande hinder skulle möta mot att
bibehålla fiskeriärendena under lantbruksstyrelsen, bör enligt kommissionens
mening undersökas om de ej kunna hänföras till annan central administration.
Livsmedelskommissionens yttrande har avfattats i enlighet med den mening,
som uttalats av dess vice ordförande Sam B. Norup och herr Åslund.
Fiu Nordgren och herr Carlsson ha reserverat sig mot kommissionens yttrande
och tillstyrkt inrättandet av en fiskeristyrelse.
Av länsstyrelserna tillstyrker det övervägande flertalet att en självständig
fiskeristyrelse inrättas.
Länsstyrelserna i Hallands och Kalmar län förklara sig visserligen hysa
principiella betänkligheter mot inrättandet av nya centrala ämbetsverk,
men med hänsyn till vikten av det statliga stödet för fiskerinäringen anse de,
att fiskeriärendena böra utbrytas ur lantbruksstyrelsen och anförtros åt en
särskild fiskeristyrelse. Förstnämnda länsstyrelse understryker emellertid
angelägenheten av att arbetsuppgifterna på fiskeriområdet icke i alltför stor
omfattning centraliseras till det nya ämbetsverket.
15
Kungi. Maj.ts proposition nr 49.
Länsstyrelsen i Jönköpings län finner det vara en angelägen uppgift att
söka åstadkomma ökad praktisk effekt av det allmännas insatser till fiskerinäringens
främjande och anser, att vad utredningen föreslagit beträffande
den organisatoriska uppbyggnaden av den statliga och statsunderstödda
verksamheten på fiskets område genomgående framstar såsom ändamålsenligt
och väl avvägt.
Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att utredningen såsom motiv för
en fristående fiskeristyrelse huvudsakligen anfört, att sambandet mellan
fiske och jordbruk vore lösligt och att fiskeriärendena kommit i skymundan
i förhållande till jordbruksärendena, men genmäler härtill, att detta kan
avhjälpas med en utbyggnad av fiskeribyrån.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, bland annat, att
någon bindande motivering för en särskild fiskeristyrelse icke anförts. Enligt
länsstyrelsens mening kan tvekan råda om en självständig fiskeristyrelse
verkligen behöver komma till stånd. Länsstyrelsen tillstyrker likväl en
sådan under framhållande av den betydelse fisket — särskilt inom Göteborgs
och Bohus län — äger som en fristående näring. Länsstyrelsen understryker
emellertid, att denna tillstyrkan icke gäller en fiskeristyrelse av
den art och av de mått som utredningen föreslagit. En sådan skulle enligt
länsstyrelsens mening innebära både en för stark centralisering av fiskeriadministrationen
och en uppenbar överorganisation, som icke blott vore
onödig utan även skulle innebära en för fiskerinäringen direkt skadlig byråkratisering.
I stället borde fiskeriutövarnas egna organisationer omhändertaga
fiskets problem och statens ingripande överhuvud icke ske, där
organisationerna själva kunde lösa föreliggande frågor. En decentraliserad
administration, som lättare och bättre kunde taga hänsyn till de olika
lokala förhållandena och få nära kontakt med fiskeriorganisationerna, vore
avgjort att föredraga framför en stark centralorganisation. Länsstyrelsen
tillstyrker sålunda en särskild fiskeristyrelse men av väsentligt mindre omfång
än den av utredningen föreslagna.
Länsstyrelsen anför härefter, att utredningen icke synes ha ägnat någon
uppmärksamhet åt en sådan fråga som fiskeristyrelsens förläggningsort.
Lösbrytes fiskeristyrelsen från lantbruksstyrelsen, upphäves den grund som
hittills motiverat den centrala fiskeriadministrationens bundenhet vid Stockholm.
Den dominerande ställning som västkustfisket intager i förhållande
till andra fisken inom riket och den centralpunkt för fiske, fiskhandel och
fiskindustri som Göteborg utgör, synes länsstyrelsen utgöra fullgiltig anledning
att förlägga fiskeristyrelsen dit. Länsstyrelsen erinrar också om att
i Norge motsvarande ämbetsverk är förlagt till Bergen, som där i fiskerihänseende
intager en ställning likartad med Göteborgs.
Förslaget att fiskeristyrelsen skulle förläggas till Göteborg framföres även
av länsstyrelsen i Skaraborgs län och av Svenska västkustfiskarnas centralförbund.
Detta förbund anser att fiskeristyrelsens förläggning till Göteborg
är eu förutsättning för alt den skall kunna bliva till den nytta utredningen
åsyftat. Fiskets beslutande myndighet måste nämligen hålla så god kontakt
16
Kungi. Maj:ts proposition nr 49.
som möjligt med näringen och dess utövare på grund av fiskets struktur
med många osäkra och oberäkneliga faktorer och osäkerhetsmoment.
De fiskare- och fiskhandelsorganisationer som yttrat sig över utredningen
tillstyrka med få undantag förslaget om inrättande av en fiskeristyrelse.
Även Svenska fiskevårdsförbundet, Föreningen statens fiskeritjänstemän
och Föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän tillstyrka förslaget.
Svenska västkustfiskarnas centralförbund anser, att fiskerinäringen bör
erhålla en fullt självständig ställning i administrativt avseende och att förslaget
i princip kan på det livligaste tillstyrkas.
Svenska fiskhandelsförbundet anser ej fisket vara av den storleksordning
att handhavandet av dess frågor skulle erfordra upprättandet av ett särskilt
ämbetsverk. För handelns del ha enligt förbundets uppfattning ej
försports några olägenheter med de nuvarande förhållandena. Förbundet
framhåller vidare, att det måste betraktas som en brist i förslaget, att den
av 1945 års fiskeriutredning ifrågasatta rådgivande nämnden icke upptagits
i utredningens förslag. Det skulle enligt förbundet varit av den största
betydelse för hela näringen, att representanter för dess olika grenar fått
möjligheter att med den föreslagna fiskeristyrelsen diskutera näringens problem.
Sistnämnda synpunkter delas av Sveriges ångtrålareförening, som tillstyrker
det framlagda förslaget till central fiskeristyrelse under förutsättning
att styrelsen kompletteras med ett fiskeriråd i någon form.
Enligt Sveriges grossistförbunds och Sveriges färskfiskgrossisters riksförbunds
uppfattning kan definitiv ståndpunkt till frågan om central fiskeristyrelse
icke tagas förrän 1945 års fiskeriutrednings utredningar och förslag
kompletterats och reviderats bl. a. under beaktande av förbundens förslag
att söka finna förenklade former för det statliga stödet åt fiskerinäringen.
Sveriges köpmannaförbund och de handelskammare, som avgivit yttrande
i ärendet, med undantag av handelskamrarna i Gävle samt i Västerbottens
och i Norrbottens län avstyrka förslaget.
Angående utredningens förslag att prisreglerings- in. fl. frågor
skola omhänderhavas av samma organ som i framtiden skall handha liknande
frågor för jordbrukets vidkommande äro meningarna mycket delade,
men majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig över denna fråga tillstyrker
förslaget. Flera enskilda organisationer förorda dock, att fiskeristyrelsen
skall omhänderhava dessa ärenden.
Ostkustfisk centralförening u. p. a. och Svenska ostkustfiskarnas centralförbund
anse icke de skäl bärande som utredningen anfört för en sådan
splittring av arbetsuppgifterna att ifrågavarande ärenden skulle handläggas
av ett annat organ än fiskeristyrelsen. För behandlingen av dessa ärenden
skulle enligt deras uppfattning ej krävas större utredningsapparat eller
större expertis än som i varje fall måste finnas hos fiskeristyrelsen. Ett av
skälen för att överflytta fiskeriärendena från lantbruksstyrelsen till fiskeristyrelsen
har varit, framhålla organisationerna, att dessa ärenden härigenom
skulle få en gentemot jordbruket mer fristående ställning. Utredning
-
17
Kunffl. Maj:ts proposition nr 49.
ens förslag innebär, att denna självständighet på ytterst viktiga punkter
uppgives. Uppdelningen skulle också komma att medföra egendomliga konsekvenser.
Medan sålunda frågor rörande prisreglering samt export och import
av fisk skulle handläggas av jordbrukskommissionen skulle frågor rörande
fångsternas distribution, beredning och avsättning handhavas av
fiskeristyrelsen. Dessa olika led i fråga om fiskens avsättning gripa in i
varandra, och det råder ett nära samband mellan den inhemska marknaden
å ena samt export och import å andra sidan. Även om gränsdragningen
måhända i många fall skulle komma att sakna större betydelse skulle
dock, anse organisationerna, denna uppdelning av ärendena lätt kunna fa
stora verkningar genom att skapa osäkerhet och fördröja avgöranden, bortsett
från ökat arbete och omkostnader för dem som skola handhava avsättningen
av fisken.
I huvudsak samma synpunkter anföras av Skånes fiskareförbund, Svenska
insjöfiskarenas centralförbund och Sydkustfisk, förening u. p. a.
Svenska sydkustfiskarnas centralförbund och Svenska fiskhandelsförbundet
säga sig ha svårt att inse, att en fiskeristyrelse under sådana former
att den ej skulle handhava ifrågavarande uppgifter kunde ha så stor
uppgift att fylla.
Utredningens förslag om en centralisering till fiskeristyrelsen av stadgefrågor
tillstyrkes av några instanser men avstyrkes av lika många.
Som grund för avstyrkande åberopas de olikartade lokala förhållandena,
vilka kräva stor lokalkännedom. Föreningen statens fiskeritjänstemän påpekar,
att en fiskestadga kräver ett vidlyftigt förarbete och att det knappast
blir möjligt för någon tjänsteman i fiskeristyrelsen att hinna med sådana
frågor över hela landet. Då dessutom distriktstjänstemännens lokalkännedom
måste vara en värdefull tillgång, bör enligt föreningens mening fiskeristyrelsens
befattning med stadgeärenden huvudsakligen vara av granskande
eller fastställande natur.
Beträffande utredningens förslag att fiskeristyrelsen skall anställa
kontrollörer för kontroll av beredning och inläggning
av fisk ifrågasätter lantbruksstyrelsen om icke denna kontroll bör
handhavas av det prisreglerande organet i likhet med vad fallet är på jordbrukets
område.
Förslaget om en centraliserad handläggning av vissa
mål och ärenden enligt vattenlagen m. m. har avstyrkts
av det övervägande antalet instanser som upptagit frågan till behandling.
Enligt lantbrnksstyrelsens uppfattning torde det vara uteslutet att en
tjänsteman inom det centrala organet kan hinna med mer än en jämförelsevis
ringa del av de ärenden varom här är fråga. Det övervägande antalet
ärenden finge snart överlämnas till fiskeriintendenterna för yttrande på
samma sätt som hittills. Styrelsen anser också att utredningen i alltior
hög grad förbisett betydelsen av lokalkännedom för ett rätt bedömande av
ifrågavarande ärenden. Emellertid anser lantbruksstyrelsen det väl motiverat,
att fiskeriintendent, som finner speciella utredningar och undersök
2
Di hann till riksdanens protokoll 1948. 1 sand. Nr 49.
18
Kungi. Maj:ts proposition nr 49.
ningar erforderliga och vilka han ej har resurser att själv utföra, beredes
möjlighet att efter hänvändelse till den centrala fiskerimyndigheten få sådana
arbeten verkställda. För att så skall kunna ske svnes centralorganet
enligt lantbruksstyrelsens uppfattning böra förstärkas med en särskild befattningshavare.
Övriga instanser som avstyrka förslaget åberopa i huvudsak samma skäl
som lantbruksstyrelsen. Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
erinrar om dessa ärendens nära samhörighet med övriga fiskevårdsfrågor
och Föreningen statens fiskeritjänstemän påpekar, att det
skulle vara omöjligt för den föreslagne befattningshavaren att inställa sig
vid alla de sammanträden med vattendomstolarna där hans närvaro vore
erforderlig. Enligt föreningens åsikt bör emellertid en befattning inrättas
för övervakning och kontroll av att utfärdade bestämmelser i dessa frågor
iakttagas.
Svenska vattenkraftföreningen tillstyrker utredningens förslag såsom ändamålsenligt
åtminstone i mer omfattande ärenden och ärenden av principiell
natur. I ärenden som kunde behandlas mer rutinmässigt borde däremot
intendenterna i regel avge yttrande.
Utredningens förslag angående fiskeristyrelsens befattning
med kronans fiskevatten tillstyrkes i oförändrat skick eller med
vissa ändringar i flertalet av de yttranden som behandlat frågan. De skäl
som åberopas mot utredningens förslag äro i huvudsak desamma som åberopas
mot förslaget att fiskeristyrelsen skall taga befattning med mål och
ärenden enligt vattenlagen. Det framhålles sålunda att ärenden rörande kronans
fiskevatten äro av lokal karaktär och därför böra handläggas av lokala
myndigheter.
Lantbruksstyrelsen påpekar, att 90 å 95 procent av kronans vatten ligga
inom de fyra nordligaste länen, varför det vore synnerligen olämpligt om
dessa vatten skulle administreras från ett ämbetsverk i Stockholm. Härtill
kommer, att sociala hänsyn i stor utsträckning måste tagas vid dispositionen
av vattnen, vilket är ytterligare ett skäl för lokal behandling av sådana
ärenden. Styrelsen föreslår, att det antingen inrättas en intendentstjänst
för kronans vatten eller också, vilket styrelsen anser bättre, att intendenterna
förvalta vattnen och att de två norrländska fiskeriintendentsdistrikten
uppdelas på tre.
Domänstyrelsen framhåller, att förvaltningen av de till statens domäner
hörande fiskevattnen så intimt sammanhänger med förvaltningen av styrelsens
fastigheter i övrigt, att den icke utan stora olägenheter och merkostnader
kan överlämnas åt annan myndighet. Styrelsen anser emellertid,
att tillräckliga arbetsuppgifter skulle föreligga för den föreslagne tjänstemannen
dels såsom samordnande i gemensamma frågor rörande kronovattnens
utnyttjande och vård och dels såsom rådgivande i fråga om
skötseln av fiskevattnen å renbetesfjällen och ovan odlingsgränsen. För
dessa vattens förvaltning finnes nämligen icke samma genomförda lokalorganisation
som för de av styrelsen förvaltade vattnen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
19
Emot den föreslagna organisationen av fiskeristyrelsen
ha vissa principiella invändningar gjorts. Fiskeriintendenten i västerhavets
distrikt med vilken länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län instämmer samt
länsstyrelsen i Hallands län förorda sålunda en fiskeristyrelse av väsentligt
mindre omfattning än den av utredningen föreslagna.
Fiskeriintendenten i västerhavets distrikt och flera andra remissinstanser
anmärka på den uppdelning av ärendena mellan byråerna som utredningen
föreslagit och förorda, att uppdelningen sker allteftersom ärendena äro att
hänföra till söt- eller saltvattensfisket. Intendenten anför som exempel på
olämpligheten av den föreslagna uppdelningen, att frågor rörande maskstorleken
i redskap för havsfiske och minimimått på havsfisk skulle komma
att handläggas av den sötvattensbetonade fiskevårds- och fiskerättsbyrån.
Svenska insjöfiskarnas centralförbund förklarar sig icke hysa några sympatier
för att insjöfiskets ekonomiska problem skola handhavas av en byrå
som fiske- och handelsbyrån, där saltvattensintressena intaga en dominerande
ställning.
Sveriges ångtrålareförening och ytterligare några enskilda organisationer,
vilka föreslå, att prisregleringsfrågor skola handhavas av fiskeristyrelsen,
förorda, att denna kompletteras med ett rådgivande organ, sammansatt av
representanter för fiskerinäringen, och samma åsikt uttalas av minoriteten
i statens livsmedelskommission.
I övrigt framställas ändringsförslag beträffande vissa befattningar liksom
också beträffande den föreslagna löneplaceringen.
Vad först angår den föreslagna överdirektörsbefattningen anser statskontoret
skäl ej föreligga att hålla möjligheten öppen till personbyte och föreslår,
att befattningen hänföres till löneplan B med placering i 2 lönegraden
(Co 14). Allmänna lönenämnden finner det kunna övervägas, om icke en
lönegradsplacering i C 9 (Cp 15) kunde vara tillfyllest för befattningen.
Eftersom den föreslagna administrativa byrån skall förestås av en tjänsteman
i blott byrådirektörs ställning, bör den enligt statskontoret icke lämpligen
benämnas byrå. Allmänna lönenämnden anser sig icke kunna tillstyrka,
att en administrativ byrå inrättas, utan föreslår att ett särskilt kansli,
direkt underställt verkschefen, inrättas med en förste byråsekreterare i 26
(29) lönegraden såsom föreståndare. Därjämte bör förslagsvis 2 500 kronor
om året anslås till avlöning åt juridiskt biträde. Helt motsatt uppfattning
uttalas av lantbruksstyrelsen, som anser det vara av synnerligen stor vikt,
att chefen för den administrativa byrån är en verkligt dugande kraft. Då
fiskeriärendena i stor utsträckning kräva medverkan av styrelsens administrativt
skolade krafter och särskilt av chefen för administrativa byrån,
anser styrelsen väl motiverat, att även chefen för denna byrå, som tillika
skall handhava verkets kamerala uppgifter och personalärenden in. in., gives
ställning såsom byråchef.
Som en följd av att lantbruksstyrelsen ej anser någon särskild befattningshavare
inom fiskeristyrelsen böra handlägga frågor angående kronans
fiskevatten, bör enligt styrelsens åsikt den av utredningen föreslagna byrådirektörsbefattningen
i lönegrad Eo 26 (Ce 29) utgå. Däremot anser lant
-
20
Kungl. Mai:ts proposition nr 49.
bruksstyrelsen, att i fiskeristyrelsen bör finnas en särskild befattningshavare
med samma kompetens som fiskeriintendent, som skall bistå med särskilda
undersökningar och utredningar i vissa svårare ärenden enligt vattenlagen.
Denne befattningshavare, som tillika kunde komma att utgöra
en allmän förstärkning av personalen hos fiskeristyrelsen, borde enligt lantbruksstyrelsens
åsikt vara byrådirektör och placeras i lönegraden A 27
(Ca 30). Denne borde även kunna påläggas de arbetsuppgifter som utredningen
avsett åt byråinspektören i lönegraden A 24 (Ca 27), och den sistnämnde
skulle sålunda enligt lantbruksstyrelsens förslag kunna undvaras.
Vidare finner sig lantbruksstyrelsen, som avstyrkt utredningens förslag, att
marknadsundersökningar skola bedrivas av fiskeristyrelsen, icke övertygad
om behövligheten av den utav utredningen föreslagna byrådirektör stjänsten
på fiske- och handelsbyrån. Denna tjänst borde i stället sammanslås
med den föreslagna byråinspektör stjänsten i lönegraden A 24 (Ca 27) till
en byrådirektör stjänst i lönegraden A 27 (Ca 30). Till följd av dessa inskränkningar
anser lantbruksstyrelsen även att antalet kontorsbiträden kan
minskas till ett. Lantbruksstyrelsen påpekar, att den av utredningen föreslagna
ökningen av antalet aspiranter kommer att bereda avsevärt större
möjligheter till kvalificerad biträdeshjälp inom fiskeristyrelsen.
Statskontoret föreslår, att de två byrådirektörsbefattningarna för ärenden
enligt vattenlagen och fiskets avsättningsförhållanden under benämningen
förste byråinspektörer placeras i lönegraden A 2G (Ca 29).
Jämväl byrådirektörsbefattningen för kronans fiskevatten, vilken utredningen
föreslagit placerad i lönegraden Eo 26 (Ce 29), bör enligt statskontoret
tills vidare och i avbidan på erfarenheter angående arbetsuppgifternas
omfattning och natur hänföras till högst lönegraden Eo 24 (Ce 27) — om
befattningen överhuvud skall tillsättas.
Allmänna lönenämnden förordar, att de av utredningen föreslagna byrådirektörsbefattningarna
i lönegraden A 28 (Ca 31) tills vidare och i avbidan
på närmare erfarenheter inplaceras i 26 (29) lönegraden.
Beträffande de föreslagna två befattningarna såsom byråinspektörer i lönegraden
A 24 (Ca 27) saknas enligt statskontorets mening skäl för högre
placering än såsom byråassistenter i 21 (24) lönegraden.
För registrators- och kassagöromål, vartill utredningen föreslagit en befattning
i lönegraden A 14 (Ca 18), är det enligt statskontorets åsikt tillräckligt
med en befattning såsom kansliskrivare i lönegraden All (Ca 15), medan
allmänna lönenämnden icke har något att invända mot utredningens
förslag i detta hänseende. Lönenämnden framhåller slutligen, att expeditionsvakttjänsten
enligt tillämpade lönesättningsregler bör uppflyttas från
föreslagna lönegraden A 5 (Ca 9) till lönegraden A 6 (Ca 10).
Föredraganden.
Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen har frågan om inrättandet
av ett fristående centralt organ för främjande av fiskerinäringen och
för handläggning av härmed sammanhängande ärenden varit aktuell vid
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
olika tillfällen. Fiskerinäringen har med åren erhållit en allt starkare utveckling,
och dess betydelse för folkförsörjningen har ökat. Detta framstod
med särskild tydlighet under de senaste krigsåren med de härunder
föreliggande importsvårigheterna. Delvis som en följd av denna utveckling
erfordras en utbyggnad av fiskeribyrån för att fiskeriärendena skola kunna
på ett tillfredsställande sätt handläggas där.
Det svenska fisket utgöres dels av havs- och kustfiske och dels av insjöfiske.
Strukturen på dessa fisken är mycket olika; det förra sysselsätter
huvudsakligen yrkesfiskare och bedrives med större båtar och värdefullare
fångstredskap, medan det senare huvudsakligen bedrives i mindre skala såsom
binärings- och husbehovsfiske. Insjöfisket liksom en stor del av kustfisket
i Östersjön är naturligt anknutet till jordbruket genom att rätten till
detta fiske är nära förbunden med äganderätten till jorden. För detta fiskes
vidkommande vore därför en fortsatt anknytning av den centrala förvaltningen
till lantbruksstyrelsen naturlig. I åtskilliga remissyttranden har ju
också denna samhörighet betonats.
Å andra sidan har med skärpa framhållits av åtskilliga remissinstanser
och framför allt sådana med anknytning till havsfisket, att denna näringsgren
är så självständig i förhållande till jordbruket att icke några skäl
kunna åberopas för att den organisatoriskt skall sammanföras med detta.
Dessa instanser påpeka också det olämpliga i att ärenden rörande fisket
skola handläggas av lantbruksstyrelsen, vars ledamöter i allmänhet utses
med hänsyn till jordbruket och där fisket därför måste komma att
intaga en undanskymd ställning. Sistnämnda synpunkter synas mig böra
tillmätas viss betydelse. Onekligen förhåller det sig sa, att den del av fisket
som här i landet bedrives av yrkesmän kan sägas vara i huvudsak fristående
från jordbruket i vad avser äganderättsförhållandena. Denna del av
fisket utgör också en så stor och betydelsefull del av hela näringen, att det
med hänsyn till dess intressen kan anses väl motiverat, att fisket erhåller
ett eget centralt organ, som helt kan ägna sig åt att tillvarataga dess intressen
och vars ledamöter utses med uteslutande hänsyn till fisket.
Farhågor ha uttalats för att fisket genom en sådan åtgärd skulle i alltför
hög grad komma att bli centraldirigerat, i synnerhet som de lokala förhållandena
med deras olika problem närmast skulle peka mot en utökning
av den lokala administrationen och en minskning av den centrala. Någon
väsentligt ökad central handläggning av fiskeriärenden skulle enligt min
uppfattning icke vara till gagn för näringen. Av denna anledning har jag
också ansett vissa modifikationer böra vidtagas i de av 1946 års utredning
angående central fiskeristyrelse framlagda förslagen. Härigenom vinnes
också att kostnaderna för inrättande av en särskild styrelse för fiskefrågornas
handhavande kunna hållas inom en mera begränsad ram.
Tillskapandet av eu särskild fiskeristyrelse kommer givetvis ändock att
medföra vissa merkostnader. Som förut sagts torde det emellertid icke vara
möjligt att utan en väsentlig utbyggnad av fiskeribyrån på ett tillfredsställande
sätt handlägga fiskeriärendena inom lantbruksstyrelsen. De merkostnader
som då uppkomma hänföra sig huvudsakligen till den administra
-
22
Kungl. Maj-.ts proposition nr 49.
tiva byrån, och dessa kostnader torde icke bliva så stora att de ej komma
att uppvägas av de väsentliga fördelar för fiskerinäringen, som skulle följa
med att den erhölle ett fristående administrativt organ.
Emellertid tillkommer ytterligare en viktig omständighet som talar för
nödvändigheten av att inrätta en sådan styrelse. I enlighet med beslut av
1947 års riksdag angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
kommer det centrala förvaltningsorganet på jordbrukets område att ställas
inför delvis nya och i varje fall mera omfattande uppgifter i framtiden,
vilket torde komma att erfordra vissa organisatoriska omläggningar och
förändringar. Chefen för jordbruksdepartementet har sålunda för avsikt
att inom kort hemställa, att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag till riksdagen
angående omorganisation av lantbruksstyrelsen, innebärande bland
annat en sammanslagning av lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen.
Därest detta förslag bifalles skulle lantbruksstyrelsen komma att utvidgas
i sådan omfattning att det torde bliva nödvändigt för undvikande av en alltför
stor och tyngande organisation, att därur söka utbryta de ärenden, som
ej med nödvändighet måste hänföras dit. Det vore också att befara, att
fiskeriärendena i en sådan styrelse skulle komma att intaga en tämligen
undanskymd plats. Såväl ur lantbruksstyrelsens som ur fiskerinäringens
synpunkt torde det under sådana förhållanden vara nödvändigt att upprätta
en särskild central administration för fiskeriärenden. Ämbetsverket
torde med hänsyn till att jag i det följande kommer att förorda att försöksväsendet
på fiskets område anknytes härtill böra benämnas fiskeristyrelsen
med statens fiskeriförsök. I första hand synas de uppgifter som för
närvarande åvila lantbruksstyrelsens fiskeribyrå böra överföras till detta
verk. Härjämte torde på fiskeristyrelsen böra ankomma vissa ytterligare
arbetsuppgifter av produktions- och avsättningsbefrämjande art samt ärenden
sammanhängande bland annat med yrkesutbildningen och utbildningen
av fiskeritjänstemän. Vidare torde försöks- och forskningsverksamheten
på fiskets område samt de uppgifter som för närvarande åligga fisketillsynsmyndigheten
böra hänföras dit. Till sistnämnda frågor torde jag
få återkomma i det följande.
På i huvudsak de av utredningen anförda skälen synes det mig däremot
lämpligast att prisregleringsfrågor, frågor rörande auktorisation av fiskförsäljningsföreningar
och försäljning av fisk samt frågor rörande export och
import av fisk även i fortsättningen handläggas av samma organ som
handhar motsvarande ärenden beträffande jordbrukets produkter. En viss
splittring vid behandlingen av fiskeriärenden kan visserligen icke undgås
genom en sådan uppdelning av desamma, men de nackdelar som därvid
uppkomma torde väsentligt övervägas av fördelarna med en sådan
anordning och kunna ju i varje fall icke bliva större för fiskets del än
för jordbrukets. Om fiskeristyrelsen skulle handhava dessa frågor skulle
en väsentlig utökning av dess personal vara ofrånkomlig, och åtskilliga
befattningshavare skulle ha att ombesörja samma frågor som personalen
i jordbrukskommissionen. Härvid skulle uppstå en dubbelorganisation,
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
vars fördelar säkerligen icke skulle motsvara de ökade kostnaderna. De
farhågor som uttalats för att den frihet för fiskerinäringen i förhållande
till jordbruket som åsyftats med inrättandet av fiskeristyrelsen skulle gå
förlorad om prisreglerings- och andra härmed sammanhängande ärenden
jämväl i framtiden handlades i den ordning som nu sker, det vill säga
av det organ som handhar jordbrukets prisregleringar, synas mig vara i viss
mån överdrivna och torde i varje fall icke vinna stöd av hittillsvarande
erfarenheter. Såsom föreslagits av utredningen torde man emellertid böra
förutsätta, att jordbruksorganets verksamhet i vad avser fisk bedrives i
nära samarbete med fiskeristyrelsen. Det torde jämväl böra övervägas, att
i det organ, som enligt 1947 års riksdags beslut om riktlinjerna för den
framtida jordbrukspolitiken skall träda i livsmedelskommissionens ställe,
bereda representation för fisket.
Ehuru såsom förut framhållits fiskeristyrelsens verksamhet torde bliva
i huvudsak inriktad på åtgärder av produktionsbefrämjande natur och till
stöd för fiskarebefolkningen i dess yrkesutövning, synes lämpligt att även
sådana frågor rörande avsättning och marknadsförhållanden, vilka icke
kunna hänföras till prisregleringarna, få ankomma på fiskeristyrelsen. Tvivelsutan
föreligga härvidlag betydelsefulla uppgifter. I detta sammanhang
må det vara tillfyllest att peka på betydelsen av en effektiv konsumentupplysning
och förbättrade distributionsförhållanden för en ökning av avsättningsmöjligheterna
i framtiden. De praktiska åtgärder som i detta syfte
kunna ifrågakomma torde visserligen i fortsättningen som hittills komma
att ombesörjas av näringsutövarnas egna organisationer. Den statliga
medverkan som kan komma att erfordras synes dock lämpligen kunna förmedlas
av fiskeristyrelsen.
Bland de nya uppgifter som ifrågasatts böra anförtros fiskeristyrelsen
må till en början erinras om utfärdandet av stadgar för fiskevårdsföreningar.
Många skäl synas mig tala emot en sådan centralisering. De lokala förhållandena
kräva olika åtgärder i skilda delar av landet och ibland även
på olika platser inom samma län. Med hänsyn härtill synes mig en till
fiskeristyrelsen genomförd centralisering av stadgefrågor föga lämplig. Utarbetandet
av dylika stadgar fordrar nämligen kännedom om de olika åtgärder
som krävas i de såväl till läge som beskaffenhet vitt skilda fiskevattnen
i landet och oinbesörjes därför lämpligast av de lokala fiskeriorganen.
Emellertid bör fiskeristyrelsen givetvis lämna råd och anvisningar
i fall då så erfordras.
Utredningen har ansett att fiskeristyrelsen bör handhava de åtgärder som
kunna komma att vidtagas för kontroll över beredning och inläggning av
fisk. Såsom jag vid anmälan denna dag av förslag angående stödåtgärder
för fisket framhållit torde frågan om införande av dylik kontroll böra ytterligare
övervägas. I avvaktan härpå synes definitiv ställning ej heller böra
tagas till spörsmålet huruvida fiskeristyrelsen eller annan myndighet lämpligen
bör omhänderhava sagda kontroll, även om övervägande skäl torde tala
för det första alternativet.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
Den av här berörda utredning föreslagna centraliseringen till fislceristyrelsen
av yttranden i mål och ärenden enligt vattenlagen har mött kritik
i de däröver avgivna yttrandena. Det synes mig också lämpligast att dessa
frågor i fortsättningen liksom hittills handhavas av fiskeriintendenterna.
Härför talar framför allt den större lokalkännedom, som dessa tjänstemän
besitta, och möjligheten för dem att lättare kunna verkställa besiktning på
platsen. Det torde ej heller vara möjligt för en befattningshavare inom
fiskeristyrelsen att medhinna alla de utredningar som erfordras i dessa
frågor eller att deltaga i alla sammanträden med vattendomstolar då dessa
frågor handläggas. Några svårigheter för fiskeristyrelsen att giva intendenterna
del av vunna rön på det område som här avses synas icke föreligga.
Fiskeristyrelsen bör kunna låta utarbeta normer för beräkning av båtnad,
skada o. dyl., så att enhetliga principer kunna iakttagas vid avgivandet
av yttranden. Hinder torde icke möta att, som för närvarande sker i viss
utsträckning, annan tjänsteman än fiskeriintendent förordnas att i större
mål och i ärenden av principiell natur avgiva yttranden. Skulle det visa sig
att dessa ärenden i framtiden skulle få sådan omfattning, att en särskild
tjänst kunde behöva inrättas härför, torde denna fråga få upptagas till förnyat
övervägande.
Utredningen har vidare föreslagit, att inom fiskeristyrelsen skulle tillsättas
en befattning, vars innehavare skulle utöva rådgivande verksamhet vid
olika myndigheters förvaltning av kronans fiskevatten. Denna verksamhet
ombesörjes till övervägande del av domänstyrelsen, som för närvarande har
en särskild fiskerikonsulent anställd. Då någon olägenhet av denna ordning
hittills icke förmärkts, synes mig anledning saknas att ändra på detta förhållande.
Jag finner mig under dessa omständigheter icke kunna tillstyrka
att en särskild befattning för kronans fiskevatten inrättas i fiskeristyrelsen.
I likhet med utredningen anser jag icke erforderligt, att fiskeristyrelsen
utrustas med ett råd, bestående av representanter för olika grenar av fiskerinäringen.
Emellertid torde en mera intim kontakt böra upprätthållas
mellan fiskeristyrelsen och fiskerinäringens utövare än vad som skulle bliva
fallet, om denna kontakt skulle upprätthållas uteslutande genom remisser
till de olika organisationerna i speciella frågor eller genom sporadiskt
återkommande personliga överläggningar. Såsom förut antytts har jag för
avsikt att i det följande framlägga förslag om att undersöknings- och försöksverksamheten
på fiskets område skall underställas fiskeristyrelsen.
Bland annat med hänsyn härtill synes det mig lämpligt, att fiskeristyrelsen
organiseras såsom ett styrelseverk i likhet med exempelvis skogsstyrelsen,
och att däri vid sidan av överdirektören, vilken utövar ledningen av
styrelsen, ingå fyra av Kungl. Maj :t förordnade representanter med sakkunskap
på de skilda områden, som styrelsens verksamhet kommer att beröra.
Genom en sådan organisation skulle de administrativa tjänstemännen
få tillfälle till mera regelbundna överläggningar med yrkesutövarnas
representanter, och dessa skulle beredas möjlighet att i fastare reglerad
form framföra sina önskemål och förslag. Som ledamöter av styrelsen tor
-
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
de, jämte överdirektören, böra ingå tre representanter för fiskarebefolkningen
och en för fiskhandeln.
En stor del av fiskeristyrelsens arbetsuppgifter kommer med nödvändighet
att avse rent administrativa frågor, vid vilkas avgörande representanter
för de olika verksamhetsområdena icke synas ha någon funktion att
fylla. Dessa böra i huvudsak endast deltaga i ärenden av större betydelse,
särskilt författnings- och anslagsfrågor, viktigare organisationsfrågor samt
principiella ståndspunktstaganden beträffande fisket. Avgörandet av andra
frågor synes därför böra ankomma pa verkschefen efter föredragning av
cheferna för styrelsens byråer.
Då det är av vikt att såsom chef för fiskeristyrelsen kunna förvärva tillräckligt
kvalificerad person torde chefen böra givas ställning såsom överdirektör
med förordnande på viss tid, som regel sex år. I lönehänseende
torde tjänsten i överensstämmelse med vad de sakkunniga förordat böra
placeras i lönegraden Cp 17.
Som framgår av vad jag tidigare anfört är det icke min uppfattning, att
fiskeristyrelsen skall handhava alla de ärenden utredningen avsett. På
grund härav och på grund av att rådande förhållanden tvinga till den
största återhållsamhet med statens utgifter, har jag i görligaste mån sökt
reducera antalet befattningshavare hos styrelsen. Härtill har också bidragit
en önskan att icke i alltför hög grad centralisera handläggningen av
fiskeriärenden. Med hänsyn till arten och omfånget av de arbetsuppgifter,
som i fortsättningen komma att åvila fiskeristyrelsen, torde dock en uppdelning
på byråer bliva ofrånkomlig.
Beträffande arbetsfördelningen inom styrelsen har utredningen såsom
tidigare framhållits förordat vissa ändringar i nu gällande ordning inom
lantbruksstyrelsens fiskeribyrå i syfte att åstadkomma en naturligare uppdelning
åv ärendena. Givetvis kunna skäl anföras både för och mot såväl
den nuvarande uppdelningen som den av utredningen föreslagna uppdelningen
på en byrå för fiskevårds- och fiskerättsärenden och en för fiskeoch
handelsfrågor. Emellertid synes mig den bästa lösningen vara att bibehålla
den nuvarande fördelningen på en byrå för sötvattensfisk- och en
för saltvattensfiskärenden. Den närmare fördelningen av ärendena mellan
de båda byråerna torde böra lämnas i instruktionen för fiskeristyrelsen,
därvid i görligaste mån bör tillses, att ärenden av samma slag komma att
handläggas på samma byrå, oavsett om de äro att hänföra till sötvattenseller
saltvattensfisket. Första byrån synes i enlighet med vad jag sålunda
föreslagit böra benämnas byrån för saltvattensfisket och andra byrån byrån
för sötvatlensfisket.
Å vardera av de två nu nämnda fackbyråerna torde böra finnas en byråchef
i lönegraden Ca 33. För byråcheferna böra gälla de av utredningen föreslagna
kompetenskraven, nämligen att ha fullgjort vad som är föreskrivet
för kompetens till fiskeriintendentstjänst samt att under minst tem
år ha tjänstgjort å sådan befattning eller ock annorledes förvärvat omfattande
praktisk erfarenhet i de ämnen som tillhöra fiskeriintendenternas
verksamhet.
26
Kungi. Maj:ts proposition nr 49.
Utöver byråcheferna torde å vardera fackbyrån vidare böra finnas en
byråinspektör i lönegraden Ce 27 för kvalificerat arbetsbiträde och för mera
självständig handläggning av förekommande ärenden. Då, såsom framgår
av mina förslag i det följande, jag i nuvarande läge icke anser mig
kunna förorda en särskild undersöknings- och försöksanstalt för östersjöfisket,
torde böra uppdragas åt byråinspektören å byrån för saltvattensfisket
att tills vidare leda de undersökningar som bedrivas genom fartyget
Eystrasalt. För dessa byråinspektörer torde böra gälla samma kompetensfordringar
som för fiskeriintendenter.
Därjämte torde å en var av byråerna böra anställas ett kontorsbiträde.
Jamte de två fackbyråerna förslås en administrativ byrå inom fiskeristyrelsen
skola inrättas. De rättsliga frågorna rörande fisket kunna mången
gang vara mycket besvärliga och fiskeriärendena kräva i stor utsträckning
medverkan av juridiskt-administrativt skolade krafter. Med hänsyn till
de kamerala ärenden och personalärenden, som kunna uppkomma, svnes
det mig ofrånkomligt, att en administrativ byrå inrättas. Härtill kommer,
att riksdagens revisorer i sin berättelse föreslagit årets riksdag, att förvaltningen
av industriens fiskeavgifter skall handhavas av den centrala
fiskei imyndigheten. Om detta förslag skulle bifallas, kommer fiskeristyrelsen
att påläggas ytterligare arbetsuppgifter, vilka i huvudsak komma att
åvila den administrativa byrån.
Ä administrativa byrån synes böra placeras såsom chef en byrådirektör
i lönegraden Ce 31. Desutom bör å administrativa byrån anställas en byråsekreterare
i lönegraden Ce 24 och en amanuens. För registrators- och
kassagöromål torde det vara tillräckligt att inrätta en kansliskrivartjänst
i lönegraden Ce 15. Dessutom bör finnas ett kanslibiträde i lönegraden Ce
11, ett kontorsbiträde och en expeditionsvakt, vilken enligt tillämpade lönesättningsregler
torde böra placeras i lönegraden Ce 10 i stället för av utredningen
föreslagna Ce 9. Något vaktbiträde torde tills vidare icke vara erforderligt.
För de arbetsuppgifter som i samband med fisketillsynsmyndighetens
inordnande i styrelsen komma att åvila styrelsen torde böra inrättas en
särskild avdelning med i huvudsak den personaluppsättning som för närvarande
finnes hos tillsynsmyndigheten. Jag torde emellertid senare få
återkomma till denna fråga.
Jag torde slutligen i detta sammanhang få ingå på frågan om platsen
för den föreslagna fiskeristyrelsens förläggning. I vissa yttranden har Göteborg
förordats såsom lämplig förläggningsort. Enligt min uppfattning
kan man emellertid icke bortse från att Göteborgs läge med hänsyn till
öster sjöfisket och större delen av insjöfisket är mindre lämpligt än Stockholms.
Enligt föreliggande förslag komma vidare en icke oväsentlig grupp
av ärenden rörande fisket, nämligen prisreglerings- och därmed sammanhängande
frågor, att handläggas av ett annat organ, som kommer att ha
sitt säte i Stockholm. Vidare avses, att statistiken rörande fisket även i
fortsättningen skall omhänderhavas av statistiska centralbyrån. En nära
kontakt mellan fiskeristyrelsen och dessa två institutioner torde vara önsk
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
värd för att icke säga nödvändig för att fiskeristyrelsen skall kunna på
ett tillfredsställande sätt fullgöra sina uppgifter. Man kan ej heller bortse
från fördelarna av nära kontakt med övriga myndigheter och institutioner
i Stockholm. Jag finner sålunda övervägande skäl tala för att fiskeristyrelsen
förlägges till sistnämnda stad.
Genomförandet av förslaget om inrättande av en fiskeristyrelse och inordnande
av fisketillsynsmyndigheten i denna förutsätter vissa ändringar
i vattenlagen m. fl. författningar. Denna fråga torde i annat sammanhang
få anmälas av chefen för justitiedepartementet.
II. Den lokala administrationen.
Nuvarande förhållanden.
Den lokala verksamheten på fiskets område inom länen utövas med undantag
för Göteborgs och Bohus län av hushållningssällskapen med biträde
och i viss utsträckning under uppsikt av de statliga fiskeriintendenterna.
Verksamhetsområdena sammanfalla i stort sett med länsområdena. För
verksamheten åtnjuta sällskapen statsunderstöd. Sällskapens fiskeriuppgifter
handhavas i regel av särskilda fiskerinämnder eller motsvarande organ
samt av anställda fiskeritjänstemän.
Ledamöterna i fiskerinämnderna utses i regel av sällskapens förvaltningsutskott.
Därjämte är fislceriintendenten självskriven ledamot av
nämnden men utan rätt att deltaga i besluten. I vissa fall ha intendenterna
av förvaltningsutskottet utsetts till ledamöter av fiskerinämnder och deltaga
då även i besluten. På många håll äro även länsfiskeritjänstemännen
ledamöter av nämnderna eller i varje fall närvarande vid dess sammanträden,
i regel såsom föredragande.
Statsbidrag till sällskapens verksamhet utgår för närvarande från det
under nionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget för fiskets befrämjande
i de särskilda orterna, vilket för innevarande budgetår är upptaget
med 125 000 kronor. Därav är ett belopp av 76 500 kronor avsett för avlöning
av 33 fiskeritjänstemän och till deras resor i tjänsten. I årets statsverksproposition
(nionde huvudtiteln, punkt 54) har förordats, att statsbidragen
till nämnda tjänstemäns avlöningar och resor från och med nasta
budgetår helt skola bestridas från anslagen till hushållningssällskapen.
Den rent statliga administrativa organisationen omfattar sju fiskeriintendenter
med särskilda distrikt. Riket indelas beträffande fisket efter sötoch
bräckvattensfisk i fem distrikt (söt- och bräclcvattensdistrikten) samt
beträffande fisket efter egentliga havsfiskar jämte fisket efter ål vid kusterna
och i havet i två distrikt (kust- och havsdistrikten).
Utredningen.
Enligt utredningens uppfattning är den nuvarande lokala administrativa
områdesindelningen icke fullt lämplig ur fiskets synpunkt. Utredningen
förmenar, att för sötvattensfiskct en administrativ indelning som utginge
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
från de särskilda vattenområdena eller flodområdena skulle te sig mer
naturlig än den nuvarande indelningen efter hushållningssällskap. Ett flodområde,
säger utredningen, faller ofta inom olika län och detta medför för
narvarande, att fiskevårdsarbete och tillsynsverksamhet ofta icke bedrivas
enhetligt och med hänsynstagande till förhållandena i flodsystemet i dess
helhet. Skilda stadgebestämmelser kunna också vara utfärdade för samma
område.
En administrativ indelning i enlighet med flodområdessystemet skulle
enligt utredningen medföra, att minst omkring trettio administrativa områden
skulle behöva finnas. Utredningen anser, att en sådan indelning skulle
erbjuda stora tördelar i förhållande till den nuvarande, och föreslår, att
den till att börja med, där så låter sig göra, prövas försöksvis. Vidare förordas,
att fiskeristyrelsen erhåller i uppdrag att närmare utreda frågan och
taga de initiativ till försök på området som kunna finnas påkallade.
Utredningen finner det önskvärt, att en fastare organisatorisk utbyggnad
av den statliga och statsunderstödda administrativa verksamheten på fiskets
område skapas. Här föreligger enligt utredningen en viss splittring,
vilken särskilt givit sig tillkänna genom hushållningssällskapens självständiga
befattning med fiskeriärenden. Deras verksamhet på fiskeriområdet
har enligt utredningen ofta kommit att bliva undanskymd i förhållande till
verksamheten på jordbrukets område. Vidare intaga fiskerinämnderna och
motsvarande organ en rätt osjälvständig ställning och äro i anslagsfrågor
och beträffande medelsförvaltning beroende av förvaltningsutskott och cmbud,
som utsetts med hänsyn till jordbrukets intressen. Sammansättningen
av fiskerinämnderna har också på många håll ansetts vara alltför ensidig.
Enligt utredningens uppfattning tala starka skäl för att fiskerinämnderna,
utan att direkt utbrytas ur sällskapen, så långt möjligt givas en självständig
ställning inom sällskapen med närmare anknytning till den rent
statliga administrationen, d. v. s. till fiskeriintendenterna och fiskeristyrelsen.
Utredningen föreslår därför bland annat, att fiskerinämnderna och
icke sällskapen skola stå som målsmän för åtgärderna på fiskets område,
anställa och entlediga fiskeritjänstemän samt erhålla beslutanderätt i ekonomiska
frågor och särskild medelsförvaltning. Utredningen förutsätter
även, att under fiskerinämnderna skola läggas sådana anstalter för fiskodling
m. m. vilka för närvarande disponeras av sällskapen.
Vad angår fiskerinämndernas sammansättning innebär utredningens förslag,
att fiskeristyrelsen skulle utse ordförande. Av ledamöterna skulle två
utses av sällskapets ombud eller förvaltningsutskott och två av landstinget.
Vederbörande fiskeriintendent skulle vara självskriven ledamot i fiskerinämnd
och skulle äga att i sådan egenskap få sin mening antecknad till
protokollet men icke att deltaga i besluten. Vidare skulle domänstyrelsen
äga tillsätta en ledamot av fiskerinämnd inom Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län samt vederbörande länsstyrelse en ledamot av fiskerinämnd
inom de båda sistnämnda länen.
Dessutom borde enligt utredningen fiskerinämnd vara skyldig att ställa
29
liungl. May.ts proposition nr 49.
sig till efterrättelse de föreskrifter rörande verksamheten som fiskensty
relsen
kunde finna lämpligt meddela.
Utredningen erinrar om att enligt dess förslag ärenden enligt vattenlagen
i fortsättningen skulle handhavas av fiskeristyrelsen, och framhåller, att
även större stadgefrågor i framtiden avses att handläggas av den centrala
myndigheten. Härigenom skulle fiskeriintendenterna få tid att ägna sig åt
mera rent fiskevårdande frågor. Denna omläggning av arbetsuppgifterna
anser utredningen medföra, att till en början en av de fem intendentsbefattningarna
på sötvattensområdet kan indragas. Om så sker måste gränserna
mellan distrikten ändras, och utredningen föreslår, att de nya gränserna
skola följa vattendelarna, detta särskilt med hänsyn till en eventuell
framtida reglering av de lägre administrativa enheterna för fisket till att
avse flodområden i stället för hushållningssällskapens områden.
I samband därmed föreslår utredningen även en omreglering med hansyn
till kust- och havsfisket så, att i fortsättningen allt fiske, således aven
fisket efter bräckvattensfisk, vid kusterna med undantag av kusterna i
Norrbottens och Västerbottens län hänföres till kust- och havsfiskedistrikten.
Det har nämligen enligt utredningen visat sig förenat med vissa
olägenheter i fråga om kompetensdragningen, att fisket efter bräckvattensfisk
vid kusterna varit hänfört till sötvattensdistrikten. Kustfisket inom
Norrbottens och Västerbottens län föreslås överfört till sötvattensdistriktet,
enär fisket utanför kusterna av nämnda län är av sådan natur att det
utan olägenhet kan administreras gemensamt med sötvattensfisket. Härigenom
skulle Österhavets distrikt, som sträcker sig från gränsen mot Finland
till gränsen mellan Blekinge och Kristianstads lan och visat sig alltför
tungarbetat för en intendent, i motsvarande män kunna minskas. De
nuvarande fem sötvattensdistrikten skulle uppdelas på fyra distrikt.
I fråga om löneställningen för länsfiskeritjänstemännen anser sig utredningen
icke kunna närmare angiva vilken placering som bor tillampas. Utredningen
framhåller emellertid, att den i lantbruksstyrelsens utredning
den 28 juni 1945 angående omorganisation av hushållningssällskapen föreslagna
löneställningen (A 13) synes för låg med hänsyn till de ansprak,
som numera måste ställas på dessa befattningshavare.
Yttrandena,
Utredningens förslag beträffande fiskerinämndernas frigörande från hushållningssällskapen
avstyrkes av det övervägande antalet av de remissinstanser
som upptagit denna fråga till behandling.
StatslwntorcA erinrar i sitt yttrande om de av 1944 års riksdag godkanda
riktlinjerna för hushållningssällskapens framtida verksamhet samt anfor,
att sällskapens befattning med fiskerifrämjande åtgärder med den av utredningen
föreslagna anordningen praktiskt taget komme att upphora. Huruvida
en sådan utveckling kunde anses önskvärd förefölle statskontoret
tveksamt, och ämbetsverket kunde i vart fall icke i nuvarande läge tillstyrka
utredningens förslag till nämndernas organisation.
Lantbruksstyrelsen understryker utredningens uttalande, att det ofta for
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung}. Maj:ts proposition nr 49.
hållit sig så, att verksamheten på fiskeriområdet kommit att hos hushållningssällskapen
bliva undanskymd av verksamheten på jordbrukets område.
Lantbruksstyrelsen kan emellertid ej finna, att det kan vara lyckligt
att tillgripa så vittgående medel som utredningen föreslagit. Styrelsen anser
sig tvärtom ha anledning befara, att fisket skulle komma i ett sämre läge
om fiskerinämnderna skulle frigöras från sällskapen, och kan därför icke
godtaga utredningens förslag.
I flera yttranden framhålles, att sällskapen ingalunda torde vara villiga
att överlämna den ekonomiska verksamheten och ansvaret i vad avser sällskapens
tiskodlingsanstalter till nämnder, i vilka sällskapen långt ifrån ha
majoritetsställning. Det anses också, att nämnderna skulle bliva alltför mycket
beroende av fiskeristyrelsen.
Utredningens förslag att landstingen skola tillsätta två ledamöter i nämnderna
väcker också kritik hos nästan alla remissinstanser. Detta ställningstagande
motiveras med att landstingen även skola utse representanter i
förvaltningsutskotten, varjämte det i vissa yttranden framhålles, att landstingen
hittills visat föga intresse för fisket.
Beträffande frågan om inrättande av fiskerinämnder för Vättern, Mälaren
och Hjälmaren anse samtliga instanser, som yttrat sig i saken, att detta
är av behovet påkallat och flera påpeka, att den nuvarande ordningen inverkar
menligt på fisket i dessa sjöar. Föreningen statens fiskeritjänstemän
anser, att en konsulent bör tillsättas för en var av sjöarna.
Vad beträffar frågan om ändring av gränserna för de distrikt som numera
omfatta hushållningsällskapens verksamhetsområden så att distrikten
skulle avse flodområden äro meningarna olika i norra och södra delen av
landet. I norra delen är man intresserad av en sådan gränsdragning och
tillstyrker alt försök göres därmed, medan man i sydligare delarna av landet
är bestämd motståndare till flodområdesindelningen. De motiv som anföras
däremot äro dels att fiskeriförhållandena i nedre delen av våra floder
och åar som regel äro helt olikartade mot förhållandena i de sjöar och sjösystem
dar floderna och åarna ha sina källor och dels de betydande olägenheter,
som skulle uppstå för distriktstjänstemännen genom att de skulle
få att göra med två eller flera länsstyrelser, lantmäterikontor och hushållningssällskap.
Den meningen uttalas också, att det är fördelaktigt för fiskodlingen
att verksamheten omfattar flera vattensystem.
Utredningens förslag att minska antalet fiskeriintendentsdistrikt möter ett
enhälligt motstånd hos det 30-tal instanser som yttrat sig i frågan. I åtskilliga
yttranden föreslås i stället, att de två norrlandsdistrikten uppdelas på
tre distrikt och att österhavets distrikt uppdelas på två.
Föreningen statens fiskeritjänstemän påpekar, att den avlastning som
skulle ske av intendenternas arbetsbörda genom att vissa ärenden överflyttades
till fiskeristyrelsen skulle komma att motverkas av en ökning av
arbetsbordan genom den föreslagna indragningen av ett intendentsdistrikt.
Man frågar sig då, säger föreningen, hur detta förslag skall kunna medföra
den intensifiering av den statliga verksamheten i fiskevårdande syfte som
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
31
utredningen talat om. Föreningen avstyrker likaledes förslaget att överföra
hela kustfisket till havsfiskeintendenterna. Olägenheterna med det nuvarade
systemet kunna anses synnerligen obetydliga och borde i stället kunna
undanröjas med klarare instruktioner angående fördelningen av de administrativa
ärendena på söt- respektive saltvattensintendenterna. Samtidigt
tillstyrker föreningen den föreslagna minskningen av Österhavets distrikt.
Föredraganden.
På förslag av Kungl. Maj :t har 1944 års riksdag uppdragit riktlinjerna
för hushållningssällskapens framtida verksamhet på fiskeriområdet, innebärande
bland annat att frågor rörande fiskets främjande jämväl framdeles
skola handhavas av sällskapen genom särskilda fiskerinämnder, med rätt
för sällskapen att, efter lantbruksstyrelsens medgivande, överlåta större eller
mindre del av sin verksamhet på ifrågavarande område på en självständig
fiskaresammanslutning i stället för en fiskerinämnd. Det av utredningen
nu framlagda förslaget beträffande fiskerinämndernas sammansättning
och inordnande under fiskeristyrelsen synes mig innebära ett avsteg från de
riktlinjer som sålunda uppdragits. Må vara att fortfarande vissa brister
på sina håll vidlåda sällskapens verksamhet till fiskerinäringens fromma,
men dessa brister torde icke motivera ett så långtgående förslag till lösgörande
från hushållningssällskapen av fiskerinämnderna som utredningen
framlagt. De flesta hushållningssällskap torde nedlägga stora kostnader och
mycket arbete till fiskets främjande och motsatsen torde höra till undantagen.
I de fall där fiskerinäringen blivit tillbakasatt, lärer rättelse kunna
vinnas med mindre ingripande åtgärder än utredningen föreslagit.
Hushållningssällskapen synas sålunda åtminstone tills vidare böra genom
särskilda fiskerinämnder handhava frågor rörande fiskets främjande, men
med rätt för sällskapen att efter fiskeristyrelsens hörande överlåta större
eller mindre del av sin verksamhet på ifrågavarande område på en självständig
fiskaresammanslutning i stället för en fiskerinämnd. Upprättandet
av en fiskerinämnd eller fiskeriärendenas överlåtande på en fiskaresammanslutning
torde dock böra vara obligatoriskt och utgöra en förutsättning
för erhållande av statsbidrag till fiskets främjande. Ledamöterna i nämnden
synas böra utses på sätt föredragande departementschefen föreslagit
i sitt uttalande vid avlåtande av propositionen i ämnet till 1944 års riksdag
(nr 172/1944). Enligt nämnda uttalande skola fiskerinämnds ledamöter
utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. I Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens läns nämnder skall domänstyrelsen tillsätta en ledamot,
och i en var av Västerbottens och Norrbottens läns nämnder skall ingå
en av länsstyrelsen utsedd representant för lappväsendet. I varje nämnd
skall vederbörande fiskeriintendent ingå såsom självskriven ledamot. Dessutom
torde böra föreskrivas, att vederbörande länsfiskeritjänsteman skall
vara sekreterare i nämnden. Föreskrifter synas också böra meddelas ro
-
32
Kungl Mai:ts proposition nr 49.
rande fiskerinämnds sammansättning, så att garantier erhållas för att yrkesfiskarena
bliva i erforderlig utsträckning representerade.
Till främjande av fisket i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren må
tillsättas särskilda nämnder, därest de hushållningssällskap som gränsa till
sjöarna så önska. I enlighet med vad lantbruksstyrelsen tidigare föreslagit
synes Kungl. Maj :t efter framställning av sällskapen kunna meddela närmare
bestämmelser angående dylika nämnder. Samma förhållande torde
böra gälla, därest hushållningssällskapen inom ett flodområde skulle vilja
på en särskild nämnd överlåta de fiskefrämjande åtgärderna beträffande ett
bestämt flodsystem. Därigenom skulle erfarenheter kunna vinnas, vilka
kunde tjäna till ledning för avgörande av frågan huruvida indelningen efter
flodområde vore för fisket lämpligare än indelningen efter hushållningssällskapens
gränser.
Redan tidigare har jag uttalat den åsikten, att fiskeriintendenterna liksom
hittills böra omhänderhava stadgefrågor och i flertalet fall avgiva yttranden
i vattenmål, som beröra fisket. Därav följer också att någon minskning
av antalet fiskeriintendentsdistrikt icke synes böra förekomma. Dock
torde gränserna för distrikten böra ändras i så måtto, att kustfisket inom
Norrbottens och Västerbottens län överföres från österhavets distrikt till
övre norra distriktet. Någon förändring i övrigt av fiskeriintendenternas
ställning torde icke böra förekomma.
Vad slutligen angår länsfiskeritjänstemännen har jag för avsikt att hos
Kungl. Maj :t hemställa om bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga
för att utreda frågan om deras utbildning. Intill dess denna fråga blivit
avgjord torde böra anstå med reglering av deras löner.
III. Undersöknings- och försöksverksamheten
på fiskets område m. m.
Nuvarande förhållanden.
För sötvattensfiskets del bedrives den statliga undersöknings- och försöksverksamheten
på fiskets område av den lantbruksstyrelsens fiskeribyrå
direkt underställda undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket
å Lovön. Föreståndare för denna anstalt är, såsom tidigare
nämnts, föredraganden på sötvattensfiskavdelningen i lantbruksstyrelsens
fiskeribyrå.
Under lantbruksstyrelsen lyda vidare statens fiskodlingsanstalter vid Älvkarleby
i Uppsala län, Borenshult i Östergötlands län, Mörrum i Blekinge
län och Kvarnbäcken i Jämtlands län, fiskeriförsöksstationen vid Kälarne
i Jämtlands län och ålyngeluppsamlingsstationen vid Trollhättan.
På havsfiskets område upprätthålles den praktiskt-vetenskapliga undersöknings-
och försöksverksamheten dels i begränsad utsträckning av lant
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
33
bruksstyrelsens fiskeribyrå genom undersökningsfartyget Eystrasalt och
dels av svenska hydrografisk-biologiska kommissionen, vars verksamhet
helt bekostas av statsmedel, men som är organisatoriskt fristående i förhållande
till lantbruksstyrelsen. För undersökningarna disponerar kommissionen
i viss utsträckning undersöknings- och bevakningsfartyget för havsfiskets
behov (Skageralc), som står under inseende av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län och även användes för andra fiskeriändamål. Efter
samråd med hydrografisk-biologiska kommissionen meddelar länsstyrelsen
föreskrifter om fartygets användning.
Den statliga undersöknings- och försöksverksamheten på fiskets område
bedrives sålunda för närvarande dels inom fiskeriadministrationen med
lantbruksstyrelsen såsom chefsmyndighet och dels av hydrografisk-biologiska
kommissionen.
Kommissionen är uppdelad på tre avdelningar, nämligen den hydrografiska,
den biologiska och den fiskeritekniska. De biologiska och fiskeritekniska
avdelningarna äro förlagda till havsfiskelaboratoriet i Lysekil och
den hydrografiska avdelningen till laboratoriet för havshydrografi å Bornö.
Beträffande den fiskeritekniska avdelningen torde avsikten vara, att
denna skall upplösas och dess arbetsuppgifter övertagas dels av det institut
för konserveringsforskning, som enligt beslut av 1946 års riksdag skall
inrättas med stöd av allmänna medel, och dels av Svenska textilforskningsinstitutet.
Utredningen.
Utredningen föreslår en utvidgning av undersöknings- och försöksverksamheten
på fiskets område, åsyftande bl. a. inrättandet av ett särskilt laboratorium
för ostkustfisket. Med hänsyn till det nära sambandet i fråga
om forskningsuppgifter och metoder in. in. mellan de olika anstalterna,
speciellt vad avser anstalterna för kust- och havsfisket, föreligger enligt utredningen
ett behov av att samordna deras verksamhet. Denna samordning
kan emellertid, hävdar utredningen, svårligen genomföras om undersökningarna
i fråga om det egentliga havsfisket fortfarande skola bedrivas
självständigt och utan direkt inflytande från fiskeristyrelsens sida. En närmare
anknytning till den centrala administrativa myndigheten är enligt utredningens
uppfattning nödvändig för att bereda denna tillfälle och möjlighet
att nära följa och i erforderlig utsträckning dirigera undersökningsoch
försöksverksamheten.
För att uppnå dessa syften föreslår utredningen dels en omorganisation
av svenska hydrografisk-biologiska kommissionen och dels att fartyget
Skagerak underställes fiskeristyrelsen.
Beträffande kommissionen förutsätter utredningen, att kommissionens
fiskeritekniska avdelning kommer att upphöra. Intill dess så sker torde
emellertid medel få beräknas till avdelningens verksamhet, och denna bör
enligt utredningen stå under fiskeristyrelsens inseende.
3 Bihanq till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 49.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
Kommissionens hydrografiska avdelning, vars undersökningar enligt utredningen
delvis äro mera teoretiskt lagda och utan direkt samband med
fisket, anser utredningen icke böra föras in under fiskeristyrelsen utan inordnas
under någon lämplig institution, förslagsvis Göteborgs högskola,
därvid avdelningens undersökningar närmast böra ledas av professorn i
oceanografi därstädes.
Kommissionens biologiska avdelning och havsfiskelaboratoriet i Lysekil
föreslås däremot böra underställas fiskeristyrelsen. De hydrografiska undersökningar,
som stå i direkt samband med de fiskeribiologiska undersökningarna
på havsfiskets område och erfordras för dessa, anser utredningen
i fortsättningen utan större svårighet kunna utföras vid havsfiskelaboratoriet.
Utredningen framhåller, att ett genomförande av dessa förslag skulle innebära,
att svenska hydrografisk-biologislta kommissionen icke skulle fortbestå
såsom huvudman för någon forsknings- och försöksverksamhet.
Emellertid anser utredningen ett behov föreligga av ett organ för åstadkommande
av samarbete med den vetenskapliga forskningen på angränsande
områden och för uppehållande av kontakten med yrkesfiskarna och
föreslår, att kommissionen ombildas till ett sådant organ. Dess verksamhet
borde då utsträckas till all forsknings- och försöksverksamhet på fiskets
område och skulle även främja samarbetet med den hydrografiska forskningen.
Beträffande fartyget Skagerak föreslår utredningen, att detta underställes
fiskeristyrelsen i likhet med fartyget Eystrasalt. Härigenom skulle hela
statens verksamhet till fiskets gagn samlas under en central administration
och största möjliga planmässighet vinnas på undersöknings- och försöksverksamhetens
område.
Utredningen framhåller emellertid, att Skagerak förutom för verkställande
av hydrografisk-biologiska undersökningar även användes för sillrekognosceringar,
för isbrytning och bogsering genom is, företrädesvis för
hjälp åt västkustfiskarna, samt för tillsyn och bevakning av Sveriges havsfisken.
Med hänsyn till att samtliga dessa uppgifter medföra, att fartygets
verksamhet huvudsakligen kommer att förläggas till haven västerut, bör
fartyget enligt utredningens mening i viss utsträckning administreras från
Göteborg, som fortfarande skulle vara dess stationsort. För sådant ändamål
bör fiskeristyrelsen utse ett ombud, som skall fullgöra de bestyr rörande
fartyget som icke lämpligen kunna fullgöras centralt av fiskeristyrelsen.
Enär fiskeriintendenten i västerhavets distrikt i stor utsträckning måste
befinna sig på tjänsteresor och ombudet bör vara lätt anträffbart, föreslår
utredningen, att därtill utses någon tjänsteman vid länsstyrelsen i Göteborg,
som för uppdraget skulle äga uppbära ett arvode av förslagsvis
1 000 kronor om året.
Utredningen, som anser det uppenbart, att personalen vid havsfiskelaboratoriet
i Lysekil är alldeles otillräcklig, föreslår, att denna personal utökas
med tre laboratorer, tre assistenter och ett tekniskt biträde. Av labo
-
Kungi. Maj.ts proposition nr 49.
35
ratorerna skall dessutom enligt utredningens förslag en vara föreståndare
för anstalten. Vidare avses, att behovet av assistenter skall täckas med befattningshavare,
som icke äro knutna till någon särskild anstalt.
Utredningen framhåller emellertid, att dess förslag om utökning av personalen
icke kan realiseras omedelbart på grund av lokalbrist. Den föreslår
visserligen, att en tillbyggnad till laboratoriebyggnaden uppföres så
snart som möjligt. Denna har kostnadsberäknats till cirka 120 000 kronor.
Intill dess tillbyggnaden uppförts bör dock enligt utredningen så snart som
möjligt anställas två nya laboratorer, varjämte en assistent bör finnas
tillgänglig för anstaltens behov. För denna personal har utredningen räknat
med möjlighet att hyra lokaler i Lysekil. Skulle det visa sig omöjligt att
hyra lokaler anser utredningen, att nödtorftiga arbetsplatser skulle kunna
beredas de tre befattningshavarna i den nuvarande byggnaden. Denna anordning
anses motiverad av att en utökning av forskarstaben vid laboratoriet
bör komma till stånd så snart som möjligt.
Utredningen framhåller, att verksamheten vid anstalten i Lysekil kommer
att bidraga till lösandet av vissa problem av betydelse även för fisket i
Östersjön och Bottniska viken. Därutöver föreligger emellertid enligt utredningen
behov av en anstalt, som kan ägna sig åt de för ostkustfisket mera
speciella frågorna, och till vilken fartyget Eystrasalts verksamhet skulle
kunna knytas. Framför allt frågor i samband med fisket efter strömming
kunna icke lämpligen behandlas vid en till västkusten förlagd anstalt. Utredningen
föreslår därför, att en särskild anstalt inrättas för ostkusten.
Denna bör närmast utgöra en komplettering för ostkustens vidkommande
av anstalten vid västkusten och bör ha mindre omfattning än denna. Personalen
på denna anstalt föreslås skola utgöras av en föreståndare och en
laborator, båda biologer, samt ett tekniskt biträde.
För undvikande av kostnaderna för nybyggnad och administration för
en så liten anstalt föreslår utredningen, att den förlägges i anslutning till
anstalten för sötvattensfisket å Lovön, varigenom åtskilliga kostnader skulle
bliva gemensamma för de båda anstalterna. Lovöanstalten är även så belägen
vid Mälaren, att Eystrasalt kan gå upp till densamma.
Emellertid erfordras för en gemensam förläggning en utbyggnad av
Lovöanstalten. Intill dess denna kommit till stånd anser utredningen, att
endast en laborator och ett tekniskt biträde böra anställas, vilka skulle
kunna beredas erforderliga arbetslokaler inom fiskeristyrelsen.
Utredningen föreslår en utökning av personalen vid undersöknings- och
försöksanstalten för sötvattensfisket. I avvaktan på den utvidgning av lokalerna
som i samband härmed skulle bliva erforderlig böra enligt utredningens
mening en laborator utöver de två nu verksamma och två tekniska
biträden anställas.
Utredningen föreslår vidare, att för varje anstalt skall finnas en föreståndare,
vartill skulle utses någon av de vid anstalten anställda laboratorerna.
Dessa föreståndare liksom fackbyråcheferna i fiskeristyrelsen skola
äga rätt att deltaga i överläggningarna inom den ombildade svenska hydrografisk-biologiska
kommissionen utan att dock vara ledamöter av denna.
36
Kungi. Maj:ts proposition nr 49.
Personal- och anslagsfrågor rörande de olika anstalterna böra enligt utredningen
ankomma på fiskeristyrelsen, därvid lämpligen vederbörande
föreståndare kunde inträda såsom föredragande i ärenden rörande hans
anstalt.
Beträffande lönegradsplaceringen för föreståndarna för de olika anstalterna
anser utredningen, att denna bör vara högre än för laboratorerna,
samt föreslår, att föreståndarna för havsfiskelaboratoriet i Lysekil och anstalten
för sötvattensfisket placeras i lönegrad A 29 (Ca 32). Föreståndaren
för laboratoriet för ostkustfisket anses däremot med hänsyn till denna
anstalts mindre omfattning kunna placeras i lönegrad A 28 (Ca 31). Laboratorerna
föreslås placerade i lönegrad A 27 (Ca 30).
Härjämte har i utredningen framlagts vissa förslag angående lönegradsplaceringen
för försöksanstalternas biträdespersonal.
Yttrandena.
Samtliga instanser som upptaga undersöknings- och försöksverksamheten
till behandling tillstyrka livligt en utbyggnad av denna verksamhet.
Beträffande svenska hydrografisk-biologiska kommissionens och fartyget
Skageraks ställning äro meningarna delade. Lantbruks styr ds en, statskontoret
och Föreningen statens fiskeritjänstemän tillstyrka, att kommissionen
inordnas under fiskeristyrelsen, medan länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus
län och Älvsborgs län, Hallands läns hushållningssällskap, fiskeriintendenten
i västerhavets distrikt och svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
kraftigt motsätta sig detta.
Kommissionen har i ett utförligt yttrande bemött utredningens motivering
för ett inlemmande av densamma i fiskeristyrelsen. Kommissionen
hänvisar bland annat till de synpunkter, som kommissionen framförde mot
det av 1936 års utredning förordade inordnandet av kommissionen under
en central fiskerimyndighet. Kommissionen anser dessa synpunkter fortfarande
äga aktualitet, samt anför ytterligare omständigheter, som enligt
kommissionens uppfattning tala mot utredningens förslag. Det främsta
skälet för avstyrkandet är, att det nödvändiga intima samarbetet mellan
biologisk forskning och havshydrografi, som försiggår mellan kommissionens
biologiska och hydrografiska avdelningar, skulle gå förlorat om de
båda avdelningarna skildes i organisatoriskt hänseende. Utan fortsatt intim
samverkan mellan dessa avdelningar kan Sverige enligt kommissionens
uppfattning icke fullgöra sina internationellt åtagna förpliktelser med avseende
å hydrografisk-biologiska undersökningar. Dessa internationella undersökningar
ha sådan betydelse för det svenska havsfisket, att redan denna
omständighet enligt kommissionens uppfattning borde utesluta varje tanke
på att upplösa kommissionen med dess ställning såsom det sammanhållande
organet mellan landets egna vetenskapsmän och de utländska forskarna.
Kommissionen vänder sig vidare mot utredningens uppfattning, att de
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
hydrografiska undersökningarna skulle vara mer teoretiskt lagda och utan
samband med fisket samt att sådana undersökningar, i den mån de stode
i direkt samband med de fiskeribiologiska undersökningarna på havsfiskets
område och erfordrades för dessa, skulle utan större svårighet kunna
utföras vid havsfiskelaboratoriet i Lysekil. Kommissionen framhåller, att
även om enklare hydrografiska göromål kunna utföras å havsfiskelaboratoriet,
tydningen av dessa resultat ofta kräver specialkunskaper. Vidare är
havsbiologien, så snart man kommer in på de i specifik mening hydrografiska
frågeställningarna, uteslutande hänvisad till de högt kvalificerade
vetenskapsmän, som hittills utfört de hydrografiska undersökningarna.
Kommissionen erinrar också om att forskningsverksamheten inom andra
områden ej är underställd centraladministratione i och att de nya forskningsinstitut
som numera på olika områden inrättas ej heller inordnas i
denna.
Beträffande fartyget Skageraks ställning anser kommissionen utredningens
förslag, att fartyget i viss utsträckning skulle administreras från Göteborg,
icke vara tillfyllest för att i skilda situationer få till stånd ett snabbt
avgörande. Kommissionen avstyrker sålunda bestämt förslaget att underställa
fartyget fiskeristyrelsen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län instämmer till alla delar i vad
kommissionen anfört såväl beträffande kommissionens som Skageraks ställning
samt tillägger, att länsstyrelsen icke kan biträda utredningens mening,
att tillsyn och handhavande av fartyget skulle utgöra en för länsstyrelseverksamhet
främmande uppgift.
Göteborgs högskola förklarar sig i avsaknad av naturvetenskaplig fakultet
icke kunna övertaga ansvaret för en naturvetenskaplig institution som
hydrografiska anstalten på Bornö utan föreslår, att, därest utredningens
förslag skulle vinna bifall, denna i stället omhändertages av Oceanografiska
institutet.
Föreningen statens fiskeritjänstemän riktar uppmärksamheten på den
naturvetenskapliga forskningskommitténs betänkande rörande den marinbiologiska
forskningen (SOU 1946:77). Däri föreslås bland andra en marinbiologisk
kommission, som skali administrera ett nytt forskningsfartyg.
Det synes föreningen lämpligt, att den nuvarande hydrografisk-biologiska
kommissionen i stället för att anknytas till den fiskeribiologiska forskningen
ombildas till ett samarbetsorgan för den oceanografiska och marinbiologiska
grundforskningen och därvid också övertager administrationen av
det föreslagna nya fartyget.
Utredningens förslag att förlägga laboratoriet för ostkustfisket till Lovön
möter motstånd hos de instanser, som avgivit yttrande i frågan. Enligt
samstämmiga uttalanden av bland andra lantbruksstyrelsen, svenska hydrografisk-biologiska
kommissionen och Föreningen statens fiskeritjänstemän
bör laboratoriet för ostkustfisket icke förläggas till Lovön utan bör, om det
ej kan erhålla egna lokaler vid Östersjön, placeras i samband med havsfiskelaboratoriet
på västkusten.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
Beträffande löneställningen för föreståndarna för de olika anstalterna anse
lantbruksstyrelsen och Föreningen statens fiskeritjänstemän, att de
böra jämställas med föreståndarna för statens rättskemiska laboratorium,
centrala frökontrollanstalten och statens lantbrukskemiska anstalt samt
placeras i lönegraden A 30 (Ca 33). Om föreståndaren för laboratoriet för
ostkustfisket skall ha lägre lön än de övriga föreståndarna bör han placeras
i lönegraden A 29 (Ca 32).
Allmänna lönenämnden anser, att man ej nu bör taga ställning till frågan
om inrättandet av befattningen som föreståndare för laboratoriet för
ostkustfisket.
Statskontoret anser, att den tjänsteman vid länsstyrelsen i Göteborg som
skall handhava de omedelbara administrationsbestyren med Skagerak ej
bör äga uppbära särskilt arvode härför.
Slutligen finner svenska hgdrografisk-biologiska kommissionen det nödvändigt
med en utökning av den hydrografiska avdelningen med ytterligare
en laborator, en assistent och ett tekniskt biträde, varjämte den nuvarande
deltidsanställde assistenten borde bliva heltidsanställd.
Föredraganden.
Att såsom utredningen föreslagit direkt inordna försöksverksamheten under
den centrala fiskerimyndigheten förefaller mig av delvis samma skäl
som framkommit i yttrandena ytterst tveksamt. Enligt min uppfattning är
det nödvändigt att i en dylik verksamhet sörja för en betydande rörelsefrihet
och samtidigt bereda möjlighet till kontinuerlig kontakt med näringens
utövare och vetenskapsmän inom närliggande forskningsgrenar, vilket svårligen
kan uppnås i en byråkratisk organisation.
Med denna utgångspunkt synas mig två olika alternativ erbjuda sig för
den framtida organisationen av fiskets försöks- och undersökningsverksamhet.
Antingen kan denna verksamhet organiseras fristående under en särskild
styrelse eller också kan den bringas i en mera direkt förbindelse med
fiskeriadministrationen om åtgärder vidtagas för att säkra dess rörelsefrihet
och kontakt med praktik och vetenskap. Det första alternativet torde
ur principiell synpunkt vara att föredraga, men det kan icke bestridas,
att det möter vissa praktiska svårigheter att genomföra. Denna försöksveiksamhet
är av icke alltför stor omfattning och det ligger i sakens
natur, att den ej heller kan komma att bliva det eftersom den måste anpassas
efter fiskerinäringens ställning inom landets näringsliv. Verksamheten
kan icke heller koncentreras till en plats utan måste på grund av sin
natur förläggas på skilda orter. Inrättades en särskild styrelse kunde man
befara att den sammanhållande administrationen bleve geografiskt skild
från försöksverksamheten i övrigt, vilket skulle kunna leda till bristande
samarbete och effektivitet. Man torde nämligen få räkna med att den administrativa
organisationen måste bli av ganska ringa omfattning. I stället
bör man söka finna sådana former för ett genomförande av det andra alter
-
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
nativet, att de därmed förenade principiella olägenheterna kunna i tillräcklig
grad undanröjas. Såsom föreslagits i det föregående skola med hänsyn
till fiskeristyrelsens arbetsuppgifter representanter för olika grenar av
fiskerinäringen ingå i ledningen för ämbetsverket. Härigenom synes kravet
på att en med fiskeristyrelsen samordnad försöksverksamhet håller
tillräckligt intim kontakt med den praktiska näringsutövningen kunna tillgodoses.
För att samtidigt skapa garantier för ett kontinuerligt samarbete
mellan förevarande försöks- och forskningsverksamhet å ena sidan och övriga
vetenskapliga områden å den andra synes fiskeristyrelsen vid behandling
av ärenden som sammanhänga med försöksverksamheten böra kompletteras
med fyra utomstående vetenskapsmän, varav en skall företräda
havshydrografien, en den marina biologien, en zoologien och en limnologien.
Styrelsen skulle sålunda i nu berörda sammanhang komma att bestå av
verkschefen samt åtta ledamöter.
Genom en organisation sådan som den här föreslagna torde jämväl de
olägenheter komma att elimineras, som skulle uppstå för forskningen genom
att de fiskeribiologiska och hydrografiska undersökningarna skildes
åt i organisatoriskt avseende.
Såsom följd av det nu framlagda organisationsförslaget torde vidare böra
gälla, att försöks- och forskningsverksamheten icke underställes någon
fackbyrå inom det blivande ämbetsverket. Verkschefen torde i stället böra
vara chef även för försöks- och forskningsverksamheten, varvid verkets
administrativa byrå bör kunna fungera såsom försöksverksamhetens sekretariat.
En sådan organisation innebär givetvis, att fiskeristyrelsen och fiskeriförsöken
bli två skilda verksamhetsområden men med delvis gemensam
styrelse och med samma chef. Liksom fallet är vid statens skogsforskningsinstitut
och försvarets forskningsanstalt, blir chefens huvuduppgift att
med biträde av övriga ledamöter av styrelsen handhava den ekonomiska
och administrativa ledningen för verket samt vara den arbetsfördelande och
samordnande kraften i försöksverksamheten.
Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök skulle sålunda komma att
övertaga samtliga svenska hydrografisk-biologiska kommissionens arbetsuppgifter.
Kommissionens olika avdelningar torde i fortsättningen med ett gemensamt
namn böra benämnas undersöknings- och försöksanstalten för
havsfisket. Denna anstalt liksom undersöknings- och försöksanstalten för
sötvattensfisket bör i fortsättningen stå under ledning av en föreståndare,
som skall vara föredragande inför fiskeristyrelsen och överdirektören i
fackfrågor som röra hans anstalt samt sköta de löpande administrativa och
ekonomiska ärendena.
Till föreståndare för vardera anstalten torde lämpligen böra utses någon
av laboratorerna. Föreståndarna höra utöver löneförmåner såsom laborator
åtnjuta särskilt arvode, vilket synes böra fastställas till 1 008 kronor om
året.
Vad den hydrografiska forskningen beträffar torde frågan om dess
framtida ställning icke ännu vara tillräckligt utredd och mogen för av
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
görande. Tills vidare torde därför även denna forskningsgren få inordnas
såsom en avdelning under den här förordade undersöknings- och försöksanstalten
för havsfisket.
I princip kan jag väl omfatta önskemålet om en utbyggnad av förevarande
försöks- och forskningsväsende på fiskets område. Med den återhållsamhet
som i nuvarande ekonomiska läge bör iakttagas i fråga om statlig
och annan offentlig verksamhet och med hänsyn framförallt till nödvändigheten
att i största möjliga utsträckning uppskjuta investeringar i byggnadsprojekt
är jag emellertid icke nu beredd att tillstyrka en utvidgning
utan anser, att erfarenheterna av den nya organisationsformen tills vidare
böra avvaktas. Någon undersöknings- och försöksanstalt för östersjöfisket
synes sålunda för närvarande icke böra inrättas, och som jag tidigare förordat
torde ledningen av de undersökningar, som bedrivas genom fartyget
Eystrasalt, tills vidare böra anförtros byråinspektören å byrån för saltvattensfisket.
För att avlasta laboratorerna vid undersöknings- och försöksanstalten
för sötvattensfisket en del rutinmässigt arbete torde emellertid vid
sistnämnda anstalt böra anställas ett tekniskt biträde i lönegrad Cf 4.
Med hänsyn till att undersöknings- och försöksverksamheten på fiskets
område sålunda avses att anknytas till fiskeristyrelsen torde jämväl frågan
om vilket organ som skall ha överinseendet över fartyget Skagerak tagas
under omprövning. Även om fartyget är avsett att tjäna även andra ändamål
än forskningsverksamheten är det dock tillkommet uteslutande för att
gagna fisket. Under dessa förhållanden synes det mig lämpligast, att Skagerak
underställes fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök.
Enär fartygets verksamhet huvudsakligen kommer att förläggas till haven
västerut synes det emellertid alltjämt böra vara stationerat i Göteborg.
Att uppdraga de huvudsakliga riktlinjerna för dess användande torde
i fortsättningen få ankomma på fiskeristyrelsen, men för utförande av vissa
förvaltningsgöromål torde behövas ett ombud på stationeringsorten. Närmast
till hands att ombesörja dessa synes mig vara fiskeriintendenten i
västerhavets distrikt. Till hjälp därvid torde han behöva ett biträde, som
kan handhava medelsförvaltning, utbetala avlöningar och dylikt. Till detta
biträde torde böra utgå arvode med ett mindre belopp, förslagsvis 1 200
kronor om året.
IV. Vissa institutioner och befattningshavare på fiskets område.
Fisketillsynsmyndigheten består för närvarande av en överinspektör
i lönegrad Ce 31, en laborator (biolog) i lönegrad Ce 29, en laborator
(tekniker) med arvode av 12 780 kronor om året, en assistent (biolog)
i lönegrad Ce 20 och ett kontorsbiträde i lönegrad Ce 8.
Fisketillsynsmyndigheten är knuten till lantbruksstyrelsen och är i första
hand avsedd att vara ett rådgivande organ, som på frivillig väg skall söka
förmå samhällen och industrier att vidtaga åtgärder för rening av avloppsvatten.
Den fungerar också ofta som sakkunnig åt vattendomstolarna i vattenföroreningsmål.
opaginerad Kontrollera mot PDF
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
Utredningen föreslår, att fisketillsynsmyndigheten skall intaga samma
ställning till fiskeristyrelsen som den nu intager till lantbruksstyrelsen. Den
bör sålunda lyda under fiskeristyrelsen och stå under dess överinseende.
För att tillgodose tillsynsmyndighetens behov av arbetskraft anser utredningen
en förstärkning av den kvalificerade arbetskraften erforderlig och
föreslår, att denna utökas med en assistent i lönegraden Ko 17 (Ce 21). Därjämte
föreslås att ett tekniskt biträde i lönegrad Eo 4 (Ce 8) anställes.
Beträffande personalens löneställning föreslår utredningen att överinspektören
uppflyttas till lönegrad A 29 (Ca 32). Laboratorn med biologisk
utbildning föreslås placerad i lönegrad A 27 (Ca 30) liksom även laboratorn
med teknisk utbildning. Den föreslagna lönegradsplaceringen avser att göra
det möjligt att för sistnämnda befattning behålla eller i framtiden förvärva
lämplig person. För den nuvarande och den föreslagna assistentbefattningen
föreslås en placering i lönegrad Eo 17 (Ce 21). Befattningen som kontorsbiträde
i lönegrad Eo 4 (Ce 8) föreslås omändrad till en befattning som
kanslibiträde i lönegrad Eo 7 (Ce 11).
Utredningen anser det motiverat, att den nuvarande befattningen såsom
fiskeriingenjör, som är en deltidstjänst med arvode av 4 800 kronor
om året, omvandlas till en heltidstjänst. Då emellertid den löneställning som
kan komma i fråga för en heltidsanställd tekniker med den kompetens som
erfordras måhända ej skulle locka tillräckligt kvalificerade sökande, ansei
sig utredningen icke böra föreslå någon ändring av befattningens karaktär.
Emellertid föreslås, att arvodet, som varit oförändrat i många år, höjes till
0 000 kronor om året.
Såsom föreståndare för statens fiskodlingsanstalter finnas anställda fiskmästare.
Dessa avlönas med arvode och åtnjuta i vissa fall även naturaförmåner
i form av fri bostad, fritt lyse och fri vedbrand. Deras löner, inberäknat
naturaförmåner, uppgå till lägst 5 260 och högst 6 260 kronor om
året. Dock är fiskmästarbefattningen vid Trollhättans ålyngeluppsamlingsstation
att betrakta som en bisyssla.
Utredningen föreslår, att de övriga fiskmästarbefattningarna inplaceras i
civila icke-ordinarie reglementet och att befattningarna hänföras till lönegraden
Eo 13 (Ce 17).
Beträffande innehållet i remissyttrandena må nämnas följande.
Lantbruksstyrelsen biträder utredningens förslag rörande löneställningen
för befattningshavarna hos fisketillsynsmyndigheten samt för fiskeriingenjören
och fiskmästarna.
Fisketillsynsmyndighetcn understryker kraftigt, alt den bör ha kvar sin
självständiga ställning, vilket bland annat underlättar det ganska omfattande
samarbetet med andra verk och institutioner. Beträffande pei sonalfragan
vill myndigheten för närvarande ej påyrka någon ytterligare arbetskraft utöver
vad utredningen föreslagit, även om arbetsuppgifterna ganska snart
torde komma att kräva förstärkning. Tillsynsmyndigheten förordar, att även
assistent- och kanslibiträdesbefattningarna överföras på ordinarie stat. Detta
förordas även av Föreningen statens fiskeritjänstemän.
opaginerad Kontrollera mot PDF
^ Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
Statskontoret anser, att fisketillsynsmyndighetens åligganden i samband
med inrättandet av fiskeristyrelsen böra överflyttas till detta verk, som alltså
därefter enligt statskontorets mening skulle fungera som fisketillsynsmyndighet.
I stället för den nuvarande överinspektörsbefattningen borde då i
fiskeristyrelsen inrättas en särskild föredragandetjänst såsom förste byråinspektör
med placering i lönegraden A 26 (Ca 29). Liknande uppfattning uttalas
av länsstyrelsen i Stockholms län. Skulle så ej bliva fallet, har statskontoret
ej något emot att överinspektören placeras i lönegraden A 29
(Ca 32).
Allmänna lönenämnden säger sig tidigare ha uttalat, att överinspektören
bör vara placerad i lönegraden A 28 (Ca 31) och har icke frångått sin ståndpunkt.
Beträffande fiskeriingenjören anser fiskeriintendenten i övre norra distriktet,
att om det ej är möjligt att heltidsanställa en väl kvalificerad civilingenjör,
bör den nuvarande deltidstjänsten bibehållas och en ny ingenjör med
lägre utbildning för förundersökningar, besiktningar och annat rutinarbete
anställas på heltid.
Svenska fiskevårdsförbundet anser en heltidsanställd civilingenjör vara
erforderlig. Denne skulle då även kunna biträda vid behandlingen av frågor
enligt vattenlagen. Föreningen statens fiskeritjänstemän anser, att en heltidsanställd
fiskeriingenjör bör knytas till fiskeristyrelsen och vara placerad i
lönegraden A 27 (Ca 30).
Beträffande fiskmästarna anser statskontoret, att frågan om deras löner
bör vila till dess frågan om deras utbildning blivit ordnad, medan allmänna
lönenämnden håller före, att de i likhet med fiskmästaren vid undersökningsoch
försöksanstalten för sötvattensfisket böra uppföras i lönegraden Eo 12
(Ce 16).
Föredraganden.
Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök skall enligt föreliggande förslag
stå som målsman för och ha överinseendet över undersöknings- och försöksverksamheten
på fiskets område. Fisketillsynsmyndighetens arbetsuppgifter
äro i många avseenden likartade med nämnda verksamhetsgrens och
även för det administrativa arbetet inom styrelsen har fisketillsynsmyndighetens
verksamhet stor betydelse. Det torde därför vara naturligt, att denna
myndighet inordnas i fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, där den
torde böra beredas ställning såsom särskild avdelning, benämnd tillsynsavdelningen,
parallell med byråerna och med överinspektören såsom chef.
Under nuvarande förhållanden kan jag icke förorda någon annan utökning
av dess personal, än att ett tekniskt biträde i lönegrad Cf 4 får anställas.
Icke heller anser jag mig kunna tillstyrka överförande av vissa befattningar
på ordinarie stat. Däremot synes mig den arvodestjänst, som innehaves
av laboratorn med teknisk utbildning böra placeras på extra ordinarie stat.
En lönegradsplacering i Ce 27, ungefärligen motsvarande nu utgående arvode,
torde därvid vara till fyllest.
opaginerad Kontrollera mot PDF
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
Med hänsyn till att fiskeriingenj örens arvode under flera år varit oförändrat
tillstyrker jag utredningens förslag, att detta Ilöjes till 6 000 kronor
om året. Därmed torde också vinnas att fiskeriingenj örens arbetskraft
kan tagas i anspråk i större utsträckning än hittills.
I likhet med utredningen anser jag även att fiskmästarbefattningarna vid
fislceriförsöksstationen vid Kälarne samt fiskodlingsanstalterna vid Älvkarleby,
Borenshult, Mörrum och Kvarnbäcken inplaceras i löneplan. Däremot
kan jag icke biträda utredningens förslag att de skola placeras i lönegraden
Ce 17, utan jag anser med hänsyn till deras arbetsuppgifter i likhet med lönenämnden
en löneställning i Ce 16 vara till fyllest.
V, Aspiranter å vissa befattningar samt vissa kompetensoch
avlöningsspörsmål.
För närvarande finnas inom fiskeriadministrationen anställda två fiskeristipendiater
med arvode av 4 860 kronor för år och en extra fiskeristipendiat
med arvode av 4 080 kronor för år. Vid tjänstgöring utanför mantalsskrivningsorten
äger fiskeristipendiat härjämte uppbära särskilt tjänstgöringstraktamente
om 20 kronor för dygn. Under en stor del av året tjänstgöra
stipendiaterna å fiskeribyrån i Stockholm och även vid denna tjänstgöring
utgår traktamente under förutsättning, att vederbörande är skriven
utom Stockholm, något som i regel är fallet. På grund härav blir traktamentsersättningen
i stor utsträckning att betrakta som en ren avlöningsförmån.
För att kunna antagas till fiskeristipendiat erfordras icke licentiatexamen
utan endast så stora kunskaper i de biologiska vetenskaperna som
motsvara minst betyget godkänd i filosofie kandidatexamen. Avsikten har
varit, att vederbörande under stipendiattiden skulle fortsätta sin vetenskapliga
utbildning fram till licentiatexamen. Emellertid har praxis blivit att
endast personer med avlagd licentiatexamen antagits till fiskeristipendiater.
Dessa befattningar äro i huvudsak att betrakta som utbildningstjänster,
vilket sammanhänger med att det icke finnes någon fackutbildning för dé
högre befattningarna inom fiskets administration.
Utredningen förutsätter i princip icke någon ändring i sättet för fackutbildningens
ordnande eller beträffande de allmänna kompetenskraven
för sistnämnda befattningar men förordar däremot vissa förändringar i fråga
om aspiranternas anställnings- och avlöningsförhållanden, innebärande
i huvudsak följande.
Redan vid inträdet å fiskeritjänstemannabanan böra vederbörande ha
fullgjort vad som i teoretiskt hänseende kräves för befordran till de högre
befattningarna. Härjämte böra de — i enlighet med vad som blivit praxis
med fiskeristipendiaterna — bliva helårsanställda med full tjänstgöiing.
I samband därmed bör deras tjänstetitel ändras från fiskeristipendiat till
fiskeriaspirant. Efter antagande böra aspiranterna tjänstgöra med i stort
sett de åligganden som för närvarande ankomma på fiskeristipendiat.
Med hänsyn till de löneförmåner som erbjudas inom konkurrerande yrken,
opaginerad Kontrollera mot PDF
44
Kungi. Maj:ts proposition nr 49.
framförallt läraryrket, anser utredningen, att lönen för aspiranterna, vilka
under de första anställningsåren böra ha ställning som arvodister, icke bör
sättas lägre än till 700 kronor för månad om en tillfredsställande rekrytering
skall kunna upprätthållas. Det förutsättes härvid, att det särskilda
tjänstgöringstraktamentet bortfaller vid tjänstgöring å sLationeringsorten.
Vidare anser utredningen, att aspiranterna efter två års tjänstgöring,
därest de befinnas lämpliga därtill, böra beredas anställning såsom extra
ordinarie fiskeriassistenter i lönegraden Eo 21 (Ce 24).
Eftersom kravet på teoretisk utbildning skärpts, bör enligt utredningens
mening kravet på praktisk utbildning för kompetens till fiskeriintendent
och laborator kunna begränsas till tre år såsom fiskeriaspirant och extra
ordinarie fiskeriassistent. Efter denna tid skulle vederbörande sålunda uppfylla
de allmänna kompetensvillkoren för vissa befattningar inom fiskeristyrelsen
samt till befattning såsom fiskeriintendent eller vissa befattningar
såsom laborator.
För att en tillfredsställande rekryteringsbas skall kunna erhållas föreslår
utredningen, att medel beräknas för avlönande av sex befattningshavare,
varav två kunna beräknas erhålla ställning såsom extra ordinarie fiskeriassistenter
medan de övriga fyra skulle utgöras av fiskeriaspiranter. Därvid
förutsättes, att tjänstgöring såsom fiskeristipendiat skall få tillgodoräknas
för uppflyttning till befattning såsom fiskeriassistent.
Slutligen föreslår utredningen, att samma kompetensvillkor skola gälla
för laboratorerna på havsfiskelaboratoriet som för övriga laboratorer samt
att, för att i framtiden personer med erforderlig kapacitet skola kunna förvärvas
och behållas för fiskeriintendents- och laboratorsbefattningarna, dessa
befattningar i lönehänseende skola jämställas med befattningar som lektor
och statsgeolog och sålunda placeras i lönegrad A 27 (Ca 30).
Beträffande utredningens förslag rörande aspiranternas befordringsgång
och avlöningsförhållanden ha remissinstanserna i allmänhet icke gjort några
invändningar.
Fiskeriintendenten i mellersta distriktet avstyrker dock utredningens
förslag att sänka kravet på praktisk utbildning för intendenttjänst från fyra
till tre år.
Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen anser utredningens förslag
om tre års tjänstgöring såsom fiskeriaspirant och e. o. fiskeriassistent
för kompetens till befattning såsom laborator vara direkt olämpligt. Därigenom
skulle nämligen väl kvalificerade vetenskapsmän kunna utestängas
från dessa befattningar, för vilka de vetenskapliga förtjänsterna måste vara
avgörande.
Föreningen statens fiskeritjänstemän tillstyrker de föreslagna aspirantlönerna
samt hemställer, att de nuvarande stipendiaterna vid överförandet
till extra ordinarie assistenter icke måtte tillskyndas någon lönesänkning.
Statskontoret anser, att vid inplacering i lönegrad av assistenterna de av
riksdagen godkända grunderna för befordran av amanuenspersonal böra
tillämpas. Samma uppfattning uttalas av riksräkenskapsverket och allmänna
lönenämnden.
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
Beträffande löneställningen för fiskeriintendenterna och vissa laboratorer
anser statskontoret, att de böra placeras i lönegraden A 26 (Ca 29).
Enligt beslut av 1946 års riksdag ha nämligen laboratorerna vid de tekniska
högskolorna placerats i lönegraden A 27 (Ca 30) och dessa laboratorer
förestå och leda verksamheten vid sina laboratorier samt meddela
dessutom undervisning.
Lönenämnden anser sig ej heller kunna tillstyrka högre placering för
laboratorerna än i 26 (29) lönegraden, enär liknande laboratorsbefattningar
äro placerade i nämnda lönegrad.
Föredraganden.
Utredningens förslag om antagande av ytterligare ett antal aspiranter inom
fiskeristyrelsen finner jag mig icke nu kunna biträda. Behovet därav
torde ej heller bliva så stort som utredningen angivit eftersom organisationen
enligt föreliggande förslag icke utbyggts i den utsträckning, utredningen
förordat. Emellertid synas mig de stipendiater som nu finnas anställda
böra inordnas i löneplan och deras befordringsgång likställas med
den för de lärda verkens amanuenser sådan den fastställts av 1947 års riksdag.
I enlighet härmed böra de anställas som aspiranter i lönegraden Cf 19,
efter ett års tjänstgöring befordras till lönegrad Ce 22, efter två års tjänstgöring
i sistnämnda lönegrad uppflyttas till lönegrad Ce 23 samt efter ytterligare
två års tjänstgöring i sistnämnda lönegrad uppflyttas till lönegrad
Ce 24.
Vad beträffar kompetenskraven för vissa befattningar inom fiskeristyrelsen
kan ifrågasättas huruvida dessa böra skärpas på sätt utredningen
föreslagit. Emellertid synes det icke erforderligt att i detta sammanhang
fatta slutlig ståndpunkt till dessa frågor. Det torde böra ankomma på
Kungl. Maj :t att träffa avgörande härutinnan.
I fråga om fiskeriintendenternas och vissa laboratorers löneställning
synes icke för närvarande någon förändring påkallad.
VI. Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.
A. Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök.
1. Avlöningar.
Under detta anslag torde i fortsättningen böra uppföras avlöningar förutom
till fiskeristyrelsens personal, innefattande jämväl nuvarande fisketillsynsmyndighetens
befattningshavare, även till personalen vid undersöknings-
och försöksanstalten för sötvattensfisket, förutvarande svenska hydrografisk-biologiska
kommissionen, som i fortsättningen torde böra benämnas
undersöknings- och försöksanstalten för havsfisket, samt statens fartyg för
fiskeriundersökningar.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
Avlöningsanslagen till fisketillsynsmyndigheten, undersöknings- och försöksanstalten
för sötvattensfisket, svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
och statens fartyg för fiskeundersökningar äro för innevarande budgetår
uppförda med respektive 62 700, 59 400, 120 700 och 117 600 kronor.
Kungl. Maj :t har den 30 juni 1947 fastställt personalförteckningar för
fisketillsynsmyndigheten (statsliggaren s. 809), undersöknings- och försöksanstalten
för sötvattensfisket (statsliggaren s. 808), svenska hydrografiskbiologiska
kommissionen (statsliggaren s. 810) och statens fartyg för fiskeundersökningar
(statsliggaren s. 811).
Den 30 juni 1947 har Kungl. Maj :t för fisketillsynsmyndigheten, anstalten,
kommissionen och fartygen fastställt följande
Avlöningsstater.
Fisketillsynsmyndigheten.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, förslagsvis ................................
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ..........
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ..........................
kronor 12 900
» 47 000
» 2 800
Summa kronor 62 700.
Undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... kronor 42 200
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal .............. » 14 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 3 200
Summa kronor 59 400.
Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, förslagsvis .............................. kronor 9 300
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslags
vis
............................................ » 105 900
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 5 500
Summa kronor 120 700.
Statens fartyg för fiskeundersökningar.
Statens undersöknings- och bevakningsfartyg för havsfiskets
behov.
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,
förslagsvis........................ kronor 100 050
2. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 3 300
3. Särskilda löneförmåner till icke-ordina
rie
personal, förslagsvis............ »
750 kronor 104 100
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
47
Statens undersökningsfartyg för fiske riadministra
t
i o n e n.
1. Arvode, bestämt av Kungl.. Maj :t ----kronor 4 200
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,
förslagsvis.................. » 7 850
3. Särskilda löneförmåner till icke-ordina
rie
personal, förslagsvis .......... » 1 450 kronor 13 500
Summa kronor 117 600.
Genom beslut den 31 oktober 1947 har Kungl. Maj :t förklarat, att av den
i avlöningsstaten för fisketillsynsmyndigheten upptagna anslagsposten till
övrig icke-ordinarie personal finge tagas i anspråk högst 45 500 kronor, och
att av motsvarande anslagspost i avlöningsstaten för svenska hydrografiskbiologiska
kommissionen icke finge utan Kungl. Maj :ts medgivande tagas
i anspråk högre belopp än 92 500 kronor.
Genom beslut den 21 november 1947 har Kungl. Maj :t, som funnit den
i avlöningsstaten för statens undersöknings- och bevakningsfartyg för havsfiskets
behov upptagna anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal
böra fastställas till 96 500 kronor, förslagsvis, medgivit, att anslagsposten
finge överskridas med högst 20 000 kronor för att bereda den enligt kollektivavtal
anställda delen av besättningen löneförmåner enligt gällande sådant
avtal samt för erforderlig extra arbetshjälp och övertidsersättning.
Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut den 19 september 1947 på framställning
av lantbruksstyrelsen beträffande undersökningsfartyget för
fiskeriadministrationen funnit gott medgiva, dels att anslagsposten avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal finge överskridas med högst 5 214
kronor för att bereda besättningsmännen höjda månadshyror, dels ock att
anslagsposten särskilda löneförmåner till icke-ordinarie personal finge
överskridas med högst 560 kronor för att bereda befälhavaren höjt traktamente.
Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1947 hemställt, att fisketillsynsmyndighetens
avlöningsanslag för nästa budgetår måtte uppforas
med" ett till 81 800 kronor förhöjt belopp, varav 43 600 kronor avsetts för
avlöningar till ordinarie tjänstemän, 30 500 kronor för avlöningar till ickeordinarie
personal och 7 700 kronor för rörligt tillägg. De extra ordinarie befattningarna
som överinspektör respektive laborator och laboratorsbefattningen
med arvode ha föreslagits överförda a ordinarie stat med placering,
överinspektörsbefattningen i Ca 32 och laboratoi sbefattningarna i Ca 29.
I övrigt har styrelsen begärt uppflyttning av en assistentbefattning från lönegrad
Ce 20 till Ce 21 och inrättande av en ny assistentbefattning i Ce 21,
omändring av eu extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning till en kanslibiträdesbefattning
samt inrättande av en befattning som tekniskt biträde.
I förenämnda skrivelse bar lantbruksstyrelsen vidare hemställt, att avlöningsanslaget
till undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket
48
Kungl. Alaj.ts proposition nr 49.
för budgetåret 1948/49 måtte uppföras med ett till 61 600 kronor förhöjt
belopp, innebärande en ökning med 2 200 kronor. Ordinarieposten skulle
därvid nedsättas med 700 kronor till 41 500 kronor. Däremot skulle ickeordinarieposten,
i vilken för innevarande bödgetår inräknats ett arvode å
3 700 kronor till ett laboratoriebiträde, höjas med 500 kronor för att möjliggöra
en ökning av sagda biträdes lön till 4 200 kronor. Slutligen skulle
posten rörligt tillägg uppföras med ett med 2 400 kronor förhöjt belopp, eller
sålunda med 5 600 kronor, därvid styrelsen utgått från ett rörligt tilllägg
å 12 procent.
I skrivelse den 23 augusti 1947 har svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
hemställt, att avlöningsanslaget till kommissionen för nästa budgetår
måtte uppräknas med 60 500 kronor till 181 200 kronor. Av ökningen
föranledas 56 900 kronor av utökningar av personalen, 500 kronor
av höjning av arvodet till sekreteraren, 2 600 kronor av beräknade löneklassuppflyttningar.
Återstoden av ökningen, 500 kronor, beror på att kommissionen
begärt, att den nuvarande laboratorn å den hydrografiska avdelningen,
som är stationerad på Bornö i Brastads socken (ortsgrupp 3), måtte
erhålla förflyttning till Göteborg (ortsgrupp 4) dels med hänsyn till att han
för sitt arbete måste ha tillgång till vetenskaplig litteratur och teknisk
utrustning å oceanografiska institutet i Göteborg och dels med hänsyn till
att Bornöstationen icke är inrättad för beredande av permanent bostad,
I skrivelse den 26 september 1947 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län efter samråd med svenska hydrografisk-biologiska kommissionen hemställt
om anvisande för budgetåret 1948/49 av 131 800 kronor till avlöningar
vid statens undersöknings- och bevakningsfartyg för havsfiskets
behov (Skagerak). Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1947
gjort framställning om medelsanvisning av 21 900 kronor till avlöningar under
nästa budgetår vid statens fartyg för fiskeriadministrationen (Eystrasalt).
Enligt dessa myndigheters beräkningar skulle således medelsbehovet
för de båda fartygen under nästkommande budgetår uppgå till sammanlagt
153 700 kronor, innebärande en ökning i förhållande till innevarande
budgetår med 36 100 kronor. Av ökningen belöpa 27 700 kronor å Skagerak
och 8 400 kronor å Eystrasalt. Rörande myndigheternas anslagsberäkningar
må i övrigt nämnas följande.
Fartyget Skagerak. Länsstyrelsen har vid beräkning av avlöningsstaten
utgått från att samtliga ombord på fartyget anställda skola ha helårsanställning
samt att hittillsvarande anställningsform för den kollektivavtalsanställda
personalen skall gälla. Länsstyrelsen anser dock synnerligen starka
skäl tala för att större delen av denna personal lönegradsplaceras. Med
hänsyn till att 1947 års riksdag ej funnit skäl anvisa medel till ytterligare
en förste motorman och ett stewardbiträde, varom länsstyrelsen gjorde
framställning vid avgivande av sina anslagsäskanden för innevarande budgetår,
har länsstyrelsen ej upptagit dessa två befattningar vid anslagsberäkningen.
Länsstyrelsen har dock kraftigt framhållit det stora behovet av en
utökning av besättningen med nämnda befattningar samt hemställt, att
denna fråga upptages till förnyad prövning.
Under icke-ordinarieposten har länsstyrelsen ifrågasatt höjningar å till
-
49
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
hopa 31 000 kronor till 131 050 kronor. Avlöningar till besättningen, däri inberäknat
dyrtidstillägg efter nu gällande beräkningsgrunder, bär länsstyrelsen
upptagit till Ilo 929 kronor. Därutöver har länsstyrelsen för s. k.
tvåvaktstillägg, d. v. s. gottgörelse för den längre arbetstid två i stället för
tre vakter per dygn medför på grund av att endast två motormän finnas
anställda, upptagit 25 kronor per månad och motorman, eller 600 kronor.
Timmermanstillägg till matros som även tjänstgör såsom timmerman har
upptagits med 15 kronor per månad, eller 180 kronor. Fast lönetillägg till två
motormän för passningstjänst utöver ordinarie arbetstid har upptagits med
tillsammans 100 kronor per månad, eller 1 200 kronor. Tillägget är avsett
att utgå till motormännen i stället för eljest ständigt återkommande övertidsersättning.
Passageraretillägg för kocken har upptagits med 10 kronor
per månad till 120 kronor.
Kostnaderna för vikariatsersättning, ersättning åt tillfälliga semestervikarier
och extra arbetshjälp ombord ha upptagits till 8 000 kronor samt
kostnaderna för övertidsersättning till 5 000 kronor.
Någon post för rörligt tillägg har länsstyrelsen icke ansett sig böra föreslå,
enär dylikt tillägg som förut sagts innefattas i de angivna lönebeloppen.
Posten särskilda löneförmåner till iclce-ordinarie personal har uppforts
med oförändrat belopp av 750 kronor.
Fartyget Eystrasalt. Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att befälhavaren
å fartyget beredes en fastare anställningsform och förordar, att ifrågavarande
befattning ombildas till en extra ordinarie befattning i lönegrad
Ce 16. Som skäl härför har lantbruksstyrelsen anfört, att fartyget nu hålles
i gång större delen av året och att befälhavaren — då det dessutom
åligger honom att öva tillsyn över fartyget under tid detta ligger upplagt
— knappast har möjlighet att åtaga sig något nämnvärt arbete vid sidan av
tjänsten.
Med hänsyn härtill har lantbruksstyrelsen icke upptagit nagot belopp
under posten arvode, bestämt av Kungl. Maj :t. Icke-ordinarieposten har
lantbruksstyrelsen föreslagit höjd med 11 750 kronor till 19 600 kronor. Av
höjningen utgör 6 400 kronor årslönen till befälhavaren i Ce 16, löneklass
16, i ortsgrupp 3, till vilken ortsgrupp Hälsingborgs stad hör och
där fartyget alltid hålles upplagt under den tid det är obemannat och där
befälhavaren är bosatt. Återstående 5 350 kronor skulle bereda möjlighet,
att höja besättningsmännens löner till 400 kronor i månaden för två besättningsmän
och till 225 kronor för den tredje. Dessutom skulle kostersättning
kunna utbetalas med 3 kronor 50 öre för dag till samtliga tre
besättningsmän. . .
Med hänsyn till att befälhavaren inplacerats i lönegrad har lantbruksstyrelsen
föreslagit, att en anslagspost för rörligt tillägg uppföres och har
upptagit denna till 800 kronor.
Posten särskilda löneförmåner till icke-ordinane personal föreslår lantbruksstyrelsen
höjd med 50 kronor till 1 500 kronor för att möjliggöra att
till befälhavaren utbetalas ett traktamente om 5 kronor om dagen under
285 dagar eller 5 dagar längre än enligt nuvarande avlonmgsstat.
Beträffande verksamheten vid svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
har statskontoret i remissutlåtande den 29 september 1947 uttalat,
att någon utbyggnad av denna icke borde ifrågakomma i nuvaiande läge,
varför statskontoret icke kunde tillstyrka att nya tjänster inrättades från
och med nästkommande budgetår.
I remissyttrande den 8 oktober 1947 har lantbruksstyrelsen uttalat, att
4 Hihanq till riksdagens protokoll 19A8. 1 sand. fsr 49.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
arbetskrafterna å kommissionens hydrografiska avdelning sannolikt behövde
utökas, men att styrelsen ansett sig icke kunna bedöma om en personalökning
av den omfattning kommissionen föreslagit vore nödvändig.
Personalen å havsfiskelaboratoriet finge enligt lantbruksstyrelsens mening
uppenbarligen anses vara alldeles otillräcklig och styrelsen funne det synnerligen
önskvärt, att den utökning som nu föreslagits komme till stånd,
även om personalbehovet därigenom icke kunde anses fyllt.
Beträffande lantbruksstyrelsens hemställan att befälhavaren på Eystrasalt
måtte beredas anställning såsom extra ordinarie har statskontoret i
remissyttrande den 8 oktober 1947 förklarat, att för beredande av sådan
anställning i princip borde fordras, att vederbörande befattningshavare
hade varaktig heltidssysselsättning. Statskontoret kunde därför ej tillstyrka
att befälhavaren, vilkens arbetsuppgifter under den tid fartyget är
upplagt vore ytterst begränsade, erhölle sådan befattning. Med hänsyn till
att fartyget numera hölles bemannat nio och en halv månader om året, ansåge
emellertid statskontoret en uppräkning av arvodet till befälhavaren
med 1 800 kronor till 6 000 kronor motiverad.
Föredraganden.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat i fråga om fiskeristyrelsens
organisation torde avlöningskostnaderna för styrelsen kunna beräknas
på följande sätt.
Å avlöningsstaten bör för avlöning till överdirektören och de två byråcheferna
under en anslagspost till ordinarie tjänstemän upptagas ett belopp
av 55 000 kronor.
Styrelseledamöternas arvoden synas böra fastställas till 20 kronor för
varje sammanträdesdag. Dessa arvoden böra utgå ur en å avlöningsstaten
uppförd anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, vilken post torde böra fastställas till förslagsvis 2 000 kronor.
För avlöningar till de av mig tidigare angivna icke-ordinarie befattningshavarna
hos styrelsen, däri inbegripet tillsynsavdelningen, torde böra upptagas
ett belopp av 154 500 kronor.
Avlöningarna till fiskeristipendiaterna ha tidigare utgått ur posten arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, under avlöningsanslaget
till fiskeriintendenter m. m., varjämte deras tjänstgöringstraktamenten
och reseersättningar bestridits ur posten reseersättningar under
omkostnadsanslaget till fiskeriintendenter m. m. Med hänsyn till att
de föreslagna e. o. assistenterna och fiskeriaspiranterna komma att vara
underställda överdirektören och i stor utsträckning komma att ha sitt arbete
förlagt inom fiskeristyrelsen synas medel till deras avlöning m. m.
böra bestridas från fiskeristyrelsens anslag.
Av de två stipendiaterna är en anställd den 1 november 1943 och en den
1 september 1944. Den extra stipendiaten anställdes den 15 juli 1945. Med
utgångspunkt från den av mig förordade befordringsgången torde lönerna
till samtliga tre böra beräknas till i runt tal 30 000 kronor.
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
För tillfällig arbetskraft torde böra beräknas 3 000 kronor och för vikariats-
och övertidsersättningar 4 000 kronor.
Hela posten avlöningar till icke-ordinarie personal skulle sålunda uppgå
till (154 500 + 30 000 + 7 000 =) 191 500 kronor.
För ersättning till sakkunniga synes böra beräknas ett belopp av förslagsvis
1 000 kronor.
För rörligt tillägg torde böra beräknas ett belopp av 28 300 kronor.
Vad angår undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket torde
ordinarieposten i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag böra upptagas
med 41 500 kronor.
Såsom tidigare anförts torde böra uppdragas åt en av laboratorerna att i
stället för chefen för byrån för sötvattensfisket vara föreståndare för undersöknings-
och försöksanstalten för sötvattensfisket. Föreståndaren torde
böra erhålla ett årligt arvode av 1 008 kronor. I avlöningsstaten för anstalten
torde därför införas en post arvode, bestämt av Kungl. Maj :t, vilken
post för budgetåret 1948/49 bör upptagas med 1 100 kronor.
Tidigare har jag förordat, att vid anstalten anställes ett tekniskt biträde
i lönegrad Cf 4. Därjämte torde laboratoriebiträdet böra erhålla extra ordinarie
anställning och tills vidare placeras i lönegrad Ce 6. Icke-ordinarieposten
torde i anledning härav böra uppräknas med 4 400 kronor till 18 400
kronor.
För rörligt tillägg torde böra beräknas 7 200 kronor.
Vad beträffar de föreslagna personalökningarna vid undersöknings- och
försöksanstalten för havsfisket får jag hänvisa till att jag redan i det
föregående uttalat, att jag väl finner en utökning av undersöknings- och
försöksverksamheten på fiskets område påkallad, men att jag i nuvarande
läge icke anser mig kunna föreslå någon sådan.
Även vid denna anstalt torde böra uppdragas åt en av laboratorerna att
vara föreståndare med ett arvode av 1 008 kronor om året. Posten arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, torde därför böra
höjas med 1 100 kronor till 10 400 kronor.
På de av kommissionen anförda skälen finner jag befogat, att stationeringsorten
för laboratorn å hydrografiska avdelningen ändras till Göteborg,
vilket medför en höjning av posten avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal med 500 kronor. Denna post bör därjämte höjas med 2 600
kronor på grund av beräknade löneklassförändringar. Något arvode till
sekreterare och räkenskapsförare torde icke böra utgå efter den 1 juli 1948,
då fiskeristyrelsens administrativa byrå skall ombesörja sekreterargöromålen.
Posten torde i anledning härav kunna minskas med 1 000 kronor. Vidare
torde medel icke behöva beräknas för avlöning å byråingenjörsbefattningen
vid fiskeritekniska avdelningen, vilken befattning för närvarande
är vakant. I stället torde böra avses ett belopp av 8 400 kronor för tillfällig
arbetskraft. Icke-ordinarieposten torde i anledning härav kunna minskas
med (11 200 — 8 400 =) 2 800 kronor. Med hänsyn tagen till Kungl. Maj :ts
förberörda beslut den 31 oktober 1947 skulle sålunda under posten behöva
52
Kungi. Maj.ts proposition nr 49.
upptagas ett belopp av (92 500 + 500 + 2 600 — 1 000 — 2 800 =) 91 800
kronor.
Posten rörligt tillägg torde böra ökas med 4 500 kronor till 10 000 kronor.
Länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län hemställan, att frågan om anställande
å Skagerak av ytterligare en förste motormän samt ett stewardbiträde
ånyo skall upptagas till prövning, finner jag mig icke för närvarande
kunna biträda liksom ej heller länsstyrelsens begäran att större
delen av personalen på fartyget skall lönegradsplaceras.
Posten avlöningar till icke-ordinarie personal torde på grund av höjning
av avlöningen till kollektivavtalsanställd personal böra höjas med
15 600 kronor. För vikariatsersättningar och extra arbetshjälp torde böra
beräknas ett med 1 000 kronor till 3 000 kronor förhöjt belopp, för övertidsersättningar
torde böra beräknas 1 000 kronor, för tvåvaktstillägg 600
kronor samt för beräknade löneklassförändringar 1 300 kronor. För arvode
åt ett biträde åt fiskeriintendenten i västerhavets distrikt vid handhavande
av fartygets medelsförvaltning torde böra avses ett belopp av 1 200 kronor.
Förevarande post synes sålunda böra upptagas med (96 500 + 15 600 +
1 000 + 1 000 + 600 + 1 300 +1 200 =) 117 200 kronor.
För rörligt tillägg torde böra beräknas ett med 3 000 kronor till 6 300
kronor förhöjt belopp.
I övrigt synes någon ändring av avlöningsanslaget till Skagerak icke
böra ske.
Jag kan icke biträda lantbruksstyrelsens förslag att inplacera befälhavaren
å Eystrasalt i lönegrad. Däremot anser jag i likhet med statskontoret,
att hans arvode bör höjas till 6 000 kronor, till vilket belopp således posten
arvode, bestämt av Kungl. Maj :t, torde böra uppräknas.
Besättningsmännens löner torde under nästa budgetår böra beräknas utgå
med samma belopp som under innevarande. Icke-ordinarieposten torde
därför böra uppräknas med 5 350 kronor till 13 200 kronor.
Med hänsyn till uppräkningen av befälhavarens arvode anser jag hans
traktamente åter kunna bestämmas till fem kronor om dagen. Posten särskilda
löneförmåner till icke-ordinarie personal synes därför böra upptagas
med samma belopp som för innevarande budgetår.
I enlighet med det anförda skulle sålunda avlöningsstaten för fiskeristyrelsen
med statens fiskeriförsök erhålla följande utseende:
Avlöningsstat.
Fiskeristyrelsen.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ....................... kronor
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis . . »
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,
förslagsvis ...................... »
4. Ersättningar till sakkunniga, förslags
vis
.............................. »
5. Rörligt tillägg, förslagsvis............ »
55 000
2 000
191 500
1 000
28 300 kronor 277 800
Kungl. MaJ.ts proposition nr 49.
53
Undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ....................... kronor 41 500
2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t .... » 1100
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal
........................... » 18 400
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 7 200 kronor 68 200
Undersöknings- och försöksanstalten för havsfisket.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis . . kronor 10 400
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,
förslagsvis ................. » 91 800
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ............10 000 kronor 112 200
Statens undersöknings- och bevakningsfartyg för havsfiskets
behov.
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,
förslagsvis ...................... kronor 117 200
2. Rörligt tillägg, förslagsvis ........... » 6 300
3. Särskilda löneförmåner till icke-ordina
rie
personal, förslagsvis.............»___750 kronor 124 250
Statens undersökningsfartyg för fiskeriadministrationen.
1. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t ...... kronor 6 000
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,
förslagsvis ................. » 13 200
3. Särskilda löneförmåner till icke-ordina
rie
personal, förslagsvis ............»__ 1 450 kronor 20 650
Summa kronor 603 100.
2. Omkostnader.
Omkostnadsanslagen för fisketillsynsmyndigheten, undersöknings- och
försöksanstalten för sötvattensfisket, svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
och statens fartyg för fiskeundersökningar äro för innevarande
budgetår uppförda med respektive 18 500, 20 400, 57 200 och 154 600 kronor.
Av sistnämnda belopp ha 124 600 kronor avsetts för Skagerak och 30 000
kronor för Eystrasalt.
Kungl. Maj :t har den 30 juni 1947 fastställt omkostnadsstater för tillsynsmyndigheten
(statsliggaren s. 809), anstalten (statsliggaren s. 808),
kommissionen (statsliggaren s. 810) och fartygen (statsliggaren s. 812).
Kungl. Maj :t har genom beslut den 25 juli 1947 funnit gott medgiva, att
kostnaderna för vissa av fartygsinspektionen föreskrivna reparations- och
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
ombyggnadsarbeten finge bestridas från den i gällande omkostnadsstat för
fartyget Skagerak under anslagsposten övriga utgifter upptagna delposten
underhåll och utrustning samt att anslagsposten övriga utgifter finge för
budgetåret 1947/48 överskridas med högst 120 000 kronor.
Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1947 beträffande fisketillsynsmyndigheten
hemställt om ett med 4 000 kronor till 22 500 kronor
förhöjt anslag för nästa budgetår. Höjningen avser med 2 000 kronor posten
reseersättningar och med samma belopp delposten laboratoriekostnader under
posten övriga utgifter. Förstnämnda kostnadsökning föranledes av att
Kungl. Maj :ts beslut angående resekostnadsersättning vid färd med egen
bil medfört en betydande utgiftsökning. Höjningen av posten för laboratoriekostnader
föranledes av att den engångsutrustning, som anskaffades
1942, numera under hand förbrukats, varför nyanskaffning är nödvändig.
1 förenämnda skrivelse har lantbruksstyrelsen vidare hemställt, att anslaget
till undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket för nästa
budgetår måtte upptagas med ett med 13 800 kronor till 34 200 kronor förhöjt
belopp. I fråga om beräkningen av de olika anslagsposterna må anföras
följande.
Posten sjukvård in. in. har upptagits med oförändrat belopp av 100 kronor,
medan för reseersättningar räknats med en höjning med 1 600 kronor till
5 000 kronor. Som skäl härför har anförts såväl höjningen av traktamentsersättningarna
som den omständigheten, att de vid anstalten pågående arbetena
fordra mer omfattande resor till olika delar av landet.
Under posten expenser har delposten övriga expenser, från vilken bl. a.
bestridas utgifterna för telefon och städning, visat sig vara för knappt beräknad
och föreslås höjd med 500 kronor till 3 300 kronor.
Posten publikationstryck har föreslagits höjd med 2 000 kronor till 4 000
kronor för att möjliggöra tryckning av fler publikationer och för utgivande
av en årlig redogörelse, omfattande verksamheten vid anstalten och kortfattade
notiser rörande därvid erhållna viktigare resultat.
Posten övriga utgifter föreslås höjd med 9 700 kronor till 15 800 kronor.
Höjningen avser med 400 kronor delposten bibliotek, vilken höjning enligt
lantbruksstyrelsen är nödvändig för att anstaltens bibliotek skall på ett någorlunda
tillfredsställande sätt kunna kompletteras och förnyas. Vidare föreslås
delposten laboratoriekostnader höjd med 3 000 kronor till 4 000 kronor
för inköp av viss apparatur och för vissa inköp av engångsnatur för laboratorielokalerna.
Delposten underhåll av byggnader och dammar m. in. anses
böra höjas med 4 300 kronor till 7 000 kronor. Posten hade för budgetåret
1946/47 upptagits till ett belopp av 11 000 kronor för att möjliggöra en del
mer omfattande reparationer å anstaltens byggnader. Huvuddelen av de erforderliga
arbetena ha slutförts, men på grund av att det disponibla beloppet
— framförallt genom stegringen av byggnadskostnaderna — visat sig otillräckligt
hade vissa arbeten måst uppskjutas. Under nästkommande budgetår
erfordras enligt lantbruksstyrelsen därför ytterligare en del reparationer,
bland annat av tak i bostadslägenheterna. Dessutom erfordras nya tilloppsledningar
till dammarna. Ifrågavarande arbeten jämte årligen återkommande
smärre reparationer beräknar lantbruksstyrelsen draga en kostnad av
7 000 kronor. Slutligen föreslås delposten fiskeförsök höjd med 2 000 kronor
till 3 000 kronor för att möjliggöra utförandet av ett flertal på anstaltens
arbetsprogram upptagna undersökningar och försök.
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
I skrivelse den 23 augusti 1947 har svenska hijdrografisk-biologiska kommissionen
hemställt, att dess omkostnadsanslag måtte upptagas med ett till
58 900 kronor förhöjt belopp. I fråga om beräkningen av de olika anslagsposterna
må anföras följande.
Posten sjukvård m. in. har upptagits till oförändrat belopp av 500 kronor,
medan för reseersättningar räknats med ett från 7 100 till 8 700 kronor förhöjt
belopp. Höjningen motiveras med den av kommissionen föreslagna personalutökningen.
Under posten expenser har delposten övriga expenser föreslagits höjd med
500 kronor för anskaffande av möbler till den föreslagne nye laboratorn på
havsfiskelaboratoriet.
Medelsbehovet under posten publikationstryck har beräknats till oförändrat
belopp av 4 900 kronor.
Posten underhåll av byggnader upptager för innevarande budgetår ett belopp
av 9 900 kronor. Därav avse 7 200 kronor vissa engångsanslag medan
återstående 2 700 kronor avse löpande underhållsarbeten. Beloppet för löpande
arbeten föreslås oförändrat, men därjämte hemställer kommissionen
om anslag med 300 kronor för tätning av sockeln till vaktmästarbostaden i
Lysekil och för anordnande av en ränna mellan bostaden och angränsande
berg i syfte att undvika fuktskador på byggnaden samt med 500 kronor
för anskaffande av en reservpump till akvariet. Den nuvarande pumpen, som
är av äldre konstruktion, brukar nämligen ibland komma ur funktion, vilket
medför besvärande risker för pågående försök. Posten skulle sålunda upptagas
med 3 500 kronor, innebärande en minskning i förhållande till innevarande
budgetår med 6 400 kronor.
För underhåll och drift av båtar föreslås skola upptagas ett med 500 kronor
till 2 500 kronor förhöjt belopp. Kommissionen erinrar om att hydrografiska
avdelningens laboratorium är beläget å Bornö, vilket medför särskilda
kostnader för uppehållande av daglig förbindelse med fastlandet. Därjämte
påpekar kommissionen, att anslagsförbrukningen under budgetåret
1946/47 utgjorde 2 617 kronor.
I fråga om instrument- och laboratorieutrustning har kommissionen hemställt
om en ökning av medelsanvisningen med 5 500 kronor till 28 500 kronor.
Kostnadsökningen avser inköp av bl. a. tre mikroskop samt diverse
belysningsapparatur in. in.
Inkomstposten ersättningar för tjänstebostad har upptagits till samma
belopp som för innevarande budgetår eller 200 kronor.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i skrivelse den 26 september
1947 beräknat medelsbehovet under nästa budgetår till underhålls- och driftskostnader
för Skagerak till 152 400 kronor, innebärande en ökning med
27 800 kronor i förhållande till det belopp som avsetts för nämnda ändamål
under innevarande budgetår. I skrivelse den 30 augusti 1947 har lantbruksstyrelsen
beräknat motsvarande kostnader för fartyget Eystrasalt under nästa
budgetår till 20 100 kronor, vilket innebär en minskning med 9 900 kronor
i förhållande till innevarande budgetår. Beträffande myndigheternas beräkning
av medelsbehovet för fartygen må i övrigt nämnas följande.
Fartyget Skagerak. Beräkningarna för nästa budgetår äro utförda under
antagande att fartyget hålles i gång under tio månader eller samma tid som
under löpande budgetår, men att personalen är anställd ombord under hela
året. Posten sjukvård in. m. har upptagits med samma belopp som inneva
-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
rande år eller 600 kronor. Posten proviant har föreslagits höjd med 9 800
kronor till 30 800 kronor. Höjningen beror på att länsstyrelsen beräknat
portionspriset per man och dag till 4 kronor 50 öre mot förut 3 kronor 50 öre,
dels på grund av stegrade priser och dels på grund av att under de två
senast tilländagångna budgetåren underskott uppstått å denna delpost. För
bränn- och smörjoljor har beräknats samma belopp som föregående budgetår
eller 42 500 kronor. Länsstyrelsen anger medelsförbrukningen under
budgetåret 1946/47 beträffande proviant till 20 837 kronor 16 öre och beträffande
bränn- och smörjoljor till 34 952 kronor 80 öre. Anslaget till posten
underhåll och utrustning har länsstyrelsen med hänsyn till föreliggande
behov och under senare år vunna erfarenheter ansett sig böra upptaga till ett
med 10 950 kronor förhöjt belopp av 30 950 kronor. Under denna post har
bl. a. upptagits 3 600 kronor för dockning och bottenmålning efter eventuell
isbrytning. För undersökningsmaterial har länsstyrelsen "upptagit 20 550
kronor, vilket belopp med 4 750 kronor överstiger det för innevarande år anslagna
beloppet till denna post. Posten diverse och oförutsedda utgifter slutligen
föreslås höjd med 2 300 kronor till 12 000 kronor.
Fartyget Eystrasalt. Såsom framgår av vad som i det föregående anförts
har lantbruksstyrelsen föreslagit, att befattningen som befälhavare å fartyget
skulle ombildas till en extra ordinarie tjänst. I anledning härav föreslår
styrelsen, att under omkostnaderna för fartvget införes en post till
sjukvård in. m„ vilken post styrelsen förslagsvis beräknat till 100 kronor.
Vidare föreslår styrelsen, att övriga i anslaget ingående poster upptagas under
en gemensam anslagspost, förslagsvis benämnd övriga utgifter. Delposten
oljor och andra förbrukningsartiklar föreslås med hänsyn till nu vunna erfarenheter
sänkt med 1 000 kronor till 9 000 kronor. Posten nyanskaffning
samt reparationer av redskap och apparater m. in. som för innevarande budgetår
är uppförd med 17 000 kronor, varav 15 000 kronor beräknats för anskaffande
av ekolod, föreslås sänkt med 11 000 kronor till 6 000 kronor. På
grund av de höga priserna å varvsarbeten föreslås posten vinterförläggning,
vårutrustning jämte reparationer, komplettering in. m. höjd från nuvarande
2 000 till 3 500 kronor. Även posten diverse utgifter föreslås höjd, nämligen
med 500 kronor till 1 000 kronor. Övriga poster ha uppförts med oförändrade
belopp.
Statskontoret har i remissutlåtande den 29 september 1947 uttalat, att delposten
instrument- och laboratoriekostnader för svenska hydrografiskbiologiska
kommissionen med hänsyn till den fortlöpande stegring som medelsanvisningen
till posten under de senaste budgetåren undergått icke svnes
böra bliva föremål för en ytterligare uppräkning nästkommande budgetår.
Statskontoret har vidare i remissutlåtande den 15 oktober 1947 över länsstyrelsens
i Göteborgs och Bohus län framställning rörande medel till omkostnaderna
för Skagerak framhållit, att uppräkningen av posten till proviant
icke förefaller motiverad i betraktande av den faktiska belastningen
sistförflutna budgetår. I anslutning till bränsleåtgången under samma budgetår
anser statskontoret posten för bränn- och smörjoljor böra reduceras
till 35 000 kronor. En höjning av de till undersökningsmaterial samt diverse
utgifter avsedda medlen lärer enligt ämbetets uppfattning icke böra företagas
i nuvarande läge. Däremot torde en uppräkning av posten till underhållsoch
utrustningskostnader enligt statskontorets mening knappast kunna undvikas.
Statskontoret erinrar om att posten förra året höjdes från 10 000 till
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
20 000 kronor samt föreslår, att den för nästa budgetår upptages till 23 000
kronor. Ämbetsverket förutsätter därvid, att om särskild dockning och bottenmålning
skulle erfordras efter isbrytning, medgivande lämnas till överskridande
av anslagsposten med erforderligt belopp.
Föredraganden.
För fiskeristyrelsen torde för sjukvård m. m. böra beräknas förslagsvis
1 000 kronor.
Beträffande reseersättningar må framhållas, att resor i tämligen stor utsträckning
komma att bliva erforderliga för fiskeristyrelsens tjänstemän,
till vilka i fortsättningen även de nuvarande befattningshavarna hos fisketillsynsmyndigheten
samt fiskeriassistenter och fiskeriaspiranter komma att
räknas. Posten torde därför icke böra bliva alltför snävt tillmätt. Från denna
post skola också utgå reseersättningar till styrelsens ledamöter. Ett förslagsanslag
på 23 000 kronor synes mig vara lämpligt.
Kostnaderna för möbler m. m. för fiskeristyrelsen torde böra upptagas
under ett särskilt anslag.
Beträffande de expenser som i övrigt bliva nödvändiga torde, under förutsättning
att fiskeristyrelsen erhåller lokaler i fastighet som äges av staten,
till bränsle, lyse och vatten få beräknas 2 000 kronor och till övriga expenser
10 000 kronor. Härtill torde få läggas 2 200 respektive 2 300 kronor, eller
de belopp som för dessa ändamål under innevarande budgetår anvisats
till fisketillsynsmyndigheten. Sammanlagt bör sålunda anslagsposten expenser
upptagas med 16 500 kronor.
Till publikationstryck bör förslagsvis beräknas 1 500 kronor.
För övriga utgifter torde böra upptagas samma belopp, som för innevarande
budgetår uppförts å fisketillsynsmyndighetens omkostnadsstat, eller
2 400 kronor.
Omlcostnadsstaten för fiskeristyrelsen skulle följaktligen komma att
sluta å ett belopp av (1 000 -j- 23 000 -j- 16 500 -j- 1 500 + 2 400 =) 44 400
kronor.
Med hänsyn till medelsbehovet synes mig posten expenser under omkostnadsanslaget
till undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket
böra höjas. En höjning med 300 kronor torde emellertid vara tillräcklig.
Den under posten övriga utgifter upptagna delposten underhåll av byggnader
och dammar m. in. torde böra höjas med 4 300 kronor. Däremot torde
någon höjning i övrigt av omkostnadsposterna icke böra komma i fråga.
Till omkostnader för undersöknings- och försöksanstalten för sötvattensfisket
skulle sålunda erfordras ett belopp av (20 400 + 300 -f- 4 300 =)
25 000 kronor.
Med hänsyn till vad svenska hydrografisk-biologiska kommissionen anfört
vill jag tillstyrka, att för reparation av sockeln till vaktmästarbostaden
i Lysekil upptages ett belopp av 300 kronor, medan jag däremot icke anser
mig kunna tillstyrka att 500 kronor anslås till anskaffande av en reserv
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
08 Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
pump. Då jag därjämte kan tillstyrka, att för löpande underhållsarbeten å
byggnaderna beräknas ett belopp av 2 700 kronor torde delposten underhåll
av byggnader in. m. sålunda böra upptagas med 3 000 kronor. Med hänsyn
till medelsförbrukningen synes vidare delposten underhåll och drift av båtar
böra uppräknas med 500 kronor. Övriga i omkostnadsstaten upptagna
poster synas icke böra undergå någon förändring för nästa budgetår.
På grund av vad jag sålunda anfört skulle till omkostnader för undersöknings-
och försöksanstalten för havsfisket böra upptagas (57 200_6 900
+ 500 =) 50 800 kronor.
Beträffande fartyget Skagerak synas mig posterna proviant och undersöknmgsmaterie1
samt diverse utgifter icke böra uppräknas. Posten bränn- och
smörjoljor anser jag i likhet med statskontoret böra sänkas till 35 000 kronor.
För underhålls- och utrustningskostnader torde böra anvisas 23 000
kronor. Därest särskild dockning och bottenmålning skulle erfordras efter
isbrytning torde Kungl. Maj :t böra lämna medgivande till överskridande
av posten med erforderligt belopp. Posten särskild sillrekognoscering torde
med hänsyn till att anslagsförbrukningen under sistförflutna budgetår uppgått
till 9 218 kronor 36 öre kunna sänkas med 5 000 kronor till 10 000 kronor.
Omkostnadsstaten för Skagerak skulle följaktligen komma att sluta å
ett belopp av (124 600 — 7 500 + 3 000 — 5 000 =) 115 100 kronor.
Som framgår av vad jag i det föregående anfört anser jag, att befälhavaren
å Eystrasalt icke bör inplaceras i lönegrad, i följd varav någon post
för sjukvård icke torde vara erforderlig. Med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen
anfört synes anslagsposten till oljor och andra förbrukningsartiklar
kunna minskas med 1 000 kronor till 9 000 kronor och posten nyanskaffning
samt reparationer av redskap och apparater med 11 000 kronor
till 6 000 kronor. Posten vinterförläggning, vårutrustning jämte reparationer,
komplettering, m. m. torde böra uppräknas med 1 400 kronor till
3 400 kronor, medan däremot någon uppräkning av posten diverse utgifter
icke synes böra ske. Till omkostnader för Eystrasalt skulle sålunda erfordras
ett belopp av (30 000 — 1 000 — 11 000 + 1 400 =) 19 400 kronor.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört torde omkostnadsanslaget till
fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök böra upptagas med (44 400 +
25 000 + 50 800 + 115 100 + 19 400 =) 254 700 kronor.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i sinom tid fastställa stater
för anslagets användning.
3. Engångskostnader för anskaffning av möbler in. m. till fiskeristyrelsen.
Vid beräkningen av kostnaderna för fiskeristyrelsens förseende med möbler
och inventarier torde böra förutsättas, att lantbruksstyrelsen i fortsättningen
själv kommer att behöva de inventarier som för närvarande
disponeras av fiskeribyrån. Med hänsyn härtill torde dessa kostnader böra
uppskattas till i runt tal 31 000 kronor.
Till fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök: Inventarier m. m. skulle
sålunda erfordras ett reservationsanslag av 31 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
59
B. Fiskeriintendenter m. m.
1. Avlöningar.
För ändamålet är för innevarande budgetår uppfört ett förslagsanslag av
136 500 kronor. Kungl. Maj :t har den 30 juni 1947 fastställt dels personalförteckning
för fiskeriintendenter (statsliggaren s. 722), upptagande sju
fiskeriintendenter i lönegrad Ca 29, dels ock följande avlöningsstat för fiskeriintendenter
m. m.:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis......
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, förslagsvis ................................
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ..........
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..........................
kronor 107 800
» 18 700
» 3 300
» 6 700
Summa kronor 136 500.
Från detta anslag bestridas avlöningarna till fiskeriintendenter na, fiskeriingenjören
samt fiskeristipendiaterna ävensom ersättningar till skrivhjälp
åt fiskeriintendenterna.
Från anslagsposten avlöningar till ordinarie tjänstemän bestridas avlöningar
till fiskeriintendenterna. I skrivelse den 30 augusti 1947 har lantbruksstgrelsen,
som utgår från att samtliga sju fiskeriintendentsbefattningar
under budgetåret 1948/49 skola vara besatta med ordinarie innehavare,
beräknat att lönerna till befattningshavarna skola uppgå till sammanlagt
99 612 kronor samt föreslagit, att anslagsposten för budgetåret 1948/49
upptages till sammanlagt 99 600 kronor. Någon ändring av arvodesposten
och av icke-ordinarieposten har icke ifrågasatts av styrelsen. Däremot hai
styrelsen föreslagit en höjning av anslagsposten rörligt tillägg med 5 300
kronor till 12 000 kronor.
Föredraganden.
Såsom tidigare anförts synes för närvarande icke någon sådan förändring
böra ske beträffande fiskeriintendenternas nuvarande arbetsuppgifter
och verksamhetsområden som kan ha inverkan på anslagsberäkningen.
Lantbruksstyrelsens förslag i fråga om anslagsposten avlöningar till ordinarie
tjänstemän torde därför böra följas.
Jag har tidigare föreslagit att fiskeristipendiaterna skola såsom assistenter
och aspiranter inordnas i löneplan och att avlöningarna till dessa
skola överflyttas till anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal
under avlöningsanslaget till fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök. Vid
bifall härtill skulle under arvodesposten i avlöningsstaten för fiskeriintendenter
in. in. endast behöva beräknas arvode till fiskeriingenjören. I överensstämmelse
med vad jag tidigare förordat torde dennes arvode böra uppräknas
till 6 000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'' Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
I det föregående har jag föreslagit, att fiskmästarna vid statens fiskeriförsöksstation
vid Ivälarne samt vid statens fiskodlingsanstalter vid Älvkarleby,
Borenshult, Mörrum och Kvarnbäcken skola inplaceras i löneplan
samt hänföras till lönegrad Ce 16. Avlöningarna till dessa fiskmästare torde
lämpligen böra bestridas från detta anslag och ingå i icke-ordinarieposten.
Kostnaderna skola emellertid slutligt gäldas av vissa fiske- och arrendeavgiftsmedel,
varför samtidigt under rubriken »Särskilda uppbördsmedel»
bör upptagas en inkomsttitel »Bidrag av vissa fiske- och arrendeavgiftsmedel»
å belopp motsvarande kostnaderna för avlöningar till fiskmästarna.
Kälarne och Kvarnbäcken tillhöra ortsgrupp 4 medan övriga stationeringsorter
tillhöra ortsgrupp 2. Avlöningarna till fiskmästarna, därvid beräknats,
att de komma att tillhöra lägsta löneklassen, torde böra upptagas
till sammanlagt 31 300 kronor. Till övertids- och vikariatsersättningar torde
böra beräknas ett belopp av 2 000 kronor. Anslagsposten avlöningar till
icke-ordinarie personal torde i enlighet härmed böra uppföras med förslagsvis
(3 300 -j- 33 300 =) 36 600 kronor.
Posten rörligt tillägg torde böra beräknas förslagsvis till 16 300 kronor,
varav 4 000 kronor torde belöpa å avlöningarna till fiskmästarna.
Avlöningsstaten för fiskeriintendenter m. m. skulle i enlighet härmed
erhålla följande utseende.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... kronor 99 600
2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t.................... » 6 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslags
vis
................ » gg gQQ
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................’ ’ » 16 300
Summa kronor 158 500
Särskilda uppbördsmedel.
Bidrag av vissa fiske- och arrendeavgiftsmedel .......... kronor 37 300
Nettoutgift kronor 121 200.
2. Omkostnader.
För ändamålet är för innevarande budgetår upptaget ett förslagsanslag
av 30 500 kronor, varav 100 kronor disponeras för sjukvård m. in., 25 900
kronor för reseersättningar och 4 500 kronor för expenser.
Genom beslut den 16 januari 1948 har Kungl. Maj :t i anledning av framställning
från lantbruksstyrelsen medgivit, att anslagsposten för reseersättningar
finge under innevarande budgetår överskridas med 15 000 kronor.
I skrivelse den 30 augusti 1947 har lantbruksstyrelsen hemställt om en
ökning av detta anslag med 8 100 kronor för nästa budgetår. Härvid har
posten reseersättningar avsetts skola höjas med nämnda belopp till 34 000
kronor. Höjningen har motiverats med fiskeristipendiaternas numera oavbrutna
tjänstgöring, ökat behov av resor samt höjda biljettpriser och dagtraktamenten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
61
Föredraganden.
Såsom tidigare nämnts utgår till fiskeristipendiaterna för närvarande särskilt
tjänstgöringstraktamente för de dagar stipendiaterna använda för sin
utbildning och vistas utom mantalsskrivningsorten. Detta traktamente, som
utgår ur posten reseersättningar i förevarande omkostnadsanslag, är avsett
att bortfalla i och med att stipendiaterna inplaceras i löneplan. Traktamente
utgår f. n. med 20 kronor om dagen för en var av tre stipendiater
eller med tillhopa i runt tal 22 000 kronor om året. Posten reseersättningar
skulle sålunda kunna minskas med detta belopp. I fortsättningen avses
också aspiranternas och assistenternas resekostnader skola utgå ur omkostnadsanslaget
till fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök. Då emellertid
kostnaderna för fiskeriintendenternas resor icke torde kunna täckas med
resterande belopp 3 900 kronor synes mig posten böra upptagas till 9 400
kronor.
I enlighet med det anförda skulle sålunda ifrågavarande omkostnadsanslag
för nästa budgetår böra upptagas med (30 500 — 16 500 =) 14 000
kronor.
Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
I) besluta inrättande från och med den 1 juli 1948 av en
fiskeristyrelse med statens fiskeriförsök i överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat;
II) medgiva att för fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök
må fastställas personalförteckning, upptagande följande
befattningar:
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 överdirektör ...............................
2 byråchefer .................................
2 laboratorer .................................
1 fiskmästare ................................
1 vaktmästare ................................
Cp 17
Ca 33
Ca 29
Ca 16
Ca 9
Extra ordinarie tjänstemän
lönegrad än Ce 2 4.
1 byrådirektör .........................
1 överinspektör ........................
5 laboratorer ..........................
2 byråinspektörer .......................
högre
Ce 31
Ce 31
Ce 29
Ce 27
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
1 byråingenjör ................................ Ce 27
1 laborator .................................... Ce 27
1 befälhavare .................................. Ce 25;
III) godkänna följande avlöningsstat för fiskeristyrelsen
med statens fiskeriförsök, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1948/49:
Aylöningsstat.
Fiskeristyrelsen.
1. Avlöningar till ordinarie
tjänstemän, förslagsvis
................ kronor 55 000
2. Arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t,
förslagsvis.......... » 2 000
3. Avlöningar till icke-ordi
narie
personal, förslagsvis
............ » 191 500
4. Ersättningar till sakkun
niga,
förslagsvis .... » 1 000
5. Rörligt tillägg, förslags
vis
................ »___28 300 kronor 277 800
Undersöknings- och försöksanstalten för
sötvattensfisket.
1. Avlöningar till ordinarie
tjänstemän, förslags
-
vis ...........
41 500
2.
Arvode, bestämt
av
Kungl. Maj :t . ..
...... »
1 100
3.
Avlöningar till
övrig
icke-ordinarie
nal ..........
perso-
18 400
4. Rörligt tillägg, förslags
v*s
................ * 7 280 kronor 68 200
Undersöknings- och försöksanstalten för
havsfisket.
1. Arvode och särskilda ersättningar,
bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis
............kronor 10 400
Kungl. Maj:ts proposition nr 49-
63
2. Avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal,
förslagsvis...... kronor 91 800
3. Rörligt tillägg, förslags
vis
................ » 10 000 kronor 112 200
Statens undersöknings- och bevakningsfartyg
för havsfiskets behov.
1. Avlöningar till icke-ordi
narie
personal, förslagsvis
............ kronor 117 200
2. Rörligt tillägg, förslags
vis
................ » 6 300
3. Särskilda löneförmåner
till icke-ordinarie personal,
förslagsvis .... » 750 kronor 124 250
Statens undersökningsfartyg för fisker iadministrationen.
1. Arvode, bestämt av
Kungl. Maj :t ....... kronor 6 000
2. Avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal,
förslagsvis...... » 13 200
3. Särskilda löneförmåner
till icke-ordinarie personal,
förslagsvis .... » 1 450 kronor 20 650
Summa kronor 603 100;
IV) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök:
Avlöningar ett förslagsanslag
av .................................... kronor 603 100
b) till Fiskeristyrelsen med statens fiske
riförsök:
Omkostnader ett förslagsanslag
av .................................... » 254 700
c) till Fiskeristyrelsen med statens fiske
riförsök:
Inventarier m. m. ett reservationsanslag
av ............................ » 31 000;
V) godkänna följande avlöningsstat för 1''iskeriintendenter
in. in., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1948/49:
64
Kungl. Maj.ts proposition nr 49-
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-
slagsvis .......................... kronor 99 600
2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t...... » 6 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,
förslagsvis .................. » 36 600
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 16 300
Summa kronor 158 500.
Särskilda uppbördsmedel.
Bidrag av vissa fiske- och arrendeavgiftsmedel
............................ kronor 37 300
Nettoutgift kronor 121 200;
VI) å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Fiskeriintendenter m. m.: Avlö
-
ningar ett förslagsanslag av ............ kronor 121 200
b) till Fiskeriintendenter m. m.: Omkostnader
ett förslagsanslag av ............ » 14 000;
VII) medgiva att Kungl. Maj :t må utfärda de bestämmelser
som i övrigt bliva erforderliga för genomförandet av den
föreslagna organisationen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Siv Schiöler.
487057. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1948:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående godkännande av ackord i fabrikören Cad Johan Carlssons i Nyland konkurs. a1 i texten
- JoU 1948:39 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om förläggning av fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök. s. 1 i texten
- JoU 1948:31 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om förläggning av fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök. s. 1 i texten
- JoU 1948:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en fiskeristyrelse med statens fiskeriförsök m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten