Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om försäkringsrörelse, m. m

1948-02-06 · 576 sidor, varav 515 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 515 av 576 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:50, Med förslag till lag om försäkringsrörelse, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts proposition nr 50.

1

Nr 50.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

försäkringsrörelse, m. m.; given Stockholms slott den

6 februari 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om försäkringsrörelse och

2) lag angående införande av nya lagen om försäkringsrörelse.

GUSTAF.

Karin Kock.

Sammanfattning.

Förslaget till lag om försäkringsrörelse innebär följande viktigare nyheter

jämfört med gällande lagstiftning.

För rätt att driva försäkringsrörelse erfordras särskild koncession, som

meddelas av Konungen. Förutsättning för koncession är att rörelsen finnes

behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.

Vikten av att försäkringstagarna tillförsäkras inflytande i ömsesidiga

bolag understrykes. Hithörande frågor skola beaktas vid koncessionsprövningen.

I fråga om livförsäkringen uppställes den s. k. skälighetsprincipen vid

sidan av trygghetsprincipen. Den förra principen innebär krav på att premierna

skola vara skäligt avvägda i förhållande till de förmåner försäkringen

medför. Kontrollen häröver utgör ett led i den offentliga tillsynen,

som utövas av försäkringsinspektionen. Beträffande livförsäkringen

föreslås vidare försäkringstekniska regler i syfte att dels möjliggöra smidigare

anpassning efter växlande betingelser för verksamheten, exempelvis

i fråga om ränteutvecklingen, och dels åstadkomma rättvisa mellan skilda

grupper av försäkringstagare.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Den livförsäkring, som under namnet folkförsäkring nu bedrives bland

folkets breda lager, bibehålies, men på densamma ställas skärpta krav.

Beträffande försäkringsbolagens kapitalplacering föreslås en viss uppmjukning

av gällande bestämmelser angående placering i s. k. guldkantade

värdepapper.

De bolagsrättsliga bestämmelserna hava anpassats till nya aktiebolagslagen,

dock med åtskilliga avvikelser betingade av försäkringsväsendets

egenart. Sålunda intaga de ömsesidiga bolagen i flera hänseenden en särställning.

Läns- och häradsbolagen likställas i allt väsentligt med de s. k. riksbolagen.

Beträffande ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna, vilka hittills

intagit en särställning, skola i stort sett samma bestämmelser gälla som

för ömsesidiga livförsäkringsbolag.

Enligt förslaget skall den nya lagstiftningen tillämpas från och med

den 1 januari 1949. Det förutsättes, att nu existerande försäkringsbolag

därvid skola söka ny koncession; denna prövning skall dock icke avse

frågan huruvida bolagets rörelse är behövlig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

3

Förslag

till

lag om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Försäkringsrörelse må, där ej annat följer av vad i lag eller författning är

stadgat, drivas endast av försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag,

som därtill erhållit Konungens tillåtelse (koncession).

Om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket

stadgas särskilt.

2 §•

Försäkringsbolag må icke driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Med

livförsäkringsrörelse må ej förenas försäkringsrörelse av annat slag, med

mindre särskilda skäl äro därtill.

Vad nedan i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas

för livstid eller för längre tid än tio år.

3 §•

Försäkringsbolag skola, på sätt i denna lag sägs, stå under tillsyn av en

för hela riket gemensam försäkringsinspektion.

Hos försäkringsinspektionen skall föras försäkringsregister för inskrivning

av de uppgifter, vilka enligt denna lag skola för registrering anmälas

eller vilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrivet.

I. Om försäkringsaktiebolag.

Om försäkringsaktiebolags bildande.

4 §•

1 mom. De som vilja stifta försäkringsaktiebolag skola upprätta bolagsordning

samt därå söka Konungens stadfästelse. Avser bolagets rörelse livförsäkring

eller avser rörelsen annat slag av försäkring för all framtid eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

för längre tid än tio år, skola tillika enligt vad i 9 § sägs upprättas särskilda

grunder för verksamheten samt därå sökas Konungens stadfästelse. Bolagsordningen

och grunderna skola vara försedda med stiftarnas bevittnade

namnunderskrifter.

Konungen prövar bolagsordningens och grundernas överensstämmelse med

denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver,

med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,

särskilda bestämmelser må erfordras.

Finnes den tillämnade rörelsen behövlig och även eljest ägnad att främja

en sund utveckling av försäkringsväsendet, stadfäster Konungen bolagsordningen

och grunderna samt beviljar koncession tillsvidare eller, där särskilda

omständigheter föranleda därtill, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver

intill slutet av då löpande räkenskapsår.

2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa

grunder skall ock sökas Konungens stadfästelse. Avser ändringen utvidgning

av bolagets rörelse till ny försäkringsgren eller nytt verksamhetsområde

eller avser ändringen en väsentlig omläggning av rörelsen skall vad

om koncession för nytt bolag är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Konungens ställe

meddela stadfästelse å ändringsbeslut i annat fall än i första stycket andra

punkten sägs.

3 mom. Ansökan om stadfästelse skall inlämnas till försäkringsinspektionen.

Avser ansökningen koncession för nytt bolag, skola stiftarna i ansökningen

uppgiva namn och postadress för ombud, som äger å stiftarnas vägnar

mottaga handlingar och meddelanden (stiftarombud).

Ansökan om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa grunder

skall, sedan beslut om ändringen fattats, göras av styrelsen eller verkställande

direktören. Vid ansökningen skall fogas enligt 341 § andra stycket bestyrkt

avskrift av protokoll som förts i ärendet.

5 §•

Stiftare av försäkringsaktiebolag skall vara myndig här i riket bosatt

svensk medborgare, svenskt aktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag eller

svenskt handelsbolag, däri varje obegränsat ansvarig bolagsman är myndig

här i riket bosatt svensk medborgare, eller svensk ekonomisk förening.

Svenska staten samt svensk kommun må ock vara stiftare.

Den som är i konkurstillstånd kan ej vara stiftare.

Stiftarna skola vara till antalet minst tre.

6 §.

Bolagsordning för försäkringsaktiebolag skall angiva:

1. bolagets firma;

2. föremålet för bolagets verksamhet med särskilt angivande, huruvida

verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som återförsäkring;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

3. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verksamhet;
4.

aktiekapitalet eller, där detta skall kunna utan ändring av bolagsordningen

bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet;
5.

akties nominella belopp;

6. den ort inom riket, där bolagets styrelse skall hava sitt säte;

7. antalet styrelseledamöter och, där suppleanter för dem skola finnas,

antalet styrelsesuppleanter, antalet revisorer, tiden för styrelseledamots och

revisors uppdrag, så ock, där styrelseledamot och styrelsesuppleant eller revisor

och revisorssuppleant ej skola väljas å bolagsstämma, huru de skola tillsättas,

ävensom i vilken omfattning revisorerna skola vara auktoriserade

revisorer eller godkända granskningsmän;

8. huruvida mer än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas, samt

vilka ärenden som skola förekomma å ordinarie stämma, utöver dem vilka

enligt 118 § skola förekomma å stämma som i 113 § sägs, eller, där flera ordinarie

stämmor skola hållas, å envar av dem;

9. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande, vilken tid, i fråga om

stämma som i 113 § sägs, skall bestämmas till viss period, icke överstigande

tre månader, inom sex månader från nästföregående räkenskapsårs utgång;

10. det sätt, varpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

bringas till aktieägarnas kännedom, ävensom den tid före stämma,

då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

11. de grunder, enligt vilka skall förfogas över uppkommen vinst, med

särskilt angivande i fråga om livförsäkringsrörelse i vad mån avsättning

skall ske till regleringsfond; samt

12. beträffande annan försäkring än livförsäkring, regler för begränsning

av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring ikläda sig på en och samma

risk.

Antalet styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och revisorer kan så bestämmas,

att lägsta och högsta antalet angives.

7 §.

Försäkringsaktiebolags firma skall innehålla ordet försäkringsaktiebolag.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annat, förut i laga ordning registrerat,

ännu bestående försäkringsbolags firma, så ock från benämning å utländsk

försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.

8 g.

Aktiekapitalet skall bestämmas med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten

av den tillämnade rörelsen samt fördelas i aktier å lika belopp i

svenskt mynt. Där aktiekapitalet skall, utan ändring av bolagsordningen,

kunna bestämmas till lägre eller högre belopp, må lägsta beloppet (minimikapitalet)

ej utgöra mindre än tredjedelen av högsta beloppet (maximikapitalet).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Aktie må ej lyda å belopp understigande femtio kronor.

Vad för aktie skall inbetalas må ej bestämmas till lägre belopp än det,

varå aktien skall lyda (nominella beloppet). Betalningen skall erläggas i

penningar, där den ej må annorledes fullgöras efter vad i denna lag sägs.

Sedan för aktie full betalning blivit erlagd, vare aktieägaren icke pliktig

att ytterligare tillskjuta något.

Aktie vare mot bolaget odelbar. Å aktierna skola utfärdas brev, vilka ställas

till viss man.

9 §.

För livförsäkring skola grunder upprättas beträffande

1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv;

2. avsättning till och användning av utjämningsfond;

3. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev;

4. belåning av försäkringsbrev hos bolaget;

5. verkan av underlåten premiebetalning;

6. försäkringstagares rätt när, annorledes än av anledning som avses under

3 eller 5, försäkringen upphör i förtid eller bolaget eljest är fritt från

ansvarighet för försäkringsfall;

7. återbäring till försäkringstagarna; samt

8. begränsning av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring ikläda

sig på en och samma risk.

Skall försäkring, som ej är att hänföra till personförsäkring, meddelas för

all framtid eller för längre tid än tio år, skola grunder upprättas för beräkning

av premiereserv för sådana försäkringar ävensom för bestämmande av

försäkringstagares rätt när sådan försäkring upphör i förtid eller bolaget

eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall.

Om grunder för livförsäkring stadgas vidare i 263—265, 267—270 och

273 §§.

10 §.

1 mom. Skall för bolag, vars aktiekapital skall kunna utan ändring av bolagsordningen

bestämmas till lägre eller högre belopp, förbehåll träffas om

aktiekapitalets nedsättning genom inlösen av aktier enligt bestämda grunder

efter vad i 60 § sägs,

eller skall förbehåll träffas enligt 65 § 1 mom. om rätt för aktieägare att

vid akties övergång lösa aktien eller enligt 65 § 2 mom. om inskränkning i

rätten att förvärva aktie eller enligt 344 § om tvisters avgörande av skiljemän,

eller skola, i den mån sådant må ske, grunderna för utövande av rösträtt

och fattande av beslut å bolagsstämma avvika från vad därom finnes föreskrivet

i 111, 125, 127 och 134 §§,

eller skall bolaget driva försäkringsrörelse i utlandet,

eller skall bolagets verksamhet upphöra efter viss tid eller under visst

villkor,

varde bestämmelse härom intagen i bolagsordningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Skall kalenderåret ej utgöra bolagets räkenskapsår, varde räkenskapsåret

angivet i bolagsordningen.

bär ej alla aktier skola medföra samma rätt, skall bolagsordningen angiva

det belopp, vartill aktier av olika slag må kunna utgivas, och den rätt de

skola medföra. Skola aktierna icke medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar

och vinst, skall, såframt aktiekapitalet skall kunna utan ändring av

bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, i bolagsordningen

särskilt angivas den rätt till teckning eller erhållande av nya aktier, som

vid aktiekapitalets ökning må tillkomma varje slag av aktier.

Skall om användande av bolagets behållna tillgångar vid dess upplösning

gälla annat än i denna lag stadgas, varde bestämmelse härom intagen i bolagsordningen.

2 mom. Ej må i bolagsordningen bestämmas annan inskränkning i rätten

att förfoga över aktie än i 65 § sägs.

Ej heller må i bolagsordningen intagas bestämmelse, som inskränker bolagsstämmas

rätt att besluta om bildande av stiftelse enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser eller om överföring av vinstmedel

till sådan stiftelse.

11 §.

Sedan koncession beviljats, skola stiftarna upprätta teckningslista. Teckningslistan,

som skall vara försedd med stiftarnas bevittnade namnunderskrifter,

skall angiva:

1. det belopp som skall inbetalas för aktie;

2. den tid, ej överstigande två år från bolagets bildande, inom vilken inbetalning

av aktie skall ske, samt, där inbetalningen må äga rum i poster,

tiden för varje inbetalning;

3. där i bolagsordningen minimi- och maximikapital angivits men allenast

visst belopp understigande maximikapitalet skall få tecknas, storleken

av detta belopp; samt

4. den tid, inom vilken konstituerande stämma skall hållas; tiden må ej

överstiga sex månader från det koncession beviljats.

Äga andra än stiftare teckna aktier, må i teckningslistan föreskrivas, att

tilldelning av aktier, som ej tillkomma stiftarna på grund av teckning före

listans framläggande, skall ske efter stiftarnas bestämmande. Meddelas ej

sådan föreskrift, skall i teckningslistan angivas den beräkningsgrund, efter

vilken de aktier, som tecknas efter listans framläggande, i händelse av överteckning

skola å konstituerande stämman fördelas mellan tecknarna.

Angående påskrift å listan, där inbetalning å tecknad aktie må för bolaget

insättas på bankräkning, stadgas i 331 §.

12 §.

Teckning av aktier skall ske å teckningslistan i huvudskrift eller i avskrift

som bestyrkts av notarius publicus eller landsfiskal eller av stiftarna.

Vid teckningslistan skola vara fogade på enahanda sätt styrkta avskrifter av

koncessionen, bolagsordningen och i 9 § omförmälda grunder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Innan teckningslistan framlägges i huvudskrift eller avskrift, skall teckning

av stiftarna hava ägt rum med angivande av dagen därför.

13 §.

Varje stiftare skall teckna minst en aktie. Av annan än stiftare må tecknas

allenast det antal aktier, vilket återstår efter den teckning, som gjorts av

stiftarna innan teckningslistan framlagts. Å varje lista skall finnas uppgift

om det antal aktier, som envar av stiftarna tecknat, så ock om dagen för

listans framläggande.

När aktieteckning sker, böra tecknarna vid sina namn angiva yrke och

postadress.

14 §.

Ej må stiftare eller annan av bolaget för dess bildande njuta gottgörelse

utöver ersättning för utgifter, som för bildandet varit uppenbarligen nödvändiga.

Ej heller må stiftare förbehålla sig eller annan särskild förmån eller

rättighet.

15 §.

Aktieteckning vare ogiltig, där den göres annorledes än å teckningslista i

huvudskrift eller sadan avskrift som i 12 § sägs, eller där listan saknar uppgift

om aktieteckning av stiftarna efter vad i 13 § stadgas.

Aktieteckning med villkor vare ock ogiltig.

: \

16 §. '' J

Har ej beslut om bolagets bildande fattats å konstituerande stämma inom

den i teckningslistan föreskrivna tiden eller å stämma, till vilken frågan

uppskjutits enligt 20 §, vare aktieteckningen icke vidare bindande.

Samma lag vare, där genom lagakraftägande beslut frågan om bolagets

registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registrering blivit

avslagen.

17 §.

Ej må, sedan bolaget registrerats, sådan grund för aktietecknings ogiltighet,

som avses i 15 § och 16 § första stycket, göras gällande, utan så är att

den hos försäkringsinspektionen anmälts före registreringen.

18 §.

Konstituerande stämma skall utlysas av stiftarna att inom tid, som blivit

bestämd i teckningslistan, hållas a ort inom riket. Kallelsen skall senast två

veckor före stämman kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom den

ort, där bolagets styrelse skall hava sitt säte. Skriftlig kallelse skall ock med

posten avsändas till varje aktietecknare, som vid sitt namn angivit postadress.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

KungL Maj.ts proposition nr 50.

Skall efter vad i 20 § sägs till fortsatt stämma anstå med avgörande av

frågan huruvida bolaget skall komma till stånd, skall kallelse till den fortsatta

stämman utfärdas i den ordning varom i första stycket stadgas. Kallelsen

skall angiva de ärenden som skola förekomma.

19 §.

Ä konstituerande stämman skola stiftarna i huvudskrift framlägga teckningslistan

jämte de handlingar, av vilka enligt 12 § avskrifter skola vara

fogade vid densamma. Har aktieteckning skett å avskrifter av teckningslistan,

skola ock dessa framläggas. Om tilldelning av aktier skall ske efter

stiftarnas bestämmande, skall framläggas en av stiftarna undertecknad

handling med uppgift om tilldelningen.

Stämman skall öppnas av den stiftarna därtill utsett. Där de närvarande

ej enhälligt utse ordförande, åligger det den som öppnat stämman att såsom

ordförande leda förhandlingarna, till dess röstlängd blivit godkänd och ordförande

valts.

Å stämman skall ordföranden upprätta förteckning över närvarande aktietecknare.

Visar någon att rätt till aktier övergått å honom, skall han upptagas

i förteckningen med angivande av aktietecknaren. Företrädes någon av

ombud, skall jämväl ombudet upptagas. Har enligt föreskrift i teckningslistan

tilldelning av aktier skett efter stiftarnas bestämmande, skall i förteckningen

över närvarande för envar angivas det antal aktier, som tillkommer

honom. I annat fall skall ordföranden upprätta förslag till aktiernas fördelning,

upptagande för varje aktietecknare det antal aktier, som skall tillkomma

honom. Visar någon att rätt till aktier övergått å honom, skall han

upptagas i fördelningsförslaget med angivande av aktietecknaren. Därefter

skall i förteckningen över närvarande anteckning göras om det antal aktier,

som enligt fördelningsförslaget tilldelas envar av dem. Sedan förteckningen

enhälligt eller efter en på grundval av densamma företagen omröstning godkänts

med eller utan ändring, länder förteckningen till efterrättelse såsom

röstlängd.

Utvisa ej teckningslistorna, att det belopp, vartill aktiekapitalet jämlikt

bolagsordningen lägst må sättas, är fulltecknat, vare frågan om bolagets bildande

förfallen. Samma lag vare, där det belopp, för vilket enligt föreskrift

i teckningslistan tilldelning skett efter stiftarnas bestämmande, icke uppgår

till minimikapitalet.

Har tilldelning av aktier ej skett efter stiftarnas bestämmande, skall beslut

fattas om tilldelning av aktier till tecknarna eller dem å vilka rätt till aktier

visats hava övergått, och skall, där med anledning av beslutet jämkning erfordras

i röstlängden, sådan vidtagas. Uppgår ej det belopp, därför tilldelning

sker, till minimikapitalet, vare ock frågan om bolagets bildande förfallen.

I den mån på grund av aktieteckning tilldelning av aktier ej sker, vare

överskjutande teckning förfallen.

Vid fortsatt stämma, varom i 20 § förmäles, skall ny röstlängd upprättas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

20 §.

Å konstituerande stämman skall till avgörande företagas, huruvida bolaget

skall komma till stand. Biträdes beslut om bolagets bildande av samtliga

närvarande röstberättigade, eller finnas vid omröstning de flesta röstande

med ett sammanlagt aktiebelopp av mer än halva det vid stämman företrädda

aktiekapitalet och minst en fjärdedel av hela aktiekapitalet hava förenat sig

därom, skall bolaget anses bildat. I annat fall vare frågan om bolagets bildande

förfallen.

Där minst en fjärdedel av de röstande eller ock röstande med ett sammanlagt

aktiebelopp av minst en fjärdedel av det vid stämman företrädda aktiekapitalet

påfordra det, skall med avgörande av frågan, huruvida bolaget

skall komma till stånd, anstå till behandling å fortsatt stämma, som utsättes

till viss dag minst fyra och högst sex veckor därefter. Å fortsatt stämma

varde frågan om bolagets bildande avgjord utan vidare uppskov.

21 §.

Är försäkringsaktiebolag bildat, skall val av styrelse och revisorer förrättas.

Sker det ej å konstituerande stämman, åligger det stiftarna att senast en

månad därefter i den ordning, som skall gälla för kallelse till ordinarie bolagsstämma,

utlysa särskild stämma för ändamålet att hållas så snart ske

kan. Uraktlåtes det, skall försäkringsinspektionen på ansökan av aktieägare

ofördröj ligen i samma ordning kalla aktieägarna till sådan stämma.

I fråga om orten för särskild stämma skall gälla vad om ort för bolagsstämma

är stadgat i 115 §.

22 §.

Ä konstituerande stämman, så ock å särskild stämma enligt 21 § skall,

med de avvikelser som föranledas av bestämmelserna i 20 §, vad i 111 § är

stadgat om utövande av rösträtt och fattande av beslut å bolagsstämma äga

motsvarande tillämpning; dock skall underlåtenhet att fullgöra inbetalning

å aktie icke medföra hinder mot utövande av rösträtt.

Vid konstituerande stämman och särskild stämma enligt 21 § skall genom

stiftarnas försorg föras protokoll. Rörande detta protokoll skall vad i 110 §

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

23 §.

I fråga om talan å beslut, som fattats på konstituerande stämman eller särskild

stämma enligt 21 §, skall vad om talan å bolagsstämmobeslut är stadgat

i 131 § 1 mom. första stycket och andra stycket första punkten samt 2

mom. så ock i 132 § äga motsvarande tillämpning. Har bolaget i strid mot

vad i 304 § 1 mom. sägs blivit registrerat, ehuru sådan grund till klander

mot beslutet om bolagets bildande förelåg som avses i 131 § 1 mom. andra

och tredje styckena, vare beslutet gällande, om klandertalan ej väckts inom

föreskriven tid eller väckt klandertalan ogillats.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr SO

11

24 §.

Sedan styrelse och revisorer utsetts, må bolaget enligt föreskrifterna i denna

lag registreras, såframt bolagets aktiekapital, som är det tecknade belopp,

för vilket tilldelning av aktier ägt rum, efter avdrag för aktier som må

hava förklarats förverkade enligt 39 §, uppgår till minimikapitalet, samt

minst hälften av aktiekapitalet erlagts genom betalning i penningar eller därmed

enligt 331 § jämställd betalning.

25 §.

Innan bolaget registrerats, kan det ej förvärva rättigheter eller ikläda sig

skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller

svara. Sedan styrelse blivit utsedd, äge den dock föra talan i mål rörande bolagsbildningen,

så ock eljest vidtaga åtgärd för utbekommande av tecknat

aktiebelopp.

Handla stiftare eller ock styrelsen, verkställande direktören eller annan,

som enligt 80 § är ställföreträdare för bolaget, eller aktieägare å bolagets

vägnar, innan det registrerats, skola de, som deltagit i åtgärden eller beslut

därom, svara för uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en, såsom

för egen skuld; vare tillika, där avtal träffats med någon som saknade

kännedom om att bolaget var oregistrerat, en för alla och alla för en skyldiga

att ställa betryggande säkerhet för förpliktelser, som ej skola omedelbart

fullgöras.

26 §.

Har styrelsen, verkställande direktören eller annan ställföreträdare, som

avses i 80 §, ingått avtal för oregistrerat bolag, vare avtalet, där registrering

sker, gällande från registreringen, såvida icke den med vilken avtalet slöts

utövar den rätt att frånträda avtalet, som på grund av vad i andra stycket

stadgas må tillkomma honom.

Den med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kommit eller

enligt vad i 316 § sägs skall anses hava kommit till hans kännedom, att bolaget

registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med

mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om

registrering icke gjorts inom den i 29 § stadgade tiden eller då ansökan, som

gjorts inom denna tid, av försäkringsinspektionen avslagits.

Frånträde skall anses hava ägt rum, när meddelande därom inlämnats för

befordran med post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänts

till ställföreträdare, som ingått avtalet, eller till annan, som utsetts att vara

styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare. Den med vilken

avtalet slöts vare pliktig att, på förfrågan huruvida han vill vidbliva avtalet,

inom skälig tid giva besked därom. Förklarar han sig vilja vidbliva avtalet

eller underlåter han att inom skälig tid giva besked, skall han vara bunden

av avtalet som om han vetat att bolaget var oregistrerat.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

27 §.

Blir enligt 26 § avtal bindande för bolaget, må ansvarighet varom i 25 §

andra stycket stadgas ej göras gällande, utom såvitt angår förpliktelse som

skolat fullgöras före bolagets registrering. Ej heller må på grund av sådan

föipliktelse talan väckas, sedan ett ar förflutit från registreringen.

28 §.

Varder bolaget ej registrerat, vare styrelseledamöterna, en för alla och

alla för en, ansvariga för att vad styrelsen uppburit å tecknade aktier återbäres

till aktieägarna, efter avdrag för kostnad till följd av åtgärd som må

vidtagas enligt 25 § första stycket. Återbäringen skall ock omfatta förkovran,

där sådan uppkommit.

29 §.

Ansökan om bolagets registrering skall av styrelsen och verkställande direktören

göras senast ett år från det koncession beviljats.

Ansökningen skall beträffande styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande

direktören och vice verkställande direktör innehålla uppgift om

fullständiga namnet ävensom hemvist, så ock förklaring att dessa personer

aro svenska medborgare och ej äro omyndiga. Där enligt denna lag eller bolagsordningen

revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman,

skola beträffande sådan revisor och suppleant för denne lämnas

enahanda uppgifter under angivande att han är auktoriserad revisor eller

godkänd granskningsman.

I ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagets firma skall tecknas,

där den ej tecknas av styrelsen eller av verkställande direktören allenast

på grund av denna lag. Skall firman tecknas av annan person än som

avses i andra stycket första punkten, gälle vad där är stadgat även i fråga

om sådan firmatecknare.

Bolagets postadress skall angivas.

Vid ansökningen skola fogas:

1. de listor å vilka aktieteckningen ägt rum;

2. avskritt av protokollet vid konstituerande stämman så ock, om särskild

stämma hållits, avskrift av det därvid förda protokollet;

3. två avskrifter av koncessionen, bolagsordningen och i 9 § omförmälda

grunder; samt

4. en av samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören undertecknad

handling, innehållande dels uppgift om det tecknade belopp, för

vilket tilldelning av aktier ägt rum, samt om det belopp, för vilket aktier

må hava förklarats förverkade enligt 39 §, ävensom därom huru mycket av

det belopp, vartill aktiekapitalet sålunda uppgår, blivit inbetalt, dels ock

försäkran att den anmälda inbetalningen på aktiekapitalet blivit verkställd

genom betalning i penningar eller därmed enligt 331 § jämställd betalning.

I femte stycket angivna avskrifter skola vara bestyrkta på sätt i 341 §

andra stycket stadgas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Har ej varje styrelseledamot och styrelsesuppleant samt verkställande

direktören och vice verkställande direktör, så ock i övrigt envar, som ensam

eller i förening med annan är bemyndigad att teckna bolagets firma, å

ansökningen egenhändigt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall

vid ansökningen fogas en särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och

blivit styrkt av vittnen.

Där full betalning för aktier erlagts vid tiden för ansökningen, skall den i

femte stycket 4 omförmälda handlingen jämväl innehålla uppgift om sammanlagda

nominella beloppet av till fullo betalda aktier.

Om aktiebrev och aktiebok.

30 §.

Aktiebrev skola undertecknas av styrelsen samt angiva bolagets firma,

ordningsnummer å den eller de aktier, varå breven lyda, akties nominella belopp

och dagen för utfärdandet. Styrelseledamots namnteckning må kunna

återgivas genom tryckning eller på annat dylikt sätt; dock skall varje aktiebrev

vara egenhändigt underskrivet av minst en styrelseledamot.

Kunna, då aktiebrev utgivas, enligt bolagsordningen aktier av olika slag

finnas, skall aktieslaget anmärkas i aktiebreven. Har i bolagsordningen intagits

förbehåll, som i 60 eller 65 § sägs, varde ock den i förbehållet bestämda

inskränkningen angiven i varje brev å aktie som den avser.

Aktiebrev må ej utgivas, med mindre full betalning erlagts för den eller

de aktier varå brevet lyder. Utgivande av aktiebrev må ej äga rum, innan

registrering skett därom, att full betalning erlagts för aktier tillhopa motsvarande

det i bolagsordningen bestämda minimikapitalet. Vid ökning av

aktiekapitalet må brev utgivas å högst så många aktier som enligt 57 § registrerats

såsom till fullo betalda. Angående utgivande av brev å nya aktier

vid sådan ökning av aktiekapitalet, som avses i 59 § stadgas i nämnda paragraf.

Aktiebrev må ej till aktieägaren utgivas, med mindre denne införts i

aktieboken.

Angående utdelningskuponger till aktiebrev är stadgat i lagen om skuldebrev.

31 §.

Efter det bolaget bildats och styrelse valts, må utgivas bevis om rätt till

aktie, vilket skall till bolaget återställas vid utbekommande av brev å aktien.

Sådant bevis (interimsbevis) skall ställas till viss man och undertecknas av

styrelsen på sätt i 30 § är stadgat om aktiebrev eller ock genom bank, därvid

å beviset skall angivas att det undertecknats av banken enligt fullmakt.

Beviset skall innehålla de uppgifter, som i nämnda paragraf angivas. Interimsbevis

må ej till aktieägaren utgivas, med mindre denne införts i aktieboken.

Om verkställd teckning av aktie må utgivas bevis, däri upptages förbehåll

att aktiebrev eller interimsbevis å aktien ej må utbekommas av aktietecknaren

eller den till vilken lians rätt övergått, med mindre beviset återställes.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

Sådant bevis (teckningsbevis) skall ställas till viss man och undertecknas

av stiftarna eller av styrelsen efter vad i 30 § är stadgat om aktiebrev eller

ock genom bank på sätt i första stycket är föreskrivet om interimsbevis. Beviset,

däri skall angivas bolagets firma, akties nominella belopp och dagen

för utfärdandet, skall innehålla de uppgifter som i 30 § andra stycket angivas.

Ä interimsbevis eller teckningsbevis skall genom styrelsens försorg på begäran

antecknas belopp som inbetalts å aktien.

Teckningsrättsbevis och delbevis, varom stadgas i 51, 59 och 334 §§, må

ställas till viss man eller till innehavaren och skola undertecknas på sätt

om interimsbevis i första stycket är föreskrivet.

32 §.

1 mom. Har aktiebrev blivit av någon, som hade det i händer, överlåtet

och kommit i förvärvarens besittning; finnes sedan, att den som verkställde

överlåtelsen ej var rätte aktieägaren eller behörig att å dennes vägnar förfoga

över aktiebrevet, äge nye innehavaren ändock företräde till aktien, där

han var i god tro och överlåtaren kunde till stöd för sin rätt åberopa lydelsen

av sammanhängande, till honom fortgående skriftliga överlåtelser till

viss man eller in blanco.

Förvärvaren skall anses hava varit i ond tro, ej allenast där han visste,

att den, som verkställde överlåtelsen, icke var den, å vilken handlingen var

ställd eller senast överlåten, eller berättigad att handla å dennes vägnar, utan

ock där han försummat att med skälig omsorg pröva, huruvida så var fallet.

Huruvida tidigare överlåtelse är äkta och i övrigt giltig, vare förvärvaren

ej pliktig att pröva, med mindre särskild anledning därtill föreligger.

Vad nu är sagt om överlåtelse av aktiebrev gälle ock i fråga om pantsättning

av dylik handling.

2 mom. Har den, som till grund för förvärv av aktiebrev åberopar annat

fång än överlåtelse, blivit införd i aktieboken, skall vid senare överlåtelse

eller pantsättning av aktiebrevet vad i 1 mom. är stadgat äga tillämpning

jämväl med avseende å förstnämnda fång.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. är stadgat om aktiebrev skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om interimsbevis, så ock beträffande teckningsrättsbevis

och delbevis, som avses i denna lag, där det är ställt till viss man.

Är teckningsrättsbevis eller delbevis ställt till innehavaren och har det blivit

av någon, som hade det i händer, överlåtet och kommit i förvärvarens

besittning; finnes sedan, att överlåtaren ej var rätte ägaren eller behörig att

å dennes vägnar förfoga över beviset, äge nye innehavaren ändock företräde

till beviset, utan så är att han visste, att den andre ej ägde överlåta handlingen,

eller han åsidosatt den aktsamhet som, efter omständigheterna, skäligen

bort iakttagas. Vad nu är sagt om överlåtelse av teckningsrättsbevis

och delbevis, som är ställt till innehavaren, gälle ock beträffande pantsättning

av dylikt bevis.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

i mom. Överlåtelse eller pantsättning av aktiebrev eller interimsbevis eller

av teckningsrättsbevis eller delbevis, som avses i denna lag, vare ej gällande

mot överlåtarens eller pantsättarens borgenärer, med mindre den till vilken

överlåtelse eller pantsättning skett fått handlingen i besittning.

33 §.

Överlåter någon teckningsbevis, äge överlåtelsen ej verkan mot överlåtarens

borgenärer, med mindre den till vilken överlåtelse skett fått beviset i

besittning. Varder sådant bevis överlåtet till flera, skall den som i god tro

fått beviset i besittning äga företräde.

Vad nu är sagt i fråga om överlåtelse av teckningsbevis gälle ock beträffande

pantsättning av dylikt bevis.

34 §.

Aktiebrev, interimsbevis, teckningsbevis eller delbevis, som i samband med

dödning utgives i stället för annat sådant brev eller bevis, skall innehålla

uppgift därom.

Utgives aktiebrev i utbyte mot annat, skall det nya aktiebrevet innehålla,

att det trätt i stället för annat, samt uppgift om dagen för det äldre aktiebrevets

utfärdande. Då utbyte av aktiebrev skett, skall det äldre aktiebrevet i

betryggande ordning makuleras.

35 §.

1 mom. Över försäkringsaktiebolags samtliga aktier har styrelsen att ofördröj

ligen efter bolagets bildande upplägga en aktiebok. Denna må bestå av

betryggande lösblads- eller kortsystem.

I aktieboken skola genom styrelsens försorg aktierna upptagas i nummerföljd

med uppgift å aktietecknarna.

Av förvärvare vid konstituerande stämman eller hos styrelsen anmälda och

styrkta förändringar i äganderätten till aktie skola ofördröj ligen införas i

aktieboken. Där lösningsrätt enligt 65 § 1 mom. tillkommer aktieägare, må

införing dock ej ske, förrän det visat sig att lösningsrätten icke begagnas.

Om förvärv av aktie ägt rum annorledes än genom överlåtelse, skall, om

förvärvet ej införts i aktieboken, införing därav ske, när senare förvärv av

aktien införes. Har förvärv av aktie ägt rum annorledes än genom överlåtelse,

skall fångets beskaffenhet anmärkas i aktieboken. I denna skall antecknas

dagen då införing sker.

Det åligger styrelsen att omedelbart före bolagsstämma vara tillstädes för

att pröva de frågor om nya aktieägares införande i aktieboken som då kunna

yppas. Dock skall, där i bolagsordningen enligt 106 § rätten till deltagande

i bolagsstämmas förhandlingar gjorts beroende av att anmälan därom sker

viss tid före stämman, styrelsesammanträde för prövning av frågor som

nyss sagts hållas omedelbart före anmälningstidens utgång.

Styrelsen skall hålla aktieboken tillgänglig för envar som vill taga kännedom

om densamma.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

2 mom. Där hinder på grund av lösningsrätt ej möter mot införing i aktieboken,

må styrelsen ej vägra att såsom ägare införa den som företer aktiebrev,

såframt han kan till stöd för sin rätt till aktien åberopa lydelsen av

sammanhängande, till honom fortgående skriftliga överlåtelser. Är sista överlåtelsen

tecknad in blanco, må införing ej ske med mindre namnet utsättes i

överlåtelsen.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid införing

av förvärv på grund av skriftlig överlåtelse av aktiebrev, om förvärvet skett

efter förvärv som ägt rum annorledes än genom överlåtelse och sistnämnda

fång blivit infört i aktieboken.

Den till vilken aktie övergått vare ej gentemot bolaget att anse såsom

aktieägare, innan han införts i aktieboken.

När ny ägare av aktie införes i aktieboken, skall brevet förses med påskrift

om införingen med angivande av dagen därför. Har förvärvet skett

annorledes än genom överlåtelse, skall tillika fångets beskaffenhet anmärkas

i påskriften.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. är stadgat skall äga motsvarande tillämpning,

när interimsbevis å aktie utfärdats. I fråga om teckningsbevis skola bestämmelserna

i 2 mom. sista stycket äga motsvarande tillämpning.

Om inbetalning av aktiekapital.

36 §.

Senast inom två år från försäkringsaktiebolags bildande skall aktie till

fullo betalas.

Ej må kvittning ske av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos

bolaget, med mindre styrelsen det medgiver. Kvittning må icke medgivas,

där den skulle lända till nackdel för bolaget eller dess borgenärer.

Innan styrelse valts, må inbetalning å aktie verkställas allenast genom insättning

för bolaget å bankräkning varom stadgas i 331 §.

37 §.

Där aktietecknare ej före eller vid bolagets bildande erlägger full betalning

för aktie, åligger det honom att efter anmaning av styrelsen avlämna till

bolaget ställd skriftlig förbindelse å återstoden. Denna förbindelse, som

skall innehålla aktiens nummer, må icke återställas, förrän aktien blivit till

fullo gulden eller betalningsskyldighet för aktietecknaren icke längre föreligger

enligt 40 §. Fordran å oguldet aktiebelopp må, ändå att förbindelse

utfärdats, ej av bolaget överlåtas eller pantsättas.

Försummar aktietecknare att inom en månad efter anmaning avlämna

förbindelse, vare hela det belopp, som skall inbetalas för aktien, förfallet

till betalning.

Anmaning skall innehålla erinran om påföljden av att den ej efterkommes.

Anmaning skall anses vara given, när den kungjorts på det sätt, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

17

gäller för kallelse till ordinarie bolagsstämma, samt, där aktietecknares postadress

uppgivits eller upplysning om adressen utan väsentlig omgång eller

tidsutdräkt kan inhämtas, till honom försänts i rekommenderat brev.

38 §.

Har aktietecknare överlåtit aktie å annan, vare denne, om han på anmälan

införes såsom ägare i aktieboken, skyldig att fullgöra återstående inbetalning

å aktien och avlämna förbindelse enligt 37 §. Aktietecknaren vare ändock

pliktig att fullgöra sådan skyldighet, såframt ej styrelsen medgiver

befrielse därifrån.

Vad nu är sagt skall, där aktie överlåtes vidare, äga motsvarande tillämpning

i avseende å överlåtare och ny ägare.

39 §.

Fullgöres ej inbetalning å aktie i rätt tid, äger styrelsen utsöka det förfallna

beloppet, och skall ränta därå gäldas efter sex procent om året från

förfallodagen.

Verkställes ej inbetalning inom en månad efter anmaning, äger styrelsen,

där annan anmäler sig vilja övertaga aktien, förklara denna övertagen av honom

eller, i annat fall, förklara aktien förverkad. Då aktie förklaras förverkad,

kan vad å aktien inbetalts ej återfordras. Har aktie förklarats övertagen

av annan, må ej heller vad som tidigare inbetalts återfordras, förrän den

som övertagit aktien till fullo betalt denna.

Har från aktietecknare aktie övergått å annan, må aktien ej av styrelsen

förklaras övertagen eller förverkad, med mindre anmaning enligt andra stycket

gjorts hos den som senast i aktieboken införts såsom ägare till aktien.

I avseende å den, som förklarats hava övertagit aktie, skall vad om aktietecknare

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Beträffande anmaning, som i denna paragraf sägs, skall gälla vad i 37 §

tredje stycket är stadgat.

40 §.

Ändå att befrielse från betalningsskyldighet medgivits aktietecknare enligt

38 § eller aktie av styrelsen förklarats övertagen eller förverkad, vare aktietecknaren,

där bolaget för sättes i konkurs på ansökan som gjorts inom två

år från utgången av den för aktiernas inbetalning bestämda tiden, skyldig

att, såvitt borgenärers rätt därpå beror, fullgöra återstående inbetalning å

aktien. Vad nu är stadgat beträffande aktietecknaren gälle, där betalningsskyldighet

mot bolaget uppkommit för ny ägare eller där aktie förklarats

övertagen av annan, jämväl denne.

41 §.

Varder, efter det ansökan om bolagets registrering gjorts, ytterligare inbetalning

å aktier fullgjord, skall inom sex månader efter inbetalningen anmälan

om sålunda inbetalt belopp göras för registrering. Anmälningen, som

skall vara undertecknad av samtliga styrelseledamöter och verkställande

direktören, skall innehålla försäkran att den anmälda inbetalningen på

2 Bihang till riksdagens protokoll 19A8. 1 samt. Nr 50.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

aktiekapitalet blivit verkställd genom betalning i penningar eller därmed

enligt 331 § jämställd betalning eller ock genom kvittning mot skuld till

aktietecknare. Därvid skall angivas, huru mycket som guldits genom betalning

och huru mycket som guldits genom kvittning, och skall, där kvittning

skett, tillika försäkras att den enligt styrelsens och verkställande direktörens

mening icke länt till nackdel för bolaget eller dess borgenärer.

I anmälningen skall ock för registrering uppgivas sammanlagda nominella

beloppet av alla de aktier som vid tiden för anmälningarna äro till fullo inbetalda.

42 §.

Har ej enligt 29 § eller, inom sex månader efter utgången av den för ak

tiernas inbetalning bestämda tiden, enligt 41 § anmälts, att full betalning

behörigen erlagts för aktier med sammanlagt nominellt belopp ej understigande

det i bolagsordningen bestämda minimikapitalet, skall försäkringsinspektionen

till bolaget avlåta skrivelse med anmaning att inom en månad

därefter inkomma med anmälan att betalningen fullgjorts. Efterkommes ej

anmaningen, åligge det inspektionen att härom lämna meddelande till rätten,

som förelägger bolaget att inom viss tid, minst två och högst fyra

månader, inkomma med bevis från inspektionen att anmälan om inbetalningen

registrerats vid äventyr att bolaget eljest förklaras skola träda i

likvidation. Fullgöres ej föreläggandet, förklare rätten att bolaget skall träda

i likvidation.

I beslutet meddele rätten föreläggande som i 135 § första stycket sägs;

och skall vad i andra stycket samma paragraf är stadgat om meddelande

och underrättelse till försäkringsinspektionen äga motsvarande tillämpning.

43 §.

Hava, sedan ansökan om bolagets registrering gjorts, aktier förklarats förverkade,

skall aktiekapitalet anses minskat med det belopp, som svarar mot

de förverkade aktierna; och åligger det styrelsen och verkställande direktören

att för registrering av minskningen ofördröj ligen anmäla antalet förverkade

aktier. Om å dessa aktier något var inbetalt och registrering därav

skett, skall anmälningen innehålla uppgift därom; och skall i registret införas,

att det belopp, som förut registrerats såsom inbetalt å aktiekapitalet,

minskats med det belopp, som inbetalts å de förverkade aktierna.

Om aktiekapitalets ökning.

44 §.

Ökning av aktiekapitalet medelst ny aktieteckning må beslutas av bolagsstämma.

Erfordras för beslutet ändring av vad i bolagsordningen stadgas om

aktiekapitalet, må beslutet fattas först sedan stadfästelse å ändringen meddelats.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

19

Förslag till ökningsbeslut, så ock ett av samtliga styrelseledamöter och

verkställande direktören undertecknat yttrande över den föreslagna kapitalökningens

betydelse för bolaget skola genom styrelsens och verkställande direktörens

försorg dels minst en vecka före bolagsstämman hållas hos bolaget

tillgängliga för aktieägarna dels ock framläggas å stämman. Där ej balansräkningen

för nästföregående räkenskapsår fastställes å stämman, skola ock

efter vad nyss sagts hållas tillgängliga och framläggas å stämman:

1. avskrift av den senaste fastställda balansräkningen, försedd med anteckning

om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust, samt

avskrift av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen för det år balansräkningen

avser;

2. en av samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören undertecknad

berättelse, däri upplysning lämnas, i den mån det finnes kunna ske

utan förfång för bolaget, om händelser av väsentlig betydelse för dess ställning

vilka inträffat efter förvaltningsberättelsens avgivande; samt

3. ett av revisorerna avgivet yttrande över berättelsen.

45 §.

Beslutet om aktiekapitalets ökning skall angiva:

1. det belopp, varmed aktiekapitalet må ökas;

2. där enligt bolagsordningen aktier av olika slag kunna finnas, till vilket

aktieslag de nya aktierna skola hänföras;

3. den företrädesrätt att teckna nya aktier, som enligt denna lag eller

bolagsordningen må tillkomma aktieägare;

4. den tid, ej understigande en månad från den dag då beslutet enligt 49 §

kungjorts i tidningarna, inom vilken aktieägare må begagna företrädesrätt

till teckning;

5. akties nominella belopp och det belopp som skall inbetalas för aktie;

6. den beräkningsgrund, efter vilken vid överteckning de aktier som icke

tecknats med företrädesrätt skola av styrelsen fördelas, där ej föreskrift

meddelas att fördelningen skall ske enligt styrelsens bestämmande; samt

7. det räkenskapsår, för vilket vinstutdelning å de nya aktierna först må

utgå, varvid dock detta år må bestämmas senast till året efter det räkenskapsår,

under vilket aktierna skolat till fullo inbetalas.

I ökningsbeslutet skall ock angivas det belopp, vartill aktiekapitalet uppgår

vid beslutets fattande, och vad därav svarar mot aktier som registrerats

såsom till fullo inbetalda. Har ökning av aktiekapitalet förut beslutats, skall

beträffande sista ökningen anmärkas, huruvida aktier som icke förklarats

förverkade ännu ej registrerats såsom till fullo inbetalda.

Bestämmelse må i ökningsbeslutet meddelas, att det tecknade belopp, för

vilket tilldelning av nya aktier sker, skall uppgå till visst angivet minimibelopp

för alt aktieteckningen skall bliva bindande.

I fall, då beträffande de nya aktierna skall gälla sådant förbehåll om aktiekapitalets

nedsättning genom inlösen av aktier som avses i 60 §, skall i

beslutet intagas erinran därom.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

46 §.

Bestämmelsen i 8 § tredje stycket om förbud mot att erlägga betalning

för aktie annorledes än i penningar ävensom bestämmelsen i 14 § andra

punkten om förbud mot förbehåll om särskild förmån eller rättighet vid

aktieteckning gälle ock vid aktiekapitalets ökning.

Angående kvittning av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos

bolaget stadgas i 55 § andra stycket.

47 §.

Bolagsstämmans beslut om aktiekapitalets ökning skall av styrelsen eller

verkställande direktören ofördröj ligen anmälas för registrering.

Vid anmälningen skola fogas två enligt 341 § andra stycket bestyrkta avskrifter

av protokoll rörande beslutet, så ock i huvudskrift och avskrift det

i 44 § andra stycket första punkten omförmälda yttrandet samt berättelse

och yttrande som avses i nämnda stycke 2 och 3.

Om villkor för registrering av beslutet är stadgat i 308 § 1 mom.

48 §.

Sedan bolagsstämman fattat beslut om aktiekapitalets ökning, skola teckningslista

och kungörelse om beslutet upprättas samt undertecknas av samtliga

styrelseledamöter och verkställande direktören.

I såväl teckningslistan som kungörelsen skall upptagas bolagsstämmans

beslut om aktiekapitalets ökning. Har i ökningsbeslutet bestämmelse ej meddelats

om tiden för inbetalning av nya aktier, skall sådan bestämmelse upptagas

i teckningslistan och kungörelsen. Då bolagsordningen innehåller förbehåll

som i 65 § sägs, skall i teckningslistan och kungörelsen intagas erinran

därom.

I teckningslistan skall upptagas förteckning över de handlingar som skola

enligt 52 § vara fogade vid listan. Angående påskrift å listan, där inbetalning

å tecknad aktie må för bolaget insättas på bankräkning, stadgas i 331 §.

49 §.

Sedan ökningsbeslutet registrerats, låte styrelsen och verkställande direktören

införa kungörelsen i allmänna tidningarna och tidning inom den ort,

där styrelsen har sitt säte. Det åligger ock styrelsen och verkställande direktören

att ofördröj ligen i rekommenderat brev om bolagsstämmans beslut

underrätta varje aktieägare, om vars postadress upplysning utan väsentlig

omgång eller tidsutdräkt kan inhämtas.

50 §.

Där alla förutvarande aktier medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar

och vinst, vare varje aktieägare berättigad att, i den mån det kan

ske, av de nya aktierna efter teckning erhålla det antal som svarar mot hans

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj:ts proposition nr 50.

21

andel i det förutvarande aktiekapitalet. Finnas aktier av olika slag och medföra

dessa icke lika rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst, skall i

fråga om företrädesrätten till teckning av nya aktier gälla vad i bolagsordningen

föreskrives.

51 §.

Där den företrädesrätt till teckning, som tillkommer en förutvarande aktie,

icke avser en eller flera nya aktier, vare aktieägare berättigad att för varje

aktie utbekomma ett eller flera teckningsrättsbevis av innehåll, att innehavaren

av beviset äger rätt att teckna en aktie mot avlämnande av det antal

teckningsrättsbevis som erfordras för rätt att teckna en aktie.

Ej må teckningsrättsbevis utlämnas till aktieägare, innan registrering av

beslutet om ökning skett. Aktieägare vare skyldig att förete det aktiebrev,

varå rätten att erhålla teckningsrättsbevis grundas; och skall genom styrelsens

försorg sådant aktiebrev förses med påskrift att teckningsrättsbevis utlämnats.

Hava teckningsrättsbevis ej utfärdats, vare aktieägare, som vill begagna

honom tillkommande företrädesrätt till teckning av nya aktier, skyldig att

vid aktieteckningen förete det eller de aktiebrev varå teckningsrätten grundas;

och skall genom styrelsens försorg sådant aktiebrev förses med påskrift

att teckningsrätten begagnats.

Hava teckningsrättsbevis utfärdats, skola de vid aktieteckningen återställas.

52 §.

Teckning av de nya aktierna skall ske å teckningslistan i huvudskrift eller

i avskrift, som bestyrkts på sätt i 341 § andra stycket stadgas.

Vid teckningslistan skola vara fogade ett exemplar av bolagsordningen

samt i avskrift de enligt 44 §, jämte förslaget till ökningsbeslut, framlagda

handlingarna, så ock avskrift av kungörelsen om ökningsbeslutet

samt i huvudskrift eller avskrift av styrelsen eller verkställande direktören

undertecknad uppgift om de tidningar, i vilka kungörelsen om ökningsbeslutet

varit införd, och om dagen därför, eller ock ett exemplar av dessa

tidningar.

Å varje teckningslista skall finnas uppgift om dagen för listans framläggande.

När aktieteckning sker, böra tecknarna vid sina namn angiva yrke och

postadress.

53 §.

Teckning av ny aktie vare ogiltig, där den ej göres å teckningslista i huvudskrift

eller sådan avskrift som i 52 § sägs.

Har ny aktie tecknats med villkor, vare aktieteckningen ogiltig, såframt

ej, efter vad i 45 § tredje stycket stadgas, bestämmelse om villkoret meddelats

i beslutet om aktiekapitalets ökning eller ock aklietecknaren, innan

tilldelning av aktier sker, frånträtt villkoret.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Ej må sådan grund för aktieteckningens ogiltighet, som i första och andra

styckena avses, göras gällande, utan så är att den anmälts hos försäkringsinspektionen,

i fall då i ökningsbeslutet bestämmelse upptagits om viss minimiteckning,

innan registrering skett i anledning av anmälan om sådan

teckning enligt vad i 56 § stadgas och eljest innan registrering jämlikt 57 §

ägt rum i anledning av anmälan, som gjorts efter det aktien till fullo betalats.

54 §.

Sedan teckningen av nya aktier avslutats skall ofördröj ligen genom styrelsens

försorg tilldelning av nya aktier till aktietecknarna ske med tillämpning

av vad i 50 § samt i ökningsbeslutet enligt 45 § första stycket 6 är föreskrivet.

Rörande tilldelningen skall skriftlig uppgift upprättas och undertecknas

av styrelsen. Aktierna skola genom styrelsens försorg ofördröj ligen

upptagas i aktieboken.

55 §.

Senast ett år från det bolagsstämmans beslut om aktiekapitalets ökning

fattades eller om registrering av ökningsbeslutet vägrats och besvär däröver

anförts, inom ett år från det besvären blivit bifallna, skall full betalning för

ny aktie erläggas.

Ej må kvittning ske av skuld på grund av ny aktieteckning mot fordran

hos bolaget, med mindre styrelsen det medgiver. Kvittning må icke medgivas,

där den skulle lända till nackdel för bolaget eller dess borgenärer.

Vad i 37—40 §§ finnes stadgat om skyldighet att erlägga betalning å aktie

och avlämna förbindelse samt om påföljd av underlåtenhet att fullgöra sådan

skyldighet skall vid ny aktieteckning äga motsvarande tillämpning i avseende

å aktietecknare som ej vid teckningen erlagt full betalning.

56 §.

Har i beslutet om aktiekapitalets ökning upptagits bestämmelse om minimiteckning,

skall inom sex månader från det beslutet fattades eller, om registrering

av ökningsbeslutet vägrats och besvär däröver anförts, inom sex

månader från det besvären blivit bifallna, för registrering anmälas det tecknade

belopp, för vilket tilldelning av nya aktier skett, där beloppet uppgår

till det i ökningsbeslutet angivna minimibeloppet.

Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga styrelseledamöter

och verkställande direktören, skola fogas:

1. teckningslistorna, så ock avskrift av desamma;

2. ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen angående bolagsstämmans

beslut om ökningen varit införd; samt

3. avskrift av den i 54 § omförmälda uppgiften rörande tilldelningen av

nya aktier.

Sker ej registrering i anledning av anmälan enligt första stycket och varder

till följd därav, enligt vad i 308 § 2 mom. sägs, i registret antecknat att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

23

den tidigare anteckningen om ökningsbeslutets registrering avföres ur registret,

vare aktieteckningen icke vidare bindande, och skall vad å de tecknade

aktierna inbetalats återbäras till aktietecknarna jämte fem procent ränta

därå.

57 §.

1 mom. Senast sex månader efter utgången av den för inbetalning av de

nya aktierna bestämda tiden skall, där ej anteckningen om ökningsbeslutets

registrering avförts ur registret efter vad i 308 § 2 mom. sägs, för registrering

anmälas, huru många nya aktier som till fullo betalats.

Anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga styrelseledamöter

och verkställande direktören, skall innehålla försäkran att den anmälda inbetalningen

på aktiekapitalet blivit verkställd genom betalning i penningar

eller därmed enligt 331 § jämställd betalning eller ock genom kvittning mot

skuld till aktietecknare. Därvid skall angivas huru mycket som guldits genom

betalning och huru mycket som guldits genom kvittning; och skall, där

kvittning skett, tillika försäkras, att kvittningen icke länt till nackdel för

bolaget eller dess borgenärer.

1 anmälningen skall, där ej anmälan skett enligt 56 §, för registrering uppgivas

det tecknade belopp, för vilket tilldelning av nya aktier skett. Vid

anmälningen skola i sådant fall fogas i nämnda paragraf andra stycket omförmälda

handlingar och tidningar.

Om villkor för registrering är för visst fall stadgat i 308 § 3 mom.

2 mom. Varda efter anmälan som avses i 1 mom. nya aktier ytterligare

till fullo betalda, skall inom sex månader efter inbetalningen antalet sådana

aktier anmälas för registrering. Anmälningen skall vara undertecknad av

samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören samt innehålla försäkran

som i 1 mom. andra stycket sägs.

3 mom. Aktiekapitalet skall, så snart registrering skett i anledning av anmälan

enligt 1 eller 2 mom. anses ökat med sammanlagda nominella beloppet

av det antal nya aktier som anmälts hava till fullo betalats.

4 mom. Om nya aktier förklaras förverkade, skola inom sex månader därefter

styrelsen och verkställande direktören för registrering anmäla antalet

förverkade aktier. Med sådan anmälan skall dock anstå, till dess anmälan

sker jämlikt 1 mom.

58 §.

Utan hinder av vad i 44—57 §§ finnes stadgat må styrelsen besluta aktiekapitalets

ökning under förutsättning av bolagsstämmans godkännande. I

sådant fall skall vad i nämnda paragrafer är föreskrivet äga motsvarande

tillämpning, därvid dock skall iakttagas vad nedan är särskilt stadgat.

Sedan styrelsen fattat beslut om aktiekapitalets ökning, må kungörelse

och underrättelse om beslutet samt aktieteckning ske.

Å bolagsstämmans beslut om godkännande av styrelsens ökningsbeslut

samt å styrelsens och verkställande direktörens skyldighet att viss tid före

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

stämma hålla handlingar tillgängliga och på stämman framlägga handlingarna

skola bestämmelserna i 44 § äga tillämpning.

Vad i 47, 55 och 56 §§ sägs beträffande bolagsstämmas beslut om aktiekapitalets

ökning skall tillämpas å bolagsstämmans beslut om godkännande

av kapitalökningen.

Innan ökningsbeslutet godkänts av bolagsstämman, må ej de nya aktierna

upptagas i aktieboken eller den i 57 § 1 mom. föreskrivna anmälningen för

registrering äga rum.

59 §.

1 mom. Finnas i försäkringsaktiebolag, som uteslutande eller huvudsakligen

driver annan rörelse än livförsäkringsrörelse, enligt den för nästföregående

räkenskapsår fastställda balansräkningen och bolagsstämmans beslut

i anledning av bolagets vinst enligt balansräkningen, besparade vinstmedel,

må aktiekapitalet ökas genom överföring av sådana vinstmedel, överföring

må dock icke ske av medel som avsatts till någon för livförsäkringsrörelse

avsedd fond eller till reservfond.

I avseende å ökningsbeslutet skall gälla vad i 44 § första stycket är stadgat.

ökningsbeslutet skall angiva det belopp varmed aktiekapitalet skall ökas

och, där enligt bolagsordningen aktier av olika slag kunna finnas, till vilket

aktieslag de nya aktierna skola hänföras. Tillika skall beträffande ökningsbeslutets

innehåll gälla vad i 45 § första stycket 7 och andra stycket sägs.

Förslag till ökningsbeslut skall genom styrelsens och verkställande direktörens

försorg dels minst en vecka före bolagsstämman hållas hos bolaget

tillgängligt för aktieägarna dels ock framläggas å stämman. Är stämman ej

ordinarie bolagsstämma som avses i 113 §, skola ock efter vad nyss sagts

hållas tillgängliga och framläggas å stämman:

1. avskrift av den för nästföregående räkenskapsår fastställda balansräkningen,

försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets

vinst eller förlust, samt avskrift av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen

för samma år;

2. en av samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören undertecknad

handling, innehållande dels upplysning, i den mån det finnes kunna

ske utan förfång för bolaget, om händelser av väsentlig betydelse för bolagets

ställning, vilka inträffat efter förvaltningsberättelsens avgivande, dels

ock försäkran, att anledning ej yppats att balansräkningen upprättats i

strid mot bestämmelserna i 93 §; samt

3. ett av revisorerna avgivet yttrande över sistnämnda handling.

Där alla förutvarande aktier medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar

och vinst, vare varje aktieägare berättigad att av de nya aktierna erhåll

det antal, som svarar mot hans andel i det förutvarande aktiekapitalet.

Finnas aktier av olika slag och medföra dessa icke lika rätt till andel i bolagets

tillgångar och vinst, skall i fråga om rätten att erhålla nya aktier gälla

vad i bolagsordningen föreskrives. Där den rätt att erhålla nya aktier som

enligt första punkten eller bolagsordningen tillkommer en förutvarande ak
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

tie icke avser en eller flera nya aktier, vare aktieägare berättigad att för

varje aktie utbekomma ett eller flera delbevis av innehåll, att innehavaren

av beviset äger rätt att utbekomma en ny aktie mot avlämnande av det antal

delbevis som erfordras för utbekommande av en ny aktie.

2 mom. Beslutet om ökningen skall genom styrelsens och verkställande

direktörens försorg kungöras på sätt i 49 § stadgas, ökningsbeslutet skall

därefter av styrelsen eller verkställande direktören anmälas för registrering.

Vid anmälningen skola fogas dels två enligt 341 § andra stycket bestyrkta

avskrifter av protokoll som förts i ärendet, dels ett exemplar av de tidningai,

i vilka beslutet varit infört, dels ock avskrift av den för nästföregående räkenskapsår

fastställda balansräkningen eller, där beslutet ej fattats å ordinarie

bolagsstämma som avses i 113 §, av de handlingar, som efter vad i

1 mom. tredje stycket sägs skola hava framlagts å bolagsstämman.

Aktiekapitalet skall, så snart registrering av beslutet skett, anses ökat

med det belopp, som enligt beslutet skall överföras till aktiekapitalet.

De nya aktierna skola i aktieboken upptagas i nummerföljd.

Ej må delbevis eller brev å ny aktie utlämnas till aktieägare, innan registrering

av beslutet om ökningen skett och aktieägaren företett det eller de

aktiebrev, varå rätten att erhålla delbevis eller ny aktie grundas. Genom

styrelsens och verkställande direktörens försorg skall sådant aktiebrev förses

med påskrift att delbevis eller brev å ny aktie utlämnats. När brev å ny

aktie utlämnas, skall ägaren införas i aktieboken.

3 mom. Är försäkringsaktiebolag moderbolag, må ökning av aktiekapitalet

i den ordning varom i 1 mom. stadgas ej ske medelst överföring a\

större del av bolagets vinst än som enligt 68 § må såsom vinstutdelning utbetalas

till aktieägarna.

Har förslaget om ökningen av aktiekapitalet väckts av styrelsen, skall

revisorernas yttrande över den handling, som avses i 1 mom. tredje stycket

2, innehålla uttalande, huruvida, med hänsyn till koncernens ställning

och resultatet av dess verksamhet i dess helhet, ökningen av aktiekapitalet

får anses stå i strid mot god affärssed.

Om aktiekapitalets nedsättning.

60 §.

I försäkringsaktiebolag, vars aktiekapital kan utan ändring av bolagsordningen

bestämmas till lägre eller högre belopp, må aktiekapitalet, såframt

förbehåll därom träffats i den vid bolagets bildande stadfästa bolagsordningen,

kunna genom inlösen av aktier nedsättas enligt grunder som stadgas i

förbehållet, dock ej under det i bolagsordningen bestämda minimikapitalet.

Sådan nedsättning av aktiekapitalet må även äga rum, där efter bolagets

registrering stadfästelse meddelats å ändring av bolagsordningen, varigenom

förbehåll som avses i första stycket intages i denna. I dylikt fall må

dock nedsättningen ske allenast genom inlösen av aktier, utgivna på grund

opaginerad Kontrollera mot PDF

~ J Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

av sådant beslut om ökning av aktiekapitalet, som av bolagsstämman eller,

enligt 58 §, av styrelsen fattats, sedan ändringen av bolagsordningen registrerats.

Ej må nedsättning äga rum, där fastställd balansräkning för nästföregående

räkenskapsår utvisar sådan ställning, att efter nedsättningen det belopp

artill aktiekapitalet nedsatts och motsvarande del av reservfonden

icke skulle vara till fullo täckta.

Då enligt de i förbehållet stadgade grunderna blivit bestämt att vissa

aktier skola inlösas, skola styrelsen och verkställande direktören ofördröjligen

göra anmälan för registrering av aktiekapitalets nedsättning med motsvarande

belopp. Vid denna anmälan skall fogas avskrift av den fastställda

balansräkningen för nästföregående räkenskapsår, så ock, där inlösen beslutats

av bolagsstämma, två enligt 341 § andra stycket bestyrkta avskrifter

av protokollet i ärendet samt i annat fall i två exemplar en av styrelsen och

verkställande direktören underskriven handling rörande bestämmandet av

vilka aktier som skola inlösas. Då registrering skett, skall aktiekapitalet anses

nedsatt, och må inlösen ej dessförinnan ske.

När aktie inlöses, skall aktiebrevet genom styrelsens och verkställande direktörens

försorg förses med påskrift om inlösandet.

61 §.

1 mom. Beslut om nedsättning av aktiekapitalet i annat fall än i 60 § sägs

fattas av bolagsstämma efter vad i 127 § stadgas.

Förslag till nedsättningsbeslut skall genom styrelsens och verkställande

direktörens försorg dels minst en vecka före bolagsstämman hållas hos bolaget

tillgängligt för aktieägarna dels ock framläggas å stämman. Där ej balansräkningen

för nästföregående räkenskapsår fastställes å stämman, skola

ock efter vad nyss sagts hållas tillgängliga och framläggas å stämman:

1. avskrift av den senaste fastställda balansräkningen, försedd med anteckning

om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust,

samt avskrift av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen för samma

år;

2. en av samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören undertecknad

berättelse, däri upplysning lämnas, i den mån det finnes kunna

ske utan förfång för bolaget, om händelser av väsentlig betydelse för dess

ställning, vilka inträffat efter förvaltningsberättelsens avgivande; samt

3. ett av revisorerna avgivet yttrande över berättelsen.

Handlägges nedsättningsfrågan å två stämmor, skall vad i andra stycket

sägs gälla beträffande båda stämmorna.

Nedsättningsbeslutet skall angiva det belopp varmed aktiekapitalet skall

nedsättas och det sätt varpå nedsättningen jämlikt 2 mom. skall genomföras.

I beslutet skall ock upptagas föreskrift, att det nedsättningen motsvarande

beloppet skall återbetalas till aktieägarna, eller att det skall avsättas till reservfonden

eller säkerhetsfonden, eller att det skall avsättas till en särskild

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

fond att användas enligt beslut av bolagsstämma. Rörande olika delar av

nämnda belopp kunna olika sådana föreskrifter meddelas.

Inom fyra månader från det nedsättningsbeslutet fattades eller, om klandertalan

därå anställes, från det denna talan genom lagakraftägande dom

ogillades, skall nedsättningsbeslutet av styrelsen eller verkställande direktören

anmälas för registrering. Vid anmälningen skola fogas två enligt 341 §

andra stycket bestyrkta avskrifter av protokoll som förts i ärendet, sa ock

avskrift av den för nästföregående år fastställda balansräkningen eller, där

fast ställelse av balansräkningen ej skett i samband med nedsättningsbeslutet,

av de i andra stycket 1, 2 och 3 omförmälda handlingarna.

Har anmälan ej inkommit inom föreskriven tid, vare nedsättningsbeslutet

förfallet.

2 mom. Nedsättning av aktiekapitalet genomföres genom inlösen av aktier,

genom indragning av aktier utan återbetalning eller genom minskning av aktiernas

nominella belopp eller ock genom sammanläggning av aktier enligt

334 §.

Genom styrelsens och verkställande direktörens försorg skall, nar aktie

inlöses eller nominella beloppet minskas mot återbetalning av aktiekapital,

aktiebrevet förses med påskrift därom. Påskrift skall ock, så snart ske kan,

verkställas, när aktie indragits eller nominella beloppet minskats utan återbetalning.

62 §.

7 mom. Beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 61 § må, där beslutet

icke innefattar föreskrift, att det nedsättningen motsvarande beloppet

skall avsättas till reservfonden eller säkerhetsfonden, ej bringas till verkställighet

utan rättens tillstånd.

Rättens tillstånd skall av styrelsen och verkställande direktören sökas senast

inom sex månader efter det nedsättningsbeslutet registrerades. Vid ansökningen

skola vara fogade bevis att beslutet blivit registrerat samt avskrift

av fastställd balansräkning för nästföregående räkenskapsår, försedd med

anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust.

Rätten inhämte försäkringsinspektionens yttrande huruvida eller i vad mån

nedsättningen kan komma att inverka på försäkringstagarnas rätt. Finner

rätten med hänsyn till yttrandets innehåll nedsättningen icke böra bringas

till verkställighet, skall ansökningen genast avslås. I annat fall utfärde rätten

kallelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den, som vill bestrida

ansökningen, att sist å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen

hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses hava medgivit

ansökningen. Kallelsen varde anslagen i rättens kansli sex månader

före inställelsedagen samt kungjord i allmänna tidningarna och minst en

tidning i orten tre gånger, första gången fem och tredje gången sist två månader

innan den dagen inträffar. I kallelsen skall intagas ett koitfattat sammandrag

av inspektionens yttrande. Styrkes inför rätten, att de borgenärer,

vilka hos rätten bestritt ansökningen, blivit till fullo förnöjda för sina lord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

ringar eller medgivit aktiekapitalets nedsättning eller att säkerhet, som av

ratten godkännes, ställts för deras fordringar, eller finner rätten, såvitt angår

försäkringstagare, med hänsyn till innehållet i inspektionens yttrande

nedsättningen ändock böra verkställas, varde ansökningen bifallen.

Har stiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser, hos bolaget fordran, som avses i 2 § nämnda lag, utgöre

fordringen ej hinder mot bifall till ansökningen, där inför rätten visas att å

fordringen avbetalats så stor del som svarar mot nedsättningen av aktiekapitalet.

Om ansökan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut, som meddelats

i anledning av ansökningen, skall genom rättens försorg underrättelse

ofördröj ligen avsändas till försäkringsinspektionen.

Rättens beslut, varigenom tillstånd till nedsättningens verkställande givits,

skall inom sex månader sedan beslutet vunnit laga kraft av styrelsen eller

verkställande direktören anmälas för registrering. Anmälningen skall vara

åtföljd av rättens beslut i huvudskrift eller avskrift, så ock av lagakraftbevis.

Aktiekapitalet skall anses nedsatt, då rättens beslut om tillstånd blivit registrerat.

2 mom. Sådan nedsättning av aktiekapitalet, som avses i 1 mom., vare,

där bolaget försättes i konkurs på ansökan som gjorts inom ett år från det

rättens beslut om tillstånd till nedsättningen efter verkställd registrering

kungjordes i allmänna tidningarna, utan verkan mot borgenär, som ej

samtyckt till nedsättningen eller som vid fordringens tillkomst ej ägde eller,

enligt vad i 316 § stadgas, skall anses hava ägt kännedom om rättens beslut,

varigenom nedsättning medgivits.

63 §.

Innefattar beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 61 g föreskrift att

det nedsättningen motsvarande beloppet skall avsättas till reservfonden eller

säkerhetsfonden, skall aktiekapitalet anses nedsatt, då beslutet om nedsättningen

blivit registrerat. I sådant fall må vinstutdelning till aktieägare icke

äga rum, förrän rättens tillstånd därtill erhållits eller aktiekapitalet enligt

verkställd registrering är ökat med ett mot nedsättningen svarande belopp.

Ansökan om rättens tillstånd till sådan vinstutdelning skall göras av styrelsen

och verkställande direktören. Vid ansökningen skall fogas bevis att

beslutet om nedsättningen blivit registrerat. Rätten inhämte försäkringsinspektionens

yttrande huruvida eller i vad mån vinstutdelningen kan komma

att inverka på försäkringstagarnas rätt. Finner rätten med hänsyn till

yttrandets innehåll vinstutdelning icke böra medgivas, skall ansökningen

genast avslas. I annat fall utfärde rätten kallelse å bolagets borgenärer, med

föreläggande för den, som vill bestrida ansökningen, att sist å viss dag, sedan

tre månaaer förflutit, skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid

äventyr att han eljest anses hava medgivit ansökningen. Kallelsen varde anslagen

i rättens kansli tre månader före inställelsedagen samt kungjord i

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

allmänna tidningarna och minst en tidning i orten tre gånger, första gången

två månader och tredje gången sist en månad innan den dagen inträffar. I

kallelsen skall intagas ett kortfattat sammandrag av inspektionens yttrande.

Bestrides ej ansökningen eller styrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka

hos rätten bestritt ansökningen, blivit till fullo förnöjda för sina fordringar

eller medgivit vinstutdelning eller att säkerhet, som av rätten godkännes

ställts för deras fordringar, eller finner rätten, såvitt angår försäkringstagare,

med hänsyn till innehållet i inspektionens yttrande vinstutdelning

ändock böra medgivas, skall rätten lämna tillstånd att utan hinder av nedsättningen

vinstutdelning därefter må äga rum.

Har stiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser, hos bolaget fordran, som avses i 2 § nämnda lag, utgöre

fordringen ej hinder mot bifall till ansökningen om tillstånd till vinstutdelning

till aktieägarna; men skall, där sådan vinstutdelning äger rum innan

aktiekapitalet enligt verkställd registrering ökats med ett mot nedsättningen

svarande belopp, skyldighet åvila bolaget att erlägga betalning för så stor

del av stiftelsens fordran vid tiden för nedsättningsbeslutet som vinstutdelningen

motsvarar av aktiekapitalet efter nedsättningen. Sådan skyldighet

upphöre, när å fordringen avbetalats så stor del som svarar mot nedsättningen

av aktiekapitalet.

Rättens beslut, varigenom tillstånd till vinstutdelning givits, skall, sedan

det vunnit laga kraft, av styrelsen eller verkställande direktören anmälas

för registrering. Anmälningen skall vara åtföljd av rättens beslut i huvudskrift

eller avskrift, så ock av lagakraftbevis.

64 §.

Egen aktie må försäkringsaktiebolag ej mot vederlag förvärva i annan

ordning än i 60 eller 62 § sägs eller mottaga såsom pant. Ej heller må dotterbolag

mot vederlag förvärva eller såsom pant mottaga aktie i moderbolaget.

Avtal, som träffats i strid mot förbud varom nu sagts, vare ogillt.

Vad i första stycket är stadgat utgör icke hinder för försäkringsaktiebolag

att å auktion inropa för bolagets fordran utmätt aktie, dock med skyldighet

att åter avyttra den, så snart det kan ske utan förlust.

Om inskränkning i rätten att förfoga över aktie.

65 §.

1 mom. I bolagsordningen må intagas förbehåll att, om aktie övergår till

annan än aktieägare eller till annan än ägare av aktie av visst slag, aktieägarna

eller ägarna av aktier av visst slag skola vara berättigade att lösa

aktien. Förvärvas flera aktier genom samma fång, må, där ej annat följer

av förbehållet, lösningsrätt icke utövas i avseende å mindre antal aktier än

fånget omfattar.

I bolagsordningen skall angivas den ordning, i vilken lösningsrätten må

tillkomma aktieägarna inbördes, den tid, ej överstigande två månader räknat

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

från anmälan hos styrelsen om aktiens övergång, inom vilken den som vill

begagna sig av lösningsrätten skall göra anmälan därom hos styrelsen, ävensom

den tid, ej överstigande en månad räknat från det lösens belopp blivit

bestämt, inom vilken lösen skall erläggas. Rörande anmälan bos styrelsen

om akties övergång skall ofördröj ligen genom styrelsens eller verkställande

direktörens försorg meddelande ske till aktieägarna.

Kan överenskommelse icke träffas om lösens belopp, varde, såframt ej

föreskrift om dess bestämmande enligt angiven grund intagits i bolagsordningen,

beloppet, som skall motsvara aktiens verkliga värde, bestämt av tre

skiljemän, utsedda enligt lagen om skiljemän. Åtnöjes ej part med skiljemännens

beslut, äge han, där ej annat stadgats i bolagsordningen, draga tvisten

under rättens prövning, saframt han väcker sin talan inom tre månader

Irån det beslutet i huvudskrift eller avskrift delgavs honom.

Innan det visar sig att lösningsrätten ej begagnas, äge den till vilken aktie

övergått icke utöva annan av aktien härflytande rätt gentemot bolaget än

rätten att uppbära vinstutdelning och att, i händelse av aktiekapitalets ökning,

utöva aktien tillkommande företrädesrätt till teckning av ny aktie. Av

sådan teckning härflytande rättigheter och skyldigheter övergå å den som

begagnar sig av lösningsrätten.

Vad ovan är stadgat om rätt att vid övergång av aktie lösa aktien skall äga

motsvarande tillämpning, där den som skolat vara underkastad lösningsrätt

till aktie, utan att aktien övergår å honom, förvärvar denna tillkommande

rätt till erhållande av ny aktie enligt 59 § eller utövar aktien tillkommande

företrädesrätt till teckning av ny aktie.

2 mom. I bolagsordningen må ock intagas förbehåll därom, att aktierna i

bolaget eller viss del av dem ej må genom teckning eller överlåtelse förvärvas

av aktiebolag eller andra samfälligheter eller stiftelser eller av vissa

slag av aktiebolag eller andra samfälligheter eller stiftelser eller av annan

än svensk medborgare.

Har aktieägare, som enligt förbehållet ej må genom teckning eller överlåtelse

förvärva aktier, beträffande vilka förbehållet gäller, annorledes förvärvat

sådana aktier, skall förbehållet icke medföra hinder för honom att

på grund av den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier,

som enligt denna lag eller den vid förvärvet gällande bolagsordningen är

förenad med de förvärvade aktierna, bekomma sådana aktier, beträffande

vilka förbehållet likaledes gäller.

Om reservfond så ock om bolagsstämmas rätt att genom vinstutdelning eller

eljest förfoga över bolagets egendom.

66 §.

Försäkringsaktiebolag skall av årsvinsten å annan rörelse än livförsäkringsrörelse,

efter avdrag för vad som åtgår till täckande av möjligen förefintlig

förlust å samma rörelse från föregående år, avsätta minst tio procent

till reservfond. Vid beräkning av det belopp, som sålunda minst skall avsät
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

tas, må ej från årsvinsten avdragas den andel däri, som kan hava tillerkänts

styrelseledamot, verkställande direktören eller annan såsom arvode (tantiem).

Avsättning må dock ej ske av medel som erfordras till täckande av

förlust vilken uppstått å livförsäkringsrörelse och ej motsvaras av befintliga

till framtida förfogande avsatta medel eller av fonder för livförsäkringsrörelsen.

Sedan reservfonden uppgått till ett belopp motsvarande tjugu procent

av aktiekapitalet eller det högre belopp, som kan vara föreskrivet i

bolagsordningen, må vidare avsättning till fonden upphöra; nedgår fonden

under det sålunda stadgade beloppet, skall avsättning därtill ånyo vidtaga.

Till reservfonden skall alltid läggas vad på grund av aktieteckning må

hava erhållits för aktierna utöver det nominella beloppet, så ock, där aktie

förklarats förverkad, vad dessförinnan blivit inbetalt å aktien.

Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för täckande av förlust,

som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å bolagets verksamhet

i dess helhet, och som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande

avsatta medel. Om användande av medel, som avsatts till reservfond,

i visst fall vid nedsättning av aktiekapitalet stadgas i 60 § tredje

stycket.

67 §.

1 mom. Ej må till aktieägarna annorledes än i följd av aktiekapitalets

nedsättning efter ty i 60 och 62 §§ sägs utbetalas annat än den vinst, som

förefinnes enligt fastställd balansräkning för sista räkenskapsåret, i den

mån vinsten icke skall avsättas till reservfond eller säkerhetsfond. Angående

förbud mot vinstutdelning är för visst fall stadgat i 63 §.

Innan organisationskostnader, som uppförts som tillgång, fullständigt avskrivits,

må ej för något år till aktieägare utdelas sammanlagt mera än tre

procent å det inbetalda aktiekapitalet.

Har efter försäkringsaktiebolags bildande i bolagsordningen intagits förbehåll,

som i 65 § 2 mom. sägs, må, innan förbehållet enligt 30 § andra

stycket angivits å aktiebrevet, utdelning å den eller de aktier varå brevet

lyder ej äga rum.

2 mom. Varder vinstutdelning beslutad och verkställd i strid mot vad i

1 mom. första eller andra stycket eller 63 § stadgats eller mot bestämmelse

i bolagsordningen, vare de, som uppburit sådan utdelning, skyldiga att återbära

denna jämte fem procent ränta därå.

Samma lag vare, om utdelning skett av vinst som utvisats av fastställd

balansräkning till följd därav att balansräkningen upprättats i strid mot bestämmelserna

i 93 och 94 §§; dock må utdelningen ej återkrävas från den,

som vid dess uppbärande varken insåg eller bort inse balansräkningens

oriktighet.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som medverkat

till beslutet om vinstutdelning eller verkställandet av detta eller till upprättandet

eller fastställandet av oriktig balansräkning, ansvariga efter de beträffande

skadeståndsskyldighet i 320, 323 och 324 §§ stadgade grunderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

3 mom. Sker nedsättning av aktiekapitalet medelst inlösen av aktier i

strid mot förbehåll som i 60 § sägs eller mot bestämmelserna i nämnda paragraf,

eller äger nedsättning av aktiekapitalet rum i förening med återbetalning

till aktieägarna enligt 62 § utan iakttagande av vad där i 1 mom. är

föreskrivet, skall vad i 2 mom. första och tredje styckena här ovan är stadgat

om återbäringsskyldighet och om ansvarighet för brist vid återbäringen

äga motsvarande tillämpning.

68 §.

Av moderbolags vinst må, ändå att vinstutdelning eljest är medgiven, så

stort belopp ej utdelas att vinstutdelningen, med hänsyn till koncernens

ställning och resultatet av koncernens verksamhet i dess helhet, får anses

stå i strid mot god affärssed.

Varder vinstutdelning beslutad och verkställd i strid mot vad i första

stycket stadgas, vare de, som uppburit utdelning, skyldiga att återbära vad

till dem för mycket utdelats jämte fem procent ränta därå; dock må utdelning

ej återkrävas från den, som varken insett eller bort inse berörda

förhållande.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, ansvare de, som medverkat

till beslutet om vinstutdelningen eller till verkställandet av detsamma,

efter de beträffande skadeståndsskyldighet i 320, 323 och 324 §§ stadgade

grunderna.

69 §.

Det tillkommer bolagsstämma att i enlighet med bolagsordningens föreskrifter

besluta, huruvida och i vad mån utdelning skall ske av den vinst

som enligt 67 och 68 §§ må utbetalas till aktieägarna.

Bolagsstämma må ej besluta om användande av bolagets vinstmedel eller

Övriga tillgångar eller om åtagande av förpliktelser för ändamål, som uppenbarligen

är främmande för föremålet för bolagets verksamhet eller för

verksamhetens syfte. Dock äge bolagsstämma använda tillgångar till allmännyttigt

eller därmed jämförligt ändamål, såvitt det med hänsyn till

ändamålets beskaffenhet, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt

får anses skäligt.

Bolagsstämma må ej heller, med mindre annat följer av vad i denna lag

eller bolagsordningen är stadgat, besluta om sådan användning av bolagets

tillgångar eller eljest om sådan åtgärd, att uppenbarligen fördel beredes vissa

aktieägare till nackdel för bolaget eller övriga aktieägare.

Om styrelse, verkställande direktör och firmateckning.

70 §.

För försäkringsaktiebolag skall finnas en styrelse bestående av minst tre

ledamöter.

Styrelsen väljes å bolagsstämma; dock må enligt bestämmelse, som intagits

i bolagsordningen, en eller flera av ledamöterna kunna tillsättas i annan

ordning.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Styrelseledamot, som väljes å bolagsstämma, skall utses för tid intill dess

stämma som i 113 § sägs hållits och må icke väljas för längre tid än till och

med den stämma som skall äga rum under tredje räkenskapsåret efter valet.

Skall mer än en ordinarie stämma årligen hållas, gälle vad nu är sagt den

stämma å vilken styrelseval skall förrättas.

Ändå att den tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått till ända,

må han skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett honom. Styrelseledamot

äge ock rätt att avgå före utgången av nämnda tid, dock icke

den som är verkställande direktör, så länge han kvarstår i denna befattning.

Anmälan om avgång skall göras hos styrelsen, så ock, där styrelseledamot ej

är vald å bolagsstämma, hos den som tillsatt honom.

Om styrelseledamot, som är vald å bolagsstämma, entledigas eller eljest

avgår eller avlider eller hinder för honom att vara styrelseledamot uppkommer

enligt 72 § och suppleant ej finnes, åligger det övriga styrelseledamöter

att ofördröjligen föranstalta om val av ny ledamot för tid, som återstår av

den tid för vilken den förre blivit vald. Meddelas icke annan föreskrift i bolagsordningen,

må dock med valet ansta till nästa ordinarie bolagsstämma

där styrelseval skall äga rum, såframt styrelsen är beslutför med kvarstående

ledamöter och suppleanter.

71 §•

Styrelsen skall utse en verkställande direktör. Denne må utses inom eller

utom styrelsen; dock må i bolagsordningen eller av bolagsstämman föreskrivas,

att verkställande direktören skall utses inom styrelsen.

Styrelsen äger förordna vice verkställande direktör att tjänstgöra i verkställande

direktörens ställe.

72 §.

Styrelseledamöterna och verkställande direktören skola vara myndiga här

i riket bosatta svenska medborgare.

73 §.

Vad i denna lag är stadgat om styrelseledamot och verkställande direktören

skall i tillämpliga delar gälla beträffande suppleant och vice verkställande

direktör.

I bolagsordningen må närmare bestämmelser upptagas om de förutsättningar,

under vilka suppleant eller vice verkställande direktör äger inträda

i tjänstgöring, så ock, där flera suppleanter finnas, om ordningen för deras

inträde. Sådana bestämmelser må jämväl meddelas av den som utsett suppleanten

eller vice verkställande direktören. Bestämmelse som i detta stycke

sägs må ej registreras.

Har i fall, då enligt bestämmelse i bolagsordningen som avses i 70 g andra

stycket en eller flera styrelseledamöter skola tillsättas i annan ordning än

genom val å bolagsstämma, sådan ledamot ej tillsatts, skall av rätten er
3

Bihang till riksdagens protokoll 1948. t samt. Nr 50.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

sätiare förordnas på ansökan av styrelseledamot, aktieägare, borgenär eller

annan, vars rätt kan vara beroende av att någon finnes som äger företräda

bolaget.

74 §.

Verkställande direktören skall handhava den löpande förvaltningen av

bolagets angelägenheter. Ledningen och förvaltningen i övrigt tillkommer

styrelsen.

Den löpande förvaltningen omfattar ej åtgärd, som med hänsyn till bolagets

förhållanden är av osedvanlig beskaffenhet eller av stor betydelse. Där

styrelsens beslut icke kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för verksamhetens

gång, må dock verkställande direktören vidtaga sådan åtgärd men

bör, så snart det kan ske, underrätta styrelsen därom.

75 §.

Det åligger verkställande direktören att under styrelsens inseende sörja

för en sådan organisation av bolagets verksamhet, som med hänsyn till

bolagets förhållanden må anses tillfredsställande. Han skall ock leda driften

av bolagets rörelse och utöva tillsyn över dess befattningshavare.

Styrelsen är pliktig att tillse, att en sådan organisation av bolagets verksamhet

finnes som i första stycket sägs. Styrelsen skall vaka över att verkställande

direktören fullgör sina åligganden samt, där det med hänsyn till

omfattningen eller beskaffenheten av bolagets verksamhet eller eljest finnes

påkallat, utfärda instruktioner för verkställande direktören och andra befattningshavare

i bolaget. Styrelsen skall tillse, att erforderliga upplysningar

angående bolagets förhållanden komma styrelsen till handa på lämpligt

sätt och vid lämpliga tider.

Uppkommer förfall för verkställande direktören och finnes ej vice verkställande

direktör, svarar styrelsen för de åligganden, som enligt vad ovan

sagts skola ankomma på verkställande direktören.

76 §.

Verkställande direktören skall sörja för att bolagets bokföring fullgöres i

överensstämmelse med lag samt att medelsförvaltningen är ordnad på betryggande

sätt. Styrelsen är pliktig att tillse, att en med hänsyn till bolagets

förhållanden och god köpmannased tillfredsställande organisation av bokföringen

och medelsförvaltningen finnes, och skall, där organisationen ej

jämväl omfattar betryggande kontroll, genom en eller flera särskilt utsedda

styrelseledamöter öva tillsyn över bokföringen och medelsförvaltningen.

Om förvaltningen av värdehandlingar, som skola förvaras avskilda från

bolagets övriga tillgångar, stadgas vidare i 276 och 277 §§.

77 §.

Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Har bolagsstämman ej

utsett ordförande eller skall, där en eller flera ledamöter tillsatts i annan

ordning än genom val å bolagsstämma, sådan ledamot ej enligt bolagsord
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

ningen tillika vara styrelsens ordförande, välje styrelsen ordförande. Vid

lika röstetal skall valet avgöras genom lottning. Verkställande direktören

eller vice verkställande direktör må icke utses till ordförande.

Det åligger ordföranden att tillse att sammanträden hållas då så erfordras.

Framställer styrelseledamot eller verkställande direktör som ej tillhör styrelsen

begäran om sammankallande av styrelsen, skall hans begäran efterkommas.

Verkställande direktören skall, ändå att han ej är styrelseledamot, närvara

vid styrelsens sammanträden, där ej styrelsen för visst fall annorledes

bestämmer.

Vid styrelsens sammanträden skola föras protokoll, vilka skola till riktigheten

bestyrkas av ordföranden och den ledamot styrelsen därtill utser. Ledamot

av styrelsen, så ock verkställande direktören, även om han ej är styrelseledamot,

är berättigad att på begäran få särskild från styrelsens beslut

avvikande mening antecknad till protokollet. Protokollen skola föras i nummerföljd

och förvaras på betryggande sätt.

78 §.

Styrelsen är beslutför, där de vid sammanträde tillstädesvarandes antal

överstiger hälften av hela antalet styrelseledamöter, såframt ej för beslutförhet

högre antal föreskrivits i bolagsordningen. Ärende må dock icke företagas,

med mindre såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter eller, vid förfall

för någon av dem, suppleant för honom erhållit tillfälle att deltaga i ärendets

behandling.

Såsom styrelsens beslut gälle, där föreskrift om särskild röstpluralitet ej

givits i bolagsordningen, den mening, om vilken vid sammanträde de flesta

röstande förena sig, och vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden.

Är styrelsen icke fulltalig, må beslut anses föreligga allenast där

av de tillstädesvarande ett antal överstigande en tredjedel av hela antalet

styrelseledamöter enat sig.

79 §.

Ledamot av styrelsen eller verkställande direktören må ej handlägga

fråga rörande avtal mellan honom och bolaget. Ej heller må han handlägga

fråga om avtal mellan bolaget och tredje man, såframt han däri äger ett väsentligt

intresse, som kan vara stridande mot bolagets. Vad sålunda är stadgat,

äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från bolaget, så ock

beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten, verkställande

direktören eller tredje man.

80 §.

Styrelsen äger, i den mån annat icke följer av vad i denna lag är stadgat,

att ej mindre handla å bolagets vägnar i förhållande till tredje man än även

företräda bolaget inför domstolar och andra myndigheter. Samma behörighet

tillkommer ock den eller dem som efter vad i 81—83 §§ sägs äga teckna

bolagets firma (firmatecknare); dock äga de, som må utöva firmateckningsrätt

allenast i förening, endast i förening företräda bolaget.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

Även om verkställande direktören må allenast i förening med annan teckna

bolagets firma, äger han i avseende å åtgärd, som efter vad i 74 § är

stadgat ankommer på verkställande direktören, ensam företräda bolaget,

där fråga ej är om rättshandling som enligt lag skall ske skriftligen.

81 §.

Bemyndigande för styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktören

eller vice verkställande direktör att teckna bolagets firma må meddelas

av styrelsen, där ej i bolagsordningen blivit bestämt, att sådant bemyndigande

icke må meddelas. Styrelsen äge ock bemyndiga annan än nu sagts

att teckna bolagets firma, om tillåtelse därtill givits i bolagsordningen eller

av bolagsstämman; dock må i dylikt fall bemyndigande ej lämnas den som

är omyndig eller den som icke är här i riket bosatt svensk medborgare.

Bemyndigande att teckna bolagets firma må när som helst av styrelsen

återkallas.

82 §.

Då bemyndigande att teckna bolagets firma meddelas, äger styrelsen föreskriva,

att rätten till firmateckning får av två eller flera personer utövas

allenast i förening. I avseende å sådan firmatecknare må ock föreskrivas,

att han vid firmateckning bör underskriva sitt namn endast såsom kontrasignant.

Dylik kontrasignant äge teckna bolagets firma endast tillsammans

med firmatecknare, som ej är kontrasignant.

Föreskrives annan inskränkning i rätten att teckna bolagets firma än i

första stycket sägs, må den ej registreras.

I bolagsordningen eller av bolagsstämman må föreskrivas, att bemyndigande

att teckna bolagets firma får av styrelsen meddelas allenast två eller

flera personer i förening.

83 §.

Verkställande direktören skall äga teckna bolagets firma i förening med en

styrelseledamot, där han ej på grund av bestämmelse i bolagsordningen eller

enligt styrelsens bemyndigande äger ensam teckna bolagets firma eller ock

styrelsen föreskrivit, att han skall äga teckna firman i förening med viss

person eller en av vissa personer.

Den rätt att teckna bolagets firma, som på grund av denna lag eller bestämmelse

i bolagsordningen tillkommer verkställande direktören, äge ock

vice verkställande direktör, då han inträtt för verkställande direktören.

84 §.

Styrelsen eller annan, som jämlikt 80 § är ställföreträdare för bolaget, må

ej förfoga över dess tillgångar eller ikläda det förpliktelser eller eljest vidtaga

åtgärd i strid mot vad i 69 § andra stycket första punkten och tredje

stycket är stadgat beträffande bolagsstämma. Styrelsen äger dock till allmännyttigt

eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång, som i förhållande

till bolagets ställning är av ringa betydelse.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

85 §.

I förhållande till bolaget åligger det styrelsen och annan ställföreträdare

för bolaget att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter som meddelas

i bolagsordningen eller av bolagsstämman. Annan ställföreträdare än

styrelsen vare ock skyldig att ställa sig till efterrättelse föreskrift, som meddelas

av styrelsen eller, såvitt angår åtgärd som enligt 74 § ankommer på

verkställande direktören, av denne. Dock må styrelsen och annan ställföreträdare

för bolaget icke efterkomma föreskrift, där den finnes såsom stridande

mot denna lag eller bolagsordningen ej vara gällande, icke heller föreskrift

av bolagsstämma om sådan åtgärd avseende förvaltningen av bolagets

angelägenheter, vars verkställighet styrelsen finner innebära ett uppenbart

åsidosättande av bolagets intressen.

Den, som enligt 79 § icke må för bolaget handlägga fråga om avtal, äge ej

heller befogenhet att utan särskilt uppdrag av styrelsen företräda bolaget i

avseende å avtalet.

86 §.

Har styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget företagit rättshandling

å bolagets vägnar men därvid handlat i strid mot vad i 84 § är stadgat

eller mot föreskrift, som avses i 85 §, eller eljest överskridit sin befogenhet,

vare rättshandlingen ej gällande mot bolaget, såframt tredje man insåg eller

bort inse att sådant överskridande förelåg.

Överskrider verkställande direktören vid företagande av rättshandling den

honom enligt 74 § tillkommande förvaltningsrätten, vare utan avseende därå

rättshandlingen gällande, såframt tredje man ej insåg eller bort inse att sådant

överskridande förelåg.

Om styrelsesuppleant eller vice verkställande direktör företrätt bolaget,

vare det förhållandet, att förutsättning för hans inträde i styrelseledamots

eller verkställande direktörens ställe saknades, utan verkan gentemot tredje

man, där han ej insåg eller bort inse nämnda förhållande.

87 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för försäkringsaktiebolag, bör undertecknas

med bolagets firma, och skola de, som teckna firman, därvid underskriva

sina namn.

Har styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget utfärdat handling

utan firmateckning och framgår icke av dess innehåll, att den utfärdats

å bolagets vägnar, svare de, som undertecknat handlingen, lör vad genom

handlingen må hava slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Sådan ansvarighet skall dock ej åvila undertecknarna, där av omständigheterna

vid handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades för bolaget,

samt den till vilken handlingen ställts av bolaget erhåller behörigen undertecknat

godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det begäran

därom framställts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot underteek

liarna.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

88 §.

Angående behörighet för styrelseledamot, så ock för den, som eljest, ensam

eller i förening med annan, bemyndigats teckna bolagets firma, att mottaga

delgivning i rättegång mot bolaget är stadgat i rättegångsbalken; och

skall vad i sådant avseende gäller äga tillämpning jämväl då annat meddelande

skall delgivas bolaget.

89 §.

Vill styrelsen kära till bolaget, skall styrelsen kalla aktieägarna till bolagsstämma

för val av ställföreträdare att föra bolagets talan i tvisten. Stämning

delgives genom att föredragas å stämman.

90 §.

Utses, efter det ansökan om bolagets registrering gjorts, vice verkställande

direktör, eller sker ändring i avseende å de till styrelseledamöter eller styrelsesuppleanter

eller till verkställande direktör eller vice verkställande di''

rektor utsedda personerna eller i fråga om rätten att teckna bolagets firma

eller ändrar styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktören eller

vice verkställande direktör eller eljest någon, som ensam eller i förening

med annan äger teckna firman, sitt hemvist eller ändras bolagets postadress,

skall styrelsen eller verkställande direktören därom ofördröjligen göra anmälan

för registrering. Å denna anmälan skall vad i 29 § andra, tredje och

sjunde styckena sägs äga motsvarande tillämpning. Vid anmälan, som ej avser

allenast ändring av hemvist eller av bolagets postadress, skall fogas avskrift

av protokoll eller annan handling som bestyrker anmälningen.

Rätt att göra anmälan enligt första stycket tillkommer den som beröres av

anmälningen.

Om styrelsens och verkställande direktörens årsredovisning.

91 §

Det åligger styrelsen och verkställande direktören att för varje räkenskapsår

avgiva redovisning för förvaltningen av bolagets angelägenheter genom

avlämnande av balansräkning, avseende bolagets ställning vid räkenskapsårets

utgång (balansdagen), vinst- och förlusträkning samt förvaltningsberättelse.

Dessa redovisningshandlingar skola vara underskrivna av

samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören. Skall enligt 97 §

annan redovisningshandling avgivas, må den undertecknas av verkställande

direktören ensam.

Har beträffande redovisningshandling avvikande mening antecknats till

styrelsens protokoll, skall yttrandet fogas till redovisningshandlingen.

Minst en månad före den bolagsstämma, varom förmäles i 113 §, skola

styrelsen och verkställande direktören till revisorerna i huvudskrift eller avskrift

avlämna redovisningshandlingarna för det förflutna räkenskapsåret.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

92 §.

Räkenskapsår för försäkringsaktiebolag skall vara helt år, dock må räkenskapsår

vid rörelsens början ävensom vid omläggning av räkenskapsår

avse del av år eller utsträckas att omfatta högst aderton månader. Såframt

ej särskilda förhållanden till annat föranleda, skall kalenderåret vara räkenskapsår.

För försäkringsbolag, hörande till samma koncern, bör såvitt möjligt bestämmas

samma räkenskapsår.

93 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skola i avseende å försäkringsaktiebolags

inventarium, balansräkning samt vinst- och förlusträkning gälla

följande bestämmelser.

1 mom. Tillgång må, såframt ej nedan annorlunda stadgas, icke upptagas

vare sig över verkliga värdet eller till högre belopp än det, vartill kostnaderna

för dess anskaffning uppgått. Dock må tillgång upptagas till högre

belopp än som motsvarar dessa kostnader i fall, där det på grund av särskilda

omständigheter må anses tillåtligt jämlikt god köpmannased.

Såsom det verkliga värdet å viss tillgång skall anses försäljningsvärdet

efter avdrag för försäljningskostnaderna, om ej på grund av tillgångens beskaffenhet

eller andra omständigheter annat värde bör sättas därå jämlikt

allmänna bokföringsgrunder och god köpmannased.

2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas må fastighet, som är avsedd

för inrymmande av bolagets huvudkontor, ävensom aktier i dotterbolag

samt tillgång på grund av tillskjutet garantikapital i sådant bolag upptagas

till högst det belopp, vartill kostnaderna för dylika tillgångars anskaffning

uppgått.

I fråga om fastighet som avses i första stycket gälle dock, att avskrivning

därå skall efter lämplig avskrivningsplan årligen ske med belopp, som

motsvarar fastighetens värdeminskning på grund av ålder och nyttjande

eller annan därmed jämförlig orsak, såvitt ej fastighetens verkliga värde

uppenbarligen är högre än det, som skulle framkomma efter sådan avskiivning.

Finnes till följd av orsak, som ej kan antagas vara övergående, fastighetens

verkliga värde vara avsevärt lägre än det värde som erhålles efter

vad ovan sägs, skall särskild avskrivning ske, i den mån ej en ökning av den

årliga avskrivningen må anses tillfyllest jämlikt allmänna bokföringsgrunder

och god köpmannased. Hava under räkenskapsåret kostnader nedlagts

för förbättring å fastigheten eller hava sådana kostnader balanserats från

tidigare räkenskapsår, må de inräknas i anskaffningskostnaderna.

Beträffande aktier i dotterbolag samt tillgång på grund av tillskjutet garantikapital

i sådant bolag gälle, att avskrivning å dylik tillgång skall ske i

den mån det må anses erforderligt enligt allmänna bokföringsgrunder och

god köpmannased.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Utöver vad i andra stycket tredje punkten är stadgat må ej tillgång, som

avses i detta moment, i annat fall än i 3 mom. sägs upptagas till högre värde

än det, vartill den var uppförd i närmast föregående balansräkning.

3 mom. Om fastighet som avses i 2 mom. måste anses äga ett bestående

värde väsentligt överstigande det belopp, vartill fastigheten är uppförd i

närmast föregående balansräkning, må fastigheten utan hinder av vad i

sagda moment är stadgat upptagas till högst detta värde, såframt det belopp

varmed uppskrivning sker användes till

a) avsättning till försäkringsfond, utjämningsfond, säkerhetsfond, återbäringsfond

eller regleringsfond eller

b) erforderlig avskrivning på värdet av andra tillgångar av det slag som

avses i 2 mom.

Fastighetens värde ma dock ej i något fall uppskrivas över senast fastställda

taxeringsvärdet.

4 mom. Osäkra fordringar skola upptagas högst till det belopp varmed de

beräknas komma att inflyta. Värdelösa fordringar må icke upptagas såsom

tillgång.

5 mom. Under förutsättning att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond

jämlikt 274 § första stycket 1—7 eller premiereserv jämlikt 275 §, i

vad den hänvisar till 274 § första stycket 1—7, redovisas, beräknas kunna

å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas

tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande det

bokförda värdet, må värdehandling, som vid räkenskapsårets slut användes

till sådan redovisning, kunna, utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat, upptagas

till samma värde som i närmast föregående balansräkning eller, där

värdehandlingen anskaffats under räkenskapsåret, till det belopp, som motsvarar

kostnaderna för dess anskaffning.

6 mom. I fall, då bolaget innehar egna aktier, skola de med angivande

av nominella beloppet upptagas såsom tillgång allenast inom linjen.

Vid värdering av moderbolags aktier i dotterbolag skall avdrag från det

enligt 2 mom. beräknade värdet av aktierna ske för så stor del av värdet

som belöper på aktier, vilka dotterbolaget äger i moderbolaget. Vad nu sagts

skall äga motsvarande tillämpning i det fall, då aktier i moderbolaget tillhöra

annat dotterbolag däri förstnämnda dotterbolag äger del. Inom linjen

skall moderbolagets andel i nominella beloppet av de aktier i moderbolaget,

som ägas av dotterbolag, angivas såsom andel i egna aktier.

7 mom. Kostnader för bolagsbildningen eller för ökning av aktiekapitalet,

så ock förvaltningskostnader må icke upptagas såsom tillgång.

De i samband med bolagsbildningen och därefter före utgången av andra

räkenskapsåret till organisation av bolagets verksamhet använda kostnaderna

må, där sådant i bolagsordningen bestämmes, upptagas såsom tillgång

intill i bolagsordningen medgivet belopp. Sådana kostnader skola avskrivas

med minst en åttondel för varje efter andra räkenskapsåret följande år.

8 mom. Ej må i stället för avskrivning på värdet av tillgångar motsvarande

belopp uppföras bland skulderna.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

94 §.

1 mom. I balansräkningen skola tillgångar och skulder fördelas i poster

på sätt som må anses påkallat med hänsyn till verksamhetens art och allmänna

bokföringsgrunder. Därvid skall iakttagas, att försäkringsfond upptages

såsom särskild skuldpost; omfattar bolagets rörelse olika försäkringsgrenar,

skall för varje försäkringsgren särskild försäkringsfond upptagas. Driver

bolaget livförsäkringsrörelse, skola för denna verksamhetsgren såsom särskilda

skuldposter upptagas jämväl följande tekniska fonder, nämligen utjämningsfond,

säkerhetsfond, återbäringsfond och regleringsfond.

Närmare bestämmelser angående tillgångars och skulders fördelning i poster

samt dessas uppställning och benämning så ock angående redovisning

av aktier i andra bolag ävensom andra andelsrättigheter meddelas av Konungen.

2 mom. Fond må ej redovisas under benämningen pensionsfond eller understödsfond

eller under annan benämning, som utmärker att fonden bildats

för tryggande av pension eller eljest för anställdas eller deras anhörigas välfärd.

Har efter vad i lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

är stadgat sådan stiftelse bildats, skall skuld på grund av överföring

av medel från bolaget till stiftelsen redovisas i särskild post med

upptagande av stiftelsens benämning, därvid skuld på grund av överföring

som beslutats vid balansräkningens fastställande, skuld för ränta för

det år balansräkningen avser, i den mån den ej avräknats mot utgifter,

och skuld på grund av tidigare överföringar skola angivas för sig.

3 mom. Av balansräkningen skall framgå i vad mån tillgångar pantsatts

jämlikt 276 och 277 §§ eller föreskrift som meddelats med stöd av 265 §.

4 mom. Inom linjen skall anmärkas sammanlagda beloppet av bolagets

borgens- och övriga ansvarsförbindelser, i den mån de icke upptagits bland

skulderna.

Inom linjen skall ock angivas sammanlagda beloppet för år av pensioner,

utgående på grund av förpliktelser, vilka ej upptagits såsom skuld i balansräkningen

eller motsvaras av där upptagen skuld till pensionsstiftelse. Pensionsförpliktelser,

som i närmast föregående balansräkning upptagits såsom

skuld, må ej redovisas inom linjen.

5 mom. I moderbolags balansräkning skall upplysning meddelas om sammanlagda

beloppet av moderbolagets fordringar hos och skulder till varje

dotterbolag, så ock om sammanlagda beloppet av varje dotterbolags fordringar

hos och skulder till annat dotterbolag.

95 §.

Vinst- och förlusträkning skall så uppställas att en med hänsyn till bolagets

förhållanden och god köpmannased tillfredsställande redovisning erhålles

för huru vinsten eller förlusten för räkenskapsåret uppkommit. Därvid

skall iakttagas, att intäkter och kostnader fördelas i lämpliga poster

med hänsyn till verksamhetens art. Omfattar verksamheten flera försäk
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ringsgrenar, skola intäkter och kostnader beträffande varje verksamhetsgren

särskilt redovisas.

Närmare bestämmelser angående vinst- och förlusträkningens uppställning

meddelas av Konungen.

96 §.

1 mom. I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det finnes kunna ske

utan förfång för bolaget, upplysning lämnas om sådana för bedömningen

av bolagets ställning och resultatet av dess verksamhet samt styrelsens och

verkställande direktörens förvaltning viktiga förhållanden, vilka ej framgå

av balansräkningen eller vinst- och förlusträkningen, så ock om händelser

av väsentlig betydelse för bolaget, jämväl där de inträffat efter räkenskapsårets

slut.

1 förvaltningsberättelsen skall uppgivas medelantalet under räkenskapsåret

anställda fältmän, med särskilt angivande av antalet yrkesfältmän, samt

medelantalet övriga i bolagets tjänst anställda personer. I den mån motsvarande

uppgifter ej lämnas i vinst- och förlusträkningen, skall ock i särskilda

poster upptagas sammanlagda beloppet av utbetalda löner och ersättningar

under räkenskapsåret dels till fältmän, dels till styrelsen samt verkställande

direktören och andra personer i ledande ställning, dels ock till övriga

befattningshavare i bolaget.

Har tillgång upptagits till högre värde än i senaste fastställda balansräkning

eller har tillgång som anskaffats under räkenskapsåret upptagits till

högre värde än anskaffningskostnaden, skall redogörelse lämnas för grunden

till höjningen, för det belopp varmed höjning skett och, i fall som avses

i 93 § 3 inom., jämväl för användningen av beloppet.

Har beträffande avskrivningarna på tillgångar som avses i 93 § 2 mom.

eller i andra avseenden någon viktigare ändring vidtagits i förhållande till

tidigare balansräkning eller vinst- och förlusträkning, skall redogörelse

därför lämnas i förvaltningsberättelsen.

Styrelsen och verkställande direktören skola i förvaltningsberättelsen

framställa förslag i anledning av bolagets vinst eller förlust enligt balansräkningen.

2 mom. Har koncernbalansräkning eller koncernredogörelse upprättats

efter vad i 97 § sägs, skall i förvaltningsberättelsen för moderbolaget uppgivas

resultatet av koncernens verksamhet i dess helhet.

97 §.

I moderbolag skall avgivas koncernbalansräkning, innehållande ett sammandrag

av moderbolagets och dotterbolagens balanser, eller koncernredogörelse,

däri skall upptagas en sammanställning av koncernbolagens vinster

och förluster. Närmare bestämmelser angående koncernbalansräknings och

koncernredogörelses uppställning och innehåll meddelas av Konungen.

Undantag från eller inskränkning i skyldigheten att avgiva koncernbalansräkning

eller koncernredogörelse må för särskilt fall medgivas av Konungen

eller den myndighet Konungen bestämmer.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Om revision.

43

98 §.

Styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt bolagets räkenskaper

skola granskas av minst två revisorer. Revisorerna väljas å bolagsstämma;

dock må i bolagsordningen kunna bestämmas, att en eller flera

revisorer skola på annat sätt tillsättas att jämte minst en å bolagsstämman

vald revisor deltaga i granskningen.

Då revisorer väljas skola lika många suppleanter väljas.

Angående revisor som förordnas av försäkringsinspektionen stadgas i

285 §.

99 §.

Revisorer och revisorssuppleanter, som väljas av bolagsstämma, skola utses

för tid intill dess stämma som i 113 § sägs hållits och må icke väljas för

längre tid än till och med den stämma som skall äga rum under tredje räkenskapsåret

efter valet. Skall mer än en ordinarie stämma årligen hållas,

gälle vad nu är sagt den stämma, å vilken revisorsval skall förrättas. Revisor

må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända,

skiljas från uppdraget, där han valts på bolagsstämma, av stämman och

eljest genom beslut av den som tillsatt honom.

Om revisor, som är vald på bolagsstämma, entledigas eller eljest avgår

eller avlider och suppleant på grund av avgång eller frånfälle ej finnes,

åligger det styrelsen att ofördröj ligen föranstalta om val av ny revisor. Vad

nu är sagt gälle ock, där hinder att vara revisor uppkommer enligt 100 §.

Sker valet å annan än ordinarie stämma, där revisorsval skall äga rum,

skall uppdraget avse allenast tiden till och med sådan stämma.

Den, som utsetts till revisor eller revisorssuppleant, skall därom ofördröjligen

underrättas, om han valts å bolagsstämma, av styrelsen eller verkställande

direktören och eljest av den som tillsatt honom.

Skall enligt bolagsordningen revisor vara auktoriserad revisor eller godkänd

granskningsman och sker ändring i avseende å därtill utsedd person

eller suppleant för denne eller beträffande sådan persons hemvist, skall styrelsen

eller verkställande direktören ofördröj ligen göra anmälan därom för

registrering. Å denna anmälan skall vad i 29 § andra stycket sägs äga motsvarande

tillämpning. Vid anmälan, som ej avser allenast ändring av hemvist,

skall fogas avskrift av protokoll eller annan handling som bestyrker

ändringen.

Rätt att göra anmälan enligt fjärde stycket tillkommer den som beröres

av ändringen.

Med auktoriserad revisor och godkänd granskningsman avses av handelskammare

i riket auktoriserad revisor och godkänd granskningsman.

100 §.

1 mom. Revisor skall vara myndig här i riket bosatt svensk medborgare.

Revisor skall hava den erfarenhet beträffande bokföring och insikt i ekonomiska

förhållanden som med hänsyn lill bolagets verksamhet erfordras för

uppdraget.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Omfattar bolagets verksamhetsområde hela riket eller är verksamheten

eljest av stor omfattning, skall minst en av revisorerna vara auktoriserad

revisor eller godkänd granskningsman.

Till revisor må ej utses den, som är befattningshavare i bolaget eller

eljest intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot

eller verkställande direktören eller till annan befattningshavare i ledande

ställning i bolaget, ej heller styrelseledamots, verkställande direktörens

eller sådan befattningshavares make eller den, som med honom är i rätt

upp- eller nedstigande skyldskap eller svågerlag eller är hans syskon eller

med honom är i det svågerlag, att den ene är gift med den andres syskon.

2 mom. Bland revisorerna i moderbolag bör, där det kan ske, en eller

flera vara revisorer i dotterbolag.

3 mom. Hava revisorer ej utsetts till antal som i denna lag och bolagsordningen

är föreskrivet eller hava revisorer utsetts utan iakttagande av bestämmelse

i 1 mom., åligger det styrelsen, styrelseledamot och verkställande

direktören att ofördröj ligen om förhållandet göra anmälan till försäkringsinspektionen.

Anmälan må göras även av aktieägare eller borgenär.

4 mom. Vad i denna paragraf stadgas om revisor skall äga motsvarande

tillämpning å revisorssuppleant.

101 §.

Där antalet revisorer utgör minst tre, skola dessa inom sig utse en ordförande

att leda revisionen. Revisorerna skola sammanträda så ofta de

finna nödigt. Det åligger ordföranden, där sådan utsetts, att kalla till sammanträde.

102 §.

i mom. Det åligger revisorerna vid fullgörandet av sitt uppdrag

att granska bolagets böcker och andra räkenskaper,

att taga del av styrelsens och bolagsstämmans protokoll,

att verkställa inventering eller kontrollera verkställd inventering av bolagets

kassa och övriga tillgångar,

att tillse huruvida bolagets organisation av och kontroll över bokföringen

och medelsförvaltningen är tillfredsställande,

att, sedan de redovisningshandlingar som i 91 § omförmälas avgivits för

bolaget, granska nämnda redovisningshandlingar, samt

att vidtaga de åtgärder som i övrigt för ett behörigt fullgörande av revisionsuppdraget

må vara erforderliga.

Revisorerna hava att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,

som meddelas av bolagsstämma och ej innefatta inskränkning i deras i lag

stadgade skyldigheter eller eljest strida mot lag eller författning eller mot

bolagsordningen.

Om det revisor åvilande granskningsarbetet är av större omfattning, vare

han berättigad att därtill anlita hos honom för biträde i revisionsverksamhet

anställd, lämplig person såsom medhjälpare efter vad med hänsyn till

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

45

arbetets art får anses tillbörligt. Rätt att sålunda anlita medhjälpare föreligger

icke, såframt bolagsstämman vid valet träffar sådant förbehåll.

Styrelsen och verkställande direktören skola giva revisor tillgång till bolagets

böcker, räkenskaper och andra handlingar samt i övrigt det biträde,

som av honom påkallas för uppdraget. Av revisor begärd upplysning angående

förvaltningen må ej av styrelsen eller verkställande direktören

vägras.

2 mom. Är bolaget moderbolag, skola revisorerna granska jämväl avgiven

koncernbalansräkning eller koncernredogörelse; och skall revisorernas

granskning även i övrigt avse moderbolagets förhållanden till dotterbolagen

samt dotterbolagens förhållanden inbördes.

103 §.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår avgiva en av dem undertecknad

revisionsberättelse, som skall överlämnas till styrelsen minst två veckor före

den i 113 § omförmälda bolagsstämman. Revisorerna skola ock inom samma

tid till styrelsen återställa de till dem överlämnade redovisningshandlingarna.

Därvid skola revisorerna hava å balansräkningen samt vinstock

förlusträkningen tecknat påskrift med yttrande, huruvida dessa handlingar

överensstämma med bolagets av dem granskade böcker eller icke,

och skall påskriften i övrigt beträffande granskningen innefatta hänvisning

till revisionsberättelsen.

104 §.

1 mom. Revisionsberättelsen skall innehålla redogörelse för resultatet av

revisorernas granskning samt uttalande, huruvida anmärkning i avseende

å de till revisorerna överlämnade redovisningshandlingarna, bolagets bokföring

eller inventeringen av dess tillgångar eller eljest beträffande förvaltningen

av bolagets angelägenheter föreligger eller icke. Föreligger anledning

till anmärkning, skall denna angivas i revisionsberättelsen. Revisorerna

åge ock i berättelsen meddela erinringar, som de anse böra komma till

aktieägarnas kännedom.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilt uttalande

angående fastställelse av balansräkningen;

angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören;

samt

angående styrelsens och verkställande direktörens förslag i anledning av

bolagets vinst eller förlust enligt balansräkningen.

Har tillgång upptagits till högre värde än i senaste fastställa balansräkning

eller har tillgång som anskaffats under räkenskapsåret upptagits till

högre värde än anskaffningskostnaden, skall särskilt uttalande därom göras

i revisionsberättelsen.

Revisor, som hyser från de i revisionsberättelsen gjorda uttalandena

skiljaktig mening eller eljest finner särskilt uttalande påkallat, äger till

revisionsberättelsen foga yttrande därom, såframt han ej avgiver särskild

revisionsberättelse.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

2 mom. Revisionsberättelsen för moderbolag skall innehålla särskilt uttalande,

huruvida föreslagen vinstutdelning med hänsyn till koncernens

ställning och resultatet av koncernens verksamhet i dess helhet får anses stå

i strid mot god affärssed. Hava revisorerna saknat erforderliga upplysningar

rörande dotterbolags förhållanden, skall detta angivas jämte anledningen

därtill.

105 §.

Hör till bolaget stiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser, skall revisorernas granskning avse jämväl

stiftelsens förvaltning samt dess räkenskaper; och skall vad i 102 §

1 mom. fjärde stycket är stadgat beträffande bolagets styrelse och verkställande

direktören äga motsvarande tillämpning å styrelse eller god man

för stiftelsen.

Där stiftelse, som i första stycket sägs, står under särskild förvaltning,

skola revisorerna, samtidigt med överlämnande till bolagets styrelse av revisionsberättelsen,

till styrelsen eller gode mannen för stiftelsen överlämna

särskilt yttrande rörande granskningen av stiftelsens förvaltning och räkenskaper.

I revisionsberättelsen skola revisorerna yttra sig om granskningen

av stiftelsens förvaltning och dess räkenskaper.

Om bolagsstämma.

106 §.

Aktieägares rätt att deltaga i handhavandet av bolagets angelägenheter

utövas å bolagsstämma. Där äge varje aktieägare, som införts i aktieboken

och anmäler sig till deltagande i förhandlingarna, rösträtt i enlighet med

vad i 111 § sägs.

I bolagsordningen må kunna stadgas, att aktieägare för att vinna rätt till

deltagande i förhandlingarna skall hos styrelsen anmäla sig viss tid, högst

tre dagar, sön- och helgdagar oräknade, före bolagsstämman. Meddelas dylikt

stadgande, skola i bolagsordningen jämväl intagas bestämmelser om

kungörande av ort och tid för hållande av sådant styrelsesammanträde,

som i 35 § 1 mom. sägs.

107 §.

Vill någon själv eller genom ombud utöva rösträtt för aktie, vare han,

såframt å bolagsstämman aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp av

minst en tiondel av det vid stämman företrädda aktiekapitalet framställt

yrkande därom, pliktig att avlämna en av honom egenhändigt underskriven

försäkran, att han icke under falskt sken av köp, gåva eller annat

förvärv åtkommit aktien utan verkligen förvärvat äganderätt till denna,

att han ej heller för att kringgå i lag eller bolagsordningen meddelade

bestämmelser om rösträtt förvärvat aktien med skyldighet att åter avyttra

den, samt att han fortfarande är ägare av aktien. Har försäkran å tidigare

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

47

bolagsstämma avlämnats av den uppgivne aktieägaren, vare han allenast

pliktig att avlämna försäkran, att förändring i äganderätten till aktien icke

ägt rum.

Beträffande aktie, för vilken någon såsom aktieägare tidigare utövat rösträtt,

må försäkran ej avfordras denne, med mindre aktieägare hos styrelsen

anmält yrkande därom minst fem dagar före stämman. Om sådan anmälan

skall genom styrelsens eller verkställande direktörens försorg underrättelse

med posten genast avsändas till den yrkandet avser, där uppgift om hans

postadress utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt kan inhämtas.

Skall försäkran avgivas av förmyndare eller annan ställföreträdare för

ägaren, varde den därefter lämpad.

108 §.

Såvitt hinder ej möter, böra styrelsens ledamöter och verkställande direktören

närvara vid bolagsstämma så ock minst en av revisorerna, där å stämman

redovisning för bolaget skall behandlas eller eljest ärende förekommer

av beskaffenhet att revisors närvaro kan anses påkallad. Rätt att närvara

vid bolagsstämma tillkommer städse revisor.

109 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å

bolagsstämma deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom

och bolaget. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om avtal mellan

bolaget och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som

kan vara stridande mot bolagets. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tilllämpning

beträffande gåva från bolagets sida, så ock beträffande rättegång

eller annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot eller verkställande direktören må ej deltaga i beslut om

ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val

av revisor.

I behandlingen av fråga om överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 295 §

äger övertagande bolaget deltaga utan hinder av vad i första stycket sägs.

no §.

å bolagsstämma skall styrelsen hålla aktieboken tillgänglig.

Där ej genom föreskrift i bolagsordningen är bestämt vem som skall vara

ordförande på bolagsstämma, välje stämman själv ordförande att leda förhandlingarna.

Till ordförande må utses den som ej är aktieägare, om annat

icke föreskrives i bolagsordningen.

Är ej ordförande bestämd genom bolagsordningen, skall stämman öppnas

av styrelsens ordförande eller den styrelsen därtill utsett.

Utse, då ordförande skall väljas, de närvarande ej enhälligt ordförande,

åligger det den som öppnat stämman att såsom ordförande leda förhandlingarna,

till dess röstlängd blivit godkänd och ordförande valts.

Å stämman skall ordföranden upprätta och till godkännande framlägga en

förteckning över närvarande aktieägare och ombud för aktieägare med upp
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

gift å det antal aktier, för vilket envar av dem äger utöva rösträtt. Sedan

förteckningen enhälligt eller efter en på grundval därav företagen omröstning

godkänts med eller utan ändring, länder förteckningen till efterrättelse såsom

röstlängd å stämman; dock att, där stämman uppskjutes till senare

dag än nästfoljande söckendag, ny förteckning skall upprättas å den fortsatta

stämman.

Genom styrelsens försorg skall föras protokoll över förhandlingarna å

stämman. I protokollet skola intagas röstlängden, de beslut, som av ordföranden

angivits vara fattade av stämman, samt, där röstning skett, dess

resultat. Anteckning skall i protokollet ske om prövning av kallelsen till

stämman. Protokollet skall undertecknas eller till riktigheten vitsordas av

ordföranden och minst en på stämman utsedd person. Senast inom två

veckor efter stämman skall protokollet genom styrelsens och verkställande

direktörens försorg hållas hos bolaget tillgängligt för aktieägarna. Protokollen

skola på betryggande sätt förvaras.

in §.

Jämte vad i övrigt i denna lag är stadgat om utövande av rösträtt och

fattande av beslut å bolagsstämma gälle:

1. att rösträtt ej må utövas för aktie, å vilken icke fullgjorts förfallen inbetalning

eller i fråga om vilken ej, där det skolat ske, avlämnats i 37 eller

55 § omförmäld förbindelse;

2. att varje aktie, för vilken rösträtt må utövas, berättigar till en röst;

3. att frånvarande aktieägares rösträtt må utövas genom ombud;

4. att ingen dock må för egna och andras aktier utöva rösträtt för sammanlagt

mer än en femtedel av det på stämman företrädda aktiekapitalet;

5. att såsom bolagets beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna

avgivas;

6. att vid lika röstetal val avgöres genom lottning, men i andra frågor

den mening gäller som biträdes av de flesta röstande eller, om jämväl antalet

röstande är lika, av stämmans ordförande.

I bolagsordningen må kunna intagas bestämmelser avvikande från vad i

första stycket 2—6 stadgas; dock att aktieägares rättighet att utöva rösträtt

ej får inskränkas utöver vad i första stycket 1 är föreskrivet, att olika röstvärde

för aktier i bolaget icke må så bestämmas, att röstvärdet för någon

aktie överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie, och att aktieägares

rättighet att genom ombud utöva rösträtt ej får inskränkas i vidare mån än

att föreskrift må kunna meddelas därom, att till ombud må utses allenast

aktieägare. Utan hinder av vad sålunda stadgas må dels beslut enligt 125 §

2 mom. andra stycket fattas om sådan ändring av bolagsordningen i fråga

om röstvärdet för aktier av olika slag som erfordras för att förhindra att

förhållandet mellan aktier av olika slag rubbas och dels i beslut om aktiekapitalets

ökning föreskrift meddelas, att för ny aktie ej må utövas rösträtt

vid bestämmande av vinstutdelning vartill den nya aktien icke medför rätt.

För egen aktie må försäkringsaktiebolag icke utöva rösträtt, ej heller må

av dotterbolag rösträtt utövas för aktie i moderbolaget.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Vad ovan i första stycket 1 stadgats utgör ej hinder för aktieägare att, under

det han är förlustig sin rösträtt, med laga verkan deltaga i beslut, för

vars giltighet erfordras att samtliga aktieägare förena sig därom. Erfordras

för besluts giltighet samtycke av samtliga aktieägare eller ock viss röstpluralitet

av de vid bolagsstämma företrädda aktierna eller av bolagets hela

aktiekapital, skola aktier, för vilka rösträtt ej må utövas enligt tredje stycket,

icke medräknas.

112 §.

Den, som vill föra talan såsom fullmäktig för aktieägare å bolagsstämma

skall, där ej aktieägaren å stämman muntligen bemyndigar honom därtill,

styrka sin behörighet genom skriftlig dagtecknad fullmakt. Fullmakt vare

ej gällande för stämma, som börjar senare än fem år efter fullmaktens utfärdande.

113 §.

Inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie

bolagsstämma, å vilken styrelsen och verkställande direktören hava

att framlägga redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen för det sistförflutna

räkenskapsåret.

Genom styrelsens och verkställande direktörens försorg skola de handlingar,

som sålunda skola framläggas å stämman, under minst en vecka

närmast före denna hos bolaget hållas tillgängliga för aktieägarna i tillräckligt

antal exemplar ävensom ofördröj ligen översändas till aktieägare som

med uppgivande av postadress anhåller därom.

Aktieägare vare berättigad att få ärende hänskjutet till prövning å ordinarie

stämma, såframt han hos styrelsen skriftligen framställer yrkande därom

minst tio dagar före stämman. Föranleder yrkandet särskilt tillkännagivande

och meddelande enligt 116 § andra stycket, skola kostnaderna därför

gäldas av den som framställt yrkandet.

114 §.

Styrelsen äger, när den finner lämpligt, kalla aktieägarna till extra bolagsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra bolagsstämma

att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna

på sätt i 115 och 116 §§ är stadgat själva utlysa stämma. Äro icke samtliga

revisorer ense om stämmas utlysande, gälle den mening, varom de flesta

förena sig, eller vid lika röstetal deras mening som anse extra stämma böra

hållas.

Extra bolagsstämma skall ock av styrelsen utlysas, då det för uppgivet ändamål

skriftligen påfordras av aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp,

utgörande minst en tiondel av hela aktiekapitalet eller den mindre del därav

som kan vara bestämd i bolagsordningen.

4 Dihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

115 §.

Bolagsstämma skall sammanträda å den ort, där styrelsen har sitt säte,

såframt ej i bolagsordningen blivit bestämt att stämma skall hållas å annan

ort inom riket.

Kallelse till bolagsstämma skall utfärdas av styrelsen i enlighet med bolagsordningens

föreskrifter. Kallelseåtgärderna skola vara vidtagna senast

två veckor före ordinarie och senast en vecka före extra stämma.

Utlyses ordinarie stämma som i 113 § sägs att hållas å annan tid än som

bestämts i bolagsordningen, skall senast två veckor före stämman dels kungörelse

om stämmans hållande införas i allmänna tidningarna och tidning

inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte, dels ock kallelse med posten

avsändas till varje i aktieboken införd aktieägare, om vars postadress

uppgift kan utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas. Är i bolagsordningen

något ytterligare föreskrivet om kallelse till ordinarie stämma,

skall det iakttagas.

Uppskjutes stämma till dag som infaller mer än en månad därefter, skall

kallelse jämlikt andra stycket utfärdas till den fortsatta stämman.

Där för giltighet av bolagsstämmobeslut erfordras att det fattas å två på

varandra följande stämmor, må kallelse till sista stämman ej ske, innan

första stämman hållits. Är icke någon av stämmorna ordinarie, skola mellan

dem förflyta minst två månader, och skall till sista stämman kallelse

ske i den ordning som i tredje stycket är stadgad. Kallelse i sådan ordning

till sista stämman skall jämväl eljest ske, om för besluts giltighet erfordras

att det å denna stämma biträdes av minst nio tiondelar utav samtliga röstande

eller utav samtliga röstande för aktier av visst slag; dock skall rörande

kallelsen med posten gälla, att den skall i rekommenderat brev försändas

till aktieägarna eller i sist angivna fall till ägarna av aktier av nämnda slag.

116 §.

I kallelsen till bolagsstämma skola angivas de ärenden, som skola förekomma

å stämman, dock vare det ej erforderligt att i kallelse till ordinarie

stämma särskilt angiva de ärenden, som enligt denna lag eller bolagsordningen

skola där företagas. Under minst en vecka närmast före stämma

skall tillika en fullständig förteckning över samtliga ärenden, som skola

förekomma å stämman, genom styrelsens och verkställande direktörens försorg

hållas hos bolaget tillgänglig för aktieägarna ävensom ofördröj ligen

översändas till aktieägare, som med uppgivande av postadress anhåller därom.

Skall å stämma förekomma ärende innefattande förslag till ändring av

bolagsordningen, varde det huvudsakliga innehållet av ändringen angivet i

kallelsen och förteckningen.

Har aktieägare enligt 113 § framställt yrkande om ärendes hänskjutande

till prövning på ordinarie stämma å sådan tid att ärendet icke kunnat angivas

i kallelsen till stämman, skall genom styrelsens försorg ofördröj ligen

om ärendets hänskjutande till stämman tillkännagivande äga rum på det sätt,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

51

som i bolagsordningen stadgas för kallelse till ordinarie bolagsstämma, samt

meddelande med posten avsändas till varje i aktieboken införd aktieägare,

om vars postadress uppgift kan utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas.

Ärende, som ej angivits i kallelsen till stämman eller varom tillkännagivande

och meddelande icke ägt rum efter vad i andra stycket stadgas, eller

som ej upptagits i förteckningen, må icke vid stämman företagas till avgörande,

där ej i fråga om ordinarie stämma ärendet enligt denna lag eller bolagsordningen

skall förekomma på stämman eller omedelbart föranledes av

ärende som där skall avgöras. Ej heller må ärende angående ändring av bolagsordningen

företagas till avgörande å ordinarie eller extra stämma, med

mindre föreskriften i första stycket sista punkten iakttagits. Utan hinder av

vad sålunda stadgats må dock å såväl ordinarie som extra stämma kunna

fattas beslut om utlysande av extra stämma för behandling av visst ärende.

Då särskild kallelse skall ske till fortsatt stämma, skall beträffande kallelsens

innehåll och påföljden av att ärende icke angivits i kallelsen vad

ovan i denna paragraf är stadgat äga motsvarande tillämpning.

117 §.

Finnes ej styrelse för försäkringsaktiebolag, har försäkringsinspektionen

att, på anmälan av verkställande direktören eller aktieägare eller då förhållandet

eljest varder för inspektionen kunnigt, ofördröjligen utlysa bolagsstämma.

I fråga om ordningen för utlysande av stämma i sådant fall gälle

vad i 115 och 116 §§ är stadgat.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla aktieägarna till ordinarie

bolagsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran,

som i 114 § tredje stycket sägs, utlyst extra bolagsstämma att hållas så snart

det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, vare lag som i 288 §

2 och 3 mom. sägs.

118 §.

1 mom. Å ordinarie bolagsstämma, som avses i 113 §, skola till avgörande

företagas frågorna om fastställelse av balansräkningen med de ändringar

eller tillägg, som må finnas erforderliga, samt om beviljande av ansvarsfrihet

åt styrelseledamöterna och verkställande direktören för den tid redovisningen

omfattar. Stämman skall ock fatta beslut i anledning av bolagets

vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen.

Med beslut i nämnda frågor skall dock anstå till fortsatt stämma å viss

dag minst en och högst två månader därefter, om det påfordras av aktieägare,

vilkas sammanlagda röstetal utgör minst en femtedel av röstetalet för

samtliga vid stämman företrädda aktier eller som företräda sammanlagt

minst en tiondel av hela aktiekapitalet. Utöver nämnda tid vare uppskov

med sådant beslut ej medgivet.

Om skyldighet att inom viss tid till försäkringsinspektionen insända avskrift

av balansräkningen jämte andra handlingar stadgas i 281 §.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

2 mom. Där i moderbolag på stämma, som avses i 113 §, yrkande framställes

om utdelning av vinst utöver vad i förvaltningsberättelsen föreslagits,

skall, om det sålunda framställda yrkandet godkännes av stämman, med beslut

i frågan anstå till sådan fortsatt stämma som i 1 mom. sägs. Till den

fortsatta stämman skola samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören

så ock revisorerna avgiva yttrande, huruvida den yrkade vinstutdelningen

med hänsyn till koncernens ställning och resultatet av koncernens

verksamhet i dess helhet får anses stå i strid mot god affärssed. Å den fortsatta

stämman må beslut ej fattas om högre utdelning än som sålunda yrkats.

119 §.

Styrelsen och verkställande direktören vare pliktiga att å den bolagsstämma,

varom förmäles i 113 §, i den mån det av aktieägare äskas och kan ske

utan förfång för bolaget, meddela till buds stående närmare upplysningar

angående förhållanden, som kunna inverka på bedömandet av värdet av

bolagets tillgångar, av dess ställning i övrigt och av resultatet av dess verksamhet

samt av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning av bolagets

angelägenheter. Upplysningsplikten avser även bolagets förhållande

till koncernbolag.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören att jämväl eljest å bolagsstämma

meddela aktieägare upplysning efter vad nu är sagt i avseende å

ärende, som skall förekomma å stämman.

Om för lämnande av begärd upplysning erfordras uppgifter, som ej äro

tillgängliga å stämman, skall upplysningen inom två veckor därefter skriftligen

hos bolaget hållas tillgänglig för aktieägarna ävensom översändas till

aktieägare, som framställt begäran om densamma.

Finner styrelsen att begärd upplysning icke kan av styrelsen eller verkställande

direktören utan förfång för bolaget lämnas å stämman, skall upplysningen

i stället lämnas till bolagets revisorer inom två veckor därefter.

Revisorerna skola inom en månad efter stämman till styrelsen avgiva skriftligt

yttrande, huruvida den begärda upplysningen lämnats till dem samt

huruvida upplysningen enligt deras mening bort föranleda ändring i revisionsberättelsen

eller eljest giver anledning till erinran. Där det är fallet,

skall ändringen eller erinringen angivas i yttrandet. Revisorernas yttrande

skall av styrelsen hållas hos bolaget tillgängligt för aktieägarna samt i avskrift

översändas till aktieägare, som framställt begäran om upplysningen.

Om talan mot styrelseledamot, verkställande direktören, stiftare, revisor

eller aktieägare.

120 §.

Ansvarsfrihet må ej anses vara styrelseledamot eller verkställande direktören

beviljad, såframt aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp, utgörande

minst en tiondel av hela aktiekapitalet, röstat däremot.

opaginerad Kontrollera mot PDF

53

Iiungl. Mcij:ts proposition nr 50.

Äro de som röstat mot ansvarsfrihets beviljande i minoriteten, må i deras

aktiebelopp icke inräknas aktie, som aktieägaren bekommit annorledes än

genom bodelning, arv eller testamente och för vilken han blivit införd i

aktieboken senare än sex månader före den stämma där redovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen framlades.

Varder talan å förvaltningen under det räkenskapsår redovisningen avser

ej anställd inom sex månader från det redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

framlades på bolagsstämman, vare sa ansett som om ansvarsfrihet

blivit beviljad.

Om ansvarsfrihet blivit beviljad, må likväl talan kunna anställas mot styrelseledamot

eller verkställande direktören på grund av åtgärd, om vars vidtagande

eller betydelse för bolaget styrelsen, styrelseledamot eller verkställande

direktören uppsåtligen eller av vårdslöshet i redovisningshandlingarna

eller eljest till bolagsstämman eller till aktieägarna enligt 119 § tredje stycket

eller ock genom bokföringen eller eljest till revisorerna lämnat i väsentliga

hänseenden oriktiga eller ofullständiga upplysningar. Talan, som grundas

därpå att styrelseledamot eller verkställande direktören begått brottslig

handling, må ock eljest kunna mot honom anställas, saframt ej beviljad ansvarsfrihet

uppenbarligen avsett även nämnda handling.

121 §.

Har ansvarsfrihet enligt 120 § icke blivit styrelseledamot eller verkställande

direktören beviljad, äge aktieägare med aktiebelopp, varom i nämnda paragraf

stadgas, å bolagets vägnar föra talan mot honom å förvaltningen.

Samma lag vare i fråga om anställande av sådan talan som enligt vad där

sägs må anställas utan hinder av att ansvarsfrihet blivit beviljad.

Sedan talan blivit anställd, må den omständigheten, att en eller flera av

de aktieägare som anställt talan avstått från denna, ej utgöra hinder för de

övriga att fullfölja talan, ändå att deras sammanlagda aktiebelopp är mindre

än ovan sagts.

Aktieägare, som enligt första stycket anställt talan mot styrelseledamot

eller verkställande direktören, svare för rättegångskostnaderna, dock med

rätt att av bolaget erhålla ersättning, i den mån kostnaderna täckas av vad

genom rättegången kommit bolaget till godo.

122 §.

Har förslag om anställande av talan för bolaget om skadestånd mot stiftare

på grund av bolagsbildningen eller mot revisor på grund av hans uppdrag

prövats på bolagsstämma, vare i fråga om aktieägares rätt att å bolagets

vägnar föra sådan talan lag som i 121 § sägs, därest förslaget blivit

av stämman antaget eller ock biträtts av aktieägare med sammanlagt aktiebelopp

varom i 120 § stadgas. Rätten att föra talan mot stiftare vare dock

ej beroende därav, att aktieägare viss tid varit i aktieboken införd såsom

ägare till sina aktier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

Talan må ej anställas mot stiftare sedan tre år förflutit efter bolagets registrering

eller mot revisor sedan två år förflutit från det revisionsberättelse

eller yttrande, varom förmäles i 44, 58, 59 eller 61 §, framlades å bolagsstämma

eller yttrande enligt 119 § avgavs.

Mot aktieägare må bolaget ej väcka talan om skadestånd enligt 320 eller

322 §, sedan två år förflutit efter beslut eller åtgärd därå talan grundas.

Utan hinder av vad i andra och tredje styckena sägs må talan anställas

som grundas därpå att stiftare, revisor eller aktieägare begått brottslig

handling.

123 §.

Försättes bolaget i konkurs på ansökan, som gjorts inom två år från den

stämma där redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen framlades,

äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelseledamot eller verkställande

direktören beviljad, anställa talan mot honom å förvaltningen under

det räkenskapsår redovisningen avser.

Mot stiftare, revisor eller aktieägare äge ock, där bolaget försättes i konkurs

på ansökan, vilken gjorts inom tid som i 122 § andra och tredje styckena

är för talan i varje särskilt fall föreskriven, konkursboet föra sådan talan.

Talan, varom i denna paragraf stadgas, skall väckas inom sex månader

från första borgenärssammanträdet eller, där tiden för anställande av talan

för bolaget då ännu ej gatt till ända, inom utgången av den tid. Försummas

det, vare rätt till talan förlorad.

124 §.

Uppgörelse mellan bolaget och stiftare rörande honom i sådan egenskap

åliggande skadeståndsskyldighet vare ej bindande för bolaget eller dess konkursbo,

där den träffats innan tid för anställande av talan mot honom gått

till ända efter vad ovan är stadgat.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

uppgörelse beträffande skadeståndsskyldighet, som åvilar styrelseledamot,

verkställande direktören eller revisor. Bolaget vare dock bundet av uppgörelse,

som träffats av bolagsstämma. Är fråga om uppgörelse med styrelseledamot

eller verkställande direktören, skola revisorerna höras i ärendet. Ej

ma uppgörelse anses träffad av stämman, om aktieägare med ett sammanlagt

aktiebelopp, utgörande minst en tiondel av hela aktiekapitalet, röstat

däremot. För aktieägare skadeståndstalan å bolagets vägnar, vare uppgörelse

gällande med mindre den biträtts av honom. Skall fråga om uppgörelse

behandlas å stämma, skola, ändå att denna ej är ordinarie, föreskrivna

kallelseåtgärder vara vidtagna senast två veckor före stämman.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

55

Om ändring av bolagsordningen och vissa andra fall, då särskild röstpluralitet

å bolagsstämma erfordras, så ock om ändring av grunderna.

125 §.

1 mom. Beslut, som innefattar sådan ändring av bolagsordningen att rättsförhållandet

mellan redan utgivna aktier rubbas, vare ej giltigt, med mindre

samtliga aktieägare förenat sig därom. Försämras genom beslutet allenast

vissa aktiers rätt, erfordras dock samtycke endast av ägarna till nämnda aktier,

och skall därjämte angående beslutets fattande å två på varandra följande

bolagsstämmor gälla vad här nedan i 2 och 5 mom. är för varje särskilt

fall stadgat.

Finnas aktier av olika slag och rubbas genom beslutet rättsförhållandet

mellan aktieslagen, erfordras för giltighet av beslutet, utöver vad i 2 eller 5

mom. är stadgat, allenast att beslutet å den sista stämman biträtts av nio

tiondelar av samtliga röstande för det slag av aktier, vilkas rätt genom beslutet

försämras, och att de som biträtt beslutet tillika företrätt nio tiondelar

av dessa aktier.

Beträffande beslut om intagande i bolagsordningen av bestämmelse enligt

65 § 1 mom. om lösningsrätt vid övergång av aktie skall vad i första och

andra styckena är stadgat äga motsvarande tillämpning.

För giltighet av beslut om sådan ändring av bolagsordningen, att det där

bestämda aktiekapitalet eller maximikapitalet höjes eller att det belopp, vartill

aktier av visst slag skola kunna utgivas, höjes eller sänkes, eller att nytt

aktieslag skall kunna utgivas, erfordras, ändå att genom beslutet rättsförhållandet

rubbas mellan aktier av olika slag, iakttagande allenast av vad i 4 och

5 mom. är för varje särskilt fall stadgat.

Beslut, varigenom i bolagsordningen intages förbehåll varom i 65 § 2 mom.

förmäles, skall fattas i den ordning som i 5 mom. sägs.

2 mom. Beslut om ändring av bolagsordningen som avser

grunderna för utövande av röstträtt och för fattande av beslut å bolagsstämma,

intagande av förbehåll enligt 344 § eller av förbud att klandra skiljedom

enligt 65 § 1 mom. eller 335 §,

förlängning av tiden för bolagets bestånd eller borttagande av något för

bolagets bestånd stadgat villkor, eller

användningen av bolagets vinst eller av bolagets behållna tillgångar vid

dess upplösning,

vare ej giltigt med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet

fattats å två på varandra följande bolagsstämmor samt å den sista

stämman biträtts av minst nio tiondelar av samtliga röstande och de som

biträtt beslutet tillika företrätt minst tre fjärdedelar av hela aktiekapitalet.

Innebär ett i samband med nedsättningsbeslut enligt 61 § fattat beslut

allenast sådan ändring av bolagsordningen i ämne varom i detta mom. förmäles,

som erfordras för att förhindra att förhållandet mellan aktier av

olika slag rubbas genom nedsättningen, gälle med avseende å sistnämnda beslut

vad i 5 mom. stadgas.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

3 mom. Beslut avseende ändring av bolagsordningen i fråga om föremålet

för bolagets verksamhet vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare

lörenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande bolagsstämmor

samt å den sista stämman biträtts av minst två tredjedelar av samtliga

röstande och dessa tillika företrätt minst tre fjärdedelar av det på stämman

företrädda aktiekapitalet.

4 mom. Där aktier av olika slag finnas och dessa ej medföra lika rätt till

andel i bolagets tillgångar och vinst, vare beslut om sådan ändring av bolagsordningen,

att det i bolagsordningen bestämda aktiekapitalet eller maximikapitalet

eller det belopp, vartill aktier skola kunna utgivas av något av

nämnda slag, höjes eller ock att nytt aktieslag skall kunna utgivas, icke

giltigt, med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet fattats

å två på varandra följande bolagsstämmor samt å den sista stämman biträtts

av minst tre fjärdedelar av samtliga röstande och, där genom beslutet

visst aktieslags rätt försämras, de som biträtt beslutet tillika företrätt minst

tre fjärdedelar av sistnämnda slag av aktier. I samband med sådant beslut

må beslut i samma ordning fattas om den ändring av bolagsordningen, att

det belopp, vartill aktier av visst slag skola kunna utgivas, sänkes.

5 mom. Beslut om annan ändring av bolagsordningen än ovan avses vare

eJ giftigt, med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet

fattats å två på varandra följande bolagsstämmor och å den sista stämman

biträtts av minst två tredjedelar av samtliga röstande.

6 mom. Är för giltighet av beslut, som avses i 1—5 inom., något ytterligare

villkor bestämt i bolagsordningen, lände ock det till efterrättelse.

126 §.

Beslutas sådan ändring av bolagsordningen, att nytt aktieslag skall kunna

utgivas, eller i bolag, där aktier av olika slag finnas, sådan ändring av bolagsordningen,

att det där bestämda aktiekapitalet eller maximikapitalet eller

det belopp, vartill aktier av visst slag skola kunna utgivas, höjes, skall i beslutet

angivas det belopp, vartill aktier av varje särskilt slag skola kunna utgivas,

och, där beslutet avser utgivande av nytt aktieslag, den rätt som i förhållande

till de förutvarande aktierna skall tillkomma det nya aktieslaget.

Skola aktierna icke medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar och

vinst, skall i beslutet särskilt angivas den rätt till teckning eller erhållande

av nya aktier, som vid aktiekapitalets ökning skall tillkomma varje slag åv

aktier.

Avser beslut, varigenom i bolagsordningen intages förbehåll, som i 65 §

2 mom. sägs, icke bolagets samtliga aktier, och åsämjas ej aktieägarna beträffande

vilka aktier förbehållet skall gälla, varde frågan därom avgjord genom

lottning, som anställes å bolagsstämma i sammanhang med beslutet.

127 §.

Beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 61 § vare, där icke samtliga

aktieägare förenat sig därom, ej giltigt, med mindre beslutet fattats å två på

varandra följande bolagsstämmor och å den sista stämman biträtts av minst

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

två tredjedelar av samtliga röstande. Rubbas genom beslutet rättsförhållandet

mellan aktierna, erfordras därjämte å den sista stämman samtycke av

ägarna av de aktier, vilkas rätt genom beslutet försämras.

Har i bolag, där aktier av olika slag finnas, beslut fattats, som avser nedsättning

av aktiekapitalet genom minskning med lika belopp av samtliga

aktier av visst slag eller sammanläggning av dessa aktier, och innehåller beslutet

tillika, att till reservfonden eller säkerhetsfonden skall avsättas ett

mot nedsättningen svarande belopp, vare, änskönt genom beslutet den rätt

som tillkommer dessa aktier försämras, beslutet giltigt, där det å sista stämman

biträtts av minst nio tiondelar av samtliga röstande för nämnda slag av

aktier och de som biträtt beslutet tillika företrätt minst tre fjärdedelar av

dessa aktier.

Är för giltighet av beslut som ovan sägs något ytterligare villkor bestämt

i bolagsordningen, lände det till efterrättelse.

Erfordras för beslut om nedsättning av aktiekapitalet, som avses i 61 §,

ändring av vad i bolagsordningen stadgas rörande aktiekapitalet eller rörande

akties nominella belopp, skall beslut om sådan ändring av bolagsordningen

fattas i sammanhang med nedsättningsbeslutet.

Skall beslut om nedsättning av aktiekapitalet genomföras medelst sammanläggning

av aktier, och erfordras enligt 334 § 1 inom. att samtliga aktieägare

förena sig om sammanläggningen, vare nedsättningsbeslutet ej gällande,

med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom.

128 §.

Har beslut fattats om ändring av bolagsordningen enligt 125 § 1 mom.

andra stycket eller tredje stycket jämfört med andra stycket eller om nedsättning

av aktiekapitalet enligt 127 § andra stycket, vare aktieägare, vars

rätt genom beslutet försämras och som å sista stämman röstat mot beslutet,

berättigad påkalla, att hans aktier varda efter vad i 335 § stadgas inlösta av

de aktieägare, som å nämnda stämma röstat för beslutet, om han å stämman

gjort förbehåll därom. Samma rätt tillkomme ock aktieägare, som röstat

emot bolagsordningsändring som beslutats enligt 125 § 2 mom. första stycket.

Göres av aktieägare förbehåll som i första stycket sägs, vare, där å samma

stämma förnyad prövning av frågan om bolagsordningsändring eller om

nedsättning av aktiekapitalet påkallas av aktieägare som röstat för beslutet,

detta ej gällande, med mindre det å stämman bekräftas i den ordning som

är stadgad angående beslutet å sista stämman.

129 §.

Beslut om ändring av grunderna fattas av styrelsen.

130 §.

Sedan stadfästelse meddelats å ändring av bolagsordning eller grunder,

skall ändringen av styrelsen eller verkställande direktören ofördröj ligen

anmälas för registrering. Ändringsbeslutet må ej gå i verkställighet innan

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

registrering skett. Vid anmälningen skola fogas två enligt 341 § andra stycket

bestyrkta avskrifter av beslutet om stadfästelse.

Avser beslutet sådan ändring av bolagsordningen att däri intages förbehåll

som i 65 § sägs, skall vid anmälningen fogas intyg av två personer, att

på varje brev å aktie som avses med förbehållet påskrift skett om den i förbehållet

bestämda inskränkningen i rätten till aktie; är förbehållet sådant

som i 65 § 2 mom. sägs, skall vid anmälningen tillika fogas en av samtliga

styrelseledamöter och verkställande direktören underskriven försäkran att

såsom ägare till de aktier, som förbehållet avser, icke äro i aktieboken införda

andra än som utan hinder av förbehållet må förvärva därmed avsedda

aktier.

Om talan å bolagsstämmobeslut.

131 §.

1 mom. Menar styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören eller

aktieägare att beslut, som fattats å bolagsstämma, icke tillkommit i behörig

ordning eller eljest strider mot denna lag eller bolagsordningen eller grunderna,

äge därå tala genom stämning å bolaget. Rätt till sådan talan äge ock

den som förmår visa, att styrelsen obehörigen vägrat att införa honom såsom

aktieägare i aktieboken.

Grundas talan därpå, att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller

att det eljest kränker allenast aktieägares rätt, skall talan väckas inom tre

månader från beslutets dag. Försummas det, vare beslutet gällande.

Hava vid bolagsstämmobeslut, som skall anmälas för registrering, i denna

lag eller bolagsordningen upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet

icke rätteligen iakttagits, vare, ehuru klandertalan ej väckts, beslutet icke

gällande, utan så är att i strid mot 304 § 2 mom. registrering av beslutet ägt

rum.

2 mom. Har talan å bolagsstämmobeslut anhängiggjorts, äge domstolen,

när skäl därtill förekommer, att innan målet avgöres förordna att beslutet

ej må verkställas. Om förordnandet skall, där beslutet är av beskaffenhet att

böra registreras, meddelande ofördröjligen genom rättens försorg avsändas

för registrering.

Domstols dom, varigenom bolagsstämmobeslut upphävts eller ändrats,

gälle jämväl för de aktieägare som ej fört talan.

132 §.

Har bolagsstämma bestämt arvode åt styrelseledamot, revisor eller tjänsteman

i bolaget eller eljest åt någon för fullgörande av honom meddelat uppdrag,

äge aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp, utgörande minst en

tiondel av hela aktiekapitalet, inom tre månader från beslutets dag hos rätten

göra skriftlig ansökan om prövning av arvodets storlek, därest det förmenas

vara för högt; och äge rätten efter vederbörandes hörande jämka

arvodet, om det finnes uppenbarligen vara bestämt till oskäligt belopp.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Om förlängning av koncession.

133 §.

Ansökan om förlängning av koncession, som beviljats försäkringsaktiebolag

för bestämd tid, skall, ställd till Konungen, inlämnas till försäkringsinspektionen

sist sexton månader före utgången av den löpande koncessionen.

Beslut om sådan ansökan skall fattas å ordinarie bolagsstämma. Vid

ansökningen skall fogas enligt 341 § andra stycket bestyrkt avskrift av protokoll

som förts i ärendet.

Om likvidation och upplösning.

134 §.

Bolagsstämma äger besluta att bolaget skall träda i likvidation. Har försäkringsinspektionen

lämnat meddelande till rätten enligt 42 § eller har förhållande

inträffat som i 135 § sägs, skall beslutet fattas enligt 111 § första

stycket 5 och 6. Samma lag vare beträffande beslut i fall som avses i 139 §.

Beslut att bolaget skall träda i likvidation vare eljest icke giltigt, med mindre

samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra

följande bolagsstämmor och å den sista stämman biträtts av minst

två tredjedelar av samtliga röstande. Är för giltighet av beslutet något ytterligare

villkor bestämt i bolagsordningen, lände det till efterrättelse.

Föreligger ej fall som i första stycket andra eller tredje punkten sägs, må

bolagsstämman kunna i beslutet föreskriva, att likvidationen skall inträda

först å viss kommande dag högst två månader därefter, dock senast å första

dagen av nästa räkenskapsår.

135 §.

Har i bolagsordningen fastställd tid för bolagets verksamhet gått till ända,

eller har eljest förhållande inträffat, på grund varav enligt bestämmelse

i bolagsordningen bolaget skall upphöra med sin verksamhet,

eller har bolagets hela försäkringsbestånd överlåtits,

eller har för bestämd tid beviljad koncession gått till ända utan att ny

koncession beviljats,

eller har Konungen förklarat koncessionen förverkad,

och varder ej på grund av anmälan inom sex veckor därefter enligt 144 §

i registret infört att bolaget trätt i likvidation, förklare rätten, på ansökan

av styrelseledamot, verkställande direktören eller aktieägare eller på anmälan

av försäkringsinspektionen, och efter bolagets hörande, att bolaget skall

träda i likvidation; och förelägge rätten bolaget att inom viss tid, ej understigande

sex veckor, till rätten ingiva bevis, att registrering skett på grund

av anmälan enligt 144 §, vid äventyr att eljest en eller flera likvidatorer förordnas

av rätten.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröj ligen avsändas

dels för registrering meddelande om beslutet att bolaget skall träda

i likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande

av hans fullständiga namn och postadress.

Har aktiekapitalet till två tredjedelar eller den mindre del, som kan vara

bestämd i bolagsordningen, gått förlorat och har ej, inom fyra månader från

den bolagsstämma, å vilken enligt 139 § likvidationsbalansräkning framlagts,

bristen blivit fylld eller ock registrering skett därom att aktiekapitalet enligt

63 § nedsatts sålunda att täckning därför föreligger jämlikt likvidationsbalansräkning,

äge styrelseledamot, verkställande direktören eller aktieägare

hos rätten göra ansökan att bolaget skall förklaras skyldigt att träda i likvidation.

Anmälan om förhållande som nu sagts må ock göras av försäkringsinspektionen.

Sker ansökan eller anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å

bolaget samt å aktieägare, som vilja yttra sig i ärendet, att inställa sig för

rätten å utsatt dag, minst två och högst fyra månader därefter, då frågan

om bolagets trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skall

delgivas bolaget på sätt om stämning i tvistemål är stadgat. Det åligger styrelsen

att genast utlysa bolagsstämma för meddelande om kallelsen.

Visas att aktiekapitalet till den del som i första stycket sägs gått förlorat,

och har ej senast å den för ärendets handläggning utsatta dagen anmälts

och styrkts att bristen i aktiekapitalet blivit fylld eller att beslut om sådan

nedsättning av aktiekapitalet varom i första stycket sägs blivit registrerat,

1''örklare rätten att bolaget skall träda i likvidation. I fråga om beslutet och

om förordnande av likvidatorer, så ock om avsändande av meddelande och

underrättelse till försäkringsinspektionen skall gälla vad i 135 § är stadgat.

Saknar försäkringsaktiebolag till registret anmäld behörig styrelse eller

verkställande direktör, vare styrelseledamot, verkställande direktören, aktieägare

eller borgenär, så och envar annan, vars rätt kan vara beroende av att

någon finnes som äger företräda bolaget, berättigad att hos rätten göra ansökan,

att bolaget skall förklaras skyldigt att träda i likvidation.

Där förhållande som avses i första stycket varder för försäkringsinspektionen

kunnigt, äger inspektionen därom göra anmälan hos rätten.

Sker ansökan eller anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å

bolaget samt å aktieägare och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, att

inställa sig för rätten å utsatt dag, då frågan om bolagets trädande i likvidation

skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas bolaget på sätt om stämning

i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning

kan äga rum. Härjämte skall kungörelse om kallelsen genom rättens

försorg införas i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där bolagets

styrelse skall hava sitt säte, minst två och högst fyra månader före inställelse
-

136 §.

137

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

dagen. Rätten äge, där så äskas eller eljest finnes erforderligt, förordna en

eller flera sysslomän att taga bolagets egendom under vård samt bevaka

dess angelägenheter och företräda bolaget till dess rätten meddelat beslut

i ärendet.

Styrkes ej innan ärendet företages till avgörande, att behörig styrelse eller

verkställande direktör finnes samt att införing i registret skett, förklare rätten,

att bolaget skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröj ligen avsändas

dels för registrering meddelande om beslutet att bolaget skall träda i

likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande

av hans fullständiga namn och postadress. Förordnas syssloman, skall

ock för registrering ofördröj ligen avsändas meddelande därom med angivande

av sysslomannens fullständiga namn och hemvist.

138 §.

I ärende varom i 135—137 §§ förmäles skall för de kostnader som sökanden

fått vidkännas för delgivning eller kungörelse av kallelse samt för expeditioner

i ärendet gottgörelse till honom utgå av bolagets medel, där bolaget

förklaras skola träda i likvidation eller rätten eljest prövar skäligt att gottgörelse

utgår.

Har ärendet upptagits på grund av anmälan från försäkringsinspektionen,

skola kostnaderna för kungörelse och delgivning av kallelse gäldas med bolagets

medel. Om dessa ej lämna tillgång därtill, skall kostnaden gäldas av

statsverket.

139 §.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören att, när helst anledning

yppas till antagande att aktiekapitalet till den del som i 136 § sägs gått förlorat,

ofördröj ligen upprätta särskild balansräkning för utrönande av bolagets

ställning (likvidationsbalansräkning).

I likvidationsbalansräkningen skola tillgångarna upptagas till värde, som

skall beräknas enligt vad i 93 § 1 mom. andra stycket är stadgat. Tillgångar

som avses i 93 § 2 mom. första stycket må dock, även om nämnda värde är

lägre, upptagas till det belopp, som motsvarar kostnaderna för deras anskaffning

med avdrag av den värdeminskning för vilken enligt sistnämnda

moment andra och tredje styckena avskrivning bör äga rum; och må tillgångar

som avses i 93 § 5 mom. upptagas på sätt där sägs. I övrigt skall beträffande

balansräkningen gälla de bestämmelser som avses i 93 och 94 §§.

Visar likvidationsbalansräkningen att aktiekapitalet till den del som i 136

§ sägs gått förlorat, skall styrelsen, sedan yttrande däröver inhämtats av revisorerna,

ofördröjligen kalla aktieägarna till bolagsstämma för prövning av

balansräkningen och frågan om bolaget skall träda i likvidation. Minst en

vecka 1''öre stämman skola genom styrelsens och verkställande direktörens

försorg avskrift av likvidationsbalansräkningen och av revisorernas yttrande

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

avsändas till försäkringsinspektionen samt huvudskriften eller avskrift hållas

hos bolaget tillgänglig för aktieägarna. Huvudskriften skall ock framläggas

å stämman.

140 §.

Beslutar bolagsstämma att bolaget skall träda i likvidation, välje stämman

en eller flera likvidatorer. Stämman må ock utse en eller flera suppleanter.

Enligt bestämmelse, som intagits i bolagsordningen, må en eller flera likvidatorer

kunna tillsättas på annat sätt att jämte de å bolagsstämman valda

deltaga i likvidationen.

Har rätten enligt 135 eller 136 § förklarat att bolaget skall träda i likvidation,

åligger det styrelsen att genast sammankalla bolagsstämma för val av

likvidatorer, ändå att ändring sökes i beslutet.

Då likvidatorer utsetts å bolagsstämma eller förordnats av rätten, skall

bolaget anses hava trätt i likvidation, såframt ej bolagsstämman, efter vad

i 134 § sägs, beslutat att likvidationen skall inträda först å senare dag.

Finnes i bolagsordningen bestämmelse som i första stycket sägs, åligger

det styrelsen, verkställande direktören eller likvidator att ofördröj ligen giva

den som enligt nämnda bestämmelse skall tillsätta likvidator underrättelse

om bolagsstämmans eller rättens beslut att bolaget skall träda i likvidation.

Angående likvidator som förordnas av försäkringsinspektionen stadgas i

141 §.

Underlåta styrelseledamöterna eller verkställande direktören att fullgöra

vad dem åligger enligt 139 §, svare de för bolagets uppkommande förbindelser,

en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Utser ej bolagsstämma likvidatorer inom fyra månader efter det likvidationsbalansräkning

framlagts å stämma, ändå att aktiekapitalet till den del

som i 136 § sägs gått förlorat, vare de, som med vetskap om förhållandet

deltaga i beslut om fortsättande av bolagets verksamhet eller handla å dess

vägnar, ansvariga för uppkommande förbindelser efter vad ovan stadgas.

Varder bristen i aktiekapitalet fylld eller beslut om nedsättning av aktiekapitalet

som i 136 § sägs registrerat, äge ej ansvarighet rum för förbindelse som

därefter uppkommer.

142 §.

Likvidator skall vara myndig här i riket bosatt svensk medborgare.

Uppdraget att vara likvidator gälle intill dess likvidationen blivit avslutad,

men den som meddelat uppdraget må när som helst entlediga likvidatorn

och utse annan i hans ställe. Bolagsstämma äger ock utse likvidator i stället

för likvidator, som förordnats av rätten i annat fall än nedan i fjärde stycket

eller i 143 § andra stycket sägs.

Om likvidator, som är vald å bolagsstämma, entledigas eller eljest avgår

eller avlider eller hinder för honom att vara likvidator uppkommer enligt

första stycket och suppleant ej finnes, åligger det övriga likvidatorer att ofördröj

ligen sammankalla stämma för val av ny likvidator. Inträffar sådant

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

63

fall i fråga om likvidator, som blivit tillsatt i annan ordning, skola övriga

likvidatorer ofördröj ligen underrätta den som tillsatt honom. Finnas ej

andra likvidatorer, skall försäkringsinspektionen på ansökan av aktieägare

ofördröj ligen utlysa bolagsstämma för val av ny likvidator.

Visar likvidator uppenbarligen motvilja eller försummelse vid fullgörande

av sitt uppdrag, äge rätten, på anmälan av försäkringsinspektionen eller

likvidationsrevisor och efter likvidatorns hörande, entlediga honom och förordna

annan i hans ställe. Har rätten entledigat likvidator och i hans ställe

förordnat annan, skall underrättelse därom med angivande av dennes fullständiga

namn och postadress genom rättens försorg ofördröj ligen avsändas

till inspektionen.

Vad i denna paragraf är stadgat om likvidator skall i tillämpliga delar

gälla beträffande suppleant för likvidator.

143 §.

Finnes försäkringsaktiebolag, som enligt verkställd registrering trätt i likvidation,

sedermera sakna till registret anmälda behöriga likvidatorer, skall

rätten på ansökan av aktieägare, borgenär eller annan, vars rätt kan vara

beroende av att någon finnes som äger företräda bolaget, eller på anmälan

av försäkringsinspektionen, där det varder kunnigt för inspektionen, förordna

likvidatorer.

Har i fall, då likvidator skall tillsättas enligt bestämmelse i bolagsordningen

som avses i 140 § första stycket, sådan likvidator ej tillsatts, skall

ersättare förordnas av rätten på ansökan eller anmälan som i första stycket

sägs.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröj ligen avsändas

underrättelse om förordnande av likvidator med angivande av hans

fullständiga namn och postadress.

144 §.

Likvidatorerna skola ofördröj ligen för registrering anmäla att bolaget

trätt i likvidation eller, där likvidationen efter vad i 134 § sägs skall inträda

å viss kommande dag, att bolaget träder i likvidation nämnda dag. Anmälningen

skall innehålla uppgift om dagen för val eller rättens förordnande.

I övrigt skall beträffande anmälan för registrering rörande likvidator eller

suppleant för honom eller i fråga om rätt att under likvidationen teckna

bolagets firma eller om ändring av bolagets postadress vad i 29 och 90 §§ är

stadgat för där avsedda fall äga motsvarande tillämpning.

145 §.

Å den bolagsstämma, vid vilken likvidatorer utses, skall jämväl väljas en

eller flera likvidationsrevisorer att granska likvidatorernas förvaltning och

bolagets räkenskaper under likvidationen. Hava likvidatorer förordnats av

rätten, skola de ofördröjligen sammankalla aktieägarna till stämma för sådant

val. Bolagsstämma må ock utse en eller flera suppleanter. Likvidationsrevisor

och suppleant må när som helst entledigas och annan utses i

hans ställe.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Vad i 29 §, 99 § tredje, fjärde och femte styckena, 100 §, 101 §, 102 §

1 mom., 105 § första stycket och 114 § är stadgat om revisor och suppleant

för revisor, om revisors rättigheter och skyldigheter samt om anmälan eller

meddelande för registrering beträffande revisor skall i tillämpliga delar

gälla rörande likvidationsrevisor och suppleant, där ej annat följer av vad

här nedan är stadgat.

Angående likvidationsrevisor som förordnas av försäkringsinspelctionen

stadgas i 290 §.

146 §.

Då bolaget trätt i likvidation, åligger det styrelsen och verkställande

direktören att ofördröjligen avgiva redovisning för sin förvaltning av bolagets

angelägenheter under tid, för vilken redovisningshandlingar ej förut

framlagts å bolagsstämma.

Redovisningshandlingarna skola av likvidatorerna ofördröjligen i huvudskrift

eller avskrift överlämnas till revisorerna, som hava att inom en månad

avgiva revisionsberättelse. Redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

skola av likvidatorerna så snart ske kan framläggas å bolagsstämma;

och skall å denna stämma till behandling företagas frågan om

beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsens ledamöter och verkställande direktören

för den tid redovisningen omfattar.

I fråga om styrelsens och verkställande direktörens redovisning, om revisorernas

granskning och revisionsberättelsen, om handlingars framläggande

å bolagsstämma, tillhandahållande under viss tid före denna och insändande

till försäkringsinspektionen, om behandlingen av frågan om ansvarsfrihet

samt om anställande av talan mot styrelseledamot eller verkställande

direktören skall i tillämpliga delar gälla vad i 91—96, 102—105,

113, 118, 120—124 och 284 §§ är stadgat. Omfattar den tid, för vilken

redovisning skall avgivas enligt första stycket, även föregående räkenskapsår,

skall särskild redovisning avgivas för nämnda år och skall därvid jämväl

97 § äga tillämpning.

147 §.

1 mom. Vad i 113, 114 och 117 §§ är stadgat om rätt för aktieägare att

få ärende hänskjutet till prövning å bolagsstämma och att påfordra utlysande

av stämma skall äga motsvarande tillämpning under likvidation,

varvid såsom ordinarie skola anses stämmor enligt 146, 154 och 157 §§•

.2 mom. Om kallelse till bolagsstämma under likvidation skall gälla vad

om kallelse till extra stämma är stadgat; dock skola föreskrivna kallelseåtgärder

vara vidtagna senast två veckor före stämma som avses i 146,

154, 157, 162 eller 163 §.

148 §.

Det åligger likvidatorerna att ofördröjligen söka kallelse å bolagets okända

borgenärer samt upprätta och i bolagets inventariebok införa inventarium

och balansräkning.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

I inventarium och balansräkning för försäkringsaktiebolag i likvidation

skola beträffande tillgångar och skulder som avses i 296 § där omnämnda

värdering och beräkning följas. Andra tillgångar skola upptagas till värde

som skall beräknas enligt vad i 93 § 1 mom. andra stycket är stadgat.

Aktiekapitalet skall i balansräkningen upptagas inom linjen. Finnes skuld

till stiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser, skall skulden i balansräkningen redovisas i särskild post.

I övrigt skall beträffande inventarium och balansräkning för försäkringsaktiebolag

i likvidation gälla vad i 7 och 8 §§ bokföringslagen är stadgat.

Likvidatorerna skola ofördröjligen överlämna ett av dem underskrivet

exemplar av balansräkningen till likvidationsrevisorerna.

149 §.

Där ej annat föranledes av bestämmelserna i 296—299 §§, skola likvidatorerna

förvalta bolagets angelägenheter under likvidationen.

Det åligger likvidatorerna att så snart ske kan förvandla bolagets egendom

i penningar, i den mån det erfordras för likvidationen, samt att verkställa

betalning av bolagets skulder. Bolagets rörelse må fortsättas allenast

i den mån det är nödvändigt för en ändamålsenlig avveckling. Likvidatorerna

skola ock föranstalta om skifte av bolagets behållna tillgångar, där

ej annat följer av bolagsordningen.

Har likvidator förordnats av försäkringsinspektionen, må bolagets egendom

ej avyttras under hand utan hans samtycke. Finnes han hava utan

skäl vägrat sitt samtycke, äge inspektionen på ansökan av övriga likvidatorer

tillåta försäljningen. Samtycke, som nu är sagt, vare ej av nöden

där likvidatorerna vilja till gällande börspris överlåta å fondbörs noterat

värdepapper.

Angående förbud mot meddelande av nya försäkringar stadgas i 165 §.

150 §.

Med de inskränkningar, som följa av vad i 149 § samt i 296—299 §§ eller

eljest om likvidation är stadgat, skall i fråga om likvidatorers befogenhet

att företräda bolaget så ock om deras rättigheter och skyldigheter i övrigt

i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat angående styrelse eller

styrelseledamot, och skola likvidatorerna svara jämväl för de åligganden

som enligt denna lag ankomma på verkställande direktören. Hava två eller

flera likvidatorer utsetts, skall åt en av dem uppdragas att fullgöra verkställande

direktörens skyldigheter i avseende å bolagets bokföring och

medelsförvaltning.

151 §.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg av orden »i

likvidation». I övrigt skall vad i 87 § första stycket finnes föreskrivet i

fråga om undertecknande av handling, som utfärdas för bolaget, äga motsvarande

tillämpning under bolagets likvidation.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Har av likvidatorerna eller annan ställföreträdare för bolaget handling

utfärdats utan sådan firmateckning som i första stycket sägs, och framgår

icke av handlingens innehåll såväl att den utfärdats å bolagets vägnar som

ock att bolaget är i likvidation, svare de, som undertecknat handlingen, för

vad genom handlingen må hava slutits, en för alla och alla för en, såsom

för egen skuld. Sådan ansvarighet skall dock ej åvila undertecknarna, där

av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades

för bolaget och att detta var i likvidation, samt den till vilken handlingen

ställts av bolaget erhåller behörigen undertecknat godkännande av

handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det begäran därom framställts eller

personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

152 §.

Det åligger likvidatorerna att för varje räkenskapsår avgiva redovisning

för förvaltningen av bolagets angelägenheter genom avlämnande av balansräkning

avseende bolagets ställning balansdagen, likvidationsräkning och

förvaltningsberättelse. Har bolaget under räkenskapsåret fortsatt rörelsen

eller viss rörelsegren, skall häröver avgivas sådan vinst- och förlusträkning

som avses i 95 §. Dessa redovisningshandlingar skola vara underskrivna

av samtliga likvidatorer. Vad i 91 § andra stycket är stadgat skall

äga motsvarande tillämpning.

Likvidatorerna skola i likvidationsräkningen upptaga redovisning för

inkomster och utgifter under räkenskapsåret, därvid inkomsterna å försäljning

av bolagets tillgångar skola fördelas efter de i balansräkningen

upptagna tillgångsposterna samt bland utgifterna skola för sig upptagas

dels belopp, som erlagts i betalning för bolagets skulder, och dels övriga

utgifter i lämpliga poster.

I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det finnes kunna ske utan förfång

för bolaget, upplysning lämnas om likvidationens gång. Hava tillgångar

i balansräkningen upptagits till lägre eller högre värde än i närmast

föregående balansräkning, skola i förvaltningsberättelsen angivas de belopp,

varmed nedsättning eller höjning skett av de under särskild post i

balansräkningen upptagna tillgångarnas sammanlagda värde.

Har likvidationen ej avslutats inom två år, skola i nästa förvaltningsberättelse

de hinder uppgivas, som därför mött.

Inom två månader efter räkenskapsårets slut skola likvidatorerna till likvidationsrevisorerna

i huvudskrift eller avskrift avlämna redovisningshandlingarna.

153 §.

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna överlämnats till likvidationsrevisorerna

skola de till likvidatorerna avlämna berättelse över granskningen

av deras förvaltning och bolagets räkenskaper för räkenskapsåret.

Revisionsberättelsen, som skall vara underskriven av likvidationsrevisorerna,

skall innehålla uttalande, huruvida enligt deras mening likvidationen onödigt

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

67

fördröjes eller icke. Om revisionsberättelsens innehåll i övrigt och om redovisningshandlingarnas

återställande och förseende med påskrift skall i tilllämpliga

delar gälla vad i 103 §, 104 § 1 inom. och 105 § andra stycket andra

punkten är stadgat. Hör till bolaget stiftelse som i 105 § sägs, skall vad i

andra stycket första punkten av samma paragraf är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

154 §.

Sedan likvidationsrevisorerna till likvidatorerna avlämnat sin revisionsberättelse,

skola likvidatorerna ofördröj ligen kalla aktieägarna till bolagsstämma

för granskning av redovisningen. Rörande framläggande av redovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen å stämman och deras tillhandahållande

åt aktieägarna under viss tid före stämman skall gälla vad i 113 §

stadgas.

Angående insändande av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

till försäkringsinspektionen gäller vad i 284 § stadgas.

155 §.

När den i kallelsen å okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi

och all veterlig gäld blivit betald, skola bolagets tillgångar skiftas. Är någon

del av gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller av annan orsak betalning

ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel innehållas

och återstoden skiftas.

Sker skifte annorledes än nu är sagt, eller befinnas innehållna medel ej

lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse av bolagets oförmåga att

fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något vid skiftet, skyldig att

återbära vad han bekommit. För brist, som kan uppkomma vid återbäringen,

vare likvidatorerna ansvariga efter de beträffande skadeståndsskyldighet

i 320, 323 och 324 §§ stadgade grunderna.

156 §.

Aktieägare vare berättigad att vid skifte av bolagets behållna tillgångar

bekomma vad å hans aktier belöper i förhållande till hela aktiekapitalet.

Innehåller bolagsordningen bestämmelser, som avvika från vad sålunda stadgas,

lände de till efterrättelse.

Då utskiftning verkställes, skola aktiebreven genom lilcvidatorernas försorg

förses med påskrift därom.

Förmenar aktieägare att han vid skifte icke bekommit vad på honom belöper

enligt första stycket, skall han vid talans förlust anhängiggöra sin

talan mot bolaget inom tre månader efter det slutredovisning framlades å

bolagsstämma. I fråga om aktieägares återbäringsskyldighet och om likvidators

ansvarighet skall vad i 155 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Har aktieägare icke inom fem år efter det slutredovisning framlades å bolagsstämma

anmält sig att lyfta vad han vid skiftet bekommit, vare han förluslig

sin rätt därtill. Äro medlen i förhållande till de skiftade tillgångarna

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

att anse som ringa, äge rätten på anmälan av likvidatorerna förordna att de

skola tillfalla allmänna arvsfonden; i annat fall skall vad i 159 § är stadgat

äga tillämpning.

157 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de så snart ske kan avgiva

slutredovisning för sin förvaltning genom avlämnande av förvaltningsberättelse

rörande likvidationens gång från likvidationens början till dess

avslutande. Berättelsen skall ock innehålla redogörelse för utskiftning. Vid

berättelsen skola fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.

Berättelsen och redovisningshandlingarna skola i huvudskrift eller avskrift

avlämnas till likvidation srevisorerna, vilka hava att inom en månad därefter

avgiva en av dem underskriven revisionsberättelse över förvaltningen under

likvidationen och återställa handlingarna. Om revisionsberättelsens innehåll

och om redovisningshandlingarnas återställande och deras förseende med

påskrift skall i tillämpliga delar gälla vad i 103 §, 104 § 1 mom. och 105 §

andra stycket andra punkten är stadgat. Hör till bolaget stiftelse som i 105 §

sägs, skall vad i andra stycket första punkten av samma paragraf är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

Efter det revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorerna, skola dessa

ofördröj ligen kalla aktieägarna till bolagsstämma för granskning av slutredovisningen.

Angående redovisningshandlingarnas och revisionsberättelsens

framläggande å stämman och tillhandahållande åt aktieägarna under

viss tid före stämman skall gälla vad i 113 § stadgas; dock äge aktieägare

allenast på egen bekostnad bekomma avskrift av nämnda handlingar.

Angående insändande av redovisningshandlingar och revisionsberättelsen

till försäkringsinspektionen gäller vad i 284 § stadgas.

158 §.

Då likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag och å bolagsstämman framlagt

slutredovisning för sin förvaltning, anses bolaget upplöst; och skall anmälan

därom ofördröj ligen göras för registrering.

Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga likvidatorer,

skola fogas enligt 341 § andra stycket bestyrkt avskrift av protokoll som

förts i ärendet ävensom bevis om dagen för utfärdande av kallelsen å okända

borgenärer.

159 §.

Yppas, efter det bolaget skall anses upplöst enligt 158 §, tillgång för bolaget

eller väckes talan mot bolaget eller uppkommer eljest behov av likvidationsåtgärd,

skall likvidationen fortsättas. Anmälan härom skall av likvidatorerna

ofördröjligen göras för registrering.

Beträffande kallelse till den bolagsstämma, som efter likvidationens återupptagande

först skall hållas, gälle vad i 115 § tredje stycket är stadgat.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 50-

160 §.

Rörande beslut om avträdande av försäkringsaktiebolags egendom till

konkurs skall meddelande samtidigt med kungörelsen om beslutet genom

konkursdomarens försorg till försäkringsinspektionen avsändas för registrering.

Under konkurs företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen

och verkställande direktören eller, där vid konkursens början sysslomän enligt

137 § eller lividatorer voro utsedda, av dessa; dock må i behörig ordning

kunna utses styrelse i stället för sysslomän ävensom nya styrelseledamöter

eller nya likvidatorer.

Det åligger konkursförvaltaren, då konkurs avslutats, att för registrering

ofördröj ligen avsända meddelande därom med angivande huruvida överskott

finnes eller icke. Är konkursförvaltare ej tillsatt, skall sådan anmälan göras

av konkursdomaren.

161 §•

Där efter avslutande av försäkringsaktiebolags konkurs överskott ej finnes,

anses bolaget upplöst, då konkursen avslutades.

Finnes överskott, skall likvidation verkställas och gäller i avseende därå

bestämmelserna i 140—145 samt 147—158 §§. Har ej inom en månad efter

konkursens avslutande för registrering anmälts, att bolaget trätt i likvidation,

förklare rätten, på ansökan av styrelseledamot, verkställande direktören,

aktieägare eller borgenär eller på anmälan av försäkringsinspektionen,

att bolaget skall träda i likvidation. I fråga om ärendets handläggning

och om beslutet skall i tillämpliga delar gälla vad i 135 § är stadgat.

Hade bolaget, i fall som avses i andra stycket, trätt i likvidation, innan

dess egendom avträddes till konkurs, gälle vad i 159 § är stadgat.

162 §.

1 mom. Bolagsstämma äger besluta att talan skall på grund av förvaltningen

anställas mot likvidator. Enskild aktieägare äger ock för bolagets

räkning men i eget namn föra sådan talan; och skall i dylikt fall vad i 121 §

sista stycket är stadgat angående rättegångskostnad äga motsvarande tilllämpning.

Talan må ej väckas senare än ett år från det slutredovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen framlades å bolagsstämma. Har likvidator entledigats

eller eljest avgått eller avlidit före likvidationens avslutande, skall

dock tiden för anställande av talan räknas från den bolagsstämma, varå

framlagts redovisningshandlingar och revisionsberättelse avseende det räkenskapsår,

då avgången eller frånfället inträffade. Vad i 120 § fjärde stycket,

123 § och 124 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning

i avseende å talan mot likvidator och uppgörelse mellan bolaget och likvidator

rörande honom i sådan egenskap åliggande skadeståndsskyldighet.

2 mom. Beträffande skadeståndstalan mot likvidationsrevisor skall vad i

1 mom. första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Kung 1. Maj:ts proposition nr 50.

Talan må ej anställas senare än två år från det slutredovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen framlades å bolagsstämma eller, där fråga är

om talan på grund av tillsynen över likvidator som entledigats eller eljest

avgått eller avlidit före likvidationens avslutande eller om talan mot likvidationsrevisor,

som sålunda avgått eller avlidit, från den bolagsstämma, varå

framlagts redovisningshandlingar och revisionsberättelse avseende det räkenskapsår,

då avgången eller frånfället inträffade. Vad i 122 § fjärde stycket,

123 § och 124 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om talan mot likvidationsrevisor samt om uppgörelse mellan

likvidationsrevisor och bolaget.

163 §.

Har försäkringsaktiebolag trätt i likvidation på grund av bolagsstämmas

beslut i fall, då i denna lag stadgad anledning därtill icke var för handen

eller allenast anledning som i 136 § sägs förelåg, eller har försäkringsaktiebolag

trätt i likvidation på grund av rättens beslut enligt nämnda paragraf,

och har anledning till likvidation icke senare uppkommit enligt 42 eller

135 §, äger bolagsstämma, såframt brist i bolagets aktiekapital icke föreligger

och utskiftning av bolagets tillgångar ännu icke börjat, besluta att likvidationen

skall upphöra och bolaget återupptaga sin verksamhet.

Uppkommer fråga om återupptagande av bolagets verksamhet, skall av

likvidatorerna upprättas balansräkning efter de grunder varom stadgas i

139 §. Balansräkningen samt en av likvidatorerna underskriven berättelse

rörande skälen till återupptagande av bolagets verksamhet skola överlämnas

till likvidationsrevisorerna.

Likvidationsrevisorerna skola så snart ske kan över balansräkningen och

berättelsen till likvidatorerna avgiva yttrande, som skall innehålla särskilt

uttalande, huruvida hinder för verksamhetens återupptagande föreligger enligt

första stycket eller icke.

Balansräkningen, berättelsen och yttrandet skola minst en vecka före bolagsstämman

hållas hos bolaget tillgängliga för aktieägarna. Dessa handlingar

skola jämväl framläggas å stämman.

Bolagsstämmas beslut om likvidationens upphörande och återupptagande

av bolagets verksamhet vare icke giltigt, med mindre det fattas i den ordning,

som gäller för beslut om bolagets trädande i likvidation i fall då i

denna lag stadgad anledning därtill icke är för handen.

För registrering skall ofördröjligen anmälas, att likvidationen skall upphöra

och bolagets verksamhet återupptagas. Anmälningen, som skall undertecknas

av samtliga likvidatorer, skall innehålla försäkran, att hinder enligt

första stycket mot verksamhetens återupptagande ej föreligger. Vid anmälningen

skola fogas två enligt 341 § andra stycket bestyrkta avskrifter av

protokoll, som förts i ärendet, samt avskrift av balansräkningen, berättelsen

och yttrandet av likvidationsrevisorerna.

Beslutet om återupptagande av bolagets verksamhet må ej gå i verkställighet,

innan registrering skett.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

164 §.

Har, sedan försäkringsaktiebolag trätt i likvidation, genom domstols lagakraftägande

avgörande bolagsstämmans eller rättens beslut om likvidation

blivit upphävt och anteckning därom skett i registret, eller registrering om

återupptagande av bolagets verksamhet skett jämlikt 163 §, skola likvidatorerna

ofördröj ligen kalla aktieägarna till bolagsstämma för val av styrelse

och revisorer. Likvidatorerna skola ock för sin förvaltning avgiva slutredovisning,

som i 157 § sägs. Redovisningshandlingarna skola avlämnas till

likvidationsrevisorerna, vilka hava att inom en månad därefter till likvidatorerna

avgiva revisionsberättelse, innefattande särskilt uttalande angående

ansvarsfrihet för dem. Sedan handlingarna av likvidatorerna tillställts styrelsen,

skall denna ofördröjligen kalla aktieägarna till bolagsstämma för fattande

av beslut i fråga om ansvarsfrihet för likvidatorerna. Angående redovisningshandlingarnas

och revisionsberättelsens framläggande å stämman

och tillhandahållande åt aktieägarna under viss tid före stämman skall gälla

vad i 113 § är stadgat; dock äge aktieägare allenast på egen bekostnad bekomma

avskrift av nämnda handlingar. Om kallelse till stämman skall gälla

vad om kallelse till extra bolagsstämma är stadgat; dock skola föreskrivna

kallelseåtgärder vara vidtagna senast två veckor före stämman.

Vad i denna lag rörande styrelseledamot är stadgat beträffande ansvarsfrihet,

talan å förvaltningen och uppgörelse med bolaget skall, i fall som avses

i första stycket, äga motsvarande tillämpning i avseende å likvidator.

Då genom lagakraftägande avgörande bolagsstämmans eller rättens beslut

om likvidation blivit upphävt, skall anmälan därom för anteckning i registret

enligt 313 § första stycket ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Angående insändande av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

till försäkringsinspektionen gäller vad i 284 § stadgas.

165 §.

Har försäkringsaktiebolag trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd,

må nya försäkringar icke meddelas.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må dock under bolagets likvidation

sådan livförsäkring meddelas, som föranledes av gällande försäkringsavtal.

II. Om ömsesidigt försäkringsbolag.

Om ömsesidigt försäkringsbolags bildande.

166 §.

1 mom. De som vilja stifta ömsesidigt försäkringsbolag skola upprätta

bolagsordning samt därå söka Konungens stadfästelse. Avser bolagets rörelse

livförsäkring eller avser rörelsen annat slag av försäkring för all framtid

eller för längre tid än tio år, skola tillika enligt vad i 173 § sägs upprättas

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

särskilda grunder för verksamheten samt därå sökas Konungens stadfästelse.

Bolagsordningen och grunderna skola vara försedda med stiftarnas bevittnade

namnunderskrifter.

Konungen prövar bolagsordningens och grundernas överensstämmelse med

denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver,

med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,

särskilda bestämmelser må erfordras.

Finnes den tillämnade rörelsen behövlig och även eljest ägnad att främja

en sund utveckling av försäkringsväsendet, stadfäster Konungen bolagsordningen

och grunderna samt beviljar koncession tillsvidare eller, där särskilda

omständigheter föranleda därtill, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver

intill slutet av då löpande räkenskapsår.

2 mom. Ä beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa

grunder skall ock sökas Konungens stadfästelse. Avser ändringen utvidgning

av bolagets rörelse till ny försäkringsgren eller nytt verksamhetsområde eller

avser ändringen en väsentlig omläggning av rörelsen, skall vad om koncession

för nytt bolag är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Konungens ställe

meddela stadfästelse å ändringsbeslut i annat fall än i första stycket andra

punkten sägs.

3 mom. Ansökan om stadfästelse skall inlämnas till försäkringsinspektionen.

Avser ansökningen koncession för nytt bolag, skola stiftarna i ansökningen

uppgiva namn och postadress för ombud, som äger å stiftarnas vägnar

mottaga handlingar och meddelanden (stiftarombud).

Ansökan om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa grunder

skall, sedan beslut om ändringen fattats, göras av styrelsen eller verkställande

direktören. Vid ansökningen skall fogas enligt 341 § andra stycket bestyrkt

avskrift av protokoll som förts i ärendet.

167 §.

Stittare av ömsesidigt försäkringsbolag skall vara myndig här i riket bosatt

svensk medborgare. Svenska staten samt svensk kommun må ock vara

stiftare.

Den som är i konkurstillstånd kan ej vara stiftare.

Stiftarna skola vara till antalet minst tre.

168 §.

Delägare i ömsesidigt försäkringsbolag äro försäkringstagarna. Återförsäkringstagare

skall dock icke på grund av återförsäkringen anses såsom delägare.

I fråga om livförsäkring och annan personförsäkring ävensom återförsäkring

häfta för ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser allenast bolagets tillgångar.

Beträffande försäkring av annat slag svara delägarna personligen

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet för bolagets förbindelser.

Delägares ansvarighet må göras gällande allenast i den ordning denna lag

föreskriver.

169 §.

Ömsesidigt försäkringsbolag må icke, med mindre särskilda skäl till undantag

förefinnas, bildas utan garantikapital. Garantikapitalet skall bestämmas

med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den tillämnade

rörelsen. Betalning av garantikapital skall erläggas i penningar, där den ej

må annorledes fullgöras efter vad i denna lag sägs.

Garantikapitalet skall återbetalas då det ej vidare erfordras för rörelsens

ändamålsenliga bedrivande. Angående villkor för återbetalning är vidare

stadgat i 193 §.

170 §.

Bolagsordning för ömsesidigt försäkringsbolag skall angiva:

1. bolagets firma;

2. föremålet för bolagets verksamhet med särskilt angivande, huruvida

verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som återförsäkring;

3. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verksamhet;

4. den ort inom riket, där bolagets styrelse skall hava sitt säte;

5. antalet styrelseledamöter och, där suppleanter för dem skola finnas,

antalet styrelsesuppleanter, antalet revisorer, tiden för styrelseledamots och

revisors uppdrag, så ock, där styrelseledamot och styrelsesuppleant eller revisor

och revisorssuppleant ej skola väljas å bolagsstämma, huru de skola

tillsättas, ävensom i vilken omfattning revisorerna skola vara auktoriserade

revisorer eller godkända granskningsmän;

6. huruvida mer än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas, samt

vilka ärenden som skola förekomma å ordinarie stämma, utöver dem vilka

enligt 218 § skola förekomma å stämma som i 213 § sägs, eller, där flera

ordinarie stämmor skola hållas, å envar av dem;

7. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande, vilken tid, i fråga om

stämma som i 213 § sägs, skall bestämmas till viss period, icke överstigande

tre månader, inom sex månader från nästföregående räkenskapsårs utgång;

8. grunderna för utövande av rösträtt och fattande av beslut å bolagsstämma

med särskilt angivande, huruvida och i vilken mån delägarnas rösträtt

skall utövas genom utsedda delegerade och, där garantikapital förskjules,

rösträtt skall tillkomma garant;

9. det sätt, varpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

kungöras delägarna eller röstberättigade, som icke äro delägare,

ävensom den tid före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola

vara vidtagna;

10. där ej för bolagets förbindelser häfta allenast dess tillgångar, intill

vilket belopp och i vilken ordning delägarna äro personligen ansvariga för

bolagets förbindelser;

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

11. där bolaget är skyldigt att göra avsättning till reservfond, huru stor

del av bolagets årsvinst, som minst skall avsättas till dylik fond, och till vilket

belopp reservfonden skall uppgå för att avsättning ej skall behöva äga

rum;

12. de grunder, enligt vilka eljest skall förfogas över uppkommen vinst,

med särskilt angivande i fråga om livförsäkringsrörelse i vad män avsättning

skall ske till regleringsfond;

13. antal och belopp av försäkringar, som skola vara tecknade, innan bolaget

må anses bildat;

14. beträffande annan försäkring än livförsäkring, regler för begränsning

av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring ikläda sig på en och

samma risk;

15. där verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäkring,

regler för återförsäkringens begränsning i förhållande till den direkta försäkringen;
ävensom,

där garantikapital förskjutes:

16. garantikapitalets belopp;

17. i vilken ordning garant skall inbetala tecknat garantibelopp;

18. huruvida och i vilken ordning ränta skall erläggas å garantikapitalet

och vinst utdelas till garant, så ock i vilken ordning garantikapitalet skall

återbetalas.

Antalet styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och revisorer kan så bestämmas,

att lägsta och högsta antalet angives.

Bolagsordningen skall jämväl innehålla bestämmelser ej mindre om den

tid, ej överstigande sex månader från det koncession beviljats, inom vilken

konstituei ande stämma skall hallas, än även om grunderna för utövande

av rösträtt och fattande av beslut å sådan stämma och å särskild stämma

enligt 183 §.

171 §.

Ömsesidigt försäkringsbolags firma skall innehålla orden ömsesidig samt

försäkring. I fråga om bolag, vars verksamhet endast avser att meddela försäkring

av egendom inom ett län, skall firman angiva området för bolagets

verksamhet men må ordet ömsesidig utelämnas.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annat, förut i laga ordning registrerat,

ännu bestående försäkringsbolags firma, så ock från benämning å utländsk

försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.

172 §.

\ id bestämmande av antal och belopp av försäkringar, som skola vara

tecknade, innan ömsesidigt försäkringsbolag må anses bildat, skall hänsyn

tagas till beskaffenheten av den tillämnade rörelsen och till garantikapitalets

storlek.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

75

173 §.

För livförsäkring skola grunder upprättas beträffande

1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv;

2. avsättning till och användning av utjämningsfond;

3. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev;

4. belåning av försäkringsbrev hos bolaget;

5. verkan av underlåten premiebetalning;

6. försäkringstagares rätt när, annorledes än av anledning som avses under

3 eller 5, försäkringen upphör i förtid eller bolaget eljest är fritt från

ansvarighet för försäkringsfall;

7. återbäring till försäkringstagarna; samt

8. begränsning av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring ikläda

sig på en och samma risk.

Skall försäkring, som ej är att hänföra till personförsäkring, meddelas för

all framtid eller för längre tid än tio år, skola grunder upprättas för beräkning

av premiereserv för sådana försäkringar ävensom för bestämmande av

försäkringstagares rätt när sådan försäkring upphör i förtid eller bolaget

eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall.

Om grunder för livförsäkring stadgas vidare i 263—265, 267—270 och

273 §§.

174 §.

Skall förbehåll träffas enligt 344 § om tvisters avgörande av skiljemän,

eller skall bolaget driva försäkringsrörelse i utlandet,

eller skall bolagets verksamhet upphöra efter viss tid eller under visst

villkor,

varde bestämmelse härom intagen i bolagsordningen.

Där kalenderåret ej skall utgöra bolagets räkenskapsår, varde räkenskapsåret

angivet i bolagsordningen.

Skall om användande av bolagets behållna tillgångar vid dess upplösning

gälla annat än i denna lag stadgas, varde bestämmelse härom intagen i bolagsordningen.

175 §.

Sedan koncession beviljats, skall teckning av försäkringar i bolaget ske

å teckningslista som upprättats av stiftarna och försetts med deras bevittnade

namnunderskrifter. Teckning må ock ske å sådan avskrift av teckningslistan,

som bestyrkls av notarius publicus eller landsfiskal eller av stiftarna.

Vid teckningslistan skola vara fogade på enahanda sätt styrkta avskrifter

av koncessionen, bolagsordningen och i 173 § omförmälda grunder.

När teckning sker, böra tecknarna vid sina namn angiva yrke och postadress.

176 §.

Ej må stiftare eller annan av bolaget för dess bildande njuta gottgörelse

utöver ersättning för utgifter, som för bildandet varit uppenbarligen nödvändiga.

Ej heller må stiftare förbehålla sig eller annan särskild förmån

eller rättighet.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

177 §.

Teckning av försäkring må å konstituerande stämma icke tagas i beräkning

där den skett annorledes än å teckningslista i huvudskrift eller sådan

avskrift som i 175 § sägs eller där teckningen gjorts med förbehåll.

178 §.

Har ej beslut om bolagets bildande fattats å konstituerande stämma inom

den i bolagsordningen föreskrivna tiden eller å stämma, till vilken frågan

uppskjutits enligt 182 §, vare teckning av försäkring eller av garantikapital,

där sådant skall förskjutas, icke vidare bindande.

Samma lag vare, där genom lagakraftägande beslut frågan om bolagets

registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registrering blivit

avslagen.

179 §.

Ej må, sedan bolaget registrerats, sådan grund för tecknings ogiltighet,

som avses i 177 § och 178 § första stycket, göras gällande, utan så är att

den hos försäkringsinspektionen anmälts före registreringen.

ISO §.

Konstituerande stämma skall utlysas av stiftarna att inom tid, som blivit

bestämd i bolagsordningen, hållas å ort inom riket. Kallelsen skall senast två

veckor före stämman kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom

den ort, där bolagets styrelse skall hava sitt säte. Skriftlig kallelse skall ock

med posten avsändas till envar, som tecknat försäkring och vid sitt namn

angivit postadress, ävensom till garant, som är röstberättigad.

Skall efter vad i 182 § sägs till fortsatt stämma anstå med avgörande av

frågan huruvida bolaget skall komma till stånd, skall kallelse till den fortsatta

stämman utfärdas i den ordning varom i första stycket stadgas. Kallelsen

skall angiva de ärenden som skola förekomma.

181 §.

Å konstituerande stämman skola stiftarna i huvudskrift framlägga teckningslistan

jämte de handlingar, av vilka enligt 175 § avskrifter skola vara

fogade vid densamma. Har teckning skett å avskrifter av teckningslistan,

skola ock dessa framläggas.

Stämman skall öppnas av den stiftarna därtill utsett. Där de närvarande

ej enhälligt utse ordförande, åligger det den som öppnat stämman att såsom

ordförande leda förhandlingarna, till dess röstlängd blivit godkänd och

ordförande valts.

Å stämman skall ordföranden upprätta förteckning över närvarande röstberättigade.

Företrädes någon av ombud, skall jämväl ombudet upptagas.

I förteckningen över närvarande skall anteckning göras om det röstetal,

som tillkommer envar av dem. Äger någon utöva rösträtt såsom garant,

skall detta angivas i förteckningen. Sedan förteckningen enhälligt eller efter

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

en på grundval av densamma företagen omröstning godkänts med eller utan

ändring, länder förteckningen till efterrättelse såsom röstlängd.

Utvisa ej teckningslistorna, att försäkringar blivit tecknade till minst det

antal och belopp, som i bolagsordningen föreskrivits, vare frågan om bolagets

bildande förfallen.

Skall garantikapital förskjutas och styrkes ej å stämman att detsamma

blivit inbetalt till den del, som i bolagsordningen föreskrivits, vare lag som

i fjärde stycket sägs.

Vid fortsatt stämma, varom i 182 § förmäles, skall ny röstlängd upprättas.

182 §.

Å konstituerande stämman skall till avgörande företagas, huruvida bolaget

skall komma till stånd. Dock må beslutas, att med frågans avgörande

skall anstå till fortsatt stämma, som utsättes till viss dag minst fyra och

högst sex veckor därefter. Å fortsatt stämma varde frågan om bolagets bildande

avgjord utan vidare uppskov.

Beslutes att bolaget skall komma till stånd, skall bolaget anses bildat; i

annat fall vare frågan om bolagets bildande förfallen.

183 §.

År ömsesidigt försäkringsbolag bildat, skall val av styrelse och revisorer

förrättas.

Sker det ej å konstituerande stämman, åligger det stiftarna att senast en

månad därefter i den ordning, som skall gälla för kallelse till ordinarie bolagsstämma,

utlysa särskild stämma för ändamålet att hållas så snart ske

kan. Ur akti åtes det, har försäkringsinspektionen att då förhållandet varder

för inspektionen kunnigt ofördröj ligen i samma ordning kalla de röstberättigade

till sådan stämma.

I fråga om orten för särskild stämma skall gälla vad om ort för bolagsstämma

är stadgat i 215 §.

184 §.

Vid konstituerande stämman och särskild stämma enligt 183 § skall genom

stiftarnas försorg föras protokoll. Rörande detta protokoll skall vad

i 210 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

185.

I fråga om talan å beslut, som fattats på konstituerande stämman eller

särskild stämma enligt 183 §, skall vad om talan å bolagsstämmobeslut är

stadgat i 229 § 1 mom. första stycket och andra stycket första punkten

samt 2 mom. så ock i 230 § äga motsvarande tillämpning. Har bolaget i

strid mot vad i 304 § 1 mom. sägs blivit registrerat, ehuru sådan grund till

klander mot beslutet om bolagets bildande förelåg som avses i 229 § 1 mom.

andra och tredje styckena, vare beslutet gällande, om klandertalan ej väckts

inom föreskriven tid eller väckt klandertalan ogillats.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Muj.ts proposition nr 50.

186 §.

Sedan styrelse och revisorer utsetts så ock, där garantikapital skall förskjutas,

minst hälften av garantikapitalet erlagts genom betalning i penningar

eller därmed enligt 331 § jämställd betalning samt stadgad skyldighet

att avlämna förbindelser, som i 192 § sägs, fullgjorts, må bolaget enligt

föreskrifterna i denna lag registreras.

187 §.

Innan bolaget registrerats, kan det ej förvärva rättigheter eller ikläda sig

skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller

svara. Sedan styrelse blivit utsedd, äge den dock föra talan i mål rörande

bolagsbildningen, så ock eljest vidtaga åtgärd för utbekommande av tecknat

garantibelopp.

Handla stiftare eller ock styrelsen, verkställande direktören eller annan,

som enligt 204 §, jämförd med 80 §, är ställföreträdare för bolaget, eller

på stämma röstberättigad å bolagets vägnar, innan det registrerats, skola

de, som deltagit i åtgärden eller beslut därom, svara för uppkommande förbindelser,

en för alla och alla för en, såsom för egen skuld; vare tillika, där

avtal träffats med någon som saknade kännedom om att bolaget var oregistrerat,

en för alla och alla för en skyldiga att ställa betryggande säkerhet

för förpliktelser, som ej skola omedelbart fullgöras.

188 §.

Har styrelsen, verkställande direktören eller annan ställföreträdare, som

avses i 204 §, jämförd med 80 §, ingått avtal för oregistrerat bolag, vare avtalet,

där registrering sker, gällande från registreringen, såvida icke den

med vilken avtalet slöts utövar den rätt att frånträda avtalet, som på grund

av vad i andra stycket stadgas må tillkomma honom.

Den med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kommit eller

enligt vad i 316 § sägs skall anses hava kommit till hans kännedom, att

bolaget registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej,

med mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan

om registrering icke gjorts inom den i 191 § stadgade tiden eller då ansökan,

som gjorts inom denna tid, av försäkringsinspektionen avslagits.

Fiånträde skall anses hava ägt rum, när meddelande därom inlämnats för

befordran med post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänts

till ställföreträdare, som ingått avtalet, eller till annan, som utsetts att vara

styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare. Den med vilken

avtalet slöts vare pliktig att, på förfrågan huruvida han vill vidbliva avtalet,

inom skälig tid giva besked därom. Förklarar han sig vilja vidbliva avtalet

eller underlåter han att inom skälig tid giva besked, skall han vara bunden

av avtalet som om han vetat att bolaget var oregistrerat.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

189 §.

79

Blir enligt 188 § avtal bindande för bolaget, må ansvarighet varom i 187 §

andra stycket stadgas ej göras gällande, utom såvitt angår förpliktelse som

skolat fullgöras före bolagets registrering. Ej heller må på grund av sådan

förpliktelse talan väckas, sedan ett år förflutit från registreringen.

190 §.

Varder bolaget ej registrerat, vare styrelseledamöterna, en för alla och

alla för en, ansvariga för att vad styrelsen uppburit på grund av garantiavtal

eller teckning av försäkring i bolaget återbäres till garant eller tecknare

efter avdrag för kostnad till följd av åtgärd som må vidtagas enligt 187 §

första stycket. Återbäringen skall ock omfatta förkovran, där sådan uppkommit.

191 §.

Ansökan om bolagets registrering skall av styrelsen och verkställande direktören

göras senast ett år från det koncession beviljats.

Ansökningen skall beträffande styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande

direktören och vice verkställande direktör innehålla uppgift om

fullständiga namnet ävensom hemvist, så ock förklaring att dessa personer

äro svenska medborgare och ej äro omyndiga. Där enligt denna lag eller

bolagsordningen revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd

granskningsman, skola beträffande sådan revisor och suppleant för denne

lämnas enahanda uppgifter under angivande att han är auktoriserad revisor

eller godkänd granskningsman.

I ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagets firma skall tecknas,

där den ej tecknas av styrelsen eller av verkställande direktören allenast

på grund av denna lag. Skall firman tecknas av annan person än som

avses i andra stycket första punkten, gälle vad där är stadgat även i fråga

om sådan firmatecknare.

Bolagets postadress skall angivas.

Vid ansökningen skola fogas:

1. de listor å vilka teckning av försäkringar ägt rum;

2. avskrift av protokollet vid konstituerande stämman så ock, om särskild

stämma hållits, avskrift av det därvid förda protokollet; samt

3. två avskrifter av koncessionen, bolagsordningen och i 173 § omförmälda

grunder.

Dessutom skall, där garantikapital skall förskjutas, vid ansökningen fogas

avskrift av garantiavtalet ävensom en av samtliga styrelseledamöter och

verkställande direktören undertecknad handling innehållande dels uppgift,

huru stor del av garantikapitalet som inbetalts, samt huruvida och i vad

mån förbindelser, som i 192 § omförmälas, blivit avlämnade, dels ock försäkran

alt den anmälda inbetalningen på garantikapitalet blivit verkställd

genom betalning i penningar eller därmed enligt 331 § jämställd betalning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

I femte och sjätte styckena angivna avskrifter skola vara bestyrkta på

sätt i 341 § andra stycket stadgas.

Har ej varje styrelseledamot och styrelsesuppleant samt verkställande direktören

och vice verkställande direktör, så ock i övrigt envar, som ensam

eller i förening med annan är bemyndigad att teckna bolagets firma, å ansökningen

egenhändigt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall

vid ansökningen fogas en särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och

blivit styrkt av vittnen.

Om inbetalning och återbetalning av garantikapital.

192 §.

1 mom. Senast inom två år från ömsesidigt försäkringsbolags bildande

skall, där garantikapital förskjutes, tecknat garantibelopp till fullo betalas.

Garant vare skyldig att senast vid bolagets bildande avlämna till bolaget

ställd skriftlig förbindelse å tecknat garantibelopp, som är oguldet. Fordran

å oguldet garantibelopp må, ändå att förbindelse utfärdats, ej av bolaget

överlåtas eller pantsättas.

Ej må kvittning ske av skuld på grund av teckning av garantibelopp mot

fordran hos bolaget, med mindre styrelsen det medgiver. Kvittning må icke

medgivas, där den skulle lända till nackdel för bolaget eller dess borgenärer.

Innan styrelse valts, må inbetalning av garantibelopp verkställas allenast

genom insättning för bolaget å bankräkning varom stadgas i 331 §.

2 mom. Varder, efter det ansökan om bolagets registrering gjorts, ytterligare

inbetalning å garantikapital fullgjord, skall inom sex månader efter inbetalningen

anmälan om sålunda inbetalt belopp göras för registrering. Anmälningen,

som skall vara undertecknad av samtliga styrelseledamöter och

verkställande direktören, skall innehålla försäkran att den anmälda inbetalningen

på garantikapitalet blivit verkställd genom betalning i penningar eller

därmed enligt 331 § jämställd betalning eller ock genom kvittning mot skuld

till garant. Därvid skall angivas, huru mycket som guldits genom betalning

och huru mycket som guldits genom kvittning, och skall, där kvittning skett,

tillika försäkras att den enligt styrelsens och verkställande direktörens mening

icke länt till nackdel för bolaget eller dess borgenärer.

193 §.

Återbetalning av garantikapital må icke ske förrän såsom tillgång uppförda

organisationskostnader fullständigt avskrivits samt, där rörelsen avser

livförsäkring, säkerhetsfonden stigit till två och en halv procent av den i

271 § nämnda delen av premiereserven.

Beslut om återbetalning må ej bringas till verkställighet utan försäkringsinspektionens

tillstånd.

Verkställd återbetalning skall av styrelsen och verkställande direktören

ofördröj ligen anmälas för registrering.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

81

Om reservfond så ock om bolagsstämmas rätt att genom vinstutdelning eller

eljest förfoga över bolagets egendom.

194 §

Ömsesidigt försäkringsbolag skall av årsvinsten å annan rörelse än livförsäkringsrörelse,

efter avdrag för vad som åtgår till täckande av möjligen förefintlig

förlust å samma rörelse från föregående år, till reservfond avsätta

minst det belopp, som angives i bolagsordningen. Vid beräkning av det belopp,

som sålunda minst skall avsättas, må ej från årsvinsten avdragas

den andel däri, som kan hava tillerkänts styrelseledamot, verkställande direktören

eller annan såsom arvode (tantiem). Avsättning må dock ej ske

av medel som erfordras till täckande av förlust vilken uppstått å livförsäkringsrörelse

och ej motsvaras av befintliga till framtida förfogande avsatta

medel eller av fonder för livförsäkringsrörelsen. Sedan reservfonden uppgått

till visst i bolagsordningen föreskrivet minimibelopp, må vidare avsättning

till fonden upphöra; nedgår fonden under det sålunda stadgade beloppet,

skall avsättning därtill ånyo vidtaga.

Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för täckande av förlust,

som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å bolagets verksamhet

i dess helhet, och som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande

avsatta medel.

195 §.

1 mom. Ej må till betalning av ränta enligt garantiavtal eller till utdelning

av vinst åt garant användas annat än den vinst, som förefinnes å rörelsen

i dess helhet enligt fastställd balansräkning för sista räkenskapsåret, i

den mån vinsten icke skall avsättas till reservfond eller säkerhetsfond.

Innan organisationskostnader, som uppförts såsom tillgång, fullständigt

avskrivits, må ej för något år såsom ränta eller vinst till garanter utgivas

sammanlagt mera än tre procent å det inbetalda garantikapitalet.

2 mom. Varder räntebetalning eller vinstutdelning beslutad och verkställd

i strid mot vad i 1 mom. stadgats eller mot bestämmelse i bolagsordningen,

vare de, som uppburit sådan betalning eller utdelning, skyldiga att återbära

denna jämte fem procent ränta därå.

Samma lag vare, om till räntebetalning eller vinstutdelning använts vinst

som utvisats av fastställd balansräkning till följd därav att balansräkningen

upprättats i strid mot bestämmelserna i 205 §, jämförd med 93 och 94 §§;

dock må betalningen eller utdelningen ej återkrävas från den, som vid dess

uppbärande varken insåg eller bort inse balansräkningens oriktighet.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som medverkat

till beslutet om räntebetalning eller vinstutdelning eller verkställandet av

detta eller till upprättandet eller fastställandet av oriktig balansräkning, ansvariga

efter de beträffande skadeståndsskyldighet i 320, 323 och 324 §§

stadgade grunderna.

t> flilmng till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

196 §.

Det tillkommer bolagsstämma att i enlighet med bolagsordningens föreskrifter

besluta, huruvida och i vad mån räntebetalning eller vinstutdelning

till garant skall ske av den vinst som enligt 195 § må användas för sådant

ändamål.

Bolagsstämma må ej besluta om användande av bolagets vinstmedel eller

övriga tillgångar eller om åtagande av förpliktelser för ändamål, som uppenbarligen

är främmande för föremålet för bolagets verksamhet eller för

verksamhetens syfte. Dock äge bolagsstämma använda tillgångar till allmännyttigt

eller därmed jämförligt ändamål, såvitt det med hänsyn till ändamålets

beskaffenhet, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får

anses skäligt.

Bolagsstämma må ej heller, med mindre annat följer av vad i denna lag

eller bolagsordningen är stadgat, besluta om sådan användning av bolagets

tillgångar eller eljest om sådan åtgärd, att uppenbarligen fördel beredes vissa

garanter till nackdel för bolaget eller övriga garanter.

Om uttaxering.

197 §.

Uppkommer i ömsesidigt försäkringsbolag förlust å annan försäkring än

personförsäkring, skall det belopp, vartill förlusten uppgår, i den mån den

icke varder täckt genom användande av befintliga till framtida förfogande

avsatta medel eller genom nedsättning av reservfonden, med tillägg av högst

en tiondel uttaxeras å dem, som varit delägare i bolaget under hela eller någon

del av det räkenskapsår, varunder förlusten uppkommit. Är enligt bestämmelse

i bolagsordningen delägarnas personliga ansvarighet begränsad

till visst belopp eller har i bolagsordningen intagits föreskrift om att uttaxering

i första hand skall ske inom en bestämd grupp av delägare eller eljest

i annan ordning än i denna paragraf stadgas, skall uttaxeringen därefter

jämkas. 4

Varder ej förlusten täckt genom uttaxering på sätt i första stycket är

stadgat, skall kvarstående förlust utjämnas genom nedsättning av delägares

andel i premiereserven med därav betingad nedsättning av försäkringsbeloppen

ävensom av sådana på delägare belöpande ersättningsbelopp, som svara

mot försäkringsfall, vilka inträffat under det räkenskapsår, varunder förlusten

uppkommit.

Där garantikapital förskjutits, skall vad ovan är stadgat om förlustens

täckande genom uttaxering gälla allenast det belopp, varmed förlusten må

överstiga det inbetalda garantikapitalet till den del detta icke redan återbetalats

till garanterna.

198 §.

Uttaxering enligt 197 § skall, efter det balansräkning för räkenskapsåret

blivit av bolagsstämman fastställd, av styrelsen ofördröjligen bringas till

verkställighet. Inbetalning av medel som uttaxerats må fördelas på högst

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

sex terminer, dock att sista inbetalningen skall vara gjord inom tre år från

styrelsens beslut om verkställighet.

Sådant beslut skall, där ej annat är i bolagsordningen bestämt, minst en

månad före varje inbetalningsdag delgivas i den ordning, som finnes stadgad

för kungörande av meddelanden till delägarna.

199 §.

Uttaxering skall ske i förhållande till varje delägares försäkringsbelopp.

Vid nedsättning av delägares andel i premiereserven och av ersättningsbelopp

som belöpa på delägare skola alla andelar och ersättningsbelopp nedsättas

i samma förhållande.

Har någon redan uppburit större ersättning än honom tillkommer efter

ersättningsbeloppens nedsättning, är han skyldig att till bolaget återbära

vad han sålunda för mycket uppburit.

Om bolagsordningen innehåller bestämmelser, som avvika från vad i denna

paragraf är stadgat, vare de gällande.

200 §.

Å delägare uttaxerat belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall ofördröjligen

utsökas. Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmätningsbar

tillgång till det utsökta beloppets fulla gäldande eller varder delägares egendom

avträdd till konkurs, skall, i den mån förlust, som jämlikt 197 § skall

täckas genom uttaxering, icke genom de erlagda beloppen blivit täckt, i förra

fallet vad som brister och i senare fallet vad å delägaren belöper uttaga»

hos övriga delägare så långt deras ansvarighet räcker; och skola i ty fall de

för första uttaxeringen gällande grunder lända till efterrättelse.

201 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, må delägares

personliga ansvarighet för bolagets förbindelser göras gällande endast i

den mån bolagets tillgångar ej förslå till gäldande av dess skulder samt allenast

i den ordning som i 202 och 203 §§ sägs.

202 §.

Då förslag till slututdelning i bolagets konkurs upprättas, skall, där brist

för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl upprättas förslag

till uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet räcker, av det belopp

som erfordras för bristens täckande. Sådan uttaxering skall verkställas

efter de grunder, som stadgas i 197 och 199 §§, dock att uttaxeringen skall

ske å dem, som vid tiden för konkursansökningens ingivande voro eller under

hela eller någon del av det före nämnda tid närmast förflutna året varit

delägare i bolaget.

Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den kungörelse,

som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte av rättens

ombudsman meddelad delägarna på sätt om kungörande av meddelanden åt

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

dem finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller om tillhandahållande av

utdelningsförslag samt om ordningen för klander därå skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om förslag till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag

må anställas jämväl av delägare.

203 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller prövats av första

domstolen i konkurssaken, åligger det konkursförvaltaren att ofördröj ligen

i den ordning, som finnes stadgad för kungörande av meddelanden åt delägarna,

infordra de uttaxerade beloppen.

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall av konkursförvaltaren

utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande

som domstols lagakraftägande dom.

Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmätningsbar tillgång till

det utsökta beloppets fulla gäldande eller varder delägares egendom avträdd

till konkurs, gälle vad i 200 § är stadgat.

Är ej förslaget till uttaxering gillat av alla borgenärerna och delägarna,

må ej utdelning ske, innan tid för klanders anställande är försutten. Har

förslaget överklagats, må ej belopp, som klandret avser, annorledes än mot

borgen utdelas, förrän slutlig dom över klandret fallit.

Om styrelse, verkställande direktör och firmateckning.

204 §.

1 mom. Angående styrelse, verkställande direktör och firmateckning skall

för ömsesidigt försäkringsbolag gälla vad i fråga om försäkringsaktiebolag

stadgas i 70—88 §§, dock med iakttagande att den i 70 § tredje stycket upptagna

hänvisningen till 113 § i stället skall avse 213 §, att vad i 73 § tredje

stycket sägs om aktieägare skall äga tillämpning å delägare, delegerad och

garant i ömsesidigt försäkringsbolag, samt att den i 84 § upptagna hänvisningen

till 69 § andra stycket första punkten och tredje stycket skall avse

bestämmelserna i 196 § andra stycket första punkten och tredje stycket.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, försäkringsinspektionen

må, när särskilda skäl äro därtill, medgiva undantag från föreskrifterna i

71 § att verkställande direktör skall utses samt att det skall ankomma på

bolagets styrelse att utse verkställande direktör och vice verkställande direktör,

ävensom från bestämmelsen i 77 § att sådan befattningshavare icke

må utses till ordförande i styrelsen. Skall verkställande direktör ej utses,

uppdrage styrelsen åt en av styrelseledamöterna att fullgöra de skyldigheter,

som enligt denna lag åvila verkställande direktören i avseende å bolagets

bokföring och medelsförvallningen, och svare styrelsen i övrigt för de

åligganden, som enligt denna lag ankomma på verkställande direktören.

2 mom. Vill styrelsen kära till bolaget, skall styrelsen kalla de röstberättigade

till bolagsstämma för val av ställföreträdare att föra bolagets talan

i tvisten. Stämning delgives genom att föredragas å stämman.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

3 mom. Vad i 90 § stadgas om registreringsanmälan skall lända till efterrättelse

jämväl i fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, dock skall vad där

sägs om 29 § andra, tredje och sjunde styckena i stället avse 191 § andra,

tredje och åttonde styckena.

Om styrelsens och verkställande direktörens årsredovisning.

205 §.

Angående styrelsens och verkställande direktörens årsredovisning skall

för ömsesidigt försäkringsbolag gälla vad i fråga om försäkringsaktiebolag

stadgas i 91 och 92 §§, 93 § 1—5, 7 och 8 mom., 94 § 1 och 3—5 mom.

samt 95—97 §§; dock att den i 91 § tredje stycket upptagna hänvisningen

till 113 § i stället skall avse 213 §.

Om revision.

206 §.

Vad angående revision i försäkringsaktiebolag finnes stadgat i 98—104 §§

skall gälla jämväl i fråga om revision i ömsesidigt försäkringsbolag; därvid

skall dock iakttagas, att de i 99 § första stycket och 103 § upptagna hänvisningarna

till 113 § i stället skola avse 213 §, att vad i 99 § fjärde stycket

sägs om 29 § andra stycket i stället skall avse 191 § andra stycket, samt

att vad i 100 § 3 mom. och 104 § 1 mom. första stycket sägs om aktieägare

skall äga tillämpning å delägare, delegerade och garant i ömsesidigt försäkringsbolag.

Om bolagsstämma.

207 §.

Delägares, delegerads och garants rätt att deltaga i handhavandet av bolagets

angelägenheter utövas å bolagsstämma.

208 §.

Såvitt hinder ej möter, böra styrelsens ledamöter och verkställande direktören

närvara vid bolagsstämma så ock minst en av revisorerna, där å stämman

redovisning för bolaget skall behandlas eller eljest ärende förekommer

av beskaffenhet att revisors närvaro kan anses påkallad. Rätt att närvara

vid bolagsstämma tillkommer städse revisor.

209 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å

bolagsstämma deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom

och bolaget. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om avtal mellan

bolaget och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som

kan vara stridande mot bolagets. Vad sålunda stadgats äge motsvarande

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

tillämpning beträffande gåva från bolagets sida, så ock beträffande rättegång

eller annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot eller verkställande direktören må ej deltaga i beslut om

ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val

av revisor.

I behandlingen av fråga om överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 295 §

äger övertagande bolaget deltaga utan hinder av vad i första stycket sägs.

210 §.

Där ej genom föreskrift i bolagsordningen är bestämt vem som skall vara

ordförande på bolagsstämma, välje stämman själv ordförande att leda förhandlingarna.

Till ordförande må utses den som ej är röstberättigad å

stämman, om annat icke föreskrives i bolagsordningen.

Är ej ordförande bestämd genom bolagsordningen, skall stämman öppnas

av styrelsens ordförande eller den styrelsen därtill utsett.

Utse, då ordförande skall väljas, de närvarande ej enhälligt ordförande,

åligger det den som öppnat stämman att såsom ordförande leda förhandlingarna,

till dess röstlängd blivit godkänd och ordförande valts.

Å stämman skall ordföranden upprätta och till godkännande framlägga

en förteckning över närvarande röstberättigade och ombud för röstberättigade

med uppgift å det röstetal, som tillkommer envar av dem. Sedan förteckningen

enhälligt eller efter en på grundval därav företagen omröstn*nS

godkänts med eller utan ändring, länder förteckningen till efterrättelse

såsom röstlängd å stämman; dock att, där stämman uppskjutes till senare

dag än nästföljande söckendag, ny förteckning skall upprättas å den fortsatta

stämman.

Genom styrelsens försorg skall föras protokoll över förhandlingarna å

stämman. I protokollet skola intagas röstlängden, de beslut, som av ordföranden

angivits vara fattade av stämman, samt, där röstning skett, dess

resultat. Anteckning skall i protokollet ske om prövning av kallelsen till

stämman. Protokollet skall undertecknas eller till riktigheten vitsordas av

ordföranden och minst en på stämman utsedd person. Senast inom två veckor

efter stämman skall protokollet genom styrelsens och verkställande

direktörens försorg hållas hos bolaget tillgängligt för delägarna så ock för

röstberättigade, som ej äro delägare. Protokollen skola på betryggande sätt

förvaras.

211 §.

Jämte vad i övrigt i denna lag är stadgat om utövande av rösträtt och fattande

av beslut å bolagsstämma gälle:

1. att frånvarande delägares och garants rösträtt må utövas genom ombud,

dock att till ombud för delägare ej må utses annan än röstberättigad

delägare;

2. att delegerads rösträtt ej må utövas genom ombud;

3. att såsom bolagets beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna

avgivas;

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

4. att vid lika röstetal val avgöres genom lottning, men i andra frågor

den mening gäller som biträdes av de flesta röstande eller, om jämväl antalet

röstande är lika, av stämmans ordförande.

I bolagsordningen må kunna intagas bestämmelser avvikande från vad i

första stycket 1, 3 och 4 stadgas.

212 §.

Den, som vill föra talan såsom fullmäktig för röstberättigad å bolagsstämma,

skall, där ej den röstberättigade å stämman muntligen bemyndigar honom

därtill, styrka sin behörighet genom skriftlig dagtecknad fullmakt. Fullmakt

vare ej gällande för stämma, som börjar senare än ett år efter fullmaktens

utfärdande.

213 §.

Inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie

bolagsstämma, å vilken styrelsen och verkställande direktören hava att

framlägga redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen för det sistförflutna

räkenskapsåret.

Genom styrelsens och verkställande direktörens försorg skola de handlingar,

som sålunda skola framläggas å stämman, under minst en vecka

närmast före denna hos bolaget hållas tillgängliga för de röstberättigade i

tillräckligt antal exemplar ävensom ofördröj ligen översändas till röstberättigad

som med uppgivande av postadress anhåller därom.

Röstberättigad äge att få ärende hänskjutet till prövning å ordinarie stämma,

såframt han hos styrelsen skriftligen framställer yrkande därom minst

tio dagar före stämman. Föranleder yrkandet särskilt tillkännagivande enligt

216 § andra stycket, skola kostnaderna därför gäldas av den som framställt

yrkandet.

214 §.

Styrelsen äger, när den finner lämpligt, kalla de röstberättigade till extra

bolagsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra bolagsstämma

att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna

på sätt i 215 och 216 §§ är stadgat själva utlysa stämma. Äro icke samtliga

revisorer ense om stämmas utlysande, gälle den mening, varom de flesta förena

sig, eller vid lika röstetal deras mening som anse extra stämma böra

hållas.

Extra bolagsstämma skall ock av styrelsen utlysas, då det för uppgivet

ändamål skriftligen påfordras av minst en tiondel av samtliga röstberättigade

eller det mindre antal, som kan vara bestämt i bolagsordningen.

215 §.

Bolagsstämma skall sammanträda å den ort, där styrelsen har sitt säte,

såframt ej i bolagsordningen blivit bestämt att stämma skall hållas å annan

ort inom riket.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Kallelse till bolagsstämma skall utfärdas av styrelsen i enlighet med bolagsordningens

föreskrifter. Kallelseåtgärderna skola vara vidtagna senast

två veckor före ordinarie och senast en vecka före extra stämma.

Utlyses ordinarie stämma som i 213 g sägs att hållas å annan tid än som

bestämts i bolagsordningen, skall senast två veckor före stämman kungörelse

om stämmans hallande införas i allmänna tidningarna och tidning inom

den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. Är i bolagsordningen något ytterligare

föreskrivet om kallelse till ordinarie stämma, skall det iakttagas.

Uppskjutes stämma till dag som infaller mer än en månad därefter, skall

kallelse jämlikt andra stycket utfärdas till den fortsatta stämman.

Där för giltighet av bolagsstämmobeslut erfordras att det fattas å två på

varandra följande stämmor, må kallelse till sista stämman ej ske, innan

första stämman hållits. Är icke någon av stämmorna ordinarie, skola mellan

dem förflyta minst två månader, och skall till sista stämman kallelse

ske i den ordning som i tredje stycket är stadgad.

216 §.

I kallelsen till bolagsstämma skola angivas de ärenden, som skola förekomma

å stämman, dock vare det ej erforderligt att i kallelse till ordinarie

stämma särskilt angiva de ärenden, som enligt denna lag eller bolagsordningen

skola där företagas. Under minst en vecka närmast före stämma

skall tillika en fullständig förteckning över samtliga ärenden, som skola förekomma

å stämman, genom styrelsens och verkställande direktörens försorg

hållas hos bolaget tillgänglig för de röstberättigade ävensom ofördröj ligen

översändas till röstberättigad, som med uppgivande av postadress anhåller

därom. Skall å stämma förekomma ärende innefattande förslag till ändring

av bolagsordningen, varde det huvudsakliga innehållet av ändringen angivet

i kallelsen och förteckningen.

Har röstberättigad enligt 213 § framställt yrkande om ärendes hänskjutande

till prövning på ordinarie stämma å sådan tid att ärendet icke kunnat

angivas i kallelsen till stämman, skall genom styrelsens försorg ofördröj ligen

om ärendets hänskjutande till stämman tillkännagivande äga rum på det

sätt, som i bolagsordningen stadgas för kallelse till ordinarie bolagsstämma.

Ärende, som ej angivits i kallelsen till stämman eller varom tillkännagivande

icke ägt rum efter vad i andra stycket stadgas, eller som ej upptagits

i förteckningen, må icke vid stämman företagas till avgörande, där ej i fråga

om ordinarie stämma ärendet enligt denna lag eller bolagsordningen skall

förekomma på stämman eller omedelbart föranledes av ärende som där skall

avgöras. Ej heller må ärende angående ändring av bolagsordningen företagas

till avgörande å ordinarie eller extra stämma, med mindre föreskriften i

första stycket sista punkten iakttagits. Utan hinder av vad sålunda stadgats

må dock å såväl ordinarie som extra stämma kunna fattas beslut om utlysande

av extra stämma för behandling av visst ärende.

Då särskild kallelse skall ske till fortsatt stämma, skall beträffande kallelsens

innehåll och påföljden av att ärende icke angivits i kallelsen vad ovan

i denna paragraf är stadgat äga motsvarande tillämpning.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

89

217 §.

Finnes ej styrelse för ömsesidigt försäkringsbolag, har försäkringsinspektionen

att, på anmälan av verkställande direktören eller röstberättigad eller

då förhållandet eljest varder för inspektionen kunnigt, ofördröjligen utlysa

bolagsstämma. I fråga om ordningen för utlysande av stämma i sådant fall

gälle vad i 215 och 216 §§ är stadgat.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla de röstberättigade till

ordinarie bolagsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran,

som i 214 § tredje stycket sägs, utlyst extra bolagsstämma att hållas

så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, vare lag

som i 288 § 2 och 3 mom. sägs.

218 §.

Å ordinarie bolagsstämma, som avses i 213 §, skola till avgörande företagas

frågorna om fastställelse av balansräkningen med de ändringar eller

tillägg, som må finnas erforderliga, samt om beviljande av ansvarsfrihet åt

styrelseledamöterna och verkställande direktören för den tid redovisningen

omfattar. Stämman skall ock fatta beslut i anledning av bolagets vinst eller

förlust enligt den fastställda balansräkningen.

Med beslut i nämnda frågor skall dock anstå till fortsatt stämma å viss

dag minst en och högst två månader därefter, om det påfordras av minst en

tiondel av närvarande röstberättigade. Utöver nämnda tid vare uppskov med

sådant beslut ej medgivet.

Om skyldighet att inom viss tid till försäkringsinspektionen insända avskrift

av balansräkningen jämte andra handlingar stadgas i 281 §.

219 §.

Styrelsen och verkställande direktören vare pliktiga att å den bolagsstämma,

varom förmäles i 213 §, i den mån det av röstberättigad äskas och kan

ske utan förfång för bolaget, meddela till buds stående närmare upplysningar

angående förhållanden, som kunna inverka på bedömandet av värdet av bolagets

tillgångar, av dess ställning i övrigt och av resultatet av dess verksamhet

samt av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning av bolagets

angelägenheter. Upplysningsplikten avser även bolagets förhållande till koncernbolag.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören att jämväl eljest å bolagsstämma

meddela röstberättigad upplysning efter vad nu är sagt i avseende

å ärende, som skall förekomma å stämman.

Om för lämnande av begärd upplysning erfordras uppgifter, som ej äro

tillgängliga å stämman, skall upplysningen inom två veckor därefter skriftligen

hos bolaget hållas tillgängligt för de röstberättigade ävensom översändas

till röstberättigad, som framställt begäran om densamma.

Finner styrelsen att begärd upplysning icke kan av styrelsen eller verkställande

direktören utan förfång för bolaget lämnas å stämman, skall upp
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

lysningen i stället lämnas till bolagets revisorer inom två veckor därefter

Revisorerna skola inom en månad efter stämman till styrelsen avgiva skriftligt

yttrande, huruvida den begärda upplysningen lämnats till dem samt huruvida

upplysningen enligt deras mening bort föranleda ändring i revisionsberättelsen

eller eljest giver anledning till erinran. Där det är fallet, skall

ändringen eller erinringen angivas i yttrandet. Revisorernas yttrande skall

av styrelsen hållas hos bolaget tillgängligt för de röstberättigade samt i avskrift

översändas till röstberättigad, som framställt begäran om upplysningen.

Om talan mot styrelseledamot, verkställande direktören, stiftare, revisor

eller röstberättigad.

220 §.

Ansvarsfrihet må ej anses vara styrelseledamot eller verkställande direktören

beviljad, såframt minst en tiondel av samtliga röstberättigade röstat

däremot.

Varder talan a förvaltningen under det räkenskapsår redovisningen avser

ej anställd inom sex månader från det redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

framlades på bolagsstämma, vare så ansett som om ansvarsfrihet

blivit beviljad.

Om ansvarsfrihet blivit beviljad, må likväl talan kunna anställas mot

styrelseledamot eller verkställande direktören på grund av åtgärd, om vars

vidtagande eller betydelse för bolaget styrelsen, styrelseledamot eller verkställande

direktören uppsåtligen eller av vårdslöshet i redovisningshandlingarna

eller eljest till bolagsstämman eller till de röstberättigade enligt

219 § tredje stycket eller ock genom bokföringen eller eljest till revisorerna

lämnat i väsentliga hänseenden oriktiga eller ofullständiga upplysningar. Talan,

som grundas därpå att styrelseledamot eller verkställande direktören begått

brottslig handling, må ock eljest kunna mot honom anställas, såframt

ej beviljad ansvarsfrihet uppenbarligen avsett även nämnda handling.

221 §.

Har ansvarsfrihet enligt 220 § icke blivit styrelseledamot eller verkställande

direktören beviljad, äge röstberättigade till det antal, som i nämnda

paragraf stadgas, å bolagets vägnar föra talan mot honom å förvaltningen.

Samma lag vare i fråga om anställande av sådan talan som enligt vad där

sägs må anställas utan hinder av att ansvarsfrihet blivit beviljad.

Sedan talan blivit anställd, må den omständigheten, att en eller flera av

de röstberättigade som anställt talan avstått från denna, ej utgöra hinder

för de övriga att fullfölja talan, ändå att deras sammanlagda antal är mindre

än ovan sagts.

Röstberättigade, som enligt första stycket anställt talan mot styrelseledamot

eller verkställande direktören, svare för rättegångskostnaderna, dock

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

med rätt att av bolaget erhålla ersättning, i den mån kostnaderna täckas av

vad genom rättegången kommit bolaget till godo.

222 §.

Har förslag om anställande av talan för bolaget om skadestånd mot stiftare

på grund av bolagsbildningen eller mot revisor på grund av hans uppdrag

prövats på bolagsstämma, vare i fråga om röstberättigades rätt att å

bolagets vägnar föra sådan talan lag som i 221 § sägs, därest förslaget blivit

av stämman antaget eller ock biträtts av minst en tiondel av samtliga röstberättigade.

Talan må ej anställas mot stiftare sedan tre år förflutit efter bolagets registrering

eller mot revisor sedan två år förflutit från det revisionsberättelse

framlades å bolagsstämma eller yttrande enligt 219 § avgavs.

Mot delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, må bolaget ej väcka

talan om skadestånd enligt 320 §, sedan två år förflutit efter beslut eller åtgärd

därå talan grundas.

Utan hinder av vad i andra och tredje styckena sägs må talan anställas

som grundas därpå att stiftare, revisor, delägare eller röstberättigad, som ej

är delägare, begått brottslig handling.

223 §.

Försättes bolaget i konkurs på ansökan, som gjorts inom två år från den

stämma där redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen framlades,

äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelseledamot eller verkställande

direktören beviljad, anställa talan mot honom å förvaltningen under

det räkenskapsår redovisningen avser.

Mot stiftare, revisor, delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, äge

ock, där bolaget försättes i konkurs på ansökan, vilken gjorts inom tid som

i 222 § andra och tredje styckena är för talan i varje särskilt fall föreskriven,

konkursboet föra sådan talan.

Talan, varom i denna paragraf stadgas, skall väckas inom sex månader

från första borgenärssammanträdet eller, där tiden för anställande av talan

för bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas

det, vare rätt till talan förlorad.

224 §.

Uppgörelse mellan bolaget och stiftare rörande honom i sådan egenskap

åliggande skadeståndsskyldighet vare ej bindande för bolaget eller dess konkursbo,

där den träffats innan tid för anställande av talan mot honom gått

till ända efter vad ovan är stadgat.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

uppgörelse beträffande skadeståndsskyldighet, som åvilar styrelseledamot,

verkställande direktören eller revisor. Bolaget vare dock bundet av uppgörelse,

som träffats av bolagsstämma. Är fråga om uppgörelse med styrelse
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

™ Kungl. Maj.ts proposition nr 50-

ledamot eller verkställande direktören, skola revisorerna höras i ärendet. Ej

må uppgörelse anses träffad av stämman, om minst en tiondel av samtliga

röstberättigade röstat däremot. För röstberättigad skadeståndstalan å bolagets

vägnar, vare uppgörelse ej gällande med mindre den biträtts av honom.

Skall fråga om uppgörelse behandlas å stämma, skola, ändå att denna ej är

ordinarie, föreskrivna kallelseåtgärder vara vidtagna senast två veckor före

stämman.

Om ändring av bolagsordningen så ock om ändring av grunderna.

225 §.

Beslut om ändring av bolagsordningen vare ej giltigt, med mindre samtliga

röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra

följande bolagsstämmor och å den sista stämman biträtts av minst två tredjedelar

av samtliga röstande.

Är för giltighet av beslut som avses i första stycket något ytterligare villkor

bestämt i bolagsordningen, lände ock det till efterrättelse.

226 §.

Beslut om ändring av grunderna fattas av styrelsen.

227 §.

Sedan stadfästelse meddelats å ändring av bolagsordning eller grunder,

skall ändringen av styrelsen eller verkställande direktören ofördröj ligen

anmälas för registrering. Ändringsbeslutet må ej gå i verkställighet innan

registrering skett. Vid anmälningen skola fogas två enligt 341 § andra

stycket bestyrkta avskrifter av beslutet om stadfästelse.

228 §.

Avser ändring av bolagsordningen delägares ansvarighet för bolagets förbindelser,

må, där ej samtliga delägare samtyckt till ändringen, beslutet därom

tillämpas endast för tid, som börjar minst ett år efter registrering av

ändringsbeslutet.

När registrering skett, skall därom genom styrelsens och verkställande direktörens

försorg ofördröjligen dels kungörelse införas i allmänna tidningarna

och tidning inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte, dels ock meddelande

med posten avsändas till envar delägare, vars postadress är känd.

Den, som var delägare i bolaget vid tidpunkten för ändringsbeslutets fattande,

men icke samtyckt till ändringen, äger att inom ett år från beslutets registrering,

utan iakttagande av eljest stadgad uppsägningstid, häva försäkringsavtalet

med rätt för honom att utfa vad å försäkringen belöper av

premiereserven, beräknad för den tidpunkt, då försäkringsavtalet upphör

att gälla.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Om talan å bolagsstämmobeslut.

229 §.

1 mom. Menar styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören, delägare

eller röstberättigad, som ej är delägare, att beslut, som fattats å bolagsstämma,

icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot denna

lag eller bolagsordningen eller grunderna, äge därå tala genom stämning

å bolaget.

Grundas talan därpå, att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller

att det eljest kränker allenast den rätt som tillkommer delägare eller röstberättigad,

som ej är delägare, skall talan väckas inom tre månader från

beslutets dag. Försummas det, vare beslutet gällande.

Hava vid bolagsstämmobeslut, som skall anmälas för registrering, i denna

lag eller bolagsordningen upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet

icke rätteligen iakttagits, vare, ehuru klandertalan ej väckts, beslutet icke

gällande, utan så är att i strid mot 304 § 2 mom. registrering av beslutet

ägt rum.

2 mom. Har talan å bolagsstämmobeslut anhängiggjorts, äge domstolen,

när skäl därtill förekommer, att innan målet avgöres förordna att beslutet

ej må verkställas. Om förordnandet skall, där beslutet är av beskaffenhet

att böra registreras, meddelande ofördröjligen genom rättens försorg avsändas

för registrering.

Domstols dom, varigenom bolagsstämmobeslut upphävts eller ändrats,

gälle jämväl för delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, ändå att

han ej fört talan.

230 §.

Har bolagsstämma bestämt arvode åt styrelseledamot, revisor eller tjänsteman

i bolaget eller eljest åt någon för fullgörande av honom meddelat

uppdrag, äge röstberättigade, utgörande minst en tiondel av sammanlagda

antalet, inom tre månader från beslutets dag hos rätten göra skriftlig ansökan

om prövning av arvodets storlek, därest det förmenas vara för högt,

och äge rätten efter vederbörandes hörande jämka arvodet, om det finnes

uppenbarligen vara bestämt till oskäligt belopp.

Om förlängning av koncession.

231 §.

Ansökan om förlängning av koncession, som beviljats ömsesidigt försäkringsbolag

för bestämd tid, skall, ställd till Konungen, inlämnas till försäkringsinspektionen

sist sexton månader före utgången av den löpande

koncessionen.

Beslut om sådan ansökan skall fattas å ordinarie bolagsstämma. Vid

ansökningen skall fogas enligt 341 § andra stycket bestyrkt avskrift av

protokoll som förts i ärendet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Om likvidation och upplösning.

232 §.

Bolagsstämma äger besluta att bolaget skall träda i likvidation. Har förhållande

inträffat som i 233 § sägs, skall beslutet fattas enligt 211 § första

stycket 3 och 4. Beslut att bolaget skall träda i likvidation vare eljest icke

giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet

fattats å två på varandra följande bolagsstämmor och å den sista stämman

biträtts av minst två tredjedelar av samtliga röstande. Är för giltighet av

beslutet något ytterligare villkor bestämt i bolagsordningen, lände det till

efterrättelse.

Föreligger ej fall som i första stycket andra punkten sägs, må bolagsstämman

kunna i beslutet föreskriva, att likvidationen skall inträda först å viss

kommande dag högst två månader därefter, dock senast å första dagen av

nästa räkenskapsår.

233 §.

Har i bolagsordningen fastställd tid för bolagets verksamhet gått till ända,

eller har eljest förhållande inträffat, på grund varav enligt bestämmelse

i bolagsordningen bolaget skall upphöra med sin verksamhet,

eller har bolagets hela försäkringsbestånd överlåtits,

eller har för bestämd tid beviljad koncession gått till ända utan att ny

koncession beviljats,

eller har Konungen förklarat koncessionen förverkad,

och varder ej på grund av anmälan inom sex veckor därefter enligt 239 §

i registret infört att bolaget trätt i likvidation, förklare rätten, på ansökan

av styrelseledamot, verkställande direktören, delägare eller röstberättigad,

som ej är delägare, eller på anmälan av försäkringsinspektionen, och efter

bolagets hörande, att bolaget skall träda i likvidation; och förelägge rätten

bolaget att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten ingiva bevis,

att registrering skett på grund av anmälan enligt 239 §, vid äventyr att

eljest en eller flera likvidatorer förordnas av rätten.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröjligen avsändas

dels för registrering meddelande om beslutet att bolaget skall träda

i likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande

av hans fullständiga namn och postadress.

234 §.

Saknar ömsesidigt försäkringsbolag till registret anmäld behörig styrelse

eller verkställande direktör, där sådan skall utses, vare styrelseledamot,

verkställande direktören, delägare, röstberättigad, som ej är delägare, eller

borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende av att någon

finnes som äger företräda bolaget, berättigad att hos rätten göra ansökan,

att bolaget skall förklaras skyldigt att träda i likvidation.

Där förhållande som avses i första stycket varder för försäkringsinspektionen

kunnigt, äger inspektionen därom göra anmälan hos rätten.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

Sker ansökan eller anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å

bolaget samt å delägare och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, att

inställa sig för rätten å utsatt dag, då frågan om bolagets trädande i likvidation

skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas bolaget på sätt om

stämning i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken

delgivning kan äga rum. Härjämte skall kungörelse om kallelsen genom

rättens försorg införas i allmänna tidningarna och tidning inom den

ort, där bolagets styrelse skall hava sitt säte, minst två och högst fyra månader

före inställelsedagen. Rätten äge, där så äskas eller eljest finnes erforderligt,

förordna en eller flera sysslomän att taga bolagets egendom under

vård samt bevaka dess angelägenheter och företräda bolaget till dess

rätten meddelat beslut i ärendet.

Styrkes ej innan ärendet företages till avgörande, att behörig styrelse

eller verkställande direktör finnes samt att införing i registret skett, förklare

rätten, att bolaget skall träda i likvidation, och förordne en eller flera

likvidatorer.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröjligen avsändas

dels för registrering meddelande om beslutet att bolaget skall träda

i likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande

av hans fullständiga namn och postadress. Förordnas syssloman,

skall ock för registrering ofördröjligen avsändas meddelande därom med

angivande av sysslomannens fullständiga namn och hemvist.

235 §.

I ärende varom i 233 och 234 §§ förmäles skall för de kostnader som sökanden

fått vidkännas för delgivning eller kungörelse av kallelse samt för

expeditioner i ärendet gottgörelse till honom utgå av bolagets medel, där

bolaget förklaras skola träda i likvidation eller rätten eljest prövar skäligt

att gottgörelse utgår.

Har ärendet upptagits på grund av anmälan från försäkringsinspektionen,

skola kostnaderna för kungörelse och delgivning av kallelse gäldas

med bolagets medel. Om dessa ej lämna tillgång därtill, skall kostnaden

gäldas av statsverket.

236 §.

Beslutar bolagsstämma att bolaget skall träda i likvidation, välje stämman

en eller flera likvidatorer. Stämman må ock utse en eller flera suppleanter.

Enligt bestämmelse, som intagits i bolagsordningen, må en eller

flera likvidatorer kunna tillsättas på annat sätt att jämte de å bolagsstämman

valda deltaga i likvidationen.

Har rätten enligt 233 § förklarat att bolaget skall träda i likvidation,

åligger det styrelsen att genast sammankalla bolagsstämma för val av likvidatorer,

ändå att ändring sökes i beslutet.

Då likvidatorer utsetts å bolagsstämma eller förordnats av rätten, skall

bolaget anses hava trätt i likvidation, såframt ej bolagsstämman, efter vad

i 232 § sägs, beslutat att likvidationen skall inträda först å senare dag.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Finnes i bolagsordningen bestämmelse som i första stycket sägs, åligger

det stvrelsen, verkställande direktören eller likvidator att ofördröjligen giva

den som enligt nämnda bestämmelse skall tillsätta likvidator underrättelse

om bolagsstämmans eller rättens beslut att bolaget skall träda i likvidation.

Angående likvidator som förordnas av försäkringsinspektionen stadgas i

290 §.

237 §.

Likvidator skall vara myndig här i riket bosatt svensk medborgare.

Uppdraget att vara likvidator gälle intill dess likvidationen blivit avslutad,

men den som meddelat uppdraget må när som helst entlediga likvidatorn

och utse annan i hans ställe. Bolagsstämma äger ock utse likvidator i

stället för likvidator, som förordnats av rätten i annat fall än nedan i fjärde

stycket eller i 238 § andra stycket sägs.

Om likvidator, som är vald å bolagsstämma, entledigas eller eljest avgår

eller avlider eller hinder för honom att vara likvidator uppkommer enligt

första stycket och suppleant ej finnes, åligger det övriga likvidatorer att

ofördröjligen sammankalla stämma för val av ny likvidator. Inträffar sådant

fall i fråga om likvidator, som blivit tillsatt i annan ordning, skola

övriga likvidatorer ofördröjligen underrätta den som tillsatt honom. Finnas

ej andra likvidatorer, skall försäkringsinspektionen på ansökan av delägare

eller röstberättigad, som ej är delägare, ofördröjligen utlysa bolagsstämma

för val av ny likvidator.

Visar likvidator uppenbarligen motvilja eller försummelse vid fullgörande

av sitt uppdrag, äge rätten, på anmälan av försäkringsinspektionen eller

likvidationsrevisor och efter likvidatorns hörande, entlediga honom och förordna

annan i hans ställe. Har rätten entledigat likvidator och i hans ställe

förordnat annan, skall underrättelse därom med angivande av dennes fullständiga

namn och postadress genom rättens försorg ofördröjligen avsändas

till inspektionen.

Vad i denna paragraf är stadgat om likvidator skall i tillämpliga delar

gälla beträffande suppleant för likvidator.

238 §.

Finnes ömsesidigt försäkringsbolag, som enligt verkställd registrering

trätt i likvidation, sedermera sakna till registret anmälda behöriga likvidatorer,

skall rätten på ansökan av delägare, röstberättigad, som ej är delägare,

borgenär eller annan, vars rätt kan vara beroende av att någon

finnes, som äger företräda bolaget, eller på anmälan av försäkringsinspektionen,

där det varder kunnigt för inspektionen, förordna likvidatorer.

Har i fall, då likvidator skall tillsättas enligt bestämmelse i bolagsordningen

som avses i 236 § första stycket, sådan likvidator ej tillsatts, skall

ersättare förordnas av rätten på ansökan eller anmälan som i första stycket

sägs.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröj ligen avsändas

underrättelse om förordnande av likvidator med angivande av hans

fullständiga namn och postadress.

239 §.

Likvidatorerna skola ofördröj ligen för registrering anmäla att bolaget trätt

i likvidation eller, där likvidationen efter vad i 232 § sägs skall inträda å

viss kommande dag, att bolaget träder i likvidation nämnda dag. Anmälningen

skall innehålla uppgift om dagen för val eller rättens förordnande. I

övrigt skall beträffande anmälan för registrering rörande likvidator eller

suppleant för honom eller i fråga om rätt att under likvidationen teckna

bolagets firma eller om ändring av bolagets postadress vad i 191 § och 204 §,

jämförd med 90 §, är stadgat för där avsedda fall äga motsvarande tillämpning.

240 §.

Å den bolagsstämma, vid vilken likvidatorer utses, skall jämväl väljas en

eller flera likvidationsrevisorer att granska likvidatorernas förvaltning och

bolagets räkenskaper under likvidationen. Hava likvidatorer förordnats av

rätten, skola de ofördröj ligen sammankalla de röstberättigade till stämma

för sådant val. Bolagsstämma må ock utse en eller flera suppleanter. Likvidationsrevisor

och suppleant må när som helst entledigas och annan utses

i hans ställe.

Vad i 191 § och 206 §, jämförd med 99 § tredje, fjärde och femte styckena

ävensom 100 §, 101 § och 102 § 1 mom., samt i 214 § är stadgat om revisor

och suppleant för revisor, om revisors rättigheter och skyldigheter samt

om anmälan eller meddelande för registrering beträffande revisor skall i

tillämpliga delar gälla rörande likvidationsrevisor och suppleant, där ej annat

följer av vad här nedan är stadgat.

Angående likvidationsrevisor som förordnas av försäkringsinspektionen

stadgas i 290 §.

241 §.

Då bolaget trätt i likvidation, åligger det styrelsen och verkställande direktören

att ofördröj ligen avgiva redovisning för sin förvaltning av bolagets

angelägenheter under tid, för vilken redovisningshandlingar ej förut framlagts

å bolagsstämma.

Redovisningshandlingarna skola av likvidatorerna ofördröj ligen i huvudskrift

eller avskrift överlämnas till revisorerna, som hava att inom en månad

avgiva revisionsberättelse. Redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

skola av likvidatorerna så snart ske kan framläggas å bolagsstämma;

och skall å denna stämma till behandling företagas frågan om beviljande

av ansvarsfrihet åt styrelsens ledamöter och verkställande direktören för

den tid redovisningen omfattar.

I fråga om styrelsens och verkställande direktörens redovisning, om revisorernas

granskning och revisionsberättelsen, om handlingars framläggande

7 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kunal. Maj:ts proposition nr 50.

å bolagsstämma, tillhandahållande under viss tid före denna och insändande

till försäkringsinspektionen, om behandlingen av frågan om ansvarsfrihet

samt om anställande av talan mot styrelseledamot eller verkställande direktören

skall i tillämpliga delar gälla vad i 205 §, jämförd med 91—96 §§, och

206 §, jämförd med 102—104 §§, ävensom 213, 218, 220—224 och 284 §§ är

stadgat. Omfattar den tid, för vilken redovisning skall avgivas enligt första

stycket, även föregående räkenskapsår, skall särskild redovisning avgivas

för nämnda år och skall därvid jämväl 205 §, jämförd med 97 §, äga tilllämpning.

242 §.

1 mom. Vad i 213, 214 och 217 §§ är stadgat om rätt för röstberättigad

att få ärende hänskjutet till prövning å bolagsstämma och att påfordra utlysande

av stämma skall äga motsvarande tillämpning under likvidation,

varvid såsom ordinarie skola anses stämmor enligt 241, 249 och 252 §§.

2 mom. Om kallelse till bolagsstämma under likvidation skall gälla vad

om kallelse till extra stämma är stadgat; dock skola föreskrivna kallelseåtgärder

vara vidtagna senast två veckor före stämma som avses i 241, 249,

252, 258 eller 259 §.

243 §.

Det åligger likvidatorerna att ofördröj ligen söka kallelse å bolagets okända

borgenärer samt upprätta och i bolagets inventariebok införa inventarium

och balansräkning.

I inventarium och balansräkning för ömsesidigt försäkringsbolag i likvidation

skola beträffande tillgångar och skulder som avses i 296 § där omnämnda

värdering och beräkning följas. Andra tillgångar skola upptagas

till värde som skall beräknas enligt vad i 205 §, jämförd med 93 § 1 inom.

andra stycket, är stadgat. I övrigt skall beträffande inventarium och balansräkning

för ömsesidigt försäkringsbolag i likvidation gälla vad i 7 och

8 §§ bokföringslagen är stadgat.

Likvidatorerna skola ofördröjligen överlämna ett av dem underskrivet

exemplar av balansräkningen till likvidationsrevisorerna.

244 §.

Där ej annat föranledes av bestämmelserna i 296—299 §§, skola likvidatorerna

förvalta bolagets angelägenheter under likvidationen.

Det åligger likvidatorerna att så snart ske kan förvandla bolagets egendom

i penningar, i den mån det erfordras för likvidationen, samt att verkställa

betalning av bolagets skulder. Bolagets rörelse må fortsättas allenast

i den man det är nödvändigt för en ändamålsenlig avveckling. Likvidatorerna

skola ock föranstalta om skifte av bolagets behållna tillgångar, där ej

annat följer av bolagsordningen.

Har likvidator förordnats av försäkringsinspektionen, må bolagets egendom

ej avyttras under hand utan hans samtycke. Finnes han hava utan skäl

vägrat sitt samtycke, äge inspektionen på ansökan av övriga likvidatorer

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

tillåta försäljningen. Samtycke, som nu är sagt, vare ej av nöden, där likvidatorerna

vilja till gällande börspris överlåta å fondbörs noterat värdepapper.

Angående förbud mot meddelande av nya försäkringar stadgas i 261 §.

245 §.

Med de inskränkningar som följa av vad i 244 § samt i 296—299 §§ eller

eljest om likvidation är stadgat, skall i fråga om likvidatorers befogenhet att

företräda bolaget så ock om deras rättigheter och skyldigheter i övrigt i tilllämpliga

delar gälla vad i denna lag är stadgat angående styrelse eller styrelseledamot,

och skola likvidatorerna svara jämväl för de åligganden som

enligt denna lag ankomma på verkställande direktören. Hava två eller flera

likvidatorer utsetts, skall åt en av dem uppdragas att fullgöra verkställande

direktörens skyldigheter i avseende å bolagets bokföring och medelsförvaltning.

246 §.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg av orden »i

likvidation». I övrigt skall vad i 204 §, jämförd med 87 § första stycket, finnes

föreskrivet i fråga om undertecknande av handling, som utfärdas för

bolaget, äga motsvarande tillämpning under bolagets likvidation.

Har av likvidatorerna eller annan ställföreträdare för bolaget handling utfärdats

utan sådan firmateckning som i första stycket sägs, och framgår

icke av handlingens innehåll såväl att den utfärdats å bolagets vägnar som

ock att bolaget är i likvidation, svare de, som undertecknat handlingen, för

vad genom handlingen må hava slutits, en för alla och alla för en, såsom för

egen skuld. Sådan ansvarighet skall dock ej åvila undertecknarna, där av

omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades

för bolaget och att detta var i likvidation, samt den till vilken handlingen

ställts av bolaget erhåller behörigen undertecknat godkännande av handlingen

utan oskäligt dröjsmål efter det begäran därom framställts eller personlig

ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

247 §.

Det åligger likvidatorerna att för varje räkenskapsår avgiva redovisning

för förvaltningen av bolagets angelägenheter genom avlämnande av balansräkning

avseende bolagets ställning balansdagen, likvidationsräkning och

förvaltningsberättelse. Har bolaget under räkenskapsåret fortsatt rörelsen

eller viss rörelsegren, skall häröver avgivas sådan vinst- och förlusträkning

som avses i 205 §, jämförd med 95 §. Dessa redovisningshandlingar skola

vara underskrivna av samtliga likvidatorer. Vad i 205 §, jämförd med 91 §

andra stycket, är stadgat skall äga motsvarande tillämpning.

Likvidatorerna skola i likvidationsräkningen upptaga redovisning för inkomster

och utgifter under räkenskapsåret, därvid inkomsterna å försäljning

av bolagets tillgångar skola fördelas efter de i balansräkningen upp
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

tagna tillgångsposterna samt bland utgifterna skola för sig upptagas dels

belopp, som erlagts i betalning för bolagets skulder, och dels övriga utgifter

i lämpliga poster.

I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det finnes kunna ske utan förfång

för bolaget, upplysning lämnas om likvidationens gång. Hava tillgångar

i balansräkningen upptagits till lägre eller högre värde än i närmast föregående

balansräkning, skola i förvaltningsberättelsen angivas de belopp,

varmed nedsättning eller höjning skett av de under särskild post i balansräkningen

upptagna tillgångarnas sammanlagda värde.

Har likvidationen ej avslutats inom två år, skola i nästa förvaltningsberättelse

de hinder uppgivas, som därför mött.

Inom två månader efter räkenskapsårets slut skola likvidatorerna till

likvidationsrevisorerna i huvudskrift eller avskrift avlämna redovisningshandlingarna.

248 §.

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna överlämnats till likvidationsrevisorerna

skola de till likvidatorerna avlämna berättelse över

granskningen av deras förvaltning och bolagets räkenskaper för räkenskapsåret.

Revisionsberättelsen, som skall vara underskriven av likvidationsrevisorerna,

skall innehålla uttalande, huruvida enligt deras mening likvidationen

onödigt fördröjes eller icke. Om revisionsberättelsens innehåll i övrigt

och om redovisningshandlingarnas återställande och förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad i 206 §, jämförd med 103 § och

104 § 1 mom., är stadgat.

249 §.

Sedan likvidationsrevisorerna till likvidatorerna avlämnat sin revisionsberättelse,

skola likvidatorerna ofördröj ligen kalla de röstberättigade till bolagsstämma

för granskning av redovisningen. Rörande framläggande av redovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen å stämman och deras tillhandahållande

åt de röstberättigade under viss tid före stämman skall gälla

vad i 213 § stadgas.

Angående insändande av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

till försäkringsinspektionen gäller vad i 284 § stadgas.

250 §.

När den i kallelsen å okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi

och all veterlig gäld blivit betald, skola bolagets tillgångar skiftas. År någon

del av gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller av annan orsak betalning

ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel innehållas

och återstoden skiftas.

Sker skifte annorledes än nu är sagt, eller befinnas innehållna medel ej

lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse av bolagets oförmåga att

fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något vid skiftet, skyldig att

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

101

återbära vad han bekommit. För brist, som kan uppkomma vid återbäringen,

vare likvidatorerna ansvariga efter de beträffande skadeståndsskyldighet

i 320, 323 och 324 §§ stadgade grunderna.

Finnas, sedan den i kallelsen å okända borgenärer utsatta inställelsedagen

är förbi och all veterlig gäld blivit betald eller erfordeliga medel därtill avsatta,

tillgångar vilka enligt bestämmelse i bolagsordningen kunna fördelas

bland dem, som vid bolagets trädande i likvidation voro delägare i bolaget,

skall fördelning ske i förhållande till varje delägares försäkringsbelopp, där

ej annan fördelningsgrund är bestämd i bolagsordningen.

Förmenar delägare att han vid skifte icke bekommit vad på honom belöper,

skall han vid talans förlust anhängiggöra sin talan mot bolaget inom

tre månader efter det slutredovisning framlades å bolagsstämma. I fråga

om delägares återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet skall

vad i 250 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Har delägare icke inom fem år efter det slutredovisning framlades å bolagsstämma

anmält sig att lyfta vad han vid skiftet bekommit, vare han förlustig

sin rätt därtill. Äro medlen i förhållande till de skiftade tillgångarna

att anse som ringa, äge rätten på anmälan av likvidatorerna förordna att de

skola tillfalla allmänna arvsfonden; i annat fall skall vad i 254 § är stadgat

äga tillämpning.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de så snart ske kan avgiva

slutredovisning för sin förvaltning genom avlämnande av förvaltningsberättelse

rörande likvidationens gång från likvidationens början till dess avslutande.

Berättelsen skall ock innehålla redogörelse för utskiftning. Vid berättelsen

skola fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen

och redovisningshandlingarna skola i huvudskrift eller avskrift avlämnas

till likvidationsrevisorerna, vilka hava att inom en månad därefter

avgiva en av dem underskriven revisionsberättelse över förvaltningen under

likvidationen och återställa handlingarna. Om revisionsberättelsens innehåll

och om redovisningshandlingarnas återställande och deras förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad i 206 §, jämförd med 103 § och 104

§ 1 mom., är stadgat.

Efter det revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorerna, skola dessa

ofördröj ligen kalla de röstberättigade till bolagsstämma för granskning av

slutredovisningen. Angående redovisningshandlingarnas och revisionsberättelsens

framläggande å stämman och tillhandahållande åt de röstberättigade

under viss tid före stämman skall gälla vad i 213 § stadgas; dock äge röstberättigad

allenast på egen bekostnad bekomma avskrift av nämnda handlingar.

Angående insändande av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

till försäkringsinspektionen gäller vad i 284 § stadgas.

251 §.

252

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

253 §.

Då llkvidatorerna fullgjort sitt uppdrag och å bolagsstämman framlagt

slutredovisning för sin förvaltning, anses bolaget upplöst; och skall anmälan

därom ofördröj ligen göras för registrering.

Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga likvidatorer,

skola fogas enligt 341 § andra stycket bestyrkt avskrift av protokoll som

förts i ärendet ävensom bevis om dagen för utfärdande av kallelsen å okända

borgenärer.

254 §.

Yppas, efter det bolaget skall anses upplöst enligt 253 §, tillgång för bolaget

eller väckes talan mot bolaget eller uppkommer eljest behov av likvidationsåtgärd,

skall likvidationen fortsättas. Anmälan härom skall av likvidatorerna

ofördröjligen göras för registrering.

Beträffande kallelse till den bolagsstämma, som efter likvidationens återupptagande

först skall hållas, gälle, vad i 215 § tredje stycket är stadgat.

255 §.

Rörande beslut om avträdande av ömsesidigt försäkringsbolags egendom

till konkurs skall meddelande samtidigt med kungörelsen om beslutet genom

konkursdomarens försorg till försäkringsinspektionen avsändas för registrering.

Under konkurs företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen och

verkställande direktören eller, där vid konkursens början sysslomän enligt

234 § eller likvidatorer voro utsedda, av dessa; dock må i behörig ordning

kunna utses styrelse i stället för sysslomän ävensom nya styrelseledamöter

eller nya likvidatorer.

Det åligger konkursförvaltaren, då konkurs avslutats, att för registrering

ofördröjligen avsända meddelande därom med angivande huruvida överskott

finnes eller icke. Är konkursförvaltare ej tillsatt, skall sådan anmälan göras

av konkursdomaren.

256 §.

Där efter avslutande av ömsesidigt försäkringsbolags konkurs överskott ej

finnes, anses bolaget upplöst, då konkursen avslutades.

Finnes överskott, skall likvidation verkställas och gälle i avseende därå

bestämmelserna i 236—240 samt 242—253 §§. Har ej inom en månad efter

konkursens avslutande för registrering anmälts, att bolaget trätt i likvidation,

förklare rätten, på ansökan av styrelseledamot, verkställande direktören,

delägare, röstberättigad, som ej är delägare, eller borgenär eller på

anmälan av försäkringsinspektionen, att bolaget skall träda i likvidation.

I fråga om ärendets handläggning och om beslutet skall i tillämpliga delar

gälla vad i 233 § är stadgat.

Hade bolaget, i fall som avses i andra stycket, trätt i likvidation, innan

dess egendom avträddes till konkurs, gälle vad i 254 § är stadgat.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

257 §.

103

Har ömsesidigt försäkringsbolag trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd,

äge garant för fordran på grund av inbetalning av garantibelopp

ej njuta betalning ur bolagets tillgångar förrän bolagets övriga skulder

blivit till fullo guldna eller erforderliga medel därtill avsatta.

258 §.

1 mom. Bolagsstämma äger besluta att talan skall på grund av förvaltningen

anställas mot likvidator. Enskild delägare ävensom röstberättigad,

som ej är delägare, äger ock för bolagets räkning men i eget namn föra sådan

talan; och skall i dylikt fall vad i 221 § sista stycket är stadgat angående

rättegångskostnad äga motsvarande tillämpning.

Talan må ej väckas senare än ett år från det slutredovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen framlades å bolagsstämma. Har likvidator entledigats

eller eljest avgått eller avlidit före likvidationens avslutande, skall dock

tiden för anställande av talan räknas från den bolagsstämma, varå framlagts

redovisningshandlingar och revisionsberättelse avseende det räkenskapsår,

då avgången eller frånfället inträffade. Vad i 220 § tredje stycket, 223 §

och 224 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i avseende

å talan mot likvidator och uppgörelse mellan bolaget och likvidator

rörande honom i sådan egenskap åliggande skadeståndsskyldighet.

2 mom. Beträffande skadeståndstalan mot likvidationsrevisor skall vad i

1 mom. första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Talan må ej anställas senare än två år från det slutredovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen framlades å bolagsstämma eller, där fråga är

om talan på grund av tillsynen över likvidator som entledigats eller eljest avgått

eller avlidit före likvidationens avslutande eller om talan mot likvidationsrevisor,

som sålunda avgått eller avlidit, från den bolagsstämma, varå

framlagts redovisningshandlingar och revisionsberättelse avseende det räkenskapsår,

då avgången eller frånfället inträffade. Vad i 222 § fjärde stycket,

223 § och 224 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om talan mot likvidationsrevisor samt om uppgörelse mellan likvidationsrevisor

och bolaget.

259 §.

Har ömsesidigt försäkringsbolag trätt i likvidation på grund av bolagsstämmas

beslut i fall, då i denna lag stadgad anledning därtill icke var för

handen, och har anledning till likvidation icke senare uppkommit enligt 233 §,

äger bolagsstämma, såframt full täckning för bolagets förbindelser finnes

samt utskiftning av bolagets tillgångar ännu icke börjat, besluta att likvidationen

skall upphöra och bolaget återupptaga sin verksamhet.

Uppkommer fråga om återupptagande av bolagets verksamhet, skall av

likvidatorerna upprättas balansräkning efter de grunder varom stadgas i

139 §. Balansräkningen samt en av likvidatorerna underskriven berättelse

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kunql. Maj:ts proposition nr 50.

rörande skälen till återupptagande av bolagets verksamhet skola överlämnas

till likvidationsrevisorerna.

Likvidationsrevisorerna skola så snart ske kan över balansräkningen och

berättelsen till likvidatorerna avgiva yttrande, som skall innehålla särskilt

uttalande, huruvida hinder för verksamhetens återupptagande föreligger enligt

första stycket eller icke.

Balansräkningen, berättelsen och yttrandet skola minst en vecka före bolagsstämman

hållas hos bolaget tillgängliga för de röstberättigade. Dessa

handlingar skola jämväl framläggas å stämman.

Bolagsstämmas beslut om likvidationens upphörande och återupptagande

av bolagets verksamhet vare icke giltigt, med mindre det fattas i den ordning,

som gäller för beslut om bolagets trädande i likvidation i fall då i

denna lag stadgad anledning därtill icke är för handen.

För registrering skall ofördröjligen anmälas, att likvidationen skall upphöra

och bolagets verksamhet återupptagas. Anmälningen, som skall undertecknas

av samtliga likvidatorer, skall innehålla försäkran, att hinder enligt

första stycket mot verksamhetens återupptagande ej föreligger. Vid anmälningen

skola fogas två enligt 341 § andra stycket bestyrkta avskrifter av

protokoll, som förts i ärendet, samt avskrift av balansräkningen, berättelsen

och yttrandet av likvidationsrevisorerna.

Beslutet om återupptagande av bolagets verksamhet må ej gå i verkställighet,

innan registrering skett.

260 §.

Har, sedan ömsesidigt försäkringsbolag trätt i likvidation, genom domstols

lagakraftägande avgörande bolagsstämmans eller rättens beslut om likvidation

blivit upphävt och anteckning därom skett i registret, eller registrering

om återupptagande av bolagets verksamhet skett jämlikt 259 §, skola likvidatorerna

ofördröjligen kalla de röstberättigade till bolagsstämma för val av

styrelse och revisorer. Likvidatorerna skola ock för sin förvaltning avgiva

slutredovisning, som i 252 § sägs. Redovisningshandlingarna skola avlämnas

till likvidationsrevisorerna, vilka hava att inom en månad därefter till likvidatorerna

avgiva revisionsberättelse, innefattande särskilt uttalande angående

ansvarsfrihet för dem. Sedan handlingarna av likvidatorerna tillställts

styrelsen, skall denna ofördröjligen kalla de röstberättigade till bolagsstämma

för fattande av beslut i fråga om ansvarsfrihet för likvidatorerna.

Angående redovisningshandlingarnas och revisionsberättelsens framläggande

å stämman och tillhandahållande åt de röstberättigade under viss tid före

stämman skall gälla vad i 213 § är stadgat; dock äge röstberättigad allenast

på egen bekostnad bekomma avskrift av nämnda handlingar. Om kallelse

till stämman skall gälla vad om kallelse till extra bolagsstämma är stadgat;

dock skola föreskrivna kallelseåtgärder vara vidtagna senast två veckor

före stämman.

Vad i denna lag rörande styrelseledamot är stadgat beträffande ansvarsfrihet,

talan å förvaltningen och uppgörelse med bolaget skall, i fall som

avses i första stycket, äga motsvarande tillämpning i avseende å likvidator.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

Då genom lagakraftägande avgörande bolagsstämmans eller rättens beslut

om likvidation blivit upphävt, skall anmälan därom för anteckning i registret

enligt 313 § första stycket ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Angående insändande av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

till försäkringsinspektionen gäller vad i 284 § stadgas.

261 §.

Har ömsesidigt försäkringsbolag trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd,

må nya försäkringar icke meddelas.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må dock under bolagets

likvidation sådan livförsäkring meddelas, som föranledes av gällande försäkringsavtal.

III. Om försäkringsfonden och övriga tekniska fonder så ock

om grunder för försäkringsverksamhet.

262 §.

1 mom. I försäkringsbolags balansräkning skall såsom skuld under benämningen

försäkringsfond upptagas värdet balansdagen av bolagets ansvarighet

på grund av

dels inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv),

dels löpande försäkringar (premiereserv),

dels ock, där rörelsen avser livförsäkring, tilldelad återbäring.

Tilldelad återbäring, som förfallit till betalning, skall föras till ersättningsreserven.

2 mom. Hava två eller flera försäkringsbolag, som enligt denna lag äro

berättigade att driva försäkringsrörelse, övertagit försäkring under gemensam

ansvarighet en för alla och alla för en, vare ett vart av bolagen pliktigt

att göra avsättning till försäkringsfond allenast för så stor del av försäkringen

som, enligt avtal mellan bolagen, belöper på det bolaget.

263 §.

De i 9 § första stycket och 173 § första stycket omförmälda grunderna

skola avse att trygga bolagets förmåga att dels fullgöra sina förpliktelser

enligt ingångna försäkringsavtal, dels bereda försäkring till en med hänsyn

till försäkringens art skälig kostnad.

Finnas grunderna icke längre fylla det avsedda ändamålet, aligge det styrelsen

och verkställande direktören att utan dröjsmål föranstalta om erforderlig

ändring av grunderna.

264 §.

1 mom. Grunderna för beräkning av försäkringspremier (premiegrunderna)

och premiereserv (premiereservgrunderna) för livförsäkringsrörelse

skola innehålla antaganden rörande dödlighet och andra riskmått, räntefot

opaginerad Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

samt omkostnader. Grunderna må ock, där så finnes ändamålsenligt, innehålla

föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg.

Antagandena rörande dödlighet och andra riskmått, räntefot samt omkostnader

skola väljas så, att de kunna anses vart för sig betryggande för

den art av försäkringsrörelse varom fråga är; dock må avvikelse härifrån

ske i den mån i grunderna ingående föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg

föranleda därtill.

2 mom. Premiereservgrunderna skola vara så avfattade, att vid envar

tidpunkt premiereserven utgör skillnaden mellan kapitalvärdet av bolagets

framtida utgifter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de premier

bolaget må hava att ytterligare uppbära för dessa försäkringar, ökad med

det belopp, som anses erforderligt för mötande av förlust genom försäkringars

upphörande i förtid. Där premiegrunderna innehålla föreskrifter

om särskilda säkerhetstillägg, skola premiereservgrunderna angiva på vad

satt vid beräkning av kapitalvärdet av framtida utgifter hänsyn skall tagas

till dessa säkerhetstillägg.

Premiereservgrunderna skola innehålla regler för beräkning av den del av

premiereserven, som må anses belöpa på varje enskild försäkring.

3 mom. Vid bedömande av frågan huruvida ändring av premiereservgrunderna

för redan tecknade försäkringar bör ske, må beträffande ett vart antagande

hänsyn tagas till den säkerhet, som kan anses vara för handen i övriga

antaganden för ifrågavarande försäkringar, samt till storleken av särskilda

säkerhetstillägg.

265 §.

1 mom. Erfordras på grund av ändrade förhållanden väsentlig ökning av

premiereserven för redan tecknade livförsäkringar, må för bestämd tid meddelas

stadfästelse å särskilda premiereservgrunder (övergångsgrunder).

Har bolaget tillfälligt lidit avsevärd förlust till följd av att tillgångarna

sjunkit i värde eller dödligheten överstigit den i grunderna antagna eller

genom annan liknande omständighet, må ock, såframt anledning icke föreligger

till antagande, att bolaget skall råka på obestånd, stadfästelse meddelas

å övergångsgrunder, där detta finnes främja försäkringstagarnas intresse.

1 övergångsgrunderna må, utan hinder av vad i 264 § 2 mom. är stadgat

rörande premiereservgrunder, föreskrivas, att vid beräkning av premiereserven

kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter skall minskas med kapitalvärdet

av överskott, som väntas uppkomma i rörelsen under den tid övergångsgrunderna

äro gällande.

Utan synnerliga skäl må övergångsgrunder icke gälla under längre sammanhängande

tid än tio år.

2 mom. Beträffande stadfästelse å övergångsgrunder gälle vad i 4 och

166 §§ är stadgat. Sasom villkor för stadfästelse å övergångsgrunder må

föreskrivas, att bolaget skall på sätt i 276 § är stadgat sätta jämväl andra

värdehandlingar, än där avses, i särskilt förvar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

266 §.

Med utjämningsfond förstås i denna lag fond som är avsedd för utjämning

i livförsäkringsrörelse av sådana ojämnheter i det ekonomiska förloppet,

som härröra av växlingar i dödlighet, sjuklighet eller invaliditet.

267 §.

Grunderna för försäkringstagares rätt till återköp och fribrev skola angiva

villkoren för åtnjutande av dylik rätt samt innehålla regler för beräkning

av återköps- och fribrevsvärden.

268 §.

Grunderna för belåning av försäkringsbrev hos bolaget skola angiva villkoren

för belåning ävensom innehålla bestämmelser om lånevärde, räntefot

och verkan av underlåten räntebetalning.

269 §.

Grunderna för verkan av underlåten premiebetalning skola angiva i vilken

ordning bolagets ansvarighet vid sådan underlåtenhet kan komma att

upphöra eller eljest förändras. Därjämte skola grunderna angiva villkoren

för att försäkringen ånyo må träda i kraft (återupplivning).

270 §.

Grunderna beträffande återbäring till försäkringstagarna skola innehålla

regler för

1. avsättning till återbäringsfonden samt denna fonds användning;

2. tilldelning av återbäring;

3. förräntning av återbäringsmedel; samt

4. användning av regleringsfond.

Reglerna för tilldelning av återbäring skola angiva den ordning, vari tilldelning

skall ske. Tilldelad återbäring skall utbetalas omedelbart eller vid

bestämd senare tidpunkt eller ock tillgodoräknas törsäkringstagaren såsom

nedsättning av premien eller såsom premie för tilläggsförsäkring.

Utfästelse om återbäring må ej göras annorledes än i enlighet med regierna

för tilldelning av återbäring.

271 §.

Försäkringsbolag som meddelar livförsäkring skall på sätt nedan i denna

paragraf sägs göra avsättning till säkerhetsfond.

I den män summan av utjämningsfonden och säkerhetsfonden understiger

fem procent av den del av premiereserven för livförsäkring, som är redovisad

annorledes än genom värdet av svensk återförsäkringsgivares ansvarighet,

så ock i den mån säkerhetsfonden ensam understiger två och en

halv procent av nämnda del av premiereserven, skall till säkerhetsfonden

avsättas minst en tredjedel av bolagets årsvinst å livförsäkringsrörelsen, sedan

möjligen förefintlig förlust å denna rörelse från föregående räkenskaps
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

år täckts. \id beräkning av det belopp, som sålunda minst skall avsättas,

må ej från årsvinsten avdragas den andel däri, som kan hava tillerkänts

styrelseledamot, verkställande direktören eller annan såsom arvode (tantiem).

Avsättning må dock ej ske av medel, som erfordras till täckande av

förlust, vilken uppstått å försäkringsrörelse av annat slag än livförsäkringsrörelse

och ej motsvaras av befintliga till framtida förfogande avsatta medel

eller av reservfonden samt ej heller, i fall som i 197 § avses, täckes på

sätt där sägs.

272 §.

Förutom för ändamål som angivas i grunderna må nedsättning av regleringsfonden,

utjämningsfonden och återbäringsfonden ske allenast för täckande

av förlust enligt vad i 273 § är stadgat.

Nedsättning av säkerhetsfonden må icke utan försäkringsinspektionens

tillstånd äga rum för annat ändamål än i samma lagrum 1 mom. och 2 mom.

första stycket sägs.

273 §.

1 inom. Meddelar försäkringsbolag enbart livförsäkring och uppkommer

förlust å rörelsen, som ej kan täckas av befintliga till framtida förfogande

avsatta medel, skall till täckande av förlusten nedsättning ske av regleringsfonden,

säkerhetsfonden, utjämningsfonden och återbäringsf onden i nu angiven

ordning.

Varder i ömsesidigt försäkringsbolag förlusten ej täckt på sätt i första

stycket sägs, skall kvarstående förlust, i den mån densamma överstiger förefintligt

garantikapital, utjämnas genom nedsättning av bolagets ansvarighet

för löpande livförsäkringar och tilldelad återbäring.

Nedsättning av ömsesidigt försäkringsbolags ansvarighet enligt andra stycket

skall verkställas på sätt som med hänsyn till förlustens orsak och andra

omständigheter prövas skäligt. För nedsättningen skola upprättas grunder

(nedsättningsgrunder). Beträffande stadfästelse å nedsättningsgrunder gälle

vad i 4 och 166 §§ är stadgat.

2 mom. Meddelar försäkringsbolag såväl livförsäkring som försäkring av

annat slag och uppkommer förlust å livförsäkringsrörelsen, som ej kan täckas

av befintliga till framtida förfogande avsatta medel för livförsäkringsrörelsen,

skall till täckande av förlusten nedsättning ske av de i 1 mom.

första stycket angivna fonderna. Kvarstår förlust, skall den täckas i första

hand genom användande av befintliga till framtida förfogande avsatta medel

för rörelsen i övrigt samt i andra hand genom nedsättning av reservfonden.

Varder i ömsesidigt försäkringsbolag förlusten ej täckt på sätt i första

stycket sägs, skall vad i 1 mom. andra och tredje styckena finnes stadgat

äga motsvarande tillämpning.

Uppkommer i bolag som avses i första stycket förlust å annan försäkring

än livförsäkring och kan förlusten ej täckas av befintliga till framtida

förfogande avsatta medel eller genom nedsättning av reservfonden skall

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

till täckande av förlusten nedsättning ske av regleringsfonden, utjämningsfonden,

återbäringsfonden och säkerhetsfonden i nu angiven ordning; dock

att i fall då värdehandlingar vari sådan fond redovisas skola sättas i särskilt

förvar på sätt i 276 § sägs fonden icke må nedsättas utan försäkringsinspektionens

tillstånd. Vad sålunda stadgats skall ej lända till rubbning

av vad i 197 § är föreskrivet om täckande av ömsesidigt försäkringsbolags

förlust å annan försäkring än personförsäkring.

274 §.

Vid envar tidpunkt skall ett belopp motsvarande försäkringsfonden för

livförsäkringar vara redovisat i följande slag av värdehandlingar:

1. obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats

av staten;

2. obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska

skeppshypotekskassan eller Inteckningsbanken aktiebolag eller av hypoteksaktiebolag,

som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankoch

fondinspektionen;

3. av riksbanken, svenskt bankaktiebolag, postsparbanken, svensk sparbank,

Svenska jordbrukskreditkassan eller centralkassa för jordbrukskredit

utfärdade fordringsbevis, med undantag av sådana för den allmänna

rörelsen avsedda förskrivningar, som medföra rätt till betalning först efter

utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis);

4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit

Konungens tillstånd;

5. av svenskt industriföretag utfärdade obligationer, vilka offentligen utbjudits

av svenskt bankaktiebolag;

6. skuldförbindelser, för vilka bolaget äger säkerhet genom inteckning i

fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde,

ävensom skuldförbindelser med säkerhet av inteckning i tomträtt inom två

tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde och med den ytterligare begränsning

med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller andra omständigheter,

som försäkringsinspektionen föreskriver; dock att i varje fall

åbyggnad skall, för att inteckning i fastigheten eller tomträtten må godkännas,

vara brandförsäkrad i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i

utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket;

7. inhemska eller utländska värdehandlingar, som till sin art och till den

säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några av de under 1—6

nämnda; dock att värdehandlingar, vilka enligt sin lydelse skola infrias i

främmande valuta, må användas för redovisning allenast i den mån de

motsvara försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar i samma

valuta;

eller ock i följande tillgångar av annan art:

8. lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inom återköpsvärdet;

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

9. värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av i återförsäkring

övertagna livförsäkringar, dock att värdet av utländsk försäkringsanstalts

ansvarighet ej må i vidsträcktare mån användas till redovisning av

försäkringsfonden än försäkringsinspektionen med hänsyn till försäkringstagarnas

säkerhet finner kunna medgivas.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp, motsvarande

högst en tjugondei av försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar

i svensk valuta, redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket 1_7

avses, dock icke i aktier.

Med försäkringsfond för egen räkning förstås den del av fonden, som

icke motsvarar värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.

275 §.

Meddelar försäkringsbolag försäkring av annat slag än personförsäkring

och meddelas sådan försäkring för all framtid eller för längre tid än tio

år, skall i fråga om redovisning av premiereserv för sådana försäkringar

vad i 274 § första stycket 1—7 och 9 samt andra stycket sägs äga motsvarande

tillämpning.

276 §.

1 mom. De värdehandlingar, i vilka enligt 274 § försäkringsfond eller

jämlikt 275 § premiereserv helt eller delvis redovisas, skola förvaras avskilda

från bolagets övriga tillgångar och under minst två lås med olika

nycklar, av vilka en innehaves av ett av försäkringsinspektionen förordnat

ombud. I de sålunda förvarade handlingarna njute försäkringstagarna panträtt

såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet av bolagets på

försäkringsavtalen grundade förbindelser.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören att tillse att, på sätt i

första stycket är sagt, vid envar tidpunkt värdehandlingar till erforderligt

belopp satts i särskilt förvar. Hava värdehandlingar satts i förvar till större

värde än som enligt denna lag erfordras, må försäkringsinspektionen på

framställning av styrelsen eller verkställande direktören lämna tillstånd till

utbekommande av värdehandlingar svarande mot överskottet. Styrelsen eller

verkställande direktören äge jämväl för utbetalande av förfallet försäkringseHer

återbäringsbelopp, för vilket avsättning ägt rum, utbekomma handlingar

av motsvarande värde. Utbyte av värdehandling mot annan handling

av motsvarande värde må äga rum, där sådant påkallas av styrelsen eller

verkställande direktören.

Behöver bolaget för bevakande av sin rätt på grund av värdehandling,

som blivit satt i särskilt förvar, eller för annat dylikt ändamål tillgång till

sådan handling, vare ombudet pliktigt att till behörig företrädare för bolaget

emot kvitto utlämna handlingen mot skyldighet för styrelsen och verkställande

direktören att inom skälig tid återställa handlingen eller avlämna annan

handling av motsvarande värde.

2 mom. Har återförsäkringsgivare enligt denna lag satt i särskilt förvar

värdehandlingar motsvarande värdet av försäkringsfonden för livförsäkring
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 50-

ar, som mottagits i återförsäkring, skall panträtten tillkomma försäkringstagarna

i det bolag, som tagit återförsäkringen.

Vad i första stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande

värdehandlingar, i vilka premiereserv jämlikt 275 § redovisas.

277 §.

Meddelar försäkringsbolag såväl livförsäkring som försäkring av annat

slag, skola tillgångar motsvarande säkerhetsfonden redovisas på sätt i 274 §

är föreskrivet om försäkringsfond; i fråga om värdehandlingar, i vilka tillgångarna

sålunda redovisas, gälle vad i 276 § sägs om där avsedda handlingar.

278 §.

Det åligger ombud som i 276 § avses att, där styrelsen eller verkställande

direktören icke fullgör vad dem enligt nämnda lagrum åligger, därom ofördröj

ligen göra anmälan hos försäkringsinspektionen.

Ombudet äge av bolaget uppbära arvode till belopp, som av försäkringsinspektionen

bestämmes.

IV. Om aktuarie.

279 §.

1 mom. I försäkringsbolag som meddelar livförsäkring skola förekommande

försäkringstekniska utredningar och beräkningar utföras under överinseende

av en därtill anställd person (aktuarie).

Villkoren för behörighet att utöva befattning såsom aktuarie bestämmas

av försäkringsinspektionen. På inspektionens prövning ankommer huruvida

utan hinder av dylika villkor viss person må kunna i särskilt fall godkännas

såsom aktuarie.

2 mom. Det åligger styrelsen eller verkställande direktören att, när aktuarie

antagits eller frånträtt sin befattning, därom ofördröj ligen göra anmälan

för registrering.

Rätt att göra anmälan enligt första stycket tillkommer den som beröres

av anmälningen.

V. Om tillsyn å försäkringsbolag.

280 §.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören i försäkringsbolag att,

när bolaget börjat sin verksamhet, därom ofördröj ligen underrätta försäkringsinspeklionen.

281 §.

Sist en månad efter bolagsstämma, varom i 113 eller 213 § förmäles, eller,

om stämma ej hållits inom tid som där stadgas, inom sju månader från föregående

räkenskapsårs utgång skall genom styrelsens och verkställande di
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

rektörens försorg till försäkringsinspektionen insändas dels avskrift av balansräkningen,

vinst- och förlusträkningen, förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen,

dels en särskild redogörelse angående bolagets verksamhet

under räkenskapsåret och ställning balansdagen, dels ock, i fråga om livförsäkring,

redogörelse för beräkning av premiereserven, utjämningsfonden

och återbäringsfonden. Redogörelserna skola upprättas enligt anvisningar,

som meddelas av inspektionen, och vara undertecknade, den förra av styrelsen

och verkställande direktören samt den senare av aktuarien.

På avskriften av balansräkningen skall finnas av styrelseledamot eller

verkställande direktören undertecknat bevis, huruvida balansräkningen fastställts

eller ej; i förstnämnda fall skall beviset tillika innehålla uppgift om

bolagsstämmans beslut i anledning av bolagets vinst eller förlust enligt balansräkningen.

282 §.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören för försäkringsbolag som

meddelar livförsäkring att, såvitt angår livförsäkringsrörelsen, till försäkringsinspektionen

insända dels inom nio månader efter varje räkenskapsårs

utgång redogörelse i vad mån det verkliga förloppet av rörelsen avvikit från

grunderna, dels ock för varje femårsperiod, å tid som inspektionen bestämmer,

statistisk-ekonomisk utredning angående verksamhetens förlopp och

bolagets ställning. Där så finnes påkallat, må inspektionen jämväl för annan

tid infordra sådan utredning.

Redogörelsen och utredningen skola upprättas enligt anvisningar, som

meddelas av försäkringsinspektionen, samt vara undertecknade av aktuarien.

Det ankommer på försäkringsinspektionen att bestämma när och för

vilken tidrymd utredning som ovan sägs skall avgivas första gången efter

bolagets bildande.

283 §.

Styrelsen och verkställande direktören vare jämväl i andra fall än i 281

och 282 §§ sägs pliktiga att lämna försäkringsinspektionen de upplysningar

angående verksamheten, som inspektionen finner erforderliga.

284 §.

Sist en månad efter bolagsstämma som avses i 146, 154, 157, 164, 241,

249, 252 och 260 §§ skall genom likvidatorernas försorg till försäkringsinspektionen

insändas avskrift av de i nämnda paragrafer omförmälda redovisningshandlingarna

och revisionsberättelserna.

285 §.

Försäkringsinspektionen skall förordna revisor att med övriga revisorer

deltaga i granskningen av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning

samt bolagets räkenskaper. Vad nu sagts gälle ej där med hänsyn till

rörelsens omfattning eller eljest förordnande av revisor icke finnes påkallat.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

113

Försäkringsinspektionen äger när som helst återkalla uppdraget och i

stället förordna ny revisor.

För revisor som förordnats av försäkringsinspektionen skall inspektionen

utfärda instruktion. Revisorn äge av bolaget uppbära arvode till belopp,

som bestämmes av inspektionen.

286 §.

Försäkringsinspektionen äger sammankalla bolagets styrelse, när sådant

prövas nödigt. Har styrelsen icke efterkommit av inspektionen framställd

begäran om utfärdande av kallelse till extra bolagsstämma, må kallelse utfärdas

av inspektionen.

287 §.

1 mom. Det åligger styrelsen och verkställande direktören att när som

helst för befattningshavare hos försäkringsinspektionen, som enligt av

Konungen meddelade bestämmelser har att i sådant avseende företräda inspektionen,

hålla bolagets kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper

och andra handlingar tillgängliga för granskning.

2 mom. Befattningshavare hos försäkringsinspektionen, som enligt av

Konungen meddelade bestämmelser har befogenhet att företräda inspektionen,

äger närvara vid bolagsstämma eller av inspektionen utlyst styrelsesammanträde

och deltaga i överläggningarna.

3 mom. Vad försäkringsinspektionens företrädare vid granskning av böcker,

räkenskaper och andra handlingar eller vid bolagsstämma eller styrelsesammanträde

må hava erfarit angående enskildas personliga eller ekonomiska

förhållanden må ej yppas för allmänheten.

288 §.

f mom. Försäkringsinspektionen äge meddela de erinringar i fråga om

försäkringsbolags verksamhet, som inspektionen finner påkallade.

2 mom. Finner försäkringsinspektionen,

att avvikelse skett från denna lag eller med stöd därav meddelade bestämmelser

eller från bolagsordningen eller grunderna, där sådana finnas,

att bolagsordningen eller grunderna icke längre äro tillfredsställande med

hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,

att de tillgångar, i vilka försäkringsfonden redovisas, icke äro tillfyllest,

att försäkringsbeståndet icke är tillräckligt för erforderlig riskutjämning,

eller

att eljest allvarlig anmärkning mot försäkringsbolags verksamhet föreligger,

skall inspektionen förelägga bolaget eller styrelsen att inom viss tid vidtaga

de åtgärder, som prövas påkallade härav.

3 mom. Har föreläggande som i 2 mom. sägs icke inom den bestämda

tiden efterkommits och har ej heller annorledes det anmärkta förhållandet

undanröjts, skall försäkringsinspektionen göra anmälan därom hos Konungen,

som efter bolagets hörande må förklara koncessionen förverkad.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 50.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

4 inom. Har, sedan koncession för försäkringsbolag beviljats, icke inom

föreskriven tid hållits konstituerande stämma, ankomme på Konungen att

efter anmälan av försäkringsinspektionen förklara koncessionen förverkad.

Lag samma vare, om genom lagakraftägande beslut frågan om bolagets registrering

förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registrering blivit

avslagen, så ock där bolaget icke börjat sin verksamhet inom tre månader

från det bolaget registrerades.

5 mom. Om registrering av beslut, varigenom koncession förklarats förverkad,

förordnar Konungen.

289 §.

Försäkringsinspektionen äge förelägga vite vid meddelande av föreskrift

enligt denna lag.

290 §.

1 mom. Har försäkringsbolag trätt i likvidation, skall försäkringsinspektionen,

där så prövas erforderligt, förordna en person att med övriga likvidatorer

verkställa likvidationen. Förordnas sålunda likvidator, skall bolagets

firma tecknas av denne i förening med den eller dem som eljest äga

teckna firman. I övrigt skall vad i denna lag är stadgat om likvidator äga

motsvarande tillämpning; dock att ersättare för likvidator, varom nu är

fråga, icke må av rätten förordnas. Sådan likvidator må entledigas allenast

av inspektionen.

Likvidator som förordnats av försäkringsinspektionen äge av bolaget uppbära

arvode till belopp, som bestämmes av inspektionen.

2 mom. Försäkringsinspektionen äge under likvidationen i avseende å

likvidatorerna samma befogenhet, som enligt denna lag tillkommer inspektionen

beträffande styrelsen.

Inspektionen må, där så prövas erforderligt, förordna likvidationsrevisor.

Beträffande denne skall vad om revisor i 285 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

291 §.

Avträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall konkursdomaren

härom ofördröjligen göra anmälan hos försäkringsinspektionen, som, där

så prövas erforderligt, förordnar ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare

deltaga i konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som

utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Det allmänna ombud, som sålunda förordnats, äge beträffande medförvaltare

göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvaltningen

av boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla dess delar.

Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträffande

arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

292 §.

Till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens organisation

och verksamhet skall försäkringsbolag årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen. Detta bidrag skall bestämmas högst till

en femtedels procent av bolagets hela inkomst av avgifter för nästföregående

räkenskapsår för försäkringar, som tillhöra bolagets rörelse här i

riket, doek må bidraget ej understiga etthundra kronor.

293 §.

Ledamot av eller befattningshavare hos försäkringsinspektionen må ej

vara ledamot i styrelsen för svenskt försäkringsbolag eller utländsk försäkringsanstalt,

som, enligt vad särskilt stadgas, erhållit tillstånd att här

i riket driva försäkringsrörelse. Sådan ledamot eller befattningshavare må

ej heller vara aktieägare eller garant i eller anställd hos dylikt företag.

294 §.

Närmare bestämmelser om försäkringsinspektionens organisation och

verksamhet meddelas av Konungen.

VI. Om frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd.

295 §.

1 mom. Avtal därom att ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd

eller del därav skall övertagas av ett annat försäkringsbolag må träffas

mellan bolagen, såframt av styrelsen i det överlåtande bolaget framlagt förslag

till avtal angående överlåtelse godkänts av bolagsstämman i detta bolag

efter vad i 2 mom. sägs. Avtalet må ej verkställas utan försäkringsinspektionens

tillstånd.

2 mom. Beslut om godkännande för det överlåtande bolaget av förslag

till avtal om överlåtelse skall fattas å ordinarie bolagsstämma.

Inom fyra månader från det beslutet fattades eller, om klandertalan därå

anställts, från det denna talan genom lagakraftägande dom ogillades, skall

beslutet av det överlåtande bolagets styrelse eller verkställande direktör

anmälas för registrering. Två enligt 341 § andra stycket bestyrkta avskrifter

av protokoll som förts i ärendet, innehållande fu!1 ständigt angivande av

förslaget till avtal, skola fogas vid anmälningen, ilar anmälan ej gjorts

inom föreskriven tid, vare frågan om överlåtelse förfallen.

3 mom. Senast fyra månader efter det registrering skett på anmälan som

i 2 mom. andra stycket sägs skall såväl det övertagande som det överlåtande

bolagets styrelse göra ansökan om försäkringsinspektionens tillstånd

att bringa avtalet om överlåtelse till verkställighet.

Försäkringsinspektionen äger förelägga bolagen att förebringa den ytterligare

utredning inspektionen finner nödig för bedömande huruvida överlåtelsen

kan ske utan förnärmande av försäkringstagares rätt.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Finnes ej ansökningen böra genast avslås, skall försäkringsinspektionen

genom tillkännagivande i allmänna tidningarna och tidning inom den ort,

där det överlåtande bolagets styrelse har sitt säte, kungöra ansökningens

innehåll, avtalet angående överlåtelsen och ett sammandrag av den förebragta

utredningen med föreläggande för de försäkringstagare, vilkas försäkringar

äro avsedda att överlåtas, att inom en i kungörelsen utsatt tid,

minst en månad efter dess utfärdande, hos försäkringsinspektionen anmäla,

huruvida de hava något att erinra mot ansökningen. Omfattar avtalet livräntor,

som utgå till personer, vilka icke äro försäkringstagare i det överlåtande

bolaget, skola jämväl dessa personer beredas tillfälle att yttra sig

på sätt nu är sagt.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen registrera beslut, varigenom

tillstånd till avtalets verkställande givits. När registrering skett, skall det

överlåtande bolaget anses fritaget från sina förpliktelser på grund av det

överlåtna försäkringsbeståndet, vilka förpliktelser i stället skola åvila det

övertagande bolaget.

4 mom. Sedan överlåtelsen verkställts åligger det styrelsen och verkställande

direktören i det övertagande bolaget att, i den ordning försäkringsinspektionen

må finna ändamålsenlig, därom underrätta envar försäkringstagare

eller livräntetagare, vars försäkring eller livränta omfattas av överlåtelsen.

5 mom. Varder, sedan tillstånd givits till överlåtelse, helt eller delvis, av

försäkringsbestånd, det överlåtande bolaget försatt i konkurs, skall vid tilllämpning

av vad i konkurslagen är stadgat angående rätt till talan om

återgång av avtal, sådant avtal som avses i denna paragraf anses ingånget

den dag tillstånd till avtalets verkställande gavs.

VII. Om särskild administration.

296 §.

1 mom. Har försäkringsbolag som meddelar livförsäkring trätt i likvidation

eller kommit i konkurstillstånd, skall för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas

rätt en särskild administration inträda. Förvaltningen av administrationsboet

åligger försäkringsinspektionen.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen för livförsäkringstagarnas

räkning omhändertaga samtliga de värdehandlingar, i vilka livförsäkringstagarna

njuta panträtt enligt bestämmelserna i 276 och 277 §§ eller med

stöd av 265 § meddelad föreskrift. Härmed övergå på administrationsboet

alla bolagets rättigheter och skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen

ävensom, där livförsäkringar återförsäkrats, bolagets rättigheter och skyldigheter

på grund av återförsäkringarna.

2 mom. För det belopp, varmed ovan omförmälda värdehandlingar må

finnas i värde understiga livförsäkringsfonden, ökad med en tjugondei av

samma fond, äge administrationsboet fordringsrätt hos bolaget.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

117

Så snart administration inträtt, skall försäkringsinspektionen låta verkställa

värdering av de värdehandlingar, som omhändertagits av inspektionen,

ävensom beräkning av det belopp, vartill livförsäkringsfonden uppgår.

297 §.

1 mom. Sedan de i 296 § föreskrivna åtgärderna vidtagits, skall försäkringsinspektionen

inleda underhandlingar med svenska försäkringsbolag

som må befinnas villiga att övertaga de till administration sboet hörande försäkringarna.

Finner försäkringsinspektionen efter verkställd utredning att anbud, som i

följd av underhandlingarna inkommit, med hänsyn till omständigheterna bör

antagas, skall inspektionen genom tillkännagivande i allmänna tidningarna

och i övrigt på ändamålsenligt sätt kungöra anbudets innehåll och ett sammandrag

av den verkställda utredningen med föreläggande för försäkringstagarna

att inom en i kungörelsen utsatt tid, minst en månad efter dess

utfärdande, hos inspektionen anmäla huruvida de hava något att erinra mot

anbudet.

Sedan den i andra stycket föreskrivna tiden gått till ända, skall försäkringsinspektionen

med eget utlåtande överlämna ärendet till Konungens avgörande.

Om registrering av beslut, varigenom Konungen godkänt anbud som nyss

sagts, förordnar Konungen. När registrering skett, skall administrationsboet

anses fritaget från sina förpliktelser på grund av de överlåtna försäkringarna,

vilka förpliktelser i stället skola åvila det övertagande bolaget.

Sedan Konungen godkänt anbud, åligger det styrelsen och verkställande

direktören i det övertagande bolaget att, i den ordning försäkringsinspektionen

må finna ändamålsenlig, därom underrätta envar försäkringstagare,

vars försäkring omfattas av överlåtelsen. Förutsätter överlåtelsen nedsättning

av försäkrings- eller återbäringsbelopp eller skola efter överlåtelsen

andra villkor gälla för försäkringarna, skall jämväl sådant förhållande

bringas till försäkringstagarnas kännedom.

2 mom. Har icke hela försäkringsbeståndet överlåtits inom två år från

det administrationen inträdde, åligger det försäkringsinspektionen att hos

Konungen göra anmälan om förhållandet.

3 mom. Har anmälan som i 2 mom. sägs gjorts av försäkringsinspektionen,

ankomme på Konungen att förordna om administrationens fortsättande

eller om administrationsboets avveckling genom fördelning av tillgångarna.

I senare fallet meddelar Konungen tillika erforderliga föreskrifter

angående avvecklingen och fördelningen.

298 §.

Å livförsäkrings- och återbäringsbelopp, som förfallit till betalning innan

bolaget trätt i likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde

meddelades, skall utbetalas så mycket som skolat gäldas, därest

likvidation eller konkurs icke inträffat.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. RIaj:ts proposition nr 50.

Å livförsäkrings- eller återbäringsbelopp, som förfaller till betalning under

administrationstiden, må, innan administrationen avslutats, utbetalas

allenast så mycket som försäkringsinspektionen finner kunna utgå utan

förnärmande av övriga livförsäkringstagares rätt. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om återköp av försäkring eller belåning av

försäkringsbrev hos bolaget. Finnes sedermera att för mycket utbetalats, äge

återbetalning ej rum.

Angående förbud mot meddelande av nya försäkringar stadgas i 165 och

261 §§.

299 §.

Har försäkringsbolag som meddelar försäkring av annat slag än personförsäkring

och meddelar sådan försäkring för all framtid eller för längre

tid än tio år trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd, skall försäkringsinspektionen

utse ett ombud, som har att å försäkringstagarnas

vägnar iakttaga och bevaka den panträtt, som jämlikt 276 § tillkommer

försäkringstagarna uti de enligt sagda paragraf till deras säkerhet i särskilt

förvar satta värdehandlingarna; och har ombudet därvid att tillse att varje

försäkringstagare njuter panträtt i de pantsatta värdehandlingarna för den

på hans försäkring belöpande andel i premiereserven.

Ombudet äge av bolaget uppbära arvode till belopp, som bestämmes av

försäkringsinspektionen.

VIII. Om återförsäkring.

300 §.

Försäkringsbolag må icke utan försäkringsinspektionens medgivande

sluta avtal, varigenom bolaget förbinder sig att i återförsäkring avgiva ännu

icke tecknade livförsäkringar, där avtalet icke kan av bolaget uppsägas att

utan vederlag upphöra senast ett år efter uppsägningen. Försäkringsbolag

må ej heller utan inspektionens medgivande sluta avtal om avgivande i

återförsäkring av redan tecknad livförsäkring, där försäkringen vid avtalets

ingående varit i kraft mera än ett halvt år.

Vad sålunda stadgats gäller icke med avseende på försäkringsbolag, som

allenast meddelar återförsäkring.

IX. Om förbud mot viss premienedsättning m. m.

301 §.

Å de livförsäkringspremier, som försäkringsbolag jämlikt fastställda

grunder bestämt, må till fördel för enskild försäkringstagare eller grupp av

försäkringstagare varken direkt eller indirekt nedsättning medgivas vare sig

av bolaget eller av dess ombud annorledes än genom återbäring i överensstämmelse

med fastställda grunder.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

302 §.

119

Det åligger styrelsen och verkställande direktören att övervaka att anskaffning

av ansökningar om försäkring hos bolaget sker på sätt som överensstämmer

med god försäkringssed. Konungen må meddela närmare bestämmelser

härom.

X. Om registrering.

303 §.

Ansökan om försäkringsbolags registrering och anmälan för registrering

skola ingivas eller i betalt brev med posten insändas till försäkringsinspektionen.

Sådan ansökan eller anmälan skall vara åtföljd av stadgade avgifter.

304 §.

1 mom. Hava vid ansökan om registrering av försäkringsbolag eller i fråga

om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke

iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller

prövas beslut om bildande av försäkringsbolag icke hava tillkommit i föreskriven

ordning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på

grund av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall

registrering vägras.

2 mom. Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om upprättande

av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter,

som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som

anmäles för registrering och för vars giltighet Konungens stadfästelse ej erfordras,

icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse

med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning

eller mot bolagsordningen eller grunderna eller vara till sin avfattning

i något viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skall registrering

vägras. År annan grund till sådan klandertalan mot bolagsstämmobeslut,

som avses i 131 § 1 mom. andra stycket eller 229 § 1 mom. andra stycket,

än att vid beslutet i denna lag eller bolagsordningen upptagna föreskrifter

om särskild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det dock ej hinder

mot registrering, sedan tid för väckande av klandertalan utgått utan att

talan väckts.

3 mom. Vägras registrering, skall försäkringsinspektionen ofördröjligen

med posten översända underrättelse om beslutet med skälen därför till bolaget

eller, där anmälan enligt denna lag gjorts annorledes än å bolagets

vägnar, till den som gjort anmälningen, om han uppgivit postadress.

4 mom. Göres ej ansökan om försäkringsbolags registrering inom den i

29 eller 191 § stadgade tiden, skall försäkringsinspektionen förklara frågan

om bolagets registrering förfallen samt ofördröjligen med posten översända

underrättelse om beslutet till stiftarombudet.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

305 §.

Beviljas försäkringsaktiebolags registrering, låte försäkringsinspektionen

i registret införa:

1. dagen för koncessionens beviljande och dagen för beslutet om bolagets

bildande;

2. bolagets firma;

3. föremålet för bolagets verksamhet med särskilt angivande, huruvida

verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäkring;

4. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verksamhet;
5.

det belopp vartill, jämlikt den av styrelseledamöterna och verkställande

direktören lämnade uppgiften, aktiekapitalet uppgår, så ock, där aktiekapitalet

skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre

eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet;

6. akties nominella belopp;

7. det belopp som enligt förenämnda uppgift blivit inbetalt å aktiekapitalet,

samt, där aktiekapitalet ej till fullo inbetalats, inom vilken tid återstående

inbetalning skall fullgöras;

8. där aktiekapitalet icke blivit till fullo inbetalt, sammanlagda nominella

beloppet av de aktier som enligt samma uppgift till fullo inbetalats;

9. den ort inom riket där styrelsen har sitt säte;

10. bolagets postadress;

11. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande;

12. det sätt, varpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

skola bringas till aktieägarnas kännedom, ävensom den tid före stämma,

då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

13. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants samt verkställande direktörens

och vice verkställande direktörs så ock, där eljest någon ensam

eller i förening med annan är bemyndigad att teckna bolagets firma, dennes

fullständiga namn och hemvist;

14. av vilka och huru bolagets firma skall tecknas, där den ej tecknas av

styrelsen; samt

15. där enligt denna lag eller bolagsordningen revisor eller revisorssuppleant

skall vara auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, uppgift

om hans fullständiga namn och hemvist.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse eller förbehåll, varom förmäles i

10 § 1 inom., varde anmärkning om bestämmelsen eller förbehållet införd

i registret. Beträffande bestämmelse som avses i 10 § 1 mom. tredje stycket

skall tillika angivas det belopp, till vilket aktier av olika slag utgivits och

må kunna utgivas.

Den ena av de till försäkringsinspektionen ingivna avskrifterna av koncessionen

skall förses med bevis om registreringen av bolaget och återställas

till detta. De listor å vilka aktieteckningen ägt rum skola ock återställas till

bolaget.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

306 §.

Beviljas ömsesidigt försäkringsbolags registrering, låte försäkringsinspektionen

i registret införa:

1. dagen för koncessionens beviljande och dagen för beslutet om bolagets

bildande;

2. bolagets firma;

3. föremålet för bolagets verksamhet med särskilt angivande, huruvida

verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäkring;

4. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verksamhet;
5.

beloppet av garantikapital, där sådant förskjutes, samt huru stor del

därav blivit inbetald;

6. den ort inom riket, där styrelsen har sitt säte;

7. bolagets postadress;

8. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande;

9. huruvida och i vilken mån delägare skall vara utesluten från rösträtt

å bolagsstämma med särskilt angivande, huruvida och i vilken mån delägarnas

rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade;

10. huruvida och i vilken mån rösträtt å bolagsstämma tillkommer garant

;

11. det sätt, varpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

kungöras delägarna eller röstberättigade, som icke äro delägare, ävensom

den tid före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara

vidtagna;

12. där ej för bolagets förbindelser häfta allenast dess tillgångar, intill

vilket belopp och i vilken ordning delägarna äro personligen ansvariga för

bolagets förbindelser;

13. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants samt verkställande direktörens

och vice verkställande direktörs så ock, där eljest någon ensam

eller i förening med annan är bemyndigad att teckna bolagets firma, dennes

fullständiga namn och hemvist;

14. av vilka och huru bolagets firma skall tecknas, där den ej tecknas av

styrelsen; samt

15. där enligt denna lag eller bolagsordningen revisor eller revisorssuppleant

skall vara auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, uppgift

om hans fullständiga namn och hemvist.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse eller förbehåll, varom förmäles i

174 §, varde anmärkning om bestämmelsen eller förbehållet införd i registret.

Den ena av de till försäkringsinspektionen ingivna avskrifterna av koncessionen

skall förses med bevis om registreringen av bolaget och återställas

till detta. De listor å vilka teckning av försäkringar ägt rum skola ock återställas

till bolaget.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

307 §.

Göres, efter det försäkringsbolag registrerats, anmälan om förhållande,

som enligt denna lag skall anmälas för registrering, skall, där registrering

beviljas, vad sålunda anmälts anmärkas i registret. Avser anmälan ändring

av försäkringsbolags firma, skall ny, fullständig inskrivning rörande bolaget

göras i registret.

Sker registrering på grund av anmälan i fall, då protokollsavskrift eller,

jämlikt 60 § fjärde stycket, annan handling skall i två exemplar ingivas i

ärendet, skall det ena av dessa, försett med bevis om registreringen, återställas

till bolaget.

Har handling ingivits i såväl huvudskrift som avskrift, skall huvudskriften

återställas. Där registrering sker på grund av anmälan enligt 56 §, 57 §

1 mom. eller 58 §, skola ock de listor å vilka aktieteckningen ägt rum återställas.

308 §.

1 mom. Beslut om ökning av aktiekapitalet må, evad ökningen skall ske

medelst teckning av nya aktier eller utgivande av nya aktier enligt 59 §, ej

registreras, med mindre registrering skett därom, att det belopp, vartill aktiekapitalet

uppgår efter vad i 24 § sägs, blivit till fullo inbetalt, och beloppet

ej understiger minimikapitalet enligt den vid tiden för bolagets bildande

stadfästa bolagsordningen.

Har beslut om aktiekapitalets ökning förut fattats och anteckningen om

beslutets registrering ej avförts ur registret efter vad nedan i 2 mom. sägs,

må beslut om ytterligare ökning ej registreras, innan på grund av förra beslutet

tecknat belopp, därför tilldelning av nya aktier skett, med avdrag för

aktier som förklarats förverkade, blivit till fullo inbetalt och detta förhållande

registrerats.

Vad i första och andra styckena stadgats i avseende å beslut om ökning

skall, i fall som avses i 58 §, tillämpas å registreringen av bolagsstämmans

godkännande av ökningsbeslutet.

2 mom. Har i fall, då beslut om ökning av aktiekapitalet innehåller bestämmelse

om minimiteckning, registreringsanmälan enligt 56 § icke gjorts

inom föreskriven tid, skall försäkringsinspektionen till bolaget avlåta skrivelse

med anmaning att inom en månad därefter inkomma med sådan anmälan.

Efterkommes ej anmaningen eller har genom lagakraftägande beslut

registrering vägrats, skall inspektionen förklara ökningsbeslutet förfallet

samt därom ofördröjligen med posten översända underrättelse till bolaget.

Sedan beslutet om förklaringen vunnit laga kraft, skall i registret antecknas,

att på grund av förklaringen den tidigare anteckningen om ökningsbeslutets

registrering avföres ur registret.

3 mom. Innehåller ökningsbeslutet bestämmelse om minimiteckning, må

registrering i anledning av anmälan varom i 57 § 1 mom. förmäles ej ske

med mindre registrering ägt rum i anledning av anmälan enligt 56 §.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 60.

h mom. Har styrelsen enligt 58 § fattat beslut om aktiekapitalets ökning,

må registrering på grund av anmälan enligt 56 eller 57 § ej ske förrän bolagsstämmans

godkännande av ökningsbeslutet registrerats.

309 §.

Har i fall, då enligt 62 § rättens tillstånd erfordras för verkställighet av

beslut om nedsättning av aktiekaptialet, ansökan om sådant tillstånd ej

gjorts inom föreskriven tid eller har ansökan genom lagakraftägande beslut

avslagits eller har beslut om tillstånd icke anmälts för registrering inom den

därför stadgade tiden, skall försäkringsinspektionen förklara nedsättmngsbeslutet

förfallet samt därom ofördröj ligen med posten översända underrättelse

till bolaget. Sedan beslutet om förklaringen vunnit laga kraft, skall i

registret antecknas, att på grund av förklaringen den tidigare anteckningen

om nedsättningsbeslutets registrering avföres ur registret.

310 §.

1 mom. Har beslut fattats om sådan ändring av vad i bolagsordningen

stadgas om aktiekapitalet eller minimikapitalet att detta överstiger det belopp,

vartill aktiekapitalet vid beslutets fattande uppgår, må registrering

allenast samtidigt ske av beslutet om bolagsordningsändringen och av beslut

om erforderlig ökning av aktiekapitalet.

Skall ökningen av aktiekapitalet äga rum medelst ny aktieteckning, skall

vid registrering av beslutet om bolagsordningsändringen antecknas, att den

ej är verkställd.

Har ökningsbeslutet enligt 308 § 2 mom. av försäkringsinspektionen genom

lagakraftägande beslut förklarats förfallet, skall ock beslutet om bolagsordningsändringen

anses förfallet och anteckning i registret ske, att på

denna grund den tidigare anteckningen om detta besluts registrering avföres

ur registret. Anmäles för registrering att full betalning erlagts för så

inånga aktier, att aktiekapitalet uppgår till minimikapitalet enligt den beslutade

bolagsordningsändringen, skall vid registrering i anledning av anmälningen

tillika antecknas, att bolagsordningsändringen är verkställd, och åligger

det inspektionen att tillställa bolaget bevis därom. Göres ej sådan anmälan

inom tre år efter utgången av den i 55 § stadgade tiden, skall inspektionen,

efter det bolagets styrelse erhållit tillfälle att yttra sig, hos Konungen

anmäla förhållandet, och ankommer det på Konungen att besluta erforderlig

jämkning i bolagsordningen. I registret skall införas anteckning om jämkningen,

och skall bevis om bestämmelsens nya lydelse av inspektionen tillställas

bolaget.

2 mom. Har beslut fattats om sådan ändring av vad i bolagsordningen

stadgas om aktiekapitalet eller maximikapitalet att detta understiger det belopp,

vartill aktiekapitalet vid beslutets fattande uppgår, må registrering

allenast samtidigt ske av beslutet om bolagsordningsändringen och av beslut

om erforderlig nedsättning av aktiekapitalet.

Innefattar nedsättningsbeslutet icke föreskrift om att det nedsättningen

motsvarande beloppet skall avsättas till reservfonden eller säkerhetsfonden,

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

skall vid registrering av beslutet om bolagsordningsändringen antecknas, att

den ej är verkställd.

Har nedsättningsbeslutet enligt 309 § av försäkringsinspektionen genom

lagakrattägande beslut förklarats förfallet, skall ock beslutet om bolagsordningsändringen

anses förfallet och anteckning i registret ske, att på denna

grund den tidigare anteckningen om detta besluts registrering avföres ur

registret. Vid registrering av rättens tillstånd till nedsättningens verkställande

enligt 62 § skall tillika antecknas, att bolagsordningsändringen är

verkställd, och åligger det inspektionen att tillställa bolaget bevis därom.

3 mom. Då för genomförande av beslut om nedsättning av aktiekapitalet

erfordras ändring av aktiernas nominella belopp, må registrering allenast

samtidigt ske av nedsättningsbeslutet och beslut om erforderlig ändring av

bolagsordningens bestämmelse om akties nominella belopp. I fråga om registreringen

av beslutet om sådan bolagsordningsändring skall vad i 2 mom.

andra och tredje styckena är stadgat om registrering av bolagsordningsändring

rörande aktiekapitalet äga motsvarande tillämpning.

Erfordras för genomförande av bolagsordningsändring beträffande akties

nominella belopp sammanläggning av aktierna i bolaget, må, där anmälan

tor registrering av beslutet om sammanläggning skall göras enligt 334 § 1

mom. sista stycket, registrering allenast samtidigt ske av beslutet om bolagsordningsändringen

och av beslutet om erforderlig sammanläggning.

311 §.

Har ansökan enligt 295 § 3 mom. om tillstånd att bringa avtal om överlåtelse

av försäkringsbestånd till verkställighet ej inkommit inom föreskriven

tid eller har ansökan genom lagakraftägande beslut avslagits, skall försäkringsinspektionen

förklara frågan om överlåtelse förfallen samt därom

olördröjligen med posten översända underrättelse till bolagen.

Har genom lagakraftägande beslut frågan om överlåtelse förklarats förfallen,

skall i registret antecknas, att på denna grund den tidigare anteckningen

rörande överlåtelseavtalet avföres ur registret.

312 §.

Företer försäkringsbolags registrerade firma likhet med en i handelsregister,

föreningsregister, aktiebolagsregistret eller försäkringsregistret tidigare

införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång,

äge han hos domstol föra talan om förbud för bolaget att efter viss

tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.

Menar någon eljest, att en i försäkringsregistret verkställd inskrivning

länder honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt

om skadestånd föras vid domstol.

313 §.

Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning

ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att

eljest visst förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall på an
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

mälan av part i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen

avföres ur registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om avträdande

av försäkringsbolags egendom till konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet

ej bort meddelas, skall på anmälan därom i registret göras anteckning

enligt vad i första stycket stadgas.

Vid anmälan, som ovan sägs, skall fogas avskrift av rättens avgörande,

så ock i fall, som i första stycket sägs, lagakraftbevis.

314 §.

Vad i försäkringsregistret införes, med undantag av meddelande om konkurs,

varom förmäles i 160 eller 255 §, skall genom försäkringsinspektionens

försorg ofördröj ligen kungöras i allmänna tidningarna.

Där i annat fall än i 313 § andra stycket avses i registret antecknas, att

tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum efter \ad

ovan sägs.

En samling för hela riket av vad sålunda kungjorts skall genom det allmännas

försorg efter hand befordras till trycket samt förses med register.

I den mån nyssnämnda samling tryckes skall den översändas till varje domstol,

länsstyrelse och överexekutor.

Anmälningar och ansökningar med därvid fogade handlingar skola, särskilt

för varje bolag, förvaras såsom bilagor till försäkringsregistret.

315 §.

Närmare föreskrifter om försäkringsregistrets förande, de i 314 § stadgade

kungörelserna, avgifterna för registreringen och dess kungörande samt

om tid och sätt för utgivande av den i nämnda paragraf omförmälda samlingen

och dess översändande till vissa myndigheter meddelas av Konungen.

316 §.

Det, som i enlighet med denna lag blivit infört eller antecknat i försäkringsregistret

och kungjort i allmänna tidningarna, skall anses hava kommit

till tredje mans kännedom, där ej av omständigheterna framgår, att han

varken ägde eller bort äga vetskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort

bliva infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan åberopas mot

annan än den, som visas hava ägt vetskap därom.

317 §.

Företer den, som inför domstol, länsstyrelse eller överexekutor företräder

försäkringsbolag, bevis utvisande, att han den dag beviset utfärdades enligt

försäkringsregistret var behörig att företräda bolaget, och är beviset ej äldre

än ett år, åligger det myndigheten att ur den i 314 § omförmälda tryckta sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

lingen inhämta upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten

ägt rum. Vad i sådant avseende nyssnämnda samling, i den mån den kommit

myndigheten till handa, utvisar skall föi* mymdigheten äga vitsord, där

ej annat förhållande visas vara för handen.

XI. Om klagan över försäkringsinspektionens beslut.

318 §.

Över beslut, som av försäkringsinspektionen meddelas på grund av tillsynen

över försäkringsbolag, må klagan föras hos Konungen inom den tid

som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut

är stadgad.

Den, som icke atnöjes med försäkringsinspektionens beslut, varigenom

registrering vägrats, må sist inom två månader från beslutets dag däröver

anföra besvär hos Konungen.

Över beslut om sådan förklaring, som avses i 304 § 4 mom., 308 § 2 mom.,

309 § och 311 § må jämväl besvär anföras i den ordning, varom i andra

stycket stadgas.

XII. Om skadestånd.

319 §.

Har stiftare uppsatligen eller av vårdslöshet vid försäkringsbolags bildande

så förfarit att skada därigenom tillskyndats bolaget, vare han pliktig

att ersätta bolaget skadan.

320 §.

Har styrelseledamot, verkställande direktören, revisor, likvidator, syssloman

som avses i 137 eller 234 § eller likvidationsrevisor vid fullgörande av

sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat bolaget skada, vare

han pliktig att till bolaget utgiva ersättning för skadan.

Där medhjälpare, som av revisor eller likvidationsrevisor anlitats för

granskningsarbetet, vid uppdragets utförande uppsåtligen eller av vårdslöshet

tillskyndat bolaget skada, svare revisorn för skadan.

Har aktieägare, delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, genom

överträdelse av denna lag, bolagsordningen eller grunderna uppsåtligen eller

av grov vårdslöshet tillskyndat bolaget skada, vare ock han pliktig att till

bolaget utgiva ersättning för skadan.

321 §.

Har styrelseledamot eller annan som avses i 320 § första stycket genom

överträdelse av denna lag, bolagsordningen eller grunderna uppsåtligen eller

av vårdslöshet tillskyndat tredje man skada, vare han pliktig att till denne

utgiva ersättning för skadan. Samma lag vare, där aktieägare, delägare eller

röstberättigad, som ej är delägare, genom sådan överträdelse uppsåtligen

eller av grov vårdslöshet tillskyndat tredje man skada.

opaginerad Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

322 §.

Har i försäkringsaktiebolag styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören

eller likvidator tillskyndat bolaget eller aktieägare skada genom åtgärd,

som innebär att fördel uppenbarligen beredes vissa aktieägare till nackdel

för bolaget eller övriga aktieägare, skall skyldighet att utgiva ersättning

för skadan åvila jämväl aktieägare, som uppsåtligen genom begagnande av

sitt inflytande över styrelseledamot, verkställande direktören eller likvidator

medverkat till åtgärden. Innefattar åtgärd, vartill aktieägare sålunda medverkat,

överträdelse av denna lag, bolagsordningen eller grunderna till skada

för borgenär hos bolaget eller annan tredje man, vare aktieägaren ock

skyldig att utgiva ersättning till denne.

323 §.

Åvilar ersättningsskyldighet stiftare jämlikt 319 § eller styrelseledamot

eller annan enligt 320 § första eller andra stycket eller 321 § första punkten,

och föreligger allenast ringa vårdslöshet, må ersättningen nedsättas, där

det med hänsyn jämväl till skadans storlek och omständigheterna i övrigt

prövas skäligt.

Har aktieägare, delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, ådragit

sig ersättningsskyldighet jämlikt 320 § tredje stycket, 321 § andra punkten

eller 322 §, må ock ersättningen nedsättas, där det med hänsyn till hans

skuld och omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyldiges

förfarande innefattade brottslig handling.

324 §.

Äro flera ersättningsskyldiga för skada efter vad i 319 323 §§ är stadgat,

svare de för ersättningen en för alla och alla för en, den vars ersättningsskyldighet

nedsatts enligt 323 § dock allenast med det nedsatta beloppet.

Sinsemellan skola de taga del i ersättningens gäldande efter ty med hänsyn

till den större eller mindre skuld, som finnes ligga envar av dem till last,

samt till omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

XIII. Straffbestämmelser,

325 §.

Driver någon här i riket försäkringsrörelse, vartill han ej är berättigad,

straffes med dagsböter eller fängelse.

326 g.

Med dagsböter eller fängelse straffes

1. stiftare, där han uppsåtligen eller av grov vårdslöhet meddelar oriktig

eller vilseledande uppgift i teckningslista eller i handling, som framlägges

på konstituerande stämman, eller i ansökan om stadfästelse å bolagsordning

eller grunder;

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

2. styrelseledamot, verkställande direktör eller annan, som i anmälan för

eller ansökan om registrering eller i försäkran eller annan handling som

fogas därvid uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller

vilseledande uppgift;

3. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, där han uppsåtligen

eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift

i handling, som hålles tillgänglig för aktieägare eller aktietecknare eller

för delägare eller röstberättigade, som ej äro delägare, eller som framlägges

på bolagsstämma, eller i påskrift å sådan handling eller i handling eller

meddelande som kungöres eller sändes till aktieägare, delägare eller röstberättigad,

som ej är delägare;

4. styrelseledamot eller verkställande direktör, där han vid upprättande

av balansräkning, vinst- och förlusträkning, förvaltningsberättelse eller redogörelse,

som avses i 91 eller 97 § eller 205 §, jämförd med 91 och 97 §§,

eller 139, 146 eller 241 §, uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna i

93 §, 94 § 2—5 mom., 95 §, 96 §, 97 § första stycket första punkten eller

139 § eller 205 §, jämförd med 93 § 1—5, 7 och 8 mom., 94 § 3—5 mom.,

95 §, 96 § samt 97 § första stycket första punkten;

5. likvidator som vid upprättande av balansräkning, likvidationsräkning,

vinst- och förlusträkning eller förvaltningsberättelse, som avses i 148, 152,

157, 243, 247 eller 252 §, uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna i

nämnda lagrum, sa ock likvidator som vid upprättande av balansräkning

enligt 163 eller 259 § uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna i 139 §

samt 93 § eller 94 § 2—5 mom.;

6. revisor eller likvidationsrevisor, där han i revisionsberättelse eller annan

handling, som framlägges på bolagsstämma eller annorledes hålles tillgänglig

för aktieägare eller aktietecknare eller för delägare eller röstberättigade,

som ej äro delägare, eller i påskrift å sådan handling uppsåtligen

eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift rörande

bolagets angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter

att göra anmärkning beträffande förvaltningen, ändå att anledning därtill

föreligger;

7. revisor eller likvidationsrevisor, där han uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i yttrande, vilket enligt

105 § andra stycket första punkten, 153 § eller 157 § överlämnas till

styrelse eller god man för stiftelse som avses i lagen om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser.

327 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes ock

1. styrelseledamot eller verkställande direktör, som uppsåtligen eller av

vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i redogörelse, utredning

eller bevis, som avses i 281 eller 282 §, eller vid lämnande av upplysning

enligt 283 §;

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

129

2. aktuarie, där han i redogörelse eller utredning, som enligt 281 eller

282 § avlämnats till försäkringsinspektionen, uppsåtligen eller av vårdslöshet

meddelar oriktig eller vilseledande uppgift;

3. styrelseledamot, med vars begivande utfärdas aktiebrev, interimsbevis

eller teckningsbevis, som är ställt till innehavaren, eller dylikt brev eller

bevis, i vilket mot föreskrift i 30 § andra stycket, 31 § första stycket tredje

punkten eller 31 § andra stycket tredje punkten den i förbehåll som i nämnda

lagrum sägs bestämda inskränkningen icke angivits;

4. styrelseledamot eller likvidator, där han uppsåtligen låter i aktieboken

verkställa införing i strid mot bestämmelserna i 35 § 1 mom. andra

eller tredje stycket, 35 § 2 mom. första eller andra stycket, 35 § 3 mom.

första punkten, 54 § tredje punkten eller 59 § 2 mom. tredje stycket eller

fjärde stycket sista punkten eller underlåter att ombesörja, att förändring

i äganderätten till aktie varder jämlikt 35 § 1 mom. tredje eller fjärde

stycket, 35 § 2 mom. första eller andra stycket eller 35 § 3 mom. första

punkten införd i aktieboken;

5. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som uppsåtligen

eller av vårdslöshet i strid mot bestämmelserna i 63 §, 67 § 1 mom.,

68 § första stycket, 193 § eller 195 § 1 mom. låter verkställa utbetalning

till aktieägare eller garant;

6. revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors medhjälpare

som, oaktat han insett eller bort inse, att skada därav kunnat

följa, yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans kännedom,

utan att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans

uppdrag;

7. den som i sådan försäkran, varom förmäles i 107 §, uppsåtligen lämnar

oriktig uppgift.

328 §.

Med dagsböter straffes

1. styrelseledamot eller verkställande direktör, där han vid upprättande

av balansräkning, vinst- och förlusträkning eller redogörelse, som avses i

91 eller 97 § eller 205 §, jämförd med 91 och 97 §§, eller 139, 146 eller

241 §, väsentligen eftersätter bestämmelserna i 94 § 1 mom. eller med stöd

av 94, 95 eller 97 § meddelade bestämmelser, eller vid upprättande av

handling varom nyss sagts eller av förvaltningsberättelse, som avses i 91,

146 eller 241 §, av vårdslöshet förfar i strid mot bestämmelser som avses

326 § 4;

2. likvidator, där han vid upprättande av balansräkning, som avses i

163 eller 259 §, väsentligen eftersätter bestämmelserna i 94 § 1 mom. eller

med stöd av samma paragraf meddelade bestämmelser, eller vid upprättande

av balansräkning, likvidationsräkning, vinst- och förlusträkning eller

förvaltningsberättelse, som avses i 148, 152, 157, 163, 243, 247, 252 eller

259 §, av vårdslöshet förfar i strid mot bestämmelser som avses i 326 § 5;

3. revisor eller likvidationsrevisor, där han annorledes än i 326 § 6 sägs

vid upprättande av revisionsberättelse, som avses i 104, 146, 153 eller 157 §

!) Bihang till riksdagens protokoll 19i8. i samt. Nr 50.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

eller 206 §, jämförd med 104 §, eller 241, 248 eller 252 §, väsentligen eftersätter

bestämmelserna i nämnda lagrum;

4. stiftare, där han uppsåtligen eller av vårdslöshet bestyrker avskrift,

som i 12 § första stycket eller 175 § första stycket sägs, ehuru avskriften

är oriktig, så ock styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör,

vice verkställande direktör, likvidator, suppleant för likvidator eller firmatecknare,

där han uppsåtligen eller av vårdslöshet bestyrker avskrift, varom

förmäles i 341 § andra stycket, ehuru avskriften är oriktig.

329 §.

Med dagsböter straffes ock

1. den som, i annat fall än i 327 § 3 och 4 avses, underlåter att iakttaga

föreskrift i 30 §, 31 § första, andra eller fjärde stycket, 35 §, 54 § tredje

punkten, 59 § 2 mom. tredje stycket eller fjärde stycket sista punkten eller

340 §, så ock den som bryter mot föreskrift i 34 §, 51 § andra stycket

första punkten, 59 § 2 mom. fjärde stycket första punkten, 64 §, 301 §

eller 334 § 2 mom. tredje stycket;

2. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, där han underlåter

att verkställa påskrift å aktiebrev enligt 51 § andra eller tredje

stycket, 59 § 2 mom. fjärde stycket, 60 § sista stycket, 61 § 2 mom. andra

stycket eller 156 § andra stycket;

3. ledamot i styrelse eller god man för försäkringsaktiebolags personalstiftelse,

där han underlåter att iakttaga vad honom enligt 105 § första

stycket åligger.

330 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

XIV. Allmänna bestämmelser,

331 §.

Betalning för tecknad aktie eller tecknat garantibelopp medelst anvisning

eller förbindelse, som utställts av riksbanken eller annan bank och är betalbar

vid uppvisandet, så ock betalning genom insättning på räkning, som

på begäran av stiftarna eller styrelsen öppnats av bank för mottagande av

inbetalning å aktier eller garantikapital i bolaget, skall vara jämställd med

betalning i penningar, öppnas sådan räkning, skall banken låta ombesörja

påskrift därom å teckningslistan, så ock i kvitto å gjord insättning anmärka,

att insättningen skett på räkning som avses i denna paragraf.

Tillgodohavande å räkningen skall, med den inskränkning som följer av

vad i tredje och fjärde styckena stadgas, stå till bolagets fria förfogande.

På räkningen insatt belopp må ej för bolaget lyftas, innan bolaget registrerats,

ej heller, i fråga om försäkringsaktiebolag, där i beslut om aktiekapitalets

ökning medelst ny aktieteckning upptagits bestämmelse om minimiteckning,

innan registrering skett på anmälan enligt 56 §, eller, om sty
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

131

relsen enligt 58 § beslutat aktiekapitalets ökning, innan bolagsstämmans

godkännande av ökningsbeslutet registrerats.

Inträffar sådant fall att aktieteckning eller teckning av garantibelopp enligt

16, 56 eller 178 § icke vidare är bindande, skall det på räkningen insatta

beloppet jämte därå gottgjord ränta återbetalas till den, som verkställt

teckningen, eller hans rättsinnehavare. Har teckningsbevis eller interimsbevis

utfärdats, skall beviset förses med påskrift om återbetalningen.

332 §.

1 mom. Har någon genom testamente erhållit nyttjanderätten till aktier

i försäkringsaktiebolag eller ock avkomsten av sådana aktier med bestämmelse,

till betryggande av hans avkomsträtt, att aktierna skola sättas under

särskild vård, skall, där enligt testamentet rätten att i bolaget företräda aktierna

skall tillkomma nyttjande- eller avkomsträttshavaren, beträffande

denne, såvitt angår rätten att i bolaget företräda aktierna, gälla vad i denna

lag om aktieägare är stadgat.

Såväl ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på anmälan

bliva införd i aktieboken. Vid införingen skall anteckning göras om äganderättsförvärvet

och om den med nyttjande- eller avkomsträtten förenade rätten

att i bolaget företräda aktierna. I fråga om införing av nyttjande- eller

avkomsträttshavaren skall i övrigt vad om införing av aktieägare är stadgat

äga motsvarande tillämpning, dock skall påskrift om införingen ej ske å

aktiebrevet. Styrkes att nyttjande- eller avkomsträtten upphört, skall anteckning

därom göras i aktieboken.

Skall försäkran som avses i 107 § avgivas av nyttjande- eller avkomsträttshavare,

varde försäkran därefter lämpad.

2 mom. När god man på grund av förordnande jämlikt 11 kap. 4 § 5 lagen

om förmynderskap förvaltar aktier för blivande ägares räkning, skall

blivande ägare på anmälan av gode mannen införas såsom ägare i aktieboken

med anteckning om förvärvet och om förordnandet.

333 §.

1 mom. Äger ett försäkringsbolag mer än hälften av aktierna i ett försäkringsaktiebolag

eller, om aktier med olika röstvärde finnas, så många aktier,

att röstetalet för dem utgör mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier,

skall det förra bolaget anses såsom moderbolag och det senare bolaget såsom

dotterbolag. Om ett eller flera dotterbolag eller ock moderbolaget och ett

eller flera dotterbolag tillsammans äga så många aktier i ett försäkringsaktiebolag

som nyss sagts, skall jämväl sistnämnda bolag anses såsom dotterbolag

(dotterdotterbolag) till moderbolaget. Har elt försäkringsbolag eljest

på grund av aktieinnehav eller till följd av garantiavtal eller annat avtal

eller av annan orsak ett bestämmande inflytande över ett annat försäkringsbolag,

varmed jämväl är förbundet ett väsentligt intresse i det senares

ställning och resultatet av dess verksamhet, skall ock det förra bolaget anses

såsom moderbolag och det senare bolaget såsom dotterbolag.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Alla försäkringsbolag, som äro med varandra sålunda förenade att de inbördes

äro moder- och dotterbolag eller dotterbolag till samma moderbolag,

kallas koncernbolag.

2 mom. Då sådant förhållande inträtt att ett försäkringsbolag enligt vad

i 1 mom. sägs skall anses såsom moderbolag i förhållande till annat försäkringsbolag,

skall det förra bolagets styrelse därom ofördröj ligen underrätta

styrelsen för det senare bolaget. Dotterbolags styrelse vare pliktig att meddela

styrelsen för moderbolaget de upplysningar, som äro erforderliga för

beräkningen av koncernens ställning och resultatet av koncernens verksamhet

i dess helhet.

334 §.

1 mom. Beslutas i försäkringsaktiebolag enligt 61 § sådan nedsättning av

aktiekapitalet, att nedsättningens genomförande medelst minskning av aktiernas

nominella belopp skulle medföra att detta skulle nedgå under femtio

kronor, äge, där nedsättningen ej skall genomföras medelst inlösen eller indragning

av aktier, bolagsstämman besluta sammanläggning av aktierna i

bolaget. Sammanläggningen må ej avse flera aktier än som erfordras för att

vid utbyte mot en ny aktie dennas nominella belopp icke skall understiga

femtio kronor.

Beslut om sammanläggning av aktier, efter vad ovan stadgas, vare ej gällande,

med mindre beslutet ingår i nedsättningsbeslutet.

1 annat fall än nu är sagt vare beslut om sammanläggning av aktier ej

gällande, med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom.

Där beslut om sammanläggning av aktier ej ingår i beslut om nedsättning

av aktiekapitalet, skall beslutet ofördröj ligen av styrelsen eller verkställande

direktören anmälas för registrering. Vid anmälningen skola fogas två enligt

341 § andra stycket bestyrkta avskrifter av protokoll som förts i ärendet.

2 mom. När registrering skett av beslut om sammanläggning av aktier

eller, om sådant beslut ingår i beslut om nedsättning av aktiekapitalet, när

aktiekapitalet enligt 62 eller 63 § skall anses nedsatt, skola aktiebreven icke

för ägaren medföra annan rätt mot bolaget än att i utbyte erhålla brev å

nya aktier till det antal som belöper på de förutvarande aktierna eller, där

ej fullt antal nya aktier belöper på de förutvarande, ett delbevis för varje

aktie, som ej kan utbytas. Sådant bevis skall innehålla att ägaren är berättigad

erhålla en ny aktie mot avlämnande av det antal delbevis som erfordras

för utbekommande av en ny aktie.

Det åligger styrelsen att ofördröj ligen för sådant utbyte från aktieägarna

infordra breven å de förutvarande aktierna genom anmaning, som skall givas

på det sätt varom i 115 § tredje stycket stadgas för där avsedd kallelse. Avlämna

aktieägare icke aktiebrev för utbyte inom sex månader efter det de sålunda

infordrats, skall ny anmaning på samma sätt ske till dessa aktieägare.

Avlämnas icke aktiebreven inom ett år efter denna anmaning, skola å dem

belöpande aktiebrev och delbevis för vederbörandes räkning försäljas på offentlig

auktion, i den ordning varom stadgas i förordningen den 23 oktober

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

1914 om vad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall iakttagas. Sedan

försäljning skett, medföra de förutvarande aktiebreven icke annan rätt

för ägaren än att utbekomma å dem belöpande del av det vid försäljningen

influtna beloppet med avdrag för kostnaderna för den senare anmaningen

och för försäljningen. Den senare anmaningen skall innehålla erinran om

påföljden av att den ej efterkommes.

I brev å ny aktie skall angivas, att aktien tillkommit efter sammanläggning

av förutvarande aktier. De äldre aktiebreven skola i betryggande ordning

makuleras.

3 mom. Vad i 2 mom. stadgas om utbyte av aktiebrev vid sammanläggning

av aktier skall äga motsvarande tillämpning, då på grund av beslut om bolagsordningsändring

rörande akties nominella belopp delning av aktie i

flera nya aktier skall äga rum.

335 §.

Vill aktieägare enligt 128 § påkalla inlösen av sina aktier, skall skriftlig

ansökan därom göras hos styrelsen inom två veckor efter den bolagsstämma,

därå förbehåll om inlösen gjorts. Styrelsen skall efter utgången av

nämnda tid ofördröjligen i rekommenderat brev giva de aktieägare, för vilka

lösningsplikt kan inträda, underrättelse om de ansökningar som inkommit

till styrelsen. Bestrider sådan aktieägare, att grund för anspråket föreligger,

eller kan överenskommelse ej träffas om lösens belopp, skall tvisten avgöras

av tre skiljemän.

Kunna de aktieägare, som gjort ansökan om inlösen, ej enas om utseende

av skiljeman, skall försäkringsinspektionen utse skiljeman bland dem som

av nämnda aktieägare därtill föreslagits. Styrelsen äge utse skiljeman och

föra talan för de aktieägare, för vilka lösningsplikt kan inträda. I övrigt

skall i fråga om skiljemännen och förfarandet inför dem i tillämpliga delar

gälla vad i lagen om skiljemän är stadgat. År tvist om lösens belopp, skall

detta bestämmas så att det motsvarar aktiens verkliga värde. För lösen vare

de aktieägare, som röstat för beslutet, ansvariga en för alla och alla för en.

Kostnaderna för skiljemannaförfarandet skola åvila bolaget, där ej skiljemännen

på grund av särskilda omständigheter pröva skäligt ålägga aktieägare

att helt eller delvis svara för dessa kostnader. Part, som är missnöjd

med skiljemännens beslut, äger, där ej annat stadgats i bolagsordningen,

draga tvisten under rättens prövning, såframt han väcker talan inom tre

månader från det beslutet i huvudskrift eller avskrift delgavs honom. Styrelsen

skall ofördröjligen ombesörja delgivningen av beslutet. Talan må

föras av såväl styrelsen som enskild lösningspliktig aktieägare. Sådan talan

gälle till förmån för annan lösningspliktig.

Kunna de lösningspliktiga aktieägarna ej enas om fördelningen sinsemellan

av de aktier som skola inlösas, skola de övertaga aktierna efter antalet

av de aktier, med vilka de deltagit i beslutet om bolagsordningsändring eller

om nedsättning av aktiekapitalet.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

336 §.

Av aktierna i svenskt aktiebolag må försäkringsbolag icke utan försäkringsinspektionens

medgivande äga mer än en tjugondei eller, om aktier med

olika röstvärde finnas, större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst

en tjugondei av röstetalet för samtliga aktier. Tillhör försäkringsbolaget

koncern, skall vad sålunda stadgats gälla koncernen.

Vad i första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning å aktier i försäkringsaktiebolag

eller i aktiebolag, som har till uteslutande syfte att äga

aktier i försäkringsaktiebolag eller att tillskjuta garantikapital i ömsesidigt

försäkringsbolag.

337 §.

Föreligger intressegemenskap mellan försäkringsbolag, å ena, samt aktiebolag,

varå denna lag icke äger tillämpning, eller registrerad förening, å

andra sidan, äge försäkringsinspektionen att, där det med hänsyn till tillsynen

över försäkringsverksamheten finnes nödigt och sedan Konungen därtill

lämnat samtycke, förelägga aktiebolag eller förening som här avses att

avgiva särskild redovisning över intressegemenskapen enligt anvisningar av

försäkringsinspektionen.

338 §.

Utan försäkringsinspektionens medgivande må två eller flera försäkringsbolag

icke meddela försäkring under gemensam ansvarighet en för alla och

alla för en.

339 §.

Försäkringsbolag må ej utlåna medel till styrelseledamot, styrelsesuppleant,

verkställande direktören, vice verkställande direktör, aktuarie eller

revisor i bolaget eller i annat bolag inom samma koncern. Ej heller må lån

utlämnas mot borgen av person som ovan sägs.

Vad i första stycket första punkten stadgas utgöre ej hinder för försäkringsbolag

att i enlighet med vad därom i grunderna föreskrives utlämna lån

mot säkerhet i försäkringsbrev.

340 §.

Försäkringsbrev skall innehålla ej mindre uppgift om de allmänna försäkringsvillltoren

än även de särskilda villkoren för den försäkring, som avses

i brevet.

341 §.

Skall enligt bestämmelse i denna lag anmälan eller ansökan göras eller

annan handling undertecknas av styrelsen, skall egenhändig namnunderskrift

tecknas av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter eller vid

förfall för styrelseledamot av styrelsesuppleant. Där undertecknande skall

ske av samtliga styrelseledamöter, må ock vid förfall för styrelseledamot

egenhändig namnunderskrift tecknas av styrelsesuppleant. Vad nu är sagt

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. May.ts proposition nr 50.

skall äga motsvarande tillämpning, då anmälan eller ansökan skall göras

eller annan handling skall undertecknas av likvidatorerna eller samtliga

likvidatorer. Skall handling undertecknas av verkställande direktören, må

vid förfall för honom undertecknande ske av vice verkställande direktör

eller, där sådan ej finnes, av styrelseledamot eller styrelsesuppleant, som

därtill bemyndigats av styrelsen.

Avskrift, som på grund av särskild föreskrift i denna lag skall vara bestyrkt

enligt detta stycke, skall vara till riktigheten bestyrkt av notarius

publicus eller landsfiskal eller ock av minst två personer, som hava ställning

av styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande

direktör, likvidator, suppleant för likvidator eller firmatecknare.

Annan avskrift skall, där ej särskild föreskrift givits, vara till riktigheten

bestyrkt av två personer.

342 §.

Skall på grund av stadgande i denna lag eller föreskrift i bolagsordning

kungörelse äga rum i tidning inom viss ort, bör sådan tidning väljas som

genom sin spridning är ägnad att bringa kungörelsen till allmän kännedom.

343 §.

Försäkringsbolag vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom lag stadgas,

lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte.

Åtal för försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för

registrering så ock talan, varom i 65 § 1 mom. och 335 § stadgas, skall likaledes

upptagas av allmän underrätt som i första stycket sägs.

344 §.

Innehåller bolagsordningen förbehåll, att tvister mellan bolaget och styrelsen,

styrelseledamot, verkställande direktören, likvidator, aktieägare, delägare

eller röstberättigad, som ej är delägare, skola hänskjutas till avgörande

av en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan som tillkommer

skiljeavtal. Om påkallande av förbehållets tillämpning gälle vad om

stämning i denna lag finnes stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan mot

bolagsstämmobeslut på grund som avses i 131 § 1 mom. andra stycket eller

229 § 1 mom. andra stycket, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om

den i 89 § eller 204 § 2 mom. omförmälda stämman blivit inom klandertiden

utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid

kan ske.

XV, Om vissa undantag i fråga om lagens tillämplighet,

345 §.

Beträffande tjänstepensionsförsäkring må Konungen, där sådant finnes

från allmän synpunkt ändamålsenligt, medgiva avvikelser från vad denna

lag innehåller. Konungen må ock i fråga om återförsäkring medgiva de avvikelser,

som prövas skäliga.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Driver försäkringsbolag rörelse i utlandet, äger försäkringsinspektionen

för det utländska försäkringsbeståndet medgiva de avvikelser från vad denna

lag innehåller, som med hänsyn till utländsk lag finnas påkallade.

346 §.

1 avseende å Stockholms stads brandförsäkringskontor skall i tillämpliga

delar galla vad i denna lag är beträffande ömsesidigt försäkringsbolag, som

meddelar brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, i allmänhet

stadgat; dock att härigenom icke föranledes skyldighet för kontorets

delägare att vidkännas vidsträcktare ansvarighet för kontorets förbindelser

än som förefunnits före den 1 januari 1904.

347 §.

I fråga om ränte- och kapitalförsäkringsanstalt skall i tillämpliga delar

gälla vad i denna lag stadgas angående ömsesidigt försäkringsbolag; dock att

1. vad i 171 § första stycket första punkten stadgas icke skall äga tilllämpning;
2.

premiereserven skall utgöra summan av besparingsfond och livräntefond;

samt

3. vad i 271 § andra stycket sägs om premiereserven i stället skall avse

livräntefond.

Med besparingsfond förstås den mot försäkringarna i anstalten svarande

behållningen, vad angår kapitalförsäkring i den mån behållningen icke förfallit

till betalning och vad angår livränteförsäkring i den mån de försäkrade

ej uppnått den ålder, då livränta skall börja utgå. Med livräntefond förstås

kapitalvärdet av utgående livräntor.

348 §.

Utan hinder av bestämmelserna i 168 § må för ändamål som avses i lagen

om försäkring för olycksfall i arbete bildas ömsesidigt försäkringsbolag för

vars förbindelser delägarna svara personligen; och skall beträffande sådant

bolag i fråga om förlust å olycksfallsförsäkringen vad i 197—203 §§ är för

där avsett fall föreskrivet om uttaxering äga motsvarande tillämpning.

Angående trafikförsäkringsrörelse meddelas vissa särskilda bestämmelser

i lagen om trafikförsäkring å motorfordon.

349 §.

Vad ovan i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning å:

a) försäkringsanstalt, som inrättats av staten,

b) ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden,

vars verksamhetsområde är mindre än ett härad eller, där det omfattar delar

av flera härad, mindre än tio socknar, varvid med härad likställes tingslag

i de orter där benämningen härad ej förekommer,

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

137

c) sjukkassa eller annan understödsförening, å vilken lagen om understödsföreningar

äger tillämpning,

d) sjukkassa enligt lagen om allmän sjukförsäkring.

Bolag, varom ovan under b) förmäles, vare dock pliktigt att angående sin

verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet med de föreskrifter,

Konungen meddelar.

Förslag

till

Lag angående införande av nya lagen om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den nu antagna lagen om försäkringsrörelse skall jämte vad här nedan

stadgas lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1949.

2 §.

Genom nya lagen upphäves, med den begränsning här nedan stadgas, lagen

den 25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse tillika med alla de särskilda

stadganden, vilka innefatta ändring i eller tillägg till nämnda lag, så

ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya lagens

bestämmelser.

3 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

4 §•

7 inom. Den nya lagen skall lända till efterrättelse jämväl i avseende å

försäkringsbolag, som registrerats enligt äldre lag. Därvid skall dock iakttagas

vad nedan stadgas.

2 mom. I fall, då införing i aktieboken skett innan nya lagen trätt i kraft,

äga bestämmelserna i 32 § 2 inom., 35 § 2 mom. andra stycket och 38 § icke

tillämpning. Har den, som åberopar annat förvärv av aktiebrev än överlåtelse,

blivit i aktieboken införd före nya lagens ikraftträdande, och har ej,

inom tre år efter det lagen trädde i kraft, ansökan gjorts om aktiebrevets

dödande eller talan mot innehavaren instämts om bättre rätt till aktiebrevet,

skall dock, när överlåtelse eller pantsätlning därefter sker, vad i 32 g 2 mom.

och 35 § 2 mom. andra stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

3 mom. Styrelsen för försäkringsbolag som registrerats enligt äldre lag

må hos Konungen göra ansökan om stadfästelse å sådan ändring av bolagsordning

och grunder, som erfordras för vinnande av överensstämmelse med

föreskrifterna i den nya lagen. Konungen prövar ansökningen jämlikt bestämmelserna

i 4 eller 166 § nya lagen, dock att prövningen icke må avse

frågan huruvida bolagets rörelse är behövlig. Varda bolagsordningen och

grunderna stadfästa, beviljar Konungen koncession tillsvidare eller, där särskilda

omständigheter föranleda därtill, för bestämd tid, högst tio år, och

därutöver intill slutet av då löpande räkenskapsår.

4 mom. Ansökan enligt 3 mom. skall inlämnas till försäkringsinspektionen

senast sex månader efter det nya lagen trätt i kraft. Där så finnes påkallat,

må Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, försäkringsinspektionen

medgiva, att tiden utsträckes till högst två år.

Innan frågan om koncession avgjorts och, där koncession beviljats, intill

den tidpunkt från vilken koncessionen skall gälla, må bolaget fortsätta sin

verksamhet, och skola därvid bestämmelserna i äldre lag lända till efterrättelse,

i den mån ej Konungen förordnat att föreskrifter i nya lagen skola

tillämpas.

5 mom. Sker ej ansökan, varom i 3 mom. förmäles, inom föreskriven tid

eller varder ansökningen avslagen, skall bolaget träda i likvidation.

Hava likvidatorer för försäkringsbolag utsetts innan nya lagen trätt i kraft

eller föreligger fall som i första stycket sägs, skall äldre lag gälla i avseende

å likvidationen, och skola ej heller bestämmelserna i 163, 164, 259 och 260 §§

nya lagen äga tillämpning.

5 §•

Ömsesidigt försäkringsbolags firma, som registrerats innan nya lagen trätt

i kraft, må godkännas även om densamma icke överensstämmer med bestämmelserna

i 171 § första stycket.

6 §•

För giltigt beslut om sådan ändring av bolagsordning som avses i 4 §

3 mom. vare, utan hinder av vad eljest kan i äldre lag eller bolagsordningen

vara stadgat angående särskild röstpluralitet, erforderligt allenast att beslutet

fattats å två på varandra följande bolagsstämmor och å den sista stämman

biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

7 §•

Det ankommer på Konungen att meddela de föreskrifter, vilka betingas av

att Konungens Befallningshavande icke vidare skall taga befattning med

ärenden rörande stadfästelse å bolagsordning för och registrering av ömsesidigt

försäkringsbolag.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

139

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 juni 1947.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Vougt, Zetterberg Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, finans- och

handelsdepartementen anmäler statsrådet Kock fråga angående ng lagstiftning

om försäkringsrörelse samt anför följande.

Inledning.

Yrkesmässigt bedriven försäkringsrörelse är för närvarande underkastad

bestämmelserna i lagen den 25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse, i

det följande även kallad försäkringslagen. Sedan länge har frågan om en

allmän översyn av denna lag stått på dagordningen.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 januari 1937 tillkallade chefen

för handelsdepartementet dels tre utredningsmän — överdirektören och chefen

för försäkringsinspektionen O. A. Åkesson (ordf.), riksdagsmannen, sedermera

landshövdingen E. Lindberg samt professorn H. Cramér — att inom

departementet verkställa utredning och avgiva förslag angående försäkringsverksamheten,

dels ock särskilda sakkunniga att med utredningsmännen deltaga

i överläggningar i ämnet. Enligt de för utredningsmännen utfärdade

direktiven skulle utredningsarbetet i främsta rummet omfatta vissa angivna

problemkomplex på såväl liv- som skadeförsäkringens område. Därutöver

borde utredningen avse att belysa och enligt sunda försäkringsrättsliga principer

tillrättalägga samtliga de spörsmål, som vore av betydelse på försäkringsväsendets

område. Med hänsyn till att aktiebolagslagstiftningen alltjämt

vore föremål för särskild utredning borde däremot behandlingen av frågor

av rent bolagsrättslig natur uppskjutas till dess förslag förelåge beträffande

den allmänna aktiebolagslagen.

Utredningsarbetet hann icke slutföras före världskrigets utbrott. Enligt beslut

den 12 januari 1940 av dåvarande departementschefen skulle arbetet

inom 1937 års försäkringsutredning tillsvidare anstå och återupptagas först

efter departementschefens bestämmande.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

I statsrådsprotokollet den 20 november 1942 anförde departementschefen,

att förhållanden inträffat, vilka aktualiserade frågan om återupptagande

av försäkringsutredningens arbete. 1 anledning härav tillkallade departementschefen

— jämlikt Kungl. Majds bemyndigande sistnämnda dag —•

särskilda utredningsmän med uppdrag att beträffande vissa frågor fullfölja

utredningsarbetet, nämligen överdirektören O. A. Åkesson (ordf.), professorn

H. Cramér, riksdagsmannen J. A. Hermansson samt försäkringsdirektörerna

N. J. Ekwall (Allmänna livförsäkringsbolaget Oden), K. Eriksson

(försäkringsanstalterna Folket-Samarbete) och F. Lundberg (Livförsäkringsaktiebolaget

De Förenade). Därjämte tillkallades försäkringsdirektören B.

Rudling (Stockholms läns brandstodsbolag) att såsom expert biträda utredningsmännen

vid behandlingen av frågor rörande försäkringsbolag med lokalt

begränsad verksamhet. Sedan Rudling kort tid efteråt avlidit, tillkallades

försäkringsdirektören J. G. Bylund (Allmänna brandförsäkringsverket) såsom

expert i Rudlings ställe.

Utredningen antog benämningen försäkringsutredningen.

Enligt de för utredningen utfärdade direktiven skulle i stort sett följande

problemkomplex upptagas till behandling, nämligen livförsäkringens tekniska

bestämmelser, frågor rörande folkförsäkringen, koncession för försäkringsbolag,

regler för livförsäkringsbolagens kapitalplacering, särskilda spörsmål

beträffande de lokala bolagen samt försäkringsinspektionens befogenheter

och tillsynsbestämmelsemas utformning. Uppdraget blev därmed icke

oväsentligt begränsat i förhållande till det år 1937 meddelade utredningsuppdraget.

På skadeförsäkringens område lämnades sålunda betydelsefulla

frågor utanför. Uppdraget har emellertid sedermera i viss mån utvidgats.

I skrivelse den 8 november 1943 till departementschefen anförde försäkringsutredningen,

att lösningen av frågorna om en av utvecklingen påkallad ändring

av gällande försäkringstekniska regler beträffande livförsäkring icke

kunde åvägabringas utan beaktande av skattebestämmelsema. Utredningen

sade sig hava kommit till den uppfattningen, att utredningen icke kunde

åstadkomma förslag till tillfredsställande lagbestämmelser rörande livförsäkring

eller uppdraga riktlinjer för dylika bestämmelsers praktiska tillämpning,

om icke vissa ändringar genomfördes i skattelagstiftningen. Fördenskull

hemställdes, att en med hithörande frågor förtrogen person måtte tillkallas

med uppdrag att efter samråd med utredningen framlägga förslag i

ämnet. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande anmodade departementschefen

genom beslut den 3 december 1943 försäkringsutredningen att vid fullgörande

av sitt uppdrag till behandling upptaga jämväl frågan om ändring i viss

angiven omfattning av gällande skattebestämmelser rörande livförsäkringsväsendet.

Samtidigt tillkallade departementschefen kammarrättsrådet E.

Stern att biträda försäkringsutredningen vid behandlingen av nämnda fråga.

I de direktiv, som i anslutning härtill utfärdades, underströk departementschefen,

att det icke kunde komma i fråga att i förevarande sammanhang

upptaga spörsmålet om livförsäkringsbolagens beskattning till prövning i

hela dess vidd; det vore sålunda angeläget att en blivande, mera fullständig

utredning i ämnet icke föregrepes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

Hl

Sedan 1944 års riksdag antagit och den 14 september 1944 utfärdats ny

lag om aktiebolag, anmodade chefen för handelsdepartementet, jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande, genom beslut den 22 september 1944 försäkringsutredningen

att vid fullgörande av sitt uppdrag underkasta lagen om försäkringsrörelse

jämväl den omarbetning, som erfordrades för att bringa nämnda lag

i överensstämmelse med den nya lagen om aktiebolag. I direktiven för detta

uppdrag uttalade departementschefen bl. a., att en så fullständig anpassning

som möjligt till de grundläggande principerna i den nya aktiebolagslagen

borde eftersträvas.- Avsteg därifrån borde sålunda ske endast i den mån sådant

påkallades av försäkringsväsendets egenart.

Sedermera har 1942 års försäkringsutredning den 1 april 1946 avgivit betänkande

med förslag till ny lag om försäkringsrörelse m. m. (SOU 1946: 33

och 34). Förslaget innefattar också viss ändring av kommunalskattelagen.

Det pågående utredningsarbetet har icke haft till följd, att försäkringsfrågoma

mist sin centrala plats i den offentliga diskussionen. Dessa frågor ha

tvärtom i olika sammanhang tagits upp till behandling från skilda utgångspunkter.

Det intensifierade reformarbete, som efter kriget präglat vår sociallagstiftning,

har berört även försäkringsväsendet. Här må främst erinras

om lagstiftningen om allmän sjukförsäkring och den nya lagen om folkpensionering.

Samtidigt ha andra problem på försäkringsväsendets område trängt

fram, exempelvis ordnandet av en allmän tjänstepensionering för de i enskild

tjänst anställda.

Av väsentligt större intresse i förevarande sammanhang äro emellertid de

krav, som från skilda håll rests på en vidgad undersökning rörande det enskilda

försäkringsväsendet. Dessa utredningskrav syfta till försäkringsverksamhetens

centrala problem, enklast uttryckt i frågeställningen enskild eller

statlig regi eller en kombination av dessa båda verksamhetsformer. I anledning

av tre vid 1945 års riksdag väckta motioner (I: 197 samt 11:316 och

419) anhöll riksdagen — under åberopande av vad som anförts i första lagutskottets

utlåtande nr 47 — i skrivelse den 30 juni 1945 (nr 530), att Kungl.

Maj:t måtte dels låta verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning

med syfte att åstadkomma en genomgripande centralisering och rationalisering

av försäkrings verksamheten, däri inbegripet om och i vilken utsträckning

det privata försäkringsväsendet borde överföras till det allmänna och

i samband därmed i vad mån flera försäkringsgrenar borde göras obligatoriska,

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde

föranleda, dels skyndsamt låta utarbeta och framlägga förslag till provisorisk

lagstiftning till förhindrande av att nya och ur det allmännas synpunkt

icke önskvärda försäkringsanstalter bildades eller redan bestående försäkringsföretag

började ny icke önskvärd verksamhet under den tid frågor rörande

försäkringsverksamlietens framtida utformning äro under utredning.

Riksdagens sålunda uttalade önskemål hava efterkommits. Sedan riksdagen

bifallit Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa inskränkningar

i rätten att driva försäkringsrörelse, har lag i ämnet utfärdats den

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

14 december 1945 (nr 845), den s. k. spärrlagen. Lagen innebär, att koncession

för nytt försäkringsbolag må beviljas endast såframt detta finnes

från allmän synpunkt önskvärt. Enahanda bestämmelse gäller för det fall,

att bestående bolag önskar upptaga försäkringsbransch, som bolaget icke

förut drivit. Lagen gällde ursprungligen till och med den 31 december 1947;

giltighetstiden har sedermera förlängts ytterligare ett år. Jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 26 oktober 1945 tillkallade dåvarande chefen för

handelsdepartementet sju utredningsmän med uppdrag att verkställa en allsidig

och förutsättningslös utredning rörande de i riksdagsskrivelsen angivna

problemkomplexen. För denna utredning har antagits benämningen 1945 års

försäkringsutredning. Enligt de direktiv, som utfärdats för utredningen, skall

densamma taga ställning till alla problem av betydelse på försäkringsväsendets

område. Utredningen har att förutsättningslöst pröva, huruvida eller i

vad mån den enskilda försäkringsverksamheten bör överföras i statlig regi. I

utredningsuppdraget ingår vidare, bland annat, att granska den ekonomiska

effektiviteten jämväl hos den försäkringsverksamhet som nu bedrives av

staten.

Till förebyggande av missförstånd må anmärkas, att med uttrycket försäkringsutredningen

i det följande åsyftas 1942 års utredning.

Yttranden över försäkringsutredningens förslag.

Yttranden över förslaget i dess helhet ha efter remiss avgivits av 1945 års

försäkringsutredning, försäkringsinspektionen samt svenska försäkringsbolags

riksförbund och svenska livförsäkringsbolags förening — vilka båda sammanslutningar

avgivit gemensamt yttrande och i fortsättningen kallas försäkringsbolagens

riksförbund — ävensom av kooperationens försäkringsanstalter

Folket-Samarbete, landsbygdens brandförsäkringsbolags förening,

försäkringstjänstemannaförbundet samt försäkringsfunktionärernas förbund.

Därjämte ha från olika myndigheter och organisationer yttrande infordrats

beträffande särskilda avsnitt av betänkandet eller lagförslaget. Samtliga

länsstyrelser ha sålunda yttrat sig om utredningens förslag i fråga

om de lokala försäkringsbolagen. Rönte- och kapitalförsäkringsanstalternas

förtroenderåd har yttrat sig om förslaget i vad rör dessa anstalter. Bank- och

fondinspektionen har avgivit yttrande beträffande förslaget till ändrade bestämmelser

om redovisning av vissa fondmedel. I fråga om utredningens

förslag till jämkning av reglerna för livförsäkringsbolagens beskattning har

yttrande avgivits av kamntarråtten och överstdthållarämbetet. Slutligen har

statskontoret yttrat sig om förslaget till personal- och lönestat för försäkringsinspektionen.

Vissa länsstyrelser ha vid sina yttranden fogat utlåtanden

från lokala bolag inom länet. Dylika utlåtanden ha sålunda inkommit från

Brandförsäkringsbolaget å landet inom Blekinge, Uppsala läns brandstodsbolag

och Östergötlands läns brandstodsbolag.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

143

Det enskilda försäkringsväsendets nuvarande struktur

och omfattning.

Innan jag ingår på en redogörelse för det föreliggande reformförslaget synes

mig en kortfattad orientering böra lämnas rörande det enskilda försäkringsväsendets

nuvarande struktur och omfattning, varvid jag — under hänvisning

till den mera utförligå redogörelse i ämnet som försäkringsutredningen

lämnat å s. 5—13 i sitt betänkande, del II — torde kunna begränsa mig till

vissa viktigare data.

Inhemska försäkringsbolag. Bland inhemska försäkringsbolag särskiljas

i regel tre olika grupper, nämligen riksbolag, varmed avses bolag

med av Kungl. Maj:t stadfäst bolagsordning, läns- och härad sbolag,

för vilka vederbörande länsstyrelse stadfäster bolagsordningen, samt socken

b o 1 a g, för vilka bolagsordning icke stadfästes av offentlig myndighet.

Riksbolagen driva — med enstaka undantag — verksamhet i hela riket.

För de båda andra bolagsgruppema är däremot karakteristiskt, att verksamheten

är lokalt begränsad. Med hänsyn härtill användes för dessa bolagsgrupper

merendels benämningen lokala försäkringsbolag. Dessa bolag driva

endast vissa slag av skadeförsäkring — huvudsakligen brand- och husdjursförsäkring

— medan riksbolagen omspänna alla försäkringsbranscher.

I fråga om den rättsliga strukturen har man att skilja mellan aktiebolag

och ömsesidiga bolag. Av de sammanlagt 142 riksbolag, som för närvarande1

driva verksamhet, tillhöra 48 den förra kategorien och 94 den senare. Livförsäkringsrörelse

i egentlig mening drives för närvarande av 22 riksbolag,

därav 8 aktiebolag och 14 ömsesidiga bolag. Därtill komma 14 ränte- och

kapitalförsäkringsanstalter, som till sin rättsliga karaktär äro att anse såsom

ömsesidiga bolag. Samtliga lokala bolag — 172 läns- och haradsbolag

samt 969 sockenbolag -- tillhöra den ömsesidiga företagstypen.

Utländska försäkringsanstalter äga under vissa betingelser rätt att driva

verksamhet här i riket genom generalagent. Tillstånd meddelas av försäkringsinspektionen.

För närvarande driva 29 utländska försäkringsanstalter

verksamhet här. Av dessa äro 13 engelska, 8 danska, 3 schweiziska, 2 norska,

2 franska och 1 finskt. Den försäkringsrörelse, som tidigare här bedrivits av

4 tyska anstalter, är för närvarande under avveckling. Det förtjänar vidare

anmärkas, alt ytterligare 9 utländska företag, som drivit livförsäkringsrörelse

i vårt land, numera upphört med anskaffningsverksamhet; flertalet av dessa

försäkringsbestånd förvaltas av svenska livförsäkringsbolag.

Olika försäkringsgrenar. Det övervägande antalet skadeförsäkringsbolag

driva flera rörelsegrenar (branschaffärer) jämsides. Högsta antalet bransch
1

Uppgifterna avse verksamhetsåret 1944.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

affärer i ett och samma försäkringsbolag utgör 19. De lokala försäkringsbolagen

driva endast en bransch per bolag. Av de riksbolag, som driva direkt

skadeförsäkring, representera i genomsnitt aktiebolagen 7 och de ömsesidiga

bolagen 3 branschaffärer per bolag. För de utländska bolagen växlar antalet

branschaffärer från 1 till 6.

Det förekommer, att samma bolag i direkt affär bedriver både liv- och

skadeförsäkring. Denna kombination återfinnes i tre försäkringsaktiebolag,

vilka vanligen kallas blandade bolag.

Åtskilliga bolag driva såväl indirekt affär — återförsäkring — som direkt

försäkring. Enbart återförsäkring drives av 8 bolag.

Verksamhetens omfattning. År 1944 inbetalades i premier för direkt försäkring

i Sverige av svenska och utländska bolag till de enskilda försäkringsbolagen

omkring 607 miljoner kronor, varav betydligt mer än hälften eller

omkring 331 miljoner kronor belöpte på egentlig livförsäkring. Närmast i

storleksordning kommo brandförsäkringspremierna, omkring 103 miljoner

kronor, och premiema för sjöförsäkring med 45 miljoner kronor. Av premieintäkterna

belöpte icke mindre än 93,4% på riksbolagen samt 3,4% på länsoch

häradsbolagen, 0,7 % på sockenbolagen och 2,5 % på de utländska försäkringsanstaltema.

För försäkringsfall avseende direkt försäkring i Sverige utbetalades av

svenska bolag samma år tillhopa omkring 268 miljoner kronor, varav 141

miljoner kronor inom livförsäkringen och 127 miljoner kronor inom skadeförsäkringen.

Vid utgången av 1944 uppgingo de av försäkringsbolagen förvaltade

tillgångarna till ett sammanlagt värde av omkring 5,1 miljarder

kronor.

Försäkringsbolagens personal. Enligt den senaste folkräkningen, som avsåg

förhållandena vid utgången av år 1940, uppgick antalet egentliga yrkesutövare

inom den enskilda försäkringsverksamheten till sammanlagt 11 700

personer, varav 6 100 män och 5 600 kvinnor. Dessa uppgifter torde avse den

kontorsanställda personalen och yrkesfältmännen, medan de tämligen talrika

s. k. biförtjänstagentema icke torde hava inräknats.

Översikt av försäkringsutredningens förslag samt frågan om

behovet av ny lagstiftning.

Försäkringsutredningens betänkande med förslag till ny lag om försäkringsrörelse

m. m. innebär i stora drag följande.

För rätten att driva försäkringsrörelse föreslår utredningen väsentligt

skärpta koncessionsbestämmelser. Vid koncessionsprövningen skola även sådana

spörsmål som delägares och garanters inflytande i ömsesidiga försäkringsbolag

beaktas. Kungl. Maj:t är koncessionsmyndighet. För koncession

skall Kungl. Maj:t äga uppställa särskilda villkor. Åsidosättande av dylika

villkor kan medföra koncessionens förverkande.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

145

I fråga om livförsäkring föreslås införande av den s. k. skälighetsprincipen,

vilken innebär, att premierna — varmed här avses bruttopremierna efter

avdrag för återbäring — skola vara skäligt avvägda i förhållande till de

förmåner försäkringen medför. Kontrollen häröver ingår i den offentliga

tillsynen, som utövas av försäkringsinspektionen. Beträffande livförsäkringen

föreslås vidare försäkringstekniska regler i syfte att dels möjliggöra smidigare

anpassning efter växlande förhållanden, exempelvis i fråga om ränteutvecklingen,

och dels åstadkomma större rättvisa mellan skilda grupper av

försäkringstagare.

Den försäkringsform, som under namnet folkförsäkring för närvarande

bedrives bland folkets breda lager, bör enligt utredningens mening bibehållas.

På folkförsäkringsverksamheten uppställas emellertid skärpta krav.

Utredningen skisserar ett förslag till obligatorisk dödsfallsförsäkring, omlättande

hela folket.

Beträffande försäkringsbolagens kapitalplacering anser utredningen, att

förhållandena på kapitalmarknaden böra föranleda en viss uppmjukning av

gällande bestämmelser angående placering i s. k. guldkantade värdepapper.

I fråga om de lokala försäkringsbolagen föreslår utredningen — i syfte

att åstadkomma större enhetlighet och kontinuitet — att länsstyrelsernas befattning

med läns- och häradsbolagen skall upphöra. Koncessionsfrågor rörande

dessa bolag skola sålunda — liksom för närvarande koncessionsfrågor

för de s. k. riksbolagen — handläggas av Kungl. Maj:t, medan den allmänna

tillsynen samt registreringen skall ankomma på försäkringsinspektionen.

Läns- och häradsbolagen skola i begränsad omfattning få meddela återförsäkring.

Beträffande sockenbolagen föreslås en särskild undersökning i syfte

att för dem tillskapa en mera effektiv tillsyn från det allmännas sida.

Förut har framhållits, att försäkringsinspektionen enligt förslaget skall

hava att inom livförsäkringen övervaka premiesättningens skälighet. Härutöver

innebär förslaget i olika avseenden en utvidgning av inspektionens befogenheter.

Härav betingas en viss utökning av verkets personal. Därjämte

föreslås en jämkning i inspektionens nuvarande lönestat. Läns- och häradsbolagen

skola enligt förslaget bidraga till kostnaderna för inspektionens

verksamhet.

De bolagsrättsliga bestämmelserna ha nära anknutits till de grundläggande

principerna i den nya aktiebolagslagen. Vissa avvikelser föreslås, betingade

av försäkringsväsendets egenart.

Det förutsättes i förslaget, att i anslutning till den nya lagens ikraftträdande

samtliga existerande försäkringsbolag skola söka ny koncession.

1 samband med de försäkringstekniska bestämmelserna på livförsäkringens

område föreslår utredningen vissa ändringar i .30 § kommunalskattelagen.

Syftet med dessa ändringar — vilka avse såväl överskottsbeskattningen

som ränteskatten — är i främsta rummet att skapa förutsättningar för ett

ur försäkringstagarnas synpunkt ändamålsenligt återbäringssystem.

10 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 60.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Innan en mera detaljerad redogörelse lämnas för utredningens förslag synes

det mig nödvändigt att besvara frågan, huruvida i nuvarande läge —

medan en omfattande undersökning rörande försäkringsväsendets fundamentala

spörsmål pågår — skäl finnas att genomföra ny lagstiftning om

försäkringsrörelse.

Med hänsyn till de brister — särskilt i avseende å de försäkringstekniska

bestämmelserna — som vidlåda den nuvarande försäkringslagen finner försäkringsutredningen

det angeläget, att den föreslagna nya lagstiftningen snarast

möjligt genomföres. Utredningen anmärker vidare, att den nya aktiebolagslagen

träder i kraft den 1 januari 1948. Motsvarande lagstiftning på försäkringsväsendets

område synes utredningen böra träda i tillämpning samtidigt.

Försäkringsinspektionen säger sig icke ha något att erinra mot de riktlinjer

av principiell natur, vilka utredningen uppdragit i syfte att åstadkomma

en reformerad försäkringslagstiftning och vilka kommit till uttryck i

lagtexten och motiveringen. Inspektionen anser, att förslaget är väl ägnat

att läggas till grund för ny lagstiftning.

Jämväl försäkringsbolagens riksförbund finner förslaget i stort sett väl ägnat

att tillgodose från olika håll framkomna önskemål beträffande den privata

försäkringsverksamhetens organisation och arbetsformer. Förbundet

tillstyrker därför, att utredningens lagförslag lägges till grund för ny lagstiftning

i ämnet.

Såväl försäkringsinspektionen som riksförbundet föreslå dock i åtskilliga

avseenden jämkningar i förslaget. Även i flertalet övriga remissyttranden

framställas erinringar i detaljfrågor. Härtill torde jag få anledning återkomma

i det följande.

Folket-Samarbete anser, att förslaget i flera hänseenden bör omarbetas;

särskilt gäller detta de försäkringstekniska reglerna och skattebestämmelserna.

Anstalterna anföra sammanfattningsvis följande:

Då utredningen tänkt sig, att den nya försäkringslagen skulle träda i kraft

samtidigt med den nya aktiebolagslagen, d. v. s. den 1 januari 1948, är Folket-Samarbete

angeläget tillägga, att den erforderliga omarbetningen icke

behöver äventyra detta tidsschema. Den i detta yttrande framförda kritiken

har visserligen varit omfattande och den har gällt frågor av stor betydelse,

men kvantitativt sett har den endast berört en ringa del av utredningens lagförslag.

Den mödosamma och tidskrävande formella omredigeringen av försäkringslagen

i anslutning till den nya aktiebolagslagen har ju utredningen

verkställt på ett, såvitt Folket-Samarbete kunnat finna, i stort sett invändningsfritt

sätt. Det är därför Folket-Samarbetes bestämda förhoppning, att

den erforderliga överarbetningen skall kunna göras så snabbt, att förslag

kan framläggas vid 1947 års riksdag.

1955 års försäkringsutredning anför:

I allmänhet kunna betänkligheter anföras mot ett genomförande av partiella

reformer medan en undersökning av väsentligt större räckvidd pågår.

Det framlagda lagförslaget synes emellertid i väsentliga hänseenden innebära

så betydelsefulla förbättringar i nu gällande ordning, att ett uppskov med

dess genomförande icke är önskvärt. Av särskild betydelse är, att ett åväga
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

147

bringande av de nämnda reformerna icke torde i någon mån hindra eller

försvåra det pågående utredningsarbetet utan fastliellre underlätta detsamma.

1945 års försäkringsutredning förordar sålunda, att förslaget snarast

möjligt kommer under statsmakternas bedömande. I detta sammanhang må

framhållas, att utredningen icke ansett sig böra verkställa någon detaljgranskning

av förslaget. Utredningen har ej heller tagit ståndpunkt till de

meningsskiljaktigheter, som kommit till uttryck i betänkandet.

Föredraganden. Såsom framgår av vad jag förut yttrat, är situationen

för närvarande den, att ett förslag till partiella reformer beträffande den

enskilda försäkringsverksamheten framlagts, medan ännu eu annan utredning

är sysselsatt med en betydligt mera vittsyftande undersökning, avseende

i främsta rummet förutsättningarna för enskild verksamhet på området.

Självfallet bör det icke utan tungt vägande skäl komma i fråga att nu genomföra

viktiga ändringar i försäkringslagstiftningen, om den praktiska verkan

härav kan antagas komma att inskränka sig till en förhållandevis kort

tidrymd.

Försäkringsverksamheten har under de senaste decennierna nått stor utbredning.

Den ingriper på det sociala och ekonomiska livets områden och

berör snart sagt varje medborgare. Efter våra förhållanden mycket stora

belopp inbetalas årligen i premier till de privata försäkringsbolagen och förvaltas

av dessa. Med hänsyn till försäkringens syfte att skydda mot ekonomiska

risker av skilda slag är bolagens soliditet av grundläggande betydelse

för verksamheten. Avtalen omspänna ofta en mycket lång tidrymd. Den enskilde

försäkringstagaren saknar i regel förutsättningar att förstå den invecklade

teknik, varpå försäkringsverksamheten —- särskilt livförsäkringen

— är uppbyggd och kan därför ej bedöma, huruvida försäkringsbolaget är

i stånd att fullgöra ingångna avtal. Redan dessa endast i största korthet antydda

förhållanden göra det självklart, att den enskilda försäkringsverksamheten

måste stå under effektiv samhällelig tillsyn.

Mot bakgrunden av den utveckling, som ägt rum särskilt under det senaste

decenniet, framstå åtskilliga av försäkringslagens bestämmelser såsom

direkt otillfredsställande ur försäkringstagarnas synpunkt. Detta omdöme

gäller i främsta rummet livförsäkringen och blir därigenom särskilt allvarligt,

eftersom livförsäkringsverksamheten i grunden har socialpolitiskt syfte.

Den nuvarande tillsynen åsyftar framförallt att tillgodose soliditetskravet.

Försäkringsutredningen har vid sidan härav ställt kravet på skälighet gentemot

försäkringstagarna. Skälighetskravet — vilket med hänsyn till utredningsuppdragets

begränsning uppställts allenast beträffande livförsäkringen

— innebär, att nettopriset för en försäkring icke får överstiga vad som kan

anses skäligt med hänsyn till de tjänster försäkringen innebär för försäkringstagarna.

Att i lagstiftningen snarast möjligt fastslå denna princip — till

vilken jag torde få återkomma i det följande —- synes mig vara ett samhälleligt

intresse av stor vikt.

Försäkringsutredningen har riktat uppmärksamheten också på flera andra

bestämmelser i försäkringslagen, vilka icke motsvara tidens krav. Vad sär
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

skilt beträffar livförsäkringen må i detta sammanhang endast nämnas, att

lagens tekniska bestämmelser lägga hinder i vägen för skapande av full rättvisa

mellan olika grupper av försäkringar.

Särskild betydelse vill jag tillmäta frågorna om delägarnas inflytande i

ömsesidiga försäkringsbolag och om möjlighet till större insyn från det allmännas

sida i försäkringsföretagens ekonomiska förvaltning. Vad den första

frågan beträffar synas mig nuvarande förhållanden på åtskilliga håll giva

anledning till allvarliga anmärkningar. Försäkringsutredningen har föreslagit

en bestämmelse av innebörd att en tillfredsställande representationsordning

för delägarna i ömsesidigt försäkringsbolag skall vara ovillkorlig förutsättning

för beviljande av koncession respektive för bibehållande av redan

beviljad koncession. Denna bestämmelse synes mig lämplig och jag vill

i detta sammanhang understryka, att genomförandet av en sådan lagregel

gör det möjligt att snabbt komma till rätta med de missförhållanden, som

nu bestå i fråga om representationen. Försäkringsutredningen har vidare

föreslagit bestämmelser, vilka öka allmänhetens möjligheter till kännedom

om försäkringsföretagens ekonomiska förvaltning. Utredningen erinrar om

att dessa företag i mycket betydande omfattning förvalta medel, som inflyta

från de enskilda medborgarna, eller svara för ekonomiska utfästelser gentemot

dem, vilket förhållande understryker allmänhetens anspråk på full insyn

i företagens ekonomiska skötsel. För min de! kan jag förbehållslöst instämma

i detta uttalande.

Även i andra hänseenden — mer eller mindre betydelsefulla — synes mig

en modernisering av försäkringslagen önskvärd. Till dessa frågor skall jag

närmare återkomma i det följande; därvid torde jag också få tillfälle att

taga upp till behandling den kritik, som framförts i remissyttrandena. Här

vill jag endast framhålla betydelsen av att de i den nya aktiebolagslagen —

som träder i kraft den 1 januari 1948 — upptagna nya bolagsrättsliga principerna

snarast möjligt bliva tillämpliga beträffande försäkringsbolagen.

I anslutning till det yttrande, som avgivits av 1945 års försäkringsutredning,

vill jag slutligen framhålla, att det uppdrag som anförtrotts åt denna

utredning är mycket omfattande. Utredningsarbetet skall visserligen enligt

direktiven bedrivas med skyndsamhet men måste uppenbarligen bli tidskrävande.

Det är sålunda tydligt, att de reformförslag, som kunna bli ett resultat

av utredningens blivande betänkande, icke i sin helhet kunna genomföras

under de närmaste åren. Jag är ense med 1945 års försäkringsutredning

därom, att ett genomförande av de av den äldre utredningen föreslagna reformerna

snarast äro ägnade att jämna vägen för det fortsatta reformarbetet

på området.

På grund av vad jag nu anfört finner jag övervägande skäl tala för att

frågan om ny lag om försäkringsrörelse utan dröjsmål förelägges riksdagen.

Det är emellertid angeläget att redan i detta sammanhang betona, att antagandet

av ny lag i ämnet icke får tillåtas i någon mån binda det pågående

reformarbetet på detta rättsområde. Vad beträffar den ifrågasatta ändringen

av kommunalskattelagen återkommer jag senare till denna fråga.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

149

Huvudgrunderna av försäkringsutredningens förslag.

I. Koncession.

A. Gällande bestämmelser.

Tillsynen över den enskilda försäkringsverksamheten är i vårt land anordnad

enligt den materiella statsuppsiktens system. Detta system karakteriseras

därav, att ett statligt organ, tillsynsmyndigheten (försäkringsinspektionen),

fortlöpande övervakar de enskilda bolagens verksamhet. Myndighetens

kontrollbefogenheter äro fixerade i försäkringslagen. Enligt gällande

bestämmelser ha dessa befogenheter större räckvidd i fråga om livförsäkring

än beträffande skadeförsäkring.

Till de egentliga tillsynsbestämmelserna ansluta sig vissa regler angående

koncession. Dessa regler innebära, att offentlig myndighet skall stadfästa bolagsordningen

samt de försäkringstekniska grunderna, där sådana skola förekomma.

I fråga om försäkringsaktiebolag stadgas salunda i 3 §

försäkringslagen, att de, som vilja stifta sadant bolag, skola upprätta fullständig

bolagsordning samt därå söka Konungens stadfästelse. Avser rörelsen

livförsäkring eller avser rörelsen annat slag av försäkring för all framtid

eller för längre tid än tio år skall stadfästelse sökas jämväl å försäkringstekniska

grunder för verksamheten. Konungen har att pröva bolagsordningens

och grundernas överensstämmelse med försäkringslagen samt lag och

författning i övrigt, så ock om och i vad mån särskilda bestämmelser därutöver

erfordras med hänsyn till vidden och beskaffenheten av bolagets rörelse.

Konungens stadfästelse erfordras jämväl å beslut om ändring av stadfäst

bolagsordning eller stadfästa grunder. För ömsesidiga försäkringsbolag

finnas likalydande bestämmelser meddelade i 117 § försäkringslagen.

I särskilda lagrum lämnas därjämte för båda associationsformerna

normerande föreskrifter rörande innehållet i bolagsordning och grunder.

Inom den ömsesidiga gruppen inta de lokala bolagen en särställning. Det

synes mig lämpligt att behandla hithörande frågor för sig. Jag torde sålunda

få tillfälle att återkomma till detta ämne. I detta sammanhang må endast

anmärkas, att i fråga om läns- och häradsbolagen vederbörande länsstyrelse

meddelar stadfästelse å bolagsordningen; försäkringstekniska grunder

förekomma icke inom detta verksamhetsområde. Vad beträffar sockenbolagen

äro dessa icke underkastade koncessionstvång i egentlig mening. De äro

emellertid skyldiga att årligen till försäkringsinspektionen lämna summariska

uppgifter angående verksamheten.

Utländsk försäkring san st a It äger driva verksamhet i vårt

land genom generalagent enligt bestämmelserna i lagen den 24 juli 1903 (nr

94) om utländsk försäkringsanstalls rätt att driva försäkringsrörelse här i

riket. I lagen stadgas, att dylik anstalt skall i fråga om alla av rörelsen här i

riket härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt vara pliktig

alt svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgö
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

rande. Innan utländsk försäkringsanstalt må börja drivandet av försäkringsrörelse

här i riket, skall tillstånd därtill förvärvas av försäkringsinspektionen,

som sålunda är koncessionsmyndighet för dessa anstalter. Ansökan om tillstånd

skall vara åtföljd av handlingar rörande vissa formella betingelser för

rörelsens bedrivande. Finnes generalagenten vara behörig och äro de ingivna

handlingarna av föreskriven beskaffenhet, skall — enligt 5 § i lagen -— försäkringsinspektionen

meddela anstalten tillstånd att här i riket driva rörelse.

Tillstånd skall dock vägras, därest grunderna för anstaltens verksamhet finnas

vila på ett system, som uppenbarligen är av beskaffenhet att ej medgiva en

betryggande försäkringsverksamhet, eller med hänsyn till innehållet av förut

berörda handlingar sådan försäkringsverksamhet uppenbarligen icke är att

förvänta.

De nu refererade koncessionsbestämmelserna taga sikte på den formellträttsliga

grundvalen för det tillämnade företaget. I praxis — åtminstone under

de båda senaste decennierna — ha bestämmelserna ansetts icke tillåta ett

bedömande av företagets ändamålsenlighet eller liknande omständigheter.

Även om det exempelvis stått klart, att behov av ett nytt försäkringsbolag

icke förelegat, har koncessionsmyndigheten ansett sig förhindrad vägra stadfästelse

å bolagsordningen, förutsatt att denna uppfyllt de i lagen uppställda

formella kraven. Icke heller har koncessionsprövningen ansetts omfatta den

betydelsefulla frågan, huruvida i ömsesidigt bolag representationsfrågan lösts

på ett tillfredsställande sätt i bolagsordningen.

B. Principiella synpunkter.

Utredningen. Såsom principiella synpunkter på koncessionssystemet anför

försäkringsutredningen följande:

Det råder ett naturligt samband mellan koncessionssystemet och systemet

med fortlöpande tillsyn över verksamheten. Koncessionsprövningen och den

kontinuerliga tillsynen böra följaktligen samordnas. Det är sålunda av vikt,

att ett företag, som väntas icke kunna tillfredsställande fylla de för verksamhetens

bedrivande uppställda materiella kraven, redan från början utestänges.

Koncessionsprövningen bör ske ur såväl kvantitativ som kvalitativ synpunkt.

Kvantitetsbedömningen avser att fastställa, huruvida behov föreligger

av ett nytt försäkringsbolag. Den kvalitativa prövningen tar närmast sikte

på sättet att realisera det syftemål, som uppställts för verksamheten. I överensstämmelse

härmed har i utredningens förslag upptagits två särskilda koncessionsvillkor

av materiell art. För koncessionen förutsättes sålunda, att

den tillämnade rörelsen är behövlig och därjämte ägnad att främja en sund

utveckling av försäkringsväsendet.

Allmänhetens behov av försäkringsskydd utgör underlaget för försäkringsbolagens

verksamhet. Detta behov är emellertid icke konstant utan förändras

med utvecklingen i samhället. Exempelvis kan en fortsatt utbyggnad av

socialförsäkringen skapa nya utgångspunkter för behovsbedömningen. På

industriens, handelns och kommunikationsväsendets områden kan utvecklingen

komma att alstra helt nya försäkringsbehov. Överhuvud kan en speciellt

inriktad försäkringsform tänkas spela en betydelsefull roll i ett visst

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

ekonomiskt skeende. Självfallet kan även den demografiska utvecklingen

medföra icke oväsentliga förskjutningar i försakringsbehovet.

Ur allmänhetens synpunkt är det av vikt, att försäkringsväsendet icke utbygges

i vidare mån än som svarar mot behovet. Är marknaden övermättad,

föreligger nämligen risk att försäkringarna fördyras och att anskaffningen

ledes in på vägar, som avlägsna sig från sunda principer.

Då det gäller att avgöra, huruvida behov av ett nytt bolag föreligger, bör

hänsyn tagas icke enbart till antalet existerande bolag utan även till frågan

huruvida dessa bolag äro ägnade att i önskvärd utsträckning och på tillfredsställande

sätt tillgodose allmänhetens försäkringsbehov. Härvid bör

även anskaffningsarbetets art och bolagens åtgärder för spridande av upplysning

om försäkringsskyddets betydelse uppmärksammas. Skulle prövningen

ge vid handen, att allmänhetens behov av försäkringsskydd synes kunna

tillgodoses av de existerande bolagen, saknas förutsättning för ny konces
sion.

. ..

Om tendenser till utvecklingshämmande kartellbildning skulle gora sig

gällande är det av särskild vikt att möjligheten till konkurrens upprättlrålles.

Skulle å andra sidan inom någon försäkringsgren förhållandena vara sadana

att ur försäkringstagarnas synpunkt en minskning av antalet bolag

eller till och med en koncentration av verksamheten till en enda anstalt

bör eftersträvas och åtgärder härför vidtagas från det enskilda försäkringsväsendets

sida, böra dessa icke motverkas av det allmänna genom att koncession

beviljas för nya företag. Uppenbarligen är det vid en dylik koncentration

av ännu större betydelse än eljest att trygghet skapas för att verksamheten

på bästa sätt tillgodoser försäkringstagarnas intresse. Visar sig en koncentration

av verksamheten medföra misshushållning eller olägenheter av

annan art, saknas anledning att förhindra konkurrens inom branschen.

Såsom nästa moment i den materiella koncessionsprövningen anmäler sig

kvalitetsbedömningen. Endast sådana företag, som bygga på sunda försäkringsprinciper

och som avse att tillgodose ett ur det allmännas synpunkt

legitimt intresse, äga anspråk på koncession. Också på detta område förskjutes

perspektivet oavbrutet. Förändringar i samhällsstrukturen, nya verksamhetsformer

inom näringslivet, den tekniska utvecklingen och liknande faktorer

giva anledning till ständig omprövning, huruvida försäkringsväsendets

invanda arbetssätt och organisationsformer befinna sig i nivå med tidens

krav. Uppslag, som syfta till mera väsentlig förbättring, böra understödjas.

Möjlighet till smidig anpassning efter förändrade levnadsbetingelser i

samhället och till växlande ekonomiska förhållanden är av central betydelse

för försäkringsväsendet. Vid bedömandet av hithörande frågor bör särskilt

avseende fästas vid sättet för verksamhetens bedrivande, organisationsformen,

arten av det intresse, som skall tillgodoses, avvägningen av delägarnas

inflytande i ömsesidigt bolag in. m.

Givet är att de kvantitativa och kvalitativa koncessionsvillkoren icke fa

bedömas fristående från varandra. I den mån kvantitativa och kvalitativa

synpunkter skära sig mot varandra, måste en avvägning mellan dem ske.

Det må i detta sammanhang understrykas, att ett utvecklingsfrämjande nytt

idéprogram i regel torde få anses fylla ett behov och sålunda föranleda att

koncession beviljas.

Vad ovan anförts avser koncession för nytt bolag. Samma principer böra

emellertid i tillämpliga delar gälla även då fråga uppkommer om utvidgning

av redan bestående försäkringsverksamhet med ny bransch.

Det synes icke böra komma i fråga att hiir mera i detalj ange riktlinjerna

för en framtida tillämpning av de ovan förordade grundsatserna för koncessionsprövningen.

Uppkommande frågor böra liisas med hänsyn främst

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

till rådande sociala, ekonomiska och demografiska förhållanden. I detta

sammanhang vill utredningen understryka, att inom de flesta branscher antalet

bolag för närvarande är större än som erfordras ur behovstäckningens

synpunkt. En reduktion är därför önskvärd. Det får anses såsom en angelägen

uppgift för det enskilda försäkringsväsendets målsmän att söka åstadkomma

en dylik reduktion.

I fråga om de utländska försäkringsanstalterna framhåller utredningen, all

skärpning av koncessionsvillkoren för inhemska försäkringsbolag måste medföra

återverkningar beträffande koncessionsprövningen för utländska anstalter,

som önska driva försäkringsrörelse här i riket. Detta spörsmål bör enligl

utredningens mening göras till föremål för särskild undersökning.

Yttranden. Försåkringsinspektionen har icke framställt någon erinran mot

de av utredningen uttalade principerna för koncessionsprövningen.

Försäkringsbolagens riksförbund ansluter sig till förslaget om en materiell

koncessionsprövning men ställer sig kritiskt mot de föreslagna principerna

för en dylik prövning. Förbundet anför betänkligheter mot den skiljelinje,

som i lagtexten dragits mellan de kvantitativa och de kvalitativa synpunkterna,

och den primära betydelse, som tillmätts de förra, samt tillägger:

En bedömning från i främsta rummet kvantitativa utgångspunkter av frågan,

huruvida behov av ett nytt försäkringsbolag föreligger, måste enligt vår

mening vara förenad med mycket stora vanskligheter och kan leda till resultat,

som under vissa förhållanden kunna bli mera till skada än till gagn för en

sund utveckling av försäkringsrörelsen. Utredningen anför exempelvis, att i ett

visst läge en minskning av antalet bolag inom någon försäkringsgren eller

till och med en koncentration av verksamheten till en enda anstalt kan te

sig eftersträvansvärd och att koncession för ett nytt bolag därför bör vägras

medan det å andra sidan, sedan en koncentration genomförts, skulle kunna

framsta sasom önskvärt att i anledning av olägenheter, som kunna ha följt

i koncentrationens spår, främja nybildning av bolag i syfte att åstadkomma

konkurrens. Viljan till företagsamhet på ett område, där förhållandena kunna

utveckla sig så skiftande och framtidsutsikterna te sig så osäkra kan

med för långt gående inskränkningar i näringsfriheten lätt avtrubbas därhan,

att den nybildning, som i ett visst utvecklingsskede befinnes önskvärd

uteblir.

EU huvudmotiv för utredningens förslag synes vara att genom olika åtgärder

soka åstadkomma för försäkringstagarna billigast möjliga försäkring I

sadant syfte anser utredningen det bl. a. vara en angelägen uppgift för det

enskilda försäkringsväsendets målsmän att söka åstadkomma en reduktion

av antalet bolag. I anledning härav må framhållas, att även om viss ytterligare

koncentration kan vara önskvärd, kan denna, om den drives för iångt,

motverka det önskade förbilligandet. Erfarenheterna såväl inom som utom

landet visa, att det icke är en given regel, att de största företagen uppvisa

de lagsla omkostnaderna. Det är därför ingalunda säkert, att ett koncentrerande

av de bestående försäkringsbolagen till ett fåtal större sådana skulle

mojhggöia lägre omkostnader för bolagen och därigenom åstadkomma lägre

premier för allmänheten och — i fråga om försäkringsformer av internationell

karaktär — ökad konkurrenskraft gentemot utlandet. Blir arbetsmaterialet

inom ett företag alltför stort, torde de olika åtgärder, som krävas för

tillgodoseende av försäkringstagarnas skäliga anspråk på kundtjänst, helt

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

153

uppväga den kostnadsminskning, som en större mängd av likartat arbete i

vissa avseenden kan medföra. Då omfattningen av den önskvärda kundtjänsten

är starkt varierande i olika försäkringsbranscher, kommer det storleksoptimum,

där kostnadssänkning förbytes i kostnadsökning, ävenledes att

variera.

Det bör även uppmärksammas, att det privata försäkringsväsendet uppvisar

en stark differentiering i fråga om de olika bolagens allmänna struktur

och inriktning av verksamheten, vilket möjliggör ett smidigt tillgodoseende

av olika kunders rikt skiftande behov och önskemal. En för langt driven

koncentration av verksamheten skulle eliminera dessa möjligheter till

men för den försäkringsbehövande allmänheten.

Vid sin diskussion av hithörande problem synes utredningen för övrigt

icke hava tillräckligt beaktat betydelsen i förevarande hänseende av den

koncernbildning, som ägt rum inom svenskt försäkringsväsen. Ås. 11 i betänkandet

redovisas visserligen bestående koncernförhållanden, men utredningen

synes dock räkna med alt antalet företagsenheter är lika med antalet

bolag. Om, såsom ofta är fallet, bolagen inom en koncern förvaltningsmässigt

sammanförts till en enhet såväl i fråga om den inre som yttre organisationen,

borde det ur här förevarande synpunkter vara likgiltigt, om de olika

bolagen alltjämt formellt framträda som skilda enheter. 1 verkligheten är

de* dock fråga om endast ett företag. Anmärkningar som tidigare med visst

fog kunnat riktas mot det förhållandet, att inom skadeförsäkringen en koncern

kunde arbeta med lika många ombudsorganisationer som antalet bolag

inom koncernen, äga ej längre giltighet, sedan fr. o. m. den 1 januari 1945

överenskommelse träffats, att totalantalet ombud för en koncern icke far

vara större än om det vore fråga om ett enda bolag med samma premieinkomst

som koncernen i dess belliet.

överhuvud taget måste en koncessionsprövning från i främsta rummet

kvantitativa utgångspunkter bygga på en utomordentligt ingående kännedom

om marknadens både synliga och latenta behov och om de existerande företagens

kvalifikationer och ambitioner, en kännedom som en koncessionsbeviljande

myndighet näppeligen kan besitta. Ofta förutsättas svåra och ömtåliga

avvägningar, för vilka ett verkligt objektivt underlag överhuvud icke

står till buds. Det måste enligt vår mening anses tveksamt, huruvida det

skulle vara möjligt att genom en dylik behovsprövning bättre än genom fri

konkurrens under materiell tillsyn och efter erforderlig kvalitetsbedömning

tillgodose kraven på både en smidig anpassning efter förhållanden, som

måste förutsättas komma att starkt skifta, och ett vid varje tidpunkt så effektivt

och billigt försäkringsskydd som möjligt. Det kan till och med starkl

ifrågasättas, om icke de olägenheter, som enligt utredningen skulle kunna

uppstå vid en okontrollerad utbyggnad av försäkringsväsendet i vidare man

än som svarar mot behovet, äro mindre än de som kunna befaras göra sig

gällande, om icke fri konkurrens i erforderlig utsträckning upprätthålles mellan

företag, som äro ur det allmännas synpunkt och med hänsyn till försäkringstagarnas

intressen ändamålsenligt inrättade.

Svårigheterna framträda särskilt tydligt beträffande de mera affärsbetonade

försäkringsformerna. Bland dessa erbjuder sjöförsäkringen ett belysande

exempel. Föremål för den direkta svenska sjöförsäkringsverksamheten

äro huvudsakligen kaskoförsäkring av den svenska handelsflottan och

försäkring av den svenska exporten och importen. 1 båda fallen gäller det,

till skillnad från flertalet andra försäkringsformer, rörlig egendom, som under

lörsäkringstiden mestadels befinner sig utanför landets gränser. Detta

medför alt även den direkta sjöförsäkringen blir i hög grad internationell

och det beror på de svenska bolagens konkurrenskraft, om försäkring täckes

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

inom landet eller i utländska företag. Vad kaskoförsäkringen beträffar har

den utländska konkurrensen medfört, att cirka 30 ä 40 % av det totala

kaskoförsäkringsvärdet direkt försäkras i utlandet. För varuförsäkringens

del åter avgöres frågan, om försäkring skall täckas i Sverige eller i utlandet,

av leverans vil lkoren. Under åren närmast före kriget torde genomsnittligt

30 å 40 % av det svenska handelsutbytet med utlandet ha varit försäkrat

i utländska företag. Det är ju i regel lika lätt för den utländske köparen

eller säljaren att täcka försäkring i det egna landet som för den svenske

kontrahenten att göra detta i Sverige. Avgörandet blir oftast var försäkringen

kan täckas bäst och billigast. Behovet av inhemsk försäkringstäckning är

med andra ord icke konstant utan kommer att starkt variera beroende dels

på den allmänna handelskonjunkturen och dels på den speciella internationella

konkurrensen på sjöförsäkringsområdet. Att en behovsprövning beträffande

antalet försäkringsföretag, vilka böra arbeta på detta område, under

sådana förhållanden blir utomordentligt vansklig ligger i öppen dag.

I anslutning till sjöförsäkringen bär riksförbundet behandlat spörsmålet

om koncession för utländska försäkringsanstalter, som önska driva försäkringsrörelse

här i riket genom generalagent. Förbundet framhåller, att enligt

hittillsvarande praxis koncession utan vidare beviljats varje sådan anstalt,

som uppfyllt de i lagen angivna formella fordringarna. Med utgångspunkt

från utredningens uttalande, att skärpta koncessionsvillkor för inhemska försäkringsbolag

måste medföra återverkningar beträffande koncessionsprövningen

för utländska anstalter, betonar riksförbundet, att det med hänsyn till

detta inbördes sammanhang synes nödvändigt, att innan slutlig ståndpunkt

fattas beträffande koncessionsreglerna för svenska försäkringsbolag, konsekvenserna

därav fullt klarläggas. Härvid bör enligt riksförbundets mening beaktas,

att införandet av ett restriktivt koncessionssystem för utländska försäkringsanstalter

under åberopande av behovssynpunkten, skulle få allvarliga

återverkningar för svensk affär i utlandet. I detta sammanhang anför riksförbundet

vidare:

Vad särskilt gäller sjöförsäkringen är den utländska affären av betydelse

bl. a. därför alt den svenska affären genom att samtidigt drabbas av likartade

skador i och för sig icke medför tillräcklig utjämning. Såsom exempel kunna

nämnas isvintrarna, som återkomma med en viss periodicitet och medföra

svåra förluster för hela den svenska sjöförsäkringsaffären. Genom att bolagen

samtidigt teckna risker i utlandet, vilka icke äro utsatta för samma skadeorsaker,

erhålles bättre utjämning. Genom de omvälvningar, som under kriget

skett på kontinenten, torde de svenska bolagen ha möjligheter att avsevärt

öka den utländska direktaffären. Med den i de flesta länder tillämpade

reciprocitetsprincipen torde emellertid restriktioner för beviljande av koncessioner

för utländska bolag i Sverige medföra, att svenska bolags koncessioner

i utlandet indragas eller att nya vägras.

Liknande synpunkter kunna anföras även i fråga om andra försäkringsformer.

Som exempel kan tagas flygförsäkringen, där för närvarande en väsentlig

del av flygplansbeståndet i landet är försäkrat direkt i England. Flygtrafiken

är redan nu och kommer säkerligen att i ännu högre grad i framtiden

bliva av starkt internationell karaktär och dess försäkringsfråga måste

i stor utsträckning lösas på internationell basis. Ett strängt koncessionssystem

kan härvid komma att förorsaka olägenheter och svårigheter. Även brandförsäkringen

— för att nämna ett annat exempel — är i icke ringa utsträck
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

ning internationellt förgrenad och skulle, till den del så år fallet, kunna för

svenskt vidkommande allvarligt skadas av restriktiva bestämmelser, som aro

ägnade alt försämra vår ställning i den internationella konkurrensen.

Med det anförda har icke gjorts gällande, att en materiell koncessionsprövning

skulle vara obehövlig. Tvärtom synes en sådan framstå såsom i

och för sig både önskvärd och riktig. Vid denna prövning bör emellertid icke

den kvantitativa utan den kvalitativa bedömningen vara i princip avgörande.

Ett bolag, vars tillkomst finnes vara ägnat att främja en sund utveckling av

försäkringsväsendet, bör sålunda icke förvägras att driva verksamhet. Detta

gäller även om bolaget visserligen icke avser alt tillhandahålla försäkringar

på sätt eller villkor, som ur försäkringstagarnas synpunkt kunna anses innebära

någon mera väsentlig förbättring i jämförelse med försäkringar bos

redan existerande bolag, men det kan antagas, att den tillämnade verksamheten

är ägnad att främja försäkringsväsendets sunda utveckling genom den

konkurrens den kan erbjuda. I själva verket bör någon motsättning icke anses

föreligga mellan de kvantitativa och kvalitativa synpunkterna. Om tillkomsten

av ett tillämnat bolag finnes vara utvecklingsfrämjande, fyller det redan därigenom

ett behov och koncession bör därför beviljas. Det torde väl näppeligen

kunna ifrågakomma att ett bolag, som anses ågnat att främja en sund

utveckling av försäkringsväsendet, likväl förklaras icke vara behövligt. A

andra sidan är det uppenbart, att ett bolag, som icke är utvecklingsfrämjande,

icke bör komma till stånd, enär behov av ett sådant bolag icke i nagot fall

kan anses vara för handen. Behovssynpunkten torde således få anses tillgodosedd

redan genom det kvalitativa koncessionsvillkoret såsom det formulerats

i den föreslagna lagtexten. Att under sådana förhållanden medtaga även ett

kvantitativt villkor och i lagtexten skjuta det så i förgrunden som här skett

är onödigt och samtidigt vilseledande samt medför risk för att koncessionsprövningen

framdeles kan ledas in på spår, som försäkringsutredningen själv

knappast torde ha avsett. I anslutning till vad nu anförts, föreslås att det

kvantitativa koncessionsvillkoret icke uttryckligen nämnes i lagtexten.

Folket-Samarbete har funnit den föreslagna skärpningen av koncessionsvillkoren

inge starka betänkligheter. Anstalterna yttra härom följande:

Betänkligheterna gälla särskilt kvantitetsbedömningen, som otvivelaktigt

är att betrakta som en statlig nyetableringskontroll. Utredningen anfor endast

ett motiv för den föreslagna behovsprövningen: »År marknaden övermattad

föreligger nämligen risk att försäkringarna fördyras och att anskaffningen

ledes in på vägar, som avlägsna sig från sunda principer.» Då detta är det

enda motivet är det anmärkningsvärt, att utredningen icke antör något som

helst belägg för att en konstnadsstegrande övermättnad är för handen.

Folket-Samarbete uttalar sig icke om riktigheten av utredningens upprattning

på denna punkt utan vill endast framhalla, att utredningen icke förebragt

några belägg för sin ståndpunkt. Utredningen anför själv, att om »tendens

till utvecklingshämmande kartellbildning skulle göra sig gällande ar

det av särskild vikt alt möjligheten till konkurrens upprälthålles». Enligt

Folket-Samarbetes mening ha dylika tendenser ofta framträtt inom svenskt

försäkringsväsende. Folket-Samarbete vill därför starkt understryka utredningens

principuttalande om behovet av fri konkurrens, eu synpunkt, som

utredningen icke synes ha genomfört konsekvent. Sålunda anför utredningen:

»Inom skadeförsäkringen torde därför koncessionsprövningen tills vidare huvudsakligen

böra taga sikte på behovssynpunkten. Endast i den mån allmänhetens

försäkringsbehov icke tillgodoses, böra nya bolag släppas fram.»

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Folket-Samarbete åberopar vidare ett uttalande av departementschefen i

direktiven till de utredningsmän, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallats för utredning av frågan rörande enskild nyetableringskontroll inom

näringslivet. Anstalterna anse nämnda uttalande vara av stort intresse i förevarande

sammanhang. Det åberopade uttalandet lyder: »Det finns mycket

som talar för att en starkare priskonkurrens från de mera effektiva företagens

sida representerar en från samhällelig synpunkt vida överlägsen metod

att hindra mindre effektiva företag från att uppträda på marknaden och att

denna metod bör möjliggöra en ökning i omsättningen per företag liksom

en allmän rationalisering inom vederbörande branscher.»

I anslutning härtill framhåller Folket-Samarbete, att om det nu kan sägas

att antalet företag är alltför stort och att konkurrensen icke hindrat mindre

effektiva företag att behålla eller erövra en avsevärd marknad, så är en väsentlig

orsak härtill icke att konkurrensen mellan försäkringsbolagen varit

för hard utan tvärtom att lojaliteten överbetonats i konkurrensen.

Försäkringstjänstemannaförbundet säger sig kunna i allt väsentligt instämma

i vad försäkringsutredningen anfört beträffande koncessionsprövning

för upptagande av ny försäkringsrörelse. Förbundet anser det dock

angeläget att framhålla vikten av att koncessionsprövningen ej göres så restriktiv,

att den får en utvecklingshämmande verkan; förbundet tillägger:

Risken för en rent faktisk monopolbildning skulle, om bestående företag

omgärdades med alltför starka av det allmänna uppresta skyddsmurar, kunna

bli betydande. Den omständigheten, att det allmänna utövar eller kommer

att utöva ett avgörande inflytande på premiesättningen, är enligt förbundets

uppfattning icke någon osviklig garanti mot en dylik monopolbildning.

När det gäller koncessionsprövning för upptagande av nya försäkringsbranscher

inom ett visst företag vid sidan av redan beslående, hyser förbundet

den meningen, att en alltför rigorös koncessionsprövning inom skadeförsäkringens

område är ägnad att ingiva betänkligheter. För det praktiska arbetet

med försäkringsanskaffningen är det uppenbarligen av största vikt, att

ackvisitören och bolaget kan tillhandahålla ett allsidigt försäkringsskydd.

En uppsplittring av detta skydd pa ett flertal olika bolag med avseende å en

viss försäkringstagare kan verka fördyrande på försäkringen samtidigt som

uppsplittringen ej heller i övrigt gärna kan vara förenlig med försäkringstagarens

intressen.

Förbundet har ägnat särskild uppmärksamhet åt försäkringsutredningens

uttalande att för närvarande en reduktion av antalet försäkringsbolag är

önskvärd. Uttalandet synes förbundet ej fullt klart. Utredningen har sålunda

icke givit någon ledning i den grundläggande frågeställningen, när ett försäkringsbolag

skall anses ha för liten omfattning för att dess existens skall

vara motiverad och när ett företag —- eller samverkande grupp av företag —

skall anses ha nått en sådan omfattning, att det rent faktiskt lätt kan erhålla

en monopolistisk och därmed utvecklingshämmande verkan, ävensom på vad

sätt det skall kunna konstateras, huruvida i ett givet läge en dylik verkan inträtt.

Förbundet anmärker vidare på att försäkringsutredningen icke synes

ha klargjort, i vad man den nu existerande splittringen av verksamheten,

framför allt inom skadeförsäkringen, på ett relativt stort antal bolag fak
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj.ts proposition nr 50.

157

tiskt medfört ökade kostnader eller andra olägenheter för allmänheten. Vidare

anför förbundet i detta sammanhang följande:

Förbundet är av den uppfattningen, att betydelsen av reduceringen av

antalet företag eller med andra ord centraliseringen av försäkringsverksamheten

till ett relativt begränsat antal stora eller mycket stora företag överdrivits,

i någon mån av utredningen men framför allt i den mer allmänna

debatt, som det av utredningen framlagda utlåtandet givit upphov till.^ Förbundet

liyser för sin del den meningen, att något mer väsentligt ej står att

vinna genom en forcerad sammanslagning av i förhållande till varandra

självständiga bolag eller koncerner, samt att det vore olyckligt, om en dylik

utveckling skulle ske brådstörtat och under tryck utifrån. Däremot vill helt

naturligt förbundet icke med det sagda ha tagit avstånd från den så att säga

naturliga och successivt verkande koncentrationen och konsolideringen, som

följer av att en verksamhet såsom försäkringsrörelsen lämnar sitt uppbyggnadsstadium

och övergår till mer »stationära» förhållanden. På denna väg

har under de senare decennierna redan en betydande koncentration genomförts

och denna bör, enligt förbundets uppfattning, fortsättas så långt och i

den takt detta enligt gjorda erfarenheter och ur olika synpunkter visar sig

lämpligt och fördelaktigt.

I detta sammanhang vill förbundet framhålla, att den i flera avseenden

intima kännedom om försäkringsväsendet, som förbundet under årens lopp

samlat, icke givit vid handen, att någon allmän regel gäller, att försäkringsföretagens

rationella skötsel skulle vara direkt avhängig av företagens stp1"''

lek. Ej heller kan premienivåns höjd eller den service, som lämnas försök - ringstagarna, sättas i någon direkt relation till bolagets storlek, lika litet som

detta gäller nivån för de vid de olika bolagen gällande anställningsvillkoren.

Överhuvud saknas klarhet om, i vad mån en verksamhet av den typ försäkringsrörelsen

utgör är lämpad för en stordrift i detta ords verkliga bemärkelse.

Mot den verkliga stordriftens fördelar måste nämligen vägas de nackdelar,

som lätt kunna uppkomma, när det gäller en verksamhet av så speciell

typ som försäkringsverksamheten.

Försäkringstjänstemannaförbundet betonar vidare, att sammanslagning avskilda

företag måste medföra betydande svårigheter när det gäller den hos

företagen anställda arbetskraften. Härom anför förbundet vidare:

Vad angår personalen på huvudkontoren måste man räkna med, att bland

framför allt de något äldre tjänstemännen med specialbetonade arbetsuppgifter

åtskilliga bli överflödiga, och att därför deras tjänst måste avvecklas.

Vad sedan angår befattningshavarna inom fältorganisationen, är det tydligen

utredningens mening, att en sammanslagning av företag i och för sig skulle

möjliggöra eu betydande minskning av fältmannakåren. Därest en beskärning

av antalet befattningshavare vid huvudkontoren och på fältet (inkl.

avdelningskontoren) genomföres i anslutning till omfattande sammanslagningsåtgärder,

måste förutsättas, att beskärningen sker på för den enskilda

befattningshavaren fullt skäliga villkor, som kunna godkännas av personalorganisationen.

Förbundet har utgått ifrån, att så varit utredningens standpunkt.

Vid bedömandet av nyssnämnda villkor måste hänsyn tagas till, att

de kontorsanställda tjänstemännen sedan länge haft eu faktisk anställningstrygghet

som närmast svarar mot den oavsättligliet, som gäller för statstjänstemannen,

samt att den avtalsfästa anställningstryggheten sträcker sig

längre än vad som gäller för någon annan jämförlig grupp av privatanstallda

tjänstemän. Fältmännen ha nyligen genom avtal tillförsäkrats tjanstemannaställning,

något som i ett läge som det nu berörda enligt förbundets upptatt
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

ning innebär, att de med hänsyn till anställningstryggheten jämställts med

de kontorsanställda tjänstemännen.

Med hänsyn till det anförda finner förbundet, att vid en avveckling av

tjänstemän (vid huvudkontoren och på fältet) på grund av sammanslagningsåtgärder

dessa tjänstemän böra beredas motsvarande ställning, som gäller

för statens tjänstemän i ett likartat läge. En följd härav blir, att man enligt

förbundets uppfattning har att räkna med högst betydande engångskostnader

vid mer omfattande sammanslagningsåtgärder. Vid det ekonomiska bedömandet

av sammanslagningen bör full hänsyn tagas till dessa förhållanden.

För säkring sfunktionärernas förbund understryker starkt utredningens

principiella synpunkter på koncessionsprövningen ävensom uttalandet, att

antalet försäkringsbolag för närvarande är större än som erfordras ur behovstäckningens

synpunkt. Förbundet framhåller, att antalet försäkringsombud

står i relation till antalet företag. De flesta försäkringsbolag arbeta

nämligen med ombud på varje större ort. Bolagen åsamkas vissa utgifter för

sina ombud, exempelvis utbildningskostnader. Frågan om försäkringsväsendets

omkostnader och organisationsformer torde sålunda — anmärker förbundet

— till stor del sammanhänga med antalet företag.

Förbundet framhåller vikten av att en begränsning av antalet försäkringsbolag

icke får ske på bekostnad av de anställdas löneförmåner. I detta sammanhang

kritiserar förbundet den lönepolitik, som hittills bedrivits av företagsledningarna.

Föredraganden. Jag har redan givit uttryck åt den uppfattningen, att försakringsverksamheten

bör betraktas huvudsakligen ur social synvinkel. Det

allmänna måste med hänsyn härtill förbehålla sig en effektiv insyn i och

kontroll över den enskilda försäkringsverksamheten. Tydligt är, att koncessionssystemets

gestaltning är av grundläggande betydelse för statsuppsiktens

effektivitet. Försäkringsutredningen har funnit de nuvarande koncessionsbestämmelserna

otillfredsställande. Omdömet synes mig obetingat riktigt. Utredningen

uttalar sig till förman för en diskretionär koncessionsprövning,

därvid såsom materiella koncessions vi llkor bör gälla, att den tillämnade rörelsen

är behövlig och därjämte ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.

I vissa remissyttranden ha betänkligheter uttalats mot det föreslagna kvantitativa

koncessionskravet, d. v. s. mot en behovsprövning. I anslutning till

den kritik, som sålunda yppats, må följande framhållas. En fri konkurrens

verkar i regel effektivitetsfrämjande eftersom sämre skötta företag löpa risk

att utträngas från marknaden. Av denna anledning bör man enligt min uppfattning

inom näringslivet eftersträva största möjliga etableringsfrihet. På

försäkringsväsendets område föreligga emellertid i detta hänseende speciella

förhållanden, vilka motivera en undantagsställning. Särskilt påtagligt är

detta ifråga om livförsäkringen med dess långfristiga avtal, ofta omspännande

större delen av försäkringstagarens livstid. Uppenbart är, att bristfällig

skötsel eller rubbningar i ett försäkringsföretags ekonomiska jämvikt

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

159

kunna medföra allvarliga verkningar för försäkringstagarna. Uet torde icke

råda någon tvekan om att även en tillfällig övermättnad av marknaden är

ägnad att menligt påverka försäkringsväsendets allmänna standard till förfång

för den försäkringssökande allmänheten. Förhållandet medför nämligen

risk för stegrade omkostnader och sämre försäkringsskydd. I detta sammanhang

måste vidare beaktas, att konkurrenskostnaderna på försäkringsväsendets

område äro relativt höga samt att konsumenterna här i regel äro ur

stånd att bedöma förhållandet mellan varans pris och värde.

På de skäl jag nu anfört finner jag det från samhällelig synpunkt nödvändigt

att i fråga om försäkringsverksamheten genomföra en viss behovsprövning.

Det är uppenbart, att denna i konkreta fall kan te sig vansklig

och därför måste utövas med försiktighet. Tillämpad med blicken öppen

för samhällslivets skiftande problemställningar synes mig behovsregeln emellertid

snarast ägnad att tillföra försäkringsväsendet stadga och gynnsamma

utvecklingsmöjligheter.

Redan av vad nu anförts torde framgå, att jag biträder uppfattningen att

de kvantitativa och kvalitativa koncessionsvillkoren icke höra bedömas fristående

från varandra utan ses i ett sammanhang. I viss mån betinga de varandra

ömsesidigt. Föreligger behov av ett nytt försäkringsbolag, är tillkomsten

av ett sådant i regel ägnad att främja en sund utveckling. Behovsfrågan

måste betraktas som ett särskilt betydelsefullt led i bedömningen.

Med hänsyn härtill finner jag det motiverat, att behovsavvägningen klart

kommer till uttryck i lagtexten. Å andra sidan synes det mig önskvärt att

i lagtexten även framhäva det inbördes sammanhanget mellan de kvantitativa

och kvalitativa koncessionsbetingelsema. Den tillämnade rörelsen skall

vara behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.

Dessa villkor böra, såsom utredningen anmärkt, gälla såväl

nyetablering av försäkringsbolag som utvidgning av bestående rörelse

med ny verksamhetsgren.

I ett remissyttrande har särskilt anmärkts, att en restriktiv koncessionsbedömning

kan medföra ogynnsamma handelspolitiska konsekvenser i vårt

förhållande till utlandet. Också denna synpunkt måste givetvis beaktas vid

rättstillämpningen. Men jag vill i detta sammanhang varna för ett för starkt

framhävande av de handelspolitiska synpunkterna. Jag är väl medveten om

dessas vikt, men det synes mig icke rimligt att tillmäta dem utslagsgivande

betydelse vid ordnandet av interna svenska angelägenheter, i all synnerhet

som det här icke är fråga om diskriminering av utländsk företagsamhet. Vad

beträffar de utländska försäkringsanstalter, som önska genom generalagent

driva verksamhet i vårt land, måste dessas ställning i koncessionshänseende

göras till föremål för särskild undersökning. I anslutning därtill torde eu

allmän översyn av 190.3 års lag bliva nödvändig. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att även de utländska försäkringsanstaltema för närvarande

äro underkastade bestämmelserna i spärrlagen.

Försäkringsutredningen har uttalat, att inom de flesta försäkringsbranscher

antalet bolag för närvarande är större än som erfordras ur behovs
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. May.ts proposition nr 50.

täckningens synpunkt; utredningen har därför funnit en reduktion önskvärd.

Enligt en utbredd mening — som jämväl kommit till uttryck i vissa

remissyttranden — är försäkringsutredningens omdöme välgrundat. För närvarande

saknar jag anledning att taga bestämd ståndpunkt till frågan, som

enligt min mening bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Det är min förvissning,

att 1945 års försäkringsutrednings betänkande kommer att ge ytterligare

hållpunkter för en bedömning av läget. Intill dess läget klarnat förefaller

det mig angeläget, att koncessionsprövningen beträffande nya företag

sker tämligen restriktivt.

Uppenbarligen har försäkringsutredningen icke avsett, att en reduktion av

antalet företagsenheter skall ske i sådan ordning, att personalens befogade

intressen trädas för nära. Inom personalsammanslutningarna ha emellertid

yppats farhågor, att så kan bliva fallet. I anledning härav vill jag för min

del uttala, att fusionering av företag eller annan rationalisering av företagsdriften

givetvis kan medföra ett minskat personalbehov. Därvid måste skälig

hänsyn tagas till försörjningsbehoven hos den personal, som helt eller till

huvudsaklig del har sin utkomst genom försäkringsväsendet. Kostnader för

att hålla personalen skadeslös — i den mån den icke är förhållandevis nyanställd

eller erhåller relativt likvärdig försörjning på annat håll — måste

sålunda ingå i rationaliseringskalkylema. Skulle en tendens i motsatt riktning

förmärkas, måste utvecklingen med uppmärksamhet följas från det

allmännas sida.

C. Koncession för lokala bolag.

1. Läns- och häradsbolag.

Såsom redan nämnts gäller för läns- och häradsbolag — enligt 262 § försäkringslagen

— att bolagsordning jämte ändring därav prövas och stadfästes

av vederbörande länsstyrelse. I lagrummet stadgas vidare, att registrering

av sådant bolag ävensom av de uppgifter, om vilka bolaget har att göra

anmälan för registrering, skall ske uti ett hos länsstyrelsen fört register. Länsstyrelsen

är sålunda samtidigt koncessions- och registreringsmyndighet för

dessa bolag. Den fortlöpande tillsynen över bolagen utövas däremot av försäkringsinspektionen.

Utredningen anmärker, att försäkringsinspektionens tillsyn bland annat

omfattar frågan, huruvida bestämmelserna i bolagsordningen kunna anses

betryggande för försäkringstagarna. Intet hindrar sålunda, att en bolagsordning,

som godkänts av koncessionsmyndigheten, senare underkännes av tillsynsmyndigheten.

Utredningen fortsätter:

En i detalj genomförd uniformering av läns- och häradsbolagens bolagsordningar

skulle givetvis avsevärt underlätta den offentliga tillsynen över bolagen.

Ur andra synpunkter står det emellertid klart, att en utveckling i sådan

riktning icke utan vidare kan anses önskvärd. I och för sig torde det

snarare vara en fördel att bolagen söka anpassa sig efter växlande lokala förhallanden.

I vissa avseenden ligger det emellertid för tillsynen vikt uppå, att

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

161

enhetliga principer följas. Detta gäller exempelvis den betydelsefulla frågan

om lämplig avvägning av bolagens s. k. maximaler. Erfarenheten visar, att

för närvarande i delta och andra hänseenden av fundamental betydelse skiftande

normer tillämpas vid stadfästelse av bolagsordningar.

Upprätthålles kravet — och detta synes ur olika synpunkter angeläget —

på enhetlighet beträffande de grundläggande principerna och på rationell anordning

av det administrativa förfarandet, måste den nuvarande dualismen

stämplas såsom otillfredsställande. Olägenheterna torde emellertid utan större

svårighet kunna avhjälpas. Ökad uniformitet kan vinnas på olika vägar. Redan

en föreskrift att länsstyrelse före stadfästelse å bolagsordning eller ändring

däri skall vara skyldig att inhämta försäkringsinspektionens yttrande

torde vara ägnad att främja nämnda syfte. Det bör här anmärkas, att försäkringsinspektionen

tagit initiativ i sådant syfte; vissa länsstyrelser avgöra

emellertid hithörande ärenden utan att i förväg höra inspektionen. Såsom

betydligt mera effektiv framstår emellertid lösningen att lägga avgörandet av

läns- och häradsbolagens koncessionsfrågor i en central myndighets hand. I

fråga om riksbolagen fullgöres denna uppgift av Ivungl. Maj:t. övervägande

skäl synas tala för att å den högsta förvaltningsmyndigheten anförtro också

läns- och häradsbolagens koncessionsfrågor. Den förut refererade synpunkten

angående önskvärdheten av att Kungl. Maj:t blir i tillfälle att ständigt med

uppmärksamhet följa försäkringsväsendets utveckling och övervaka alt densamma

fortgår i ändamålsenlig riktning, må här understrykas. Då Kungl.

Maj:t inhämtar försäkringsinspektionens yttrande i varje koncessionsärende,

torde kravet på enhetlighet i önskvärd utsträckning vara tillgodosett. Någon

nämnvärd ökning av arbetsbördan i vederbörande statsdepartement till följd

av den förordade anordningen torde icke behöva befaras. Tendensen till nybildningar

inom kategorien läns- och liäradsbolag är för närvarande ringa

och någon förändring härutinnan är säkerligen icke att vänta. Däremot måste

man under övergångstiden räkna med att samtliga bolagsordningar behöva

ändras på grund av den nya bolagslagstiftningen. Det må erinras om att försäkringsutredningen

i lagförslaget upptagit bestämmelse om att till Kungl.

Maj:t ställd koncessionsansökan — vartill även hänföres fråga om ändring

av bolagsordning — skall ingivas till försäkringsinspektionen. Vid sådant

förhållande komma dessa ärenden i första hand att bliva underkastade inspektionens

granskning, varigenom den ojämförligt största delen av arbetet

kommer att åvila denna myndighet. Sedan gällande bolagsordningar

anpassats efter den nya lagstiftningen, torde ärenden angående stadfästelse

å ändringar icke komma att innebära någon nämnvärd arbetsbelastning för

Kungl. Maj ds vidkommande.

Försäkringsutredningen har icke förbisett, att till förmån för den nuvarande

anordningen med länsstyrelsen såsom koncessionsmyndighet för länsoch

häradsbolagen kan anföras den synpunkten, att med hänsyn till dessa

bolags anknytning till en viss landsdel den lokala förvaltningsmyndigheten

har särskilda förutsättningar att bedöma bolagets ändamålsenliga gestaltning.

Argumentet har ett visst värde men kan icke tillmätas avgörande betydelse.

Utredningens förslag avser icke att utplåna bolagens lokala prägel. Självfallet

bör i fall, där sådant anses vara av förhållandena påkallat, genom remissförfarande

länsstyrelsens orts- och personkännedom utnyttjas och jämväl

lokala synpunkter i övrigt få komma till tals.

Fn given konsekvens av utredningens förslag torde vara att uppgifter om

läns- och häradsbolagen skola införas i försäkringsrcgistret, vilket, såsom redan

nämnts, jämlikt Kungl. Maj ds kungörelse den LM december 1917 (nr 973)

nu föres hos försäkringsinspektionen.

It Iiihanu lill riksdagens [irolol.oll 1 samt. Å r SO.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Yttranden. Försäkringsinspektionen säger sig vilja livligt instämma i utredningens

förslag. Det rådande systemets bristfällighet har sedan länge vid

upprepade tillfällen kommit i dagen. Inspektionen tillägger:

Inspektionen har visserligen på eget initiativ vidtagit vissa åtgärder i syfte

att länsstyrelserna skulle före stadfästelse å bolagsordning eller ändring

däri inhämta inspektionens yttrande, men olägenheterna av det nuvarande

systemet har icke därigenom försvunnit, enär länsstyrelserna icke alltid inhämtat

sådant yttrande. För icke länge sedan inträffade även, att en länsstyrelse

icke beaktade en av inspektionen gjord erinran beträffande viss bestämmelse

i en bolagsordning i fråga om delägarnas representation å bolagsstämma,

vilken erinran inspektionen tillmätte ej oväsentlig betydelse.

Därest läns- och häradsbolagens koncessionsfrågor förläggas till en central

myndighet, torde därav bliva en given följd, att dessa bolag skola införas i

det försäkringsregister, som föres hos inspektionen, och att alla övriga registreringsanmälningar

rörande dessa bolag skola ske till nämnda register.

Inspektionen vill även tillstyrka en dylik anordning.

Bland länsstyrelserna ha delade meningar kommit till uttryck. Utredningens

förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av 19 länsstyrelser, nämligen

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,

Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands och Norrbottens län. Övriga 5 eller länsstyrelserna

i Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Västerbottens län

avstyrka däremot förslaget.

Flertalet av de länsstyrelser, som tillstyrka förslaget, betona särskilt olägenheterna

av den nuvarande dualismen samt länsstyrelsernas bristande rutin

och erfarenhet i försäkringsmässiga frågor. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, har icke reservationslöst tillstyrkt förslaget. Länsstyrelsen

föreslår nämligen — i syfte att bereda utrymme för lokala synpunkter —

uttrycklig föreskrift om att yttrande från vederbörande länsstyrelse skall

inhämtas i ärende rörande koncession för läns- och häradsbolag. Också

andra länsstyrelser hava framhävt önskvärdheten av att erforderlig kontakt

upprätthålles mellan koncessionsmyndigheten och de lokala myndigheterna.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför:

Såsom det främsta skälet för en centralisering av koncessionsfrågorna till

Kungl. Maj:t har utredningen framhållit den dualism, som nu råder genom

att länsstyrelserna hava att fastställa bolagsordning för läns- och häradsbolagen

under det att tillsynen över bolagens fortsatta verksamhet ankommer

å försäkringsinspektionen. Frågan är emellertid huruvida man för att

råda bot på denna dualism behöver tillgripa den tyvärr alltför vanliga utvägen

att genom centralisation söka åstadkomma erforderlig rättelse. Länsstyrelsen

praktiserar sedan flera år tillbaka den ordningen för behandling av

hithörande frågor, att alla inkommande ansökningar om fastställelse av eller

ändring i bolagsordning för dessa bolag remitteras till försäkringsinspektionen,

vars direktiv undantagslöst följas. På detta sätt främjas en enhetlig

behandling av dessa ärenden på ett till synes både enkelt och effektivt sätt.

För ändamålet erfordras emellertid, att de länsstyrelser, som av en eller

annan anledning icke sökt erforderlig kontakt med försäkringsinspektionen,

av Kungl. Maj:t erhålla direktiv i sådan riktning. Någon anledning att an
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

liungl. Maj:ts proposition nr 50.

163

taga, att försäkringsinspektionens därvid uttalade önskemål icke skola vinna

länsstyrelsernas beaktande, synes icke föreligga.

Liknande synpunkter framföras av de övriga fyra länsstyrelser, vilka

ställt sig avvisande mot utredningens förslag.

De tre lokala bolag, som av vederbörande länsstyrelser beretts tillfälle att

yttra sig i frågan, betona alla nödvändigheten av att lokala förhållanden

beaktas i koncessionsärenden. Två av dem, nämligen Brcmdförsäkringsbolaget

å landet inom Blekinge och Uppsala läns brandstodsbolag, säga sig icke

vilja motsätta sig utredningens förslag, medan det tredje, Östergötlands läns

brandstodsbolag, finner det beklagligt om en ändring av gällande koncessionsbestämmelser

kommer till stånd.

Landsbygdens brandförsäkringsbolags förening omfattar enligt uppgift dels

samtliga egentliga länsbolag, dels praktiskt taget alla större ävensom några

mindre häradsbolag, dels ock ett riksbolag, nämligen Allmänna brandförsäkringsverket

för byggnader å landet. De anslutna 54 bolagen uppgivas ansvara

för ett sammanlagt brandförsäkringsbelopp av över 17 miljarder kronor,

vilket motsvarar cirka 93 °/o av samtliga läns- och häradsbolags sammanlagda

brandförsäkringsbelopp. Föreningen anför i sitt remissyttrande

följande:

Läns- och häradsbolagen ha i stor utsträckning tillkommit genom initiativ

från länsstyrelsernas sida och alltjämt råder mångenstädes en naturlig

och livlig kontakt mellan länsstyrelsen och dessa bolag. Även om föreningen

måste beklaga att denna traditionella och värdefulla kontakt avses att bortfalla,

vill föreningen uttala sin förståelse för de skäl som utredningen anfört

för en centralisering i angivna avseenden. Åtminstone för de till föreningen

anslutna bolagens del synes man kunna bortse från de rent praktiska olägenheter,

som obestridligen bli en följd av centraliseringen. Föreningen med

sitt till Stockholm förlagda sekretariat kan nämligen, såsom redan hittills i

stor utsträckning skett, förmedla en önskvärd närmare kontakt mellan dessa

bolag och försäkringsinspektionen.

Föreningen liar med tillfredsställelse tagit fasta på utredningens uttalanden

att dess förslag icke avser att utplåna läns- och häradsbolagens lokala

prägel samt att länsstyrelsernas orts- och personkännedom även i fortsättningen

bör beredas visst inflytande.

Föredraganden. Läns- och häradsbolagen äro ömsesidiga företag vilkas

delägare huvudsakligen tillhöra den till jordbruket knutna delen av befolkningen.

Dessa bolag tillgodose i stor utsträckning landsbygdens försäkringsbehov

inom brand- och kreatursförsäkringen och äro sedan gammalt starkt

förankrade i bygden. Nuvarande bestämmelser angående koncession och registrering

för dessa bolag äro otvivelaktigt också ett uttryck för bolagens

lokala förankring.

Försäkringsutredningens motiv för en centralisering av koncessions- och

registreringsförfarandet synas mig tungt vägande. .lag vill här endast framhålla,

att om — såsom jag förordat — ett på materiell prövning grundat

koncessionssystem uppbygges, det torde vara ofrånkomligt alt denna prövning

anförtros åt en och samma myndighet, såvida man inte vill uppge kra
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ven på enhetlighet och kontinuitet. Jag har därmed icke velat underskatta

de principiella betänkligheter mot en centralisering, som kommit till uttryck.

Men i det föreliggande fallet synas mig så betydande fördelar vinnas genom

en central koncessionsprövning, att dessa enligt mitt förmenande måste fälla

utslaget. Detta får dock icke och behöver ej heller innebära, att lokala förhållanden

lämnas obeaktade. Den av försäkringsutredningen anvisade utvägen

att genom remissförfarande upprätthålla kontakt med lokala meningsyttringar,

synes mig i detta hänseende vara en fullt tillfredsställande anordning.

Däremot finner jag det icke erforderligt att upptaga föreskrift därom

i lagen.

I administrativ ordning torde böra utfärdas erforderliga övergångsbestämmelser

för den omläggning av registreringsförfarandet, som jag här förordat.

2. Sockenbolag.

Gällande bestämmelser. Enligt 265 § försäkringslagen skall vad i lagen

är föreskrivet ej äga tillämpning å ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring

av egendom å landsbygden, vars verksamhetsområde är mindre än ett

härad eller, där det omfattar delar av flera härad, mindre än tio socknar.

Dessa bolag kallas vanligen sockenbolag. I samma lagrum stadgas emellertid

vidare, att sockenbolag är skyldigt att angående sin verksamhet göra anmälan

och lämna uppgifter i enlighet med de föreskrifter Kungl. Maj:t meddelar.

Dylika föreskrifter ha meddelats i kungl. kungörelsen den 21 december

1917 (nr 975). Dessa föreskrifter innehålla i huvudsak, att bolaget viss tid

efter det bolaget trätt i verksamhet skall göra anmälan därom hos länsstyrelsen

med bifogande av avskrifter av stadgarna, att beslut om ändring av

stadgarna jämväl skall anmälas till länsstyrelsen, som har att i sin tur till

försäkringsinspektionen insända underrättelse om inkommen anmälan jämte

avskrift av handlingarna, att bolaget är pliktigt att hålla räkenskaper och

övriga handlingar tillgängliga för försäkringsinspektionen eller dess ombud

samt för ombud, som förordnas av länsstyrelsen, ävensom att i övrigt lämna

de upplysningar om rörelsen, som av dem äskas, samt att bolaget skall för

varje räkenskapsår till försäkringsinspektionen insända uppgift — enligt

formulär som fastställas av inspektionen — om bolagets verksamhet under

året och om dess ställning vid årets början och slut.

Av de refererade bestämmelserna framgår, att sockenbolagen icke äro underkastade

koncessionstvång. Bolagsbildningen är fri och stadgarna äro icke

föremål för prövning av offentlig myndighet. Enligt rättspraxis äger sockenbolag

icke ens frivilligt få stadgarna underkastade officiell granskning (jfr

Regeringsrättens årsbok årg. 1927 notisavd. H 15).

Utredningen anmärker, alt vid 1943 års utgång omkring 1 000 sockenbolag

funnos i verksamhet, till vilka under året inflöt omkring 4,2 miljoner kronor

i premier, motsvarande ett försäkringsbelopp av cirka 1 960 miljoner kronor.

Redan dessa siffror gåve enligt utredningens mening vid handen, att sockenbolagens

verksamhet utgjorde en icke betydelselös ekonomisk faktor. Det

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

165

kunde starkt ifrågasättas, om icke en försäkringsverksamhet av denna omfattning

borde ställas under effektiv tillsyn. En särskild utredning härom

borde komma till stånd.

Yttranden. Flera länsstyrelser tillstyrka förslaget om en särskild undersökning

beträffande sockenbolagen.

Landsbygdens brandförsäkringsbolags förening beklagar, att icke försäkringsutredningen

kunnat upptaga även sockenbolagens ställning till behandling

och framhåller för sin del angelägenheten av att en särskild undersökning

rörande dessa bolag snarast åvägabringas.

Föredraganden. Frågan om sockenbolagens ställning faller inom ramen

för det utredningsuppdrag, som anförtrotts åt 1945 års försäkringsutredning.

Jag utgår ifrån att denna utredning kommer att ägna frågan erforderlig uppmärksamhet.

D. Koncession beträffande särskilda försäkringsbranscher.

Försäkringsutredningen framhåller, att vid sidan om de allmänna koncessionsvillkoren

särskilda synpunkter måste beaktas i fråga om koncession för

vissa branscher. Vad utredningen i detta sammanhang anför tar huvudsakligen

sikte på lagtillämpningen. En speciell koncessionsbestämmelse har däremot

upptagits i lagtexten (2 § första stycket andra punkten). I den mån utredningens

uttalanden beröra principfrågor av större betydelse skall jag här

upptaga dem till närmare granskning. 1

1. Livförsäkring.

Utredningen. Såsom riktlinjer för lagtillämpningen framhåller utredningen

följande synpunkter:

I fråga om livförsäkringsbolag bör behovsprövningen nära anknytas till

den av utredningen i annat sammanhang förordade skälighetsprincipen. I

förslaget har nämligen i anslutning till livförsäkringens tekniska bestämmelser

starkt understrukits, att försäkringarna skola erbjudas allmänheten till

skäligt pris. Däri innefattas framförallt krav på rimligt pris för den egentliga

försäkringsförpliktelsen men också fordran på ändamålsenlig förvaltning.

Det kan sålunda icke godtagas, att anskaffningskonkurrensen genom

tillkomsten av ett nytt bolag stimuleras därhän, att en fördyring av de enskilda

försäkringarna åstadkommes. Om underlaget för de olika fältmännens

arbete minskas under en viss gräns, kan en sådan effekt lätt inträda.

Om ett livförsäkringsbolag inriktar verksamheten på ett skikt av större

inkomsttagare eller begränsar sin ackvisition till visst område eller till viss

organisation eller yrkesgrupp, torde för detta bolags vidkommande avsevärda

omkostnadsbesparingar kunna ernås. Förfarandet är sålunda ur driftsekonomisk

synpunkt fördelaktigt. Genom att på detta sätt skumma försäkringsklientelet,

avlägsnar sig emellertid bolaget från sin sociala uppgift. Man bör

av det enskilda försäkringsväsendet kunna kräva, att detsamma tillgodoser

försäkringsbehovet även inom exempelvis glesbebyggda områden. Detta behöver

emellertid icke innebära att varje försäkringsbolag skall utbygga en

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

effektiv fältorganisation för uppgiften. Rationellare torde vara, att samarbete

kommer till stånd mellan bolag, som redan äro i besittning av en dylik organisation,

och andra bolag, eller också att bolagen gemensamt åstadkomma en

lämplig fältorganisation, som omspänner även de glesbebyggda områdena.

I fråga om folkförsäkringen, även kallad liten försäkring, anmärker utredningen,

att bolag som vill driva sådan försäkring har att fylla särskilda

krav beträffande kundtjänsten. Detta förhållande måste beaktas redan vid

koncessionsprövningen.

I anslutning till vissa bestämmelser i lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar

framhåller utredningen som sin mening, att koncession icke

bör kunna förvärvas lättare av dylik förening än av andra juridiska eller

fysiska personer, som önska bilda livförsäkringsbolag. En annan ståndpunkt

skulle — tillägger utredningen — öppna möjlighet att på en omväg vinna

koncession utan uppfyllande av de villkor, som i detta hänseende ansetts

böra uppställas.

Yttrande. Försäkringsinspektionen har tagit upp frågan om »skumning»

av försäkringsklientelet. Inspektionen finner det icke framgå, huruvida utredningen

avsett, att en grupp, som på grund av sina speciella förhållanden

kan ordna sitt försäkringsskydd billigare än försäkringsklientelet i övrigt,

skall förhindras göra detta. Ett sådant ordnande av försäkringsskyddet bör

enligt inspektionens mening icke vara uteslutet. Inspektionen tillägger:

Denna principiella inställning innebär icke, att vilken grupp som helst

skulle få ordna sitt försäkringsskydd fristående. Inspektionen har blott velat

framhålla, att den av utredningen anförda synpunkten icke får drivas till

sin spets. Detta skulle nämligen medföra, att alla bolag skulle tvingas att

arbeta inom hela det befintliga klientelet. En sådan uniformitet kan icke

anses rationell, då den härigenom ökade konkurrensen skulle försvåra arbetet

att nedpressa ackvisitionskostnadema.

Föredraganden. Det spörsmål, som försäkringsinspektionen tagit upp till

behandling, erbjuder stort intresse. Om man tänker sig, att en organisation

— ekonomisk, ideell eller facklig eller av annan art — bildar ett bolag för

att ordna medlemmarnas livförsäkringsskydd, bör bolaget kunna driva sin

verksamhet med förhållandevis låga omkostnader. Lämplig samordning mellan

försäkringsverksamheten och organisationens centrala förvaltningsuppgifter

kan medföra förenklingar. Exempelvis kunna försäkringspremierna

upptagas i anslutning till föreningsavgifterna. Kostnader för ackvisition måste

bli relativt'' obetydliga, såvida de icke — såsom vid obligatorisk anslutning —

kunna helt bortfalla. Förutsättning för en på detta sätt ordnad livförsäkringsverksamhet

är givetvis, att den ifrågavarande organisationen har sådan

omfattning, att kravet på erforderlig riskutjämning kan anses tillgodosett.

Även om i vissa fall fördelar kunna vinnas genom en anordning sådan som

jag här skisserat, är jag likväl icke övertygad om att en allmän utveckling

i denna riktning vore önskvärd. Om det gäller att i ett sammanhang ordna

livlörsäkringsfrågan för personer, som tillhöra en viss organisation, synes

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

mig i första hand böra undersökas, huruvida icke detta på tillfredsställande

sätt kan ske genom kollektiv anslutning till något existerande bolag.

Jag vill understryka utredningens uttalande angående »skumning» av

försäkringsklientelet. Härmed avses tydligen att anskaffningsverksamheten

inriktas på personer, beträffande vilka ackvisitionskostnaderna ställa sig relativt

låga, exempelvis personer med hög inkomst eller bosatta i tätorter, medan

andra befolkningsgrupper förbigås. En sådan ackvisitionsmetod måste

från social synpunkt anses förkastlig. Det synes mig vara en viktig uppgift

för tillsynsmyndigheten att övervaka, att dylika tendenser icke vinna insteg.

Därest folkförsäkring även i fortsättningen skall drivas såsom en särskild

försäkringsbransch med högre premienivå än den, som tillämpas inom stor

försäkring, är det av vikt att försäkringstagarna verkligen åtnjuta de förmåner

som ansetts motivera den högre premien. Hit hör bl. a., sasom utredningen

framhållit, en speciellt inriktad kundtjänst. Också i detta hänseende

åligger en viktig övervakningsuppgift tillsynsmyndigheten. Undermålig kundtjänst

eller åsidosättande av övriga utfästa förmåner inom folkförsäkringen

måste i sista hand leda till att koncessionen förverkas. Till folkförsäkringens

speciella problem skall jag närmare återkomma i det följande.

Vad slutligen beträffar utredningens uttalande angående möjligheten för

understödsförening att vinna koncession som försäkringsbolag, kan jag i

princip ansluta mig därtill. Detta spörsmål bör beaktas vid den överarbetning

av lagen om understödsföreningar, som torde bli ofrånkomlig efter genomförandet

av lagstiftningen om allmän sjukförsäkring. 2

2. Skadeförsäkring.

Inledningsvis påpekar utredningen, att den offentliga tdlsynen i fråga om

skadeförsäkring för närvarande är relativt begränsad, i det att den t. ex. icke

omfattar normerna för premiesättningen. Därefter fortsätter utredningen:

Såsom redan framhållits har försäkringsutredningen föreslagit införande i

lagen av skälighetsprincipen på livförsäkringens område, vilken innebar krav

på att försäkring erbjudes allmänheten på villkor, som med hansyn till a

ena sidan de erbjudna förmånerna, och å andra sidan försäkringens pris

framstå såsom skäliga. Spörsmålet huruvida skälighetsprincipen bor lagtastas

även inom skadeförsäkringen, vilket bl. a. skulle fa till toljd att premiesättningen

underkastades någon form av offentlig tillsyn, faller utantor

utredningsuppdraget.

Den materiella koncessionsprövningen bör i princip hallas inom samma

gränser, som uppdragits för den fortlöpande tillsynen. I fråga om livlorsäkring

skall enligt utredningens förslag kravet på skälighet inga sasom ett

moment i den materiella tillsynen. Vad beträffar skadeförsäkring bär, sasom

nyss anmärkts, ännu icke blivit utrett, huruvida eller i vad man skal torefinnas

att här ställa premiesättningen under offentlig kontroll. Inom skadeförsäkringen

torde därför koncessionsprövningen tillsvidare huvudsakligen

böra taga sikte på behovssynpunkten. Endast i den mån allmänhetens torsäkringsbehov

icke tillgodoses, böra nya bolag släppas fram. Detsamma galler

om beslående bolag önskar utvidga verksamheten med ytterligare branscher.

Liksom inom livförsäkringen synes ett utvecklingsfrämjande nytt program

dock i regel kunna göra anspråk på koncession.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Utredningens uttalanden ha mött gensaga från Folket-Samarbete. Försäkringsutredningen

avvisar — anföra anstalterna — tillämpandet av skälighetsprincipen

inom skadeförsäkring av den anledningen, att skäligheten icke

kan kontrolleras utan att premiesätlningen underkastas någon form av

offentlig tillsyn, ett spörsmål, som faller utanför utredningsuppdraget. I anslutning

till reservation av en ledamot av utredningen, herr Hermansson —

vartill jag i det följande återkommer — finner Folket-Samarbete det icke

möjligt att vid behovsprövningen förbigå frågan, huruvida de av försäkringsbolaget

saluförda tjänsterna äro åsatta ett skäligt pris eller icke. Anstalterna

tillägga:

Å andra sidan har Folket-Samarbete den bestämda uppfattningen, att en

detaljerad kontroll från det allmännas sida över premiesättningen i skadeförsäkringen

icke är genomförbar på grund av de ytterligt skiftande förhållandena

inom hithörande branscher. Ett försök från statens sida att inom

skadeförsäkringen föreskriva någonting motsvarande livförsäkringens av

Kungl. Maj :t stadfästa grunder skulle därför leda till en allvarlig försämring

av dessa branschers förmåga att anpassa sig efter växlande försäkringsbehov

och risker.

Enligt Folket-Samarbetes mening är det emellertid möjligt att, såsom

reservanten önskar, stadfästa skälighetsprincipen för skadeförsäkringen utan

att införa en rigorös statlig detaljreglering av prissättningen. Skäligheten kan

nämligen övervakas av försäkringsinspektionen med stöd av den föreslagna

288 § under förutsättning att kraven på redovisning och disposition av överskottet

väsentligt skärpas.

Folket-Samarbete tillfogar, att enligt anstalternas mening kvantitetsbedömningen

får ringa vikt, om skälighetsprincipen på antytt sätt stadfästes även

för skadeförsäkringen; tillgodoser ett bolag skälighetskravet, hör bolaget i

regel anses ha visat sin behövlighet.

Slutligen åberopar Folket-Samarbete följande uttalande av kommissionen

för ekonomisk efterkrigsplanering (SOU 1945:42 s. 48): »Bortsett från svårigheten

att bedöma skäligheten av ett visst pris, anser kommissionen det

vara principiellt oriktigt, att ett statligt organ sanktionerar prissättningen på

en viss vara, vilket skulle bliva fallet, om ett statligt kontrollorgan eller

någon specialdomstol skulle avge sitt omdöme på denna punkt.»

Föredraganden. Vad angår de grundläggande principerna för koncessionsprövningen

hänvisar jag till vad jag förut anfört. Spörsmålet huruvida eller

i vad mån premiesättningen inom skadeförsäkring bör ställas under offentlig

kontroll är föremål för 1945 års försäkringsutrednings bedömande. Det

kan sålunda icke komma i fråga att nu göra ett principuttalande i delta ämne.

I anledning av vad Folket-Samarbete anfört angående lagfästande av skälighetsprincipen

även i fråga om skadeförsäkring må emellertid följande framhållas.

För skadeförsäkringen torde principen innebära, att premierna skola avvägas

pa ett skäligt sätt i förhållande till de risker, som de äro avsedda att

täcka. Kontrollen över att så sker torde förutsätta, att det allmänna har till

förfogande ett statistiskt material, som visar genomsnittsriskens storlek inom

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

169

olika grupper av försäkringsbeståndet. Att — såsom Folket-Samarbete föreslår

— grunda kontrollen enbart på den bokföringsmässiga redovisningen

är enligt min mening icke möjligt. Den omständigheten att verksamheten icke

visar överskott ger nämligen icke något belägg för att premierna avvägts på

ett skäligt sätt.

Det av Folket-Samarbete citerade uttalandet av kommissionen för ekonomisk

efterkrigsplanering har utbrutits ur sitt sammanhang och därigenom

fått en annan innebörd än den avsedda. Uttalandet tillhör diskussionen om

ett statligt organ i syfte att förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsning

inom näringslivet. Uttalandet kan sålunda icke åberopas i förevarande

sammanhang.

3. Livförsäkring och skadeförsäkring i samma bolag. Återförsäkring.

Utredningen. Gällande försäkringslag tillåter, att ett och samma bolag

jämsides driver både liv- och skadeförsäkring. Utredningen intar härutinnan

en annan ståndpunkt. I lagförslaget har upptagits föreskrift om att med

livförsäkringsrörelse ej må förenas försäkringsrörelse av annat slag med

mindre särskilda skäl därtill äro (2 § första stycket).

Utredningen anför i detta ämne följande:

Vad beträffar kombinationen brand- och livförsäkring förekommer den

hos oss endast i företag, som arbeta i aktiebolagets form. I fråga om denna

kombination må till en början framhållas olikheten i avseende å de ekonomiska

förutsättningarna för bedrivandet av dessa två vitt skilda försäkringsgrenar.

Beträffande livförsäkringen har den uppfattningen alltmera slagit igenom,

att verksamheten skall drivas enbart för de försäkrades räkning; överskott,

som under normala förhållanden beräknas uppstå på denna verksamhet,

skola sålunda återbäras till försäkringstagarna och fördelas bland dem

efter vissa för verksamheten i fråga speciellt avvägda metoder. Brandförsäkringen

åter har prägeln av affärsrörelse i så måtto, att de överskott, som

uppstå på verksamheten, icke — såsom i fråga om livförsäkring —- återbäras

till försäkringstagarna utan tillföras aktieägarna i en eller annan form.

Då verksamhet av så olikartad beskaffenhet och under så skilda föruU

sättningar drives av samma försäkringsaktiebolag, kunna tydligen uppstå

motsättningar mellan livförsäkringstagamas och aktieägarnas intressen. Det

gäller sålunda bl. a. att uppdela förvaltningskostnaderna mellan liv- och

brandförsäkringsrörelsen på ett sätt som svarar mot de verkliga förhållan

dena, ett problem som särskilt beträffande vissa omkostnader är förenat

med icke oväsentliga svårigheter. Det sätt, varpå uppdelningen sker, kommer

givetvis att inverka på försäkringsbranschernas överskott och berör därigenom

de båda parternas intressen. Även i fråga om kapitalplaceringen

kunna olika synpunkter göras gällande, då fråga är om placering av medel,

som tillböra livförsäkringar med dess långa försäkringsavtal, eller då placeringen

gäller brandförsäkringens medel. Tvenne olika förfaringssätt ha härvid

kommit till användning i de blandade bolagen; antingen ha placeringarna

för liv och brand hållits isär, eller ha de betraktats som gemensamma,

varvid emellertid ränteinkomsten å dessa gemensamma placeringar fördelas

mellan de båda försäkringsgrenarna i förhållande till storleken av vissa

fonder.

Den här berörda sammankopplingen av liv- och brandförsäkring är ägnad

att medföra och har 1 konkreta fall även medfört svårigheter att avgöra,

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Mcij:ts proposition nr 50.

huruvida vissa fondavsättningar böra tillkomma livförsäkringstagarna eller

betraktas såsom bolagets (aktieägarnas) egendom. Under tider, som präglas

av fluktuationer på det ekonomiska livets område, accentueras svårigheterna,

och avgörandet kan då få verkningar av stor ekonomisk betydelse för de

därav berörda parterna.

Enbart nu nämnda omständigheter utgöra enligt utredningens mening

tillräckligt motiv för att sammankoppling mellan liv- och brandförsäkringsverksamhet

icke vidare bör tillåtas. Men även andra synpunkter föra till

samma resultat. I organisatoriskt hänseende saknas anledning att knyta samman

liv- och brandförsäkring. Ackvisitionen sker på olika sätt, även om i en

del fall samma person kan vara lämpad för verksamhet i båda branscherna.

Arbetet inom den centrala organisationen ställer helt olika krav på befattningshavarna

inom ett brand- och ett livförsäkringsbolag. Tarifferingsarbetet

såväl som skaderegleringsarbetet inom brandförsäkringen är sålunda av

helt annan art än inom livförsäkringen och erbjuder problem, som sakna motsvarighet

i fråga om sistnämnda försäkringsgren. Härtill kommer, att försäkringsrisken

inom brandförsäkringen är till sin natur helt skild från risken

inom livförsäkringen. Den naturliga riskgemenskap, som existerar å ena

sidan inom ett kollektiv av brandförsäkringar och å andra sidan inom ett

livförsäkringsbestånd, och som medger utjämning inom vart och ett av dessa

bestånd för sig, kan icke på ett naturligt sätt utsträckas att omfatta båda bestånden

sammantagna.

De synpunkter, som här anförts beträffande liv- och brandförsäkring i

samma bolag, motivera enligt försäkringsutredningens mening principiellt

förbud mot den nämnda kombinationen. Förbudsbestämmelsen bör utformas

så, att livförsäkring som regel skiljes från varje slag av skadeförsäkring.

Om däremot på grund av särskilda omständigheter en kombination av

liv- och skadeförsäkring framstår såsom ändamålsenlig, bör från det allmännas

sida icke resas hinder däremot.

Utredningen finner det vidare angeläget, att principen om boskillnad mellan

liv- och brandförsäkring göres tillämplig även i fråga om bestående försäkringsföretag.

Tre inhemska bolag — de s. k. blandade bolagen — beröras

härav, nämligen Försäkringsaktiebolaget Skandia, Brand- och livförsäkringsaktiebolaget

Skåne samt Brand- och livförsäkringsaktiebolaget Svea. I detta

ämne har försäkringsutredningen haft överläggningar med representanter

för de tre bolagsledningarna. Från bolagens sida har man därvid förklarat

sig beredd att medverka till en anordning, varigenom för vart och ett av de

tre bolagen ett särskilt livförsäkringsaktiebolag bildas, till vilket livförsäkringsbeståndet

överlåtes, medan respektive moderbolag behålla brandförsäkringsrörelsen.

Närmare riktlinjer för uppdelningen hava uppdragits under

samråd mellan försäkringsutredningen och bolagsledningarna. De principer,

som därvid följts, tillgodose — framhåller utredningen — försäkringstagarnas

befogade intressen. I detta hänseende må särskilt anmärkas, att bolagsledningarna

förklarat sig villiga tillstyrka en anordning, varigenom överskott

å livränterörelsen tillföres de försäkrade. Bolagen ha önskat avvakta statsmakternas

ställningstagande till utredningens förslag angående förenklad

procedur för överlåtelse av försäkringsbestånd innan de planerade åtgärderna

vidtagas.

Beträffande kombinationen livförsäkring och annan skadeförsäkring än

brandförsäkring anför utredningen vidare:

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

171

De omständigheter, som enligt utredningens mening motivera boskillnad

mellan liv- och brandförsäkring, kunna åberopas jämväl för livförsäkringens

skiljande från övriga skadeförsäkringsbranscher. Utredningen håller sålunda

före, att kombination av liv och skadeförsäkring icke bör medgivas, såframt

icke i det enskilda fallet särskilda skäl tala till förmån för en gemenskap.

Avgörandet bör träffas uteslutande med hänsyn till vad som framstår såsom

mest ändamålsenligt för försäkringstagarna. I detta sammanhang förtjänar

sjuk- och olycksfallsförsäkringen särskild uppmärksamhet. Denna försäkringsgren,

som är att anse såsom personförsäkring, likställes i lagen om försäkringsrörelse

med skadeförsäkring, försåvitt den icke meddelas för livstid

eller för längre tid än tio år, då den är underkastad samma bestämmelser

som gälla för livförsäkring. Motivet till denna differentiering torde vara att

tekniken för den långvariga sjuk- och olycksfallsförsäkringen företer betydande

likhet med livförsäkringens teknik och då avtalen, liksom i fråga om

livförsäkringen, omspänna långa tidsperioder, har den ansetts böra beredas

samma skydd som denna. ....... c

Den nämnda differentieringen inom sjuk- och olycksfallsförsäkringen framstår

även såsom resultatet av en historisk utveckling. Om man bortser från

de s. k. sociala olycksfallsförsäkringsbolagen, driva för närvarande omkring

ett trettiotal skadeförsäkringsbolag samt därjämte ett utländskt bolag här i

riket sjuk- och olycksfallsförsäkring för kortare tid än tio år, i samtliga fall

vid sidan av andra skadeförsäkringsgrenar. Enbart försäkring för längre tid

tillhandahålles endast av tre bolag. -----

Enligt utredningens mening bör differentieringen mellan lång och kort

sjuk- och olycksfallsförsäkring bibehållas. För tryggande av försäkringstagarnas

rätt är det av vikt, att de långa försäkringsavtalen inom personförsäkringen

baseras på ett genomfört tekniskt system, för vilket grunder skola

fastställas. De långa försäkringarna, vilka måste anses utgöra en mera kvalificerad

försäkringsform, kräva från försäkringsgivarens sida förtrogenhet

med problem av särskild art.

Historiskt ha förhållandena i vårt land utvecklat sig så, att den korta sjukoch

olycksfallsförsäkringen, vilken till skillnad från den långa försäkringen

är uppsägbar, bedrives som en vanlig skadeförsäkringsbransch vid sidan av

övrig skadeförsäkring såsom brand, automobil, ansvarighet, inbrott med flera

försäkringsgrenar, medan den långa försäkringen drives av särskilda härför

inrättade bolag. Det förekommer icke — bortsett från barnolycksfallsförsäkring

och reseolycksfallsförsäkring — att något bolag tecknar både den korta

och långa försäkringen.

Här inställer sig spörsmålet, huruvida den hittillsvarande utvecklingen pa

detta område kan anses vara av sadan art, att den bör konfirmeras i lagstiftningen.

Vad närmast den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringen beträffar

är det uppenbart, att den ger försäkringstagaren ett större mått av trygghet

än den korta, vilken kan uppsägas från försäkringsgivarens sida och, om

eu försämring av hälsotillståndet skulle inträda, icke kan förnyas på de ursprungliga

villkoren. Den är med hänsyn härtill ur försäkringstagarens synpunkt

värdefullare än den korta försäkringen. Om därför ett skadelörsäkringsbolag,

som bland andra branscher driver även den korta sjuk- eller

olycksfallsförsäkringen, önskar upptaga sjuk- och olycksfallsförsäkring för

längre tid än tio år, bör enligt utredningens mening i princip hinder icke

resas häremot, givetvis under förutsättning att behov härav föicliggei och

förutsättningar äro för handen, att den ifrågasatta utvidgningen av verksamheten

är ägnad att under rådande förhållanden främja en sund utveckling avförsäkringsväsendet.

För närvarande bedrives emellertid kortfristig sjuk- och

olycksfallsförsäkring av icke mindre än ett trettiotal skadeförsäkringsbolag,

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr J0.

vilket innebär en icke önskvärd splittring. Inom några av dessa bolag har

nämnda försäkringsgren erhållit en betydande omfattning, medan för flertalet

verksamheten i fråga är av relativt ringa betydelse. Därest nu berörda bolag

skulle önska upptaga den långa sjuk- och olycksfallsförsäkringen, är det

enligt utredningens mening av vikt, att den splittring, som för närvarande

råder inom den korta försäkringen, icke utsträckes även till den långa försäkringens

område. Koncessionsprövningen i föreliggande fall bör därför, så

länge nuvarande förhållanden råda, vara synnerligen restriktiv. I varje fall

bör koncession för den långa försäkringen icke beviljas andra skadeförsäkringsbolag

än sådana vilka särskilt inriktat sig på den korta sjuk- och olycksfallsförsäkringen

och därigenom åstadkommit en mera betydande verksamhet

inom denna försäkringsgren.

Även om den långa och den korta sjuk- och olycksfallsförsäkringen ur teknisk

synpunkt förete betydande olikheter, kräva de med hänsyn till riskbedömningen

och skaderegleringsarbetet en i stort sett likartad expertis. Jämför

man å andra sidan den långa försäkringen med livförsäkring i vanlig mening,

är det i stället på det tekniska området som likheterna föreligga, medan

framför allt skaderegleringsarbetet är helt artskilt. Den långa sjuk- och

olycksfallsförsäkringen har sålunda viktiga beröringspunkter med såväl livsom

skadeförsäkring. Under sådana förhållanden anser försäkringsutredningen

hinder icke heller böra resas mot att ett livförsäkringsbolag upptager sjukoch

olycksfallsförsäkring för längre tid än tio år på sitt program. Godtages

denna uppfattning, synas några principiella invändningar icke heller kunna

anföras mot att ett livförsäkringsbolag driver den korta sjuk- och olycksfallsförsäkringen.

Då emellertid denna försäkringsbransch — såsom nyss framhållits

— redan drives av icke mindre än ett trettiotal skadeförsäkringsbolag,

bör det icke komma i fråga att bevilja ytterligare koncessioner.

Vidare behandlar utredningen olika frågor beträffande kombination av direkt

och indirekt försäkring (återförsäkring). I praxis har indirekt affär i viss

bransch ansetts såsom komplement till den direkta affären i samma bransch.

Koncession för särskild bransch i direkt affär har sålunda ansetts innefatta

rätt att driva motsvarande återförsäkringsrörelse. Däremot har tillstånd till

indirekt affär i viss bransch icke ansetts omfatta även den direkta affären i

samma bransch. Utredningen anser, att bärande motiv knappast föreligga

att betrakta återförsäkringsverksamheten såsom ett självklart accessorium

till den direkta affären, även om det av praktiska skäl merendels kan framstå

som ändamålsenligt att kombinera de båda rörelsegrenarna. Vid begäran

om koncession för viss försäkringsgren bör enligt utredningens mening den

direkta och indirekta affären bedömas var för sig.

Utredningen anför härom vidare:

Återförsäkringens uppgift är att åstadkomma utjämning av det ekonomiska

riskförloppet. Vid otillfredsställande riskutjämning måste man räkna med

a*t genom tillfälligheternas spel det ekonomiska förloppet av verksamheten

blir ojämnt och i ogynnsammaste fall rentav ruinerande för bolaget. Icke

minst för livförsäkringsväsendet är sålunda en rationellt ordnad återförsäkringsverksamhet

av stor vikt, större inom storförsäkringen än inom folkförsäkringen,

där riskutjämningen automatiskt säkerställes genom att beståndet

är sammansatt av ett mycket stort antal försäkringar med låga försäkringsbelopp.

Det ligger i direktförsäkringsgivarens intresse att rationellt ordna riskutjämningen.

Med hänsyn härtill är det naturligt, att initiativet till återförsäkringsavtal

tillkommer denne. Återförsäkringen tillhör med andra ord di
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

rektförsäkringsgivarens tekniska problem, som måste lösas ändamålsenligt

och billigt för att skäligheten gentemot försäkringstagarna skall kunna tillgodoses.

Det svenska livförsäkringsväsendet har för ändamålet bildat ett gemensamt

återförsäkringsbolag. Detta bolag, Återförsäkringsaktiebolaget Sverige,

behåller en mindre del av de mottagna återförsäkringarna men retrocederar

återstoden, huvudsakligen till de anslutna direktförsäkringsbolagen. Ett

mindre antal personer äro emellertid så högt livförsäkrade, att tillfredsställande

riskutjämning icke lämpligen kan beredas genom den nämnda anordningen.

Det sist sagda kan motivera att svenskt bolag, som driver enbart indirekt

affär i skadeförsäkring, beviljas koncession även för återförsäkringsrörelse

i livförsäkring, om behov härav skulle uppstå. Sådan rörelse bör dock i fråga

om svenska försäkringar inskränkas till retrocessioner från livåterförsäkringsbolag

och ske mot riskpremie. Genom riskpremiemetod förebygges en i

och för sig icke önskvärd sammanblandning av förvaltningen av livförsäkringsrörelsens

tekniska fonder med fondförvaltningen i skadeförsäkringsbranscher.

Detta syfte torde lämpligen kunna vinnas genom ett härför avpassat

förbehåll i koncessionsvillkoren.

Vad angår frågorna, huruvida ett bolag, som driver direkt skadeförsäkringsrörelse,

bör tillåtas att mottaga återförsäkring i liv, eller om ett livbolag

bör få driva indirekt affär i skadeförsäkring, anser utredningen, att dessa

i regel böra besvaras nekande. Här må hänvisas till vad nyss anförts angående

de blandade bolagen. Det bör tilläggas, att ett mindre antal svenska försäkringsbolag

för närvarande — ehuru i begränsad omfattning — driva de

kombinationer, som här åsyftas. En avveckling av antingen livförsäkringseller

skadeförsäkringsaffären torde icke komma att bereda nämnvärda olägenheter.

Det är dock rimligt att, såframt icke frivillig överlåtelse av ettdera

beståndet lämpligen kan åvägabringas, redan ingångna avtal fullgöras

av det bolag, som slutit avtalet.

Beträffande koncession för återförsäkringsverksamhet framhåller utredningen

följande synpunkter:

Med hänsyn till återförsäkringens betydelse för det moderna försäkringsväsendets

stabilitet och funktionsduglighet har det allmänna i samma grad

som beträffande direkt försäkring intresse av att verksamheten bedrives på

lämpligt sätt. För meddelande av koncession för återförsäkringsbolag bör

sålunda ställas samma krav, nämligen att verksamheten kan anses behövlig

och därjämte är ägnad att främja en sund utveckling. Därvid bör dock beaktas,

att ett återförsäkringsbolag i allmänhet riktar sig även till den utländska

marknaden. Ett väl utbyggt återförsäkringsföretag med goda internationella

förbindelser kan vara av ekonomisk betydelse för vårt land.

Yttranden. Vad utredningen anfört angående rätt att driva såväl liv- som

skadeförsäkring i samma bolag har på vissa punkter mött principiella erinringar,

huvudsakligen dock endast såvitt angår återförsäkring.

Försäkringsinspektionen anmärker, att utredningen icke motiverat sitt

principuttalande att elt bolag, som driver direkt skadeförsäkringsrörelse, i

regel icke bör tillåtas mottaga livåterförsäkring. De skäl, som anförts till

förmån för boskillnad mellan direkt liv- och brandförsäkring, synas inspektionen

icke ha någon större bärkraft i förevarande fall. Särskilt gäller detta,

då det är fråga om livåterförsäkring, som övertages från utländsk försäk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ringsgivare. Sådan rörelse är, påpekar inspektionen, i lika liög grad affärsbetonad

som brandförsäkringen.

Försäkringsbolagens riksförbund framför liknande synpunkter. Riksförbundet

tillägger:

Utredningen synes hava alltför litet beaktat, att återförsäkringsverksamheten

till sin natur är i hög grad internationell och därjämte mera affärsmassigt

betonad än annan försäkringsverksamhet, och i stället fört sina resonemang

beträffande koncession för återförsäkring från den utgångspunkten,

att återförsäkringen i främsta rummet är en anordning för ernående inom

landet av en effektiv riskutjämning för det samlade försäkringsbeståndet

inom de olika branscherna. Det enda sammanhang, i vilket utredningen uppmärksammat

återförsäkringens internationella karaktär, är då den gör gällande,

att även för koncession för återförsäkringsbolag böra ställas kraven

att verksamheten kan anses behövlig och därjämte ägnad att främja en sund

utveckling, men samtidigt påpekar, att ett återförsäkringsbolag i allmänhet

riktar sig även till den utländska marknaden.

En koncessionsprövning beträffande återförsäkring på sätt utredningen

synes hava tänkt sig skulle kunna leda till allvarlig skada för de svenska

skadeförsäkringsbolag, som i större omfattning ägna sig åt internationell återförsäkringsverksamhet.

Exempelvis skulle ett dylikt bolag kunna i konkuricns

med andra, främst utländska, bolag förlora eu vinstgivande återförsäklingsaffär

i skadeförsäkring, om det icke samtidigt kunde taga livåterförsäkring.

överhuvud taget bör det icke resas hinder för ett direkttecknande

svenskt skadeförsäkringsbolag att övertaga återförsäkring i såväl skade- som

livförsäkringsbranscherna. Att livåterförsäkringsverksamheten därvid icke

bör bedrivas efter sådana linjer, att det kan leda till men för försäkringstagarna

i de svenska livförsäkringsbolagen ligger i öppen dag, men detta

är en angelägenhet för ledningen av dessa bolag att tillse och äger

icke något sammanhang med principerna för beviljandet av koncession för

återförsäkring. Det bör även uppmärksammas att försäkringsinspektionen i

viss utsträckning utövar direkt kontroll över den återförsäkringsaffär, som

avges av de direkttecknande svenska livförsäkringsbolagen. Anledning saknas

att vid koncessionsprövning och tillsyn beträffande återförsäkring anlägga

andra synpunkter än soliditetssynpunkten.

I detta sammanhang har riksförbundet uppmärksammat utredningens uttalande,

att, om ett svenskt bolag, som driver enbart indirekt affär i skadeförsäkring,

beviljas koncession även för återförsäkringsrörelse i livförsäkring,

så bör sådan rörelse i fråga om svenska försäkringar inskränkas till retrocessioner

från livåterförsäkringsbolag och ske mot riskpremie. Mot första ledet

i detta uttalande måste inläggas en bestämd gensaga. Något skäl att framtvinga

en sådan dubbel affärsuppgörelse som retrocession innebär föreligger

icke. Uttalandet har ej heller på något sätt motiverats av utredningen.

Föredraganden. De skäl utredningen anfört för ett principiellt förbud

mot alt förena liv- och skadeförsäkringsrörelse i samma bolag synas mig

övertygande. Förbudet bör — såsom utredningen ock påvisat — likväl icke

göras ovillkorligt. På koncessionsmyndiglieten bör ankomma att efter diskretionär

prövning meddela dispens, då särskilda skäl föranleda därtill. Försäkringsutredningen

har pekat pa vissa fall, där dispens enligt utredningens

mening kan vara motiverad. I stort sett finner jag utredningens synpunkter

välgrundade och ägnade att tjäna såsom ledning för rättstillämpningen. Jag

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

175

kan emellertid icke utan vidare ansluta mig till uttalandet, att ett bolag, som

driver direkt skadeförsäkringsrörelse, i regel icke bör tillåtas mottaga livåterförsäkringsrörelse.

Detsamma gäller uttalandet, att om ett bolag med

enbart indirekt affär i skadeförsäkring beviljas koncession även för livåterförsäkring,

sistnämnda rörelse bör inskränkas till retrocessioner från livåterförsäkringsbolag.

Den kritik, som i remissyttrandena framförts mot dessa uttalanden,

finner jag sålunda värd beaktande. Koncessionsfrågor av nu angiven

art böra bedömas från fall till fall och med beaktande av alla pa fragan inverkande

faktorer. Härvid bör beaktas, att skälighetsprincipen införts beträffande

livförsäkringen och att denna princip bör upprätthållas även då

det gäller att genom återförsäkring utjämna kastningar i riskförloppet inom

livförsäkringen. Kontrollen över att detta krav tillgodoses tillkommer försäkringsinpektionen,

som med hänsyn härtill bör ägna återförsäkringsavtalen

erforderlig uppmärksamhet.

Vad beträffar frågor om koncession för återförsäkringsverksamhet hänvisas

till vad jag förut anfört därom, att hänsyn måste tagas även till handelspolitiska

faktorer.

De blandade bolagens beredvillighet att anpassa sig efter en förbudsregel

av nu angiven innebörd medför, att särskilda övergångsbestämmelser beträffande

dessa bolag icke torde erfordras. Ej heller i övrigt torde förhållandena

påkalla sådana bestämmelser.

E. Representationsfrågan såsom koncessionsviltkor i ömsesidigt bolag m. m.

Utredningen behandlar ingående frågan om delägares och garanters inflytande

i ömsesidiga försäkringsbolag och anför härom bl. a. följande:

Delägarnas intressegemenskap utgör grunden för den ömsesidiga företagstypens

struktur. Företaget skall bedrivas av delägarna själva och för deras

räkning. En sådan gestaltning av företagsdriften torde vara tämligen lätt att

upprätthålla under okomplicerade yttre förhållanden — ett ringa antal delägare,

begränsat verksamhetsområde och enhetligt ekonomiskt intresse i avseende

å företaget. I den mån dessa förhållanden kompliceras genom ökning

av antalet delägare, dessas fördelning över större områden eller mindre

samstämmighet i intressena, har det också visat sig svårt att förverkliga

den tanke, som ligger till grund för det ömsesidiga försäkringsföretaget. Det

blir därvid icke blott nödvändigt att från företagets beslutande organ, bolagsstämman,

till verkställighetsorganet, styrelsen, överföra större del av det

löpande förvaltningsarbetet. Av praktiska skäl försvåras därjämte delägarnas

möjlighet att genom närvaro på bolagsstämma besluta om bolagets angelägenheter.

Då företagets expansion nått en viss gräns, måste det, anses

helt uteslutet att delägarnas inflytande kan utövas i sådan form. Svårigheterna

kunna lösas därigenom, att man tillskapar ett särskilt organ här benämnt

delegeradeförsamling — vilket har att besluta i delägarnas ställe. Det

ligger i sakens natur, att denna anordning förutsätter, att det nämnda organet

verkligen är representativt för delägarna. Detta organ ersätter bolagsstämman

och har sålunda till uteslutande uppgift alt tillgodose delägarnas

intresse.

Under förarbetena till 1917 års försäkringslag torde frågan om delägarinflytandets

praktiska gestaltning hava ägnats föga om ens någon uppmärk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

17G

Kungi. Maj.ts proposition nr -50.

samhet. Lagen anger icke några riktlinjer för frågans lösning; lika litet har

lagen givit offentlig myndighet möjlighet att påverka utvecklingen på detta

område. Efter de senaste decenniernas utveckling är situationen för närvarande

den, att vissa ömsesidiga försäkringsbolag eller typer av sådana bolag

lyckats lösa frågan om delägarnas representation på ett både formellt och

reellt godtagbart sätt. I andra bolag åter är delägarinflytandet en chimär,

antingen till följd av att det helt kringskurits i bolagsordningen eller också

blivit reellt betydelselöst, oaktat benämningen ömsesidig är ägnad att inge

försäkringstagarna föreställningen om att de äga ett verkligt inflytande. Mellan

dessa ytterlighetsfall förekommer en mångfald former. Efter nutida uppfattning

måste förhållandena betecknas som i stort sett otillfredsställande.

Försäkringsutredningen har ansett det vara en angelägenhet av stor vikt att

söka finna en tillfredsställande lösning på de problem, som här anmäla sig.

Uppgiften är icke enkel. Svårigheterna ligga huvudsakligen i att finna en

anordning, som icke framstår såsom en tom formalitet utan åstadkommer ett

delägarinflytande av reell innebörd. Det förtjänar anmärkas, att svårigheterna

härutinnan otvivelaktigt i sin mån bidragit till den utveckling som nu

är ett faktum.

Representationsfrågan kompliceras även därav, att åtskilliga ömsesidiga

försäkringsbolag äro utrustade med garantikapital. Detta fyller i stort sett

samma funktion som aktiekapitalet i ett aktiebolag. Genom garantikapitalet

tillföres bolaget rörelsemedel. Dess betydelse framgår därav, att försäkringslagen

innehåller bestämmelse om att ömsesidigt försäkringsbolag icke må bildas

utan garantikapital, där ej särskilda skäl till undantag finnas (119 §).

Det har ansetts, att den som tillskjutit garantikapital i ett ömsesidigt försäkringsbolag

bör vara tillförsäkrad inflytande i företaget. Allmängiltigheten av

denna tes kan visserligen dragas i tvivelsmål, men å andra sidan är det obestridligt,

att garanten i vissa situationer har ett befogat intresse att bevaka.

Därvid uppkommer frågan om en avvägning mellan garanters och delägares

inflytande.

Innan utredningen närmare går in på de principiella riktlinjerna, torde

det vara av intresse att något analysera de former för delägarinflytande,

som hittills utbildats. Den tidigare försäkringsutredningen verkställde under

år 1937 en undersökning angående då praktiserade former för delägares

och garanters inflytande i de ömsesidiga försäkringsbolagen. Undersökningens

resultat skall här i korthet refereras. Någon påtaglig förskjutning i ena

eller andra riktningen torde icke hava förekommit efter nämnda tidpunkt,

varför undersökningen kan anses återspegla aktuella förhållanden.

Undersökningen, som omfattade praktiskt taget samtliga år 1937 verksamma

ömsesidiga riksbolag, nämligen 74 person- och skadeförsäkringsbolag

samt 14 ränte- och kapitalförsäkringsanstalter, från vilka senare bortses i

det följande, ger vid handen, att delägarnas inflytande formellt är ordnat

enligt ettdera av tre olika alternativ. Dessa äro 1) direkt rösträtt på bolagsstämma,

2) rösträtt genom delegerade och 3) en kombination av de båda

föregående systemen.

Systemet med direkt rösträtt för delägarna har upptagits i de flesta bolagsordningarna.

Rösträtten utövas per capita eller i relation till försäkringsbelopp

eller premie. Även andra metoder tillämpas för rösträttens avvägning.

Ofta mträder rätten alt rösta först sedan försäkringen varit i kraft under

viss tid. Vanligen förekommer också den anordningen, att rösträtt ej må

utövas genom ombud eller att samma ombud äger företräda allenast ett

starkt begränsat antal delägare.

I 23 av de undersökta bolagen utövas delägarnas bestämmanderätt genom

delegerade. Dessas antal växlar från högst 100 till lägst 9. Mycket skiftande

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

177

principer tillämpas för val av delegerade. I ett ringa antal fall utses de av

delägarna själva för begränsad tid. En variant härav är, att halva antalet

delegerade utses av försäkringstagarna, medan delegeradeförsamlingen i övrigt

kompletterar sig själv. Den sistnämnda anordningen — att delegeradeförsamlingen

kompletterar sig själv — förekommer i åtskilliga bolag. Ett

av dessa bolag har tillika infört den bestämmelsen, att ett visst antal försäkringstagare,

minst 500, kunna påkalla utlysande av allmänt försäkringstagarmöte,

vilket äger att besluta om entledigande av delegerade och utseende

av nya i de avgångnas ställe. Några bolag tillämpa den anordningen,

att en särskild institution -— landsting, handelskammare, kooperativa förbundets

kongress, tjänstemannaföreningar — utser delegeradeförsamling. I

en bolagsordning föreskrives, att garanten äger deltaga i val av delegerade

för försäkringstagarna. Åtskilliga varianter av de nu nämnda exemplen förekomma.

Även i fråga om det tredje av de nyss nämnda systemen förekomma mycket

varierande anordningar. 1 allmänhet är beslutanderätten på det sätt

uppdelad, att delägarna hava att själva på bolagsstämman besluta i vissa

frågor, medan beslutanderätten i övrigt tillkommer utsedda delegerade.

Av de 74 bolag, som omfattades av undersökningen, redovisade 22 icke

återbetalat garantikapital. I de flesta av sistnämnda bolag åtnjuter garanten

rösträtt vid sidan av försäkringstagarna eller delegerade för dem. Såsom

redan nämnts förekommer också den anordningen, att garanterna äga deltaga

i val av delegerade för försäkringstagarna.

Slutligen förtjänar framhållas, att i ett mindre antal bolag styrelseledamöterna

i denna egenskap samt i vissa fall även revisorerna äga rösträtt å

bolagsstämma.

För de lokala bolagen (ömsesidiga läns- och häradsbolag), vilka icke omfattades

av undersökningen, är representationsproblemet betydligt lättare att

lösa. I dessa bolag torde regelmässigt delägarna själva besluta om bolagets

angelägenheter å bolagsstämma, därvid rösträtten utövas per capita eller i

proportion till försäkrings- eller premiebelopp. Det saknas dock icke exempel

på delegeradeförsamling inom dessa bolag. Endast i något enstaka fall

torde lokalt bolag hava bildats med garantikapital.

För att belysa problemläget redogör utredningen härefter för representationsordningen

i några nu existerande ömsesidiga försäkringsbolag. I två

av de anförda exemplen är representationsordningen enligt utredningens

mening uppenbart otillfredsställande, medan i två andra fall delägarnas beslutanderätt

gestaltats i former, som utredningen finner godtagbara. I anslutning

till de båda sista exemplen anmärker utredningen, att bolagets anknytning

till en viss intressegrupp i samhället är ägnad att starkt underlätta

representationsfrågans lösning.

Den av utredningen refererade undersökningen omfattade jämväl frågan

i vilken utsträckning försäkringstagarna faktiskt utövat sin rösträtt i de fall,

där sådan tillkommit dem enligt bolagsordningen. Denna kategori representerades

vid undersökningstillfället av 53 bolag, av vilka 12 hade garantikapital

med rösträtt å bolagsstämman. För tioårsperioden 1928—1937 infordrade

utredningen därjämte från bolagen uppgifter angående dels antalet representerade

försäkringstagare å bolagsstämmorna och dels röstfördelningen mellan

å ena sidan försäkringstagarna och å andra sidan garanter eller inneha12

Bihruvj till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

vare av aktier i vederbörande förlagsaktiebolag. Av undersökningen framgick

— anför utredningen — att försäkringstagarna endast i rena undantagsfall

utövat något inflytande i dessa bolag.

Härefter anför utredningen följande:

Idén om frivilliga sammanslutningar till ömsesidigt bistånd gentemot risker

av ekonomisk art har i vårt land historisk förankring. Såsom förut antytts

har idén under de senare årens utveckling blivit i viss mån bortskymd.

I våra dagar framstår det emellertid som naturligt att delägarna i ett ömsesidigt

bolag skola vara garanterade ett verkligt inflytande på företagets ledning.

Representationskravet gör sig gällande med olika styrka beroende på

verksamhetens art och omfattning m. m. I fråga om livförsäkring med dess

långfristiga försäkringsavtal måste kravet på ett verkligt delägarinflytande

tillmätas ännu större betydelse än i fråga om skadeförsäkringen.

Frågan om lämplig representation utgör enligt utredningens förslag ett led

i koncessionsprövningen. Detta tillhör det tidigare omnämnda kvalitativa

koncessionskravet. Ny koncession skall sålunda kunna beviljas endast då

representationsordningen är fullt tillfredsställande. Såsom redan tidigare

framhållits skola även alla bestående bolag underkastas koncessionsprövning

i samband med den nya lagstiftningens genomförande.

Vad beträffar formen för delägarinflytandet må till en början understrykas,

att uniformitet icke i och för sig är att eftersträva. Fastmera är det av

vikt att representationsformen anpassas efter verksamhetens art och inriktning.

Också verksamhetens omfattning är härvidlag av väsentlig betydelse.

Erfarenheten har visat, att ett rösträttssystem som bygger på försäkringstagarnas

direkta deltagande i bolagsstämma blir en tom formalitet utom i

bolag med ett ringa antal delägare. Denna representationsform kan följaktligen

icke godtagas i de större bolagen. För dessa bolags vidkommande gäller

spörsmålet därför att åstadkomma något organ för delägarna, vilket

handlar i deras ställe och i deras intresse. Här äro olika lösningar tänkbara.

Svårigheten ligger i att åstadkomma ett organ, som genom sin sammansättning

kan anses verkligt representativt för delägarintresset. Åt varje enskilt

bolag bör överlämnas att söka finna en representationsordning, som är den

med hänsyn till bolagets egenart mest ändamålsenliga. För ömsesidigt försäkringsbolag,

som är direkt anknutet till en organisation av något slag eller

till viss yrkes- eller intressegrupp, ter sig frågan förhållandevis enkel. Om

något bolag icke träffar en ur det allmännas synpunkt tillfredsställande anordning,

bör koncessionsmyndigheten kunna anvisa sådan. Flera möjligheter

till en dylik mer eller mindre standardiserad representationsform hava

diskuterats inom försäkringsutredningen. Efter prövning av de olika alternativen

har utredningen ansett sig böra förorda en lösning efter följande riktlinjer.

Ett försäkringsväsendets förtroenderåd tillskapas med uppgift att i de

ömsesidiga försäkringsbolag, som önska begagna sig därav, utse delegeradeförsamling

för bolaget. Rådet sammansättes av representanter för sådana

större organisationer i samhället som arbetsgivareföreningen, landsorganisationen,

tjänstemännens centralorganisation, handelns, småindustriens, hantverkets

och jordbrukets näringsorganisationer, industriförbundet, konsumentkooperationen,

bostadskooperationen, stadsförbundet, landskommunernas förbund,

hushållningssällskapen, nykterhetsrörelsen o. s. v. Politiska organisationer

böra däremot icke komma i fråga. Man bör på sådant sätt kunna för

uppdraget förvärva personer, vilka äro väl förtrogna med ekonomiska och

sociala problem samt besitta ingående personkännedom på samhällslivets

olika områden. Antalet ledamöter bör icke vara alltför ringa och i varje

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

179

fall icke understiga 20. Ledamotskapet skall helt hava karaktären av förtroendeuppdrag.

För att stärka förtroenderådets ställning och därjämte skapa

garantier för en allsidig sammansättning synes det lämpligt, att Kungl. Maj:t

utser ledamöterna inom förslag, avgivna av vederbörande organisationer.

Förtroenderådet skall ha till uteslutande uppgift att utse delegeradeförsamling

i ömsesidiga försäkringsbolag, som införa denna valanordning. Vid fullgörande

av sin uppgift bör rådet beakta det berörda bolagets speciella förhållanden.

Väsentligt olika synpunkter göra sig nämligen gällande vid val av

delegerade i t. ex. ett livförsäkringsbolag och ett sjöförsäkringsbolag. Det

kan visserligen invändas, att man här förutsätter en förtrogenhet med förhållandena

inom försäkringsväsendet hos rådets enskilda ledamöter, som i

regel icke kan väntas föreligga. Denna invändning får emellertid icke överdrivas.

Genom en allmän orientering på området, baserad på uppgifter från

försäkringsinspektionen, torde erforderligt sakligt underlag för valet kunna

skapas. Det ligger självfallet vikt uppå att kandidatnomineringen är fri, bortsett

från den naturliga begränsningen att endast den som själv är försäkringstagare

i bolaget bör kunna utses till delegerad. Det bör stå försäkringstagare

fritt att hos förtroenderådet föreslå kandidat till delegeradeförsamlingen.

Samma frihet skall tillkomma bolaget. Förtroenderådet bör emellertid

vara obundet av förslagen. Eftersom valet sker i offentlighetens fulla ljus,

torde någon risk för obehörigt inflytande från bolagsledningens sida icke behöva

befaras.

Såsom redan anmärkts är den här skisserade representationsordningen en

utväg, som bör stå öppen för de bolag, vilka icke med hänsyn till föreliggande

omständigheter kunna finna någon likvärdig eller bättre lösning. Det

centrala i problemet —■ och tillika ett oeftergivligt koncessionsvillkor — är,

att delegeradeförsamlingen så sammansättes, att den blir i egentlig mening

representativ för delägarintresset och samtidigt i stånd att på ändamålsenligt

sätt fylla sin uppgift. Föreligga icke dessa förutsättningar, äventyras

koncessionen.

Ett par av de övriga av försäkringsutredningen diskuterade alternativen

må i detta sammanhang antydas. Genom lottning — exempelvis på försök - ringsbrevens nummer — kan en valkorporation utses, vilken i sin ordning

utser delegeradeförsamling. Metoden kan praktiskt förenklas genom en uppdelning

på geografiskt begränsade områden. Vid varje tillfälle förrättas val

endast inom visst område, varvid ett bestämt antal delegerade utses. Ett annat

system innebär, att försäkringstagarna — individuellt eller sammanförda

i lokala valmansföreningar -— utse delegerade genom att per post insända

röstsedlar till en särskild valnämnd. Röstningen sker på grundval av en av

valnämnden upprättad kandidatlista, vilken tillkommit efter fri kandidatnominering.

Slutligen bör framhållas, att under vissa omständigheter en kombination

av skilda valmetoder kan visa sig lämplig, exempelvis så att delegeradeförsamlingen

delvis utses av förtroenderådet och delvis av någon till

försäkringsbolaget anknuten intressegrupp.

Särskilda behörighetsvillkor för delegerade torde icke böra uppställas i

lagen. Vissa begränsningar te sig naturliga och kunna förutsättas bli beaktade

vid koncessionsprövningen. Eu sådan begränsning har redan nämnts,

den nämligen, att det i allmänhet icke torde vara lämpligt alt person utanför

försäkringstagarnas egen krets utses till delegerad. Av principiella skäl böra

även styrelseledamöter och revisorer vara uteslutna. Detsamma bör gälla

alla kategorier av anställda i bolaget. Eu annan sak är att bolagets ledning

och revisorer böra vara närvarande vid sammanträde med delegeradeförsamlingen

för att lämna upplysningar rörande verksamheten.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Utredningen behandlar härefter avvägningen av garantikapitalets inflytande

och anför härom följande:

Garantibeloppet utgör i regel det ömsesidiga försäkringsbolagets startkapital.

Utvecklar sig rörelsen gynnsamt, bildas efter hand rörelsekapital inom

företaget, varigenom garantikapitalet i motsvarande grad minskar i betydelse.

Ett framgångsrikt ömsesidigt livbolag avsätter småningom så stora

fonder, att garantien blir helt betydelselös. Såsom redan framhållits kunna

förhållandena vara sådana, att garantens krav på medinflytande framstå

såsom fullt befogade. I andra fall te de sig mindre befogade eller rentav

obefogade. Vilket som är förhållandet, bör prövas i koncessionsväg. Försäkringsutredningen

förutsätter att garantiavtalet liksom varje förändring däri

skall godkännas av koncessionsmyndigheten. I den mån garantikapitalet icke

längre erfordras för rörelsens ändamålsenliga bedrivande, skall kapitalet

återbetalas och dess inflytande i motsvarande grad minskas. Sedan hela garantikapitalet

återbetalats, skall garanten följaktligen avskäras från varje

inflytande i företaget. Skälig avvägning av rösträtten mellan garantikapitalet

och försäkringstagarna bör ske med hänsyn till omständigheterna i varje

särskilt fall. En mekaniskt verkande regel härför är uppenbarligen icke

lämplig. Såsom allmän princip torde emellertid böra gälla, att garanten icke

under några förhållanden får tilldelas större inflytande än delägarkollektivet.

Till stöd för kravet på ett stort inflytande för garantikapitalet har särskilt

det argumentet anförts, att garanten måste säkerställa sig mot tillfälliga majoriteter

på bolagsstämman. Även om denna synpunkt under nuvarande förhållanden

icke kan anses ogrundad, blir efter genomförande av utredningens

förslag läget ett annat. Såsom bolagsstämma skall, bortsett från de minsta

bolagen, fungera en kvalificerad delegerad eförsamling, där risken för osaklig

opinionsbildning får anses starkt reducerad.

Beträffande de lagföreskrifter utredningen upptagit i anslutning till det

nu anförda torde jag få hänvisa till 169 §, 170 § första stycket 16—19 samt

193 och 207 §§ lagförslaget. Jag torde få tillfälle återkomma härtill vid behandlingen

av de särskilda paragraferna.

I anslutning till representationsfrågan i ömsesidiga försäkringsbolag berör

utredningen ett ämne av stort intresse, nämligen möjligheten att bereda

försäkringstagarna inflytande i försäkringsaktiebolag. Efter att ha anmärkt,

att, enligt företagstypens struktur, aktieägarna här utöva det förhärskande

inflytandet, erinrar utredningen om den möjlighet som redan enligt gällande

lagstiftning (49 och 64 §§ försäkringslagen) föreligger för försäkringsaktiebolag

att låta valkorporation utanför bolagsstämman utse en eller flera

styrelseledamöter och revisorer. Från allmän synpunkt måste det anses önskvärt

att försäkringstagarna beredas inflytande även i försäkringsaktiebolag.

Denna synpunkt borde tillmätas särskild vikt i fråga om livförsäkring. Ämnet

gåve vidsträckta aspekter. Med hänsyn till begränsningen i försäkringsutredningens

direktiv har utredningen emellertid icke ansett sig böra närmare ingå

på frågan.

Utredningens principiella synpunkter på representationsfrågan i ömsesidiga

försäkringsbolag ha icke mött gensaga i något remissyttrande. Folket-Samarbete

säger sig vilja kraftigt understryka kritiken av det sätt, på vilket del
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ägarnas inflytande utövas i flertalet ömsesidiga riksbolag. Anstalterna tillfoga:
Att

delägarna i de flesta ömsesidiga riksbolagen icke ha något verkligt inflytande

över verksamheten beror säkerligen i många fall på omöjligheten

att organisera ett sådant inflytande från ett mycket stort antal över hela

landet spridda delägare, vilka icke ha något annat sammanhållande band än

att de äro försäkrade i samma bolag. Utredningens uttalande, att »bolagets

anknytning till viss intressegrupp är ägnad att starkt underlätta representationsfrågans

lösning» bör därför understrykas, givetvis under förutsättning

att anknytningen är naturlig med hänsyn till försäkringsbeståndets uppkomst

och sammansättning.

Landsbygdens brandförsäkringsbolags förening kommenterar den av utredningen

verkställda undersökningen rörande deltagandet i bolagsstämmans

förhandlingar såvitt angår de lokala bolagen. Även om det kan påvisas, att

delägarna i många fall i ringa utsträckning begagna sin rätt att genom närvaro

på bolagsstämma deltaga i handläggningen av bolagets angelägenheter,

vill föreningen för sin del framhålla, att erfarenheten visar hurusom ett livligare

intresse för bolagsstämmorna utvecklats vid sådana tillfällen, då frågor

av större vikt förekommit till behandling, eller inom bolag, där någon

ändring av bolagsledningen satts i fråga. Dessa förhållanden utgöra enligt

föreningens uppfattning ett belägg för att ett fåtaligt deltagande i bolagsstämma

får antagas innebära, att förvaltningen utövas i överensstämmelse

med delägarnas intressen och önskemål.

Förslaget om tillskapandet av ett försäkringsväsendets förtroenderåd har

föranlett erinringar i vissa avseenden. Försäkringsinspektionen anser, att ett

sådant centralt organ skulle bli lämpligt för de större bolagens del. Däremot

hyser inspektionen tvivel om lämpligheten av detta organ för de lokala bolagens

vidkommande. Även om förtroenderådets medlemsantal blir förhållandevis

stort, förefaller det inspektionen knappast troligt, att rådet kan komma

att besitta erforderlig kännedom i sådana avseenden, som kunna anses vara

av betydelse för de lokala bolagen. Inspektionen framkastar tanken att inrätta

ett eller flera särskilda förtroenderåd för dessa bolag.

Landsbygdens brandförsäkringsbolags förening avvisar tanken på ett förtroenderåd

såvitt angår de lokala bolagen. Föreningen understryker vad utredningen

anfört därom, att delägarnas intressegemenskap utgör grunden

för den ömsesidiga företagstypens struktur samt att företaget skall bedrivas

av delägarna själva och för deras räkning, varefter föreningen tillägger följande:
Från

denna utgångspunkt vill föreningen framhålla att det för de lokala

bolagens del icke bör komma i fråga att representationsfrågan löses genom

att delegerade utses av ett särskilt tillskapat »försäkringsväsendets förtroenderåd»

sammansatt av representanter för vissa organisationer och korporationer

inom samhället. Det synes angeläget och åtminstone inom dessa bolag

genomförbart att ett avgörande inflytande förbehålles bolagens egna delägare.

Den redan på flera håll genomförda metoden med fullmäktige, distriktsvis

valda av och bland delägarna, måste vara den lämpligaste lösningen, där

direkt rösträtt å bolagsstämma icke kan ifrågakomma.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

Till ytterligare belysande av frågan om representationsformen vill föreningen

framhålla att varje form av delegeradeförsamling innebär en omkostnadsbelastning

för bolaget, enär de delegerade måste erhålla såväl resekostnads-

som traktamentsersättningar.

k olket-Samarbete betecknar förslaget om ett försäkringsväsendets förtroenderåd

såsom artificiellt och fortsätter:

Då det icke synes vara möjligt att finna en bättre lösning för sådana ömsesidiga

riksbolag, som icke ha en naturlig anknytning till en folkrörelse eller

intresseorganisation, vill Folket-Samarbete dock icke avstyrka anordningen

men det är angeläget att den betraktas såsom en nödfallslösning. Nästan varje

representationsform, som utnyttjar en osökt samhörighet med någon större

organisation, måste betraktas såsom överlägsen en av »försäkringsväsendets

förtroenderåd» utsedd delegeradeförsamling.

Försäkringsbolagens riksförbund har icke funnit anledning att nu upptaga

frågan om ett försäkringsväsendets förtroenderåd till granskning, eftersom

riktlinjerna för tillskapandet av ett sådant råd endast i korthet skisserats och

då det över huvud taget ej är säkert, att rådet skulle få någon uppgift att

fylla. Förbundet uttalar förvissningen, att, om framdeles behov skulle uppkomma

av särskilda anordningar av det slag utredningen tänkt sig, förbundet

då beredes tillfälle att taga ställning till saken.

Utredningens förslag beträffande avvägningen av garantikapitalets inflytande

har berörts i försäkringsinspektionens yttrande. Inspektionen ansluter

sig till principen att i den mån garantikapitalet icke längre erfordras för rörelsens

ändamålsenliga bedrivande detsamma skall återbetalas och dess inflytande

i motsvarande grad minskas. Emellertid vill inspektionen i fråga

om sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som ingå i en koncern framhålla,

att garantikapitalet utgör instrument för koncernens sammanhållning och

att, om garantikapitalet skall återbetalas, moderbolagets anspråk på inflytande

bör tillgodoses på annat sätt.

Folket-Samarbete har slutligen ägnat uppmärksamhet åt det förhållandet,

att två skilda associationsformer — aktiebolag och ömsesidiga bolag — förekomma

inom det enskilda försäkringsväsendet. Anstalterna anföra härom

följande:

Att den ömsesidiga bolagsformen i och för sig är det mest naturliga uttrycket

för försäkringsidén behöver icke särskilt motiveras. Eftersom den

personliga ansvarigheten redan avskaffats i samtliga ömsesidiga livbolags

bolagsordningar och av försäkringsutredningen föreslås avskaffad för all

personförsäkring (168 §), och då likvidationsbestämmelsema för ett ömsesidigt

livbolag snarast få anses förmånligare för försäkringstagarna än motsvarande

bestämmelser för ett livförsäkringsaktiebolag, synes aktiebolagsformen

icke längre ha någon uppgift att fylla för livförsäkringens vidkommande.

Detsamma gäller annan personförsäkring i den mån den förekommer

fristående från sakförsäkring, medan däremot delägarnas uttaxeringsrisk

inom ömsesidiga sakförsäkringsbolag alltjämt ger aktiebolagsformen existensberättigande

på detta område. Folket-Samarbete har ansett sig böra ge uttryck

åt dessa synpunkter därför att det icke torde vara utan betydelse att

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

de beaktas vid de fusioner, som sannolikt — bl. a. på grund av skärpt konkurrens

— komma att äga rum under de närmaste åren.

Föredraganden. Försäkringsutredningens uttalande, att delägarnas intressegemenskap

utgör grunden för den ömsesidiga företagstypens struktur,

synes mig träffa det centrala i det föreliggande problemet. Utgår man från

detta betraktelsesätt, blir en given konsekvens, att åt delägarna måste förbehållas

ett bestämmande inflytande i företaget. Detta utesluter icke, att under

vissa betingelser en avvägning mellan skilda intressegrupper kan befinnas

nödvändig. Närmast gäller detta avgränsningen av garanters anspråk på

medbestämmanderätt. Avvägningen torde emellertid endast under särskilda

förhållanden böra genomföras så, att det avgörande inflytandet frånhändes

delägarna.

Representationsfrågan måste vara löst på tillfredsställande sätt i bolagsordningen.

Detta framstår som ett oavvisligt koncessionsvillkor. Det måste

tillses, att icke bolagsordningen blir allenast en skylt och delägarinflytandet

nedsjunker till en tom formalitet. Så synes för närvarande vara förhållandet

i påfallande stor utsträckning. Bestämmelserna böra därför så utformas, att

beviljad koncession förverkas, därest delägarinflytandet mister sin reella innebörd.

I detta hänseende tillåter jag mig hänvisa till 288 § i förslaget, vartill

jag senare återkommer.

Med det nu sagda har jag velat ytterligare understryka utredningens principuttalanden,

till vilka jag helt ansluter mig. Av det anförda torde vidare

framgå, att jag icke lämnat obeaktat det av försäkringsinspektionen anmärkta

förhållandet, att ett moderbolag kan äga anspråk på inflytande i ett dotterbolag

av den ömsesidiga företagstypen även sedan garantikapitalet återbetalats.

Ehuru det står klart, att under vissa betingelser företagsekonomiska

fördelar kunna vinnas genom verksamhet i koncernens form — vilka fördelar

i sista hand höra komma försäkringstagarna till godo — torde det i

regel böra ankomma på försäkringstagarna själva att avgöra, huruvida i ett

givet fall koncemformen är ändamålsenlig eller icke.

Praktiska skäl torde göra det ofrånkomligt, att i stora bolag — varmed jag

här närmast avser bolag med stort antal försäkringstagare eller med vidsträckt

verksamhetsområde — tillskapa ett särskilt instrument för delägarinflytandet,

en delegeradeförsamling. En självklar förutsättning är att detta

organ verkligen är representativt för delägarna. I de fall, där bolaget är anknutet

till viss yrkes- eller intressegrupp, utgör denna en naturlig valkorporation

för utseende — helt eller delvis — av delegerade. Problemet ter sig här

förhållandevis enkelt. I den mån bolaget saknar sadan anknytning, kunna

svårigheter uppkomma. Försäkringsutredningen har emellertid antytt olika

möjligheter. I anslutning till vad utredningen anfört angående möjlighet att

utse valkorporation genom lottning bland försäkringstagarna vill jag anmäi ka,

att — enligt vad jag inhämtat — en sådan valmetod numera utarbetats inom

ett svenskt livförsäkringsbolag. För bolag, som icke finna någon lämplig

lösning på representationsfrågan, anvisar försäkringsutredningen utvägen att

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

låta ett av Kungl. Maj:t utsett förtroenderåd välja delegerade. Tanken erbjuder

stort intresse även om anordningen från praktisk synpunkt kan te sig

något otymplig.

En annan utväg att tillgodose delägarintresset, som utredningen icke tagit

upp till diskussion, är att förbehålla offentlig myndighet — närmast Kungl.

Maj:t — rätt att utse delegeradeförsamling. Eu variant härav är att det allmänna

utser en eller flera representanter i styrelsen. Detta synes mig vara

en enklare lösning än alternativet med förtroenderåd. Det kan självfallet ur

principiell synpunkt invändas, att endast den som själv är försäkringstagare

i bolaget bör tillåtas taga säte i delegeradeförsamlingen eller styrelsen. Denna

synpunkt, som jag icke vill frånkänna ett visst fog, får dock icke överbetonas.

Det väsentliga är att till uppdraget förvärva personer, som äro väl

kvalificerade för detsamma.

Försäkringsutredningen har föreslagit, att efter den nya lagens ikraftträdande

de bestående bolagen skola söka ny koncession. Därvid kommer klarhet

att vinnas huruvida eller i vad mån bolagen icke kunnat på tillfredsställande

sätt lösa representationsfrågan. Det synes mig lämpligt att avvakta

denna tidpunkt innan slutlig ståndpunkt tages till spörsmålet om och i vilken

form medverkan från det allmännas sida finnes påkallad för frågans lösning.

Vad särskilt angår tanken på ett av Kungl. Maj:t utsett förtroenderåd, vill

jag redan i detta sammanhang framhålla som min mening, att ett sådant

organ icke torde böra tillskapas för att välja delegerade endast i ett eller

annat bolag. Ett mera utbrett behov utgör en första förutsättning härför.

De lokala bolagens mera okomplicerade förhållanden underlätta möjligheterna

till demokratisk förvaltning. Några åtgärder från det allmännas sida

i syfte att stärka delägarnas inflytande i dessa bolag torde — åtminstone för

närvarande — icke vara påkallade. Självfallet måste dock också på detta område

utvecklingen med uppmärksamhet följas från koncessionsmyndighetens

sida.

Såväl i betänkandet som i ett remissyttrande har frågan om lämpligaste

företagsform berörts. Det synes mig klart, att de båda associationstyper som

här kunna ifrågakomma — aktiebolag och ömsesidiga bolag -—- äro i olika

grad lämpade för skilda försäkringsbranscher. Mot bakgrunden av nutida samhällsuppfattning

ter det sig icke tilltalande, att verksamhetsgrenar som stå

socialvården nära —- i detta fall främst personförsäkring i vidsträckt mening

— göras till föremål för privatekonomiskt företagarintresse. Å andra sidan

är otvivelaktigt aktiebolaget den naturliga företagstypen för exempelvis återförsäkringsrörelse.

Vid koncessionsprövning för nybildat försäkringsbolag

måste enligt min mening hithörande frågor beaktas.

Slutligen vill jag i detta sammanhang understryka försäkringsutredningens

uttalande om önskvärdheten av att åt försäkringstagarna beredes inflytande

även i försäkringsaktiebolag. I förslaget (70 och 98 §§) har — i överensstämmelse

med vad som redan nu gäller — upptagits bestämmelse om att en eller

flera styrelseledamöter och revisorer skola kunna utses i annan ordning än å

bolagsstämma. Denna möjlighet att tillskapa ett inflytande för försäkringsta
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

garna även i försäkringsaktiebolag torde, enligt vad jag inhämtat, hittills

icke i något fall hava utnyttjats.1 Bestämmelsen har uppenbarligen begränsad

räckvidd men synes fördenskull icke böra lämnas obeaktad vid koncessionsprövningen.

Vidare torde utvägen att låta representant för det allmänna

inträda såsom styrelseledamot eller revisor böra hållas öppen även för försäkringsaktiebolagens

del. Det bör sålunda stå bolaget fritt att i bolagsordningen

intaga bestämmelse om att exempelvis en styrelseledamot utses av

koncessionsmyndigheten.

II. Folkförsäkring.

Inledning. I direktiven för försäkringsutredningen erinrades om att i de

av Kungl. Maj:t stadfästa grunderna för beräkning av livförsäkringspremier

två skilda premienivåer — bortsett från den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen

—- tillämpas, nämligen en för stor försäkring och en för liten försäkring,

den senare även kallad folkförsäkring. Vidare framhölls, att den högre

premienivån för det sistnämnda slaget av försäkring motiverats bl. a. med de

högre relativa omkostnader folkförsäkringen ansetts kräva, föranledda bl. a.

av en fullständigare kundtjänst i vissa avseenden från vederbörande försäkringsbolags

sida. Utredningen anmodades i direktiven att ägna uppmärksamhet

åt förhållandet mellan stor och liten försäkring. Sålunda borde undersökas,

huruvida tillräckliga skäl alltjämt finnas att inom de breda lagren bedriva

en försäkringsverksamhet, som för försäkringstagarna medför väsentligt

högre kostnader än övrig livförsäkring. Om dylika skäl förelåge, måste

tillses, att gränsdragningen mellan de båda försäkringsformerna skapade garantier

för att de personer, vilkas försäkringsbehov lämpligen borde tillgodoses

exempelvis genom stor försäkring, icke tillfördes folkförsäkringens klientel

och därmed drabbades av de högre omkostnader denna försäkring kräver.

Utredningen hade enligt direktiven vidare att överväga spörsmålet, huruvida

stor och liten försäkring borde bedrivas av samma bolag samt, om så icke

skulle befinnas lämpligt, huruvida båda försäkringsformerna borde tillhandahållas

allmänheten genom samma ombud.

Försäkringsutredningen har ägnat hithörande spörsmål ingående uppmärksamhet.

De synpunkter utredningen framfört återspeglas icke i lagtexten

utan taga uteslutande sikte på rättstillämpningen. Utredningen har kommit

till det resultatet, att de särskilda förmåner, folkförsäkringen kan erbjuda,

fortfarande äro ägnade att tillgodose ett faktiskt behov i samhället. Skäl finnas

sålunda enligt utredningens mening att bibehålla folkförsäkringen som

en särskild försäkringsbransch. För rätt att driva verksamhet i denna bransch

uppställer utredningen emellertid särskilda krav. Uppfyllandet av dessa krav

är förutsättning för beviljande respektive bibehållande av koncession.

1 Försäkringsbolagen De Förenade och Framtiden hava offentligt tillkännagivit en överenskommelse

om sammanslagning till ett företag i aktiebolagsform. Försäkringstagarna skola äga

utse 4 ledamöter i aktiebolagets styrelse.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

I fråga om folkförsäkringen är betänkandet icke enhälligt, i det att ledamoten

av utredningen herr Hermansson i denna del anmält skiljaktig mening.

Det synes mig lämpligt att här begränsa framställningen till de grundläggande

principerna i ämnet och i övrigt hänvisa till betänkandet, del II s. 107

—140 och 355—361.

Utredningen. Folkförsäkringen upptogs som särskild försäkringsgren i

vårt land i slutet av 1890-talet. År 1900 utgjorde antalet folkförsäkringar

14 000 med en total försäkringssumma av 6 miljoner kronor. Medelförsäkringssumman

uppgick sålunda till 429 kronor. År 1943 hade beståndet vuxit

därhän, att antalet försäkringar uppgick till över 2 miljoner, försäkringssumman

till drygt 2,2 miljarder kronor och medelförsäkringssumman till närmare

1 100 kronor. Nyanskaffningen inom folkförsäkringen uppgick sistnämnda

år till 172 000 försäkringar med ett totalt försäkringsbelopp av 234 miljoner

kronor och en medelförsäkringssumma av 1 361 kronor.

Mot bakgrunden av den erfarenhet, som under ett halvsekel vunnits inom

folkförsäkringen, tecknar utredningen folkförsäkringens mål och

medel på följande sätt:

Folkförsäkringens uppgift är att erbjuda livförsäkringsskydd åt de samhällsgrupper,

vilkas ekonomiska bärkraft är svag eller som eljest leva under

mera osäkra förhållanden. Avvägningen av detta skydd bör ske med hänsyn

till försäkringstagarnas förhållanden och till de välfärdsanordningar, som

samhället självt erbjuder. För de nämnda befolkningsskikten är det av särskild

betydelse att försäkringsskyddet vidmakthålles även under perioder, då

den försäkrade på grund av sjukdom, arbetslöshet eller liknande förhållanden

är ur stånd att fullgöra premiebetalningen. Den obligatoriska premiebefrielsen

vid sjukdom står därför i främsta ledet bland folkförsäkringens speciella

prestationer. Inom folkförsäkringen hava också särskilda anordningar

träffats för beredande av anstånd, helt eller delvis, med premiebetalning under

arbetslöshet, militärtjänstgöring eller liknande perioder, som innebära

påfrestningar för den försäkrades ekonomi. Om försäkringen likväl förfallit,

vidtagas åtgärder för ålerupplivning på villkor, som man söker anpassa efter

försäkringstagarens ekonomiska förhållanden. Eftersläpning i fråga om premiebetalning

vid anstånd eller återupplivning regleras sålunda ofta enligt en

amorteringsplan, som avser att taga hänsyn till den nedsatta betalningsförmågan.

Folkförsäkringstagarnas förhållanden ha vidare i vissa avseenden

ansetts kräva särskilt beaktande vid frivilligt utträde, såsom i fråga om återköpsvärdets

beräkning och vid belåning av försäkringsbrevet.

Inom folkförsäkringen betraktas kundtjänsten — i vidsträckt mening —

sasom en betydelsefull faktor. Det anses önskvärt att genom en lämpligt inriktad

kundtjänst dels tillse, att om möjligt endast de personer, vilka äro i

behov av folkförsäkringens speciella förmåner, erbjudas dylik försäkring,

dels söka vidmakthålla ett redan uppbyggt försäkringsskydd. Den personliga

inkasseringen har härvid, särskilt tidigare, betraktats som ett viktigt

led i kundtjänsten. Enligt senare erfarenheter har övergång till postgiro för

inkassering av premierna givit minst lika gott resultat i fråga om beståndsvården

som det personliga inkassot, i varje fall under tider som icke präglats

av depression.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

187

Problemet huruvida det är möjligt att uppdraga en klar gräns mellan

stor och liten försäkring är lika gammalt som folkförsäkringen

såsom självständig försäkringsgren och har hittills icke kunnat tillfredsställande

lösas. Utredningen anvisar olika möjligheter att genomföra

en mekanisk gränsdragning. Emellertid sätter utredningen i fråga om det

djupare sett är en fördel att söka upprätthålla en fix gräns mellan stor och

liten försäkring. Utredningen framhåller, att vi för närvarande befinna oss i

en period av stark utveckling på det sociala och ekonomiska området. Stora

förskjutningar ha ägt rum i samhället och paga alltjämt mot ökat välstånd

och tryggare levnadsförhållanden för folkets breda lager. Man skulle

därför kunna vänta, att försäkringstagarnas behov av folkförsäkringens

tjänster borde minskas i takt därmed. Om under sådana förhållanden folkförsäkringens

verksamhetsfält krymper i förhållande till området för stor

försäkring, synes det icke lämpligt att binda utvecklingen genom en mekanisk

gränsdragning.

Huvudsakligen tre faktorer anser utredningen bidraga till att omkostnadsnivån

är högre inom folkförsäkringen än inom stor försäkring.

Dessa faktorer äro en mera omfattande kundtjänst, kortare premiebetalningsterminer

och lägre medelförsäkringssumma. Vad kundtjänsten beträffar,

verkar det inom folkförsäkringen tillämpade systemet med personlig premieinkassering

tyngande på kostnaderna. I viss utsträckning ha även andra

uppbördsformer visat sig genomförbara — främst inkassering via postgiro —

men för huvuddelen av beståndet måste alljämt den personliga uppbörden

anses såsom enda tänkbara metod. Kostnadskrävande är vidare den del av

kundtjänsten, som avser att motverka förtidsannullationer. Denna uppgift

framstår såsom särskilt angelägen för folkförsäkringsbolagen, vilka ha att

tillgodose försäkringsbehovet hos den ekonomiskt svagare delen av befolkningen.

Vad de korta premiebetalningsterminerna beträffar, är det givet att

dessa fördyra administrationen. I överensstämmelse härmed äro premierna

mera omkostnadsbelastade ju kortare betalningstermin de avse. Utredningen

påvisar, att utvecklingen går i riktning mot längre betalningsterminer. I

detta sammanhang förtjänar anmärkas, att det enda företag som tecknat försäkring

mot veckopremier, Livförsäkringsanstalten Trygg, efter den 1 januari

1946 icke tillämpar kortare betalningstermin än månad för nya försäkringar.

Vad angår medelförsäkringssumman finner utredningen det ligga i

sakens natur, att denna är icke oväsentligt lägre inom liten än inom stor

försäkring; i detta hänseende är emellertid utvecklingen i riktning mot högre

belopp särskilt markant.

En jämförelse mellan folkförsäkringens och storförsäkringens premienivå

ger vid handen, att den förra överstiger den senare vid helårs-, halvårs-,

kvartals- och månadsbetalning med respektive 6,0, 5,2, 5,1 och 9,4 %. Härtill

anknyter utredningen följande kommentar:

Att månadspremien inom folkförsäkringen är särskilt stor i förhållande

till månadspremien inom stor försäkring beror huvudsakligen därpå, att ter
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

minsbelastningen för storförsäkringens månadspremie är relativt obetydlig.

Anledningen härtill är, att månadspremier inom storförsäkringen förekomma

praktiskt taget uteslutande för grupper av anställda för vilka premierna

inkasseras på ett sätt, som icke motiverar den högre belastningen för uppbördskostnader.

Bortser man från månadspremier, ligger folkförsäkringens

premienivå mellan 5 och 6 °/o över storförsäkringens. Av denna premieskillnad

belöper emellertid c:a 2,5 °/o på folkförsäkringens större säkerhetsbelastning

i fråga om dödligheten, vilken i betraktande av senare års erfarenhet

icke längre kan anses motiverad.

I anslutning härtill framhåller försäkringsutredningen såsom sannolikt, att

dödligheten inom folkförsäkringen är lägre än inom storförsäkringen och

tillika gynnsammare än den i premiegrunderna antagna. Utredningen understryker

emellertid att ett klarläggande av hithörande frågor kräver mera

omfattande undersökningar. En sänkning av nettopremien inom folkförsäkringen

till samma nivå som inom storförsäkringen synes dock utredningen

möjlig att genomföra.

Utredningen har ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan huruvida det

är möjligt att åstadkomma en omkostnadsutjämning mellan stor

och liten försäkring. Efter att ha framhållit olika omständigheter, som härvid

böra beaktas, sammanfattar utredningen sin ståndpunkt på följande sätt:

När det gäller att avväga skälen för och emot en utjämning av omkostnader

mellan olika försäkringsgrenar bör man hålla konsekvenserna av utjämningsförfarandet

i sikte. Införes en utjämning mellan stor försäkring och

folkförsäkring, inställer sig med nödvändighet frågan huruvida icke en dylik

anordning bör tillämpas även mellan andra försäkringsgrenar. Detta skulle

emellertid innebära, att en verksamhetsgren finge subventionera en annan,

ett förfaringssätt som skulle direkt motverka varje strävan till rationell

fördelning av försäkringsbolagens omkostnader mellan de olika försäkringsgrenarna

och därmed i hög grad försvåra arbetet för omkostnadernas nedbringande.

Utredningen måste för sin del avråda från en dylik utveckling

inom den frivilliga försäkringsverksamheten och förorda att varje försäkringsgren

i princip skall bära sina egna kostnader.

Såsom redan anmärkts anser utredningens majoritet, att hinder icke bör

resas mot att folkförsäkringen alltjämt bedrives inom de breda befolkningslagren,

för vilka den närmast är avsedd. Bestämda krav måste emellertid

ställas på en livförsäkring av denna art. Därav följer också, att särskilda

fordringar måste uppställas beträffande de anstalter, som meddela dylik försäkring

(folkförsäkringsbolagen), i fråga om organisationens ändamålsenlighet

och administrationens effektivitet. Kraven på folkförsäkringsbolagen

sammanfattar utredningen i följande fem punkter:

1. Försäkringsskyddet. De mindre trygga levnadsvillkor, som i allmänhet

utmärka folkförsäkringens klientel, göra det till en särskild förpliktelse

för folkförsäkringsbolagen att lämna ett för detta klientel i görligaste mån

lämpat försäkringsskydd med beaktande av förefintliga sociala välfärdsanordningar.

2. Kundtjänsten. Begreppet kundtjänst fattas här i vidsträckt mening

och avser såväl upplysningsverksamheten före försäkringens tecknande som

den följande beståndsvården.

opaginerad Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Mcij:ts proposition nr 50.

I upplysningsverksamheten skall allmänheten lämnas vägledning angående

ett ändamålsenligt val av försäkringssätt. Därvid bör särskilt betonas, att

längre försäkringstid i regel ger ett bättre försäkringsskydd, likaså att en

längre premiebetalningstermin ställer sig billigare än en kortare.

I folkförsäkringen bör ingå premiebefrielse vid sjukdom. Därtill ansluter

sig kravet på premieuppskov under perioder då sådant framstår såsom angeläget

för försäkringstagaren. Premieuppskov bör dock lämnas endast i den

män uppskovet är ägnat att på längre sikt möjliggöra för försäkringstagaren

att hålla försäkringen i kraft. Väl avpassade anordningar för amortering av

premieskuld måste finnas. Reglerna för återupplivning av förfallen försäkring

måste präglas av klar insikt om de förhållanden, som känneteckna tolk
försäkringens

uppgifter. . , .

3. Ändring av försäkring, övergång till stor försäkring skall medgivas,

likaså ändring av betalningstermin i iall då försäkringstagarens inkomstförhållanden

eller anställningsvillkor motivera övergången eller ändringen, ävensom

för det fall att försäkringstagaren redan från början valt en olämplig

försäkring. Förlängning av försäkringstiden bör även medgivas, såframt den

försäkrades hälsotillstånd icke utgör hinder däremot.

Om dessa förhållanden skola ombuden hållas val underrättade.

4. Avgångsvärden. Gottgörelsen vid frivillig avgång, i form av fribrev eller

på annat sätt, skall avvägas med hänsyn till att folkförsäkringsklientelet i

särskilt hög grad är underkastat risken att utan eget förvållande nödgas avbryta

premiebetalningen. Har försäkring förfallit — trots att tjänliga åtgärder

vidtagits från bolagets sida i syfte att hålla den vid makt — bör förlusten

drabba icke enbart försäkringstagaren utan, så långt det prövas skäligt, bäras

av kollektivet.

5. Organisationen. Folkförsäkringens uppgifter kräva en fortlöpande anpassning

av verksamheten efter levnadsförhållandena inom de befolkningslager,

för vilka folkförsäkringen är avsedd, och en fältorganisation i nära

förbindelse med denna del av befolkningen. Organisationen får icke begränsas

till ur driftsekonomisk synpunkt särskilt gynnsamma områden utan bör

i princip omfatta hela landet. Genomföres en begränsning av verksamhetsområdet,

förutsätter detta samverkan med andra folkförsäkringsbolag. Avlöningssystemet

skall vara så avvägt att det icke stimulerar ombuden att befrämja

mindre ändamålsenligt val av försäkringsform eller betalningstermin.

Beträffande utredningens synpunkter på lämplig organisationsform

torde jag få hänvisa särskilt till s. 137—139 i betänkandet.

Ledamoten av utredningen, herr Hermansson, anför i sin reservation, att

man icke vet i vilken utsträckning det förekommer, att samma personer äro

försäkrade både genom folk- och storförsäkringsbolag eller huru antalet försäkringar

eller försäkringssummorna fördela sig på individer och hushåll.

Icke heller är det känt vilka överväganden och bevekelsegrunder, som förmått

de olika försäkringstagarna att teckna livförsäkringar av det ena eller andra

slaget. Enligt eu allmän uppfattning bestämma sig de flesta försäkringstagarna

för den försäkring, vilken erbjudes dem av det försäkringsombud, som

utsätter dem för den mest energiska bearbetningen. Om denna upplattning

är riktig, kan därav dragas den slutsatsen, att livförsäkringstagarnas val av

försäkringsform är mindre beroende av deras egna önskningar och behov än

av försäkringsanstalternas och deras ombuds åtgärder. 1 vilken man uppfattningen

överensstämmer med verkligheten kan icke klargöras på annat sätt

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

än genom en närmare undersökning av förhållandena än som hittills blivit

gjord. Då reservanten sålunda funnit det föreliggande materialet alltför otillräckligt

för att med detsamma som underlag kunna fatta någon bestämd

ståndpunkt, har reservanten icke kunnat jakande besvara frågan huruvida

det alltjämt kan anses motiverat att bland folkets breda lager propagera för

en särskild försäkringsform med högre premienivå än den som tillämpas för

annan livförsäkring.

En viktig förutsättning för att behovet av livförsäkringens tudelning skall

framstå såsom ofrånkomligt finner reservanten vara att de båda slagen av

försäkringar kunna särskiljas genom en bestämdare gränsdragning än den

som nu förekommer. Reservanten finner det dock, i likhet med utredningens

majoritet, omöjligt att här åstadkomma en klar rågång. Vad i betänkandet

uttalas därom, att behovet av en särskild folkförsäkring minskas i samma

takt som arbetarebefolkningens ekonomiska trygghet ökas, är enligt reservantens

mening otvivelaktigt riktigt, men förhoppningen att anskaffningen av

folkförsäkringar också skall minskas i motsvarande grad finner reservanten

knappast ha något större fog för sig, eftersom antalet nyanskaffade folkförsäkringar

per ar alltjämt uppgår till cirka två tredjedelar av samtliga nytecknade

försäkringar.

Reservanten går därefter in på spörsmålet huruvida eller i vad mån särskilda

faktorer verka tyngande på omkostnaderna inom liten försäkring.

Såsom sammanfattning av reservantens synpunkter må här framhållas följande.

Reservanten har icke funnit några bevis för att kundtjänsten är mera

omfattande inom liten än inom stor försäkring. Tvärtom finnas omständigheter

som peka i motsatt riktning. Det bör vidare uppmärksammas, att bolagen

frivilligt och i rent affärssyfte åtagit sig kundtjänsten, i den mån en sådan

verkligen förekommer. Folkförsäkringsbolagen ha icke varit ålagda andra

skyldigheter i detta hänseende än övriga livförsäkringsbolag. Rolagen ha sålunda

ägt uppbära särskild ersättning för tjänster, vilkas art, innehåll och

effektivitet de själva kunnat bestämma. Även om utredningens förslag till

skärpta tillsyns- och koncessionsbestämmelser genomföres, torde någon väsentlig

ändring i detta hänseende icke vinnas. — Det kan starkt ifrågasättas

om den omständigheten, att de korta premiebetalningsterminerna ha relativt

hög frekvens inom folkförsäkringen, kan motivera denna försäkrings fortsatta

särskiljande från stor försäkring. — Det är oomtvistligt att låga försäkringssummor

draga förhållandevis högre kostnader än de större. Försäkringssummorna

variera starkt både inom stor och liten försäkring. Emellertid

fördela bolagen sina omkostnader procentuellt lika, oavsett försäkringsbeloppets

storlek. Den högre medelförsäkringssumman inom stor försäkring medför

lägre kostnad per 1 000 kronors försäkringssumma inom denna bransch.

Den kostnadsutjämning, som åstadkommes av storförsäkringens delvis mycket

stora försäkringsbelopp, kan under nuvarande förhållanden icke komma

folkförsäkringen till del. Det kan enligt reservantens mening allvarligt ifrågasättas,

huruvida detta slags rättvisa bör betraktas såsom oantastbar.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

191

Om en premiesänkning för folkförsäkringen kan genomföras i den utsträckning

majoriteten funnit möjlig, anser reservanten, att premiedifferensen

blir så knapp att den i realiteten icke kommer att spela någon egentlig

roll. Härigenom skulle enligt reservantens mening även skälen för bibehållandet

av den konstlade och godtyckligt dragna gräns, som i det teoretiska

resonemanget markerar skillnaden mellan de båda slagen av försäkringar,

åtminstone i stort sett komma att bortfalla.

Då reservanten — med hänsyn till de synpunkter, som nu i korthet refererats

— icke blivit övertygad om det berättigade och ändamålsenliga i att

livförsäkringen alltjämt skall hållas uppdelad i två skilda försäkringsgrenar

med olika premienivåer, har han icke kunnat instämma i majoritetens förord

för bibehållandet av den nuvarande ordningen på detta område. Ett definitivt

ställningstagande måste nämligen enligt reservantens mening föregås

av en grundlig och fördomsfri utredning icke endast av nu berörda problemkomplex

utan även av den i detta sammanhang synnerligen viktiga frågan,

huru livförsäkringsverksamhetens framtida organisation bör utformas

för att den på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla sina uppgifter efter

en eventuell övergång till enhetlig premienivå.

Yttranden. I viss utsträckning ha skilda uppfattningar kommit till uttryck

även i remissyttrandena.

Vad först angår spörsmålet om bibehållande av folkförsäkringen såsom en

särskild verksamhetsgren med särskild premienivå säger sig Folket-Samarbete

bestämt ansluta sig till utredningens majoritet. Anstalterna anse det

icke kunna bestridas, att den beståndsvårdande kundtjänsten är mera omfattande

inom folkförsäkringen, ett förhållande, som icke motsäges av det

faktum, att annullationerna i allmänhet äro större inom folkförsäkringen än

inom stor försäkring. Det klientel, som begagnar sig av folkförsäkring, har

nämligen enligt anstalternas mening ännu så pass osäkra ekonomiska förhållanden

— bl. a. på grund av då och då återkommande arbetslöshet eller

korttidsarbete — att en skillnad i annullationsfrekvensen även vid bättre

kundtjänst i folkförsäkringen är helt naturlig. Folket-Samarbete åberopar

till stöd för sin uppfattning bl. a. en av anstalternas aktuarie verkställd undersökning.

1 I detta sammanhang kritisera anstalterna det sätt, på vilket

försäkringsutredningen mätt frekvensen av annullationer utan vederlag. Fn

riktigare föreställning om omfattningen av annullationerna erhåller man enligt

anstalternas åsikt genom att sätta den i relation icke till nyanskaffningen

under året utan till summan av de tre sista årens anskaffning. De på

detta sätt beräknade frekvenstalen bli för perioden 1940—1943 för stor försäkring

2,1 % och för folkförsäkring 4,7 % i stället för — enligt utredningens

metod — 5,5 % respektive 12,6 %.

Folket-Samarbete kritiserar vidare utredningens uttalande, att man inom

folkförsäkringen torde kunna räkna med lägre dödlighet än inom stor för
1

Resultatet härav har framlagts i en artikel i Nordisk Försäkringstidskrifl årg. 1941 s. 461.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

säkring. Anstalterna återgiva resultatet av dödlighetsundersökningar som

verkställts i vissa angivna bolag. Med stöd härav komma anstalterna till det

resultatet, att dödligheten inom svensk folkförsäkring icke är nämnvärt lägre

än inom stor försäkring och att skillnaden i varje fall icke är så stor, att

den motiverar en särskild dödlighetstabell med de stora olägenheter i tekniskt

avseende, som därav skulle följa. Däremot får det anses konstaterat,

att folkförsäkringsdödligheten icke är större än storförsäkringens. Det särskilda

säkerhetstillägg på 2 % av tariffpremien, som infördes i de år 1938

för folkförsäkringen stadfästa premiegrundema och vilket motiverades med

bl. a. att dödligheten inom folkförsäkringen kunde förväntas bli större än

inom stor försäkring, kan därför enligt anstalternas mening utan tvekan

slopas.

I anslutning till det senast sagda anför Folket-Samarbete följande:

Utredningen har icke uttalat sig om antagandena för den i folkförsäkringen

ingående premiebefrielseförsäkringen. I nu gällande grunder upptages

som tilläggspremie för folkförsäkringens obligatoriska premiebefrielse

med 4 veckors (eller 1 månads) retroaktiv ersättningskarens 21/2 °/o av tariffpremien.

En detaljerad undersökning, som utförts i Folket över en lång

period, har givit till resultat, att den utjämnade och med måttlig säkerhetsbelastning

försedda premiebefrielsepremien för en slutålder av 65 år varierar

med inträdesåldern mellan 2,5 och 5,1 %. Den nu tillämpade tilläggspremien

är salunda otillräcklig. Som jämförelse kan nämnas, att storförsäkringens

motsvarande fakultativa premiebefrielsepremie med 4 veckors retroaktiv ersättningskarens

varierar mellan 4,4 och 5,7 %.

Beträffande folkförsäkinngsbolagens omkostnader framhåller Folket-Samarbete

— under påpekande att enligt i betänkandet publicerade undersökningar

Folket har de relativt lägsta omkostnaderna — såsom sin bestämda

uppfattning, att en avsevärd nedskärning av omkostnadsbelastningen inom

folkförsäkringen icke kan göras utan att rörelsens effektivitet och slagkraft

äventyras. Särskilt i nuvarande läge, då inflationsfaran är överhängande och

lönerna för rutinpersonalen av kända skäl oavlåtligt pressas uppåt, finna

anstalterna en viss försiktighet vid omkostnadsplanens beräkning vara befogad.

Folket-Samarbete tar upp till diskussion vissa av reservanten i utredningen,

herr Hermansson, kiitiserade förhallanden, nämligen dels att terminspremiebelastningen

är oberoende av försäkringssummans storlek och dels att

en stor individuell folkförsäkring betingar högre premie än motsvarande försäkringsbelopp

inom storförsäkringen. Anstalterna yttra härom:

Båda dessa anmärkningar skulle erhålla mindre vikt, om man vid utmätandet

av omkostnadsbelastningen toge hänsyn till det förhållandet, att omkostnaderna

icke i sin helhet äro proportionella mot försäkringssumman

eller premien utan delvis äro en styckekostnad. Särskilt gäller detta premieuppbördskostnadema,

som till avsevärd del äro proportionella mot antalet

inkasserade premieposter. Den teoretiskt rikliga omkostnadsbelastningen

bor därför — och detta gäller icke endast folkförsäkringen utan i måhända

an högre grad storförsäkringen — ha sådan form, att terminspremiebelastningen

delvis beräknas som ett fast belopp per terminspremie, oberoende av

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

försäkringssummans eller premiens storlek. Då ett sådant tillägg blir relativt

mindre för större än för mindre försäkringar, komma de av reservanten

påtalade oegentligheterna och diskontinuiteterna att avsevärt reduceras,

om omkostnadsbelastningen utformas på här antytt sätt. Ett fast premiebelopp

skulle också stimulera försäkringstagarnas intresse av att för mindre

försäkringar undvika onödigt korta betalningsterminer. Att en sådan stimulans

är önskvärd framgår av att enligt Folkets erfarenhet medelförsäkringssumman

i stort sett är mindre för de kortare än för de längre terminerna.

I fråga om möjligheterna att åstadkomma omkostnadsutjämning mellan

stor och liten försäkring ansluter sig Folket-Samarbete till utredningens

ståndpunkt. Anstalterna bemöta reservantens synpunkter och anföra härom

följande:

Det torde vara alldeles uteslutet att finansiera merkostnaderna för folklörsäkringen

genom de vinster, som göras på större försäkringar. Det är ju

att märka, att det är fråga om frivillig försäkring, och om man ordnar så att

det ekonomiska utbytet för större försäkringar blir alltför oförmånligt, komma

dessa säkert att minska i antal, varigenom hela det ekonomiska underlaget

för verksamheten brister. Å andra sidan är det helt otänkbart att kunna

ernå sådana överenskommelser med de inom folkförsäkring verksamma ombuden,

att dessas ersättningar begränsas till den lägre nivå, som tillämpas

inom stor försäkring. Om man överhuvud vill bereda folkets breda lager

med deras för olika rubbningar mera känsliga ekonomi möjlighet att förvärva

livförsäkringsskydd, måste man därför taga den konsekvensen, att

premiema för detta klientel bli något högre än inom stor försäkring.

I yttrandet understrykes, att Folket-Samarbete med det nu refererade uttalandet

icke vill ha sagt, att den hittillsvarande skillnaden i premienivå

mellan stor och liten försäkring är riktig. Tvärtom anse anstalterna i likhet

med utredningen att skillnaden bör kunna minskas. Anstalterna anmärka,

att Folket redan långt innan utredningens betänkande publicerades och utan

någon kännedom om utredningens förslag tillsammans med två andra livbolag

tillsatt en kommitté med syfte att efter noggrann analys av omkostnadsfrågan

utarbeta förslag till nya grunder för beräkning av folkförsäkringspremier.

Även försäkringsbolagens riksförbund utgår ifrån alt folkförsäkringen

bör bibehållas såsom en särskild verksamhetsgren. Förbundet uppehåller sig

i sitt yttrande särskilt vid de av försäkringsutredningen uppställda kraven

på folkförsäkringen och säger sig icke hava något att erinra mot dessa, vilka

idémässigt överensstämma med folkförsäkringens nuvarande arbetsprogram.

Riksförbundet framhåller såsom betydelsefullt, att de uppställda kraven icke

fastlåsas i stela former utan att en smidig anpassning av folkförsäkringens

organisation och arbetssätt efter förändrade samhälleliga förhållanden blir

möjlig. Förbundet tillägger:

Kravet att folkförsäkringsbolagen skola lämna sitt klientel ett för dem

lämpat försäkringsskydd med beaktande av förefintliga välfärdsanordningar

ligger helt i linje med verksamhetens hittillsvarande strävanden. Härvid har

dock hänsyn fått tagas till det motstånd, som i många fall mött och alltt:i

Bihang Ull riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

jämt möter försök att hävda efterlevandeskyddets betydelse och värdet av

ekonomisk planering på lång sikt på bekostnad av sparandet för egen räkning

på kortare sikt. Ett dylikt motstånd betyder ökat arbete både att få ett

avtal till stånd och att sedan bibehålla detsamma i kraft och därmed en ökad

omkostnad.

_ Det andra kravet är, att en god kundtjänst skall lämnas såväl i upplysningshänseende

vid försäkringens tecknande som i samband med den följande

beståndsvården. Utbildningen av folkförsäkringens representanter har

utformats med särskild tanke på nödvändigheten av att lämna med hänsyn

till klientelets behov bästa möjliga kundtjänst såväl när det gäller att ordna

ett ändamålsenligt försäkringsskydd som i fråga om att bistå försäkringstagarna

med råd och upplysningar. Arbetet inom den yttre organisationen

ordnas därvid ur arbetsbesparingssynpunkt så, att fritidsombuden i möjligaste

mån utbildas för att sköta ett självständigt anskaffnings- och räddningsarbete

och att likaledes självständigt ombesörja premieinkassering och

redovisning. Nagon kompromiss i kraven på utbildning av representanterna

till förmån för kostnadssynpunkterna anses icke tillåtlig.

Utredningens tredje och fjärde krav gälla ändring av försäkring samt gottgörelse

vid frivillig avgång. Här må framhållas, att det med hänsyn till de

relativt små försäkringssummorna visat sig nödvändigt för folkförsäkringsbolagen

att utforma sina metoder och bestämmelser så enkla, att ifrågavarande

arbete icke alltför mycket kommer att tynga administrationen och

därmed förorsaka kostnadsökningar. Hur långt man skall gå från bolagens

sida för att aktivt påverka försäkringstagarna att vidtaga ändringar blir

en avvägningsfråga. Ett rätt utförande av denna del av vården av försäkringsbeståndet

och försäkringstagarnas intressen är emellertid en synnerligen

betydelsefull uppgift inom folkförsäkringen.

Utredningens femte krav på folkförsäkringen går ut på att fältorganisationen

för att kunna lämna den erforderliga kundtjänsten måste på ett helt

annat sätt än inom storförsäkringen omspänna alla delar av landet. Dessa

problem ha ägnats särskild uppmärksamhet, icke minst därigenom att man

försökt ta hänsyn till landsbygdens berättigade krav på fullgod försäkringsservice.

För att kunna ordna dylik service även inom de glesast befolkade

trakterna har samarbete inletts mellan bolagen.

Riksförbundet säger sig dela utredningens uppfattning om olämpligheten

av att binda utvecklingen genom en mekanisk gränsdragning mellan stor

och liten försäkring. Även synpunkterna beträffande organisationsformerna

biträdas av förbundet, som finner det klart, att endast bolag med en därför

särskilt utbildad, tillräckligt omfattande organisation bör få driva folkförsäkring.

Beträffande premienivån framhåller förbundet, alt det vid den premierevision,

som år 1938 framtvingades av den kraftiga räntenedgången, förelåg

en viss osäkerhet rörande dödlighets- och sjuklighetsförhållandena, som

manade till stor försiktighet och som gjorde införandet av ett särskilt säkerhetstillägg

i folkförsäkringspremierna fullt motiverat. Senare erfarenheter

tyda på, att man nu kan överväga dess borttagande.

Folkförsäkringsverksamheten kan enligt förbundet utformas så, att de

små försäkringsbeloppens relativa dyrhet i administrativt hänseende i stor

utsträckning kompenseras genom en förenkling av metoderna och standardisering

av formerna. Med hänsyn härtill synes det förbundet möjligt att

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

uppfylla de av utredningen uppställda normerna beträffande omkostnadsnivån.

I fråga om möjligheten att i viss mån kompensera folkförsäkringens högre

omkostnader genom vinst på grund av underdödlighet inom branschen

betonar riksförbundet, att tillgängligt undersökningsmateriel icke medger

någon säker jämförelse beträffande dödlighetsförloppet inom stor respektive

liten försäkring. Härutinnan framför riksförbundet i stort sett samma

synpunkter som Folket-Samarbete. Förbundet anser det dock icke osannolikt,

att en viss, relativ underdödlighet förefinnes inom folkförsäkringsklientelet i

förhållande till storförsäkringens klientel; den torde emellertid knappast vara

av den storleksordning, att den till någon väsentlig del kan uppväga de högre

omkostnaderna. Mera ingående dödlighetsundersökningar komma att under

de närmaste åren göras för att närmare klarlägga denna fråga.

Om — såsom av det förut sagda torde framgå — Folket-Samarbete och

försäkringsbolagens riksförbund beträffande de grundläggande principerna

närmast biträda utredningsmajoritetens uppfattning, uttalar försäkring sinspektionen

— om ock icke förbehållslöst — sin anslutning till reservationen.

Efter att i korthet ha återgivit reservantens kritik rörande de tre faktorer,

som enligt majoritetens mening verka tyngande på folkförsäkringens omkostnader,

anför inspektionen följande:

Inspektionen kan i stort sett biträda vad reservanten sålunda anfört. Den

enda av de anförda omständigheterna, vilken kan åberopas såsom motiv för

en viss premiedifferentiering synes vara olikheten i försäkringsbelopp. Man

måste i så fall betrakta det nuvarande sättet för premiedifferentiering efter

försäkringssummans storlek, nämligen en uppdelning i folkförsäkring och

storförsäkring, såsom synnerligen irrationell, då åtskilliga folkförsäkringar

existera, vilka äro större än medelförsäkringssumman inom storförsäkring

och omvänt inom storförsäkring åtskilliga försäkringar existera, vilkas belopp

understiga medelförsäkringssumman inom folkförsäkring. Att härav,

såsom reservanten, draga den slutsatsen, att differentieringen bör försvinna,

är dock enligt inspektionens mening icke nödvändigt. Snarare synes man

böra eftersträva en starkare differentiering, så att premien i procent av försäkringssumman

alltid vore mindre vid större försäkringssumma under i

övrigt samma förutsättningar. Även om man bibehölle två olika organisationsformer,

storförsäkring och folkförsäkring, skulle i så fall premien för

samma försäkringssumma och under i övrigt samma förutsättningar bliva

densamma inom båda slagen av försäkring. En differentiering av antydd

art skulle enkelt kunna åstadkommas genom att sammansätta premien av

två delar, dels en fast avgift, dels en mot försäkringssumman proportionell

del.

Inspektionen tar härefter upp till behandling frågan om en omkostnadsutjämning

mellan stora och små försäkringar. Härom yttrar inspektionen följande:
Det

har understundom anförts, att det vore från social synpunkt mindre

tilltalande, att personer med stora inkomster skulle kunna erhålla sitt försäkringsskydd

billigare än personer med små inkomster, oaktat förvaltningen

av den förra gruppens större försäkringar drager en i förhållande till

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

försäkringssumman mindre förvaltningskostnad. En gemensam premienivå

medför emellertid, att gruppen av stora försäkringar subventionerar gruppen

av små försäkringar, vilket innebär, att man låter livförsäkringen i viss mån

tjäna som ett instrument för inkomstutjämning. Enligt inspektionens mening

bör emellertid den inkomstutjämning som anses önskvärd åvägabringas

genom beskattningen, och försäkringen lämnas helt fri från synpunkter av

denna art.

En lämpligt avvägd premiedifferentiering efter försäkringssummans storlek

skulle enligt inspektionens mening medföra flera fördelar. Den av utredningen

påtalade skumningen av stora försäkringar skulle icke längre

behöva föranleda kritik i samma grad. Av en differentiering av premien

skulle som naturlig konsekvens följa en differentiering av provisionen

efter försäkringssumma, så att provisionen bleve procentuellt mindre vid

högre försäkringssummor. Härigenom bleve provisionen bättre än nu anpassad

efter det verkliga arbetet vid en försäkrings anskaffande. Returprovisionen,

vilken livförsäkringsbolagen gjort stora ansträngningar för att bekämpa,

kan i grund och botten anses som ett naturligt korrektiv mot en

irrationell premiesättning och en irrationellt avvägd provision, ehuru korrektivet

är olämpligt på grund av dess slumpartade verkningssätt. Genom

den antydda reformen skulle en av anledningarna till returprovisionen undanröjas.

— Även för terminspremiebelastningarna skulle ett system, motsvarande

det ovan antydda, med visst fast tillägg per terminsbetalning kunna

medföra vissa fördelar.

I stället för att differentiera premierna kan man naturligtvis tänka sig

en enhetlig premienivå och åstadkomma erforderlig differentiering i återbäringen,

ehuru vissa olägenheter skulle vidlåda ett dylikt system.

Föredraganden. De problem, som här upptagits till diskussion, äro av

stor social betydelse. Den omständigheten, att befolkningsskikt med den

svagaste ekonomiska bärkraften erlägga högre avgifter för sitt livförsäkringsskydd

än gynnsammare ställda grupper, ger problemen en allvarlig

innebörd.

Inledningsvis vill jag här nämna, att vissa betydelsefulla händelser inträffat

på folkförsäkringens område sedan försäkringsutredningens betänkande

avlämnades. Sålunda har ett företag, Livförsäkringsbolaget Valand,

som för några år sedan upptog folkförsäkring vid sidan av sin sedan länge

bedrivna storförsäkringsrörelse, numera beslutat upphöra med ackvisition

inom folkförsäkringsavdelningen. Vidare ha två folkförsäkringsbolag, nämligen

Livförsäkringsaktiebolaget De Förenade och Livförsäkringsbolaget

Framtiden, officiellt tillkännagivit sin avsikt att fusionera. Såsom särskilt

betydelsefull vill jag beteckna den omständigheten, att bolagen icke oväsentligt

sänkt premierna inom folkförsäkringen såvitt angår avtal, som träffas

efter den 31 augusti 1946. I fråga om de längsta premiebetalningsterminerna

(hel- och halvår) äro premierna numera i stort sett desamma inom stor och

liten försäkring. För de kortare betalningsterminerna föreligger alltjämt en

divergens, om ock mindre än förut. Det bör här anmärkas, att — med hänsyn

till att omkostnadsantagandena i folkförsäkringens tekniska grunder

förefalla att vara starkt pressade — försäkringstagarna i folkförsäkringen

torde kunna påräkna mindre återbäring än i storförsäkringen. I samband

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

197

med premiesänkningen ha olämpliga försäkringsformer, såsom vissa barnförsäkringar,

avlägsnats ur folkförsäkringens tariffer. De nya tarifferna återspegla

därjämte en strävan att ge de kvarvarande försäkringsformerna en

mera »i> rotek tiv» karaktär; exempelvis har kapitalförsäkring med utbetalningsålder

under 55 år icke upptagits.

Givetvis lider det intet tvivel, att en omfattande kundtjänst liksom förvaltningen

av ett stort antal små försäkringar verkar tyngande på bolagets

omkostnader. Dessa faktorer ha också hittills ansetts motivera en vidare omkostnadsram

i folkförsäkringspremierna. Huruvida i realiteten kundtjänsten

haft den omfattning och effektivitet, som svarar mot den härå belöpande

premiemarginalen, har blivit föremål för delade meningar. Hithörande spörsmål

ligga enligt gällande lag utanför tillsynsmyndighetens granskningsbefogenheter.

Såsom reservanten riktigt påpekar, kunna bolagen följaktligen

själva bestämma kundtjänstens omfattning och gestaltning.

Av diskussionen i ämnet har jag bibragts den uppfattningen, att kundtjänsten

— organiserad och utövad med smidighet och social förtänksamhet

—- har en viktig uppgift att fylla inom folkförsäkringen. Begreppet kundtjänst

fattar jag därvid i vidsträckt mening, sålunda innefattande även ackvisitionsverksamheten.

Sättet för ackvisitionens bedrivande synes mig i själva verket

vara av utomordentlig betydelse inom folkförsäkringen, där olämplig försäkringsform,

premiebetalningstermin, utbetalningsålder etc. kan medföra

förhållandevis allvarliga olägenheter för den enskilde försäkringstagaren. Ett

så långt möjligt individuellt avpassat försäkringsskydd måste eftersträvas.

Självklart är, att denna uppgift medför svårigheter beträffande ett försäkringsklientel,

som är i särskild grad känsligt för växlingar på arbetsmarknaden

och även för förändringar i konjunkturförhållandena i övrigt. I den

mån ackvisitionen sker med ansvar och förtänksamhet är den ägnad att motverka

förtidsannullationer. Å andra sidan står det klart, att under alla förhållanden

annullationsrisken måste vara större inom de ekonomiskt svagare

befolkningsskikten än inom storförsäkringens klientel.1 Den s. k. räddningstjänsten

måste sålunda draga relativt dryga kostnader inom folkförsäkringen.

I samma riktning verkar det förhållandet, att folkförsäkringsklientelets

sammansättning gör det nödvändigt att här, åtminstone i viss utsträckning,

bibehålla ett system med personlig premieinkassering, som storförsäkringsbolagen

sedan länge frångått.

Uppslaget att åstadkomma en utjämning av kostnaderna mellan stor och

liten försäkring innebär, kort uttryckt, att det förbilligande av de genomsnittliga

administrationskostnaderna som de stora försäkringarna medföra,

bör komma även folkförsäkringsverksamheten tillgodo. All livförsäkring bör

med andra ord ses såsom en totalilet, därvid genomsnittskostnaderna bli nor
1

Beträffande annullationsfrekvensen ha försäkringsutredningen och Folket-Samarbete tillämpat

olika beräkningsmetoder. Båda ge emellertid samma resultat, nämligen att annullationerna

under undersökningsperioden voro 2''ii gånger större inom folkförsäkringen än inom storförsäkringen.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

merande för premierna. Från social synpunkt kunde en dylik utjämning te

sig tillfredsställande. Men även om all försäkringsverksamhet i grunden bygger

på utjämningsprincipen torde man dock icke böra genomföra en anordning,

som kan tänkas medföra att en verksamhetsgren direkt subventionerar

en annan. Huruvida eller i vad mån en sammansmältning av stor och liten

försäkring skulle medföra en subventionering av nyss angiven art kan för

närvarande icke med säkerhet bedömas. Härför erfordras bland annat närma1''6

undersökningar angående dödligheten inom respektive verksamhetsgrenar.

Jämväl organisationsfrågan är i detta sammanhang av betydelse. För närvarande

driver det övervägande antalet livbolag endast stor försäkring (inkl.

livränteförsäkring), några bolag både stor och liten försäkring, varjämte ett

bolag driver endast folkförsäkring. Visserligen torde det icke i och för sig

möta hinder att inom ett bolag, som driver båda försäkringsgrenarna, åstadkomma

en fullständig omkostnadsutjämning. Detta torde emellertid medföra,

att den genomsnittliga premienivån stiger över premienivån i ett bolag,

som endast driver storförsäkring. Effekten härav i konkurrenshänseende

ligger i öppen dag. Teoretiskt är det ävenledes tänkbart, att i en eller annan

form ordna en utjämning mellan bolagen. Av praktiska skäl torde emellertid

även denna möjlighet få anses utesluten. Endast under den förutsättningen,

att all livförsäkringsverksamhet i landet bedrives av ett enda företag,

låter sig utjämningstanken rationellt genomföras. I anslutning till organisationsspörsmålen

har man även att beakta de olika former för ackvisitionens

bedrivande som utbildats inom stor respektive liten försäkring.

Jag är ense med reservanten, herr Hermansson, därom, att slutlig ställning

till förevarande problem bör tagas först då frågan om livförsäkringsverksamhetens

framtida organisation lösts. Denna fråga utredes för närvarande

av 1945 års försäkringsutredning. Tilläggas må, att frågan om att i

samhällelig regi ordna en obligatorisk dödsfallsförsäkring — vartill jag i det

följande torde få återkomma — jämväl synes kunna påverka problemställningen.

Under förhandenvarande omständigheter synes det mig icke lämpligt att

nu lagstiftningsvägen vidtaga ändringar beträffande folkförsäkringens allmänna

karaktär. Jag kan desto hellre intaga denna ståndpunkt som dels differensen

i premienivå mellan stor och liten försäkring redan nu icke oväsentligt

minskats, dels ock de allmänna koncessions- och tillsynsbestämmelser,

som försäkringsutredningen föreslagit och till vilka jag ansluter mig, synas

innebära betryggande garanti för att folkförsäkringstagarna verkligen

skola komma i åtnjutande av de särskilda förmåner och tjänster som enligt

de stadfästa grunderna tillförsäkras dem. Självfallet innebär det, såsom reservanten

anmärkt, en svår uppgift för tillsynsmyndigheten att kontrollera

hur kundtjänsten handhaves. Den synes dock icke olöslig. Tvärtom torde en

förhållandevis effektiv kontroll kunna ernås genom vissa enkla praktiska

åtgärder. Redan den omständigheten att en kontroll här införes torde för övrigt

vara ägnad att motverka missförhållanden.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

199

III. Obligatorisk dödsfallsförsäkring.

I anslutning till folkförsäkringsproblemen har försäkringsutredningen skisserat

ett förslag till obligatorisk dödsfallsförsäkring. Utredningen anser, att

en sådan försäkring närmast bör avse begravningskostnaderna, men den bör

avvägas så, att den för de breda lagren även kan bli till viss hjälp att övervinna

de närmaste anpassningssvårigheterna efter ett dödsfall inom familjen,

framför allt då familjeförsörjaren fallit ifrån. Försäkringssumman differentieras

icke med hänsyn till vederbörandes ekonomiska ställning utan

endast med hänsyn till den avlidnes ålder.

Utredningen har belyst problemläget med ett exempel. Därvid förutsättes,

att ersättning icke utgår vid dödsfall under första levnadsåret samt att ersättning

utgår med 300 kronor vid dödsfall i åldern 1—17 ar, med 500 kronor

i åldern 18—67 år och med 300 kronor i högre ålder. På grundval av

dödlighetssiffrorna1 kan därefter följande tabell upprättas:

Ålder

Antal

dödsfall

Per

dödsfall

kr.

Summa döds- fallsersättning

tkr.

1-17..................

2190

300

636

18-66..................

24 940

500

12 470

67— ..................

41165

300

12 350

Summa

68 225

—

25456

Av tabellen framgår, att med de valda premisserna totala årliga ersättningsbeloppet

skulle uppgå till omkring 25,5 miljoner kronor. Finansieringen

av en obligatorisk dödsfallsförsäkring har utredningen tänkt sig ordnad på

samma sätt som inom den allmänna folkpensioneringen, d. v. s. genom av

gifter som upptagas i samband med skatteuppbörden. Någon fondering a\

influtna avgifter skulle icke ifrågakomma. Förvaltningskostnaderna skulle

inskränka sig till huvudsakligen kostnader för utbetalning av dödsfallsbeloppen.

Utredningen anmärker, att införande av obligatorisk dödsfallsförsäkring

kan väntas medföra konsekvenser för understödsföreningarna. En av utredningen

verkställd summarisk undersökning har givit vid handen, att dessa

föreningar år 1943 omfattade cirka 880 000 medlemmar med en sammanlagd

försäkringssumma av i runt tal 270 miljoner kronor, motsvarande en

medelförsäkringssumma av något över 300 kronor. En obligatorisk försäkring

enligt de valda premisserna skulle innebära ett dödsfallsskydd av en

helt annan omfattning, representerande en sammanlagd försäkringssumma

— enligt 1941 års befolkningssiffror — av 2,75 miljarder kronor. Utred
1

Uppgifterna äro hämtade ur publikationen Befolkningsrörelsen för år 1941.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ningen understryker, att de förvaltningskostnader, som bleve erforderliga för

att genom frivillig försäkring uppnå motsvarande skydd, skulle komma att

uppgå till mycket betydande belopp.

Till slut framhåller utredningen, att genomförandet av en obligatorisk

dödsfallsförsäkring av här angiven art kräver en i olika avseenden mera ingående

undersökning, som det emellertid icke tillkommit utredningen att

verkställa.

Utredningens synpunkter i fråga om obligatorisk dödsfallsförsäkring hava

icke i något remissyttrande upptagits till diskussion.

Föredraganden. Tanken att genom det allmännas förmedling tillskapa

ett ekonomiskt dödsfallsskydd omfattande hela svenska folket erbjuder stort

intresse. En sådan anordning skulle otvivelaktigt utgöra en värdefull komplettering

till den allmänna folkpensioneringen. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att flera stora organisationer nyligen tagit initiativ till bildande

av lokala begravningsföreningar i syfte att förbilliga begravningskostnaderna.

Den utveckling, som äger rum på detta område, erbjuder också stort intresse

för frågan om en obligatorisk dödsfallsförsäkring.

Det av utredningen skisserade förslaget synes mig väl ägnat som underlag

för fortsatt diskussion i ämnet. Enligt vad jag inhämtat, har socialvårdskommittén

hithörande frågor under övervägande, om ock från delvis andra

utgångspunkter. Ämnet faller emellertid även inom ramen för det uppdrag

som givits 1945 års försäkringsutredning. Ordnandet i allmän regi av en

obligatorisk dödsfallsförsäkring är nämligen ägnat att påverka livförsäkringsväsendets

allmänna struktur. Detta förhållande accentueras i den mån

dödsfallsersättningens belopp sättes högre än i det föreliggande förslaget.

Jag utgår ifrån att erforderligt samråd i detta ämne kommer till stånd mellan

socialvårdskommittén och 1945 års försäkringsutredning.

IV. Försäkringsbolagens kapitalplacering.

Gällande bestämmelser. Varje försäkringsbolag måste förfoga över ett —

enligt försäkringstekniska grunder beräknat — minimikapital för att kunna

fullgöra sina utfästelser enligt ingångna försäkringsavtal. Detta kapital, som

bildas huvudsakligen av inflytande premier, motsvarar bolagets skuld till försäkringstagarna.

Enligt 212 § gällande försäkringslag skall i balansräkningen

under benämningen försäkringsfond såsom skuld upptagas beräknade värdet

av bolagets ansvarighet dels på grund av redan inträffade försäkringsfall

(ersättningsreserv) och dels på grund av löpande försäkringar (premiereserv).

Denna bestämmelse avser försäkringsrörelse av alla slag. Under det att beträffande

skadeförsäkring bolaget äger fritt bestämma om försäkringsfondens

placering, gälla i fråga om livförsäkringsrörelse vissa restriktioner härvidlag.

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Sålunda stadgas i 215 §, att ett belopp motsvarande försäkringsfonden för

livförsäkringar skall redovisas i vissa i lagrummet angivna, särskilt kvalificerade

värdehandlingar eller i tillgångar av annan art. I syfte att bereda

livförsäkringstagarna ytterligare säkerhet föreskrives vidare i 217 §, att de

värdehandlingar, i vilka livförsäkringsfonden helt eller delvis redovisas,

skola förvaras avskilda från bolagets övriga tillgångar och under minst två

särskilda lås med olika nycklar, av vilka en innehaves av ett av försäkringsinspektionen

förordnat ombud. I de sålunda förvarade värdehandlingarna

äga livförsäkringstagama panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för

fullgörandet av bolagets på försäkringsavtalen grundade förbindelser. Vad

sålunda stadgas angående livförsäkring skall enligt särskilda bestämmelser

(2 § andra stycket samt 216 och 217 §§) äga motsvarande tillämpning beträffande

bl. a. sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring samt skadeförsäkring, som

meddelas för all framtid eller för längre tid än tio år.

Det må slutligen anmärkas, att lagen icke innehåller några bestämmelser

angående placeringen av bolagens s. k. fria reserver.

Försäkringsutredningen. Utredningen har ingående behandlat åtskilliga

med försäkringsbolagens kapitalplacering sammanhängande problem, därvid

en av de viktigare frågorna varit, huruvida tillgången på de i lagen anvisade

värdehandlingarna för livförsäkringsfondens placering för närvarande

motsvarar eller i framtiden kan väntas uppväga den efterfrågan, som representeras

av försäkringsbolag i konkurrens med andra kapitalförvaltande institutioner.

Efter att ha påvisat kapitalplaceringsfrågans betydelse för livförsäkringsväsendet

samt angivit vissa utvecklingstendenser på kapitalmarknaden

under 1900-talet bär utredningen lämnat en detaljerad redogörelse för

livförsäkringsbolagens kapitalplaceringar åren 1922—1943. I anslutning därtill

har utredningen gjort en jämförelse mellan bolagens placeringsbehov och

placeringsmöjligheter under de sista decennierna. Ett flertal tablåer ingå i

framställningen och belysa utvecklingen. Beträffande faktorer, som bestämma

kapitalplaceringsfrågans betydelse i framtiden, har utredningen diskuterat

livförsäkringsverksamhetens möjligheter till expansion — bl. a. med hänsyn

till befolkningsutvecklingen och den därmed i viss mån sammanhängande

utvecklingen på fastighetsmarknaden — vidare graden av den konkurrens,

försäkringsbolagen ha att vänta av övriga förmedlare av kapitalutbud, samt

slutligen det för livförsäkringsbolagen betydelsefulla spörsmålet om ränteutvecklingen.

I dessa delar torde jag få hänvisa till betänkandet del II, s.

142—159.

Det kan emellertid vara lämpligt att ur betänkandet återgiva följande tabell,

vilken innehåller en jämförelse mellan livförsäkringsbolagens placeringsbehov

och placeringsmöjlighelerna. Vid tabellens upprättande har det årliga

placeringsbehovet ansetts motsvara fondökningen för året, efter avdrag för

de s. k. försäkringslånen. Beträffande utredningens kommentarer till tabellen

må hänvisas till s. 153 f. i betänkandet del II.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Å r

Placerings- behovi mkr.

ökning av utelöpande svenska

Placerings- behov i %

av place- ringsmöjlig- heter

obligationer

och statssk.

förbindelser

mkr.

•int. lån

i stads- fastigheter

mkr.

kommun-

lån

mkr.

S:a

mkr.

1930...............

83

116

124

63

303

27

1931...............

70

12

167

52

231

30

1932...............

73

196

107

26

329

22

1933...............

94

165

208

32

405

23

1934...............

164

116

o

9

125

131

1935...............

141

61

56

68

185

76

1936...............

159

20

190

13

223

71

1937...............

155

— 67

202

Öl

186

83

1938...............

163

-33

342

37

346

47

1939...............

135

78

294

■36

1940...............

109

1114

451

>7

1941...............

162

974

104

*15

1942...............

207

1668

131

‘12

1943...............

233

1054

225

>18

Sammanfattningsvis framhåller utredningen följande: »Under överskådlig

tid framåt har man att räkna med starkt växande försäkringsfonder. Konkurrensen

från övriga kapitalplacerare kan i stort sett icke väntas avtaga. En

stigande räntenivå skulle med hänsyn till den därmed följande mindre fonderingen

minska placeringsbehovet; man har emellertid icke anledning räkna

med en sådan utveckling. Om den statliga upplåning, som betingats av kriget,

icke funnits, skulle säkerligen placeringsbehovet för närvarande ha överstigit

placeringsmöjligheterna. Även övergångstiden till en fredsproduktion

kan väntas medföra betydande kapitalbehov.»

Utredningen framhåller vidare, att det framstår som en angelägenhet av

största vikt att genom ändrade lagbestämmelser söka åstadkomma bättre

anpassningsmöjligheter.

Mot bakgrunden härav har utredningen till diskussion upptagit frågan

om riktlinjer för placeringsbestämmelsernas utvidgning.

I detta ämne anför utredningen:

_ En viss utvidgning av placeringsbestämmelserna inom ramen för den prinriskfri

placering, varpå 215 § försäkringslagen bygger, är otvivelaktigt

möjlig. Redan en ytlig undersökning ger emellertid vid handen, att en lösning

av problemet efter sådana riktlinjer är av ringa praktiskt värde. En rationell

lösning kräver åtgärder av större räckvidd. Enligt försäkringsutredningens

mening är tiden nu mogen att öppna möjligheter till en på lämpligt sätt avvägd

fri placering av de tekniska fonderna. Härför tala bl. a. följande förhållanden.

1

1 Utan hänsyn till kommunlån.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

Under de senaste decennierna har en betydande inkomst- och förmögenhetsutjämning

ägt mm i samhället. De större enskilda förmögenheterna

spela icke längre samma dominerande roll som tidigare för tillförseln av riskbärande

kapital till vårt lands näringsliv. Vid sidan av dem uppträda nu i

ökad omfattning folkets breda lager såsom samlare av kapital. Från dessa

flyta sparmedlen samman hos de penningförvaltande institutionerna, bland

vilka försäkringsbolagen alltmera vuxit i betydelse.

De guldkantade värdepapperens bonitet beror ytterst på möjligheten att

upprätthålla ett blomstrande näringsliv. Härför kräves oundgängligen att näringslivet

tillföres erforderligt kapital. Det ligger i sakens natur, att investering

i produktions- och distributionsapparaten är förbunden med ekonomiska

risker. Utan tillskott av dylikt riskbärande kapital är näringslivet dömt att

avtyna, vilket i sin tur återverkar på de s. k. riskfria placeringarna. Såsom

nyss påpekats, har den ekonomiska utvecklingen medfört en förskjutning såtillvida,

att riskvilligt kapital i allt mindre omfattning står till förfogande från

de källor, varifrån sådant kapital hittills traditionellt kommit, under det att

vissa penninginstitut, icke minst försäkringsbolagen, i desto större grad uppsamla

sparmedel från folkets breda lager. Under sådana förhållanden förefaller

det följdriktigt och i själva verket ägnat att främja försäkringstagarnas

intresse, att bolagen tillåtas medverka till näringslivets finansiering även på

annat sätt och i större omfattning än hittills. Upplysningsvis må framhållas,

att i England försäkringsbolagens kapitalplacering är helt och hållet obunden

av lagbestämmelser. På andra håll medges fri placeringsrätt inom vissa gränser.

Sålunda tillåter den franska tillsynslagen, som tillkom redan för omkring

tre decennier sedan, fri placering beträffande en fjärdedel av de tekniska

reserverna, medan i vissa andra främmande lagar kvoten är något snävare

bestämd.

Utredningen framhåller, att införande av principen om fri placeringsrätt

för vårt lands vidkommande innebär beträdande av nya vägar,

och betonar i anslutning härtill, att principen icke får leda till ett åsidosättande

av säkerhetskravet. Denna synpunkt måste enligt utredningens mening

i själva verket utgöra rättesnöret vid utstakandet av gränserna för den

fria placeringsrätten. Då utredningen tidigare framhållit, att riskbärande investeringar

till näringslivets fromma i sista hand äro ägnade att främja försäkringsbolagets

och dess försäkringstagares gemensamma intressen, säger

sig utredningen ha förutsatt, att investeringarna ske med klok försiktighet

och utan ovidkommande synpunkter. Utredningen finner det uppenbart, att

en tendentiös eller eljest oförsiktig placeringspolitik kan medföra ödesdigra

verkningar för bolagets soliditet; särskilt allvarlig är faran att bolagsledningen

i spekulationssyfte lockas till ensidiga investeringar i konjunkturbetonade

företag. En god fördelning ur risksynpunkt av bolagets placeringar utgör

ett oavvisligt krav, som med särskild styrka gör sig gällande i fråga om de

fria placeringarna. Utredningen har funnit det angeläget, att — åtminstone

intill dess erforderlig praktisk erfarenhet av systemet vunnits — dels tämligen

snävt begränsa den fria placeringsrätten, dels också förse densamma

med vissa spärranordningar. Såsom en försiktig avvägning betecknar utredningen

en till tio procent av försäkringsfonden begränsad fri placeringsrätt.

Skulle den kommande erfarenheten ge vid handen, att en höjning av

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

K ung t. Maj.ts proposition nr 50.

gränsen utan olägenhet kan företagas, anser utredningen att frågan härom

bör tagas under övervägande.

Aktier godkännas enligt gällande lag icke som objekt för livförsäkringsfondens

placering. Utredningens förslag skulle härutinnan medföra en ändring

såtillvida, att aktier bleve föremål för den fria placeringsrätten.

Utredningen har ägnat särskild uppmärksamhet åt aktierna såsom placeringsobjekt

och betonar inledningsvis, att många aktier erbjuda minst lika

god säkerhet som flera slag av industriobligationer. Aktierna äro ofta att

anse såsom anvisningar på realkapital. I den mån så är förhållandet måste

aktierna betraktas som värdebeständiga placeringar. Beträffande aktierna

har utredningen emellertid funnit en särskild spärranordning i den fria placeringsrätten

erforderlig. Redan angelägenheten av att kunna stävja varje

olämplig spekulationstendens finner utredningen tala för en dylik anordning.

Efter att hava redogjort för resultatet av vissa undersökningar i syfte att utröna

medelförräntningen av aktieplacering samt tillika belyst den svenska

aktiemarknadens omfattning jämte de konsekvenser, som kunna uppstå därest

ett alltför starkt nytt köpintresse tillföres marknaden —- betänkandet

del II s. 162—164 — har utredningen vidare anfört:

Såsom redan framhållits kunna vidgade möjligheter till aktieinvestering

tänkas hos bolagsledningen uppamma ett företagarintresse utanför försäkringsväsendets

eget område, en utveckling som måste betecknas såsom synnerligen

allvarlig. De för vårt lands förhållanden högst betydande kapital,

som förvaltas av livbolagen, böra icke få utnyttjas för ekonomiska spekulationer.

Såsom tidigare flera gånger framhållits, är fondförvaltningens säkerhet

det primära. Även om det för närvarande saknas anledning antaga

att tendenser av nu antydd art skola taga sig uttryck i försäkringsbolagens

placeringspolitik, är det angeläget att denna synpunkt icke förbises vid en

reformering av placeringsbestämmelsema.

I allmänhet torde ett livbolag genom att utnyttja endast en eller annan

procent av försäkringsfonden kunna vinna dominerande inflytande över

affärsföretag på andra verksamhetsområden. Den närmast till hands liggande

spärranordningen häremot torde vara en regel av innebörd, att det

belopp, som ett livbolag äger investera i ett och samma affärsföretag, icke

må överstiga en viss begränsad del — förslagsvis tio procent — av företagets

nominella aktiekapital. Det är emellertid av vikt, att regeln icke göres

ovillkorlig. I vissa fall kan nämligen en mera vidsträckt investeringsrätt vara

motiverad, exempelvis i företag inom försäkringsväsendets eget område eller

eljest i företag, som äro direkt ägnade att främja försäkringsväsendets sunda

utveckling. Möjlighet till dispens från spärregeln i dylika fall bör sålunda

hållas öppen och det synes lämpligen böra ankomma på försäkringsinspeklionen

att meddela sådan dispens. Det ligger i sakens natur, att ett medgivande

till vidgad rätt till förvärv av aktier i visst företag kan förbindas

med villkor, som betingas av omständigheterna i det särskilda fallet.

Utredningen har uppmärksammat, att en koncern av försäkringsbolag kan

göra den föreslagna aktiespärren mer eller mindre illusorisk. I syfte att förebygga

detta föreslår utredningen, att spärregeln skall äga direkt tillämpning

på koncerner.

Emellertid har utredningen funnit ytterligare en inskränkning betingad

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

såvitt angår rätten att placera livförsäkringsfonden och därmed likställda

fonder i aktier. Utredningen påpekar, att endast de börsnoterade aktierna

äro föremål för kurssättning på allmänna marknaden. Att vid en given tidpunkt

bestämma värdet av icke börsnoterade aktier torde ej sällan vara en

vansklig uppgift. För tillsynsmyndigheten och försäkringsbolagen måste

det framstå såsom ett gemensamt intresse, att placeringsobjektens redovisningsvärde

såvitt möjligt icke ger anledning till meningsskiljaktigheter. Med

hänsyn härtill anser försäkringsutredningen det lämpligt, att placeringsrätten

beträffande aktier begränsas till de börsnoterade papperen.

I lagförslaget ha 274 § sista stycket och 336 § utformats i överensstämmelse

med utredningens nu refererade synpunkter. Såsom framgår av 2 §

andra stycket och 275 § i förslaget avser utredningen att — liksom för närvarande

är fallet — bestämmelserna angående placering av försäkringsfonden

för livförsäkring skola äga motsvarande tillämpning beträffande vissa andra

slag av försäkring. Jag torde få tillfälle att vid granskningen av de särskilda

paragraferna ytterligare uppehålla mig vid de nu nämnda lagrummen.

Vid sidan av den på nyss angivet sätt begränsade fria placeringsrätten

har försäkringsutredningen föreslagit en utvidgning av bestämmelserna om

generellt tillåtna placeringsobjekt. Ändringen innebär, att särskilda slag av

värdehandlingar, vilka enligt utredningens mening äro jämbördiga med de

nu tillåtna, skola beredas motsvarande ställning i lagen. Också till dessa

spörsmål torde jag få tillfälle att återkomma vid behandlingen av 274 § i

förslaget. Vissa hithörande spörsmål äro emellertid av sådan betydelse, att

det synes mig lämpligt att redan i detta sammanhang upptaga dem till

granskning.

Beträffande inteckning i fast egendom tillåter gällande försäkringslag

(215 § första stycket), att skuldförbindelser, för vilka bolaget

äger säkerhet genom inteckning i dylik egendom inom två tredjedelar av

senast fastställda taxeringsvärde, användas för redovisning av livförsäkringsfonden

och därmed i förevarande hänseende likställda fonder. Försäkringsutredningen

anför, att det torde vara ett inom försäkringsvärlden allmänt omfattat

önskemål att få till stånd en betydande utvidgning av rätten till placering

i fast egendom. Från den allmänna diskussionen på försäkringshåll

rörande detta ämne anför utredningen vidare följande: »Fastighetsbeståndet

representerar ett efter våra förhållanden mycket betydande kapital. Vidgade

möjligheter till engagemang på fastighetsmarknaden anses därför få en

vida större räckvidd än övriga förslag till åstadkommande av lättnad i placingssvårigheterna.

I första hand har framhållits möjligheten att fixera belåningsgränsen

avsevärt över den nuvarande nivån, som motsvarar två tredjedelar

av taxeringsvärdet. En gräns vid nittio procent av taxeringsvärdet torde

representera det längst gående förslaget härutinnan. Fn så vidsträckt placeringsrält

beträffande inteckningar har dock ifrågasatts endast beträffande

bolagens egna fastigheter. Såsom cn säkerhetsanordning har härvid föreslagits

vissa krav på successiv nedskrivning av fastighetens värde. Vidare

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

har ifrågasatts, huruvida icke försäkringsbolagen borde beredas tillfälle att

i egen regi bidraga till bostadsproduktionen.»

Utredningen har upprättat tablåer i syfte att siffermässigt belysa omfattningen

av försäkringsbolagens investeringar i fast egendom. Dylik investering

har skett dels genom lån mot säkerhet av inteckning och dels

genom förvärv av fastigheter. Av de anförda uppgifterna må sammanfattningsvis

följande här återgivas.

Svenska försäkringsbolags (riksbolag) lån mot säkerhet av inteckning i fast

egendom i Sverige vid utgången av 1943. Bokfört värde i miljoner kronor.

A. Fastighetens art.

1.

Bostadsfastighet ...,

. 1215-0

4. Jordbruksfastighet.........

2.

Kontorsfastighet ...,

. 149-5

5. Skogsfastighet ............

. 118

3.

Fabriksfastighet.....

45-8

6. Annan fastighet...........

. 49-3

Summa

1 481-2

B.

Fastighetens belägenhet.

1.

Stockholm..........

. 1004-4

4. Övriga städer.............

216-4

2.

Göteborg...........

. 146-9

5. Köpingar................

4-3

3.

Malmö.............

44-5

6. Landsbygden .............

64-7

Summa

1 481-2

C.

Procentuell fördelning.

1.

Inom 50 % av taxv. .

... 76-5

4. 662/3—75 / av taxv.......

2-8

2.

50—60 % » »

5. Över 75 % » »

1-7

ioo-o

3.

60—66 2/s % » »

... 6-1

Summa

Riksbolagens fastighetsinnehav.

Å r

Direkt ägda fastig- heter

Indirekt ägda fastig- heter

Antal

Tax. värde

m kr.

Antal

Tax. värde

m kr.

1932................

87

75-1

32

34-2

1938..................

129

128-0

117

114-6

1943..................

146

149-5

145

134-0

Såsom kommentar till tabellerna må följande framhållas: Inteckningslånen

över två tredjedelar av taxeringsvärdet avse till övervägande del skadeförsäkringsbolagens

placeringar. Läns- och häradsbolagen samt sockenbolagen

omfattas icke av tabellerna. Dessa bolagsgrupper redovisade det ifrågavarande

aret lan mot inteckningssäkerhet till ett belopp av omkring 10,5 miljoner

kronor. — Med uttrycket indirekt ägda fastigheter i den sista tabellen

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

207

avses sådana fastigheter, vilka ägas av ett fastighetsbolag eller en förening,

som för ändamålet bildats av försäkringsföretaget.

Efter att ha redogjort för en undersökning beträffande fastigheternas räntabilitet

och även beträffande utvecklingstendensen på fastighetsmarknaden

— i vilka delar jag torde få hänvisa till betänkandet, del II sid. 176—179

och 388—401 — har utredningen tagit upp frågan, huruvida skäl finnas att

bereda försäkringsbolagen möjlighet att i egen regi bidraga till bostadsproduktionen.

Utredningen anför följande:

Härigenom skulle, har det gjorts gällande, skapas större trygghet för placeringens

bonitet än om försäkringsbolagen vid direkt investering i bostadsfastigheter

enbart skulle vara hänvisade till inköp av färdigbyggda sådana.

Även om förhållanden kunna anföras såsom motiv för att försäkringsbolagen

beredas tillfälle till att i egen regi bedriva bostadsproduktion, är detta

uteslutet på grund av bestämmelsen i 1 § försäkringslagen, enligt vilken försäkringsbolag

icke må driva annan rörelse än försäkringsrörelse, en bestämmelse

beträffande vilken försäkringsutredningen icke anser sig böra

föreslå någon ändring. Enligt utredningens mening hindrar denna bestämmelse

dock icke försäkringsbolag, som önskar investera i nybyggnader, att

för sådant ändamål träffa avtal med företagare inom byggnadsbranschen,

som på egen risk och mot avtalad entreprenadsumma utför byggnadsarbetet.

Att i ett fall som det nämnda låta utföra arbetet på löpande räkning, vilket

i realiteten innebär att bolaget själv bedriver byggnadsverksamhet, måste

anses strida mot den åberopade lagbestämmelsen. Bestämmelsen synes däremot

ej böra hindra att moderniserings- eller liknande arbete utföres på löpande

räkning, eftersom dylikt arbete måste anses tillhöra fastighetsförvaltningens

område.

I anslutning härtill har utredningen diskuterat belåningsgränsen. I

gällande försäkringslag är lånegränsen bestämd i förhållande till taxeringsvärdet.

Såsom ett alternativ härtill anvisar utredningen möjligheten att låta

ett av särskild värderingsman uppskattat värde bli normgivande. Efter att

ha erinrat om sparbankslagens bestämmelser i ämnet — enligt vilka sparbankernas

rätt till utlåning mot säkerhet av inteckning i fast egendom är

maximerad till bestämd del av uppskattningsvärdet, dock att i vissa fall hänsyn

kan tagas till både uppskattnings- och taxeringsvärde — fortsätter utredningen

:

Försäkringsbolagen torde i regel vid belåning av fastigheter ombesörja

särskild värdering av egendomen. Införande av en regel, som anknyter belåningsgränsen

till viss kvot av uppskattningsvärdet, torde sålunda i praktiken

icke innebära någon ytterligare pålaga för bolagen. Emot ett fasthållande vid

taxeringsvärdet talar att här merendels föreligger en större eller mindre grad

av eftersläpning, eftersom allmän fastighetstaxering sker högst vart femte år

och i fråga om nybyggnad eller större ombyggnad alltid en viss tid förflyter,

innan taxeringsvärde hunnit åsättas. 1 stort sett torde emellertid taxeringsvärdet

någorlunda svara emot marknadsvärdet. I den mån en differens 1 öreligger

torde taxeringsvärdet i allmänhet representera det lägre värdet. Sett ur

synpunkten av placeringens säkerhet torde följaktligen ett fasthållande vid

taxeringsvärdet icke giva anledning till erinran. Taxeringsvärdet såsom norm

innebär en objektiv, enkel och därför också lättillämpad regel, medan däremot

värdebestämning i annan ordning öppnar väg för subjektiva variatio
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kiingl. Maj:ts proposition nr 50.

ner och växlande praxis. För tillsynsmyndigheten skulle den sistnämnda

regeln medföra praktiska problem, närmast i fråga om kontroll över utförda

värderingar. Redan dessa praktiska synpunkter tala enligt utredningens mening

avgjort till förmån för bibehållande av nuvarande regel. Vad beträffar

om- eller nybyggd fastighet, som ännu icke åsatts taxeringsvärde, torde hinder

icke möta för tillsynsmyndigheten att med stöd av bestämmelsen om

jämförliga värdehandlingar såsom placeringsobjekt godkänna inteckningar

inom två tredjedelar av ett vid sakkunnig värdering åsatt preliminärt värde.

Om en sänkning av taxeringsvärdet äger rum, kunna svårigheter uppkomma

för försäkringsbolag, som lämnat inteckningslån intill lånegränsen,

i varje fall då fråga är om en mera omfattande värdesänkning. Utredningen

har uppmärksammat detta spörsmål (betänkandet del II s. 180 f.). Någon

uppmjukning av placeringsbestämmelserna för detta fall föreslås icke. Utredningen

understryker särskilt, att en undantagsregel icke torde fylla något

egentligt behov, därest den föreslagna fria placeringsrätten genomföres.

Gällande försäkringslag saknar bestämmelser om rätt att använda inteckning

i tomträtt för redovisning av försäkringsfond. Vid tiden

för lagens tillkomst voro tomträttsupplåtelser en tämligen sällsynt företeelse

och de torde då icke ha spelat någon roll såsom kreditunderlag. Utvecklingen

har därefter snabbt gått i riktning mot allt större praktisk tillämpning

av detta institut, särskilt i de större städerna. Vad Stockholm beträffar, bor

för närvarande omkring en åttondel av huvudstadens befolkning i tomträttsfastigheter.

Vid utgången av år 1943 hade de svenska försäkringsbolagen placerat

cirka 32 miljoner kronor mot säkerhet av inteckning i tomträtt, varav

i det närmaste 95 % belöpte på fastigheter i Stockholm. Av det nämnda beloppet

användes — med stöd av bestämmelsen i 215 § första stycket 6) i

gällande försäkringslag -— bortåt hälften för redovisning av livförsäkringsfond

eller därmed jämställd fond. Försäkringsutredningen anmärker, att

tomträttsinstitutet för Stockholms vidkommande blivit en faktor av både

ekonomisk och social betydelse. I detta sammanhang erinrar utredningen om

att en under senare år inom Stockholms kommunalförvaltning upprättad

promemoria utmynnar i förslag till sådan utvidgning av tomträttsinstitutet,

att denna upplåtelseform blir den normala för de kommunalt ägda tomterna

även inom huvudstadens centrala delar; i promemorian uttalas i anslutning

härtill önskemål om revision av gällande tomträttslagstiftning. Försäkringsutredningen

understryker för sin del önskvärdheten av att en efter tidens

krav anpassad lagstiftning angående tomträttsinstitutet snarast kommer till

stånd.

I en den 31 mars 1943 utsänd cirkulärskrivelse har försäkringsinspektionen

angivit efter vilka grunder tomträttsinteckningar må användas för redovisning

av livförsäkringsfond och därmed jämställd fond. Enligt de uppställda

villkoren kräves bl. a., att lånet ligger inom två tredjedelar av senast

fastställda taxeringsvärde (byggnads- och markvärde), därvid dock en botteninteckning

å ett belopp, motsvarande tjugu gånger den årliga tomträttsavgälden,

skall anses belasta tomträtten.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

209

Försäkringsutredningen finner det ur flera synpunkter angeläget att bland

försäkringslagens kapitalplaceringsbestämmelser inrangera också tomträttsinstitutet.

Utredningen tillägger:

I brist på en ändamålsenlig reglering av institutet i lag måste man med

hänsyn till parternas fria dispositionsrätt räkna med tomträttsavtal av högst

varierande innehåll. Det ligger i sakens natur att upplåtelserna anpassas efter

förhållandena på varje särskild ort. Men även på en och samma plats

kunna efter hand ändrade upplåtelseformer komma att tillämpas. Inteckningshavarens

säkerhet är i väsentlig grad beroende av tomträttskontraktets

innehåll. Därav följer, att i försäkringslagen svårligen kan införas ett generellt

medgivande till placering i tomträttsinteckningar inom viss kvot av taxeringsvärdet.

Det synes ofrånkomligt att medgivandet göres beroende av en

prövning in casu. Möjlighet hör också finnas att till medgivandet knyta de

villkor, som betingas av omständigheterna i det särskilda fallet. Prövningen

bör givetvis ankomma på försäkringsinspektionen. Den här skisserade anordningen

kan förefalla tungrodd, men det må erinras om att en lokal standardisering

av tomträttskontrakten synes ligga i alla berörda parters intressen

och sålunda kan väntas bli regel. Medgivande till placering kan då lämpligen

lämnas i sådan form som i den förut återgivna cirkulärskrivelsen.

Vilket mått av stränghet, som bör anläggas vid prövningen, kan icke lämpligen

generellt angivas. De i cirkulärskrivelsen fixerade villkoren tillgodose

rimliga anspråk på säkerhet. Ur praktisk synpunkt är visserligen detta sätt

att lösa problemet icke helt invändningsfritt. Exempelvis har det ensidiga

beaktandet av tomträttsavgälden till konsekvens, att två tomträttsfastigheter

med olika avgäld men eljest fullt likvärdiga kunna belånas till olika belopp.

Exemplet är i betraktande av förhållandena i Stockholms ytterområden, där

den årliga avgälden kraftigt höjts efter hand som exploateringen fortskridit,

icke verklighetsfrämmande. De uppställda normerna måste likväl anses väl

avvägda och äga fördelen av enkelhet och klarhet. Om en ny lagstiftning

rörande tomträtten genomföres, blir frågan ur här berörda synpunkter förenklad.

I överensstämmelse härmed har i lagförslaget (274 § första stycket 6) såsom

generellt tillåtna placeringsobjekt upptagits skuldförbindelser med säkerhet

av inteckning i tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde

och med den ytterligare begränsning med hänsyn till tomträttsavtalets

innehåll eller andra omständigheter, som försäkringsinspektionen föreskriver.

Yttranden. Förslaget om fri placerings rätt har givit anledning

till delade meningar. Folket-Samarbete finner utredningens analys av kapitalplaceringsfrågan

synnerligen värdefull och hälsar förslaget med stor tillfredsställelse,

icke minst med hänsyn till den kumulativa effekten av ett sjunkande

ränteläge. Anstalterna ifrågasätta dock, om icke förslaget är onödigt

försiktigt och dessutom alltför stelt. En naturlig konsekvens av Folket-Samarbetes

i annat sammanhang framförda förslag, att det skattepliktiga överskottet

skall tillföras en allmän konsolideringsfond för täckande av kapitalförluster,

synes anstalterna vara, att den övre gränsen för fria placeringar höjes

efter hand som denna fond växer. Även storleken av andra konsolideringsfonder

samt den utsträckning, i vilken värdehandlingarna nedskrivits,

hör enligt anstalternas mening kunna påverka gränsen för fria placeringar.

14 Bihang till riksdagens protokoll 1948. I sand. Nr 50.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Också försäkringsbolagens riksförbund anser, att den fria placeringsrätten

blivit för snävt avgränsad i förslaget. Förbundet anmärker, att utredningens

i annat sammanhang framlagda förslag, att s. k. tilldelad återbäring skall

överföras till livförsäkringsfonden (262 § i förslaget) — till vilket förslag

förbundet ansluter sig — kommer att verka mer eller mindre inskränkande

i fråga om den lättnad med avseende å kapitalplaceringarna, som utredningen

velat bereda bolagen. För att det av utredningen avsedda syftet skall nås

anser förbundet därför, att den föreslagna 10 %-gränsen bör höjas, möjligen

upp till 15 %>. Då riksförbundet emellertid finner det svårt att här fastställa

någon bestämd siffra, föreslår förbundet en annan väg att nå utredningens

syfte, nämligen att den fria placeringsrätten får avse ett belopp, som sammanlagt

motsvarar dels tilldelad återbäring, dels ock en tiondel av försäkringsfonden

för egen räkning i övrigt.

Utredningens förslag angående placeringsrätt i aktier har rönt kritik

från försäkring sinspektionen, som anför:

Då utredningen i sitt resonemang om fri placering i aktier framhåller, att

placeringen icke är riskfri, att investeringen måste förutsättas ske med klok

försiktighet och utan ovidkommande synpunkter, att en tendentiös eller eljest

oförsiktig placeringspolitik skulle medföra ödesdigra verkningar för bolagets

soliditet samt att den svenska aktiemarknaden är alldeles för liten för att

kunna upptaga det nya köpintresse, som skulle uppkomma av den föreslagna

utökade placeringsrätten, synes det i viss mån förvånande, att utredningen

ansett sig böra möjliggöra en så omfattande placeringsrätt i aktier som 10 °/o

av försäkringsfonden. Inspektionen biträder de av utredningen i detta sammanhang

framförda synpunkterna, men finner —- i motsats till utredningen

-—- att de mana till en snävare begränsning beträffande aktier än i fråga om

övriga placeringsobjekt.

Den föreslagna fria placeringsrätten av 10 °/o av försäkringsfonden skulle

möjliggöra, att en del av de värdehandlingar, i vilka de fria fonderna nu äro

placerade, t. ex. högre än inom två tredjedelar av taxeringsvärdet liggande

inteckningar, skulle kunna överflyttas till försäkringsfonden. Härav torde

även följa att en större del av livförsäkringsbolagens fria fonder än för närvarande

är fallet skulle kunna placeras i aktier — därest det eljest skulle

bedömas lämpligt. Av de fria fonderna, som ultimo 1943 uppgingo till cirka

290 milj. kronor, hade placerats i aktier blott cirka 38 milj. kronor, varav 22

milj. kronor i försäkringsaktier och 16 milj. kronor i andra aktier. Det finnes

sålunda stort utrymme för ökad aktieplacering även utan den föreslagna

möjligheten att redovisa viss del av försäkringsfonden i aktier. Med hänsyn

härtill skulle det starkt kunna ifrågasättas, huruvida det för närvarande är

lämpligt att utrusta bolagen med en fri placeringsrätt i aktier, som icke är

vare sig möjlig eller från bolagens sida önskvärd att utnyttja.

Försäkringsinspektionen förordar, att den fria placeringsrätten i aktier begränsas

till högst 5 % av livförsäkringsfonden. I detta sammanhang tillägger

inspektionen, att det kan ställa sig svårt eller rentav omöjligt att avgöra var

gränsen mellan tillåtna placerings- och otillåtna spekulationsaffärer bör dragas.

Därest den vidgade möjligheten till placering i aktier skulle leda till

spekulation på aktiemarknaden från försäkringsbolags sida, anser inspektionen

att ändring i lagstiftningen bör övervägas.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

211

I anslutning härtill kritiserar försäkringsinspektionen den av utredningen

föreslagna begränsningen i rätten att äga aktier i annat aktiebolag. Inspektionen

anför härom:

En aktieägare, som disponerar 10 % av ett bolags aktiekapital, har därigenom

ofta ett dominerande eller i varje fall ett mycket starkt inflytande över

bolaget. Detta gäller särskilt ju större spridning bolagets övriga aktier hava.

Det är ju uppenbart, att den som t. ex. disponerar 10 milj. kronor av ett bolags

till 100 milj. kronor uppgående aktiekapital, får ett mycket starkt inflytande

över bolaget. Därjämte skulle fem försäkringsbolag, som icke tillhöra

samma koncern och som vart och ett utnyttjade 10 %-gränsen i samma

aktiebolag och bildade ett konsortium, få en absolut majoritet i bolaget.

Det kan givetvis icke vara lämpligt att utrusta försäkringsbolagen med en

laglig möjlighet att få ett starkt minoritetsintresse i och — tillsammans med

andra försäkringsbolag -—• absolut kontroll över andra svenska aktiebolag,

samtidigt som man förbjudit bankaktiebolagen att överhuvud äga aktier i

andra bolag. Den nya aktiebolagslagen har även i flera avseenden givit minoritetsägare

av 10 % av kapitalet viss befogenhet framför andra aktieägare.

Detta visar ju, att sådan minoritetsägare är en faktor att räkna med för bolagsledningen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser försäkringsinspektionen, att

gränsen bör sättas väsentligt lägre än utredningen föreslagit.

Än mer kritisk gentemot förslaget om en i viss utsträckning fri aktieplaceringsrätt

ställer sig bank- och fondinspektionen. Inledningsvis framhåller

inspektionen, att någon anledning icke finnes att betvivla riktigheten av utredningens

antagande, att vi här i landet under överskådlig framtid ha att

räkna med starkt växande försäkringsfonder. Däremot kan det ifrågasättas,

huruvida icke de framtida placeringsmöjligheterna bedömts väl pessimistiskt.

Inspektionen påpekar, att under senare tid framlagts åtskilliga reformprogram,

vilkas realiserande uppenbarligen kräva mycket betydande kapitalinsatser

såväl av enskilda som från det allmännas sida, och erinrar i detta

sammanhang om planerna på en allmän höjning av vår bostadsstandard,

rationalisering av jordbruket och utvidgning av vårt kommunikationsväsen.

Det är tydligt — anför inspektionen — att ifrågavarande kapitalbehov jämväl

kommer att öka försäkringsbolagens placeringsmöjligheter.

Bank- och fondinspektionen refererar härefter utredningens uttalanden angående

angelägenheten av att näringslivet tillföres riskvilligt kapital, vilket i

högre grad än tidigare bör tillskjutas kollektivt genom placering av medel,

som av penninginstitut uppsamlats från folkets breda lager, samt yttrar

härom följande:

Detta resonemang är otvivelaktigt riktigt i och för sig, men inspektionen

vill ifrågasätta, huruvida det är tillämpligt just i förevarande sammanhang.

I den följande framställningen understryker nämligen utredningen kraftigt,

att den fria placeringsrätten icke får leda till ett åsidosättande av säkerhetskravet

och att investeringarna måste ske med »klok försiktighet och utan

ovidkommande synpunkter». Såväl härav som av vad utredningen fortsättningsvis

anför särskilt rörande placering av kapital i aktier, bibringas man

den uppfattningen, att utredningen avser placeringar med mycket ringa risk

Exempelvis synes utredningen, då det gäller placering av kapital i aktier

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kunrjt. Maj.ts proposition nr 50.

närmast ha tänkt sig inköp av sådana i bestående, välkonsoliderade företag.

Om så är fallet, torde nyttan för näringslivet av den fria placeringsrätten

i det avseende utredningen tänkt sig bliva ringa eller ingen. Någon brist

på kapital, som är villigt att taga den med placeringar av sistnämnda slag

förenade risken torde icke vara att förvänta. Vad som däremot behövs men

kanske icke alltid står till förfogande, är kapital i olika former för startande

av helt nya företag eller för mera omfattande utvidgningar eller rekonstruktioner

av äldre, icke konsoliderade företag. Härmed är åter förenat så stora

risker, att det även enligt inspektionens uppfattning icke bör ifrågakomma

att försäkringsfondens medel användes för dylikt ändamål.

En fri placeringsrätt för försäkringsbolagen blir av särskild betydelse med

hänsyn till de ökade möjligheter att förvärva aktier i andra företag, som

försäkringsbolagen härigenom få. Frågan om försäkringsbolagens aktieförvärvsrätt

kan, som framgår redan av betänkandet, ses från många olika synpunkter.

Vad först säkerhetssynpunkten beträffar, är det givetvis riktigt, som

utredningen påpekat, att det icke erbjuder någon svårighet att angiva företag,

vilkas aktier måste anses erbjuda minst lika god säkerhet som flera slag

av industriobligationer. Begränsa bolagen sina aktieplaceringar till förvärv

på lång sikt av aktier i dylika företag, torde ur denna synpunkt icke vara

något att erinra däremot. Som utredningen själv framhåller föreligger emellertid

risken, att bolagen i spekulationssyfte förvärva även aktier i mera

konjunkturbetonade företag. Fn sådan användning av rätten till fri placering,

som är mycket svår att hindra, skulle uppenbarligen kunna allvarligt

rubba bolagens soliditet och skapa avskrivningsbehov, som icke kunde täckas

utan en ökning av försäkringspremierna.

Utredningen framhåller, att vidgade möjligheter till aktieinvestering kunde

tänkas hos bolagsledningen uppamma ett företagareintresse utanför försäkringsväsendets

eget område, vilket finge betecknas såsom eu synnerligen

allvarlig utveckling. Bank- och fondinspektionen vill, med hänsyn till de

ogynnsamma verkningar, som på sin lid följde av affärsbankernas aktieförvärvsrätt,

starkt understryka vikten av denna synpunkt. En betydande del

av de förluster, som efter första världskriget drabbade bankväsendet, härledde

sig från engagemang med företag, i vilka bankerna ägde stora aktieintressen.

På grund av dessa intressen hade bankerna förletts till en kreditgivning,

som ofta resulterade i större förluster än själva aktieinnehaven.

Samma frestelse kan uppkomma för försäkringsbolagen, därest en fri placeringsrätt

införes. Den spärregel, som utredningen föreslagit till förhindrande

av en dylik utveckling, är icke effektiv. Redan innehavet av 10 procent av

aktierna i ett av våra större industriföretag kan medföra ett mycket starkt

och understundom avgörande inflytande på företagets ledning. Och i andra

fall kan tänkas, att två eller flera försäkringsbolag med intressen i samma

företag träffa överenskommelser, genom vilka spärregelns syfte förfelas. Att

förhindra ett dylikt samgående låter sig svårligen göra. Det synes inspektionen

föga rationellt att nu medgiva försäkringsbolagen en rätt, som på

grund av vunna erfarenheter fråntagits affärsbankerna, vilka dock obestridligen

besitta större möjligheter än försäkringsbolagen att bedöma industriföretagens

bärighet och framtidsutsikter.

En utvidgning av försäkringsbolagens aktieförvärvsmöjligheter kan emellertid

medföra olägenheter och faror icke bara för bolagen själva utan även

för näringslivet i övrigt. Utredningen påvisar med tydliga siffror, att den

svenska aktiemarknaden är alltför ringa för att kunna tillgodose det köparintresse,

varom här är fråga, och att aktiebörsens funktionsduglighet äventyrades,

om försäkringsbolagen tillätes redovisa större aktieposter i försäkringsfonderna.

Mot bakgrunden av utredningens mycket bestämda uttalan
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

den i denna del är det närmast ägnat att förvåna, att aktieförvärvsmöjligheterna

icke begränsats mer än som skett. Inspektionen anser sig i detta sammanhang

böra framhålla, att en utvidgning av försäkringsbolagens rätt till

aktieförvärv kan följas av anspråk på motsvarande förmån från affärsbankernas

sida. Om icke dessa anspråk avvisades — något som kanske svårligen

läte sig göras — komma givetvis de här påtalade olägenheterna att skärpas.

Bank- och fondinspektionen vill slutligen peka på den fara, som ligger

däri att ledningen över industriföretagen i betydande utsträckning kan komma

att övergå i försäkringsbolagens händer. Den förut berörda regeln att

sagda bolag i princip icke må förvärva mer än högst 10 procent av aktierna

i annat företag, kan icke förhindra en dylik utveckling. Den ifrågasatta

rätten till fri placering av försäkringsfondernas medel skulle kunna skapa

förutsättningar för en ännu kraftigare koncentration av ledningen över industrien

än den som hittills ägt rum. En sådan utveckling skulle enligt inspektionens

mening vara synnerligen olycklig.

På dessa skäl anser sig bank- och fondinspektionen böra bestämt avrada

från en utvidgning av försäkringsbolagens aktieförvärvsmöjligheter. Om det

anses lämpligt att tillerkänna försäkringsbolagen fri placeringsrätt beträffande

en del av försäkringsfonden, bör enligt inspektionens mening aktier i princip

undantagas såsom placeringsobjekt. Inspektionen erinrar om att bolagen

såväl enligt gällande rätt som enligt förslaget kunna för aktieförvärv använda

sina fria fonder och förordar —- ehuru bolagen hittills icke i någon

större utsträckning använt sig av nämnda möjlighet — att rätten att använda

de fria fondema för dylik placering begränsas till en viss mindre del

av aktierna i ett främmande företag.

Beträffande av försäkringsutredningen behandlade frågor som beröra inteckning

i fast egendom, ha vissa synpunkter framförts av försäkringsbolagens

riksförbund. I fråga om lånegränsen anser förbundet,

att det ur olika synpunkter skulle vara önskvärt att denna frigjordes från

taxeringsvärdet. Med hänsyn till de av utredningen papekade praktiska olägenheter,

som skulle följa av en sådan omläggning, synes det förbundet likväl

vara lämpligast att som huvudregel fasthålla vid taxeringsvärdet för bestämmandet

av det fondmässiga lånevärdet. I detta sammanhang erinrar

riksförbundet dock om den betydande tertiära kreditgivning, som numera

äger rum från statens sida genom byggnadslånebyran. För praktiskt taget

varje nybyggnad, som tillkommer under kontroll av byggnadslånebvrån och

med stöd av därifrån beviljad tertiärkredit, erfordras en primär- och sekundärkredit

motsvarande 70 °/o av ett av byran fastställt avkaslningsvärde.

Detta värde -— framhåller förbundet — som oftast är högre än det sedermera

fastställda taxeringsvärdet, torde i regel fastställas efter en noggrann och

ingående teknisk prövning och därjämte efter mera enhetliga normer än

taxeringsvärdet. Vid sådant förhallande anser riksförbundet det rimligt, att

berörda avkastningsvärde i förekommande fall tar ersätta taxeringsvärdet

som norm för kreditgivningen. Denna modifikation av huvudregeln torde

dock ej böra avse längre period än den först avtalade bindetiden lör lånet,

i regel 10 år, emedan man för närvarande ej vet, huruvida avkastningsvär
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

det i framtiden kommer att göras till föremål för omprövning från byggnadslånebyråns

sida. Riksförbundet hemställer om sådan jämkning av huvudregeln

för belåningsgränsen, att det anförda önskemålet blir tillgodosett.

Riksförbundet finner det påkallat att göra ytterligare ett avsteg från huvudregeln,

att den fondmässiga lånegränsen skall utgöra två tredjedelar av

taxeringsvärdet, nämligen beträffande fastigheter, som direkt eller indirekt

helt ägas av försäkringsbolag. Härom anför förbundet följande:

I fråga om dylika fastigheter gäller, dels att några marginaler för oguldna

skatter, kostnader och räntor icke behöva förutsättas, dels ock att den allmänna

tekniska standarden ävensom underhållet och skötseln genomsnittligt

torde vara av avsevärt högre klass än för fastigheter i allmänhet. Vi hemställa

därför, att den gräns, intill vilken inteckning i sådan fastighet, varom

här är fråga, må redovisas i försäkringsfonden, sättes till 75 % av taxeringsvärdet,

vilken gräns med hänsyn till vad nyss anförts torde kunna anses i

stort sett likvärdig med 7s-gränsen för andra fastigheter.

I detta sammanhang polemiserar riksförbundet mot försäkringsutredningens

uttalande, att försäkringsbolag — på grund av förbudet att driva

annan rörelse än försäkringsrörelse — icke äger på löpande räkning i egen

regi utföra nybyggnadsarbete. Förbundet anmärker, att frågan huruvida annan

rörelse än försäkringsrörelse bedrives, bör bedömas med utgångspunkt

från målsättningen, samt tillägger:

Att bedriva en spekulationsartad byggnadsproduktion är uppenbarligen i

strid med lagen. Om däremot ett försäkringsbolag exempelvis för kapitalplacering

eller för erhållande av egna kontorslokaler önskar uppföra en byggnad,

bör bolaget äga att utföra arbetet på det sätt, som ur teknisk och ekonomisk

synpunkt är riktigast och mest ändamålsenligt. Att ett entreprenadförfarande

i många fall leder till det bästa resultatet är givet, särskilt i fråga

om byggnader av mera vanlig karaktär, där praktiskt taget alla detaljer

kunna bestämmas på förhand. I andra fall åter, där sådana förutsättningar

icke äro för handen, kan entreprenadavtal icke förväntas bliva den billigaste

lösningen. Nödgas man vid ett byggnadsföretag vidtaga flera och betydelsefulla

ändringar i de ursprungliga planerna, övergår entreprenadavtalet lätt

i realiteten till ett »räkningsavtal», men då vid en tidpunkt och på ett sätt,

som för byggherren är direkt olämpligt och oekonomiskt. Det må jämväl

framhållas, att gränsen mellan att bygga på entreprenad och i egen regi ofta

är flytande. Detsamma gäller i fråga om gränsen mellan nybyggnadsarbeten

å ena sidan och moderniserings- eller liknande arbeten å den andra, vilka

sistnämnda arbeten det enligt utredningen skulle vara tillåtet för försäkringsbolag

att utföra på löpande räkning.

Om utredningen här på rätt sätt tolkat bestämmelsen, att försäkringsbolag

ej må driva annan rörelse än försäkringsrörelse, erfordras en uppmjukning

av bestämmelsen så att den kommer mera i överensstämmelse med det praktiska

livets fordringar.

Försäkringsutredningens synpunkter beträffande lån mot säkerhet av inteckning

i tomträtt ha berörts endast i ett remissyttrande. Försäkring

sinspektionen bemöter sålunda utredningens uttalande, att inspektionens

praxis, varigenom vid lånegränsens bestämmande en botteninteckning mot
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

svarande 20 gånger den årliga tomträttsavgälden fingeras, ur praktisk synpunkt

icke är helt invändningsfri. Det av utredningen anförda exemplet, att

ett ensidigt beaktande av tomträttsavgälden har till konsekvens att två tomträttsfastigheter

med olika avgäld men eljest fullt likvärdiga kunna belånas

till olika belopp, berättigar enligt inspektionens mening icke till någon invändning.

Inspektionen framhåller, att om två tomter äro likvärdiga men

tomträttsavgälden för den ena väsentligt mindre än den andra, måste självfallet

försäljningsvärdet av tomträtten för tomten med den högre avgälden

vara mindre, vilket bör avspegla sig i lånevärdet.

Föredraganden. Det lider intet tvivel att utvecklingen på kapitalmarknaden

under 1930-talet beredde särskilt livförsäkringsbolagen svårigheter att

placera sina medel. Härtill bidrog främst den vikande räntenivån. Förhållandena

ha klarläggande belysts genom den av försäkringsutredningen verkställda

undersökningen. Det synes mig emellertid lika uppenbart, att situationen

numera i grund förändrats. Sedan världskrigets utbrott har den statliga

upplåningen vuxit till en för vårt lands förhållanden betydande omfattning.

Med hänsyn till den planerade sociala reformverksamheten kan lånebehovet

från det allmännas sida även i fortsättningen bli omfattande. Vid

sidan därav kan man räkna med icke obetydliga investeringsmöjligheter för

att tillgodose exempelvis industriens och den privata fastighetsmarknadens

lånebehov.

Möjligheterna att finna placeringsobjekt bland guldkantade värdehandlingar

te sig sålunda för närvarande tämligen gynnsamma och de torde under

överskådlig tid knappast komma att försämras. Trots detta äro de skäl beaktansvärda,

vilka försäkringsutredningen anfört till förmån för att en begränsad

sektor upplåtes för fri placeringsrätt. I detta sammanhang vill jag särskilt

betona, att vissa försäkringsbolag obestridligen drivit en ur social synpunkt

värdefull investeringspolitik. Såsom exempel må nämnas förmånliga mteckningslån

till egnahemsbyggare. I den mån sådana lån överskridit tvåtredjedelsgränsen

har livförsäkringsfonden icke kunnat tagas i bruk. I och för

sig saknas givetvis anledning att motsätta sig att även denna och därmed

likställda fonder disponeras för en socialt inriktad investeringspolitik. Tvärtom

framstår det ur samhällelig synpunkt såsom önskvärt att så sker. Vid avvägningen

av gränserna för en fri placeringsrätt synas mig likväl skilda

omständigheter verka i restriktiv riktning. Salunda maste tillses att försök

ringstagarnas trygghetskrav icke eftersättas. Men framför allt finner jag det

betänkligt att ställa försäkringsbolagens investeringspolitik utanför det allmännas

kontroll annat än i strängt begränsad omfattning. Försäkringsutredningen

har föreslagit fri placeringsrätt beträffande tio procent av livförsäkringsfonden

och därmed likställd fond. I och för sig synes det lämpligt

att den fria placeringsrätten begränsas till viss kvot av fonden. Självfallet

bör — såsom i ett remissyttrande understrukits — fondens storlek därvid

beräknas med hänsyn uteslutande till försäkringar för egen räkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Därmed förstår jag enligt vedertagen terminologi —- försäkringsbelopp,

för vilka återförsäkringsgivare icke ansvarar.

Fii placeringsrätt innebär beträdande av nya vägar. Konsekvenserna härav

kunna icke med säkerhet överblickas. Detta manar till försiktighet. Intill

dess närmare erfarenhet vunnits torde en begränsning av den fria placeringslätten

till fem procent av fonden få anses som en lämplig avvägning.

Därutöver torde ytterligare en inskränkning vara motiverad, nämligen

beträffande aktier. Redan försäkringsutredningen har funnit det i viss mån

tveksamt, huruvida även aktier borde innefattas i en fri placeringsrätt beträffande

livförsäkringsfonden och därmed likställda fonder. Utredningen har

emellertid ansett sig böra förorda att så får ske, dock med den inskränkningen,

att endast börsnoterade aktier få användas för den fondmässiga redovisningen.

Försäkringsbolags reserver i övrigt få — liksom hittills — enligt

förslaget placeras även i aktier. Emellertid upptar förslaget såsom en nyhet

den viktiga bestämmelsen, att försäkringsbolag eller koncern av sådana bolag

icke utan försäkiingsinspektionens medgivande fa äga mer än en tiondel av

aktierna i svenskt aktiebolag; spärregeln skall enligt förslaget dock icke gälla

innehav av försäkringsaktier eller aktier i holdingbolag på försäkringsväsendets

område.

Utredningens ståndpunkt att den fria placeringsrätten bör omfatta även

aktier har kritiserats särskilt av bank- och fondinspektionen. Även om jag

icke kan förbehållslöst ansluta mig till denna kritik, synas mig likväl avgörande

skäl tala för att aktier icke få begagnas för redovisning av livförsäkringsfond

eller därmed likställd fond. Genom de framförda betänkligheterna

har problemet emellertid vidgats. Den frågan tränger sig fram,

huruvida icke ett generellt förbud för försäkringsbolag att förvärva andra

aktier än försäkringsaktier är motiverat. Vid övervägande av denna fråga

har jag fäst avseende vid att försäkringsbolagen hittills endast i tämligen

ringa omfattning disponerat sina fria fonder för aktieförvärv. Av den

officiella statistiken framgår, alt vid utgången av år 1944 försäkringsbolagen

(nksbolag samt läns- och häradsbolag) redovisade fonder av beskaffenhet

att kunna fritt placeras till ett sammanlagt belopp av omkring 2 000 miljoner

kronor; av detta belopp redovisades i runt tal 49 miljoner kronor i försäklingsaktier

och 34 miljoner kronor i andra aktier. Någon vägande anmärkning

i anledning av bolagens innehav av »andra aktier» har såvitt jag vet

icke framkommit. Under föreliggande omständigheter finner jag därför icke

skäl alt nu upptaga förbud mot dylikt aktieförvärv. Vad försäkringsaktierna

beträffar torde ett förbud mot förvärv av dylika kunna motverka ur allmän

synvinkel önskvärda konsolideringssträvanden eller fusioner; sådant förbud

torde följaktligen icke böra ifrågakomma.

Om försäkringsbolagen sålunda alltjämt skola tillåtas att i begränsad

omfattning förvärva aktier, är det emellertid av betydelse att tillse, att bolagen

icke förskaffa sig för stort inflytande i företag utanför försäkringsväsendets

eget område. I detta hänseende kan jag helt ansluta mig till försäkringsutredningens

synpunkter. Dock synes mig försiktigheten kräva en

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

217

snävare begränsning än utredningen föreslagit. Med hänsyn härtill förordar

jag att spärren i 336 § bestämmes till en tjugondei av aktierna eller röstetalet

i stället för, såsom utredningen föreslagit, en tiondel därav.

Beträffande investering i fast egendom har i ett remissyttrande vissa eftergifter

ifrågasatts i nu gällande ordning, varmed försäkringsutredningens förslag

i stort sett överensstämmer. Sålunda har framkastats tanken på att

— beträffande nybyggnad, som tillkommit under kontroll av byggnadslånebyrån

och med stöd av därifrån beviljad tertiärkredit — bestämma lånegränsen

i förhållande till det av byggnadslånebyrån fastställda avkastningsvärdet

i stället för taxeringsvärdet. Detta förslag saknar icke sitt intresse.

Med hänsyn till den i viss mån svåröverskådliga utvecklingen på fastighetsmarknaden

te sig emellertid konsekvenserna av en sådan omläggning ovissa.

Detta har även antytts i remissyttrandet genom påpekandet, att man för

närvarande icke vet, huruvida avkastningsvärdet i framtiden kommer att

omprövas av byggnadslånebyrån. Visserligen är även taxeringsvärdet föremål

för kontinuerlig omprövning, men erfarenheten visar, att några allvarligare

fluktuationer här icke pläga förekomma. Förhållandena mana för närvarande

till stor försiktighet. Jag är i varje fall icke nu beredd att frångå

den allmänna fastighetstaxeringen såsom värderingsnorm.

Försäkringsbolagens riksförbund har anfört skäl för att en högre belåningsgräns

bör tillämpas i fråga om försäkringsbolagens direkt eller indirekt

ägda fastigheter än beträffande fastigheter i övrigt. Otvivelaktigt äro förhållandena

i många fall sådana, att ett högre belåningsvärde för försäkringsbolagens

egna fastigheter ter sig fullt motiverat. Men å andra sidan torde förhållandena

vara långt ifrån ensartade. Under sådana omständigheter anser

jag mig icke kunna förorda ett generellt avsteg från huvudregeln beträffande

denna fastighetskategori. En undantagsbestämmelse som medger högre

belåningsvärde efter individuell prövning i enskilda fall torde av praktiska

skäl icke heller böra ifrågakomma. Jag har desto hellre kunnat intaga denna

ståndpunkt, som den fria placeringsrätten här bereder försäkringsbolagen

en viss lättnad.

Av väsentligt större betydelse är spörsmålet, huruvida försäkringsbolagen

äga bygga fastigheter i egen regi. Utredningen har ansett detta oförenligt med

bestämmelsen om att försäkringsbolagen icke äga driva annan rörelse än

försäkringsrörelse. Nämnda förbudsbestämmelse upptogs redan i 1903 års

försäkringslagstiftning och har bibehållits i det föreliggande lagförslaget. Jag

är i detta hänseende ense med utredningen. Det är min övertygelse alt förbudet

mot annan verksamhet i väsentlig mån bidragit till den utveckling mot

ökad soliditet, som i stort sett karakteriserat det enskilda försäkringsväsendet.

En uppmjukning av förbudet medför risk att utvecklingen föres in på

vägar, som icke äro önskvärda. I detta sammanhang vill jag framhålla, att

den ifrågavarande bestämmelsen givetvis innebär förbud för försäkringsbolag

att genom dotterföretag driva sådan verksamhet, som bolaget icke äger

bedriva i egen regi. Vad beträffar fastighetsinvestering har försäkringsutred
-

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj-.ts proposition nr 50.

ningen anvisat möjligheten att träffa avtal med byggnadsentreprenör, som

på egen risk och mot överenskommet pris utför byggnadsarbetet. Genom en

sådan anordning är försäkringsbolaget befriat från de ekonomiska riskerna

och övrigt 1''öretagaransvar, som i stället åvilar entreprenören. Jag delar försäkringsutredningens

uppfattning att ett dylikt förfarande icke står i strid

med den nyssnämnda förbudsbestämmelsen. Mot entreprenadförfarandet har

i ett remissyttrande anmärkts att om byggherren under arbetets gång finner

nödvändigt att vidtaga flera och betydelsefulla ändringar i de ursprungliga

planerna, entreprenaden i realiteten lätt övergår till ett avtal på löpande räkning,

men då vid en tidpunkt och på ett sätt, som för byggherren är direkt

olämpligt eller oekonomiskt. Denna anmärkning torde få betraktas såsom

väsentligt överdriven och synes mig i varje fall icke kunna tillmätas avgörande

betydelse. Enligt min mening öppnar entreprenadförfarandet möjligheter

för försäkringsbolagen att på ett ändamålsenligt sätt investera i fast

egendom. Om, såsom jämväl anmärkts, svårigheter uppkomma att upprätthålla

en klar gräns mellan att bygga på entreprenad och i egen regi — en

anmärkning som också synes mig skjuta över målet — torde konsekvensen

härav närmast böra bli att även entreprenadförfarandet förbjudes. Däremot

ligger det i sakens natur, att gränsen måste bli flytande mellan nybyggnadsarbete,

å ena sidan, och moderniserings- eller liknande arbete, å den andra.

Att här uppställa en generell regel om vad som tillhör det ena eller det andra

låter sig icke göra och skulle helt visst icke heller vara lämpligt. Detta måste

bedömas från fall till fall.

Vad slutligen beträffar rätten att för redovisning använda lån mot säkerhet

av inteckning i tomträtt, finner jag utredningens förslag välgrundat. I

detta sammanhang vill jag erinra om alt riksdagens skrivelse den 16 juni

1945 (nr 405) med begäran om en förutsättningslös och allsidig utredning

av tomträttslagstiftningen överlämnats till lagberedningen.

V. Försäkringstekniska bestämmelser för livförsäkring i allmänhet.

Till försäkringstekniska bestämmelser hänföras i det följande de på matematisk

grund uppställda reglerna för beräkning av premier och olika slag av

fonder samt för bestämmande av vinstandelar till de försäkrade m. m. Hithörande

spörsmål hava utförligt diskuterats i betänkandet. Det synes mig

icke erforderligt att nu lämna en mera ingående redogörelse för utredningens

förslag i dessa delar. Jag torde i stället få hänvisa till betänkandet — del II

s. 33—107 samt, beträffande vissa med försäkringstekniken sammanhängande

skattefrågor, till s. 275—294 — och nu begränsa mig till en kortfattad

redogörelse för de grundläggande synpunkterna i utredningens förslag. Med

hänsyn till ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas egenartade förhållanden

behandlas hithörande frågor för sig i närmast följande avsnitt.

Utredningen. I 213 § gällande försäkringslag kommer kravet på livförsäkringens

soliditet till uttryck. Bestämmelserna i detta lagrum innebära, att

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

premier och fonder skola beräknas på grundval av en vederhäftig statistisk-ekonomisk

analys av alla på rörelsen inverkande faktorer och erhålla

en betryggande storlek. Soliditet skr av et gör det nödvändigt att beräkna premierna

högre än vad som i själva verket väntas vara erforderligt för att man

därigenom skall vinna ett skydd mot avvikelser i ogynnsam riktning från

det beräknade förloppet av verksamheten. Under normala förhållanden kan

man därför räkna med att överskott uppstår i rörelsen. I den mån detta överskott

återföres till vederbörande försäkringstagare kan man säga, att den

verkliga kostnaden för försäkringen motsvarar erlagd premie med avdrag för

återbetalat överskott. Vid sidan av soliditetskravet uppställer utredningen

ytterligare ett krav, innebärande att den verkliga kostnaden för försäkringen

skall utgöra ett skäligt pris för de tjänster av olika slag, som försäkringen

innebär för försäkringstagaren. Utredningen kallar detta för skälighetsprincipen.

Soliditets- och skälighetsprinciperna innebära följaktligen, att ett livförsäkringsbolags

verksamhet skall bedrivas på sådant sätt att, samtidigt som

full soliditet upprätthålles, kostnaden för försäkringarna hålles inom skäliga

gränser och även på skäligt sätt fördelas mellan olika försäkringstagare. I

praktiken kommer detta — framhäver utredningen — att innebära krav på

att bolaget skall iakttaga sparsamhet med avseende å sina omkostnader samt

tillämpa ändamålsenliga regler för fördelning av uppstående vinst mellan

försäkringstagarna.

Soliditets- och skälighetsprinciperna utgöra enligt utredningens förslag de

försäkringstekniska bestämmelsernas fundament. De tekniska riktlinjerna för

verksamheten finnas angivna i de av Kungl. Maj:t stadfästa grunderna. Såsom

generell regel beträffande grunderna gäller enligt förslaget (263 §), att

dessa skola avse att trygga försäkringsbolagets förmåga att dels fullgöra sina

förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal, dels bereda försäkring till en

med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad.

Inom ramen för de grundläggande soliditets- och skälighetsprinciperna

kunna olika anordningar tillämpas i fråga om de beräkningar av premier,

fonder och vinstbelopp, som bolagen ha att utföra. Enligt utredningens mening

måste det betraktas som ett viktigt önskemål, att utvecklingen på detta

område ej fastlåses genom lagföreskrifter, utan att tvärtom tillräckligt utrymme

beredes för åstadkommande av sådana anordningar som, samtidigt

med att de kunna anses tillfredsställande ur såväl soliditets- som skälighetssynpunkt,

på bästa möjliga sätt tillgodose de försäkrades intressen. Med hänsyn

härtill — anför utredningen — böra bland lagens försäkringstekniska

bestämmelser endast sådana allmänna föreskrifter upptagas, vilka bedömas

såsom erforderliga för upprätthållande av soliditets- och skälighetsprinciperna

under växlande betingelser för verksamheten. Tekniska detaljbestämmelser

kunna i allmänhet icke anses besitta den grad av allmängiltighet, som

bör krävas för deras upptagande i lagen. Dylika bestämmelser höra i stället

hemma i de försäkringstekniska grunder, varje bolag har att upprätta och

underställa Kungl. Maj ds stadfästelse.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Beräkningen av premier regleras i premiegrunderna, som utgöra

en sammanställning av vissa antaganden beträffande den framtida utvecklingen,

huvudsakligen i fråga om förräntning, dödlighet och omkostnader.

Enligt gällande försäkringslag (213 §) skola dessa antaganden vart för sig

väljas på ett betryggande sätt med ledning av den erfarenhet, som står till

buds. I lagförslaget (264 § 1 mom.) har denna princip bibehållits ehuru med

en viss modifikation. Denna innebär att i premierna skall kunna inrymmas

ett särskilt säkerhetstillägg, till vilket hänsyn får tagas vid bedömande av

trygghetsgraden hos de olika antagandena. Genom en dylik anordning har

utredningen velat förebygga att premienivån blir onödigt hög. I den mån

det verkliga förloppet av verksamheten ogynnsamt avviker från något av

beräkningselementen, kan det explicita säkerhetstillägget mobiliseras och användas

som förstärkning på den punkt i systemet, där stöd erfordras.

Utredningen betonar, att kravet på att premiegrunderna skola tillgodose

skälighetsprincipen får särskild betydelse med avseende å omkostnaderna.

Frågan huruvida skiljaktigheter i verksamhetens natur motiverar, att försäkringsbolagen

tillämpa olika antaganden i premiegrunderna •—• vilket i sin

tur medför differenser i premienivån — besvarar utredningen så, att endast

sådana skiljaktigheter, som kunna anses vara betingade av väsentliga och

bestående olikheter i verksamhetens natur, böra komma till uttryck i premiegrunderna.

I detta sammanhang anmärker utredningen, att det för närvarande

förekommer tre skilda premienivåer, nämligen för stor försäkring,

folkförsäkring och tjänstepensionsförsäkring. Utredningen tillägger, att det

inom varje försäkringsgren bör vara de bäst skötta bolagens förhållanden,

som bli vägledande vid grundernas utformande.

Till tekniska fonder hänför utredningen följande fem fonder,

nämligen försäkrings-, utjämnings-, säkerhets-, återbärings- och regleringsfonden.

Vad först angår försäkringsfonden innebär utredningens förslag

icke någon ändring i nu gällande bestämmelser såvitt avser skadeförsäkring.

Beträffande livförsäkring föreslås, att försäkringsfonden liksom för närvarande

skall omfatta ersättningsreserv och premiereserv men därjämte även

s. k. tilldelad återbäring. Rörande innebörden av sistnämnda begrepp skall

jag återkomma i det följande. Medan ersättningsreservens karaktär är oförändrad

i förslaget, innehåller detta i fråga om premiereserv för livförsäkring

betydelsefulla nyheter. Till förebyggande av missförstånd må anmärkas, att

vad i det följande anföres beträffande premiereserv endast avser livförsäkring.

Premiereserven motsvarar det beräknade värdet av försäkringsbolagets ansvarighet

på grund av samtliga löpande försäkringar. Denna begreppsbestämning

bibehålies i förslaget; avvikelserna avse i stället principerna för premiereservens

beräknmg. Gällande försäkringslag stadgar (213 §), att den totala

premiereserven skall utgöra summan av individuella premiereserver för var

och en av de enskilda försäkringarna i beståndet. Dessa individuella premie
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

reserver beräknas i sin tur enligt regler, som i fråga om vissa grundläggande

principer angivas i lagen men som i övrigt fixeras i de försäkringsteknis
ka

grunderna. _

För varje löpande försäkring har bolaget åtagit sig vissa framtida utgifter,

nämligen att fullgöra de i avtalet stadgade försäkringsprestationerna samt

att bestrida härför erforderliga förvaltningskostnader. Vid varje given tidpunkt

kan kapitalvärdet av dessa ännu icke fullgjorda utgifter för försäkringen

beräknas, om man utgår från vissa antaganden rörande framtida förräntning,

dödlighet och förvaltningskostnader. Detta kapitalvärde representerar

en bolagets skuld på grund av försäkringen. Å andra sidan har bolaget

för varje försäkring, där samtliga avtalade premier ännu icke hunnit inbetalas,

en tillgång i sin rätt att uppbära framtida premier. Kapitalvärdet

härav kan vid varje given tidpunkt beräknas med stöd av antaganden rörande

den framtida räntefoten och dödligheten. En försäkrings premiereserv

utgör saldot av nyssnämnda båda poster. Premiereserven för varje enskild

försäkring framkommer alltså genom att man från kapitalvärdet av bolagets

framtida utgifter för försäkringen subtraherar kapitalvärdet av bolagets

framtida premieinkomster. För slutbetalda försäkringar blir det senare kapitalvärdet

lika med noll. Den på angivet sätt beräknade premiereserven kan

under de första åren efter försäkringens tecknande utfalla negativ, i vilket

fall den uppfattas såsom en tillgång för bolaget.

I den här angivna beräkningsmetoden föreskriver gällande försäkringslag

(213 §) modifikationer i två hänseenden:

1) De framtida premier, vilkas kapitalvärde får avdragas äro maximerade

enligt vissa angivna normer, vilka i huvudsak innebära en begränsning av

den i premierna ingående belastningen för anskaffningskostnader. Dessa

maximerade premier kallas i lagen reservpremier och understiga de faktiskt

tillämpade premierna.

2) För varje försäkring, där beräkningen (med reservpremie i stället för

den avtalade premien) ger ett negativt värde, skall premiereserven i stället

sättas lika med noll

Vidare innebära gällande lagbestämmelser förbud mot att räkna med explicita

säkerhetstillägg.

Om innebörden av gällande bestämmelser rörande beräkning av premiereserven

anför utredningen följande:

Enligt de refererade lagbestämmelserna kan en reservpremie tänkas uppdelad

i tre delar, nämligen dels nettopremien, som är beräknad att täcka kostnaden

för själva de avtalade försäkringsprestationernas fullgörande, och dels

två olika tillägg för omkostnader, det ena motsvarande anskaffningskostnader

och det andra löpande förvaltningskostnader. I det ögonblick, då en försäkring

tecknas, är kapitalvärdet av alla avtalade nettopremier och alla tilllägg

för löpande förvaltningskostnader lika med kapitalvärdet av alla bolagets

utgifter för försäkringsförbindelsens fullgörande samt för löpande förvaltningskostnader,

under det att kapitalvärdet av de delar av reservpremierna,

som motsvara anskaffningskostnader, är lika med värdet av den anskaffningskostnad,

som antagits vid reserv premiens beräkning och för vilken lagens

nyss anförda maximibestämmelser gälla.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Boriser man nu för ett ögonblick från lagens förbud mot negativa premieleserver,

så följer härav för varje försäkring med fortlöpande premiebetalning,

att premiereserven i det ögonblick, då försäkringen tecknas, blir negativ

?ch till sitt belopp lika med nyssnämnda värdet av den i premiereserven

ingående anskaffningskostnaden. Det förutsättes härvid, att anskaffningskostnaden

är betald men att ännu ingen premie erlagts. För de flesta i praktiken

förekommande försäkringsformer växer premiereserverna därefter så

hastigt, att den efter ett eller två års förlopp blir positiv, varefter den förbhr

positiv under hela den återstående försäkringstiden. Under den gjorda

förutsättningen kan bolaget sålunda vid tecknandet av nya försäkringar omedelbart

disponera medel för bestridande av anskaffningskostnader genom att

uppföra de ny tecknade försäkringarna med negativ premiereserv — d. v. s.

som en tillgångspost i balansräkningen. Beloppet av den anskaffningskostnad,

som kan täckas på nu anfört sätt, begränsas av lagens maximibestammelse.

Eventuellt överskjutande anskaffningskostnader täckas först i

den man motsvarande delar av de verkliga försäkringspremierna inflyta och

maste i avvaktan härpå bestridas genom anlitande av förlagsmedel vanligen

i form av vinster från ett förut befintligt bestånd av försäkringar.

Det nu beskrivna sättet för premiereservens beräkning med hänsyn till

anskaffningskostnaderna går under namn av zillmering, och med uttrycket

den zillmeringsbara anskaffningskostnaden betecknas den del av ifrågavarande

kostnad, för vilken bolaget härvid erhåller omedelbar täckning.

Innebörden av gällande lagbestämmelser beträffande premiereservens be,

"in.g kan alItsf kort sammanfattas på följande sätt. Med undantag för anskaffningskostnaderna

komma alla de utgifter, bolaget har att bestrida att

tackas av medel, som i behörig tid stå till förfogande, därest det verkhga

forloppet av verksamheten ej gestaltar sig oförmånligare än det beräknade.

Medel för tackande av den zillmeringsbara anskaffningskostnaden bli

disponibla med ett eller annat års uppskov, under det att överskjutande anskaffningskostnad

maste bestridas med anlitande av förlagsmedel, vilka successivt

amorteras under premiebetalningstiden. Explicita säkerhetstillägg bli

disponibla i samma man som de inbetalas till bolaget.

Från skilda synpunkter har försäkringsutredningen kritiserat gällande bestämmelser

angående premiereservens beräkning. Därefter föreslår utredningen

ändrade normer för beräkningen.

Enligt förslaget (264 § 2 mom.) skola premiereservgrunderna vara så avfattade,

att vid envar tidpunkt premiereserven utgör skillnaden mellan kapitalvärdet

av bolagets framtida utgifter för löpande försäkringar och kapitalvardet

av de premier bolaget må hava att ytterligare uppbära för dessa försäkringar,

dock att den sålunda framkomna skillnaden skall ökas med det

belopp, som anses erforderligt för mötande av förlust genom försäkringars

upphörande i fortid. Kapitalvärdena av bolagets framtida utgifter och premier

skola härvid beräknas med hänsyn till antagandena rörande särskilda

säkerhetstillägg, om sådana ingå i grunderna.

Premiereserven betraktas följaktligen enligt förslaget icke såsom summan

av ett antal individuella reserver utan såsom en kollektiv fond. Begreppet reservpremie

bortfaller. Försäkringsutredningen framhåller, att den samlade

premiereserven enligt den nämnda beräkningsmetoden kommer åt. innehålla

säkerhetstillägg av två skilda slag, nämligen dels individuella säkerhetstill
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

lägg, vilka anbringas redan vid beräkningen av kapitalvärden av framtida

utgifter och premier för de individuella försäkringarna, och dels ett kollektivt

säkerhetstillägg, vilket icke är uppdelat på de enskilda försäkringarna.

Beträffande storleken av erforderliga säkerhetstillägg till premiereserven liksom

beträffande metoden för tilläggens beräkning finner utredningen det icke

lämpligt att intaga några regler i lagen. Hithörande regler anser utredningen

falla inom området för sådana tekniska detaljbestämmelser, vilka böra kunna

smidigt anpassas efter växlingar i förhållandena. Deras närmare utformning

bör enligt utredningens mening ske i de tekniska grunderna.

Beträffande det särskilda tillägget för mötande av förlust genom för tidig

avgång av försäkringar understryker utredningen, att det av den kollektiva

naturen hos detta tillägg följer, att detsamma icke kan anses direkt belöpa på

de enskilda försäkringarna och sålunda icke bör ingå i de enskilda försäkringarnas

beräknade andelar i premiereserven.

Utredningen har i detta sammanhang slutligen föreslagit uttrycklig bestämmelse

därom (264 § 2 mom.), att premiereservgrunderna skola innehålla regler

för beräkning av den del av premiereserven, som må anses belöpa på

varje enskild försäkring. I specialmotiveringen härtill anmärker utredningen,

att bestämmelsen avser såväl det fall att premiereserven är helt uppbyggd

av individuella reserver som det fall, att premiereserven därjämte innehåller

en kollektiv del.

Gällande försäkringslag innehåller icke någon föreskrift om skyldighet att

göra avsättning till utjämningsfond eller utjämningsreserv.

Däremot har allmänt upptagits sådan föreskrift i de av Kungl. Maj:t stadfästa

grunderna för livförsäkringsbolagen. Varje nu verksamt livförsäkringsbolag

är sålunda enligt sina grunder skyldigt att göra avsättning till utjämningsreserv.

I anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen har försäkringsbolag

medgivits rätt att vid beräkning av överskottet å livförsäkringsrörelse

göra avdrag från bruttointäkter för sådan avsättning. I anslutning därtill

lämnas i nämnda anvisningar en definition av begreppet utjämningsreserv.

Enligt försäkringsutredningens förslag äro beträffande livförsäkringsrörelse

grunder för avsättning till och användning av utjämningsfond obligatoriska

(9 och 173 §§). Avsättning till fonden enligt grunderna förutsättes

skola ske i vinst- och förlusträkningen. Utjämningsfonden definieras i förslaget

(266 §) såsom en fond, avsedd för utjämning i livförsäkringsrörelse av

sådana ojämnheter i det ekonomiska förloppet, som härröra av växlingar i

dödlighet, sjukligbet eller invaliditet. Denna begreppsbestämning ger en något

vidare möjlighet till fondens användning än enligt kommunalskattelagen.

I anslutning härtill föreslår utredningen sådan ändring av kommunalskattelagen,

att begreppsbestämningen blir enhetlig.

Försäkringsbolag som driver livförsäkringsrörelse skall enligt gällande lag

(218 §) göra avsättning till säkerhetsfond. Avsättning skall årligen

ske med minst hälften av bolagets årsvinst, i den mån denna icke disponeras

för avsättning till reservfonden eller premieåterbäringsreserven. Uppgår

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

summan av säkerhetsfonden och premieåterbäringsreserven till minst 5 %

av den på visst sätt reducerade försäkringsfonden behöver avsättning till säkerhetsfonden

icke vidare äga rum; dock får säkerhetsfonden icke understiga

en tiondel av premieåterbäringsreserven.

Vid tillämpning av den nyssnämnda 5 %-regeln skall försäkringsfonden

som enligt gällande lag omfattar premiereserven och ersättningsreserven

reduceras med töljande belopp, nämligen dels förfallna obetalda premier,

dels belopp som bolaget förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrev (försäkringslån),

dels ock värdet av återförsäkrares ansvarighet.

Säkerhetsfonden är enligt den nu gällande försäkringslagen avsedd för

täckande av förlust, som icke kan ersättas av andra härför tillgängliga medel.

Nedsättning av fonden för annat ändamål förutsätter tillstånd av försäkringsinspektionen.

Gällande regler rörande säkerhetsfonden äro uttryck för den uppfattningen,

att överskott å livförsäkringsrörelse i första hand bör användas till bolagets

konsolidering genom uppbyggande av en särskild reserv vid sidan av

försäkringsfonden. Minimistorleken av denna reserv bestämmes genom en

enkel regel.

I utredningens förslag (271 §) har i stort sett säkerhetsfondens karaktär

bibehållits oförändrad. Också den ovannämnda 5 °/o-regeln kvarstår. Ändringar

föreslås emellertid beträffande det fondbelopp, på vilket den nämnda

regeln skall tillämpas. Enligt förslaget skall endast premiereserven — och

sålunda varken ersättningsreserven eller den s. k. tilldelade återbäringen,

som föreslås skola ingå i försäkringsfonden — utgöra underlag för beräkningen.

Vid denna skall emellertid premiereserven reduceras med det belopp,

som motsvarar värdet av svensk återförsäkringsgivares ansvarighet. Avdrag

får däremot icke ske för belopp, som motsvaras av försäkringslån. Vad angar

förfallna obetalda premier sker avdrag härför redan vid premiereservens

beräkning.

Enligt förslaget få hos försäkringsbolaget innestående återbäringsmedel

icke tagas i betraktande vid bestämmandet av säkerhetsfondens storlek. Däremot

medgives i förslaget, att utjämningsfonden »vikarierar» för säkerhetsfonden

intill hälften av dennas föreskrivna minimibelopp.

Den gällande försäkringslagen innehåller bestämmelse om att garantikapitalet

eller högst halva aktiekapitalet må avräknas från den föreskrivna

säkerhetsfonden. Såsom villkor härför gäller, dels att det ifrågavarande beloppet

skall redovisas i värdehandlingar av de slag, som föreskrivas beträffande

redovisning av försäkringsfond, och dels att de pantsättas i samma

ordning som gäller för sistnämnda fond. Utredningen har icke upptagit någon

motsvarighet till de nu nämnda bestämmelserna.

Utredningens förslag innebär sålunda i vissa avseenden skärpningar men

i andra avseenden däremot lättnader i förhållande till nu gällande regler

rörande säkerhetsfondens beräkning. Å ena sidan föreslås, att säkerhetsfond

skall avsättas även för den del av premiereserven som redovisas genom försäkringslån

eller utländsk återförsäkrares ansvarighet, samt att premieåter
-

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

225

bäringsreserv, aktiekapital och garantikapital icke längre skola få avräknas

från säkerhetsfondens minimibelopp. Å andra sidan föreslås, att säkerhetsfond

icke längre skall beräknas på ersättningsreserven, samt att utjämningsfonden

inom viss gräns skall få avräknas från säkerhetsfondens minimibelopp.

Utredningen anmärker, att den totala effekten av dessa ändringar för

flertalet bolag torde bli en icke oväsentlig skärpning av kravet på säkerhetsfond.

Enligt utredningens mening är en sådan skärpning väl motiverad av

föreliggande omständigheter. Utvecklingen under de senaste decennierna —

framhåller utredningen — har varit ägnad att allvarligt rubba tidigare uppfattningar

rörande stabiliteten av de förhållanden i samhället, som äro avgörande

för livförsäkringsbolagens ekonomi, och att kraftigt understryka betydelsen

av att livförsäkringsrörelsen konsolideras genom uppläggande av

fonder, som vid behov kunna tagas i anspråk. Med hänsyn härtill finner

utredningen de föreslagna reglerna icke innebära någon överdriven försiktighet.

Såtillvida innebär förslaget ytterligare en jämkning i nu gällande ordning,

att säkerhetsfonden icke behöver fyllas i samma tempo, som nu är föreskrivet.

I förslaget sänkes nämligen den årliga avsättningen i de fall, där säkerhetsfondens

minimibelopp icke är uppnått, från hälften till tredjedelen av

årsvinsten.

Slutligen må anmärkas, att reglerna för säkerhetsfondens användning i

princip äro oförändrade.

Vad försäkringsutredningens förslag innehåller i fråga om å t e r b äringsfond

och regleringsfond innebär i åtskilliga hänseenden nyheter

av delvis stor praktisk räckvidd.

I 7 och 123 §§ gällande försäkringslag stadgas, att där förutberäkning skall

ske av de belopp (premieåterbäring), som bolaget förväntas kunna av sin

behållning utbetala till livförsäkringstagare utöver de i försäkringsavtalet

bestämda, skola försäkringstekniska grunder upprättas för denna förutberäkning

samt för beräkning av fond för tryggande av sådan premieåterbäring.

Dylik fond benämnes i lagen premieåterbäringsreserv. Vidare föreskrives,

att grunder skola upprättas beträffande beräkning och fördelning av den

vinst, som må tillkomma livförsäkringstagarna. Sistnämnda grunder äro

obligatoriska, premieåterbäringsgrunderna däremot fakultativa; samtliga nu

verksamma livförsäkringsbolag hava emellertid för närvarande vederbörligen

stadfästa premieåterbäringsgrunder. De senare bruka även kallas andra

ordningens grunder.

Den del av ett livförsäkringsbolags överskott som beräknas i förväg och

som återföres till försäkringstagarna benämnes enligt terminologin i gällande

lag för premieåterbäring. I den mån ytterligare överskott tillföres försäkringstagarna

kallas detta försäkringstagarnas vinst.

Premieåterbäringen har ansetts stå den avtalsfästa försäkringsförpliktelsen

nära. Bolagen ha ägt att i ackvisitionen ställa i utsikt premieåterbäring

enligt härför stadfästa grunder, men icke att garantera utbetalning därav. Eu

15 tiihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

väsentlig anledning till att regler om premieåterbäring upptogos i gällande

försäkringslag var, att institutet ansågs tvinga till rationell och sparsam förvaltning.

Genom förutberäkningen avsåg man vidare att öppna möjlighet till

rationell behandling av vinstfrågorna.

Försäkringsutredningen föreslår till en början en ändring i terminologiskt

hänseende, i det att enligt förslaget med återbäring avses alla belopp, som

försäkringstagarna erhålla utöver vad som i försäkringsavtalet tillförsäkras

dem. Uttrycket »vinst» bortfaller i följd därav. En viss del av den totala återbäringen

avses även i fortsättningen bli föremål för beräkning i förväg enligt

särskilda grunder, den förutberäknade återbäringen. Denna del av återbäringen

motsvarar den nuvarande premieåterbäringen. Därjämte har i förslaget

upptagits ett helt nytt begrepp, tilldelad återbäring. Härmed åsyftas

återbäringsbelopp som i egentlig mening tilldelats försäkringstagarna, d. v. s.

siffermässigt bestämda belopp som bolaget utfäst sig att utbetala till respektive

försäkringstagare. Tilldelning förutsättes kunna ske i tre skilda former,

antingen genom utbetalning omedelbart eller vid bestämd senare tidpunkt,

eller genom att beloppet tillgodoräknas försäkringstagaren såsom nedsättning

av premien eller slutligen tillgodoräknas honom såsom premie för tillläggsförsäkring

(270 § i lagförslaget). De närmare reglerna för tilldelningen

upptagas i de fcrsäkringstekniska grunderna. Belopp motsvarande den tilldelade

återbäringen skall redovisas på sätt om försäkringsfonden är stadgat.

Härutinnan må hänvisas särskilt till 262, 274 och 276 §§ i förslaget.

Bolag, som driver livförsäkringsrörelse, är enligt förslaget (9 och 173 §§)

skyldigt att upprätta grunder för återbäring. Dessa grunder skola (270 §)

innehålla regler för avsättning till återbäringsfonden och för denna fonds användning.

Sker förutberäkning av återbäring — vilket förutsättes bliva det

normala — skola grunderna innehålla regler härför; underlåtenhet att verkställa

dylik förhandsberäkning förutsättes vara motiverad av särskilda förhållanden.

Obligatoriskt skola återbäringsgrundema vidare innehålla regler

om tilldelning av återbäring och om förräntning av återbäringsmedel.

Utiedningen framhåller, att grunderna för förutberäknad återbäring skola

bibehålla karaktären av andra ordningens grunder. De skola sålunda innehålla

ett antagande beträffande sådant från premiemarginalema härrörande

överskott, som väntas uppkomma i rörelsen under de närmaste åren, ävensom

regler för fördelning av detta överskott mellan de enskilda försäkringarna.

Enligt utredningens mening böra grunder i dessa delar fastställas att

gälla tills vidare eller för ett begränsat antal år, förslagsvis högst fem år. Avsättning

enligt grunderna för förutberäknad återbäring skall uppföras som

utgift i bolagets vinst- och förlusträkning.

Avsättning av återbäringsmedel — såväl förutberäknade som andra —

sker till återbäringsfonden eller till regleringsfonden. Då bolaget i enlighet

med grundernas regler tilldelar återbäring till försäkringstagarna, måste ett

överförande av motsvarande belopp ske från de nyssnämnda fonderna —

eller endera av dem — till försäkringsfonden. Vad särskilt angår regleringsfonden

innehåller förslaget icke några föreskrifter angående avsättning till

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

227

denna fond. Utredningen har emellertid utgått från att till återbäringsfonden

kommer att avsättas allenast sådan del av återbäringen som är skatte''

fri, medan övriga återbäringsmedel tillföras regleringsfonden. I fråga om

regleringsfondens användning skola enligt förslaget (270 §) regler upptagas

i grunderna; självklart är, att fonden får disponeras endast för utbetalning

till försäkringstagarna eller eljest för ändamål som är till deras fördel.

Återbäringsfonden och regleringsfonden innehålla sålunda överskottsmedel,

vilka ännu icke tilldelats försäkringstagarna. Utredningen framhåller,

att den förstnämnda fonden, som i sin helhet bör kunna enligt beräkningsgrunderna

uppdelas i individuella andelar för de olika försäkringarna, i

främsta rummet är avsedd att tjäna som täckningsreserv för den förutberäknade

återbäringen. Vid sidan härav bör återbäringsfonden tillföras även andra

medel härrörande från premiemarginalerna. Den enskilda försäkringens

andel i denna fond bör sålunda motsvara den tekniska reserv, som för försäkringen

beräknas med ledning av reglerna om förutberäkning av återbäring,

efter avräkning av de belopp, vilka såsom redan tilldelade redovisas

i försäkringsfonden. I fråga om regleringsfonden förutsätter utredningen icke

att densamma skall kunna uppdelas i individuella andelar.

I anslutning till återbäringsspörsmålen gör utredningen ett principuttalande

av stor vikt, nämligen i fråga om försäkringstagarnas rätt

till andel i vinsten. Utredningen framhäver, att drivande av livförsäkringsrörelse

utan vinstdelaktighet för försäkringstagarna är principiellt

oförenligt med skälighetsprincipen. Endast i särskilda undantagsfall bör det

tillåtas, alt försäkringstagarna uteslutas från vinstdelaktighet. En ändring av

villkoren på denna punkt i redan träffade försäkringsavtal bör genomföras.

Utredningen tillägger härom:

Utredningen vill särskilt understryka önskvärdheten av att ett klart uttalande

i denna fråga göres av statsmakterna. Bland för närvarande praktiserade

försäkringsformer synes det egentligen endast vara korttidsförsäkringarna,

som skulle kunna ifrågakomma såsom undantag, i den mån det kan

visas, att tillräckliga hållpunkter här saknas för en vinstkalkyl. Utredningen

förbiser ingalunda, att det vid vissa försäkringsformer, såsom exempelvis

livsfallsförsäkringar, är förenat med särskilda svårigheter att utforma en

tillfredsställande vinstteknik. Detta är emellertid något helt annat än att

principiellt utesluta sådana försäkringar från delaktighet i vinst.

Utredningen har även i ett annat sammanhang tagit upp förevarande

spörsmål (betänkandet del II s. 236 f) och framhåller där, att grundsatsen

om obegränsad vinstdelaktighet i praktiken redan torde vara tämligen allmänt

genomförd. Livförsäkringsbolagen ha nämligen i stor utsträckning infört

vinsträtt även beträffande försäkringar, vilka från början tecknats utan

sådan rätt. Undantagen hänföra sig huvudsakligen till livränteförsäkringens

område; i den mån det här rör sig om försäkringsaktiebolag är situationen

för närvarande den, att aktieägarna i två bolag — i överensstämmelse med

vederbörligen stadfästa grunder — äga tillgodogöra sig vinsten å rörelsen.

Försäkringsutredningen har icke funnit skäl att i lagen upptaga uttryckligt

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

stadgande om en ovillkorlig vinsträtt för försäkringstagarna; det är här endast

fråga om att angiva riktlinjerna för lagtillämpningen vid stadfästelse

å försäkringstekniska grunder. Utredningen anmärker, att dess förslag visserligen

kan synas innebära en modifikation av den på privaträttens område

vedertagna grundsatsen, att nya lagbestämmelser icke böra förlänas tillbakaverkande

kraft. Emellertid understryker utredningen, att det i förevarande

fall är fråga om ett rättsområde där de sociala synpunkterna göra sig starkt

gällande; enligt nutida uppfattning måste livförsäkringsverksamhetens sociala

funktion stå i förgrunden och det privatekonomiska företagarintresset

träda tillbaka. Av särskild betydelse anser utredningen det vara, att de livförsäkringsbolag,

som infört grundsatsen om obegränsad vinsträtt, gjort detla

även beträffande försäkringar, vilka ursprungligen tecknats utan sådan

Tätt. Det kan förmodas, att övriga bolag under alla förhållanden förr eller

senare av konkurrensskäl skulle se sig nödsakade att anpassa sig efter utvecklingen.

Utredningen tillägger, att av de båda livförsäkringsbolag som

■här närmast avses, det ena förklarat sig ämna genomföra obegränsad vinstdelaktighet

för sina samtliga livförsäkringstagare.

Utredningens förslag till ändring av 30 § kommunalskattelagen i fråga

om livförsäkringsbolagens beskattning sammanhänger

med utformningen av de tekniska bestämmelserna och särskilt med återbäringsreglerna.

Innebörden av nu gällande skattebestämmelser är i huvudsak följande.

Den nettointäkt av rörelse, som beskattas hos ett livförsäkringsbolag utgör

summan av två belopp, nämligen dels överskottet å livförsäkringsrörelsen

och dels det s. k. ränteskatteunderlaget. I det följande bortses från att livförsäkringsbolagen

i regel ha inkomst även av annan förvärvskälla, främst från

bolagens fastigheter. Beräkningen av rörelseöverskottet sker på sätt som

motsvarar beräkningen av nettointäkt hos annan rörelseidkare, dock med

den viktiga skillnaden att avdrag får göras för avsättning till vissa fonder,

bl. a. till försäkringsfond för egen räkning, premieåterbäringsreserv och i lag

föreskriven säkerhetsfond. Vad beträffar avsättning till premieåterbäringsreserven

må i detta sammanhang understrykas, att endast den del av överskottet,

som i form av förutberäknad återbäring återföres till försäkringstagarna,

är skattefri, medan vad som eljest återbetalas till dem, den s. k.

vinsten, icke må avdragas. Den del av skatten, som utgår på basis av ränteskatteunderlaget,

kallas allmänt ränteskatt. Varje försäkrings andel i premiereserven

är att anse såsom försäkringstagarens tillgodohavande hos försäkringsbolaget.

Ränta å premiereserven gottskrives försäkringstagaren genom

att den tillföres premiereserven. Detsamma är förhållandet med räntan å

premieåterbäringsreserven. Dessa räntor äro i princip att betrakta som försäkringstagarens

skattepliktiga inkomst på samma sätt som t. ex. ränta å

bankinsättning. Av praktiska skäl har man emellertid genomfört den anordningen,

att skatten på försäkringstagarens ifrågavarande ränteinkomst uttages

direkt hos bolaget och icke hos försäkringstagaren. Enligt 30 § 2 mom.

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

kommunalskattelagen utgör ränteskatteunderlaget en tredjedel av den på

visst sätt beräknade räntan å dels premiereserven för direkt tecknade kapitalförsäkringar,

dels premieåterbäringsreserv och annan vinstreserv för dylika

försäkringar; ränteskatteunderlaget må dock icke överstiga den enligt anvisningarna

till lagrummet begränsade, på livförsäkringsrörelsen belöpande andelen

av behållningen å bolagets hela verksamhet.

Försäkringsutredningen har i sin kritik av de här endast i största korthet refererade

skattebestämmelserna framhävt, att dessa försvåra genomförandet

av ett ändamålsenligt återbäringssystem. Kritiken baseras på i huvudsak

följande synpunkter. Skattefriheten för premieåterbäringen har motiverats

därmed, att den är förutberäknad och kan ställas i utsikt redan vid försäkringsavtalets

ingående; i följd härav har premieåterbäringen ansetts stå själva

försäkringsförpliktelsen så nära, att den vid överskottets beräkning bör jämställas

med denna. Ur försäkringsteknisk synpunkt lider denna uppläggning

av den principiella svagheten, att hos bolagen skapas ett intresse av att hänföra

så stor del av vinsten som möjligt till förutberäknad sådan. Detta medför

att skattesynpunkter påverka premieåterbäringsgrunderna, vilket förhållande

accentueras därav, att det i praktiken — åtminstone under det senaste

decenniet — av olika skäl icke visat sig möjligt att fastställa premieåterbäringsgrunder

för längre tid än ett eller annat år i sänder.

Vad som möjliggjort premieåterbäring till försäkringstagarna, framhåller

utredningen, är den omständigheten, att premierna på grund av försäkringslagens

bestämmelser varit beräknade på ett betryggande sätt. Premierna innehålla

med andra ord vissa säkerhetsmarginaler. Detta förhållande tillåter

en annan och lämpligare gränsdragning mellan vad som ur beskattningssynpunkt

bör hänföras till avdragsgill återbäring och icke avdragsgill sådan. Utredningen

förordar den enligt dess mening naturliga och principiellt invändningsfria

lösningen, att sådan återbäring till försäkrigstagarna som härrör

från premiemarginalerna göres avdragsgill, medan återbäring därutöver, som

exempelvis kan bero på vinster vid kapitalplacering, icke får avdragas vid

beräkning av överskottet. Härigenom kommer skillnaden ur skattesynpunkt

mellan förutberäknad och annan vinst att bortfalla. I stället för att enligt gällande

bestämmelser den avdragsgilla delen av återbäringen beräknas enligt

nuvarande premieåterbäringsgrunder, som efter framställning från varje särskilt

livbolag stadfästas av Kungl. Maj:t, föreslår utredningen en beräkning

av premiemarginalerna, grundad på en ekonomisk analys av de olika bolagens

rörelse enligt regler, som gemensamt för alla bolag bestämmas av Kungl.

Maj :t. Utredningen har tänkt sig, att dödlighets- och omkostnadsmarginalerna

i princip skola överensstämma med den inträffade dödlighetskostnadens

och den verkliga omkostnadens avvikelse från motsvarande enligt grunderna

beräknade kostnader. Räntemarginalen föreslås däremot skola beräknas på

grundval av en s. k. rensad värdepappersportfölj, i princip omfattande endast

de säkra, långfristiga placeringarna. Utredningen anger i detta sammanhang

principerna för en sådan rensning av värdepappersportföljen.

I överensstämmelse med vad nu anförts föreslår utredningen ändring i kom
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

munalskattelagen av innebörd, att vid beräkning av överskottet avsättning till

återbäringsfonden blir skattefri i den mån avsättningen kan anses hava verkställts

med de i premierna ingående säkerhetstilläggen (premiemarginalerna).

Beträffande ränteskatten föreslås jämväl vissa ändringar i kommunalskattelagen.

Dessa ändringar syfta i främsta rummet till att förebygga att försäkringsbolagen

genom bokföringsåtgärder påverka ränteskatteunderlagets storlek

genom nedskrivningar, som icke äro oundgängliga. Samtidigt upprätthålles

emellertid principen att bolagen icke skola åläggas skyldighet att betala

skatt i stället för försäkringstagarna i sådan omfattning, att bolagens möjlighet

att uppfylla sina försäkringsförpliktelser äventyras. I sistnämnda hänseende

föreslås vissa spärregler. Genom en särskild föreskrift i ändringsförslaget

har sörjts för att avsättning till återbäringsfond icke kan ske förrän full

ränteskatt betalats.

Vad angår den ekonomiska innebörden av de föreslagna ändringarna i

kommunalskattelagen framhåller utredningen sammanfattningsvis, att förslagets

genomförande icke medför någon nedsättning av skatten på överskottet,

medan den del av ränteskatteunderlaget, som tages till beskattning,

kan väntas bli icke oväsentligt större än enligt nu gällande ordning.

I anslutning till skattefrågan anmärker utredningen, att den på grund av

de begränsade direktiven varit förhindrad att föreslå några mera genomgripande

ändringar i principerna för livförsäkringsväsendets beskattning, ehuru

dylika ändringar enligt utredningens mening äro påkallade. Utredningen

säger sig icke kunna underlåta att rikta uppmärksamheten på vissa av den

nuvarande beskattningens bristfälligheter och inadvertenser. I detta sammanhang

anför utredningen vissa synpunkter och önskemål i följande ämnen,

nämligen beträffande gränsdragningen mellan kapitalförsäkring och pensionsförsäkring,

ränteskatten vid kapitalförsäkring, skatten i fråga om sjukoch

invaliditetsförsäkring, understödsföreningarnas beskattning samt slutligen

beträffande vissa taxeringsfrågor. I

I samband med de försäkringstekniska bestämmelserna har utredningen

till behandling upptagit frågan om s. k. icke-normala risker. Utredningen

framhåller, att eftersom livförsäkring tecknas frivilligt och till belopp,

som varje försäkringskandidat själv bestämmer, skulle, om gallring

icke sker, tillströmningen från personer med sjukdomar eller sjukdomsanlag

bli proportionsvis starkare än från dem, som själva anse sig ha utsikter

att leva länge. Likaså kan det förväntas, att de sjuka skulle teckna förhållandevis

stora försäkringsbelopp. På sådant sätt skulle försäkringsbeståndet

snart få en övervikt av »mindre goda liv» och dödlighetsantagandena

skulle visa sig otillräckliga. Detta skulle i sin tur medföra att soliditeten

komme i fara. Utgår man från skälighetsprincipen, anför utredningen, är

det icke heller godtagbart att i en frivillig försäkring belasta de friska försäkringstagarna

med de premier, som skulle erfordras, om sjuka personer

finge möjlighet att försäkra sig utan restriktion. En sovring av de försäkringssökande

är sålunda påkallad både ur soliditets- och skälighetssyn
-

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

punkt. Då emellertid — framhäver utredningen — livförsäkring bör tillhandahållas

största möjliga del av folket, bör uppenbarligen sovringen i allmänhet

icke ske genom att personer med mindre gott hälsotillstånd avvisas

utan i första hand genom en differentierad premiesättning.

De av Kungl. Maj:t stadfästa premiegrunderna avse normala risker. Grunderna

innehålla emellertid bestämmelse om att »för risk, som bolaget prövar

icke normal, fastställes premien till belopp och på villkor, som i varje

särskilt fall bestämmes». Klausulen innebär, att livförsäkringsbolagen själva

äga bestämma premier för icke-normala risker. För de mera svårbedömda

riskerna ha bolagen inrättat en gemensam nämnd, sammansatt av läkare-

och aktuarieexpertis.

Försäkringsutredningen finner icke anledning att frångå det nu tillämpade

förfaringssättet, enligt vilket bolagen ha rätt att för icke-normala risker

själva bestämma premien. Däremot förordar utredningen, att bolagens aktuarier

åläggas att till försäkringsinspektionen lämna redogörelse för den

verkliga och den beräknade dödligheten bland icke-normala risker i den

omfattning inspektionen har att angiva.

Tillgodoseendet av såväl trygghets- som skälighetskravet gör det nödvändigt

att bolagsledningen och tillsynsmyndigheten äga ingående kännedom

om bolagets ekonomiska ställning och om grundernas ändamålsenlighet.

Med hänsyn härtill anser försäkringsutredningen, att bolagen böra åläggas

att — vid sidan av den vanliga bokföringen —- verkställa fortlöpande analyser

enligt statistisk-ekonomiska metoder angående verksamhetens förlopp

och bolagets ställning. Utredningen angående bolagets ställning kallas i för

slaget teknisk balansräkning. Försäkringsutredningen anger endast

de allmänna riktlinjerna för sådana analyser och förutsätter, att det

skall ankomma på försäkringsinspektionen att meddela närmare anvisningar.

Bestämmelser i detta ämne ha upptagits i 282 §.

Under rubriken konsolideringsåtgärder och täckande

av förlust anför utredningen, att det särskilt under nuvarande i många

avseenden ovissa förhållanden måste anses vara av stor betydelse, att livförsäkringsverksamheten

på ett smidigt och samtidigt rationellt sätt kan anpassas

efter växlande ekonomiska och demografiska förhållanden. Utredningen

tillägger:

I detta sammanhang är det uppenbarligen av vikt att de regler, efter vilka

man har att handla, då verksamhetsförloppet i ett eller annat avseende gestaltar

sig mindre gynnsamt än beräknat, äro ändamålsenliga.

Ogynnsamma avvikelser från det beräknade förloppet av verksamheten

kunna uppträda på mångahanda olika sätt, allt eftersom de äro knutna till

ett eller flera av de tre beräkningselementen räntefot, dödlighet och omkostnader,

eller äro av annan art, såsom exempelvis kapitalförluster. Förluster

kunna allt efter omständigheterna träffa hela bolagets verksamhet eller vara

knutna till någon särskild grupp inom beståndet. Komplexet av alla de möjligheter,

som i detta avseende föreligga, låter sig ej på förhand överblickas.

De lagbestämmelser, som reglera åtgärderna vid dylika situationer, måste

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

syfta till upprätthållande av försäkringens prestationer i största möjliga omfattning,

samtidigt som skälig hänsyn tages till försäkringstagarnas intresse.

Genom de statistisk-ekonomiska utredningar som livförsäkringsbolagen

enligt 282 § i förslaget vart femte år — eller oftare om försäkringsinspektionen

sa finner erforderligt — skola verkställa, få bolagsledningen och tillsynsmyndigheten

möjlighet att på ett tidigt stadium överblicka de ekonomiska

verkningarna av exempelvis en förskjutning i räntenivån. Utredningen understryker

vikten av alt ändamålsenliga åtgärder vidtagas utan uppskov, så

snart det finnes anledning att befara, att den ekonomiska balansen i verksamheten

kan komma att rubbas. Detta innebär, att premiegrunderna måste

lortlöpande anpassas efter den ekonomiska situationen, så att trygghetskravet

tillgodoses. För redan tecknade försäkringar äro emellertid, framhåller

utredningen, premiegrunderna fixerade, och för att här ernå balans är man

hänvisad till allmänna konsolideringsåtgärder, exempelvis utnyttjande av

extra fonder eller dolda reserver. Det kan även befinnas lämpligt att införa

ändrade premiereservgrunder, varvid den explicita säkerhetsbelaslningen i

premiema tages i anspråk.

Om ekonomisk jämvikt i verksamheten icke kan vinnas genom sådana

allmänna konsolideringsåtgärder som nyss beskrivits, föreligger alltså den

situationen, att ett omedelbart införande av reservgrunder med normal trygghetsgrad

medför brist, som icke kan täckas utan anlitande av de tekniska

fonderna i vidare omfattning än det »normala» utnyttjandet av utjämningsfonden.

Ställningen måste göras till föremål för ytterligare försäkringsteknisk

utredning, varvid en ingående prövning av olika möjligheter bör äga

rum. Det kan då befinnas, att en omedelbar anpassning framstår som den

bästa lösningen. Man har i ett sådant fall att utan vidare införa betryggande

reservgrunder. Den härigenom uppkommande bristen täckes genom nedsättning

av regleringsfond, säkerhetsfond, utjämningsfond och återbäringsfond.

Läget kan emellertid, anmärker utredningen, även vara sådant, att de

nämnda fonderna icke räcka till för förlustens täckande, eller att det av

andra skäl kan finnas lämpligt att undvika denna väg. Man kan då tänka

sig andra lösningar. Vid en bedömning på kort sikt kan man utgå från anlaganden

rörande räntefot, dödlighet och omkostnader, som ansluta sig väsentligt

närmare till den aktuella erfarenheten än de antaganden, på vilka

långtidsprognosen i premie- och premiereservgrunder bygger. Utredningens

överväganden rörande dessa spörsmål utmynna i förslag om s. k. övergångsgrunder,

vilka avses skola komma till användning där så finnes erforderligt

för tillgodoseende av anspråken på trygghet och skälighet. I övergångsgrundema,

vilka hava karaktär av tillägg till premiereservgrunderna för redan

tecknade försäkringar, må enligt förslaget föreskrivas, att det beräknade

kapitalvärdet av vissa överskott, som under en bestämd tidrymd (övergångsperioden)

väntas uppkomma i rörelsen skall avdragas från premiereserven

för ifrågavarande försäkringar. Beträffande över gångsgrunderna må i övrigt

hänvisas till 265 § i lagförslaget.

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Försäkringsutredningen understryker vidare vikten av att under konsolideringsprocessen

en avvägning sker mellan det befintliga och det nytecknade

beståndets intressen. Finner man — efter försäkringsteknisk utredning — att

risk föreligger, att det äldre beståndet icke skall kunna genomföra sin konsolidering

och erlägga sin andel av ränteskatten utan bidrag från de nya försäkringarnas

överskottsmedel, uppkommer frågan om lämpliga åtgärder i

syfte att skydda dessa medel. Utredningen diskuterar i detta sammanhang en

anordning, som i den allmänna debatten brukar kallas »vattentäta skott»

mellan de båda bestånden. Denna anordning innebär att bolaget, med bibehållande

av sin karaktär av en rättslig enhet, genomför en fullständig ekonomisk

uppdelning mellan bestånden. Bortsett från spörsmålet huruvida det

är rättsligt möjligt att genomföra en dylik anordning, finner utredningen

densamma på anförda skäl praktiskt olämplig. Sammanfattningsvis framhåller

utredningen, att — i varje fall då fråga är om ett enstaka bolag — det

kan bli nödvändigt att överväga ett förbud mot fortsatt nyanskaffning, om

den försäkringstekniska utredningen ger vid handen, att det äldre beståndet

icke kan väntas vara i stånd att av egna medel genomföra sin konsolidering

och erlägga sin andel av ränteskatten.

De av utredningen föreslagna reglerna för täckande av förlust innebära i

huvudsak följande. Uppkommen förlust skall i första hand täckas genom

disposition av befintliga till framtida förfogande avsatta medel, med vilket

uttryck avses medel, som icke motsvara någon i lagen föreskriven fond.

Förslå icke dessa medel, skall överskjutande förlust täckas genom nedsättning

av regleringsfonden, säkerhetsfonden, utjämningsfonden och återbäringsfonden

i nu angiven ordning. Den nedsättning av återbäringsfonden,

som härvid kan komma att visa sig nödvändig, skall verkställas så, att den

del av fonden, som icke avser förutberäknad återbäring, i första hand tages i

anspråk. Uppkommer i aktiebolag förlust, som ej kan täckas på nu angivet

sätt, träda bestämmelserna om likvidation (136 §) och särskild administration

(296—299 §§) i tillämpning. För ömsesidigt bolag kan däremot, i likhet

med vad som för närvarande är fallet, även förlust som överstiger de nyss

angivna fonderna täckas utan att likvidation behöver ske. Enligt förslaget

skall nämligen dylik överskjutande förlust, i den mån densamma överstiger

förefintligt garantikapital, utjämnas genom nedsättning av bolagets ansvarighet

för löpande livförsäkringar och tilldelad återbäring.

Utredningen berör i anslutning till de försäkringstekniska bestämmelserna

vissa frågor angående tjänstepension sförsäkringen.

Tjänstepensionsförsäkringen är i nuvarande lag underkastad samma bestämmelser

som gälla för vanlig livförsäkring. Denna princip har bibehållits

i förslaget. Med hänsyn till tjänstepensionsförsäkringens särprägel föreslår

utredningen emellertid, att Kungl. Maj:t skall äga medgiva avvikelser från

lagens bestämmelser i fråga om premiereserv och redovisning av försäkringsfond,

där sådant finnes från allmän synpunkt ändamålsenligt. Dispensregeln

har upptagits i 345 § i förslaget.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungi. Mcij.ts proposition nr 50.

Yttranden. Såsom allmän synpunkt framhåller Folket-Samarbete

att den av utredningen verkställda mycket genomgripande omarbetningen av

försäkringslagens tekniska bestämmelser i flera avseenden betecknar betydande

framsteg. Sålunda bör det hälsas med stor tillfredsställelse, att detalj - reglerna om s. k. zillmeringsbegränsning och förbud mot negativa individualreserver

avskaffats. Detsamma gäller den förutberäknade återbäringens frikoppling

från beskattningen och framförallt utredningens principuttalande

om den nästan restlösa återbäringen. Folket-Samarbete uttalar sin livliga

anslutning till denna princip. Anstalterna säga sig vara angelägna att betona

denna positiva värdesättning, emedan åtskilliga detaljförslag i det försäkringstekniska

avsnittet av anstalterna göras till föremål för kritik.

Försäkringsbolagens riksförbund anför, att lagförslaget i stor utsträckning

innehåller vagt formulerade principiella stadganden, vilkas materiella

innebörd det överlämnas till lagtillämpningen att bestämma. Förbundet säger

sig inse, att Jet knappast låter sig göra att i lagtexten precisera alla de

principer försäkringsutredningen velat lägga till grund för den nya lagstiftningen.

Särskilt vad gäller de försäkringstekniska bestämmelserna är förbundet

ense med utredningen därom, att utvecklingen ej bör fastlåsas genom detaljerade

lagföreskrifter utan att i lagen böra upptagas endast sådana allmänna

regler, vilka äro erforderliga för upprätthållande av soliditets- och skälighetsprincipema

under växlande betingelser för verksamheten. Förbundet förutsätter,

att tillfälle kommer att beredas försäkringsväsendet att framföra sina

synpunkter då de! gäller att tillämpa den nya lagen i sådana avseenden, där

lagen icke ger klart besked.

Någon invändning har icke rests mot att skälig hetsprincipen

kommer till uttryck i lagtexten.

Försäkringsinspektionen anser skälighetsprincipens upptagande i lagen

vara den måhända mest genomgripande förändringen beträffande bestämmelserna

för livförsäkring. Principens iakttagande ålägges enligt lagförslaget

icke blott bolagen utan även vederbörande myndigheter, vilka på detta sätt

bli medansvariga för skäligheten av premier och övriga inom livförsäkringen

förekommande värden. Inspektionen understryker särskilt den konsekvensen

av skälighetsprincipen, att inspektionen vid prövning av ansökningar om

premiegrunder måste ingå på en granskning av bolagens kontors- och fältorganisation

för att kunna bilda sig en uppfattning om, huruvida en billigare

förvaltningen är möjlig.

Inspektionen anmärker härefter, att skälighetsprincipen enligt förslaget

endast avser skäligheten gentemot försäkringstagarna. Enligt inspektionens

mening torde det emellertid komma att visa sig svårt att helt bortse från den

återverkan, som kravet på billig förvaltning kan komma att ha i fråga om

lönerna till bolagens personal. Man torde böra räkna med att, då fråga blir

om Kungl. Maj:ts stadfästelse å omkostnadsgrunder, försök att påverka ställningstagandet

komma att göras från de anställdas sida, särskilt från sådana

grupper, vilkas löner bestämmas genom kollektivavtal.

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Efter att ha påpekat i vilka hänseenden skälighetsprincipen mera väsentligt

ingriper på de rent tekniska bestämmelserna för livförsäkring, säger sig

försäkringsbolagens riksförbund ntgå ifrån, att lagtillämpningen och innebörden

av skälighetsbegreppet såsom hittills skola få utformas genom ett förtroendefullt

samarbete mellan försäkringsbolagen och tillsynsmyndigheten.

Det är dock av vikt — tillägger förbundet — att det i detta sammanhang blir

klart utsagt, att det måste vara bolagsledningen och icke tillsynsmyndigheten,

som i sista hand har ansvaret för ett bolags ekonomi. Särskilt gäller detta

ifråga om avvägningen mellan skälighets- och soliditetssynpunkterna.

Förbundet anmärker härefter, att utredningen åberopat skälighetsprincipen

även utanför området för de rent tekniska bestämmelserna. Härom anför

förbundet följande:

Som exempel må åberopas, vad utiedningen anfört å s. 219 rörande återverkningar

på försäkringsinspektionens verksamhet av skälighetsprincipens

införande i fråga om livförsäkring. Där uttalas bland annat, att en konsekvens

av de principer, som ligga till grund för utredningens förslag, är att

inspektionen måste pröva, huruvida exempelvis en viss organisation eller en

viss form för verksamhetens bedrivande kunde, med hänsyn till de härför

erforderliga kostnaderna, anses tillgodose skälighetskravet. Vidare skulle frågan,

i vad mån s. k. skumning av försäkringar inom stor livförsäkring kan

anses stå i överensstämmelse med skälighetsprincipen vara ett spörsmål,

som inspektionen hade att pröva.

Riksförbundet kan icke dela utredningens uppfattning, att den nämnda lagbestämmelsen

angående skäligheten kan tagas till intäkt för ingripanden från

försäkringsinspektionens sida i dylika avseenden. Det är att märka, att bestämmelsen

infogats i sådant sammanhang i lagen — och detta måste anses

fullt riktigt — att den icke kan ha betydelse för annat än utformandet av de

tekniska grunderna. Skulle sedan ett bolag bedriva sin verksamhet så, att

grunderna icke kunna följas, kan det finnas anledning för inspektionen att

av sådan orsak — men icke under åberopande av skälighetsprincipen — söka

få rättelse till stånd. Om däremot bolaget, utan att grundernas föreskrifter

eftersättas, i fråga om verksamhetens utövande ger anledning till allvarlig

anmärkning, bör det få ankomma på inspektionen att med stöd av de allmänna

tillsynsreglerna vidtaga de åtgärder, som kunna befinnas påkallade.

En sådan begränsning av innebörden av skälighetsbegreppet, som för övrigt

direkt överensstämmer med den föreslagna lagregeln, synes nödvändig.

Försäkringstjänstemannaförbundet uttalar farhågor för att skälighetsprincipens

genomförande kan få ogynnsamma verkningar för de anställda. Förbundet

anför:

Beträffande grunderna för försäkringsverksamheten framhåller utredningen,

att »skälighetsprincipen» far särskilt stor betydelse med avseende a

omkostnadsplanen. (I omkostnaderna utgöra avlöningarna den största posten.

) Vidare framhåller utredningen, att »inom varje försäkringsgren bör det

vara de bäst skötta bolagens förhållande, som bli vägledande för grundernas

utformning». Slutligen anföres av utredningen, att beträffande lönerna »livförsäkringen

liksom annan ekonomisk verksamhet har att taga hänsyn tdl

arbetsmarknadens lönesättning». Såvitt förbundet kan finna, är denna tankegång

ej fullt klar. Å ena sidan skall vid fastställande av omkostnadsplanen

hänsyn tagas till de »häst skötta» företagen (d. v. s. i detta fall de företag,

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

där en viss arbetsoperation är så »billig» som möjligt, något som i och för sig

ej behöver innebära, att lönenivån därför är särskilt låg vid företaget) och å

andra sidan förutsättes det, att företagen i allmänhet ha att taga hänsyn

till arbetsmarknadens lönesättning. Under dylika förhållanden blir uppenbarligen

den majoritet av företag, som icke från nu ifrågavarande utgångspunkter

kunna räknas till »de bäst skötta» nödsakade att antingen hålla en

lägre lönenivå än på arbetsmarknaden i övrigt eller att överskrida omkostnadsplanen.

Den av utredningen antydda principen för fastställande av omkostnadsplanen

kan icke godkännas av förbundet. Skall överhuvud taget en

princip av dylik karaktär komma till användning, bör enligt förbundets uppfattning

vägledning för omkostnadsplanen hämtas från de genomsnittliga

kostnaderna för samtliga bolag inom resp. försäkringsgrenar. Frukterna av

den bättre företagsskötseln bör — om enhetlig premienivå förutsättes — under

dylika förhållanden komma försäkringstagarna till del, exempelvis genom

vinståterbäring.

Regeln om fastställande genom offentlig myndighet av särskilda omkostnadsplaner

kan under vissa förhållanden leda till ur personalsynpunkt betänkliga

konsekvenser. Även om enligt av utredningen förebragt material nu

gällande omkostnadsplaner i allmänhet lämna fullt tillräckligt utrymme för

de lönerörelser, som äga rum inom försäkringsbranschen i likhet med övriga

branscher (t. ex. för återvinnande av 1935 års reallön), kan utvecklingen —

särskilt om den offentliga myndigheten övar press på omkostnadsplanen —

i framtiden leda tillsatt marginalen mellan tillåtna omkostnader och faktiska

omkostnader blir så snäv, att lönevillkoren bli direkt avhängiga av den

offentliga myndighetens beslut i omkostnadsplanen och partsorganisationerna

icke lämnas full frihet att på sätt som sker inom övriga branscher genom

avtalsmässiga uppgörelser reglera lönenivån.

I anslutning till diskussionen om skälighetsprincipen har i ett par yttranden

berörts spörsmålet om penningvärdets stabilisering.

Försåkringstjänstemannaförbundet framhåller, att frågan om en oskälighet

i premiesättningen på några procent ter sig ringa mot den värdeförsämring,

som ligger däri, att försäkringstagaren får ut sin försäkring i ett penningvärde,

som måhända med flera tiotal procent understiger det penningvärde,

vari han en gång erlagt premiema.

Rånte- och kapitalförsäkring sanstalternas förtroenderåd ger uttryck åt

liknande synpunkter.

Beträffande premiegrunderna ansluter sig försäkringsbolagens riksförbund

till uppfattningen att skälighetskravet åtminstone icke för närvaiande

motiverar nagon ytterligare differentiering av premienivåerna utöver

den nu förefintliga, nämligen mellan storförsäkring, folkförsäkring och

tjänstepensionsförsäkring. I detta sammanhang kommenterar förbundet utredningens

uttalande, att det inom varje försäkringsgren bör vara de bäst

skötta bolagens förhållanden, som bli vägledande för grundernas utformande.

Förbundet anför vidare:

Om härmed endast avses, att om olika bolag arbeta under fullständigt

lika betingelser, omkostnaderna för det billigast administrerade bolaget böra

vara normgivande vid utformandet av grunderna för omkostnadsbelastningen,

finnes intet att erinra mot uttalandet. I själva verket föreligga emellertid

betydande olikheter mellan de olika bolagen, som måste påverka omkost
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

nadsnivån, exempelvis i fråga om medelförsäkringssumma, det klientel till vilket

bolaget främst vänder sig, omfattningen av kundtjänsten o. s. v. Om en

gemensam premienivå skall kunna upprätthallas t. ex. för all storförsäkring,

måste den vara så avvägd, att den ger en skälig omkostnadsram även för

bolag, vilkas verksamhetsområde närmar sig folkförsäkringens. Differentieringen

mellan de olika bolagen sker därefter i andra ordningens grunder.

Folket-Samarbete säger sig icke ha något att erinra mot utredningens förslag

i fråga om premiegrunderna — med ett undantag, vartill jag i det följande

återkommer — men gör en reservation beträffande utredningens uttalanden

om förutsättningarna för ytterligare differentiering i premienivåerna.

Enligt Folket-Samarbetes mening måste det betecknas som en väsentlig

och bestående olikhet, om ett folkförsäkringsbolag år efter år redovisar endast

några få procent av sin anskaffning i form av försäkringar med månadspremier,

medan i ett annat bolag större delen av anskaffningen bestar av

sådana försäkringar. Om bolagen av denna anledning skulle finna vissa

olikheter i utformningen av omkostnads tilläggen ändamålsenliga, synes en

sådan differentiering ej böra möta principiella hinder.

Såsom nyss nämnts, har Folket-Samarbete i ett hänseende funnit sig icke

kunna instämma i förslaget beträffande premiegrundema. Anstalterna anse

nämligen, att den kollektiva dödsfallsförsäkringen icke bör vara underkastad

de tekniska bestämmelser, som gälla för övrig livförsäkring.

Efter att ha anmärkt, att försäkringstekniska grunder för livförsäkringsverksamhet

påbjödos första gången i 1903 års försäkringslagstiftning, an
-

föra anstalterna följande:

Motivet till detta på sin tid anmärkningsvärda ingrepp i en enskild näringsgren

torde ha varit, att köparen av livförsäkring icke kan bedöma varans

kvalitet, eftersom försäkringsförbindelsen skall fullgöras i en oviss och

ofta avlägsen framtid och därför att premieberäkningen och fondsattnmgen

kräver en invecklad, för flertalet köpare obegriplig teknik.

Dessa argument gälla de flesta livförsäkringar men Folket-Samarbete vill

fästa uppmärksamheten på, att de icke hålla för rena riskförsäkimgar (s. .

temporära försäkringar på mycket kort tid, t. ex. ett ar). Dessa försäkringar,

vilka sakna premiereserv i livförsäkringsteknisk mening, sta i tekniskt avseende

synnerligen nära den korta olycksfalls- och sjukförsäkringen.

Enligt Folket-Samarbetes mening bör man begagna tillfället, nar torsakringslagen

nu omarbetas, till att rätta det misstag, som av allt att doma skett

när den rena riskförsäkringen icke undantagits från kravet pa grunder för

premieberäkningen. Frågan har huvudsakligen betydelse för den kollektiva

dödsfallsförsäkringen, om vilken utredningen riktigt konstaterar (s. 40), åt

den — i motsats till vad fallet är i flera andra länder — icke vunnit namnvärd

anslutning i vårt land. Utvecklingen av denna försäkringsgren, som kan

bedrivas till synnerligen låg kostnad, skulle utan tvivel i hög grad främjas, om

den rena riskförsäkringen liksom den korta olycksfalls- och sjukförsäkringen

icke underkastades samma detaljkontroll som vanlig livförsäkring utan allenast

samma skälighetsprövning som av Folket-Samarbete föreslagits for ska
Frågan

torde enklast lösas genom att den kollektiva riskförsäkringen undantages

från lagens definition på livförsäkring och i stället häntöres till

skadeförsäkringen. Det blir härigenom möjligt för ett bolag, som driver kol
-

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

lektiv olycksfalls- eller sjuk- och olycksfallsförsäkring, att utvidga i kollektivförsäkringen

ingående dödsfallsskydd att gälla oberoende av dödsorsak,

vilket från social synpunkt vore önskvärt. Den individuella korttidsförsäkringen

skulle däremot fortfarande hänföras till livförsäkringen, varigenom

grunder alltjämt skulle krävas för denna.

Försäkringsbolagens riksförbund betecknar den av utredningen föreslagna

definitionen på premiereserven som ett väsentligt framsteg. Förbundet

förutsätter emellertid, att för det gamla beståndet nuvarande teknik med

särskilda reservpremier kan bibehållas, där detta av praktiska skäl befinnes

lämpligt, om blott grunderna utformas så, att premiereserven till sin storlek

kommer att motsvara den enligt lagens definition beräknade.

Försåkringsinspektionen anför — med utgångspunkt från att utredningens

definition på premiereserven icke nödvändiggör en individuell uppdelning på

de olika försäkringarna och att enligt förslaget premiereserven sålunda kan

innehålla ett kollektivt säkerhetstillägg — att från praktisk synpunkt grunder

innehållande visst kollektivt säkerhetstillägg kunna vara att föredraga.

Det angivna betraktelsesättet får emellertid enligt inspektionens mening icke

tagas till intäkt för att det kollektiva säkerhetstillägget ur vinstfördelningssynpunkt

betraktas som en gemensam egendom. Utredningen anför — tilllägger

inspektionen — såsom exempel på ett kollektivt säkerhetstillägg ett

särskilt tillägg för mötande av förlust genom annullation av försäkringar,

innan premiereserven ännu blivit positiv. Enligt utredningens mening följer

av detta tilläggs kollektiva natur, att det icke kan anses direkt belöpa

på de enskilda försäkringarna och sålunda icke bör ingå i de enskilda försäkringarnas

beräknade andelar i premiereserven. Inspektionen finner det

lämpligare, att även ett sadant kollektivt tillägg enligt vissa grunder betraktas

såsom uppdelat på de enskilda försäkringarna.

I anslutning till utredningens definition av utjämningsfonden

och utredningens uttalande, att utjämningsfonden består av medel, som

skola aterbäras till försäkringstagarna i den mån de icke måste tagas i anspråk

för tryggande av försäkringsbeloppens avtalsenliga utbetalning, erinrar

försäkringsbolagens riksförbund om att livförsäkring i lagens mening baseras

jämväl på andra riskmått än de i definitionen angivna, såsom giftermålssannoliklieter

och pupillantaganden. Förbundet hemställer, att bestämmelserna

rörande utjämningsfonden kompletteras så, att den kan disponeras

för utjämning beträffande samtliga riskslag. Därjämte anför förbundet

följande:

Utjämningsfondens funktion, sedd i belysning av skattebestämmelserna

och den lagstadgade avsättningen till säkerhetsfond, aktualiserar följande

spörsmål. Enligt skattelagen skall nedsättning av utjämningsfonden upptagas

som intäkt. Därav följer emellertid, att en nedsättning av fonden

skulle medföra en okmng av årsvinsten och att alltså en tredjedel av nedsattnmgen

skulle kunna tas i anspråk för avsättning till säkerhetsfond. För

undv^ande av denna icke rimliga och av utredningen säkerligen icke avsedda

konsekvens hemställa vi, att medel från utjämningsfonden i enlighet

"ie, rte? erna for användandet av denna fond måtte få i årets vinst- och

torlustraknmg överföras direkt till återbäringsfonden

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Beträffande säkerhetsfonden uttalar Folket-Samarbete sin besvikelse

över att utredningen accepterar och t. o. m. skärper den gällande

regeln angående avsättning till fonden med den enda motiveringen, att densamma

icke medfört några praktiska olägenheter. Anstalterna anse, att utredningen

kan göra detta påstående endast genom att bagatellisera de olägenheter,

som följa av det abderitiska förhållandet, att en förstärkning av

premiereserven, som i och för sig innebär ökad konsolidering, utlöser krav

på motsvarande förstärkning av säkerhetsfonden. Det synes anstalterna som

om denna konsekvens av 5 %-regeln skulle vara tillräcklig för att motivera

ett utdömande av densamma. Efter en analys av konsolideringsfondernas

uppgift komma anstalterna till det resultatet, att säkerhetsfonden — förutsatt

att dess uppgift är att möta risken för nedgång i räntefoten och ökning

av omkostnaderna — bör beräknas som summan av två termer, den ena utgörande

kapitalvärdet av viss kvot av försäkringssumman, utgående årligen

under återstående försäkringstid, och den andra kapitalvärdet av viss kvot

av den framtida premieintäkten. Anstalterna framhålla vidare, att eftersom

risksumman i huvudsak utgör summan av två liknande termer, ehuru med

andra koefficienter, den sålunda definierade säkerhetsfonden även kan beräknas

såsom viss kvot av risksumman, minskad — ty denna term blir negativ

— med viss kvot av kapitalvärdet av återstående premier.

Slutligen tillfoga anstalterna, att risken för kapitalförluster är det enda,

som kan motivera en säkerhetsfond i proportion till premiereserven, givetvis

med avdrag för den del av premiereserven, som är placerad i tillgångar,

på vilka kapitalförlust under inga omständigheter kan uppstå, nämligen lån

mot säkerhet av försäkringsbrev. Så mycket mera anmärkningsvärt finner

Folket-Samarbete utredningens förslag att detta avdrag skall slopas.

Försäkringsinspektionen medger, att en mera rationellt avvägd säkerhetsfond

skulle erfordra komplicerade bestämmelser, vilka icke lämpligen böra

intagas i lagen. Inspektionen uppställer frågan, huruvida avsättningen till

säkerhetsfond behöver regleras i lagen; möjligen kunde det vara tillräckligt

att bestämmelser härom intagas i grunderna. Härjämte anför inspektionen

följande:

Införes emellertid eu regel för avsättningen till säkerhetsfond av den art

utredningen föreslagit, kan man ifrågasätta, om bestämmelsen i 271 §, att

vid säkerhetsfondens beräkning endast den del av premiereserven för livförsäkring,

som är redovisad annorledes än genom värdet av svensk återförsäkringsgivares

ansvarighet, hör läggas till grund för avsättningen. En konsekvens

av förslaget i delta hänseende skulle bliva, att återförsäkraren kunde

göra anspråk på att få medel till sig överförda för avsättning till säkerhetsfond.

Från vinstfördelningssynpunkt är det lämpligare, att säkerhetsfonden

avsättes hos direktförsäkraren. Inspektionen anser därför, att i 271 § lämpligare

bör föreskrivas, att till grund för säkerhetsfondens beräkning lägges

premiereserven för direkt försäkring och för återförsäkring från utländsk

försäkringsgivare.

Att återbäringsfrågan i utredningens förslag intar en central

ställning finner försäkringsbolagens riksförbund helt naturligt icke blott på

opaginerad Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

grund av frågans egen betydelse utan såsom en följd av införandet i lagen

av skälighetsprincipen vid sidan om soliditetsprincipen. I anslutning härtill

anför förbundet:

Historiskt sett är det konkurrensen bolagen emellan, som i detta avseende

successivt drivit fram skälighetsprincipen. Lagfästandet av densamma förändrar

emellertid icke problemställningen i fråga om återbäringen. I fortsättningen

liksom hittills gäller det att i varje ögonblick finna den rätta avvägningen

mellan konsolidering och återbäring. På s. 67 i betänkandet framhåller

utredningen på tal om återbäringspolitiken under den gynnsamma

perioden 1900—1930: »Dessa vinstmedel ha disponerats dels för utdelning

till försäkringstagare, dels för konsolidering av företagen, varigenom dessa

kunnat stå väl rustade gentemot de påfrestningar, som räntefallet medfört.»

Avvägningen under nyssnämnda period torde därför i stort sett få anses som

sund. Det sistförflutna årtiondet medförde eu förändring av de yttre förhållandena,

varigenom återbäringen temporärt måste inställas. Dagens läge karakteriseras

därav, att svårigheterna i stort sett övervunnits, ehuru vissa

osäkerhetsmoment fortfarande bestå. Återbäringsfrågan har åter blivit aktuell.

Utredningen framlägger alltså sitt lagförslag vid en tidpunkt, då de yttre

betingelserna för återbäring väsentligt förbättrats i jämförelse med förhållandena

under det närmast gångna årtiondet. Det är därför av vikt att fastslå,

att inskränkningarna med avseende å återbäringen under denna tid icke

inneburo något avsteg från skälighetsprincipen liksom att de bättre återbäringsförhållanden,

som nu kunna förutses, icke få betraktas såsom en följd

av principens lagfästande.

Såsom allmän princip har utredningen angivit, att en försäkrings bidrag

till extrafonderna, så långt detta ur konsolideringssynpunkt är möjligt, senast

i samband med försäkringens upphörande åter bör frigöras ur dessa

och i form av återbäring återgå till försäkringstagaren. Beståndets konsolidering

kommer sålunda i huvudsak att åstadkommas genom att återbäringsmedel

temporärt bindas i extrafonderna. En mindre del av säkerlietstilläggen

kunna dock komma att varaktigt las i anspråk för konsolideringsändamål.

Härigenom bildas småningom inom rörelsen ett kollektivt konsolideringskapital,

som med sin ränteavkastning bidrager till återbäringen.

Utredningens uttalanden torde få anses innebära, att det kollektiva konsolideringskapitalet

icke skall redovisas i någon separat fond utan i stället ingå

i verksamheten i dess helhet och utgöra en lämpligt avvägd, ibland också

varierande del av samtliga extrafonder och dolda tillgångar. Under denna

förutsättning kunna vi uttala vår fulla anslutning till de allmänna principer,

som varit grundläggande för utformningen av återbäringsreglerna. Rörande

vissa tillämpningsfrågor ha vi emellertid en del erinringar att göra.

Härefter behandlar förbundet fragan om förutberäkning av återbäring och

anmärker, att det incitament till förutberäkning, som på grund av skattelagarna

hittills förefunnits, genom utredningens förslag till beskattningsregler

bortfallit. Förbundet fortsätter:

Utredningen har emellertid ansett ett bibehållande av förutberäkningen

motiverat bland annat för att därigenom lättare kunna möta det krav på

premiesänkning, som en väsentligt höjd räntenivå skulle kunna utlösa hos

allmänheten, trots att en premiesänkning vid ett sakkunnigt bedömande

skulle anses oförenligt med nödig hänsyn till tryggheten. Av vissa uttalanden

synes framgå, att utredningen syftar mot en relativt långt gående förutberäkning

av återbäringen. För var del anse vi, att man i stället bör vara mycket

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

241

restriktiv och att något tvång icke bör föreligga utöver vad som erfordras

för skipande av rättvisa mellan olika generationer och premienivåer. Sålunda

bör ej, såsom utredningen å s. 77 tänkt sig, förutberäkning av återbäring

ske på grundval av »den omkostnadsplan, som under rådande förhållanden

kan anses skälig för det ifrågavarande bolagets verksamhet». Beträffande

dödligheten bör särskild försiktighet iakttagas med hänsyn till de kraftiga

svängningar dödlighetsförloppet inom storförsäkringen uppvisar. Den tekniska

behandlingen underlättas också väsentligt, om man kan undvika täta

ändringar av grunderna för förutberäknad återbäring.

Folket-Samarbete anför följande:

Folket-Samarbete har redan uttalat sin livliga anslutning till den konsekvens

av skälighetsprincipen, som utredningen (s. 64) formulerar sålunda:

ett vinstsystem måste »vara så anordnat, att en försäkrings bidrag till extra - fonderna, så långt detta ur konsolideringssynpunkt är möjligt, senast i samband

med försäkringens upphörande åter frigöres ur dessa och i form av

vinst» (enligt den nya terminologien: återbäring) »återgår till försäkringstagaren».

Den nu bestående rätten att låta premieåterbäringsreserven vikariera för

säkerhetsfonden står i god överensstämmelse med detta krav. När en försäkring

utträder (på grund av försäkringsfall eller återköp) erhåller den sin andel

av premieåterbäringsreserven och därmed en väsentlig del av konsolideringsfonden

utan att detta påverkar årets behållning.

I och med att man avskaffar återbäringsfondens vikariatsförordnande —

för vilket förslag utredningen anför i och för sig goda motiv — möter emellertid

den nyss citerade principen vanskligheter, som i betänkandet lämnas

helt outredda. Om de nuvarande återbäringssystemen bibehållas, blir nämligen

följden av vikariatsförordnandets upphävande, att de belopp, som frigöras

ur konsolideringsfonderna när en försäkring upphör, ökar årets behållning

i stället för att tilldelas de under året utträdande. Detta gäller under

förutsättning, att avsättningen till utjämningsfonden är till sin storlek

fullt bestämd genom grunderna; om grunderna endast definiera minimiavsättningen

och utjämningsfonden överstiger 2 V2 %> av premiereserven, frigöres

intet belopp vid försäkringens upphörande utan gjorda avsättningar

kvarstanna obegränsad tid i utjämningsfonden. Frågan om återbäringssystemets

utformning, som utredningen helt hänskjutit till lagtillämpningen, synes

därför vara i behov av en grundligare utredning för att man skall få

visshet om, att tillämpningen av den citerade grundsatsen är förenlig med

lagtexten.

Efter att ha skisserat ett återbäringssystem framhålla anstalterna, att uppdelningen

i återbärings- och konsolideringsfonder i själva verket är helt irrelevant.

Iiela systemet skulle förenklas avsevärt, om man endast hade en

enda fond, återbäringsfonden, som även fyllde säkerhets- och utjämningsfondernas

uppgift. Reglerna för täckande av förlust kunna utformas på sådant

sätt, tillfogar Folket-Samarbete, att gränsdragningen mellan återbäringsoch

konsolideringsfonder även i detta avseende är likgiltig.

Slutligen anmärker Folket-Samarbete beträffande regleringsfonden, att

denna icke definierats i lagförslaget.

Beträffande cll av utredningens motiv för alt bibehålla den nuvarande

anordningen med förutberäknad återbäring nämligen alt detta system

Ki Bihang Ull riksdagens protokoll 195S. I samt. Nr 50.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr SO

har betydelse för alt förhindra oberättigade anspråk på premiesänkning under

exempelvis en hög räntekonjunktur — ifrågasätter försåkringsinspektionen

huruvida den nämnda effekten kan påräknas, därest icke eu prospektering

av återbäring får ske för längre tid framåt än den, för vilken återbäringsgrunderna

äro fastställda. A andra sidan finner inspektionen det icke

lämpligt att bolagen under en övergående högräntekonjunktur prospektera

återbäring för liela återstående försäkringstiden på basis av den för tillfället

gällande överräntan. Här kan man, lillägger inspektionen, möjligen tänka sig

en anordning, enligt vilken särskilda grunder upprättas för prospektering,

vilka grunder kunna tillåtas avvika från de samtidigt gällande grunderna för

avsättning av återbäring.

Försäkringsinspektionen polemiserar vidare mot utredningens uttalande

att regleringsfonden icke låter sig uppdelas mellan enskilda försäkringar.

Enligt inspektionens mening är en sådan uppdelning icke blott möjlig utan

även lämplig. Inspektionen anser emellertid, alt en uppdelning icke behöver

innebära, att de enskilda försäkringstagarna böra ha anspråk på sin andel

i regleringsfonden. Ändrade förhållanden i fråga om ränta och dödlighet

kunna medföra, att uppdelningen blir en annan, vilket i sin tur kan medföra

att den enskilda försäkringens andel under vissa förhållanden kan minskas.

En försäkringstagares andel i fonden bör därför icke anses såsom definitivt

tillhörande honom förrän i det ögonblick, då försäkringen upphör.

Vid denna tidpunkt bör dock enligt en rationell vinstfördelningsplan försäkringstagaren

återfå ungefärligen sin andel i regleringsfonden.

Vad angår spörsmålet om nedsättning av de tekniska fonderna anför försäkringsinspektionen

följande:

Utredningen framhåller såsom en väsentlig punkt i förslaget, att återbäringsfonden,

utjämningsfonden och regleringsfonden endast må nedsättas i

enlighet med grundernas regler för dessa fonders användning samt för täckande

av förlust. Härmed är, framhåller utredningen, uttalat att dessa fonder

bestå av medel, vilka tillkomma försäkringstagarna och skola återbäras

till dessa, i den mån de icke måste tagas i anspråk för tryggande av försäkringsbeloppens

avtalsenliga utbetalning. Inspektionen förmodar, att utelämnandet

av säkerhetsfonden vid nyssnämnda uppräkning icke får tagas till

intäkt för uppfattningen, att säkerhetsfonden icke skulle tillhöra försäkringstagarna,

en uppfattning vilken tidigare haft vissa förespråkare.

Även försäkringsinspektionen framhåller önskvärdheten av alt regleringsfonden

definieras i lagen eller att dess ändamål närmare angives.

Spörsmålet om oinskränkt rätt till återbäring har av försäkringsbolagens

riksförbund upptagits till närmare behandling. Utan att ingå

på frågan, huruvida ett kategoriskt uttalande från statsmakterna enligt utredningens

önskan kan anses gå övriga försäkringstagares rätt enligt gällande

lag för när, säger sig förbundet vilja som sin principiella inställning uttala

följande:

Det torde få anses omöjligt att nu överblicka den framtida utvecklingen

och de anpassningskrav, denna kan komma att ställa. Man får icke förbise

möjligheten av nya försäkringsformer med a priori ansatta modifikationer

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

243

av beräkningsgrunderna så att den garanterade lägre premien vid försäkringens

tecknande kan anses uppväga ett upphävande av rätten till återbäring.

Det är icke ntan vidare givet, att dylika försäkringar, därest rörelsen

ger överskott, skola erhålla detta överskott, medan de, därest underskott uppstår,

skola stödjas av andra försäkringar. Det förtjänar omnämnas, att icke

vinstberättigade försäkringar till särskilda premier, innebärande en avvägning

av den aprioriska rättvisan, vunnit stor utbredning i bland annat England

och U. S. A. Denna försäkringsform fyller där uppenbarligen ett avsevärt

behov. ®tf

Beträffande nu förefintliga, icke återbäringsberättigade försäkringar kan

man även ifrågasätta lämpligheten av en ändring av villkoren i de fall, då

försäkringstagarna haft valfrihet och då uteslutandet av rätten till återbäring

skett i anslutning till modifikationer i beräkningsgrunderna.

Vidare utgå vi ifrån, att det ej skall möta hinder att bibehålla en viss kvalifikationstid,

under vilken nya försäkringar »tjäna in» sig i rättigheten till

avkastningen av bolagets kollektiva konsolideringskapital. Dessa försäkringars

bidrag till årsöverskottet är då vanligen ringa och eftersom erfarenhetsmässigt

den oundvikliga förtidiga avgången infaller under denna tid med sin

högsta frekvens, innebär det även för bolaget och dess övriga försäkringstagare

onödiga kostnader att för sådana tidigt avgående försäkringar behöva

upplägga återbäringsregister och verkställa beräkningar av de diminutiva belopp,

det här är fråga om. Användandet av en viss kvalifikationstid måste

därför anses slå i god överensstämmelse med skälighetsprincipen.

Av uttalandena i betänkandet framgår icke, huruvida förslaget om oinskränkt

återbäringsrätt skall omfatta även livåterförsäkringen. Vi utgå från

att detta icke avses, då det i annat fall hade bort komma till ett direkt

uttryck. Det är emellertid av vikt att rikta uppmärksamheten härpå.

Av det sagda framgår, att ett kategoriskt uttalande från statsmakternas

sida om oinskränkt rätt till återbäring från olika synpunkter måste anses

som direkt olämpligt.

I detta sammanhang diskuterar förbundet spörsmålet om de tekniska bestämmelsernas

tillämpning beträffande s. k. skadelivräntor. Med skadelivränta

avses här sådan livränta, som på grund av skadeförsäkringsavtal efter

inträffat försäkringsfall utgår till den skadelidande, i regel såsom ersättning

för invaliditet. Förbundet anför följande:

Enligt utredningens förslag skola samtliga tekniska bestämmelser för egentlig

livförsäkringsrörelse äga tillämpning jämväl å skadeförsäkringsbolagens

livränterörelse. Då något undantag ej gjorts från regeln, att bolag, som driver

livförsäkringsrörelse, obligatoriskt skall redovisa försäkringsfond, utjämningsfond,

säkerhetsfond, återbäringsfond och regleringsfond, torde detta

krav även avse den livränterörelse, som av skadeförsäkringsbolagen drives

i anslutning till skaderegleringen.

Det förefaller emellertid uppenbart, att det generella krav. som rests pa

vinstdelaktighet för livförsäkringstagama, icke kan avse sådan livränterörelse.

I annat fall skulle givetvis det skadeförsäkringsbolag, som på grund

av meddelad försäkring — exempelvis trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring

— blivit skyldigt att till skadad person utge viss livränta,

vara att anse som försäkringstagare och alltså som vinstberättigad, även om

säkerställandet av livränta skett i den egna rörelsen. Ett dylikt betraktelsesätt

skulle leda till rena absurditeter. Detta till trots skulle bolagen bli skyldiga

att i balansräkningarna redovisa de obefintliga återbäringsfonderna. Eu

ändring på denna punkt synes nödvändig.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Vidare må framhållas, afl enligt vad utredningen föreslagit beträffande livförsäkring

möjligheten att redovisa säkerhetsfond med viss del av aktie- eller

garantikapital skulle försvinna. För den egentliga livförsäkringens vidkommande

ha vi intet att erinra häremot, men i fråga om skadeförsäkringen synes

ändringen ej vara påkallad.

Vad angår förslaget om att livförsäkringsbolagens aktuarier böra åläggas

att till försäkringsinspektionen lämna fortlöpande redogörelser — i den

omfattning inspektionen har att angiva — för den verkliga och den beräknade

dödligheten bland icke-normala risker framföras betänkligheter

av försäkringsbolagens riksförbund. Antalet sådana risker uppgår endast

till en eller annan procent av hela antalet livförsäkringar, framhåller

förbundet. Med hänsyn härtill måste värdet av de föreslagna redogörelserna

starkt ifrågasättas. Eftersom riskbedömningen sker efter ensartade riktlinjer,

borde det enligt förbundets mening vara fullt tillräckligt, om de icke-normala

riskernas dödlighet undersökas för bolagen gemensamt i anslutning till de av

försäkringsutredningen föreslagna tekniska boksluten.

Också Folket-Samarbete betonar, att dylika specialundersökningar äro

mycket arbetskrävande, varför dispens bör medgivas bolag som kan visa, att

dess bestånd av icke-normala risker har ringa omfattning.

Förslaget lörande tekniska balansräkningar har föranlett

försäkringsinspektionen till vissa erinringar. Det synes inspektionen mera rationellt

att till grund för den årliga balansräkningen lägga en teknisk värdenng

av tillgangarna, grundad pa samma antaganden som värderingen av

skulderna. Inspektionen tillägger:

Anledningen till att försäkringsutredningen föreslagit tekniska utredningar

endast vart femte år torde vara, att försäkringsutredningen antagit dessa utredningar

vara mycket arbetskrävande. Emellertid finnas möjligheter att genom

gruppmetoder väsentligt reducera arbetet med värderingen av tillgångarna.

Det må nämnas, att redan nu finnas bolag, som årligen verkställa sådan

värdering för att på denna kunna grunda beslut om vinsttilldelning. Då

frågan om teknisk värdering av tillgångarna aktualiserats först genom räntefallet

under senare tid, har man ännu en relativt begränsad erfarenhet av sådan

värdering. Det vore därför olämpligt att obligatoriskt föreskriva, att tillgångarna

i den årliga balansräkningen skulle upptagas till sina tekniska värden.

Emellertid anser inspektionen, att det för bolag som så önska borde öppnas

en möjlighet att i den årliga balansräkningen tillämpa teknisk värdering

av tillgångarna. I så fall bör detta ske enligt av Kungl. Maj:t stadfästa grunder.

Visserligen skulle genom en sådan anordning bolagens balansräkningar

kunna komma att upprättas efter olika system, varigenom jämförelser mellan

bolagen i någon mån kunde försvåras. Emellertid råder redan nu en betydande

olikhet mellan bolagens värdering av tillgångarna, och i detta avseende

medför utredningens förslag icke någon ändring. Nämnda olägenhet

synes därför icke böra tillmätas betydelse.

Även om en viss normering är nödvändig för att de olika bolagens analyser

skola bli jämförbara, säger sig Folket-Samarbete vilja framhålla, att försäkringsinspektionens

föreskrifter icke böra vara alltför snäva utan lämna utrymme

åt bolagen att icke endast anpassa sina utredningar för speciella syf
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Mcij:ts proposition nr 50.

•245

ten utan även vidtaga de förenklingar i arbetet, som äro möjliga utan att

analysernas värde äventyras.

Beträffande frågan om konsolideringsåtgärder och täckande

av förlust i livförsäkringsrörelse beklagar Folket-Samarbete, att utredningen

avvisat tanken på »vattentäta skott». Anstalterna anmärka, att utredningens

enda förslag på denna punkt är att livförsäkringsbolag skall kunna

förbjudas utöva nyanskaffning under en övergångsperiod för att icke det

nya, bärkraftiga beståndet skall behöva hjälpa upp ett äldre, nödlidande bestånd.

Ett sådant förbud anse anstalterna emellertid icke tjäna det angivna

ändamålet om de nya premierna sättas betydligt lägre än för någon av de

äldre grupperna. Anstalterna fortsätta:

Till stöd för sin negativa ståndpunkt i frågan om »vattentäta skott» anför

utredningen bl. a. de stora praktiska olägenheterna av att fullständigt fördela

premier, riskkoslnader, kapitalavkastning och förvaltningskostnader

mellan olika grupper. Dessutom måste en sådan uppdelning på vissa punkter

bli osäker, t. ex. beträffande kapitalavkastning och förvaltningskostnader.

Vad riskkostnaderna beträffar synes det emellertid självklart, att en utjämning

skall ske inom hela försäkringsbeståndet; »vattentätheten» bör sålunda

icke avse den egentliga försäkringsrörelsen. En del av de praktiska

anmärkningarna bortfaller, om gränserna dragas mellan de grupper, i vilka

försäkringsbeståndet ändock måste indelas med hänsyn till återbäringen;

andra av dessa anmärkningar få mindre vikt, om man går en medelväg mellan

vattentäta skott och oinskränkt solidaritet mellan olika grupper. En sådan

medelväg skulle man kunna nå genom följande regler, som förutsätta

en av anstalterna i annat sammanhang skisserad indelning i återbäringsgrupper

och uppdelning av tillgångarna på samma grupper.

Om tillgångarna för en viss grupp understiga gruppens premiereserv —

båda värderade efter grunder, som nära ansluta sig till det verkliga förloppet

— säges det felande beloppet utgöra gruppens förlust. Om gruppens tillgångar

överstiga gruppens premiereserv — båda värderade efter försiktiga

antaganden — säges det överskjutande beloppet vara gruppens vinst. I lagen

bör föreskrivas dels att en grupps vinst får användas för täckande av annan

grupps förlust, dels att sådan subvention skall återbetalas i den mån den subventionerade

gruppen uppvisar vinst. Förutberäknad återbäring bör dock

icke få tagas i anspråk för täckande av annan grupps förlust utan att särskilda

nedsättningsgrunder införas.

Enligt detta förslag skulle vid täckande av förlust ingen åtskillnad göras

mellan icke förutberäknad återbäring och konsolideringsfonderna. I själva

verket har det ingen betydelse alt föreskriva, att en överskottsgrupps konsolideringsfonder

skola nedsättas före gruppens återbäringsfond, eftersom

även de förra realiter äro återbäringsfonder. Den av anstalterna förut uttalade

meningen, att konsolideringsfonderna kunna sammanslås med återbäringsfonden,

står sålunda i god överensstämmelse med här föreslagen regel

för täckande av förlust.

Utan att uttala någon egen mening angående lämpligheten av eu anordning

med vattentäta skott framhåller försäkringsinspcktionen i anslutning

till de skäl, som utredningen ansett tala emot en sådan anordning, att det

lorde vara möjligt att — utan alt företaga en bokföringsmässig uppdelning

av rörelsen på skilda grupper — med hjälp av försäkringstekniska metoder

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

genomföra en uppdelning, vilken icke blir särskilt arbetskrävande och vid

vilken utjämningen i riskhänseende mellan grupperna kvarstår.

Vad angår tjänstepensionsförsä k ringen ansluter sig FolketSamarbete

till utredningens förslag.

Försäkringsbolagens riksförbund anför följande:

Enligt lagförslagets 345 § må Kungl. Maj:t beträffande tjänstepensionsförsäkring

medge avvikelser från lagens bestämmelser beträffande premiereserv

och redovisning av försäkringsfond. Såsom utredningen själv förutsatt i motiveringen

bör avvikelse även kunna medges vad angår grunderna för premieberäkningen.

Lagparagrafen bör alltså kompletteras på denna punkt.

Kompletteringen synes även böra utsträckas till att omfatta säkerhetsfondens

beräkning och avsättning till densamma. Att behov av särregler beträffande

denna fond kan uppkomma vid tjänstepensionsförsäkringsrörelse har

framhållits även av tjänstepensionsutredningen i dess betänkande (SOU 1946:

26 s. 51). Om undantag skall kunna medgivas för premiereserven, synes för

övrigt anledning saknas att bestämma den mindre betydelsefulla säkerhetsfonden

genom lagregler utan dispensmöjlighet.

Försäkringsinspektionen kritiserar utredningens principiella synpunkter

beträffande tjänstepensionsförsäkringen. Kritiken riktar sig särskilt mot

förslaget att Kungl. Maj:t under viss förutsättning skall kunna medgiva

avvikelser från lagens stadganden angående premiereserv. Inspektionen anser,

att det icke bör ifrågakomma att övergiva en så fundamental princip,

som tillämpningen av premiereservsystemet inom frivillig försäkring innebär,

utan att en ingående utredning visat, att detta är av behovet påkallat. På

grund härav hemställer inspektionen, att 345 § första stycket i förslaget ändras

så, att undantag icke må medgivas från bestämmelserna rörande premiereserv

utan endast från bestämmelserna rörande försäkringsfondens redovisning.

Föredraganden. Det ligger i sakens natur att livförsäkringstekniken —

även om den framträder i mycket förenklad form — endast i begränsad

omfattning kan förstås av personer utanför fackmännens krets. Den stora

allmänheten saknar i varje fall möjlighet att tillägna sig innebörden av de

tekniska bestämmelserna. Från denna synpunkt skulle det följaktligen kunna

anses likgiltigt, om tekniken är mer eller mindre komplicerad. Å andra

sidan är det otvivelaktigt, att en komplicering av de tekniska reglerna medför

praktiska olägenheter. Sålunda måste därav följa en ökning av bolagens

förvaltningsarbete och därmed även en ökning av kostnaderna. Därtill kommer,

att tillsynsmyndighetens granskningsarbete kan försvåras. Sistnämnda

förhållande accentueras i den mån bolagen tillämpa skiftande tekniska metoder.

För min del vill jag starkt understryka angelägenheten av att enkelhet

och enhetlighet eftersträvas i fråga om livförsäkringstekniken.

Försäkringsutredningen har förutsatt, att endast de allmängiltiga och

grundläggande bestämmelserna av försäkringsteknisk art skola upptagas i

lagen, medan detaljfrågor regleras i de tekniska grunderna, vilka stadfästas

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

av Kungl. Maj:t i administrativ ordning. 1 en sådan anordning har utredningen

framför allt sett en möjlighet att astadkomma önskvärd smidighet i

rättstillämpningen. Därmed har utredningen likväl icke avsett att lämna

rättstillämpningen fria händer. Utredningen har nämligen fixerat de allmänna

principer, som enligt utredningens mening böra vara vägledande vid avfattningen

av grunderna.

Jag är ense med utredningen om att lagen icke bör tyngas av försäkringstekniska

detaljföreskrifter. Härför talar också den omständigheten att — såsom

utredningen framhävt — det tekniska underlaget för verksamheten ständigt

måste anpassas efter växlande ekonomiska och demografiska förhållanden

i samhället. Detta önskemål kan svårligen tillgodoses om en jämkning

av de tekniska bestämmelserna förutsätter lagändring. Grunderna skola däremot

enligt förslaget kunna — efter beslut av bolagsstyrelsen — ändras genom

ett avgörande i administrativ ordning. Denna anordning öppnar otvivelaktigt

möjlighet till smidig anpassning. Någon meningsskiljaktighet torde å

andra sidan icke kunna råda därom, att de grundläggande tekniska bestämmelserna

böra uttryckas genom positiva lagbud.

Vad angår det materiella innehållet i de av utredningen uppställda reglerna

för livförsäkringstekniken — oavsett om dessa upptagits i lagen eller angivits

såsom normerande för grunderna och därmed för rättstillämpningen

har detta i stort sett vunnit erkännande i remissyttrandena. I vissa hänseenden

ha dock framställts erinringar mot förslaget. Dessa beröra delvis spörsmål

av fundamental betydelse, d. v. s. sådana som enligt vad nyss anförts

höra regleras i lagen och icke i grunderna. I större utsträckning gälla anmärkningarna

emellertid sådana förhållanden, som synas mig lämpligen böra

lösas i praxis. Jag finner det icke påkallat att beträffande frågor av det sistnämnda

slaget nu taga principiell ståndpunkt, desto mindre som man här

rör sig på ett område, där utvecklingen alltjämt söker sig nya banor och perspektivet

efter hand förskjutes. Beträffande hithörande frågor skall jag därför

i det följande endast framhålla vissa synpunkter, som synas mig vara

av särskild betydelse för rättstillämpningen. Jag torde även få hänvisa till

vad som anföres i specialmotiveringen särskilt till 262—278 §§.

I anledning av vad som anförts i det yttrande, som avgivits av försäkringsbolagens

riksförbund, vill jag i detta sammanhang understryka, att det enskilda

försäkringsväsendet självfallet bör beredas tillfälle att framföra sina

synpunkter vid tillämpningen av den nya lagstiftningen.

Innan jag närmare ingår på de tekniska spörsmålen torde det vara lämpligt

att beröra ett angränsande problemkomplex, nämligen livförsäkringsbolagens

beskattning.

Utredningen säger sig hava kommit till den uppfattningen, att det icke äf

möjligt att åstadkomma en ändamålsenlig utformning av livförsäkringstekniken,

såframt icke vissa ändringar genomföras i 30 § kommunalskattelagen.

I överensstämmelse därmed har utredningen utarbetat förslag till ändring

av nämnda lagrum.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. May.ts proposition nr 50.

Det är självfallet av stor vikt att skattebestämmelserna icke lägga hinder

i vägen för genomförande av ett rationellt försäkringstekniskt system. Uppenbart

är också att nuvarande regler för livförsäkringsbolagens beskattning från

sådan synpunkt äro otillfredsställande. Med hänsyn härtill framstår det såsom

ett starkt önskemål att en ändring av kommunalskattelagen i förevarande

del snarast genomföres. Denna lag är emellertid för närvarande föremål

för en viss översyn av 1944 års allmänna skattekommitté. Enligt vad jag

inhämtat har kommittén tagit upp till behandling även livförsäkringsbolagens

beskattning. Det synes mig icke lämpligt att nu föregripa kommitténs

arbete. En provisorisk lagstiftning på detta område måste medföra olägenheter

av skilda slag. I betraktande härav anser jag mig icke nu böra ifrågasätta

ändring i kommunalskattelagen. Detta förhållande medför, att vissa

jämkningar måste vidtagas i de föreslagna försäkringstekniska bestämmelserna.

Med hänsyn till den ståndpunkt jag sålunda intagit i skattefrågan, har

jag icke funnit erforderligt att redogöra för utredningens förslag i detta ämne

eller att ingå på den kritik, som i remissyttrandena framkommit mot förslaget.

Beträffande de särskilda spörsmål av försäkringsteknisk art, som utredningen

behandlat, må följande framhållas.

Försäkringsutredningen har föreslagit, att, vid sidan om kravet på trygghet

för försäkringsutfästelserna, i lagen bör uppställas ett krav även på s k älig

het gentemot försäkringstagarna. Jag ansluter mig oförbehållsamt

till utredningens förslag härutinnan. Detta innebär, att på livförsäkringens

område en för försäkringsverksamheten betydelsefull princip lagfästes.

Vad angår konsekvenserna av att skälighetsprincipen kommer till uttryck

i lagen har i viss utsträckning olika meningar yppats. Medan utredningen

förutsatt, att skälighetsprincipen medför skyldighet för försäkringsinspektionen

att pröva exempelvis huruvida en viss organisation eller eu viss

form för verksamhetens bedrivande kan — med hänsyn till de härför erforderliga

kostnaderna — anses tillgodose skälighetskravet, har i ett remissyttrande

starkt betonats, att principen icke förlänar tillsynsmyndigheten en sådan

befogenhet. Det synes mig uppenbart, att vid en effektiv tillsyn av skälighetsprincipens

efterlevnad de av utredningen angivna faktorerna icke kunna

lämnas obeaktade. Bolaget måste sålunda vara berett att underkasta sig

en allsidig granskning av verksamhetens ekonomiska effektivitet. I den mån

i premierna ingår ersättning för kundtjänst framstår det jämväl som en självklar

skyldighet för försäkringsinspektionen att tillse, att kundtjänsten får

det innehåll och den omfattning, som förutsatts i grunderna. Den granskningsskyldighet,

som sålunda följer av skälighetsprincipen, är emellertid icke

liktydig med att tillsynsmyndigheten äger ingripa dirigerande i bolagets interna

ekonomiska skötsel såvitt gäller allehanda detaljfrågor. Ej heller kan

det anses tillkomma myndigheten att bedöma bolagets lönepolitik. Om kontrollen

ger vid handen, att skälighetskravet — i förhållande till försäkrings
-

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

249

lagarna — icke uppfylles, har myndigheten att inom ramen för sin allmänna

tillsynsbefogenhet förelägga bolaget att vidtaga de åtgärder, som prövas påkallade.

I sista hand kan koncessionen förklaras förverkad.

De farhågor, som uttalats för att skälighetsprincipen kan medföra ogynnsamma

återverkningar på personalens löneförhållanden — särskilt den enligt

kollektivavtal anställda personalen — torde få anses ogrundade. Det synes

mig nämligen klart, att vid fastställandet av omkostnadsgrunder lönesättningen

på arbetsmarknaden måste respekteras. Någon prövning av de

löner, som genom kollektivavtal tillförsäkrats personalen, kan sålunda, såsom

redan framhållits, icke tänkas förekomma i detta sammanhang.

Utredningens uttalande, att de bäst skötta företagens förhållanden böra

bliva vägledande vid grundernas utformning måste anses i princip riktigt.

Ett förnekande härav synes mig vara att frånkänna konkurrensen all betydelse.

Å andra sidan är det givet, att principen måste tillämpas med varsamhet,

så att bolagens växlande förhållanden i rimlig utsträckning beaktas.

I ett remissyttrande har rests invändning mot utredningens uttalanden angående

förutsättningarna för en ytterligare premiedifferentiering i livförsäkring.

Jag anser mig icke kunna på grundval av det föreliggande materialet

taga ståndpunkt i denna fråga. Om densamma i framtiden aktualiseras, synes

mig problemläget böra mera ingående belysas.

I anslutning till skälighetsprincipen har i ett par remissyttranden framhävts,

att spörsmålet om försäkringsutfästelsernas realvärdebeständighet är

långt viktigare än premiesättningens skälighet. Detta är i och för sig riktigt

men kan uppenbarligen icke minska betydelsen av en offentlig kontroll över

premiesättningen.

Folket-Samarbete har i sitt yttrande ifrågasatt, huruvida icke den 1 i vförsäkring,

som bedrives i form av kollektiv riskförsäkring,

bör undantagas från de för övrig livförsäkring gällande reglerna

av teknisk art och i stället hänföras till skadeförsäkring, därvid den nämnda

försäkringsformen skulle underkastas sådan skälighetsgranskning, som anstalterna

i annat sammanhang föreslagit beträffande skadeförsäkringen. Härtill

vill jag anmärka, att jag — såsom redan framhållits — icke finner anstalternas

förslag beträffande kontroll av skadeförsäkringens premiesättning

godtagbart, vartill kommer, att hithörande problem falla inom ramen

för det utredningsuppdrag, som anförtrotts åt 1945 års försäkringsutredning.

Ett bifall till Folket-Samarbetes förslag skulle under nuvarande omständigheter

innebära, att den kollektiva riskförsäkringen undandrages den

offentliga tillsyn, som övrig livförsäkring är underkastad. En sådan anordning

kan jag icke förorda. Delta är emellertid icke liktydigt med att jag i sak

tagit slutlig ställning emot Folket-Samarbetes förslag rörande den kollektiva

dödsfallsförsäkringen. Enligt min mening är detsamma förtjänt atl uppmärksammas

av den nya försäkringsutredningen.

I fråga om det föreslagna beräkningssättet för p r e in i e r e ser v e n liar

i ett remissyttrande förutsatts, att för det gamla försäkringsbeståndet nuva
-

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

rande teknik med så kallade reservpremier skall kunna bibehållas under särskilda

förutsättningar. I anledning härav må följande framhållas.

Omarbetningen av de tekniska grunderna för livförsäkringsverksamheten

efter genomförandet av den nya försäkringslagstiftningen kan väntas bli omfattande

och tidskrävande. På grund härav har i promulgationslagen föreslagits

en viss övergångstid, under vilken anpassning till de nya bestämmelserna

beräknas kunna ske. Det är likväl icke otänkbart, att omräkningen av

premiereserven kan bereda ett eller annat livförsäkringsbolag praktiska svårigheter.

Med hänsyn härtill kan det i vissa fall anses motiverat att bibehålla

det hittillsvarande förfaringssättet vid beräkning av premiereserven för det

äldre beståndet. Förutsättning härför är givetvis, att premiereserven till sin

storlek kommer att motsvara det belopp, som avses med de nya bestämmelserna.

Dessa synpunkter böra beaktas vid prövningen av nya premiereservgrunder.

Vad angår 1 rågan huruvida skäl finnas att enligt tekniska grunder uppdela

de kollektiva säkerhetstilläggen på individuella försäkringar,

synes mig också denna böra överlämnas åt lagtillämpningen.

Enligt utredningens förslag är utjämningsfonden avsedd för utjämning

i livförsäkringsrörelse av sådana ojämnheter i det ekonomiska förloppet,

som härröra av växlingar i dödlighet, sjuklighet eller invaliditet. I det

yttrande, som avgivits av försäkringsbolagens riksförbund, har föreslagits

sådan komplettering av bestämmelserna för utjämningsfonden, att denna

kan disponeras för utjämning också beträffande sådana riskslag som giftermålssannolikheter

och pupillantaganden. Detta förslag kan jag icke biträda.

Utjämningsfonden är avsedd för slumpmässiga fluktuationer i verksamhetsförloppet.

Växlingar i giftermåls- och födelsefrekvensen har icke sådan karaktär.

Här är det nämligen endast fråga om mera långsamma förskjutningar.

Försäkringsutredningens definition av utjämningsfonden avviker från

kommunalskattelagens begreppsbestämning. För vinnande av överensstämmelse

har utredningen föreslagit ändring av kommunalskattelagen i denna

del. En sadan ändring synes mig i och för sig befogad, men av skäl, som jag

förut anfört, torde en ändring av kommunalskattelagen icke nu böra ifrågakomma.

Divergensen mellan de båda begreppsbestämningarna synes mig för

övrigt icke ha någon nämnvärd praktisk betydelse. I varje fall gäller detta

om man lämnar åsido den nyssnämnda, av försäkringsbolagens riksförbund

ifrågasatta utvidgningen. Försäkringslagens definition anger fondens ändamål.

Inom de gränser, som sålunda uppdragits, angivas i grunderna de närmare

reglerna för fondens användning. Dessa kunna självfallet växla från

fall till fall. Det torde icke bereda svårighet att utforma grunderna så, att

dessa samtidigt som de uppfylla försäkringslagens föreskrifter angående

utjämningsfondens användning — medföra skattefrihet för avsättningar till

fonden enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen.

I det yttrande, som avgivits av försäkringsbolagens riksförbund, har framhållits,

att eftersom nedsättning av utjämningsfonden betraktas såsom intäkt

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

251

och sålunda medför ökning av årsvinsten, en tredjedel av nedsätlningen maste

tagas i anspråk för avsättning till säkerhetsfond. Detta är givetvis riktigt.

Någon praktisk olägenhet följer emellertid icke därav. Såväl utjämningsfonden

som säkerhetsfonden består av medel, som i form av återbäring förr

eller senare skola tillföras försäkringstagarna. Från försäkringstagarnas synpunkt

kan det därför anses likgiltigt, huruvida ett visst belopp överföres

från utjämningsfonden till säkerhetsfonden. Eftersom avsättning till säkerhetsfonden

är skattefri, har transaktionen icke någon betydelse från skattesynpunkt.

Jag anser det följaktligen icke erforderligt att i lagen upptaga någon

undantagsbestämmelse beträffande avsättning till säkerhetsfond för det

fall, att i överskottet ingår belopp som motsvarar nedsättning av utjämningsfonden.

Beträffande säkerhetsfonden bygger utredningens förslag i princip

på nu gällande ordning. Folket-Samarbete har i sitt yttrande starkt kritiserat

detta system, vilket anstalterna anse principiellt otillfredsställande.

Även försäkringsinspektionen ställer sig kritisk mot 5 %-regeln. Eftersom

mera rationella avsättningsregler måste bli av komplicerad natur, ifrågasätter

inspektionen, om icke avsättningsskyldigheten borde regleras i grunderna

och icke i lagen.

De synpunkter beträffande säkerhetsfonden, som Folket-Samarbete framfört,

sammanfalla i stort sett med den kritik av 5 %>-regeln, som utredningen

själv uttalat.

Föreskrifterna angående livförsäkringsbolagens tekniska fonder hava enligt

min mening till ändamål att motverka, att bolagen disponera sina medel

på ett sätt som äventyrar verksamhetens soliditet. Det ligger i sakens natur,

att man vid utformningen av fonderingsbestämmelserna måste taga hänsyn

såväl till försäkringstekniska synpunkter som till principer av allmän ekonomisk

art. En kombination av dylika regler kan givetvis — ehuru ändamålsenlig

och enkel — alltid lämna rum för kritik från teoretisk utgångspunkt.

De av försäkringsutredningen föreslagna bestämmelserna beträffande säkerhetsfonden

synas mig vila på en kombination av tekniska och ekonomiska

grundsatser. Enligt min mening äro bestämmelserna väl avvägda. För min

del fäster jag avgörande vikt vid att 5 %-regeln är enkel och lättillämpad och

jag vill understryka utredningens uttalande, att de praktiska olägenheterna

av 5 %-regeln icke torde vara av sådan valör, att en ändring är pakallad.

Vad särskilt beträffar förslaget om att minska minimiavsättningen till säkerhetsfonden

från hälften till eu tredjedel av årsvinsten, synes mig bestämmelsen

härom höra ses mot bakgrunden av den skärpning av konsolideringsskyldigheten,

som reglerna om utjämningsfonden innebära.

Försäkringsinspektionens förslag om att reglera avsättningsskyldigheten i

de tekniska grunderna kan jag icke tillstyrka. Säkerhetsfonden utgör ett så

viktigt led i fonderingssystemet alt dess ställning bör regleras genom enhetliga

bestämmelser i lagen.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr -JO.

Enligt utredningens förslag skall möjligheten att redovisa säkerhetsfond

med viss del av aktie- eller garantikapital försvinna. I det yttrande, som

avgivits av försäkringsbolagens riksförbund, har anförts, att häremot icke

linnes något att erinra såvitt gäller den egentliga livförsäkringen. Däremot

finner förbundet ändringen icke påkallad i fråga om skadeförsäkring. Denna

ståndpunkt, för vilken någon motivering icke anförts, kan jag icke dela.

Folket-Samarbetes anmärkning, att säkerhetsfond icke bör avsättas för den

del av premiereserven som redovisas medelst försäkringslån, vore logiskt riktig,

därest säkerhetsfonden hade till ändamål att skydda endast mot kapitalförluster.

Så är emellertid icke förhållandet. Vidare bör beaktas, att försäkringsbolagens

långivning mot säkerhet av försäkringsbrev företer starka fluktuationer.

Erfarenheten ger vid handen, att en omfattande långivning snabbt

kan reduceras. Konjunkturkänsligheten är på detta område särskilt stor. Instabiliteten

medför praktiska olägenheter beträffande beräkningen av säkerhetsfond.

Med hänsyn till vad nu anförts torde försäkringsutredningens förslag

få anses välgrundat.

Försäkringsinspektionen har kritiserat den i 271 § i förslaget uttalade principen,

att vid säkerhetsfondens beräkning endast den del av premiereserven

för livförsäkring, som är redovisad annorledes än genom värdet av svensk

återförsäkringsgivares ansvarighet, skall läggas till grund för avsättningsskyldigheten.

Anmärkningen torde få anses motiverad från teoretisk synpunkt.

Någon nämnvärd praktisk betydelse torde den icke äga. Såsom i det följande

skall närmare utvecklas, anser jag, att skälighetsprincipen bör tillämpas även

i fråga om återförsäkring inom riket. Det kan vid sådant förhållande anses likgiltigt,

om säkerhetsfonden avsättes hos direktförsäkraren eller hos svensk

återförsäkringsgivare. I detta sammanhang må vidare framhållas, att enligt

345 § Kungl. Maj:t skall äga medgiva de avvikelser från lagens bestämmelser,

som prövas skäliga. Slutligen bör beaktas, att åtminstone i vissa fall ett genomförande

av inspektionens förslag kunde komma att onödigtvis komplicera

beräkningen av säkerhetsfond.

Den tankegång, som ligger till grund för gällande bestämmelser

om premieaterbäring och vinst, torde i förenklad form kunna

återgivas på följande sätt. De antaganden rörande dödlighet, förräntning och

omkostnader, vilka utgöra underlaget för beräkningen av premier och premiereserv,

skola väljas så att de var för sig äro betryggande. Erfarenheten ger vid

handen, att man under normala förhallanden kan räkna med att verksamhetens

faktiska förlopp blir gynnsammare än enligt dessa försiktiga antaganden.

Följaktligen kan under de nämnda betingelserna påräknas överskott

från dessa tre källor. Genom att tillämpa en något lägre grad av försiktighet

beträffande de tre elementen — förmånligare förräntning och gynnsammare

dödlighetsförlopp samt lägre omkostnader — kan man i förväg

siffermässigt beräkna ett mot dessa svagare antaganden svarande överskott.

Detta bör efter lämpliga fördelningsregler återbetalas till försäkringstagarna.

Premieåterbäringsgrunderna, även kallade andra ordningens grunder, avse

denna överskottsberäkning och fördelning. Skulle det ekonomiska resultatet

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

253

av verksamheten bli ännu gynnsammare än som antagits i premieåterbäringsgrunderna,

uppstår ytterligare överskott, som tillföres försäkringstagarna

under namn av vinst. Den terminologiska skillnaden mellan premieåterbäring

och vinst — enligt gällande lag — är sålunda, att den förra i förväg beräknas,

medan den senare bestämmes i efterhand.

Vad till en början beträffar terminologien, använder försäkringsutredningen

uttrycket »återbäring» för alla belopp, som tillföras försäkringstagarna. Den

del av vinsten till försäkringstagarna, som i nuvarande lag benämnes premieåterbäring,

kallar utredningen »förutberäknad återbäring». Denna terminologi

synes i och för sig lämplig.

Skälighetskravet måste vara vägledande för utformningen av återbäringsreglerna.

Enligt skälighetsprincipen bör allt överskott å livförsäkringsrörelse

återgå till försäkringstagarna. Jag bortser bär från aktieägares rätt till

vinstutdelning och garanters rätt till ränta å garantikapital. I den mån återbäring

icke utbetalas redan i samband med att överskottet uppkommer, tjäna

de hos bolaget innestående återbäringsmedlen konsolideringsändamål. Enligt

utredningens förslag skall emellertid återbäring vid en given tidpunkt — som

angives i återbäringsgrunderna — tilldelas försäkringstagaren. Detta måste ske

senast i samband med inträffat försäkringsfall eller vid återköp. I grunderna

skall kunna bestämmas, att återbäring tilldelas då försäkringen varit i kraft

ett visst antal år. Även andra regler för tilldelning kunna tillämpas. Tilldelningen

innebär, att medlen frånskiljas bolagets förmögenhetsmassa och

överföras till försäkringstagarna. Enligt förslaget skall tilldelad återbäring,

i den mån densamma icke omedelbart utbetalas till vederbörande, redovisas

i försäkringsfonden. I överensstämmelse därmed skola värdehandlingar motsvarande

den tilldelade återbäringens belopp pantsättas för försäkringstagarnas

räkning.

Jag kan helt ansluta mig till försäkringsutredningens principiella synpunkter

beträffande återbäringen. Med hänsyn till återbäringens centrala

betydelse för tillgodoseende av skälighetsprincipen är det naturligt att göra

upprättandet av återbäringsgrunder till en ovillkorlig skyldighet för livförsäkringsbolagen.

Förslaget om att i dessa grunder skola upptagas regler för

avsättning till återbäringsfonden och för denna fonds användning ävensom

regler för tilldelning av återbäring och för förräntning av återbäringsfonden

får anses välmotiverat. Såsom redan anmärkts måste vid upprättandet av

dessa grunder en avvägning ske mellan trygghets- och skälighetsprinciperna.

Försäkringsutredningen har funnit övervägande skäl tala för bibehållande

av systemet med förutberäk n a d å t e r b ä r i n g. Ett av motiven härför

anser utredningen vara, att systemet är ägnat alt motverka oberättigade

anspråk på premiesänkning under exempelvis en högräntekonjunktur. Detta

motiv förefaller icke bärande. Vida större betydelse torde i stället böra

tillmätas det förhållandet, att skälighetsprincipen nu genomföres i lagstiftningen.

Därigenom skapas nämligen en garanti för att uppkomna överskott

återföras till försäkringstagarna och att dessa på skäligt sätt fördelas mellan

dem. I den av utredningen anförda situationen torde ett åberopande av skälig
-

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

hetsprincipen och tillsynen över densammas efterlevnad icke ha mindre effekt

än en hänvisning till förutberäkningen av återbäring.

Enligt utredningens mening har förutberäkningen en viktig uppgift att fylla

också i sådana fall, då grupper av försäkringar med olika beräkningsgrunder

och som följd därav olika premienivå ingå i ett bolags bestånd. Den önskvärda

enhetligheten i de olika gruppernas ekonomiska behandling anser utredningen

nämligen enklast kunna ernås genom lämpligt avvägda grunder för förutberäkning

av en del av överskottet, varigenom man samtidigt åstadkommer

en garanti för beloppens skäliga fördelning mellan försäkringstagarna.

Dessa skäl för förutberäkningens bibehållande äro givetvis värda beaktande.

De tillmättes stor betydelse då bestämmelserna om förutberäknad återbäring

på sin tid upptogos i lagstiftningen. Även andra skäl anfördes då för förutberäkningen,

framför allt att denna skulle tvinga bolagen till sparsamhet samt

motverka förtidsannullationer under de första försäkringsåren. Därvid förutsattes

uppenbarligen att förutberäkningen skulle omfatta en avsevärd tidrymd,

i varje fall huvuddelen av försäkringstiden. Den praktiska erfarenheten

torde i allt väsentligt ha jävat uppfattningen om förutberäkningens betydelse.

Med hänsyn till osäkerheten beträffande beräkningselementen visade det sig

snart omöjligt att verkställa förutberäkningen för längre tid än ett fåtal år.

Förutberäkningen har därefter blivit alltmera begränsad till tiden. Numera

torde den i allmänhet verkställas endast för ett år i sänder. Det är för övrigt

icke ovanligt, att grunder för förutberäkning av återbäring stadfästas i efterskott

för ett tilländagånget verksamhetsår. Detta måste betecknas som eu anomali.

Av särskild betydelse i detta sammanhang är att systemet med förutberäknad

återbäring i ett hänseende medfört direkt olämpliga verkningar. Såsom

redan anmärkts, ha livförsäkringsbolagen ansetts äga i ackvisitionen ställa

i utsikt premieåterbäring — d. v. s. förutberäknad återbäring — i enlighet

med stadfästa grunder. Denna s. k. vinstprospektering har ofta givits sådan

form, att försäkringskandidaterna bibringats föreställningen om en verklig

utfästelse från bolagets sida. Bolagen ha emellertid under ändrade betingelser

kunnat få grunderna för den förutberäknade återbäringen ändrade. Under

en följd av år sågo sig bolagen rentav nödsakade att inställa all återbäring.

Vinstprospekteringen har varit ägnad att befordra osunda ackvisitionsmetoder

och skapa irritation mellan bolagen och försäkringstagarna.

Lagfästes skälighetsprincipen, vilken innebär bl. a. att överskottet å livförsäkringsverksamheten

skall återbäras till försäkringstagarna och fördelas

mellan dem efter rationella normer, synes tiden också vara mogen att inom

denna verksamhet upphöra med all vinstprospektering och utfästelse om

återbäring, såvida icke prospekteringen eller utfästelsen sker i enlighet med

reglerna för tilldelning av återbäring. Stadgande härom har upptagits i 270 §

sista stycket. Av det sagda framgår, att jag icke kan biträda försäkringsinspektionens

förut refererade förslag om särskilda grunder för vinstprospektering.

Enligt försäkringsutredningens förslag (270 §) skola återbäringsgrunderna

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

255

innehålla regler för förutberäkning av återbäring, såframt ej med hänsyn

till särskilda förhållanden sådan förutberäkning icke skall ske. Förutberäkning

skall sålunda enligt förslaget bliva regel. Med hänsyn till vad jag förut

anfört kan jag icke biträda förslaget i denna del. Det saknas enligt min mening

anledning att bibehålla systemet med särskilda grunder för förutberäkning

av återbäring. En tillfredsställande utformning av det försäkringstekniska

systemet torde kunna ernås med tillhjälp av reglerna för återbäringsfondens

användning. För åstadkommandet av en rationell återbäringsteknik

och en rättvis fördelning av återbäringsmedlen mellan olika grupper och olika

generationer av försäkringstagare kunna därvid ekonomiska prognoser

behöva göras. I den män dylika prognoser komma att inflyta i grunderna

måste tillses, att desamma icke får karaktär av vinstprospektering eller

utfästelse om återbäring.

Vad nu anförts angående förutberäkning av återbäring föranleder ändring

i 270 och 273 §§ lagförslaget.

I detta sammanhang bör beaktas, att jämlikt 30 § 2 mom. kommunalskattelagen

livförsäkringsbolagen äga att från bruttointäkten göra avdrag

för avsättning bl. a. till premieåterbäringsreserv, d. v. s. — enligt den nya

terminologien — avsättning enligt grunderna för förutberäknad återbäring.

Den omständigheten att systemet med förutberäknad återbäring (premieåterbäring)

försvinner, får icke leda till att bolagen i skattehänseende komma i

sämre ställning. I ett tidigare sammanhang har jag berört de icke önskvärda

konsekvenserna av den nyssnämnda skattebestämmelsen. Det åt 1944 års

allmänna skattekommitté anförtrodda uppdraget omfattar — såsom ock tidigare

anmärkts — jämväl frågor rörande livförsäkringsbolagens beskattning.

Det kan förutses, att vid den reform av livförsäkringsbolagens skattebestämmelser,

som må föranledas av kommitténs blivande betänkande, återbäringens

karaktär av förutberäknad eller icke förutberäknad kommer att

sakna betydelse för avdragsrätten. Jag utgår ifrån, att binder icke skall

möta att, intill dess en sådan reform genomförts, liksom hittills meddela

stadfästelse å grunder för förutberäknad återbäring (premieåterbäring). Det

må här tilläggas, att enligt 4 § promulgationslagen till den nya försäkringslagen

Kungl. Maj:t skall äga medgiva tillämpning av äldre lag intill två år

efter det nya lagen trätt i kraft. Denna övergångsbestämmelse avser i främsta

rummet livförsäkringsbolagen. Det är icke osannolikt, att den nyss berörda

ändringen av livförsäkringsbolagens beskattning hunnit genomföras, innan

den nya försäkringslagen blir i full utsträckning tillämplig på dessa bolag.

Beträffande regleringsfonden förutsättes i utredningens förslag

alt till densamma skola avsättas återbäringsmedel, vilka icke äro skattefria,

(1 v s _ enligt utredningens terminologi — överskottsmedel, som icke här
röra

från premiemarginalerna. Ilit böra exempelvis vinster på grund av

återförsäkringsavlal eller överlåtelse av försäkringsbestånd eller försäljning

av aktier i dotterbolag. Regler för avsättning till regleringsfonden skola enligt

förslaget icke meddelas. Avsättningen är med andra ord frivillig och beroende

på bolagsstämmans beslut. Ilar avsättning till regleringsfonden skett,

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

äro medlen emellertid låsta där, i det att de icke få tagas i anspråk för annat

ändamål än återbäring enligt härför stadfästa grunder; härvid bortses

från det fall att medlen erfordras för täckande av förlust.

Den tankegång, som ligger till grund för förslaget om regleringsfond, synes

mig icke hava klart kommit till uttryck i betänkandet. Anser man att livförsäkringsbolagen

äga fritt förfoga över uppkommande överskott — bortsett

från förbudet att disponera medlen för främmande ändamål (69 och 196 §§)

— torde det för bolagen i allmänhet te sig naturligare att avsätta överskottsmedel

till en fri reserv i stället för regleringsfonden. Därigenom har bolagsstämman

bibehållit möjligheten att i framtiden förfoga över medlen efter

eget skön. Det är troligt att -— under den nämnda förutsättningen — regleringsfonden

skulle komma att spela en mycket underordnad roll i återbäringssystemet.

Med utgångspunkt härifrån synes allvarligt kunna ifrågasättas,

huruvida regler angående regleringsfondens användning böra upptagas

i lagen.

Enligt min mening bör man emellertid utgå från en helt annan grundsyn

beträffande rätten att disponera överskott å livförsäkringsrörelse. Principiellt

skola alla överskott återgå till försäkringstagarna i form av återbäring.

I den män medlen icke omedelbart utbetalas till dem fonderas de hos bolaget

för senare utbetalning. Avsättningar samt fördelning av medlen regleras i de

försäkringstekniska grunderna och bolagsordningen. I den sistnämnda böra

föreskrifter lämnas angående skyldigheten att göra avsättning till regleringsfond.

Icke utan fog kan göras gällande att, sedan övriga i lagen föreskrivna

fondavsättningar skett, all återstående årsvinst bör avsättas till regleringsfonden.

Emellertid kan det av praktiska skäl anses olämpligt att binda bolagsstämmans

dispositionsrätt genom så snäva regler. I bolagsordningen bör

sålunda lämnas utrymme för ytterligare någon dispositionsfond. Det ligger i

sakens natur att en dylik bör på lämpligt sätt maximeras till beloppet. Hithörande

spörsmål böra lämpligen lösas i samband med koncessionsprövningen.

Vad nu anförts synes böra föranleda ett förtydligande av 6 § första stycket

11 och 170 § första stycket 12, vilket sistnämnda lagrum motsvarar 170 §

första stycket 13 i utredningens förslag, ävensom i 67 § 1 mom. första stycket

och 195 § 1 mom. första stycket.

I det föregående har bortsetts från aktieägarnas rätt till utdelning. Med

hänsyn till den för livförsäkringsverksamheten uppställda skälighetsprincipen

är det uppenbart, att den årliga utdelningsrätten bör begränsas. Föreskrift

härom torde böra inflyta i bolagsordningen. Hinder bör givetvis icke

möta att giva aktieägarnas rätt till utdelning företräde framför avsättning

till regleringsfond eller därmed likställd fond.

Spörsmålet huruvida eller i vad mån grunderna böra innehålla regler för

individuell uppdelning av olika fonder bör, såsom jag

redan framhållit, lämpligen lösas i praxis. För min del vill jag emellertid

ifrågasätta, huruvida bärande skäl verkligen finnas att genomföra en så

långtsyftande uppdelning som försäkringsinspektionen förutsatt. En sådan

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

257

förefaller nämligen motiverad allenast i den mån uppdelningen konstituerar

en verklig rätt för försäkringstagaren. Så torde emellertid icke hava avsetts

av försäkringsinspektionen. Försäkringstagarens ideella andel i respektive

fonder växlar med förloppet av verksamheten. Har försäkringstagaren efter

hänvändelse till holaget fått besked om att hans andel uppgår till visst belopp,

låter det väl tänka sig att detta sedermera reduceras. Fråga är om icke

denna anordning kan skapa missförstånd och irritation i förhållandet mellan

bolagen och allmänheten. Under alla förhållanden är det självklart, att

även kollektiva fonder skola disponeras enligt skälighetsprincipens krav.

I anledning av en i försäkringsinspektionens remissyttrande framställd fråga

vill jag framhålla, att det med hänsyn till säkerhetsfondens karaktär får

anses uppenbart, att denna fond tillhör försäkringstagarna.

Vad härefter angår frågan om försäkringtagarnas vinsträtt

är jag i princip ense med utredningen. Detta gäller även den ståndpunkt utredningen

intagit beträffande sådana försäkringar, som ursprungligen tecknats

utan vinsträtt. Visserligen bör enligt en allmänt erkänd rättsgrundsats

på privaträttens område nya lagbestämmelser icke få återverka på bestående

avtal. Å andra sidan torde det — såsom utredningen framhållit — få anses

befogat att göra avsteg härifrån då det gäller att tillgodose viktiga sociala

intressen. En sådan situation föreligger här. Principen om försäkringstagarnas

vinsträtt torde, enligt vad jag inhämtat, omfattas bland livförsäkringens

målsmän i vida kretsar. Härom bär också de senaste decenniernas utveckling

vittne. Klart är emellertid, att principen bör tillämpas endast i fall där

detta finnes betingat av skälighetskravet. Utredningen har själv tänkt sig

möjligheten av undantag i fråga om de s. k. korttidsförsäkringama. Även i

andra fall kan det tänkas att en avvägning mellan skilda intressen talar emot

en utfästelse om vinsträtt. Hithörande frågor torde böra lösas i rättstillämpningen.

Att man därvid av praktiska skäl kan finna det motiverat att medgiva

viss kvalifikationstid innan vinsträtten inträder, anser jag uppenbart.

I det yttrande, som avgivits av försäkringsbolagens riksförbund, har berörts

frågan i vad mån nya försäkringar böra medgivas rätt att »tjäna in»

sig i rätt till avkastning av bolagets kollektiva konsolideringskapital. Även

detta spörsmål synes mig böra lösas i praxis.

Vad beträffar livåterförsäkringen bör även för denna skälighetsprincipen

tillämpas, vilket i princip måste anses innebära, att vid återförsäkring i

svenskt bolag, överskott skall tillföras försäkringstagarna. Därest dylik återförsäkring

kan ordnas men försäkringen trots detta tillföres utländskt försäkringsbolag,

bör det åligga cedenten att tillse att återförsäkringsvillkoren

icke äro oförmånligare för försäkringstagarna än om återförsäkringen tecknats

i svenskt bolag. Måste däremot på grund av försäkringsbeloppets storlek

återförsäkringsbehovet täckas genom försäkring i utlandet, torde den

återbäring, som kan tillföras försäkringstagaren, komma att bli beroende av

de villkor, som kunna uppnås i återförsäkringsavtalet. 1 fråga om de s. k.

skadelivräntorna torde — av skäl som försäkringsbolagens riksförbund anfört

— principen om vinstdelaktighet icke böra tillämpas.

17 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Beträffande icke -normala risker uttalar sig utredningen för ett

bibehållande av det nuvarande systemet, enligt vilket bolagen äga efter prövning

in casu bestämma premie och övriga villkor för försäkringen. Dock

föreslår utredningen, att bolagens aktuarier skola åläggas att till försäkringsinspektionen

lämna redogörelse för den verkliga och den beräknade dödligheten

bland icke-normala risker i den omfattning inspektionen föreskriver.

Något stadgande härom har icke upptagits i lagen, bortsett från den allmänna

föreskriften i 283 § om bolagens upplysningsplikt. För min del ansluter

jag mig till utredningens förslag. Erforderliga föreskrifter angående riskprövningen

och uppgiftsskyldigheten torde lämpligen kunna upptagas i grunderna.

Dödlighetsundersökningar, som måste verkställas för de av utredningen

åsyftade redogörelserna, kunna — i synnerhet om de företagas av varje

bolag för sig — helt naturligt bli både tidsödande och arbetskrävande. Jag

förutsätter emellertid, att bolagen icke komma att åläggas vidsträcktare uppgiftsskyldighet

än som betingas av omständigheterna. Om i något bolag beståndet

av icke-normala risker är av ringa betydelse, torde i allmänhet redogörelsen

kunna göras summarisk.

Även i fråga om de tekniska balansräkningarna finner jag

utredningens förslag väl avvägt. Försäkringsinspektionen föreslår i detta

sammanhang fakultativ rätt för bolagen att upprätta årsredovisningen på

grundval av en efter försäkringstekniska metoder verkställd värdering av såväl

tillgångar som skulder. I den mån ett dylikt redovisningssystem tillämpades

endast av vissa bolag skulle — såsom inspektionen själv antyder — möjligheterna

till jämförelse mellan bolagen försvåras. Ett tekniskt redovisningssystem

måste därjämte försvåra revisionen och torde även minska möjligheterna

till ekonomisk insyn i företaget från allmänhetens sida. Dessa olägenheter

få icke underskattas. Ett frångående av bokföringslagens fundamentala

värderingsregler synes mig icke böra ske utan att starka skäl tala

härför. Dylika skäl föreligga icke här.

I princip ansluter jag mig till utredningens ståndpunkt beträffande åtgärder

för konsolidering och täckande av förlust. Bestämmelserna

om övergångsgrunder innebära lagfästande av en anordning, som tillämpats

under det senaste decenniet, sedan den vikande räntan berett livförsäkringsbolagen

svårigheter. Jag är ense med utredningen om att det i en viss situation

kan vara motiverat att förbjuda ackvisition. I anledning av vad FolketSamarbete

i detta sammanhang anfört i sitt yttrande må framhållas, att en

premiesänkning icke gärna torde kunna genomföras i en situation, då premierna

för redan tecknade försäkringar visa sig otillräckliga. Beträffande de

s. k. vattentäta skotten finner jag en dylik anordning svår att genomföra

redan frän rättslig synpunkt.

Med hänsyn till tjänstepensionsförsäkringens egenart

föreslår utredningen, att Kungl. Maj:t skall äga medgiva avvikelser från lagens

stadganden beträffande premiereserv och redovisning av försäkringsfond,

där sådant finnes från allmän synpunkt ändamålsenligt. I det yttrande,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 50.

259

som avgivits av försäkringsbolagens riksförbund, påyrkas en mera vidsträckt

dispensrätt för Kungl. Maj:t. Försäkringsinspektionen anser däremot, att avsteg

från premiereservsystemet icke bör kunna medgivas dispensvägen.

I fråga om tjänstepensionsförsäkringen äro de organisatoriska spörsmålen

av särskild betydelse. För närvarande är det icke klarlagt, huru den privata

tjänstepensioneringen i framtiden lämpligen bör organiseras. Detta mycket

omfattande problemkomplex är för närvarande föremål för särskild utredning.

Det är tänkbart, att tjänstepensionsförsäkringen kommer att utvecklas

i former, vilka göra det önskvärt eller rentav nödvändigt att i fråga om det

tekniska underlaget för verksamheten avvika från de regler, som gälla för

vanlig livförsäkringsrörelse. I ett sådant läge är det otvivelaktigt av värde, om

man dispensvägen kan åvägabringa för tjänstepensionsförsäkringen väl avpassade

tekniska bestämmelser. Även i andra hänseenden, såsom beträffande

redovisningen av försäkringsfond, kunna avvikelser från eljest tillämpade

principer finnas motiverade. På grund härav förordar jag, att dispensregeln

utvidgas att omfatta försäkringslagens alla stadganden. Med hänsyn till

att tjänstepensionsförsäkringen i grunden avser att tillgodose ett socialpolitiskt

syfte är det naturligt, att — såsom utredningen föreslagit — dispens

meddelas endast där sådant finnes från allmän synpunkt ändamålsenligt. Den

omständigheten att dispensrätten förbehålles Kungl. Maj:t synes mig uppväga

de betänkligheter, åt vilka försäkringsinspektionen givit uttryck.

VI. Tekniska bestämmelser för ränte- och kapitalförsäkringsanstalter.

Ränte- och kapitalförsäkringsanstaltema äro att anse såsom ömsesidiga

livförsäkringsbolag. De förete emellertid åtskilliga särdrag, särskilt i fråga

om det tekniska underlaget för verksamheten. Anstalterna — fjorton till antalet

— representera en betydande ålder. Den äldsta, Stockholmsanstalten,

började sin verksamhet redan år 1850, medan den yngsta, anstalten i Karlstad,

tillkom år 1879. I fråga om organisation och verksamhetsformer äro

anstalterna inbördes likartade.

Gällande bestämmelser. Med vissa undantag — vilka framgå av 264 §

gällande försäkringslag — äro ränte- och kapitalförsäkringsanstaltema underkastade

reglerna i nämnda lag. Undantagsbestämmelserna innebära främst

att anstalterna äro befriade från skyldighet dels att för försäkringstagarnas

räkning pantsätta värdehandlingar till belopp motsvarande försäkringsfonden,

dels ock att göra avsättning till säkerhetsfond.

Anstalterna ha icke — såsom fallet är med övriga livförsäkringsbolag —- i de tekniska grunderna intagit bestämmelse om utjämningsfond. Ej heller

förekommer någon motsvarighet till premieåterbäringsreserven.

Utredningen. Av den redogörelse utredningen lämnar för ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas

verksamhetsformer må återgivas följande:

Anstalterna mottaga insättningar, vilkas storlek kan godtyckligt växla efter

insättarens bestämmande, dels för beredande av livränta från viss ålder, dels

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr -it).

för bildande av kapital till viss alder. I allmänhet kunna dessa insättningar

göras med eller utan förbehåll om återbetalning av insatta medel, med eller

utan ränta, därest dödsfall skulle inträffa före den ålder, då livränta börjar

utgå eller kapitalet utfaller. Insatserna tillföras anstaltens besparingsfond

och ökas under den tid, de kvarstå där, med ränta och arvsvinst, i den mån

delägaren icke år för år lyfter dessa belopp kontant. Förräntningen bestämmes

härvid av den faktiskt erhållna ränteavkastningen å placeringarna, med

avdrag för förvaltningskostnaderna, under det att arvsvinsten bestämmes av

den faktiskt inträffade dödligheten bland de delägare, vilkas insatser gjorts

utan förbehåll om återbetalning vid dödsfall.

Då en delägare uppnår den ålder, då för honom livränta skall börja utgå

eller kapital skall utbetalas, avföres hans innestående andel i besparingsfonden

från denna fond. 1 fråga om kapitalförsäkring sker då utbetalning av

det innestående beloppet, under det att vid livränteförsäkring detta överföres

till anstaltens livräntefond och bildar underlaget för den livränta, som

därefter skall utgå. Livräntan beräknas härvid enligt de grunder, som vid

denna tidpunkt äro gällande för anstalten. Livräntebeloppets storlek blir sålunda

beroende av den uppfattning rörande framtida dödlighet och förräntning,

som är radande vid tidpunkten för delägarens inträde i livränteklassen.

Det framgår härav, att anstalternas verksamhet skiljer sig från livförsäkringsbolagens

i främsta rummet därigenom, att beloppet av försäkringsprestationerna

icke fixeras vid den tidpunkt, då en delägare börjar att göra

insatser hos en anstalt. Så länge delägaren kvarstår i besparingsfonden, innebär

anstaltens åtagande gent emot honom endast en förvaltning av hans insatser

i enlighet med reglerna beträffande förräntning och arvsvinst. Ränta

och arvsvinst gottgöras icke enligt på förhand fastställda antaganden, utan

i anslutning till det faktiska förloppet av verksamheten. Beloppet av den livränta

eller det kapital, som kommer att tillfalla delägaren, blir därför icke

känt förrän vid den tidpunkt, då livräntan börjar utgå eller kapitalet utfaller.

Sedan en livränta börjat utgå, är emellertid dess belopp garanterat och

livräntan representerar för anstalten en försäkringsförpliktelse i vanlig mening.

De enligt grunderna bestämda livräntorna kunna under vissa villkor

höjas med särskilda vinsttillägg, som dock i regel icke äro garanterade.

Livräntefonden motsvarar premiereserven för utgående livräntor, frånsett

eventuella vinsttillägg, och utgör följaktligen en del av den försäkringsfond

anstalten har att avsätta. Beträffande besparingsfonden anmärker utredningen,

att det mahända icke av lagen klart framgår att också denna fond har

karaktär av premiereserv. Att så varit avsett har utredningen emellertid funnit

belägg för i förarbetena till gällande försäkringslag. Lagen har också tilllämpats

i överensstämmelse härmed. I anstalternas av Kungl. Maj:t stadfästa

reglementen har upptagits bestämmelse om att försäkringsfonden skall

bestå av besparingsfonden, livräntefonden och ersättningsreserven.

Vid sidan av de nu nämnda förekomma hos anstalterna även andra fonder,

främst reservfond och garantifond. Dessa uppbyggas enligt bestämmelser i

vederbörande reglemente. Av de nu nämnda båda fonderna är reservfonden

närmast avsedd att användas för täckande av förlust på kapitalplacering och

garantifonden för finansiering av vinsttillägg till utgående livräntor.

Utredningen har vidare givit en översiktlig framställning av verksamhetens

utveckling och nuvarande omfattning. Härutinnan torde jag få hänvisa till

betänkandet del II s. 98—103.

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Sammanfattningsvis må här endast anmärkas, att anstalternas verksamhet

i fråga om nyanslutningen visar tendens att starkt avtaga. Under perioden

1922—1942 minskade antalet delägare i besparingsfonden med mer än 50 °/o.

Den genomsnittliga årliga insättningen i besparingsfonden utgjorde år 1942

per delägare omkrig 18 kronor. Samma år uppgick andelen per delägare i

besparingsfonden till i genomsnitt 581 kronor och den årliga livräntan per

delägare i livränteklassen till 36 kronor.

En fullständig anpassning av ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas verksamhet

efter de för livförsäkringsrörelse i övrigt föreslagna normerna skulle

— framhåller utredningen — komma att medföra en genomgripande omläggning

av verksamheten. Utredningen finner det motiverat att medgiva eftergifter

i de krav på tekniska anordningar, som lagförslaget eljest ställer på

livförsäkringsbolagen. Därvid säger sig utredningen särskilt hava beaktat,

att det ringa antalet försäkringsformer, alla av enkel konstruktion, gör det

lättare att överblicka den ekonomiska ställningen.

De medel, som innestå i besparingsfonden, ha anstalterna att förvalta i

bankmässig ordning. Beträffande dessa medel åtaga sig anstalterna sålunda

icke några försäkringsutfästelser. Ränteinkomster och arvsvinster böra efter

avdrag för motsvarande förvaltningskostnader direkt tillföras fonden och

fördelas mellan delägarna enligt regler, som angivas i de försäkringstekniska

grunderna.

I anstalternas reglementen förekommer en bestämmelse om att förlust å

verksamheten i sista hand skall täckas genom nedsättning av besparingsfonden.

Förlust å livränterörelsen kan på grund av denna bestämmelse täckas

genom disposition av besparingsfondens medel. Utredningen finner en sådan

anordning otillfredsställande. För täckande av förlust böra samma principer

tillämpas som i fråga om övriga livförsäkringsbolag. Dessa principer innebära

i korthet, att förlust såvitt möjligt skall bäras av den delägargrupp, inom

vilken förlusten uppkommit.

Besparingsfonden utgör enligt utredningens mening en del av försäkringsfonden.

Det är angeläget att detta klart kommer till uttryck i lagen.

I fråga om pantsättning av värdehandlingar finner utredningen icke något

bärande skäl att ställa mindre stränga krav på ränte- och kapitalförsäkringsanstaltema

än på övriga livförsäkringsbolag.

Av skälighetsprincipen följer att de försäkringstekniska grunderna skola

innehålla antaganden rörande omkostnader i fråga om såväl besparings- som

livräntefonden.

Utredningen framhåller, att återbäring i egentlig mening icke kan komma

i fråga i ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna såvitt angår delägarna i

besparingsfonden, eftersom det här icke föreligger några försäkringsutfästelser.

Resultatet av kapitalförvaltningen tillföres delägarna i det ögonblick de

lämna besparingsfonden, antingen i form av ett kapital eller i form av en

livränta. Det förekommer visserligen för närvarande, att delägare i besparingsfonden

årligen kunna utkvittera uppkomna arvsvinster och räntor å

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

insatta medel. En sådan anordning finner utredningen dock olämplig och

stridande mot själva syftet med de gjorda insättningarna. Dessa ränte- och

arvsvinstbelopp äro för övrigt enligt utredningens mening alltför obetydliga

för att motivera det förvaltningsbesvär en årlig utbetalning kräver. Direkt

förbud i lagen mot en dylik anordning anser utredningen icke påkallat, men

utredningen förutsätter, att förfarandet av praktiska skäl skall komma att

helt försvinna.

Då en delägare i besparingsfonden inträder i livränteklassen erhåller han

en mot sin andel i fonden svarande årlig livränta. Därvid ikläder sig anstalten

en klar försäkringsförpliktelse. För livränteförsäkringen bör enligt utredningens

mening gälla samma regler som för motsvarande verksamhet inom

ett livförsäkringbolag. Avsättning bör ske till säkerhetsfond och utjämningsfond

och kvarstående överskott å livränterörelsen tillföras eu särskild fond,

vilken även i fråga om dessa anstalter benämnes återbäringsfond.

Beträffande skyldigheten att göra avsättning till tekniska fonder anför utredningen

vidare:

Om enligt utredningens förslag ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna

skola göra avsättningar till säkerhetsfond, utjämningsfond och återbäringsfond,

böra dessa fonder ersätta de nuvarande överskottsfonderna, nämligen

reservfonden samt garanti- och vinstfonden. De nu existerande överskottsfonderna

böra med andra ord omvandlas till säkerhets-, utjämnings- och

återbäringsfonder. Uppdelningen av de förefintliga fonderna kan ske på

olika sätt. En lämplig väg synes vara att, i den mån de nuvarande fonderna

möjliggöra detta, omedelbart avsätta full säkerhetsfond och utjämningsfond

och föra eventuellt överskott till återbäringsfonden. Härvid antages full

säkerhetsfond utgöra 2,5 °/o och full utjämningsfond likaledes 2,5 % av livräntefonden.

Enligt gällande reglementen för ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna

har reservfonden närmast att utjämna kapitalförluster och garantifonden

att utjämna det ekonomiska resultatet av riskrörelsen. Detta förhållande

synes dock ej utgöra hinder för att uppdelningen av de nuvarande

fonderna verkställes på så sätt att nämnda fonder tänkas sammanförda till

en fond, varifrån tages — i den mån medel härför finnas tillgängliga — dels

ett belopp utgörande 2,5 °/o av livräntefonden, vilket belopp avsättes till

säkerhetsfond, dels ett belopp av samma storlek som avsättes till utjämningsfond.

Vad som återstår erhåller karaktär av återbäringsfond.

Resultatet av en uppdelning av fonderna på sätt utredningen sålunda förordar

har utredningen sammanställt i följande tabell.

I anslutning till tabellen framhåller utredningen, att full säkerhetsfond och

utjämningsfond omedelbart kan avsättas för samtliga ränte- och kapitalförsäkringsanstalter

utom två, nämligen anstalterna i Gävle och Lund. Beträffande

den sistnämnda anmärker utredningen, att anstalten torde förfoga

över dolda reserver, som motsvara full säkerhets- och utjämningsfond.

Försäkringsutredningen säger sig hava uppmärksammat de verkningar i

skatteavseende, som de föreslagna ändringarna skulle medföra för anstalterna.

Utredningen utgår ifrån att avsättningar till säkerhetsfond och utjämningsfond

skola vara avdragsgilla i samma utsträckning som gäller för de

egentliga livförsäkringsbolagen. Vidare förutsätter utredningen, att avsätt
-

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Uppdelning av ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas reserv-,

garanti- och vinstfonder.

Siffrorna hänföra sig till 1943 års bokslut. Tusental kronor.

1

Liv-

ränte-

fond

Nuvarande över- skottsfonder

_A '' -—•

Uppdelning av överskotts- fonderna mellan

Anstalt

Bespa-

rings-

fond

Summa

reserv- fond i

garanti-

och

vinst-

fonder

säker-

hets-

fond

utjäm-

nings-

fond

åter-

bärings-

fond

1011

784

1795

_

_

_

—

4169

2 060

6 229

137

1095

52

52

1128

585

278

863

29

75

7

7

90

578

481

1059

7

38

12

12

21

1690

914

2 604

121

35

23

23

no

2129

1339

3 468

17

243

33

33

194

1116

414

1530

21

40

10

10

41

1657

1969

3 626

—

147

49

49

49

6 501

5 201

11702

—

116

116

—

—

2 442

1799

4 241

96

351

45

45

357

32 335

21569

53 904

480

5 295

539

539

4 697

523

372

895

57

108

9

9

147

791

618

1409

43

46

15

15

59

i Örebro.............

548

568

1116

29

27

14

1 11

28

ningar till återbäringsfonden automatiskt bliva underkastade de beskattningsregler

som tillämpas i fråga om annan livränterörelse.

Utredningen betonar, att de avvikelser från livförsäkringens tekniska bestämmelser,

som utredningen förordat, kunna medgivas endast under förutsättning

att ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna i huvudsak bibehålla sin

nuvarande karaktär med avseende å försäkringsformer och arbetssätt; i händelse

av en väsentlig förändring i dessa hänseenden bortfaller grunden för de

föreslagna eftergifterna.

I anslutning till den minskade tillströmningen till ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna

anför utredningen slutligen följande:

Skulle för någon av anstalterna ett sådant läge vara för handen vid den

nya lagstiftningens genomförande eller senare komma att inträda, att erforderlig

riskutjämning ej längre kan beredas inom beståndet eller att det av

annan anledning synes lämpligt att verksamheten upphör, gäller liksom för

livförsäkringsbolagen att åtgärder böra vidtagas för beståndets överlåtande

till annan försäkringsgivare. I första hand synes i ett sådant läge överlåtelse

till annan ränte- och kapitalförsäkringsanstalt böra övervägas. För dylik överlåtelse

gälla de förenklade regler, vilka utredningen i annat sammanhang föreslår.

Yttranden. Försäkringsbolagens riksförbund tillstyrker utredningens förslag

beträffande ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna. Förbundet säger

sig emellertid ha uppmärksammat en motsägelse mellan lagförslaget och

motiveringen. Härom anför förbundet följande:

Enligt lagen skall säkerhets- och utjämningsfond avsättas i förhållande till

bland annat premiereserven, som för rörelse av detta slag definierats sasom

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

summan av besparingsfonden och livräntefonden. I motiveringen åter har

utredningen utgått ifrån att storleken av säkerhets- och utjämningsfonderna

skall bestämmas med hänsyn tagen endast till livräntefonden. Det sistnämnda

torde vara det riktiga.

Rcinte- och kapitalförsäkringsanstalternas förtroenderåd säger sig vilja

starkt betona, att den blivande lagstiftningen icke bör i fråga om säkerhet

och skälighet ställa mindre stränga krav på anstalterna än på andra försäkringsföretag.

Förtroenderådet ifrågasätter emellertid, huruvida icke anstalternas

säregna förhållanden i två hänseenden böra föranleda avsteg från

de av utredningen föreslagna bestämmelserna. Därmed åsyftar förtroenderådet

reglerna angående pantsättning och förutberäkning av återbäring.

Beträffande förstnämnda fråga anför förtroenderådet följande:

Anstalterna göra vid sidan av sin starkt begränsade försäkringsverksamhet

inga affarer, varå förlust kan uppstå. Styrelsen i en anstalt har enligt reglementet

endast en med hänsyn till rörelsens behov begränsad rätt att upptaga

lan. Savida icke oegentligheter förekomma, kunna upplånade medel icke

anvandas till annat än utbetalningar på grund av försäkringsfall eller förvarvandet

av sådana värdehandlingar, som äro av lagen tillåtna. Att anstalternas

styrelser skulle kunna i konkurrenssyfte fatta beslut om förlustbringande

grunder for livränterörelsen och under en följd av år uppehålla verksamheten

genom upptagande av lån är fullkomligt uteslutet. Försäkringstagarna

aga hela anstalten. Det är då svårt att inse, vad de ytterligare skulle

kuana vinr*a genom pantsättning av tillgångarna. En annan sak är, att kontroll

ar nödvändig beträffande det sätt på vilket anstaltens tillgångar förvaltas.

Det torde ankomma på försäkringsinspektionen att tillse, att anordningarna

härför äro tillfredsställande. Skulle man mot förmodan anse att

endast ett allmänt ombud kan på ett effektivt sätt utöva kontroll, borde väl

konsekvensen bliva, att de allmänna ombuden skulle under sina lås förvara

samtliga värdehandlingar, som tillhöra de ömsesidiga försäkringsbolagen, således

aven de värdepapper, som motsvara garanti-, reserv- och regleringsfonder

m. m. Dessa fonder, som i likhet med försäkringsfonden tillhöra försäkringstagarna,

kunna i de bäst ställda företagen vara av betvdande storlek.

1 en del av anstalterna omhänderhavas värdepapperen för närvarande av

styrelseledamöter, vilka icke uppbära något arvode. För dessa anstalter innebar

den föreslagna anordningen med allmänt ombud en direkt ökning av

kostnaderna. Så blir emellertid fallet även i anstalter, där styrelseledamöterna

hava arvode, eftersom allmänna ombudet endast skulle kontrollera de värdepapper,

som motsvara försäkringsfonden. Genom lagförslaget kan man enligt

var uppfattning icke vinna annat än formell likställighet med försäk"ng*bo.

Iagen’ ™en man motverkar strävandena att hålla kostnaderna för

forsakrmgarna mom skäliga gränser.

På grund av det anförda tillåta vi oss föreslå, att försäkringsinspektionen

erhaller befogenhet att medgiva undantag i fråga om tillämpningen av 276 §

1 mom., da förhållandena kunna anses därtill föranleda.

Vad angår återbäringsfrågan framhåller förtroenderådet, att en skyldighet

för anstalterna att förutberäkna återbäring å livränterörelsen skulle medföra

ytterligare ökning av arbete och kostnader för anstalterna. Särskilt för de

mindre anstalterna skulle anordningen troligen bli synnerligen betungande.

Förtroenderådet anser förutberäkningen icke nödvändig med hänsyn till skähghetsprincipen.

Anstalternas verksamhet är nämligen så lätt överskådlig,

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

265

att man även utan nämnda anordning kan utan svårighet bedöma, huruvida

försäkringstagarna erhålla skäliga förmåner. Säkerhetskravet anser förtroenderådet

tillgodosett genom försäkringsinspektionens granskning av de tekniska

grunderna. Enligt rådets mening skulle det vara synnerligen önskvärt,

att försäkringsinspektionen finge befogenhet att medgiva dispens även beträffande

skyldigheten att förutberäkna premieåterbäring. Även om så bleve

fallet, är det emellertid tänkbart, att en del av anstalterna av konkurrenshänsyn

skulle — trots ökningen i arbete och de därmed förenade kostnaderna

—- föredraga att göra nyss nämnda förutberäkning. I sådant fall — och under

förutsättning att frihet från pantsättningsskyldigheten icke beviljas —

skulle de eventuellt också se sig nödsakade att i sina grunder söka få bestämmelser

införda om att beräkningen av livräntornas storlek finge grundas

på ett antagande om en räntefot, som motsvarar ränteavkastningen å vissa

av anstalternas värdehandlingar.

Förtroenderådet ingår även på vissa andra av utredningen behandlade

spörsmål rörande ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna. Rådet kan icke

godtaga utredningens kritik beträffande rätten att årligen utkvittera arvsvinst

och ränta. Enligt rådets uppfattning innebär denna anordning — som

endast förekommer i fråga om livränteförsäkringar — en för försäkringstagarna

mycket värdefull möjlighet att utnyttja försäkringen med hänsyn till

skiftande behov. Förtroenderådet anser det troligt att den för många försäkringstagare

varit det huvudsakliga motivet till att de tagit sin försäkring

just hos en ränte- och kapitalförsäkringsanstalt. Rådet tillägger:

Föräldrar, som taga livränteförsäkringar å sina barns liv, kunna — genom

förbehåll vid eventuell överlåtelse av försäkringarna — förhindra att barnen

lyfta ränta och arvsvinst på icke avsett sätt. Förtroenderådet anser att anordningen,

som icke förorsakar anstalterna nämnvärda kostnader, är särdeles

värdefull och att den bör bibehållas — dock finnes intet att invända mot

att i anstalternas reglementen införes en bestämmelse om att ränta och arvsvinst,

belöpande på andel i besparingsfonden, må lyftas endast i fall att behållningen

uppgår till visst minimum.

I gällande skattebestämmelser ser förtroenderådet en väsentlig anledning

till minskningen i ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas verksamhet. De

åsyftade bestämmelserna ha enligt förtroenderådets mening tillkommit på

grund av misstag i lagstiftningen och genom desamma ha ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna

försatts i en orättvis särställning i förhållande till

andra försäkringsföretag. Förtroenderådet betonar, att en ändring av ifrågavarande

skattebestämmelser är nödvändig. Framställning därom har vid

flera tillfällen gjorts hos Kungl. Maj:t.

Förtroenderådet säger sig icke vara i tillfälle att bedöma, huruvida den av

utredningen föreslagna uppdelningen av vissa fonder kan komma att medföra

olägenhet i form av dubbelbeskattning.

Beträffande lagtexten framställer förtroenderådet slutligen samma anmärkning

som försäkringsbolagens riksförbund.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Föredraganden. Den del av ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas

verksamhet, som avser mottagande och förvaltning av insättarmedel, företer

likheter med vanlig sparbanksrörelse. Å andra sidan föreligga även påtagliga

olikheter. Främst gäller detta beräkningen av arvsvinst i ränteoch

kapitalförsäkringsanstalterna, vilken saknar motsvarighet i fråga om

bankrörelse. Även om skäl kunna anföras för att anlägga huvudsakligen

bankmässiga synpunkter på förvaltningen av besparingsfonden, faller det

sig naturligare att betrakta denna medelsförvaltning såsom ett led i anstalternas

försäkringsrörelse. Den omständigheten, att utvecklingen visar en

ökning av antalet insättningar för beredande av kapital i jämförelse med

insättningarna för beredande av livränta, är icke ägnad att påverka denna

ståndpunkt.

Försäkringsfonden hos en ränte- och kapitalförsäkringsanstalt har i rättstillämpningen

ansetts omfatta — förutom livräntefonden och ersättningsreserven

— även besparingsfonden. Livräntefonden och besparingsfonden utgöra

tillsammans anstaltens premiereserv. Försäkringsutredningen anser det lämpligt

att denna betydelsefulla princip kommer till uttryck i lagen. Jag är

ense med utredningen härom.

I händelse av ett livförsäkringsbolags insolvens befinna sig — såframt

pantsättning icke skett — försäkringstagarna i samma ställning som andra

oprioriterade borgenärer. Försäkringstagarna riskera därvid att helt eller

delvis gå förlustiga de fonder som uppbyggts med deras insatser och för deras

säkerhet. Genom föreskrifterna i 217 § gällande försäkringslag om skyldighet

för livförsäkringsbolagen att pantsätta värdehandlingar motsvarande

försäkringsfondens belopp ha livförsäkringstagarna emellertid beretts en

prioriterad ställning i förhållande till övriga borgenärer. Nämnda föreskrifter

gälla emellertid icke i fråga om ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna.

Anledningen till att dessa intaga en särställning i detta hänseende torde vara

att söka i den uppfattningen, att anstalterna icke stå i skuldförhållande till

andra än sina egna delägare.1 Detta förhållande i förening med bl. a. bestämmelserna

om försäkringsfondens redovisning i vissa slags värdehandlingar

har ansetts för delägarna medföra betryggande säkerhet. I viss mån

torde även den uppfattningen ha spelat in, att pantsättningen kan bereda

anstalterna svårigheter genom att tillgången på rörelsekapital minskas.

Uppenbart är, att ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas delägare äga

samma anspråk på säkerhet som livförsäkringstagarna i övriga bolag. En

jämförelse i synnerhet med de ömsesidiga livförsäkringsbolagen ger vid handen,

att mellan dessa och ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna icke förefinnes

någon skillnad av beskaffenhet att motivera en undantagsställning för

de senare i fråga om pantsättningsskyldigheten. Vad beträffar synpunkten

att pantsättningen är ägnad att påverka likviditetsställningen, må framhållas,

att en sådan effekt är tänkbar endast i fråga om avtagande omslutning

och sedan tillbakagången nått en viss gräns, nämligen då företaget förbrukat

1 Jfr prop. nr 33 a till 1903 års riksdag sid. 153 och 188 ävensom första särskilda utskottets

utlåtande nr 1 till samma riksdag sid. 38.

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

sina fria reserver. I en sådan situation torde det i regel icke finnas anledning

att fortsätta verksamheten. Tvärtom torde motsatsen vara fallet. Likviditetsfrågan

synes mig följaktligen sakna betydelse i förevarande sammanhang.

I det yttrande, som avgivits av ränte- och kapitalförsäkringsanstaltemas

förtroenderåd, har starkt betonats, att anstalterna genom ett stadgande om

pantsättningsskyldighet åsamkas kostnader för arvode till försäkringsinspektionens

ombud, som fungerar såsom pantvårdare. Dessa betänkligheter synas

mig väsentligt överdrivna. Enligt nu gällande föreskrifter utgår arvodet —

som det åligger bolaget att betala — med viss procent av depositionens belopp;

arvodet må dock icke understiga 200 kronor eller överstiga 3 000 kronor.

Tillämpas dessa beräkningsgrunder på ränte- och kapitalförsäkringsanstaltemas

bokslut för verksamhetsåret 1945, skulle anstalterna åsamkas de

arvodesutgifter, som framgå av nedanstående tabell. I tabellen upptagas

jämväl anstalternas allmänna förvaltningsutgifter enligt samma bokslut. Tabellen

ger vid handen, att arvodet motsvarar i genomsnitt 1,5 % av nämnda

utgifter.

Ränte- och kapitalförs.- anst alten i

Försäkrings-

fond

kr

Beräknat

ombuds-

arvode

kr

Anstaltens

förvaltnings-

kostnader

kr

Gävle ....................

1 879 608

200

14 514

Göteborg..................

6 640 143

450

21 823

Härnösand................

975 855

200

6 858

Jönköping................

1 214 205

200

6 548

Kalmar ..................

2 781727

200

10171

Karlskrona................

3 911 520

225

21984

Karlstad..................

1 678 311

200

11 113

Linköping ................

4 288 912

300

18 359

Lund.....................

12 278 711

900

52 926

Mariestad.................

4 588 805

300

34 090

Stockholm................

56 917 314

3 000

239 268

Vänersborg................

1058 647

200

5147

Växjö ....................

1 439 793

200

3 334

Örebro...................

1 200 767

200

9 881

Samtliga

100 854 318

6 775

456016

Med hänsyn till vad nyss anförts ansluter jag mig till utredningens förslag

beträffande pantsättningsskyldigheten. Jag finner icke anledning att upptaga

någon dispensregel på sätt förtroenderådet ifrågasatt.

Enligt försäkringsutredningens förslag skola å ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna

tillämpas de regler, som gälla för motsvarande verksamhet

inom ett vanligt livförsäkringsbolag. Detta innebär bl. a., att anstalterna

skola göra avsättning till säkerhetsfond och utjämningsfond ävensom till

återbäringsfond.

Att anstalterna liava att tillämpa ett ändamålsenligt återbäringssystem synes

mig vara en given följd av skälighetsprincipen. Klart är emellertid, att —

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

såsom utredningen anmärkt — återbäringsgrunderna icke böra avse delägarna

i besparingsfonden, gentemot vilka någon försäkringsförpliktelse i egentlig

mening icke föreligger. Återbäringsgrunderna komma därigenom att äga tilllämpning

endast i fråga om livränteförsäkringen. Ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas

förtroenderåd har i sitt remissyttrande funnit det obehövligt

att verkställa förutberäkning av återbäringen. Jag biträder denna uppfattning

och hänvisar till vad jag förut anfört i återbäringsfrågan.

I anslutning till återbäringen uttalar försäkringsutredningen att en anordning

med årlig utbetalning av ränta och arvsvinst till delägare i besparingsfonden

är olämplig och stridande mot syftet med insättningarna. Detta uttalande

har rönt gensaga från förtroenderådets sida. För min del är jag benägen

att biträda utredningens mening. I detta sammanhang vill jag särskilt

understryka kostnadssynpunkten; årlig uträkning och utbetalning av dessa

i regel mycket blygsamma belopp torde åsamka anstalterna oproportionerligt

höga förvaltningskostnader. Därtill kommer, att ränta och arvsvinst utgöra

en kapitalbildning, som i princip bör anses såsom en integrerande del av försäkringen.

I likhet med utredningen anser jag icke erforderligt att upptaga

uttryckligt förbud mot den ifrågavarande anordningen. Frågan synes lämpligen

böra lösas i koncessionsväg. Möjligen kan det därvid befinnas ändamålsenligt

att — på sätt förtroenderådet föreslagit — medgiva utbetalning

av ränta och arvsvinst sedan vederbörandes andel i fonden uppnått visst

minimibelopp.

Vad beträffar säkerhetsfonden kan jag i princip ansluta mig till förslaget

att ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna böra åläggas skyldighet att avsätta

dylik fond. Däremot förefaller det tveksamt, huruvida tillräckliga skäl

finnas att — såsom förutsatts i utredningens lagförslag -— beräkna avsättningen

även på den del av premiereserven, som motsvaras av besparingsfonden.

Från allmän ekonomisk synpunkt är det givetvis önskvärt att åvägabringa

så stark konsolidering, som rimligen låter sig genomföra. Bestämmelsen

i 272 §, enligt vilken säkerhetsfonden med tillsynsmyndighetens medgivande

kan nedsättas även för annat ändamål än förlusttäckning, innebär ett regulativ

mot en konsolidering, som är större än som betingas av omständigheterna.

Å andra sidan måste särskilt beaktas, att, såsom tidigare framhållits,

någon försäkringsrisk icke föreligger i fråga om besparingsfonden, vartill

kommer att beträffande dessa medel risken för förluster av annat slag torde

vara utomordentligt ringa. Detta förhållande synes mig böra tillmätas avgörande

betydelse. I överensstämmelse härmed förordar jag, att säkerhetsfonden

beräknas uteslutande på den del av premiereserven, som motsvaras av

livräntefonden. Stadgande härom bör upptagas i 347 §.

I fråga om utjämningsfonden biträder jag utredningens förslag. Däri förutsättes,

att avsättningsskyldigheten till fonden skall regleras i de försäkringstekniska

grunderna. Klart är, att avsättningen bör bestämmas uteslutande

med hänsyn till livränteförsäkringen.

Den av anstalternas förtroenderåd uttalade kritiken av gällande skattebestämmelser

torde närmast avse 32 § kommunalskattelagen. Jag vill erinra

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

269

om att denna lag för närvarande är föremål för en allmän översyn av 1944

års allmänna skattekommitté. Därvid torde det av förtroenderådet antydda

spörsmålet komma att uppmärksammas.

Gentemot utredningens förslag i fråga om uppdelning av reserv- och garantifonderna

jämte därmed likställda fonder har jag intet att erinra. Någon

olägenhet för ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna i form av dubbelbeskattning

lärer icke därigenom uppkomma.

VII. Vissa frågor beträffande läns- och häradsbolag.

Utom de förut berörda koncessionsspörsmålen har försäkringsutredningen

i fråga om läns- och häradsbolagen behandlat ytterligare två särskilda problemkomplex,

nämligen s. k. allframtidsförsäkring och återförsäkring.

Om försäkringsbolag önskar meddela försäkring av annat slag än personförsäkring

och sådan försäkring skall meddelas för all framtid eller för längre

tid än tio år — för försäkring som här nämnts användes vanligen den gemensamma

beteckningen allframtidsförsäkring — skola enligt gällande

lag försäkringstekniska grunder för verksamheten upprättas. Dessa skola, i

likhet med vad som gäller för livförsäkringens tekniska grunder, underkastas

Kungl. Maj:ts prövning. Vidare stadgas, att tillgångar motsvarande premiereserven

för allframtidsförsäkringar skola redovisas i kvalificerade värdehandlingar,

vilka pantsättas för försäkringstagarnas räkning. Enligt 262 §

gällande försäkringslag äga bestämmelserna om allframtidsförsäkring icke

tillämpning å läns- och häradsbolagen.

Utredningen framhåller, att undantagsbestämmelsen i 262 § försäkringslagen

självfallet icke innebär, att läns- och häradsbolagen äro fritagna från

ifrågavarande synnerligen betydelsefulla föreskrifter, därest bolagen skulle

träffa avtal om allframtidsförsäkring. Förklaringen torde i stället vara den,

att läns- och häradsbolagen vid tiden för försäkringslagens tillkomst icke ingingo

försäkringsavtal av längre varaktighet än tio år. Det saknades därför

anledning att göra ifrågavarande bestämmelser tillämpliga å dessa bolag.

Denna ståndpunkt kunde lagstiftaren desto hellre intaga, som en på speciella

försäkringstekniska regler uppbyggd försäkringsverksamhet icke torde ansetts

lämpad för de lokala bolagen vid tiden för försäkringslagens tillkomst.

För huvudparten av läns- och häradsbolagen torde — tillägger utredningen

— alltjämt gälla, att de icke böra införliva allframtidsförsäkringen med sin

verksamhet. Principiellt synes dock rätten att meddela allframtidsförsäkring

i enlighet med av Kungl. Maj:t stadfästa grunder böra stå öppen även för

läns- och häradsbolagen. De krav som i övrigt måste uppställas härför torde

böra i koncessionsväg bedömas från fall till fall.

Förevarande spörsmål har berörts endast i försäkringsinspektionens yttrande.

Inspektionen uttalar tvivel beträffande lämpligheten av den av utredningen

föreslagna anordningen och tillägger, att om gruppen av allframtids
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

försäkrare anses böra utvidgas, försiktigheten torde bjuda att utvidgningen

får avse allenast bolag, vilkas verksamhetsområde utgör minst ett helt län.

Föredraganden. Jag anser mig kunna biträda utredningens förslag. Därvid

utgår jag ifrån att en restriktiv koncessionsprövning beträffande denna

säregna verksamhetsgren skall befinnas nödvändig. Självklart är, att för koncession

måste fordras en stark ekonomisk bas. Men även andra krav böra

ställas, exempelvis att bolaget har personal lämpad för allframtidsförsäkringens

handhavande.

Beträffande frågan huruvida eller i vilken utsträckning läns- och häradsbolagen

böra medgivas rätt att meddela återförsäkring framhåller

utredningen, att en följd av dessa bolags ökade omslutning är att också återförsäkringsbehovet

växer. Utredningen finner det vidare klart, att i den mån

det enskilda bolagets soliditet och effektivitet stiger, bolagets förutsättningar

att uppträda såsom återförsäkringsgivare ökas. I och för sig saknas anledning

att från det allmännas sida resa hinder mot att läns- och häradsbolagen meddela

återförsäkring, förutsatt att detta sker i fullt betryggande former. I

detta hänseende bör enligt utredningens mening beaktas, att den ifrågavarande

associationstypen omsluter företag av varierande struktur och framför

allt av mycket växlande ekonomisk bärkraft. Därtill kommer — tillägger

utredningen — att vissa former av återförsäkringsverksamhet bygga på en

speciell försäkringsteknik, som kräver ett icke ringa mått av förtrogenhet och

erfarenhet hos företagets ledning. Även i detta hänseende stå de lokala bolagen

mycket olika rustade. Vissa typer av återförsäkringar äro av den art, att de

överhuvud taget icke lämpa sig för läns- och häradsbolagen såsom återförsäkringsgivare.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att spörsmålet om de lokala

bolagens återförsäkringsrätt bör såsom ett koncessionsärende bedömas från

fall till fall.

Utredningens ståndpunkt föranleder i princip icke någon erinran, uttalar

försäkring sinspektionen. Emellertid ifrågasätter inspektionen, huruvida länsoch

häradsbolagen innan deras rörelse nått visst, icke alltför knappt tillmätt

omslutningsbelopp och de därjämte hunnit förvärva en åtminstone elementär

erfarenhet på återförsäkringsområdet, skola få mottaga återförsäkring annat

än från bolag, som hava tillräcklig erfarenhet av sådan försäkring, eller, vilket

inspektionen finner lämpligast, från något dylikt centralt organ, exempelvis

Landsbygdens försäkringsaktiebolag.

Föredraganden. Jag ansluter mig till utredningens ståndpunkt. Med hänsyn

till att man här beträder i viss mån nya vägar synes mig dock, liksom

i fråga om allframtidsförsäkringen, en restriktiv koncessionsbedömning vara

av nöden, i varje fall intill dess erforderlig erfarenhet vunnits.

Beträffande vissa rättsfrågor, som sammanhänga med ömsesidiga bolags

återförsäkringsverksamhet, torde jag få hänvisa till specialmotiveringen till

168 och 170 §§.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

271

VIII. IJolagsrättsliga bestämmelser.

Lagförslaget avser den verksamhet, som här i riket bedrives av inhemska

försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Utredningen anmärker,

att dessa utåt framträda såsom tämligen likartade företagstyper. I fråga

om den rättsliga strukturen föreligga emellertid avsevärda olikheter mellan de

båda associationsformerna. Det ligger i sakens natur, framhåller utredningen,

att vissa komplex av bestämmelser i aktiebolagslagen icke kunna göras tilllämpliga

på de ömsesidiga försäkringsbolagen. I väsentliga delar finner utredningen

det likväl möjligt och lämpligt att även beträffande sistnämnda

företagstyp åstadkomma anpassning till de nya aktiebolagsrättsliga normerna.

Beträffande den nya aktiebolagslagen anmärker utredningen, att däri givits

en effektivare, mot nutida förhållanden svarande utformning av de regler,

som förut uppställts till skydd för dem, vilkas intressen äro särskilt utsatta

för de med aktiebolagsväsendet förbundna ekonomiska riskerna, den aktietecknande

eller aktieköpande allmänheten, aktieägarminoriteter, aktiebolagens

borgenärer m. fl. I lagen har även reglerats vissa viktiga, av den senare

utvecklingen skapade nya förhållanden, vilka legat helt utanför den äldre

lagstiftningens förutsättningar, såsom t. ex. koncernväsendet, i den mån

detta faller inom aktiebolagstiftningens ram. Vidare bär i lagen beaktats —

tillägger utredningen — att det nutida aktiebolagets uppgift icke är begränsad

till att vara ett instrument för privatekonomisk vinning, utan att det har att

fylla en funktion i näringslivets och folkförsörjningens tjänst. Ur denna

synpunkt har i lagen uppställts starkare begränsningar i de enskilda intressenternas,

aktieägarnas, fria bestämmanderätt, såsom beträffande rätten att

disponera över bolagets vinst för utdelning. Även de väsentligt strängare

föreskrifterna angående bolagsorganens skyldigheter i avseende å redovisningen

och kontrollen däröver ha betydelse ur denna synpunkt, uttalar utredningen.

De allmänna överväganden, vilka ligga till grund för den nya lagstiftningen

rörande de allmänna aktiebolagen, anser utredningen i stort sett

kunna åberopas jämväl i fråga om de företag som driva försäkringsverksamhet.

Därvid får dock icke — betonar utredningen — förloras ur sikte, att försäkringsbolagen

visserligen driva affärsmässig rörelse men en rörelse av speciell

karaktär samt att verksamheten är underkastad offentlig tillsyn i skilda

avseenden. Tillsynslagstiftningen avser främst att bevaka försäkringstagarnas

intressen.

Utredningen finner, att vissa av de grundläggande principerna i den nya

aktiebolagslagen på försäkringsväsendets område göra sig gällande med ökad

tyngd under det att andra träda i bakgrunden. Reglerna om konsolidering och

redovisning måste enligt utredningens mening tillmätas särskild vikt beträffande

försäkringsbolagen. I överensstämmelse med nutida uppfattning

angående försäkringsväsendets mål och medel är det rimligt att på vissa

områden, där ett motsatsförhållande råder mellan aktieägarnas och försäk
-

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ringstagarnas intressen, aktieägarintresset får stå tillbaka. Detta anser utredningen

vara en konsekvens redan av skälighetsprincipen. Vad nu sagts om

aktieägare finner utredningen tillämpligt även å garanter i ömsesidiga försäkringsbolag.

I fråga om de ömsesidiga bolagen framstår det rentav enligt utredningens

mening som en angelägen uppgift för lagstiftningen att förebygga,

att garantikapitalet får dominerande inflytande i företaget framför delägarnaförsäkringstagarna.

Föredraganden. De allmänna synpunkter, som utredningen sålunda anfört

i fråga om den bolagsrättsliga regleringen, kan jag biträda. I specialmotiveringen

skall jag till behandling upplaga de spörsmål, som utredningen

i detta sammanhang berört.

Jag övergår nu till en redogörelse för lagförslagets olika bestämmelser.

Speciell motivering.

Utredningen har funnit det lämpligt att i en särskild promulgationslag

sammanfatta reglerna om lagstiftningens ikraftträdande jämte erforderliga

övergångsbestämmelser. Jag har icke funnit anledning att frångå denna

systematik.

Beträffande sådana stadganden i förslaget, som överensstämma med regler

i den nya lagen om aktiebolag av den 14 september 1944 (nr 705) torde

jag, i likhet med utredningen, få hänvisa till förarbetena till denna lag.1 Med

uttrycket aktiebolagslagen avses i det följande 1944 års lag.

Jag torde vidare få hänvisa till den av utredningen upprättade sammanställningstabellen

rörande bestämmelserna i förslaget samt motsvarande bestämmelser

i gällande försäkringslag och i aktiebolagslagen (betänkandet del

I s. 144—150).

A. Förslaget till lag om försäkringsrörelse.

Rubriken.

Utredningen. I motiven erinras om att lagen avser den rörelse, som bedrives

av svenska försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag.

Försäkring meddelas emellertid här i riket även av andra för ändamålet inrättade

anstalter, såsom statliga försäkringsanstalter, understödsföreningar

och utländska försäkringsanstalter. Den försäkringsverksamhet, som bedrives

av dessa inrättningar, regleras i särskilda lagar eller förordningar. Med

hänsyn härtill medger utredningen, att rubriken lag om försäkringsrörelse

kan anses såsom icke adekvat. Denna rubrik tillkom emellertid redan år

1903 och bibehölls vid genomförandet av 1917 års lagstiftning i ämnet. Ru
1

Se särskilt Lagberedningens förslag till lag om aktiebolag m. m. (SOU 1941:8 och 9), prop.

nr 5 till 1944 års riksdag samt första särskilda utskottets utlåtande nr 1 till samma riksdag.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

273

briken har därigenom vunnit hävd, framhåller utredningen. Av detta skäl

har den bibehållits i förslaget.

Föredraganden. .Tåg biträder utredningens förslag.

Inledande bestämmelser.

Lagen avser såväl person- som skadeförsäkring. Begreppet personförsäkring

omfattar i främsta rummet livförsäkring men även sjuk-, olycksfalls-

och invaliditetsförsäkring. Alla slag av ansvarighetsförsäkring, alltså

även de former därav som avse fysisk persons skadeståndsansvar, hänföras

till skadeförsäkring. Jämväl återförsäkring faller under förslaget. Detta innehåller

— liksom gällande försäkringslag — åtskilliga föreskrifter, vilka

endast hava avseende å livförsäkring. Detta är naturligt med hänsyn till livförsäkringens

egenartade karaktär. Pariteten med gällande lag har bibehållits

även därutinnan, att reglerna angående livförsäkring skola äga motsvarande

tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för livstid

eller för längre tid än tio år (2 §). Långfristiga avtal avseende annan försäkring

än personförsäkring äro även i viss utsträckning underkastade särskilda

bestämmelser.

Gällande försäkringslag (262 §) innehåller åtskilliga modifierande bestämmelser

beträffande läns- och häradsbolagen. Enligt förslaget skola dessa

lokalt begränsade bolag i princip vara underkastade samma bestämmelser

som de s. k. riksbolagen. Lagförslaget upptar emellertid vissa modifikationer

i fråga om bolag, vilkas verksamhet är av ringa omfattning. Det ligger i

sakens natur, att dylika modifikationer bliva tillämpliga huvudsakligen på

läns- och häradsbolagen. Ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna ävensom

Stockholms stads brandförsäkringskontor, vilka försäkringsinrättningar äro

att anse såsom ömsesidiga försäkringsbolag, intaga på grund av sin egenart

i viss mån en särställning i gällande försäkringslag. I förslaget ha undantagsbestämmelserna

beträffande brandförsäkringskontoret bibehållits. Ränteoch

kapitalförsäkringsanstalterna föreslås däremot bliva i allt väsentligt underkastade

samma regler, som gälla för övriga ömsesidiga livförsäkringsbolag.

1 §•

I paragrafen fastslås, att försäkringsverksamliet, idkad såsom

rörelse, får drivas endast av juridisk person. Enskild person

äger således icke driva dylik rörelse. Den försäkringsverksamliet, som regleras

av förevarande lagstiftning, slår emellertid ej öppen för alla associations

former; drivandet av försäkringsrörelse har nämligen — liksom enligt gällande

lag -— begränsats till två typer av bolag, niimligen försäkringsaktiebolag

och ömsesidiga försäkringsbolag. Ett försäkringsaktiebolag är till sin

rättsliga struktur likställt med ett allmänt aktiebolag. För ett ömsesidigt

försäkringsbolag ligger det karakteristiska däri, att det är eu på delägarnas

(försäkringstagarnas) gemensamma ansvarighet grundad försäkringsanstall;

1K Pihang till riksdagens protokoll 19''i8. 1 samt. Nr SO

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

såsom tramgår av 168 § föreslås emellertid vissa undantag från principen om

ömsesidig ansvarighet.

Vidare fastslås i förevarande lagrum, att försäkringsverksamheten är underkastad

koncessionstvång.

I paragrafen saknas motsvarighet till ett i försäkringsutredningens förslag

upptaget stadgande, att försäkring ej må meddelas i annan ordning än i

denna eller annan allmän lag eller författning är medgiven.

Utredningen. I utredningens motiv framhålles, att lagen endast avser

affärsmässigt driven försäkringsrörelse. Innebörden av begreppet affärsmässig

försäkringsrörelse är, framhåller utredningen, av betydelse för

gränsdragningen mellan förevarande lagstiftning och lagen den 24 mars 1938

om understödsföreningar. Beträffande denna fråga må hänvisas till utredningens

uttalanden i betänkandet del II s. 238—240.

Begreppen försäkring och försäkringsrörelse ha icke

definierats i lagen. Utredningen anmärker, att terminologien anknyter till

gängse språkbruk och allmän uppfattning.

Att försäkring icke må meddelas i annan ordning än i allmän lag eller

författning medgives anser utredningen uppenbart. Vissa utvecklingstendenser

— exempelvis bildande av stiftelser eller ideella eller ekonomiska föreningar

för »förmedling» av försäkringar — synas göra det önskvärt, att

denna grundsats kommer till uttryck i lagstiftningen. I överensstämmelse

därmed har utredningen i förevarande paragraf upptagit en bestämmelse av

nyss angiven innebörd. Utredningen anser det likväl vara tvivel underkastat,

huruvida en så vittsyftande bestämmelse bör inrymmas i en lag med allenast

begränsad räckvidd. Såsom uttryck för en rättsats av fundamental betydelse

för den offentligrättsliga regleringen på förevarande område finner utredningen

dess plats likväl motiverad i en lag angående försäkringsrörelse.

Det har synts utredningen lämpligt att i omedelbar anslutning till den

nämnda bestämmelsen erinra om de försäkringsanstalter, vilkas verksamhet

regleras i särskilda lagar eller författningar. Utredningen fortsätter:

Dessa anstalter äro följande:

a) Av staten inrättade försäkringsanstalter (för närvarande riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen, krigsförsäkringsnämnden).

b) ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden

vars verksamhetsområde är mindre än ett härad eller, där det omfattar delar

av flera härad, mindre än tio socknar, varvid med härad likställes tingslag i

de orter, där benämningen härad ej förekommer. Den vedertagna benämningen

för dessa bolag är sockenbolag.

c) Sjukkassa, understödsförening eller annan förening, å vilken lagen om

understödsföreningar äger tillämpning.

d) Utländsk försäkringsanstalt, som jämlikt lagen den 24 juli 1903 (nr 94)

förvärvat rätt att här i riket driva försäkringsrörelse.

, Den verksamhet, som bedrives av de under b upptagna försäkringsinrättningarna,

är i offentligrättsligt hänseende reglerad genom Kungl. kungörelsen

den 21 december 1917 (nr 975) med bestämmelser om skyldighet för vissa

iorsäkringsanstalter att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna

uppgifter. Utredningen har i annat sammanhang framhållit önskvärdheten

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Öl).

275

av en särskild undersökning i sylte att utröna behovet av eu skärpt koncessionslagstiftning

lör sockenbolagen. I nyssnämnda kungörelse avses även anstalt,

som allenast meddelar försäkring mot förlust å skuldebrev och andra

värdehandlingar. Någon sådan anstalt existerar icke sedan ett par decennier

tillbaka och torde icke heller komma att uppstå. Utredningen anser sig böra

föreslå, att kungörelsen ändras därhän, att bestämmelserna angående anstalt

av dylik art utgå.

Yttranden. Vad utredningen anfört angående innebörden av begreppen

försäkring och försäkringsrörelse har föranlett erinringar

från försäkringsbolagens riksförbund. Inledningsvis framhåller förbundet, att

beträffande dessa begrepp också i motiven till försäkringsavtalslagen hänvisats

till gängse språkbruk och allmän uppfattning. Förbundet fortsätter:

Mot en sådan lagstiftningsteknik synes någon erinran icke kunna resas, för

den händelse lagstiftaren såsom i lagen om försäkringsavtal inskränker sig till

att giva regler allenast för försäkringar, meddelade av någon, som driver försäkringsrörelse.

Denna begränsning medför, att det i praktiken icke torde

föreligga någon svårighet att bestämma lagens tillämplighetsområde. Annorlunda

blir förhållandet med en lagregel, som skall gälla all försäkring, d. v. s.

även icke yrkesmässigt meddelade försäkringar, såsom t. ex. avtal, varigenom

en enskild person åtager sig att vid viss händelses inträffande utgiva en livränta

eller erlägga skadestånd eller varigenom en kommun förbinder sig att

pensionera sina befattningshavare. Det av utredningen föreslagna förbudet

att meddela försäkring i annan ordning än i lagen om försäkringsrörelse eller

annan allmän lag eller författning är medgiven skulle, om uttrycket försäkring

tolkas i överensstämmelse med uttalandena i motiven till lagen om försäkringsavtal,

innebära, att sådana icke yrkesmässigt meddelade försäkringar,

som nyss nämnts, icke skulle vara tillåtna. Så långt gående inskränkningar i

avtalsfriheten torde emellertid näppeligen hava varit av försäkringsutredningen

avsedda och synas i varje fall icke krävas för att nå åsyftat resultat.

Att märka är, att ett handlande mot förbudet enligt förslaget icke är straffbelagt,

såvida det icke samtidigt innebär drivande av försäkringsrörelse, då

.''125 § blir tillämplig. Det kan icke heller gärna hava varit meningen, att ett

förbud, intaget i en lag, som tillkommit för att reglera den offentligrättsliga

sidan av försäkringsväsendet, skulle medföra privaträttsliga verkningar,

d. v. s. att ett avtal, som slutits i strid mot förbudet, skulle vara ogiltigt utan

att detta följer av civillagstiftningen. Vad som bör förbjudas är att driva försäkringsrörelse

i annan ordning än i lagen om försäkringsrörelse eller annan

allmän lag eller författning är medgiven. Om åt uttrycket »driva försäkringsrörelse»

gives en icke alltför snäv tolkning, torde en sådan bestämmelse vara

tillräcklig för att hämma de utvecklingstendenser, som omnämnas i motiven

till förslaget.

Riksförbundet ingår härefter på innebörden av begreppet affärsmässig

rörelse. Försäkringsutredningens uttalande (betänkandet del II s. 238), att

försäkringsbolagens verksamhet enligt förslagets begreppsbestämning är av

affärsmässig art och att detta framgår redan av uttrycket driva försäkringsrörelse,

anser riksförbundet sakna stöd i lagtexten. Uttalandet framstår enligt

förbundets mening såsom en relikt från gången tid och svarar i varje fall

icke mot nutida förhållanden. Uttrycket driva försäkringsrörelse kan på sin

höjd innebära alt försäkringar meddelas yrkesmässigt, något som både försäkringsbolag

och understödsföreningar göra. Del låter sig vid till nöds för
-

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

svara, tillägger riksförbundet, att på sätt som skett i lagen om understödsföreningar,

i lag förbjuda sådan förening att »affärsmässigt» driva försäkringsrörelse,

eliuru en förtydligande lagändring där vore önskvärd. Men att såsom

en konsekvens härav bland begreppsbestämningarna för ett försäkringsbolag

upptaga affärsmässighet skulle medföra att man, åtminstone såvitt gäller

vissa ömsesidiga livförsäkringsbolag, skulle komma i strid mot vad man

enligt gängse språkbruk och allmän uppfattning inlägger i denna term. Det

synes riksförbundet icke heller föreligga något som helst behov av att vid

definieringen av försäkringsbolags verksamhet operera med begreppet affärsmässighet.

Det är tillräckligt att det för ett försäkringsbolag till skillnad mot

en understödsförening icke blir förbjudet att affärsmässigt driva försäkringsrörelse.

Beträffande den i lagrummet intagna förteckningen över försäkring sinrättningar,

vilkas verksamhet regleras i särskilda lagar

eller förordningar, framhåller riksförbundet, att ur förteckningen

synes böra uteslutas försäkringsanstalt, som inrättats av staten. Å ena

sidan kan det nämligen ifrågasättas, om det ur terminologisk synpunkt är

lämpligt att kalla ett statligt ämbetsverk som pensionsstyrelsen, vilket ju icke

utgör något särskilt rättssubjekt vid sidan av staten, för en försäkringsanstalt.

Å andra sidan torde det enligt riksförbundets mening kunna krävas att, om

svenska staten t. ex. inrättar en försäkringsanstalt i form av ett försäkringsaktiebolag,

reglerna i lagen om försäkringsrörelse bliva tillämpliga å detta

bolag på samma sätt som lagen om aktiebolag är tillämplig å de aktiebolag,

där staten äger alla aktierna.

Slutligen anmärker riksförbundet, att vad i paragrafen sägs om de s. k.

sockenbolagen torde nödvändiggöra att särskilda lagföreskrifter avseende

dessa bolag träda i kraft samtidigt med den nya lagen om försäkringsrörelse.

Den i specialmotiveringen till förevarande paragraf omnämnda kungörelsen

den 21 december 1917 med bestämmelser om skyldighet för vissa försäkringsanstalter

alt angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter

utgör en administrativ följdförfattning till nuvarande lag om försäkringsrörelse

och torde automatiskt träda ur kraft samtidigt som huvudlagen upphör

att gälla.

Försäkringsinspektionen anmärker, att gränsdragningen mellan

å ena sidan läns- och häradsbolagen samt å andra

sidan sockenbolagen i vissa avseenden är oklar. Sålunda har

gjorts gällande, framhåller inspektionen, att ett sockenbolag skulle föreligga

om från häradet undantoges allenast exempelvis ett eller flera samhällen, såsom

stations- eller municipalsamhällen. Samma synpunkt har gjorts gällande,

när fråga varit om bolag, vars verksamhetsområde utgjort delar av

flera härad och omfattat mer än nio socknar. Vidare förekommer det flerstädes

inom riket, att en enda socken sammanfaller med ett härad eller ett

tingslag. Fråga kan då uppkomma, huruvida ett bolag med nämnda verksamhetsområde

skall anses såsom sockenbolag eller häradsholag. Enligt in

spektionens uppfattning är det senare alternativet att förorda. Tolkningssvå
-

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

277

righeter ha vidare, anmärker inspektionen, uppkommit då landsbygd inkorporerats

med stad. Inspektionen fortsätter:

Sockenbolag må meddela försäkring av egendom endast å landsbygden.

Det har inträffat att bolag, som utan tvekan varit att hänföra till sockenbolag,

stått inför den situationen, att en socken, som tillhört dess verksamhetsområde,

blivit införlivad med en närbelägen stad. Har bolaget då velat fortsätta

försäkringsrörelsen inom det inkorporerade området, har bolaget ställts

inför nödvändigheten att söka stadfästelse å sin bolagsordning. Eu dylik

omvandling av bolaget har det understundom icke ansett sig kunna verkställa

med hänsyn till de fordringar, som från inspektionens sida uppställts

beträffande bolagsordningens innehåll. I sistnämnda situation har bolaget

nödgats från sitt verksamhetsområde utesluta det inkorporerade området.

Inför en sådan åtgärd stå emellertid bolagen alldeles främmande, ity att de

förmena att inkorporering i och för sig icke medför någon förändring av

beskaffenheten av de risker, som bolaget har inom området. Detta resonemang

är förståeligt, men torde icke hava någon avgörande betydelse emot

den klara lagbestämmelsen att sockenbolag må meddela försäkring av egendom

endast å landsbygden.

Ur tillsynssynpunkt hava ifrågavarande tillämpningssvårigheter ingen^ större

räckvidd under den nuvarande lagens giltighetstid. Annat torde förhållandet

bliva, därest förevarande förslag upphöjes till lag. Det där upptagna koncessionstvånget

torde påfordra en skarpare gränsdragning mellan sockenbolag

och häradsbolag än den som för närvarande råder. Ett bolag som icke

kan erhålla koncession såsom häradsbolag, bör icke med utnyttjande av ifrågavarande

oklara bestämmelse kunna kringgå koncessionstvånget. -—- —

Inspektionen har uppmärksammat, att försäkringsutredningen ansett sig

böra uttala önskvärdheten av att en utredning av sockenbolagens verksamhet

kommer till stånd i syfte att ställa densamma under effektiv tillsyn. Oavsett

en sådan utredning, vilken torde vara ställd på framtiden, anser inspektionen,

att den här berörda tillämpningsfrågan hör beaktas redan vid framläggandet

av förevarande lagförslag.

Föredraganden. Förevarande lagstiftning avser den olfentligrättsliga regreringen

av försäkringsväsendet. Klart är, att begreppen försäkring och försäkringsrörelse

icke få givas annan innebörd i den offentligrättsliga lagstiftningen

än i lagen om försäkringsavtal. Med det av utredningen föreslagna

förbudet att meddela försäkring i annan ordning än i lagen om försäkringsrörelse

eller annan allmän lag eller författning är medgiven, säger sig

utredningen hava avsett att motverka en tendens alt exempelvis genom bildande

av stiftelser eller ideella eller ekonomiska föreningar förmedla försäkringar.

Med utgångspunkt från försäkringsavtalslagens begreppsbestämning

skulle bestämmelsen emellertid, såsom försäkringsbolagens riksförbund anmärker,

innebära ett generellt förhud mot att icke yrkesmässigt meddela försäkring.

Jag är ense med utredningen om alt de nyssnämnda utvecklingstendenserna

böra stävjas. Men en förbudsregel, sådan som den av utredningen

föreslagna, får en väsentligt större räckvidd, i det att den hindrar tillkomsten

även av i och för sig önskvärda avtal.

Det synes mig uppenbart, att uttrycket »driva försäkringsrörelse» icke bör

givas en så snäv tolkning som utredningen förutsatt. Jag ansluter mig även

härutinnan till riksförbundets ståndpunkt. Tolkas uttrycket på sätt jag här

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

förordat, torde möjlighet finnas att motverka tendensen att bilda juridiska

personer, vilka visserligen icke till formen men dock i realiteten driva försäkringsrörelse.

Någon motsvarighet till den av utredningen föreslagna förbudsregeln

torde icke erfordras vid sidan av straffbestämmelsen i 325 §.

Jag kan icke biträda riksförbundets synpunkt att ur förteckningen över

försäkringsinrättningar, vilkas verksamhet regleras i särskilda lagar eller förordningar,

bör uteslutas försäkringsanstalt, som inrättats av staten. Även

om lämpligheten av denna terminologi kan ifrågasättas såvitt gäller pensionsstyrelsen

torde densamma få anses fullt adekvat beträffande sådana av staten

inrättade försäkringsanstalter som riksförsäkringsanstalten och statens

krigsförsäkringsnämnd samt statens krigsskadenämnd. Den nämnda terminologin

synes icke medföra den konsekvensen, att ett försäkringsaktiebolag,

vars aktier förvärvas av staten, därigenom blir undantaget från bestämmelserna

i lagen om försäkringsrörelse.

Självfallet kan, såsom försäkringsinspektionen anmärker, i praxis uppstå

tvekan huruvida ett visst bolag är att anse såsom läns- eller häradsbolag eller

såsom sockenbolag. De svårigheter, som härigenom kunna uppkomma i

rättstillämpningen, få emellertid icke överdrivas. Uppfattningen att strängare

koncessionsbestämmelser i lagen om försäkringsrörelse äro ägnade att skärpa

de praktiska tolkningssvårigheterna, kan jag icke dela. Snarare synes mig en

motsatt mening kunna göras gällande. I detta sammanhang vill jag erinra

om det tvångsmedel, som enligt 289 § lagts i försäkringsinspektionens hand,

nämligen möjligheten att förelägga vite. Den nuvarande gränsbestämningen,

som infördes redan i 1903 års försäkringslag, har vunnit hävd. Därtill kommer,

att såsom jag i annat sammanhang anfört — frågan om sockenbolagens

ställning i tillsynshänseende är föremål för uppmärksamhet från 1945

års försäkringsutrednings sida. Med hänsyn till vad jag nu anfört kan jag

icke biträda försäkringsinspektionens förslag om en ändrad gränsdragning.

Förteckningen över de anstalter, vilka äro undantagna från bestämmelserna

i lörsäkringslagen, har ansetts böra inrymmas i kap. XV och där bilda en

särskild paragraf (348 §).

Utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket

regleras i en särskild lag den 24 juli 1903 (nr 94). Sistnämnda lag innehåller

hänvisningar till stadganden i försäkringslagen. I andra stycket i förevarande

paragraf har upptagits erinran om att de utländska anstalterna äro underkastade

särskild lagstiftning.

Det är min avsikt att föranstalta om en överarbetning av kungörelsen den

21 december 1917 (nr 975) med bestämmelser om skyldighet för vissa försäkringsanstalter

att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter.

2 §•

1 detta lagrum uttalas den viktiga principen att försäkringsbolag

icke äger driva annan rörelse än försäkringsrörelse.

Motsvarande bestämmelse finnes upptagen i 1 § första stycket andra punkten

gällande försäkringslag.

s. 279 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

279

Förevarande paragraf innehåller därjämte den nya bestämmelsen, att in e d

livförsäkringsrörelse icke må förenas försäkringsrörelse

av annat slag med mindre särskilda skäl därtill äro.

I paragrafens andra stycke har upptagits samma bestämmelse som i 2 §

andra stycket i 1917 års lag; motsvarighet till första stycket i sistnämnda

paragraf saknas däremot i förslaget.

Första stycket.

Beträffande principen att försäkringsbolag icke bör äga rätt att driva

annan rörelse än försäkringsrörelse anmärker utredningen,

att bestämmelse härom fanns upptagen redan i 1903 års försäkringslag. I

förarbetena till sistnämnda lag uttalades härom endast, att stadgandet stödde

sig på så allmänt erkända grunder, att en motivering därav syntes överflödig.

1 Utredningen anser, att den ekonomiska utvecklingen sedan dess ytterligare

understrukit behovet av en undantagslös förbudsregel i detta avseende.

I de nyss citerade förarbetena uttalades vidare, att i uttrycket »annan rörelse»

naturligtvis icke innefattades den lånerörelse, som erfordrades för att

göra anstaltens medel fruktbärande, ej heller den rörelse, som bestode i att

hos annan anstalt återförsäkra övertagna risker eller att meddela återförsäkring

åt annan anstalt. Givet är, att också detta uttalande alltjämt äger giltig

het, tillägger utredningen.

Försäkringsbolagens riksförbund anser starka skäl tala för att försäkringsbolagen

tillåtas använda sina tillgångar till att i egen regi uppföra byggnader.

Däiest förevarande lagregel anses innebära ett förbud häremot, erfordras enligt

förbundets mening en uppmjukning av bestämmelsen. Vad förbundet i

detta hänsende ytterligare anfört har förut refererats; jag torde få hänvisa

härtill.

Vad angår förbudet mot att kombinera livförsäkringsrörelse

med försäkringsrörelse av annat slag

anför utredningen, att detta bör gälla såväl direkt som indirekt affär (återförsäkringsrörelse).

Enligt huvudregeln äger sålunda ett bolag icke driva

exempelvis direkt affär i en skadeförsäkringsbransch och samtidigt meddela

reassurans i livförsäkring. Det ankommer på Kungl. Maj:t såsom koncessionsmyndighet

att avgöra, huruvida i ett givet fall skäl för avsteg från huvudregeln

kan anses vara för handen. Utredningen tillägger, att en kombination

av liv- och skadeförsäkring torde böra tillåtas endast i den mån densamma

i det konkreta fallet framstår såsom ändamålsenlig och utvecklingsfrämjande.

Ytterligare synpunkter, som utredningen framfört i detta ämne,

hava refererats i samband med koncessionsfrågorna. Jag torde få hänvisa

härtill.

Förbudsregeln synes försäkringsinspektionen kunna ge anledning till den

slutsatsen, att densamma även omfattar sådana livräntor, som utgå såsom

1 Underdånigt betänkande år 1897 med förslag till lagstiftning angående in- och utländska

lörsäkringsanstalters verksamhet, sid. 50 (det s. k. kommittéförslaget).

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

ersättning för inträltad skada, mot vars följder bolaget meddelat försäkring

(skadelivräntor). Sistnämnda försäkring kan vara såväl annan personförsäkring

än livförsäkring som skadeförsäkring, exempelvis trafikförsäkring. Inspektionen

erinrar om att dessa livräntor äro att räkna till livförsäkring i förslagets

mening, liksom fallet är enligt gällande lag om försäkringsrörelse. Någon

prövning, huruvida bolag äger ikläda sig ansvarighet för sådana livräntor,

än mindre något förbud att ikläda sig dylik ansvarighet bör enligt

inspektionens mening icke ifrågakomma. Ett förtydligande på denna punkt

synes inspektionen lämpligt.

Föredraganden. Jag torde få hänvisa till vad jag tidigare anfört angående

lörbudet mot att jämsides med försäkringsrörelse driva rörelse av annat slag.

I förevarande sammanhang må ytterligare understrykas, att det nämnda förbudet

är av grundläggande betydelse för försäkringsväsendets stabilitet och

säkerhet. Det torde icke böra komma i fråga att i någon mån jämka förbudsregeln.

Vad utredningen anfört angående förbudet mot att kombinera livförsäkringsrörelse

med försäkringsrörelse av annat slag synes välgrundat. Också i

detta hänseende torde jag få hänvisa till vad jag tidigare yttrat. Försäkringsinspektionen

har anmärkt, att bestämmelsen kan ge anledning till

slutsatsen, att koncession för skadeförsäkring icke skulle berättiga till utgivande

av livränta på grund av inträffat försäkringsfall. En sådan tolkning

av förbudsbestämmelsen synes mig svårfattbar och är uppenbarligen icke avsedd.

Däremot kan bestämmelsen möjligen tänkas föranleda tvekan huruvida

densamma innebär förbud för exempelvis ett livförsäkringsbolag att förvärva

aktiemajoriteten i ett skadeförsäkringsbolag. Ett sådant förbud är

icke heller asyftat. Detta torde framgå jämväl av vad som redan anförts i

anslutning till bestämmelserna i 336 §.

Andra stycket.

Enligt 2 § första stycket gällande försäkringslag förstås i nämnda lag med

livförsäkring jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring för livsfall.

Utredningen anser att denna begreppsbestämning numera framstår som så

självklar, att densamma icke behöver uttryckas i lag.

Föredraganden. Vad utredningen anfört torde få anses välgrundat.

3 §•

Enligt 244 § gällande försäkringslag skall hos patent- och registreringsverket

eller den myndighet i Stockholm, som Konungen kan komma att bestämma,

föras försäkringsregister för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt

försäkringslagen skola för registrering anmälas eller vilkas intagande i

registret eljest är eller varder föreskrivet. Instruktion för försäkringsinspektionen

den 9 oktober 1942 (nr 823) innehåller stadgande, att försäkringsregistret

skall föras hos inspektionen. Ämbetsverket är sålunda redan nu såväl tillsynsmyndighet

som registreringsmyndighet. Denna ordning har gällt sedan

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

1917. Enligt utredningens förslag bör anordningen med försäkringsinspektionen

såsom registreringsmyndighet bibehållas. Utredningen anser, att bestämmelse

härom bör inflyta i försäkringslagen.

Föredraganden. Lämpligheten av att försäkringsinspektionen bär ansvaret

för försäkringsregistrets förande har icke från något håll ifrågasatts.

Denna anordning bör bestå. Det torde få anses välbetänkt att i lagen intaga

bestämmelse härom. Sker detta, erfordras ändring av instruktionen i denna

del.

I. Om försäkringsaktiebolag.

Under denna rubrik givas i lagen bestämmelser, som endast avse försäkringsbolag

av aktiebolagstyp. Avdelningen omfattar 4—165 §§.

Om försäkringsaktiebolags bildande.

Efter eu redogörelse för bestämmelserna i den nya aktiebolagslagen angående

bildande av aktiebolag anför utredningen följande:

Medan det står envar fritt — inom vissa i lagen angivna gränser — att bilda

vanligt aktiebolag, föreligger koncessionstvång i fråga om försäkringsbolag.

Detta förhållande synes i vissa avseenden böra föranleda avvikande regler

rörande bildande av sådant bolag. Genom den utförlighet som föreskrivits

beträffande stiftelsehandlingarna för vanliga aktiebolag i förening med publiciteten

kring bolagsbildandet, har man velat vinna icke blott att de, som

teckna aktier i ett bolag under bildning, erhålla nödig kännedom om grunderna

för bolagsbildningen utan även att den kritik, som publiciteten kan

medföra, skall förebygga försök till ovederhäftiga bolagsbildningar. Dessa

syften torde i tillfredsställande grad tillgodoses genom koncessionsförfaran- I

I koncessionsförfarandet ligger följaktligen en garanti mot att ekonomiskt

osunda företag komma till stånd. Då vidare stiftelseurkunden utgor dels

formen för det av stiftarna sinsemellan ingångna holagsavtalet och dels

grundvalen för rättsförhållandet mellan stiftarna och aktietecknarna, men

i fråga om försäkringsbolag bolagsavtalets innehåll icke blir definitivt bestämt

förrän i och med bolagsordningens stadfästande (koncessionen), föreligger

intet behov att föreskriva upprättande av särskild stiftelseurkund.

Genom föreskriften i den nya aktiebolagslagen, att stiftelsehandlingarna

skola inlämnas till registreringsmyndigheten för förberedande granskning,

vinnes den fördelen, att rättelse kan ske av förekommande fel innan kungörelse

utfärdas, aktieteckning äger rum och konstituerande stämma hålles.

Beslutas bildande av vanligt aktiebolag på grundval av de godkända stiftelsehandlingarna,

skall vid ansökningen om bolagets registrering ny granskning

av dessa handlingar i regel ej företagas, och trygghet kommer att föreligga

för att bolagets registrering beviljas. Under hittillsvarande förhallanden,

då dylik förhandsgranskning icke förekommit, lära ej sallan bnsttalligheter

i stiftelseurkunden hava föranlett avslag a ansökan om registrering av

bolaget med påföljd att hela proceduren för bolagsbildningen måst göras om.

Vad beträffar försäkringsbolag torde koncessionssystemet innebära garanti

också mot olägenheter av nu antydd art. Försäkringsbolag bildas föist sedan

Kungl. Maj ds stadfästelse å bolagsordningen vunnits. Stiftelsehandhngar i

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

egentlig mening förekomma icke. Offentlig kungörelse om bolagsbildningen

synes icke erforderlig och bör i varje fall icke tilläggas konstitutiv betydelse.

Det kan vidare förutsättas, att — i de sannolikt fåtaliga fall, där nybildning

kan väntas förekomma — försäkringsbolag icke bildas utan sakkunnigt juridiskt

biträde. Risken att formella felaktigheter skola förekomma i samband

med aktieteckningen eller konstituerande stämman måste därför bedömas

såsom väsentligt reducerad i fråga om försäkringsbolag. I detta sammanhang

bör också beaktas, att tillsynsmyndigheten (försäkringsinspektionen)

förutsättes skola, liksom hittills, fungera såsom registreringsmyndighet

samt att i förslaget upptagits bestämmelse om att koncessionsansökan skall

ingivas till försäkringsinspektionen. Erfarenheten torde hava visat, att den

kontakt, som sålunda redan från början vinnes med registreringsmyndigheten,

är ägnad att förebygga formella misstag vid bolagsbildningen.

Utredningen ingår härefter på frågan huruvida apportbildning bör tillåtas

i fråga om försäkringsaktiebolag samt redogör för innebörden av gällande

bestämmelser i ämnet. I detta hänseende må hänvisas till 110 §, jämförd

med 9 och 10 §§, i 1917 års försäkringslag. Utredningen påpekar, att den

möjlighet, som i gällande försäkringslag beretts aktietecknare att i vissa fall

göra tillskott i annat än penningar, torde ha visat sig praktiskt betydelselös.

Redan detta anser utredningen vara ett motiv att icke bibehålla regeln. Principiella

skäl peka enligt utredningens mening i samma riktning. Ett bibehållande

av möjligheten till apportbildning synes kräva — i konsekvens

med den nya aktiebolagslagens regler — en anordning för offentlig kontroll

rörande värderingen av apportegendomen. Försäkringsutredningen har icke

upptagit regler i sådant syfte. Förslaget innehåller uttryckligt förbud mot apportbildning

(8 §).

I överensstämmelse med det sagda bär i utredningens förslag reglerna angående

försäkringsaktiebolags bildande avsevärt modifierats i jämförelse

med den allmänna aktiebolagslagens bestämmelser rörande bolagsbildningen.

Nya aktiebolagslagen innehåller i 33 § föreskrifter i syfte att hindra s. k.

dold apportbildning. Utredningen framhåller, att dold apportbildning eller

försök därtill veterligen icke förekommit beträffande försäkringsaktiebolag.

Den rörande dessa företag anordnade offentliga tillsynen, som bl. a. omfattar

bolagens kapitalplacering, anser utredningen i detta hänseende utgöra

betryggande garanti mot missbruk. På grund härav finner utredningen, att

bestämmelser i angivet syfte icke erfordras beträffande försäkringsaktiebolagen.

Föredraganden. Sasom utredningen anmärkt, torde koncessionssystemet

och den offentliga tillsynen onödiggöra åtskilliga av de föreskrifter angående

bolagsbildningen, vilka gälla för vanliga aktiebolag. Jag kan sålunda ansluta

mig till utredningens principuttalanden.

4 §•

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna angående koncession

för försäkringsaktiebolag.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj:ts proposition nr J0.

1 inom.

Beträffande koncessions villkoren torde få hänvisas till vad som

förut anförts.

Vad angår frågan om tidsbegränsning av koncession anför

utredningen, att skillnaden mellan koncession med och utan tidsbegränsning

torde vara mera formell än reell. Omprövning av koncessionen för visst bolag

vid en på förhand bestämd tidpunkt kan givetvis icke innebära hinder för

vederbörande myndighet att dessförinnan ingripa mot bolaget, om anledning

därtill skulle föreligga. Utredningen anser övervägande skäl tala för att

det nuvarande systemet med koncession utan tidsbegränsning i princip bibehålies.

Det andra alternativet bör dock icke därigenom uteslutas. Om

exempelvis koncession begäres under åberopande av ett med avseende å sättet

för verksamhetens bedrivande nytt program eller i syfte att införa en

för marknaden ny försäkringsgren, kan det — tillägger utredningen — vara

en vansklig uppgift att avgöra, huruvida nyheten är ändamålsenlig och utvecklingsfrämjande.

Förhållandena kunna då göra det lämpligt att stipulera

en viss prövotid för bolaget. En lösning enligt detta alternativ anser

utredningen emellertid böra få karaktär av undantag.

Enligt utredningens lagförslag skall koncession beviljas tills vidare eller,

där särskilda omständigheter därtill föranleda, för bestämd tid, högst tio ar.

Föredraganden. I anslutning till vad som tidigare anförts angående k o ncessionsvillkoren

må här endast understrykas vikten av att koncessionsprövningen

sker på grundval av ett så fullständigt material som möjligt.

Med hänsyn härtill torde det i praktiken komma att visa sig ändamålsenligt,

att i samband med koncessionsansökningen framlägges en detaljerad plan

angående den tillämnade verksamheten och organisationen.

Vad beträffar frågan om tidsbegränsning torde utredningens

ståndpunkt få anses välgrundad. Dock torde, i likhet med vad som gäller

för bankbolagen, tidsbegränsad koncession lämpligen böra bestämmas att

gälla för viss tid och — såframt tiden icke utgår med visst räkenskapsår —

därutöver intill slutet av då löpande räkenskapsår.

Utöver vad som föranledes av det nu anförda har lagtexten i vissa hänseenden

undergått redaktionella jämkningar.

2 mom.

Enligt utredningens förslag skall Kungl. Maj:ts sladfästelse sökas jämväl

å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa grunder;

avser ändringen utvidgning av rörelsen till ny försäkringsgren skall ärendet

behandlas enligt de regler som gälla beträffande koncession för nytt bolag.

Försäkringsinspektionen anser, att vad utredningen föreslagit beträffande

prövning av sådan bolagsordningsändring, som avser utvidgning av rörelsen

till ny försäkringsgren, bör gälla även det fall, att ändringen avser utvidgning

av bolagets verksamhetsområde, samt det fall. att fråga är om utvidgning av

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

bolagets verksamhet utöver den krets av personer (exempelvis viss yrkeseller

intressegrupp), inom vilken bolaget meddelar försäkring, eller det slag

av egendom (exempelvis fast eller lös gendom), å vilken försäkring meddelas.

Föredraganden. Vad försäkringsinspektionen anfört synes böra beaktas.

Ärenden rörande ändring av bolagsordning eller grunder kunna vara av

växlande karaktär. Det överensstämmer med lagens grundläggande principer

att åt Kungl. Maj:t såsom central koncessionsmyndighet förbehålles avgörandet

av viktigare sådana ärenden. Emellertid förekomma redan nu i

stor utsträckning ändringar, som — sett från allmän synpunkt — äro av

tämligen ringa vikt eller kunna behandlas mera rutinmässigt. Det saknas

anledning förutsätta att efter den nya lagens genomförande frekvensen av

dylika ärenden skall minska i nämnvärd grad. Praktiska skäl synas tala för

att dylika ärenden icke underställas Kungl. Maj ds prövning. Med hänsyn

härtill har i förevarande moment tillagts en bestämmelse av innehåll, att

Kungl. Majd skall äga uppdraga åt försäkringsinspektionen att meddela

stadfästelse å ändringsbelut av nu ifrågavarande slag.

5 g.

Denna paragraf, som innehåller bestämmelser angående stiftare av försäkringsaktiebolag,

är likalydande med motsvarande lagrum i aktiebolagslagen

(4 §).

6 §•

I paragrafen angivas de ämnen, vilka ovillkorligen skola regleras i bolagsordningen.

Åtskilliga stadganden i lagen äro såtillvida dispositiva, att avvikelse från

dem kan föreskrivas genom bestämmelse i bolagsordningen. 1 10 § har upptagits

en sammanställning av dylika bestämmelser, vilka äro av den vikt, att

de böra anmärkas i försäkringsregistret. Medan i 6 § regleras bolagsordningens

obligatoriska innehåll, givas sålunda i 10 § bestämmelser om dess fakultativa

innehåll.

I 7 och 8 §§ upptagas kompletterande föreskrifter till 6 §. För vissa slag

av försäkringsrörelse skola försäkringstekniska grunder upprättas. Bestämmelser

härom givas i 9 §.

Första stgcket 2.

Här upptages bestämmelse om att föremålet för bolagets verksamhet skall

angivas i bolagsordningen, därvid särskilt skall angivas, huruvida verksamheten

skall avse såväl direkt försäkring som återförsäkring.

Utredningen anför, att det med hänsyn till koncessionsreglernas utformning

är av vikt, att föremålet för bolagets verksamhet noggrant bestämmes

i bolagsordningen. Beviljad koncession omfattar nämligen endast den eller

de försäkringsgrenar, vilka angivas i bolagsordningen. Utredningen tillägger,

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

att enligt hittillsvarande praxis rätt att driva direkt försäkringsrörelse i en

bestämd bransch ansetts omfatta också rätt till indirekt affär (återförsäkring)

i samma bransch. Bolaget har sålunda när som helst och utan anmälan

till försäkringsinspektionen kunnat taga upp indirekt affär i branschen. Enligt

utredningens mening bör icke blott varje försäkringsgren utan även rätten

att driva direkt respektive indirekt affär göras till föremål för särskild

koncessionsprövning.

Försäkringsbolagens riksförbund framhåller, att det i fråga om utländsk

affär, särskilt återförsäkringsaffär, många gånger skulle vara omöjligt att på

förhand i bolagsordningen redovisa de försäkringsgrenar, som kunna komma

att omfattas av verksamheten. Förbundet fortsätter:

I utlandet förekomma eu hel del försäkringsformer, som ej hava någon

motsvarighet i Sverige, t. ex. försäkring mot uppror, jordbävning, s. k. inland

marine m. fl., och vilkas innehåll det är svårt att precisera. Om man

skulle vara förhindrad att i den utländska återförsäkringsaffären mottaga

försäkringar av annan art än som angivits i bolagsordningen, måste effektiviteten

och det affärsmässiga bedrivandet av denna affär bli starkt lidande.

Ett bolag med direkt verksamhet i utlandet bör ej heller på grund av bolagsordningen

vara förhindrat att utan omgång och tidsutdräkt taga upp sådan

verksamhet, som från tid till annan kan lanseras av andra där verksamma

bolag. Ifrågavarande bestämmelse bör därför äga tillämpning endast å den

i Sverige bedrivna försäkringsrörelsen.

Försäkringsinspektionen påpekar, att 1903 års koncessionslagstiftning beträffande

utländska försäkringsanstalter icke äger tillämpning i fråga om

återförsäkringsrörelse samt tillägger:

Det torde icke vara uteslutet, att frågan huruvida återförsäkringen bör anses

såsom ett komplement till direktförsäkringen har betydelse även för frågan,

huruvida koncessionstvång bör införas för utländska anstalters återförsäkringsrörelse

här i riket. Enligt inspektionens mening böra ifrågavarande

spörsmål lösas i ett sammanhang. Beträffande utländska anstalters återförsäkringsrörelse

torde frågan icke kunna prövas förutsättningslöst, därest

utredningens förslag, såvitt angår försäkringsaktiebolagen, genomföres dessförinnan.

Föredraganden. Om koncessionssystemet skall kunna fylla sitt ändamål

är det nödvändigt, att föremålet för bolagets verksamhet noga angives i

bolagsordningen. Koncession bör meddelas för en eller flera klart preciserade

försäkringsgrenar. Enligt vad jag inhämtat förekommer det för närvarande

i tämligen stor utsträckning, att verksamheten i bolagsordningen

angivits omfatta exempelvis »brandförsäkring och annan skadeförsäkring»

eller t. o. in. endast »skadeförsäkring». En så svävande uppgift om föremålet

för verksamheten synes mig icke under några förhållanden kunna

godtagas efter den nya lagstiftningens genomförande.

Såsom utredningen anfört har enligt hittillsvarande praxis rätt att meddela

direkt försäkring i en viss bransch ansetts omfatta även indirekt affär i samma

bransch. Något bärande motiv för alt även i fortsättningen betrakta den

indirekta affären som ett accessorium till den direkta affären torde icke före
-

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ligga. URedningens ståndpunkt, att i koncessionshänseende direkt respektive

indirekt affär böra betraktas såsom skilda verksamhetsgrenar, måste anses

välgrundad.

Vad nu anförts avser närmast verksamhet, som bedrives här i riket. Försäkringsbolagens

riksförbund har anmärkt, att en snäv begränsning i bolagsordningen

av föremålet för verksamheten kan få ogynnsamma återverkningar

beträffande försäkringsrörelse, som drives i utlandet. Denna synpunkt kan

icke lämnas obeaktad. Kravet på ett tydligt angivande av verksamheten i

bolagsordningen torde kunna jämkas i den mån praktiska hänsyn tala härför.

Hithörande spörsmål böra överlämnas åt rättstillämpningen. I detta sammanhang

må slutligen anmärkas, att det uppenbarligen är av betydelse att

för bolag, som avser att driva rörelse i utlandet, bestämmelse därom intages

i bolagsordningen. Sådan föreskrift har upptagits i 10 § 1 mom.

Jag kan icke biträda vad försäkringsinspektionen anfört angående nödvändigheten

av en samtidig reglering av utländska bolags återförsäkringsrörelse

i Sverige. Såsom redan framhållits är det emellertid min avsikt att

snarast föranstalta om en överarbetning av 1903 års lag angående utländska

försäkringsanstalter.

Första stycket 3.

Här upptages bestämmelse om att verksamhetsområdet skall angivas i bolagsordningen,

där verksamheten avser direkt försäkring här i riket.

Föredraganden. Stadgandet i 100 § 1 mom. andra stycket anknyter till

bolagets verksamhetsområde. Redan denna omständighet gör det nödvändigt,

att bolagsordningen innehåller uppgift om verksamhetsområdet. Det

liggd i sakens natur att området kan bestämmas endast i fråga om direkt

försäkring.

Första stycket 4—8.

De här upptagna föreskrifterna överensstämma med motsvarande regler i

nya aktiebolagslagen.

Föredraganden. I punkt 7 har —- i överensstämmelse med utredningens

förslag — upptagits ett stadgande av innebörd, att bolagsordningen skall

innehålla uppgift, huruvida i bolaget skall finnas revisor som är av handelskammare

i riket auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.

Stadgandet sammanhänger med föreskriften i 100 § 1 mom. andra stycket,

att i bolag, vars verksamhet är av stor omfattning, minst en revisor skall

uppfylla det nämnda kvalifikationskravet. I sista hand ankommer det på

koncessionsmyndigheten att avgöra, huruvida verksamheten skall anses vara

av stor omfattning.

Enligt bestämmelsen i förevarande lagrum skall i bolagsordningen positivt

utsägas, antingen att revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd

granskningsman eller också att revisor icke behöver uppfylla detta krav.

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungi. Maj:ts proposition nr 50- Första stycket 9.

Här upptagas regler angående tiden för ordinarie bolagsstämma.

Utredningen anför:

I motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen föreskrives, att tid för hållande

av sådan ordinarie bolagsstämma, å vilken redovisningshandlingarna

framläggas, skall bestämmas till viss månad eller två på varandra följande

månader inom sex månader från nästföregående räkenskapsårs utgång.

För försäkringsbolagen innebära merendels fondräkningen och även bokslutet

ett omfattande och tidskrävande arbete. Bokslutet fördröjes ofta därigenom

att beträffande återförsäkringsaffärerna cedenternas uppgifter måste

avvaktas. Härigenom kan lätt vållas förskjutning av tiden för den ordinarie

bolagsstämman. Utredningen har fördenskull ansett sig böra föreslå, att den

tid, inom vilken stämman skall hållas, må i bolagsordningen bestämmas till

högst tre månader, vilka skola falla inom den angivna sexmånadersfristen.

Några praktiska olägenheter torde icke föranledas härav. Att med uttrycket

»period» i lagtexten avses en sammanhängande tidsföljd, icke nödvändigt

sammanfallande med kalendermånad, torde få anses uppenbart.

Föredraganden. Jag biträder utredningens förslag.

Första stycket 11.

I denna punkt stadgas, att bolagsordningen skall angiva de grunder, enligt

vilka skall förfogas över uppkommen vinst. Därvid skall i fråga om livförsäkringsrörelse

särskilt angivas i vad mån avsättning skall ske till regleringsfond.

Sistnämnda stadgande saknas i utredningens förslag.

Föredraganden. Beträffande vissa avsättningar av teknisk art, exempelvis

ökning av premiereserv och återköpsreserv, är det klart, att avsättningarna

skola upptagas som utgiftsposter i vinst- och förlusträkningen. I förslaget

förutsättes vidare, att den i de försäkringstekniska grunderna bestämda

avsättningen till återbäringsfond och utjämningsfond jämväl skall upptagas

i vinst- och förlusträkningen och sålunda icke betraktas såsom en

vinstdisposition. Årsvinsten framkommer sålunda först sedan bl. a. dessa

avsättningar skett. Av årsvinsten är bolaget skyldigt att göra avsättning till

reservfond eller säkerhetsfond intill dess fonden uppnått föreskrivet minimum;

stadganden härom hava upptagits i 66 och 271 §§. Finnes ytterligare

vinst äger bolaget förfoga över densamma i enlighet med vad bolagsordningen

därom bestämmer. Det är denna vinst som avses med stadgandet i förevarande

punkt.

Av den ifrågavarande vinsten bör åtminstone viss del kunna disponeras

lör utdelning till aktieägarna, medan återstoden avsättes till framtida förfogande

eller till något allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål. Det

överensstämmer med lagens allmänna karaktär att vinstdispositionen noga

regleras i bolagsordningen. Såvitt gäller annan rörelse än livförsäkring torde

denna synpunkt dock i allmänhet icke böra drivas därhän, att bolagsstämman

helt berövas möjligheten att efter eget skön förfoga över vinsten. Strängare

krav måste uppställas i fråga om livförsäkringen, där allt överskott skall

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

återgå till försäkringstagarna, bortsett från den begränsade del som må ställas

till förfogande för aktieutdelning. Det synes lämpligt att skyldigheten att

i livförsäkringsrörelse göra avsättning till regleringsfond bestämmes i bolagsordningen.

Stadgande härom har upptagits i förevarande punkt. Beträffande

hithörande frågor torde jag få hänvisa till vad som tidigare anförts.

Första stycket 12.

Utredningen framhåller, att för varje försäkringsbolag måste fastställas

en begränsning av den ansvarighet bolaget äger utan återförsäkring ikläda

sig på en och samma risk. Denna s. k. maximal kan växla inom ett och samma

bolag för olika försäkringsgrenar och även för skilda risker inom en försök - ringsgren. Maximalbestämmelsen är till sin natur av försäkringsteknisk art

och borde till följd härav hava sin plats i grunderna. Så har ock föreslagits

i fråga om livförsäkring (9 §). Beträffande skadeförsäkring, där — bortsett

från vissa undantag — försäkringstekniska grunder icke finnas, har det

ansetts naturligt, att bestämmelsen inrymmes i bolagsordningen.

Föredraganden. Vad utredningen anfört torde få anses välgrundat.

7 §■

I paragrafen, som är likalydande med 5 § gällande försäkringslag, givas

bestämmelser angående försäkringsaktiebolags firma.

8 §.

I paragrafen lämnas föreskrifter angående aktier, aktiekapital och aktiebrev.

Därjämte upptages i lagrummet förbud mot apportbildning samt

mot tillskottsplikt för aktieägarna.

Utredningen. I fråga om aktiekapitalets storlek betecknar utredningen

såsom synnerligen verklighetsfrämmande den i gällande försäkringslag

(6 §) uttalade principen, att — såvitt gäller livförsäkringsrörelse

— minimikapitalet skall bestämmas med hänsyn tagen till det högsta försäkringsbelopp

bolaget äger teckna på egen risk. Utredningen anser, att den

bästa garantin mot bolagsbildning på för klen kapitalgrundval ligger i själva

koncessionssystemet. Koncessionsmyndigheten bör äga att i det konkreta fallet

fritt pröva frågan om aktiekapitalets lämpliga avvägning. Någon minimigräns

upptages icke i utredningens förslag men utredningen förutsätter

såsom självklart, att aktiekapitalet icke i något fall kommer att understiga

den gräns, som stadgats för vanligt aktiebolag, nämligen 5 000 kronor.

Akties nominella belopp bör bestämmas till lägst 50 kronor.

Någon anledning att medgiva undantag härifrån anser utredningen icke föreligga.

Möjligheten att i bolagsordningen för försäkringsaktiebolag föreskriva

tillskottsplikt för aktieägarna anser utredningen numera ha förlorat

all praktisk betydelse. Sådan möjlighet saknas i fråga om vanliga aktie
-

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

289

bolag. Det föreligger intet behov att i fortsättningen upprätthålla en undantagsställning

för försäkringsaktiebolagen i detta hänseende.

Förbud mot aktiebrev till innehavaren upptogs redan i 1903

års lag och har sedan bibehållits. Det kan antagas, framhåller utredningen,

att förbudet ägde samband med möjligheten att beträffande försäkringsaktiebolag

stipulera tillskottsplikt för aktieägarna. Om — såsom utredningen

föreslagit — tillskottsplikten förbjudes, kunde grunden för upprätthållande

av förbud mot innehavaraktier synas avlägsnad. Å andra sidan anser utredningen,

att bärande motiv saknas att frångå den ordning, som gällt alltsedan

det enskilda försäkringsväsendet första gången underkastades offentligrättslig

reglering. Intet försäkringsaktiebolag, inberäknat dem som bildats

redan innan genomförandet av 1903 års lagstiftning, har utfärdat aktiebrev

ställda till innehavaren. Detta förhållande lärer icke — framhåller utredningen

-— hava gjorts till föremål för kritik från något håll och ej heller torde

önskemål hava uttalats om möjlighet att utfärda innehavaraktier. En reglering

i försäkringslagen av det tämligen invecklade problemkomplex, som

frågan om innehavaraktier utgör, saknar därför praktiskt värde. Slutligen

tillägger utredningen, att enligt 1936 års skuldebrevslagstiftning aktiebrev

ställda till viss man äro orderpapper och föremål för förvärv i god tro, i

följd varav den rättsliga olikheten mellan sådana aktiebrev och innehavaraktier

ej längre är av samma betydelse som förut.

Föredraganden, Utredningens förslag torde få anses välgrundat.

Vad angår frågan om förbudet mot apportbildning torde jag få hänvisa

till vad som förut anförts i detta hänseende.

9 §•

I denna paragraf angivas de ämnen, vilka obligatoriskt skola regleras i de

försäkringstekniska grunderna. Därvid skiljes mellan livförsäkringsrörelse

(första stycket) och viss annan försäkringsrörelse (andra stycket). Föreskrifterna

angående livförsäkrinsgrundernas materiella innehåll hava sammanförts

i lagens tekniska kapitel, nämligen i 263—265, 267—270 och 273 §§;

erinran härom har upptagits i förevarande paragraf (tredje stycket).

Utredningen. Beträffande grundernas rättsliga natur framhåller utredningen,

att grunderna äro att anse såsom ett komplement till bolagsordningen.

Av praktiska skäl har det icke ansetts lämpligt att tynga bolagsordningens

innehåll med de omfattande reglerna angående beräkning av premier

och premiereserv m. m., desto mindre som dessa regler äro av den invecklade

natur, att delägarna i allmänhet sakna förutsättningar att bedöma desamma.

Utredningen tillägger:

Lämpligheten av att hålla grunderna utbrutna från bolagsordningen är

särskilt påtaglig då fråga är om ändring av grundernas innehåll. Sådan ändring

är enligt vad erfarenheten visar tämligen ofta påkallad. Eftersom ändring

av bolagsordning icke kan beslutas annorledes än å bolagsstämma, skulle,

därest grunderna intagits i bolagsordningen, ett tungrott förfarande be19

Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 sand. Nr 50.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

höva tillämpas även för en oväsentlig ändring av grunderna. Med hänsyn

till att grunderna formellt äro fristående från bolagsordningen upptogs icke

i gällande försäkringslag stadgandet i 1903 års lag, att ändring av grunderna

skulle beslutas på samma sätt som ändring av bolagsordningen.

Utredningen understryker vidare, att grunderna emellertid icke enbart äro

ett komplement till bolagsordningen utan hava självständig betydelse vid

sidan därav. I grunderna regleras nämligen i vissa avseenden det på försäkringsavtalet

baserade rättsförhållandet mellan bolaget och dess försäkringstagare.

Grunderna innehålla sålunda även rent privaträttsliga bestämmelser.

Första stycket 1.

I punkt 1 stadgas, att grunder skola upprättas för beräkning av premier

och premiereserv. Stadgandet överensstämmer med nu gällande regler.

Första stycket 2.

Enligt punkt 2 skola grunderna reglera avsättningen till och användningen

av utjämningsfond. Motiven till denna bestämmelse, vilken innebär en nyhet,

hava utvecklats i det föregående.

Första stycket 3.

Denna punkt upptar bestämmelse om att grunderna skola reglera försäkringstagares

rätt till återköp och fribrev.

Utredningen. Då en försäkring upphör i förtid, eller då en försäkringstagare

i förtid avbryter premiebetalningen utan att försäkringen därför upphör,

har försäkringstagaren i regel en viss fordran hos bolaget. Ersättning

för denna fordran kan lämnas under olika former. De båda huvudformer,

som i detta avseende förekomma, äro dels återköp av försäkringen genom

utbetalning av ett kontant belopp, försäkringens återköp sv är de, i samband

med försäkringens upphörande, och dels ändring av försäkringen till en premiefri

försäkring på nedsatt belopp, vilken benämnes fribrev. Även i fall, då

bolaget jämlikt bestämmelser i lag eller i försäkringsavtalet är fritt från ansvarighet

för försäkringsfall, exempelvis då försäkringstagaren lämnat oriktiga

uppgifter, kan återköp ifrågakomma.

Yttrande. Försäkringsbolagens riksförbund erinrar om att enligt den ursprungliga

lydelsen av 7 och 123 §§ i 1917 års lag om försäkringsrörelse det

icke var nödvändigt att i ett livförsäkringsbolags grunder bestämma huru

med premiereserven skulle förfaras, för den händelse bolaget av annan anledning

än i följd av underlåten premiebetalning bleve helt eller delvis fritt

från ansvarighet. Den kommitté, som utarbetade förslaget till lag om försäkringsavtal,

ansåg en ändring härutinnan erforderlig. Kommittén uttalade,

att när kommittén ansett sig kunna förorda, att försäkringsgivaren i vissa

fall skulle bliva fri från ansvarighet för inträffande försäkringsfall — exempelvis

om försäkringstagaren lämnat oriktiga uppgifter eller den, å vars liv

försäkringen tagits, själv berövat sig livet — kommittén utgått från den för
-

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

utsättningen, att i grunderna skulle upptagas bestämmelser rörande den rätt

till premiereserven, som i dylikt fall må tillkomma försäkringstagaren. Uttrycklig

föreskrift härom intogs också i 7 och 123 §§ lagen om försäkringsrörelse

icke blott i fråga om livförsäkring utan även för sådana fall då försäkring,

som ej är att hänföra till personförsäkring, meddelas för all framtid

eller för längre tid än tio år.

I försäkringsutredningens nu föreliggande förslag — tillägger riksförbundet

— har föreskriften bibehållits för de senare fallen men i fråga om livförsäkring

finnes endast en allmän bestämmelse att grunder skola upprättas

beträffande försäkringstagares rätt till återköp och fribrev, vilken bestämmelse

kompletteras av regeln i 267 §. Den formella garanti, som man vid försäkringsavtalslagens

tillkomst genom den förut angivna ändringen av lagen

om försäkringsrörelse ville vinna för att i ett livförsäkringsbolags grunder

skulle beaktas alla de fall, då bolaget enligt lag eller avtal är fritt från ansvarighet,

saknas enligt den av utredningen föreslagna lydelsen av 9 och

173 §§. Detta finner riksförbundet vara en brist i förslaget.

Föredraganden. Förevarande stadgande har sin motsvarighet i 7 § första

stycket 2) och 4) gällande försäkringslag. I denna saknas dock föreskrift

om att grunderna skola reglera rätten till fribrev. Trots detta hava livförsäkringsbolagen

sedan gammalt i grunderna intagit regler för beräkning av

fribrevsvärden. Det synes lämpligt, att denna praxis lagfästes. Uttrycket fribrev

är allmänt vedertaget.

Vad beträffar den av försäkringsbolagens riksförbund framställda anmärkningen,

är det givet, att de skäl alltjämt äga giltighet, vilka ansetts tala

för att i ett livförsäkringsbolags grunder alla de fall böra beaktas, då bolaget

enligt lag eller avtal är fritt från ansvarighet. Den rätt, som i dylika fall tillkommer

försäkringstagaren, hänför sig till möjligheten att återköpa försäkringen

eller att erhålla fribrev. På grund härav torde det icke vara erforderligt,

att i lagen upptaga särskild bestämmelse om att grunderna skola

reglera försäkringstagarnas rätt i de fall, om vilka nu är fråga. I rättstilllämpningen

måste självfallet tillses, att dessa fall beaktas vid fastställandet

av grunder för återköp och fribrev. Beträffande annan försäkringsrörelse än

livförsäkringsrörelse är läget annorlunda, eftersom här i regel icke förekommer

vare sig återköp eller fribrev.

Första stycket 4 och 5.

Enligt dessa punkter skola i grunderna regleras rätten att belåna försäkringsbrev

samt verkan av underlåten premiebetalning. Bestämmelserna motsvara

7 § första stycket 3) och 5) gällande försäkringslag.

Första stycket 6.

Återbäringsgrunder äro enligt förevarande punkt obligatoriska för livförsäkringsrörelse.

Första stycket 7.

Enligt den under denna punkt givna föreskriften skola grunderna innehålla

regler för begränsning av den ansvarighet bolaget må utan återförsäk
-

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

ring ikläda sig på en och samma risk. I fråga om annan försäkring än livförsäkring

regleras detta ämne i bolagsordningen; härom torde få hänvisas

till vad som anförts i specialmotiveringen till 6 § första stycket 12.

Andra stycket.

Detta stycke motsvarar 7 § tredje stycket gällande försäkringslag.

Utredningen anmärker, att enligt sistnämnda lagrum, som främst åsyftar

brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, grunder skola

upprättas bland annat för beräkning av försäkringspremier och premiereserv.

Med hänsyn till att premierna inom skadeförsäkringen och sålunda

även inom brandförsäkringen bestämmas av försäkringsbolagen själva, har

lagföreskriften måst tillämpas så, att man vid stadfästelse å grunder för beräkning

av premiereserven utgått från den premienivå vederbörande bolag

tillämpat. De med ledning av föreskriften upprättade och stadfästa grunderna

innehålla sålunda icke några regler för själva premieberäkningen utan endast

en föreskrift om huru premiereserven skall beräknas med utgångspunkt

från bolagets premiesättning. Vid sådant förhållande har utredningen ansett

den nuvarande avfattningen oegentlig och förty icke upptagit den gällande

föreskriften rörande grunder för beräkning av försäkringspremier.

Föredraganden. Om offentlig myndighet skall meddela stadfästelse å grunder

för premieberäkning synes detta logiskt förutsätta att beräkningen blivit

föremål för myndighetens granskning. Såsom utredningen anmärkt, hava gällande

bestämmelser emellertid icke tillämpats på detta sätt, vilket torde hava

betingats av att erforderligt material för ett allsidigt bedömande av premiesättningen

icke stått till myndighetens förfogande. Problemet rörande offentlig

kontroll av premiesättningen inom skadeförsäkring är för närvarande

— såsom tidigare anförts — i hela sin vidd föremål för uppmärksamhet av

1945 års försäkringsutredning. Vid sådant förhållande synes det icke erforderligt

eller ens lämpligt att nu införa en kontroll på förevarande mycket

begränsade avsnitt av skadeförsäkringen. Den gällande bestämmelsen angående

grunder för premieberäkningen är emellertid mot bakgrunden av

nuvarande praxis vilseledande. Med hänsyn härtill biträder jag utredningens

förslag.

10 §.

Paragrafen innehåller en sammanställning av fakultativa bolagsordningsbestämmelser.

Till denna sammanställning ansluter sig stadgandet i 305 §

andra stycket, att anmärkning om vissa bolagsordningsbestämmelser skall

ske i försäkringsregistret.

11 §•

I paragrafen givas föreskrifter angående teckningslista.

Utredningen erinrar om att vid bildande av vanligt aktiebolag teckningslista

jämte förslag till bolagsordning samt övriga stiftelsehandlingar skola ingivas

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

till registreringsmyndigheten för godkännande (nya aktiebolagslagen 14 §).

Med hänsyn till koncessionstvånget för försäkringsaktiebolag ligger det i sakens

natur, att teckningslista för sådant bolag framlägges först sedan stadfästelse

meddelats. Vissa förenklingar i förhållande till aktiebolagslagens

motsvarande regler äro med hänsyn härti’l möjliga att genomföra. Föreskriften

i 10 § andra stycket sistnämnda lag att, om i förslaget till bolagsordning

upptagits, förbehåll angående nedsättning av aktiekapital eller lösningsrätt

till aktie, erinran därom skall intagas i teckningslistan, har sålunda icke ansetts

böra efterbildas beträffande försäkringsaktiebolag. Även bestämmelsen

i sagda paragraf första stycket att teckningslistan skall upptaga bolagets firma

har uteslutits.

12 och 13 §§.

Dessa paragrafer innehålla regler angående aktieteckning.

I 12 § föreskrives att vid teckningslistan skall vara fogad styrkt avskrift

av Kungl. Maj:ts beslut om stadfästelse. Enligt stadgad praxis återgives bolagsordningen

in extenso i stadfästelsebeslutet. Även bolagsordningen blir

sålunda tillgänglig för aktietecknama.

14 §.

Här stadgas förbud för stiftare och annan att av bolaget mottaga gottgörelse

för bolagsbildningen i den mån det icke gäller utgifter, som varit upppenbarligen

nödvändiga för ändamålet. I paragrafen stadgas därjämte förbud

för stiftare att förbehålla sig eller annan särskild förmån eller rättighet.

15—17 §§.

I dessa paragrafer givas regler om aktieteckningens ogiltighet och om

upphörande av aktieteckningens bindande verkan.

Enligt 29 § skall ansökan om bolagets registrering göras senast ett år från

det stadfästelse å bolagsordningen meddelats. Denna bestämmelse innebär

en nyhet. Försummas dylik ansökan skall jämlikt 304 § 4 mom. frågan om

registrering förklaras förfallen. Klart är, att aktieteckning icke skall vara

bindande då fråga om bolagets registrering avslagits. Bestämmelse härom

har upptagits i 16 § andra stycket. Att i fall som här avses koncessionen

skall förklaras förverkad framgår av 288 § 4 mom.

18—23 §§.

Paragraferna innehålla regler angående konstituerande stämma och särskild

stämma för vissa val m. m.

Utredningen framhåller att i 21 § aktiebolagslagen upptagits bestämmelser

angående utlysande av konstituerande stämma, framläggande av stiftelsehandlingarna

före sådan stämma samt angående kallelse till fortsatt stämma.

Enligt 23 § aktiebolagslagen skall å konstituerande stämman frågan om

bolagsordningens godkännande med eller utan ändring behandlas, innan beslut

fattas huruvida bolaget skall komma till stånd; uppkommer därvid fråga

s. 294 Kontrollera mot PDF

294 Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

om ändring av bolagsordningen, kan ändring beslutas omedelbart eller å

fortsatt stämma.

Enligt utredningens mening erfordras icke för försäkringsaktiebolagens

vidkommande någon motsvarighet till föreskriften i 21 § andra stycket aktiebolagslagen

angående framläggande av vissa handlingar före konstituerande

stämman. Mera tveksam finner utredningen frågan huruvida det för försäkringsaktiebolagen

föreslagna koncessionsförfarandet bör föranleda avvikelse

från aktiebolagslagens regler även i annat hänseende. I fråga om försäkringsaktiebolag

sker aktieteckningen på grundval av den av Kungl. Maj:t stadfästa

bolagsordningen. Varje ändring av bolagsordningen skall underställas

Kungl. Maj:t för stadfästelse och kan sålunda icke definitivt beslutas å bolagsstämma.

Från teoretisk synpunkt kan givetvis den uppfattningen hävdas,

att aktietecknare bör äga rätt att å konstituerande stämman påkalla

ändring av bolagsordningen. Praktisk betydelse har detta spörsmål helt visst

icke. Några föreskrifter avseende det fall, att å konstituerande stämma väckes

förslag om ändring av den stadfästa bolagsordningen, hava till följd

härav icke upptagits i utredningens förslag.

Föredraganden. Vad utredningen anfört torde få anses välgrundat. Frånsett

de av utredningen anmärkta avvikelserna överensstämma förevarande

paragrafer i allt väsentligt med motsvarande regler i gällande försäkringslag

och i nya aktiebolagslagen.

24 §.

Sedan styrelse och revisorer utsetts, må bolaget registreras. Förutsättning

härför är likväl att aktiekapitalet, som är det tecknade belopp för vilket tilldelning

av aktier ägt rum — efter avdrag för aktier som förklarats förverkade

—- uppgår till minimikapitalet samt att minst hälften av aktiekapitalet

blivit betalt. Bestämmelser härom hava upptagits i förevarande lagrum.

25 §.

Paragrafen innehåller regler angående bolagets rättssubjektivitet. Sådan

vinnes genom registreringen. Före registreringen äger dock styrelsen föra

talan i mål rörande bolagsbildningen eller eljest vidtaga åtgärd för utbekommande

av tecknat aktiebelopp.

I lagrummet givas därjämte regler angående personlig ansvarighet för

stiftare och andra som handla å bolagets vägnar före registreringen.

26—28 §§.

I dessa paragrafer givas regler angående verkan av rättshandlingar, som

ingås för oregistrerat bolag.

29 §.

Bestämmelser rörande tiden för ansökan om försäkringsaktiebolags registrering

och ansökningens innehåll givas i förevarande paragraf. De ansluta

sig nära till nya aktiebolagslagens motsvarande regler. Såsom utgångs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

punkt för den tid, inom vilken registrering skall sökas, har valts dagen för

Kungl. Maj ds stadfästelse å bolagsordningen. Ansökan om registrering skall

göras senast ett år därefter. Försummas ansökan, skall fråga om bolagets

registrering förklaras förfallen (304 § 4 mom.) och koncessionen förklaras

förverkad (288 § 4 inom.).

Vid ansökningen om registrering skall enligt utredningens förslag fogas

bland annat en av samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören

undertecknad handling, innehållande jämte annat uppgift om huru mycket

av aktiekapitalet som blivit inbetalt samt försäkran att den anmälda inbetalningen

verkställts i behörig ordning.

Försäkringsinspektionen anmärker, att inspektionen genom positivt lagbud

bör givas befogenhet att före registreringen verkställa undersökning för

utrönande huruvida eller i vad mån inbetalning av aktiekapitalet skett.

Föredraganden. Vad försäkringsinspektionen anfört synes icke böra föranleda

ändring av förslaget, som i förevarande del överensstämmer med nya

aktiebolagslagen.

Om aktiebrev och aktiebok.

30—35 §§.

Dessa paragrafer innehålla regler som i huvudsak överensstämma med motsvarande

stadganden i nya aktiebolagslagen. Vissa avvikelser föranledas av

den omständigheten, att i försäkringsaktiebolag innehavaraktier icke få utgivas

(8 §).

Om inbetalning av aktiekapital.

36—43 §§.

De i dessa paragrafer upptagna reglerna ansluta sig till nya aktiebolagslagen.

Den omständigheten, att bolagsbildning med apportegendom icke tillåtits

i fråga om försäkringsaktiebolag (8 §), har föranlett en avvikelse i 41 §

första stycket från motsvarande stadgande i aktiebolagslagen.

Om aktiekapitalets ökning.

44—59 §§.

De i aktiebolagslagen upptagna bestämmelserna om ökning av aktiekapitalet

genom nyteckning ansluta sig nära till reglerna om bildande av aktiebolag.

Det har ansetts angeläget att vid ökning av aktiekapitalet bereda aktietecknarna

motsvarande trygghet, enär det eljest kan befaras alt det skydd som

åsyftas med föreskrifterna om bildande av aktiebolag kan på det sätt goras

overksamt, att bolag av några samverkande personer bildas med lägre aktiekapital

än som de från början avse skola anskaffas, varefter hänvändelse

sker till allmänheten för nyteckning av avsett belopp, så snart det ursprungliga

aktiekapitalet inbetalats.

Med hänsyn till den fortlöpande offentliga tillsynen över försäkringsbolagen

och till den publicitet dessa förelag i regel äveu eljest äro underkastade

opaginerad Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

torde risken för en osund utveckling av verksamheten i nu berört hänseende

vara väsentligt reducerad. I följd härav synes det liksom i fråga om bolagsbildning

motiverat att för försäkringsaktiebolagens vidkommande modifiera

den allmänna aktiebolagslagens regler för kapitalökning genom nyteckning.

Avvikelserna från aktiebolagslagen äro i huvudsak följande.

I 48 § sistnämnda lag föreskrives, att om för beslut om kapitalökning erfordras

ändring av vad i bolagsordningen är bestämt om aktiekapitalet^ beslutet

må fattas först efter slutligt beslut om sådan ändring. Beträffande försäkringsaktiebolag

gäller enligt förslaget (4 §), att ändring av bolagsordning

skall stadfastas av Kungl. Maj:t, varför i dylikt fall stadfästelse å bolagsordmngsandringen

måste avvaktas innan ökningsbeslutet fattas. Detta har beaktats

i 44 § i förslaget.

Enligt 8 § må betalning för aktie ej erläggas annorledes än i penningar.

Forbudet mot tillskjutande av apportegendom synes böra gälla även vid nyteckning

av aktier. Bestämmelse härom har upptagits i 46 §.

Om i vanligt aktiebolag anmälan för registrering av bolagsstämmans godkännande

av styrelsens ökningsbeslut icke gjorts inom bestämd tid efter det

registreringsmyndigheten godkänt beslutet, skall myndigheten till bolaget avlata

skrivelse med anmaning att inom en månad därefter inkomma med sådan

anmalan. Efterkommes ej anmaningen eller har genom lagakraftägande

beslut registrering vägrats, skall myndigheten förklara frågan om aktiekapitalets

ökning förfallen. Där sådan förklaring skett är gjord aktieteckning

icke vidare bindande, och skall vad å tecknade aktier inbetalats återbäras till

aktietecknama jämte ränta. Eftersom proceduren med förhandsprövning av

offentlig myndighet icke upptagits i det föreliggande förslaget, hava de nu

återgivna reglerna icke heller efterbildats. Med hänsyn till den offentliga tillsynen

torde det få anses uteslutet, att försäkringsaktiebolag, som emottagit

inbetalning i anledning av aktieteckning, vilken sedermera finnes icke vara

bindande, skulle underlåta att återbära vad sålunda felaktigt inbetalats.

I 59 § regleras möjligheten att öka aktiekapitalet genom utgivande av nya

aktier utan kapitalinbetalning (fondemission). Bestämmelser i detta ämne

äro givna beträffande såväl vanliga aktiebolag som försäkringsaktiebolag.

Med bestämmelserna åsyftas dels att bereda publicitet åt åtgärden, dels att

åstadkomma garantier för att aktiekapitalet ej ökas på ifrågavarande sätt i

fall, då bolagets ekonomiska ställning ej berättigar till sådan ökning. I sistnämnda

hänseende gäller, att kapitalökningen må ske allenast med besparade

vinstmedel, som ej avsatts, i fråga om vanligt aktiebolag, till reservfond

eller skuldregleringsfond, samt i fråga om försäkringsaktiebolag, till reservfond

eller säkerhetsfond eller till tryggande av återbäring till försäkringstagarna.

Det föreliggande förslaget innebär en väsentlig begränsning i rätten

till fondemission. Sådan må enligt förslaget icke äga rum i rena livförsäkringsaktiebolag.

Detta överensstämmer med principen om det särskilda skydd,

som det ansetts angeläget att bereda livförsäkringstagarna. Endast i sådant

örsäkringsaktiebolag, som uteslutande eller huvudsakligen driver annan rörelse

än livförsäkringsrörelse, skall enligt förslaget fondemission kunna genomföras.

För detta fall stadgas emellertid förbud att taga i anspråk medel,

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

297

som avsetts till någon för livförsäkringsrörelse avsedd fond eller till reservfond.

Genom denna föreskrift skyddas såväl samtliga till livförsäkringsrörelsen

hörande fonder som de övriga försäkringsgrenarnas konsolideringsfond.

Till förfogande för fondemission står sålunda i detta fall endast dispositionsfonder,

vilka härröra från annan rörelsegren än livförsäkringsrörelse.

Beträffande koncernförhållanden innehåller nya aktiebolagslagen (64 § 3

mom.) en inskränkning i rätten till fondemission. Stadgandet grundar sig på

den uppfattningen, att då koncernen i dess helhet icke uppvisar vinst, moderbolagets

vinst icke bör få användas till fondemission. I nyssnämnda lagrum

i aktiebolagslagen föreskrives vidare, att revisorerna i moderbolaget skola

avgiva särskilt yttrande, huruvida, med hänsyn till koncernens ställning och

resultat av verksamheten i dess helhet, ökningen av aktiekapitalet får anses

stå i strid mot god affärssed. Motsvarande regler hava upptagits i det föreliggande

förslaget. En jämkning har föranletts därav, att enligt förslaget

(113 §) koncernredovisningen i försäkringsbolag skall vara offentlig.

Om aktiekapitalets nedsättning.

60—64 §§.

I gällande försäkringslag saknas bestämmelser angående amortering eller

annan nedsättning av aktiekapitalet. Nedsättning av aktiekapitalet i försäkringsaktiebolag

kan lagligen icke äga rum annorledes än såsom följd av beslut

om aktierätts förverkande. I fråga om andra aktiebolag finnas däremot

regler angående nedsättning av aktiekapitalet.

Utredningen. Vid bedömande av spörsmålet huruvida anledning finnes

att bibehålla försäkringsaktiebolagens undantagsställning på detta område

bör — framhåller utredningen — beaktas, dels om eller i vad mån behov av

nedsättningsregler för försäkringsaktiebolagen föreligger och dels huruvida

en ändamålsenligt avvägd reglering kan åstadkommas trots de särskilda problem,

främst med hänsyn till borgenärernas antal och ställning, som här

möta.

Efter en redogörelse för nedsättningsreglema i allmänna aktiebolagslagen

och i banklagen (betänkandet del II s. 249—253) anför utredningen följande:

Anledningen till att för försäkringsaktiebolagen hittills saknats möjlighet

till nedsättning av aktiekapitalet har icke berörts i förarbetena till försäkringslagstiftningen.

Sannolikt har nedsättning av aktiekapitalet ansetts vara

till förfång för försäkringstagarna. Här bör emellertid genast understrykas,

att i åtskilliga försäkringsaktiebolag aktiekapitalet vanligen icke tillnärmelsevis

har den betydelse för rörelsen som i ett allmänt aktiebolag. Detta gäller

främst livförsäkringsbolag med endast direkt affär men även vissa väl

konsoliderade skadeförsäkringsbolag. Nedsättning av aktiekapitalet kan

komma att medföra den fördelen för försäkringstagarna, alt mindre kvot av

vinsten ställes till förfogande för utdelning till aktieägarna, ehuru delta icke

med nödvändighet behöver bliva följden så länge det står aktieägarna fritt

att besluta om högre procentuell utdelning per aktie. Framförallt måste emellertid

i delta sammanhang framhållas, att försäkringsbolag är skyldigt att

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

till skyddande av försäkringstagarnas intresse till försäkringsfond avsätta belopp

motsvarande beräknade värdet av bolagets ansvarighet på grund av inträffade

försäkringsfall (ersättningsreservj samt löpande försäkringar (premiereserv).

Försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, skall därjämte

göra avsättning till vissa konsolideringsfonder. Denna avsättningsskyldighet

har i försäkringsutredningens förslag skärpts. I förslaget hava vidare

upptagits åtskilliga föreskrifter i syfte att skydda livförsäkringstagarnas rätt

till återbäring av uppkommande överskott. Slutligen — och icke minst —

bör beaktas, att försäkringsbolagen liksom bankerna äro föremål för offentlig

tillsyn.

Otvivelaktigt kunna även i fråga om försäkringsaktiebolag fall förekomma,

då möjlighet till nedsättning av aktiekapitalet ur skilda synpunkter måste

anses önskvärd. Behov av nedsättning kan föranledas av att bolaget icke

ansett sig ha användning för hela aktiekapitalet, exempelvis i samband med

omläggning (begränsning) av verksamheten; i sådant fall bör nedsättning

förenas med återbetalning till aktieägarna. Liksom i fråga om andra aktiebolag

torde nedsättningsbehov dock vanligen föranledas av lidna förluster.

Vidare kan nedsättning visa sig önskvärd för att bolaget skall kunna genom

nyteckning öka sitt aktiekapital. Att efter lidna förluster erhålla ett erforderligt

kapitaltillskott'' genom nyteckning lärer i allmänhet icke vara möjligt,

förrän de gamla aktierna nedskrivits till sitt verkliga värde. Nedsättning av

aktiekapitalet måste då ske för att ökning av aktiekapitalet skall möjliggöras.

Vid enstaka tillfällen torde det hava förekommit, att försäkringsaktiebolag

åsamkats så stora förluster, att eu nedsättning av aktiekapitalet visat sig

önskvärd; med hänsyn till gällande förbud mot nedsättning har det därvid

blivit nödvändigt att bilda ett nytt försäkringsbolag för övertagande av det

gamla bolagets rörelse.

På grund av det anförda har försäkringsutredningen ansett sig böra föreslå,

att möjlighet beredes till nedsättning av försäkringsaktiebolags aktiekapital.

Angående förfarandet anför utredningen:

Försäkringstagarna äro borgenärer hos försäkringsbolaget. Deras antal är

i regel mycket stort. I fråga om livförsäkring motsvarar försäkringstagarens

tillgodohavande hos bolaget under försäkringstiden i stort sett försäkringens

s. k. återköpsvärde. Detta befinner sig regelmässigt i tillväxt under hela försäkringstiden

men kan vid varje tidpunkt beräknas enligt normer, som finnas

angivna i de stadfästa försäkringstekniska grunderna. Beräkningen förutsätter

försäkringstekniska insikter och kan sålunda i regel icke utföras av

den enskilde försäkringstagaren. Därtill kommer, att bedömandet av ett försäkringsbolags

ekonomiska ställning kräver förtrogenhet med försäkringsväsendets

speciella förhållanden; sådan förtrogenhet besitter den enskilde

försäkringstagaren merendels icke. Ej heller domstolen kan väntas äga erforderliga

insikter i ämnet. Under sådana förhållanden framstår det som naturligt

att fråga om nedsättning av aktiekapitalet i försäkringsaktiebolag underställes

försäkringsinspektionens prövning. Olika möjligheter erbjuda sig

härför. Ett alternativ är att helt och hållet ersätta domstolsproceduren med

ett administrativt förfarande inför försäkringsinspektionen. Ett så väsentligt

avsteg från den för andra aktiebolag i förevarande hänseende tillskapade anordningen

har försäkringsutredningen likväl icke velat föreslå, helst som betänkligheter

av såväl principiell som praktisk art kunna anföras däremot.

Syftemålet med bestämmelserna torde enklast ernås därigenom, att domstolen

ålägges inhämta försäkringsinspektionens yttrande huruvida eller i vad

mån nedsättningen kan komma att inverka på försäkringstagarnas rätt. Ett

kungörande av ansökningen om tillstånd till nedsättning är ägnat att väcka

oro hos försäkringstagarna. Med hänsyn härtill är det av vikt att försäkrings
-

s. 299 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

299

inspektionens klarläggande av nedsättningens verkningar sker på ett så tidigt

stadium att detsamma är tillgängligt för försäkringstagarna redan då

kallelse å dem utfärdas. I överensstämmelse härmed föreslår försäkringsutredningen

att inspektionens yttrande skall avvaktas innan domstolen utfärdar

kallelse å borgenärerna samt att kallelsen skall innehålla ett kortfattat

sammandrag av yttrandets innehåll. Finner domstolen med hänsyn till yttrandets

innehåll att nedsättningen icke bör bringas till verkställighet, bör ansökningen

givetvis genast avslås och kungörelse sålunda icke utfärdas.

Försäkringsinspektionens yttrande bör självfallet avse endast försäkringstagarnas

rätt. Något motiv för att inspektionen skulle taga ställning även till

övriga borgenärers intresse beträffande nedsättningen finnes icke.

Domstolen har att bedöma nedsättningens verkningar för de borgenärer,

vilka hos domstolen bestritt ansökningen. Självfallet möter intet hinder för

domstolen att före ärendets avgörande inhämta förnyat yttrande hos försäkringsinspektionen.

Styrkes inför domstolen, att de borgenärer, vilka bestritt

ansökningen, blivit till fullo förnöjda för sina fordringar eller medgivit aktiekapitalets

nedsättning eller att säkerhet, som av domstolen godkännes, ställts

för deras fordringar, skall ansökningen bifallas. De nu angivna förutsättningarna

för bifall till ansökningen överensstämma med de i aktiebolagslagen

upptagna. Vad beträffar försäkringstagarna — vilka utgöra det helt

dominerande antalet av ett försäkringsbolags borgenärer — är det emellertid,

såsom redan anmärkts, uppenbart, att deras rätt kan vara tryggad utan att

särskild säkerhet ställts för deras fordringar. I detta hänseende bör försäkringsinspektionens

yttrande lämna klar upplysning. Framgår av yttrandet,

att försäkringstagares rätt är säkerställd, bör sådan borgenärs bestridande

icke utgöra hinder för bifall till ansökningen.

De skäl, som enligt vad ovan anförts motivera införande i viss utsträckning

av särskilda regler för tillstånd till aktiekapitalets nedsättning i försäkringsaktiebolag,

kunna åberopas även beträffande tillstånd till vinstutdelning

i sådant bolag i fall som avses i 68 § allmänna aktiebolagslagen, d. v. s.

i fall då ett mot nedsättningen svarande belopp avsatts till reservfonden. Enahanda

regler hava i förslaget upptagits för sistnämnda fall. Med reservfonden

likställes här säkerhetsfonden.

Utredningens förslag i förevarande ämne har icke mött gensaga i något

remissyttrande.

Föredraganden. I likhet med försäkringsutredningen finner jag det lämpligt

att möjlighet beredes att i försäkringsaktiebolag nedsätta aktiekapitalet.

Jag kan även biträda den av utredningen föreslagna utformningen av nedsättningsreglerna.

Om inskränkning i rätten att förfoga över aktie.

65 §.

I denna paragraf angivas de inskränkningar i förfoganderätten över aktie,

vilka må intagas i bolagsordningen. Såsom framgår av stadgande i It) § 2

mom. må i bolagsordningen icke bestämmas annan inskränkning i förfoganderätten

än i förevarande paragraf sägs.

De förbehåll, som regleras i paragrafen, avse dels aktieägares rätt att vid

akties övergång å annan lösa aktien (1 inom.) och dels inskränkning i rätten

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

för utländskt eller därmed jämställt rättssubjekt (»förbjudna rättssubjekt»)

att förvärva aktie (2 mom.). Vad beträffar förstnämnda förbehåll ansluta

sig bestämmelserna härom nära till nya aktiebolagslagen.

Såvitt gäller vanliga aktiebolag hava reglerna om förbjudna rättssubjekt

stor praktisk betydelse med hänsyn till bestämmelserna i lagen den 30 maj

1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag. I nya aktiebolagslagen hava regler i detta ämne

sammanförts i en särskild avdelning (177—187 §§). Stadgandena i 1916 års

lag äga emellertid icke tillämpning å försäkringsbolag. Från denna synpunkt

är det följaktligen utan betydelse om i försäkringsaktiebolags bolagsordning

intages förbehåll beträffande aktieförvärv av förbjudna rättssubjekt. Dylikt

förbehåll kan likväl tänkas vara av intresse med hänsyn till andra omständigheter.

Exempelvis kan det finnas önskvärt att förbjuda eller begränsa utländskt

inflytande i bolaget. Möjligheten att i försäkringsaktiebolags bolagsordning

inrymma förbehåll mot aktieförvärv av vissa rättssubjekt synes

därför —- liksom i gällande försäkringslag — böra stå öppen.

Inskränkning i rätten för vissa rättssubjekt att förvärva aktier avser endast

förvärv genom teckning eller överlåtelse. Enligt allmänna rättsgrundsatser

torde inskränkning i rätten att annorledes förvärva aktier icke kunna ske

genom förbehåll i bolagsordningen.11 177 § andra stycket nya aktiebolagslagen

stadgas, att om aktieägare, som enligt förbehåll i bolagsordningen ej må

genom teckning eller överlåtelse förvärva s. k. bundna aktier, annorledes förvärvat

sådana aktier, förbehållet icke skall medföra hinder för honom att på

grund av den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier, som

är förenad med de förvärvade aktierna, bekomma bundna aktier. Det synes

icke erforderligt att i försäkringslagstiftningen efterbilda detta stadgande, vilket

torde grunda sig på allmänt vedertagna aktiebolagsrättsliga principer. Ej

heller torde det finnas anledning att i försäkringslagen upptaga motsvarighet

till aktiebolagslagens övriga föreskrifter rörande bundna och fria aktier.

Om reservfond så ock om bolagsstämmas rätt att genom vinstutdelning eller

eljest förfoga över bolagets egendom.

66—69 §§.

Paragraferna innehålla bestämmelser om försäkringsaktiebolags skyldighet

att reservera vinstmedel. Bestämmelserna äro emellertid icke uttömmande.

Såsom konsolideringsfonder böra nämligen betraktas jämväl de tekniska

fondema — bortsett från försäkringsfonden — beträffande vilka lagreglerna

sammanförts i en särskild avdelning (262—278 §§). Dessa regler hava redan

behandlats från försäkringsteknisk utgångspunkt.

Det torde vara lämpligt att i ett sammanhang behandla reglerna om vinstdispositionen

för såväl försäkringsaktiebolag som ömsesidiga försäkringsbolag.

För den sistnämnda företagskategorien återfinnas bestämmelserna i 194

—196 §§.

1 I detta sammanhang erbjuder det i NJA 1944 sid. 332 refererade rättsfallet intresse.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

301

Gällande bestämmelser. Vad först beträffar avsättning till reservfond

åligger det enligt gällande försäkringslag (45 §) försäkringsaktiebolag,

vars rörelse icke avser allenast livförsäkring, att av sin årsvinst —

efter avdrag för vad som åtgår till täckande av möjligen förefintlig brist

från föregående år — avsätta minst tio procent till sådan fond. Sedan fonden

uppgått till ett belopp motsvarande tio procent av inbetalda aktiekapitalet

eller det högre belopp, som kan vara bestämt i bolagsordningen, må vidare

avsättning av årsvinsten kunna upphöra; nedgår fonden under det sålunda

stadgade beloppet, skall avsättning därtill ånyo vidtaga.

Skyldighet att avsätta reservfond åligger sålunda försäkringsaktiebolag,

som driver enbart skadeförsäkring, samt blandade liv- och skadeförsäkringsaktiebolag.

De rena livförsäkringsaktiebolagen äro däremot befriade från

sådan skyldighet. Anledningen härtill torde vara att bolag, som driver livförsäkringsrörelse,

är pliktigt att göra avsättning till säkerhetsfond (218 § gällande

lag) samt att ändamålet med avsättning till reservfond i stort sett sammanfaller

med det syfte som tillgodoses genom säkerhetsfonden. Då säkerhetsfonden

skall avsättas uteslutande i livförsäkringstagarnas intresse, har

det i fråga om de nyssnämnda blandade försäkringsaktiebolagen ansetts erforderligt

att för tillgodoseende av andra försäkringstagares och övriga fordringsägares

ävensom aktieägares intresse av bolagets soliditet föreskriva skyldighet

att avsätta reservfond.

Beträffande nedsättning av reservfonden stadgades i 1903 års

försäkringslag (26 §), att nedsättning finge beslutas allenast för täckande

av förlust, medan i gällande lag (45 §) föreskrives, att nedsättning för sådant

ändamål skall ske därest förlusten icke kan ersättas av andra befintliga,

till framtida förfogande avsatta medel.

Ömsesidiga försäkringsbolag äro enligt gällande lag icke skyldiga att göra

avsättning till reservfond. Det bör emellertid beaktas, att delägarna äro personligen

ansvariga för ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser. Uppkommen

förlust täckes sålunda —- i den mån den icke ersättes med användande

av disponibla fonder — genom uttaxering å delägarna. I detta hänseende

gäller likväl den viktiga inskränkningen, att i bolagsordningen för sådant

ömsesidigt försäkringsbolag, vars rörelse icke avser försäkring av egendom,

må kunna bestämmas, att allenast bolagets tillgångar skola häfta för dess

förbindelser. Det må anmärkas, att samtliga nu verksamma ömsesidiga livförsäkringsbolag

intagit dylik bestämmelse i bolagsordningen. Beträffande

dessa bolag må vidare erinras om att uppkommen förlust kan utjämnas genom

nedsättning av premiereserven med därav betingad nedsättning av försäkringsbeloppen.

Vad beträffar säkerhetsfonden gäller, såsom nyss anförts, alt sådan

fond skall avsättas i livförsäkringsrörelse, oavsett om denna drives i form

av aktiebolag eller ömsesidigt bolag. Avsättning skall ske med minst hälften

av årsvinsten, sedan möjligen kvarstående förlust täckts och avsättning gjorts

till reservfond och premieåterbäringsreserv. Avsättningsskyldigheten upphör

då säkerhetsfonden uppgår till ett på visst sätt beräknat belopp.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

Utöver nu nämnda, i lagen påbjudna konsolideringsåtgärder kunna i bolagsordningen

eller i försäkringstekniska grunder, i fall där sådana förekomma,

föreskrivas ytterligare konsolideringsskyldighet. Vad beträffar livförsäkringsrörelse

föreligger enligt nu gällande försäkringstekniska grunder i allmänhet

skyldighet att göra avsättning till premieåterbäringsreserv och utjämningsreserv.

Vad angår rätten att disponera över uppkommen vinst

stadgas i gällande försäkringslag såvitt gäller försäkringsaktiebolag (46 §)

bl. a., att till utdelning åt aktieägare eller försäkringstagare icke må användas

annat än den del av vinsten, som ej skall avsättas till reservfond, säkerhetsfond

eller premieåterbäringsreserv. Enligt motsvarande stadgande för

ömsesidigt försäkringsbolag (147 §) må till utdelning av ränta eller vinst åt

garanter eller av vinst åt delägare användas allenast den del av vinsten, som

ej skall avsättas till säkerhetsfond eller premieåterbäringsreserv.

Innan sådana organisationskostnader, som i balansräkningen uppförts såsom

tillgång, fullständigt avskrivits, må ej för något år till aktieägare och försäkringstagare

utdelas sammanlagt mera än fem procent å det inbetalda aktiekapitalet

eller, i ömsesidigt bolag, till garanter och delägare mera än fem

procent å det inbetalda garantikapitalet. Lagen stadgar jämväl i övrigt vissa

inskränkningar i rätten att disponera över vinsten, varjämte föreskrifter finnas

angående återbäring av vinstmedel som utbetalats i strid mot bestämmelserna.

De nu återgivna konsolideringsreglerna i försäkringsbolag äro i det stora

hela anpassade till 1910 års aktiebolagslag. I den nya aktiebolagslagen

har konsolideringsplikten i olika avseenden skärpts. Beträffande reservfonden

gäller att avsättningsskyldigheten icke upphör förrän fonden uppgår

till ett belopp motsvarande tjugu procent av aktiekapitalet eller det högre belopp,

som kan vara föreskrivet i bolagsordningen. Vidare har krav å ytterligare

konsolidering uppställts i fråga om aktiebolag, vars skuldsättning är

relativt hög i förhållande till bolagets eget kapital. Vad beträffar nedsättning

av reservfonden stadgas — liksom i 1910 års lag — att nedsättning må beslutas

allenast för täckande av förlust, som icke kan ersättas av befintliga

till framtida förfogande avsatta medel.

Den nya aktiebolagslagen har bibehållit principen att utdelning till aktieägarna

må ske — bortsett från vinstutbetalning på grund av aktiekapitalets

nedsättning — endast av den vinst, som föreligger enligt fastställd balansräkning

efter avdrag för föreskrivna fondavsättningar. 1 anslutning till lagens

reglering av koncernförhållanden stadgas vidare, att av moderbolags

vinst icke må utdelas så mycket att utdelningen, med hänsyn till koncernens

ställning och resultatet av koncernens verksamhet i dess helhet, får anses stå

i strid mot god affärssed. Rättsstridig utdelning skall återbäras, men aktiebolagslagen

gör för vissa fall undantag till förmån för dem, som i god tro

uppburit utdelningen.

Beträffande vinstutdelningen hava i aktiebolagslagen upptagits vissa helt

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

303

nya regler till skydd för aktieägarminoritet. Dessa regler innebära, att en minoritet

med sammanlagt aktiebelopp, utgörande minst en tiondel av hela aktiekapitalet,

under särskilda förutsättningar äger påkalla utdelning av en

på visst sätt begränsad del av vinsten.

Med vissa jämkningar hava i den nya aktiebolagslagen bibehållits de restriktioner

som för närvarande gälla — beträffande såväl vanliga aktiebolag

som försäkringsbolag — i avseende på bolagsstämmans rätt att disponera

över bolagets medel för främmande ändamål.

Utredningen. Beträffande avsättning till reservfond har utredningen

bibehållit principen att sådan fond skall avsättas endast i fråga

om annan rörelse än livförsäkringsrörelse. I anslutning till bestämmelserna i

nya aktiebolagslagen föreslås emellertid att försäkringsaktiebolags avsättningsskyldighet

skall upphöra först då fonden uppgått till ett belopp motsvarande

tjugu procent av aktiekapitalet eller det högre belopp, som kan vara

föreskrivet i bolagsordningen.

En nyhet i förslaget är att även för ömsesidigt försäkringsbolag stadgas

skyldighet att av årsvinsten å annan rörelse än livförsäkringsrörelse göra avsättning

till reservfond (194 §). Utredningen framhåller, att denna regel korresponderar

med förslaget om att garantikapitalet i ömsesidigt bolag skall

återbetalas, då det ej vidare erfordras för rörelsens ändamålsenliga bedrivande.

Vad särskilt angår personförsäkring finner utredningen bestämmelsen om

reservfond motiverad jämväl därav att, enligt förslaget, personlig ansvarighet

för bolagets förbindelser icke skall förekomma.

Beträffande skyldigheten att i ömsesidigt försäkringsbolag göra avsättning

till reservfond framhåller utredningen, att det här icke låter sig göra att tilllämpa

en mekanisk regel i lagen för bestämmande av den årliga avsättningen.

En objektiv grund motsvarande aktiekapitalet saknas nämligen. Förhållandena

inom skilda skadeförsäkringsgrenar äro mycket växlande. Orimliga konsekvenser

skulle därför kunna uppstå om avsättning enhetligt bestämdes

till viss kvot av premieintäkten, försäkringsbeståndet eller dylikt. Utredningen

har fördenskull funnit det lämpligt, att avsättningsskyldigheten bestämmes

med hänsyn till förhållandena i varje särskilt bolag och regleras i bolagsordningen.

Reglerna angående nedsättning av reservfonden hava — beträffande

båda företagstyperna — i utredningens förslag anpassats till nya

aktiebolagslagen. Sålunda må nedsättning av fonden beslutas allenast för

täckande av förlust, som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande

avsatta medel.

Utredningens förslag beträffande säkerhetsfonden och övriga

konsolidering sfonder har förut refererats. Jag torde få hänvisa

härtill.

Nya aktiebolagslagens regler angående avsättning för skuldreglering

hava icke efterbildats i försäkringsutredningens förslag. Utredning
-

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

en anmärker, att de överväganden som lett till bestämmelser om sådan avsättning

för de allmänna aktiebolagens del, uppenbarligen sakna tillämplighet

i avseende å försäkringsbolag.

Beträffande rätten att förfoga över uppkommen vinst

stadgas i förslaget beträffande försäkringsaktiebolag (67 §) att -—- bortsett

från vinstutdelning i följd av aktiekapitalets nedsättning — till aktieägarna

icke må utbetalas annat än den del av vinsten, som icke skall avsättas till

reservfond, säkerhetsfond eller återbäringsfond. Motsvarande inskränkning

gäller för ömsesidigt försäkringsbolag (195 §) beträffande betalning av ränta

enligt garantiavtal och utdelning av vinst åt garant.

I förslaget förutsättes, att avsättning av återbäring till försäkringstagarna

enligt härför stadfästa grunder skall ske i vinst- och förlus träkningen. Årsvinsten

framkommer sålunda i redovisningen först sedan dylik avsättning

skett.

Principen om begränsning i vinstutdelningsrätten innan såsom tillgång bokförda

organisationskostnader fullständigt avskrivits har bibehållits i förslaget.

Regeln har emellertid skärpts såvitt angår försäkringsaktiebolag. Sålunda

föreslås vinstutdelningen till aktieägarna begränsad till tre procent å det

inbetalda aktiekapitalet. I fråga om de ömsesidiga bolagen har däremot maximeringen

bibehållits vid fem procent å det inbetalda garantikapitalet. Utredningen

motiverar detta med att en lägre gräns skulle kunna försvåra anskaffning

av erforderligt garantikapital

Utredningen har icke funnit anledning föreslå någon motsvarighet till nya

aktiebolagslagens regler till skydd mot s. k. utsvältning av en aktieägarminoritet.

I övrigt har lagförslaget anpassats till nya aktiebolagslagen.

Yttranden. Försåkringsinspektionen har yttrat sig över förslaget angående

reservfond. Vad först angår avsättning till sådan fond i försäkringsaktiebolag

har inspektionen icke något att erinra mot de föreslagna bestämmelserna.

Däremot finner inspektionen det möta vissa betänkligheter att

föreskriva avsättningsskyldighet till reservfond även för ömsesidiga försäkringsbolag.

I detta hänseende framhåller inspektionen inledningsvis, att —

bortsett från de rena livförsäkringsbolagen — i bolagsordningen för ömsesidiga

försäkringsbolag regelmässigt intagits bestämmelser om avsättning till

fond avsedd att täcka förlust å rörelsen. Sådan fond har benämnts reservfond

eller utjämningsfond eller undantagsvis något annat. Inspektionen betonar,

att dessa bestämmelser äro vida strängare än motsvarande regler för

försäkringsaktiebolagen, enär i allmänhet all vinst skall avsättas till sådan

fond. Avvikelse från bestämmelserna har medgivits endast där särskilda omständigheter

givit fog härför, såsom för bildande av fond för amortering av

garantikapital eller för bildande av katastrofreserv eller dylikt eller för möjliggörande

(hos vissa äldre bolag) av vinstutdelning till delägarna. Därest bolag

önskat låta en mindre del av vinsten kvarstå i vinst- och förlusträkningen

har detta medgivits. De nu ifrågavarande fonderna ha i flertalet fall vuxit

till betydande belopp.

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Försäkringsinspektionen anser det icke otroligt, att den föreslagna regeln

angående avsättning till reservfond i ömsesidigt försäkringsbolag i praktiken

skulle komma att medföra mindre stränga reservfondsbestämmelser än vad

det nuvarande systemet föranlett. I anslutning till utredningens uttalande,

att avsättningsskyldigheten bör bedömas med hänsyn till förhållandena i

varje bolag för sig och regleras i bolagsordningen framhåller inspektionen

som sin mening, att detta bedömande torde komma att erbjuda stora svårigheter

och att arbetet därmed knappast torde komma att motsvara resultatet.

Även ur praktisk synpunkt äro enklare regler önskvärda. Därest den nuvarande

lagbestämmelsen, att bolagsordningen skall angiva de grunder enligt

vilka skall förfogas över uppkommen vinst, icke anses tillfredsställande, vill

inspektionen ur tillsynssynpunkt förorda, att principiellt all vinst avsättes

till en enda fond för täckande av förlust å rörelsen. Avvikelse från denna

huvudregel bör endast tillåtas, dä särskilda skäl föreligga därtill. Angående

dylika avvikelser böra bestämmelser intagas i bolagsordningen.

Inspektionen tillägger, att ehuru flertalet ömsesidiga skadeförsäkringsbolag

redan avsatt reservfond, tillräckliga skäl saknas att förhindra att i stället

för reservfond bildas utjämningsfond i kommunalskattelagens mening.

Dylik fondbildning förekommer ej sällan. Inspektionen finner det sakna rimlig

mening att ömsesidigt bolag skulle äga bilda olika fonder med samma

ändamål.

Försäkringsinspektionen uttalar vidare den uppfattningen, att någon maximering

av reservfonden i ömsesidigt bolag icke bör föreskrivas, såvida ej

särskilda skäl därtill föreligga. Där avsättning till reservfond redan nu förekommer,

är fonden endast undantagsvis maximerad. Inspektionen finner det

synnerligen vanskligt att bestämma en övre gräns; denna skulle framstå som

mer eller mindre godtycklig.

Inspektionen kritiserar förslagets bestämmelse om att nedsättning av reservfonden

må beslutas allenast tor täckande av förlust, som icke kan ersättas

av befintliga till framtida förfogande avsatta medel. Den föreslagna ändringen

innebär enligt inspektionens mening en försämring med hänsyn till

tillsynen. Inspektionen anför härom vidare:

Enligt utredningens mening kan en balansering av förlust vara motiverad

för det fall, att förlusten kan väntas bliva täckt under det följande året av

överskott å den verksamhetsgren, där förlusten uppkommit. Det synes dock

inspektionen ofta bliva svårt att bedöma, huruvida en dylik täckningsmöjlighet

kommer att finnas. Med en så allmän formulering, som givits bestämmelserna

i (36 § sista stycket första punkten och 194 § sista stycket, torde viss

fara föreligga för missbruk av bestämmelserna, missbruk som det kan befinnas

svårt att komma till rätta med. I varje fall finnes, såvitt inspektionen

förstår, ingen garanti mot eftersläpning under liera år av förlust.

Vad beträffar begränsningen i vinstutdelningsrätten anmärker

försäkringsinspektionen slutligen, att det icke synes motiverat att i

detta hänseende göra åtskillnad mellan aktieägare och garanter.

20 Ilihang till riksdagens protokoll HUS. I sand. Nr 50.

opaginerad Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Även Folket—Samarbete har framhållit vissa synpunkter beträffande

konsolideringen. Dessa torde lämpligen behandlas i det följande i anslutning

till redovisningsreglerna.

Föredraganden. Beträffande försäkringsaktiebolag som är skyldigt att

avsätta reservfond har utredningen föreslagit höjning av den gräns, vid vilken

avsättning till fonden må upphöra. Genom den föreslagna höjningen,

rörande vilken någon meningsskiljaktighet icke yppats, vinnes överensstämmelse

med nya aktiebolagslagen. Det är givetvis lika angeläget att — såvitt

på lagstiftningen ankommer — söka befrämja en stark konsolidering i försäkringsaktiebolagen

som i vanliga aktiebolag. Jag ansluter mig följaktligen

till utredningens förslag i denna del.

Såsom en nyhet stadgar utredningens förslag skyldighet att avsätta reservfond

även i ömsesidigt försäkringsbolag, såvitt avser annan rörelse än livförsäkringsrörelse.

Ett sådant stadgande finner utredningen motiverat bland

annat med hänsyn därtill, att enligt förslaget garantikapitalet skall återbetalas

då det ej vidare erfordras för rörelsens ändamålsenliga bedrivande. Försäkringsinspektionen

har uttalat betänkligheter mot att ålägga ömsesidiga

bolag skyldighet att avsätta reservfond. Inspektionens argumentation finner

jag icke övertygande. I detta sammanhang vill jag uttala min anslutning till

principen om att garantikapital bör återbetalas så snart detta lämpligen kan

ske. Av vikt är att bolaget därvid är utrustat med en konsolideringsfond, som

övertar garantikapitalets funktion. Denna princip synes böra uttryckas genom

positivt lagbud.

Jag delar försäkringsinspektionens mening att mera än en fond med samma

ändamål icke bör tillåtas. Av inspektionens yttrande kan möjligen utläsas

den uppfattningen, att reservfond och utjämningsfond äro identiska i

avseende på ändamålet. I praxis anses emellertid utjämningsfond hava

till syfte att utjämna kastningar i riskförloppet, medan reservfond närmast

avser att täcka kapitalförluster. Otvivelaktigt kunna skäl anföras för att

avsätta all vinst till en och samma fond. För tillsyningsmyndiglieten synes

dock närmast vara en fördel att redovisningen upptar skilda fonder.

Med utgångspunkt från de fall, där ömsesidigt försäkringsbolag nu praktiserar

anordningen att avsätta all vinst eller den huvudsakliga delen av vinsten

till reservfond anmärker försäkringsinspektionen, att om i bolagsordningen

kommer att angivas viss gräns, vid vilken avsättning till fonden må

upphöra, detta förhållande är ägnat att medföra mindre reservfondsavsättningar

än enligt nu gällande ordning. Dessa farhågor torde få anses väsentligt

överdrivna. I detta sammanhang må framhållas, att stadgandena i 194 §

första stycket icke torde utgöra hinder för en bestämmelse i bolagsordningen,

att hela årsvinsten skall avsättas till reservfond.

Jämväl beträffande regeln för nedsättning av reservfonden ställer sig försäkringsinspektionen

kritisk mot utredningens förslag, som — i anslutning

till nya aktiebolagslagen — icke förbjuder balansering av förlust från ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

301

år till ett annat. Vad inspektionen i detta sammanhang anfört synes mig

likväl icke motivera ett frångående av utredningens förslag.

Såsom utredningen anmärkt, torde nya aktiebolagslagens bestämmelser angående

avsättning för skuldreglering icke böra efterbildas beträffande försäkringsbolagen.

Försäkringsutredningen har ej heller funnit skäl att efterbilda nya aktiebolagslagens

regler angående rätt för en aktieägarminoritet att påkalla utdelning

av utdelningsbar vinst. Såsom jag tidigare framhållit, torde aktieägarnas

krav på vinstutdelning böra stå tillbaka för försäkringstagarnas intresse

av låga premier och återbäring. I överensstämmelse härmed kan det förutses,

att aktieägarnas möjlighet att tillgodogöra sig vinst kommer att starkt

begränsas i bolagsordningarna. Nämnda förhållanden torde vara ägnade åt''

väsentligt reducera behovet av det ifrågavarande minoritetsskyddet, vars praktiska

värde för övrigt icke får överskattas. I detta sammanhang bör likvä''

framhållas, att bestämmelsen i 69 § första stycket i föreliggande lagförslag

gör det möjligt att i bolagsordningen tillerkänna en minoritet bland aktieägarna

rätt att påkalla vinstutdelning. Det åligger koncessionsmyndigheten

att pröva, huruvida i det särskilda fallet en dylik bolagsordningsbestämmelse

kan anses befogad. Uttalas från bolagets sida önskemål om sådant förbehåll

i bolagsordningen, torde detta som regel böra tillgodoses. På grund av vad

nu anförts finner jag det icke erforderligt att i lagen upptaga regler i förevarande

ämne.

Spörsmålet om begränsning i aktieägares och garanters vinsträtt innan vissa

såsom tillgång uppförda organisationskostnader fullständigt avskrivits torde

ha ringa praktisk betydelse. Gentemot utredningens förslag om begränsning

av den årliga utdelningen till tre procent å aktiekapitalet och fem procent å

garantikapitalet har försäkringsinspektionen anfört att någon åtskillnad mellan

aktieägare och garanter i detta hänseende icke är motiverad. Jag kan biträda

denna uppfattning. Övervägande skäl synas mig därvid tala för att

tillämpa den lägre gränsen även beträffande garanterna.

I övrigt ansluter jag mig till utredningens förslag.

Om styrelse, verkställande direktör och firmateckning.

70—90 §§.

Försäkringsutredningen erinrar om, att enligt nya aktiebolagslagen varje

allmänt aktiebolag, vars aktiekapital eller maximikapital överstiger 500 000

kronor, skall äga en styrelse bestående av minst tre ledamöter. När styrelsen

för ett aktiebolag består av tre eller flera ledamöter skall verkställande

direktör utses av styrelsen inom eller utom denna. Då endast en eller två

styrelseledamöter finnas, må däremot ej utses verkställande direktör. I nya

aktiebolagslagen stadgas vidare, att styrelseledamöterna och verkställande

direktör skola vara myndiga och, där ej för särskilt fall Kungl. Maj:t annat

tillåter, bär i riket bosatta svenska medborgare; sådant tillstånd må beträf
-

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

fande styrelseledamöterna ej avse mer än en tredjedel av hela antalet. Verkställande

direktören må icke utses till styrelsens ordförande.

Utredningen anser, att de synpunkter, som ligga till grund för aktiebolagslagens

princip att varje större bo''ag obligatoriskt skall äga en styrelse med

minst tre ledamöter samt verkställande direktör, med särskild styrka böra göra

sig gällande på försäkringsväsendets område. Ett försäkringsbolag förvaltar

i regel betydande belopp, som inflyta från försäkringstagarna. Även i övrigt

är verksamhetens art och omfattning regelmässigt sådan, att allmänheten

äger befogade krav på en kvalificerad ledning av företaget. Kollegial sammansättning

av styrelsen jämte en inför styrelsen ansvarig verkställande direktör

utgöra en förvaltningsform ägnad att tillgodose detta krav. Uniformitet

mellan försäkringsbolagen på detta område måste vidare från det allmännas

synpunkt te sig som en fördel. I försäkringsutredningens förslag har

såsom allmän regel föreskrivits, att för försäkringsbolag — aktiebolag såväl

som ömsesidigt — skall finnas en styrelse bestående av minst tre ledamöter

ävensom en av styrelsen utsedd verkställande direktör (70 och 204 §§)’. Förslaget

upptar icke någon möjlighet till dispens från regeln att styrelseledamöterna

och verkställande direktören skola vara här i riket bosatta svenska

medborgare.

Med nu nämnda undantag och därav föranledda jämkningar i lagtexten

överensstämmer utredningens förslag i förevarande hänseenden med nya aktiebolagslagen.

Det är anledning att här närmare redogöra för innehållet endast

i 87 § i förslaget, vilket lagrum -— som ansluter sig till 59 § gällande

försäkringslag — avser firmateckning vid utfärdande av skriftlig handling.

I första stycket stadgas, att skriftlig handling, som utfärdas för försäkringsaktiebolag,

bör undertecknas med bolagets firma samt att de som teckna firman

därvid skola underskriva sina namn. Denna regel har karaktär av endast

instruktorisk föreskrift. Enligt stadgandet i andra stycket blir ställföreträdare

för bolaget, som utan firmateckning underskrivit handlingen, personligen

ansvarig för fullgörande av vad genom handlingen slutits, såframt

ej av handlingens innehåll framgår att den utfärdats å bolagets vägnar. Sådan

ansvarighet skall dock icke åvila undertecknarna, där av omständigheterna

vid handlingens tillkomst framgick, att handlingen utfärdades för bolaget,

samt den till vilken handlingen ställts av bolaget erhåller behörigen undertecknat

godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det begäran

därom framställts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

I remissyttrandena har förevarande avdelning i lagförslaget berörts endast

av försäkringsbolagens riksförbund, som i anslutning till bestämmelserna i

87 § framhåller, att försäkringsbrevet är den utan jämförelse vanligaste handlingen

av förpliktande karaktär inom försäkringsverksamheten. Vid livförsäkring,

där varje försäkringsansökan prövas av bolaget, torde — tillägger

förbundet — försäkringsbrevet i regel undertecknas i den ordning, som föreskrives

i 87 § första stycket (59 § första stycket gällande lag). Inom skade
-

s. 309 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

309

försäkringen åter praktiseras allmänt det förfaringssättet, att ombuden bemyndigas

att utställa försäkringsbrev. Detta är då försett med tryckt firmateckning,

som kontrasigneras av ombudet. Särskilt är detta fallet, då s. k.

kupongpolis kommer till användning, vilket i regel sker vid meddelandet av

resgodsförsäkring men är vanligt även inom en del andra försäkringsgrenar.

Riksförbundet anser, att det knappast låter sig göra och i varje fall skulle

i hög grad försvåra och fördyra förvaltningsarbetet, om man vore tvungen

att strikt följa regeln i 87 § i förslaget. Att tilldela ombuden rätt att genom

kontrasignation teckna firman med därav följande skyldighet att i försäkringsregistret

låta anteckna hela ombudskåren som firmatecknare i bär avsedda

fall anser förbundet icke kunna komma i fråga. Enligt förbundets mening

möter det, med en rimlig tolkning av den föreslagna 87 § och särskilt

dess andra stycke, intet hinder att alltjämt tillämpa den anordning, som

erfarenhetsmässigt tvungit sig fram. Då emellertid, framhåller riksförbundet,

en motsatt uppfattning lärer hava gjort sig gällande från vissa håll, har förbundet

velat fästa uppmärksamheten på saken. Om sistnämnda uppfattning

tillmätes vitsord, måste föreskrifterna i lagen ändras så, att de sanktionera

utfärdandet av försäkringsbrev i den förenklade form, som nu förekommer.

Riksförbundet anser, att vad sålunda anförts bör gälla även i fråga om

andra handlingar än försäkringsbrev, t. ex. premiekvitton. Förbundet understryker

i detta sammanhang, att utvecklingen alltmer går i riktning mot en

mekanisering av arbetet. Det vore, tillägger förbundet, orimligt om stela föreskrifter

rörande firmateckningen tillåtas hindra en från alla synpunkter

önskvärd utveckling, som icke kan medföra menliga konsekvenser för försäkringstagarna.

Föredraganden. Jag biträder utredningens förslag. I anledning av vad

försäkringsbolagens riksförbund anfört vill jag framhålla, att enligt allmänna

fullmaktsrättsliga regler skriftlig handling torde kunna utfärdas med bindande

verkan för försäkringsbolag utan att behörig firmateckning skett.

Innehållet i 87 § torde sålunda icke lägga hinder i vägen för den praxis, som

utbildats i fråga om utfärdande av försäkringsbrev m. m. inom skadeförsäkringen.

Om styrelsens och verkställande direktörens årsredovisning.

91—97 §§.

I dessa paragrafer upptagas bestämmelser angående årsredovisningen. Förslaget

bibehåller grundsatsen i gällande rätt, att årsredovisningen skall ske

genom balansräkning, vinst- och förlusträkning samt förvaltningsberättelse.

Enligt förslaget skola beträffande årsredovisningen samma regler gälla för

försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag. Rörande sistnämnda

företagskategori hänvisas i 205 § till förevarande paragrafer.

Utredningen. Inledningsvis framhåller utredningen, att försäkringslagens

— liksom också den äldre aktiebolagslagstiftningens — redovisningsregler le

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

sig mycket knapphändiga mot bakgrunden av nutida uppfattning angående

ekonomiska företags redovisnings- och upplysningsplikt. Utredningen anmärker,

att i nya aktiebolagslagen redovisningsbestämmelserna givits stort

utrymme, varjämte deras betydelse starkt understrukits.

Enligt utredningens mening äro de grundläggande principerna i nya aktiebolagslagen

i förevarande ämne tillämpliga jämväl å försäkringsbolagen. I

flera väsentliga avseenden anser utredningen likväl avvikelser motiverade

med hänsyn till försäkringsväsendets egenart.

Utredningen lämnar därefter en kortfattad redogörelse för grunddragen

av nya aktiebolagslagens redovisningsregler; av redogörelsen må följande här

återgivas:

I fråga om värderingen av aktiebolags tillgångar gör aktiebolagslagen

skillnad mellan tillgångar avsedda för stadigvarande bruk för bolaget (anläggningstillgångar)

och andra tillgångar (omsättningstillgångar). Anläggningstillgångar

hava sin betydelse därigenom att de stadigvarande tjäna bolagets

produktion eller rörelse, och deras värde anses böra bedömas med

hänsyn till deras nytta i sådant avseende för bolaget. Då de under längre tid

skola tjäna bolagets verksamhet, hör någon betydelse icke tillmätas tillfälliga

värdeförändringar. Omsättningstillgångarna åter äro avsedda för förhållandevis

snabb omsättning genom försäljning, och deras bokföringsvärde bör

med hänsyn därtill bestämmas på grundval av försäljningsvärdet. I fråga

om omsättningstillgångarna gäller sålunda i aktiebolagslagen såsom regel,

att de skola värderas efter »lägsta värdets princip», vilket innebär, att de

icke må upptagas vare sig över det verkliga värdet (i allmänhet = marknadsvärdet)

eller till högre belopp än del, vartill kostnaderna för deras anskaffning

eller tillverkning uppgått. Anläggningstillgångar må däremot i regel

upptagas till belopp motsvarande anskaffningskostnaderna, å vilket belopp

avskrivningar sedan skola göras. Denna avskrivningsprincip och icke lägsta

värdets princip kan följaktligen betraktas såsom huvudregel beträffande värderingen

av anläggningstillgångar. Avskrivningar å anläggningstillgångar

skola verkställas enligt en uppgjord avskrivningsplan. Därjämte föreskrives

för särskilda fall skyldighet att verkställa extraordinära avskrivningar. Å

andra sidan medgives uppskrivning av anläggningstillgångs bokförda värde

under förutsättning, att uppskrivningen motsvarar ett bestående värde hos

tillgången och att beloppet användes till erforderlig avskrivning på värdet av

andra anläggningstillgångar eller till ökning av aktiekapitalet. För vissa slag

av tillgångar givas i lagen särskilda bestämmelser. Sålunda stadgas, att aktier

i dotterbolag ävensom aktier i andra bolag eller andra andelsrättigheter samt

obligationer och andra fordringar, som äro avsedda att stadigvarande innehavas

av bolaget, skola anses såsom anläggningstillgångar. I fråga om dessa

tillgångar gäller emellertid, att avskrivning skall ske i den mån det må anses

erforderligt enligt allmänna bokföringsgrunder och god köpmannased. Beträffande

värderingsreglerna i aktiebolagslagen må vidare framhållas, att lagen

medger upptagande av s. k. goodwill såsom anläggningstillgång. Därmed

avses affärsvärde, för vilket erlagts särskilt vederlag vid övertagande av rörelse.

Strängare^ avskrivningsregler gälla beträffande sådan tillgångspost. Såsom

tillgång må enligt aktiebolagslagen icke upptagas kostnader för bolagsbildningen

eller för ökning av aktiekapitalet, ej heller förvaltningskostnader.

Däremot må under viss förutsättning kostnader för tekniskt, kommersiellt

eller annat arbete av väsentligt värde för organisationen av bolagets rörelse

upptagas såsom anläggningstillgång, dock med skyldighet för bolaget att

s. 311 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

311

verkställa snabb avskrivning därå. Lagen medger att, i stället för avskrivning

på värdet av anläggningstillgångar, motsvarande belopp uppföres bland skulderna

på ett särskilt värdeminskningskonto. Även för värderingen av skulder

av vissa slag innehåller aktiebolagslagen regler.

Normerande bestämmelser givas i aktiebolagslagen angående balansräkningens

uppställning. Särskild uppgift skall lämnas i balansräkningen angående

aktier i andra bolag ävensom andra andelsrättigheter. Vissa föreskrifter

lämnas om att fordringar hos personer i ledande ställning i bolaget skola

uppgivas i balansräkningen.

Beträffande vinst- och förlusträkningens innehåll lämnar aktiebolagslagen

föreskrifter i anslutning till ett i lagen intaget specificerat schema för

dess upprättande.

Innebörden av aktiebolagslagens regler angående förvaltningsberättelsen

är, att i berättelsen skola lämnas sådana upplysningar, som äro erforderliga

för en riktig bedömning av bolagets ställning och rörelseresultat samt bolagsledningens

förvaltning men som icke lämpligen kunna lämnas i balansräkningen

eller vinst- och förlusträkningen.

Lagen innehåller särskilda redovisningsregler rörande koncernförhållanden.

I moderbolags balansräkning, vinst- och förlusträkning samt förvaltningsberättelse

skola lämnas vissa uppgifter till belysning av koncernens

ställning. Dessutom skall en särskild koncernredovisning upprättas. Denna

kan givas i form av en koncernbalansräkning, utgörande ett sammandrag

av moderbolagets och dotterbolagets balanser, eller i form av en s. k. koncernredogörelse.

Utredningen övergår härefter till frågan i vilken utsträckning nya aktiebolagslagens

redovisningsregler lämpligen böra göras tillämpliga å försäkringsbolagen.

I detta hänseende understryker utredningen till en början,

att de belopp, som av försäkringstagarna inbetalas till försäkringsbolaget,

måste av detta förvaltas på sådant sätt, att bolagets förmåga att fullgöra

sina utfästelser enligt försäkringsavtalen tryggas. Beträffande livförsäkring

är stadgat, att ett belopp motsvarande kapitalvärdet av utfästelserna skall

placeras i särskilt angivna slag av värdehandlingar av hög bonitet. I dessa

värdehandlingar njuta försäkringstagarna panträtt. Motsvarande bestämmelser

gälla för vissa former av skadeförsäkring. I övrigt må försäkringsbolagen

fritt placera sina medel. Huvudsakligen tre faktorer måste enligt

utredningens mening vara vägledande för försäkringsbolagens kapitalplaceringspolitik,

nämligen säkerheten, räntabiliteten och likviditeten.

Det kan — framhåller utredningen — icke vara tvivel underkastat att lägsta

värdets princip måste tillämpas i fråga om huvudparten av försäkringsbolagens

värdehandlingar. Dessa kunna i regel icke anses anskaffade för

»stadigvarande bruk» i nya aktiebolagslagens mening. Tre kategorier av tillgångar

kunna anses intaga en särställning, nämligen bolagets huvudkontorsfastighet,

aktier i dotterbolag samt tillgång på grund av tillskjutet garantikapital

i ömsesidigt försäkringsbolag, som är dotterbolag. Försäkringsutredningens

förslag innebär, att nämnda slag av tillgångar må värderas enligt

de regler som i aktiebolagslagen gälla för anläggningstillgångar; övriga tillgångar

behandlas såsom omsättningstillgångar. Aktiebolagslagens terminologi

finner utredningen olämplig i fråga om försäkringsbolagens kapital
-

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

placeringar. Uttrycken »anläggningstillgångar» och »omsättningstillgångar»

hava sålunda icke upptagits i förslaget.

Frånsett de särskilda värderingsreglerna för nyssnämnda tre tillgångskategorier

har i förslaget ett viktigt undantag gjorts från lägsta värdets princip.

Utredningen framhåller härom, att försäkringsbolagens kapitalplaceringar

för försäkringsutfästelsernas säkerställande i regel ske på lång sikt.

De värdehandlingar, vari försäkringsfonden — vilken närmast svarar mot

utfästelserna — redovisas, behöva endast i mindre grad vara likvida, eftersom

behovet av rörelsekapital tillgodoses ur andra fonder. Värdehandlingarna

behöva sålunda icke realiseras vid en kanske ogynnsam tidpunkt utan

kunna kvarligga i portföljen till förfallo- eller konverteringsdagen. Det är

här uteslutande fråga om värdepapper, vilka normalt infrias till nominella

beloppet. Under nu nämnda förhållanden anser utredningen det icke påkallat

att vid värderingen av dessa värdehandlingar taga hänsyn till kursfluktuationer

härrörande från ändringar i ränteläget. Utredningen föreslår

därför (93 § 5 mom. samt 205 §), att nedskrivning under senaste bokföringsvärdet

må underlåtas, där värdehandlingarna med hänsyn till föreliggande

omständigheter beräknas kunna avyttras till belopp motsvarande det bokförda

värdet. Har värdehandlingen förvärvats under räkenskapsåret, må den

— under enahanda förutsättningar —- upptagas till det belopp, som motsvarar

kostnaderna för dess anskaffning. De nämnda eftergifterna beträffande

värderingen föreslås skola gälla endast de i förslaget särskilt angivna

värdehandlingar (274 § första stycket 1—7), i vilka försäkringsfond skall

redovisas. Utredningens förslag i detta ämne överensstämmer med den princip,

som redan godtagits i gällande försäkringslag. Det är tydligt, anmärker

utredningen, att en förutsättning för regelns tillämpning är att, därest bolaget

verkställer utbyte av värdehandlingar för annat ändamål än bevakande

av bolagets rätt på grund av handlingarna — t. ex. för att tillgodogöra sig

tillfälliga kursvinster — den vinst, som uppkommit på transaktionen, skall

användas till avskrivning på de värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden

redovisas. Uttryckligt stadgande härom har icke ansetts erforderligt.

I förslaget har icke upptagits någon motsvarighet till bestämmelsen i aktiebolagslagen

att goodwill må upptagas såsom tillgång under viss begränsad

tidrymd. Utredningen finner det icke påkallat att införa denna anordning på

försäkringsväsendets område.

Beträffande rätten att såsom tillgång uppföra vissa organisationskostnader

intar förslaget — liksom gällande försäkringslag — en ståndpunkt, som

i viss mån avviker från aktiebolagslagens.

Även i fråga om anordningen med värdeminskningskonto avviker förslaget

från aktiebolagslagen. I förslaget stadgas nämligen uttryckligt förbud

mot att i stället för avskrivning på värdet av tillgångar uppföra motsvarande

belopp bland skulderna. Ett värdeminskningskonto anser utredningen ägnat

att i väsentlig grad försvåra försäkringsinspektionens kontroll av de olika

tillgångsposternas värdering.

De i aktiebolagslagen upptagna reglerna angående värdering av skulder

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kung1. Maj.ts proposition nr 50.

sakna enligt utredningens mening betydelse för försäkringsbolagen och hava

fördenskull icke influtit i utredningens förslag.

Utredningen påpekar, att aktiebolagslagens balansräkningsschema utformats

närmast med tanke på industriföretags redovisning. Lagens bestämmelser

härutinnan äro att anse såsom en exemplifiering. Den uppdelning i huvudposter,

som angives i schemat, kan icke under alla förhållanden vara tillfyllest.

Det framhäves uttryckligen i lagen, att ytterligare fördelning i poster

skall äga rum, där det med hänsyn till bolagets förhållanden må anses

påkallat jämlikt allmänna bokföringsgrunder och god köpmannased. Det

uppställda schemat måste enligt utredningens åsikt betraktas såsom främmande

för ett försäkringsbolags förhållanden. Med hänsyn härtill kan schemat

icke upptagas i en försäkringslag. Utredningen understryker emellertid,

att icke heller försäkringsbolagens förhållanden äro ensartade i redovisningshänseende.

I viss utsträckning göra sig skilda synpunkter gällande beträffande

t. ex. ett livförsäkrings- och ett skadeförsäkringsbolag. Vid övervägande

av hithörande spörsmål har försäkringsutredningen funnit mest ändamålsenligt,

att försäkringslagen endast upptager vissa generella bestämmelser

angående balansräkningens uppställning, medan detaljföreskrifter i

ämnet utfärdas i administrativ ordning. De skäl, som beträffande de allmänna

aktiebolagen kunna andragas mot en sådan anordning, anser utredningen

icke äga samma bärighet beträffande de slag av bolag, varom här är fråga.

I detaljbestämmelsema kunna de nyssnämnda skiljaktigheterna mellan olika

företagstyper beaktas. Genom den skisserade anordningen vinnes även i övrigt

möjlighet till smidig anpassning efter utvecklingen. En väsentlig fördel

är vidare, att på denna väg överensstämmelse lättare kan åvägabringas mellan

den balansräkning, som förelägges bolagsstämman, och den redovisning,

som bolaget har att årligen avgiva till försäkringsinspektionen. De anvisningar

för sistnämnda redovisning, som av inspektionen utfärdats med stöd av

nu gällande lagstiftning, finner utredningen nämligen väl ägnade att tjäna

såsom norm för de åsyftade administrativa föreskrifterna angående balansräkningens

uppställning. Med hänsyn till de sålunda föreslagna redovisningsreglerna

torde dock, anmärker utredningen, en översyn av de nämnda anvisningarna

vara påkallad. Självfallet måste riktlinjerna för balansräkningens

uppställning utformas på sådant sätt, att redovisningen tillgodoser anspråken

på överskådlighet och klarhet.

I överensstämmelse med vad nu anförts upptar förslaget beträffande balansräkningens

uppställning den generella regeln, att tillgångar och skulder

skola fördelas i poster på sätt som må anses påkallat med hänsyn till verksamhetens

art och allmänna bokföringsgrunder, varjämte vissa föreskrifter

lämnas angående bolagens fonder av olika slag. Pa Kungl. Maj:t skall ankomma

att meddela närmare bestämmelser angående tillgångs- och skuldposters

uppställning och benämning så ock angående redovisning av aktier i andra bolag

ävensom andra andelsrättigheter. Vad beträffar upplysningsplikten rörande

innehav av aktier och andelsrättigheter förutsätter utredningen, att

föreskrifterna härom utformas så, att syftet med upplysningsplikten väl till
-

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungi. Mcij.ts proposition nr 50.

godoses. Därvid anser utredningen dock böra övervägas, huruvida icke av

rent praktiska skäl redovisning av aktier eller andelar i bolag eller föreningar,

som bildats för förvaltning av försäkringsbolagets fastigheter, bör kunna ske

utan långt driven specificering.

I fråga om vinst- ocb förlusträkningen innehaller förslaget — i viss analogi

med vad förut yttrats rörande balansräkningen — endast några allmänna

regler angående dess upprättande. Utredningen understryker särskilt föreskriften

om att intäkter och kostnader skola redovisas särskilt för varje

försäkringsgren. Vidare stadgas, att närmare bestämmelser angående vinstoch

förlusträkningens uppställning skola meddelas av Kungl. Maj:t.

Den nya aktiebolagslagens regler angående redovisning av fordringar hos

personer i ledande ställning i bolaget ha icke upptagits i förslagets redovismngskapitel.

Försäkringsutredningen har ansett det icke vara med god ordning

överensstämmande, att dessa personer upptaga lån i det egna bolaget

eller i bolag tillhörande samma koncern. I 339 § har sålunda intagits förbud

häremot.

Reglerna om särskild koncernredovisning anser utredningen principiellt

böra tillämpas även å försäkringsbolag. Förslaget innehåller föreskrift härom.

Det förutsättes, att Kungl. Maj:t skall meddela närmare bestämmelser

angående koncernbalansräknings och koncernredogörelses uppställning och

innehåll. Emellertid måste enligt utredningens uppfattning beaktas, att koncernförhållandena

på försäkringsväsendets område understundom torde vara

sådana, att en koncernredovisning kan betraktas som helt ändamålslös. Här

åsyftas de fall, där visserligen de för ett koncernförhållande konstitutiva faktorerna

äro för handen, men moder- och dotterbolag drivas såsom helt självständiga

företagsenheter utan inbördes affärstransaktioner. Detta kan vara

förhållandet då intressegemenskapen endast åsyftar utnyttjande av gemensam

ombudsorganisation eller dylikt. I sådant fall är det rimligt, att dispens

meddelas från skyldigheten att avgiva koncernredovisning. Dispensrätten bör

tdlkomma Kungl. Maj:t. Prövning av frågan huruvida förutsättning för dispens

är för handen kan ske på grundval av de årliga uppgifter rörande verksamheten,

som bolagen enligt förslaget hava att fortlöpande avgiva till försäkringsinspektionen,

eller med stöd av upplysningar, som eljest kunna inhämtas.

Ehuru uttryckligt stadgande därom icke upptagits i förslaget finner

utredningen det självklart, att om försäkringsinspektionen på grund av ändrade

förhållanden finner att meddelad dispens icke längre bör bestå, anmälan

därom skall göras hos Kungl. Maj:t.

I enlighet med det anförda hava reglerna angående styrelsens och verkställande

direktörens årsredovisning utformats i förslaget. Den grundläggande

bestämmelsen om de arliga redovisningshandlingarna (balansräkning,

vinst- och förlusträkning samt förvaltningsberättelse) har upptagits i 91 §.

Då det med hänsyn till tillsynsverksamheten ansetts önskvärt att redovisningsperioden

sammanfaller för de olika bolagen, stadgas i 92 §, att kalenderåret

skall vara räkenskapsår, såframt ej särskilda förhållanden till annat

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

föranleda. Önskar försäkringsbolag genomföra annan redovisningsperiod,

skall bestämmelse därom inflyta i bolagsordningen (10 och 174 §§). Frågan

blir därigenom underkastad koncessionsmyndighetens prövning.

Föreskrifter angående tillgångarnas värdering hava upptagits i 93 §. Från

den såsom huvudregel uppställda lägsta värdets princip (1 mom.) medgives,

såsom förut nämnts, undantag beträffande tre slag av tillgångsposter, nämligen

fastighet, som är avsedd för inrymmande av bolagets huvudkontor, aktier

i dotterbolag samt tillgång på grund av tillskjutet garantikapital i ömsesidigt

försäkringsbolag, som är dotterbolag (2 mom.). Dessa tillgångar må

värderas till högst det belopp, vartill anskaffningskostnaderna uppgått. Härtill

anknytas regler angående avskrivningsskyldighet. Om huvudkontorsfastighet

måste anses äga ett bestående värde väsentligt överstigande det belopp,

vartill fastigheten är upptagen i närmast föregående balansräkning, må fastigheten

(3 mom.) upptagas till högst detta värde. Försäkringsutredningen

har ansett sådan uppskrivning principiellt tillåtlig endast under förutsättning

att vinsten kommer försäkringstagarna till godo. Såsom villkor för uppskrivningen

föreskrives därför, att det belopp, varmed uppskrivningen sker,

skall användas till avsättning till försäkringsfond, utjämningsfond, säkerhetsfond,

återbäringsfond eller regleringsfond eller till avskrivning på värdet

av andra tillgångar av det slag som avses i 2 mom. Förslaget medger sålunda

icke — såsom däremot fallet är i nya aktiebolagslagen — att bokföringsvinsten

användes för nyemission av aktier. Den rätt till uppskrivning av huvudkontorsfastighetens

värde, som här medgivits, begränsas även av föreskriften,

att uppskrivning icke får ske över taxeringsvärdet. Utredningen har ej

funnit erforderligt, att jämte regeln om värdering av osäkra fordringar (4

mom.) upptaga stadgandet i nya aktiebolagslagen, att värdelösa fordringar

icke må upptagas såsom tillgång. Utredningen påpekar, att ett nybildat försäkringsbolag,

särskilt inom livförsäkringsbranschen, i allmänhet vid starten

belastas av relativt stora kostnader för organisation av bolagets verksamhet.

Det har synts utredningen rimligt att bolaget får upptaga dessa kostnader såsom

tillgång i balansräkningen, dock med skärpt avskrivningsplikt (7 mom.).

Rätt att redovisa organisationskostnader såsom tillgång förutsätter förbehåll

därom i bolagsordningen. Det föreskrives vidare, att beloppet skall vara i

bolagsordningen maximerat. Försäkringsutredningen har icke lunnit påkallat

att till försäkringsväsendets område överflytta det i nya aktiebolagslagen lämnade

medgivandet att, även sedan verksamheten kommit i gång, såsom tillgång

upptaga kostnader för tekniskt, kommersiellt eller annat arbete av väsentligt

värde för organisation av bolagets rörelse.

I 94. § givas regler angående balansräkningens uppställning. Paragrafen

innehåller dock endast de grundläggande reglerna i ämnet. Såsom redan

nämnts, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser

angående tillgångars och skulders fördelning i poster samt dessas

uppställning och benämning. I enahanda ordning skall enligt förslaget meddelas

bestämmelser angående redovisning av aktier i andra bolag ävensom

andra andelsrättiglieter. Beträffande den i paragrafen (3 mom.) upptagna

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kunql. Maj-ts proposition nr 50.

föreskriften, att av balansräkningen skall framgå, i vad män tillgångar pantsatts

till säkerhet för vissa fonder, anför utredningen, att skyldigheten lämpligen

kan fullgöras på det sätt att för varje tillgångspost i en särskild kolumn

i balansräkningen angives, i vilken utsträckning pantsättning skett. Därigenom

skulle enligt utredningens förmenande vinnas en överskådlig bild av

de nämnda fondernas sammansättning.

95 § innehåller de grundläggande föreskrifterna angående vinst- och förlusträknings

uppställning. Närmare bestämmelser i detta ämne skola meddelas

av Ivungl. Maj:t.

Bestämmelser rörande förvaltningsberättelsen hava upptagits i 96 §. Utredningen

understryker, att förvaltningsberättelsen utgör ett betydelsefullt led i

årsredovisningen. De regler, som härutinnan givas i nya aktiebolagslagen

(103 §), återfinnas i allt'' väsentligt i förevarande paragraf. Enligt sistnämnda

lag skall i berättelsen lämnas uppgift rörande medelantalet under räkenskapsåret

anställda arbetare samt medelantalet övriga i bolagets tjänst anställda

personer. Därjämte skall i särskilda poster upptagas sammanlagda beloppet

av utbetalda löner och ersättningar under räkenskapsåret dels till arbetare

dels till styrelsen samt verkställande direktör och andra företagsledare dels

ock till övriga befattningshavare i bolaget. Den nämnda kategoriindelningen

finner utredningen icke lämpad för försäkringsväsendets förhållanden. Hos

försäkringsbolagen utgöra i regel ackvisitörerna (inräknat de s. k. fritidsombuden)

det dominerande antalet befattningshavare. För ackvisitör är benämningen

fältman allmänt vedertagen. Av ackvisitörerna äro somliga, vilka utöva

ackvisitionsverksamheten såsom yrke, knutna till bolaget genom fastare

anställningsförhållanden, s. k. yrkesfältmän, medan andra ägna sig åt uppgiften

såsom bisyssla. Formen för försäkringsbolagets fältorganisation ger i

viss mån en bild av bolagets allmänna karaktär. Vid sidan av fältmännen

framstå bolagets övriga anställda, i främsta rummet huvudkontorspersonalen,

som en grupp med mera enhetliga anställningsförhållanden. Utredningen har

funnit övervägande skäl tala för att försäkringsbolagens uppgifter angående

antalet anställda skola avse dels antalet fältmän, med särskilt angivande av

antalet yrkesfältmän, och dels antalet av övriga i bolagets tjänst anställda

personer. Bestämmelse härom har upptagits i 96 § 1 mom. I viss konsekvens

med vad nyss sagts föreslås vidare, att lönekostnadsuppgifterna skola fördelas

på tre grupper, nämligen dels fältmän, dels styrelsen samt verkställande

direktören och andra personer i ledande ställning, dels ock övriga befattningshavare

i bolaget.

Såsom förut framhållits, skall enligt förslaget grundsatsen om skyldighet

att avgiva särskild koncernredovisning tillämpas även å försäkringsbolag. Bestämmelser

i detta ämne hava upptagits i 97 §. I 333 § angivas — i anslutning

till nya aktiebolagslagens regler — de omständigheter, vilka konstituera

ett koncemförhållande.

Yttranden. Utredningens förslag i nu förevarande delar har upptagits till

behandling endast i de av försäkringsbolagens riksförbund och Folket—Sam
-

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

arbete avgivna yttrandena. Försäkringsbolagens riksförbund har intet att

erinra mot de grundläggande principerna i förslaget men uttalar kritik beträffande

ett par bestämmelser av större eller mindre räckvidd. Sålunda

framhåller riksförbundet rörande det i 93 § 8 mom. upptagna förbudet mot

värdeminskningskonto att det från balansteknisk synpunkt kan erbjuda fördelar

att för en grupp tillgångar bibehålla anskaffningsvärdet på tillgångssidan

och redovisa totalbeloppet av avskrivningar under de år, som förflutit

efter det tillgången förvärvades, i härför avsett konto på skuldsidan. Från

allmänhetens synpunkt kan enligt riksförbundets mening en sådan anordning

vara mera upplysande än en specifikation med endast bokföringsvärden. Förbundet

anför vidare:

Även om förbundet icke kan tillerkänna det av utredningen anförda skälet

för förbud mot värdeminskningskonto, nämligen att ett sådant konto

skulle vara ägnat att försvåra försäkringsinspektionens kontroll, större bärkraft,

vill förbundet dock, då fråga gäller livförsäkring, icke motsätta sig

förslaget utom med avseende å fastighetsinnehav. Särskilt i fråga om fastigheter

är det nämligen förenat med stora fördelar i förvaltningsavseende att

verkställa avskrivningarna indirekt genom uppläggandet av ett värdeminsknings-

eller reparationskonto, som kan disponeras för reparation eller

modernisering av den ena eller andra fastigheten allteftersom det kan befinnas

behövligt eller lämpligt. De av utredningen anförda kontrollsynpunkterna

torde ej heller ha samma vikt, då fråga gäller fastigheter som beträffande

exempelvis obligationer.

Beträffande skadeförsäkringsbolag föreligga däremot enligt riksförbundets

mening inga som helst skäl för förbud överhuvud taget mot värdeminskningskonto.

Förbundet påyrkar därför, att det allmänna förbudet mot vardeminskningskonto

uteslutes och ersättes med ett på nu angivet sätt begränsat stadgande

avseende endast livförsäkringsbolag.

Beträffande bestämmelsen i 94 § 5 inom. om skyldighet att i moderbolags

balansräkning lämna upplysning om fordringar och skulder i förhållandet

mellan moderbolaget och varje dotterbolag, anmärker försäkringsbolagens

riksförbund, att bestämmelsen icke bör gälla i fråga om utländska dotterbolag.

Vad angår föreskriften i 95 § att vinst- och förlusträkningen skall specificeras

så, att intäkter och kostnader för varje särskild försäkringsgren redovisas

för sig, ifrågasätter riksförbundet, om en så utförlig specifikation

bör belasta vinst- och förlusträkningen. Förbundet uppställer i detta sammanhang

frågan vad som i paragrafen förstås med försäkringsgren. Sådan

försäkring som sjö-, automobil-, fastighets- eller hemförsäkring bör enligt

förbundets uppfattning anses som en försäkringsgren, oavsett att dylik försäkring

täcker flera risker.

Riksförbundet anmärker alt bestämmelsen i 96 § 1 mom. tredje stycket

innebär en skärpning av nya aktiebolagens (103 §) motsvarande regel. Enligt

sistnämnda lag skall uppskrivning av omsättningstillgångar särskilt angivas

endast om uppskrivning skett utöver anskaffningsvärdet, alltså ej eu uppskrivning,

som håller sig inom sagda värde, medan enligt förslaget varje

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj.ts proposition nr öO.

uppskrivning skall särskilt anmärkas i förvaltningsberättelsen. Någon anledning

att här avvika från aktiebolagslagen anser förbundet icke föreligga.

I anslutning till bestämmelserna i 97 g angående koncernredovisning anför

riksförbundet, att det kan vara stridande mot ett svenskt bolags intresse

att offentliggöra ett aktieinnehav i ett utländskt försäkringsbolag. Särskilt

gäller detta om aktieinnehavet är så stort, att det utländska bolaget enligt

försäkringslagen skall betraktas som dotterbolag. Utländska konkurrenters

eller affärsförbindelsers kännedom om sådana förhållanden kunna utnyttjas

till skada för svenska bolag. Riksförbundet förutsätter emellertid, att de

svenska bolagens berättigade intressen av sekretess i här ifrågavarande avseenden

komma att tillgodoses med tillämpning av undantagsbestämmelserna

i 97 § andra stycket. Det bör — tillägger förbundet — kunna anförtros åt

törsäkringsinspektionen att medgiva undantag, som där avses.

Folket—Samarbete anför principiella synpunkter beträffande frågan i vilken

utsträckning s. k. dolda reserver böra tillåtas. Anstalterna anmärka, att

inom skadeförsäkringen trygghetskravet hittills stått i förgrunden. Många

försäkringsbolag hava därför bildat stora konsolideringsfonder. Denna utveckling

har enligt anstalternas mening varit naturlig och riktig. Tiden måste

emellertid nu vara inne att lägga större vikt vid skälighetskravet än tidigare

skett. Anstalterna hänvisa till sin i annat sammanhang uttalade uppfattning

rörande detta spörsmål. En nödvändig förutsättning för att skäligheten

skall kunna kontrolleras anser Folket—Samarbete vara att bolagens vinstoch

förlusträkningar redovisa det verkliga resultatet av verksamheten. Om

man alls skall ha en offentlig tillsyn över skadeförsäkringen — eu fråga

som Folket—Samarbete finner diskutabel oaktat den kan anses avgjord för

vårt lands vidkommande — bör enligt anstalternas mening tillsynsmyndigheten

ha både rätt och plikt att utöva effektiv kontroll över försäkringsbolagens

årsredovisning. Ett visst utrymme för dold konsolidering må anses

vara ett uttryck för sunda bokföringsprinciper, eftersom försiktigheten bjuder

att tillgångar och skulder värderas något på den säkra sidan, men en

dold konsolidering av obegränsad omfattning bör däremot i princip icke

förekomma.

Anstalterna papeka, att avsättning till dolda reserver kan göras på många

olika konton. I vissa fall anser sig försäkringsinspektionen kunna påkalla

justering av vinst- och förlusträkningen. Detta är däremot ej fallet vid en

form av dold reservbildning, som är av dominerande betydelse, nämligen vid

ökning av försäkringsfonden utöver den erforderliga.

Efter att ha framhållit, att gällande bestämmelser angående försäkringsfond

för livförsäkring — i vilka bestämmelser någon ändring icke föreslagits

av utredningen, såvitt i detta sammanhang har intresse — utesluta dold reservbildning

av nämnvärd betydelse inom denna verksamhetsgren, anmärker

Folket-Samarbete, att läget är helt annorlunda inom skadeförsäkringen, där

varje bolag självt bestämmer avsättning till premiereserv och ersättningsreserv.

Beträffande skadeförsäkringen anföra anstalterna vidare:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 50.

319

Praxis har blivit, att det enda kravet på försäkringsfonden är, att den är

tillräcklig. I detta hänseende föreslår utredningen icke någon ändring. Enligt

Folket—Samarbetes mening kan det icke anses tillfredsställande, att livförsäkring

och skadeförsäkring behandlas så olika. Ehuru lagens definition på

försäkringsfonden i och för sig är fullt tillfredsställande, förordar Folket—

Samarbete därför en omformulering, som förhindrar dess användning som

en fond för dold konsolidering. Erforderliga tillämpningsföreskrifter synas

kunna utfärdas av försäkringsinspektionen, som bör erhålla samma befogenhet

att kontrollera försäkringsfonden som i fråga om livförsäkring. Det bör

påpekas, att vad som här sagts om försäkringsfonden även bör gälla den

återförsäluade delen av densamma, »värdet av återförsäkrares ansvarighet»,

vilken dock bör kunna nedskrivas där särskilda skäl (t. ex. valutaförhållanden)

äro för handen men icke helt godtyckligt.

Denna ståndpunkt innebär givetvis icke ett underskattande av konsolideringens

betydelse. Folket—Samarbetes mening är endast att konsolideringen

skall göras Öppet genom avsättning till därför avsedda fonder. Sådan avsättning

bör icke göras före bokslutet utan såsom disposition av överskottet beslutas

av bolagsstämman på förslag av styrelsen.

Vid införandet av en på detta sätt skärpt lagstiftning bör såsom en övergångsbestämmelse

föreskrivas, att belopp, som utöver det beräknade värdet

av liolagets ansvarighet innestår i försäkringsfonden, skall överföras till konsolideringsfonderna.

Folket—Samarbete framhåller, att man vid avvägningen av konsolideringsfondernas

storlek möter stora principiella svårigheter. Anstalterna tillägga

härom följande:

Risken för omkostnadsstegring, som icke bör underskattas, torde inom

skadeförsäkringen med dess i regel korta försäkringsavtal icke behöva föranleda

någon större konsolidering. Detsamma gäller risken för räntefall. Även

risken för kapitalförluster kan icke motivera mer än en mycket begränsad

fondbildning. Kraven på en fortlöpande kapitalkrävande och risktagande

utbyggnad av verksamheten äro icke heller så stora som exempelvis inom

handel och industri. Huvudvikten vid bedömandet av behovet av fondbildning

måste därför läggas vid själva försäkringsrörelsen.

Hur stor konsolidering, som riskrörelsen kräver, är en fråga som icke kan

besvaras med någon högre grad av exakthet. Erfarenheten om katastrofer

och andra kastningar i riskförloppet ger nämligen endast ofullständig ledning

för framtiden. Då utredningen i fråga om livförsäkring ansett sig böra

avstå från en teoretisk motiverad regel för konsolideringsfondemas storlek,

synes det dock icke vara omöjligt att även beträffande skadeförsäkring efter

ytterligare utredning komma fram till en någorlunda tillfredsställande regel,

som åtminstone anger de gränser, inom vilka konsolideringsfondemas tillskott

från försäkringsrörelsen bör ligga. Den nndre gränsen bör vara relativt

hög för ett svagt konsoliderat bolag, medan den övre gränsen bör successivt

nedsättas allteftersom konsolideringen fortskrider. Stora konsolideringsfonder

ha ju knappast någon annan uppgift än alt täcka katastrofrisken, och

då katastrofer äro sällsynta böra försäkringstagarnas bidrag till redan förut

stora fonder hållas inom snäva gränser.

Härefter ingå anstalterna på den av försäkringsutredningen uttalade principen,

att varje försäkringsgren i redovisningshänseende bör — såvitt möjligt

— bedömas för sig. För genomförande av denna grundsats anse anstalterna

det nödvändigt, att begreppet försäkringsgren definieras på ett enty
-

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

digt och ändamålsenligt sätt. Anstalterna erinra om att försäkringsbolagen

under senare år sammanfört flera olika branscher i s. k. kombinerade försäkringar

under namn av fastighetsägareförsäkringar, villaägareförsäkringar

och hemförsäkringar. Därmed har åsyftats att vinna en minskning av försäkringstagarnas

besvär med försäkringarna samt en reduktion av förvaltningskostnaderna

och därmed en nedsättning av premierna. Anstalterna uttala

angelägenheten av att dessa strävanden icke motverkas genom att bolagen

nödgas redovisa i dylika försäkringar ingående moment på skilda försäkringsgrenar.

Den eftersträvade förenklingen i förvaltningen skulle eljest

äventyras. Omsorgen om kontinuitet i den officiella statistiken måste träda

tillbaka om den kommer i konflikt med rationaliseringsintresset. Det synes

anstalterna därför böra övervägas, om icke vissa kombinerade försäkringar

skulle kunna betraktas såsom en enda försäkringsgren. De statistiska undersökningar

om bärigheten av de i försäkringsgrenen ingående detaljmomenten,

som i så fall skulle erfordras, kunna — framhålla anstalterna — utföras

enklare och billigare än en genomförd bokföringsmässig uppdelning.

Föredraganden. Försäkringsbolagen äro liksom de allmänna aktiebolagen

redan enligt gällande lagstiftning pliktiga att avgiva offentlig redovisning,

vilket innebär, att redovisningen icke endast tillhandahålles delägarna

utan även insändes till offentlig myndighet för att där hållas tillgänglig

för allmänheten. Vad försäkringsbolagen beträffar utgör redovisningen därjämte

ett viktigt underlag för den offentliga tillsynen över verksamheten. Från

de enskilda medborgarna inflyta till försäkringsbolagen betydande kapitalbelopp

och bolagens verksamhet griper djupt in i det sociala och ekonomiska

livet. Dessa förhållanden motivera — såsom jag redan tidigare understrukit

— en effektiv samhällelig kontroll över verksamheten. Effektiviteten förutsätter

i sin tnr bl. a. en upplysande och specificerad redovisning för försäkringsbolagens

ställning och rörelseresultat.

I den nya aktiebolagslagen hava upptagits icke oväsentligt skärpta krav på

redovisningens utförlighet och klarhet. Lagen uppställer ett normalschema

för balans- samt vinst- och förlusträkning, vilket utgör minimikrav i fråga

om redovisningen. Balansräkningsschemat är uppgjort med hänsyn till att upplysning

skall lämnas om värderingsreglernas iakttagande, företagets likviditet

och räntabilitet. Normalschemat för vinst- och förlusträkningen innebär s. k.

nettoredovisning för rörelsen med specifikation allenast av vissa kostnadsposter.

Beträffande årsredovisningen anknyter försäkringsutredningens förslag till

de grundläggande principerna i nya aktiebolagslagen. Förslaget bygger sålunda

på nettoredovisningsmetoden men innehåller icke något normalschema

vare sig beträffande balansräkningen eller vinst- och förlusträkningen. Utredningen

föreslår i stället att detaljbestämmelser rörande redovisningen skola

utfärdas av Kungl. Maj:t; därigenom skulle främst vinnas en lämplig anpassning

till skilda företagsformer på försäkringsväsendets område.

Gentemot utredningens förslag har Folket—Samarbete riktat den princi
-

s. 321 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

321

piella anmärkningen, att det föreslagna redovisningssystemet icke hindrar en

i det närmaste obegränsad dold reservbildning, i varje fall icke på skadeförsäkringens

område. Anmärkningen har samband med den av Folket—

Samarbete förordade metoden för övervakning av premiesättningens skälighet

inom skadeförsäkringen.

Oavsett sambandet med skälighetsgrundsatsen äro Folket—Samarbetes synpunkter

av stort intresse. Anstalterna åsyfta en begränsning av möjligheterna

att avsätta medel till sådana fonder, som kunna inrymma dold konsolidering

utöver vad som betingas av nödvändigheten att upprätthålla vissa säkerhetsmarginaler.

Avsättning till dylika fonder bör enligt anstalternas mening på

lämpligt sätt maximeras med hänsyn till riskrörelsen.

Ett genomförande av de av Folket—Samarbete uttalade önskemålen skulle

innebära ett avsteg från de principer rörande redovisningen, som hittills

följts i lagstiftningen. Såsom redan berörts har lagstiftningen på detta område

ansetts ha till huvudsaklig uppgift att tillse att ett företags tillgångar

icke upptagas till för höga värden men ej att förhindra undervärdering. Ett

företags nettoförmögenhet kan sålunda vara större än en lagligen upprättad

balansräkning utvisar. Årsbalansen är följaktligen vad i bokföringsläran brukar

kallas driftsbalans eller resultatutredningsbalans och icke förmögenhetsbalans.

Visserligen medgiva de redovisningsregler, som upptagits i nya aktiebolagslagen

och som i huvudsak efterbildats i försäkringsutredningens förslag, möjlighet

till ökad insyn i de allmänna aktiebolagen och i försäkringsbolagen. En

skärpning av kraven på offentlig redovisning av företagens ekonomiska förhållanden

synes mig likväl motiverad från sociala och ekonomiska synpunkter.

I detta sammanhang må erinras om riksdagens skrivelse den 2 maj 1945

(nr 169) med begäran om utredning rörande en ur samhällelig synpunkt önskvärd,

förbättrad kunskap om företagens ekonomiska förhållanden. Utredning

i ämnet pågår inom justitiedepartementet med biträde av tillkallade sakkunniga.

Vad Folket—Samarbete anfört synes mig väl överensstämma med den

ståndpunkt åt vilken jag nyss givit uttryck. I fråga om försäkringsbolagen

tillkommer önskemålet om en offentlig tillsyn över redovisningen i syfte att

förebygga att uppkommande överskott användas till överdriven konsolidering

i stället för jämkning av premienivån. Ett öppet redovisningsförfarande är

sålunda på försäkringsväsendets område i särskild grad av prispolitisk betydelse.

Detta problemkomplex ingår i det utredningsuppdrag, som anförtrotts

den nu verksamma försäkringsutredningen. Det synes mig icke tillrådligt att

nu föregripa de utredningar, som pågå beträffande hithörande spörsmål.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig i nuvarande läge icke

höra frångå utredningens förslag beträffande de allmänna principerna för

redovisningen. Vad angår den kritik, som uttalats mot vissa bestämmelser i

förslaget, må följande framhållas.

Utredningens motivering för ett förbud mot värdeminskningskonto synes

mig vägande. Jag biträder sålunda förslaget i denna del.

-1 Ii i hd ny till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 50.

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

I 94 § 5 mom. i förslaget har upptagits föreskrift om att i moderbolags balansräkning

upplysning skall meddelas om sammanlagda beloppet av moderbolagets

fordringar hos och skulder till varje dotterbolag, så ock om sammanlagda

beloppet av varje dotterbolags fordringar hos och skulder till annat

dotterbolag. Försäkringsbolagens riksförbund har i sitt yttrande anfört, att

bestämmelsen icke bör äga tillämpning i fråga om utländska dotterbolag.

Denna ståndpunkt kan jag icke godtaga. Det synes mig nämligen uppenbart,

att reglerna angående redovisning av koncernförhållanden i väsentlig mån

skulle förfela sitt syfte, om skyldigheten att lämna upplysning om interna

affärsförbindelser icke komme att omfatta de utländska dotterföretagen. Försäkringsutredningens

förslag måste i förevarande hänseende anses överensstämma

med grunderna för den nya aktiebolagslagen.1

Bestämmelsen i utredningens förslag att — där verksamheten omfattar

flera försäkringsgrenar — intäkter och kostnader skola redovisas särskilt

för varje gren, innebär en betydelsefull principiell nyhet. Ett sådant redovisningssystem

är ägnat att skapa överskådlighet och klarhet. Det nödvändiggör

specificering av redovisningen och tvingar företagsledningen till fortlöpande

analys av verksamheten. Från principiell synpunkt har förslaget

icke mött gensaga. Däremot har från företagshåll starkt understrukits, att

en sträng tillämpning av bestämmelserna är ägnad att motverka utbredningen

av den ändamålsenliga och billiga försäkringsform, som de kombinerade

försäkringarna utgöra; åtminstone vissa försäkringskombinationer

borde därför i redovisningshänseende kunna betraktas såsom en enda försäkringsgren.

Vid avvägningen mellan de motsatta intressen, som här göra

sig gällande, bör enligt min mening den synpunkten vara ledande, att en i

och för sig önskvärd utveckling av försäkringsväsendet icke får motverkas

eller försvåras genom bokföringsregler, som icke framstå såsom motiverade

med hänsyn till den offentliga tillsynen över verksamheten. Kan erforderlig

kontroll vinnas enklare och billigare än genom en ingående analys i bokföringen,

torde i allmänhet denna väg böra beträdas.

Skyldigheten att i förvaltningsberättelsen lämna redogörelse angående

uppskrivning av tillgångar har i försäkringsutredningens förslag (96 § 1

mom. tredje stycket) utvidgats i förhållande till motsvarande regler för de

allmänna aktiebolagen. I ett remissyttrande har ifrågasatts, huruvida anledning

föreligger att i detta hänseende avvika från aktiebolagslagen. Försäkringsutredningen

torde hava åsyftat att genom skärpningen av upplysningsplikten

underlätta tillsynsverksamheten. Jag finner utredningens förslag i

denna del välgrundat.

I 97 § i förslaget fastslås skyldigheten att avgiva koncernredovisning. Undantag

från eller inskränkning i nämnda skyldighet skall enligt förslaget

kunna medgivas av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer.

Även i denna del finner jag förslaget kunna godtagas. Dispensregeln

synes böra tillämpas med försiktighet. Vad särskilt angår frågan, huruvida

yppandet av utländska affärsförbindelser kan medföra olägenhet för moder- 1

1 Härutinnan må särskilt hänvisas till första särskilda utskottets utlåtande nr 1 till 1944 års

riksdag, s. 60 f.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 50.

323

bolaget torde — i överensstämmelse med de principer, som ligga till grund

för redovisningsreglerna i nya aktiebolagslagen — för dispens böra förutsättas,

icke blott att skada därigenom skulle tillskyndas bolagets intressen

utan även att ett allmänt intresse skulle trädas för nära. Spörsmålet huruvida

eller i vad mån handlingar i dispensärenden böra omgärdas med sekretess,

torde böra upptagas till särskild prövning.

I anledning av vad som yttrats i ett remissvar må framhållas, att försäkringsbolagen

givetvis böra beredas tillfälle att yttra sig innan detaljbestämmelser

rörande redovisningen i administrativ ordning utfärdas.

Slutligen må anmärkas, att 93 § 5 mom. underkastats vissa redaktionella

jämkningar i anslutning till ändringar som vidtagits i 275 §.

Om revision.

98—105 §§.

I denna avdelning upptagas bestämmelser om hur bolagets kontrollerande

organ, revisorerna, utses, om revisorernas antal och kvalifikationer samt om

deras plikter och befogenheter.

Enligt nya aktiebolagslagen skall i bolag, vars aktiekapital eller maximikapital

överstiger 500 000 kronor, utses minst två revisorer. I övriga bolag

behöver endast en revisor utses. Aktieägargrupp av viss storlek har tillerkänts

rätt att utse särskild revisor genom att påkalla tillämpning av en enkel proportionell

valmetod. I de största bolagen skall minst en av revisorerna vara

auktoriserad revisor. Auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman

skall vidare utses, där det är föreskrivet i bolagsordningen eller begäres av

aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp om minst en tiondel av hela

aktiekapitalet. Eljest föreskrives i nya aktiebolagslagen såsom allmän kompetensregel,

att revisor bör ha den erfarenhet beträffande bokföring och insikt

i ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till bolagets verksamhet erfordras

för uppdraget. Revisor skall vara myndig och, där ej för särskilt fall

Kungl. Maj:t annat tillåter, här i riket bosatt svensk medborgare.

Gällande försäkringslag (227 §) innehåller bestämmelse om att försäkringsinspektionen

äger förordna en revisor att med de av bolaget utsedda revisorerna

deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper.

Utredningen. Försäkringsutredningen utgår från att i alla försäkringsbolag,

oavsett storleken, böra finnas minst två revisorer, utsedda av bolagsstämma

eller annan i bolagsordningen bestämd valkorporation; minst en

revisor skall dock alltid väljas av stämman. Utredningen understryker, att

föreskriften om minst två revisorer i varje försäkringsbolag icke innebär

någon nyhot i praktiken. Aktiebolagslagens allmänna kompetensregel för

revisorer har upptagits i förslaget. Vidare föreslås, att i större bolag — där

verksamhetsområdet omfattar hela riket eller verksamheten eljest är av stor

omfattning — minst en revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd

granskningsman. Revisor skall vara myndig här i riket bosatt svensk

medborgare. Dispens härifrån skall icke kunna medgivas.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Beträffande försäkringsinspektionens rätt att förordna revisor anser utredningen

— mot bakgrunden av försäkringsinspektionens begränsade möjligheter

att med hjälp av egna befattningshavare verkställa fortlöpande inventeringar

hos bolagen — att den nämnda anordningen är ägnad att fylla

en icke oviktig funktion i tillsynsverksamheten. Utredningen har tilhnätt

denna synpunkt sådan betydelse, att i lagförslaget föreskrivits skyldighet för

inspektionen att förordna särskild revisor i varje försäkringsbolag (285 §).

Förslagets 99 § avviker från motsvarande stadgande i nya aktiebolagslagen

(106 §) beträffande regeln om mandattid för revisorer och revisorssuppleanter

som väljas av bolagsstämma. Detta sammanhänger med att i

förslaget icke upptagits nya aktiebolagslagens bestämmelser om rätt för en

minoritetsgrupp bland aktieägarna att påkalla utseende av egen revisor medelst

anlitande av en proportionell valmetod. Proportionalitetsgrundsatsen

nödvändiggör föreskrift om att revisorer och revisorssuppleanter, som väljas

av bolagsstämma, alla skola utses för samma tid. Sådan föreskrift har icke

upptagits i förslaget; däri stadgas i detta hänseende endast, att valet skall

avse tid intill dess ordinarie bolagsstämma hållits, dock icke längre tid än

till och med den stämma som skall äga rum under tredje räkenskapsåret

efter valet. Hinder möter sålunda icke att inom denna tidsram utse revisorer

eller suppleanter för olika perioder.

Avvikelse från nya aktiebolagslagen föreslås även såvitt angår nyval i det

fall, att revisor, som är vald å bolagsstämma, entledigas eller eljest avgår

eller avlider och suppleant för honom ej finnes. Enligt förslaget behöver i

dylikt fall endast utses ny revisor i stället för den avgångne. I förslaget har

däremot bibehållits nya aktiebolagslagens regel att, om nyval sker å annan

än ordinarie stämma där revisorsval skall äga rum, uppdraget skall avse

tiden allenast till och med sådan stämma.

Såsom förut nämnts utgår förslaget från att i försäkringsbolag, vars verksamhetsområde

omfattar hela riket eller vars verksamhet eljest är av stor

omfattning, minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller godkänd

granskningsman. Bestämmelse härom har upptagits i 100 § 1 mom.

andra stycket. Där verksamheten avser direkt försäkring här i riket, skall

verksamhetsområdet angivas i bolagsordningen (6 § första stycket 3.). Uppenbart

är, att åtskilliga försäkringsbolag med lokal begränsning av verksamheten

dock driva så omfattande rörelse, att det nämnda kvalifikationskravet

för revisor blir tillämpligt å dem. Frågan huruvida rörelsen har sådan omfattning

utgör ämne för koncessionsprövningen. Anses därvid, att revisor

skall vara auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, skall bestämmelse

härom intagas i bolagsordningen (6 § första stycket 7.). Det är givet,

att bolag, som från början icke haft dylik bestämmelse i bolagsordningen,

sedermera efter rörelsens tillväxt kan föreläggas att däri intaga föreskrift

om det nämnda kvalifikationskravet för revisor.

I 100 § 1 mom. tredje stycket ha upptagits jävsbestämmelser beträffande

revisor. Dessa bestämmelser ha givits en avfattning, som enligt utredningens

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

mening bättre lämpar sig för försäkringsbolagens förhållanden än motsvarande

regler i nya aktiebolagslagen.

Sistnämnda lag medger för visst fall undantag från regeln om att revisor

icke får intaga en underordnad eller beroende ställning till person i bolagets

ledning. I lagen stadgas nämligen, att av minst två revisorer i dotterbolag

en må vara tjänsteman i moderbolaget. Genom detta stadgande har lagstiftaren

avsett att åstadkomma en bekväm samt för moderbolaget och koncernen

betryggande kontroll över dotterbolaget. Ifrågavarande undantagsbestämmelse

i nya aktiebolagslagen bär icke efterbildats i det föreliggande lagförslaget.

Försäkringsutredningen framhåller, att enligt dess mening grundsatsen

om revisors oberoende ställning i förhållande till företagsledningen icke utan

särskilda skäl bör rubbas. Dylika skäl anser utredningen icke här föreligga.

Självfallet är det av betydelse för moderbolaget att hava full insyn i dotterbolaget.

Sådan kan emellertid enligt utredningens mening i praktiken ordnas

på ett både enklare och effektivare sätt än genom revisionen, i varje fall

såvitt angår försäkringsbolagen.

Såsom förut nämnts skall enligt förslaget i försäkringsbolag i regel finnas

minst tre revisorer, varav två valts av bolagsstämman eller på annat i bolagsordningen

föreskrivet sätt och en förordnats av försäkringsinspektionen;

i undantagsfall skall inspektionen kunna underlåta att förordna revisor

(285 §). I fall där antalet revisorer utgör minst tre, anser utredningen det

lämpligt att revisorerna inom sig utse en ordförande att leda revisionsarbetet.

Bestämmelse därom har upptagits i 101 § i lagförslaget.

I förslagets 105 § ha sammanförts regler angående revision av stiftelse,

som försäkringsaktiebolag bildat enligt lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser.

Utredningens förslag har icke mött gensaga i något yttrande.

Föredraganden. De i förevarande avdelning upptagna reglerna överensstämma

till alla delar med utredningens förslag, vilket jag finner välgrundat.

Om bolagsstämma.

106—119 §§.

Vad i denna avdelning föreskrives överensstämmer nära med motsvarande

regler för de allmänna aktiebolagen.

Såsom allmän regel gäller i nya aktiebolagslagen att bolagets redovisningshandlingar

skola vara offentliga. Undantag är likväl stadgat (121 § aktiebolagslagen)

i fråga om koncernredovisningshandlingar och vissa i aktiebolagslagen

föreskrivna skriftliga uppgifter till balansräkningen angående aktieinnehav

m. in., beträffande vilka det ankommer på bolagsledningen att avgöra

om de skola bli föremål för publicitet. Såsom motiv för undantaget har

anförts, att från affärsmässig synpunkt publiciteten kunde medföra olägenheter

för bolaget samt alt koncernredovisningen ännu vore eu oprövad redovisningsform

i vårt land, av vilken praktiska erfarenheter borde avvaktas.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Utredningen anser, att de skäl, som sålunda anförts för en viss begränsning

av publiciteten i fråga om de allmänna aktiebolagen, icke med samma

fog kunna åberopas beträffande försäkringsbolagen. På försäkringsväsendets

område är — framhåller utredningen — grundsatsen om full öppenhet från

företagets sida sedan länge införd i lagstiftningen såvitt gäller förhållandet

till tillsynsmyndigheten. Framläggandet på bolagsstämma av en öppen koncernredovisning

finner utredningen icke i och för sig vara av beskaffenhet

att skada bolaget eller till detsamma anslutna företag. Utredningen håller

tvärtom före, att fullständig publicitet i fråga om redovisningen är ägnad att

främja försäkringsväsendets sunda utveckling. I överensstämmelse härmed

har i utredningens förslag (113 §) den ifrågavarande undantagsregeln icke

efterbildats.

Försäkringsbolagens riksförbund har i sitt remissvar framställt anmärkning

mot bestämmelsen i 111 § första stycket, att frånvarande aktieägares rösträtt

må utövas genom ornbud. Enligt förbundets mening saknas anledning att

uppställa krav på att den, som vill begagna sig av ombud, själv måste vara

frånvarande. Ett sådant villkor finner förbundet därjämte i viss mån stridande

mot bestämmelsen i 112 §, att aktieägare å stämman kan muntligen bemyndiga

annan att rösta i sitt ställe.

Föredraganden. Vad utredningen anfört angående redovisningshandlingarnas

publicitet överensstämmer med de synpunkter, åt vilka jag redan givit

uttryck.

Beträffande den anmärkning, som framställts av försäkringsbolagens riksförbund,

ma framhallas, att ordet ■»frånvarande» icke bör givas sådan innebörd,

som förbundet förutsatt. Uttrycket förekommer i såväl den äldre som

den nya aktiebolagslagen ävensom i gällande försäkringslag. I praxis torde

bestämmelsen icke ha ansetts hindra aktieägare från att själv — jämte ombud

— närvara å stämman. Vid sådant förhållande och då därjämte en avvikelse

från aktiebolagslagens formulering kunde föranleda osäkerhet i rättstillämpningen

finner jag icke anledning att frångå utredningens förslag.

Jämväl i övrigt ansluter jag mig till förslaget.

Om talan mot stgrelseledamot, verkställande direktör, stiftare, revisor eller

aktieägare.

120—124 §§.

Dessa paragrafer ansluta sig till motsvarande regler i nya aktiebolagslagen.

Om ändring av bolagsordningen och vissa andra fall, då särskild röstpluralilitet

d bolagsstämma erfordras, så ock om ändring av grunderna.

125—130 §§.

Av dessa lagrum ansluta sig 125—128 och 130 §§ till motsvarande stadganden

i nya aktiebolagslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Medan det skall ankomma på bolagsstämman att besluta om ändring av

bolagsordningen, har enligt 129 § motsvarande uppgift beträffande de försäkringslekniska

grunderna anförtrotts styrelsen. Härmed korresponderar

bestämmelsen i 263 § andra stycket angående skyldighet för styrelsen och

verkställande direktören att föranstalta om ändring av grunderna, där dessa

icke längre fylla sitt ändamål.

Försäkringsinspektionen anser, att ändring av bolagsordningen i de ämnen,

som angivas i 125 § 2 och 3 mom. bör kunna avgöras med den röstpluralitet

som stadgas i 5 mom. av samma paragraf.

Föredraganden. De i 125 § upptagna reglerna angående röstpluralitet

för olika fall av ändring av bolagsordningen överensstämma med vad som

i detta hänseende gäller för de allmänna aktiebolagen. Skäl till avvikelse härifrån

torde icke föreligga.

Om talan å bolagsstämmobeslut.

131—132 §§.

Reglerna överensstämma med vad som gäller för de allmänna aktiebolagen.

I 131 § har en avvikelse betingats därav, att lagförslaget saknar motsvarighet

till nya aktiebolagslagens regler angående rätt för en aktieägarminoritet

att påkalla vinstutdelning.

Om förlängning av försäkringsaktiebolags koncession.

133 §.

Förevarande regler hava föranletts av bestämmelsen i 4 § 1 mom., att

koncession skall kunna beviljas för begränsad tid. Bortsett från en redaktionell

ändring överensstämmer paragrafen med utredningens förslag.

Det torde utan uttryckligt stadgande därom få anses klart, att vid prövning

av fråga om förlängning av koncessionen enahanda omständigheter böra

komma i betraktande, vilka äro av betydelse vid koncessionsprövning för nybildat

bolag.

Om likvidation och upplösning.

134—165 §§.

Utredningen. De grundläggande reglerna i nya aktiebolagslagen angående

likvidation och upplösning hava upptagits i förslaget. Utredningen anför härom

följande:

Upplösningen av eit försäkringsbolag föregås av likvidation, där bolaget

ej försatts i konkurs och efter denna överskott icke finnes. Bolag kan träda

i likvidation på grund av frivilligt beslut av bolagsstämma (frivillig likvidation).

Därjämte stadgas att, då vissa händelser eller förhållanden inträffa,

skyldighet uppkommer för försäkringsbolag att träda i likvidation (tvångs
-

likvidation).

I överensstämmelse med

1910 års aktiebolagslag stadgas i gällande för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

säkringslag, att bolag är skyldigt att träda i likvidation, då aktiekapitalet till

två tredjedelar eller den mindre del, som kan vara bestämd i bolagsordningen,

gått förlorat och ej inom tre månader efter det bolagsstämman erhållit

meddelande därom bristen blivit fylld; denna föreskrift är ovillkorlig. I förslaget

har — i anslutning till nya aktiebolagslagen — tiden utsträckts till

fyra månader från den bolagsstämma, där likvidationsbalansräkningen framlades,

varjämte bolaget medgivits rätt att undgå likvidationsskyldighet även

genom nedsättning av aktiekapitalet. Vidare föreslås, efter nya aktiebolagslagens

förebild, att utgången av nyssnämnda frist icke skall medföra omedelbar

likvidationsplikt utan endast rätt för styrelseledamot, verkställande direktören

och aktieägare att hos rätten göra ansökan att bolaget skall förklaras

skyldigt att träda i likvidation. Även försäkringsinspektionen skall hos

rätten äga göra anmälan om förhållandet. Intill den dag, då ärendet är utsatt

till handläggning inför rätten, kan täckning av bristen eller nedsättning av

aktiekapitalet ske och likvidation därigenom undgås.

Likvidationsplikt föreligger enligt förslaget, liksom enligt nya aktiebolagslagen,

då i bolagsordningen fastställd tid för bolagets verksamhet gått till

ända eller eljest förhållande inträffat, på grund varav enligt bestämmelse

i bolagsordningen bolaget skall upphöra med sin verksamhet. Tvångslikvidation

skall även inträda, då bolaget saknar till registret anmäld behörig styrelse

eller verkställande direktör.

Såsom en nyhet för de allmänna aktiebolagen föreskrives i nya aktiebolagslagen

likvidationsplikt, där fastställd balansräkning icke för något av de

tre sista räkenskapsåren inkommit till registreringsmyndigheten. Anledning

att efterbilda detta stadgande föreligger icke. För försäkringsbolagen skola

nämligen särskilda föreskrifter gälla angående insändande till försäkringsinspektionen

av redovisningshandlingar (281 och 282 §§ i förslaget). Försummelse

härutinnan föranleder föreläggande från försäkringsinspektionen om

vidtagande av åtgärder för vinnande av rättelse. Efterkommes icke sådant

föreläggande, kan i sista hand koncessionen förklaras förverkad (288 § i förslaget)

.

Å andra sidan föreligger enligt lagförslaget likvidationsplikt i fall, till vilka

motsvarighet saknas i nya aktiebolagslagen, nämligen då bolagets hela försäkringsbestånd

överlåtits, då koncession, som beviljats för bestämd tid, gått

till ända utan att ny koncession beviljats samt då Kungl. Maj:t förklarat koncessionen

förverkad.

Det har synts utredningen lämpligt att bereda bolaget möjlighet att självt

fatta beslut om likvidation, även sedan likvidationsplikt inträtt. Beslutet skall

enligt förslaget fattas å bolagsstämma med enkel röstpluralitet. Detta måste

emellertid ske utan dröjsmål. Varder ej på grund av anmälan inom sex veckor

efter det likvidationsskyldighet inträtt i försäkringsregistret infört, att

bolaget trätt i likvidation, ankommer det nämligen på rätten att förklara att

bolaget skall träda i likvidation. Frågan bringas under rättens prövning genom

anmälan av försäkringsinspektionen eller ansökan av styrelseledamot,

verkställande direktören eller aktieägare. Sådan anmälan eller ansökan skall

kommuniceras bolaget.

Enligt gällande rätt omhänderhaves likvidationen ej av styrelsen utan av

särskilt utsedda likvidatorer. Vid likvidation upphör även revisorernas uppdrag

men i deras ställe inträder ej på grund av lagen annat kontrollorgan.

I syfte att skapa en mera betryggande kontroll över likvidatorernas förvaltning

hava i nya aktiebolagslagen införts bestämmelser om s. k. likvidationsrevisorer.

Då val av likvidatorer sker, skall samtidigt en eller flera likvidationsrevisorer

väljas av bolagsstämman. Aktiebolagslagens regler om likvi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

329

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

dationsrevisorer hava efterbildats i lagiörslaget. Däri stadgas vidare, att försäkringsinspektionen

må, där så prövas erforderligt, förordna särskild likvidationsrevisor.

För allmänna aktiebolag bar sedan gammalt funnits möjlighet for en aktieägarminoritet

att'' tillsätta god man rör kontroll av likvidationsförvaltningen.

Denna anordning har bibehållits i nya aktiebolagslagen. Den saknas emellertid

i gällande försäkringslag och har ej heller upptagits i förevarande

förslag.

Då försäkringsbolag som meddelar livförsäkring trätt i likvidation eller

kommit i konkurstillstånd, skall enligt förslaget liksom enligt gällande försäkringslag

för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild administration

inträda. ----

I nya aktiebolagslagen uppställas regler om likvidatoremas skyldighet att

avgiva redovisning, först genom upprättande av begynnelseinventarium och

därpå grundad balansräkning, vilken skall överlämnas till likvidationsrevisorerna,

och därefter genom årlig redovisning medelst balansräkning, likvidationsräkning,

upptagande inkomster och utgifter under räkenskapsåret, samt

förvaltningsberättelse. Dessa redovisningshandlingars innehåll och uppställning

hava bestämts med hänsyn till likvidationens särskilda ändaraal,. med

väsentliga avvikelser från vad som gäller rörande den årliga redovisningen

under bolagets verksamhet före likvidationen. Sålunda skall värderingen av

tillgångarna ske efter försäljningsvärdet. Rörande redovisningens granskning

av likvidationsrevisorerna och tillhandahållande åt aktieägarna före och vid

bolagsstämma gälla liknande regler som beträffande styrelsens årsredovisning.

Däremot förekommer ej fastställelse av balansräkningen eller dechargeförfarande.

Sedan skulderna betalats och överskott skiftats mellan aktieägarna,

skola likvidatorema framlägga slutredovisning genom förvaltningsberättelse,

avseende likvidationen och skiftet, med därvid fogade redovisningshandlingar

för hela likvidationstiden. Slutredovisningen skall granskas av likvidationsrevisorerna

och tillhandahållas aktieägarna före och vid bolagsstämma.

I och med dess framläggande på stämma anses bolaget upplöst. Om

aktieägare menar sig icke hava vid skiftet erhållit vad pa honom rätteligen

belöper, äger han föra talan mot bolaget; för anhängiggörande av sådan talan

uppställer aktiebolagslagen en preskriptionstid av tre månader. Har aktieägare

icke inom fem år efter det slutredovisning framlades å bolagsstämma anmält

sig att lyfta vad han vid skiftet bekommit, skall han vara sin rätt därtill förlustig.

Äro medlen i förhållande till de skiftade tillgångarna att anse som

ringa, äge domstol förordna att de skola tillfalla allmänna arvsfonden; i

annat fall skall likvidationen fortsättas. o . .

Den nya aktiebolagslagens nu återgivna regler angående redovisning m. m.

under likvidation hava med oväsentliga avvikelser upptagits i utredningens

förslag. Det bör understrykas, att försäkringsbolag skall hava enahanda

skyldighet att till försäkringsinspektionen insända redovisningshandlingar

och andra uppgifter sedan likvidation inträtt som dessförinnan.

För allmänna aktiebolag har i nya aktiebolagslagen införts ett enklare

förfarande för upplösning av bolag, som saknar tillgångar. Domstol kan nämligen

i sådant fall förklara att likvidationen skall nedläggas och bolaget anses

upplöst. Utredningen har icke ansett denna bestämmelse böra gälla för

försäkringsbolag. ..

Fn nyhet i aktiebolagslagstiftningen är vidare, alt lagen öppnat möjlighet

för ett bolag, som trätt i likvidation, alt under vissa förutsättningar återupptaga

sin verksamhet. Motsvarande regel, som självfallet endast avser 1 all da

anledning lill tvångslikvidation icke består, har upptagits i utredningens

förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

I gällande försäkringslag stadgas (109 §), att om försäkringsaktiebolag

trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd, nya försäkringar icke må

avslutas. Ett motsvarande stadgande har — efter en redaktionell jämkning

— upptagits i 165 § första stycket i förslaget. Härtill har utredningen knutit

en ny bestämmelse (165 § andra stycket) av innebörd, att under likvidation

sådan livförsäkring likväl må meddelas, som föranledes av gällande försäkringsavtal.

En sådan tilläggsbestämmelse finner utredningen motiverad med

hänsyn till att det för försäkringstagaren i allmänhet är av betydelse, att

försäkringsskyddet snabbt kan anpassas efter en ändring i försäkringsbehovet,

något som icke alltid kan på ett lämpligt sätt åstadkommas genom komplettering

med försäkring hos annat livförsäkringsbolag. Särskilt påtagligt

anser utredningen detta vara i fråga om tjänstepensionsförsäkring, där pensionsförmånerna

i regel baseras på ett genom löneförmånerna bestämt pensionsunderlag

enligt en på förhand fastställd plan. Även förändring i den

pensionsförsäkrades civilstånd eller familjens tillväxt kan föranleda en utvidgning

av pensionsförsäkringen, som lämpligen bör få tillgodoses av det

ursprungliga bolaget även under likvidation.

Föredraganden. Utredningens förslag synes mig kunna godtagas.

II. Om ömsesidigt försäkringsbolag.

De här upptagna bestämmelserna anknyta till motsvarande stadganden

beträffande försäkringsaktiebolag. I viss utsträckning har hänvisning skett

till dessa stadganden. Skiljaktigheter i de båda associationstypemas rättsliga

konstruktion betinga å andra sidan i olika hänseenden avvikande regler.

Om ömsesidigt försäkringsbolags bildande.

166 §.

Lagrummet, som innehåller de grundläggande reglerna beträffande koncession

för ömsesidigt försäkringsbolag, är likalydande med 4 §.

167 §.

I paragrafen hava upptagits bestämmelser angående stiftare av ömsesidigt

försäkringsbolag. Försäkringsutredningen anser, att sådant bolag skall kunna

stiftas endast av fysisk person. Skäl kunna dock åberopas — tillägger utredningen

— för att svenska staten ävensom svensk kommun godkännes såsom

stiftare här likaväl som i fråga om försäkringsaktiebolag. Försäkringsbolagens

riksförbund finner icke något bärande skäl för att i princip göra åtskillnad

mellan ömsesidiga bolag och aktiebolag, särskilt som anordningen att låta

en juridisk person stå som stiftare icke torde vara mindre av behovet påkallad

i det förra fallet än i det senare.

Föredraganden. Spörsmålet huruvida juridisk person generellt bör godkännas

såsom stiftare av ömsesidigt försäkringsbolag eller icke torde vara av

ringa praktisk betydelse. Utredningens förslag synes mig kunna godtagas.

s. 331 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 50.

331

168 §.

I denna paragraf fastslås den redan i gällande försäkringslag (118 §) uttalade

grundsatsen, att delägare i ömsesidigt försäkringsbolag äro försäkringstagarna.

I gällande lag stadgas vidare, att för ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser

svara delägarna personligen med obegränsad eller till visst belopp

begränsad ansvarighet, dock att i fråga om bolag, vars rörelse icke avser försäkring

av egendom må kunna bestämmas, att allenast bolagets tillgångar

skola häfta för dess förbindelser. Utredningen framhåller, att samtliga ömsesidiga

försäkringsbolag, som driva enbart personförsäkring, i bolagsordningen

intagit bestämmelse om att delägarna äro fria från ansvarighet för

bolagets förbindelser. Den nyssnämnda lagregeln angående personförsäkringens

särställning har i praxis ansetts tillämplig även i fall då ett och

samma bolag jämsides driver både person- och egendomsförsäkring. I överensstämmelse

härmed hava också — bortsett från ett par fall utan betydelse

i detta sammanhang — i samtliga nu verksamma ömsesidiga bolag av denna

typ bestämts, att allenast bolagets tillgångar skola häfta för dess förbindelser

såvitt angår personförsäkring. Principen att fritaga delägarna i ömsesidigt

försäkringsbolag från personlig ansvarighet för bolagets förpliktelser i

anledning av personförsäkring finner utredningen välgrundad. Det synes

utredningen icke påkallat att bibehalla en fakultativ lagbestämmelse härom.

Med hänsyn härtill har i förevarande lagrum i förslaget upptagits föreskrift

om att i fråga om livförsäkring och annan personförsäkring allenast bolagets

tillgångar häfta för dess förbindelser. Beträffande försäkring av annat

slag har den gällande regeln om delägarnas personliga ansvarighet bibehållits.

Försäkringsinspektionen har i princip intet att erinra mot utredningens

förslag. Inspektionen finner likväl vissa betänkligheter mot att tvångsvis

genomföra den nya bestämmelsen beträffande redan meddelade sjuk- och

olycksfallsförsäkringar. I anslutning härtill anmärker inspektionen, att i ett

bolag, som driver enbart olycksfallsförsäkring, delägarnas ansvarighet är

personlig och obegränsad. Personlig ansvarighet beträffande olycksfallsförsäkring

föreligger vidare i fyra bolag, som jämsides med sådan försäkring

meddela egendomsförsäkring eller därmed jämförlig försäkring. Inspektionen

finner det än mer betänkligt att göra den nya bestämmelsen tillämplig i

fråga om redan fastställda s. k. skadelivräntor. Vidare säger sig inspektionen

icke ha kunnat få en bestämd uppfattning, huruvida utredningens förslag

innebär ett hävande av den personliga ansvarigheten även i fråga om sådana

livräntor, som utgivas såsom ersättning för skador, mot vilkas följder

bolaget meddelat försäkring i vissa skadeförsäkringsbranscher, exempelvis

ansvarighetsförsäkring och trafikförsäkring.

De s. k. ömsesidiga arbetsgivarförsäkringsbolagen intaga en särställning.

Enligt 4 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete må

försäkring, som avses i nämnda lag, kunna meddelas av ömsesidigt olycks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

fallsförsäkringsbolag, vars delägare äro arbetsgivare och för vars förbindelser

delägarna svara med obegränsad personlig ansvarighet. Denna försäkring

är att anse såsom personförsäkring. Utredningen föreslår icke någon ändring

av dessa bolags rättsliga struktur. En erinran om den nämnda bestämmelsen

i 1916 års lag har intagits i förevarande lagrum i utredningens förslag.

Återförsäkringen är av särskild betydelse i förevarande sammanhang. Enligt

den allmänna regeln blir återförsäkringstagaren (cedenten) automatiskt

delägare i det ömsesidiga försäkringsbolag, vari återförsäkringen tecknas

(reassuradören). Med delägarskapet följer även för cedenten skyldighet att

intill den gräns, som angives i reassuradörens bolagsordning, vidkännas uttaxering

till täckande av förlust, som kan uppkomma i reassuradörens rörelse.

Denna princip har i lagstiftningen tillfälligt jämkats. Enligt 4 § lagen den

21 juni 1940 (nr 541) med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse

vid krig m. m. äger nämligen inländskt ömsesidigt försäkringsbolag vid

meddelande åt annat'' bolag av återförsäkring å brandförsäkring träffa förbehåll,

att det bolag ej skall vara delägare i det förra bolaget; har dylikt förbehåll

träffats, skola delägarna ej vara pliktiga att vidkännas uttaxering till infriande

av förbindelse på grund av återförsäkringen. Kungl. Maj:t har i kungörelse

sistnämnda dag (nr 543) förordnat, att berörda bestämmelser skola

gälla tillsvidare.

Efter att hava framhävt återförsäkringens betydelse i modernt försäkringsväsende

betonar utredningen försäkringstagarnas intresse av att möjligheterna

till en väl avvägd riskutjämning inom landet tagas till vara. Enligt

utredningens mening råder i praxis en viss oklarhet på detta område. Medan

å ena sidan läns- och häradsbolagen enligt gällande försäkringslag ansetts

vara i stort sett förhindrade att meddela återförsäkring, har å andra sidan

ömsesidigt riksbolag kunnat driva återförsäkringsverksamhet utan hänsynstagande

till omfattningen av den direkta försäkringsaffären. En fastare reglering

i lag av de ömsesidiga bolagens rätt att meddela återförsäkring finner

utredningen därför påkallad.

Utredningen påpekar, att delägarskapet icke blott innebär en skyldighet

för cedenten att underkasta sig uttaxering utan även rätt för denne att fordra,

att reassuradören, därest dennes tillgångar icke förslå till fullgörande

av förbindelsen med cedenten, skall så långt bolagsordningen det medger genom

uttaxering skaffa medel till infriande av förbindelsen. Delägarens skyldighet

att underkasta sig uttaxering korresponderar sålunda med en rätt att

kräva uttaxering. Utredningen uppställer frågan huruvida icke i princip

skyldigheten kan bortfalla mot det att rätten att kräva uttaxering också

häves. Om så sker, bör emellertid enligt utredningens mening cedenten icke

tillerkännas andel i reassuradörens tillgångar. Cedenten skulle sålunda icke

betraktas såsom delägare i bolaget.

En anordning sådan som i 1940 ars lag, enligt vilken cedenten uteslutes

från delägarskap endast såframt reassuradören i samband med återförsäk
-

s. 333 Kontrollera mot PDF

333

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ringsavtalet gjort förbehåll därom, anser utredningen inge betänkligheter av

praktisk art. Utredningen finner det mera ändamålsenligt att genom en legal

bestämmelse utesluta cedenter från delägarskap i ömsesidigt försäkringsbolag.

Med hänsyn till de försäkringstagare, som teckna direkt försäkring i

bolaget, bör det likväl icke tillåtas detta att i obegränsad omfattning göra

utfästelser om återförsäkring. Återförsäkringarna måste följaktligen begränsas

i förhållande till de direkta försäkringarna. Regler för begränsningen

böra upptagas i bolagsordningen.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har utredningen upptagit bestämmelse

dels i 168 § att återförsäkringstagare icke på grund av återförsäkringen

skall anses såsom delägare, dels ock i 170 § första stycket 15

att, där verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäkring, regler

för återförsäkringens begränsning i förhållande till den direkta försäkringen

skola angivas i bolagsordningen. Utredningen anmärker, att nyssnämnda

stadgande i 168 § utgör hinder att bilda ett rent återförsäkringsbolag

i form av ömsesidigt bolag. Någon praktisk olägenhet anser utredningen

icke uppkomma härigenom.

Försäkringsbolagens riksförbund anmärker, att i 168 § uttrycklig bestämmelse

saknas därom, att delägarna skola vara befriade från uttaxering för

infriande av förbindelse på grund av återförsäkring. Om brist uppkommer,

äro därför enligt 197 § i förslaget de direkta försäkringstagarna skyldiga

att vidkännas uttaxering även för sådan förbindelse. Enligt riksförbundets

mening saknas anledning att på sådant sätt belasta delägarna. Förbundet

tillägger:

Fritagas delägarna från ansvarighet för återförsäkring, stärkes bolagets

förmåga att fullgöra sina förbindelser på grund av direkta försäkringar. Delägarnas

ställning tryggas och deras anspråk på betalning för inträffade

försäkringsfall kunna tillgodoses i vidare mån än eljest. Å andra sidan kan i

så fall brist, som uppkommit på grund av återförsäkring, föranleda att bolagets

egendom måste avträdas till konkurs, oaktat bristen skulle ha kunnat

täckas genom uttaxering å delägarna och genom nedsättning av premiereserv

och ersättningsbelopp. Här föreligger en avvägningsfråga, som kan bedömas

olika, men enligt vår mening tillvaratas de direkta försäkringstagarnas

intresse bäst genom att de fritagas från ansvarighet för förbindelse på

grund av återförsäkring, som meddelats av bolaget.

Föredraganden. Redan 1903 års försäkringslagstiftning öppnade möjlighet

att genom bestämmelse i bolagsordningen befria delägare i ömsesidigt

försäkringsbolag från personlig ansvarighet för bolagets förbindelser beträffande

annan försäkring än egendomsförsäkring. Denna personförsäkringens

särställning motiverades i förarbetena till nämnda lagstiftning dels därmed,

att det här icke såsom vid egendomsförsäkring handlade om ersättning för

inträffad förlust av egendom, som kunde till sitt penningvärde åtminstone

approximativt uppskattas, utan om utbetalning av godtyckligt fixerade belopp,

dels ock därmed att försäkring av egendom i regel förutsatte hos försäkringstagaren

en viss grad av solvens, vilket däremot i fråga om personförsäkring,

som närmast avsåge hopsamlandet av gjorda besparingar, icke

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

behövde vara fallet. Dessa synpunkter torde alltjämt få anses avgörande. Utvecklingen

har också gått därhän, att samtliga ömsesidiga livförsäkringsbolag

i bolagsordningen intagit förbehåll om att allenast bolagets tillgångar

skola häfta för dess förbindelser. Med få undantag hava jämväl sådana

ömsesidiga försäkringsbolag, vilka driva personförsäkring (sjuk-, olycksfalls-

och invaliditetsförsäkring) enbart eller jämsides med andra branscher

gjort enahanda förbehåll beträffande personförsäkringen. I likhet med utredningen

anser jag lämpligt att lagfästa den praxis, som sålunda utbildats.

Försäkringsinspektionen har uttalat betänkligheter mot att geniomföra

denna princip även beträffande redan tecknade försäkringar i fall där bolaget

icke gjort förbehåll om delägarnas ansvarsfrihet. Av de fem av inspektionen

antydda bolag, vilka här komma i betraktande, har ett bolag numera

ombildats till aktiebolag; detta bolag saknar sålunda nu intresse i förevarande

sammanhang. Beträffande övriga fyra bolag1 har jag under hand inhämtat,

att dessa företags ekonomiska ställning är sådan, att ett hävande av

det personliga ansvaret beträffande redan tecknade försäkringar icke bör

möta betänkligheter. I detta sammanhang vill jag erinra om att ömsesidigt

försäkringsbolag enligt 194 § i förslaget är skyldigt att av årsvinsten å annan

rörelse än livförsäkringsrörelse göra avsättning till reservfond med minst

det belopp, som angives i bolagsordningen. Vid den blivande nya koncessionsprövningen

beträffande de berörda fyra bolagen bör givetvis tillses, att upphävandet

av uttaxeringsrätten uppväges av en betryggande fondbildning. Vad

försäkringsinspektionen vidare anfört angående redan fastställda livräntor

kan jag icke biträda. Livräntetagarnas rätt är nämligen säkerställd genom

redan verkställda avsättningar till premiereserven i enlighet med grunder,

som fastställts av Kungl. Maj it, varjämte tillgångar motsvarande andelen i

premiereserven pantsatts för vederbörandes räkning.

Det torde icke föreligga anledning att göra undantag i fråga om någon del

av personförsäkringen. Även sådana livräntor, som utgå på grund av trafikeller

annan ansvarighetsförsäkring, beröras sålunda av bestämmelsen.

Vad utredningen anfört för återförsäkringstagamas uteslutande från delägarskap

finner jag välgrundat. Försäkringsbolagens riksförbund har anmärkt,

att bestämmelsen icke utformats pa sadant sätt, att delägarna äro

befriade från uttaxering för infriande av förbindelse på grund av återförsäkring.

Riksförbundet finner sådan ansvarsfrihet motiverad. Vad riksförbundet

sålunda anmärkt, synes mig böra beaktas. I detta sammanhang vill jag

emellertid understryka angelägenheten av att återförsäkringsrörelsen på

lämpligt sätt begränsas. Regler för begränsningen skola enligt 170 § första

stycket 15 intagas i bolagsordningen. Vid denna avvägning torde graden av

bolagets konsolidering böra tillmätas särskild betydelse.

Genomföras de regler angående återförsäkring i ömsesidigt bolag, som jag

här förordat, torde 4 § i nyssnämnda lag den 21 juni 1940 böra upphävas.

Arbetsgivarnas ömsesidiga ansvarsförsäkringsbolag, Järnvägsmännens ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag,

Motorförarna, ömsesidigt försäkringsbolag för helnyktra, och Försäkringsbolaget

Trafik, ömsesidigt. Förstnämnda bolag tecknar icke längre nya olycksfallsförsäkringar.

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kunffl. Maj.ts proposition nr 50.

Jag har emellertid för avsikt att i annat sammanhang upptaga frågan, huruvida

icke lagen i dess helhet kan upphävas.

Någon erinran om den särställning, som de i 4 § olycksfallsförsäkringslagen

angivna bolagen intaga i fråga om den personliga ansvarigheten, torde

icke erfordras i förevarande lagrum. Beträffande dessa bolag har nämligen i

348 § intagits en allmän bestämmelse, att försäkringslagen är tillämplig allenast

i den mån annat icke följer av vad i olycksfallsförsäkringslagen är

stadgat.

169 §.

I denna paragraf har upptagits bestämmelsen i gällande lag att ömsesidigt

försäkringsbolag icke må bildas utan garantikapital med mindre särskilda

skäl till undantag förefinnas. Lagrummet innehåller därjämte den viktiga bestämmelsen,

att garantikapitalet skall återbetalas då detsamma ej vidare

erfordras för rörelsens ändamålsenliga bedrivande.

170 §.

Paragrafen anger de ämnen, vilka ovillkorligen skola regleras i bolagsordningen.

Den motsvarar 6 § i fråga om aktiebolagen.

Första stycket 8.

Här stadgas, att bolagsordningen skall angiva grunderna för utövande av

rösträtt och fattande av beslut å bolagsstämma, med särskilt angivande, huruvida

och i vilken mån delägares rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade.

Stadgandet överensstämmer — efter en redaktionell jämkning, som

sammanhänger med ändring av 207 § — med utredningens förslag.

Det är här endast fråga om delägares rösträtt. Har garantikapital förskjutits,

skall i bolagsordningen särskilt angivas huruvida och i vilken mån rösträtt

må tillkomma garant (punkt 19).

Första stycket 12.

Denna punkt motsvarar — med en redaktionell jämkning — punkt 13 i

utredningens förslag. Därjämte har här upptagits en tilläggsbestämmelse

motsvarande stadgandet i 6 § första stycket 11.

Första stycket 13.

Punkten motsvarar punkt 12 i utredningens förslag.

Första stycket 15.

Enligt utredningens förslag skall bolagsordningen — i fall där verksamheten

avser såväl direkt försäkring som återförsäkring — angiva regler för

återförsäkringens begränsning i förhållande till den direkta försäkringen.

Försäkringsbolagens riksförbund medger, att det i vissa fall kan vara pakallat

att i de direkta försäkringstagarnas intresse begränsa rätten att meddela

återförsäkring; föreskrift härom bör då finnas intagen i bolagsordningen.

Att ovillkorligen begränsa rätten för ett ömsesidigt bolag att meddela

återförsäkring finner förbundet emellertid icke motiverat. Fall kunna före
-

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

komma, då ett ömsesidigt bolag med hänsyn till sin soliditet och andra omständigheter

bör äga rätt att meddela återförsäkring utan någon begränsning

i förhållande till bolagets direkta försäkringsrörelse, och möjlighet härtill

bör enligt riksförbundets mening hållas öppen. Försäkring sinspektionen

ger uttryck åt liknande synpunkter.

Föredraganden. Om ömsesidiga försäkringsbolag skola medgivas rätt

att meddela återförsäkring synes mig hänsyn till delägarnas säkerhet ovillkorligen

kräva, att återförsäkringen på lämpligt sätt begränsas i förhållande

till den direkta försäkringen. Jag torde få hänvisa till vad jag tidigare yttrat

härom.

Första stycket 18.

I denna punkt föreskrives skyldighet att i bolagsordningen angiva, huruvida

och i vilken ordning ränta skall erläggas å garantikapitalet och vinst

utdelas till garant, så ock i vilken ordning garantikapitalet skall återgäldas.

Utredningen finner det naturligt, att utfästelse om ränta å garantikapitalet

anknytes till den allmänna räntenivån. Med hänsyn till angelägenheten

av fullständig publicitet kring förekommande garantiavtal ifrågasätter utredningen

om icke i vinst- och förlusträkning ränta å garantikapital bör

upptagas såsom obligatorisk post. Utredningen tillägger, att spörsmålet bör

uppmärksammas vid utfärdandet av de administrativa föreskrifterna angående

vinst- och förlusträkningens uppstälining.

Föredraganden. Utredningens förslag förutsätter, att ingångna garantiavtal

skola granskas av koncessionsmyndigheten. Detta måste anses såsom

en konsekvens av koncessionssystemet. Vid granskningen bör tillses, att försäkringsbolaget

icke belastas med oskäliga villkor. Utredningens uttalande

angående räntan torde få anses välgrundat. Vinst å rörelsen torde i regel böra

gottgöras garant.

Jag är vidare ense med utredningen därom, att garantränta bör klart redovisas

i vinst- och förlusträkningen. Detsamma bör gälla om vinst till garant.

Tredje stycket.

Här angivas vissa föreskrifter i bolagsordningen, som hava avseende endast

å själva bolagsbildningen. Det framstår som naturligt, att dessa föreskrifter

vid lämpligt tillfälle utmönstras sedan bolaget trätt i verksamhet.

171 §.

Lagrummet innehåller regler angående ömsesidigt försäkringsbolags firma

och ansluter sig till gällande bestämmelser i ämnet.

172 §.

Enligt 170 § första stycket 13 skall i bolagsordningen angivas antal och

belopp av försäkringar, som skola vara tecknade innan ömsesidigt försäkringsbolag

må anses bildat.

s. 337 Kontrollera mot PDF

Kungl. \iaj:ts proposition nr 50.

337

I förevarande paragraf stadgas, att vid denna prövning hänsyn skall tagas

till beskaffenheten av den tillämnade rörelsen och till garantikapitalets

storlek.

173 och 174 §§.

Dessa paragrafer motsvara 9 och 10 §§ beträffande försäkringsaktiebolagen.

175 §.

I denna paragraf stadgas, att sedan stadfästelse å bolagsordningen meddelats,

teckning av försäkringar i bolaget skall ske å teckningslista. Därjämte

lämnas föreskrifter angående teckningen och tec.kningslistan.

Utredningen anmärker, att motsvarande lagrum i gällande försäkringslag

(125 §) innehåller regler om teckning av delaktighet i ömsesidigt försäkringsbolag,

samt fortsätter:

Teckning av delaktighet är liktydigt med att vederbörande undertecknar

ansökan om försäkring i det tillämnade bolaget. Ansökningen måste anses

bindande för tecknaren. Någon prövning huruvida tecknaren verkligen kan

godkännas såsom försäkringstagare — t. ex. vid livförsäkring ur synpunkten

av vederbörandes hälsotillstånd — kräves icke i lagen.

De nu refererade bestämmelserna i gällande försäkringslag kunna synas

bristfälliga. En närmare reglering i lagen av detta problemkomplex -—- vilket

otvivelaktigt skulle verka icke oväsentligt tyngande i lagtexten — har likväl

synts utredningen opåkallad. Till stöd för denna ståndpunkt torde kunna

åberopas, dels att nybildning av försäkringsbolag kan väntas bliva synnerligen

ringa och dels att teckningslistorna kunna av de koncessionsprövande

myndigheterna infordras för granskning. Redan sistnämnda förhållande torde

innebära en fullt betryggande garanti gentemot missbruk.

I terminologiskt avseende föreslås den ändringen, att uttrycket teckning

av delaktighet utbytes mot teckning av försäkringar.

Föredraganden. Jag biträder utredningens förslag.

176—191 §§.

Dessa paragrafer, vilka avse konstituerande stämman, val av styrelse och

revisorer, ansökan om registrering in. m., ansluta sig till motsvarande bestämmelser

för försäkringsaktiebolagen.

Om inbetalning och återbetalning av garantikapital.

192 och 193 §§.

Paragraferna överensstämma med utredningens förslag.

Utredningen anför i sin motivering följande:

Med 193 § korresponderar bestämmelsen i 169 § andra stycket, att garantikapitalet

skall återbetalas då det ej vidare erfordras för rörelsens ändamålsenliga

bedrivande. Även om det måste anses angeläget att bolaget inriktar

sig på att snarast möjligt frigöra sig från garantikapitalet och det där22

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

med förenade inflytandet på bolagets förvaltning, är det å andra sidan av

vikt, att återbetalning icke verkställes förrän viss grad av konsolidering uppnåtts.

Reglerna i 193 § äro avsedda att tjäna såsom spärr mot för tidig

återbetalning. I paragrafen stadgas sålunda, att återbetalning icke må ske

förrän såsom tillgång uppförda organisationskostnader fullständigt avskrivits

samt, där rörelsen avser livförsäkring, säkerhetsfonden uppgår till föreskrivet

minimum. Regler angående rätt att såsom tillgång uppföra organisationskostnader

återfinnas i 205 §, jämförd med 93 § 7 mom.; om skyldighet

att avsätta säkerhetsfond givas föreskrifter i 271 §. I syfte att skapa ytterligare

säkerhet för att återbetalning av garantikapital icke sker i sådan

ordning, att bolagets soliditet eller likviditet äventyras, föreskrives vidare

i 193 §, att beslut om återbetalning, helt eller delvis, må bringas till verkställighet

endast efter tillstånd av försäkringsinspektionen.

Slutligen innehåller 193 § föreskrift om att verkställd återbetalning ofördröjligen

skall av styrelsen och verkställande direktören anmälas för registrering.

Föredraganden. Vad utredningen anfört torde få anses välgrundat.

Om reservfond så ock om bolagsstämmas rätt att förfoga över bolagets

egendom.

194—196 §§.

Beträffande dessa paragrafer torde jag få hänvisa till vad jag förut anfört.

Om uttaxering i ömsesidigt försäkringsbolag.

197—203 §§.

Utredningen. Reglerna för täckande av förlust i ömsesidigt försäkringsbolag

måste utformas olika för det fall, att allenast bolagets tillgångar häfta

för dess förbindelser (personförsäkring), och för det fall, att delägarna äro

personligen ansvariga för förbindelserna (annan försäkring). I fråga om

principerna för förlusttäckning anför utredningen följande:

Beträffande redovisningen bygger lagförslaget på tanken att varje försäkringsgren

bör bedömas för sig. I överensstämmelse härmed stadgas i 95 § i

förslaget att, om verksamheten omfattar flera försäkringsgrenar, intäkter och

kostnader skola i vinst- och förlusträkningen redovisas särskilt för varje

verksamhetsgren. Förlust, som uppkommit i en viss försäkringsgren, bör sålunda

principiellt i första hand täckas genom användande av intäkter eller

avsättningar, som belöpa på samma gren.

God affärssed torde i regel kräva, att uppkommen förlust å verksamheten

täckes samma år förlusten uppstått. För det fall att förlusten kan väntas bliva

täckt under det följande året av överskott å den verksamhetsgren, där förlusten

uppkommit, kan likväl en balansering av förlusten vara motiverad;

härvid förutsättes självfallet, att förlusten icke är av sådan omfattning att,

enligt vad därom är stadgat, uttaxerings- eller likvidationsskyldighet föreligger.

—

Till förenkling av den följande framställningen må följande beteckningar

införas för olika slag av försäkringar. Till grupp A hänföres livförsäkring

s. 339 Kontrollera mot PDF

liungl. Maj.ts proposition nr 50.

339

ävensom annan personförsäkring för längre tid än tio år, till grupp B sådan

personförsäkring som icke avses under A, d. v. s. personförsäkring av annat

slag än livförsäkring för högst tio år, huvudsakligen sjuk- och olycksfallsförsäkring,

samt till grupp C annan försäkring. Det hör erinras om att, därest

ett kortfristigt olycksfallsförsäkringsavtal (d. v. s. tillhörande grupp B)

efter inträffat försäkringsfall föranlett utgivande av livränta, de för grupp A

givna bestämmelserna bliva tillämpliga å försäkringen. Enligt utredningens

förslag skola i ömsesidigt försäkringsbolag allenast bolagets tillgångar häfta

för dess förbindelser i anledning av försäkringar tillhörande grupperna A

och B, medan i fråga om grupp C delägarna ikläda sig personlig ansvarighet.

Förlust inom den sistnämnda gruppen skall täckas genom uttaxering a delägarna

i denna grupp; i detta hänseende överensstämmer förslaget med nu

gällande regler. Vad angår grupperna A och B stadgas i gällande försäkringsiag

att, där personlig ansvarighet icke förekommer, förlust i sista hand skall

täckas i fråga om A-gruppen genom nedsättning av premiereserven och därav

betingad nedsättning av försäkringsbeloppen samt i fråga om B-gruppen

genom nedsättning såväl av premiereserven med därav betingad nedsättning

av försäkringsbeloppen som av de ersättningsbelopp, som svara mot försäkringsfall,

vilka inträffat under räkenskapsåret. För försäkringar tillhörande

grupp A avsättes regelmässigt i bolaget en betydande premiereserv, vilken

gör det möjligt att fördela förlusten på bolagets försäkringstagare. Tillämpad

på ändamålsenligt sätt leder nedsättningsprincipen här till rimligt resultat.

I fråga om grupp A har den också bibehållits i utredningens förslag. Däremot

har utredningen icke funnit principen tillfredsställande såvitt gäller

försäkringar tillhörande grupp B. För dessa har den avsatta premiereserven,

som är relativt obetydlig, närmast till uppgift att täcka de löpande utgifterna

för verksamheten. Tillämpning av den nyssnämnda nedsättningsprincipen

skulle följaktligen medföra, att förlusten praktiskt laget komme att helt

drabba de relativt fåtaliga försäkringstagare, vilka tillerkänts skadeersättning

under det ifrågavarande räkenskapsåret. Denna konsekvens är uppenbart

orimlig. De nämnda försäkringstagarna böra i stället betraktas på samma

sätt som bolagets övriga borgenärer. Detta betraktelsesätt — som ligger

till grund för utredningens förslag i denna del — leder till att nedsättningsprincipen

icke bör tillämpas å försäkringar tillhörande grupp B. Förlust som

icke kan täckas medelst användande av därför avsatta fonder eller andra

disponibla medel medför sålunda skyldighet för bolaget att avträda sin egendom

bil konkurs.

I 199 § av förslaget angivas riktlinjerna för genomförande av uttaxering.

Däri stadgas, att uttaxeringen skall ske i förhållande till varje delägares försäkringsbelopp,

dock att, om bolagsordningen innehåller avvikande bestämmelser,

dessa skola gälla. Klart är, att den i lagrummet anvisade uttaxeringsnormen

närmast avser det fall, att bolaget endast driver eu enda försäkringsgren

(tillhörande grupp C). Omfattar verksamheten två eller flera försäkringsgrenar,

torde denna norm i regel icke vara ändamålsenlig; i vissa fall

framstår den såsom uppenbart orimlig. I dylikt fall böra principerna för uttaxering

intagas i bolagsordningen. Dessa principer bliva därigenom föremål

för koncessionsmyndighetens bedömande. Vid uttaxeringsreglemas utformning

bör — i överensstämmelse med vad ovan anförts — (ten synpunkten

vara vägledande, att förlust å eu försäkringsgrcn skall täckas genom uttaxering

bland försäkringstagarna i samma gren.

För närvarande förekommer del i stor utsträckning, att försäkringar tillhörande

både grupp B och grupp O meddelas av samma bolag. Tydligt är,

att tillämpning av försäkringsulredningens ovan återgivna förlusttäcknings
-

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

regler måste föranleda krav på stark reservfond för grupp B. Detta måste

beaktas, då avsättningsskyldigheten fixeras i bolagsordningen.

För att ytterligare belysa innebörden av de av utredningen angivna principerna

för täckande av förlust har utredningen upprättat ett schema, omfattande

såväl försäkringsaktiebolag som ömsesidigt försäkringsbolag. Schemat

avser det mest komplicerade fallet, nämligen att ett och samma bolag

meddelar försäkring inom alla grupperna A—C. Med fria fonder avses i

schemat fonder, som icke äro i lagen föreskrivna (till framtida förfogande

avsatta medel, dispositionsfond etc.). I schemat bortses från de i 4 § olycksfallsförsäkringslagen

omförmälda ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen,

där delägarna svara med obegränsad personlig ansvarighet.

Schema för täckande av förlust.

För täckande av förlust å viss försäkringsgren skola följande åtgärder vidtagas

i nedan angiven ordning.

Försäkringsaktiebolag. ömsesidigt försäkringsbolag.

Förlusten har uppkommit inom Grupp A.

1. Fria fonder belöpande å försäkringsgrenar inom grupp A tagas i anspråk.

2. Nedsättning sker av regleringsfond, säkerhetsfond, utjämningsfond (i livförsäkring)

och återbäringsfond.

3. Fria fonder belöpande å försäkringsgrenar inom grupperna B och C tagas

i anspråk.

4. Nedsättning sker av B- och C-gruppemas reservfond.

5. Aktiekapitalet tages i anspråk 5. Garantikapitalet tages i anspråk

med 2/>-

6. Likvidation eller konkurs inträ- 6. Försäkringssummor (och tilldelad

der. återbäring) nedsättas i den verk
samhetsgren,

där förlusten uppkommit.

Förlusten har uppkommit inom Grupp B.

1. Fria fonder belöpande å samtliga försäkringsgrenar inom grupperna A,

B och C tagas i anspråk.

2. Nedsättning sker av B- och C-gruppemas reservfond.

3. Aktiekapitalet tages i anspråk 3. Garantikapitalet tages i anspråk,

med 2/3.

4. Likvidation eller konkurs inträder.

Förlusten har uppkommit inom Grupp C.

1. Fria fonder belöpande å samtliga försäkringsgrenar inom grupperna A,

B och C tagas i anspråk.

2. Nedsättning sker av B- och C-gruppernas reservfond.

3. Aktiekapitalet tages i anspråk 3. Garantikapitalet tages i anspråk.

med 2/3.

4. Likvidation eller konkurs inträ- 4. Uttaxering sker å delägarna inom

der. * den försäkringsgren, där förlusten

uppkommit.

5. Försäkrings- och ersättningsbelopp

nedsättas inom d:o.

opaginerad Kontrollera mot PDF

241

Kung!. Maj:ts proposition nr 50.

Beträffande detaljutformningen av förslaget anför utredningen,

att 198 § bygger på grundsatsen att uppkommen förlust — av beskaffenhet

att skola täckas genom uttaxering —- ofördröjligen skall täckas och sålunda

icke får balanseras.

I 199 § föreskrives, att uttaxering skall ske i förhållande till varje delägares

försäkringsbelopp; samma norm skall gälla för nedsättning av delägares

andel i premiereserven och av ersättningsbelopp. Denna regel är dispositiv.

I bolagsordningen kunna nämligen intagas avvikande bestämmelser. Utredningen

amärker, att den angivna normen för uttaxering och nedsättning i allmänhet

torde leda till rimliga resultat, då fråga är om endast en försäkringsgren.

Driver bolaget flera verksamhetsgrenar, kan normen enligt utredningens

mening däremot visa sig direkt olämplig. I sådant fall anser utredningen

det vara av vikt, att i bolagsordningen bestämmes, efter vilka principer uttaxering

och nedsättning skall fördelas på försäkringsgrenarna.

Yttranden. Beträffande de principiella riktlinjerna för täckande

av förlust i ömsesidigt försäkringsbolag understryker FolketSamarbete

— som icke har något att erinra mot grundsatsen att förlust som uppkommit

på viss försäkringsgren i första hand skall täckas av intäkter och avsättningar,

som belöpa på samma försäkringsgren — att det för genomförande

av utredningens synpunkter är nödvändigt, att begreppet försäkringsgren

definieras på ett entydigt och ändamålsenligt sätt. I detta sammanhang betona

anstalterna vikten av att s. k. kombinerade försäkringar få betraktas

som en och samma försäkringsgren. Anstalterna påpeka härefter, att reservfonden

icke förutsättes uppdelad på olika försäkringsgrenar. Detta förhållande

står enligt Folket—Samarbetes mening i strid mot den nyss återgivna

grundsatsen. I anslutning till det av utredningen upprättade schemat anföra

anstalterna vidare:

I Samarbetes reglemente stadgas, att om verksamheten i dess helhet går

med förlust och denna förlust härrör från olycksfallsförsäkringen, skall forlusten

i första hand täckas av olycksfallförsäkringens katastrofreserv och

därefter av den gemensamma reservfonden. Vid förlust, som härrör från annan

försäkringsgren, utnyttjas först den gemensamma reservfonden och därefter

katastrofreserven. Dessa bestämmelser skulle enligt schemat icke vara

tillåtna. , ,

Enligt Folket—Samarbetes mening bör lagen föreskriva uppläggandet av

en särskild konsolideringsfond för varje försäkringsgren. Denna fond bör

ges karaktären av en utjämningsfond, som liksom utjämningsfonden för livförsäkring

får till uppgift att utjämna kastningar i riskförloppet (och sålunda

skall kunna nedsättas även utan att förlust uppkommit). Schemat for täckande

av förlust bör då bli följande.

Förlust i A täckes i första hand av gruppens fonder (utom försäkringsfonden),

i andra hand av B- och C-gruppernas fria fonder och slutligen av

den för B och C gemensamma reservfonden. På denna punkt sammanfaller

vårt förslag med schemat. Förlust på viss gren inom B eller C täckes 1) av

grenens utjämningsfond, 2) av andra grenars överskott, 3) av den gemensamma

reservfonden, 4) av andra grenars utjämningsfonder. Utjämningsfonderna

böra därför reserveras för resp. försäkringsgrenar intill dess att likvi
-

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

dation eljest skulle behöva äga rum. Om viss gren erhållit bidrag från annan

gren för täckande av förlust, bör sådant bidrag återbetalas så snart den förra

branschen ånyo redovisar överskott. För att genomföra detta program är det

ändamålsenligt, att reservfonden i den interna bokföringen uppdelas på grenar,

ehuru den juridiskt sett är en enhet.

Det här skisserade schemat förutsätter övergångsbestämmelser om att viss

del av den befintliga reservfonden avskiljes till en på försäkringsgrenar uppdelad

utjämningsfond. Man synes exempelvis kunna föreskriva, att de sista

10 årens avsättningar efter ekonomisk analys fördelas på försäkringsgrenarnas

utjämningsfonder, medan återstoden kvarstår i den gemensamma reservfonden,

som för den interna bokföringen approximativt uppdelas på försäkringsgrenar.

Folket—Samarbete anmärker slutligen, att det av anstalterna nu skisserade

förslaget beträffande förlusttäckning förutsätter viss ändring av 30 § kommunalskattelagen.

Jämväl för säkring sinspektionen anmärker, att utredningens förlusttäck - ningsschema icke överensstämmer med grundsatsen om att varje försäkringsgren

bör bära sina egna förluster. En konsekvens av den nämnda grundsatsen

borde vara, alt varje försäkringsgren har sin särskilda reservfond, en

anordning som inspektionen dock betecknar såsom olämplig åtminstone från

praktisk synpunkt.

Beträffande detaljutformningen av utredningens förslag hava vissa

anmärkningar framställts i remissvaren. Försåkringsinspektionen erinrar

om utredningens uttalande, att uppkommen förlust självfallet icke får balanseras

då den är av sådan omfattning att uttaxerings- eller likvidationsplikt

föreligger. Inspektionen biträder denna ståndpunkt men anser att densamma

icke tydligt kommer till uttryck i 197 § första stycket första punkten i utredningens

förslag, vilket lagrum stadgar uttaxering i den mån förlusten icke

varder täckt bl. a. genom nedsättning av reservfonden. Nedsättning av nämnda

fond är — framhåller inspektionen — enligt 194 § sista stycket icke

obligatorisk.

Försåkringsinspektionen anför vidare, att det ofta kan ställa sig svårt att

avgöra under vilket räkenskapsår en förlust uppkommit. Det av utredningen

i 197 § använda uttryckssättet »det räkenskapsår, varunder förlusten uppkommit»

bör därför utbytas mot »det räkenskapsår, för vilket förlusten redovisats».

Avfattningen av bestämmelsen i 198 § första stycket första punkten finner

försåkringsinspektionen icke lämplig. Bestämmelsen bör enligt inspektionens

mening i stället utformas så, att styrelsen ålägges ofördröjligen fatta beslut

om uttaxering. Genom ett sådant beslut blir förlusten räkenskapsmässigt

täckt. Uppbörden av uttaxerade medel verkställes — tillägger inspektionen

— oftast tillsammans med ordinarie uppbörd för det följande året.

Försäkringsbolagens riksförbund anför följande:

Vad i 197 § andra stycket stadgas om nedsättning i ömsesidigt bolag av

premiereserv och av ersättningsbelopp torde böra gälla endast sådan premiereserv

och sådana ersättningsbelopp, som avse försäkringar till bolagets delägare.

Har bolaget meddelat återförsäkring, skall enligt 168 § återförsäkrings
-

s. 343 Kontrollera mot PDF

343

Kungl. Mai ds proposition nr 50.

tagaren icke på grund därav anses som delägare och å återförsäkring belöpande

premiereserv och ersättningsbelopp böra följaktligen icke nedsättas i

fall som avses i 197 § andra stycket. Vad där stadgas hänför sig emellertid

enligt ordalagen även till annan premiereserv och andra ersättningsbelopp

än som belöpa på delägarna, och stadgandet bör därför inskränkas att gälla

endast delägares andel i premiereserv och å delägare belöpande ersättningsbelopp.

En motsvarande inskränkning bör införas i 199 § andra stycket i

vad avser ersättningsbelopp.

Föredraganden. Jag har redan i annat sammanhang uttalat min anslutning

till principen att i fråga om redovisningen de olika försäkringsgrenarna

böra hållas isär. Denna princip utgår från tanken att varje rörelsegren bör

vara »självförsörjande». Detta förutsätter icke endast att vinster och avsättningar,

som belöpa på en viss försäkringsgren, bokföringsmässigt hållas skilda

från motsvarande poster för andra grenar, utan även att uppkommen förlust

bäres av delägarna inom den gren, där förlusten uppkommit. Ett fullständigt

genomförande av denna tankegång stöter givetvis pa både rättsliga och praktiska

hinder. Bortsett från de försäkringsgrenar, där personligt ansvar enligt

lagen icke förekommer, kunna delägarna i ett ömsesidigt försäkringsbolag

icke undgå att i sista hand samfällt svara för förlust, som kan hänföras till

någon viss av bolagets olika verksamhetsgrenar. Å andra sidan kan det genom

bestämmelse i bolagsordningen sörjas för att förlusten i första hand täckes

genom användande av någon på ifrågavarande försäkringsgren belöpande

avsättning eller genom uttaxering bland delägarna inom den grenen. Det

står vidare klart, att en i detalj genomförd uppspaltning av ett kanske stort

antal verksamhetsgrenar kan medföra arbete och tidsutdräkt, som icke står

i rimlig proportion till vad som därigenom vinnes. Exempelvis kan en riktig

fördelning av gemensamma förvaltningskostnader erbjuda svårigheter. Detta

får likväl icke medföra att principen avvisas. Ytterst är det här fråga om att

åstadkomma en ändamålsenlig avvägning. Vad särskilt angår kritiken mot

att utredningen icke förutsatt en uppdelning av reservfonden, kan denna från

formell synpunkt anses befogad. Härtill må emellertid anmärkas, att det i

och för sig icke bör möta hinder att hålla reservfonden bokföringsmässigt

fördelad på de olika försäkringsgrenarna. Utredningen torde uteslutande

av praktiska skäl hava avstått från att uppställa krav härpå. Enligt min mening

bör detta spörsmål lösas med hänsyn till förhållandena i varje särskilt

bolag.

Utredningens förlusttäckningschema omsluter såväl åtgärder, som direkt

följa av lagen, som sådana, vilka kunna regleras i bolagsordningen. I sistnämnda

hänseende är schemat endast att anse såsom normerande. Otvivelaktigt

kunna i särskilda fall skäl åberopas för att annorlunda reglera turordningen

mellan olika fria fonder. Något principiellt hinder att även i fortsättningen

tillämpa det i Samarbetes nuvarande bolagsordning upptagna förlusttäckningssystemet

torde sålunda icke möta.

Folket—Samarbete har skisserat ännu en metod för förlusttäckning, som

enligt anstalternas mening är ägnad alt läggas till grund för lagstiftningen.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Denna metod förutsätter ändring av kommunalskattelagen. Såsom jag redan

anfört, finner jag icke anledning att i förevarande sammanhang upptaga frågan

om ändring av nämnda lag.

En bokföringsmässig uppdelning av verksamheten förutsätter att innebörden

av begreppet försäkringsgren objektivt bestämmes. Någon legal definition

har icke upptagits i förslaget och en sådan torde för övrigt icke böra eftersträvas.

På detta område medför utvecklingen småningom en förskjutning.

Emellertid torde terminologien i praxis vara tämligen enhetlig. I detta hänseende

må hänvisas till den begreppsbestämning, som kommer till uttryck i försäkringsinspektionens

årliga publikation »Enskilda försäkringsanstalter». Av

särskild betydelse är att en entydig definition införes i de administrativa bestämmelser,

vilka enligt förslaget skola reglera redovisningshandlingarnas

uppställning. Såsom jag tidigare framhållit måste tillses, att utvecklingen av

de kombinerade försäkringarna icke motverkas genom för snäva redovisningsregler.

Vad angår detaljutformningen finner jag vad försäkringsinspektionen beträffande

197 § anmärkt icke föranleda någon åtgärd. Beträffande särskilt

den sista anmärkningen i anslutning till nämnda paragraf må framhållas,

att det i praktiken icke torde föreligga någon svårighet att vid tidpunkten för

bokslutets uppgörande konstatera, huruvida under räkenskapsåret förlust

uppkommit.

Innebörden av försäkringsinspektionens anmärkning beträffande 198 § är

oklar. Den av inspektionen åsyftade »räkenskapsmässiga täckningen» torde

i praktiken åvägabringas därigenom, att det belopp som behöver uttaxeras

upptages på aktivsidan i balansräkningen. Det ankommer på bolagsstämman

icke på styrelsen — att fatta beslut om uttaxering. Detta sker i samband

med balansräkningens fastställande. Däremot bör det åligga styrelsen och

verkställande direktören att ofördröjligen verkställa bolagsstämmans beslut.

De erinringar, som framställts av försäkringsbolagens riksförbund, böra

beaktas.

Om styrelse, verkställande direktör och firmateckning.

204 §.

Enligt utredningens förslag skall vad för försäkringsaktiebolag är stadgat

angående styrelse, verkställande direktör och firmateckning gälla även för

ömsesidigt försäkringsbolag. Förslaget innehåller emellertid ett undantag

från föreskriften om att verkställande direktör skall utses. Det stadgas nämligen,

att Kungl. Maj:t skall äga medgiva dispens från nämnda föreskrift där

detta prövas kunna ske med hänsyn till området för bolagets verksamhet

och dennas omfattning.

Utredningen anmärker, att de minsta lokala bolagens hävdvunna organisations-

och verksamhetsformer motivera ett avsteg från principen att i varje

försäkringsbolag skall finnas en verkställande direktör. Det är i de nämnda

bolagen, vilka alla tillhöra den ömsesidiga bolagstypen, regel att en av sty
-

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

relsens ledamöter, merendels ordföranden, fungerar som s. k. verkställande

ledamot och i denna egenskap handhar den löpande förvaltningen av bolagets

angelägenheter. En ovillkorlig skyldighet för dessa bolag att utse särskild

verkställande direktör finner utredningen därför icke vara av förhållandena

påkallad.

Folket—Samarbete framhåller i sitt remissyttrande, att styrelserna i dessa

båda bolag utses av Kooperativa förbundets förvaltningsråd. Till styrelseledamöter

utses därvid regelmässigt cheferna för de olika verksamhetsgrenarna

inom försäkringsföretagen. Förvaltningsrådet utser vidare en styrelseledamot

till ordförande och denne fungerar tillika som verkställande direktör. Folket

—Samarbete finner denna organisationsform ändamålsenlig och hemställer,

att lagen måtte utformas så att densamma icke omöjliggöres.

Försäkringsinspektionen anmärker, att dispensregeln utformats så, att densamma

medför en administrativ procedur vid sidan av prövningen av bolagsordningen.

Vill man bereda möjlighet till dispens från regeln att verkställande

direktör skall utses, anser inspektionen det lämpligare att — förutom

erforderlig ändring av 204 § — göra ett tillägg till 174 § första stycket

av innehåll, att om verkställande direktör skall utses, bestämmelse härom

skall intagas i bolagsordningen.

Föredraganden. Enligt den nya aktiebolagslagen skola de större aktiebolagen

ha fyra särskilda organ, nämligen bolagsstämma, styrelse, verkställande

direktör och revisorer. Till bolagsstämmans viktigare uppgifter hör

val av styrelseledamöter. Emellertid kan —- liksom enligt gällande lagstiftning

— en eller flera ledamöter, dock icke alla, tillsättas i annan ordning.

Mellan de båda förvaltningsorganen, styrelsen och verkställande direktören,

har i nya aktiebolagslagen genomförts en funktionsfördelning av innebörd,

att den löpande förvaltningen skall handhavas av verkställande direktören

men ledningen och förvaltningen i övrigt av bolagets angelägenheter tillkomma

styrelsen. Verkställande direktören skall utses av styrelsen. På grund av

den tillsyn, som styrelsen har att utöva över verkställande direktören och

vice verkställande direktören, har i lagen upptagits förbud mot att utse någon

av dessa befattningshavare till styrelsens ordförande.

Utredningens förslag överensstämmer med de regler, som sålunda gälla

för större aktiebolag, dock med visst undantag beträffande mindre ömsesidiga

försäkringsbolag.

Folket—Samarbete finner avvikelser påkallade i tre särskilda hänseenden.

Anstalterna anse sålunda, att hela styrelsen bör kunna utses av en utomstående

organisation, att även verkställande direktör skall kunna utses i sådan

ordning samt alt hinder icke bör möta för verkställande direktören att

fungera såsom styrelsens ordförande.

Bestämmelsen i förslaget alt åt bolagsstämman bör förbehållas rätt att utse

minst en styrelseledamot synes mig böra bibehållas. Däremot kan det, såsom

utredningen anfört, under vissa betingelser finnas motiverat att befria ömsesidigt

bolag från skyldigheten att utse verkställande direktör. Befrielse häri
-

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

från torde dock endast böra ifrågakomma beträffande de minsta bolagen.

Jag kan vidare biträda Folket—Samarbetes uppfattning, att det med hänsyn

till ett ömsesidigt bolags speciella förhållanden, exempelvis anknytning till

en intresseorganisation, kan finnas anledning att medgiva undantag från

föreskrifterna att verkställande direktören skall utses av styrelsen och att

verkställande direktören eller vice verkställande direktören icke får vara styrelsens

ordförande. Det kan synas naturligt, att Kungl. Maj:t såsom koncessionsmyndighet

avgör fråga om dispens. Praktiska hänsyn tala likväl för att

åt Kungl. Maj:t inrymmes rätt att, helt eller delvis, till försäkringsinspektionen

delegera beslutanderätten i hithörande frågor. Dispensregeln i 1 mom.

andra stycket av förevarande paragraf har utformats med ledning av vad jag

nu anfört.

Om styrelsens och verkställande direktörens årsredovisning.

205 §.

I paragrafen hänvisas till de redovisningsbestämmelser som gälla för försäkringsaktiebolagen.

Paragrafen innehåller icke någon motsvarighet till bestämmelsen

i gällande försäkringslag (149 § sista stycket), att — där enligt

garantiavtalet bolaget är skyldigt att av sin vinst gottgöra garanter ogulden

ränta för tid före räkenskapsåret — beloppet av sådan ränta i balansräkningen

skall upptagas inom linjen. Denna fråga torde böra beaktas vid

utfärdandet av administrativa bestämmelser rörande redovisningen.

Om revision.

206 §.

I paragrafen hänvisas till de bestämmelser som gälla för försäkringsaktiebolag.

Om bolagsstämma.

207 §.

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om bolagsstämma.

I motiveringen till paragrafen anför utredningen följande:

Antalet delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag är i regel så stort, att det

av praktiska skäl är helt uteslutet att alla kunna sammankomma å bolagsstämma.

Verksamhetsområdets utsträckning motverkar intresset för deltagande

i stämma, eftersom därigenom vållas tidsutdräkt och ekonomiska uppoffringar

för avlägset boende delägare. Även andra omständigheter — exempelvis

bristande förtrogenhet med de angelägenheter, som förekomma å

stämma — äro ägnade att avhålla delägarna från deltagande i stämma. Utvecklingen

har också numera fört därhän, att där bolagsstämma formellt

fungerar såsom beslutande organ i ömsesidigt försäkringsbolag, delägarna

praktisk! taget icke utöva något inflytande i bolaget. — ---Det framstår

som en angelägenhet av vikt att tillskapa en anordning, varigenom delägarnas

inflytande kan komma till verkligt uttryck. Härvid erbjuder sig möjligheten

att låta bolagsstämmans befogenhet utövas av särskilda delegerade

för delägarna (delegeradeförsamling).

Bedömandet av bolagets representationsordning utgör ett led i koncessions
-

s. 347 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 50.

347

prövningen. Utredningen utgår ifrån att anordningen med delegeradeförsamling

skall bliva allmän regel i bolag med stort antal delägare. I förslaget

lämnas icke särskild föreskrift angående sättet för utseende av delegeradeförsamling,

delegerades mandattid, behörighet, suppleant för delegerad etc.

Det faller av sig självt att det bolag, som inför delegeradesystemet, i bolagsordningen

måste upptaga bestämmelser i berörda hänseenden.---Så
som

oavvisligt krav måste gälla, att delegeradeförsamlingen utses på sådant

sätt, att densamma blir i verklig mening representativ för delägarna.

Principiellt synes böra fordras, att den som utses till delegerad själv skall

vara försäkringstagare i bolaget. Med hänsyn till önskvärdheten av att utvecklingen

och lagtillämpningen här få fria händer, har emellertid icke ens

detta behörighetsvillkor upptagits i lagförslaget. Detta inrymmer endast en

inskränkande bestämmelse, nämligen att delegerads rösträtt icke må utövas

genom ombud; utredningen har ansett det vara av betydelse att få denna

fundamentala grundsats uttryckligen fastslagen.

I förslaget har ej heller rests hinder mot att bolagsstämmas befogenhet

allenast i viss del eller beträffande fråga av särskilt slag övergår å delegeradeförsamling.

En dylik anordning torde dock endast i undantagsfall vara

att förorda.

Föredraganden. Jag kan ansluta mig till utredningens ståndpunkt. Dock

vill jag framhålla att, även om man i regel torde i bolagsordningen böra begränsa

behörigheten att vara delegerad till personer, som äro försäkringstagare

i bolaget, detta likväl icke synes böra uppställas såsom ett oeftergivligt

villkor i praxis. I särskilda fall kan det nämligen tänkas föreligga motiv

för att gå utanför den nämnda kretsen.

Beträffande hithörande frågor torde jag vidare få hänvisa till vad jag förut

yttrat.

I redaktionellt hänseende har paragrafen undergått vissa jämkningar.

208—219 §§.

Paragraferna innehålla ytterligare bestämmelser angående bolagsstämma

i ömsesidigt försäkringsbolag. Bestämmelserna ansluta sig i princip till motsvarande

stadganden beträffande försäkringsaktiebolag och överensstämma

med utredningens förslag, dock att i 211 § vissa redaktionella ändringar vidtagits.

I 212 § har till skydd mot obehörig rösträttsutövning på grund av fullmakt

upptagits en regel om tidsbegränsning för fullmakts giltighet. Tiden har här

bestämts till ett år, medan för försäkringsaktiebolag (112 §), liksom i fråga

om allmänna aktiebolag, motsvarande tidsfrist är fem år. Utredningen bar

ansett det angeläget, att i ömsesidigt försäkringsbolag delägarnas personliga

mening i största möjliga utsträckning kommer till uttryck. Med hänsyn härtill

har utredningen funnit det motiverat med snäv tidsbegränsning.

Föredraganden. Vad utredningen anfört i anslutning till 212 § torde få

anses välgrundat.

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Om talan mot styrelseledamot, verkställande direktör, stiftare, revisor eller

röstberättigad.

220—224 §§.

Dessa paragrafer ansluta sig till motsvarande stadganden för försäkringsaktiebolagen.

Om ändring av bolagsordningen så ock om ändring av grunderna.

225—228 §§.

Reglerna i 225 §, vilka avse ändring av bolagsordningen, överensstämma

med föreskrifterna i gällande försäkringslag (181 §), medan reglerna i 226

och 227 §§ ansluta sig till motsvarande stadganden i förslaget såvitt gäller

försäkringsaktiebolagen.

I 228 § hava upptagits för de ömsesidiga försäkringsbolagen specifika

regler angående sådan ändring av bolagsordningen, som avser delägares ansvarighet

för bolagets förbindelser. Paragrafen motsvarar 184 § gällande

försäkringslag.

Om talan å bolagsstämmobeslut.

229—230 §§.

De här upptagna bestämmelserna motsvara vad som stadgats för försäkringsaktiebolagen.

Om förlängning av ömsesidigt försäkringsbolags koncession.

231 §.

Paragrafen överensstämmer med vad i 133 § stadgas för försäkringsaktiebolag.

Om likvidation och upplösning.

232—261 §§.

Beträffande utformningen av 232 § anmärker försäkringsbolagens riksförbund,

att hänvisningen till 211 § första stycket 2 måste betyda, att bolagsstämmobeslut

om likvidation i förevarande fall skall fattas med enkel röstpluralitet,

dock endast försåvitt icke bolagsordningen innehåller andra föreskrifter.

Bestämmelsen i 211 § första stycket 2 om enkel röstpluralitet gäller

nämligen endast såframt ej annat föreskrivits i bolagsordningen. Med denna

innebörd saknar emellertid enligt riksförbundets mening hänvisningen all

betydelse. Förbundet tillägger, att meningen med hänvisningen torde få anses

ha varit den, att beslut i förevarande ämne utan inskränkning skall fattas

med enkel röstpluralitet. Med hänsyn härtill finner riksförbundet en

omredigering erforderlig.

Härjämte anför riksförbundet följande:

Enligt 232 § jämförd med 233 § äger bolagsstämma med ömsesidigt bolag

besluta, att bolaget skall träda i likvidation bland annat för det fall att bolagets

hela försäkringsbestånd överlåtits. Har sådant beslut ej fattats och inom

viss tid registrerats, ankommer det på rätten att i särskild ordning besluta,

s. 349 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

349

att bolaget skall träda i likvidation. Har bolagsstämma eller rätten fattat beslut

om likvidation, skall bolagsstämma välja en eller flera likvidatorer samt

likvidationsrevisorer och i övrigt under likvidationstiden fatta beslut i frågor,

som finnas i förslaget angivna. Finnes, sedan i kallelse å okända borgenärer

utsatt inställelsedag är förbi och all veterlig gäld blivit betald eller erforderliga

medel därtill avsatts, tillgångar, vilka enligt bestämmelse i bolagsordningen

kunna fördelas bland dem, som vid bolagets trädande i likvidation

voro delägare i bolaget, skola enligt 251 § tillgångarna skiftas bland

dessa delägare.

En överlåtelse av ömsesidigt bolags hela försäkringsbestånd torde emellertid

medföra, att bolaget, vars delägare utgöras av försäkringstagarna, kommer

att efter överlåtelsen sakna delägare, vilka själva eller genom särskilda

delegerade kunna utöva bolagsstämmas befogenhet och bland vilka bolagets

behållna tillgångar kunna skiftas. Uppenbarligen förutsätter förslaget, att

de, som vid överlåtelsen av försäkringsbeståndet voro delägare, skola anses

såsom sådana jämväl under likvidationstiden, men det synes önskvärt, att

uttrycklig bestämmelse meddelas liärom.

Föredraganden, Reglerna i 232—261 §§ överensstämma med utredningens

förslag. Jag torde få hänvisa till den redogörelse som förut lämnats beträffande

förslagets innebörd i hithörande delar.

Hänvisningen i 232 § till 211 § första stycket 2 innebär att i fall, varom

nu är fråga, likvidationsbeslutet kan fattas med enkel röstpluralitet. Motsvarande

stadgande har upptagits i nya aktiebolagslagen (140 §). Bestämmelsen

utgör likväl intet hinder mot att i bolagsordningen för ifrågavarande fall föreskriva

kvalificerad röstpluralitet. En sådan bolagsordningsföreskrift är

dock icke ägnad att bereda minoriteten skydd och torde även eljest framstå

såsom ändamålslös.

Såsom riksförbundet anmärkt, förutsättes, att de som vid överlåtelse av

försäkringsbeståndet voro delägare i bolaget skola anses som sådana även

under likvidationstiden. Det synes mig icke erforderligt att i lagen upptaga

uttrycklig bestämmelse härom. Tilläggas må, att spörsmålet torde äga ringa

praktisk betydelse. Efter en total överlåtelse av försäkringsbeståndet torde

nämligen återstående avvecklingsålgärder kunna slutföras på mycket kort

tid. Att behållna tillgångar skola fördelas bland dem, som vid överlåielsen

voro delägare, framgår av 251 § jämförd med 261 §.

III. Om försäkringsfonden och övriga tekniska fonder så ock om

särskilda grunder för försäkringsverksamhet.

De allmänna synpunkter, som ligga till grund för bestämmelserna i denna

avdelning, hava ingående behandlats i det föregående. Jag torde få hänvisa

till vad jag därvid anfört.

262 §.

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om försäkringsfond.

Denna omfattar liksom enligt gällande lag ersättningsreserv och premiereserv.

Därjämte skall den enligt förslaget omfatta s. k. tilldelad återbäring

i livförsäkring.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

Utredningen anför:

Såsom framgår av 270 § tredje stycket — motsvarande andra stycket i förevarande

lagförslag — skall tilldelning av återbäring kunna ske i olika former.

Har återbäringen tillgodoräknats försäkringstagaren såsom premie för

tilläggsförsäkring, är det uppenbart, att bolagets ansvarighet bör redovisas i

premiereserven och sålunda icke i den del av försäkringsfonden, som avser

tilldelade återbäringsmedel, vilka innestå hos bolaget för kontant utbetalning.

Det har icke synts erforderligt att i lagen upptaga uttrycklig föreskrift härom.

Beträffande tilldelad återbäring, som förfallit till betalning, stadgas däremot

i paragrafen, att sådan återbäring skall redovisas i ersättningsreserven.

Med avseende på ersättningsreserven har i förslaget bibehållits gällande

lags definition, enligt vilken denna del av försäkringsfonden utgör värdet av

bolagets ansvarighet på grund av redan inträffade försäkringsfall. Vid vissa

former av livförsäkring är detta uttryck måhända ej fullt tydligt; utredningen

har dock ansett sig kunna bibehålla detsamma, då något missförstånd av denna

anledning knappast torde behöva befaras. Det torde sålunda vara fullt

klart, att exempelvis värdet av bolagets ansvarighet på grund av en s. k. sparkasseförsäkring,

sedan den försäkrade avlidit bör redovisas i premiereserven,

intill dess beloppet förfallit till betalning, då avsättningen överflyttas till ersättningsreserven.

Likaså bör vid en försäkring, där periodiska utbetalningar

ske efter dödsfall, värdet av samtliga ännu icke till betalning förfallna belopp

redovisas i premiereserven.---

Äro försäkringsbolag solidariskt ansvariga för viss försäkring, men hava

bolagen enligt avtal sinsemellan fördelat ansvarigheten, är ettvart av bolagen

pliktigt att göra avsättning till försäkringsfond allenast för så stor del av

fonden som belöper på respektive bolag. Bestämmelse härom har upptagits i

2 mom. av förevarande paragraf.

Enligt 338 § må bolag icke utan försäkringsinspektionens medgivande åtaga

sig solidarisk ansvarighet för försäkring.

Föredraganden. Jag biträder utredningens förslag.

263 §.

I denna paragraf komma de för livförsäkringsverksamheten grundläggande

principerna om trygghet och skälighet till uttryck.

Utredningen framhåller, att det i praktiken ofta visat sig att omfattningen

av de prestationer, ett livförsäkringsbolag fullgör, även beträffande

snarlika försäkringar kan växla avsevärt. Mellan bolag, som bedriva stor livförsäkring,

folkförsäkring och tjänstepensionsförsäkring, föreligga sålunda i

nämnda hänseende påtagliga olikheter. På grund härav har det synts utredningen

lämpligt att i lagen särskilt påpeka, att skäligheten bör bedömas med

hänsyn till försäkringens art. -— I syfte att särskilt betona bolagsledningens

ansvar i avseende å verksamhetens fortlöpande anpassning efter växlande

förhållanden har utredningen i förevarande paragraf stadgat skyldighet för

styrelsen och verkställande direktören att, där grunderna icke längre finnas

tillfredsställande ur soliditets- eller skälighetssynpunkt, utan dröjsmål föranstalta

om erforderlig ändring.

s. 351 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

351

Föredraganden. Förslaget om att i lagen upptaga bestämmelser om den

s. k. skälighetsprincipen i livförsäkring innebär en betydelsefull nyhet. Jag

har redan i det föregående förklarat mig kunna helt biträda förslaget i

denna del.

Utformningen av förevarande paragraf i förslaget synes mig kunna godtagas.

264 §.

Paragrafen innehåller regler angående premiegrunder och premiereservgrunder.

Försäkringsinspektionen anför, att utredningen i fråga om nytecknade försäkringar

anslutit sig till gällande lags ståndpunkt, att varje särskilt antagande

angående riskmått m. m. skall vara betryggande. Inspektionen tilllägger:
Emellertid

anser utredningen, att om de yttre betingelserna undergå sådana

förändringar att ett eller flera av de ursprungliga reservgrundernas antaganden

icke längre kunna anses betryggande utan måste ändras, det synes

lämpligt att bedöma säkerhetsgraden hos grunderna såsom helhet och sålunda

tillåta, att en beräknad förlust på ett antagande får uppvägas av ett beräknat

överskott på ett annat. Något skäl härför finnes enligt inspektionens

mening icke. Om en ändring av grunderna med därav följande omräkning av

premiereserven ändock skall vidtagas, är det lämpligare att varje antagande

för sig väljes betryggande. Å ena sidan blir nämligen i annat fall frågan, huruvida

grunderna som helhet äro betryggande, beroende av beståndets sammansättning

och förändringar däri, vilket försvårar bedömningen. Å andra

sidan torde det icke kunna påvisas några praktiska fördelar av att vid övergång

till nya antaganden låta något av dessa vara icke betryggande.

Däremot kunna i ett annat fall skäl andragas för att betrakta grunderna

som helhet i förevarande avseende. Om nämligen förhållandena ändrats så,

att visst antagande icke längre är betryggande men de gällande grunderna

som helhet kunna anses betryggande, vore det en praktisk fördel att kunna

undvika ändring av grunderna med åtföljande arbetskrävande omräkning av

premiereserven. Inspektionen vill fördenskull föreslå, att 264 § 3 mom. ändras

så, att bestämmelsen kommer att avse bedömandet av frågan, huruvida

premiereservgrunderna för redan tecknade försäkringar äro betryggande.

Föredraganden. Anses ett visst antagande icke längre vara betryggande,

uppkommer frågan om omräkning av premiereservgrunderna. Därvid bör

först undersökas, huruvida grunderna såsom helhet äro betryggande. Finnes

så vara fallet, synes omräkning kunna underlåtas. Om denna mening

äro utredningen och försäkringsinspektionen ense. I anledning av vad inspektionen

anfört synes emellertid ett förtydligande böra ske i 3 mom.

Vad försäkringsinspektionen i övrigt anfört avser det fall, att omräkning av

premiereservgrunderna finnes påkallad. Vid omräkningen bör enligt inspektionens

mening ett vart antagande väljas betryggande. Denna uppfattning

måste anses överensstämma med de allmänna principer, åt vilka lagen i detta

avsnitt ger uttryck, och torde böra beaktas i praxis.

265 §.

I denna paragraf hava upptagits regler angående övergångsgrunder.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

266 §.

Paragrafen innehåller en definition av utjämningsfonden. Grunderna för

utjämningsfonden skola avfattas så, att de tillgodose det syfte med fonden,

som här angivits.

Föredraganden. Såsom utredningen framhåller föreligger i och för sig intet

hinder att möta kastningar i riskförloppet genom nedsättning av utjämningsfonden,

medan en dispositionsfond lämnas orörd. A andra sidan är det endast

sådana förluster, vilka bedömas vara tillfälliga eller åtminstone av övergående

natur, som skola kunna täckas av utjämningsfonden. Det förutsättes,

att den enligt grunderna beräknade avsättningen till utjämningsfonden för

visst år, skall fullgöras i årets vinst- och förlusträkning. Vid beräkning av det

belopp som skall avsättas bör liksom hittills frihet att använda approximativa

metoder medgivas.

267 §.

Här föreskrives att grunderna för försäkringstagares rätt till återköp och

fribrev skola angiva villkoren för åtnjutande av dylik rätt samt innehålla

regler för beräkning av återköps- och fribrevsvärden.

Utredningen. Beträffande villkoren för åtnjutande av återköps-

och fribrevsrätt bör beaktas, att vid vissa slag av försäkringar

någon sådan rätt över huvud icke bör förekomma. Detta är exempelvis

fallet vid de vanliga formerna av livsfallsförsäkring. Om en dylik försäkring

medförde rätt till återköp, skulle denna rätt kunna utnyttjas av

försäkringstagare med mindre gott hälsotillstånd, varigenom ett för de

kvarstående försäkringstagarnas ekonomi skadligt urval skulle uppkomma.

Regler för försäkringarnas indelning med avseende på deras rätt i hithörande

hänseenden böra sålunda angivas i grunderna. Vidare är att märka, att

rätt till återköp eller fribrev i allmänhet först inträder, då viss kortare tid

förflutit efter försäkringens tecknande, alldenstund bolaget under den första

delen av försäkringstiden haft utgifter för försäkringen som icke hunnit

täckas av influtna premier. Även i detta avseende böra regler lämnas i grunderna.

Vid uppgörandet av regler för beräkning av återköps- och fribrevsvärden

måste enligt utredningens mening tillses, att en skälig avvägning

åstadkommes mellan å ena sidan den enskilde försäkringstagarens

och å andra sidan det samlade försäkringsbeståndets intressen.

Efter att ha angivit ytterligare synpunkter av teknisk art — härutinnan

torde få hänvisas till betänkandet del II s. 58 och 59 — vilka enligt utredningens

mening böra vara vägledande vid beräkningen, framhåller utredningen,

att lösningen av hithörande frågor bör överlämnas åt lagtillämpningen.

Utredningen berör även frågan om tiden för utbetalning av återköpsbeloppet

och anför härom följande:

s. 353 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

353

Enligt gängse praxis torde återköpsvärdet av en försäkring utbetalas omedelbart

efter det begäran därom framställts. Denna praxis bör givetvis under

normala förhållanden följas. Emellertid kan det vara motiverat, att i återköpsgrunderna

införa bestämmelse, att återköpsbeloppet förfaller till betalning

först viss tid, exempelvis en månad, efter framställd begäran, bolaget

dock obetaget att medgiva tidigare utbetalning, om detta prövas kunna ske

utan förfång för övriga försäkringstagare. Ett dylikt förbehåll kan få praktisk

betydelse då risk föreligger att bolaget skall råka i likviditetssvårigheter.

Slutligen behandlar utredningen i detta sammanhang frågan om ändring

av försäkringsavtalet. Återköp och utbyte mot fribrev utgöra

speciella slag av ändring. Utredningen anser, att reglerna för behandling av

ändringar av annat slag, exempelvis övergång till annan försäkringsform eller

annan försäkrings- eller premiebetalningstid, böra direkt anknytas till grundernas

bestämmelser för beräkning av återköps- och fribrevsvärden samt

premiereserv.

Yttranden. Utredningens principiella uttalanden rörande villkoren

för återköps- och fribrevsrätt har icke mött gensaga från något

håll.

I fråga om reglerna för beräkning av återköps- och fribrevsvärden

betona försäkringsbolagens riksförbund och Folket—Samarbete

angelägenheten av att reglerna icke kompliceras, vilket skulle onödigt tynga

bolagens arbete.

Spörsmålet rörande tiden för utbetalning av återköpsbeloppet

är enligt riksförbundets mening av stor betydelse i händelse av en likviditetskris.

Riksförbundet anför härom följande:

Det bör observeras å ena sidan att återköpsvärdet av en livförsäkring i normala

fall skall utbetalas praktiskt taget omedelbart efter därom gjord framställning

och å andra sidan att de medel, som redovisas i premiereserven och

som principiellt skola lösgöras vid återköp, alltid äro mycket långfristigt

placerade. För bankerna äro dessa förhållanden i stort sett omvända. Dels

placeras insättarmedlen i regel på kort sikt och dels äro bankerna i viss

mån skyddade genom de uppsägningstider, som gälla för flertalet insättarräkningar.

Speciella regler, som kunna sättas i tillämpning vid likviditetssvårigheter,

måste därför anses motiverade för livförsäkringsverksamheten.

Vi hålla för vår del före, att den av försäkringsutredningen tänkta anordningen

icke är till fyllest. Som exempel må nämnas de amerikanska försäkringsbolagens

erfarenheter under den ekonomiska krisen i början av 1930- talet. För att bolagen icke skulle komma i likviditetssvårigheter ansågs det

nödvändigt att temporärt upphäva återköpsrätlen. För genomförandet av

denna åtgärd måste man emellertid gå den tidsödande vägen över en lagändring.

Vi hemställa därför, att i försäkringslagen intages en bestämmelse,

att återköpsgrunderna vid behov och efter Kungl. Maj ds prövning temporärt

kunna sättas helt ur funktion. Skulle emellertid ett så långt gående bemyndigande

för Kungl. Maj:t icke anses lämpligen böra ifrågakomma, bör den

av utredningen tänkta anordningen med föreskrift i grunderna angående viss

uppsägningstid för återköp av försäkring avse eu väsentligt längre tid än utredningen

ifrågasatt. För att vid en likviditetskris få rådrum för vidtagandet

av erforderliga åtgärder synes i så fall en uppsägningstid av sex månader vara

erforderlig.

2!5 Bihang till riksdagens protokoll 1948. I sand. Nr 50.

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Beträffande ändring av försäkring anför riksförbundet, att det

bör vara tillfyllest att i grunderna angiva de allmänna principer, efter vilka

beräkningarna skola ske; detta betingas redan därav, att man icke i förväg

kan överblicka alla de fall som kunna inträffa. Folket—Samarbete ansluter

sig till utredningens uttalande, att grunderna böra inrymma regler för tekniska

beräkningar i följd av ändring av försäkringsavtalet. Anstalterna ifrågasätta,

huruvida icke i lagen bör upptagas uttryckligt stadgande härom.

Föredraganden. Jag kan ansluta mig till utredningens allmänna uttalanden

angående villkoren för återköps- och fribrevsrätt samt angående regler

för beräkning av återköps- och fribrevsvärden. I anslutning till vad

som anförts i vissa remissyttranden vill jag understryka vikten av att grunderna

utformas på sådant sätt, att kravet på enkelhet tillgodoses.

Såsom utredningen påpekar, kunna extraordinära förhållanden medföra

likviditetssvarigheter för bolagen. Med hänsyn härtill kan det vara motiverat

att i grunderna intaga sadant förbehåll angående förfallotid, som utredningen

förordat. En längsta tidsfrist på en månad torde få anses lämpligt

avvägd. Den mera vittsyftande åtgärd av moratoriekaraktär, som ifrågasatts

av försäkringsbolagens riksförbund, kan jag icke biträda.

Vad slutligen beträffar regler för beräkningar i anslutning till ändring

av försäkring är jag ense med utredningen. Principerna för sådana beräkningar

böra finnas utformade och anknytas lämpligen till grunderna för

återköps- och fribrevsvärden.

Beträffande innehållet i förevarande paragraf torde jag ytterligare få

hänvisa till vad jag anfört i anslutning till 9 § första stycket 3.

268 §.

Enligt denna paragraf skola grunderna för belåning av försäkringsbrev

hos bolaget angiva villkoren för belåning ävensom innehålla bestämmelser

om lånevärde, räntefot och verkan av underlåten räntebetalning.

Utredningen. Enligt vedertagen uppfattning får en försäkring belånas

hos bolaget intill det belopp, varmed försäkringen kan återköpas. Tidigare

ansågs räntefoten på dylika lån böra sättas minst lika högt som bolagets

medelränta på samtliga placeringar. Det har emellertid visat sig, att en

sådan praxis under tider med starka fluktuationer på räntemarknaden får

till följd att storleken av det belopp, som är placerat i dylika lån, kommer

att variera på ett sätt som föranleder svårigheter för bolagens kapitalplacering.

Även i övrigt synes den ifrågavarande principen mindre lämplig. Enligt

utredningens mening bör låneräntan fastställas i överensstämmelse med

samma principer som gälla för andra fullgoda placeringar, d. v. s. med hänsyn

till dels rådande förhållanden på räntemarknaden, dels de omkostnader,

som äro förenade med förvaltningen av lånen. Grunderna skola innehålla bestämmelser

om lånevärde, räntefot och verkan av underlåten räntebetalning

samt de villkor i övrigt, som skola gälla för ifrågavarande belåning,

exempelvis med avseende på uppsägningstid och avrundning av lånebelopp.

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

355

Liksom i fråga om grunderna för återköp och fribrev (267 §) anser utredningen

det motiverat att i belåningsgrunderna inrymma förbehåll angående

förfallotiden.

Yttrande. Försäkringsbolagens riksförbund anser det i hög grad olämpligt

att ange räntefoten i grunderna. Denna bör såsom hittills kunna fastställas

av styrelsen och meddelande om företagen ändring lämnas inspektionen.

Det inträffar — tillägger riksförbundet — mycket lätt växlingar i läget,

sådana att det dröjsmål, som är förenat med en ändring av grunderna för

räntans anpassning efter den ändrade situationen, kan medföra väsentliga

olägenheter.

Föredraganden. Jag ansluter mig till utredningens förslag. I anledning

av riksförbundets yttrande må framhållas, att hinder icke bör möta att,

om så finnes lämpligt, i grunderna endast fixera de principer, efter vilka räntefoten

bestämmes. I dylikt fall torde bolaget dock böra åläggas att till försäkringsinspektionen

anmäla, vilken räntesats som tillämpas.

269 §.

I denna paragraf stadgas, att grunderna för verkan av underlåten premie-- betalning skola angiva i vilken ordning bolagets ansvarighet vid sådan underlåtenhet

kan komma att upphöra eller eljest förändras. Därjämte skolan

grunderna angiva villkoren för att försäkringen ånyo må träda i kraft (återupplivning).

Försäkringsinspektionen anmärker, att utredningen icke gjort något uttalande

till ledning för rättstillämpningen. Inspektionen tillägger:

Enligt de flesta bolags grunder gäller, att framställning om återköp eller

utbyte mot fribrev skall ske inom ett år från den obetalda premiens förfallodag

och att i annat fall försäkringstagaren försuttit sin rätt. En sådan

påföljd är enligt inspektionens mening hård, och den tillämpas i stort sett

icke heller av bolagen. Man kan därför ifrågasätta, om icke en väsentlig

liberalisering bör företagas på denna punkt, exempelvis genom införande

av s. k. automatiska fribrev, innebärande att försäkringen utan ansökan gäller

för sitt fribrevsvärde.

Föredraganden. Paragrafen överensstämmer med utredningens förslag.

Grunderna måste utformas så, att de tillgodose trygghets- och skälighetskraven.

Detta framgår av bestämmelserna i 263 §. Vad försäkringsinspektionen

anfört beträffande s. k. automatiska fribrev synes böra beaktas vid

rättstillämpningen.

270 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser angående återbäringsgrundemas

innehåll. Enligt utredningens förslag skulle i detta lagrum meddelas regler

angående förutberäknad återbäring. Såsom jag redan framhållit, torde systemet

med förutberäkning av återbäring icke böra bibehållas. De nämnda reglerna

hava sålunda uteslutits.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

271 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser angående skyldighet att i livförsäkringsrörelse

göra avsättning till säkerhetsfond.

272 och 273 §§.

I dessa paragrafer hava upptagits regler angående nedsättning av fonder

m. m. Ändringar hava vidtagits i 273 § med hänsyn till att systemet med

förutberäkning av återbäring skall upphöra.

274 §.

Denna paragraf, som ansluter sig till 215 § gällande försäkringslag, innehåller

de viktiga bestämmelserna om redovisning av livförsäkringsfond.

Utredningen framhåller, att efter försäkringslagens tillkomst kapitalmarknaden

tillförts vissa slag av värdehandlingar, vilka äro jämbördiga med de

i 215 § försäkringslagen angivna placeringsobjekten. Andra nytillkomna

■värdehandlingar äro, om också icke i allo likvärdiga med dessa, så dock i

fråga om boniteten av sådan beskaffenhet, att de väl försvara sin plats inom

området för de s. k. riskfria placeringarna. Utredningen föreslår, att båda

dessa kategorier upptagas i lagtextens förteckning över ovillkorligt medgivna

placeringsobjekt.

Beträffande ingressen till paragrafens första stycke anför utredningen:

Enligt gällande bestämmelser (212 och 215 §§ försäkringslagen) skall ett

belopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar balansdagen redovisas

i särskilda slag av värdehandlingar. Häri föreslår utredningen den

betydelsefulla ändringen, att fonden skall vid envar tidpunkt vara

redovisad på sådant sätt. Med stadgandet avses, att bolaget vid envar tidpunkt

skall inneha värdehandlingar av angivet slag till ett värde motsvarande

försäkringsfonden. Stadgandet bör ses i samband med regeln i 276 §

att ifrågavarande värdehandlingar skola pantsättas till säkerställande av försäkringstagarnas

rätt. För bestämmandet av försäkringsfondens storlek vid

annan tidpunkt än balansdagen böra självfallet lämpliga approximationsmetoder

användas.

Försäkringsbolagens riksförbund uttalar, att den föreslagna redovisningsregeln

kan komma att medföra svårigheter för bolag med relativt små fonder.

I ett stort bestånd av värdehandlingar måste man nämligen räkna med

att relativt stora tillgångar icke äro möjliga att pantsätta förrän flera månader

efter förvärvet. En uppmjukning av föreskriften synes därför erforderlig,

exempelvis i den formen, att försäkringsinspektionen får befogenhet att medgiva

viss eftersläpning i fråga om pantsättningen.

Föredraganden. Utredningens förslag måste anses välgrundat. Stadgandet

är ägnat att bereda livförsäkringstagarna ökad trygghet. Innebörden

av riksförbundets yttrande angående svårigheter att pantsätta värdehandlingar,

förrän flera månader förflutit efter förvärvet, synes mig icke fullt

klar. Ej heller har någon motivering anförts för uttalandet, att dylika

svårigheter skulle föreligga i ett stort men däremot icke i ett mindre bestånd

av värdehandlingar. Jag vill framhålla, att interimsbevis som utfär
-

s. 357 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

357

das i anledning av obligationsteckning otvivelaktigt äro användbara för redovisning

och pantsättning intill dess obligationerna utlämnas. På samma

sätt kunna bankdepositionsbevis användas. Vad beträffar nya inteckningslån

torde inskrivningsdomarens behandling av dylika ärenden numera i regel

icke draga längre tid än högst två veckor. Gentemot en sådan av praktiska

skäl betingad eftersläpning i fråga om livförsäkringsfondens redovisning

finnes självfallet intet att erinra. Jag vill även understryka utredningens

uttalande, att vid försäkringsfondens beräkning vid annan tidpunkt än

balansdagen lämpliga approximationsmetoder böra komma till användning.

I anslutning till riksförbundets yttrande må ytterligare framhållas, att det

uppenbarligen är just beträffande bolag med små fria reserver, som redovisnings-

och pantsättningsreglerna ha sin största betydelse.

Första stycket 1.

Föredraganden. Bestämmelsen överensstämmer med utredningens förslag

och innebär en utvidgning i förhållande till vad som nu gäller, i det

att orden »eller andra skuldförbindelser» tillagts. Därigenom komma de av

riksgäldskontoret eller av annan statlig myndighet utfärdade reverserna

(statsskuldförbindelser) och de s. k. skattkammarväxlarna att falla under bestämmelsen.

Utvidgningen är närmast av formell art. De nyssnämnda värdehandlingarna

användas nämligen redan nu — på grund av stadgandet i

215 § 6 mom. försäkringslagen — för redovisning av livförsäkringsfonden.

Första stycket 2.

Enligt denna punkt medgives till en början, i överensstämmelse med gällande

försäkringslag 215 § 2 mom., att för redovisning av livförsäkringsfonden

må användas Sveriges allmänna hypoteksbanks och konungariket Sveriges

stadshypotekskassas obligationer. Därutöver har utredningen föreslagit, att

bland generellt tillåtna obligationer må upptagas jämväl obligationer utfärdade

av Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan och Inteckningsbanken

aktiebolag.

Utredningen framhåller, att de två förstnämnda hypoteksinstitutionerna

jämte därtill knutna hypoteksföreningar för utlåningens praktiska bedrivande

äro kreditinstitut för s. k. primärbelåning av fast egendom, att låntagarna,

delägarna, äro ömsesidigt ansvariga för verksamheten, varjämte staten lämnat

viss garanti och utövar visst inflytande på förvaltningen, samt att huvudorganisationerna

förskaffa sig medel för utlåningen genom utgivande av

obligationer. Utredningen fortsätter:

Eu med de nämnda kreditinstituten likartad ställning intaga Svenska bostadskreditkassan

med anknutna bostadskreditföreningar samt Svenska

skeppshypotekskassan, vilka båda tillkommit år 1929. Bostadskreditkassan

beviljar inom viss gräns sekundärkredit mot säkerhet i fast egendom.

Skeppshypotekskassan beviljar lån mot säkerhet i fartyg. Låntagarna äro i

bägge kassorna delägare samt liksom i hypoteksinstitutionerna ömsesidigt

ansvariga för kassornas förbindelser. Likaså finnes viss statlig garanti samt

.statligt inflytande på förvaltningen. Medel till utlåningen erhålles genom

utfärdande av obligationer. Utredningen anser dessa obligationer erbjuda

betryggande säkerhet som placeringsobjekt.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Utredningen framhåller härefter, att vissa aktiebolag driva hypoteksrörelse,

som finansiellas genom obligationslån, men anmärker, att en väsentlig

olikhet föreligger mellan dessa bolag och de förut omförmälda hypoteksinrättningarna.

De sistnämnda ha nämligen halvofficiell karaktär och bedriva

sin verksamhet med av staten tillskjutet grundfondskapital medan de ifrågavarande

bolagen äro privata kreditinstitut, vilkas rörelsekapital helt tillskjutes

av enskilda. Vidare påpekar utredningen, att det äldsta av de åsyftade

bolagen, Inteckningsbanken aktiebolag — tidigare benämnt Stockholms intecknings

garanti aktiebolag — utvecklats annorlunda än de övriga såtillvida

att det blivit en blandning av hypoteksbolag och affärsbank. I sistnämnda

egenskap är bolaget underkastat offentlig tillsyn enligt lagen om bankrörelse.

Bolaget äger för anskaffande av medel till hypoteksrörelsen upptaga lån mot

räntebärande obligationer, för vilka såsom säkerhet skall ställas pant av inteckning

i fast egendom eller tomträtt av angivet slag och i visst förmånsrättsläge.

Beträffande de övriga hypoteksbolagen anför utredningen:

Bolagen bedriva icke rörelse såsom affärsbanker utan endast hypoteksrörelse,

som finansieras genom obligationslån.1 Bolagen äro för sin verksamhet

underkastade bestämmelserna i lagen den 22 juni 1911 om vissa aktiebolag,

som driva lånerörelse, vilket i så måtto innebär tillsyn från det allmännas

sida att Kungl. Maj:t har att stadfästa bolagsordningen. Därutöver äro

bolagen emellertid icke underkastade offentlig kontroll i vidare mån än aktiebolag

i allmänhet.

Utredningen har, med hänsyn till den kontroll från det allmännas sida som

Inteckningsbanken aktiebolag är underkastad, funnit att dess obligationer

böra upptagas bland de generellt tillåtna placeringsobjekten. Obligationer utgivna

av övriga hypoteksbolag äro icke utan vidare uteslutna som placeringsobjekt,

enär enligt utredningens förslag bibehållits en allmän regel att värdehandlingar,

vilka kunna anses jämförliga med de särskilt angivna, skola få

användas för redovisning av försäkringsfonden.

Bank- och fondinspektionen har i sitt yttrande erinrat om att s. k. hypoteksbolag

sedan den 1 juli 1946 i princip äro underkastade offentlig kontroll

genom inspektionen. I de fall då undantag från denna regel icke medgivits,

anser inspektionen att de av bolagen utfärdade obligationerna kunna upptagas

bland de generellt godtagna placeringsobjekten.

Föredraganden. Jag anser liksom utredningen, att Svenska bostadskreditkassans

och Svenska skeppshypotekskassans obligationer utan vidare kunna

godkännas som placeringsobjekt.

Vad beträffar hypoteksaktiebolagen är situationen numera, såsom bankoch

fondinspektionen anmärkt, i viss mån förändrad, i det dessa äro underkastade

bestämmelserna i lagen den 14 juni 1946 (nr 313) om hypoteksaktiebolag.

I samband med utfärdandet av denna lag har lagen den 22 juni 1911

(nr 53 s. 2) om vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, upphävts såvitt an
1

Undantag utgör Örebro intecknings kommanditbolag, P. Eriksson & C:o, som äger bedriva

inlåning från allmänheten. Bolaget utger emellertid icke obligationer.

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

går aktiebolag som hava till ändamål att idka belåning av fast egendom eller

tomträtt.

Lagen den 14 juni 1946 äger tillämpning å aktiebolag som har till ändamål

att idka belåning av fast egendom eller tomträtt men i vars verksamhet

bankrörelse icke ingår (hypoteksaktiebolag). Enligt 2 § i lagen skall bolagsordningen

för sådant bolag underkastas Kungl. Maj:ts prövning. I godkänd

bolagsordning må ändring ej vidtagas utan att Kungl. Maj ds godkännande erhållits.

I 5 § i lagen stadgas vidare, att hypoteksaktiebolag skall stå under

tillsyn av bank- och fondinspektionen, såframt ej Konungen, om så ur allmän

och enskild synpunkt finnes utan olägenhet kunna ske, medgiver befrielse

därifrån; sådan befrielse lämnas för viss tid eller tills vidare. Av förarbetena

till lagen (prop. 1946: 109, särsk. s. 12 och 26) framgår, att dispensregeln

är avsedd att komma till användning främst beträffande bolag som

icke äga obligationsutgivningsrätt ävensom för bolag med sådan rätt i de

fall, då en tillfredsställande kontroll över bolaget utövas av kommunala myndigheter

eller där anordnandet av en dylik kontroll framstår som en närmast

kommunal angelägenhet.

Med hänsyn till den offentliga kontroll som sålunda anordnats beträffande

hypoteksaktiebolagen vill jag förorda, att obligationer utfärdade av bolag,

som stå under tillsyn jämlikt nyssnämnda lag den 14 juni 1946, upptagas

bland generellt medgivna placeringsobjekt. Lagtexten har kompletterats i

enlighet härmed. De bolag, varom här blir fråga, torde främst vara Göteborgs

intecknings garanti aktiebolag, Skånska inteckningsaktiebolaget i Malmö

och Hälsingborgs intecknings garanti aktiebolag.

I detta sammanhang må erinras om att dispens från tillsynen enligt förevarande

lag medgivits beträffande aktiebolaget Stockholms tomträttskassa.

Dispensen torde ha grundats därå, att bolaget närmast är att betrakta som ett

kommunalt företag och att av bolaget utgivna obligationer garanterats av

Stockholms stad, som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd. På grund av

stadgandet i fjärde punkten av förevarande paragraf tillhöra emellertid tomträttskassans

obligationer de generellt tillåtna placeringsobjekten.

Inteckningsbanken aktiebolag intar i viss mån en särställning. Banken driver

såväl hypoteksrörelse med obligationsutgivningsrätt som vanlig bankverksamhet.

Allenast i sistnämnda hänseende har bank- och fondinspektionen

utövat tillsyn över banken jämlikt lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Eftersom bankrörelse ingår i verksamheten är banken icke underkastad

bestämmelserna i den nya lagen om hypoteksaktiebolag. I förarbetena till

denna lag (nyssnämnda prop. s. 28) har föredragande departementschefen

framhållit, att tillsyn över bankens hypoteksrörelse bör komma till stånd, i

huvudsaklig överensstämmelse med de för hypoteksaktiebolagen stadgade anordningarna.

Departementschefen tilläde, att i vad anginge den direkta statliga

tillsynen, densamma torde kunna genomföras med stöd av banklagens

föreskrifter. Enligt vad jag inhämtat utövar bank- och fondinspektionen numera

tillsyn över bankens båda verksamhetsgrenar. I konsekvens härmed

böra av banken utfärdade obligationer godkännas såsom placeringsobjekt.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Första stycket 3.

Utredningen anför:

Enligt 3 mom. i 215 § försäkringslagcn godkännas för närvarande för

placeringsändamål »fordringsbevis, utfärdade av riksbanken eller av annan

bank, vars reglemente blivit av Konungen fastställt».

Vid tiden för försäkringslagens tillkomst kunde enligt lagen den 22 juni

1911 om bankrörelse (banklagen) sådan rörelse drivas av — förutom riksbanken

—• bankaktiebolag och solidariskt bankbolag ävensom, under viss

förutsättning, av enskild man eller handelsbolag. Med bankrörelse förstås i

banklagen sadan verksamhet, i vilken ingår inlåning från allmänheten på

räkning, som av bank allmänneligen begagnas. Endast företag tillhörande

de förstnämnda kategorierna ägde använda ordet bank i sin firma och krävde

Kungl. Maj ds stadfästelse å bolagsordningen. Efter sedermera vidtagna

ändringar i banklagen är bankaktiebolag numera den enda tillåtna form för

enskild bankverksamhet^ enligt denna lag. På grund av särskilda författningar

bedrives emellertid sådan eller likartad verksamhet även av åtskilliga andra

institutioner såsom postsparbanken, sparbanker, centralkassor för jordbrukskredit

och järnkontoret. —---För sparbank har vederbörande läns
styrelse

att fastställa reglemente. Postsparbanken drives av staten i egen regi

och enligt i administrativ ordning utfärdade föreskrifter.

Med hänsyn till bestämmelsen om stadfästelse å sparbanks reglemente är

fordringsbevis utfärdat av sådan penninginrättning tydligen icke hänförligt

under 3 mom. i dess nuvarande omfattning. Däremot kan med visst fog

motsatt uppfattning göras gällande beträffande fordringsbevis utfärdat av

postsparbanken. Enligt vad som inhämtats har emellertid i praxis på detta

område uttrycket bank identifierats med sådant enskilt företag, varå banklagen

äger tillämpning. Uppenbarligen är detta i full överensstämmelse med

de intentioner, som ligga till grund för stadgandet. Såsom ovan framhållits

innebär denna lagtillämpning, att numera endast bankaktiebolag här komma

i fråga.

Visserligen torde på grund av bestämmelserna i 6 mom. i dess nuvarande

lydelse motböcker med postsparbanken eller övriga sparbanker regelmässigt

godtagas såsom placeringsobjekt. Med hänsyn till dessa penninginrättningars

ställning och den offentliga tillsynen över deras verksamhet anser utredningen

emellertid, att de böra i förevarande hänseende direkt jämställas med

bankaktiebolagen. En sådan utvidgning av området för placeringsrätten enligt

3 mom. torde visserligen sakna större praktisk betydelse för försäkringsbolagen

men bör likväl ske av principiella skäl.

Utredningen behandlar i detta sammanhang de s. k. förlagsbevisens rättsliga

natur och framhåller därefter, att dylika förskrivningar icke godkännas

av försäkringsinspektionen för redovisning av livförsäkringsfond. Denna

praxis överensstämmer med de restriktiva bestämmelser beträffande förlagsbevisen,

som upptagits i banklagen (45 §). Utredningen ansluter sig till den

ståndpunkt som försäkringsinspektionen sålunda intagit och finner det önskvärt,

att förlagsbevisens undantagsställning klart kommer till uttryck i lagtexten.

Bank- och fondinspektionen har i sitt yttrande föreslagit, att med de under

förevarande punkt uppräknade värdehandlingarna skola jämställas fordringsbevis

utfärdade av Svenska jordbrukskreditkassan och centralkassor för jordbrukskredit.

s. 361 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

361

Föredraganden. Utredningens förslag synes mig välgrundat. Bank- och

fondinspektionen har förordat, att utöver de av utredningen föreslagna

värdehandlingarna här upptagas jämväl fordringsbevis utfärdade av Svenska

jordbrukskreditkassan och centralkassor för jordbrukskredit. Ehuru dessa

bevis i förevarande sammanhang torde vara av mycket ringa praktisk betydelse,

synes mig inspektionens påpekande principiellt riktigt. Jag förordar

sålunda, att även de nu nämnda fordringsbevisen upptagas bland generellt

tillåtna placeringsobjekt. I detta sammanhang vill jag erinra om att i 8 kapitlet

4 § förmynderskapslagen — efter en lagändring år 1936 — centralkassa

för jordbrukskredit likställts med bank.

Första stycket A.

Bestämmelsen är likalydande med 215 § 4 mom. försäkringslagen.

Första stycket 5.

Enligt den allmänna bestämmelsen i 6 mom. av 215 § försäkringslagen må

industriobligationer användas till redovisning under förutsättning att de till

sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med de i de

föregående momenten angivna värdehandlingarna.

I nu förevarande lagrum har upptagits bestämmelse om att av svenskt

industriföretag utfärdade obligationer, vilka offentligen utbjudits av svenskt

bankaktiebolag, skola hänföras till de ovillkorligt tillåtna placeringsobjekten.

Utredningen har redogjort för de principer som tillämpas vid emission av

industriobligationslån och därvid ägnat särskild uppmärksamhet åt inteckningssäkerheten

och övriga faktorer som öva inverkan på obligationernas

bonitet. I detta hänseende framhåller utredningen, att banken eller bankkonsortiet

före emissionen verkställer värdering av den erbjudna realsäkerheten,

för vilken uppgift erforderlig sakkunskap anlitas. Härvid — framhäver

utredningen — tages hänsyn icke blott till säkerhetens värde utan även till

andra faktorer, framförallt industriföretagets räntabilitet. Under obligationslånets

löptid står realsäkerheten under bankens fortlöpande kontroll; enligt

vanligen förekommande klausul i låneavtalet äger banken påfordra förstärkning

av säkerheten, om omständigheterna därtill föranleda. Vidare understryker

utredningen, att samtliga obligationer vanligen övertagas av de i avtalet

deltagande bankerna, som då även utbetala lånesumman till låntagaren och

sedermera på egen risk offentligen försälja obligationerna till allmänheten.

Undantagsvis åtaga sig bankerna att sköta försäljningen i kommission för låntagarens

räkning och på hans risk. I båda fallen anses bankerna hava emitterat

obligationslånet. 1 anslutning härtill anför utredningen, att de avgjort

flesta bankemilterade industriobligationslånen under de sista decennierna förmedlats

av vårt lands ledande bankinstitut, förenade i ett större eller ett

mindre konsortium.

Starka skäl tala enligt utredningens mening för att generellt godkänna av

bank offentligt emitterade svenska industriobligationer för redovisning av

försäkringsfonden. Utredningen tillägger:

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Vissa praktiska fördelar av en sådan regel ligga i öppen dag. Den är klar

och lätt att tillämpa. Säkerhetssynpunkten måste likväl vara av avgörande

betydelse. Det saknas anledning antaga, att den kontroll i olika avseenden,

som affärsbankerna för närvarande underkasta ett obligationslånesökande

företag, i framtiden kommer att eftersättas. Såsom förmedlare av allmänhetens

kapitalplaceringar är det för bankerna ett intresse av första ordningen

att förtroendet för dem upprätthålles. Tillsynen över affärsbankerna från det

allmännas sida omfattar visserligen icke materiell prövning av säkerheten för

ett obligationslån men torde likväl i detta avseende innebära en viss garanti.

En ytterligare trygghet ligger i den publicitet, som brukar förlänas en obligationsemission.

Av betydelse är jämväl, att varje offentligen emitterat lån är

föremål för prissättning på penningmarknaden.--—

Det nu sagda hänför sig till svenska obligationslån. Av försiktighetsskäl

synes man icke böra med dem jämställa här i riket emitterade utländska

obligationslån. Visserligen kan man förutsätta, att bankerna även i fråga om

dessa vinnlägga sig om noggrann förhandskontroll, men det ligger i sakens

natur, att denna kontroll icke kan bli lika tillförlitlig såsom i fråga om inhemska

lån, och framförallt måste beaktas, att värdet av utländska obligationslån

är beroende av politiska och ekonomiska faktorer av särskild valör.

Den omständigheten, att utredningen anser sig böra i förevarande hänseende

avböja ett generellt likställande av utländska obligationslån med inhemska

lån, innebär givetvis intet hinder mot att mera kvalificerade utländska obligationer

också i fortsättningen godkännas efter prövning i varje särskilt fall.

Sammanfattningsvis tillfogar utredningen, att såsom förutsättning för

ovillkorligt godkännande av ifrågavarande obligationer bör gälla, att de utbjudits

genom kreditinstitut, som är underkastat offentlig tillsyn enligt lagen

om bankrörelse. Detta är förhållandet med svenska bankaktiebolag. Därutöver

bör uppställas krav på att obligationerna utbjudits offentligt. Med hänsyn

till kontrollen över fondredovisningen är det nämligen av betydelse att bestämmandet

av placeringsobjektens värde icke försvåras. Så skulle otvivelaktigt

bliva fallet i fråga om obligationslån, som under hand placerats hos en

mindre krets av kapitalplacerare. Annorlunda är förhållandet med obligationer,

vilka utbjudas på öppna marknaden. Utredningen betonar, att i uttrycket

offentligt utbud ligger ett krav på att obligationsteckningen faktiskt stått

öppen för allmänheten.

Utredningen har diskuterat frågan huruvida icke i förevarande hänseende

svenska trafikobligationer kunna likställas med industriobligationer. På anförda

skäl har utredningen dock icke funnit tillrådligt att för närvarande inrymma

trafikobligationerna bland de generellt tillåtna placeringsobjekten.

Endast bank- och fondinspektionen har yttrat sig rörande förevarande

spörsmål. Inspektionen säger sig icke ha något att invända mot förslaget att

generellt godkänna av bank offentligt emitterade järnvägs- eller industriobligationer

för redovisning av försäkringsfond men understryker, att tillsynen

över affärsbankerna från det allmännas sida enligt gällande bestämmelser

icke omfattar någon prövning av säkerheten för ett obligationslån och

därför icke innebär någon garanti i detta avseende.

s. 363 Kontrollera mot PDF

363

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Föredraganden. De skäl, som försäkringsutredningen anfört för ett ovillkorligt

godkännande av svenska industriobligationer, vilka offentligen utbjudits

av svenskt bankinstitut, synas mig övertygande. Det är visserligen

riktigt att den offentliga tillsynen över affärsbankerna icke omfattar någon

prövning av obligationslånesäkerheten. Såsom utredningen påpekat ligger

emellertid en viss garanti i bank- och fondinspektionens allmänna kontroll

över rörelsen och kanske framför allt däri, att det för bankerna själva är

av vitalt intresse att omsorgsfullt kontrollera säkerheten. Man synes mig icke

heller kunna bortse från den erfarenhet, som hittills vunnits beträffande

de offentligen emitterade industriobligationslånens bonitet.

Utan att överskatta betydelsen därav, vill jag i detta sammanhang ytterligare

erinra om att i 21 kap. 9 § strafflagen numera stadgas straff för den,

som bland allmänheten sprider vilseledande uppgift för att påverka priset

på bl. a. värdepapper.

I utredningens lagförslag användes under förevarande punkt uttrycket

svensk bank men i tredje punkten svenskt bankaktiebolag. Eftersom det torde

få anses uteslutet att annat bankinstitut än affärsbank utbjuder industriobligationer,

synes man för vinnande av enhetlighet här böra använda samma

uttryck som i tredje punkten.

Första stycket 6.

Den här upptagna bestämmelsen ansluter sig till 5 mom. i 215 § försäkringslagen,

som medger placering i skuldförbindelser, för vilka bolaget äger

säkerhet genom inteckning i fast egendom inom två tredjedelar av senast

fastställda taxeringsvärde så ock — efter medgivande av försäkringsinspektionen

— i skuldförbindelser med säkerhet av inteckning intill fulla taxeringsvärdet

i bolaget tillhörig fastighet, som är avsedd för inrymmande av

lokal för bolagets rörelse, eller, där bolaget äger flera sådana fastigheter, i

en av dem. I lagrummet uppställes vidare det villkoret, att åbyggnad å egendomen

skall, för att inteckning i egendomen må godkännas, vara brandförsäkrad

i något med vederbörligen fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag

inom riket.

Utredningen bär i sitt förslag bibehållit regeln att skuldförbindelser med

säkerhet av inteckning i fast egendom inom två tredjedelar av taxeringsvärdet

skola utgöra generellt tillåtna placeringsobjekt.

Däremot har i lagförslaget icke bibehållits undantagsbestämmelsen beträffande

inteckning i försäkringsbolag tillhörig fastighet, som är avsedd för inrymmande

av lokal för bolagets rörelse. Utredningen anför härom följande:

Syftet med bestämmelsen torde hava varit att underlätta förvärv av fastighet,

som lämpar sig för inrymmande av bolagets huvudkontor. Endast ett

nybildat bolag eller bolag med mycket svag ekonomi torde emellertid ha

någon nytta av bestämmelsen. Med hänsyn till att en för speciellt ändamal

inredd fastighet i regel torde vara svårare att realisera för anläggningskostnaden

än ett bostadshus, är bestämmelsen knappast motiverad. Försäkringsinspektionen

lärer icke heller numera medgiva tillämpning av densamma.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

Enligt utredningens mening fyller stadgandet icke någon funktion, varför

det bör utgå.

Med fastighetsinteckning har i utredningens förslag likställts inteckning i

tomträtt. Här föreslås sålunda motsvarande belåningsgräns. Rätten att använda

tomträttsinteckning för redovisning skall dock vara underkastad den

ytterligare begränsning, som med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller

andra omständigheter av försäkringsinspektionen föreskrives.

Beträffande kravet att byggnad, som omfattas av inteckningen, skall vara

brandförsäkrad, avviker förslaget såtillvida från nu gällande regler, att även

sadan brandförsäkring godkännes, som meddelats av utländsk försäkringsanstalt

med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket. Utredningen har

därjämte underkastat lagtexten en viss redaktionell jämkning.

I övrigt må hänvisas till den redogörelse för utredningens förslag i hithörande

delar, som lämnats i den allmänna motiveringen.

Yttranden. De synpunkter som framförts av försäkringsbolagens riksförbund

hava förut refererats.

Bank- och fondinspektionen ifrågasätter, huruvida inteckning i industrifastighet

bör upptagas bland de värdehandlingar, som generellt godkännas

såsom placeringsobjekt. En industrifastighets värde är nämligen så beroende

av vederbörande företags bärighet, att en i fastigheten beviljad inteckning

icke sasom säkerhet kan jämställas med fastighetsinteckningar av annat

slag, exempelvis inteckningar i jordbruks- eller bostadsfastigheter. Belåning

av inteckning i industrifastighet kan ofta till sin karaktär vara mera en förlagskredit

än en fastighetskredit.

Föredraganden. Jag biträder utredningens förslag. I den allmänna motiveringen

har jag anfört principiella synpunkter på frågan, vartill jag torde få

hänvisa.

Vad beträffar bank- och fondinspektionens yttrande är det givet, att vad

där anförts icke kan frankännas ett visst fog. Å andra sidan må beaktas,

att nagon klassificering med hänsyn till fastighetens natur icke ansetts erforderlig

vare sig i 1903 års försäkringslagstiftning eller i nu gällande försäkringslag.

Någon olägenhet därav har, såvitt jag erfarit, icke försports.

Jag utgår ifrån att försäkringsbolagen själva ålägga sig återhållsamhet vid

placering av medel mot inteckning i industrifastigheter. För närvarande finner

jag det därför icke pakallat, att här upptaga en undantagsbestämmelse

beträffande dylika fastigheter.

Första stycket 7.

Här upptagna bestämmelser ansluta sig till 6 mom. i 215 § försäkringslagen.

Enligt sistnämnda lagrum skola såsom placeringsobjekt godkännas sådana

av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade obligationer,

utländska statsobligationer och andra värdehandlingar, som till sin

art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några av

de under 1)—5) i lagrummet nämnda.

s. 365 Kontrollera mot PDF

365

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Utredningen. Enligt utredningens förslag godkännas inhemska och utländska

värdehandlingar, som uppfylla det nyss angivna kvalifikationsvillkoret.

Utredningen säger sig icke hava förbisett, att innebörden därav förskjutits

genom den föreslagna utvidgningen beträffande de ovillkorligt medgivna

placeringsobjekten, främst med hänsyn till den privilegierade ställning som

i förslaget givits vissa bankemitterade obligationer. Emellertid — framhäver

utredningen — är förändringen endast skenbar. De förordade materiella reglerna

innebära nämligen enligt utredningens mening icke någon uppmjukning

av säkerhetskravet, sådant detta kommit till uttryck i nu gällande lag.

Beträffande de utländska värdehandlingarna har försäkringsutredningen

uppmärksammat frågan om myntslaget. Utredningen anför härom bl. a. följande:
Försäkringslagen

lämnar i sin nuvarande lydelse den frågan öppen, huruvida

för godkännande av utländska värdehandlingar bör fordras att de lyda

på betalning i viss valuta. Bortsett från vissa norska statslan, vilka emitterades

föxe unionsupplösningen och äro utfärdade i kronor utan angivande av

nationalitet, torde före den nuvarande lagens tillkomst utländska obligationer

eller liknande värdehandlingar icke hava förekommit i svensk valuta.

Den tolkningen ligger därför närmast till hands, att lagstiftaren icke avsett

att beträffande försäkringsfondens redovisning exkludera främmande myntslag.

Från tidpunkten för det internationella förtroendets återställande efter

första världskriget och fram till år 1931, då den internationella krisen förorsakade

allvarliga rubbningar i valutakurserna och de flesta länder efter

hand övergåvo guldmyntfoten, förekommo obligationer i utländsk valuta i

tämligen stor utsträckning i livbolagens portföljer. Därefter avvecklades en

betydande del av dessa placeringar men frågan blev ånyo aktuell, då placeringssvårighetema

inom landet tillspetsades under 1930-talets mitt, varvid

en mindre ökning av placeringen i utländska valutor inträdde.

Efter denna tid gjordes på sina håll omfattande placeringar i utländska

obligationer, framförallt i nordiska, varav dock en väsentlig del voro emitterade

i svenska kronor. Strävan efter förmånlig förräntning torde hava varit

den huvudsakliga drivfjädern vid denna placering. Samtidigt blevo forhallandena

på den internationella kapitalmarknaden under förspelet till det senaste

världskriget alltmera labila. På försommaren 1939 gav försäkringsinspektionen

i cirkulärskrivelse till bolagen uttryck för den uppfattningen, att

försäkringsfonden i princip borde redovisas i värdepapper lydande å samma

valuta som motsvarande försäkringsavtal. Upprätthållande av ett jämviktsläge

mellan å ena sidan totalbeloppet av ingångna förpliktelser i främmande

valuta och å andra sidan värdet av investeringar i samma valuta, innebär

en pålitlig säkerhetsanordning mot förluster på grund av valutafluktuationer.

Anordningen synes därför lämplig under ovissa eller labila valutaiörhållanden.

Däremot kan det vara tveksamt, huruvida man under mera stabila

förhållanden bör tvinga bolagen till placering i främmande valuta, sa

snart förpliktelse i dylik valuta föreligger. Enligt utredningens mening skulle

ett sådant krav icke kunna anses tillräckligt motiverat. Spörsmålet i vilken

utsträckning förpliktelse i viss utländsk valuta bör täckas genom investering

i samma valuta, synes böra bedömas med hänsyn till förballandena pa den

internationella kapitalmarknaden. Den generellt tillåtna placeringen i främmande

valuta bör dock icke överstiga bolagets förpliktelser i samma valuta.

På grund av vad sålunda anförts bar utredningen föreslagit uttrycklig bestämmelse

om att värdehandlingar, vilka enligt sin lydelse skola infrias i

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

främmande valuta, må användas för redovisning allenast i den mån de motsvara

försäkringsfonden för försäkringar i samma valuta.

Nu ifrågavarande spörsmål hava icke berörts i något remissyttrande.

Föredraganden. Jag biträder i princip utredningens förslag. Vad beträffar

maximiregeln för värdehandlingar i främmande valuta, avser denna

uppenbarligen endast sådana försäkringsbelopp för vilka bolaget självt ansvarar

(försäkringsfonden »för egen räkning»), däremot icke försäkringsbelopp

som avgivits i återförsäkring. Vid regelns tillämpning skall sålunda

värdet av återförsäkrares ansvar avräknas. Önskvärt är att detta klart framgår

av lagtexten. Jag förordar att efter ordet försäkringsfonden inskjutes

»för egen räkning». Detta uttryck överensstämmer med den allmänt tillämpade

terminologin på området.

Första stycket 8.

Utredningen anför:

För redovisning av försäkringsfond må för närvarande användas även vissa

tillgångar av särskild art, nämligen — i viss utsträckning — reservpremier,

vidare vad bolaget förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrev (livlån) och

slutligen värdet av återförsäkrares ansvarighet. Dessa bestämmelser återfinns

* 7—9 mom- av 215 § i gällande försäkringslag. Såvitt angår sistnämnda

bada tillgångsposter finner utredningen icke anledning till ändring av nuvarande

bestämmelser. I fråga om reservpremier bör emellertid observeras att

dessa enligt utredningens förslag falla bort såsom tillgångspost.

Ättonde punkten i utredningens förslag är likalydande med motsvarande

bestämmelse i gällande lag.

Försäkringsbolagens riksförbund har föreslagit att — för vinnande av

överensstämmelse med 9, 166 och 268 §§ — förevarande punkt i stället erhåller

följande lydelse: »8. lån mot säkerhet i försäkring inom återköpsvärdet».

Föredraganden. Riksförbundets anmärkning torde böra beaktas. Uttryckket

»försäkringsbrev» synes dock mera adekvat än »försäkring».

Första stycket 9.

Den här upptagna bestämmelsen — enligt vilken återförsäkringsgivares ansvarighet

ma sasom »tillgång av annan art» användas för redovisning av försäkringsfond

— ansluter sig med smärre avvikelser till 9 mom. i 215 § försäkringslagen.

I den mån nämnda avvikelser icke äro av redaktionell art

hava de föranletts därav, att i utredningens förslag icke upptagits någon

motsvarighet till 212 § tredje stycket försäkringslagen.

Föredraganden. Jag ansluter mig till utredningens förslag. Vad beträffar

det förhållandet, att det icke ansetts erforderligt att efterbilda stadgandet

i 212 § tredje stycket försäkringslagen, må i detta sammanhang föl
-

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

jande anföras. Nämnda stadgande innebär, att försäkringsfond skall beräknas

utan hänsyn till att vissa försäkringar avgivits i återförsäkring; å balansräkningens

tillgångssida äger bolaget däremot upplaga värdet av den ansvarighet,

som återförsäkringsgivare iklätt sig genom att i återförsäkring övertaga

en del av försäkringarna. Detta värde må dock icke i något fall beräknas

till högre belopp än det, vartill försäkringsfonden för försäkringarna

uppgår enligt bolagets egna försäkringstekniska grunder. Denna redovisningsprincip

vilar på grundsatser, som numera äro allmänt vedertagna. Därtill

kommer att redovisningen är föremål för tillsynsmyndighetens kontroll.

Andra stycket.

Detta stycke har jag behandlat i den allmänna motiveringen, vartill jag

torde få hänvisa.

275 §.

Enligt denna paragraf skola de i 274 § upptagna redovisningsreglerna

gälla jämväl i fråga om andra försäkringar än personförsäkringar, där

sådana meddelas för all framtid eller för längre tid än tio år. Paragrafen

motsvarar 216 § i gällande försäkringslag.

Försäkringsinspektionen anför, att, oaktat de föreslagna bestämmelserna

hava sin fulla motsvarighet i gällande lag, desamma likväl icke upprätthållits

i praxis såvitt angår ersättningsreserven. Likaså har lagens krav på pantsättning

av tillgångar motsvarande ersättningsreserven eftergivits i praxis.

Nämnda eftergifter torde enligt inspektionens mening huvudsakligen sammanhänga

med att gällande lag saknar bestämmelser om pantsättning av

försäkringsfond för skadeförsäkring i allmänhet. Då inspektionen icke finner

det motiverat att nu bryta med den praxis som sålunda utbildats, förordar

inspektionen att i förevarande paragraf uttrycket »försäkringsfond» utbytes

mot »premiereserv».

Inspektionen anmärker vidare, att i 275 § såsom redovisningsobjekt icke

upptagits sådan tillgång, som beträffande livförsäkringsfond omförmäles i

274 § första stycket 9. Förhållandet är visserligen detsamma enligt gällande

försäkringslag, men enligt inspektionens mening är denna olikhet icke sakligt

motiverad.

Föredraganden. Det saknas bärande skäl att uppställa strängare krav på

redovisning av ersättningsreserven då försäkringsfallet avser ett långfristigt

skadeförsäkringsavtal än då det avser ett kortfristigt sådant avtal. Jag ansluter

mig sålunda till försäkringsinspektionens ståndpunkt beträffande ersättningsreserven.

Försäkringsinspektionen har vidare förordat, att — liksom i fråga om livförsäkring

— värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet skall få upptagas

såsom tillgång vid redovisning av premiereserven. Frågan torde på förevarande

område sakna nämnvärd betydelse. Av principiella skäl är jag likväl

beredd att biträda inspektionens förslag.

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Paragrafen har ändrats i överensstämmelse med vad jag nu anfört. Härav

föranledas redaktionella jämkningar i 93 § 5 mom., 276 § 1 mom. och 2 mom.

samt 299 § första stycket.

276 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser angående skyldigheten att till försäkringstagarnas

säkerhet pantsätta sådana värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden

enligt 274 § och premiereserven enligt 275 § redovisas. Vidare givas

i paragrafen föreskrifter angående sådant ombud för försäkringsinspektionen,

som har att övervaka pantsättningen.

Bestämmelserna i 1 mom. ansluta sig i huvudsak till stadgandena i gällande

försäkringslag (217 § första, andra och tredje styckena). Den omständigheten,

att — av skäl som anförts i motiveringen till 275 § — de strängare

redovisningsreglerna enligt sistnämnda lagrum begränsats att gälla endast

premiereserven, medför såsom konsekvens en motsvarande begränsning av

pantsättningsskyldigheten.

I fall där skyldighet att pantsätta värdehandlingar föreligger omfattar

denna skyldighet såväl återförsäkring som direkt försäkring. Syftet med

pantsättningen är i bägge fallen att skydda de försäkrades rätt. Om bolaget A

såsom återförsäkringsgivare pantsätter värdehandlingar motsvarande värdet

av försäkringsfonden för livförsäkringar, vilka mottagits i reassurans från

bolaget B, är det sålunda icke B, som skall skyddas genom pantsättningen,

utan försäkringstagarna i B. Föreskrift härom har upptagits i 2 mom. Även

i detta moment har en jämkning skett på grund av ändringar i 275 §.

277 §.

I överensstämmelse med gällande lag stadgas i denna paragraf skyldighet

för s. k. blandade bolag att redovisa och pantsätta säkerhetsfond på sätt som

är föreskrivet beträffande livförsäkringsfond.

278 §.

Paragrafen innehåller ytterligare bestämmelser angående sådant ombud

för försäkringsinspektionen, som enligt 276 § har att övervaka pantsättningen.

Det skall ankomma på försäkringsinspektionen och icke, såsom enligt

gällande lag, på Kungl. Maj :t att bestämma arvode till ombudet.

IV. Om aktuarie.

279 §.

I denna paragraf stadgas, att i försäkringsbolag, som meddelar livförsäkring,

förekommande försäkringstekniska utredningar och beräkningar skola

utföras under överinseende av en därtill anställd person (aktuarie). Villkoren

för behörighet att utöva befattning såsom aktuarie skola enligt förslaget, liksom

hittills, bestämmas av Kungl. Maj:t.

Paragrafen motsvarar 221 och 222 §§ gällande försäkringslag.

s. 369 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

369

Folket-Samarbete anför, att lagtextens beskrivning av aktuariens uppgift

och ansvar endast bristfälligt svarar mot verkligheten. Anstalterna tillägga:

Enligt lagens bokstav tillkommer det endast styrelsen att ansöka om stadfästelse

på grunder, och likaså är det styrelsen, som vid bokslutet fixerar försäkringsfondens

belopp. Aktuarien har enligt lagen ingen som helst befattning

med grundernas tillkomst (utan endast med deras tillämpning), och

om beräkningen av försäkringsfonden skall han visserligen avgiva rapport

till försäkringsinspektionen, men styrelsen är icke skyldig att införa den av

aktuarien beräknade försäkringsfonden i bokslutet. I praktiken är det emellertid

aktuarien, som utarbetar grunderna och är föredragande i styrelsen

vid fråga om ansökan om grunder, och styrelsen framlägger aldrig ett bokslut

utan att först begära aktuariens attest på försäkringsfonden.

Enligt Folket-Samarbetes mening bör det tillfälle, som bjudes genom försäkringslagens

allmänna omarbetning, begagnas till att bringa lagen i överensstämmelse

med praktiken, som ju på denna punkt uppenbarligen är överlägsen

lagen. Det bör sålunda i lagen stadgas, att styrelsens ansökan om stadfästelse

av nya grunder skall kontrasigneras av aktuarien, samt att försäkringsfonden

och övriga tekniska fonder i balansräkningen skola uppföras

med av aktuarien attesterade belopp. Aktuarien övervakar härvid i försäkringstagarnas

intresse såväl soliditets- som skälighetsprincipemas tillämpning.

Föredraganden. Aktuarien är liksom bl. a. verkställande direktören befattningshavare

i bolaget. Hans uppgift är att hava överinseendet över förekommande

försäkringstekniska utredningar och beräkningar. I sin angivna

egenskap har aktuarien att tillhandagå styrelsen och bolagsstämman med

råd och upplysningar. I allmänhet torde det vara lämpligt, att samtliga frågor

rörande försäkringstekniska grunder eller eljest av teknisk art föredragas

av aktuarien. Den omständigheten, att lagen (281 och 282 §§) tillagt

aktuarien befogenhet att i vissa hänseenden företräda bolaget gentemot tillsynsmyndigheten

ändrar icke hans ställning av tjänsteman i bolaget. Det

synes icke erforderligt att i lagen närmare reglera aktuariens uppgifter eller

hans ansvarighet. Erinras må dock, att i sistnämnda hänseende vissa bestämmelser

givas i 327 § 2.

Enligt utredningens förslag skall det — liksom enligt gällande lag — ankomma

på Kungl. Maj:t att bestämma villkoren för behörighet att utöva befattning

såsom aktuarie; Kungl. Maj:t skall ock äga meddela dispens från de

föreskrivna behörighetsvillkoren. Dessa uppgifter torde i stället böra anförtros

försäkringsinspektionen. V.

V. Om tillsyn å försäkringsbolag.

I denna avdelning hava de allmänna bestämmelserna angående tillsynen

sammanförts.

Försäkringsbolagens riksförbund påpekar i detta sammanhang att det enligt

instruktionen för försäkringsinspektionen åligger denna myndighet bl. a.

att biträda chefen för handelsdepartementet med lieredande till föredragning

24 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr SO.

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

av på Kungl. Maj:ts prövning ankommande ärenden rörande försäkringsväsendet.

Riksförbundet fortsätter:

Enligt utredningen skulle försäkringsinspektionen i fortsättningen komma

att få avsevärt vidsträcktare befogenheter än för närvarande i utövandet av

sin tillsynsverksamhet. Särskilt gäller detta i fråga om tillämpningen inom

livförsäkringen av skälighetsprincipen. Man har därför möjligen anledning

att räkna med uppkomsten i större utsträckning än hittills av meningsskiljaktigheter

mellan försäkringsinspektionen och försäkringsbolag och vid sådant

förhållande måste det betecknas som en oformlighet, att i ett aktuellt

fall den myndighet, som i första hand haft att taga ställning till viss fråga,

sedermera skall i förekommande fall biträda med ärendets beredning i statsrådet.

Att det möter stora svårigheter att träffa en annan anordning inse vi

emellertid till fullo och inskränka oss därför till att endast påyrka, att i sådana

fall, som här avses, antingen det nu gäller en koncessionsfråga, tillämpningen

av skälighetsprincipen eller annat spörsmål, den vars intresse det

gäller beredes tillfälle att taga del av försäkringsinspektionens skäl för sin

ståndpunkt och att före ärendets avgörande hos Kungl. Maj:t skriftligt eller

muntligt framföra sina ytterligare synpunkter. Angelägenheten härav framträder

så mycket starkare som det i dylika fall i regel gäller lämplighetsbedömanden,

som ofta förutsätta ingående praktisk kännedom om verksamheten.

Föredraganden. Det av riksförbundet uttalade önskemålet bör självfallet

beaktas vid lagtillämpningen.

280 §.

I paragrafen stadgas skyldighet för styrelsen och verkställande direktören

i försäkringsbolag att, när bolaget börjat sin verksamhet, därom ofördröjligen

underrätta försäkringsinspektionen.

281 och 282 §§.

Dessa paragrafer innehålla bestämmelser angående skyldighet för styrelsen

och verkställande direktören att till försäkringsinspektionen insända de

redovisningshandlingar och verksamhetsberättelser, vilka erfordras för den

fortlöpande tillsynen.

Beträffande reglerna i 282 § angående teknisk balansräkning — varmed

avses statistisk-ekonomisk utredning angående bolagets ställning — torde

jag får hänvisa till vad jag tidigare anfört härom. I sistnämnda paragraf

första stycket har skett en redaktionell jämkning.

283 §.

I paragrafen har upptagits en allmän regel om skyldighet för styrelsen

och verkställande direktören att lämna försäkringsinspektionen de upplysningar

angående verksamheten, som inspektionen finner erforderliga.

284 §.

Enligt denna paragraf föreligger jämväl under likvidation skyldighet att

insända redovisningshandlingar till tillsynsmyndigheten.

s. 371 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 50.

371

285 §.

Enligt gällande försäkringslag (227 §) äger försäkringsinspektionen förordna

en revisor att med övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens

förvaltning och bolagets räkenskaper. Denna möjlighet att förordna

särskild revisor torde hava utnyttjats endast i mycket begränsad omfattning.

I förevarande lagrum stadgas såsom allmän regel att tillsynsmyndigheten

skall förordna egen revisor i varje försäkringsbolag. Sådant förordnande

skall likväl kunna underlåtas om med hänsyn till rörelsens omfattning eller

eljest särskild revisor icke anses erforderlig.

Enligt gällande försäkringslag (227 §) ankommer det på Kungl. Maj:t att

bestämma det arvode, som en av tillsynsmyndigheten förordnad revisor skall

äga uppbära av bolaget. I förevarande paragraf göres härutinnan den ändringen,

att försäkringsinspektionen skall bestämma arvodet. Detta torde få

anses motiverat med hänsyn till att inspektionen skall utforma uppdraget

och sålunda bäst kan bedöma arbetets omfattning och den skäliga ersättningen

härför.

286 §.

Enligt detta lagrum äger försäkringsinspektionen sammankalla bolagets

styrelse, när sådant prövas nödigt. Inspektionen har vidare medgivits befogenhet

att, där styrelsen icke efterkommer inspektionens begäran om utlysande

av extra bolagsstämma, själv utlysa sådan stämma.

Paragrafen har undergått vissa redaktionella ändringar.

287 §.

Paragrafen innehåller i 1 mom. och 2 mom. regler angående rätt för denr

som äger företräda försäkringsinspektionen, att när som helst verkställa inventering

hos bolaget m. m. samt att närvara vid bolagsstämma ävensom

sådant styrelsesammanträde, som utlysts av inspektionen.

I 3 mom. har upptagits en allmän regel angående sekretessplikt.

Paragrafen skiljer sig i redaktionellt hänseende från utredningens förslag.

I anslutning till sekretessfrågan har utredningen till behandling upptagit

vissa spörsmål rörande tillämpning av lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Härutinnan

torde jag få hänvisa till betänkandet (del II s. 228—234).

Utredningens uttalanden ha i vissa hänseenden mött gensaga i en av ledamoten

i försäkringsinspektionen, byråchefen Wollert, till inspektionens remissyttrande

gjord reservation.

Föredraganden. Jag finner icke anledning att i förevarande sammanhang

ingå på de av utredningen berörda spörsmålen angående tillämpning av

lagen den 28 maj 1937.

288 §.

Paragrafen innehåller vissa grundläggande bestämmelser beträffande tillsynsverksamheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

1 mom.

I detta moment har upptagits bestämmelse om att försäkringsinspektionen

äger meddela de erinringar i fråga om försäkringsbolags verksamhet, som

inspektionen finner påkallade.

2 mom.

Här angivas vissa händelser eller förhållanden av beskaffenhet att föranleda

ett ingripande från försäkringsinspektionens sida. Ingripandet skall

ske i form av ett föreläggande att inom viss tid vidtaga de åtgärder, som

prövas erforderliga.

En av de i momentet angivna orsakerna till ingripande är, att avvikelse

skett från försäkringslagen eller bolagsordningen eller grunderna. I anslutning

härtill anför försäkringsinspektionen, att sådana avvikelser kunna vara

av mycket skiftande art. Beträffande bagatellartade avvikelser kan enligt

inspektionens mening ett föreläggande icke vara på sin plats. Inspektionen

säger sig härmed vilja framhålla, att de i förslaget angivna anledningarna till

föreläggande äro alltför olikartade för att föranleda samma slags åtgärd. Endast

om anledningarna äro likvärdiga i avseende å art och beskaffenhet är en

ensartad åtgärd motiverad. Enligt inspektionens mening bör det ligga i tillsynsmyndighetens

hand att bedöma, huruvida föreläggande skall ske eller

icke. Oftast är en erinran tillräcklig för att rätta till ett missförhållande.

Föredraganden. Jag är ense med försäkringsinspektionen om att ett föreläggande

enligt förevarande moment bör ske endast beträffande förhållanden

av mera allvarlig karaktär. Att detta också är syftemålet med bestämmelsen,

torde klart framgå av lagtexten. För att komma till rätta med

missförhållanden av mindre allvarlig beskaffenhet har inspektionen enligt

1 mom. givits befogenhet att — försåvitt icke ett formlöst påpekande under

hand anses tillfyllest — meddela bolaget erforderliga erinringar. Reglerna

torde sålunda få anses ägnade att tillgodose just de av försäkringsinspektionen

uttalade önskemålen. I övrigt synes mig vad inspektionen anfört icke

böra föranleda någon ändring.

3 mom.

I detta moment stadgas, att, om föreläggande enligt 2 mom. icke efterkommits

och ett anmärkt förhållande icke heller annorledes undanröjts, försäkringsinspektionen

skall göra anmälan därom till Kungl. Maj:t. Såsom en yttersta

påföljd kan koncessionen därvid förklaras förverkad. Dylik påföljd får

likväl icke inträda utan att bolaget beretts tillfälle att yttra sig.

4 mom.

Här angivas olika omständigheter, vilka ovillkorligen skola medföra påföljden

att koncessionen förklaras förverkad.

Försäkringsinspektionen anser beträffande tre av de i momentet angivna

fallen — nämligen de, vilka avse förhållanden, som inträffat innan bolaget

s. 373 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

373

registrerats — att det är onödigt att åstadkomma en administrativ procedur

för att förklara koncessionen förverkad. Enligt inspektionens mening vore det

lämpligare, att i lagen angåves att koncessionen skall anses förfallen. I det

fall däremot, då bolaget existerar såsom rättssubjekt, anser inspektionen

ett beslut i administrativ ordning motiverat.

Föredraganden. Vad försäkringsinspektionen anfört synes icke böra föranleda

någon ändring i utredningens förslag.

289 §.

Enligt denna paragraf, som motsvarar 290 § i förslaget, äger försäkringsinspektionen

förelägga vite vid meddelande av föreskrift eller förbud enligt

försäkringslagen.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande försäkringslag.

290 §.

Paragrafen motsvarar 291 § i förslaget och innehåller bestämmelser angående

skyldigheten att bidraga till kostnaderna för försäkringsinspektionens

organisation och verksamhet.

I 225 § gällande försäkringslag stadgas, att försäkringsbolag har att årligen

lämna bidrag i sådant hänseende enligt bestämmelser, som meddelas av

Kungl. Maj:t. Lagrummet innehåller vidare föreskrift om att bidraget icke

må överstiga en femtedels procent av bolagets hela inkomst av avgifter för

nästföregående kalenderår för försäkringar, som tillhöra bolagets rörelse här

i riket. Avgiftssatsen är för närvarande av Kungl. Maj:t bestämd till en halv

promille.

Såsom framgår av 262 § gällande försäkringslag äro läns- och häradsbolagen

befriade från bidragsplikt.

Utredningen beräknar att för närvarande av försäkringsinspektionens årskostnader

omkring 20 000 kronor belöpa på tillsynen av läns- och häradsbolagen.

Enligt utredningens mening böra dessa bolag i fortsättningen underkastas

bidragsskyldighet. En motsatt ordning skulle innebära, att de bidragspliktiga

bolagen även framdeles hade att bekosta tillsynen över läns- och

häradsbolagen. Utredningen fortsätter:

Med den avgiftssats av en halv promille av premieinkomsten som för närvarande

tillämpas skulle, förutsatt att bidragsplikt förelegat för läns- och häradsbolagen,

för år 1943 från dessa bolag ha influtit tillhopa ca 10 000 kronor

i bidrag. Härav skulle av de 183 bolagen 139 ha erlagt mindre än 50 kronor,

15 bolag mellan 50 och 100 kronor och endast 29 bolag minst 100 kronor.

De enligt nuvarande bestämmelser bidragspliktiga företagen, riksbolag och här

i riket verksamma utländska försäkringsanstalter, erlade för ar 1943 bidrag

med tilhopa ca 252 000 kronor. Även här gäller, att bidraget för åtskilliga

bolag understeg 50 kronor.

Utredningen påpekar härefter, att den nämnda bidragssumman om 10 000

kronor icke skulle räcka till att täcka mer än hälften av de nuvarande kostna
-

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

derna för tillsynsverksamheten i fråga om läns- och häradsbolagen. Starka

skäl måste anses tala för införande av en minimigräns beträffande bidragen.

Utredningen anför härom vidare:

Om minsta bidragsbelopp bestämdes till 100 kronor för år, skulle för år

1943 riksbolagen haft att erlägga ytterligare ca 4 000 kronor samt läns- och

häradsbolagen — förutsatt att bidragsskyldighet förelegat — ytterligare omkring

13 000 kronor. Sättes gränsen i stället vid 50 kronor hade motsvarande

siffror blivit ca 1 500 respektive 5 000 kronor.

övervägande skäl tala enligt utredningens mening för att läns- och häradsbolagen

underkastas samma bidragsskyldighet som riksbolagen samt att

minsta årliga bidrag bestämmes till 100 kronor för samtliga bidragspliktiga

bolag. Utredningen tillägger, att med nu angivna normer för bidragspbkten

det totala årliga bidragsbeloppet — beräknat efter förhållandena år 1943 -—

skulle öka med omkring 27 000 kronor.

Yttranden. Landsbygdens brandförsäkringsbolags förening finner icke anledning

till erinran mot förslaget om läns- och häradsbolagens deltagande i

kostnaderna för försäkringsinspektionens verksamhet.

Försäkring sinspektionen anmärker, att enligt förslaget — liksom enligt

gällande försäkringslag — bidragspbkten beräknas på inkomsterna per kalenderår.

Denna bestämmelse har, framhåller inspektionen, i praxis icke kunnat

helt efterlevas, eftersom för många bolag räkenskapsår och kalenderår

icke sammanfalla. Inspektionen har därför städse uttagit bidragen för räkenskapsår

och icke för kalenderår. Denna praxis bör enligt inspektionens mening

lagfästas.

Föredraganden. Utredningens ståndpunkt att bidragspbkten bör utsträckas

att gälla även läns- och häradsbolagen synes mig principiellt rikbg. Detsamma

gäller förslaget om införande av en minimigräns för de årliga bidragen.

Ett minsta årligt belopp om 100 kronor synes mig innebära en lämplig avvägning.

Jag biträder sålunda utredningens förslag i dessa delar. Minimigränsen

bör angivas i lagen. På Kungl. Maj:t bör ankomma att, hksom hittills,

bestämma avgiftssatsen inom de i lagen angivna gränserna.

Vad försäkringsinspektionen i sitt remissyttrande anfört bör iakttagas. Någon

övergångsbestämmelse erfordras icke, enär den av inspektionen förordade

anordningen redan länge tillämpats.

Lagrummet har utformats i överensstämmelse med vad jag nu anfört.

291 och 292 §§.

Dessa paragrafer motsvara 292 och 293 §§ i utredningens förslag.

293 §.

Lagrummet motsvarar 289 § i utredningens förslag. Sistnämnda paragraf

innehåber bestämmelse om att försäkringsinspektionen skall göra anmälan

hos Kungl. Maj:t, då försäkringsbolag trätt i likvidation. Efter sådan anmä
-

s. 375 Kontrollera mot PDF

375

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

lan skall enligt samma paragraf Kungl. Maj:t förordna en person att med

övriga likvidatorer verkställa likvidationen. Enligt utredningens förslag skall

sålunda en av Kungl. Maj:t förordnad lik vidator obligatoriskt deltaga i likvidationsförvaltningen.

Utredningens förslag har mött kritik från försäkringsinspektionen, som

anför:

Även om det är lämpligt att en officiell likvidator förordnas beträffande

de flesta bolagen, synes det inspektionen icke lämpligt, att ifrågavarande

bestämmelse får så kategorisk avfattning, som av utredningen föreslagits.

Det har ej sällan förekommit, att mindre bolag trätt i likvidation, i vilka

något allmänt intresse icke funnits att bevaka eller i vilka ej heller i övrigt

funnits anledning att ingripa ur tillsynssynpunkt. I dylika mindre likvidationer

går avvecklingen av rörelsen i allmänhet allenast ut på att efter visst

förhållande fördela en till äventyrs förefintlig behållning mellan delägarna.

Enligt inspektionens mening bör därför ifrågavarande bestämmelse förses

med ett tillägg, att förordnande skall ske endast där så prövas erforderligt.

Till jämförelse vill inspektionen erinra om innehållet i 294 § första stycket,

där enahanda villkor införts såsom förutsättning för förordnande av allmänt

ombud i försäkringsbolags konkurs. Enligt inspektionens uppfattning föreligger

icke något bärande motiv för att i förevarande fall behandla likvidation

och konkurs olika. Inspektionen vill slutligen framhålla, att för de

minsta bolagen förordnande av officiell likvidator kan medföra en kostnad,

som icke är betydelselös för bolaget.

Försäkringsinspektionen anmärker vidare, att det icke framgår av den av

utredningen föreslagna bestämmelsen, när anmälan skall göras av inspektionen.

Enligt inspektionens mening bör paragrafen innehålla föreskrift om

att anmälan skall ske först sedan till försäkringsregistret anmälts att bolaget

trätt i likvidation.

Föredraganden. Det torde lämpligen böra ankomma på försäkringsinspektionen

— icke på Kungl. Maj :t — att förordna särskild likvidator i fall, där

så prövas erforderligt. Någon föreskrift angående skyldighet för försäkringsinspektionen

att hos Kungl. Maj:t göra anmälan om likvidation finner jag

icke påkallad. Arvode till likvidator, som förordnats av försäkringsinspektionen,

bör bestämmas av inspektionen. Lagrummet har utformats i överensstämmelse

med vad jag nu anfört.

294 §.

Paragrafen är likalydande med 230 § gällande försäkringslag, dock att anmälan

om konkurs skall göras hos försäkringsinspektionen och icke hos

Kungl. Maj:t; i överensstämmelse därmed skall det ankomma på inspektionen

att förordna allmänt ombud.

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

VI. Om frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd.

295 §

Utredningen anmärker, att fragan om frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd

äger samband med fusionsspörsmålen. Efter att hava redogjort för

fusionsregleina i den nya aktiebolagslagen (174—176 §§) anför utredningen

vidare, att det från allmän synpunkt torde få anses önskvärt, att möjligheterna

till koncentration av företagsenheterna på försäkringsväsendets område

på lämpligt sätt underlättas. Emellertid finner utredningen det tveksamt,

huruvida försäkringsväsendets speciella förhållanden med fördel låta

sig inpassas under fusionsregler motsvarande dem, som upptagits i den

nya aktiebolagslagen. Utredningen fortsätter:

Fusionsavtalets genomförande förutsätter domstolsprocedur för prövning

av borgenärernas rätt. I ett försäkringsbolag utgöra försäkringstagarna den

dominerande gruppen bland borgenärerna. Klart är, att domstolen icke

kan väntas besitta erforderlig sakkunskap för bedömande av frågan, huruvida

deras rätt förnärmas vid genomförandet av ett framlagt förslag till

fusionsavtal. Situationen är i detta hänseende likartad med förhållandena vid

nedsättning av aktiekapital. Där har frågan i förslaget lösts så, att domstolen

alagts skyldighet att inhämta yttrande från försäkringsinspektionen såvitt

gäller försäkringstagarnas rätt. Denna väg är givetvis framkomlig även

beträffande fusion. En enklare lösning synes dock möjlig.

Vid ifrågasatt sammanslagning mellan företagsenheter på försäkringsväsendets

område bereder överlåtelsen av de rättigheter och skyldigheter,

vilka hänföra sig till försäkringsbeståndet, i regel svårigheter, medan de

intresserade bolagens förhallande till övriga borgenärer erbjuda spörsmål av

ringa svårighetsgrad. Försäkringsutredningen har — alldeles oavsett fusionsspörsmålen

— ansett det vara en angelägen uppgift att åstadkomma en

väsentlig förenkling av nu gällande bestämmelser rörande frivillig överlåtelse

av försäkringsbestånd. Utredningen har tänkt sig en anordning, varigenom

försäkringsinspektionen skulle äga, efter diskretionär prövning men

utan individuell hänvändelse till envar försäkringstagare, lämna tillstånd

till frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd, helt eller delvis, från ett bolag

till ett annat. Därest denna anordning godtages, synas särskilda fusionsregler

icke behöva upptagas i försäkringslagstiftningen. En sammanslagning

av två företag skulle enligt utredningens tankegång förlöpa i två

etapper, nämligen först — med försäkringsinspektionens tillstånd — överlåtelse

av beståndet samt därefter likvidation av det överlåtande bolagets

övriga aktiva och passiva. Anordningen innebär den väsentliga fördelen,

att domstolsprocedur kan undvikas. Förfarandet blir enhetligt för försäkringsaktiebolag

och ömsesidiga försäkringsbolag.---

Ombyte av försäkringsgivare utan medgivande av försäkringstagaren innebär

givetvis ett avsteg från allmänna civilrättsliga regler angående skuldövertagande.

Detta avsteg lärer dock med hänsyn till de speciella förhållanden

som här föreligga få anses fullt motiverat. Den enskilde försäkringstagaren

har i regel icke tillnärmelsevis den möjlighet att bedöma situationen,

som försäkringsinspektionen. Rimlig hänsyn till försäkringstagarna synes

dock fordra, att dessa, sedan överlåtelsen genomförts, på lämpligt sätt få

meddelande därom. Utredningen har övervägt frågan, huruvida en försäkringstagare,

vars försäkring omfattas av överlåtelsen, bör medgivas rätt att

uppsäga avtalet. Detta har dock icke ansetts påkallat.

s. 377 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

377

Bestämmelserna om frivillig överlåtelse böra enligt utredningens förmenande

utsträckas att gälla även skadeförsäkring.

Försäkringsinspektionens bedömande i vad mån och på vad sätt en ifrågasatt

överlåtelse inverkar på försäkringstagarnas rätt måste självfallet ske

på grundval av en ingående prövning. Erforderlig utredning, som icke finnes

tillgänglig hos inspektionen, måste tillhandahållas av det överlåtande bolaget.

Vad angår överlåtelse av livförsäkringsbestånd faller den materiella

prövningen helt inom ramen för inspektionens tillsynsbefogenheter. I fråga

om överlåtelse av skadeförsäkringsbestånd måste man tänka sig en undersökning,

som delvis går längre än den fortlöpande tillsynen på detta område.

I överensstämmelse med vad utredningen sålunda anfört har i 295 § i

förslaget upptagits bestämmelse om att avtal må träffas mellan försäkringsbolag

angående överlåtelse, helt eller delvis, av ett försäkringsbestånd. Avtalet

må dock icke verkställas utan försäkringsinspektionens tillstånd. Sådant

tillstånd skall sökas inom viss tid efter det beslutet om överlåtelse registrerats.

Försäkringsinspektionen skall äga förelägga bolagen att förebringa

den ytterligare utredning inspektionen finner nödig för bedömande, huruvida

överlåtelsen kan ske utan förnärmande av försäkringstagares rätt. Finnes

ansökningen icke böra genast avslås, skall inspektionen låta kungöra

ansökningens innehåll, avtalet angående överlåtelsen och ett sammandrag

av den förebragta utredningen. Därvid skola de försäkringstagare, vilkas

försäkringar äro avsedda att överlåtas, föreläggas att sist inom tre månader

efter kungörelsens utfärdande hos inspektionen anmäla, huruvida de hava

något att erinra mot ansökningen. Lämnar försäkringsinspektionen tillstånd

till avtalets verkställande, skall, så snart registrering därav skett, det överlåtande

bolaget anses fritaget från sina förpliktelser på grund av de överlåtna

försäkringarna, vilka förpliktelser i stället skola åvila det övertagande

bolaget. Sedan överlåtelsen verkställts, skall — i den ordning försäkringsinspektionen

finner ändamålsenlig — underrättelse därom lämnas envar

försäkringstagare, vars försäkring omfattas av överlåtelsen. Har ett bolags

hela försäkringsbestånd överlåtits, är bolaget skyldigt att träda i likvidation.

Försäkringsinspektionen har i princip intet att erinra mot de av utredningen

föreslagna bestämmelserna. Inspektionen betecknar det som en fördel,

att särskilda fusionsbestämmelser kunna undvaras genom att reglerna om

överlåtelse utvidgas att gälla även skadeförsäkring.

Inspektionen uttalar emellertid viss kritik mot detaljutformningen av förslaget.

Sålunda ifrågasätter inspektionen, huruvida det är nödvändigt eller

ens lämpligt att föreskriva att beslutet om överlåtelse skall registreras. Den

publicitet, som vinnes genom kungörelsen angående avtalet, anser inspektionen

lillräcklig för försäkringstagarna. Inspektionen finner det uppenbart

att reglerna om överlåtelse skola gälla även livräntor, som utgå till andra

än försäkringstagare. Det kan ifrågasättas om icke detta bör komma till

uttryck i lagtexten. Enligt försäkringsinspektionens mening bör den tid, inom

vilken försäkringstagarna hava att framställa erinringar mot ansökningen,

icke bestämmas i lagtexten på sätt som föreslagits. En tid av tre månader

kan i vissa fall vara onödigt lång, särskilt i fråga om små försäkringsbestånd.

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Inspektionen föreslår en regel av innebörd, att erinringar skola göras före

utgången av en i kungörelsen utsatt tid, minst fjorton dagar och senast tre

månader efter kungörelsens utfärdande.

Försäkringsbolagens riksförbund instämmer i utredningens uttalande, att

det från allmän synpunkt får anses önskvärt att möjligheterna till koncentration

av företagsenheterna på försäkringsväsendets område på lämpligt

sätt underlättas. Förbundet anmärker, att hittills gällande lagbestämmelser

varit sadana, att pakallad koncentration i praktiken icke gått att genomföra.

Den av utredningen föreslagna förenklade proceduren måste därför enligt

riksförbundets mening hälsas med tillfredsställelse. Förbundet tillägger:

Inför uttalandet att, därest utredningens förslag godtages, särskilda

fusionsregler icke skulle behöva upptagas i försäkringslagstiftningen, måste

man ställa sig frågande. Är meningen den, att överlåtelsen av ett bolags hela

försäkringsbestånd kan omfatta bolagets samtliga aktiva och passiva, är intet

att erinra mot utredningens ståndpunkt. För vår del vilja vi bestämt

förorda en sådan anordning och föreslå för undvikande av osäkerhet i detta

avseende att i 295 § 1 mom. infogas ett andra stycke av följande lydelse: »Sådan

överlåtelse må omfatta bolagets samtliga tillgångar och skulder.»

Om av någon anledning detta förslag ej kan godtagas, måste i försäkringslagen

införas bestämmelser motsvarande fusionsreglerna i den nya aktiebolagslagen,

om man överhuvud taget skall kunna räkna med någon koncentration

till färre företagsenheter. Härvid måste dock den anordningen införas,

att försäkringsinspektionen vid den med fusionen förenade domstolsprövningen

får inträda i försäkringstagarnas ställe och bevaka deras rätt.

Riksförbundet anmärker vidare, att man icke torde kunna räkna med någon

nämnvärd minskning av antalet försäkringsbolag med mindre än att

utskiftningsskatt icke kommer i fråga vid sammanslagning av försäkringsbolag

samt anför härom:

Att med skatt belasta och därigenom omöjliggöra en åtgärd, som icke har

nagot som helst annat ändamal än att till försäkringstagarnas bästa och i enlighet

med de av utredningen uttalade önskemålen koncentrera och rationalisera

försäkringsrörelsen, kan icke vara med det allmännas intresse förenligt.

Denna fråga har emellertid icke berörts av utredningen, vilket är att

beklaga med hänsyn till den stora betydelse skattesynpunktema måste tillmätas

vid övervägandet av en fusions för- och nackdelar. Vi yrka på att denna

fråga löses, innan den nya lagen träder i kraft, och detta oberoende av om

motsvarande spörsmål beträffande vanliga aktiebolag får sin lösning dessförinnan.

Skälen för att ej uppställa några skattekrav i samband med sammanslagning

av försäkringsbolag äro av en helt annan och samhällelig natur

än då fråga gäller andra bolag.

Föredraganden. Utredningen har icke funnit erforderligt att efterbilda

nya aktiebolagslagens regler angående fusion. Jag kan ansluta mig till denna

ståndpunkt.

Gällande försäkringslag innehåller särskilda regler angående överlåtelse

av livförsäkringsbestånd. Däremot saknas motsvarande bestämmelser på skadeförsäkringens

område. Sistnämnda förhållande torde varit ägnat att motverka

en eljest önskvärd utveckling i riktning mot en koncentration av försäkringsverksamheten.

s. 379 Kontrollera mot PDF

379

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

I utredningens förslag har skadeförsäkringen likställts med livförsäkringen

i förevarande hänseende. Förslaget innebär därjämte en väsentlig förenkling

av den procedur, som enligt gällande regler måste tillämpas vid överlåtelse

av livförsäkringsbestånd. Mot de grundläggande principerna i förslaget

torde befogade invändningar icke kunna resas.

I anslutning till den kritik, som yppats beträffande detaljutformningen,

må följande framhållas.

Icke endast försäkringstagarna utan även andra — exempelvis den aktieköpande

allmänheten — kunna beröras av ett beslut om överlåtelse av försäkringsbestånd.

Det torde få anses överensstämma med god ordning att

sådant beslut anmäles för registrering. Försäkringsinspektionens anmärkning

i detta avseende kan jag sålunda icke biträda.

Utredningen torde hava åsyftat att jämväl sådana personer, som, utan att

vara försäkringstagare i det överlåtande bolaget, därifrån uppbära livräntor,

skola beredas tillfälle att yttra sig över avtalet. Detta måsfe anses riktigt.

Gällande försäkringslag, som icke uttryckligen tillerkänner livräntetagare

nämnda rätt, har — enligt vad försäkringsinspektionen upplyst

tillämpats på detta sätt. Anmärkningen, att lagen bör lämna klart besked

i detta hänseende, synes mig välgrundad. Erforderliga förtydliganden hava

gjorts i 3 mom. tredje och fjärde styckena samt 4 mom. Att uttrycket »försäkringsbestånd»

omfattar jämväl livränta till person, som icke är försäkringstagare,

torde få anses klart.

Vad försäkringsinspektionen anfört därom, att tiden för framställande av

erinringar mot ansökningen bör kunna bestämmas under hänsynstagande

till skiftande förhållanden, torde böra beaktas. En tidsfrist på endast fjorton

dagar bör däremot icke i något fall ifrågakomma. Det synes mig lämpligare

att i lagen endast bestämma en viss minimigräns, förslagsvis en månad från

kungörelsens utfärdande. Föreskriften i 3 mom. tredje stycket har jämkats i

överensstämmelse härmed.

Beträffande den av försäkringsbolagens riksförbund uttalade meningen,

att i lagen uttryckligen bör medgivas rätt till överlåtelse av ett bolags samtliga

tillgångar och skulder, må framhållas, att en total överlåtelse i regel

icke torde bereda svårigheter då det överlåtande bolaget är ömsesidigt. Förhållandena

kunna däremot gestalta sig annorlunda i ett företag av aktiebolagstyp,

där tillgångarna delvis svara mot utfästelserna till försäkringstagarna

men i övrigt tillkomma aktieägarna. I detta fall lärer en överlåtelse

icke komma att omfatta andra aktiva än sådana, som belöpa på det överlåtna

försäkringsbeståndet. Det av riksförbundet förordade tillägget till bestämmelserna

i 1 mom. synes mig icke erforderligt.

I utredningens förslag har upptagits en bestämmelse av innebörd, att beslut

om överlåtelse av försäkringsbestånd skall fattas med enkel röstpluralitet

å Bolagsstämma. Denna bestämmelse bör utgå. Det saknas nämligen anledning

att hindra ett försäkringsbolag att i bolagsordningen upptaga föreskrift

om kvalificerad röstpluralitet för beslut, varom nu är fråga.

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Vad slutligen angår det av riksförbundet väckta spörsmålet rörande utskiftningsbeskattningen

— som icke berör de ömsesidiga försäkringsbolagen

— torde detta komma att upptagas till prövning i annat sammanhang.

VII. Om särskild administration.

296—299 §§.

Enligt 231 § gällande försäkringslag skall en särskild administration inträda

då försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, trätt i likvidation

eller kommit i konkurstillstånd. Den särskilda administrationen har till syfte

att tillvarataga livförsäkringstagamas rätt. Förvaltningen av administrationsboet

skall icke ankomma på likvidator eller konkursförvaltare utan på försäkringsinspektionen.

I utredningens förslag har principen med särskild administration bibehållits.

Beträffande utformningen av bestämmelserna avviker förslaget däremot

i olika hänseenden från nu gällande ordning.

Utredningen framhåller, att föreskrifterna om ett särskilt administrationsförfarande

föranletts av livförsäkringsavtalets säregna natur. Den tanke,

som ligger till grund för förfarandet, är att realisation av tillgångarna om

möjligt skall undvikas. Försäkringstagarnas intresse är icke tillgodosett ens

om i det speciella fallet envar kan erhålla den på hans försäkring belöpande

andelen av försäkringsfonden och reserverade återbäringsmedel. Det är nämligen

alltid ovisst, om försäkringstagaren kan för motsvarande belopp hos

annat bolag erhålla en livförsäkring på samma villkor som han hade i det

första bolaget. På den grund har det ansetts angeläget att bereda möjlighet

att bibehålla livförsäkringsavtalen vid rättslig giltighet.

Efter en redogörelse för administrationsbestämmelserna i gällande försäkringslag

fortsätter utredningen:

Grundsatsen om en särskild administration i syfte att skydda livförsäkringstagamas

intressen i samband med försäkringsbolagets likvidation eller

konkurs måste anses principiellt riktig. Huruvida reglerna om administrationsförfarandet

fått en ändamålsenlig utformning i gällande lag, torde däre.

mot..vara tvivel underkastat. Enligt utredningens förmenande är proceduren

för närvarande alltför omständlig och därjämte i vissa hänseenden ägnad att

leda till icke önskvärda resultat; exempelvis kan det icke anses tillfredsställande,

att en minoritet bland försäkringstagarna äger att med begagnande

av sin vetorätt hindra antagandet av ett med hänsyn till föreliggande omständigheter

förmånligt anbud om överlåtelse av beståndet till annat bolag.

Utredningen föreslår en väsentlig förenkling beträffande förfarandet. I stort

sett innebär förslaget följande.

Sedan försäkringsinspektionen omhändertagit administrationsboet och verkställt

utredning angående dess ställning, skall inspektionen inleda underhandlingar

angående överlåtelse av de till administrationsboet hörande försäkringarna.

Så langt .överensstämmer förslaget med nu gällande regler. Finner inspektionen

att inkommet anbud med hänsyn till omständigheterna är att för
-

s. 381 Kontrollera mot PDF

381

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

orda, skall inspektionen enligt lagförslaget kungöra anbudets innehåll jämte

ett sammandrag av verkställd utredning rörande detsamma, med löreläggande

för försäkringstagarna att inom viss tid anmäla, huruvida de hava något

att erinra mot anbudet. Kungörandet sker genom tillkännagivande i allmänna

tidningarna och i övrigt på ändamålsenligt sätt; skyldighet att sända individuella

meddelanden föreskrives sålunda icke. Försäkringstagarna tilläggas

icke någon bestämd vetorätt utan hava endast rätt att framställa eriniingar.

Sedan den föreskrivna tiden gått till ända, skall inspektionen med eget utlåtande

överlämna ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande. Fullt betryggande garanti

torde därigenom hava skapats för att försäkringstagarnas rätt blir vederbörligen

beaktad. Har administrationen pågått två år utan att sådant anbud

inkommit, som försäkringsinspektionen anser sig kunna förorda, åligger

det inspektionen att hos Kungl. Maj:t göra anmälan om förhållandet. Finner

Kungl. Maj:t ej skäl att lämna tillstånd till överlåtelse av hela försäkringsbeståndet,

ankommer det på Kungl. Maj:t att förordna om administrationens

fortsättande eller om administrationsboets avveckling. Beslut om avveckling

innebär, att administrationsförfarandet skall upphöra utan överlåtelse

av försäkringsbeståndet. I den man sa erfordras, böra uppenbarligen

särskilda föreskrifter angående avvecklingens genomförande anknytas till beslutet.

I praktiken torde avveckling icke kunna genomföras annorledes än

genom realisation och utskiftning i sedvanlig ordning.

Med ändring av vad som för närvarande gäller skola enligt lagförslaget bestämmelserna

om särskild administration äga tillämpning jämväl a ränte- och

kapitalförsäkringsanstalterna.

I utredningens förslag 296 § 1 mom. upptagas de grundläggande bestämmelserna

om att särskild administration skall inträda da försäkringsbolag,

som meddelar livförsäkring, trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd,

att förvaltningen av administrationsboet skall åligga försäkringsinspektionen,

som ofördröjligen har att omhändertaga samtliga de värdehandlingar,

i vilka livförsäkringstagarna njuta panträtt, samt att därvid alla bolagets

rättigheter och skyldigheter på grund av träffade livförsäkringsavtal övergå

på administrationsboet. Samma paragraf 2 mom. (första stycket) innehåller

bestämmelse om att administrationsboet äger fordringsrätt hos bolaget för

det belopp, varmed bokförda värdet av nyssnämnda värdehandlingar understiger

summan av försäkringsfonden och övriga till livförsäkringsrörelsen hörande

avsättningar. I samma moment (andra stycket) stadgas vidare, att försäkringsinspektionen

skall låta verkställa utredning för fastställande av det

belopp, vartill administrationsboets fordran sålunda uppgår. Inspektionen

skall tillika låta utreda huruvida de omhändertagna värdehandlingarna tillsammans

med administrationsboets fordran hos bolaget motsvara det belopp,

som beräknas vara erforderligt för livförsäkringsförpliktelsernas fullgörande.

I den mån brist föreligger, skall administrationsboets fordran ökas med motsvarande

belopp.

Bestämmelserna om överlåtelse av de till administrationsboet hörande försäkringarna

hava upptagits i förslagets 297 §. I samma lagrum regleras förfarandet

i fall då överlåtelse av hela beståndet icke kan komma till stånd.

Förslagets 298 § innehåller regler angående utbetalning av livförsäkringsoch

återbiiringsbelopp under administrationstiden. Paragrafen innehåller vi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

382

Kunffl. Maj.ts proposition nr SO.

dare en erinran om att — jämlikt 165 och 261 §§ — nya försäkringar icke

må meddelas sedan försäkringsbolag trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd.

Enligt 299 § i utredningens förslag skall försäkringsinspektionen

utse ett ombud att bevaka försäkringstagarnas rätt i fall då försäkringsbolag,

som meddelar s. k. allframtidsförsäkring, trätt i likvidation eller

kommit i konkurstillstånd.

Försäkringsinspektionen har i vissa hänseenden uttalat kritik mot utredningens

förslag. Sålunda finner inspektionen det oklart vad som skall förstås

med uttrycket »övriga till livförsäkringsrörelsen hörande avsättningar»

i 296 § 2 mom. Med en sådan oklarhet i uttryckssättet föreligger enligt inspektionens

mening fara för att tvist kan uppkomma mellan administrationsboet

samt likvidations- respektive konkursboet angående fordringsrättens innehåll.

Bestämmelserna i sistnämnda moment första och andra styckena finner inspektionen

därjämte till sitt syfte i viss mån motstridiga. Stadgandet i första

stycket innebär, att försäkringstagarna skola äga rätt icke blott till försäkringsfonden

utan även till andra till livförsäkringsrörelsen hörande avsättningar.

Resultatet av bestämmelserna i de båda styckena blir emellertid, anför

inspektionen, att denna rätt kan komma att bortfalla, om de pantsatta värdehandlingarna

äro för högt bokförda. Inspektionen förordar en omarbetning

av lagrummet, därvid enligt inspektionens uppfattning bör övervägas, huruvida

icke vid bestämmandet av fordringsrätten försäkringsfonden bör ökas

med visst minsta belopp, då i annat fall en försämring -—- i jämförelse med

gällande lag — av livförsäkringstagarnas rätt kan inträffa.

Vad härefter angår administrationsförfarandet framställer försäkringsinspektionen

till en början samma anmärkning som i fråga om 295 § beträffande

tiden för anmälan om erinringar mot kungjort anbud angående

överlåtelse.

Försäkringsinspektionen påpekar vidare, att i utredningens förslag icke

upptagits någon motsvarighet till bestämmelserna i 235 § gällande försäkringslag,

vari såsom ett alternativ beträffande administrationens upphörande

utan fördelning av tillgångarna anvisas möjligheten att i inspektionens regi

bilda ömsesidigt bolag för de ifrågavarande försäkringstagarna. Visserligen —

tillägger inspektionen — torde de nämnda bestämmelserna icke ha någon

större praktisk betydelse, men enligt inspektionens mening förbättras icke

utsikterna att undvika fördelning av tillgångarna genom att en möjlighet därtill

uteslutes utan att någon annan väg anvisas.

Vidare anför inspektionen följande:

Enligt 235 § fjärde stycket i gällande lag om försäkringsrörelse skall vid

fördelning av tillgangarna i administrationsboet varje försäkringstagares

fordran hos boet anses motsvara hans andel i försäkringsfonden. Någon motsvarande

bestämmelse har icke upptagits i utredningens förslag, vilket torde

bero på att utredningen på^ denna fråga anlagt synpunkter liknande dem,

som utredningen anfört i fråga om de i 273 § berörda nedsättningsgrunderna.

Enligt inspektionens uppfattning bör emellertid lagen vid nämnda för
-

s. 383 Kontrollera mot PDF

383

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

hållande innehålla föreskrift åtminstone därom att, för den händelse fördelning

skall ske, grunder skola av inspektionen i egenskap av förvaltare av

administrationsboet upprättas för fördelningen (fördelningsgrunder). Dylika

grunder synas böra i en eller annan form erhålla Kungl. Maj:ts sanktion.

Föredraganden. Enligt utredningens förslag skall administrationsboet

äga fordringsrätt hos bolaget för det belopp, varmed bokförda värdet av

de pantsatta värdehandlingarna understiger summan av försäkringsfonden

och övriga till livförsäkringsrörelsen hörande avsättningar. Utredningen

torde därmed hava avsett bland annat, att nedskrivningar å värdehandlingar

i försäkringsfonden borde komma livförsäkringstagarna till godo. Förhållandet

kan emellertid även vara sådant — och detta torde vara det mest

sannolika åtminstone i en konkurssituation -— att värdehandlingarna äro för

högt bokförda. Uttrycket »till livförsäkringsrörelsen hörande avsättningar»

är, såsom försäkringsinspektionen framhållit, oklart och ägnat att skapa

tvistiga rättsfrågor. I utredningens förslag har vidare upptagits en bestämmelse

av innehåll, att, om administrationsboets tillgångar icke förslå till livförsäkringsförpliktelsernas

fullgörande, administrationsboets fordran hos bolaget

skall ökas med belopp som motsvarar bristen. Mot denna bestämmelse

synes med fog kunna göras gällande, att densamma ensidigt gynnar livförsäkringstagama

på bekostnad av övriga borgenärer. Detta är särskilt påtagligt

om försäkringsbolaget driver rörelse även inom någon annan gren än livförsäkring.

På grund av vad jag nu anfört finner jag övervägande skäl tala för ett

bibehållande av regeln i gällande försäkringslag att administrationsboets

fordringsrätt skall utgöra det belopp, varmed de pantsatta värdehandlingarna

må finnas i värde understiga livförsäkringsfonden, ökad med en tjugondel

av samma fond. I överensstämmelse härmed hava ändringar vidtagits

i 296 §.

Vad härefter angår administrationsförfarandet finner jag utredningens förslag

väl avvägt. Genom detsamma öppnas möjlighet till smidig anpassning

efter växlande förhållanden. Den omständigheten att åt Kungl. Maj:t förbehållits

att — efter ärendets behandling av tillsynsmyndigheten — träffa avgörande

angående administrationsboets upplösning i en eller annan form,

torde få anses innebära betryggande garanti för att livförsäkringstagarnas

rätt vederbörligen bevakas. Försäkringsinspektionens uttalande, att den i

gällande lag anvisade utvägen att i inspektionens regi bilda ömsesidigt bolag

genom förslaget blivit stängd, är i och för sig riktigt. Den nämnda anordningen

framstår emellertid såsom otymplig och föga ändamålsenlig. Självfallet

bör i princip hinder icke möta att till ett för ändamålet nybildat bolag

överlåta de till administrationsboet hörande försäkringarna.

Utredningen har förutsatt, att om Kungl. Maj:t förordnar om administrationsboets

avveckling genom fördelning av tillgangarna, erforderliga föreskrifter

angående avvecklingens genomförande komma att anknytas till beslutet.

Att så måste bliva fallet är uppenbarligen riktigt. Det torde emellertid

få anses lämpligt att i lagen upptaga uttryckligt stadgande härom. I över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

384

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

ensstämmelse härmed har i 297 § 3 mom. gjorts ett tillägg av innehåll, att

där Kungl. Maj:t förordnar om administrationsboets avveckling genom fördelning

av tillgångarna, erforderliga föreskrifter tillika skola meddelas angående

avvecklingen och fördelningen. Det ligger i sakens natur att föreskrifterna

angående fördelningen kunna få karaktär av försäkringstekniska grunder.

Försäkringsinspektionens synpunkter angående tiden för framställande

av erinringar mot ett kungjort anbud om överlåtelse hava jämväl beaktats

genom en ändring av 297 § 1 mom. andra stycket.

Slutligen må anmärkas, att en i 275 § vidtagen ändring föranlett att i

299 § första stycket ordet »försäkringsfonden» utbytts mot »premiereserven».

VIII. Om återförsäkring.

300 §.

Paragrafen innehåller i första stycket bestämmelser om att i vissa fall

försäkringsinspektionens medgivande skall inhämtas innan försäkringsbolag

sluter avtal om återförsäkring. Enligt paragrafens andra stycke skola bestämmelserna

i första stycket icke gälla med avseende på försäkringsbolag,

som allenast meddelar återförsäkring. Paragrafen är likalydande med 239 §

gällande försäkringslag.

Försäkringsbolagens riksförbund anför, att Återförsäkringsaktiebolaget

Sverige, som i direkt form meddelar en till sin omfattning mycket obetydlig

kollektiv livförsäkring vid sidan av återförsäkringsrörelsen, i sin verksamhet

skulle bliva underkastad bestämmelserna i första stycket. Detta kan

enligt riksförbundets mening säkerligen icke hava varit utredningens avsikt.

Förbundet finner en omformulering av andra stycket i paragrafen nödvändig.

Föredraganden. Enligt gällande försäkringslag (240 §) äger Kungl. Maj:t

i fråga om återförsäkring medgiva sådana avvikelser från vad lagen innehåller,

som prövas skäliga. Motsvarande dispensregel har upptagits i 345 §

i förslaget. Med hänsyn härtill finner jag vad riksförbundet anfört icke föranleda

någon åtgärd. IX.

IX. Om förbud mot viss premienedsättning m. m.

301 §.

I denna paragraf har det för livförsäkringsverksamheten viktiga förbudet

mot premienedsättning annorledes än enligt stadfästa grunder upptagits. Med

vissa redaktionella jämkningar överensstämmer paragrafen med 241 § gällande

försäkringslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

385

302 §.

Utredningen. I 242 § gällande försäkringslag stadgas, att försäkringsbolag,

som meddelar livförsäkring, icke må lämna uppdrag att såsom bolagets ombud

anskaffa eller förmedla anskaffning av ansökningar om dylik försäkring

åt annan än den, som kan anses äga betingelser för att på ett värdigt och

lämpligt sätt utöva sådan verksamhet. När sadant uppdrag lämnas eller återkallas

skall anmälan därom ofördröjligen göras hos försäkringsinspektionen.

Från skyldigheten att göra sådan anmälan äger Kungl. Maj:t befria försäkringsbolag,

som prövas hava vidtagit betryggande åtgärder för övervakande

av ombudens verksamhet eller som meddelar allenast enstaka former av livförsäkring,

där denna rörelse är av ringa omfattning och icke utgör det huvudsakliga

föremålet för bolagets verksamhet.

Enligt 243 § gällande försäkringslag är livförsäkringsbolag pliktigt att återkalla

uppdraget för ombud som gjort sig skyldigt till handling, som strider

mot vissa i lagrummet angivna bestämmelser eller som eljest prövas vara

oförenlig med ett värdigt och lämpligt utövande av verksamheten såsom ombud.

Sedan år 1934 föreligger en under Kungl. Maj:ts medverkan tillkommen

överenskommelse mellan samtliga livförsäkringsbolag angaende anskaffningsverksamheten.

Enligt överenskommelsen hava bolagen förbundit sig dels att

icke anställa någon såsom ackvisitör utan att först hava prövat hans betingelser

för att på ett värdigt och lämpligt sätt utöva ackvisitionsverksamhet

och dels att i enlighet med särskilda föreskrifter i överenskommelsen

övervaka, att den, som brister i detta avseende, icke användes såsom ackvisitör.

överenskommelsen må åberopas även av ackvisitör i vad den berör

hans intressen. Enligt överenskommelsen (i nu gällande lydelse) må endast

den, som registrerats i Svenska försäkringsbolags riksförbunds ackvisitörsregister

användas såsom ackvisitör. Anställning eller avgång skall omedelbart

anmälas till registret. Tvister, som röra tolkning eller tillämpning av

överenskommelsen, skola avgöras av Svenska livförsäkringsbolags skiljenämnd.

Ordförande och ledamöter i nämnden utses av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj :t har därefter befriat ett vart av de i överenskommelsen deltagande

livförsäkringsbolagen — så länge bolaget biträder överenskommelsen

— från skyldigheten att hos försäkringsinspektionen göra sådan anmälan

som avses i 242 § försäkringslagen.

Sedan år 1935 föreligger mellan skadeförsäkringsbolagen en överenskommelse

av motsvarande innebörd.

Förevarande paragraf i lagförslaget har anpassats efter den anordning, som

sålunda under Kungl. Maj ds medverkan genomförts. I paragrafen har bibehållits

den allmänna föreskriften om att endast sådant ombud må anställas,

som kan anses äga betingelser för att pa ett värdigt och lämpligt sätt utöva

ackvisitionsverksamhet. Därjämte stadgas skyldighet för bolaget att vidtaga

betryggande åtgärder för övervakande av ombudens verksamhet.

Det är givet, att anslutning till en av Kungl. Maj:t sanktionerad överenskommelse

angående övervakning av anskaffningsverksamheten skall anses

25 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 50.

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

såsom betryggande åtgärd i detta hänseende. Bolag, som önskar frånträda

överenskommelsen, har att genomföra en anordning av motsvarande effektivitet.

Anordningen måste självfallet underställas koncessionsmyndighetens

prövning.

Av betydelse är att enligt förslaget bestämmelserna skola äga tillämpning

jämväl å skadeförsäkring.

I paragrafen har införts det i 242 § andra stycket gällande försäkringslag

upptagna förbudet mot att lämna ersättning, vare sig i form av provision

eller annorledes, för anskaffning eller förmedling av anskaffning av ansökningar

om försäkring åt annan än bolagets ombud. Även detta stadgande skall

avse såväl liv- som skadeförsäkring.

Yttranden. Utredningens förslag har mött kritik i flera remissvar. Försäkring

sinspektionen anser att genom omredigeringen bestämmelserna förlorat i

klarhet. Det förefaller inspektionen som om effektiviteten av de åtgärder, som

företagas för övervakning av ackvisitörernas verksamhet, skulle kunna i viss

mån äventyras av oklara bestämmelser. Inspektionen betonar vidare, att otvetydiga

regler äro av vikt även med hänsyn därtill, att straffpåföljd är stadgad

för den, som bryter mot bestämmelserna.

Försäkringsbolagens riksförbund vänder sig mot uttalandet att ett bolag,

som önskar frånträda de nu gällande överenskommelserna, har att genomföra

en anordning av motsvarande effektivitet. Förbundet framhåller att ett väsentligt

led i överenskommelserna är, att samtliga ombud skola vara registrerade

i ett centralregister, i vilket bland annat antecknas omständigheter,

som äro av betydelse för övervakandet av att för ombudsverksamhet icke anlitas

annan än den, som kan anses äga betingelser att på ett värdigt och lämpligt

sätt utöva sådan verksamhet. Enligt riksförbundets mening är det knappast

möjligt för ett bolag, som vill frånträda överenskommelserna, att genomföra

en anordning av motsvarande effektivitet. I samma mån som bolag ställa

sig utanför överenskommelserna minskas effektiviteten beträffande övriga

bolag. Bestämmelserna i förevarande paragraf i uUedningens förslag synas

därför riksförbundet förutsätta, att anslutningen till överenskommelserna förblir

allmän. Förbundet anför slutligen, att den reglering av ombudsförhållandena,

som överenskommelserna åvägabragt, tillkommit med stöd av en lång

erfarenhet och i stort sett utgör en förutsättning för upprätthållande av

sunda förhållanden på området.

Landsbygdens brandförsäkringsbolags förening har intet att erinra mot de

principer rörande anskaffningsverksamheten som kommit till uttryck i de

föreslagna bestämmelserna men erinrar om den för läns- och häradsbolagen

karakteristiska organisationen med s. k. sockenkommittéer, vilka svara för

kontrakten mellan bolagsledningen och de enskilda delägarna. Föreningen

anför härom vidare:

Kommittéerna äro regelmässigt sammansatta av en ordförande, som numera

i allmänhet tillsättes av bolagsstyrelsen, och minst två andra ledamöter,

vilka i regel väljas av och bland delägarna inom socknen (distriktet). Kom
-

s. 387 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50. 387

mittéerna äro organ icke blott för bolagsledningen utan även för delägarna

inom området.

Dessa kommittéer utgöra en fast organiserad, billig och vederhäftig ombudsorganisation,

och det torde från utredningens utgångspunkter icke föreligga

anledning att åvägabringa någon ändring i dessa hävdvunna verksamhetsformer.

Föreningen förutsätter att de föreslagna bestämmelserna icke

skola anses utgöra något hinder för bolagens bibehållande av denna anskaffningsorganisation

som i sak torde få anses väl fylla de krav vilka kommit till

uttryck i de föreslagna bestämmelserna.

Folket—Samarbete anför, att ett bifall till utredningens förslag till lydelse

av 302 § i viss mån skulle innebära en legislativ sanktion åt de nyssnämnda

överenskommelserna. Anstalterna framhålla, att de icke anse överenskommelserna

till alla delar tillfredsställande, samt tillägga:

Samarbete har numera uppsagt såväl den förut nämnda överenskommelsen

mellan sakförsäkringsbolagen (sakbolagens A-överenskommelse) som en

annan av utredningen icke särskilt omnämnd kompletterande överenskommelse

(sakbolagens P-överenskommelse).

Bl. a. har Samarbete kritiserat en bestämmelse i A-överenskommelsen, enligt

vilken »institution av vad slag det vara må (bolag, förening, stiftelse

in. in.)» ej må anställas såsom ombud. Man utgår alltså i denna överenskommelse,

som utredningen vill legalisera, från att en försäkring alltid skall tecknas

genom förmedling av enskild person, vilken är ombud hos försäkringsföretaget.

Man förutsätter sålunda att de enskilda försäkringstagarna alltid

uppträda och handla var för sig. I dagens samhälle, där frivilliga sammanslutningar

framträda som de enskilda individernas förespråkare i ett flertal

betydelsefulla sammanhang, är det i längden ett orimligt anspråk trån

försäkringsbolagens sida att vägra att acceptera de fria organisationerna

som fullmyndiga företrädare för sina medlemmars intressen även i försök - ringsfrågor.

Folket—Samarbete kritiserar i detta sammanhang också en annan i den

s. k. A-överenskommelsen intagen bestämmelse, som avser att förebygga annullationer.

Bestämmelsen kan enligt anstalternas mening i vissa fall leda

till orimliga resultat.

Sammanfattningsvis betona anstalterna till slut, att de visserligen i och

för sig kunna ansluta sig till utredningens förslag beträffande 302 § men att

detta icke innebär ett principiellt godkännande av de ifrågavarande överenskommelserna.

Det bör snarare övervägas, om icke en mindre restriktiv ståndpunkt

i frågan om anställande av institutioner såsom ombud bör föranleda en

omformulering av paragrafen.

Föredraganden. Att agentorganisationens sammansättning och karaktär

samt de enskilda ombudens kvalifikationer och egenskaper äro av väsentlig

betydelse för försäkringsverksamheten torde vara allmänt erkänt. Fn

av ansvarskänsla, kunnighet och effektivitet präglad ackvisition är i själva

verket en oundgänglig betingelse för hög kvalitet hos den frivilliga försäkringsrörelsen.

För försäkringsväsendets målsmän musle det salunda vara en

betydelsefull uppgift att skapa och vidmakthålla sunda förhållanden på detta

område. Det kan icke vara tvivel underkastat, alt vissa överenskommelser

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

angående ackvisitionen, vilka på basis av gällande lagbestämmelser träffats

mellan försäkringsbolagen, varit ägnade att främja en utveckling i sådan

riktning.

Den snabba utvecklingen på det sociala och ekonomiska livets områden

ställer också försäkringsväsendet inför nya problem och nya möjligheter.

Det är naturligt om man därvid söker sig nya vägar också för ackvisitionens

effektivisering eller förbilligande. Medan man ännu för icke länge sedan tämligen

allmänt ansåg, att juridiska personer eller liknande kollektiv endast i

strängt begränsad omfattning borde tillåtas att vara ombud för försäkringsbolag,

anses numera på flera håll, att under vissa betingelser fördelar kunna

vinnas om ackvisitionen direkt anknytes till kollektiven. Denna åsiktsförskjutning

påverkas därav, att ekonomiska intresseorganisationer alltmera

träda i förgrunden på skilda samhällsområden. Ytterligare exempel på en

ändrad uppfattning angående ackvisitionens ändamålsenliga gestaltning kunna

andragas.

Självfallet kan man överväga att lämna utvecklingen på förevarande område

helt obunden av lagföreskrifter. En sådan lösning synes mig likväl icke

tillrådlig. Inom försäkringsväsendet torde man också allmänt anse, att positiva

lagbud utgöra ett verksamt stöd i strävan efter sunda ackvisitionsförhållanden.

Därvid måste å andra sidan tillses, att lagstiftningen icke genom

för snäva regler stävjar en för den försäkringssökande allmänheten och därmed

i sista hand för samhället önskvärd utveckling.

Den fundamentala principen att det i första hand åvilar företagsledningen

att övervaka, att ackvisitionen bedrives enligt god försäkringssed, bör komma

till uttryck i lagen. Klart är, att i övervakningen inbegripes tillsyn över att

ombuden besitta erforderliga personliga kvalifikationer och äro väl utbildade

för sin uppgift. Däremot torde det vara lämpligt att ytterligare föreskrifter

beträffande ackvisitionsverksamheten utfärdas i administrativ ordning.

Genom en sådan anordning vinnas nämligen ökade möjligheter till anpassning

efter ändrade förhållanden. De administrativa föreskrifterna torde

i huvudsak böra ansluta sig till de s. k. agentöverenskommelser, vilka — med

Kungl. Maj ds medverkan — träffats mellan försäkringsbolagen. Dessa överenskommelser

äro för närvarande från ett par företags sida uppsagda på grund

av meningsskiljaktigheter angående lämpligheten av att anlita juridiska personer

såsom ombud. Uppenbart är, att också denna fråga måste regleras i

de administrativa föreskrifterna. Jag finner icke anledning att nu taga bestämd

ståndpunkt till detta delvis svårbedömda spörsmål. Det må endast

framhållas, att, även om vissa fördelar stå att vinna genom att juridiska personer

i en eller annan form inlemmas i ombudsorganisationen, erfarenheten

likväl manar till att här framgå med försiktighet.

I den mån Kungl. Majd skulle finna överenskommelser eller anordningar,

som försäkringsbolagen träffa i avseende å övervakning av ackvisitionsverksamheten,

tillfredsställande och tillfyllest för sitt ändamål, torde det icke

vara erforderligt att utfärda särskilda föreskrifter i ämnet.

Förevarande paragraf har utformats i överensstämmelse med vad jag nu

s. 389 Kontrollera mot PDF

389

Knngl. Maj.ts proposition nr 50.

anfört. Jag förutsätter, att, innan administrativa föreskrifter utfärdas, tillfälle

till yttrande kommer att beredas såväl försäkringsföretagen som de anställdas

fackorganisationer.

X. Om registrering.

303—317 §§.

Paragraferna ansluta sig i allt väsentligt till gällande försäkringslag och

nya aktiebolagslagen.

Försäkringsinspektionen anför, att enligt 306 § första stycket 13 i förslaget

införing i registret skall ske av grunderna för utövande av rösträtt och fattande

av beslut å bolagsstämma i ömsesidigt försäkringsbolag. Inspektionen

finner icke något bärande skäl för denna bestämmelse, som saknar motsvarighet

i gällande lag, samt påpekar, att förslaget ej heller innehåller någon

motsvarande bestämmelse beträffande försäkringsaktiebolag. Endast om bolagsordningen

för försäkringsaktiebolag innehaller föreskrifter, som avvika

från de i lagen upptagna stadgandena om utövande av rösträtt och fattande

av beslut å bolagsstämma, skall enligt 305 § andra stycket anmärkning därom

göras i registret; de avvikande föreskrifterna införas däremot icke.

Föredraganden. Vad försäkringsinspektionen anfört synes böra beaktas.

Enligt 306 § första stycket 9 (motsvarande punkt 13 i utredningens förslag)

skall i registret införas uppgift huruvida och i vilken mån delägare skall

vara utesluten från rösträtt å bolagsstämma, med särskilt angivande, huruvida

och i vilken man delägarnas rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade.

Jämväl i övrigt har nämnda paragraf underkastats redaktionella

jämkningar.

XI. Om klagan över försäkringsinspektionens beslut.

318 §.

I paragrafen göres skillnad mellan beslut, som meddelas av försäkringsinspektionen

i egenskap av tillsynsmyndighet, och beslut av inspektionen såsom

registreringsmyndighet.

Enligt första stycket må klagan över beslut i tillsynsärende föras hos

Kungl. Maj :t inom den tid som för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är stadgad.

I andra stycket stadgas, att den som icke åtnöjes med försäkringsinspektionens

beslut, varigenom registrering vägrats, äger sist inom två månader

från beslutets dag däröver anföra besvär hos Kungl. Maj:t. I enahanda ordning

fullföljes, enligt tredje stycket, talan över beslut i vissa andra registreringsärenden.

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Paragrafen överensstämmer i sak med motsvarande lagrum i utredningens

förslag.

Med den avfattning, paragrafen fått, påkallas ändring av 2 § 14) lagen den

26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

XII. Om skadestånd.

319—324 §§.

Dessa paragrafer ansluta sig i huvudsak till motsvarande stadganden i nya

aktiebolagslagen.

XIII. Straffbestämmelser.

325 §.

I denna paragraf stadgas straff för den som driver försäkringsrörelse här

i riket utan att vara därtill berättigad. Straffskalan inrymmer dagsböter och

fängelse.

326—330 §§.

Utredningen. De principer, som ligga till grund för utformningen av straffbestämmelserna

i nya aktiebolagslagen, hava ansetts tillämpliga även i fråga

om försäkringsbolagen. Såtillvida har emellertid gjorts ett betydelsefullt avsteg

från nya aktiebolagslagens regler som full motsvarighet till 215 och 216

§§ i nämnda lag icke upptagits i förslaget. Utredningen har visserligen härigenom

lämnat ett betydande antal föreskrifter i förslaget utan straffsanktion.

De förseelser, som i nämnda paragrafer av aktiebolagslagen straffbelagts,

hava emellertid övervägande karaktären av brott mot ordningsföreskrifter.

Att i fråga om de allmänna aktiebolagen, som för närvarande kunna

beräknas uppgå till ett antal av omkring 25 000, upprätthålla bestämmelsernas

efterlevnad genom straffbestämmelser torde vara ofrånkomligt. Annorlunda

är enligt utredningens förmenande spörsmålet att bedöma såvitt angår

försäkringsbolagen. Här är fråga om ett relativt litet antal bolag. Dessa bolag

skola i motsats till de allmänna bolagen stå under fortlöpande tillsyn av

offentlig myndighet. Det kan fördenskull hållas för visst, att de maktmedel,

som enligt lagförslaget skola stå till försäkringsinspektionens förfogande vid

konstaterad bristande efterlevnad av åsyftade ordningsföreskrifter, skola innefatta

ett tillfyllestgörande korrektiv. Genom den ståndpunkt utredningen

sålunda intagit har i betydande omfattning kunnat undvikas att i lagtexten

införa en eljest tyngande hänvisning till en mångfald skilda lagrum, vilken

för övrigt efter sakens natur skulle bliva än mer omfattande än i nya aktiebolagslagen.

I enlighet med vad sålunda anförts saknas i lagförslaget motsvarighet till

bestämmelserna i nya aktiebolagslagen 215 § 1 och 2 samt 216 § första stycket

3—8 och 10. Såsom konsekvens härav hava ej heller stadgandena i 216 §

andra och tredje styckena aktiebolagslagen överförts till förslaget.

s. 391 Kontrollera mot PDF

391

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Där koncernredovisning avgives, skall denna framläggas å bolagsstämma.

Härutinnan avviker förslaget från nya aktiebolagslagen. Angående motiveringen

härför må hänvisas till vad som anförts under 113 §. Den omständigheten

att koncernredovisningen sålunda är öppen, har synts utredningen

böra föranleda straffpåföljd för styrelseledamot och verkställande direktör,

som vid upprättande av koncernbalansräkning eller koncemredogörelse enligt

97 § förfar i strid mot bestämmelser, som avses i detta lagrum. I överensstämmelse

härmed omfattar straffbestämmelsen i 326 § 4 jämväl sadan förseelse.

Där uti meddelanden, som äro avsedda för allmänheten, vid angivande av

försäkringsaktiebolags fonder inräknas oguldna förbindelser av aktieägare,

skall — enligt 112 § gällande försäkringslag — beloppet av sådana förbindelser

särskilt utsättas. Stadgande av motsvarande innebörd, såvitt angår

oguldna förbindelser av garanter i ömsesidigt försäkringsbolag, återfinnes i

207 § försäkringslagen. Med dessa bestämmelser korresponderar 259 § tredje

stycket sistnämnda lag, vari stadgas straff för den, som bryter mot vad i

112 och 207 §§ är stadgat, eller som eljest i meddelanden, vilka äro avsedda

för allmänheten, lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter angående försäkringsbolag.

Försäkringsutredningen har icke ansett erforderligt att i lagförslaget

upptaga föreskrifter motsvarande 112 och 207 §§ gällande försäkringslag.

Med hänsyn bl. a. till de numera i 21 kapitlet 9 § allmänna strafflagen

införda straffbestämmelserna för svindleri, synes även motsvarighet till

stadgandena i 259 § tredje stycket försäkringslagen kunna undvaras.

Föredraganden. Utredningens förslag synes mig kunna godtagas.

XIV. Allmänna bestämmelseri

331 §.

Enligt förslaget (8 §) må betalning för aktie ej erläggas annorledes än i

penningar. I förevarande lagrum hava upptagits bestämmelser av innehåll,

att med betalning i penningar skall jämställas betalning till bolaget genom

förmedling av bank, som till sin innebörd och sina verkningar är likställd

med en omedelbar betalning i penningar. Motsvarande bestämmelser skola

gälla rörande inbetalning av tecknat garantibelopp.

332 §.

Här upptagas bestämmelser angående s. k. testamentarisk nyttjande- eller

avkomsträtt till aktier. Paragrafen överensstämmer helt med motsvarande

regler i nya aktiebolagslagen (220 §).

333 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser avseende moder- och dotterbolag.

1 1 mom. givas bestämningar av begreppen moderbolag och dotterbolag samt

koncerner. Reglerna motsvara i princip vad som gäller för de allmänna aktie
-

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

bolagen. Begreppsbestämningen i förevarande paragraf omfattar dock även

den ömsesidiga bolagstypen.

I 2 mom. stadgas — efter nya aktiebolagslagens mönster — skyldighet för

moderbolagets styrelse att underrätta styrelsen för dotterbolag om dess egenskap

av dotterbolag; vidare innehåller momentet en föreskrift om dotterbolags

upplysningsplikt gentemot moderbolag.

Försäkringsbolagens riksförbund ifrågasätter om icke bestämmelserna i 2

mom. böra inskränkas till att avse endast svenska dotterbolag.

Föredraganden. De föreslagna bestämmelserna ansluta sig direkt till

motsvarande regler i nya aktiebolagslagen (221 §). Någon anledning till avvikelse

därifrån torde icke föreligga. Vad särskilt beträffar riksförbundets

synpunkt må framhållas, att av förarbetena till nya aktiebolagslagen1 framgår

att bestämmelserna i 2 mom. endast avse svenska dotterbolag.

334 §.

Paragrafen innehåller regler angående sammanläggning av aktier.

335 §.

I denna paragraf hava upptagits bestämmelser om rätt för aktieägare att

i visst fall påkalla inlösen av sina aktier.

336 §.

Angående denna paragraf, som stadgar inskränkning i försäkringsbolags

rätt att äga aktier i annat företag, har jag tidigare yttrat mig. Jag torde få

hänvisa härtill.

337 §.

Utredningen. För närvarande förekomma åtskilliga fall av intressegemenskap

mellan försäkringsbolag och allmänt aktiebolag eller ekonomisk förening.

Formerna härför äro växlande. Uppenbarligen kan det icke ifråga - komma att göra försäkringslagens koncernredovisningsregler direkt tillämpliga

även å sådan intressegemenskap, som omfattar såväl försäkringsbolag

som allmänna aktiebolag.

För att emellertid tillgodose det allmännas anspråk på erforderlig inblick i

varje försäkringsbolags ekonomiska ställning har genom bestämmelse i denna

paragraf försäkringsinspektionen tillagts befogenhet att i fall, då intressegemenskap

föreligger mellan försäkringsbolag, å ena, samt aktiebolag, varå

försäkringslagen icke äger tillämpning, eller registrerad förening, å andra

sidan, förelägga aktiebolaget eller föreningen att avgiva särskild redovisning

enligt utfärdade anvisningar. Förutsättning för sådant föreläggande är, att

redovisningen finnes nödig med hänsyn till tillsynen över försäkringsverksamheten.

Då det här kan röra sig om ingripanden av ömtålig art förutsättes en
-

1 SOU 1941:9 s. 683.

s. 393 Kontrollera mot PDF

393

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

ligt förslaget ytterligare, att inspektionen skall hava inhämtat Kungl. Maj:ts

samtycke till åtgärden.

Föredraganden. Den föreslagna bestämmelsen innebär en nyhet. Enligt

min mening är densamma väl motiverad. Klart är, att sådan redovisning,

som avses i lagrummet, skall avgivas endast där det med hänsyn till tillsynen

över försäkringsverksamheten finnes nödigt. Föreskriften att Kungl. Maj:ts

samtycke skall hava inhämtats torde få anses innebära ytterligare garanti

mot att åtgärden kommer till användning i fall, där den icke är av omständigheterna

påkallad. Efterkommes icke anmaning att avgiva redovisning,

äger försäkringsinspektionen jämlikt 289 § förelägga vite.

Till särskild undersökning bör upptagas frågan, huruvida det är erforderligt

att redovisningshandlingar, som här avses, omgärdas med särskilt

sekretesskydd.

338 §.

I denna paragraf stadgas förbud för försäkringsbolag att utan försäkringsinspektionens

medgivande meddela försäkring under gemensam ansvarighet

en för alla och alla för en.

Utredningen anför, att enligt gällande försäkringslag (214 §) två eller flera

försäkringsbolag utan inskränkning äga meddela försäkring under solidarisk

ansvarighet. Möjligheten torde dock hava utnyttjats i mycket begränsad omfattning.

I betraktande av de allvarliga konsekvenser, som kunna följa av

försäkringsutfästelser under solidarisk ansvarighet, anser utredningen en

förbudsbestämmelse, utformad enligt förevarande paragraf, likväl påkallad.

Försäkringsbolagens riksförbund förutsätter, att förbudsregeln icke kommer

att framtvinga någon ändring i redan träffade anordningar.

Föredraganden. Utredningens förslag måste anses välgrundat. Det synes

mig klart, att en granskning av redan träffade anordningar icke kan underlåtas.

Jag förutsätter dock, att tillsynsmyndigheten därvid kommer att

framgå med försiktighet.

339 §.

Utredningen anser det icke överensstämmande med god ordning att personer

i ledande ställning i försäkringsbolag upptaga lån i det egna bolaget

eller i bolag tillhörande samma koncern. Uttryckligt förbud häremot har upptagits

i förevarande lagrum. Förbudet omfattar styrelseledamot, styrelsesuppleant,

verkställande direktör, vice verkställande direktör, aktuarie och revisor.

Förbudsregeln avser även borgensutfästelse av sådan person å lån som

utlämnas i bolaget. Undantag stadgas emellertid beträffande lån mot säkerhet

i försäkringsbrev.

Försäkringsbolagens riksförbund finner det anmärkningsvärt, alt lån icke

skall få utlämnas till ifrågavarande personer mot fullgod realsäkerhet, t. ex.

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

mot inteckning i fastighet inom den lånegräns, som godkännes för redovisning

av försäkringsfonden. Riksförbundet vill likväl icke framställa något på

principiella skäl grundat ändringsyrkande. Enligt riksförbundets mening

kan bestämmelsen avsevärt försvåra förvärv av utländskt dotterbolag för det

fall att aktiemajoriteten måste kvarstanna i utlandet; förbudet bör därför

gälla endast med avseende å förhållandena inom svenska bolag.

Även rönte- och kapitalförsäkringsanstalternas förtroenderåd finner det

omotiverat att uppställa förbud för vissa funktionärer att mot fullgod säkerhet

upptaga lån hos bolaget.

Föredraganden. Det föreslagna förbudet mot kreditgivning synes mig,

sasom utredningen anfört, böra bedömas från ordningssynpukt. En motsvarande

förbudsregel, om ock av mera begränsad räckvidd, återfinnes i

såväl banklagen (48 §) som sparbankslagen (28 §). Jag finner icke anledning

att frångå den ståndpunkt, som utredningen intagit.

Det torde få anses rimligt att lån, som utlämnats före lagens ikraftträdande,

få kvarstå till förfallodagen. Något uttryckligt stadgande härom har jag

icke funnit påkallat.

340 §.

I gällande försäkringslag 111 och 206 §§ — vilka paragrafer äro likalydande

— stadgas att försäkringsbrev skall innehålla uppgift ej mindre om de

för bolaget, som meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor

än även om de särskilda villkoren för den försäkring, som i brevet

avses.

Utredningen har i förevarande lagrum upptagit en bestämmelse av innehåll,

att försäkringsbrev skall innehalla ej mindre de allmänna försäkringsvillkoren

än även de för försäkringen gällande särskilda villkoren.

Försäkringsbolagens riksförbund finner den av utredningen föreslagna bestämmelsen

orimlig. Förbundet tillägger:

Att brevet måste innehålla de särskilda villkoren är uppenbart, då dessa

näppeligen kunna komma till bindande uttryck på annat sätt. Något särsk.

?£ stadgande härom synes ej behövligt. Vad åter de allmänna villkoren beträffar

finns ingen anledning att frångå nu gällande regler, enligt vilka det

räcker att i försäkringsbrevet intaga uppgift om eller hänvisning till villkoren.

Tvärtom synes det vara av stor vikt — inte minst med hänsyn till försäkringstagarna

att behalla dessa praktiska regler, som möjliggöra en

smidig anpassning till förhållandena i varje särskilt fall.

Landsbygdens brandförsäkringsbolags förening anser förslaget innebära en

icke motiverad skärpning av gällande bestämmelser i ämnet samt anför vidare:
Föreningen

vill särskilt fästa uppmärksamheten på sådana stundom förekommande

fall, där en tilläggsförsäkring meddelas avseende ett tidigare försäkrat

objekt och där det måste anses både ändamålsenligt och fullt tillfredsställande

att i tilläggs-försäkringsbrevet intages allenast en uttrycklig

hänvisning till de i det tidigare utfärdade försäkringsbrevet intagna, ofta

s. 395 Kontrollera mot PDF

395

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

omfångsrika villkoren. För försäkringstagaren måste det i sådana fall snarast

vara en fördel att utan vidare kunna fastslå, att enahanda villkor gälla

för de skilda försäkringarna.

Försäkringsinspektionen anför, att det i fråga om vissa försäkringar kan

vara olämpligt om de allmänna villkoren maste intagas i försäkringsbrevet.

Intagas de icke i brevet, böra de i stället bifogas detta eller på annat

lämpligt sätt bringas till försäkringstagarnas kännedom. Inspektionen anvisar

möjligheten att i försäkringsbrevet hänvisa till någon kodifiering av

fastställda allmänna försäkringsvillkor, vilket förekommer i sjöförsäkringen,

där hänvisning brukar ske till allmän svensk sjöförsäkringsplan. Vidare

ifrågasätter inspektionen huruvida icke i lagen bör stadgas skyldighet för

bolaget att översända förteckning över villkoren, i fall där dessa icke intagits

i försäkringsbrevet, till försäkringstagare, som med uppgivande av postadress

anhåller därom.

Föredraganden. Skriftlig form är icke föreskriven beträffande försäkringsavtal.

Det ligger emellertid i sakens natur att dylika avtal regelmässigt

upprättas skriftligen. Ifrågavarande sladganden i gällande försäkringslag

innebära allenast, att, när försäkringsbrev utfärdas, detsamma skall

innehålla vissa uppgifter. De allmänna försäkringsvillkoren utmärkas i regel

av stor vidlyftighet. Med hänsyn härtill måste ett krav på fullständigt

återgivande av villkoren i försäkringsbreven kännas betungande för bolagen.

Gällande bestämmelser ha emellertid icke ansetts utgöra hinder för att

i försäkringsbrevet endast intaga en hänvisning till de för bolaget gällande

allmänna försäkringsvillkoren. Ett dylikt förfarande är vanligt inom sjöförsäkringen,

där hänvisning sker till den allmänna sjöförsäkringsplanen.

Hänvisning till en i Post- och Inrikes Tidningar intagen kungörelse angående

de allmänna försäkringsvillkoren har icke ansetts strida mot gällande

bestämmelser. Såsom mera ändamålsenligt framstår likväl det inom en försäkringskoncern

tillämpade förfaringssättet att vid försäkringsbrevet såsom

bilaga foga ett häfte innehållande de för den ifrågavarande försäkringen

gällande allmänna villkoren. Beträffande hänvisningsmetoden synes i princip

böra gälla, att densamma kan godtagas endast under förutsättning, att

den sammanställning av villkor, till vilken hänvisas, är lätt identifierbar.

Utredningen torde med sitt förslag icke hava åsyftat någon skärpning av

gällande bestämmelser. Att döma av de refererade remissyttrandena synes

förslaget likväl hava uppfattats så. Jag vill med hänsyn härtill förorda, att

den nuvarande formuleringen bibeliålles. Självklart är, att bolaget är skyldigt

att till försäkringstagare, som därom gör framställning, översända sammanställning

av de allmänna försäkringsvillkoren. Uttryckligt stadgande

därom torde icke få anses påkallat.

341—344 §§.

I 34/ § givas bestämmelser om undertecknande av anmälan, ansökan

eller annan handling samt om bestyrkande av riktigheten av avskrift, i 342 §

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

om kungörelse i ortstidning, i 353 § om laga domstol samt i 3U § om tvisters

hänskjutande till skiljemän.

Bestämmelserna ansluta sig till motsvarande stadganden i gällande försäkringslag

och nya aktiebolagslagen.

XV. Om vissa undantag i fråga om lagens tillämplighet.

345 §.

Här angivas vissa fall där Kungl. Maj:t skall äga meddela dispens i viss

utsträckning från försäkringslagens föreskrifter. Dispensrätten avser tre huvudfall,

nämligen tjänstepensionsförsäkring och återförsäkring samt rörelse

som svenskt försäkringsbolag driver i utlandet.

Första stycket.

Enligt första punkten i förevarande stycke må Kungl. Maj:t beträffande

tjänstepensionsförsäkring medgiva avvikelser från vad försäkringslagen, innehåller,

där sådant finnes från allmän synpunkt ändamålsenligt. Beträffande

denna fråga har jag förut yttrat mig. Jag torde få hänvisa därtill.

Lagen innehåller icke någon definition av begreppet tjänstepensionsförsäkring.

Enligt vedertagen terminologi avser denna försäkring att bereda livränta

(pension) till anställd person i och för anställningen att utgå efter det

denna frånträtts och antingen viss levnadsålder uppnåtts eller ock bestående

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan inträtt; försäkringen kan jämväl

omfatta livränta, som efter den anställdes död utgår till hans närmaste anhöriga.

Enligt andra punkten äger Kungl. Maj:t i fråga om återförsäkring medgiva

de avvikelser, som prövas skäliga. Detta stadgande överensstämmer med

240 § gällande försäkringslag.

Andra stycket.

Utredningen. Driver försäkringsbolag rörelse i utlandet, äger Kungl. Maj:t

enligt 220 § gällande försäkringslag för de utländska försäkringarna medgiva

sådana avvikelser från angivna stadganden av försäkringsteknisk art, som

med hänsyn till utländsk lag prövas erforderliga, i den män sådant kan ske

utan förfång för de inländska försäkringstagarnas säkerhet.

Stadgande av motsvarande innebörd har upptagits i förevarande stycke.

Det har här erhållit en större räckvidd. Kungl. Maj:t skall nämligen för det

utländska försäkringsbeståndet äga medgiva de avvikelser från lagens bestämmelser

över huvud, som med hänsyn till utländsk lag finnas påkallade.

Att Kungl. Maj:t därvid har att beakta de inländska försäkringstagarnas intresse

har synts så uppenbart, att förbehållet därom i lagtexten utgått.

Med omredigeringen har icke åsyftats någon bestämd ändring i dispensrättens

praktiska tillämpning utan endast ökad möjlighet till anpassning

efter utvecklingen. Liksom hittills torde dispensrätten komma att få sin h.u
-

s. 397 Kontrollera mot PDF

397

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

vudsakliga betydelse i fall då på grund av utländsk lagstiftning försäkringsbolaget

är pliktigt att i utlandet redovisa värdehandlingar motsvarande

försäkringsförpliktelserna därstädes.

Yttrande. Försäkringsbolagens riksförbund anser ett hänskjutande till

Kungl. Maj:t av sådana ärenden avseende rörelse i utlandet, som förutsätta

en avvikelse från de i lagen givna reglerna, innebära en alltför omständlig

och tidsödande åtgärd. Enligt förbundets mening bör dispens kunna få meddelas

av försäkringsinspektionen.

Föredraganden, övervägande skäl synas mig tala för att dispensrätten

i förevarande ämne anförtros åt försäkringsinspektionen.

346 §.

Paragrafen, som överensstämmer med 263 § gällande försäkringslag, innehåller

en särskild regel angående delägarnas ansvarighet'' i Stockholms

stads brandförsäkringskontor.

347 §.

I denna paragraf upptagas vissa undantagsbestämmelser beträffande ränte-

och kapitalförsäkringsanstalterna. Bestämmelserna hava behandlats i det

föregående.

348 §.

Föredraganden. Beträffande detta lagrum torde jag få hänvisa till vad som

anförts i anslutning till 1 §.

B. Förslaget till lag angående införande av nya lagen

om försäkringsrörelse.

1. Allmänna synpunkter.

Utredningen anför, att den nya lagen om försäkringsrörelse självfallet

skall äga tillämpning å bestående försäkringsbolag. Dessa komma därigenom

att i vissa hänseenden bliva underkastade en strängare och mera ingripande

reglering än för närvarande. Bolagsordningar och grunder måste bringas

i överensstämmelse med den nya lagens föreskrifter. Jämväl de i nya lagen

införda principerna för koncessions beviljande böra enligt utredningens mening

tillämpas å de bestående bolagen. Härutinnan finner utredningen likväl

en väsentlig inskränkning påkallad, nämligen beträffande behovsprövningen.

Visserligen måste enligt utredningens mening antalet försäkringsbolag

inom åtskilliga försäkringsgrenar för närvarande anses vara alltför

stort och en behovsprövning kunde följaktligen te sig naturlig. Utredningen

har likväl icke ansett sig böra förorda en sådan i samband med övergången

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

till den nya lagen. Ett redan inarbetat bolag bör nämligen enligt utredningens

mening icke förvägras fortsatt koncession, förutsatt att bolaget fyller

de av utredningen uppställda kvalitativa kraven för koncession. Utredningen

finner det klart, att sådana förhållanden, som enligt 288 § 2 mom. nya lagen

skola föranleda ingripande av försäkringsinspektionen under bolags bestånd,

böra uppmärksammas vid koncessionsprövningen. Detta anser utredningen

ingå såsom ett led i den kvalitativa bedömningen.

Utredningen tillägger:

Anpassningen av bolagsordning och grunder efter den nya lagens föreskrifter

kommer att gestalta sig väsentligen olika för skilda bolag. Avgörande

är härvidlag i främsta rummet antalet verksamhetsgrenar och arten av dessa

samt bolagets struktur enligt gällande bolagsordning och grunder vid den nya

lagens ikraftträdande. I ett livförsäkringsbolag måste utformningen av nya

grunder ställa sig komplicerad och tidskrävande, medan för ett skadeförsäkringsbolag

övergången i allmänhet torde vara lättare genomförd. De antydda

skiljaktighetema nödvändiggöra en differentiering av övergångstiden.

Utredningen har som huvudregel föreslagit, att försäkringsbolag, vilka bestå

vid nya lagens ikraftträdande, senast sex månader därefter skola till försäkringsinspektionen

inlämna till Kungl. Maj:t ställd ansökan om stadfästelse

å ändring av bolagsordning och av grunder, där sådana finnas. Kungl.

Maj:t skall emellertid efter prövning in casu äga utsträcka tidsfristen till

högst två år. Ett anstånd på två år torde emellertid endast i undantagsfall

böra ifrågakomma.

Själva övergången till den nya lagstiftningen medför en väsentlig ökning av

arbetet inom försäkringsinspektionen. En utsträckning av övergångstiden

innebär påtagliga fördelar för inspektionen. Med de övergångsbestämmelser,

utredningen föreslår, har man anledning räkna med att den nya lagstiftningen

är genomförd beträffande det övervägande antalet bolag under andra året

efter lagens ikraftträdande och helt genomförd efter tre år.

Intill dess ny bolagsordning och nya grunder blivit stadfästa för det enskilda

bolaget bör äldre lag gälla. Vissa bestämmelser i den nya lagen äro

dock av den beskaffenhet, att de kunna och böra träda i tillämpning för

samtliga bolag, oavsett vid vilken tidpunkt prövningen av bolagsordning och

grunder sker för det enskilda bolaget. Sålunda torde de nya redovisningsreglerna

kunna generellt tillämpas omedelbart efter lagens ikraftträdande.

Detta är av särskild betydelse för tillsynen. Det har synts utredningen lämpligt

att i administrativ ordning givas föreskrifter, i vilken omfattning nya

lagen skall vinna omedelbar tillämpning å bestående bolag.

Beträffande spörsmålet huruvida koncessionsprövningen i samband med

nya lagens ikraftträdande bör ske jämväl från behovssynpunkt har ledamoten

av utredningen herr Hermansson uttalat skiljaktig mening. Reservanten

anser det uppenbart, att försäkringsverksamhetens uppspaltning på den

mångfald av företag, som för närvarande jämsides driva rörelse, medför

en mängd onödiga kostnader, vilket i sin tur hindrar en på skälighetsprincipen

grundad premiesättning. Efter att vidare ha anmärkt, att frågan om

skadeförsäkringsbolagens premiesättning icke omfattats av utredningens direktiv,

fortsätter reservanten:

De av utredningen fixerade kvalifikationskraven beträffande skadeförsäkringsbolagen

innefatta således icke heller någon fordran på att bolagen skola

s. 399 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

399

tillhandahålla allmänheten sina tjänster för ett skäligt pris. Härav följer

också att alla inarbetade skadeförsäkringsbolag enligt majoritetens mening

böra erhålla förnyad koncession, även om deras premiesättning till följd av

företagens allt för stora antal eller av annan anledning skulle vara orimligt

hög. Kungl. Maj:t skulle med andra ord vara skyldig att utan hänsyn till

bolagens prispolitik förnya de nu existerande försäkringsföretagens koncession,

så länge dessa önskade fortsätta med sin verksamhet, och sålunda

tvingas slå vakt om alla de bolag, som bildats före år 1946, för så vitt

bolagsledningarna själva icke toge initiativ till nedbringande av antalet

företagsenheter.

Hittills vunnen erfarenhet ger emellertid icke något stöd för utredningsmajoritetens

förhoppning om att bolagen själva av egen drift skola åstadkomma

den behövliga minskningen av antalet företag och branschaffärer.

De senare årens händelser på detta område peka nämligen i rakt motsatt

riktning. Nya, uppenbart överflödiga försäkringsbolag ha exempelvis för ej

så länge sedan grundats, och det sammanlagda antalet branschaffärer har

oavbrutet stigit ända till dess den provisoriska spärrlagen i slutet av 1945

satte ett tillfälligt stopp för nybildningar av detta slag. Vad som hittills förekommit

tyder således icke på att det enskilda försäkringsväsendets målsmän

i allmänhet skulle betrakta det som någon angelägen uppgift att frivilligt

anpassa företagens antal efter det verkliga behovet.

En koncessionsprövning efter de linjer, majoriteten förordar, skulle således

visserligen kunna användas som medel för att hindra tillkomsten av

nya, men icke för att minska antalet redan existerande bolag. Då det enligt

min mening icke är lämpligt att på detta sätt binda den koncessionsbeviljande

myndighetens fria prövningsrätt, har jag ansett att i behandlingen av

ett äldre bolags ansökan om förnyad koncession även skall inrymmas en omprövning

av bolagets behövlighet med hänsyn till den nytta för samhället,

som dess fortsatta verksamhet kan anses innebära.

Ifrågavarande principspörsmål ha behandlats i några remissvar. Försäkring

sinspektionen finner det olämpligt att i samband med prövningen rörande

förnyad koncession framtvinga likvidation av nu existerande bolag.

Med hänsyn till de komplikationer, bland annat av ekonomisk natur, som

vidtagandet av en sådan åtgärd med avseende på ett flertal försäkringsbolag

skulle medföra, bör enligt inspektionens mening denna fråga undersökas

i ett större sammanhang. Inspektionen förordar, att lösningen av förevarande

problemkomplex tillsvidare får anstå.

Försäkringsbolagens riksförbund anser, att särskild behovsprövning icke

bör ifrågakomma vare sig beträffande nya företag eller vid beviljande av

nya koncessioner i samband med den nya lagens ikraftträdande. Vad riksförbundet

ytterligare anfört i detta ämne bar redan refererats. Jag torde

få hänvisa härtill.

Folket-Sa.marbcte framhåller, att anledningen till alt utredningens majoritet

icke förordat tillämpning av behovsprincipen på redan existerande bolag

sannolikt är den, att — även om en »övermättnad» anses vara för handen

— det icke är möjligt att utpeka de bolag, vilka icke äro behövliga.

Anstalterna tillägga:

Om tyngdpunkten lägges på skälighetsprincipen synes emellertid ett naturligt

urval mellan bestående skadeförsäkringsbolag kunna åstadkommas

opaginerad Kontrollera mot PDF

400

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

genom att dessa vid lagens ikraftträdande erhålla koncession endast för begränsad

tid, t. ex. 10 år. ----- Vid utgången av denna prövotid beviljas

fortsatt koncession för viss bransch åt bolag, vars premiesättning i branschen

befinnes ha varit i stort sett skälig eller som genomfört någon tillfredsställande

form av återbäring. Härigenom tillgodoses reservantens önskan, att

bestående bolag icke skola favoriseras i koncessionshänseende framför nybildade.

Branschaffärer eller hela bolag, som vid utgången av nämnda 10-årsperiod

icke erhålla förnyad koncession, torde i regel komma att övertagas

av andra försäkringsbolag. Fall kunna emellertid tänkas uppkomma, där

sådan rörelse måhända bör övertagas av staten, varigenom en statlig sektor

inom försäkringsväsendet i fri konkurrens med enskilda anstalter bildas.

I anslutning till det sist anförda understryker Folket-Samarbete starkt

vikten av att en eventuell statsanstalt och enskilda försäkringsbolag bli fullt

jämställda i konkurrensen.

Föredraganden. Jag ansluter mig till utredningens ståndpunkt att ny koncessionsprövning

bör ske i samband med den nya lagstiftningens genomförande.

Meningsskiljaktigheter hava yppats inom utredningen huruvida denna

prövning skall ske jämväl från behovssynpunkt i överensstämmelse med

vad som stadgats beträffande nybildade bolag. De skäl, som reservanten anfört

till stöd för en behovsprövning, äro värda beaktande. Bortsett från

spörsmålet huruvida en gallring efter de riktlinjer reservanten uppdragit är

rättsligen genomförbar, ligger det emellertid i öppen dag, att koncessionsmyndigheten

här skulle ställas inför problem av synnerligen ömtålig och

svårlöst art. Härtill kommer, att förevarande ämne utgör ett av de centrala

spörsmålen i det utredningsuppdrag, som anförtrotts åt 1945 års försäkringsutredning.

Det kan icke vara lämpligt att föregripa resultatet av denna undersökning.

Med hänsyn härtill biträder jag utredningsmajoritetens ståndpunkt.

Beträffande frågan om tidsbegränsad koncession torde jag få hänvisa till

vad jag anfört i anslutning till 4 § 1 mom. nya lagen.

Utredningen har uttalat, att sådana förhållanden, som enligt 288 § 2 mom.

skola föranleda ingripande av försäkringsinspektionen under bolags bestånd,

böra uppmärksammas vid den koncessionsprövning, som förutsättes skola

ske i samband med den nya lagstiftningens genomförande. Därmed torde

utredningen i främsta rummet hava åsyftat bestämmelsen i nämnda lagrum

att ingripande skall ske om försäkringsbeståndet icke är tillräckligt för erforderlig

riskutjämning. Vad utredningen sålunda anfört måste anses riktigt.

Beträffande särskilt frågan om otillräckliga försäkringsbestånd bör likväl

understrykas vikten av en allsidig och försiktig bedömning. Försäkringsgrenar,

som visserligen för närvarande uppvisa ringa omslutning men

som befinna sig under uppbyggnad och utveckling, böra sålunda icke drabbas

av den ifrågavarande bestämmelsen. Vidare måste beaktas, att en välordnad

återförsäkring under vissa betingelser kan uppväga olägenheterna av otillräcklig

riskutjämning inom beståndet. Å andra sidan torde det icke vara tvivel

s. 401 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

401

underkastat att ett flertal bolag inrymma försäkringsgrenar, som stagnerat

på en sådan nivå, att förnyad koncession för dessa branscher icke är motiverad.

2. Detaljutformningen.

Utredningen. Klart är, framhåller utredningen, enligt allmänna rättsgrunsatser,

att i civilrättsliga rättsregler grundade rättigheter och skyldigheter,

som uppkommit före ny lags ikraftträdande, icke beröras av denna. Om

exempelvis före den nya försäkringslagens ikraftträdande styrelseledamot

eller annan, som avses i de nya bestämmelserna om skadestånd, begått eu

skadebringande handling, äro rättsverkningarna därav att bedöma enligt

äldre lag. Likaså är omfattningen av ansvarsfrihet, som före nya lagens

ikraftträdande beviljats eller inträtt för styrelseledamot, att bestämma efter

den äldre lagens regler. Försäkringsutredningen har icke ansett erforderligt

att i promulgationslagen upptaga regler rörande hithörande frågor. I den nya

lagen hava upptagits bestämmelser om interimsbevis, teckningsbevis, teckningsrättsbevis

och delbevis, vilka avvika från eller sakna motsvarighet i

gällande försäkringslag. Ej heller i detta hänseende har någon övergångsbestämmelse

upptagits i promulgationslagen. Utredningen har här fäst särskilt

avseende vid att med hänsyn till den s. k. spärrlagen nybildning av försäkringsbolag

icke kan väntas förekomma under tiden närmast före den nya

lagens ikraftträdande; ej heller torde ökning av aktiekapitalet i något nu

existerande försäkringsaktiebolag vara ifrågasatt. Vidare saknas i promulgationslagen

övergångsstadganden angående mandattid för styrelseledamöter,

revisorer m. fl., vilka utsetts under den äldre lagens giltighetstid. Eftersom

den nya lagen beträffande hithörande frågor förutsättes bliva tillämplig först

sedan ny bolagsordning stadfästs för vederbörande bolag, torde under övergångstiden

anpassning utan svårighet kunna ske. Samma betraktelsesätt har

anlagts i fråga om firmateckningsrätt, som meddelats enligt äldre lag. Vad

angår den i 282 § nya lagen stadgade skyldigheten för försäkringsbolag, som

meddelar livförsäkring, att vart femte år upprätta teknisk balansräkning

saknas jämväl i promulgationslagen bestämmelser om när sådan balansräkning

första gången skall avlämnas. Det måste anses ligga i sakens natur att

försäkringsinspektionen äger meddela föreskrift härom.

Föredraganden. Det bör självfallet tillses, att promulgationslagen icke

tynges genom föreskrifter, vilka framstå såsom praktiskt betydelselösa. Den

avvägning utredningen härutinnan gjort synes mig kunna godtagas.

1—3 §§.

I 1 § föreskrives, att den nya försäkringslagen skall, jämte vad i promulgationslagen

stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1949.

Samtidigt därmed upphäves, enligt 2 §, nu gällande lag om försäkringsrörelse.

Sfi Bihang till riksdagens protokoll UHS. 1 samt. Nr SO.

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som

ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas. Föreskrift

härom har upptagits i 3 §.

4 §•

1 mom.

I detta moment uttalas principen att nya lagen skall lända till efterrättelse

jämväl å försäkringsbolag, som registrerats enligt äldre lag.

2 mom.

Här upptagas vissa övergångsstadganden i anslutning till den nya lagens

föreskrifter om införing i aktieboken av aktieförvärv på grund av familjerättsliga

fång. Reglerna hava uppställts efter förebild från promulgationslagen

till nya aktiebolagslagen.

3 och 4 mom.

Utredningens förslag stadgar i 3 mom. skyldighet för försäkringsbolag,

som är registrerat då den nya lagen träder i tillämpning, att hos Kungl.

Maj:t ansöka om stadfästelse å de ändringar av bolagsordning och grunder

som erfordras för vinnande av överensstämmelse med reglerna i den nya

lagen. Prövning av ansökningen skall ske jämlikt bestämmelserna i 4 eller

166 § nya lagen, dock att prövningen icke må avse frågan huruvida bolagets

rörelse är behövlig. Stadfästas bolagsordningen och grunderna beviljas koncession

enligt reglerna i nyssnämnda lagrum.

I 4 mom. i utredningens förslag stadgas, att ansökan enligt 3 mom. skall

inlämnas till försäkringsinspektionen senast sex månader efter det nya lagen

trätt i kraft; dock må Kungl. Maj:t för visst bolag utsträcka tiden till

högst två år. Därjämte stadgas i momentet, att bolaget må, innan ansökningen

prövats, fortsätta sin verksamhet enligt bestämmelserna i äldre lag,

i den mån ej Kungl. Maj:t förordnat, att föreskrifter i nya lagen skola

tillämpas.

Utredningens förslag har i vissa hänseenden mött kritik. Sålunda erinrar

försäkringsinspektionen beträffande 3 mom. om de betänkligheter inspektionen

uttalat i anslutning till bestämmelsen i 168 § andra stycket första

punkten. Möjligen kan det, tillägger inspektionen, komma att visa sig, att

det vore olämpligt att tvångsvis generellt genomföra även någon annan ny

bestämmelse. Utväg bör finnas att lösa en sådan konflikt. Enligt inspektionens

mening bör därför förevarande moment förses med ett tillägg av

innebörd förslagsvis, att äldre lagbestämmelse må tillämpas, då Kungl. Maj:t

finner särskilda skäl därtill föreligga.

Den i 4 mom. föreslagna tidsfristen av sex månader för ansökan om stadfästelse

a ändring av bolagsordning eller grunder anser försäkringsinspektionen

för kort. Inspektionen anför, att för åtskilliga bolag räkenskapsåret

s. 403 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

403

icke sammanfaller med kalenderåret. I sådana fall förekommer det, att ordinarie

bolagsstämma hålles först efter den 30 juni. Detta medför i sin tur

att ändring av bolagsordningen icke kan beslutas förrän efter utgången av

den nämnda tidsfristen.

Beträffande bestämmelsen i 4 mom. att bolag må — i den mån Kungl.

Maj:t icke förordnat att föreskrifter i nya lagen skola tillämpas — fortsätta

sin verksamhet enligt bestämmelserna i äldre lag, intill dess ansökningen

om ny koncession prövats, anmärker försäkringsinspektionen, att bestämmelsen

synes oklar, enär uttrycket »fortsätta sin verksamhet» kan tolkas

såsom avseende endast föremålet för bolagets verksamhet enligt andra punkten

i första stycket av 6 och 170 §§.

Landsbygdens brandförsäkringsbolags förening har för avsikt att efter samråd

med tillsynsmyndigheten utarbeta normalbolagsordning för läns- och

häradsbolagen. Denna uppgift kan väntas bli tidskrävande. En väsentlig utsträckning

av 6-månadersfristen är därför påkallad. Föreningen förutsätter,

att sådan dispens kommer att lämnas och ifrågasätter jämväl, om icke generell

dispens kunde meddelas beträffande den ifrågavarande bolagskategorien.

Föredraganden. De allmänna synpunkter jag nyss anfört beträffande

den nya lagstiftningens genomförande avse närmast förevarande båda

moment. Jag torde få hänvisa till vad jag därvid yttrat. Beträffande den

kritik, som framkommit mot detaljutformningen av utredningens förslag,

må följande framhållas.

Ett tillgodoseende av de önskemål, som försäkringsinspektionen uttalat

i anslutning till 3 mom., skulle otvivelaktigt medföra olägenheter av skilda

slag. Något bärande motiv för att här öppna möjlighet till dispens föreligger

enligt min mening icke. Vad försäkringsinspektionen anfört torde därför icke

böra föranleda någon åtgärd.

Vidkommande 4 mom. må anmärkas, att erforderliga ändringar av bolagsordningen

i det övervägande antalet fall utan svårighet torde kunna beslutas

inom loppet av en 6-månadersfrist, desto hellre som ändringarna kunna

förberedas innan den nya lagen träder i kraft. Otvivelaktigt kunna emellertid

svårigheter yppa sig bl. a. i de — likväl relativt fåtaliga — fall där

räkenskapsår och kalenderår icke sammanfalla. I dessa fall bör dispensregeln

tillämpas. Ansökan om dispens är en på styrelsen ankommande åtgärd.

Då —• av försäkringsinspektionens yttrande att döma —• tvekan härutinnan

kan uppstå, har lagtexten i detta hänseende förtydligats.

Försäkringsinspektionens farhågor för att det i 4 mom. förekommande

uttrycket »fortsätta sin verksamhet enligt bestämmelserna i äldre lag» skall

föranleda misstolkning kan jag icke dela.

Vad angår det yttrande, som avgivits av Landsbygdens brandförsäkringsbolags

förening, må här ytterligare understrykas önskvärdheten av att förberedelser

för anpassning till den nya lagen vidtagas så snart densamma

antagits. I den mån 6-månadersfristen skulle visa sig otillräcklig böra gi
-

s. 404 Kontrollera mot PDF

404 Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

vetvis även läns- och häradsbolagen komma i åtnjutande av en förlängning

av tiden.

Utöver vad nyss angivits hava förevarande båda moment underkastats

vissa redaktionella jämkningar.

5 mom.

I detta moment stadgas i första stycket, att försäkringsbolag, som underlåter

att inom föreskriven tid söka stadfästelse å ändring av bolagsordning

eller grunder, är skyldigt att träda i likvidation. Sådan påföljd skall inträda

också i det fall, att ansökningen avslås, d. v. s. då stadfästelse icke kan meddelas

och således ej heller koncession.

Enligt andra stycket skall likvidation, som föranledes av bestämmelserna

i första stycket, handläggas enligt reglerna i äldre lag. Detsamma skall gälla

i fall då likvidatorer för försäkringsbolag utsetts innan nya lagen trätt i

kraft.

5 §•

Här stadgas, att ömsesidigt försäkringsbolags firma, som registrerats innan

nya lagen trätt i kraft, må godkännas även om densamma icke överensstämmer

med föreskrifterna i 171 § första stycket.

Bestämmelsen torde få anses motiverad därav, att förändring av eu sedan

länge använd firma skulle kunna menligt inverka på rörelsen.

6 §•

I detta lagrum uttalas principen att förseelse mot äldre lag skall bedömas

enligt nämnda lag även efter det lagen upphört att gälla.

7 §•

Utredningen. Genomförandet av den föreskrivna anpassningen till nya

lagen kan tänkas medföra svårigheter i försäkringsbolag, vars bolagsordning

innehåller stränga krav på kvalificerad röstpluralitet för bolagsordningsändring.

I vissa försäkringsaktiebolag äro aktierna mycket spridda eller föremål

för stor omsättning, varigenom svårigheter kunna föreligga för åvägabringande

av erforderlig röstpluralitet. I syfte att inom rimliga gränser undanröja

dylika svårigheter för anpassningen har utredningen funnit det motiverat

att i 7 § promulgationslagen upptaga en allmän regel om att — oavsett

vad eljest i äldre lag eller gällande bolagsordning är stadgat — för giltigt

beslut om sådan ändring av bolagsordningen, som avses i 4 § 3 mom., allenast

erfordras att beslutet fattats å två på varandra följande bolagsstämmor

och å den sista stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Undantaget avser emellertid endast regler om särskild röstpluralitet. I övrigt

skola föreskrifterna i äldre lag eller bolagsordningen — såsom beträffande

tid och sätt för kallelse eller bestämmelse om att den ena stämman skall

vara ordinarie — äga tillämpning.

s. 405 Kontrollera mot PDF

405

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Föredraganden. Utredningens förslag innebär i viss mån ett avsteg från

allmänna rättsgrundsatser. Med hänsyn till de vägande skäl utredningen

andragit härför synes mig förslaget likväl kunna godtagas.

8 §.

Paragrafen innehåller bestämmelse om att det skall ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela de föreskrifter, vilka betingas därav, att länsstyrelserna

icke vidare skola vara koncessionsmyndighet för de lokala försäkringsbolagen.

Härefter hemställer föredraganden, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Lennart Kihlstrand.

s. 407 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

407

Bilaga.

Förslag

till

lag om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Försäkringsrörelse må, där ej annat följer av vad i lag eller författning är

stadgat, drivas endast av försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag,

som därtill erhållit Konungens tillåtelse (koncession).

Om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket

stadgas särskilt.

2 §•

Försäkringsbolag må icke driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Med

livförsäkringsrörelse må ej förenas försäkringsrörelse av annat slag med

mindre särskilda skäl därtill äro.

Vad i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för livstid

eller för längre tid än tio år.

3 §•

Försäkringsbolag skola, på sätt i denna lag sägs, stå under tillsyn av en

för hela riket gemensam försäkringsinspektion.

Hos försäkringsinspektionen skall föras försäkringsregister för inskrivning

av de uppgifter, vilka enligt denna lag skola för registrering anmälas eller

vilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrivet.

I. Om försäkringsaktiebolag.

Om försäkringsaktiebolags bildande.

4 §•

1 inom. De som vilja stifta försäkringsaktiebolag skola upprätta bolagsordning

samt därå söka Konungens stadfästelse. Avser bolagets rörelse livförsäkring

eller avser rörelsen annat slag av försäkring för all framtid eller

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

för längre tid än tio år, skola tillika enligt vad i 9 § sägs upprättas särskilda

grunder för verksamheten samt därå sökas Konungens stadfästelse. Bolagsordningen

och grunderna skola vara försedda med stiftarnas bevittnade

namnunderskrifter.

Konungen prövar bolagsordningens och grundernas överensstämmelse med

denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver,

med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,

särskilda bestämmelser må erfordras.

Finnes den tillämnade rörelsen behövlig och även eljest ägnad att främja

en sund utveckling av försäkringsväsendet, stadfäster Konungen bolagsordningen

och grunderna samt beviljar koncession tillsvidare eller, där särskilda

omständigheter därtill föranleda, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver

intill slutet av då löpande räkenskapsår.

2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa

grunder skall ock sökas Konungens stadfästelse. Avser ändringen utvidgning

av bolagets rörelse till ny försäkringsgren eller nytt verksamhetsområde

eller avser ändringen en väsentlig omläggning av rörelsen skall vad om

koncession för nytt bolag är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Konungens ställe

meddela stadfästelse å ändringsbeslut som icke avser fall som i första stycket

andra punkten sägs.

3 mom. Ansökan om stadfästelse skall inlämnas till försäkringsinspektionen.

Avser ansökningen koncession för nytt bolag, skola stiftarna i ansökningen

uppgiva namn och postadress för ombud, som äger å stiftarnas vägnar

mottaga handlingar och meddelanden (stiftarombud).

Ansökan om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa grunder

skall, sedan beslut om ändringen fattats, göras av styrelsen eller verkställande

direktören. Vid ansökningen skall fogas enligt 341 § andra stycket bestyrkt

avskrift av protokoll som förts i ärendet.

5 §•

Stiftare av försäkringsaktiebolag skall vara myndig här i riket bosatt

svensk medborgare, svenskt aktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag eller

svenskt handelsbolag, däri varje obegränsat ansvarig bolagsman är myndig

här i riket bosatt svensk medborgare, eller svensk ekonomisk förening.

Svenska staten samt svensk kommun må ock vara stiftare.

Den som är i konkurstillstånd kan ej vara stiftare.

Stiftarna skola vara till antalet minst tre.

6 §.

Bolagsordning för försäkringsaktiebolag skall angiva:

1. bolagets firma;

2. föremålet för bolagets verksamhet med särskilt angivande, huruvida

verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som återförsäkring;

s. 409 Kontrollera mot PDF

409

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

3. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verksamhet;
4.

aktiekapitalet eller, där detta skall kunna utan ändring av bolagsordningen

bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet;
5.

akties nominella belopp;

6. den ort inom riket, där bolagets styrelse skall hava sitt säte;

7. antalet styrelseledamöter och, där suppleanter för dem skola finnas,

antalet styrelsesuppleanter, antalet revisorer, tiden för styrelseledamots och

revisors uppdrag, så ock, där styrelseledamot och styrelsesuppleant eller revisor

och revisorssuppleant ej skola väljas a bolagsstämma, huru de skola tillsättas,

ävensom huruvida revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd

granskningsman;

8. huruvida mer än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas, samt

vilka ärenden som skola förekomma å ordinarie stämma, utöver dem vilka

enligt 118 § skola förekomma å stämma som i 113 § sägs, eller, där flera ordinarie

stämmor skola hållas, å envar av dem;

9. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande, vilken tid, i fråga om stämma

som i 113 § sägs, skall bestämmas till viss period, icke överstigande tre

månader, inom sex månader från nästföregående räkenskapsårs utgång;

10. det sätt, varpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

bringas till aktieägarnas kännedom, ävensom den tid före stämma, då

föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

11. de grunder, enligt vilka skall förfogas över uppkommen vinst, med

särskilt angivande i fråga om livförsäkringsrörelse i vad mån avsättning skall

ske till regleringsfond; samt

12. beträffande annan försäkring än livförsäkring, regler för begränsning

av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring ikläda sig på en och samma

risk.

Antalet styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och revisorer kan så bestämmas,

att lägsta och högsta antalet angives.

7 §•

Försäkringsaktiebolags firma skall innehålla ordet försäkringsaktiebolag.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annat, förut i laga ordning registrerat,

ännu bestående försäkringsbolags firma, så ock från benämning å utländsk

försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.

8 §.

Aktiekapitalet skall bestämmas med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten

av den tillämnade rörelsen samt fördelas i aktier å lika belopp i

svenskt mynt. Där aktiekapitalet skall, utan ändring av bolagsordningen,

kunna bestämmas till lägre eller högre belopp, må lägsta beloppet (minimi
-

s. 410 Kontrollera mot PDF

410 Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

kapitalet) ej utgöra mindre än tredjedelen av högsta beloppet (maximikapitalet).

Aktie må ej lyda å belopp understigande femtio kronor.

Vad för aktie skall inbetalas må ej bestämmas till lägre belopp än det,

varå aktien skall lyda (nominella beloppet). Betalning för aktie må ej erläggas

annorledes än i penningar. Sedan för aktie full betalning blivit erlagd,

vare aktieägaren icke pliktig att ytterligare tillskjuta något.

Aktie vare mot bolaget odelbar. Å aktierna skola utfärdas brev, vilka ställas

till viss man.

9 §•

För livförsäkring skola grunder upprättas beträffande

1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv;

2. avsättning till och användning av utjämningsfond;

3. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev;

4. belåning av försäkringsbrev hos bolaget;

5. verkan av underlåten premiebetalning;

6. återbäring till försäkringstagarna; samt

7. begränsning av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring ikläda

sig på en och samma risk.

Skall försäkring, som ej är att hänföra till personförsäkring, meddelas för

all framtid eller för längre tid än tio år, skola grunder upprättas för beräkning

av premiereserv för sådana försäkringar ävensom för bestämmande av

försäkringstagares rätt när sådan försäkring upphör i förtid eller bolaget

eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall.

Om grunder för livförsäkring stadgas vidare i 263—265, 267—270 och

273 §§.

10 §.

1 mom. Skall för bolag, vars aktiekapital skall kunna utan ändring av bolagsordningen

bestämmas till lägre eller högre belopp, förbehåll träffas om

aktiekapitalets nedsättning genom inlösen av aktier enligt bestämda grunder

efter vad i 60 § sägs,

eller skall förbehåll träffas enligt 65 g 1 mom. om rätt för aktieägare att

vid akties övergång lösa aktien eller enligt 65 § 2 mom. om inskränkning i

rätten att förvärva aktie eller enligt 344 § om tvisters avgörande av skiljemän,

eller skola, i den mån sådant må ske, grunderna för utövande av rösträtt

och fattande av beslut å bolagsstämma avvika från vad därom finnes föreskrivet

i 111, 125, 127 och 134 §§,

eller skall bolaget driva försäkringsrörelse i utlandet,

eller skall bolagets verksamhet upphöra efter viss tid eller under visst

villkor,

varde bestämmelse härom intagen i bolagsordningen.

s. 411 Kontrollera mot PDF

411

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Skall kalenderåret ej utgöra bolagets räkenskapsår, varde räkenskapsåret

angivet i bolagsordningen.

Där ej alla aktier skola medföra samma rätt, skall bolagsordningen angiva

det belopp, vartill aktier av olika slag må kunna utgivas, och den rätt de

skola medföra. Skola aktierna icke medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar

och vinst, skall, såframt aktiekapitalet skall kunna utan ändring av

bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, i bolagsordningen

särskilt angivas den rätt till teckning eller erhållande av nya aktier, som

vid aktiekapitalets ökning må tillkomma varje slag av aktier.

Skall om användande av bolagets behållna tillgångar vid dess upplösning

gälla annat än i denna lag stadgas, varde bestämmelse härom intagen i bolagsordningen.

2 mom. Ej må i bolagsordningen bestämmas annan inskränkning i rätten

att förfoga över aktie än i 65 § sägs.

Ej heller må i bolagsordningen intagas bestämmelse, som inskränker bolagsstämmas

rätt att besluta om bildande av stiftelse enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser eller om överföring av vinstmedel

till sådan stiftelse.

11 §•

Sedan stadfästelse å bolagsordningen meddelats, skola stiftarna upprätta

teckningslista. Teckningslistan, som skall vara försedd med stiftarnas bevittnade

namnunderskrifter, skall angiva:

1. det belopp som skall inbetalas för aktie;

2. den tid, ej överstigande två år från bolagets bildande, inom vilken inbetalning

av aktie skall ske, samt, där inbetalningen må äga rum i poster,

tiden för varje inbetalning;

3. där i bolagsordningen minimi- och maximikapital angivits men allenast

visst belopp understigande maximikapitalet skall få tecknas, storleken

av detta belopp; samt

4. den tid, inom vilken konstituerande stämma skall hållas; tiden må ej

överstiga sex månader från det stadfästelse å bolagsordningen meddelats.

Äga andra än stiftare teckna aktier, må i teckningslistan föreskrivas, att

tilldelning av aktier, som ej tillkomma stiftarna på grund av teckning före

listans framläggande, skall ske efter stiftarnas bestämmande. Meddelas ej

sådan föreskrift, skall i teckningslistan angivas den beräkningsgrund, efter

vilken de aktier, som tecknas efter listans framläggande, i händelse av överteckning

skola å konstituerande stämman fördelas mellan tecknarna.

Angående påskrift å listan, där inbetalning å tecknad aktie må för bolaget

insättas på bankräkning, stadgas i 331 §.

12 §.

Teckning av aktier skall ske å teckningslistan i huvudskrift eller i avskrift,

som bestyrkts av notarius publicus eller landsfiskal eller av stiftarna. Vid

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

teckningslistan skall vara fogad på enahanda sätt styrkt avskrift av Konungens

beslut om stadfästelse.

Innan teckningslistan framlägges i huvudskrift eller avskrift, skall teckning

av stiftarna hava ägt rum med angivande av dagen därför.

13 §.

Varje stiftare skall teckna minst en aktie. Av annan än stiftare må tecknas

allenast det antal aktier, vilket återstår efter den teckning, som gjorts av stiftarna

innan teckningslistan framlagts. Å varje lista skall finnas uppgift om det

antal aktier, som envar av stiftarna tecknat, så ock om dagen för listans

framläggande.

När aktieteckning sker, böra tecknarna vid sina namn angiva yrke och

postadress.

14 §.

Ej må stiftare eller annan av bolaget för dess bildande njuta gottgörelse

utöver ersättning för utgifter, som för bildandet varit uppenbarligen nödvändiga.

Ej heller må stiftare förbehålla sig eller annan särskild förmån eller

rättighet.

15 §.

Aktieteckning vare ogiltig, där den göres annorledes än å teckningslista i

huvudskrift eller sådan avskrift som i 12 § sägs, eller där listan saknar uppgift

om aktieteckning av stiftarna efter vad i 13 § stadgas.

Aktieteckning med villkor vare ock ogiltig.

16 §.

Har ej beslut om bolagets bildande fattats å konstituerande stämma inom

den i teckningslistan föreskrivna tiden eller å stämma, till vilken frågan

uppskjutits enligt 20 §, vare aktieteckningen icke vidare bindande.

Samma lag vare, där genom lagakraftägande beslut frågan om bolagets

registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registrering blivit

avslagen.

17 §.

Ej ma, sedan bolaget registrerats, sadan grund för aktietecknings ogiltighet,

som avses i 15 § och 16 § första stycket, göras gällande, utan så är att

den hos försäkringsinspektionen anmälts före registreringen.

18 §.

Konstituerande stämma skall utlysas av stiftarna att inom tid, som blivit

bestämd i teckningslistan, hållas å ort inom riket. Kallelsen skall senast två

veckor före stämman kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom den

ort, där bolagets styrelse skall hava sitt säte. Skriftlig kallelse skall ock med

s. 413 Kontrollera mot PDF

413

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

posten avsändas till varje aktietecknare, som vid sitt namn angivit postadress.

Skall efter vad i 20 § sägs till fortsatt stämma anstå med avgörande av

frågan huruvida bolaget skall komma till stånd, skall kallelse till den fortsatta

stämman utfärdas i den ordning varom i första stycket stadgas. Kallelsen

skall angiva de ärenden som skola förekomma.

19 §.

ä konstituerande stämman skola stiftarna framlägga Konungens beslut

om stadfästelse samt teckningslistan i huvudskrift. Har aktieteckning skett

å avskrifter av teckningslistan, skola ock dessa framläggas. Om tilldelning

av aktier skall ske efter stiftarnas bestämmande, skall framläggas en av stiftarna

undertecknad handling med uppgift om tilldelningen.

Stämman skall öppnas av den stiftarna därtill utsett. Där de närvarande

ej enhälligt utse ordförande, åligger det den som öppnat stämman att såsom

ordförande leda förhandlingarna, till dess röstlängd blivit godkänd och ordförande

valts.

Å stämman skall ordföranden upprätta förteckning över närvarande aktietecknare.

Visar någon att rätt till aktier övergått å honom, skall han upptagas

i förteckningen med angivande av aktietecknaren. Företrädes någon av

omhud, skall jämväl ombudet upptagas. Har enligt föreskrift i teckningslistan

tilldelning av aktier skett efter stiftarnas bestämmande, skall i förteckningen

över närvarande för envar angivas det antal aktier, som tillkommer honom.

I annat fall skall ordföranden upprätta förslag till aktiernas fördelning, upptagande

för varje aktietecknare det antal aktier, som tillkommer honom. Visar

någon att rätt till aktier övergått å honom, skall han upptagas i fördelningsförslaget

med angivande av aktietecknaren. Därefter skall i förteckningen

över närvarande anteckning göras om det antal aktier, som enligt fördelningsförslaget

tilldelas envar av dem. Sedan förteckningen enhälligt eller

efter en på grundval av densamma företagen omröstning godkänts med eller

utan ändring, länder förteckningen till efterrättelse såsom röstlängd.

Utvisa ej teckningslistorna, att det belopp, vartill aktiekapitalet jämlikt bolagsordningen

lägst må sättas, är fulltecknat, vare frågan om bolagets bildande

förfallen. Samma lag vare, där det belopp, för vilket enligt föreskrift

i teckningslistan tilldelning skett efter stiftarnas bestämmande, icke uppgår

till minimikapitalet.

Har tilldelning av aktier ej skett efter stiftarnas bestämmande, skall beslut

fattas om tilldelning av aktier till tecknarna eller dem å vilka rätt till aktier

visats hava övergått, och skall, där med anledning av beslutet jämkning erfordras

i röstlängden, sådan vidtagas. Uppgår ej det belopp, därför tilldelning

sker, till minimikapitalet, vare ock frågan om bolagets bildande förfallen.

I den mån på grund av aktieteckning tilldelning av aktier ej sker, vare

överskjutande teckning förfallen.

Vid fortsatt stämma, varom i 20 § förmäles, skall ny röstlängd upprättas.

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

20 §.

Ä konstituerande stämman skall till avgörande företagas, huruvida bolagel

skall komma till stånd. Biträdes beslut om bolagets bildande av samtliga närvarande

röstberättigade, eller finnas vid omröstning de flesta röstande med

ett sammanlagt aktiebelopp av mer än halva det vid stämman företrädda

aktiekapitalet och minst en fjärdedel av hela aktiekapitalet hava förenat sig

därom, skall bolaget anses bildat. I annat fall vare frågan om bolagets bildande

förfallen.

Där minst en fjärdedel av de röstande eller ock röstande med ett sammanlagt

aktiebelopp av minst en fjärdedel av det vid stämman företrädda aktiekapitalet

påfordra det, skall med avgörande av frågan, huruvida bolaget

skall komma till stånd, anstå till behandling å fortsatt stämma, som utsättes

till viss dag minst fyra och högst sex veckor därefter. Å fortsatt stämma varde

frågan om bolagets bildande avgjord utan vidare uppskov.

21 §.

Är försäkringsaktiebolag bildat, skall val av styrelse och revisorer förrättas.

Sker det ej å konstituerande stämman, åligger det stiftarna att senast en

månad därefter i den ordning, som skall gälla för kallelse till ordinarie bolagstämma,

utlysa särskild stämma för ändamålet att hållas så snart ske

kan. Uraktlåtes det, skall försäkringsinspektionen på ansökan av aktieägare

ofördröjligen i samma ordning kalla aktieägarna till sådan stämma.

I fråga om orten för särskild stämma skall gälla vad om ort för bolagsstämma

är stadgat i 115 §.

22 §.

Å konstituerande stämman, så ock å särskild stämma enligt 21 § skall,

med de avvikelser som föranledas av bestämmelserna i 20 §, vad i 111 § är

stadgat om utövande av rösträtt och fattande av beslut å bolagsstämma äga

motsvarande tillämpning; dock skall underlåtenhet att fullgöra inbetalning

å aktie icke medföra hinder mot utövande av rösträtt.

Vid konstituerande stämman och särskild stämma enligt 21 § skall genom

stiftarnas försorg föras protokoll. Rörande detta protokoll skall vad i 110 §

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

23 §.

I fråga om talan a beslut, som fattats på konstituerande stämman eller särskild

stämma enligt 21 §, skall vad om talan å bolagsstämmobeslut är stadgat

i 131 § 1 mom. första stycket och andra stycket första punkten samt 2

mom. så ock i 132 § äga motsvarande tillämpning. Har bolaget i strid mot

vad i 304 § 1 mom. sägs blivit registrerat, ehuru sådan grund till klander

mot beslutet om bolagets bildande förelåg som avses i 131 § 1 mom. andra

och tredje styckena, vare beslutet gällande, om klandertalan ej väckts inom

föreskriven tid eller väckt klandertalan ogillats.

s. 415 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

415

24 §.

Sedan styrelse och revisorer utsetts, må bolaget enligt föreskrifterna i denna

lag registreras, såframt bolagets aktiekapital, som är det tecknade belopp,

för vilket tilldelning av aktier ägt rum, efter avdrag för aktier som må

hava förklarats förverkade enligt 39 §, uppgår till minimikapitalet, samt

minst hälften av aktiekapitalet erlagts genom betalning i penningar eller därmed

enligt 331 § jämställd betalning.

25 §

Innan bolaget registrerats, kan det ej förvärva rättigheter eller ikläda sig

skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller

svara. Sedan styrelse blivit utsedd, äge den dock föra talan i mål rörande bolagsbildningen,

så ock eljest vidtaga åtgärd för utbekommande av tecknat

aktiebelopp.

Handla stiftare eller ock styrelsen, verkställande direktören eller annan,

som enligt 80 § är ställföreträdare för bolaget, eller aktieägare å bolagets

vägnar, innan det registrerats, skola de, som deltagit i åtgärden eller beslut

därom, svara för uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en, såsom

för egen skuld; vare tillika, där avtal träffats med någon som saknade

kännedom om att bolaget var oregistrerat, en för alla och alla för en skyldiga

att ställa betryggande säkerhet för förpliktelser, som ej skola omedelbart

fullgöras.

26 §.

Har styrelsen, verkställande direktören eller annan ställföreträdare, som

avses i 80 §, ingått avtal för oregistrerat bolag, vare avtalet, där registrering

sker, gällande från registreringen, såvida icke den med vilken avtalet slöts

utövar den rätt att frånträda avtalet, som på grund av vad i andra stycket

stadgas må tillkomma honom.

Den med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kommit eller

enligt vad i 316 § sägs skall anses hava kommit till hans kännedom, att bolaget

registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med

mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om

registrering icke gjorts inom den i 29 § stadgade tiden eller då ansökan, som

gjorts inom denna tid, av försäkringsinspektionen avslagits.

Frånträde skall anses hava ägt rum, när meddelande därom inlämnats för

befordran med post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänts

till ställföreträdare, som ingått avtalet, eller till annan, som utsetts att vara

styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare. Den med vilken

avtalet slöts vare pliktig att, på förfrågan huruvida han vill vidbliva avtalet,

inom skälig tid giva besked därom. Förklarar han sig vilja vidbliva avtalet

eller underlåter han att inom skälig tid giva besked, skall han vara bunden

av avtalet som om han vetat att bolaget var oregistrerat.

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

27 §.

Blir enligt 26 § avtal bindande för bolaget, må ansvarighet varom i 25 §

andra stycket stadgas ej göras gällande, utom såvitt angår förpliktelse som

skolat fullgöras före bolagets registrering. Ej heller må på grund av sådan

förpliktelse talan väckas, sedan ett år förflutit från registreringen.

28 §.

Varder bolaget ej registrerat, vare styrelseledamöterna, en för alla och

alla för en, ansvariga för att vad styrelsen uppburit å tecknade aktier återbäres

till aktieägarna, efter avdrag för kostnad till följd av åtgärd som må

vidtagas enligt 25 § första stycket. Återbäringen skall ock omfatta förkovran,

där sådan uppkommit.

29 §.

Ansökan om bolagets registrering skall av styrelsen och verkställande direktören

göras senast ett år från det stadfästelse å bolagsordningen meddelats.

Ansökningen skall beträffande styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande

direktör och vice verkställande direktör innehålla uppgift om fullständiga

namnet ävensom hemvist, så ock förklaring att dessa personer äro

svenska medborgare och ej äro omyndiga. Där enligt bolagsordningen revisor

skall vara auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, skola beträffande

sådan revisor och suppleant för denne lämnas enahanda uppgifter under

angivande att han är auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.

I ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagets firma skall tecknas,

där den ej tecknas av styrelsen eller av verkställande direktören allenast

på grund av denna lag. Skall firman tecknas av annan person än som

avses i andra stycket första punkten, gälle vad där är stadgat även i fråga

om sådan firmatecknare.

Bolagets postadress skall angivas.

Vid ansökningen skola fogas:

1. de listor å vilka aktieteckningen ägt rum;

2. avskrift av protokollet vid konstituerande stämman så ock, om särskild

stämma hållits, av det därvid förda protokollet;

3. två exemplar av Konungens beslut om stadfästelse;

4. en av samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören undertecknad

handling, innehållande dels uppgift om det tecknade belopp, för

vilket tilldelning av aktier ägt rum, samt om det belopp, för vilket aktier

må hava förklarats förverkade enligt 39 §, ävensom därom huru mycket av

det belopp, vartill aktiekapitalet sålunda uppgår, blivit inbetalt, dels ock

försäkran att den anmälda inbetalningen på aktiekapitalet blivit verkställd

genom betalning i penningar eller därmed enligt 331 § jämställd betalning.

I femte stycket angivna avskrifter och exemplar av stadfästelsebeslut skola

vara bestyrkta på sätt i 341 § andra stycket stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

417

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Har ej varje styrelseledamot och styrelsesuppleant samt verkställande direktören

och vice verkställande direktör, så ock i övrigt envar, som ensam

eller i förening med annan är bemyndigad att teckna bolagets firma, å

ansökningen egenhändigt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall

vid ansökningen fogas en särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit

styrkt av vittnen.

Där full betalning för aktier erlagts vid tiden för ansökningen, skall den i

femte stycket 4 omförmälda handlingen jämväl innehålla uppgift om sammanlagda

nominella beloppet av till fullo betalda aktier.

Om aktiebrev och aktiebok.

30 §.

Aktiebrev skola undertecknas av styrelsen samt angiva bolagets firma, ordningsnummer

å den eller de aktier, varå breven lyda, akties nominella belopp

och dagen för utfärdandet. Styrelseledamots namnteckning må kunna

återgivas genom tryckning eller på annat dylikt sätt; dock skall varje aktiebrev

vara egenhändigt underskrivet av minst en styrelseledamot.

Kunna, då aktiebrev utgivas, enligt bolagsordningen aktier av olika slag

finnas, skall aktieslaget anmärkas i aktiebreven. Har i bolagsordningen intagits

förbehåll, som i 60 eller 65 § sägs, varde ock den i förbehållet bestämda

inskränkningen angiven i varje brev å aktie som den avser.

Aktiebrev må ej utgivas, med mindre full betalning erlagts för den eller

de aktier varå brevet lyder. Utgivande av aktiebrev må ej äga rum, innan

registrering skett därom, alt full betalning erlagts för aktier tillhopa motsvarande

det i bolagsordningen bestämda minimikapitalet. Vid ökning av

aktiekapitalet må brev utgivas å högst så många aktier som enligt 57 § registrerats

såsom till fullo betalda. Angående utgivande av brev å nya aktier

vid sådan ökning av aktiekapitalet, som avses i 59 §, stadgas i nämnda paragraf.

Aktiebrev må ej till aktieägaren utgivas, med mindre denne införts i

aktieboken.

Angående utdelningskuponger till aktiebrev är stadgat i lagen om skuldebrev.

31 §.

Efter det bolaget bildats och styrelse valts, må utgivas bevis om rätt till

aktie, vilket skall till bolaget återställas vid utbekommande av brev å aktien.

Sådant bevis (interimsbevis) skall ställas till viss man och undertecknas av

styrelsen på sätt i 30 § är stadgat om aktiebrev eller ock genom bank, därvid

å beviset skall angivas att det undertecknats av banken enligt fullmakt.

Beviset skall innehålla de uppgifter, som i nämnda paragraf angivas. Interimsbevis

må ej till aktieägaren utgivas, med mindre denne införts i aktieboken.

Om verkställd teckning av aktie må utgivas bevis, däri upptages förbehåll

att aktiebrev eller interimsbevis å aktien ej må utbekommas av aktieteckna27

Bihang till riksdagens firotokoll 1948. 1 samt. Nr SO.

opaginerad Kontrollera mot PDF

418

Kungl. Maj:ts proposition nr 50-

ren eller den till vilken hans rätt övergått, med mindre beviset återställes.

Sådant bevis (teckningsbevis) skall ställas till viss man och undertecknas av

stiftarna eller av styrelsen efter vad i 30 § är stadgat om aktiebrev eller ock

genom bank på sätt i första stycket är föreskrivet om interimsbevis. Beviset,

däri skall angivas bolagets firma, akties nominella belopp och dagen för utfärdandet,

skall innehålla de uppgifter som i 30 § andra stycket angivas.

Å interimsbevis eller teckningsbevis skall genom styrelsens försorg på begäran

antecknas belopp som inbetalts å aktien.

Teckningsrättsbevis och delbevis, varom stadgas i 51, 59 och 334 §§, må

ställas till viss man eller till innehavaren och skola undertecknas på sätt

om interimsbevis i första stycket är föreskrivet.

32 §.

1 mom. Har aktiebrev blivit av någon, som hade det i händer, överlåtet

och kommit i förvärvarens besittning; finnes sedan, att den som verkställde

överlåtelsen ej var rätte aktieägaren eller behörig att å dennes vägnar förfoga

över aktiebrevet, äge nye innehavaren ändock företräde till aktien, där

han var i god tro och överlåtaren kunde till stöd för sin rätt åberopa lydelsen

av sammanhängande, till honom fortgående skriftliga överlåtelser till viss

man eller in blanco.

Förvärvaren skall anses hava varit i ond tro, ej allenast där han visste,

att den som verkställde överlåtelsen icke var den, å vilken handlingen var

ställd eller senast överlåten, eller berättigad att handla å dennes vägnar, utan

ock där han försummat att med skälig omsorg pröva, huruvida så var fallet.

Huruvida tidigare överlåtelse är äkta och i övrigt giltig, vare förvärvaren

ej pliktig att pröva, med mindre särskild anledning därtill föreligger.

Vad nu är sagt om överlåtelse av aktiebrev gälle ock i fråga om pantsättning

av dylik handling.

2 mom. Har den, som till grund för förvärv av aktiebrev åberopar annat

fång än överlåtelse, blivit införd i aktieboken, skall vid senare överlåtelse

eller pantsättning av aktiebrevet vad i 1 mom. är stadgat äga tillämpning

jämväl med avseende å förstnämnda fång.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. är stadgat om aktiebrev skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om interimsbevis, så ock beträffande teckningsrättsbevis

och delbevis, som avses i denna lag, där det är ställt till viss man.

Är teckningsrättsbevis eller delbevis ställt till innehavaren och har det blivit

av nagon, som hade det i händer, överlåtet och kommit i förvärvarens

besittning; finnes sedan, att överlåtaren ej var rätte ägaren eller behörig att

å dennes vägnar förfoga över beviset, äge nye innehavaren ändock företräde

till beviset, utan så är att han visste, att den andre ej ägde överlåta handlingen,

eller han åsidosatt den aktsamhet som, efter omständigheterna, skäligen

bort iakttagas. Vad nu är sagt om överlåtelse av teckningsrättsbevis och

delbevis, som är ställt till innehavaren, gälle ock beträffande pantsältning av

dylikt bevis.

4 mom. överlåtelse eller pantsättning av aktiebrev och interimsbevis, så

s. 419 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

419

ock teckningsrättsbevis och delbevis, som avses i denna lag, vare ej gällande

mot överlåtarens eller pantsättarens borgenärer, med mindre den till vilken

överlåtelse eller pantsättning skett fått handlingen i besittning.

33 §.

Överlåter någon teckningsbevis, äge överlåtelsen ej verkan mot överlåtarens

borgenärer, med mindre den till vilken överlåtelse skett fått beviset i

besittning. Varder sådant bevis överlåtet till flera, skall den som i god tro

fått beviset i besittning äga företräde.

Vad nu är sagt i fråga om överlåtelse av teckningsbevis gälle ock beträffande

pantsättning av dylikt bevis.

34 §.

Aktiebrev, interimsbevis, teckningsbevis eller delbevis, som i samband med

dödning utgives i stället för annat sådant brev eller bevis, skall innehålla

uppgift därom.

Utgives aktiebrev i utbyte mot annat, skall det nya aktiebrevet innehålla,

att det trätt i stället för annat, samt uppgift om dagen för det äldre aktiebrevets

utfärdande. Då utbyte av aktiebrev skett, skall det äldre aktiebrevet i

betryggande ordning makuleras.

35 §.

1 mom. över försäkringsaktiebolags samtliga aktier har styrelsen att ofördröjligen

efter bolagets bildande upplägga en aktiebok. Denna må bestå av

betryggande lösblads- eller kortsystem.

1 aktieboken skola genom styrelsens försorg aktierna upptagas i nummerföljd

med uppgift å aktietecknarna.

Av förvärvare vid konstituerande stämman eller hos styrelsen anmälda och

styrkta förändringar i äganderätten till aktie skola ofördröjligen införas i

aktieboken. Där lösningsrätt enligt 65 § 1 mom. tillkommer aktieägare, må införing

dock ej ske, förrän det visat sig att lösningsrätten icke begagnas. Om

förvärv av aktie ägt rum annorledes än genom överlåtelse, skall, om förvärvet

ej införts i aktieboken, införing därav ske, när senare förvärv av aktien införes.

Har förvärv av aktie ägt rum annorledes än genom överlåtelse, skall

fångets beskaffenhet anmärkas i aktieboken. I denna skall antecknas dagen

då införing sker.

Det åligger styrelsen att omedelbart före bolagsstämma vara tillstädes för

att pröva de frågor om nya aktieägares införande i aktieboken som då kunna

yppas. Dock skall, där i bolagsordningen enligt 106 § rätten till deltagande

i bolagsstämmas förhandlingar gjorts beroende av att anmälan därom sker

viss tid före stämman, styrelsesammanträde för prövning av frågor som nyss

sagts hållas omedelbart före anmälningstidens utgång.

Styrelsen skall hålla aktieboken tillgänglig för envar som vill taga kännedom

om densamma.

2 mom. Där hinder på grund av lösningsrätt ej möter mot införing i aktie
-

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

boken, må styrelsen ej vägra att såsom ägare införa den som företer aktiebrev,

såframt han kan till stöd för sin rätt till aktien åberopa lydelsen av

sammanhängande, till honom fortgående skriftliga överlåtelser. Är sista överlåtelsen

tecknad in blanco, må införing ej ske med mindre namnet utsättes i

överlåtelsen.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid införing

av förvärv på grund av skriftlig överlåtelse av aktiebrev, om förvärvet skett

efter förvärv som ägt rum annorledes än genom överlåtelse och sistnämnda

fång blivit infört i aktieboken.

Den till vilken aktie övergått vare ej gentemot bolaget att anse såsom

aktieägare, innan han införts i aktieboken.

När ny ägare av aktie införes i aktieboken, skall brevet förses med påskrift

om införingen med angivande av dagen därför. Har förvärvet skett

annorledes än genom överlåtelse, skall tillika fångets beskaffenhet anmärkas

i påskriften.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. är stadgat skall äga motsvarande tillämpning,

när interimsbevis å aktie utfärdats. I fråga om teckningsbevis skola bestämmelserna

i 2 mom. sista stycket äga motsvarande tillämpning.

Om inbetalning av aktiekapital.

36 §.

Senast inom två år från försäkringsaktiebolags bildande skall aktie till

fullo betalas.

Ej må kvittning ske av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos

bolaget, med mindre styrelsen det medgiver. Kvittning må icke medgivas,

där den skulle lända till nackdel för bolaget eller dess borgenärer.

Innan styrelse valts, må inbetalning å aktie verkställas allenast genom insättning

för bolaget å bankräkning varom stadgas i 331 §.

37 §.

Där aktietecknare ej före eller vid bolagets bildande erlägger full betalning

för aktie, åligger det honom att efter anmaning av styrelsen avlämna till

bolaget ställd skriftlig förbindelse å återstoden. Denna förbindelse, som skall

innehålla aktiens nummer, må icke återställas, förrän aktien blivit till fullo

gulden eller betalningsskyldighet för aktietecknaren icke längre föreligger enligt

40 §. Fordran å oguldet aktiebelopp må, ändå att förbindelse utfärdats,

ej av bolaget överlåtas eller pantsättas.

Försummar aktietecknare att inom en månad efter anmaning avlämna förbindelse,

vare hela det belopp, som skall inbetalas för aktien, förfallet till

betalning.

Anmaning skall innehålla erinran om påföljden av att den ej efterkommes.

Anmaning skall anses vara given, när den kungjorts på det sätt, som

gäller för kallelse till ordinarie bolagsstämma, samt, där aktietecknares post
-

s. 421 Kontrollera mot PDF

421

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

adress uppgivits eller upplysning om adressen utan väsentlig omgång eller

tidsutdräkt kan inhämtas, till honom försänts i rekommenderat brev.

38 §.

Har aktietecknare överlåtit aktie å annan, vare denne, om han på anmälan

införes såsom ägare i aktieboken, skyldig att fullgöra återstående inbetalning

å aktien och avlämna förbindelse enligt 37 §. Aktietecknaren vare ändock

pliktig att fullgöra sådan skyldighet, såframt ej styrelsen medgiver befrielse

därifrån.

Vad nu är sagt skall, där aktie överlåtes vidare, äga motsvarande tillämpning

i avseende å överlåtare och ny ägare.

39 §.

Fullgöres ej inbetalning å aktie i rätt tid, äger styrelsen utsöka det förfallna

beloppet, och skall ränta därå gäldas efter sex procent om året från

förfallodagen.

Verkställes ej inbetalning inom en månad efter anmaning, äger styrelsen,

där annan anmäler sig vilja övertaga aktien, förklara denna övertagen av honom

eller, i annat fall, förklara aktien förverkad. Då aktie förklaras förverkad,

kan vad å aktien inbetalts ej återfordras. Har aktie förklarats övertagen

av annan, må ej heller vad som tidigare inbetalts återfordras, förrän den

som övertagit aktien till fullo betalt denna.

Har från aktietecknare aktie övergått å annan, må aktien ej av styrelsen

förklaras övertagen eller förverkad, med mindre anmaning enligt andra stycket

gjorts hos den som senast i aktieboken införts såsom ägare till aktien.

I avseende å den, som förklarats hava övertagit aktie, skall vad om aktietecknare

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Beträffande anmaning, som i denna paragraf sägs, skall gälla vad i 37 §

tredje stycket är stadgat.

40 §.

Ändå att befrielse från betalningsskyldighet medgivits aktietecknare enligt

38 § eller aktie av styrelsen förklarats övertagen eller förverkad, vare aktietecknaren,

där bolaget försättes i konkurs på ansökan som gjorts inom två

år från utgången av den för aktiernas inbetalning bestämda tiden, skyldig att,

såvitt borgenärers rätt därpå beror, fullgöra återstående inbetalning å aktien.

Vad nu är stadgat beträffande aktietecknaren gälle, där betalningsskyldighet

mot bolaget uppkommit för ny ägare eller där aktie förklarats övertagen

av annan, jämväl denne.

41 §.

Varder, efter det ansökan om bolagets registrering gjorts, ytterligare inbetalning

å aktier fullgjord, skall inom sex månader efter inbetalningen anmälan

om sålunda inbetalt belopp göras för registrering. Anmälningen, som

skall vara undertecknad av samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören,

skall innehålla försäkran att den anmälda inbetalningen på aktie
-

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

kapitalet blivit verkställd genom betalning i penningar eller därmed enligt

331 § jämställd betalning eller ock genom kvittning mot skuld till aktietecknare.

Därvid skall angivas, huru mycket som guldits genom betalning

och huru mycket som guldits genom kvittning, och skall, där kvittning skett,

tillika försäkras att den enligt styrelsens och verkställande direktörens mening

icke länt till nackdel för bolaget eller dess borgenärer.

I anmälningen skall ock för registrering uppgivas sammanlagda nominella

beloppet av alla de aktier som vid tiden för anmälningen äro till fullo inbetalda.

42 §.

Har ej enligt 29 § eller, inom sex månader efter utgången av den för aktiernas

inbetalning bestämda tiden, enligt 41 § anmälts, att full betalning

behorigen erlagts för aktier med sammanlagt nominellt belopp ej understigande

det i bolagsordningen bestämda minimikapitalet, skall försäkringsinspektionen

till bolaget avlåta skrivelse med anmaning att inom en månad

därefter inkomma med anmälan att betalningen fullgjorts. Efterkommes ej

anmaningen, åligger det inspektionen att härom lämna meddelande till rätten,

som förelägger bolaget att inom viss tid, minst två och högst fyra

månader, inkomma med bevis från försäkringsinspektionen att anmälan

om inbetalningen registrerats vid äventyr att bolaget eljest förklaras skola

träda i likvidation. Fullgöres ej föreläggandet, förklare rätten att bolaget

skall träda i likvidation.

I beslutet meddele rätten föreläggande som i 135 § första stycket sägs;

och skall vad i andra stycket samma paragraf är stadgat om meddelande

och underrättelse till försäkringsinspektionen äga motsvarande tillämpning.

43 §.

Hava, sedan ansökan om bolagets registrering gjorts, aktier förklarats förverkade,

skall aktiekapitalet anses minskat med det belopp, som svarar mot

de förverkade aktierna; och åligger det styrelsen och verkställande direktören

å t för registrering av minskningen ofördröjligen anmäla antalet förverkade

aktier. Om å dessa aktier något var inbetalt och registrering därav skett, skall

anmälningen innehålla uppgift därom; och skall i registret införas, att det

belopp, som förut registrerats såsom inbetalt å aktiekapitalet, minskats med

det belopp, som inbetalts å de förverkade aktierna.

Om aktiekapitalets ökning.

44 §.

Ökning av aktiekapitalet medelst ny aktieteckning må beslutas av bolagsstämma.

Erfordras för beslutet ändring av vad i bolagsordningen stadgas om

aktiekapitalet, må beslutet fattas först sedan Konungens stadfästelse å ändringen

vunnits.

s. 423 Kontrollera mot PDF

423

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Förslag till ökningsbeslut, så ock ett av samtliga styrelseledamöter och

verkställande direktören undertecknat yttrande över den föreslagna kapitalökningens

betydelse för bolaget skola genom styrelsens och verkställande direktörens

försorg dels minst en vecka före bolagsstämman hållas hos bolaget

tillgängliga för aktieägarna dels ock framläggas å stämman. Där ej balansräkningen

för nästföregående räkenskapsår fastställes a stämman, skola ock

efter vad nyss sagts hållas tillgängliga och framläggas å stämman:

1. avskrift av den senaste fastställda balansräkningen, försedd med anteckning

om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust, samt

avskrift av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen för det år balansräkningen

avser;

2. en av samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören undertecknad

berättelse, däri upplysning lämnas, i den mån det finnes kunna ske

utan förfång för bolaget, om händelser av väsentlig betydelse för dess ställning

vilka inträffat efter förvaltningsberättelsens avgivande; samt

3. ett av revisorerna avgivet yttrande över berättelsen.

45 §.

Beslutet om aktiekapitalets ökning skall angiva:

1. det belopp, varmed aktiekapitalet må ökas;

2. där enligt bolagsordningen aktier av olika slag kunna finnas, till vilket

aktieslag de nya aktierna skola hänföras;

3. den företrädesrätt att teckna nya aktier, som enligt denna lag eller

bolagsordningen må tillkomma aktieägare;

4. den tid, ej understigande en månad från den dag då beslutet enligt 49 §

kungjorts i tidningarna, inom vilken aktieägare må begagna företrädesrätt

till teckning;

5. akties nominella belopp och det belopp som skall inbetalas för aktie;

6. den beräkningsgrund, efter vilken vid överteckning de aktier som icke

tecknats med företrädesrätt skola av styrelsen fördelas, där ej föreskrift meddelas

att fördelningen skall ske enligt styrelsens bestämmande; samt

7. det räkenskapsår, för vilket vinstutdelning å de nya aktierna först må

utgå, varvid dock detta år må bestämmas senast till året efter det räkenskapsår,

under vilket aktierna skolat till fullo inbetalas.

I ökningsbeslutet skall ock angivas det belopp, vartill aktiekapitalet uppgår

vid beslutets fattande, och vad därav svarar mot aktier som registrerats

såsom till fullo inbetalda. Har ökning av aktiekapitalet förut beslutats, skall

beträffande sista ökningen anmärkas, huruvida aktier som icke förklarats

förverkade ännu ej registrerats såsom till fullo inbetalda.

Bestämmelse må i ökningsbeslutet meddelas, att det tecknade belopp, för

vilket tilldelning av nya aktier sker, skall uppgå till visst angivet minimibelopp

för att aktieteckningen skall bliva bindande.

I fall, då beträffande de nya aktierna skall gälla sådant förbehåll om aktiekapitalets

nedsättning genom inlösen av aktier som avses i 00 §, skall i

beslutet intagas erinran därom.

s. 424 Kontrollera mot PDF

424

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

46 §.

Bestämmelsen i 8 § tredje stycket om förbud mot att erlägga betalning

för aktie annorledes än i penningar ävensom bestämmelsen i 14 § andra

punkten om förbud mot förbehåll av särskild förmån eller rättighet vid

aktieteckning gälle ock vid aktiekapitalets ökning.

Angående kvittning av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos

bolaget stadgas i 55 § andra stycket.

47 §.

Bolagsstämmans beslut om aktiekapitalets ökning skall av styrelsen eller

verkställande direktören ofördröjligen anmälas för registrering.

Vid anmälningen skola fogas två enligt 341 § andra stycket bestyrkta avskrifter

av protokoll rörande beslutet, så ock i huvudskrift och avskrift det

i 44 § andra stycket första punkten omförmälda yttrandet samt berättelse

och yttrande som avses i nämnda stycke 2 och 3.

Om villkor för registrering av beslutet är stadgat i 308 § 1 mom.

48 §.

Sedan bolagsstämman fattat beslut om aktiekapitalets ökning, skola teckningslista

och kungörelse om beslutet upprättas samt undertecknas av samtliga

styrelseledamöter och verkställande direktören.

I såväl teckningslistan som kungörelsen skall upptagas bolagsstämmans

beslut om aktiekapitalets ökning. Har i ökningsbeslutet bestämmelse ej meddelats

om tiden för inbetalning av nya aktier, skall sådan bestämmelse upptagas

i teckningslistan och kungörelsen. Då bolagsordningen innehåller förbehåll

som i 65 § sägs, skall i teckningslistan och kungörelsen intagas erinran

därom.

I teckningslistan skall upptagas förteckning över de handlingar som skola

enligt 52 § vara fogade vid listan. Angående påskrift å listan, där inbetalning

å tecknad aktie må för bolaget insättas på bankräkning, stadgas i 331 §.

49 §.

Sedan ökningsbeslutet registrerats, låte styrelsen och verkställande direktören

införa kungörelsen i allmänna tidningarna och tidning inom den ort,

där styrelsen har sitt säte. Det åligger ock styrelsen och verkställande direktören

att ofördröjligen i rekommenderat brev om bolagsstämmans beslut

underrätta varje aktieägare, om vars postadress upplysning utan väsentlig

omgång eller tidsutdräkt kan inhämtas.

50 §.

Där alla förutvarande aktier medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar

och vinst, vare varje aktieägare berättigad att, i den mån det kan

ske, av de nya aktierna efter teckning erhålla det antal som svarar mot hans

s. 425 Kontrollera mot PDF

425

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

andel i det förutvarande aktiekapitalet. Finnas aktier av olika slag och medföra

dessa icke lika rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst, skall i

fråga om företrädesrätten till teckning av nya aktier gälla vad i bolagsordningen

f öreskri ves.

51 §.

Där den företrädesrätt till teckning, som tillkommer en förutvarande aktie,

icke avser en eller flera nya aktier, vare aktieägare berättigad att för varje

aktie utbekomma ett eller tlera teckningsrättsbevis av innehåll, att innehavaren

av beviset äger rätt att teckna en aktie mot avlämnande av det antal

teckningsrättsbevis som erfordras för rätt att teckna en aktie.

Ej må teckningsrättsbevis utlämnas till aktieägare, innan registrering av

beslutet om ökning skett. Aktieägare vare skyldig att förete det aktiebrev,

varå rätten att erhålla teckningsrättsbevis grundas; och skall genom styrelsens

försorg sådant aktiebrev förses med påskrift att teckningsrättsbevis utlämnats.

Hava teckningsrättsbevis ej utfärdats, vare aktieägare, som vill begacna

honom tillkommande företrädesrätt till teckning av nya aktier, skyldig att

vid aktieteckningen förete det eller de aktiebrev varå teckningsrätten grundas;

och skall genom styrelsens försorg sådant aktiebrev förses med påskrift

att teckningsrätten begagnats.

Hava teckningsrättsbevis utfärdats, skola de vid aktieteckningen återställas.

52 §.

Teckning av de nya aktierna skall ske å teckningslistan i huvudskrift eller

i avskrift, som bestyrkts på sätt i 341 § andra stycket stadgas.

Vid teckningslistan skola vara fogade ett exemplar av bolagsordningen

samt i avskrift de enligt 44 § i samband med förslaget till ökningsbeslut

framlagda handlingarna, så ock avskrift av kungörelsen om ökningsbeslutet

samt i huvudskrift eller avskrift av styrelsen eller verkställande direktören

undertecknad uppgift om de tidningar, i vilka kungörelsen om ökningsbeslutet

varit införd, och om dagen därför, eller ock ett exemplar av dessa tidningar.

Å varje teckningslista skall finnas uppgift om dagen för listans framläggande.

När aktieteckning sker, böra tecknarna vid sina namn angiva yrke och

postadress.

53 §.

Teckning av ny aktie vare ogiltig, där den ej göres å teckningslista i huvudskrift

eller sådan avskrift som i 52 § sägs.

Har ny aktie tecknats med villkor, vare aktieteckningen ogiltig, såframt

ej, efter vad i 45 § tredje stycket stadgas, bestämmelse om villkoret meddelats

i beslutet om aktiekapitalets ökning eller ock aktietecknaren, innan tilldelning

av aktier sker, frånträtt villkoret.

s. 426 Kontrollera mot PDF

426

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

Ej må sådan grund för aktieteckningens ogiltighet, som i första och andra

styckena avses, göras gällande, utan så är att den anmälts hos försäkringsinspektionen,

i fall då i ökningsbeslutet bestämmelse upptagits om viss minimiteckning,

innan registrering skett i anledning av anmälan om sådan teckning

enligt vad i 56 § stadgas, och eljest innan registrering jämlikt 57 § ägt

rum i anledning av anmälan, som gjorts efter det aktien till fullo betalats.

54 §.

Sedan teckningen av nya aktier avslutats, skall ofördröjligen genom styrelsens

försorg tilldelning av nya aktier till aktietecknama ske med tillämpning

av vad i 50 § samt i ökningsbeslutet enligt 45 § första stycket 6 är föreskrivet.

Rörande tilldelningen skall skriftlig uppgift upprättas och undertecknas

av styrelsen. Aktierna skola genom styrelsens försorg ofördröjligen

upptagas i aktieboken.

55 §.

Senast ett år från det bolagsstämmans beslut om aktiekapitalets ökning

fattades eller, om registrering av ökningsbeslutet vägrats och besvär däröver

anförts, inom ett år från det besvären blivit bifallna, skall full betalning för

ny aktie erläggas.

Ej må kvittning ske av skuld på grund av ny aktieteckning mot fordran

hos bolaget, med mindre styrelsen det medgiver. Kvittning må icke medgivas,

där den skulle lända till nackdel för bolaget eller dess borgenärer.

Vad i 37—40 §§ finnes stadgat om skyldighet att erlägga betalning å aktie

och avlämna förbindelse samt om påföljd av underlåtenhet att fullgöra sådan

skyldighet skall vid ny aktieteckning äga motsvarande tillämpning i avseende

å aktietecknare som ej vid teckningen erlagt full betalning.

56 §.

Har i beslutet om aktiekapitalets ökning upptagits bestämmelse om minimiteckning,

skall inom sex månader från det beslutet fattades eller, om registrering

av ökningsbeslutet vägrats och besvär däröver anförts, inom sex

månader från det besvären blivit bifallna, för registrering anmälas det tecknade

belopp, för vilket tilldelning av nya aktier skett, där beloppet uppgår

till det i ökningsbeslutet angivna minimibeloppet.

Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga styrelseledamöter

och verkställande direktören, skola fogas:

1. teckningslistorna, så ock avskrift av desamma;

2. ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen angående bolagsstämmans

beslut om ökningen varit införd; samt

3. avskrift av den i 54 § omförmälda uppgiften rörande tilldelningen av

nya aktier.

Sker ej registrering i anledning av anmälan enligt första stycket och varder

till följd därav, enligt vad i 308 § 2 mom. sägs, i registret antecknat att

s. 427 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

427

den tidigare anteckningen om ökningsbeslutets registrering avföres ur registret,

vare aktieteckningen icke vidare bindande, och skall vad å de tecknade

aktierna inbetalats ålerbäras till aktietecknarna jämte fem procent ränta

därå.

57 §.

1 mom. Senast sex månader efter utgången av den för inbetalning av de

nya aktierna bestämda tiden skall, där ej anteckningen om ökningsbeslutets

registrering avförts ur registret efter vad i 308 § 2 mom. sägs, för registrering

anmälas, huru många nya aktier som till fullo betalats.

Anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga styrelseledamöter

och verkställande direktören, skall innehålla försäkran att den anmälda inbetalningen

på aktiekapitalet blivit verkställd genom betalning i penningar

eller därmed enligt 331 § jämställd betalning eller ock genom kvittning mot

skuld till aktietecknare. Därvid skall angivas huru mycket som guldits genom

betalning och huru mycket som guldits genom kvittning; och skall, där kvittning

skett, tillika försäkras, att kvittningen icke länt till nackdel för bolaget

eller dess borgenärer.

1 anmälningen skall, där ej anmälan skett enligt 56 §, för registrering uppgivas

det tecknade belopp, för vilket tilldelning av nya aktier skett. Vid

anmälningen skola i sådant fall fogas i nämnda paragraf andra stycket omförmälda

handlingar och tidningar.

Om villkor för registrering är för visst fall stadgat i 308 § 3 mom.

2 mom. Varda efter anmälan som avses i 1 mom. nya aktier ytterligare

till fullo betalda, skall inom sex månader efter inbetalningen antalet sådana

aktier anmälas för registrering. Anmälningen skall vara undertecknad av

samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören samt innehålla försäkran

som i 1 mom. andra stycket sägs.

3 mom. Aktiekapitalet skall, så snart registrering skett i anledning av anmälan

enligt 1 eller 2 mom., anses ökat med sammanlagda nominella beloppet

av det antal nya aktier som anmälts hava till fullo betalats.

4 mom. Om nya aktier förklaras förverkade, skola inom sex månader därefter

styrelsen och verkställande direktören för registrering anmäla antalet

förverkade aktier. Med sådan anmälan skall dock anstå, till dess anmälan

sker jämlikt 1 mom.

58 §.

Ulan hinder av vad i 44—57 §§ finnes stadgat må styrelsen besluta aktiekapitalets

ökning under förutsättning av bolagsstämmans godkännande. I

sådant fall skall vad i nämnda paragrafer är föreskrivet äga motsvarande

tillämpning, därvid dock skall iakttagas vad nedan är särskilt stadgat.

Sedan styrelsen fattat beslut om aktiekapitalets ökning, må kungörelse och

underrättelse om beslutet samt aktieteckning ske.

Ä bolagsstämmans beslut om godkännande av styrelsens ökningsbeslut

samt å styrelsens och verkställande direktörens skyldighet att viss tid före

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

stämma hålla handlingar tillgängliga och på stämman framlägga handlingarna

skola bestämmelserna i 44 § äga tillämpning.

Vad i 47, 55 och 56 §§ sägs beträffande bolagsstämmas beslut om aktiekapitalets

ökning skall tillämpas å bolagsstämmans beslut om godkännande

av kapitalökningen.

Innan ökningsbeslutet godkänts av bolagsstämman, må ej de nya aktierna

upptagas i aktieboken eller den i 57 § 1 mom. föreskrivna anmälningen för

registrering äga rum.

59 §.

1 mom. Finnas i försäkringsaktiebolag, som uteslutande eller huvudsakligen

driver annan rörelse än livförsäkringsrörelse, enligt den för nästföregående

räkenskapsår fastställda balansräkningen och bolagsstämmans beslut

i anledning av bolagets vinst enligt balansräkningen, besparade vinstmedel,

må aktiekapitalet ökas genom överföring av sådana vinstmedel. Överföring

må dock icke ske av medel som avsatts till någon för livförsäkringsrörelse

avsedd fond eller till reservfond.

I avseende å ökningsbeslutet skall gälla vad i 44 § första stycket är stadgat.

Ökningsbeslutet skall angiva det belopp varmed aktiekapitalet skall ökas

och, där enligt bolagsordningen aktier av olika slag kunna finnas, till vilket

aktieslag de nya aktierna skola hänföras. Tillika skall beträffande ökningsbeslutets

innehåll gälla vad i 45 § första stycket 7 och andra stycket

sägs.

Förslag till ökningsbeslut skall genom styrelsens och verkställande direktörens

försorg dels minst en vecka före bolagsstämman hållas hos bolaget

tillgängligt för aktieägarna dels ock framläggas å stämman. Är stämman ej

ordinarie bolagsstämma som avses i 113 §, skola ock efter vad nyss sagts

hållas tillgängliga och framläggas å stämman:

1. avskrift av den för nästföregående räkenskapsår fastställda balansräkningen,

försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets

vinst eller förlust, samt avskrift av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen

för samma år;

2. en av samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören undertecknad

handling, innehållande dels upplysning, i den mån det finnes kunna

ske utan förfång för bolaget, om händelser av väsentlig betydelse för bolagets

ställning, vilka inträffat efter förvaltningsberättelsens avgivande, dels

ock försäkran, att anledning ej yppats att balansräkningen upprättats i strid

mot bestämmelserna i 93 §; samt

3. ett av revisorerna avgivet yttrande över sistnämnda handling.

Där alla förutvarande aktier medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar

och vinst, vare varje aktieägare berättigad att av de nya aktierna erhålla

det antal, som svarar mot hans andel i det förutvarande aktiekapitalet.

Finnas aktier av olika slag och medföra dessa icke lika rätt till andel i bolagets

tillgångar och vinst, skall i fråga om rätten att erhålla nya aktier gälla

s. 429 Kontrollera mot PDF

429

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

vad i bolagsordningen föreskrives. Där den rätt att erhålla nya aktier som

enligt första punkten eller bolagsordningen tillkommer en förutvarande aktie

icke avser en eller flera nya aktier, vare aktieägare berättigad att för varje

aktie utbekomma ett eller flera delbevis av innehall, att innehavare av beviset

äger rätt att utbekomma en ny aktie mot avlämnande av det antal delbevis

som erfordras för utbekommande av en ny aktie.

2 mom. Beslutet om ökningen skall genom styrelsens och verkställande

direktörens försorg kungöras på sätt i 49 § stadgas. Ökningsbeslutet skall

därefter av styrelsen eller verkställande direktören anmälas för registrering.

Vid anmälningen skola fogas dels tva enligt 341 § andra stycket bestyrkta avskrifter

av protokoll som förts i ärendet, dels ett exemplar av de tidningar,

i vilka beslutet varit infört, dels ock avskrift av den för nästföregående räkenskapsår

fastställda balansräkningen eller, där beslutet ej fattats å ordinarie

bolagsstämma som avses i 113 §, av de handlingar, som efter vad i

1 mom. tredje stycket sägs skola hava framlagts å bolagsstämman.

Aktiekapitalet skall, så snart registrering av beslutet skett, anses ökat med

det belopp, som enligt beslutet skall överföras till aktiekapitalet.

De nya aktierna skola i aktieboken upptagas i nummerföljd.

Ej må delbevis eller brev å ny aktie utlämnas till aktieägare, innan registrering

av beslutet om ökningen skett och aktieägaren företett det eller de

aktiebrev, varå rätten att erhålla delbevis eller ny aktie grundas. Genom

styrelsens och verkställande direktörens försorg skall sådant aktiebrev förses

med påskrift att delbevis eller brev å ny aktie utlämnats. När brev å ny

aktie utlämnas, skall ägaren införas i aktieboken.

3 mom. Är försäkringsaktiebolag moderbolag, må ökning av aktiekapitalet

i den ordning varom i 1 mom. stadgas ej ske medelst överföring av

större del av bolagets vinst än som enligt 68 § må såsom vinstutdelning utbetalas

till aktieägarna.

Har förslaget om ökningen av aktiekapitalet väckts av styrelsen, skall

revisorernas yttrande över den handling, som avses i 1 mom. tredje stycket

2, innehålla uttalande, huruvida, med hänsyn till koncernens ställning

och resultatet av dess verksamhet i dess helhet, ökningen av aktiekapitalet

får anses stå i strid mot god affärssed.

Om aktiekapitalets nedsättning.

60 §.

I försäkringsaktiebolag, vars aktiekapital kan utan ändring av bolagsordningen

bestämmas till lägre eller högre belopp, ma aktiekapitalet, saframt

förbehåll därom träffats i den vid bolagets bildande stadfästa bolagsordningen,

kunna genom inlösen av aktier nedsättas enligt grunder som stadgas i

förbehållet, dock ej under det i bolagsordningen bestämda minimikapitalet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

430

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Sådan nedsättning av aktiekapitalet må även äga rum, där efter bolagets

legistiering Konungens stadfästelse vunnits å ändring av bolagsordningen,

varigenom förbehåll som avses i första stycket intages i denna. I dylikt fall

må dock nedsättningen ske allenast genom inlösen av aktier, utgivna på grund

av sådant beslut om ökning av aktiekapitalet, som fattats av bolagsstämman

eller, enligt 58 §, av styrelsen, sedan ändringen av bolagsordningen registrerats.

Ej må nedsättning äga rum, där fastställd balansräkning för nästföregående

läkenskapsår utvisar sådan ställning, att efter nedsättningen det belopp

vai till aktiekapitalet nedsatts och motsvarande del av reservfonden icke skulle

vara till fullo täckta.

Då enligt de i förbehållet stadgade grunderna blivit bestämt att vissa

aktier skola inlösas, skola styrelsen och verkställande direktören ofördröjligen

göra anmälan för registrering av aktiekapitalets nedsättning med motsvarande

belopp. Vid denna anmälan skall fogas avskrift av den fastställda

balansräkningen för nästföregående räkenskapsår, så ock, där inlösen beslutats

av bolagsstämma, två enligt 341 § andra stycket bestyrkta avskrifter

av protokollet i ärendet samt i annat fall i två exemplar en av styrelsen och

verkställande direktören underskriven handling rörande bestämmandet av

vilka aktier som skola inlösas. Då registrering skett, skall aktiekapitalet anses

nedsatt, och ma inlösen ej dessförinnan ske.

När aktie inlöses, skall aktiebrevet genom styrelsens och verkställande direktörens

försorg förses med påskrift om inlösandet.

61 §.

1 mom. Beslut om nedsättning av aktiekapitalet i annat fall än i 60 § sägs

fattas av bolagsstämma efter vad i 127 § stadgas.

Förslag till nedsättningsbeslut skall genom styrelsens och verkställande

direktörens försorg dels minst en vecka före bolagsstämman hållas hos bolaget

tillgängligt för aktieägarna dels ock framläggas å stämman. Där ej balansrakningen

för nästföregående räkenskapsår fastställes å stämman, skola

ock efter vad nyss sagts hållas tillgängliga och framläggas å stämman:

1. avskrift av den senaste fastställda balansräkningen, försedd med anteckning

om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust,

samt avskrift av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen för samma

ar;

2. en av samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören undertecknad

berättelse, däri upplysning lämnas, i den mån det finnes kunna

ske utan förfång för bolaget, om händelser av väsentlig betydelse för dess

ställning, vilka inträffat efter förvaltningsberättelsens avgivande; samt

3. ett av revisorerna avgivet yttrande över berättelsen.

_ Handlägges nedsättningsfrågan å två stämmor, skall vad i andra stvcket

sa8s gälla beträffande båda stämmorna.

Nedsättningsbeslutet skall angiva det belopp varmed aktiekapitalet skall

nedsattas och det sätt varpå nedsättningen jämlikt 2 mom. skall genomföras.

s. 431 Kontrollera mot PDF

431

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

I beslutet skall ock upptagas föreskrift, att det nedsättningen motsvarande

beloppet skall återbetalas till aktieägarna, eller att det skall avsättas till reservfonden

eller säkerhetsfonden, eller att det skall avsättas till en särskild

fond att användas enligt beslut av bolagsstämma. Rörande olika delar av

nämnda belopp kunna olika sådana föreskrifter meddelas.

Inom fyra månader från det nedsättningsbeslutet fattades eller, om klandertalan

därå anställes, från det denna talan genom lagakraftägande dom

ogillades, skall nedsättningsbeslutet av styrelsen eller verkställande direktören

anmälas för registrering. Vid anmälningen skola fogas två enligt 341 § andra

stycket bestyrkta avskrifter av protokoll som förts i ärendet, så ock avskrift

av den för nästföregående år fastställda balansräkningen eller, där fastställelse

av balansräkningen ej skett i samband med nedsättningsbeslutet, av de i

andra stycket 1, 2 och 3 omförmälda handlingarna.

Har anmälan ej inkommit inom föreskriven tid, vare nedsättningsbeslutet

förfallet.

2 mom. Nedsättning av aktiekapitalet genomföres genom inlösen av aktier,

genom indragning av aktier utan återbetalning eller genom minskning av aktiernas

nominella belopp eller ock genom sammanläggning av aktier enligt

334 §.

Genom styrelsens och verkställande direktörens försorg skall, när aktie

inlöses eller nominella beloppet minskas mot återbetalning av aktiekapital,

aktiebrevet förses med påskrift därom. Påskrift skall ock, så snart ske kan,

verkställas, när aktie indragits eller nominella beloppet minskats utan återbetalning.

62 §.

1 mom. Beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 61 § må, där beslutet

icke innefattar föreskrift, att det nedsättningen motsvarande beloppet

skall avsättas till reservfonden eller säkerhetsfonden, ej bringas till verkställighet

utan rättens tillstånd.

Rättens tillstånd skall av styrelsen och verkställande direktören sökas senast

inom sex månader efter det nedsättningsbeslutet registrerades. Vid ansökningen

skola vara fogade bevis att beslutet blivit registrerat samt avskrift

av fastställd balansräkning för nästföregående räkenskapsår, försedd med

anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust.

Rätten inhämte försäkringsinspektionens yttrande huruvida eller i vad mån

nedsättningen kan komma att inverka på försäkringstagarnas rätt. Finner rätten

med hänsyn till yttrandets innehåll nedsättningen icke böra bringas till

verkställighet, må ansökningen genast avslås. I annat fall utfärde rätten kallelse

å bolagets borgenärer, med föreläggande för den, som vill bestrida ansökningen,

att sist å viss dag, sedan sex månader förflutit, skriftligen hos

rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses hava medgivit

ansökningen. Kallelsen varde anslagen i rättens kansli sex månader före

inställelsedagen samt kungjord i allmänna tidningarna och minst en tidning

i orten tre gånger, första gången fem och tredje gången sist två månader

s. 432 Kontrollera mot PDF

432

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

innan den dagen inträffar. I kallelsen skall intagas ett kortfattat sammandrag

av försäkringsinspektionens yttrande. Styrkes inför rätten, att de borgenärer,

vilka hos rätten bestritt ansökningen, blivit till fullo förnöjda för

sina fordringar eller medgivit aktiekapitalets nedsättning eller att säkerhet,

som av rätten godkännes, ställts för deras fordringar, eller finner rätten, såvitt

angår försäkringstagare, med hänsyn till innehållet i försäkringsinspektionens

yttrande nedsättningen ändock böra verkställas, varde ansökningen

bifallen.

Har stiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser, hos bolaget fordran, som avses i 2 § nämnda lag, utgöre

fordringen ej hinder mot bifall till ansökningen, där inför rätten visas att å

fordringen avbetalats så stor del som svarar mot nedsättningen av aktiekapitalet.

Om ansökan, som gjorts inom föreskriven tid, så ock om beslut, som meddelats

i anledning av ansökningen, skall genom rättens försorg underrättelse

ofördröjligen avsändas till försäkringsinspektionen.

Rättens beslut, varigenom tillstånd till nedsättningens verkställande givits,

skall inom sex månader sedan beslutet vunnit laga kraft av styrelsen eller

verkställande direktören anmälas för registrering. Anmälningen skall vara

åtföljd av rättens beslut i huvudskrift eller avskrift, så ock av lagakraftbevis.

Aktiekapitalet skall anses nedsatt, då rättens beslut om tillstånd blivit registrerat.

2 mom. Sådan nedsättning av aktiekapitalet, som avses i 1 mom., vare,

där bolaget försättes i konkurs på ansökan som gjorts inom ett år från det

rättens beslut om tillstånd till nedsättningen efter verkställd registrering

kungjordes i allmänna tidningarna, utan verkan mot borgenär, som ej samtyckt

till nedsättningen eller som vid fordringens tillkomst ej ägde eller, enligt

vad i 316 § stadgas, skall anses hava ägt kännedom om rättens beslut,

varigenom nedsättning medgivits.

63 §.

Innefattar beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 61 § föreskrift att

det nedsättningen motsvarande beloppet skall avsättas till reservfonden eller

säkerhetsfonden, skall aktiekapitalet anses nedsatt, då beslutet om nedsättningen

blivit registrerat. I sådant fall må vinstutdelning till aktieägare icke

äga rum, förrän rättens tillstånd därtill erhållits eller aktiekapitalet enligt

verkställd registrering är ökat med ett mot nedsättningen svarande belopp.

Ansökan om rättens tillstånd till vinstutdelning skall göras av styrelsen och

verkställande direktören. Vid ansökningen skall fogas bevis att beslutet om

nedsättningen blivit registrerat. Rätten inhämte försäkringsinspektionens yttrande

huruvida eller i vad mån vinstutdelningen kan komma att inverka på

försäkringstagarnas rätt. Finner rätten med hänsyn till yttrandets innehåll

vinstutdelning icke böra medgivas, må ansökningen genast avslås. I annat

fall utfärde rätten kallelse å bolagets borgenärer, med föreläggande för den,

s. 433 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

433

soin vill bestrida ansökningen, att sist å viss dag, sedan tre månader förflutit,

skriftligen hos rätten göra anmälan därom vid äventyr att han eljest anses

hava medgivit ansökningen. Kallelsen varde anslagen i rättens kansli

tre månader före inställelsedagen samt kungjord i allmänna tidningarna och

minst en tidning i orten tre gånger, första gången två månader och tredje

gången sist en månad innan den dagen inträffar. I kallelsen skall intagas

ett kortfattat sammandrag av försäkringsinspektionens yttrande. Bestrides

ej ansökningen eller styrkes inför rätten, att de borgenärer, vilka hos rätten

bestritt ansökningen, blivit till fullo förnöjda för sina fordringar eller medgivit

vinstutdelning eller att säkerhet, som av rätten godkännes, ställts för

deras fordringar, eller finner rätten, såvitt angår försäkringstagare, med hänsyn

till innehållet i försäkringsinspektionens yttrande vinstutdelning ändock

böra medgivas, skall rätten lämna tillstånd att utan hinder av nedsättningen

vinstutdelning därefter må äga rum.

Har stiftelse, som bildats enligt lagen om akiiebolags pensions- och andra

personalstiftelser, hos bolaget fordran, som avses i 2 § nämnda lag, utgöre

fordringen ej hinder mot bifall till ansökningen om tillstånd till vinstutdelning

till aktieägarna; men skall, där vinstutdelning äger rum innan aktiekapitalet

enligt verkställd registrering ökats med ett mot nedsättningen svarande

belopp, skyldighet åvila bolaget att erlägga betalning för så slor del

av stiftelsens fordran vid tiden för nedsättningsbeslutet som vinstutdelningen

motsvarar av aktiekapitalet efter nedsättningen. Sådan skyldighet upphöre,

när å fordringen avbetalats så stor del som svarar mot nedsättningen av aktiekapitalet.

Rättens beslut, varigenom tillstånd till vinstutdelning givits, skall, sedan

det vunnit laga kraft, av styrelsen eller verkställande direktören anmälas för

registrering. Anmälningen skall vara åtföljd av rättens beslut i huvudskrift

eller avskrift, så ock av lagakraftbevis.

64 §.

Egen aktie må försäkringsaktiebolag ej mot vederlag förvärva i annan

ordning än i 60 eller 62 § sägs eller mottaga såsom pant. Ej heller må dotterbolag

mot vederlag förvärva eller såsom pant mottaga aktie i moderbolaget.

Avtal, som träffats i strid mot förbud varom nu sagts, vare ogillt.

Vad i första stycket är stadgat utgör icke hinder för försäkringsaktiebolag

att å auktion inropa för bolagets fordran utmätt aktie, dock med skyldighet

att åler avyttra den, så snart det kan ske utan förlust.

Om inskränkning i rätten att förfoga över aktie.

65 §.

7 inom. I bolagsordningen må intagas förbehåll att, om aktie övergår till

annan än aktieägare eller till annan än ägare av aktie av visst slag, aktieägarna

eller ägarna av aktier av visst slag skola vara berättigade att lösa

28 liihanq till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

aktien. Förvärvas flera aktier genom samma fång, må, där ej annat följer

av förbehållet, lösningsrätt icke utövas i avseende å mindre antal aktier än

fånget omfattar.

1 bolagsordningen skall angivas den ordning, i vilken lösningsrätten må

tillkomma aktieägarna inbördes, den tid, ej överstigande två månader räknat

från anmälan hos styrelsen om aktiens övergång, inom vilken den som vill

begagna sig av lösningsrätten skall göra anmälan därom hos styrelsen, ävensom

den tid, ej överstigande en månad räknat från det lösens belopp blivit

bestämt, inom vilken lösen skall erläggas. Rörande anmälan hos styrelsen

om akties övergång skall ofördröjligen genom styrelsens eller verkställande

direktörens försorg meddelande ske till aktieägarna.

Kan överenskommelse icke träffas om lösens belopp, varde, såframt ej

föreskrift om dess bestämmande enligt angiven grund intagits i bolagsordningen,

beloppet, som skall motsvara aktiens verkliga värde, bestämt av tre

skiljemän, utsedda enligt lagen om skiljemän. Åtnöjes ej part med skiljemännens

beslut, äge han, där ej annat stadgats i bolagsordningen, draga tvisten

under rättens prövning, såframt han väcker sin talan inom tre månader

från det beslutet i huvudskrift eller avskrift delgavs honom.

Innan det visar sig att lösningsrätten ej begagnas, äge den till vilken aktie

övergått icke utöva annan av aktien härflytande rätt gentemot bolaget än

rätten att uppbära vinstutdelning och att, i händelse av aktiekapitalets ökning,

utöva aktien tillkommande företrädesrätt till teckning av ny aktie. Av sådan

teckning härflytande rättigheter och skyldigheter övergå å den som begagnar

sig av lösningsrätten.

Vad ovan är stadgat om rätt att vid övergång av aktie lösa aktien skall äga

motsvarande tillämpning, där den som skolat vara underkastad lösningsrätt

till aktie, utan att aktien övergår å honom, förvärvar denna tillkommande

rätt till erhållande av ny aktie enligt 59 § eller utövar aktien tillkommande

företrädesrätt till teckning av ny aktie.

2 mom. I bolagsordningen må ock intagas förbehåll, varigenom rätten

för aktiebolag eller annan samfällighet eller för annan än svensk medborgare

att genom teckning eller överlåtelse förvärva aktie inskränkes.

Om reservfond så ock om bolagsstämmas rätt att genom vinstutdelning eller

eljest förfoga över bolagets egendom.

66 §.

Försäkringsaktiebolag skall av årsvinsten å annan rörelse än livförsäkringsrörelse,

efter avdrag för vad som åtgår till täckande av möjligen förefintlig

förlust från föregående år, avsätta minst tio procent till reservfond.

Vid beräkning av det belopp, som sålunda minst skall avsättas, må ej från

årsvinsten avdragas den andel däri, som kan hava tillerkänts styrelseledamot,

verkställande direktören eller annan såsom arvode (tantiem). Sedan fonden

uppgått till ett belopp motsvarande tjugu procent av aktiekapitalet eller det

högre belopp, som kan vara föreskrivet i bolagsordningen, må vidare avsätt
-

s. 435 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

435

ning till fonden upphöra; nedgår fonden under det sålunda stadgade beloppet,

skall avsättning därtill ånyo vidtaga.

Till reservfonden skall alltid läggas vad på grund av aktieteckning må hava

erhållits för aktierna utöver det nominella beloppet, så ock, där aktie förklarats

förverkad, vad dessförinnan blivit inbetalt å aktien.

Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för täckande av förlust,

som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å bolagets verksamhet

i dess helhet, och som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande

avsatta medel. Om användande av medel, som avsatts till reservfond,

i visst fall vid nedsättning av aktiekapitalet stadgas i 60 § tredje stycket.

67 §.

1 mom. Ej må till aktieägarna annorledes än i följd av aktiekapitalets

nedsättning efter tv i 60 och 62 §§ sägs utbetalas annat än den vinst, som

förefinnes enligt fastställd balansräkning för sista räkenskapsåret, i den mån

vinsten icke enligt bestämmelse i denna lag eller i bolagsordningen eller

grunderna skall avsättas till särskild fond. Angående förbud mot vinstutdelning

är för visst fall stadgat i 63 §.

Innan organisationskoslnader, som uppförts som tillgång, fullständigt avskrivits,

må ej för något år till aktieägare utdelas sammanlagt mera än tre

procent å det inbetalda aktiekapitalet.

Har efter försäkringsaktiebolags bildande i bolagsordningen intagits förbehåll,

som i 65 § 2 mom. sägs, må, innan förbehållet enligt 30 § andra

stycket angivits å aktiebrevet, utdelning å den eller de aktier varå brevet

lyder ej äga rum.

2 mom. Varder vinstutdelning beslutad och verkställd i strid mot vad i

1 mom. eller 63 § stadgats eller mot bestämmelse i bolagsordningen eller

grunderna, vare aktieägare, som uppburit sådan utdelning, skyldiga att återbära

denna jämte fem procent ränta därå.

Samma lag vare, om utdelning skett av vinst som utvisats av fastställd balansräkning

till följd därav att balansräkningen upprättats i strid mot bestämmelser

som avses i 93 och 94 §§; dock må utdelningen ej återkrävas

från den, som vid dess uppbärande varken insåg eller bort inse balansräkningens

oriktighet.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som medverkat

till beslutet om vinstutdelning eller verkställandet av detta eller till upprättandet

eller fastställandet av oriktig balansräkning, ansvariga efter de beträffande

skadeståndsskyldighet i 320, 323 och 324 §§ stadgade grunderna.

3 mom. Sker nedsättning av aktiekapitalet medelst inlösen av aktier i strid

mot förbehåll som i 60 § sägs eller mot bestämmelserna i nämnda paragraf,

eller äger nedsättning av aktiekapitalet rum i förening med återbetalning till

aktieägarna enligt 62 § utan iakttagande av vad där i 1 mom. är föreskrivet,

skall vad i 2 mom. första och tredje styckena bär ovan är stadgat om återbäringsskyldighet

och om ansvarighet för brist vid återbäringen äga motsvarande

tillämpning.

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

68 §.

Av moderbolags vinst må, ändå att vinstutdelning eljest är medgiven, så

stort belopp ej utdelas att vinstutdelningen, med hänsyn till koncernens ställning

och resultatet av koncernens verksamhet i dess helhet, får anses stå i

strid mot god affärssed.

Varder vinstutdelning beslutad och verkställd i strid mot vad i första stycket

stadgas, vare aktieägare, som uppburit utdelning, skyldiga att återbära

vad till dem för mycket utdelats jämte fem procent ränta därå; dock må

utdelning ej återkrävas från den, som varken insett eller bort inse berörda

förhållande.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, ansvare de, som medverkat

till beslutet om vinstutdelningen eller till verkställande av detsamma, efter

de beträffande skadeståndsskyldighet i 320, 323 och 324 §§ stadgade grunderna.

69 §.

Det tillkommer bolagsstämma att i enlighet med bolagsordningens föreskrifter

besluta, huruvida och i vad mån utdelning skall ske av den vinst

som enligt 67 och 68 §§ må utbetalas till aktieägarna.

Bolagsstämma må ej besluta om användande av bolagets vinstmedel eller

övriga tillgångar eller om åtagande av förpliktelser för ändamål, som uppenbarligen

är främmande för bolagets verksamhet. Dock äge bolagsstämma

använda tillgångar till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, såvitt

det med hänsyn till ändamålets beskaffenhet, bolagets ställning och omständigheterna

i övrigt får anses skäligt.

Bolagsstämma må ej heller, med mindre annat följer av vad i denna lag

eller bolagsordningen är stadgat, besluta om sådan användning av bolagets

tillgångar eller eljest om sådan åtgärd, att uppenbarligen fördel beredes vissa

aktieägare till nackdel för bolaget eller övriga aktieägare.

Om styrelse, verkställande direktör och firmateckning.

70 §.

För försäkringsaktiebolag skall finnas en styrelse bestående av minst tre

ledamöter.

Styrelsen väljes å bolagsstämma; dock må enligt bestämmelse, som intagits

i bolagsordningen, en eller flera av ledamöterna kunna tillsättas i annan ordning.

Styrelseledamot, som väljes å bolagsstämma, skall utses för tid intill dess

stämma som i 113 § sägs hållits och må icke väljas för längre tid än till och

med den stämma som skall äga rum under tredje räkenskapsåret efter valet.

Skall mer än en ordinarie stämma årligen hållas, gälle vad nu är sagt den

stämma å vilken styrelseval skall förrättas.

Ändå att den tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått till ända,

må han skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett honom. Sty
-

s. 437 Kontrollera mot PDF

437

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

relseledamot äge ock rätt att avgå före utgången av nämnda tid, dock icke

den som är verkställande direktör, så länge han kvarstår i denna befattning.

Anmälan om avgång skall göras hos styrelsen, så ock, där styrelseledamot ej

är vald å bolagsstämma, hos den som tillsatt honom.

Om styrelseledamot, som är vald å bolagsstämma, entledigas eller eljest

avgår eller avlider eller hinder för honom att vara styrelseledamot uppkommer

enligt 72 § och suppleant ej finnes, åligger det övriga styrelseledamöter

att ofördröjligen föranstalta om val av ny ledamot för tid, som återstår av

den tid för vilken den förre blivit vald. Meddelas icke annan föreskrift i bolagsordningen,

må dock med valet anstå till nästa ordinarie bolagsstämma

där styrelseval skall äga rum, såframt styrelsen är beslutför med kvarstående

ledamöter och suppleanter.

71 §•

Styrelsen skall utse en verkställande direktör. Denne må utses inom eller

utom styrelsen; dock må i bolagsordningen eller av bolagsstämman föreskrivas,

att verkställande direktör skall utses inom styrelsen.

Styrelsen äger förordna vice verkställande direktör att tjänstgöra i verkställande

direktörens ställe.

72 §.

Styrelseledamöterna och verkställande direktören skola vara myndiga här

i riket bosatta svenska medborgare.

73 §.

Vad i denna lag är stadgat om styrelseledamot och verkställande direktör

skall i tillämpliga delar gälla beträffande suppleant och vice verkställande

direktör.

I bolagsordningen må närmare bestämmelser upptagas om de förutsättningar,

under vilka suppleant eller vice verkställande direktör äger inträda

i tjänstgöring, så ock, där flera suppleanter finnas, om ordningen för deras

inträde. Sådana bestämmelser må jämväl meddelas av den som utsett suppleanten

eller vice verkställande direktören. Bestämmelse som i detta stycke

sägs må ej registreras.

Har i fall, då enligt bestämmelse i bolagsordningen som avses i 70 § andra

stycket en eller flera styrelseledamöter skola tillsättas i annan ordning än

genom val å bolagsstämma, sådan ledamot ej tillsatts, skall av rätten ersättare

förordnas på ansökan av styrelseledamot, aktieägare, borgenär eller

annan, vars rätt kan vara beroende av att någon finnes som äger företräda

bolaget.

74 §.

Verkställande direktören skall handhava den löpande förvaltningen av bolagets

angelägenheter. Ledningen och förvaltningen i övrigt tillkommer styrelsen.

s. 438 Kontrollera mot PDF

438

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Den löpande förvaltningen omfattar ej åtgärd, som med hänsyn till bolagets

förhållanden är av osedvanlig beskaffenhet eller av stor betydelse. Där styrelsens

beslut icke kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för verksamhetens

gång, må dock verkställande direktören vidtaga sådan åtgärd men bör, så

snart det kan ske, underrätta styrelsen därom.

75 §.

Det åligger verkställande direktören att under styrelsens inseende sörja för

en sådan organisation av bolagets verksamhet, som med hänsyn till bolagets

förhållanden må anses tillfredsställande. Han skall ock leda driften av bolagets

rörelse och utöva tillsyn över dess befattningshavare.

Styrelsen är pliktig att tillse, att en sådan organisation av bolagets verksamhet

finnes som i första stycket sägs. Styrelsen skall vaka över att verkställande

direktören fullgör sina åligganden samt, där det med hänsyn till omfattningen

eller beskaffenheten av bolagets verksamhet eller eljest finnes påkallat,

utfärda instruktioner för verkställande direktören och andra befattningshavare

i bolaget. Styrelsen skall tillse, att erforderliga upplysningar angående

bolagets förhållanden komma styrelsen till handa på lämpligt sätt

och vid lämpliga tider.

Uppkommer förfall för verkställande direktören och finnes ej vice verkställande

direktör, svarar styrelsen för de åligganden, som enligt vad ovan

sagts skola ankomma på verkställande direktören.

76 §.

Verkställande direktören skall sörja för att bolagets bokföring fullgöres i

överensstämmelse med lag samt att medelsförvaltningen är ordnad på betryggande

sätt. Styrelsen är pliktig att tillse, att en med hänsyn till bolagets förhållanden

och god köpmannased tillfredsställande organisation av bokföringen

och medelsförvaltningen finnes, och skall, där organisationen ej jämväl

omfattar betryggande kontroll, genom en eller flera särskilt utsedda styrelseledamöter

öva tillsyn över bokföringen och medelsförvaltningen.

Om förvaltningen av värdehandlingar, som skola förvaras avskilda från

bolagets övriga tillgångar, stadgas vidare i 276 och 277 §§.

77 §.

Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Har bolagsstämman ej

utsett ordförande eller skall, där en eller flera ledamöter tillsatts i annan ordning

än genom val å bolagsstämma, sådan ledamot ej enligt bolagsordningen

tillika vara styrelsens ordförande, välje styrelsen ordförande. Vid lika röstetal

skall valet avgöras genom lottning. Verkställande direktören eller vice

verkställande direktör må icke utses till ordförande.

Det åligger ordföranden att tillse att sammanträden hållas då så erfordras.

Framställer styrelseledamot eller verkställande direktör som ej tillhör styrelsen

begäran om sammankallande av styrelsen, skall hans begäran efterkom
-

s. 439 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

439

mas. Verkställande direktören skall, ändå att han ej är styrelseledamot, närvara

vid styrelsens sammanträden, där ej styrelsen för visst fall annorledes

bestämmer.

Vid styrelsens sammanträden skola föras protokoll, vilka skola till riktigheten

bestyrkas av ordföranden och den ledamot styrelsen därtill utser. Ledamot

av styrelsen, så ock verkställande direktören, även om han ej är styrelseledamot,

är berättigad att på begäran få särskild från styrelsens beslut

avvikande mening antecknad till protokollet. Protokollen skola föras i nummerföljd

och förvaras på betryggande sätt.

78 §.

Styrelsen är beslutför, där de vid sammanträde tillstädesvarandes antal

överstiger hälften av hela antalet styrelseledamöter, såframt ej för beslutförhet

högre antal föreskrivits i bolagsordningen. Ärende må dock icke företagas,

med mindre såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter eller, vid förfall för

någon av dem, suppleant för honom erhållit tillfälle att deltaga i ärendets

behandling.

Såsom styrelsens beslut gälle, där föreskrift om särskild röstpluralitet ej

givits i bolagsordningen, den mening, om vilken vid sammanträde de flesta

röstande förena sig, och vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden.

Är styrelsen icke fulltalig, må beslut anses föreligga allenast där av

de tillstädesvarande ett antal överstigande en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter

enat sig.

79 §.

Ledamot av styrelsen eller verkställande direktören må ej handlägga fråga

rörande avtal mellan honom och bolaget. Ej heller må han handlägga fråga

om avtal mellan bolaget och tredje man, såframt han däri äger ett väsentligt

intresse, som kan vara stridande mot bolagets. Vad sålunda är stadgat äge

motsvarande tillämpning beträffande gåva från bolaget, så ock beträffande

rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten, verkställande direktören

eller tredje man.

80 §.

Styrelsen äger, i den mån annat icke följer av vad i denna lag är stadgat,

att ej mindre handla å bolagets vägnar i förhållande till tredje man än även

företräda bolaget inför domstolar och andra myndigheter. Samma behörighet

tillkommer ock den eller dem som efter vad i 81—83 §§ sägs äga teckna bolagets

firma (firmatecknare); dock äga de, som må utöva firmateckningsrätt

allenast i förening, endast i föx-ening företräda bolaget.

Även om verkställande direktören må allenast i förening med annan teckna

bolagets firma, äger han i avseende å åtgärd, som efter vad i 74 § är stadgat

ankommer på verkställande direktören, ensam företräda bolaget, där fråga

ej är om rättshandling som enligt lag skall ske skriftligen.

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

81 §.

Bemyndigande för styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktören

eller vice verkställande direktör att teckna bolagets firma må meddelas

av styrelsen, där ej i bolagsordningen blivit bestämt, att sådant bemyndigande

icke må meddelas. Styrelsen äge ock bemyndiga annan än nu sagts att teckna

bolagets firma, om tillåtelse därtill givits i bolagsordningen eller av bolagsstämman;

dock må i dylikt fall bemyndigande ej lämnas den som är omyndig

eller den som icke är här i riket bosatt svensk medborgare.

Bemyndigande att teckna bolagets firma må när som helst av styrelsen

återkallas.

82 §.

Då bemyndigande att teckna bolagets firma meddelas, äger styrelsen föreskriva,

att rätten till firmateckning får av två eller flera personer utövas

allenast i förening. I avseende å sådan firmatecknare må ock föreskrivas,

att han vid firmateckning bör underskriva sitt namn endast såsom kontrasignant.

Dylik kontrasignant äge teckna bolagets firma endast tillsammans

med firmatecknare, som ej är kontrasignant.

Föreskrives annan inskränkning i rätten att teckna bolagets firma än i

första stycket sägs, må den ej registreras.

I bolagsordningen eller av bolagsstämman må föreskrivas, att bemyndigande

att teckna bolagets firma får av styrelsen meddelas allenast två eller

flera personer i förening.

83 §.

Verkställande direktören skall äga teckna bolagets firma i förening med en

styrelseledamot, där han ej på grund av bestämmelse i bolagsordningen eller

enligt styrelsens bemyndigande äger ensam teckna bolagets firma eller ock

styrelsen föreskrivit, att han skall äga teckna firman i förening med viss

person eller en av vissa personer.

Den rätt att teckna bolagets firma, som på grund av denna lag eller bestämmelse

i bolagsordningen tillkommer verkställande direktören, äge ock

vice verkställande direktör, då han inträtt för verkställande direktören.

84 §.

Styrelsen eller annan, som jämlikt 80 § är ställföreträdare för bolaget, må

ej förfoga över dess tillgångar eller ikläda det förpliktelser eller eljest vidtaga

åtgärd i strid mot vad i 69 § andra stycket första punkten och tredje stycket

är stadgat beträffande bolagsstämma. Styrelsen äger dock till allmännyttigt

eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång, som i förhållande

till bolagets ställning är av ringa betydelse.

s. 441 Kontrollera mot PDF

441

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

85 §.

I förhållande till bolaget åligger det styrelsen och annan ställföreträdare

för bolaget att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter som meddelas

i bolagsordningen eller av bolagsstämman. Annan ställföreträdare än

styrelsen vare ock skyldig att ställa sig till efterrättelse föreskrift, som meddelas

av styrelsen eller, såvitt angår åtgärd som enligt 74 § ankommer på

verkställande direktören, av denne. Dock må styrelsen och annan ställföreträdare

för bolaget icke efterkomma föreskrift, där den finnes såsom stridande

mot denna lag eller bolagsordningen ej vara gällande, icke heller föreskrift

av bolagsstämma om sådan åtgärd avseende förvaltningen av bolagets

angelägenheter, vars verkställighet styrelsen finner innebära ett uppenbart

åsidosättande av bolagets intressen.

Den, som enligt 79 § icke må för bolaget handlägga fråga om avtal, äge ej

heller befogenhet att utan särskilt uppdrag av styrelsen företräda bolaget i

avseende å avtalet.

86 §.

Har styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget företagit rättshandling

å bolagets vägnar men därvid bandlat i strid mot vad i 84 § är stadgat

eller mot föreskrift, som avses i 85 §, eller eljest överskridit sin befogenhet,

vare rättshandlingen ej gällande mot bolaget, så framt tredje man insåg eller

bort inse att sådant överskridande förelåg.

Överskrider verkställande direktören vid företagande av rättshandling den

honom enligt 74 § tillkommande förvaltningsrätten, vare utan avseende därå

rättshandlingen gällande, så framt tredje man ej insåg eller bort inse att sådant

överskridande förelåg.

Om styrelsesuppleant eller vice verkställande direktör företrätt bolaget,

vare det förhållandet, att förutsättning för hans inträde i styrelseledamots

eller verkställande direktörens ställe saknades, utan verkan gentemot tredje

man, där han ej insåg eller bort inse nämnda förhållande.

87 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för försäkringsaktiebolag, bör undertecknas

med bolagets firma, och skola de, som teckna firman, därvid underskriva

sina namn.

Har styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget utfärdat handling

utan firmateckning och framgår icke av dess innehåll, att den utfärdats

å bolagets vägnar, svare de, som undertecknat handlingen, för vad genom

handlingen må hava slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Sådan ansvarighet skall dock ej åvila undertecknarna, där av omständigheterna

vid handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades för bolaget,

samt den till vilken handlingen ställts av bolaget erhåller behörigen undertecknat

godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det begäran

därom framställts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

s. 442 Kontrollera mot PDF

442

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

88 §.

Angående behörighet för styrelseledamot, så ock för den, som eljest, ensam

eller i förening med annan, bemyndigats teckna bolagets firma, att mottaga

delgivning i rättegång mot bolaget är stadgat i rättegångsbalken; och

skall vad i sådant avseende gäller äga tillämpning jämväl då annat meddelande

skall delgivas bolaget.

89 §.

Vill styrelsen kära till bolaget, skall styrelsen kalla aktieägarna till bolagsstämma

för val av ställföreträdare att föra bolagets talan i tvisten. Stämning

skall anses delgiven, då den blivit föredragen å stämman.

90 §.

Utses, efter det ansökan om bolagets registrering gjorts, vice verkställande

direktör, eller sker ändring i avseende å de till styrelseledamöter eller styrelsesuppleanter

eller till verkställande direktör eller vice verkställande direktör

utsedda personerna eller i fråga om rätten att teckna bolagets firma,

eller ändrar styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör eller

vice verkställande direktör eller eljest någon, som ensam eller i förening med

annan äger teckna firman, sitt hemvist eller ändras bolagets postadress, skall

styrelsen eller verkställande direktören därom ofördröjligen göra anmälan för

registi ering. Å denna anmälan skall vad i 29 § andra, tredje och sjunde styckena

sägs äga motsvarande tillämpning. Vid anmälan, som ej avser allenast

ändring av hemvist eller av bolagets postadress, skall fogas avskrift av protokoll

eller annan handling som bestyrker anmälningen.

Rätt att göra anmälan enligt första stycket tillkommer den som beröres av

anmälningen.

Om styrelsens och verkställande direktörens årsredovisning.

91 §.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören att för varje räkenskapsår

avgiva redovisning för förvaltningen av bolagets angelägenheter genom

avlämnande av balansräkning, avseende bolagets ställning vid räkenskapsårets

utgång (balansdagen), vinst- och förlusträkning samt förvaltningsberättelse.

Dessa redovisningshandlingar skola vara underskrivna av

samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören. Skola enligt denna

lag andra redovisningshandlingar avgivas, må dessa undertecknas av verkställande

direktören ensam.

Har beträffande redovisningshandling avvikande mening antecknats till

styrelsens protokoll, skall yttrandet fogas till redovisningshandlingen.

Minst en månad före den bolagsstämma, varom förmäles i 113 §, skola

styrelsen och verkställande direktören till revisorerna i huvudskrift eller avskrift

avlämna redovisningshandlingarna för det förflutna räkenskapsåret.

s. 443 Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj.ts proposition nr 50.

443

92 §.

Räkenskapsår för försäkringsaktiebolag skall vara helt år, dock må räkenskapsår

vid rörelsens början ävensom vid omläggning av räkenskapsår

avse del av år eller utsträckas att omfatta högst aderton månader. Såframt

ej särskilda förhållanden till annat föranleda, skall kalenderåret vara räkenskapsår.

För försäkringsbolag, hörande till samma koncern, bör såvitt möjligt bestämmas

samma räkenskapsår.

93 §.

I avseende å försäkringsaktiebolags inventarium, balansräkning samt vinstoch

förlusträkning skola, jämte vad i bokföringslagen eljest är stadgat, gälla

följande bestämmelser.

1 mom. Tillgång må, såframt ej nedan annorlunda stadgas, icke upptagas

vare sig över verkliga värdet eller till högre belopp än det, vartill kostnaderna

för dess anskaffning uppgått. Dock må tillgång upptagas till högre belopp

än som motsvarar dessa kostnader i fall, där det på grund av särskilda

omständigheter må anses tillåtligt jämlikt god köpmannased.

Såsom det verkliga värdet å viss tillgång skall anses försäljningsvärdet

efter avdrag för försäljningskostnaderna, om ej på grund av tillgångens beskaffenhet

eller andra omständigheter annat värde bör sättas dära jämlikt

allmänna bokföringsgrunder och god köpmannased.

2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas må fastighet, som är avsedd

för inrymmande av bolagets huvudkontor, ävensom aktier i dotterbolag

samt tillgång på grund av tillskjutet garantikapital i sådant bolag upptagas

till högst det belopp, vartill kostnaderna för dylika tillgångars anskaffning

uppgått.

I fråga om fastighet som avses i första stycket gälle dock, att årlig avskrivning

därå skall efter lämplig avskrivningsplan ske med belopp, som

motsvarar fastighetens värdeminskning på grund av ålder och nyttjande

eller annan därmed jämförlig orsak, såvitt ej fastighetens verkliga värde

uppenbarligen är högre än det, som skulle framkomma efter sådan avskrivning.

Finnes till följd av orsak, som ej kan antagas vara övergående, fastighetens

verkliga värde vara avsevärt lägre än det värde som erhålles efter

vad ovan sägs, skall särskild avskrivning ske, i den mån ej en ökning av den

årliga avskrivningen må anses tillfyllest jämlikt allmänna bokföringsgrunder

och god köpmannased. Hava under räkenskapsåret kostnader nedlagts

för förbättring å fastigheten eller hava sådana kostnader balanserats från

tidigare räkenskapsår, må de inräknas i anskaffningskostnaderna.

Beträffande aktier i dotterbolag samt tillgång på grund av tillskjutet garantikapital

i sådant bolag gälle, att avskrivning å dylik tillgång skall ske i

den mån det må anses erforderligt enligt allmänna bokföringsgrunder och

god köpmannased.

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Utöver vad i andra stycket tredje punkten är stadgat må ej tillgång, som

avses i detta moment, i annat fall än i 3 mom. sägs upptagas till högre värde

än det, vartill den var uppförd i närmast föregående balansräkning.

3 mom. Om fastighet som avses i 2 mom. måste anses äga ett bestående

värde väsentligt överstigande det belopp, vartill fastigheten är upptagen i

närmast föregående balansräkning, må fastigheten utan hinder av vad i

sagda moment är stadgat upptagas till högst detta värde, såframt det belopp

varmed uppskrivning sker användes till

a) avsättning till försäkringsfond, utjämningsfond, säkerhetsfond, återbäringsfond

eller regleringsfond eller

b) erforderlig avskrivning på värdet av andra tillgångar av det slag som

avses i 2 mom.

Fastighetens värde må dock ej i något fall uppskrivas över senast fastställda

taxeringsvärdet.

4 mom. Osäkra fordringar skola upptagas högst till det belopp varmed de

beräknas komma att inflyta.

5 mom. Under förutsättning att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond

jämlikt 274 § första stycket 1—7 eller premiereserv jämlikt 275 §, jämförd

med 274 § första stycket 1—7, redovisas, beräknas kunna å tider, som

med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas tillfredsställande,

förvandlas i penningar till belopp motsvarande det bokförda värdet,

må värdehandling, som vid räkenskapsårets slut användes till sådan redovisning,

kunna, utan hinder av vad ovan i 1 mom. är stadgat, upptagas till samma

värde som i närmast föregående balansräkning eller, där värdehandlingen

anskaffats under räkenskapsåret, till det belopp, som motsvarar kostnaderna

för dess anskaffning.

6 mom. I fall, da bolaget innehar egna aktier, skola de med angivande

av nominella beloppet upptagas såsom tillgång allenast inom linjen.

Vid värdering av moderbolags aktier i dotterbolag skall avdrag från det

enligt 2 mom. beräknade värdet av aktierna ske för så stor del av värdet

som belöper på aktier, vilka dotterbolaget äger i moderbolaget. Vad nu sagts

skall äga motsvarande tillämpning i det fall, då aktier i moderbolaget tillhöra

annat dotterbolag däri förstnämnda dotterbolag äger del. Inom linjen

skall moderbolagets andel i nominella beloppet av de aktier i moderbolaget,

som ägas av dotterbolag, angivas såsom andel i egna aktier.

7 mom. Kostnader för bolagsbildningen eller för ökning av aktiekapitalet,

så ock förvaltningskostnader må icke upptagas såsom tillgång.

De i samband med bolagsbildningen och därefter före utgången av andra

räkenskapsåret till organisation av bolagets verksamhet använda kostnaderna

må, där sadant i bolagsordningen bestämmes, upptagas såsom tillgång

intill i bolagsordningen medgivet belopp. Sådana kostnader skola avskrivas

med minst en åttondel för varje efter andra räkenskapsåret följande år.

8 mom. Ej må i stället för avskrivning på värdet av tillgångar motsvarande

belopp uppföras bland skulderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

445

94 §.

1 mom. I balansräkningen skola tillgångar och skulder fördelas i poster

på sätt som må anses påkallat med hänsyn till verksamhetens art och allmänna

bokföringsgrunder. Därvid skall iakttagas, att försäkringsfond upptages

såsom särskild skuldpost; omfattar bolagets rörelse olika försäkringsgrenar,

skall för varje försäkringsgren särskild försäkringsfond upptagas. Driver

bolaget livförsäkringsrörelse, skola för denna verksamhetsgren såsom särskilda

skuldposter upptagas jämväl följande tekniska fonder, nämligen utjämningsfond,

säkerhetsfond, återbäringsfond och regleringsfond.

Närmare bestämmelser angående tillgångars och skulders fördelning i poster

samt dessas uppställning och benämning så ock angående redovisning

av aktier i andra bolag ävensom andra andelsrättigheter meddelas av Konungen.

2 mom. Fond må ej redovisas under benämningen pensionsfond eller understödsfond

eller under annan benämning, som utmärker att fonden bildats

för tryggande av pension eller eljest för anställdas eller deras anhörigas välfärd.

Har bolaget bildat stiftelse efter vad i lagen om aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser är stadgat, skall skuld på grund av överföring

av medel från bolaget till stiftelsen redovisas i särskild post med upptagande

av stiftelsens benämning, därvid skuld på grund av överföring som beslutats

vid balansräkningens fastställande, skuld för ränta för det år balansräkningen

avser, i den mån den ej avräknats mot utgifter, och skuld på grund

av tidigare överföringar skola angivas för sig.

3 mom. Av balansräkningen skall framgå i vad mån tillgångar pantsatts

jämlikt 276 och 277 §§.

4 mom. Inom linjen skall anmärkas sammanlagda beloppet av bolagets

borgens- och övriga ansvarsförbindelser, i den mån de icke upptagits bland

skulderna.

Inom linjen skall ock angivas sammanlagda beloppet för år av pensioner,

utgående på grund av förpliktelser, vilka ej upptagits såsom skuld i balansräkningen

eller motsvaras av där upptagen skuld till pensionsstiftelse. Pensionsförpliktelser,

som i närmast föregående balansräkning upptagits såsom

skuld, må ej redovisas inom linjen.

5 mom. I moderbolags balansräkning skall upplysning meddelas om sammanlagda

beloppet av moderbolagets fordringar hos och skulder till varje

dotterbolag, så ock om sammanlagda beloppet av varje dotterbolags fordringar

hos och skulder till annat dotterbolag.

95 §.

Vinst- och förlusträkning skall så uppställas att eu tillfredsställande redovisning

erhålles för huru vinsten eller förlusten för räkenskapsåret uppkommit.

Därvid skall iakttagas, att intäkter och kostnader fördelas i lämpliga

poster med hänsyn till verksamhetens art. Omfattar verksamheten flera för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

säkringsgrenar, skola intäkter och kostnader beträffande varje verksamhetsgren

särskilt redovisas.

Närmare bestämmelser angaende vinst- och förlusträkningens uppställning

meddelas av Konungen.

96 §.

1 inom.'' I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det finnes kunna ske

utan förfång för bolaget, upplysning lämnas om sådana för bedömningen

av bolagets ställning och resultatet av dess verksamhet samt styrelsens och

verkställande direktörens förvaltning viktiga förhållanden, vilka ej framgå

av balansräkningen eller vinst- och förlusträkningen, så ock om händelser

av väsentlig betydelse för bolaget, jämväl där de inträffat efter räkenskapsårets

slut.

0 1 forvaltningsberättelsen skall uppgivas medelantalet under räkenskapsåret

anställda fältmän, med särskilt angivande av antalet yrkesfältmän, samt

medelantalet Övriga i bolagets tjänst anställda personer. I den mån motsvarande

uppgifter ej lämnas i vinst- och förlusträkningen, skall ock i särskilda

poster upptagas sammanlagda beloppet av utbetalda löner och ersättningar

under räkenskapsåret dels till fältmän, dels till styrelsen samt verkställande

direktören och andra personer i ledande ställning, dels ock till Övriga

befattningshavare i bolaget.

Har uppskrivning av tillgång verkställts för räkenskapsåret, skall redogörelse

lamnas för grunden till uppskrivningen, för det belopp varmed uppskrivning

skett och, i fall som avses i 93 § 3 mom., jämväl för användningen

av beloppet.

Har beträffande avskrivning på tillgång som avses i 93 § 2 mom. eller i

annat avseende någon viktigare ändring vidtagits i förhållande till tidigare

balansräkning eller vinst- och förlusträkning, skall redogörelse därför lämnas

i förvaltningsberättelsen.

Styrelsen och verkställande direktören skola i förvaltningsberättelsen fram
stalla

förslag i anledning av bolagets vinst eller förlust enligt balansräkningen.

2 mom. Har koncembalansräkning eller koncernredogörelse upprättats

efter vad i 97 § sägs, skall i förvaltningsberättelsen för moderbolag uppgivas

resultatet av koncernens verksamhet i dess helhet.

97 §.

I moderbolag skall avgivas koncembalansräkning, innehållande ett sammandrag

av moderbolagets och dotterbolagens balanser, eller koncemredogörelse,

dan skall upptagas en sammanställning av koncernbolagens vinster

och förluster. Närmare bestämmelser angående koncernbalansräknings och

koncernredogörelses uppställning och innehåll meddelas av Konungen.

Undantag från eller inskränkning i skyldigheten att avgiva koncembalansrakmng

eller koncernredogörelse må för särskilt fall medgivas av Konungen

eller den myndighet Konungen bestämmer.

s. 447 Kontrollera mot PDF

447

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Om revision.

98 §.

Styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt bolagets räkenskaper

skola granskas av minst två revisorer. Revisorerna väljas å bolagsstämma;

dock må i bolagsordningen kunna bestämmas, att en eller flera revisorer

skola på annat sätt tillsättas att jämte minst en å bolagsstämman vald

revisor deltaga i granskningen.

Då revisorer väljas, skola lika många suppleanter väljas.

Angående revisor som förordnas av försäkringsinspektionen stadgas i 285 §.

99 §.

Revisorer och revisorssuppleanter, som väljas av bolagsstämma, skola utses

för tid intill dess stämma som i 113 § sägs hållits och må icke väljas för

längre tid än till och med den stämma som skall äga rum under tredje räkenskapsåret

efter valet. Skall mer än en ordinarie stämma årligen hållas,

gälle vad nu är sagt den stämma, å vilken revisorsval skall förrättas. Revisor

må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända, skiljas

från uppdraget, där han valts på bolagsstämma, av stämman och eljest genom

beslut av den som tillsatt honom.

Om revisor, som är vald på bolagsstämma, entledigas eller eljest avgår eller

avlider och suppleant på grund av avgång eller frånfälle ej finnes för honom,

åligger dei: styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val av ny revisor. Vad

nu är sagt gälle ock, där hinder att vara revisor uppkommer enligt 100 §.

Sker valet å annan än ordinarie stämma, där revisorsval skall äga rum,

skall uppdraget avse allenast tiden till och med sådan stämma.

Den, som utsetts till revisor eller revisorssuppleant, skall därom ofördröjligen

underrättas, om han valts å bolagsstämma, av styrelsen eller verkställande

direktören och eljest av den som tillsatt honom.

Skall enligt bolagsordningen revisor vara auktoriserad revisor eller godkänd

granskningsman och sker ändring i avseende å därtill utsedd person

eller suppleant för denne eller beträffande sådan persons hemvist, skall styrelsen

eller verkställande direktören ofördröjligen göra anmälan därom för

registrering. Å denna anmälan skall vad i 29 § andra stycket sägs äga motsvarande

tillämpning. Vid anmälan, som ej avser allenast ändring av hemvist,

skall fogas avskrift av protokoll eller annan handling som bestyrker

ändringen.

Rätt att göra anmälan enligt fjärde stycket tillkommer den som beröres av

ändringen.

Med auktoriserad revisor och godkänd granskningsman avses av handelskammare

i riket auktoriserad revisor och godkänd granskningsman.

100 §.

1 mom. Revisor skall vara myndig här i riket bosatt svensk medborgare.

Revisor skall hava den erfarenhet beträffande bokföring och insikt i ekono
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

448 Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

miska förhållanden som med hänsyn till bolagets verksamhet erfordras för

uppdraget.

Omfattar bolagets verksamhetsområde hela riket eller är verksamheten

eljest av stor omfattning, skall minst en av revisorerna vara auktoriserad revisor

eller godkänd granskningsman.

Till revisor må ej utses den, som är befattningshavare i bolaget eller eljest

intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller

verkställande direktören eller till annan befattningshavare i ledande ställning

i bolaget, ej heller styrelseledamots, verkställande direktörens eller sådan befattningshavares

make eller den, som med honom är i rätt upp- eller nedstigande

skyldskap eller svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det

svågerlag, att den ene är gift med den andres syskon.

2 mom. Bland revisorerna i moderbolag bör, där det kan ske, en eller

flera vara revisorer i dotterbolag.

3 mom. Hava revisorer ej utsetts till antal som i denna lag och bolagsordningen

är föreskrivet eller hava revisorer utsetts utan iakttagande av bestämmelse

i 1 mom., åligger det styrelsen, styrelseledamot och verkställande

direktören att ofördröjligen om förhållandet göra anmälan till försäkringsinspektionen.

Anmälan må göras även av aktieägare eller borgenär.

4 mom. Vad i denna paragraf stadgas om revisor skall äga motsvarande

tillämpning å revisorssuppleant.

101 §.

Där antalet revisorer utgör minst tre, skola dessa inom sig utse en ordförande

att leda revisionen. Revisorerna skola sammanträda så ofta de finna

nödigt. Det åligger ordföranden, där sådan utsetts, att kalla till sammanträde.

102 §.

1 mom. Det åligger revisorerna vid fullgörandet av sitt uppdrag

att granska bolagets böcker och andra räkenskaper,

att taga del av styrelsens och bolagsstämmans protokoll,

att verkställa inventering eller kontrollera verkställd inventering av bolagets

kassa och övriga tillgångar,

att tillse huruvida bolagets organisation av och kontroll över bokföringen

och medelsförvaltningen är tillfredsställande,

att, sedan de redovisningshandlingar som i 91 § omförmälas avgivits för

bolaget, granska nämnda redovisningshandlingar, samt

att vidtaga de åtgärder som i övrigt för ett behörigt fullgörande av revisionsuppdraget

må vara erforderliga.

Revisorerna hava att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,

som meddelas av bolagsstämma och ej innefatta inskränkning i deras i lag

stadgade skyldigheter eller eljest strida mot lag eller författning eller mot

bolagsordn ingen.

Om det revisor åvilande granskningsarbetet är av större omfattning, vare

han berättigad att därtill anlita hos honom för biträde i revisionsverksam
-

s. 449 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

449

het anställd, lämplig person såsom medhjälpare efter vad med hänsyn till

arbetets art får anses tillbörligt. Rätt att sålunda anlita medhjälpare föreligger

icke, såframt bolagsstämman vid valet träffar sådant förbehåll.

Styrelsen och verkställande direktören skola giva revisor tillgång till bolagets

böcker, räkenskaper och andra handlingar samt i övrigt det biträde,

som av honom påkallas för uppdraget. Av revisor begärd upplysning angående

förvaltningen må ej av styrelsen eller verkställande direktören vägras.

2 mom. År bolaget moderbolag, skola revisorerna granska jämväl den

avgivna koncernbalansräkningen eller koncernredogörelsen; och skall revisorernas

granskning även i övrigt avse moderbolagets förhållanden till dotterbolagen

samt dotterbolagens förhållanden inbördes.

103 §.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår avgiva en av dem undertecknad

revisionsberättelse, som skall överlämnas till styrelsen minst två veckor före

den i 113 § omförmälda bolagsstämman. Revisorerna skola ock inom samma

tid till styrelsen återställa de till dem överlämnade redovisningshandlingarna.

Därvid skola revisorerna hava å balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen

tecknat påskrift med yttrande, huruvida dessa handlingar

överensstämma med bolagets av dem granskade böcker eller icke, och skall

påskriften i övrigt beträffande granskningen innefatta hänvisning till revisionsberättelsen.

104 §.

1 mom. Revisionsberättelsen skall innehålla redogörelse för resultatet av

revisorernas granskning samt uttalande, huruvida anledning till anmärkning

i avseende å de till i-evisorema överlämnade redovisningshandlingarna, bolagets

bokföring eller inventeringen av dess tillgångar eller eljest beträffande

förvaltningen av bolagets angelägenheter föreligger eller icke. Föreligger anledning

till anmärkning, skall denna angivas i revisionsberättelsen. Revisorerna

äge ock i berättelsen meddela erinringar, som de anse böra komma till

aktieägarnas kännedom.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilt uttalande

angående fastställelse av balansräkningen;

angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören;

samt

angående styrelsens och verkställande direktörens förslag i anledning av

bolagets vinst eller förlust enligt balansräkningen.

Har uppskrivning av tillgång verkställts för räkenskapsåret eller bär tillgång

som anskaffats under räkenskapsåret upptagits till högre värde än anskaffningskostnaden,

skall särskilt uttalande därom göras i revisionsberättelsen.

Revisor, som hyser från de i revisionsberättelsen gjorda uttalandena skiljaktig

mening eller eljest finner särskilt uttalande påkallat, äger till revisionsberättelsen

foga yttrande därom, såframt han ej avgiver särskild revisionsberättelse.

29 Bihang till riksdagens protokoll 1958. t sand. .Vr 50.

s. 450 Kontrollera mot PDF

450

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

2 mom. Revisionsberättelsen för moderbolag skall innehålla särskilt uttalande,

huruvida föreslagen vinstdisposition med hänsyn till koncernens ställning

och resultatet av koncernens verksamhet i dess helhet får anses stå i

strid mot god affärssed. Hava revisorerna saknat erforderliga upplysningar

rörande dotterbolags förhållanden, skall detta angivas jämte anledningen

därtill.

105 §.

Hör till bolaget stiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser, skall revisorernas granskning avse jämväl stiftelsens

förvaltning samt dess räkenskaper; och skall vad i 102 § 1 mom.

fjärde stycket är stadgat beträffande bolagets styrelse och verkställande direktören

äga motsvarande tillämpning å styrelse eller god man för stiftelsen.

Där stiftelse, som i första stycket sägs, står under särskild förvaltning,

skola revisorerna, samtidigt med överlämnande till bolagets styrelse av revisionsberättelsen,

till styrelsen eller gode mannen för stiftelsen överlämna särskilt

yttrande rörande granskningen av stiftelsens förvaltning och räkenskaper.

I revisionsberättelsen skola revisorerna yttra sig om granskningen av

stiftelsens förvaltning och dess räkenskaper.

Om bolagsstämma.

106 §.

Aktieägares rätt att deltaga i handhavandet av bolagets angelägenheter utövas

å bolagsstämma. Där äge varje aktieägare, som införts i aktieboken och

anmäler sig till deltagande i förhandlingarna, rösträtt i enlighet med vad i

111 § sägs.

I bolagsordningen må kunna stadgas, att aktieägare för att vinna rätt till

deltagande i förhandlingarna skall hos styrelsen anmäla sig viss tid, högst

tre dagar, sön- och helgdagar oräknade, före bolagsstämman. Meddelas dylikt

stadgande, skola i bolagsordningen jämväl intagas bestämmelser om kungörande

av ort och tid för hållande av sådant styrelsesammanträde, som i 35 §

1 mom. sägs.

107 §.

Vill någon själv eller genom ombud utöva rösträtt för aktie, vare han, såframt

å bolagsstämman aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp av minst

en tiondel av det vid stämman företrädda aktiekapitalet framställt yrkande

därom, pliktig att avlämna en av honom egenhändigt underskriven försäkran,

att han icke under falskt sken av köp, gåva eller annat förvärv åtkommit aktien

utan verkligen förvärvat äganderätt till denna, att han ej heller för att

kringgå i lag eller bolagsordningen meddelade bestämmelser om rösträtt förvärvat

aktien med skyldighet att åter avyttra den, samt att han fortfarande är

ägare av aktien. Har försäkran å tidigare bolagsstämma avlämnats av den

uppgivne aktieägaren, vare han allenast pliktig att avlämna försäkran, att

förändring i äganderätten till aktien icke ägt rum.

s. 451 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

451

Beträffande aktie, för vilken någon såsom aktieägare tidigare utövat rösträtt,

må försäkran ej avfordras denne, med mindre aktieägare hos styrelsen

anmält yrkande därom minst fem dagar före stämman. Om sådan anmälan

skall genom styrelsens eller verkställande direktörens försorg underrättelse

med posten genast avsändas till den yrkandet avser, där uppgift om hans

postadress utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt kan inhämtas.

Skall försäkran avgivas av förmyndare eller annan ställföreträdare för ägaren,

varde den därefter lämpad.

108 g.

Såvitt hinder ej möter, böra styrelsens ledamöter och verkställande direktören

närvara vid bolagsstämma så ock minst en av revisorerna, där å stämman

redovisning för bolaget skall behandlas eller eljest ärende förekommer

av beskaffenhet att revisors närvaro kan anses påkallad. Rätt att närvara vid

bolagsstämma tillkommer städse revisor.

109 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å bolagsstämma

deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och

bolaget. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om avtal mellan

bolaget och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som

kan vara stridande mot bolagets. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tilllämpning

beträffande gåva från bolagets sida, så ock beträffande rättegång

eller annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot eller verkställande direktören må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet

för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av

revisor.

I behandlingen av fråga om överlåtelse av försäkringsbestånd som avses i

‘295 § äger överlagande bolaget deltaga utan hinder av vad i första stycket

sägs.

no §.

A bolagsstämma skall styrelsen hålla aktieboken tillgänglig.

Där ej genom föreskrift i bolagsordningen är bestämt vem som skall vara

ordförande på bolagsstämma, välje stämman själv ordförande att leda förhandlingarna.

Till ordförande må utses den som ej är aktieägare, om annat

icke föreskrives i bolagsordningen.

Är ej ordförande bestämd genom bolagsordningen, skall stämman öppnas

av styrelsens ordförande eller den styrelsen därtill utsett.

Utse, då ordförande skall väljas, de närvarande ej enhälligt ordförande,

åligger det den som öppnat stämman att såsom ordförande leda förhandlingarna,

till dess röstlängd blivit godkänd och ordförande valts.

A stämman skall ordföranden upprätta och till godkännande framlägga en

förteckning över närvarande aktieägare och ombud för aktieägare med uppgift

å det antal aktier, för vilket envar av dem äger utöva rösträtt. Sedan

s. 452 Kontrollera mot PDF

452

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

förteckningen enhälligt eller efter en på grundval därav företagen omröstning

godkänts med eller ulan ändring, länder förteckningen till efterrättelse såsom

röstlängd å stämman; dock att, där stämman uppskjutes till senare dag

än nästföljande söckendag, ny förteckning skall upprättas å den fortsatta

stämman.

Genom styrelsens försorg skall föras protokoll över förhandlingarna å stämman.

I protokollet skola intagas röstlängden, de beslut, som av ordföranden

angivits vara fattade av stämman, samt, där röstning skett, dess resultat.

Anteckning skall i protokollet ske om prövning av kallelsen till stämman.

Protokollet skall undertecknas eller till riktigheten vitsordas av ordföranden

och minst en på stämman utsedd person. Senast inom två veckor efter stämman

skall protokollet genom styrelsens och verkställande direktörens försorg

hållas hos bolaget tillgängligt för aktieägarna. Protokollen skola på betryggande

sätt förvaras.

in §.

Jämte vad i övrigt i denna lag är stadgat om utövande av rösträtt och fattande

av beslut å bolagsstämma gälle:

1. att rösträtt ej må utövas för aktie, å vilken icke fullgjorts förfallen inbetalning

eller i fråga om vilken ej, där det skolat ske, avlämnats i 37 eller

55 § omförmäld förbindelse;

2. att varje aktie, för vilken rösträtt må utövas, berättigar till en röst;

3. att frånvarande aktieägares rösträtt må utövas genom ombud;

4. att ingen dock må för egna och andras aktier utöva rösträtt för sammanlagt

mer än en femtedel av det på stämman företrädda aktiekapitalet;

5. att såsom bolagets beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna

avgivas;

6. att vid lika röstetal val avgöres genom lottning, men i andra frågor den

mening gäller som biträdes av de flesta röstande eller, om jämväl antalet röstande

är lika, av stämmans ordförande.

I bolagsordningen må kunna intagas bestämmelser avvikande från vad i

första stycket 2—6 stadgas; dock att aktieägares rättighet att utöva rösträtt

ej får inskränkas utöver vad i första stycket 1 är föreskrivet, att olika röstvärde

för aktier i bolaget icke må så bestämmas, att röstvärdet för någon

aktie överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie, och att aktieägares

rättighet att genom ombud utöva rösträtt ej får inskränkas i vidare mån än

att föreskrift må kunna meddelas därom, att till ombud må utses allenast

aktieägare. Utan hinder av vad sålunda stadgas må dels beslut enligt 125 §

2 mom. andra stycket fattas om sådan ändring av bolagsordningen i fråga om

röstvärdet för aktier av olika slag som erfordras för att förhindra att förhållandet

mellan aktier av olika slag rubbas och dels i beslut om aktiekapitalets

ökning föreskrift meddelas, att för ny aktie ej må utövas rösträtt vid bestämmande

av vinstutdelning vartill den nya aktien icke medför rätt.

För egen aktie må försäkringsaktiebolag icke utöva rösträtt, ej heller må

av dotterbolag rösträtt utövas för aktie i moderbolaget.

s. 453 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ,50.

453

Vad ovan i första stycket 1 stadgats utgör ej hinder för aktieägare att, under

det han är förlustig sin rösträtt, med laga verkan deltaga i beslut, för

vars giltighet erfordras att samtliga aktieägare förena sig därom. Erfordras

för besluts giltighet samtycke av samtliga aktieägare eller ock viss röstpluralitet

av de vid bolagsstämma företrädda aktierna eller av bolagets hela aktiekapital,

skola aktier, för vilka rösträtt ej må utövas enligt tredje stycket, icke

medräknas.

112 §.

Den, som vill föra talan såsom fullmäktig för aktieägare å bolagsstämma

skall, där ej aktieägaren å stämman muntligen bemyndigar honom därtill,

styrka sin behörighet genom skriftlig dagtecknad fullmakt. Fullmakt vare ej

gällande för stämma, som börjar senare än fem år efter fullmaktens utfärdande.

113 §.

Inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie

bolagsstämma, å vilken styrelsen och verkställande direktören hava att

framlägga redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen för det sistförflutna

räkenskapsåret.

Genom styrelsens och verkställande direktörens försorg skola de handlingar,

som sålunda skola framläggas å stämman, under minst en vecka närmast

före denna hos bolaget hållas tillgängliga för aktieägarna i tillräckligt

antal exemplar ävensom ofördröjligen översändas till aktieägare som med

uppgivande av postadress anhåller därom.

Aktieägare vare berättigad att få ärende hänskjutet till prövning å ordinarie

stämma, såframt han hos styrelsen skriftligen framställer yrkande därom

minst tio dagar före stämman. Föranleder yrkandet särskilt tillkännagivande

och meddelande enligt 116 § andra stycket, skola kostnaderna därför gäldas

av den som framställt yrkandet.

114 §.

Styrelsen äger, när den finner lämpligt, kalla aktieägarna till extra bolagsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra bolagsstämma

att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna

på sätt i 115 och 116 §§ är stadgat själva utlysa stämma. Äro icke samtliga

revisorer ense om stämmas utlysande, gälle den mening, varom de flesta

förena sig eller vid lika röstetal deras mening som anse extra stämma höra

hållas.

Extra bolagsstämma skall ock av styrelsen utlysas, då det för uppgivet ändamål

skriftligen påfordras av aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp,

utgörande minst en tiondel av hela aktiekapitalet eller den mindre del därav

som kan vara bestämd i bolagsordningen.

s. 454 Kontrollera mot PDF

454

K in tgl. Maj.ts proposition nr 50.

115 §.

Bolagsstämma skall sammanträda å den ort, där styrelsen har sitt säte, såtramt

ej i bolagsordningen blivit bestämt att stämma skall hållas å annan ort

inom riket.

Kallelse till bolagsstämma skall utfärdas av styrelsen i enlighet med bolagsordningens

föreskrifter. Kallelseåtgärderna skola vara vidtagna senast två

veckor före ordinarie och senast en vecka före extra stämma.

Utlyses ordinarie stämma som i 113 § sägs att hållas å annan tid än som

bestämts i bolagsordningen, skall senast två veckor före stämman dels kungörelse

om stämmans hållande införas i allmänna tidningarna och tidning

inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte, dels ock kallelse med posten

avsändas till varje i aktieboken införd aktieägare, om vars postadress uppgift

kan utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas. Är i bolagsordningen

något ytterligare föreskrivet om kallelse till ordinarie stämma, skall det iakttagas.

Uppskjutes stämma till dag som infaller mer än en månad därefter, skall

kallelse jämlikt andra stycket utfärdas till den fortsatta stämman.

Där för giltighet av bolagsstämmobeslut erfordras att det fattas å två på

varandra följande stämmor, må kallelse till sista stämman ej ske, innan

första stämman hållits. Är icke någon av stämmorna ordinarie, skola mellan

dem förflyta minst två månader, och skall beträffande kallelse till sista

stämman iakttagas vad i tredje stycket är stadgat. Kallelse i sådan ordning

till sista stämman skall jämväl eljest ske, om för besluts giltighet erfordras att

det å denna stämma biträdes av minst nio tiondelar utav samtliga röstande

eller utav samtliga röstande för aktier av visst slag; dock skall rörande kallelsen

med posten gälla, att den skall i rekommenderat brev försändas till

aktieägarna eller i sist angivna fall till ägarna av aktier av nämnda slag.

116 §.

I kallelsen till bolagsstämma skola angivas de ärenden, som skola förekomma

å stämman, dock vare det ej erforderligt att i kallelse till ordinarie

stämma särskilt angiva de ärenden, som enligt denna lag eller bolagsordningen

skola där företagas. Under minst en vecka närmast före stämma skall

tillika en fullständig förteckning över samtliga ärenden, som skola förekomma

å stämman, genom styrelsens och verkställande direktörens försorg hållas

hos bolaget tillgänglig för aktieägarna ävensom ofördröjligen översändas till

aktieägare, som med uppgivande av postadress anhåller därom. Skall å

stämma förekomma ärende innefattande förslag till ändring av bolagsordningen,

varde det huvudsakliga innehållet av ändringen angivet i kallelsen

och förteckningen.

Har aktieägare enligt 113 § framställt yrkande om ärendes hänskjulande

till prövning på ordinarie stämma å sådan tid att ärendet icke kunnat angivas

i kallelsen till stämman, skall genom styrelsens försorg ofördröjligen

om ärendets hänskjutande till stämman tillkännagivande äga rum på det sätt,

s. 455 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

455

som i bolagsordningen stadgas för kallelse till ordinarie bolagsstämma, samt

meddelande med posten avsändas till varje i aktieboken införd aktieägare,

om vars postadress uppgift kan utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas.

Ärende, som ej angivits i kallelsen till stämman eller varom tillkännagivande

och meddelande icke ägt rum efter vad i andra stycket stadgas, eller

som ej upptagits i förteckningen, må icke vid stämman företagas till avgörande,

där ej i fråga om ordinarie stämma ärendet enligt denna lag eller bolagsordningen

skall förekomma på stämman eller omedelbart föranledes av

ärende som där skall avgöras. Ej heller ma ärende angaende ändring av bolagsordningen

företagas till avgörande å ordinarie eller extra stämma, med

mindre föreskriften i första stycket sista punkten iakttagits. Utan hinder av

vad sålunda stadgats må dock å såväl ordinarie som extra stämma kunna

fattas beslut om utlysande av extra stämma för behandling av visst ärende.

Då särskild kallelse skall ske till fortsatt stämma, skall beträffande kallelsens

innehåll och påföljden av att ärende icke angivits i kallelsen vad

ovan i denna paragraf är stadgat äga motsvarande tillämpning.

117 §.

Finnes ej styrelse för försäkringsaktiebolag, har försäkringsinspektionen

att, på anmälan av verkställande direktören eller aktieägare eller då förhållandet

eljest varder för inspektionen kunnigt, ofördröjligen utlysa bolagsstämma.

I fråga om ordningen för utlysande av stämma i sadant fall gälle

vad i 115 och 116 §§ är stadgat.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla aktieägarna till ordinarie

bolagsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran,

som i 114 § tredje stycket sägs, utlyst extra bolagsstämma att hållas så snart

det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, vare lag som i 288 ,§

2 och 3 mom. sägs.

118 §.

1 mom. Å ordinarie bolagsstämma, som avses i 113 §, skola till avgörande

företagas frågorna om fastställelse av balansräkningen med de ändringar

eller tillägg, som må finnas erforderliga, samt om beviljande av ansvarsfrihet

åt styrelseledamöterna och verkställande direktören för den tid redovisningen

omfattar. Stämman skall ock fatta beslut i anledning av bolagets vinst eller

förlust enligt den fastställda balansräkningen.

Med beslut i nämnda frågor skall dock anstå till fortsatt stämma å viss

dag minst en och högst två månader därefter, om det påfordras av aktieägare,

vilkas sammanlagda röstetal utgör minst en femtedel av röstetalet för

samtliga vid stämman företrädda aktier eller som företräda sammanlagt

minst en tiondel av hela aktiekapitalet. Utöver nämnda tid vare uppskov

med sådant beslut ej medgivet.

Om skyldighet att inom viss tid till försäkringsinspektionen insända avskrift

av balansräkningen jämte andra handlingar stadgas i 281 §.

s. 456 Kontrollera mot PDF

456

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

2 inom. Där i moderbolag på stämma, som avses i 113 §, yrkande framställes

om utdelning av vinst utöver vad i förvaltningsberättelsen föreslagits,

skall, om det salunda framställda yrkandet godkännes av stämman, med beslut

i frågan anstå till sådan fortsatt stämma som i 1 mom. sägs. Till den

fortsatta stämman skola samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören

så ock revisorerna avgiva yttrande, huruvida den yrkade vinstutdelningen

med hänsyn till koncernens ställning och resultatet av koncernens

verksamhet i dess helhet får anses stå i strid mot god affärssed. Å den fortsatta

stämman må beslut ej fattas om högre utdelning än som sålunda yrkats.

119 §.

Styrelsen och verkställande direktören vare pliktiga att å den bolagsstämma,

varom förmäles i 113 §, i den mån det av aktieägare äskas och kan ske

utan förfång för bolaget, meddela till buds stående närmare upplysningar angående

förhallanden, som kunna inverka på bedömandet av värdet av bolagets

tillgångar, av dess ställning i övrigt och av resultatet av dess verksamhet

samt av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning av bolagets

angelägenheter. Upplysningsplikten avser även bolagets förhållande till koncernbolag.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören att jämväl eljest å bolagsstämma

meddela aktieägare upplysning efter vad nu är sagt i avseende å

ärende, som skall förekomma å stämman.

Om för lämnande av begärd upplysning erfordras uppgifter, som ej äro

tillgängliga å stämman, skall upplysningen inom två veckor därefter skriftligen

hos bolaget hallas tillgänglig för aktieägarna ävensom översändas till

aktieägare, som framställt begäran om densamma.

Finner styrelsen att begärd upplysning icke kan av styrelsen eller verkställande

direktören utan förfång för bolaget lämnas å stämman, skall upplysningen

i stället lämnas till bolagets revisorer inom två veckor därefter.

Revisorerna skola inom en månad efter stämman till styrelsen avgiva skriftligt

yttrande, huruvida den begärda upplysningen lämnats till dem samt huruvida

upplysningen enligt deras mening bort föranleda ändring i revisionsberättelsen

eller eljest giver anledning till erinran. Där det är fallet, skall

ändringen eller erinringen angivas i yttrandet. Revisorernas yttrande skall av

styrelsen hållas hos bolaget tillgängligt för aktieägarna samt i avskrift översändas

till aktieägare, som framställt begäran om upplysningen.

Om talan mot styrelseledamot, verkställande direktör, stiftare, revisor eller

aktieägare.

120 §.

Ansvarsfrihet må ej anses vara styrelseledamot eller verkställande direktören

beviljad, såframt aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp, utgörande

minst en tiondel av hela aktiekapitalet, röstat däremot.

s. 457 Kontrollera mot PDF

457

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Ärö de som röstat mot ansvarsfrihets beviljande i minoriteten, må i deras

aktiebelopp icke inräknas aktie, som aktieägaren bekommit annorledes än

genom bodelning, arv eller testamente, där han blivit för aktien införd i aktieboken

senare än sex månader före den stämma där redovisningshandlingai
na

och revisionsberättelsen framlades. >

Varder talan å förvaltningen under det räkenskapsår redovisningen avser

ej anställd inom sex månader från det redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

framlades på bolagsstämman, vare så ansett som om ansvarsfrihet

blivit beviljad.

Om ansvarsfrihet blivit beviljad, ma likväl talan kunna anställas mot styrelseledamot

eller verkställande direktören på grund av åtgärd, om vars vidtagande

eller betydelse för bolaget styrelsen, styrelseledamot eller verkställande

direktören uppsåtligen eller av vårdslöshet i redovisningshandlingarna

eller eljest till bolagsstämman eller till aktieägarna enligt 119 § tredje stycket

eller ock genom bokföringen eller eljest till revisorerna lämnat i väsentliga

hänseenden oriktiga eller ofullständiga upplysningar. Talan, som grundas

därpå att styrelseledamot eller verkställande direktören begått brottslig

handling, må ock eljest kunna mot honom anställas, såframt ej beviljad ansvarsfrihet

uppenbarligen avsett även nämnda handling.

121 §.

Har ansvarsfrihet enligt 120 § icke blivit styrelseledamot eller verkställande

direktören beviljad, äge aktieägare med aktiebelopp, varom i nämnda paragraf

stadgas, å bolagets vägnar föra talan mot honom å förvaltningen.

Samma lag vare i fråga om anställande av sådan talan som enligt vad där

sägs må anställas utan hinder av att ansvarsfrihet blivit beviljad.

Sedan talan blivit anställd, må den omständigheten, att en eller flera av

de aktieägare som anställt talan avstått från denna, ej utgöra hinder för de

övriga att fullfölja talan, ändå att deras sammanlagda aktiebelopp är mindre

än ovan sagts.

Aktieägare, som enligt första stycket anställt talan mot styrelseledamot eller

verkställande direktören, svare för rättegångskostnaderna, dock med rätt att

av bolaget erhålla ersättning, i den mån kostnaderna täckas av vad genom

rättegången kommit bolaget till godo.

122 §.

Har förslag om anställande av talan för bolaget om skadestånd mot stiftare

på grund av bolagsbildningen eller mot revisor på grund av hans uppdrag

prövats på bolagsstämma, vare i fråga om aktieägares rätt att a bolagets

vägnar föra sådan talan lag som i 121 § sägs, därest förslaget blivit av stämman

antaget eller ock biträtts av aktieägare med sammanlagt aktiebelopp

varom i 120 § stadgas. Rätten att föra talan mot stiftare vare dock ej beroende

därav, att aktieägare viss tid varit i aktieboken införd såsom ägare

till sina aktier.

s. 458 Kontrollera mot PDF

458

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Talan må ej anställas mot stiftare sedan tre år förflutit efter bolagets registrering

eller mot revisor sedan två år förflutit från det revisionsberättelse

eller yttrande, varom förmäles i 44, 58, 59 eller 61 §, framlades å bolagsstämma

eller yttrande enligt 119 § avgavs.

Mot aktieägare må bolaget ej väcka talan om skadestånd enligt 320 eller

322 §, sedan två år förflutit efter beslut eller åtgärd därå talan grundas.

Utan hinder av vad i andra och tredje styckena sägs må talan anställas

som grundas därpå att stiftare, revisor eller aktieägare begått brottslig handling.

123 §.

Försättes bolaget i konkurs på ansökan, som gjorts inom två år från den

stämma där redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen framlades, äge

konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelseledamot eller verkställande

direktören beviljad, anställa talan mot honom å förvaltningen under det räkenskapsår

redovisningen avser.

Mot stiftare, revisor eller aktieägare äge ock, där bolaget försättes i konkurs

pa ansökan, vilken gjorts inom tid som i 122 § andra och tredje styckena

är för talan i varje särskilt fall föreskriven, konkursboet föra sådan talan.

Talan, varom i denna paragraf stadgas, skall väckas inom sex månader

från första borgenärssammanträdet eller, där tiden för anställande av talan

för bolaget da ännu ej gatt till ända, inom utgången av den tid. Försummas

det, vare rätt till talan förlorad.

124 §.

Uppgörelse mellan bolaget och stiftare rörande honom i sådan egenskap

åliggande skadestandsskyldighet vare ej bindande för bolaget eller dess konkursbo,

där den träffats innan tid för anställande av talan mot honom gått

till ända efter vad ovan är stadgat.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

uppgörelse beträffande skadestandsskyldighet, som åvilar styrelseledamot,

verkställande direktören eller revisor. Bolaget vare dock bundet av uppgörelse,

som träffats av bolagsstämma. Är fråga om uppgörelse med styrelseledamot

eller verkställande direktören, skola revisorerna höras i ärendet. Ej

må uppgörelse anses träffad av stämman, om aktieägare med ett sammanlagt

aktiebelopp, utgörande minst en tiondel av hela aktiekapitalet, röstat däremot.

För aktieägare skadeståndstalan å bolagets vägnar, vare uppgörelse ej gällande

med mindre den biträtts av honom. Skall fråga om uppgörelse behandlas

å stämma, skola, ändå att denna ej är ordinarie, föreskrivna kallelseåtgärder

vara vidtagna senast två veckor före stämman.

s. 459 Kontrollera mot PDF

459

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Om ändring av bolagsordningen och vissa andra fall, då särskild röstpluralitet

å bolagsstämma erfordras, så ock om ändring av grunderna.

125 §.

1 mom. Beslut, som innefattar sådan ändring av bolagsordningen att rättsförhållandet

mellan redan utgivna aktier rubbas, vare ej giltigt, med mindre

samtliga aktieägare förenat sig därom. Försämras genom beslutet allenast

vissa aktiers rätt, erfordras dock samtycke endast av ägarna till nämnda aktier,

och skall därjämte angående beslutets fattande å två på varandra följande

bolagsstämmor gälla vad här nedan i 2 och 5 mom. är för varje särskilt

fall stadgat.

Finnas aktier av olika slag och rubbas genom beslutet rättsförhållandet

mellan aktieslagen, erfordras för giltighet av beslutet, utöver vad i 2 eller 5

mom. är stadgat, allenast att beslutet å den sista stämman biträtts av nio

tiondelar av samtliga röstande för det slag av aktier, vilkas rätt genom beslutet

försämras, och att de som biträtt beslutet tillika företrätt nio tiondelar

av dessa aktier.

Beträffande beslut om intagande i bolagsordningen av bestämmelse enligt

65 § 1 mom. om lösningsrätt vid övergång av aktie skall vad i första och

andra styckena är stadgat äga motsvarande tillämpning.

För giltighet av beslut om sådan ändring av bolagsordningen, att det där

bestämda aktiekapitalet eller maximikapitalet höjes eller att det belopp, vartill

aktier av visst slag skola kunna utgivas, höjes eller sänkes, eller att nytt

aktieslag skall kunna utgivas, erfordras, ändå att genom beslutet rättsförhållandet

rubbas mellan aktier av olika slag, iakttagande allenast av vad i 4 och

5 mom. är för varje särskilt fall stadgat.

Beslut, varigenom i bolagsordningen intages förbehåll varom i 65 § 2 mom.

förmäles, skall fattas i den ordning som i 5 mom. sägs.

2 mom. Beslut om ändring av bolagsordningen som avser

reglerna för utövande av rösträtt och för fattande av beslut å bolagsstämma,

intagande av förbehåll enligt 344 § eller av förbud att klandra skiljedom

enligt 65 § 1 mom. eller 335 §,

förlängning av tiden för bolagets bestand eller borttagande av nagot för

bolagets bestånd stadgat villkor, eller

användningen av bolagets vinst eller av bolagets behallna tillgångar vid

dess upplösning

vare ej giltigt med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet

fattats å två på varandra följande bolagsstämmor samt å den sista

stämman biträtts av minst nio tiondelar av samtliga röstande och de som biträtt

beslutet tillika företrätt minst tre fjärdedelar av hela aktiekapitalet.

Innebär ett i samband med nedsättningsbeslut enligt 61 § fattat beslut allenast

sådan ändring av bolagsordningen i ämne varom i detta mom. förmäles,

som erfordras för att förhindra att förhållandet mellan aktier av olika slag

rubbas genom nedsättningen, gälle med avseende å sistnämnda beslut vad i

5 mom. stadgas.

s. 460 Kontrollera mot PDF

460

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

3 mom. Beslut avseende ändring av bolagsordningen i fråga om föremålet

för bolagets verksamhet vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare

förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande bolagsstämmor

samt å den sista stämman biträtts av minst två tredjedelar av samtliga

röstande och dessa tillika företrätt minst tre fjärdedelar av det på stämman

företrädda aktiekapitalet.

4 mom. Där aktier av olika slag finnas och dessa ej medföra lika rätt till

andel i bolagets tillgångar och vinst, vare beslut om sådan ändring av bolagsordningen,

att det i bolagsordningen bestämda aktiekapitalet eller maximikapitalet

eller det belopp, vartill aktier skola kunna utgivas av något av

nämnda slag, höjes eller ock att nytt aktieslag skall kunna utgivas, icke

giltigt, med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet fattats

å två på varandra följande bolagsstämmor samt å den sista stämman biträtts

av minst tre fjärdedelar av samtliga röstande och, där genom beslutet

visst aktieslags rätt försämras, de som biträtt beslutet tillika företrätt minst

tre fjärdedelar av sistnämnda slag av aktier. I samband med sådant beslut

må beslut i samma ordning fattas om den ändring av bolagsordningen, att

det belopp, vartill aktier av visst slag skola kunna utgivas, sänkes.

5 inom. Beslut om annan ändring av bolagsordningen än ovan avses vare

ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet

fattats å två på varandra följande bolagsstämmor och å den sista stämman

biträtts av minst två tredjedelar av samtliga röstande.

6 mom. Är för giltighet av beslut, som avses i 1—5 mom., något ytterligare

villkor bestämt i bolagsordningen, lände ock det till efterrättelse.

126 §.

Beslutas sådan ändring av bolagsordningen, att nytt aktieslag skall kunna

utghas, eller i bolag, där aktier av olika slag finnas, sådan ändring av bolagsordningen,

att det där bestämda aktiekapitalet eller maximikapitalet eller

det belopp, vartill aktier av visst slag skola kunna utgivas, höjes, skall i beslutet

angivas det belopp, vartill aktier av varje särskilt slag skola kunna utgivas,

och, där beslutet avser utgivande av nytt aktieslag, den rätt som i förhållande

till de förutvarande aktierna skall tillkomma det nya aktieslaget.

Skola aktierna icke medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar och

vinst, skall i beslutet särskilt angivas den rätt till teckning eller erhållande av

nya aktier, som vid aktiekapitalets ökning skall tillkomma varje slag av

aktier.

Avser beslut, varigenom i bolagsordningen intages förbehåll, som i 65 g

2 mom. sägs, icke bolagets samtliga aktier, och åsämjas ej aktieägarna, beträffande

vilka förbehållet skall gälla, varde frågan därom avgjord genom

lottning, som anställes å bolagsstämma i sammanhang med beslutet.

127 §.

Beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 61 § vare, där icke samtliga

aktieägare förenat sig därom, ej giltigt, med mindre beslutet fattats å två på

varandra följande bolagsstämmor och å den sista stämman biträtts av minst

s. 461 Kontrollera mot PDF

461

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

två tredjedelar av samtliga röstande. Rubbas genom beslutet rättsförhållandet

mellan aktierna, erfordras därjämte å den sista stämman samtycke av

ägarna av de aktier, vilkas rätt genom beslutet försämras.

Har i bolag, där aktier av olika slag finnas, beslut fattats, som avser nedsättning

av aktiekapitalet genom minskning med lika belopp av samtliga aktier

av visst slag eller sammanläggning av dessa aktier, och innehåller beslutet

tillika, att till reservfonden eller säkerhetsfonden skall avsättas ett mot

nedsättningen svarande belopp, vare, änskönt genom beslutet den rätt som

tillkommer dessa aktier försämras, beslutet giltigt, där det å sista stämman

biträtts av minst nio tiondelar av samtliga röstande för nämnda slag av aktier

och de som biträtt beslutet tillika företrätt minst tre fjärdedelar av

dessa aktier.

Är för giltighet av beslut som ovan sägs något ytterligare villkor bestämt

i bolagsordningen, lände det till efterrättelse.

Erfordras för beslut om nedsättning av aktiekapitalet, som avses i 61 §,

ändring av vad i bolagsordningen stadgas rörande aktiekapitalet eller rörande

akties nominella belopp, skall beslut om sådan ändring av bolagsordningen

fattas i sammanhang med nedsättningsbeslutet.

Skall beslut om nedsättning av aktiekapitalet genomföras medelst sammanläggning

av aktier, och erfordras enligt 334 § 1 mom. att samtliga aktieägare

förena sig om sammanläggningen, vare nedsättningsbeslutet ej gällande,

med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom.

128 §.

Har beslut fattats om ändring av bolagsordningen enligt 125 § 1 mom.

andra stycket eller tredje stycket jämfört med andra stycket eller om nedsättning

av aktiekapitalet enligt 127 § andra stycket, vare aktieägare, vars rätt

genom beslutet försämras och som å sista stämman röstat mot beslutet, berättigad

påkalla, att hans aktier varda efter vad i 335 § stadgas inlösta av

de aktieägare, som å nämnda stämma röstat för beslutet, om han å stämman

gjort förbehåll därom. Samma rätt tillkomme ock aktieägare, som röstat emot

bolagsordningsändring som beslutats enligt 125 § 2 mom. första stycket.

Göres av aktieägare förbehåll som i första stycket sägs, vare, där å samma

stämma förnyad prövning av frågan om bolagsordningsändring eller om

nedsättning av aktiekapitalet påkallas av aktieägare som röstat för beslutet,

detta ej gällande, med mindre det å stämman bekräftas i den ordning som

är stadgad angående beslutet å sista stämman.

129 §.

Beslut om ändring av grunderna fattas av styrelsen.

130 §.

Sedan Konungens stadfästelse vunnits å ändring av bolagsordning eller

grunder, skall ändringen av styrelsen eller verkställande direktören ofördröjligen

anmälas för registrering. Ändringsbeslutet må ej gå i verkställighet in
-

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

nan registrering skett. Vid anmälningen skola fogas två enligt 341 § andra

stycket bestyrkta avskrifter av protokoll som förts i ärendet samt av Konungens

beslut om stadfästelse.

Avser beslutet sådan ändring av bolagsordningen att däri intages förbehåll

som i 65 § sägs, skall vid anmälningen fogas intyg av två personer, att på

varje brev å aktie som avses med förbehållet påskrift skett om den i förbehållet

bestämda inskränkningen i rätten till aktie; är förbehållet sådant

som i 65 § 2 mom. sägs skall vid anmälningen tillika fogas en av samtliga

styrelseledamöter och verkställande direktören underskriven försäkran att

enligt aktieboken de aktier, som förbehållet avser, icke innehavas av andra

än som utan hinder av förbehållet må förvärva därmed avsedda aktier.

Om talan å bolagsstämmobeslut.

131 §.

/ mom. Menar styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören eller

aktieägare att beslut, som fallals å bolagsstämma, icke tillkommit i behörig

ordning eller eljest strider mot denna lag eller bolagsordningen eller grunderna,

äge därå tala genom stämning å bolaget. Rätt till sådan talan äge ock

den som förmår visa, att styrelsen obehörigen vägrat att införa honom såsom

aktieägare i aktieboken.

Grundas talan därpå, att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller att

det eljest kränker allenast aktieägares rätt, skall talan väckas inom tre månader

från beslutets dag. Försummas det, vare beslutet gällande.

Hava vid bolagsstämmobeslut, som skall anmälas för registrering, i denna

lag eller bolagsordningen upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet icke

rätteligen iakttagits, vare, ehuru klandertalan ej väckts, beslutet icke gällande,

utan så är att i strid mot 304 § 2 mom. registrering av beslutet ägt rum.

2 mom. Har talan a bolagsstämmobeslut anhängiggjorts, äge domstolen,

när skäl därtill förekommer, att innan målet avgöres förordna att beslutet

ej må verkställas. Om förordnandet skall, där beslutet är av beskaffenhet att

böra registreras, meddelande ofördröjligen genom rättens försorg avsändas

för registrering.

Domstols dom, varigenom bolagsstämmobeslut upphävts eller ändrats, gälle

jämväl för de aktieägare som ej fört talan.

132 §.

Har bolagsstämma bestämt arvode åt styrelseledamot, revisor eller tjänsteman

i bolaget eller eljest åt någon för fullgörande av honom meddelat uppdrag,

äge aktieägare med ett sammanlagt aktiebelopp, utgörande minst en

tiondel av hela aktiekapitalet, inom tre månader från beslutets dag hos rätten

göra skriftlig ansökan om prövning av arvodets storlek, därest det förmenas

vara för högt; och äge rätten efter vederbörandes hörande jämka

arvodet, om det finnes uppenbarligen vara bestämt till oskäligt belopp.

s. 463 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

463

Om förlängning av försäkringsaktiebolags koncession.

133 §.

Har koncession för bestämd tid beviljats försäkringsaktiebolag, må till Konungen

ställd ansökan om förlängning av koncessionen inlämnas till försäkringsinspektionen

sist sexton månader före utgången av den löpande koncessionen.

Vid ansökningen skall fogas enligt 341 § andra stycket bestyrkt avskrift av

protokoll som förts i ärendet.

Om likvidation och upplösning.

134 §.

Bolagsstämma äger besluta att bolaget skall träda i likvidation. Har försäkringsinspektionen

lämnat meddelande till rätten enligt 42 § eller har förhållande

inträffat som i 135 § sägs, skall beslutet fattas enligt 111 § första

stycket 5 och 6. Samma lag vare beträffande beslut i fall som avses i 139 §.

Beslut att bolaget skall träda i likvidation vare eljest icke giltigt, med mindre

samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra

följande bolagsstämmor och å den sista stämman biträtts av minst två

tredjedelar av samtliga röstande. Är för giltighet av beslutet något ytterligare

villkor bestämt i bolagsordningen, lände det till efterrättelse.

Föreligger ej fall som i första stycket andra eller tredje punkten sägs, må

bolagsstämman kunna i beslutet föreskriva, att likvidationen skall inträda

först å viss kommande dag högst två månader därefter, dock senast å första

dagen av nästa räkenskapsår.

135 §.

Har i bolagsordningen fastställd tid för bolagets verksamhet gått till ända,

eller har eljest förhållande inträffat, på grund varav enligt bestämmelse

i bolagsordningen bolaget skall upphöra med sin verksamhet,

eller har bolagets hela försäkringsbestånd överlåtits,

eller har för bestämd tid beviljad koncession gått till ända utan att ny

koncession beviljats,

eller har Konungen förklarat koncessionen förverkad,

och varder ej på grund av anmälan inom sex veckor därefter enligt 144 §

i registret infört att bolaget trätt i likvidation, förklare rätten, på ansökan

av styrelseledamot, verkställande direktören eller aktieägare eller på anmälan

av försäkringsinspektionen, och efter bolagets hörande, att bolaget skall träda

i likvidation; och förelägge rätten bolaget att inom viss tid, ej understigande

sex veckor, till rätten ingiva bevis, att registrering skett på grund av anmälan

enligt 144 §, vid äventyr att eljest en eller flera likvidatorer förordnas av

rätten.

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Kungl. Maj.ts proposition nr SO.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröjligen avsändas

dels för registrering meddelande om beslutet att bolaget skall träda

i likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande

av hans fullständiga namn och postadress.

136 §.

Har aktiekapitalet till två tredjedelar eller den mindre del, som kan vara

bestämd i bolagsordningen, gått förlorat och har ej, inom fyra månader från

den bolagsstämma, å vilken enligt 139 § likvidationsbalansräkning framlagts,

bristen blivit fylld eller ock registrering skett därom att aktiekapitalet enligt

63 § nedsatts sålunda att täckning därför föreligger jämlikt likvidationsbalansräkning,

äge styrelseledamot, verkställande direktören eller aktieägare hos

rätten göra ansökan att bolaget skall förklaras skyldigt att träda i likvidation.

Anmälan må ock göras av försäkringsinspektionen.

Sker ansökan eller anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å

bolaget samt å aktieägare, som vilja yttra sig i ärendet, att inställa sig för rätten

å utsatt dag, minst två och högst fyra månader därefter, då frågan om

bolagets trädande i likvidation skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas

bolaget på sätt om stämning i tvistemål är stadgat. Det åligger styrelsen att

genast utlysa bolagsstämma för meddelande om kallelsen.

Visas att aktiekapitalet till den del som i första stycket sägs gått förlorat,

och har ej senast å den för ärendets handläggning utsatta dagen anmälts

och styrkts att bristen i aktiekapitalet blivit fylld eller att beslut om sådan

nedsättning av aktiekapitalet varom i första stycket sägs blivit registrerat,

förklare rätten att bolaget skall träda i likvidation. I fråga om beslutet och om

förordnande av likvidatorer, så ock om avsändande av meddelande och underrättelse

till försäkringsinspektionen skall gälla vad i 135 § är stadgat.

137 §.

Saknar försäkringsaktiebolag till registret anmäld behörig styrelse eller

verkställande direktör, vare styrelseledamot, verkställande direktören, aktieägare

eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende av att

någon finnes som äger företräda bolaget, berättigad att hos rätten göra ansökan,

att bolaget skall förklaras skyldigt att träda i likvidation.

Där förhållande som avses i första stycket varder för försäkringsinspektionen

kunnigt, skall inspektionen ofördröjligen därom göra anmälan hos

rätten.

Sker ansökan eller anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å

bolaget samt å aktieägare och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, att

inställa sig för rätten å utsatt dag, då frågan om bolagets trädande i likvidation

skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas bolaget på sätt om stämning

i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken delgivning

kan äga rum. Härjämte skall kungörelse om kallelsen genom rättens

försorg införas i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där bolagets

s. 465 Kontrollera mot PDF

465

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

styrelse skall hava sitt säte, minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

Rätten äge, där så äskas eller eljest finnes erforderligt, förordna en

eller flera sysslomän att taga bolagets egendom under vård samt bevaka dess

angelägenheter och företräda bolaget till dess rätten meddelat beslut i ärendet.

Styrkes ej innan ärendet företages till avgörande, att behörig styrelse eller

verkställande direktör finnes samt att införing i registret skett, förklare rätten,

att bolaget skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröjligen avsändas

dels för registrering meddelande om beslutet att bolaget skall träda i

likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande

av hans fullständiga namn och postadress. Förordnas syssloman, skall

ock för registrering ofördröjligen avsändas meddelande därom med angivande

av sysslomannens fullständiga namn och hemvist.

138 §.

I ärende varom i 135—137 §§ förmäles skall för de kostnader som sökanden

fått vidkännas för delgivning eller kungörelse av kallelse samt för expeditioner

i ärendet gottgörelse till honom utgå av bolagets medel, där bolaget förklaras

skola träda i likvidation eller rätten eljest prövar skäligt att gottgörelse

utgår.

Har ärendet upptagits på grund av anmälan från försäkringsinspektionen,

skola kostnaderna för kungörelse och delgivning av kallelse gäldas med bolagets

medel. Om dessa ej lämna tillgång därtill, skall kostnaden gäldas av

statsverket.

139 §.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören att, när helst anledning

yppas till antagande att aktiekapitalet till den del som i 136 § sägs gått förlorat,

ofördröjligen upprätta särskild balansräkning för utrönande av bolagets

ställning (likvidationsbalansräkning).

I likvidationsbalansräkningen skola tillgångarna upptagas till värde, som

skall beräknas enligt vad i 93 § 1 mom. andra stycket är stadgat. Tillgångar

som avses i 93 § 2 mom. första stycket må dock, även om nämnda värde är

lägre, upptagas till det belopp, som motsvarar kostnaderna för deras anskaffning

med avdrag av den värdeminskning för vilken enligt sistnämnda moment

andra och tredje styckena avskrivning bör äga rum. I övrigt skall beträffande

balansräkningen gälla de bestämmelser som avses i 93 och 94 §§.

Visar likvidationsbalansräkningen att aktiekapitalet till den del som i 136 §

sägs gått förlorat, skall styrelsen, sedan yttrande däröver inhämtats av revisorerna,

ofördröjligen kalla aktieägarna till bolagsstämma för prövning av

balansräkningen och frågan om bolaget skall träda i likvidation. Minst en

vecka före stämman skola genom styrelsens och verkställande direktörens

försorg avskrift av likvidationsbalansräkningen och av revisorernas yttrande

avsändas till försäkringsinspektionen samt huvudskriften eller avskrift hål30

Iiihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 466 Kontrollera mot PDF

466 Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

las hos bolaget tillgänglig för aktieägarna. Huvudskriften skall ock framläggas

å stämman.

140 §.

Beslutar bolagsstämma att bolaget skall träda i likvidation, välje stämman

en eller flera likvidatorer. Stämman må ock utse en eller flera suppleanter.

Enligt bestämmelse, som på grund av särskild lag eller författning eller eljest

intagits i bolagsordningen, må en eller flera likvidatorer kunna tillsättas på

annat sätt att jämte de å bolagsstämman valda deltaga i likvidationen.

Har rätten enligt 135 eller 136 § förklarat att bolaget skall träda i likvidation,

åligger det styrelsen att genast sammankalla bolagsstämma för val av

likvidatorer, ändå att ändring sökes i beslutet.

Då likvidatorer utsetts å bolagsstämma eller förordnats av rätten, skall bolaget

anses hava trätt i likvidation, såframt ej bolagsstämman, efter vad i

134 § sägs, beslutat att likvidationen skall inträda först å senare dag.

Finnes i bolagsordningen bestämmelse som i första stycket sägs, åligger

det styrelsen, verkställande direktören eller likvidator att ofördröjligen giva

den som enligt nämnda bestämmelse skall tillsätta likvidator underrättelse

om bolagsstämmans eller rättens beslut att bolaget skall träda i likvidation.

Angående likvidator som förordnas av försäkringsinspektionen stadgas i

293 §.

141 §.

Underlåta styrelseledamöterna eller verkställande direktören att fullgöra

vad dem åligger enligt 139 §, svare de för bolagets uppkommande förbindelser,

en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Utser ej bolagsstämma likvidatorer inom fyra månader efter det likvidationsbalansräkning

framlagts å stämma, ändå att aktiekapitalet till den del

som i 136 § sägs gått förlorat, vare de, som med vetskap om förhållandet

deltaga i beslut om fortsättande av bolagets verksamhet eller handla å dess

vägnar, ansvariga för uppkommande förbindelser efter vad ovan stadgas.

Varder bristen i aktiekapitalet fylld eller beslut om nedsättning av aktiekapitalet

som i 136 § sägs registrerat, äge ej ansvarighet rum för förbindelse som

därefter uppkommer.

142 §.

Likvidator skall vara myndig här i riket bosatt svensk medborgare.

Uppdraget att vara likvidator gälle intill dess likvidationen blivit avslutad,

men den som meddelat uppdraget må när som helst entlediga likvidatom och

utse annan i hans ställe. Bolagsstämma äger ock utse likvidator i stället för

likvidator, som förordnats av rätten i annat fall än nedan i fjärde stycket

eller i 143 § andra stycket sägs.

Om likvidator, som är vald å bolagsstämma, entledigas eller eljest avgår

eller avlider eller hinder för honom att vara likvidator uppkommer enligt

första stycket och suppleant ej finnes, åligger det övriga likvidatorer att ofördröjligen

sammankalla stämma för val av ny likvidator. Inträffar sådant

s. 467 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

467

fall i fråga om likvidator, som blivit tillsatt i annan ordning, skola övriga

likvidatorer ofördröjligen underrätta den som tillsatt honom. Finnas ej andra

likvidatorer, skall försäkringsinspektionen på ansökan av aktieägare ofördröjligen

utlysa bolagsstämma för val av ny likvidator.

Visar likvidator uppenbarligen motvilja eller försummelse vid fullgörande

av sitt uppdrag, äge rätten, på anmälan av försäkringsinspektionen eller likvidationsrevisor

och efter likvidatorns hörande, entlediga honom och förordna

annan i hans ställe. Har rätten entledigat likvidator och i hans ställe

förordnat annan, skall underrättelse därom med angivande av dennes fullständiga

namn och postadress genom rättens försorg ofördröjligen avsändas

till försäkringsinspektionen.

Vad i denna paragraf är stadgat om likvidator skall i tillämpliga delar

gälla beträffande suppleant för likvidator.

143 §.

Finnes försäkringsaktiebolag, som enligt verkställd registrering trätt i likvidation,

sedermera sakna till registret anmälda behöriga likvidatorer, skall

rätten på ansökan av aktieägare, borgenär eller annan, vars rätt kan vara

beroende av att någon finnes som äger företräda bolaget, eller på anmälan

av försäkringsinspektionen, där det varder kunnigt för inspektionen, förordna

likvidatorer.

Har i fall, då likvidator skall tillsättas enligt bestämmelse i bolagsordningen

som avses i 140 § första stycket, sådan likvidator ej tillsatts, skall ersättare

förordnas av rätten på ansökan eller anmälan som i första stycket sägs.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröjligen avsändas

underrättelse om förordnande av likvidator med angivande av hans

fullständiga namn och postadress.

144 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla att bolaget trätt

i likvidation eller, där likvidationen efter vad i 134 § sägs skall inträda a

viss kommande dag, att bolaget träder i likvidation nämnda dag. Anmälningen

skall innehålla uppgift om dagen för val eller rättens förordnande. I

övrigt skall beträffande anmälan för registrering rörande likvidator eller

suppleant för honom eller i fråga om rätt att under likvidationen teckna

bolagets firma eller om ändring av bolagets postadress vad i 29 och 90 §§ är

stadgat för där avsedda fall äga motsvarande tillämpning.

145 §.

Å den bolagsstämma, vid vilken likvidatorer utses, skall jämväl väljas en

eller flera likvidationsrevisorer att granska likvidatorernas förvaltning och

bolagets räkenskaper under likvidationen. Hava likvidatorer förordnats av

rätten, skola de ofördröjligen sammankalla aktieägarna till stämma för så
-

s. 468 Kontrollera mot PDF

468

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

dant val. Bolagsstämma må ock utse en eller flera suppleanter. Likvidationsrevisor

och suppleant må när som helst entledigas och annan utses i hans

ställe.

Vad i 29 §, 99 § tredje, fjärde och femte styckena, 100 §, 101 §, 102 §

1 mom. och 114 § är stadgat om revisor och suppleant för revisor, om revisors

rättigheter och skyldigheter samt om anmälan eller meddelande för

registrering beträffande revisor skall i tillämpliga delar gälla rörande likvidationsrevisor

och suppleant, där ej annat följer av vad här nedan är stadgat.

Angående likvidationsrevisor som förordnas av försäkringsinspektionen

stadgas i 293 §.

146 §.

Då bolaget trätt i likvidation, åligger det styrelsen och verkställande direktören

att ofördröjligen avgiva redovisning för sin förvaltning av bolagets angelägenheter

under tid, för vilken redovisningshandlingar ej förut framlagts

å bolagsstämma.

Redovisningshandlingarna skola av likvidatorerna ofördröjligen i huvudskrift

eller avskrift överlämnas till revisorerna, som hava att inom en månad

avgiva revisionsberättelse. Redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

skola av likvidatorerna så snart ske kan framläggas å bolagsstämma;

och skall å denna stämma till behandling företagas frågan om beviljande av

ansvarsfrihet åt styrelsens ledamöter och verkställande direktören för den tid

redovisningen omfattar.

1 fråga om styrelsens och verkställande direktörens redovisning, om revisorernas

granskning och revisionsberättelsen, om handlingars framläggande

å bolagsstämma, tillhandahållande under viss tid före denna och insändande

till försäkringsinspektionen, om behandlingen av frågan om ansvarsfrihet

samt om anställande av talan mot styrelseledamot eller verkställande direktören

skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som avses i 91—96,

102—105, 113, 118, 120—124 och 284 §§. Omfattar den tid, för vilken redovisning

skall avgivas enligt första stycket, även föregående räkenskapsår,

skall särskild redovisning avgivas för nämnda år och skall därvid jämväl

97 § äga tillämpning.

147 §.

1 mom. Vad i 113, 114 och 117 §§ är stadgat om rätt för aktieägare att

få ärende hänskjutet till prövning å bolagsstämma och att påfordra utlysande

av stämma skall äga motsvarande tillämpning under likvidation, varvid

såsom ordinarie skola anses stämmor enligt 146, 154 och 157 §§.

2 mom. Om kallelse till bolagsstämma under likvidation skall gälla vad

om kallelse till extra stämma är stadgat; dock skola föreskrivna kallelseåtgärder

vara vidtagna senast två veckor före stämma som avses i 146, 154,

157, 162 eller 163 §.

s. 469 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

469

148 §.

Det åligger likvidatorerna att ofördröjligen söka kallelse å bolagets okända

borgenärer samt upprätta och i bolagets inventariebok införa inventarium

och balansräkning.

I inventarium och balansräkning för försäkringsaktiebolag i likvidation

skola upptagas bolagets tillgångar och skulder, tillgångarna till värde som

skall beräknas enligt vad i 93 § 1 mom. andra stycket är stadgat. Aktiekapitalet

skall i balansräkningen upptagas inom linjen. Finnes skuld till stiftelse,

som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser,

skall skulden i balansräkningen redovisas i särskild post. I övrigt

skall beträffande inventarium och balansräkning för försäkringsaktiebolag i

likvidation gälla vad i 7 och 8 §§ bokföringslagen är stadgat.

Likvidatorerna skola ofördröjligen överlämna ett av dem underskrivet

exemplar av balansräkningen till likvidationsrevisorema.

149 §.

Där ej annat föranledes av bestämmelserna i 296—299 §§, skola likvidatorerna

förvalta bolagets angelägenheter under likvidationen.

Det åligger likvidatorerna att så snart ske kan förvandla bolagets egendom

i penningar, i den mån det erfordras för likvidationen, samt att verkställa

betalning av bolagets skulder. Bolagets rörelse må fortsättas i den omfattning

som är nödvändig för en ändamålsenlig avveckling. Likvidatorerna

skola föranstalta om skifte av bolagets behållna tillgångar, där ej annat följer

av bolagsordningen.

Bolagets egendom må ej avyttras under hand utan samtycke av den av

försäkringsinspektionen förordnade likvidatorn. Finnes denne hava utan skäl

vägrat sitt samtycke, äge försäkringsinspektionen på ansökan av övriga likvidatorer

tillåta försäljningen. Samtycke, som nu är sagt, vare ej av nöden där

likvidatorerna vilja till gällande börspris överlåta å fondbörs noterat värdepapper.

Angående förbud mot meddelande av försäkringar stadgas i 165 §.

150 §.

Med de inskränkningar, som följa av vad i 149 § samt i 296—299 §§ eller

eljest om likvidation är stadgat, skall i fråga om likvidatorers befogenhet

att företräda bolaget så ock om deras rättigheter och skyldigheter i övrigt

i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat angående styrelse eller

styrelseledamot, dock med iakttagande av att likvidatorerna skola svara jämväl

för de åligganden som enligt denna lag ankomma på verkställande direktör.

Hava två eller flera likvidatorer utsetts, skall åt en av dem uppdragas

att fullgöra verkställande direktörens skyldigheter i avseende å bolagets bokföring

och medelsförvaltning.

151 §.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg av orden »i

likvidation». I övrigt skall vad i 87 § första stycket finnes föreskrivet i fråga

s. 470 Kontrollera mot PDF

470

Kungl. Ma[:ts proposition nr 50.

om undertecknande av handling, som utfärdas för bolaget, äga motsvarande

tillämpning under bolagets likvidation.

Har av likvidatorerna eller annan ställföreträdare för bolaget handling utfärdats

utan sådan firmateckning som i första stycket sägs, och framgår icke

av handlingens innehåll såväl att den utfärdats å bolagets vägnar som ock

att bolaget är i likvidation, svare de, som undertecknat handlingen, för vad

genom handlingen må hava slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen

skuld. Sådan ansvarighet skall dock ej åvila undertecknarna, där av omständigheterna

vid handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades för bolaget

och att detta var i likvidation, samt den till vilken handlingen ställts av bolaget

erhåller behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt

dröjsmål efter det begäran därom framställts eller personlig ansvarighet

gjorts gällande mot undertecknarna.

152 §.

Det aligger likvidatorerna att för varje räkenskapsår avgiva redovisning

för förvaltningen av bolagets angelägenheter genom avlämnande av balansräkning

avseende bolagets ställning balansdagen, likvidationsräkning och förvaltningsberättelse.

Dessa redovisningshandlingar skola vara underskrivna av

samtliga likvidatorer. Vad i 91 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning. Har bolaget under räkenskapsåret fortsatt rörelsen eller

viss lörelsegren, skall dock häröver avgivas sådan vinst- och förlusträkning

som avses i 95 §.

Likvidatorerna skola i likvidationsräkningen upptaga redovisning för inkomster

och utgifter under räkenskapsåret, därvid inkomsterna å försäljning

av bolagets tillgångar skola fördelas efter de i balansräkningen upptagna tillgångsposterna

samt bland utgifterna skola för sig upptagas dels belopp, som

erlagts i betalning för bolagets skulder, och dels övriga utgifter i lämpliga

poster.

o I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det finnes kunna ske utan förfång

för bolaget, upplysning lämnas om likvidationens gång. Hava tillgångar

i balansräkningen upptagits till lägre eller högre värde än i närmast föregående

balansräkning, skola i förvaltningsberättelsen angivas de belopp, varmed

nedsättning eller höjning skett av de under särskild post i balansräkningen

upptagna tillgångarnas sammanlagda värde.

Har likvidationen ej avslutats inom två år, skola i nästa förvaltningsberättelse

de hinder uppgivas, som därför mött.

Inom två månader efter räkenskapsårets slut skola likvidatorerna till likvidationsrevisorerna

i huvudskrift eller avskrift avlämna redovisningshandlingarna.

153 §.

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna överlämnats till likvidationsrevisorerna

skola de till likvidatorerna avlämna berättelse över granskningen

av deras förvaltning och bolagets räkenskaper för räkenskapsåret. Re
-

s. 471 Kontrollera mot PDF

471

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

visionsberättelsen, som skall vara underskriven av likvidationsrevisorerna,

skall innehålla uttalande, huruvida enligt deras mening likvidationen onödigt

fördröjes eller icke. Om revisionsberättelsens innehåll i övrigt och om redovisningshandlingarnas

återställande och förseende med påskrift skall i tilllämpliga

delar gälla vad i 103 § och 104 § 1 mom. är stadgat. Hör till bolaget

stiftelse som i 105 § sägs, skall vad där är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

154 §.

Sedan likvidationsrevisorerna till likvidatorerna avlämnat sin revisionsberättelse,

skola likvidatorerna ofördröjligen kalla aktieägarna till bolagsstämma

för granskning av redovisningen. Rörande framläggande av redovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen å stämman och deras tillhandahållande

åt aktieägarna under viss tid före stämman skall gälla vad i 113 § stadgas.

Angående insändande av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

till försäkringsinspektionen gäller vad i 284 § stadgas.

155 §.

När den i kallelsen å okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi

och all veterlig gäld blivit betald, skola bolagets tillgångar skiftas. Är någon

del av gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller av annan orsak betalning

ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel innehållas

och återstoden skiftas.

Sker skifte annorledes än nu är sagt, eller befinnas innehållna medel ej

lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse av bolagets oförmåga att

fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något vid skiftet, skyldig att

återbära vad han bekommit. För brist, som kan uppkomma vid återbäringen,

vare likvidatorerna ansvariga efter de beträffande skadeståndsskyldighet

i 320, 323 och 324 §§ stadgade grunderna.

156 §.

Aktieägare vare berättigad att vid skifte av bolagets behållna tillgångar bekomma

vad å hans aktier belöper i förhållande till hela aktiekapitalet. Innehåller

bolagsordningen bestämmelser, som avvika från vad sålunda stadgas,

lände de till efterrättelse.

Då utskiflning verkställes, skola aktiebreven genom likvidatorernas försorg

förses med påskrift därom.

Förmenar aktieägare att han vid skifte icke bekommit vad på honom belöper

enligt första stycket, skall han vid talans förlust anhängiggöra sin talan

mot bolaget inom tre månader efter det slutredovisning framlades å bolagsstämma.

I fråga om aktieägares återbäringsskyldighet och om likvidators

ansvarighet skall vad i 155 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Har aktieägare icke inom fem år efter det slutredovisning framlades å bolagsstämma

anmält sig att lyfta vad han vid skiftet bekommit, vare han förlustig

sin rätt därtill. Äro medlen i förhållande till de skiftade tillgångarna

s. 472 Kontrollera mot PDF

472

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

att anse som ringa, äge rätten på anmälan av likvidatorerna förordna att de

skola tillfalla allmänna arvsfonden; i annat fall skall vad i 159 § är stadgat

äga tillämpning.

157 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de så snart ske kan avgiva

slutredovisning för sin förvaltning genom avlämnande av förvaltningsberättelse

rörande likvidationens gång från likvidationens början till dess avslutande.

Berättelsen skall ock innehålla redogörelse för utskiftning. Vid berättelsen

skola fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen

och redovisningshandlingarna skola i huvudskrift eller avskrift avlämnas

till likvidationsrevisorerna, vilka hava att inom en månad därefter

avgiva en av dem underskriven revisionsberättelse över förvaltningen under

likvidationen och återställa handlingarna. Om revisionsberättelsens innehåll

och om redovisningshandlingarnas återställande och deras förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad i 103 § och 104 § 1 mom. är stadgat.

Hör till bolaget stiftelse som i 105 § sägs, skall vad där är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

Efter det revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorerna, skola dessa

ofördröjligen kalla aktieägarna till bolagsstämma för granskning av slutredovisningen.

Angående redovisningshandlingarnas och revisionsberättelsens

framläggande å stämman och tillhandahållande åt aktieägarna under viss tid

före stämman skall gälla vad i 113 § stadgas; dock äge aktieägare allenast

på egen bekostnad bekomma avskrift av nämnda handlingar.

Angående insändande av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

till försäkringsinspektionen gäller vad i 284 § stadgas.

158 §.

Då likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag och å bolagsstämman framlagt

slutredovisning för sin förvaltning, anses bolaget upplöst; och skall anmälan

därom ofördröjligen göras för registrering.

Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga likvidatorer,

skola fogas enligt 341 § andra stycket bestyrkt avskrift av protokoll som

förts i ärendet ävensom bevis om dagen för utfärdande av kallelsen å okända

borgenärer.

159 8.

Yppas, efter det bolaget skall anses upplöst, tillgång för bolaget eller väckes

talan mot bolaget eller uppkommer eljest behov av likvidationsåtgärd,

skall likvidationen fortsättas. Anmälan härom skall av likvidatorerna ofördröjligen

göras för registrering.

Beträffande kallelse till den bolagsstämma, som efter likvidationens återupptagande

först skall hållas, gälle vad i 115 § tredje stycket är stadgat.

s. 473 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

473

160 §.

Rörande beslut om avträdande av försäkringsaktiebolags egendom till konkurs

skall meddelande samtidigt med kungörelsen om beslutet genom konkursdomarens

försorg till försäkringsinspektionen avsändas för registrering.

Under konkurs företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen och

verkställande direktören eller, där vid konkursens början sysslomän enligt

137 § eller likvidatorer voro utsedda, av dessa; dock må i behörig ordning

kunna utses styrelse i stället för sysslomän ävensom nya styrelseledamöter

eller nya likvidatorer.

Det åligger konkursförvaltaren, då konkurs avslutats, att för registrering

ofördröjligen avsända meddelande därom med angivande huruvida överskott

finnes eller icke. Är konkursförvaltare ej tillsatt, skall sådan anmälan göras

av konkursdomaren.

161 §.

Där efter avslutande av försäkringsaktiebolags konkurs överskott ej finnes,

anses bolaget upplöst, då konkursen avslutades.

Finnes överskott, skall likvidation verkställas och gälle i avseende dära

bestämmelserna i 140—145 samt 147—158 §§. Har ej inom en månad efter

konkursens avslutande för registrering anmälts, att bolaget trätt i likvidation,

förklare rätten, på ansökan av styrelseledamot, verkställande direktören, aktieägare

eller borgenär eller på anmälan av försäkringsinspektionen, att bolaget

skall träda i likvidation. I fråga om ärendets handläggning och om

beslutet skall i tillämpliga delar gälla vad i 135 § är stadgat.

Hade bolaget, i fall som avses i andra stycket, trätt i likvidation, innan

dess egendom avträddes till konkurs, gälle vad i 159 § är stadgat.

162 §.

1 mom. Bolagsstämma äger besluta att talan skall på grund av förvaltningen

anställas mot likvidator. Enskild aktieägare äger ock för bolagets räkning

men i eget namn föra sådan talan; och skall i dylikt fall vad i 121 §

sista stycket är stadgat angående rättegångskostnad äga motsvarande tillämpning.

Talan må ej väckas senare än ett år från det slutredovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen framlades å bolagsstämma. Har likvidator entledigats

eller eljest avgått eller avlidit före likvidationens avslutande, skall dock

tiden för anställande av talan räknas från den bolagsstämma, vara framlagts

redovisningshandlingar och revisionsberättelse avseende det räkenskapsår, da

avgången eller frånfället inträffade. Vad i 120 § fjärde stycket, 123 § och

124 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i avseende

å talan mot likvidator och uppgörelse mellan bolaget och likvidator rörande

honom i sådan egenskap åliggande skadeståndsskyldighet.

2 mom. Beträffande skadeståndstalan mot likvidationsrevisor skall vad i

1 mom. första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4*4 Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Talan må ej anställas senare än två år från det slutredovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen framlades å bolagsstämma eller, där fråga är om

talan på grund av tillsynen över likvidator som entledigats eller eljest avgått

eller avlidit före likvidationens avslutande eller om talan mot likvidationsrevisor,

som sålunda avgått eller avlidit, från den bolagsstämma, varå framlagts

redovisningshandlingar och revisionsberättelse avseende det räkenskapsår,

då avgången eller frånfället inträffade. Vad i 122 § fjärde stycket, 123 §

och 124 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om talan mot likvidationsrevisor samt om uppgörelse mellan likvidationsrevisor

och bolaget.

163 §.

Har försäkringsaktiebolag trätt i likvidation på grund av bolagsstämmas

beslut i fall, då i denna lag stadgad anledning därtill icke var för handen

eller allenast anledning som i 136 § sägs förelåg, eller har försäkringsaktiebolag

trätt i likvidation på grund av rättens beslut enligt nämnda paragraf,

och har anledning till likvidation icke senare uppkommit enligt 42 eller 135 §,

äger bolagsstämma, såframt brist i bolagets aktiekapital icke föreligger och

utskiftning av bolagets tillgångar ännu icke börjat, besluta att likvidationen

skall upphöra och bolaget återupptaga sin verksamhet.

Uppkommer fråga om återupptagande av bolagets verksamhet, skall av

likvidatorerna upprättas balansräkning efter de grunder varom stadgas i

139 §. Balansräkningen samt en av likvidatorerna underskriven berättelse rölande

skälen till återupptagande av bolagets verksamhet skola överlämnas till

likvidationsrevisorerna.

Likvidationsrevisorerna skola så snart ske kan över balansräkningen och

berättelsen till likvidatorerna avgiva yttrande, som skall innehålla särskilt

uttalande, huruvida hinder för verksamhetens återupptagande föreligger enligt

första stycket eller icke.

Balansräkningen, berättelsen och yttrandet skola minst en vecka före bolagsstämman

hallas hos bolaget tillgängliga för aktieägarna. Dessa handlingar

skola jämväl framläggas å stämman.

Bolagsstämmas beslut om likvidationens upphörande och återupptagande

av bolagets verksamhet vare icke giltigt, med mindre det fattas i den ordning,

som gäller för beslut om bolagets trädande i likvidation i fall då i

denna lag stadgad anledning därtill icke är för handen.

För registrering skall ofördröjligen anmälas, att likvidationen skall upphöra

och bolagets verksamhet återupptagas. Anmälningen, som skall undertecknas

av samtliga likvidatorer, skall innehålla försäkran, att hinder enligt

första stycket mot verksamhetens återupptagande ej föreligger. Vid anmälningen

skola fogas två enligt 341 § andra stycket bestyrkta avskrifter av

protokoll, som förts i ärendet, samt avskrift av balansräkningen, berättelsen

och yttrandet av likvidationsrevisorerna.

Beslutet om återupptagande av bolagets verksamhet må ej gå i verkställighet,

innan registrering skett.

s. 475 Kontrollera mot PDF

475

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

164 §

Har, sedan försäkringsaktiebolag trätt i likvidation, genom domstols lagakraftägande

avgörande bolagsstämmans eller rättens beslut om likvidation blivit

upphävt och anteckning därom skett i registret, eller registrering om återupptagande

av bolagets verksamhet skett jämlikt 163 §, skola likvidatorerna

ofördröjligen kalla aktieägarna till bolagsstämma för val av styrelse och revisorer.

Likvidatorerna skola ock för sin förvaltning avgiva slutredovisning,

som i 157 § sägs. Redovisningshandlingarna skola avlämnas till likvidationsrevisorerna,

vilkh hava att inom en månad därefter till likvidatorerna avgiva

revisionsberättelse, innefattande särskilt uttalande angående ansvarsfrihet

för dem. Sedan handlingarna av likvidatorerna tillställts styrelsen, skall denna

ofördröjligen kalla aktieägarna till bolagsstämma för fattande av beslut i fråga

om ansvarsfrihet för likvidatorerna. Angående redovisningshandlingarnas och

revisionsberättelsens framläggande å stämman och tillhandahållande åt aktieägarna

under viss tid före stämman skall gälla vad i 113 § är stadgat; dock

äge aktieägare allenast på egen bekostnad bekomma avskrift av nämnda

handlingar. Om kallelse till stämman skall gälla vad om kallelse till extra

bolagsstämma är stadgat; dock skola föreskrivna kallelseåtgärder vara vidtagna

senast två veckor före stämman.

Vad i denna lag rörande styrelseledamot är stadgat beträffande ansvarsfrihet,

talan å förvaltningen och uppgörelse med bolaget skall, i fall som avses

i första stycket, äga motsvarande tillämpning i avseende å likvidator.

Då genom lagakraftägande avgörande bolagsstämmans eller rättens beslut

om likvidation blivit upphävt, skall anmälan därom för anteckning i registret

enligt 313 § första stycket ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Angående insändande av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

till försäkringsinspektionen gäller vad i 284 § stadgas.

165 §.

Har försäkringsaktiebolag trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd,

må nya försäkringar icke meddelas.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må dock under bolagets likvidation

sådan livförsäkring meddelas, som föranledes av gällande försäkringsavtal.

II. Om ömsesidigt försäkringsbolag.

Om ömsesidigt försäkringsbolags bildande.

166 §.

1 mom. De som vilja stifta ömsesidigt försäkringsbolag skola upprätta bolagsordning

samt därå söka Konungens stadfästelse. Avser bolagets rörelse

livförsäkring eller avser rörelsen annat slag av försäkring för all framtid

eller för längre tid än tio år, skola lillika enligt vad i 173 § sägs upprättas

s. 476 Kontrollera mot PDF

476

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

särskilda grunder för verksamheten samt därå sökas Konungens stadfästelse.

Bolagsordningen och grunderna skola vara försedda med stiftarnas bevittnade

namnunderskrifter.

Konungen prövar bolagsordningens och grundernas överensstämmelse med

denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver,

med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,

särskilda bestämmelser må erfordras.

Finnes den tillämnade rörelsen behövlig och även eljest ägnad att främja

en sund utveckling av försäkringsväsendet, stadfäster Konungen bolagsordningen

och grunderna samt beviljar koncession tillsvidare eller, där särskilda

omständigheter därtill föranleda, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver

intill slutet av då löpande räkenskapsår.

2 mom. Å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa grunder

skall ock sökas Konungens stadfästelse. Avser ändringen utvidgning av

bolagets rörelse till ny försäkringsgren eller nytt verksamhetsområde eller

avser ändringen en väsentlig omläggning av rörelsen, skall vad om koncession

för nytt bolag är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Konungens ställe

meddela stadfästelse å ändringsbeslut, som icke avser fall som i första stycket

andra punkten sägs.

3 mom. Ansökan om stadfästelse skall inlämnas till försäkringsinspektionen.

Avser ansökningen koncession för nytt bolag, skola stiftarna i ansökningen

uppgiva namn och postadress för ombud, som äger å stiftarnas vägnar

mottaga handlingar och meddelanden (stiftarombud).

Ansökan om ändring av stadfäst bolagsordning eller stadfästa grunder skall,

sedan beslut om ändringen fattats, göras av styrelsen eller verkställande

direktören. Vid ansökningen skall fogas enligt 341 § andra stycket bestyrkt

avskrift av protokoll som förts i ärendet.

167 §.

Stiftare av ömsesidigt försäkringsbolag skall vara myndig här i riket bosatt

svensk medborgare. Svenska staten samt svensk kommun må ock vara

stiftare.

Den som är i konkurstillstånd kan ej vara stiftare.

Stiftarna skola vara till antalet minst tre.

168 §.

Delägare i ömsesidigt försäkringsbolag äro försäkringstagarna. Återförsäkringstagare

skall dock icke på grund av återförsäkringen anses såsom delägare.

I fråga om livförsäkring och annan personförsäkring ävensom återförsäkring

häfta för ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser allenast bolagets tillgångar.

Beträffande försäkring av annat slag svara delägarna personligen med

s. 477 Kontrollera mot PDF

477

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet för bolagets förbindelser.

Delägares ansvarighet må göras gällande allenast i den ordning denna lag

föreskriver.

169 §.

ömsesidigt försäkringsbolag må icke, med mindre särskilda skäl till undantag

förefinnas, bildas utan garantikapital.

Garantikapitalet skall bestämmas med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten

av den tillämnade rörelsen samt återbetalas då det ej vidare erfordras

för rörelsens ändamålsenliga bedrivande. Angående villkor för återbetalning

är vidare stadgat i 193 §.

170 §.

Bolagsordning för ömsesidigt försäkringsbolag skall angiva:

1. bolagets firma;

2. föremålet för bolagets verksamhet med särskilt angivande, huruvida

verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som återförsäkring;

3. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verksamhet;

4. den ort inom riket, där bolagets styrelse skall hava sitt säte;

5. antalet styrelseledamöter och, där suppleanter för dem skola finnas,

antalet styrelsesuppleanter, antalet revisorer, tiden för styrelseledamots och

revisors uppdrag, så ock, där styrelseledamot och styrelsesuppleant eller revisor

och revisorssuppleant ej skola väljas å bolagsstämma, huru de skola

tillsättas, ävensom huruvida revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd

granskningsman;

6. huruvida mer än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas, samt

vilka ärenden som skola förekomma å ordinarie stämma, utöver dem vilka

enligt 218 § skola förekomma å stämma som i 213 § sägs, eller, där flera

ordinarie stämmor skola hållas, å envar av dem;

7. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande, vilken tid, i fråga om stämma

som i 213 § sägs, skall bestämmas till viss period, icke överstigande tre

månader, inom sex månader från nästföregående räkenskapsårs utgång;

8. grunderna för utövande av rösträtt och fattande av beslut å bolagsstämma,

med särskilt angivande, huruvida och i vilken män delägarnas rösträtt

skall utövas genom utsedda delegerade;

9. det sätt, varpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

kungöras delägarna eller röstberättigade, som icke äro delägare,

ävensom den tid före stämma, da föreskrivna kallelseatgärder senast skola

vara vidtagna;

10. där ej för bolagets förbindelser häfta allenast dess tillgångar, intill

vilket belopp och i vilken ordning delägarna äro för bolagets förbindelser

personligen ansvariga;

s. 478 Kontrollera mot PDF

478

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

11. där bolaget är skyldigt att göra avsättning till reservfond, huru stor

del av bolagets årsvinst, som minst skall avsättas till dylik fond, och till vilket

belopp reservfonden skall uppgå för att avsättning ej skall behöva äga

rum;

12. de grunder, enligt vilka eljest skall förfogas över uppkommen vinst,

med särskilt angivande i fråga om livförsäkringsrörelse i vad mån avsättning

skall ske till regleringsfond;

13. antal och belopp av försäkringar, som skola vara tecknade, innan bolaget

må anses bildat;

14. beträffande annan försäkring än livförsäkring, regler för begränsning

av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring ikläda sig på en och samma

risk;

15. där verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäkring,

regler för återförsäkringens begränsning i förhållande till den direkta försäkringen;
ävensom

där garantikapital förskjutes;

16. garantikapitalets belopp;

17. i vilken ordning garant skall inbetala tecknat garantibelopp;

18. huruvida och i vilken ordning ränta skall erläggas å garantikapitalet

och vinst utdelas till garant, så ock i vilken ordning garantikapitalet skall

återgäldas;

19. huruvida och i vilken mån rösträtt å bolagsstämma må tillkomma

garant.

Antalet styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och revisorer kan så bestämmas,

att lägsta och högsta antalet angives.

Bolagsordningen skall jämväl innehålla bestämmelser ej mindre om den

tid, ej överstigande sex månader från det stadfästelse å bolagsordningen

meddelats, inom vilken konstituerande stämma skall hållas, än även om

grunderna för utövande av rösträtt och fattande av beslut å sådan stämma.

171 §.

ömsesidigt försäkringsbolags firma skall innehålla orden ömsesidig samt

försäkring. I fråga om bolag, vars verksamhet endast avser att meddela försäkring

av egendom inom ett län, skall firman angiva området för bolagets

verksamhet men må ordet ömsesidig utelämnas.

Ny firma skall tydligt skilja sig från annat, förut i laga ordning registrerat,

ännu bestående försäkringsbolags firma, så ock från benämning å utländsk

försäkringsanstalt, som är allmänt känd här i riket.

172 §.

Vid bestämmande av antal och belopp av försäkringar, som skola vara

tecknade, innan ömsesidigt försäkringsbolag må anses bildat, skall hänsyn

tagas till beskaffenheten av den tillämnade rörelsen och till garantikapitalets

storlek.

s. 479 Kontrollera mot PDF

479

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

173 §.

För livförsäkring skola grunder upprättas beträffande

1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv;

2. avsättning till och användning av utjämningsfond;

3. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev;

4. belåning av försäkringsbrev hos bolaget;

5. verkan av underlåten premiebetalning;

6. återbäring till försäkringstagarna; samt

7. begränsning av den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring ikläda

sig på en och samma risk.

Skall försäkring, som ej är att hänföra till personförsäkring, meddelas för

all framtid eller för längre tid än tio år, skola grunder upprättas för beräkning

av premiereserv för sådana försäkringar ävensom för bestämmande av

försäkringstagares rätt när sådan försäkring upphör i förtid eller bolaget

eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall.

Om grunder för livförsäkring stadgas vidare i 263—265, 267—270 och

273 §§.

174 §.

Skall förbehåll träffas enligt 344 § om tvisters avgörande av skiljemän,

eller skall bolaget driva försäkringsrörelse i utlandet,

eller skall bolagets verksamhet upphöra efter viss tid eller under visst

villkor, *

varde bestämmelse härom intagen i bolagsordningen.

Där kalenderåret ej skall utgöra bolagets räkenskapsår, varde räkenskapsåret

angivet i bolagsordningen.

Skall om användande av bolagets behållna tillgångar vid dess upplösning

gälla annat än i denna lag stadgas, varde bestämmelse härom intagen i bolagsordning^.

175 §.

Sedan stadfästelse å bolagsordningen meddelats, skall teckning av försäkringar

i bolaget ske å teckningslista som upprättats av stiftarna och försetts

med deras bevittnade namnunderskrifter. Teckning må ock ske å sådan avskrift

av teckningslistan, som bestyrkts av notarius publicus eller landsfiskal

eller av stiftarna. Vid teckningslistan skall vara fogad på enahanda sätt styrkt

avskrift av Konungens beslut om stadfästelse.

När teckning sker, böra tecknarna vid sina namn angiva yrke och postadress.

176 §.

Ej må stiftare eller annan av bolaget för dess bildande njuta gottgörelse

utöver ersättning för utgifter, som för bildandet varit uppenbarligen nödvändiga.

Ej heller må stiftare förbehålla sig eller annan särskild förmån eller

rättighet.

s. 480 Kontrollera mot PDF

480

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

177 §.

Teckning av försäkring må å konstituerande stämma icke tagas i beräkning

där den skett annorledes än å teckningslista i huvudskrift eller sådan avskrift

som i 175 § sägs eller där teckningen gjorts med förbehåll.

178 §.

Har ej beslut om bolagets bildande fattats å konstituerande stämma inom

den i bolagsordningen föreskrivna tiden eller å stämma, till vilken frågan uppskjutits

enligt 182 §, vare teckning av försäkring eller garantikapital icke vidare

bindande.

Samma lag vare, där genom lagakraftägande beslut frågan om bolagets

registrering förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registrering blivit

avslagen.

179 §.

Ej må, sedan bolaget registrerats, sådan grund för tecknings ogiltighet, som

avses i 177 § och 178 § första stycket, göras gällande, utan så är att den

hos försäkringsinspektionen anmälts före registreringen.

180 §.

Konstituerande stämma skall utlysas av stiftarna att inom tid, som blivit

bestämd i bolagsordningen, hållas å ort inom riket. Kallelsen skall senast två

veckor före stämman kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom den

ort, där bolagets styrelse skall hava sitt säte. Skriftlig kallelse skall ock med

posten avsändas till envar, som tecknat försäkring och vid sitt namn angivit

postadress ävensom till garant, som är röstberättigad.

Skall efter vad i 182 § sägs till fortsatt stämma anstå med avgörande av

frågan huruvida bolaget skall komma till stånd, skall kallelse till den fortsatta

stämman utfärdas i den ordning varom i första stycket stadgas. Kallelsen

skall angiva de ärenden som skola förekomma.

181 §.

Å konstituerande stämman skola stiftarna framlägga Konungens beslut om

stadfästelse samt teckningslistan i huvudskrift. Har teckning skett å avskrifter

av teckningslistan, skola ock dessa framläggas.

Stämman skall öppnas av den stiftarna därtill utsett. Där de närvarande ej

enhälligt utse ordförande, aligger det den som öppnat stämman att såsom ordförande

leda förhandlingarna, till dess röstlängd blivit godkänd och ordförande

valts.

Å stämman skall ordföranden upprätta förteckning över närvarande röstberättigade.

Företrädes någon av ombud, skall jämväl ombudet upptagas.

Därefter skall i förteckningen över närvarande anteckning göras om det röstetal,

som tillkommer envar av dem. Äger någon utöva rösträtt såsom garant

skall detta angivas i förteckningen. Sedan förteckningen enhälligt eller efter

s. 481 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

481

en på grundval av densamma företagen omröstning godkänts med eller utan

ändring, länder förteckningen till efterrättelse såsom röstlängd.

Utvisa ej teckningslistorna, att försäkringar blivit tecknade till minst det

antal och belopp, som i bolagsordningen föreskrivits, vare frågan om bolagets

bildande förfallen.

Skall garantikapital förskjutas och styrkes ej å stämman att detsamma blivit

inbetalt till den del, som i bolagsordningen föreskrivits, vare lag som i

fjärde stycket sägs.

Vid fortsatt stämma, varom i 182 § förmäles, skall ny röstlängd upprättas.

182 §.

Å konstituerande stämman skall till avgörande företagas, huruvida bolaget

skall komma till stånd. Dock må beslutas, att med frågans avgörande skall

anstå till fortsatt stämma, som utsättes till viss dag minst fyra och högst sex

veckor därefter. Å fortsatt stämma varde frågan om bolagets bildande avgjord

utan vidare uppskov.

Beslutes att bolaget skall komma till stånd, skall bolaget anses bildat; i

annat fall vare frågan om bolagets bildande förfallen.

183 §.

Är ömsesidigt försäkringsbolag bildat, skall val av styrelse och revisorer

förrättas.

Sker det ej å konstituerande stämman, åligger det stiftarna att senast en

månad därefter i den ordning, som skall gälla för kallelse till ordinarie bolagsstämma,

utlysa särskild stämma för ändamålet att hållas så snart ske

kan. Uraktlåtes det, har försäkringsinspektionen att då förhållandet varder

för inspektionen kunnigt ofördröjligen i samma ordning kalla de röstberättigade

till sådan stämma.

I fråga om orten för särskild stämma skall gälla vad om ort för bolagsstämma

är stadgat i 215 §.

184 §.

Vid konstituerande stämman och särskild stämma enligt 183 § skall genom

stiftarnas försorg föras protokoll. Rörande detta protokoll skall vad i 210 §

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

185 §.

I fråga om talan å beslut, som fattats på konstituerande stämman eller särskild

stämma enligt 183 §, skall vad om talan å bolagsstämmobeslut är stadgat

i 229 § 1 mom. första stycket och andra stycket första punkten samt 2

mom. så ock i 230 § äga motsvarande tillämpning. Har bolaget i strid mot

vad i 304 § 1 mom. sägs blivit registrerat, ehuru sådan grund till klander

mot beslutet om bolagets bildande förelåg som avses i 229 § 1 mom. andra

och tredje styckena, vare beslutet gällande, om klandertalan ej väckts inom

föreskriven tid eller väckt klandertalan ogillats.

31 Bihanq till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 482 Kontrollera mot PDF

482

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

186 g.

Sedan styrelse och revisorer utsetts så ock, där enligt bolagsordningen ga

rantikapital skall förskjutas, minst hälften av garantikapitalet erlagts genom

betalning i penningar eller därmed enligt 331 § jämställd betalning samt

stadgad skyldighet att avlämna förbindelser, som i 192 § sägs, fullgjorts, må

bolaget enligt föreskrifterna i denna lag registreras.

187 §.

Innan bolaget registrerats, kan det ej förvärva rättigheter eller ikläda sig

skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller

svara. Sedan styrelse blivit utsedd, äge den dock föra talan i mål rörande bolagsbildningen,

så ock eljest vidtaga åtgärd för utbekommande av tecknat

garantibelopp.

Handla stiftare eller ock styrelsen, verkställande direktören eller annan,

som enligt 204 §, jämförd med 80 §, är ställföreträdare för bolaget, eller delägare

å bolagets vägnar, innan det registrerats, skola de, som deltagit i åtgärden

eller beslut därom, svara för uppkommande förbindelser, en för alla

och alla för en, såsom för egen skuld; vare tillika, där avtal träffats med någon

som saknade kännedom om att bolaget var oregistrerat, en för alla och

alla för en skyldiga att ställa betryggande säkerhet för förpliktelser, som ej

skola omedelbart fullgöras.

188 §.

Har styrelsen, verkställande direktören eller annan ställföreträdare, som

avses i 204 §, jämförd med 80 §, ingått avtal för oregistrerat bolag, vare avtalet,

där registrering sker, gällande från registreringen, såvida icke den med

vilken avtalet slöts utövar den rätt att frånträda avtalet, som på grund av vad

i andra stycket stadgas må tillkomma honom.

Den med vilken avtalet slöts äge frånträda avtalet, innan det kommit eller

enligt vad i 316 § sägs skall anses hava kommit till hans kännedom, att bolaget

registrerats. Visste han att bolaget var oregistrerat, må han dock ej, med

mindre förbehåll träffats, frånträda avtalet i annat fall än då ansökan om

registrering icke gjorts inom den i 191 § stadgade tiden eller då ansökan, som

gjorts inom denna tid, av försäkringsinspektionen avslagits.

Frånträde skall anses hava ägt rum, när meddelande därom inlämnats för

befordran med post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänts

till ställföreträdare, som ingått avtalet, eller till annan, som utsetts att vara

styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare. Den med vilken

avtalet slöts vare pliktig att, på förfrågan huruvida han vill vidbliva avtalet,

inom skälig tid giva besked därom. Förklarar han sig vilja vidbliva avtalet

eller underlåter han att inom skälig tid giva besked, skall han vara bunden av

avtalet som om han vetat att bolaget var oregistrerat.

s. 483 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

483

189 §.

Blir enligt 188 § avtal bindande för bolaget, må ansvarighet varom i 187 §

andra stycket stadgas ej göras gällande, utom såvitt angår förpliktelse som

skolat fullgöras före bolagets registrering. Ej heller må på grund av sådan

förpliktelse talan väckas, sedan ett år förflutit från registreringen.

190 §.

Varder bolaget ej registrerat, vare styrelseledamöterna, en för alla och

alla för en, ansvariga för att vad styrelsen uppburit på grund av garantiavtal

eller teckning av försäkring i bolaget återbäres till garant eller tecknare

efter avdrag för kostnad till följd av åtgärd som må vidtagas enligt 187 §

första stycket. Återbäringen skall ock omfatta förkovran, där sådan uppkommit.

191 §.

Ansökan om bolagets registrering skall av styrelsen och verkställande direktören

göras senast ett år från det stadfästelse å bolagsordningen meddelats.

Ansökningen skall beträffande styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande

direktör och vice verkställande direktör innehålla uppgift om fullständiga

namnet ävensom hemvist, så ock förklaring att dessa personer äro

svenska medborgare och ej äro omyndiga. Där enligt bolagsordningen revisor

skall vara auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, skola

beträffande sådan revisor och suppleant för denne lämnas enahanda uppgifter

under angivande att han är auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.

I ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagets firma skall tecknas,

där den ej tecknas av styrelsen eller av verkställande direktören allenast

på grund av denna lag. Skall firman tecknas av annan person än som avses

i andra stycket första punkten, gälle vad där är sladgat även i fråga om sådan

firmatecknare.

Bolagets postadress skall angivas.

Vid ansökningen skola fogas:

1. de listor å vilka teckning av försäkringar ägt rum;

2. avskrift av protokollet vid konstituerande stämman så ock, om särskild

stämma hållits, av det därvid förda protokollet;

3. två exemplar av Konungens beslut om stadfästelse.

Dessutom skall, där enligt bolagsordningen garantikapital skall förskjutas,

vid ansökningen fogas avskrift av garantiavtalet ävensom en av samtliga

styrelseledamöter och verkställande direktören undertecknad handling innehållande

dels uppgift, huru stor del av garantikapitalet som inbetalts,

samt huruvida och i vad mån förbindelser, som i 192 § omförmälas, blivit

avlämnade, dels ock försäkran alt den anmälda inbetalningen på garantikapitalet

blivit verkställd genom betalning i penningar eller därmed enligt

331 § jämställd betalning.

s. 484 Kontrollera mot PDF

484

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

I femte och sjätte styckena angivna avskrifter och exemplar av stadfästelsebeslut

skola vara bestyrkta på sätt i 341 § andra stycket stadgas.

Har ej varje styrelseledamot och styrelsesuppleant samt verkställande direktören

och vice verkställande direktör, så ock i övrigt envar, som ensam

eller i förening med annan är bemyndigad att teckna bolagets firma, å ansökningen

egenhändigt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid

ansökningen fogas en särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit

styrkt av vittnen.

Om inbetalning och återbetalning av garantikapital.

192 §.

1 mom. Senast inom två år från ömsesidigt försäkringsbolags bildande skall,

där garantikapital förskjutes, tecknat garantibelopp vara med penningar eller

därmed enligt 331 § jämställd betalning till fullo inbetalt.

Garant vare skyldig att senast vid bolagets bildande avlämna till bolaget

ställd skriftlig förbindelse å tecknat garantibelopp, som är oguldet. Fordran å

oguldet garantibelopp må, ändå att förbindelse utfärdats, ej av bolaget överlåtas

eller pantsättas.

Ej må kvittning ske av skuld på grund av teckning av garantibelopp mot

fordran hos bolaget, med mindre styrelsen det medgiver. Kvittning må icke

medgivas, där den skulle lända till nackdel för bolaget eller dess borgenärer.

Innan styrelse valts, må inbetalning av garantibelopp verkställas allenast

genom insättning för bolaget å bankräkning, varom stadgas i 331 §.

2 mom. Varder, efter det ansökan om bolagets registrering gjorts, ytterligare

inbetalning å garantikapital fullgjord, skall inom sex månader efter inbetalningen

anmälan om sålunda inbetalt belopp göras för registrering. Anmälningen,

som skall vara undertecknad av samtliga styrelseledamöter och verkställande

direktören, skall innehålla försäkran att den anmälda inbetalningen

på garantikapitalet blivit verkställd genom betalning i penningar eller

därmed enligt 331 § jämställd betalning eller ock genom kvittning mot skuld

till garant. Därvid skall angivas, huru mycket som guldits genom betalning

och huru mycket som guldits genom kvittning, och skall, där kvittning skett,

tillika försäkras att den enligt styrelsens och verkställande direktörens mening

icke länt till nackdel för bolaget eller dess borgenärer.

193 §.

Återbetalning av garantikapital må icke ske förrän såsom tillgång uppförda

organisationskostnader fullständigt avskrivits samt, där rörelsen avser livförsäkring,

säkerhetsfonden uppgår till det i 271 § angivna minimibeloppet.

Beslut om återbetalning av garantikapitalet, helt eller delvis, må ej bringas

till verkställighet utan försäkringsinspektionens tillstånd.

Verkställd återbetalning skall av styrelsen och verkställande direktören ofördröjligen

anmälas för registrering.

s. 485 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

485

Om reservfond så ock om bolagsstämmas rätt att genom vinstutdelning eller

eljest förfoga över bolagets egendom.

194 §.

ömsesidigt försäkringsbolag skall av årsvinsten å annan rörelse än livförsäkringsrörelse,

efter avdrag för vad som åtgår till täckande av möjligen förefintlig

förlust från föregående år, göra avsättning till reservfond med minst

det belopp, som angives i bolagsordningen. Vid beräkning av det belopp, som

sålunda minst skall avsättas, må ej från årsvinsten avdragas den andel däri,

som kan hava tillerkänts styrelseledamot, verkställande direktören eller annan

såsom arvode (tantiem). Sedan fonden uppgått till visst i bolagsordningen

föreskrivet minimibelopp, må vidare avsättning till fonden upphöra; nedgår

fonden under det sålunda föreskrivna beloppet, skall avsättning därtill

ånyo vidtaga.

Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för täckande av förlust,

som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å bolagets verksamhet

i dess helhet, och som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande

avsatta medel.

195 §.

1 mom. Ej må till betalning av ränta enligt garantiavtal eller till utdelning

av vinst åt garant användas annat än den vinst, som förefinnes a rörelsen i

dess helhet enligt fastställd balansräkning för sista räkenskapsåret, i den

mån vinsten icke enligt bestämmelse i denna lag eller i bolagsordningen eller

grunderna skall avsättas till särskild fond.

Innan organisationskostnader, som uppförts såsom tillgång, fullständigt

avskrivits, må ej för något år såsom ränta eller vinst till garanter utgivas

sammanlagt mera än tre procent å det inbetalda garantikapitalet.

2 mom. Varder räntebetalning eller vinstutdelning beslutad och verkställd

i strid mot vad i 1 mom. stadgats eller mot bestämmelse i bolagsordningen

eller grunderna, vare garanter, som uppburit sådan betalning eller utdelning,

skyldiga att återbära denna jämte fem procent ränta därå.

Samma lag vare, om betalning eller utdelning skett av vinst som utvisats

av fastställd balansräkning till följd därav att balansräkningen upprättats i

strid mot bestämmelser som avses i 205 §, jämförd med 93 och 94 §§; dock

må betalningen eller utdelningen ej återkrävas från den, som vid dess uppbärande

varken insåg eller bort inse balansräkningens oriktighet.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som medverkat

till beslutet om räntebetalning eller vinstutdelning eller verkställandet av detta

eller till upprättandet eller fastställandet av oriktig balansräkning, ansvariga

efter de beträffande skadeståndsskyldighet i 320, 323 och 324 §§ stadgade

grunderna.

s. 486 Kontrollera mot PDF

486

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

196 §.

Det tillkommer bolagsstämma att i enlighet med bolagsordningens föreskrifter

besluta, huruvida och i vad mån räntebetalning eller utdelning skall

ske av den vinst som enligt 195 § må användas för sådant ändamål.

Bolagsstämma ma ej besluta om användande av bolagets vinstmedel eller

övriga tillgångar eller om åtagande av förpliktelser för ändamål, som uppenbarligen

är främmande för bolagets verksamhet. Dock äge bolagsstämma

använda tillgångar till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, såvitt

det med hänsyn till ändamålets beskaffenhet, bolagets ställning och omständigheterna

i övrigt får anses skäligt.

Bolagsstämma må ej heller, med mindre annat följer av vad i denna lag

eller bolagsordningen är stadgat, besluta om sådan användning av bolagets

tillgångar eller eljest om sådan åtgärd, att uppenbarligen fördel beredes vissa

garanter till nackdel för bolaget eller övriga garanter.

Om uttaxering i ömsesidigt försäkringsbolag.

197 §.

Uppkommer i ömsesidigt försäkringsbolag förlust å annan försäkring än

personförsäkring, skall det belopp, vartill förlusten uppgår, i den mån den

icke varder täckt genom användande av befintliga till framtida förfogande

avsatta medel eller genom nedsättning av reservfonden, med tillägg av högst

en tiondel uttaxeras å dem, som varit delägare i bolaget under hela eller någon

del av det räkenskapsår, varunder förlusten uppkommit. Är delägarnas

personliga ansvarighet begränsad till visst belopp, skall uttaxeringen därefter

jämkas.

Varder ej förlusten täckt genom uttaxering på sätt i första stycket är

stadgat, skall kvarstående förlust utjämnas genom nedsättning av delägares

andel i premiereserven med därav betingad nedsättning av försäkringsbeloppen

ävensom av sådana på delägare belöpande ersättningsbelopp, som svara

mot försäkringsfall, vilka inträffat under det räkenskapsår, varunder förlusten

uppkommit.

Där garantikapital förskjutits, skall vad ovan är stadgat om förlustens täckande

genom uttaxering gälla allenast det belopp, varmed förlusten må överstiga

det inbetalda garantikapitalet till den del detta icke redan återbetalats

till garanterna.

Om täckande av förlust i fråga om livförsäkring eller annan personförsäkring

stadgas i 272 och 273 §§.

198 §.

Uttaxering enligt 197 § skall, efter det balansräkning för räkenskapsåret

blivit av bolagsstämman fastställd, genom styrelsens och verkställande direktörens

försorg ofördröjligen bringas till verkställighet. Inbetalning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

487

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

medel som uttaxerats må fördelas på högst sex terminer, dock att sista inbetalningen

skall vara gjord inom tre år från beslut om uttaxering.

Uttaxeringsbeslut skall, där ej annat är i bolagsordningen bestämt, minst

en månad före varje inbetalningsdag delgivas i den ordning, som finnes stadgad

för kungörande av meddelanden till delägarna.

199 §.

Uttaxering skall ske i förhållande till varje delägares försäkringsbelopp.

Vid nedsättning av delägares andel i premiereserven och av ersättningsbelopp

som belöpa på delägare skola alla andelar och ersättningsbelopp nedsättas

i samma förhållande.

Har någon redan uppburit större ersättning än honom tillkommer efter

ersättningsbeloppens nedsättning, är han skyldig att till bolaget återbära vad

han sålunda för mycket uppburit.

Om bolagsordningen innehåller bestämmelser, som avvika från vad i denna

paragraf är stadgat, vare de gällande.

200 §.

Å delägare uttaxerat belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall ofördröjligen

utsökas. Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmätningsbar tillgång

till det utsökta beloppets fulla gäldande eller varder delägares egendom avträdd

till konkurs, skall, i den mån förlust, som jämlikt 197 § skall täckas

genom uttaxering, icke genom de erlagda beloppen blivit täckt, i förra fallet

vad som brister och i senare fallet vad å delägaren belöper uttagas hos övriga

delägare så långt deras ansvarighet räcker; och skola i ty fall de för första

uttaxeringen gällande grunder lända till efterrättelse.

201 §.

Avträdes ömsesidigt försäkringsbolags egendom till konkurs, må delägares

personliga ansvarighet för bolagets förbindelser göras gällande endast i den

mån bolagets tillgångar ej förslå till gäldande av dess skulder samt allenast

i den ordning som i 202 och 203 §§ sägs.

202 §.

Då förslag till slututdelning i bolagets konkurs upprättas, skall, där brist

för borgenärerna uppstår, av konkursförvaltningen jämväl upprättas förslag

till uttaxering å delägarna, så långt deras ansvarighet räcker, av det belopp

som erfordras för bristens täckande. Sådan uttaxering skall verkställas efter

de grunder, som stadgas i 197 och 199 §§, dock att uttaxeringen skall ske a

dem, som vid tiden för konkursansökningens ingivande voro eller under hela

eller någon del av det före nämnda tid närmast förflutna året varit delägare

i bolaget.

Underrättelse om förslagets upprättande skall upptagas i den kungörelse,

som utfärdas angående utdelningsförslaget, och varde därjämte av rättens

s. 488 Kontrollera mot PDF

488

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ombudsman meddelad delägarna på sätt om kungörande av meddelanden åt

dem finnes stadgat. Vad konkurslagen innehåller om tillhandahållande av

utdelningsförslag samt om ordningen för klander därå skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om förslag till uttaxering. Klandertalan å sådant förslag

må jämväl av delägare anställas.

203 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blivit av första domstolen

i konkurssaken prövat, aligger det konkursförvaltaren att ofördröjligen

i den ordning, som finnes stadgad för kungörande av meddelanden åt delägarna,

infordra de uttaxerade beloppen.

Infordrat belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall av konkursförvaltaren

utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika gällande som

domstols lagakraftägande dom.

Finnes vid utmätning delägare sakna genast utmätningsbar tillgång till det

utsökta beloppets fulla gäldande, eller varder delägares egendom avträdd till

konkurs, gälle vad i 200 § är stadgat.

Är ej förslaget till uttaxering av alla borgenärerna och delägarna gillat,

ma ej utdelning ske, innan tid för klanders anställande är försutten. Har

förslaget överklagats, ma ej belopp, som klandret avser, annorledes än mot

borgen utdelas, förrän slutlig dom över klandret fallit.

Om styrelse, verkställande direktör och firmateckning.

204 §.

1 mom. Angående styrelse, verkställande direktör och firmateckning skall

för ömsesidigt försäkringsbolag gälla vad i fråga om försäkringsaktiebolag

stadgas i 70—88 §§, dock med iakttagande att den beträffande tiden för val av

styrelseledamot i 70 § tredje stycket upptagna hänvisningen till 113 § i stället

skall avse 213 §, att vad i 73 § tredje stycket sägs om aktieägare

skall äga tillämpning a delägare och garant i ömsesidigt försäkringsbolag,

samt att den i 84 § upptagna hänvisningen till 69 § andra stycket första

punkten och tredje stycket skall avse bestämmelserna i 196 § andra stvcket

första punkten och tredje stycket.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, försäkringsinspektionen

må, när särskilda skäl därtill äro, medgiva undantag från föreskrifterna i 71 §

att verkställande direktör skall utses samt att det skall ankomma på bolagets

styrelse att utse verkställande direktör och vice verkställande direktör, ävensom

från bestämmelsen i 77 § att sådan befattningshavare icke må utses till

ordförande i styrelsen. Skall verkställande direktör ej utses, uppdrage styrelsen

åt en av styrelseledamöterna att fullgöra de skyldigheter, som enligt denna

lag avila verkställande direktören i avseende å bolagets bokföring och medelsförvaltningen,

och svare styrelsen i övrigt för de åligganden, som enligt

denna lag ankomma på verkställande direktören.

2 mom. Vill styrelsen kära till bolaget, skall styrelsen kalla de röstberättigade

till bolagsstämma för val av ställföreträdare att föra bolagets talan

i tvisten. Stämning skall anses delgiven, då den blivit föredragen å stämman.

s. 489 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50-

489

3 mom. Vad i 90 § stadgas om registreringsanmälan skall lända till efterrättelse

jämväl i fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, dock skall i ställel

för de i nämnda paragraf första stycket andra punkten angivna lagrum tilllämpas

föreskrifterna i 191 § andra, tredje och åttonde styckena.

Om styrelsens och verkställande direktörens årsredovisning.

205 §.

Angående styrelsens och verkställande direktörens årsredovisning skall för

ömsesidigt försäkringsbolag gälla vad i fråga om försäkringsaktiebolag stadgas

i 91 och 92 §§, 93 § 1—5 mom., 7 mom. och 8 mom., 94 § 1 mom. och

3—5 mom. samt 95—97 §§; dock att den beträffande tiden för avlämnande

av redovisningshandlingar i 91 § tredje stycket upptagna hänvisningen till

113 § i stället skall avse 213 §.

Om revision.

206 §.

Vad angående revision i försäkringsaktiebolag finnes stadgat i 98—104 §§

skall gälla jämväl i fråga om revision i ömsesidigt försäkringsbolag; därvid

skall dock iakttagas, att den i 99 § första stycket och 103 § upptagna hänvisningen

till bolagsstämma enligt 113 § skall avse bolagsstämma som i 213 §

sägs, samt att å anmälan enligt 99 § fjärde stycket skall i stället för där angivet

lagrum tillämpas 191 § andra stycket.

Om bolagsstämma.

207 §.

Delägares, delegerads och garants rätt att deltaga i handhavandet av bolagets

angelägenheter utövas å bolagsstämma.

Delegerads rösträtt må ej utövas genom ombud.

208 §.

Såvitt hinder ej möter, böra styrelsens ledamöter och verkställande direktören

närvara vid bolagsstämma så ock minst en av revisorerna, där å stämman

redovisning för bolaget skall behandlas eller eljest ärende förekommer

av beskaffenhet att revisors närvaro kan anses påkallad. Rätt att närvara

vid bolagsstämma tillkommer städse revisor.

209 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å bolagsstämma

deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och

bolaget. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om avtal mellan

bolaget och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som

kan vara stridande mot bolagets. Vad sålunda stadgats äge motsvarande

s. 490 Kontrollera mot PDF

490

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

tillämpning beträffande gåva från bolagets sida, så ock beträffande rättegång

eller annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot eller verkställande direktören må ej deltaga i beslut om

ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val

av revisor.

I behandlingen av fråga om överlåtelse av försäkringsbestånd som avses

i 295 § äger övertagande bolaget deltaga utan hinder av vad i första stycket

sägs.

210 §.

Där ej genom föreskrift i bolagsordningen är bestämt vem som skall vara

ordförande på bolagsstämma, välje stämman själv ordförande att leda förhandlingarna.

Till ordförande må utses den som ej är röstberättigad å

stämman, om annat icke föreskrives i bolagsordningen.

Är ej ordförande bestämd genom bolagsordningen, skall stämman öppnas avstyrelsens

ordförande eller den styrelsen därtill utsett.

Utse, då ordförande skall väljas, de närvarande ej enhälligt ordförande,

åligger det den som öppnat stämman att såsom ordförande leda förhandlingarna,

till dess röstlängd blivit godkänd och ordförande valts.

Å stämman skall ordföranden upprätta och till godkännande framlägga en

förteckning över närvarande röstberättigade och ombud för röstberättigade

med uppgift å det röstetal, som tillkommer envar av dem. Sedan förteckningen

enhälligt eller efter en på grundval därav företagen omröstning godkänts

med eller utan ändring, länder förteckningen till efterrättelse såsom röstlängd

å stämman; dock att, där stämman uppskjutes till senare dag än nästföljaride

söckendag, ny förteckning skall upprättas å den fortsatta stämman.

Genom styrelsens försorg skall föras protokoll över förhandlingarna å

stämman. I protokollet skola intagas röstlängden, de beslut, som av ordföranden

angivits vara fattade av stämman, samt, där röstning skett, dess

resultat. Anteckning skall i protokollet ske om prövning av kallelsen till stämman.

Protokollet skall undertecknas eller till riktigheten vitsordas av ordföranden

och minst en på stämman utsedd person. Senast inom två veckor

efter Stämman skall protokollet genom styrelsens och verkställande direktörens

försorg hållas hos bolaget tillgängligt för delägarna så ock för röstberättigade,

som ej äro delägare. Protokollen skola på betryggande sätt förvaras.

211 §.

Jämte vad i övrigt i denna lag är stadgat om utövande av rösträtt och fattande

av beslut å bolagsstämma gälle:

1. att frånvarande delägares rösträtt må utövas genom ombud, vartill

dock endast får utses annan röstberättigad delägare;

2. att såsom bolagets beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna

avgivas;

3. att vid lika röstetal val avgöres genom lottning, men i andra frågor den

mening gäller som biträdes av de flesta röstande eller, om jämväl antalet

röstande är lika, av stämmans ordförande.

s. 491 Kontrollera mot PDF

491

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

I bolagsordningen må kunna intagas bestämmelser avvikande från vad i

första stycket stadgas.

212 §.

Den, som vill föra talan såsom fullmäktig för röstberättigad å bolagsstämma,

skall, där ej den röstberättigade å stämman muntligen bemyndigar honom

därtill, styrka sin behörighet genom skriftlig dagtecknad fullmakt. Fullmakt

vare ej gällande för stämma, som börjar senare än ett år efter fullmaktens

utfärdande.

213 §.

Inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie

bolagsstämma, å vilken styrelsen och verkställande direktören hava att

framlägga redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen för det sistförflutna

räkenskapsåret.

Genom styrelsens och verkställande direktörens försorg skola de handlingar,

som sålunda skola framläggas å stämman, under minst en vecka

närmast före denna hos bolaget hållas för de röstberättigade tillgängliga i

tillräckligt antal exemplar ävensom ofördröjligen översändas till röstberättigad

som med uppgivande av postadress anhåller därom.

Röstberättigad äge att få ärende hänskjutet till prövning å ordinarie stämma,

såframt han hos styrelsen skriftligen framställer yrkande därom minst tio

dagar före stämman. Föranleder yrkandet särskilt tillkännagivande och meddelande

enligt 216 § andra stycket, skola kostnaderna därför gäldas av den

som framställt yrkandet.

214 §.

Styrelsen äger, när den finner lämpligt, kalla de röstberättigade till extra

bolagsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra bolagsstämma

att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna på

sätt i 215 och 216 §§ är stadgat själva utlysa stämma. Äro icke samtliga revisorer

ense om stämmas utlysande, gälle den mening, varom de flesta förena

sig eller vid lika röstetal deras mening som anse extra stämma böra hallas.

Extra bolagsstämma skall ock av styrelsen utlysas, då det för uppgivet ändamål

skriftligen påfordras av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller

det mindre antal, som kan vara bestämt i bolagsordningen.

215 §.

Bolagsstämma skall sammanträda å den ort, där styrelsen har sitt säte,

såframt ej i bolagsordningen blivit bestämt att stämma skall hållas å annan

ort inom riket.

Kallelse till bolagsstämma skall utfärdas av styrelsen i enlighet med bolags
-

s. 492 Kontrollera mot PDF

492

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ordningens föreskrifter. Kallelseåtgärderna skola vara vidtagna senast två

veckor före ordinarie och senast en vecka före extra stämma.

Utlyses ordinarie stämma som i 213 § sägs att hållas å annan tid än som

bestämts i bolagsordningen, skall senast två veckor före stämman kungörelse

om stämmans hållande införas i allmänna tidningarna och tidning inom

den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. Är i bolagsordningen något ytterligare

föreskrivet om kallelse till ordinarie stämma, skall det iakttagas.

Uppskjutes stämma till dag som infaller mer än en månad därefter, skall

kallelse jämlikt andra stycket utfärdas till den fortsatta stämman.

Där för giltighet av bolagsstämmobeslut erfordras att det fattas å två på

varandra följande stämmor, må kallelse till sista stämman ej ske, innan första

stämman hållits. Är icke någon av stämmorna ordinarie, skola mellan dem

förflyta minst två månader, och skall beträffande kallelse till sista stämman

iakttagas vad i tredje stycket är stadgat.

216 §.

I kallelsen till bolagsstämma skola angivas de ärenden, som skola förekomma

å stämman, dock vare det ej erforderligt att i kallelse till ordinarie

stämma särskilt angiva de ärenden, som enligt denna lag eller bolagsordningen

skola där företagas. Under minst en vecka närmast före stämma skall tillika

en fullständig förteckning över samtliga ärenden, som skola förekomma å

stämman, genom styrelsens och verkställande direktörens försorg hållas hos

bolaget tillgänglig för de röstberättigade ävensom ofördröjligen översändas

till röstberättigad, som med uppgivande av postadress anhåller därom. Skall

å stämma förekomma ärende innefattande förslag till ändring av bolagsordningen,

varde det huvudsakliga innehållet av ändringen angivet i kallelsen

och förteckningen.

Har röstberättigad enligt 213 § framställt yrkande om ärendes hänskjutande

till prövning på ordinarie stämma å sådan tid att ärendet icke kunnat

angivas i kallelsen till stämman, skall genom styrelsens försorg ofördröjligen

om ärendets hänskjutande till stämman tillkännagivande äga rum på det sätt,

som i bolagsordningen stadgas för kallelse till ordinarie bolagsstämma.

Ärende, som ej angivits i kallelsen till stämman eller varom tillkännagivande

icke ägt rum efter vad i andra stycket stadgas, eller som ej upptagits i förteckningen,

må icke vid stämman företagas till avgörande, där ej i fråga om

ordinarie stämma ärendet enligt denna lag eller bolagsordningen skall förekomma

på stämman eller omedelbart föranledes av ärende som där skall

avgöras. Ej heller må ärende angående ändring av bolagsordningen företagas

till avgörande å ordinarie eller extra stämma, med mindre föreskriften i

första stycket sista punkten iakttagits. Utan hinder av vad sålunda stadgats

må dock å såväl ordinarie som extra stämma kunna fattas beslut om utlysande

av extra stämma för behandling av visst ärende.

Då särskild kallelse skall ske till fortsatt stämma, skall beträffande kallelsens

innehåll och påföljden av att ärende icke angivits i kallelsen vad ovan

i denna paragraf är stadgat äga motsvarande tillämpning.

s. 493 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma[:ts proposition nr 50.

493

217 §.

Finnes ej styrelse för ömsesidigt försäkringsbolag, har försäkringsinspektiotionen

att, på anmälan av verkställande direktören eller röstberättigad eller

då förhållandet eljest varder för inspektionen kunnigt, ofördröjligen utlysa

bolagsstämma. I fråga om ordningen för utlysande av stämma i sådant fall

gälle vad i 215 och 216 §§ är stadgat.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla de röstberättigade till

ordinarie bolagsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran,

som i 214 § tredje stycket sägs, utlyst extra bolagsstämma att hållas

så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, vare lag

som i 288 § 2 och 3 mom. sägs.

218 g.

Å ordinarie bolagsstämma, som avses i 213 §, skola till avgörande företagas

frågorna om fastställelse av balansräkningen med de ändringar eller

tillägg, som må finnas erforderliga, samt om beviljande av ansvarsfrihet åt

styrelseledamöterna och verkställande direktören för den tid redovisningen

omfattar. Stämman skall ock fatta beslut i anledning av bolagets vinst eller

förlust enligt den fastställda balansräkningen.

Med beslut i nämnda frågor skall dock anstå till fortsatt stämma å viss dag

minst en och högst två månader därefter, om det påfordras av minst en

tiondel av närvarande röstberättigade. Utöver nämnda tid vare uppskov med

sådant beslut ej medgivet.

Om skyldighet att inom viss tid till försäkringsinspektionen ingiva avskrift

av balansräkningen jämte andra handlingar stadgas i 281 §.

219 §.

Styrelsen och verkställande direktören vare pliktiga att å den bolagsstämma,

varom förmäles i 213 §, i den mån det av röstberättigad äskas och kan ske

utan förfång för bolaget, meddela till buds stående närmare upplysningar

angående förhållanden, som kunna inverka på bedömandet av värdet av bolagets

tillgångar, av dess ställning i övrigt och av resultatet av dess verksamhet

samt av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning av bolagets angelägenheter.

Upplysningsplikten avser även bolagets förhållande till koncernbolag.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören att jämväl eljest å bolagsstämma

meddela röstberättigad upplysning efter vad nu är sagt i avseende

å ärende, som skall förekomma å stämman.

Om för lämnande av begärd upplysning erfordras uppgifter, som ej äro

tillgängliga å stämman, skall upplysningen inom två veckor därefter skriftligen

hos bolaget hållas tillgänglig för de röstberättigade ävensom översändas

till röstberättigad, som framställt begäran om densamma.

Finner styrelsen att begärd upplysning icke kan av styrelsen eller verkstäl
-

s. 494 Kontrollera mot PDF

494

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

lande direktören utan förfång för bolaget lämnas å stämman, skall upplysningen

i stället lämnas till bolagets revisorer inom två veckor därefter. Revisorerna

skola inom en månad efter stämman till styrelsen avgiva skriftligt

yttrande, huruvida den begärda upplysningen lämnats till dem samt huruvida

upplysningen enligt deras mening bort föranleda ändring i revisionsberättelsen

eller eljest giver anledning till erinran. Där det är fallet, skall ändringen eller

erinringen angivas i yttrandet. Revisorernas yttrande skall av styrelsen hållas

hos bolaget tillgängligt för de röstberättigade samt i avskrift översändas till

röstberättigad, som framställt begäran om upplysningen.

Om talan mot styrelseledamot, verkställande direktör, stiftare, revisor eller

röstberättigad.

220 §.

Ansvarsfrihet må ej anses vara styrelseledamot eller verkställande direktören

beviljad, såframt minst en tiondel av samtliga röstberättigade röstat

däremot.

Varder talan å förvaltningen under det räkenskapsår redovisningen avser

ej anställd inom sex månader från det redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

framlades på bolagsstämma, vare så ansett som om ansvarsfrihet

blivit beviljad.

Om ansvarsfrihet blivit beviljad, må likväl talan kunna anställas mot

styrelseledamot eller verkställande direktören på grund av åtgärd, om vars

vidtagande eller betydelse för bolaget styrelsen, styrelseledamot eller verkställande

direktören uppsåtligen eller av vårdslöshet i redovisningshandlingarna

eller eljest till bolagsstämman eller till de röstberättigade enligt 219 § tredje

stycket eller ock genom bokföringen eller eljest till revisorerna lämnat i

väsentliga hänseenden oriktiga eller ofullständiga upplysningar. Talan, som

grundas därpå att styrelseledamot eller verkställande direktören begått brottslig

handling, må ock eljest kunna mot honom anställas, såframt ej beviljad

ansvarsfrihet uppenbarligen avsett även nämnda handling.

221 §.

Har ansvarsfrihet enligt 220 § icke blivit styrelseledamot eller verkställande

direktören beviljad, äge röstberättigade till det antal, som i nämnda

paragraf stadgas, å bolagets vägnar föra talan mot honom å förvaltningen.

Samma lag vare i fråga om anställande av sådan talan som enligt vad där

sägs må anställas utan hinder av att ansvarsfrihet blivit beviljad.

Sedan talan blivit anställd, må den omständigheten, att en eller flera av

de röstberättigade som anställt talan avstått från denna, ej utgöra hinder

för de övriga att fullfölja talan, ändå att deras sammanlagda antal är mindre

än ovan sagts.

Röstberättigade, som enligt första stycket anställt talan mot styrelseledamot

eller verkställande direktören, svare för rättegångskostnaderna, dock med

s. 495 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

495

rätt att av bolaget erhålla ersättning, i den mån kostnaderna täckas av vad

genom rättegången kommit bolaget till godo.

222 §.

Har förslag om anställande av talan för bolaget om skadestånd mot stiftare

på grund av bolagsbildningen eller mot revisor på grund av hans uppdrag

prövats på bolagsstämma, vare i fråga om röstberättigades rätt att å

bolagets vägnar föra sådan talan lag som i 221 § sägs, därest förslaget blivit

av stämman antaget eller ock biträtts av minst en tiondel av samtliga röstberättigade.

Talan må ej anställas mot stiftare sedan tre år förflutit efter bolagets registrering

eller mot revisor sedan två år förflutit från det revisionsberättelse

framlades å bolagsstämma eller yttrande enligt 219 § avgavs.

Mot delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, må bolaget ej väcka

talan om skadestånd enligt 320 §, sedan två år förflutit efter beslut eller åtgärd

därå talan grundas.

Utan hinder av vad i andra och tredje styckena sägs må talan anställas

som grundas därpå att stiftare, revisor, delägare eller röstberättigad, som ej

är delägare, begått brottslig handling.

223 §.

Försättes bolaget i konkurs på ansökan, som gjorts inom två år från den

stämma där redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen framlades,

äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelseledamot eller verkställande

direktören beviljad, anställa talan mot honom å förvaltningen under

det räkenskapsår redovisningen avser.

Mot stiftare, revisor, delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, äge

ock, där bolaget försättes i konkurs på ansökan, vilken gjorts inom tid som

i 222 § andra och tredje styckena är för talan i varje särskilt fall föreskriven,

konkursboet föra sådan talan.

Talan, varom i denna paragraf stadgas, skall väckas inom sex månader

från första borgenärssammanträdet eller, där tiden för anställande av talan

för bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas

det, vare rätt till talan förlorad.

224 §.

Uppgörelse mellan bolaget och stiftare rörande honom i sådan egenskap

åliggande skadeståndsskyldighet vare ej bindande för bolaget eller dess konkursbo,

där den träffats innan tid för anställande av talan mot honom gått

till ända efter vad ovan är stadgat.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

uppgörelse beträffande skadeståndsskyldighet, som åvilar styrelseledamot,

verkställande direktören eller revisor. Bolaget vare dock bundet av uppgö
-

s. 496 Kontrollera mot PDF

496

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

relse, som träffats av bolagsstämma. Är fråga om uppgörelse med styrelseledamot

eller verkställande direktören, skola revisorerna höras i ärendet. Ej

må uppgörelse anses träffad av stämman, om minst en tiondel av samtliga

röstberättigade röstat däremot. För röstberättigad skadeståndstalan å bolagets

vägnar, vare uppgörelse ej gällande med mindre den biträtts av honom.

Skall fråga om uppgörelse behandlas å stämma, skola, ändå att denna ej är

ordinarie, föreskrivna kallelseåtgärder vara vidtagna senast två veckor före

stämman.

Om ändring av bolagsordningen sd ock om ändring av grunderna.

225 §.

Beslut om ändring av bolagsordningen vare ej giltigt, med mindre samtliga

röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra

följande bolagsstämmor och å den sista stämman biträtts av minst två tredjedelar

av samtliga röstande.

Är för giltighet av beslut, varom nu är sagt, något ytterligare villkor bestämt

i bolagsordningen, lände ock det till efterrättelse.

226 §.

Beslut om ändring av grunderna fattas av styrelsen.

227 §.

Sedan Konungens stadfästelse vunnits å ändring av bolagsordning eller

grunder, skall ändringen av styrelsen eller verkställande direktören ofördröjligen

anmälas för registrering. Ändringsbeslutet må ej gå i verkställighet

innan registrering skett. Vid anmälningen skola fogas två enligt 341 § andra

stycket bestyrkta avskrifter av protokoll som förts i ärendet samt av Konungens

beslut om stadfästelse.

228 §.

Avser ändring av bolagsordningen delägares ansvarighet för bolagets förbindelser,

må, där ej samtliga delägare samtyckt till ändringen, beslutet därom

tillämpas endast för tid, som börjar minst ett år efter registrering av

ändringsbeslutet.

När registrering skett, skall därom genom styrelsens och verkställande direktörens

försorg ofördröjligen dels kungörelse införas i allmänna tidningarna

och tidning inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte, dels ock meddelande

med posten avsändas till envar delägare, vars postadress är känd.

Den, som var delägare i bolaget vid tidpunkten för ändringsbeslutets fattande,

men icke samtyckt till ändringen, äger att inom ett år från beslutets registrering,

utan iakttagande av eljest stadgad uppsägningstid, häva försäkringsavtalet

med rätt för honom att utfå vad å försäkringen belöper av premiereserven,

beräknad för den tidpunkt, då försäkringsavtalet upphör att gälla.

s. 497 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

497

Om talan å bolagsstämmobeslut.

229 §.

1 mom. Menar styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören eller

delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, att beslut, som fattats å bolagsstämma,

icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot denna

lag eller bolagsordningen eller grunderna, äge därå tala genom stämning å

bolaget.

Grundas talan därpå, att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller att

det eljest kränker allenast den rätt som tillkommer delägare eller röstberättigad,

som ej är delägare, skall talan väckas inom tre månader från beslutets

dag. Försummas det, vare beslutet gällande.

Hava vid bolagsstämmobeslut, som skall anmälas för registrering, i denna

lag eller bolagsordningen upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet

icke rätteligen iakttagits, vare, ehuru klandertalan ej väckts, beslutet icke

gällande, utan så är att i strid mot 304 § 2 mom. registrering av beslutet ägt

rum.

2 mom. Har talan å bolagsstämmobeslut anhängiggjorts, äge domstolen,

när skäl därtill förekommer, att innan målet avgöres förordna att beslutet ej

må verkställas. Om förordnandet skall, där beslutet är av beskaffenhet att

böra registreras, meddelande ofördröjligen genom rättens försorg avsändas

för registrering.

Domstols dom, varigenom bolagsstämmobeslut upphävts eller ändrats,

gälle jämväl för delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, ändå att

han ej fört talan.

230 §.

Har bolagsstämma bestämt arvode åt styrelseledamot, revisor eller tjänsteman

i bolaget eller eljest åt någon för fullgörande av honom meddelat uppdrag,

äge röstberättigade, utgörande minst en tiondel av sammanlagda antalet,

inom tre månader från beslutets dag hos rätten göra skriftlig ansökan

om prövning av arvodets storlek, därest det förmenas vara för högt; och äge

rätten efter vederbörandes hörande jämka arvodet, om det finnes uppenbarligen

vara bestämt till oskäligt belopp.

Om förlängning av ömsesidigt försäkringsbolags koncession.

231 §.

Har koncession för bestämd tid beviljats ömsesidigt försäkringsbolag, ma

till Konungen ställd ansökan om förlängning av koncessionen inlämnas till

försäkringsinspektionen sist sexton månader före utgången av den löpande

koncessionen.

Vid ansökningen skall fogas enligt 341 § andra stycket bestyrkt avskrift av

protokoll som förts i ärendet.

82 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt Nr 50.

s. 498 Kontrollera mot PDF

498

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Om likvidation och upplösning.

232 §.

Bolagsstämma äger besluta att bolaget skall träda i likvidation. Har förhållande

inträffat som i 233 § sägs, skall beslutet fattas enligt 211 § första

stycket 2 och 3. Beslut att bolaget skall träda i likvidation vare eljest icke giltigt,

med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet

fattats å två på varandra följande bolagsstämmor och å den sista stämman

biträtts av minst två tredjedelar av samtliga röstande. Är för giltighet av beslutet

något ytterligare villkor bestämt i bolagsordningen, lände det till efterrättelse.

Föreligger ej fall som i första stycket andra punkten sägs, må bolagsstämman

kunna i beslutet föreskriva, att likvidationen skall inträda först å viss

kommande dag högst två månader därefter, dock senast å första dagen av

nästa räkenskapsår.

233 §.

Har i bolagsordningen fastställd tid för bolagets verksamhet gått till ända,

eller har eljest förhållande inträffat, på grund varav enligt bestämmelse i

bolagsordningen bolaget skall upphöra med sin verksamhet,

eller har bolagets hela försäkringsbestånd överlåtits,

eller har för bestämd tid beviljad koncession gått till ända utan att ny

koncession beviljats,

eller har Konungen förklarat koncessionen förverkad,

och varder ej på grund av anmälan inom sex veckor därefter enligt 239 §

i registret infört att bolaget trätt i likvidation, förklare rätten, på ansökan av

styrelseledamot, verkställande direktören eller delägare eller röstberättigad,

som ej är delägare, eller på anmälan av försäkringsinspektionen, och efter

bolagets hörande, att bolaget skall träda i likvidation; och förelägge rätten

bolaget att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten ingiva bevis,

att registrering skett på grund av anmälan enligt 239 §, vid äventyr att

eljest en eller flera likvidatorer förordnas av rätten.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröjligen avsändas

dels för registrering meddelande om beslutet att bolaget skall träda i

likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande

av hans fullständiga namn och postadress.

234 §.

Saknar ömsesidigt försäkringsbolag till registret anmäld behörig styrelse

eller verkställande direktör, där sådan skall utses, vare styrelseledamot, verkställande

direktören, delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, eller

annan borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende av att någon

finnes som äger företräda bolaget, berättigad att hos rätten göra ansökan,

att bolaget skall förklaras skyldigt att träda i likvidation.

s. 499 Kontrollera mot PDF

499

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

Där förhållande som avses i första stycket varder för försäkringsinspektionen

kunnigt, skall inspektionen ofördröjligen därom göra anmälan hos rätten.

Sker ansökan eller anmälan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å

bolaget samt å delägare och Övriga borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet,

att inställa sig för rätten å utsatt dag, då frågan om bolagets trädande i likvidation

skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas bolaget på sätt om

stämning i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med vilken

delgivning kan äga rum. Härjämte skall kungörelse om kallelsen genom rättens

försorg införas i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där

bolagets styrelse skall hava sitt säte, minst två och högst fyra månader före

inställelsedagen. Rätten äge, där så äskas eller eljest finnes erforderligt, förordna

en eller flera sysslomän att taga bolagets egendom under vård samt

bevaka dess angelägenheter och företräda bolaget till dess rätten meddelat

beslut i ärendet.

Styrkes ej innan ärendet företages till avgörande, att behörig styrelse eller

verkställande direktör finnes samt att införing i registret skett, förklare rätten,

att bolaget skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröjligen avsändas

dels för registrering meddelande om beslutet att bolaget skall träda

i likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande

av hans fullständiga namn och postadress. Förordnas syssloman, skall

ock för registrering ofördröjligen avsändas meddelande därom med angivande

av sysslomannens fullständiga namn och hemvist.

235 §.

I ärende varom i 233 och 234 §§ förmäles skall för de kostnader som sökanden

fått vidkännas för delgivning eller kungörelse av kallelse samt för

expeditioner i ärendet gottgörelse till honom utgå av bolagets medel, där bolaget

förklaras skola träda i likvidation eller rätten eljest prövar skäligt att

gottgörelse utgår.

Har ärendet upptagits på grund av anmälan från försäkringsinspektionen,

skola kostnaderna för kungörelse och delgivning av kallelse gäldas med

bolagets medel. Om dessa ej lämna tillgång därtill, skall kostnaden gäldas av

statsverket.

236 §.

Beslutar bolagsstämma att bolaget skall träda i likvidation, välje stämman

en eller flera likvidatorer. Stämman må ock utse en eller flera suppleanter.

Enligt bestämmelse, som på grund av särskild lag eller författning eller eljest

intagits i bolagsordningen, må en eller flera likvidatorer kunna tillsättas på

annat sätt att jämte de å bolagsstämman valda deltaga i likvidationen.

Har rätten enligt 233 § förklarat att bolaget skall träda i likvidation, åligger

det styrelsen att genast sammankalla bolagsstämma för val av likvidatorer,

ändå att ändring sökes i beslutet.

Då likvidatorer utsetts å bolagsstämma eller förordnats av rätten, skall bo
-

s. 500 Kontrollera mot PDF

500

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

laget anses hava trätt i likvidation, såframt ej bolagsstämman, efter vad i

232 § sägs, beslutat att likvidationen skall inträda först å senare dag.

Finnes i bolagsordningen bestämmelse som i första stycket sägs, åligger det

styrelsen, verkställande direktöien eller likvida tor att ofördröjligen giva den

som enligt nämnda bestämmelse skall tillsätta likvidator underrättelse om

bolagsstämmans eller rättens beslut att bolaget skall träda i likvidation.

Angående likvidator som förordnas av försäkringsinspektionen stadgas i

293 §.

237 §.

Likvidator skall vara myndig här i riket bosatt svensk medborgare.

Uppdraget att vara likvidator gälle intill dess likvidationen blivit avslutad,

men den som meddelat uppdraget må när som helst entlediga likvidatorn och

utse annan i hans ställe. Bolagsstämma äger ock utse likvidator i stället för

likvidator, som förordnats av rätten i annat fall än nedan i fjärde stycket

eller i 238 § andra stycket sägs.

Om likvidator, som är vald å bolagsstämma, entledigas eller eljest avgår

eller avlider eller hinder för honom att vara likvidator uppkommer enligt

första stycket och suppleant ej finnes, åligger det övriga likvidalorer att ofördröjligen

sammankalla stämma för val av ny likvidator. Inträffar sådant

fall i fråga om likvidator, som blivit tillsatt i annan ordning, skola övriga

likvidatorer ofördröjligen underrätta den som tillsatt honom. Finnas ej andra

likvidatorer, skall försäkringsinspektionen på ansökan av delägare eller röstberättigad,

som ej är delägare, ofördröjligen utlysa bolagsstämma för val av

ny likvidator.

Visar likvidator uppenbarligen motvilja eller försummelse vid fullgörande

av sitt uppdrag, äge rätten, på anmälan av försäkringsinspektionen eller likvidationsrevisor

och efter likvidatorns hörande, entlediga honom och förordna

annan i hans ställe. Har rätten entledigat likvidator och i hans ställe förordnat

annan, skall underrättelse därom med angivande av dennes fullständiga

namn och postadress genom rättens försorg ofördröjligen avsändas till försäkringsinspektionen.

Vad i denna paragraf är stadgat om likvidator skall i tillämpliga delar

gälla beträffande suppleant för likvidator.

238 §.

Finnes ömsesidigt försäkringsbolag, som enligt verkställd registrering trätt

i likvidation, sedermera sakna till registret anmälda behöriga likvidatorer,

skall rätten på ansökan av delägare eller röstberättigad, som ej är delägare,

eller annan borgenär eller den, vars rätt kan vara beroende av att någon finnes

som äger företräda bolaget, eller på anmälan av försäkringsinspektionen,

där det varder kunnigt för inspektionen, förordna likvidatorer.

Har i fall, då likvidator skall tillsättas enligt bestämmelse i bolagsordningen

som avses i 236 § första stycket, sådan likvidator ej tillsatts, skall ersättare

förordnas av rätten på ansökan eller anmälan som i första stycket sägs.

Genom rättens försorg skall till försäkringsinspektionen ofördröjligen av
-

s. 501 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

501

sändas underrättelse om förordnande av likvidator med angivande av hans

fullständiga namn och postadress.

239 §.

Likvidatorema skola ofördröjligen för registrering anmäla att bolaget trätt

i likvidation eller, där likvidationen efter vad i 232 § sägs skall inträda å

viss kommande dag, att bolaget träder i likvidation nämnda dag. Anmälningen

skall innehålla uppgift om dagen för val eller rättens förordnande. I

övrigt skall beträffande anmälan för registrering rörande likvidator eller

suppleant för honom eller i fråga om rätt att under likvidationen teckna

bolagets firma eller om ändring av bolagets postadress vad i 191 § och 204 §,

jämförd med 90 §, är stadgat för där avsedda fall äga motsvarande tillämpning.

240 §.

Å den bolagsstämma, vid vilken likvidatorer utses, skall jämväl väljas en

eller flera likvidationsrevisorer att granska likvidatorernas förvaltning och

bolagets räkenskaper under likvidationen. Hava likvidatorer förordnats av

rätten, skola de ofördröjligen sammankalla de röstberättigade till stämma för

sådant val. Bolagsstämma må ock utse en eller flera suppleanter. Likvidationsrevisor

och suppleant må när som helst entledigas och annan utses i

hans ställe.

Vad i 191 § och 206 §, jämförd med 99 § tredje, fjärde och femte styckena

ävensom 100 §, 101 § och 102 § 1 mom., samt 214 § är stadgat om revisor

och suppleant för revisor, om revisors rättigheter och skyldigheter samt

om anmälan eller meddelande för registrering beträffande revisor skall i

tillämpliga delar gälla rörande likvidationsrevisor och suppleant, där ej annat

följer av vad här nedan är stadgat.

Angående likvidationsrevisor som förordnas av försäkringsinspektionen

stadgas i 293 §.

241 §.

Då bolaget trätt i likvidation, åligger det styrelsen och verkställande direktören

att ofördröjligen avgiva redovisning för sin förvaltning av bolagets

angelägenheter under tid, för vilken redovisningshandlingar ej förut framlagts

å bolagsstämma.

Redovisningshandlingarna skola av likvidatorema ofördröjligen i huvudskrift

eller avskrift överlämnas till revisorerna, som hava att inom en månad

avgiva revisionsberättelse. Redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

skola av likvidatorema så snart ske kan framläggas å bolagsstämma;

och skall å denna stämma till behandling företagas frågan om beviljande av

ansvarsfrihet åt styrelsens ledamöter och verkställande direktören för den

tid redovisningen omfattar.

I fråga om styrelsens och verkställande direktörens redovisning, om revisorernas

granskning och revisionsberättelsen, om handlingars framläggande

å bolagsstämma, tillhandahållande under viss tid före denna och insändan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

JKungl. Maj:ts proposition nr 50.

de till försäkringsinspektionen, om behandlingen av frågan om ansvarsfrihet

samt om anställande av talan mot styrelseledamot eller verkställande direktören

skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som avses i 205 §, jämförd

med 91—96 §§, och 206 §, jämförd med 102—104 §§, ävensom 213,

218, 220—224 och 284 §§. Omfattar den tid, för vilken redovisning skall avgivas

enligt första stycket, även föregående räkenskapsår, skall särskild redovisning

avgivas för nämnda år och skall därvid jämväl 205 §, jämförd

med 97 §, äga tillämpning.

242 §.

1 inom. Vad i 213, 214 och 217 §§ är stadgat om rätt för röstberättigad

att få ärende hänskjutet till prövning å bolagsstämma och att påfordra utlysande

av stämma skall äga motsvarande tillämpning under likvidation,

varvid såsom ordinarie skola anses stämmor enligt 241, 249 och 252 §§.

2 mom. Om kallelse till bolagsstämma under likvidation skall gälla vad

om kallelse till extra stämma är stadgat; dock skola föreskrivna kallelseåtgärder

vara vidtagna senast två veckor före stämma som avses i 241, 249,

252, 258 eller 259 §.

243 §.

Det åligger likvidatorema att ofördröjligen söka kallelse å bolagets okända

borgenärer samt upprätta och i bolagets inventariebok införa inventarium

och balansräkning.

I inventarium och balansräkning för ömsesidigt försäkringsbolag i likvidation

skola upptagas bolagets tillgångar och skulder, tillgångarna till värde

som skall beräknas enligt vad i 205 §, jämförd med 93 § 1 mom. andra stycket,

är stadgat. I övrigt skall beträffande inventarium och balansräkning för

ömsesidigt försäkringsbolag i likvidation gälla vad i 7 och 8 §§ bokföringslagen

är stadgat.

Likvidatorema skola ofördröjligen överlämna ett av dem underskrivet exemplar

av balansräkningen till likvidationsrevisorerna.

244 §.

Där ej annat föranledes av bestämmelserna i 296—299 §§, skola likvidatorema

förvalta bolagets angelägenheter under likvidationen.

Det åligger dem att så snart ske kan förvandla bolagets egendom i penningar,

i den mån det erfordras för likvidationen, samt att verkställa betalning

av bolagets skulder. Bolagets rörelse må fortsättas i den omfattning

som är nödvändig för en ändamålsenlig avveckling. Likvidatorema skola

ock föranstalta om skifte av bolagets behållna tillgångar, där ej annat följer

av bolagsordningen.

Bolagets egendom må ej avyttras under hand utan samtycke av den av

försäkringsinspektionen förordnade likvidatom. Finnes denne hava utan skäl

vägrat sitt samtycke, äge försäkringsinspektionen på ansökan av övriga likvi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

503

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

datorer tillåta försäljningen. Samtycke, som nu är sagt, vare ej av nöden, där

likvidatorerna vilja till gällande börspris överlåta å fondbörs noterat värdepapper.

Angående förbud mot meddelande av nya försäkringar stadgas i 261 §.

245 §.

Med de inskränkningar som följa av vad i 244 § samt i 296 299 §§ eller

eljest om likvidation är stadgat, skall i fråga om likvidatorers befogenhet att

företräda bolaget så ock om deras rättigheter och skyldigheter i övrigt i tilllämpliga

delar gälla vad i denna lag är stadgat angående styrelse eller styrelseledamot,

dock med iakttagande av att likvidatorerna skola svara jämväl för

de åligganden som enligt denna lag ankomma pa verkställande direktören.

Hava två eller flera likvidatorer utsetts, skall åt en av dem uppdragas att

fullgöra verkställande direktörens skyldigheter i avseende å bolagets bokföring

och medelsförvaltning.

246 §.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg av orden »i

likvidation». I övrigt skall vad i 204 §, jämförd med 87 § första stycket, finnes

föreskrivet i fråga om undertecknande av handling, som utfärdas för

bolaget, äga motsvarande tillämpning under bolagets likvidation.

Har av likvidatorerna eller annan ställföreträdare för bolaget handling utfärdats

utan sådan firmateckning som i första stycket sägs, och framgår icke

av handlingens innehåll såväl att den utfärdats å bolagets vägnar som ock

att bolaget är i likvidation, svare de, som undertecknat handlingen, för vad

genom handlingen må hava slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen

skuld. Sådan ansvarighet skall dock ej åvila undertecknarna, där av omständigheterna

vid handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades för bolaget

och att detta var i likvidation, samt den till vilken handlingen ställts av bolaget

erhåller behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt

dröjsmål efter det begäran därom framställts eller personlig ansvarighet

gjorts gällande mot undertecknarna.

247 §.

Det åligger likvidatorerna att för varje räkenskapsår avgiva redovisning

för förvaltningen av bolagets angelägenheter genom avlämnande av balansräkning

avseende bolagets ställning balansdagen, likvidationsräkning och förvaltningsberättelse.

Dessa redovisningshandlingar skola vara underskrivna av

samtliga likvidalorer. Vad i 205 §, jämförd med 91 § andra stycket, är stadgat

skall äga motsvarande tillämpning. Har bolaget under räkenskapsåret fortsatt

rörelsen eller viss rörelsegren, skall dock häröver avgivas sådan vinstoch

förlusträkning som avses i 95 §.

Likvidatorerna skola i likvidationsräkningen upptaga redovisning för inkomster

och utgifter under räkenskapsåret, därvid inkomsterna a försäljning

av bolagets tillgångar skola fördelas efter de i balansräkningen upptagna till
-

s. 504 Kontrollera mot PDF

504

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

gångsposterna samt bland utgifterna skola för sig upptagas dels belopp, som

erlagts i betalning för bolagets skulder, och dels övriga utgifter i lämpliga

poster.

I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det finnes kunna ske utan förfång

för bolaget, upplysning lämnas om likvidationens gång. Hava tillgångar

i balansräkningen upptagits till lägre eller högre värde än i närmast föregående

balansräkning, skola i förvaltningsberättelsen angivas de belopp, varmed

nedsättning eller höjning skett av de under särskild post i balansräkningen

upptagna tillgångarnas sammanlagda värde.

Har likvidationen ej avslutats inom två år, skola i nästa förvaltningsberättelse

de hinder uppgivas, som därför mött.

Inom två månader efter räkenskapsårets slut skola likvidatorerna till likvidationsrevisorema

i huvudskrift eller avskrift avlämna redovisningshandlingarna.

248 §.

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna överlämnats till likvidationsrevisorerna

skola de till likvidatorerna avlämna berättelse över granskningen

av deras förvaltning och bolagets räkenskaper för räkenskapsåret.

Revisionsberättelsen, som skall vara underskriven av likvidationsrevisorerna,

skall innehålla uttalande, huruvida enligt deras mening likvidationen onödigt

fördröjes eller icke. Om revisionsberättelsens innehåll i övrigt och om redovisningshandlingarnas

återställande och förseende med påskrift skall i tilllämpliga

delar gälla vad i 206 §, jämförd med 103 § och 104 § 1 mom., är

stadgat.

249 §.

Sedan likvidationsrevisorerna till likvidatorerna avlämnat sin revisionsberättelse,

skola likvidatorerna ofördröjligen kalla de röstberättigade till bolagsstämma

för granskning av redovisningen. Rörande framläggande av redovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen å stämman och deras tillhandahållande

åt de röstberättigade under viss tid före stämman skall gälla vad i

213 § stadgas.

Angående insändande av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

till försäkringsinspektionen gäller vad i 284 § stadgas.

250 §.

När den i kallelsen å okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi

och all veterlig gäld blivit betald, skola bolagets tillgångar skiftas. År någon

del av gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller av annan orsak betalning

ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel innehållas

och återstoden skiftas.

Sker skifte annorledes än nu är sagt, eller befinnas innehållna medel ej

lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse av bolagets oförmåga att

fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något vid skiftet, skyldig att åter
-

s. 505 Kontrollera mot PDF

505

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

bära vad han bekommit. För brist, som kan uppkomma vid återbäringen,

vare likvidatorerna ansvariga efter de beträffande skadeståndsskyldighet i

320, 323 och 324 §§ stadgade grunderna.

251 §.

Finnas, sedan den i kallelsen å okända borgenärer utsatta inställelsedagen

är förbi och all veterlig gäld blivit betald eller erforderliga medel därtill avsatta,

tillgångar vilka enligt bestämmelse i bolagsordningen kunna fördelas

bland dem, som vid bolagets trädande i likvidation voro delägare i bolaget,

skall fördelning ske i förhållande till varje delägares försäkringsbelopp, där

ej annan fördelningsgrund är bestämd i bolagsordningen.

Förmenar delägare att han vid skifte icke bekommit vad på honom belöper,

skall han vid talans förlust anhängiggöra sin talan mot bolaget inom

tre månader efter det slutredovisning framlades å bolagsstämma. I fråga

om delägares återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet skall

vad i 250 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Har delägare icke inom fem år efter det slutredovisning framlades å bolagsstämma

anmält sig att lyfta vad han vid skiftet bekommit, vare han förlustig

sin rätt därtill. Äro medlen i förhållande till de skiftade tillgångarna

att anse som ringa, äge rätten på anmälan av likvidatorerna förordna att de

skola tillfalla allmänna arvsfonden; i annat fall skall vad i 254 § är stadgat

äga tillämpning.

252 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de så snart ske kan avgiva

slutredovisning för sin förvaltning genom avlämnande av förvaltningsberättelse

rörande likvidationens gång från likvidationens början till dess avslutande.

Berättelsen skall ock innehålla redogörelse för utskiftning. Vid berättelsen

skola fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen

och redovisningshandlingarna skola i huvudskrift eller avskrift avlämnas

till likvidationsrevisorema, vilka hava att inom en månad därefter

avgiva en av dem underskriven revisionsberättelse över förvaltningen under

likvidationen och återställa handlingarna. Om revisionsberättelsens innehåll

och om redovisningshandlingarnas återställande och deras förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad i 206 §, jämförd med 103 § och 104

§ 1 mom., är stadgat.

Efter det revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorerna, skola dessa

ofördröjligen kalla de röstberättigade till bolagsstämma för granskning av

slutredovisningen. Angående redovisningshandlingarnas och revisionsberättelsens

framläggande å stämman och tillhandahållande åt de röstberättigade

under viss tid före stämman skall gälla vad i 213 § stadgas; dock äge röstberättigade

allenast på egen bekostnad bekomma avskrift av nämnda handlingar.

Angående insändande av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

till försäkringsinspektionen gäller vad i 284 § stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

506

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

253 §.

Då likvidatorema fullgjort sitt uppdrag och å bolagsstämman framlagt

slutredovisning för sin förvaltning, anses bolaget upplöst; och skall anmälan

därom ofördröjligen göras för registrering.

Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga likvidatorer,

skola fogas enligt 341 § andra stycket bestyrkt avskrift av protokoll som förts

i ärendet ävensom bevis om dagen för utfärdande av kallelsen å okända

borgenärer.

254 §.

Yppas, efter det bolaget skall anses upplöst, tillgång för bolaget eller väckes

talan mot bolaget eller uppkommer eljest behov av likvidationsåtgärd,

skall likvidationen fortsättas. Anmälan härom skall av likvidatorema ofördröjligen

göras för registrering.

Beträffande kallelse till den bolagsstämma, som efter likvidationens återupptagande

först skall hållas, gälle vad i 215 § tredje stycket är stadgat.

255 §.

Rörande beslut om avträdande av ömsesidigt försäkringsbolags egendom

till konkurs skall meddelande samtidigt med kungörelsen om beslutet genom

konkursdomarens försorg till försäkringsinspektionen avsändas för registrering.

Under konkurs företrädes bolaget såsom konkursgäldenär av styrelsen och

verkställande direktören eller, där vid konkursens början sysslomän enligt

234 § eller likvidatorer voro utsedda, av dessa; dock må i behörig ordning

kunna utses styrelse i stället för sysslomän ävensom nya styrelseledamöter

eller nya likvidatorer.

Det åligger konkursförvaltaren, då konkurs avslutats, att för registrering

ofördröjligen avsända meddelande därom med angivande huruvida överskott

finnes eller icke. År konkursförvaltare ej tillsatt, skall sådan anmälan göras

av konkursdomaren.

256 §.

Där efter avslutande av ömsesidigt försäkringsbolags konkurs överskott ej

finnes, anses bolaget upplöst, då konkursen avslutades.

Finnes överskott, skall likvidation verkställas och gälle i avseende därå

bestämmelserna i 236—240 samt 242—253 §§. Har ej inom en månad efter

konkursens avslutande för registrering anmälts, att bolaget trätt i likvidation,

förklare rätten, på ansökan av styrelseledamot, verkställande direktören

eller delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, eller annan borgenär

eller på anmälan av försäkringsinspektionen, att bolaget skall träda

i likvidation. I fråga om ärendets handläggning och om beslutet skall i tilllämpliga

delar gälla vad i 233 § är stadgat.

Hade bolaget, i fall som avses i andra stycket, trätt i likvidation, innan

dess egendom avträddes till konkurs, gälle vad i 254 § är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

507

257 §.

Har ömsesidigt försäkringsbolag trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd,

äge garant för fordran på grund av inbetalning av garantibelopp

ej njuta betalning ur bolagets tillgångar förrän bolagets övriga skulder

blivit till fullo guldna eller erforderliga medel därtill avsatta.

258 §

1 mom. Bolagsstämma äger besluta att talan skall på grund av förvaltningen

anställas mot likvidator. Enskild delägare eller röstberättigad, som ej

är delägare, äger ock för bolagets räkning men i eget namn föra sådan talan;

och skall i dylikt fall vad i 221 § sista stycket är stadgat angående rättegångskostnad

äga motsvarande tillämpning.

Talan må ej väckas senare än ett år från det slutredovisningshandlingama

och revisionsberättelsen framlades å bolagsstämma. Har likvidator entledigats

eller eljest avgått eller avlidit före likvidationens avslutande, skall dock

tiden för anställande av talan räknas från den bolagsstämma, varå framlagts

redovisningshandlingar och revisionsberättelse avseende det räkenskapsår,

då avgången eller frånfället inträffade. Vad i 220 § tredje stycket, 223 §

och 224 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i avseende

å talan mot likvidator och uppgörelse mellan bolaget och likvidator

rörande honom i sådan egenskap åliggande skadeståndsskyldighet.

2 mom. Beträffande skadeståndstalan mot likvidationsrevisor skall vad i

1 mom. första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Talan må ej anställas senare än två år från det slutredovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen framlades å bolagsstämma eller, där fråga är

om talan på grund av tillsynen över likvidator som entledigats eller eljest avgått

eller avlidit före likvidationens avslutande eller om talan mot likvidationsrevisor,

som sålunda avgatt eller avlidit, från den bolagsstämma, vara

framlagts redovisningshandlingar och revisionsberättelse avseende det räkenskapsår,

då avgången eller frånfället inträffade. Vad i 222 § fjärde stycket,

223 § och 224 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om talan mot likvidationsrevisor samt om uppgörelse mellan likvidationsrevisor

och bolaget.

259 §.

Har ömsesidigt försäkringsbolag trätt i likvidation på grund av bolagsstämmas

beslut i fall, då i denna lag stadgad anledning därtill icke var för handen,

och bär anledning till likvidation icke senare uppkommit enligt 233 §,

äger bolagsstämma, såframt utskiftning av bolagets tillgångar ännu icke börjat,

besluta att likvidationen skall upphöra och bolaget återupptaga sin verksamhet.

Uppkommer fråga om återupptagande av bolagets verksamhet, skall av

likvidatorerna upprättas balansräkning efter de grunder varom stadgas i

s. 508 Kontrollera mot PDF

508

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

139 §. Balansräkningen samt en av likvidatorerna underskriven berättelse rörande

skälen till återupptagande av bolagets verksamhet skola överlämnas till

likvidationsrevisorema.

Likvidationsrevisorema skola så snart ske kan över balansräkningen och

berättelsen till likvidatorerna avgiva yttrande, som skall innehålla särskilt

uttalande, huruvida hinder för verksamhetens återupptagande föreligger enligt

första stycket eller icke.

Balansräkningen, berättelsen och yttrandet skola minst en vecka före bolagsstämman

hållas hos bolaget tillgängliga för de röstberättigade. Dessa

handlingar skola jämväl framläggas å stämman.

Bolagsstämmas beslut om likvidationens upphörande och återupptagande

av bolagets verksamhet vare icke giltigt, med mindre det fattas i den ordning,

som gäller för beslut om bolagets trädande i likvidation i fall då i

denna lag stadgad anledning därtill icke är för handen.

För registrering skall ofördröjligen anmälas, att likvidationen skall upphöra

och bolagets verksamhet återupptagas. Anmälningen, som skall undertecknas

av samtliga likvidatorer, skall innehålla försäkran, att hinder enligt

första stycket mot verksamhetens återupptagande ej föreligger. Vid anmälningen

skola fogas tva enligt 341 § andra stycket bestyrkta avskrifter av

protokoll, som förts i ärendet, samt avskrift av balansräkningen, berättelsen

och yttrandet av likvidationsrevisorema.

Beslutet om återupptagande av bolagets verksamhet må ej gå i verkställighet,

innan registrering skett.

260 §.

Har, sedan ömsesidigt försäkringsbolag trätt i likvidation, genom domstols

lagakraftägande avgörande bolagsstämmans eller rättens beslut om likvidation

blivit upphävt och anteckning därom skett i registret, eller registrering

om återupptagande av bolagets verksamhet skett jämlikt 259 §, skola likvidatorerna

ofördröjligen kalla de röstberättigade till bolagsstämma för val av styrelse

och revisorer. Likvidatorerna skola ock för sin förvaltning avgiva slutredovisning,

som i 252 § sägs. Redovisningshandlingarna skola avlämnas till

likvidationsrevisorema, vilka hava att inom en månad därefter till likvidatorerna

avgiva revisionsberättelse, innefattande särskilt uttalande angående

ansvarsfrihet för dem. Sedan handlingarna av likvidatorerna tillställts styrelsen,

skall denna ofördröjligen kalla de röstberättigade till bolagsstämma

för fattande av beslut i fråga om ansvarsfrihet för likvidatorerna. Angående

redovisningshandlingarnas och revisionsberättelsens framläggande å stämman

och tillhandahållande åt de röstberättigade under viss tid före stämman

skall gälla vad i 213 § är stadgat; dock äge röstberättigad allenast på egen

bekostnad bekomma avskrift av nämnda handlingar. Om kallelse till stämman

skatt gälla vad om kallelse till extra bolagsstämma är stadgat; dock

skola föreskrivna kallelseatgärder vara vidtagna senast två veckor före

stämman.

s. 509 Kontrollera mot PDF

509

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Vad i denna lag rörande styrelseledamot är stadgat beträffande ansvarsfrihet,

talan å förvaltningen och uppgörelse med bolaget skall, i fall som

avses i första stycket, äga motsvarande tillämpning i avseende å likvidator.

Då genom lagakraftägande avgörande bolagsstämmans eller rättens beslut

om likvidation blivit upphävt, skall anmälan därom för anteckning i registret

enligt 313 § första stycket ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Angående insändande av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

till försäkringsinspektionen gäller vad i 284 § stadgas.

261 §.

Har ömsesidigt försäkringsbolag trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd,

må nya försäkringar icke meddelas.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må dock under bolagets

likvidation sådan livförsäkring meddelas, som föranledes av gällande försäkringsavtal.

III. Om försäkringsfonden och övriga tekniska fonder så ock

om särskilda grunder för försäkringsverksamhet.

262 §.

1 mom. I försäkringsbolags balansräkning skall såsom skuld under benämningen

försäkringsfond upptagas värdet balansdagen av bolagets ansvarighet

på grund av

dels inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv),

dels löpande försäkringar (premiereserv),

dels ock, där rörelsen avser livförsäkring, tilldelad återbäring.

Tilldelad återbäring, som förfallit till betalning, skall föras till ersättningsreserven.

2 mom. Hava två eller flera försäkringsbolag, som enligt denna lag äro

berättigade att driva försäkringsrörelse, övertagit försäkring under gemensam

ansvarighet en för alla och alla för en, vare ett vart av bolagen pliktigt

att göra avsättning till försäkringsfond allenast för sa stor del av försäkringen

som, enligt avtal mellan bolagen, på det bolag belöper.

263 §.

De i 9 § första stycket och 173 § första stycket omförmälda grunderna

skola avse att trygga bolagets förmåga att dels fullgöra sina förpliktelser enligt

ingångna försäkringsavtal, dels bereda försäkring till en med hänsyn

till försäkringens art skälig kostnad.

Finnas grunderna icke längre fylla det avsedda ändamalet, aligge det styrelsen

och verkställande direktören att utan dröjsmål föranstalta om erforderlig

ändring av grunderna.

Om grunder som här avses skall vidare gälla vad i 264, 265, 267 270 och

273 §§ är stadgat.

s. 510 Kontrollera mot PDF

510

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

264 §.

1 mom. Grunderna för beräkning av försäkringspremier (premiegrunderna)

och premiereserv (premiereservgrundema) för livförsäkringsrörelse

skola innehålla antaganden rörande dödlighet och andra riskmått, räntefot

samt omkostnader. Grunderna må ock, där så finnes ändamålsenligt, innehålla

antaganden rörande särskilda säkerhetstillägg.

Antagandena rörande dödlighet och andra riskmått, räntefot samt omkostnader

skola väljas så, att de kunna anses vart för sig betryggande för den

art av försäkringsrörelse varom fråga är; dock må avvikelse härifrån ske i

den mån i grunderna ingående antaganden rörande särskilda säkerhetstillägg

därtill föranleda.

2 mom. Premiereservgrundema skola vara så avfattade, att vid envar

tidpunkt premiereserven utgör skillnaden mellan kapitalvärdet av bolagets

framtida utgifter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de premier

bolaget må hava att ytterligare uppbära för dessa försäkringar, ökad med

det belopp, som anses erforderligt för mötande av förlust genom försäkringars

upphörande i förtid. Kapitalvärdena av framtida utgifter och premier

skola beräknas med hänsyn till antaganden rörande särskilda säkerhetstillägg.

Premiereservgrundema skola innehålla regler för beräkning av den del av

premiereserven, som må anses belöpa på varje enskild försäkring.

3 mom. Vid bedömande av frågan huruvida ändring av premiereservgrunderna

för redan tecknade försäkringar bör ske, må beträffande ett vart antagande

hänsyn tagas till den säkerhet, som kan anses vara för handen i övriga

antaganden för ifrågavarande försäkringar.

265 §.

1 mom. Erfordras på grund av ändrade förhållanden väsentlig förstärkning

av premiereserven för redan tecknade livförsäkringar, må för bestämd

tid meddelas stadfästelse å särskilda premiereservgrunder (övergångsgrunder).

Har bolaget tillfälligt lidit avsevärd förlust till följd av att tillgångarna

sjunkit i värde eller dödligheten överstigit den i grunderna antagna eller genom

annan liknande omständighet, må ock, såframt anledning icke föreligger

till antagande, att bolaget skall råka på obestånd, stadfästelse meddelas

å övergångsgrunder, där detta finnes främja försäkringstagarnas intresse.

1 övergångsgrundema må, utan hinder av vad eljest är stadgat rörande

premiereservgrunder, föreskrivas, att vid beräkning av premiereserven kapitalvärdet

av bolagets framtida utgifter skall minskas med kapitalvärdet av

överskott, som väntas uppkomma i rörelsen under den tid övergångsgrunderna

äro gällande.

Utan synnerliga skäl må övergångsgrunder icke gälla under längre sammanhängande

tid än tio år.

2 mom. Beträffande stadfästelse å övergångsgrunder gälle vad i 4 och

s. 511 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

511

166 §§ är stadgat. Såsom villkor för stadfästelse å övergångsgrunder må

föreskrivas, att bolaget skall på sätt i 276 § är stadgat sätta jämväl andra

värdehandlingar, än där avses, i särskilt förvar.

266 §.

Med utjämningsfond förstås i denna lag fond som är avsedd för utjämning

i livförsäkringsrörelse av sådana ojämnheter i det ekonomiska förloppet,

som härröra av växlingar i dödlighet, sjuklighet eller invaliditet.

267 §.

Grunderna för försäkringstagares rätt till återköp och fribrev skola angiva

villkoren för åtnjutande av dylik rätt samt innehålla regler för beräkning

av återköps- och fribrevsvärden.

268 §.

Grunderna för belåning av försäkringsbrev hos bolaget skola angiva villkoren

för belåning ävensom innehålla bestämmelser om lånevärde, räntefot

och verkan av underlåten räntebetalning.

269 §.

Grunderna för verkan av underlåten premiebetalning skola angiva i vilken

ordning bolagets ansvarighet vid sådan underlåtenhet kan komma att

upphöra eller eljest förändras. Därjämte skola grunderna angiva villkoren

för att försäkringen ånyo må träda i kraft (återupplivning).

270 §.

Grunderna bfeträffande återbäring till försäkringstagarna skola innehålla

regler för

1. avsättning till återbäringsfonden samt för denna fonds användning;

2. tilldelning av återbäring;

3. förräntning av återbäringsmedel; samt

4. användning av regleringsfonden.

Reglerna för tilldelning av återbäring skola angiva den ordning, vari tilldelning

skall ske; tilldelad återbäring skall utbetalas omedelbart eller vid

bestämd senare tidpunkt eller ock tillgodoräknas försäkringstagaren såsom

nedsättning av premien eller såsom premie för tilläggsförsäkring.

Utfästelse om återbäring må ej göras annorledes än i enlighet med reglerna

för tilldelning av återbäring.

271 §.

Försäkringsbolag som meddelar livförsäkring skall på sätt nedan i denna

paragraf sägs göra avsättning till säkerhetsfond.

I den mån summan av utjämningsfonden och säkerhetsfonden understiger

fem procent av den del av premiereserven för livförsäkring, som är redo
-

s. 512 Kontrollera mot PDF

512

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

visad annorledes än genom värdet av svensk återförsäkringsgivares ansvarighet,

så ock i den mån säkerhetsfonden ensam understiger två och en

halv procent av nämnda del av premiereserven, skall till säkerhetsfonden

avsättas minst en tredjedel av bolagets årsvinst å livförsäkringsrörelsen, sedan

möjligen befintlig förlust från föregående räkenskapsår täckts och, där enligt

denna lag eller bestämmelse i bolagsordningen avsättning till reservfond skall

ske, sådan avsättning skett. Vid beräkning av det belopp, som sålunda minst

skall avsättas, må ej från årsvinsten avdragas den andel däri, som kan hava

tillerkänts styrelseledamot, verkställande direktören eller annan såsom arvode

(tantiem).

272 §.

Förutom för ändamål som angivas i grunderna må nedsättning av regleringsfonden,

utjämningsfonden och återbäringsfonden ske allenast för täckande

av förlust enligt vad i 273 § är stadgat.

Nedsättning av säkerhetsfonden må icke utan försäkringsinspektionens

tillstånd äga rum för annat ändamål än i samma lagrum sägs.

273 §.

1 mom. Meddelar försäkringsbolag enbart livförsäkring och uppkommer

förlust å rörelsen, som ej kan täckas av befintliga till framtida förfogande

avsatta medel, skall till täckande av förlusten nedsättning ske av regleringsfonden,

säkerhetsfonden, utjämningsfonden och återbäringsfonden i nu angiven

ordning.

Varder i ömsesidigt försäkringsbolag förlusten ej täckt på sätt i första stycket

sägs, skall kvarstående förlust, i den mån densamma överstiger förefintligt

garantikapital, utjämnas genom nedsättning av bolagets ansvarighet

för löpande livförsäkringar och tilldelad återbäring.

Nedsättning av ömsesidigt försäkringsbolags ansvarighet enligt andra stycket

skall verkställas på sätt som med hänsyn till förlustens orsak och andra

omständigheter prövas skäligt. För nedsättningen skola upprättas grunder

(nedsättningsgrunder). Beträffande stadfästelse å nedsättningsgrunder gälle

vad i 4 och 166 §§ är stadgat.

2 mom. Meddelar försäkringsbolag såväl livförsäkring som försäkring av

annat slag och uppkommer förlust å livförsäkringsrörelsen, som ej kan täckas

av befintliga till framtida förfogande avsatta medel för livförsäkringsrörelsen,

skall till täckande av förlusten nedsättning ske av de i 1 mom.

första stycket angivna fonderna. Kvarstår förlust, skall den täckas i första

hand genom användande av befintliga till framtida förfogande avsatta medel

för rörelsen i övrigt samt i andra hand genom nedsättning av reservfonden.

Varder i ömsesidigt försäkringsbolag förlusten ej täckt på sätt i första stycket

sägs, skall vad i 1 mom. andra och tredje styckena finnes stadgat äga motsvarande

tillämpning.

s. 513 Kontrollera mot PDF

513

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

274 §.

Vid envar tidpunkt skall ett belopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar

vara redovisat i följande slag av värdehandlingar:

1. obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats

av staten;

2. obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska

skeppshypotekskassan eller Inteckningsbanken aktiebolag eller av hypoteksaktiebolag,

som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankoch

fondinspektionen;

3. av riksbanken, svenskt bankaktiebolag, postsparbanken eller annan

svensk sparbank, Svenska jordbrukskreditkassan eller centralkassa för jordbrukskredit

utfärdade fordringsbevis, med undantag av sådana för den allmänna

rörelsen avsedda förskrivningar, som medför rätt till betalning först

efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis);

4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit

Konungens tillstånd;

5. av svenskt industriföretag utfärdade obligationer, vilka offentligen utbjudits

av svenskt bankaktiebolag;

6. skuldförbindelser, för vilka bolaget äger säkerhet genom inteckning i

fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, ävensom

skuldförbindelser med säkerhet av inteckning i tomträtt inom två tredjedelar

av senast fastställda taxeringsvärde och med den ytterligare begränsning

med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller andra omständigheter,

som försäkringsinspektionen föreskriver; dock att i varje fall åbyggnad skall,

för att inteckning i fastigheten eller tomträtten må godkännas, vara brandförsäkrad

i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i utländsk försäkringsanstalt

med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket;

7. inhemska eller utländska värdehandlingar, som till sin art och till den

säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några av de under 1—6

nämnda; dock att värdehandlingar, vilka enligt sin lydelse skola infrias i

främmande valuta, må användas för redovisning allenast i den mån de motsvara

försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar i samma valuta;

eller ock i följande tillgångar av annan art:

8. lån mot säkerhet i försäkringsbrev inom återköpsvärdet;

9. värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av i återförsäkring

övertagna livförsäkringar, dock att värdet av utländsk försäkringsanstalts

ansvarighet ej må i vidsträcktare mån användas till redovisning av

försäkringsfonden än försäkringsinspektionen med hänsyn till försäkringstagarnas

säkerhet finner kunna medgivas.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp, motsvarande

högst en tjugondei av försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar

i svensk valuta redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket 1—7

avses, dock icke i aktier.

33 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 514 Kontrollera mot PDF

514

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

275 §.

Meddelar försäkringsbolag försäkring av annat slag än personförsäkring

och meddelas sådan försäkring för all framtid eller för längre tid än tio

år, skall i fråga om redovisning av premiereserv för sådana försäkringar

vad i 274 § första stycket 1—7 och 9 samt andra stycket sägs äga motsvarande

tillämpning.

276 §.

1 mom. De värdehandlingar, i vilka enligt 274 § första stycket 1—7 och

andra stycket försäkringsfond eller, jämlikt 275 §, premiereserv helt eller delvis

redovisas, skola förvaras avskilda från bolagets övriga tillgångar och under

minst två lås med olika nycklar, av vilka en innehaves av ett av försäkringsinspektionen

förordnat ombud. I de sålunda förvarade handlingarna

njute försäkringstagarna panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för

fullgörandet av bolagets på försäkringsavtalen grundade förbindelser.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören att tillse att, på sätt i

första stycket är sagt, vid envar tidpunkt värdehandlingar till erforderligt

belopp satts i särskilt förvar. Hava värdehandlingar satts i förvar till större

värde än som enligt denna lag erfordras, må försäkringsinspektionen på

framställning av styrelsen eller verkställande direktören lämna tillstånd till

utbekommande av värdehandlingar svarande mot överskottet. Styrelsen eller

verkställande direktören äge jämväl för utbetalande av förfallet försäkringseller

återbäringsbelopp, för vilket avsättning ägt rum, utbekomma handlingar

av motsvarande värde. Utbyte av värdehandling mot annan handling av motsvarande

värde må äga rum, där sådant påkallas av styrelsen eller verkställande

direktören.

Behöver bolaget för bevakande av sin rätt på grund av värdehandling,

som blivit satt i särskilt förvar, eller för annat dylikt ändamål tillgång till sådan

handling, vare ombudet pliktigt att till behörig företrädare för bolaget

emot kvitto utlämna handlingen mot skyldighet för styrelsen och verkställande

direktören att inom skälig tid återställa handlingen eller avlämna annan

handling av motsvarande värde.

2 mom. Har återförsäkringsgivare enligt denna lag satt i särskilt förvar

värdehandlingar motsvarande värdet av försäkringsfonden för livförsäkringar,

som mottagits i återförsäkring, skall panträtten tillkomma försäkringstagarna

i det bolag, som tagit återförsäkringen.

Vad i första stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande

värdehandlingar, i vilka premiereserv jämlikt 275 § redovisas.

277 §.

Meddelar försäkringsbolag saväl livförsäkring som försäkring av annat

slag, skola tillgångar motsvarande säkerhetsfonden redovisas på sätt i 274 §

första stycket 1—7, 8 och 9 samt andra stycket är föreskrivet om försäkringsfond;

i fråga om värdehandlingar, i vilka tillgångarna sålunda redovisas, gälle

vad i 276 § sägs om där avsedda handlingar.

s. 515 Kontrollera mot PDF

515

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

278 §.

Det åligger ombud som i 276 § avses att, där styrelsen eller verkställande

direktören icke fullgör vad dem enligt nämnda lagrum åligger, därom ofördröjligen

göra anmälan hos försäkringsinspektionen.

Ombudet äge av bolaget uppbära arvode till belopp, som av försäkringsinspektionen

bestämmes.

IV. Om aktuarie.

279 §.

1 mom. I försäkringsbolag som meddelar livförsäkring skola förekommande

försäkringstekniska utredningar och beräkningar utföras under överinseende

av en därtill anställd person (aktuarie).

Villkoren för behörighet att utöva befattning såsom aktuarie bestämmas av

försäkringsinspektionen. På inspektionens prövning ankommer i särskilt fall,

huruvida utan hinder av dylika villkor viss person må kunna godkännas såsom

aktuarie.

2 mom. Det åligger styrelsen eller verkställande direktören att, när aktuarie

antagits eller frånträtt sin befattning, därom ofördröjligen göra anmälan för

registrering.

Rätt att göra anmälan enligt första stycket tillkommer den som beröres av

anmälningen.

V. Om tillsyn å försäkringsbolag.

280 §.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören i försäkringsbolag att,

när bolaget börjat sin verksamhet, därom ofördröjligen underrätta försäkringsinspektionen.

281 §.

Sist en månad efter bolagsstämma, varom i 113 eller 213 § förmäles, eller,

om stämma ej hållits inom tid som där stadgas, inom sju månader från föregående

räkenskapsårs utgång skall genom styrelsens och verkställande direktörens

försorg till försäkringsinspektionen insändas dels avskrift av balansräkningen,

vinst- och förlusträkningen, förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen,

dels en särskild redogörelse angående bolagets verksamhet

under räkenskapsåret och ställning balansdagen, dels ock, i fråga om livförsäkring,

redogörelse för beräkning av premiereserven, utjämningsfonden och

återbäringsfonden. Redogörelserna skola upprättas enligt anvisningar, som

meddelas av försäkringsinspektionen, och vara undertecknade, den förra av

styrelsen och verkställande direktören samt den senare av aktuarien.

På avskriften av balansräkningen skall finnas av styrelseledamot eller

verkställande direktören undertecknat bevis, huruvida balansräkningen fast
-

s. 516 Kontrollera mot PDF

516

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ställts eller ej; i förstnämnda fall skall beviset tillika innehålla uppgift om

bolagsstämmans beslut i anledning av bolagets vinst eller förlust enligt balansräkningen.

282 §.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören för försäkringsbolag som

meddelar livförsäkring att, såvitt angår livförsäkringsrörelsen, till försäkringsinspektionen

insända dels inom nio månader efter varje räkenskapsårs

utgång redogörelse i vad mån det verkliga förloppet av rörelsen avvikit från

de enligt 9 eller 173 § upprättade grunderna, dels ock vart femte år, å tid

som inspektionen bestämmer, statistisk-ekonomisk utredning angående verksamhetens

förlopp samt angående bolagets ställning (teknisk balansräkning).

Redogörelsen och utredningen skola upprättas av aktuarien enligt anvisningar,

som meddelas av försäkringsinspektionen, samt vara av honom undertecknade.

Där i visst fall teknisk balansräkning finnes böra avgivas utöver vad i

första stycket sägs, må inspektionen infordra sådan.

Det ankommer på försäkringsinspektionen att bestämma när efter bolagets

bildande teknisk balansräkning första gången skall upprättas så ock den tidrymd,

som den först avgivna balansräkningen skall omfatta.

283 §.

Styrelsen och verkställande direktören vare jämväl i andra fall än i 281

och 282 §§ sägs pliktiga att lämna försäkringsinspektionen de upplysningar

angående verksamheten, som inspektionen finner erforderliga.

284 §.

Sist en månad efter bolagsstämma som avses i 146, 154, 157, 164, 241, 249,

252 och 260 §§ skall genom likvidatoremas försorg till försäkringsinspektionen

insändas avskrift av de i nämnda paragrafer omförmälda redovisningshandlingar

och revisionsberättelser.

285 §.

Försäkringsinspektionen skall förordna revisor att med övriga revisorer

deltaga i granskningen av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning

samt bolagets räkenskaper. Vad nu sagts gälle ej där med hänsyn till

rörelsens omfattning eller eljest förordnande av revisor icke finnes påkallat.

Försäkringsinspektionen äger när som helst återkalla uppdraget och i stället

förordna ny revisor.

För revisor som förordnats av försäkringsinspektionen skall inspektionen

utfärda instruktion. Revisorn äge av bolaget uppbära arvode till belopp, som

bestämmes av inspektionen.

286 §.

Försäkringsinspektionen äger sammankalla bolagets styrelse, när sådant

prövas nödigt. Har styrelsen icke efterkommit av inspektionen framställd

begäran om utfärdande av kallelse till extra bolagsstämma, må kallelse utfärdas

av inspektionen.

s. 517 Kontrollera mot PDF

517

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

287 §.

1 mom. Det åligger styrelsen och verkställande direktören att när som

helst för den befattningshavare hos försäkringsinspektionen, som enligt av

Konungen meddelade bestämmelser har att i sådant avseende företräda inspektionen,

hålla bolagets kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper

och andra handlingar tillgängliga för granskning.

2 mom. Den som enligt av Konungen meddelade bestämmelser har befogenhet

att företräda försäkringsinspektionen äger närvara vid bolagsstämma

eller av inspektionen utlyst styrelsesammanträde och deltaga i överläggningarna.

3 mom. Vad försäkringsinspektionens företrädare vid granskning av böcker,

räkenskaper och andra handlingar eller vid bolagsstämma eller styrelsesammanträde

må hava erfarit angående enskildas personliga eller ekonomiska

förhållanden må ej yppas för allmänheten.

288 §.

1 mom. Försäkringsinspektionen äge meddela de erinringar i fråga om

försäkringsbolags verksamhet, som inspektionen finner påkallade.

2 mom. Finner försäkringsinspektionen,

att avvikelse skett från denna lag eller bolagsordningen eller från grunderna,

där sådana finnas,

att bolagsordningen eller grunderna icke längre äro tillfredsställande med

hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,

att de tillgångar, i vilka försäkringsfonden redovisas, icke äro tillfyllest,

att försäkringsbeståndet icke är tillräckligt för erforderlig riskutjämning,

eller

att eljest allvarlig anmärkning mot försäkringsbolags verksamhet föreligger,

skall inspektionen förelägga bolaget att inom viss tid vidtaga de åtgärder,

som prövas härav påkallade.

3 mom. Har föreläggande som i 2 mom. sägs icke inom den bestämda

liden efterkommits och har ej heller annorledes det anmärkta förhållandet

undanröjts, skall försäkringsinspektionen göra anmälan därom hos Konungen,

som efter bolagets hörande ma förklara koncessionen förverkad.

\ mom. Har, sedan koncession för försäkringsbolag beviljats, icke inom

föreskriven tid hållits konstituerande stämma, ankomme på Konungen att

efter anmälan av försäkringsinspektionen förklara koncessionen förverkad.

Lag samma vare, om genom lagakraftägande beslut frågan om bolagets registrering

förklarats förfallen eller ansökan om bolagets registrering blivit

avslagen, så ock där bolaget icke börjat sin verksamhet inom tre månader

från det bolaget registrerades.

5 mom. Om registrering av beslut, varigenom koncession förklarats förverkad,

förordnar Konungen.

s. 518 Kontrollera mot PDF

518

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

289 §.

Försäkringsinspektionen äge förelägga vite vid meddelande av föreskrift

eller förbud enligt denna lag.

290 §.

Till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens organisation

och verksamhet skall försäkringsbolag årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen. Detta bidrag må icke i något fall överstiga

en femtedels procent av bolagets hela inkomst av avgifter för nästföregående

räkenskapsår för försäkringar, som tillhöra bolagets rörelse här i riket,

eller understiga etthundra kronor.

291 §.

Ledamot av eller befattningshavare hos försäkringsinspektionen må ej

vara ledamot i styrelsen för svenskt försäkringsbolag eller anställd i sådant

bolag eller i utländsk försäkringsanstalt, som, enligt vad särskilt stadgas, erhållit

tillstånd att här i riket driva försäkringsrörelse. Sådan ledamot eller

befattningshavare må ej heller vara aktieägare eller garant i dylikt företag.

292 §.

Närmare bestämmelser om försäkringsinspektionens organisation och

verksamhet meddelas av Konungen.

293 §.

1 mom. Har försäkringsbolag trätt i likvidation, skall försäkringsinspektionen,

där så prövas erforderligt, förordna en person att med övriga likvidatorer

verkställa likvidationen. Likvidator som sålunda förordnas skall teckna

bolagets firma i förening med den eller dem som eljest äga teckna firman.

I övrigt skall vad i denna lag är stadgat om likvidator äga motsvarande tilllämpning;

dock att ersättare för likvidator, varom nu är fråga, icke må av

rätten förordnas. Sådan likvidator må entledigas allenast av försäkringsinspektionen.

Likvidator som förordnats av försäkringsinspektionen äge av bolaget uppbära

arvode till belopp, som bestämmes av inspektionen.

2 mom. Försäkringsinspektionen äge under likvidationen i avseende å

likvidatorerna samma befogenhet, som enligt denna lag tillkommer inspektionen

beträffande styrelsen.

Inspektionen må, där så prövas erforderligt, förordna likvidationsrevisor.

Beträffande denne skall vad om revisor i 285 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

s. 519 Kontrollera mot PDF

519

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

294 §.

Avträdes försäkringsbolags egendom till konkurs, skall konkursdomaren

härom ofördröjligen göra anmälan hos försäkringsinspektionen, som, där så

prövas erforderligt, förordnar ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare

deltaga i konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som utses på

sätt i konkurslagen stadgas.

Det allmänna ombud, som sålunda blivit förordnat, äge beträffande medförvaltare

göra sådan anmälan, som i 80 § konkurslagen sägs.

Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvaltningen av

boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla dess delar.

Om arvode till allmänna ombudet gälle vad i konkurslagen beträffande

arvode till konkursförvaltare är i allmänhet stadgat.

VI. Om frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd.

295 §.

1 mom. Avtal därom att ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd eller

del därav skall övertagas av ett annat försäkringsbolag må träffas mellan bolagen,

såframt av styrelsen i det överlåtande bolaget framlagt förslag till

avtal angående överlåtelse godkänts av bolagsstämman i detta bolag efter

vad i 2 mom. sägs. Avtalet må ej verkställas utan försäkringsinspektionens

tillstånd.

2 inom. Beslut om godkännande för det överlåtande bolaget av förslag till

avtal om överlåtelse skall fattas å ordinarie bolagsstämma.

Inom fyra månader från det beslutet fattades eller, om klandertalan därå

anställts, från det denna talan genom lagakraftägande dom ogillades, skall

beslutet av det överlåtande bolagets styrelse eller verkställande direktör anmälas

för registrering. Två enligt 341 § andra stycket bestyrkta avskrifter av

protokoll som förts i ärendet, innehallande fullständigt angivande av förslaget

till avtal, skola fogas vid anmälningen. Har anmälan ej gjorts inom föreskriven

tid, vare frågan om överlåtelse förfallen.

3 mom. Senast fyra månader efter det registrering skett på anmälan som i

2 mom. andra stycket sägs skall såväl det övertagande som det överlåtande

bolagets styrelse göra ansökan om försäkringsinspektionens tillstånd att

bringa avtalet om överlåtelse till verkställighet.

Försäkringsinspektionen äger förelägga bolagen att förebringa den ytterligare

utredning inspektionen finner nödig för bedömande huruvida överlåtelsen

kan ske utan förnärmande av försäkringstagares rätt.

Finnes ej ansökningen böra genast avslås, skall försäkringsinspektionen

genom tillkännagivande i allmänna tidningarna och tidning inom den ort,

där det överlåtande bolagets styrelse har sitt säte, kungöra ansökningens innehåll,

avtalet angående överlåtelsen och ett sammandrag av den förebragta

utredningen med föreläggande för de försäkringstagare, vilkas försäkringar

äro avsedda att överlåtas, att inom en i kungörelsen utsatt tid, minst en

s. 520 Kontrollera mot PDF

520

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

månad efter dess utfärdande, hos försäkringsinspektionen anmäla, huruvida

de hava något att erinra mot ansökningen. Omfattar avtalet livräntor, som

utgå till personer, vilka icke äro försäkringstagare i det överlåtande bolaget,

skola jämväl dessa personer beredas tillfälle att yttra sig på sätt nu är sagt

Försäkringsinspektionens beslut, varigenom tillstånd till avtalets verkställande

givits, skall ofördröjligen registreras. När registrering skett, skall

det överlåtande bolaget anses fritaget från sina förpliktelser på grund av

det överlåtna försäkringsbeståndet, vilka förpliktelser i stället skola åvila

det övertagande bolaget.

4 mom. Sedan överlåtelsen verkställts åligger det styrelsen och verkställande

direktören i det övertagande bolaget att, i den ordning försäkringsinspektionen

ma finna ändamålsenlig, därom underrätta envar försäkringstagare

eller livräntetagare, vars försäkring eller livränta omfattas av överlåtelsen.

5 inom. överlåtes ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd, vare bolaget

skyldigt att träda i likvidation.

Varder, sedan tillstånd givits till överlåtelse, helt eller delvis, av försäkringsbestånd,

det överlåtande bolaget försatt i konkurs, skall vid tillämpning

av vad i konkurslagen är stadgat angående rätt till talan om återgång av

avtal, sådant avtal som avses i denna paragraf anses ingånget den dag tillstånd

till avtalets verkställande gavs.

VII. Om särskild administration.

296 §.

1 mom. Har försäkringsbolag som meddelar livförsäkring trätt i likvidation

eller kommit i konkurstillstånd, skall för tillvaratagande av livförsäkringstagamas

rätt en särskild administration inträda. Förvaltningen av administrationsboet

åligger försäkringsinspektionen.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen för livförsäkringstagamas räkning

omhändertaga samtliga de värdehandlingar, i vilka livförsäkringstagarna

enligt bestämmelserna i 276 och 277 §§ njuta panträtt. Härmed övergå på

administrationsboet alla bolagets rättigheter och skyldigheter på grund av

livförsäkringsavtalen ävensom, där livförsäkringar återförsäkrats, bolagets

rättigheter och skyldigheter på grund av återförsäkringarna.

2 mom. För det belopp, varmed ovan omförmälda värdehandlingar må finnas

i värde understiga livförsäkringsfonden, ökad med en tjugondei av samma

fond, äge administrationsboet fordringsrätt hos bolaget.

Så snart administration inträtt, skall försäkringsinspektionen låta verkställa

värdering av de värdehandlingar, som omhändertagits av inspektionen,

ävensom beräkning av det belopp, vartill livförsäkringsfonden uppgår å första

dagen i månaden näst efter den, då bolaget trädde i likvidation eller, där

konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde meddelades.

s. 521 Kontrollera mot PDF

521

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

297 §.

1 inom. Sedan de i 296 § föreskrivna åtgärderna vidtagits, skall försäkringsinspektionen

inleda underhandlingar med svenska försäkringsbolag som

må befinnas villiga att övertaga de till administrationsboet hörande försäkringarna.

Finner försäkringsinspektionen efter verkställd utredning att anbud, som i

följd av underhandlingarna inkommit, med hänsyn till omständigheterna är

att förorda, skall inspektionen genom tillkännagivande i allmänna tidningarna

och i övrigt på ändamålsenligt sätt kungöra anbudets innehåll och ett

sammandrag av den verkställda utredningen med föreläggande för försäkringstagarna

att inom en i kungörelsen utsatt tid, minst en månad efter dess

utfärdande, hos inspektionen anmäla huruvida de hava något att erinra mot

anbudet.

Sedan den i andra stycket föreskrivna tiden gått tillända, skall försäkringsinspektionen

med eget utlåtande överlämna ärendet till Konungens avgörande.

Om registrering av beslut, varigenom Konungen lämnat tillstånd till överlåtelse,

förordnar Konungen. När registrering skett, skall administrationsboet

anses fritaget från sina förpliktelser på grund av de överlåtna försäkringarna,

vilka förpliktelser i stället skola åvila det övertagande bolaget.

Sedan tillstånd till överlåtelse lämnats, åligger det styrelsen och verkställande

direktören i det övertagande bolaget att i den ordning försäkringsinspektionen

må finna ändamålsenlig, därom underrätta envar försäkringstagare,

vars försäkring omfattas av överlåtelsen. Förutsätter överlåtelsen nedsättning

av försäkrings- eller återbäringsbelopp, eller skola efter överlåtelsen

andra villkor gälla för försäkringarna, skall jämväl nämnda förhållande

bringas till försäkringstagarnas kännedom.

2 mom. Har icke inom två år från det administrationen inträdde till försäkringsinspektionen

inkommit anbud av beskaffenhet som i 1 mom. andra

stycket sägs, åligger det försäkringsinspektionen att hos Konungen göra anmälan

om förhållandet.

3 mom. Finner Konungen ej skäl att lämna tillstånd till överlåtelse av

hela försäkringsbeståndet, ankomme på Konungen alt förordna om administrationens

fortsättande eller om administrationsboets avveckling genom

fördelning av tillgångarna. I senare fallet meddelar Konungen tillika erforderliga

föreskrifter angående avvecklingen och fördelningen.

298 §.

Å livförsäkrings- och återbäringsbelopp, som förfallit till betalning innan

bolaget trätt i likvidation eller, där konkurs inträffat, beslutet om egendomsavträde

meddelades, skall utbetalas så mycket som skolat gäldas, därest likvidation

eller konkurs icke inträffat.

Å livförsäkrings- eller återbäringsbelopp, som förfaller till betalning under

administrationstiden, må, innan administrationen avslutats, utbetalas allenast

så mycket som försäkringsinspektionen finner kunna utgå utan förnärmande

av övriga livförsäkringstagares rätt. Vad nu sagts skall äga motsvarande

s. 522 Kontrollera mot PDF

522

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

tillämpning i fråga om återköp av försäkring eller belåning av försäkringsbrev

hos bolaget. Finnes sedermera att för mycket utbetalats, äge återbetalning

ej rum.

Angående förbud mot meddelande av nya försäkringar stadgas i 165 och

261 §§.

299 §.

Har försäkringsbolag som meddelar försäkring av annat slag än personförsäkring

och meddelar sådan försäkring för all framtid eller för längre tid

än tio år trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd, skall försäkringsinspektionen

utse ett ombud, som har att å försäkringstagarnas vägnar iakttaga

och bevaka den panträtt, som jämlikt 276 § tillkommer försäkringstagarna

uti de enligt sagda paragraf till deras säkerhet i särskilt förvar satta

värdehandlingar; och har ombudet därvid att tillse att varje försäkringstagare

njuter panträtt i de pantsatta värdehandlingarna för den på hans försäkring

belöpande andel i premiereserven.

Ombudet äge av bolaget uppbära arvode till belopp, som bestämmes av

försäkringsinspektionen.

VIII. Om återförsäkring.

300 §.

Försäkringsbolag må icke utan försäkringsinspektionens medgivande sluta

avtal, varigenom bolaget förbinder sig att i återförsäkring avgiva ännu icke

tecknade livförsäkringar, där avtalet icke kan av bolaget uppsägas att utan

vederlag upphöra senast ett år efter uppsägningen. Försäkringsbolag må ej

heller utan inspektionens medgivande sluta avtal om avgivande i återförsäkring

av redan tecknad livförsäkring, där försäkringen vid avtalets ingående

varit i kraft mera än ett halvt år.

Vad sålunda stadgats gäller icke med avseende på försäkringsbolag, som

allenast meddelar återförsäkring.

IX. Om förbud mot viss premienedsättning m. m.

301 §.

Å de livförsäkringspremier, som försäkringsbolag jämlikt fastställda grunder

bestämt, må till fördel för enskild försäkringstagare eller grupp av försäkringstagare

varken direkt eller indirekt nedsättning medgivas vare sig av

bolaget eller av dess ombud annorledes än genom återbäring i överensstämmelse

med fastställda grunder.

s. 523 Kontrollera mot PDF

523

Kungl. Maj:ts proposition, nr 50.

302 §.

Det åligger styrelsen och verkställande direktören att övervaka att anskaffning

av ansökningar om försäkring hos bolaget sker på sätt som överensstämmer

med god försäkringssed. Konungen må meddela närmare föreskrifter

härom.

X. Om registrering.

303 §.

Ansökan om försäkringsbolags registrering och anmälan för registrering

skola ingivas eller i betalt brev med posten insändas till försäkringsinspektionen.

Sådan ansökan eller anmälan skall vara åtföljd av stadgade avgifter.

304 §.

1 mom. Hava vid ansökan om registrering av försäkringsbolag eller i fråga

om upprättande av handling, som skall fogas vid sådan ansökan, icke

iakttagits de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller

prövas beslut om bildande av försäkringsbolag icke hava tillkommit i föreskriven

ordning eller hinder mot registrering av bolaget eljest möta på grund

av föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning, skall registrering

vägras.

2 mom. Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om upprättande

av handling, som skall fogas vid sådan anmälan, icke iakttagits de föreskrifter,

som finnas för varje särskilt fall stadgade, eller prövas beslut, som

anmäles för registrering och för vars giltighet Konungens stadfästelse ej erfordras,

icke hava tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse

med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning

eller mot bolagsordningen eller grunderna eller vara till sin avfattning

i något viktigare hänseende otydligt eller vilseledande, skall registrering vägras.

År annan grund till sådan klandertalan mot bolagsstämmobeslut, som

avses i 131 § 1 mom. andra stycket eller 229 § 1 mom. andra stycket, än att

vid beslutet i denna lag eller bolagsordningen upptagna föreskrifter om särskild

röstpluralitet icke rätteligen iakttagits, vare det dock ej hinder mot

registrering, sedan tid för väckande av klandertalan utgått utan att talan

väckts.

3 mom. Vägras registrering, skall försäkringsinspektionen ofördröjligen

med posten översända underrättelse om beslutet med skälen därför till bolaget

eller, där anmälan enligt denna lag gjorts av enskild person, till den

som gjort anmälningen, om han uppgivit postadress.

A mom. Göres ej ansökan om försäkringsbolags registrering inom den i

29 eller 191 § stadgade tiden, skall försäkringsinspektionen förklara frågan

om bolagets registrering förfallen samt ofördröjligen med posten översända

underrättelse om beslutet till stiftarombudet.

s. 524 Kontrollera mot PDF

524

Kungi. Maj.ts proposition nr 50.

305 §.

Beviljas försäkringsaktiebolags registrering, låte försäkringsinspektionen i

registret införa:

1. dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för beslutet

om bolagets bildande;

2. bolagets firma;

3. föremålet för bolagets verksamhet med särskilt angivande, huruvida

verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäkring;

4. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verksamhet;

5. det belopp vartill, jämlikt den av styrelseledamöterna och verkställande

direktören lämnade uppgiften, aktiekapitalet uppgår, så ock, där aktiekapitalet

skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre

eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet;

6. akties nominella belopp;

7. det belopp som enligt förenämnda uppgift blivit inbetalt å aktiekapitalet,

samt, där aktiekapitalet ej till fullo inbetalats, inom vilken tid återstående

inbetalning skall fullgöras;

8. där aktiekapitalet icke blivit till fullo inbetalt, sammanlagda nominella

beloppet av de aktier som enligt samma uppgift till fullo inbetalats;

9. den ort inom riket där styrelsen har sitt säte;

10. bolagets postadress;

11. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande;

12. det sätt, varpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

skola bringas till aktieägarnas kännedom, ävensom den tid före stämma,

då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

13. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants samt verkställande direktörens

och vice verkställande direktörs så ock, där eljest någon ensam

eller i förening med annan är bemyndigad att teckna bolagets firma, dennes

fullständiga namn och hemvist;

14. av vilka och huru bolagets firma skall tecknas, där den ej tecknas av

styrelsen; samt

15. där enligt bolagsordningen revisor eller revisorssuppleant skall vara

auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, uppgift om hans fullständiga

namn och hemvist.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse eller förbehåll, varom förmäles i

10 § 1 mom. första, andra eller tredje stycket, varde anmärkning om bestämmelsen

eller förbehållet införd i registret. Beträffande bestämmelse som avses

i 10 § 1 mom. tredje stycket skall tillika angivas det belopp, till vilket

aktier av olika slag utgivits och må kunna utgivas.

Det ena av de till försäkringsinspektionen ingivna exemplaren av Konungens

beslut om stadfästelse skall förses med bevis om registreringen av bolaget

och återställas till detta. De listor, varå aktieteckningen ägt rum, skola

ock återställas till bolaget.

s. 525 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

525

306 §.

Beviljas ömsesidigt försäkringsbolags registrering, låte försäkringsinspektionen

i registret införa:

1. dagen för Konungens beslut om stadfästelse och dagen för beslutet om

bolagets bildande;

2. bolagets firma;

3. föremålet för bolagets verksamhet med särskilt angivande, huruvida

verksamheten avser såväl direkt försäkring som återförsäkring;

4. beträffande direkt försäkring här i riket området för sådan verksamhet;
5.

beloppet av garantikapital, där sådant förskjutes, samt huru stor del

därav blivit inbetald;

6. den ort inom riket där styrelsen har sitt säte;

7. bolagets postadress;

8. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande;

9. huruvida och i vilken mån delägare skall vara utesluten från rösträtt

å bolagsstämma, med särskilt angivande, huruvida och i vilken mån delägarnas

rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade;

10. huruvida och i vilken mån rösträtt å bolagsstämma tillkommer garant;

samt

11. det sätt, varpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

kungöras delägarna eller röstberättigade, som icke äro delägare,

ävensom den tid före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola

vara vidtagna;

12. där ej för bolagets förbindelser häfta allenast dess tillgångar, intill vilket

belopp och i vilken ordning delägarna äro för bolagets förbindelser personligen

ansvariga;

13. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants samt verkställande direktörens

och vice verkställande direktörs så ock, där eljest någon ensam eller

i förening med annan är bemyndigad att teckna bolagets firma, dennes fullständiga

namn och hemvist;

14. av vilka och huru bolagets firma skall tecknas, där den ej tecknas av

styrelsen;

15. där enligt bolagsordningen revisor eller revisorssuppleant skall vara

auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, uppgift om hans fullständiga

namn och hemvist.

Innehåller bolagsordningen bestämmelse eller förbehåll, varom förmäles i

174 § första eller andra stycket, varde anmärkning om bestämmelsen eller

förbehållet införd i registret.

Det ena av de till försäkringsinspektionen ingivna exemplaren av Konungens

beslut om stadfästelse skall förses med bevis om registreringen av

bolaget och återställas till detta. Teckningslistorna skola ock återställas till

bolaget.

s. 526 Kontrollera mot PDF

526

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

307 §.

Göres, efter det försäkringsbolag registrerats, anmälan om förhållande, som

enligt denna lag skall anmälas för registrering, skall, där registrering beviljas,

vad sålunda anmälts anmärkas i registret. Avser anmälan ändring av

försäkringsbolags firma, skall ny, fullständig inskrivning rörande bolaget göras

i registret.

Sker registrering på grund av anmälan i fall, då protokollsavskrift eller

annan handling skall i två exemplar ingivas i ärendet, skall det ena av dessa,

försett med bevis om registreringen, återställas till bolaget.

Har handling ingivits i såväl huvudskrift som avskrift, skall huvudskriften

återställas. Där registrering sker på grund av anmälan enligt 56 §, 57 § 1

mom. eller 58 §, skola ock de listor, varå aktieteckningen ägt rum, återställas.

308 §.

1 mom. Beslut om ökning av aktiekapitalet må, evad ökningen skall ske

medelst teckning av nya aktier eller utgivande av nya aktier enligt 59 §, ej

registreras, med mindre registrering skett därom, att det belopp, vartill aktiekapitalet

uppgår efter vad i 24 § sägs, blivit till fullo inbetalt, och beloppet

ej understiger minimikapitalet enligt den vid bolagets bildande stadfästa bolagsordningen.

Har beslut om aktiekapitalets ökning förut fattats och anteckningen om

beslutets registrering ej avförts ur registret efter vad nedan i 2 mom. sägs,

må beslut om ytterligare ökning ej registreras, innan på grund av förra beslutet

tecknat belopp, därför tilldelning av nya aktier skett, med avdrag för

aktier som förklarats förverkade, blivit till fullo inbetalt och detta förhållande

registrerats.

Vad i första och andra styckena stadgats i avseende å beslut om ökning

skall, i fall som avses i 58 §, tillämpas å registreringen av bolagsstämmans

godkännande av ökningsbeslutet.

2 mom. Har i fall, då beslut om ökning av aktiekapitalet innehåller bestämmelse

om minimiteckning, registreringsanmälan enligt 56 § icke gjorts inom

föreskriven tid, skall försäkringsinspektionen till bolaget avlåta skrivelse med

anmaning att inom en månad därefter inkomma med sådan anmälan. Efterkommes

ej anmaningen eller har genom lagakraftägande beslut registrering

vägrats, skall inspektionen förklara ökningsbeslutet förfallet samt därom

ofördröjligen med posten översända underrättelse till bolaget. Sedan beslutet

om förklaringen vunnit laga kraft, skall i registret antecknas, att på grund

av förklaringen den tidigare anteckningen om ökningsbeslutets registrering

avföres ur registret.

3 mom. Innehåller ökningsbeslutet bestämmelse om minimiteckning, må

registrering i anledning av anmälan varom i 57 § 1 mom. förmäles ej ske med

mindre registrering ägt rum i anledning av anmälan enligt 56 §.

4 mom. Har styrelsen enligt 58 § fattat beslut om aktiekapitalets ökning,

må registrering på grund av anmälan enligt 56 eller 57 § ej ske förrän bolagsstämmans

godkännande av ökningsbeslutet registrerats.

s. 527 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 50.

527

309 §.

Har i fall, då enligt 62 § rättens tillstånd erfordras för verkställighet av

beslut om nedsättning av aktiekapitalet, ansökan om sådant tillstånd ej gjorts

inom föreskriven tid eller har ansökan genom lagakraftägande beslut avslagits

eller har beslut om tillstånd icke anmälts för registrering inom den därför

stadgade tiden, skall försäkringsinspektionen förklara nedsättningsbeslutet

förfallet samt därom ofördröjligen med posten översända underrättelse till

bolaget. Sedan beslutet om förklaringen vunnit laga kraft, skall i registret

antecknas, att på grund av förklaringen den tidigare anteckningen om nedsättningsbeslutets

registrering avföres ur registret.

310 §.

t mom. Har beslut fattats om sådan ändring av vad i bolagsordningen

stadgas om aktiekapitalet eller minimikapitalet att detta överstiger det belopp,

vartill aktiekapitalet vid beslutets fattande uppgår, må registrering allenast

samtidigt ske av beslutet om bolagsordningsändringen och av beslut om erforderlig

ökning av aktiekapitalet.

Skall ökningen av aktiekapitalet äga rum medelst ny aktieteckning, skall

vid registrering av beslutet om bolagsordningsändringen antecknas, att den

ej är verkställd.

Har ökningsbeslutet enligt 308 § 2 mom. av försäkringsinspektionen genom

lagakraftägande beslut förklarats förfallet, skall ock beslutet om bolagsordningsändringen

anses förfallet och anteckning i registret ske, att på denna

grund den tidigare anteckningen om detta besluts registrering avföres ur registret.

Anmäles för registrering att full betalning erlagts för så många aktier,

att aktiekapitalet uppgår till minimikapitalet enligt den beslutade bolagsordningsändringen,

skall vid registrering i anledning av anmälningen tillika

antecknas, att bolagsordningsändringen är verkställd, och åligger det inspektionen

att tillställa bolaget bevis därom. Göres ej sådan anmälan inom tre år

efter utgången av den i 55 § stadgade tiden, skall inspektionen, efter det bolagets

styrelse erhållit tillfälle att yttra sig, hos Konungen anmäla förhållandet,

och ankommer det på Konungen att besluta erforderlig jämkning i bolagsordningen.

I registret skall införas anteckning om jämkningen, och skall

bevis om bestämmelsens nya lydelse av inspektionen tillställas bolaget.

2 mom. Har beslut fattats om sådan ändring av vad i bolagsordningen

stadgas om aktiekapitalet eller maximikapitalet att detta understiger det belopp,

vartill aktiekapitalet vid beslutets fattande uppgår, må registrering allenast

samtidigt ske av beslutet om bolagsordningsändringen och av beslut

om erforderlig nedsättning av aktiekapitalet.

Innefattar nedsättningsbeslutet icke föreskrift om att det nedsättningen

motsvarande beloppet skall avsättas till reservfonden eller säkerhetsfonden,

skall vid registrering av beslutet om bolagsordningsändringen antecknas, att

den ej är verkställd.

Ilar nedsättningsbeslutet enligt 309 § av försäkringsinspektionen genom

lagakraftägande beslut förklarats förfallet, skall ock beslutet om bolagsord
-

s. 528 Kontrollera mot PDF

528

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ningsändringen anses förfallet och anteckning i registret ske, att på denna

grund den tidigare anteckningen om detta besluts registrering avföres ur

registret. Vid registrering av rättens tillstånd till nedsättningens verkställande

enligt 62 § skall tillika antecknas, att bolagsordningsändringen är verkställd,

och åligger det inspektionen att tillställa bolaget bevis därom.

3 mom. Då för genomförande av beslut om nedsättning av aktiekapitalet erfordras

ändring av aktiernas nominella belopp, må registrering allenast samtidigt

ske av nedsättningsbeslutet och beslut om erforderlig ändring av bolagsordningens

bestämmelse om akties nominella belopp. I fråga om registreringen

av beslutet om sådan bolagsordningsändring skall vad i 2 mom. andra

och tredje styckena är stadgat om registrering av bolagsordningsändring rörande

aktiekapitalet äga motsvarande tillämpning.

Erfordras för genomförande av bolagsordningsändring beträffande akties

nominella belopp sammanläggning av aktierna i bolaget, må, där anmälan

för registrering av beslutet om sammanläggning skall göras enligt 334 § 1

mom. sista stycket, registrering allenast samtidigt ske av beslutet om bolagsordningsändringen

och av beslutet om erforderlig sammanläggning.

311 §.

Har ansökan enligt 295 § 3 mom. om tillstånd att bringa avtal om överlåtelse

av försäkringsbestånd till verkställighet ej inkommit inom föreskriven tid

eller har ansökan genom lagakraftägande beslut avslagits, skall försäkringsinspektionen

förklara frågan om överlåtelse förfallen samt därom ofördröjligen

med posten översända underrättelse till bolagen.

Har genom lagakraftägande beslut frågan om överlåtelse förklarats förfallen,

skall i registret antecknas, att på denna grund den tidigare anteckningen

rörande överlåtelseavtalet avföres ur registret.

312 §.

Företer försäkringsbolags registrerade firma likhet med en i handelsregister,

föreningsregister, aktiebolagsregistret eller försäkringsregistret tidigare

införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång,

äge han hos domstol föra talan om skadestånd.

Menar någon eljest, att en i försäkringsregistret verkställd inskrivning länder

honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om

skadestånd föras vid domstol.

313 §.

Har genom lagakraftägande dom förklarats, att en i registret gjord inskrivning

ej bort ske eller att beslut, som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest

visst förhållande, varom inskrivning skett, ej föreligger, skall på anmälan av

part i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare anteckningen

avföres ur registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning rörande beslut om avträdande

av bolags egendom till konkurs, av överrätt förklarat, att beslutet ej bort

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50. J29

meddelas, skall på anmälan därom i registret göras anteckning enligt vad i

första stycket stadgas.

Vid anmälan, som ovan sägs, skall fogas avskrift av rättens avgörande, så

ock i fall, som i första stycket sägs, lagakraftbevis.

314 §.

Vad i försäkringsregistret införes, med undantag av meddelande om konkurs,

varom förmäles i 160 eller 255 §, skall genom försäkringsinspektionens

försorg ofördröj ligen kungöras i allmänna tidningarna.

Där i annat fall än i 313 § andra stycket avses i registret antecknas, att

tidigare anteckning avföres därur, skall kungörelse därom äga rum efter vad

ovan sägs.

En samling för hela riket av vad sålunda kungjorts skall genom det allmännas

försorg efter hand befordras till trycket samt förses med register.

I den mån nyssnämnda samling tryckes skall den översändas till varje domstol,

länsstyrelse och överexekutor.

Anmälningar och ansökningar med därvid fogade handlingar skola, särskilt

för varje bolag, förvaras såsom bilagor till försäkringsregistret.

315 §.

Närmare föreskrifter om försäkringsregistrets förande, de i 314 § stadgade

kungörelserna, avgifterna för registreringen och dess kungörande samt

om tid och sätt för utgivande av den i nämnda paragraf omförmälda samlingen

och dess översändande till vissa myndigheter meddelas av Konungen.

316 §.

Det, som i enlighet med denna lag blivit infört eller antecknat i försäkringsregistret

och kungjort i allmänna tidningarna, skall anses hava kommit

till tredje mans kännedom, där ej av omständigheterna framgår, att han varken

ägde eller bort äga vetskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort

bliva infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan åberopas mot

annan än den, som visas hava ägt vetskap därom.

317 §.

Företer den, som inför domstol, länsstyrelse eller överexekutor företräder

försäkringsbolag, bevis utvisande, att han den dag beviset utfärdades enligt

försäkringsregistret var behörig att företräda bolaget, och är beviset ej äldre

än ett år, åligger det myndigheten att ur den i 314 § omförmälda tryckta samlingen

inhämta upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten

ägt rum. Vad i sådant avseende nyssnämnda samling, i den mån den kommit

myndigheten till handa, utvisar skall för myndigheten äga vitsord, där ej annat

förhållande visas vara för handen.

31 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 50.

s. 530 Kontrollera mot PDF

530

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

XI. Om klagan över försäkringsinspektionens beslut.

318 §.

Över beslut, som av försäkringsinspektionen meddelas på grund av tillsynen

över försäkringsbolag, må klagan föras hos Konungen inom den tid som

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är

stadgad.

Den, som icke åtnöjes med försäkringsinspektionens beslut, varigenom registrering

vägrats, må sist inom två månader från beslutets dag däröver anföra

besvär hos Konungen.

över beslut om sådan förklaring, som avses i 304 § 4 mom., 308 § 2 mom.,

309 § och 311 § må jämväl besvär anföras i den ordning, varom i andra

stycket stadgas.

XII. Om skadestånd.

319 §.

Har vid försäkringsbolags bildande stiftare förfarit så, att skada tillskyndats

bolaget, och handlade stiftaren därvid av uppsåt eller vårdslöshet, vare

han pliktig att ersätta bolaget skadan.

320 §.

Har styrelseledamot, verkställande direktören, revisor, likvidator, syssloman

som avses i 137 eller 234 § eller likvidationsrevisor vid fullgörandet av

sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat bolaget skada, vare

han pliktig att till bolaget utgiva ersättning för skadan.

Där medhjälpare, som av revisor eller likvidationsrevisor anlitats för

granskningsarbetet, vid uppdragets utförande uppsåtligen eller av vårdslöshet

tillskyndat bolaget skada, svare revisorn för skadan.

Har aktieägare eller delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, genom

överträdelse av denna lag eller bolagsordningen eller grunderna uppsåtligen

eller av grov vårdslöshet tillskyndat bolaget skada, vare ock han

pliktig att till bolaget utgiva ersättning för skadan.

321 §.

Har styrelseledamot eller annan som avses i 320 § första stycket genom

överträdelse av denna lag eller bolagsordningen eller grunderna uppsåtligen

eller av vårdslöshet tillskyndat tredje man skada, vare han pliktig att till

denne utgiva ersättning för skadan. Samma lag vare, där aktieägare eller

delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, genom sådan överträdelse

uppsåtligen eller av grov vårdslöshet tillskyndat tredje man skada.

s. 531 Kontrollera mot PDF

531

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

322 §.

Har i försäkringsaktiebolag styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören

eller likvidator tillskyndat bolaget eller aktieägare skada genom åtgärd,

som innebär att fördel uppenbarligen beredes vissa aktieägare till nackdel

för bolaget eller övriga aktieägare, skall skyldighet att utgiva ersättning

för skadan åvila jämväl aktieägare, som uppsåtligen genom begagnande av

sitt inflytande över styrelseledamot, verkställande direktören eller likvidator

medverkat till åtgärden. Innefattar åtgärd, vartill aktieägare sålunda medverkat,

överträdelse av denna lag eller bolagsordningen eller grunderna till

skada för borgenär hos bolaget eller annan tredje man, vare aktieägaren ock

skyldig att utgiva ersättning till denne.

323 §.

Åvilar ersättningsskyldighet stiftare jämlikt 319 § eller styrelseledamot eller

annan enligt 320 § första eller andra stycket eller 321 § första punkten, och

föreligger allenast ringa vårdslöshet, må ersättningen nedsättas, där det med

hänsyn jämväl till skadans storlek och omständigheterna i övrigt prövas

skäligt.

Har aktieägare eller delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, ådragit

sig ersättningsskyldighet jämlikt 320 § tredje stycket, 321 § andra punkten

eller 322 §, må ock ersättningen nedsättas, där det med hänsyn till hans

skuld och omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyldiges

förfarande innefattade brottslig handling.

324 §.

Äro flera ersättningsskyldiga för skada efter vad i 319—323 §§ är stadgat,

svare de för ersättningen en för alla och alla för en, den vars ersättningsskyldighet

nedsatts enligt 323 § dock allenast med det nedsatta beloppet.

Sinsemellan skola de taga de! i ersättningens gäldande efter ty med hänsyn

till den större eller mindre skuld, som finnes ligga envar av dem till last,

samt till omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

XIII. Straffbestämmelser.

325 §.

Driver någon bär i riket försäkringsrörelse utan att vara berättigad därtill,

straffes med dagsböter eller fängelse.

326 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes

1. stiftare, där han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig

eller vilseledande uppgift i teckningslista eller i handling, som bifogas

s. 532 Kontrollera mot PDF

532

Kungl. Maj.ts proposition nr ■50.

listan eller eljest framlägges på konstituerande stämman, eller i ansökan om

stadfästelse å bolagsordning eller grunder;

2. styrelseledamot, verkställande direktör eller annan, som i anmälan för

eller ansökan om registrering eller i försäkran eller annan handling som fogas

därvid uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande

uppgift;

3. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, där han uppsåtligen

eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i

handling, som hålles tillgänglig för aktieägare eller aktietecknare eller för

delägare eller röstberättigade, som ej äro delägare, eller som framlägges på

bolagsstämma, eller i påskrift å sådan handling eller i handling eller meddelande

som kungöres eller sändes till aktieägare, delägare eller röstberättigad;

4. styrelseledamot eller verkställande direktör, där han vid upprättande

av balansräkning, vinst- och förlusträkning, förvaltningsberättelse eller redogörelse,

varom förmäles i 91 och 97 §§ eller 205 §, jämförd med 91 och 97 §§,

eller 139, 146 eller 241 §, uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelser, som

avses i 93—97 §§ eller 139 § eller 205 §, jämförd med 93 § 1—5 mom. och

7—8 mom., 94 § 1 mom. och 3—5 mom. samt 95—97 §§;

5. likvidator som vid upprättande av balansräkning, likvidationsräkning,

vinst- och förlusträkning eller förvaltningsberättelse, som avses i 148, 152,

157, 243, 247 eller 252 §, uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna i

nämnda lagrum, så ock likvidator som vid upprättande av balansräkning

enligt 163 eller 259 § uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelser som avses

i 139 § samt 93 eller 94 §;

6. revisor eller likvidationsrevisor, där han i revisionsberättelse eller annan

handling, som framlägges på bolagsstämma eller annorledes hålles tillgänglig

för aktieägare eller aktietecknare eller för delägare eller röstberättigade,

som ej äro delägare, eller i påskrift å sådan handling uppsåtligen

eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift rörande

bolagets angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter

att göra anmärkning beträffande förvaltningen, ändå att anledning därtill

föreligger;

7. revisor eller likvidationsrevisor, där han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet

meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i yttrande, vilket enligt

105 § andra stycket första punkten, 153 § eller 157 § överlämnas till styrelse

eller god man för stiftelse som avses i lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser.

327 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes ock

1. styrelseledamot eller verkställande direktör, som uppsåtligen eller av

vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i redogörelse, utredning

eller bevis, som avses i 281 eller 282 §, eller vid lämnande av upplvsning

enligt 283 §;

2. aktuarie, där han i redogörelse eller utredning, som enligt 281 eller

s. 533 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

533

282 § avlämnats till försäkringsinspektionen, uppsåtligen eller av vårdslöshet

meddelar oriktig eller vilseledande uppgift;

3. styrelseledamot, med vars begivande utfärdas aktiebrev, interimsbevis

eller teckningsbevis, som är ställt till innehavaren, eller dylikt brev eller

bevis, i vilket mot föreskrift i 30 § andra stycket, 31 § första stycket tredje

punkten eller 31 § andra stycket tredje punkten den i förbehåll som i nämnda

lagrum sägs bestämda inskränkningen icke angivits;

4. styrelseledamot eller likvidator, där han uppsåtligen låter i aktieboken

verkställa införing i strid mot bestämmelserna i 35 § 1 mom. andra eller

tredje stycket, 35 § 2 mom. första eller andra stycket, 35 § 3 mom. första

punkten, 54 § tredje punkten eller 59 § 2 mom. tredje stycket eller fjärde

stycket sista punkten eller underlåter att ombesörja, att förändring i äganderätten

till aktie varder jämlikt 35 § 1 mom. tredje eller fjärde stycket, 35 §

2 mom. första eller andra stycket eller 35 § 3 mom. första punkten införd i

aktieboken;

5. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som uppsåtligen

eller av vårdslöshet i strid mot bestämmelserna i 63 §, 67 § 1 mom., 68 §

första stycket, 193 § eller 195 § 1 mom. låter verkställa utbetalning till aktieägare

eller garant;

6. revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors medhjälpare

som, oaktat han insett eller bort inse, att skada därav kunnat följa,

yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans kännedom,

utan att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag;
7.

den som i sådan försäkran, varom förmäles i 107 §, uppsåtligen lämnar

oriktig uppgift.

328 §.

Med dagsböter straffes

1. revisor eller likvidationsrevisor, där han annorledes än i 326 § 6 sägs

vid upprättande av revisionsberättelse, som avses i 104, 146, 153 eller 157 §

eller 206 §, jämförd med 104 §, eller 241, 248 eller 252 §, väsentligen eftersätter

bestämmelserna i nämnda lagrum;

2. stiftare, där han uppsåtligen eller av vårdslöshet bestyrker avskrift,

som i 12 § första stycket eller 175 § första stycket sägs, ehuru avskriften

är oriktig, så ock styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör,

vice verkställande direktör, likvidator, suppleant för likvidator eller firmatecknare,

där han uppsåtligen eller av vårdslöshet bestyrker avskrift, varom

förmäles i 341 § andra stycket, ehuru avskriften är oriktig.

329 §.

Med dagsböter straffes ock

1. den som, i annat fall än i 327 § 3 och 4 avses, underlåter att iakttaga

föreskrift i 30 §, 31 § första, andra eller fjärde stycket, 35 §, 54 § tredje

punkten eller 59 § 2 mom. tredje stycket eller fjärde stycket sista punkten,

s. 534 Kontrollera mot PDF

534

Kungl. Maj.ts proposition nr 50

så ock den som bryter mot föreskrift i 34 §, 51 § andra stycket första punkten,

59 § 2 mom. fjärde stycket första punkten, 64 §, 334 § 2 mom. tredje

stycket eller 340 §;

2. den som bryter mot föreskrift i 301 §;

3. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, där han underlåter

att verkställa påskrift å aktiebrev enligt 51 § andra eller tredje stycket,

59 § 2 mom. fjärde stycket, 60 § sista stycket, 61 § 2 mom. andra stycket

eller 156 § andra stycket;

4. ledamot i styrelse eller god man för försäkringsaktiebolags personalstiftelse,

där han underlåter att iakttaga vad honom enligt 105 § första stycket

åligger.

330 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

XIV. Allmänna bestämmelser.

331 §.

Betalning för tecknad aktie eller tecknat garantibelopp medelst anvisning

eller förbindelse, som utställts av riksbanken eller annan bank och är betalbar

vid uppvisandet, så ock betalning genom insättning på räkning, som på

begäran av stiftarna eller styrelsen öppnats av bank för mottagande av inbetalning

å aktier eller garantikapital i bolaget, skall var jämställd med betalning

i penningar, öppnas sådan räkning, skall banken låta ombesörja påskrift

därom å teckningslistan, så ock i kvitto å gjord insättning anmärka,

att insättningen skett på räkning som avses i denna paragraf.

Tillgodohavande å räkningen skall, med den inskränkning som följer av

vad i tredje och fjärde styckena stadgas, stå till bolagets fria förfogande.

På räkningen insatt belopp må ej för bolaget lyftas, innan bolaget registrerats,

ej heller, i fråga om försäkringsaktiebolag, där i beslut om aktiekapitalets

ökning medelst ny aktieteckning upptagits bestämmelse om minimiteckning,

innan registrering skett på anmälan enligt 56 §, eller, om styrelsen enligt

58 § beslutat aktiekapitalets ökning, innan bolagsstämmans godkännande av

ökningsbeslutet registrerats.

Inträffar sådant fall att aktieteckning eller teckning av garantibelopp

enligt 16, 56 eller 178 § icke vidare är bindande, skall det på räkningen insatta

beloppet jämte därå gottgjord ränta återbetalas till den, som verkställt

teckningen, eller hans rättsinnehavare. Har teckningsbevis eller interimsbevis

utfärdats, skall beviset förses med påskrift om återbetalningen.

332 §.

1 mom. Har någon genom testamente erhållit nyttjanderätten till aktier

i försäkringsaktiebolag eller ock avkomsten av sådana aktier med bestäm
-

s. 535 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 50.

535

melse, till betryggande av hans avkomsträtt, att aktierna skola sättas under

särskild vård, skall, där enligt testamentet rätten att i bolaget företräda aktierna

skall tillkomma nyttjande- eller avkomsträttshavaren, beträffande denne,

såvitt angår rätten att i bolaget företräda aktierna, gälla vad i denna lag

om aktieägare är stadgat.

Såväl ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på anmälan

bliva införd i aktieboken. Vid införingen skall anteckning göras om äganderättsförvärvet

och om den med nyttjande- eller avkomsträtten förenade rätten

att i bolaget företräda aktierna. I fråga om införing av nyttjande- eller avkomsträttshavaren

skall i övrigt vad om införing av aktieägare är stadgat äga

motsvarande tillämpning, dock skall påskrift om införingen ej ske å aktiebrevet.

Styrkes att nyttjande- eller avkomsträtten upphört, skall anteckning därom

göras i aktieboken.

Skall försäkran som avses i 107 § avgivas av nyttjande- eller avkomsträttshavare,

varde försäkran därefter lämpad.

2 mom. När god man på grund av förordnande jämlikt 11 kap. 4 § 5 lagen

om förmynderskap förvaltar aktier för blivande ägares räkning, skall blivande

ägare på anmälan av gode mannen införas såsom ägare i aktieboken med anteckning

om förvärvet och om förordnandet.

333 §.

1 mom. Äger ett försäkringsaktiebolag eller ett ömsesidigt försäkringsbolag

mer än hälften av aktierna i ett försäkringsaktiebolag eller, om aktier

med olika röstvärde finnas, så många aktier, att röstetalet för dem utgör

mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier, skall det förra bolaget anses

såsom moderbolag och det senare bolaget såsom dotterbolag. Om ett eller

flera dotterbolag eller ock moderbolaget och ett eller flera dotterbolag tillsammans

äga så många aktier i ett försäkringsaktiebolag som nyss sagts, skall

jämväl sistnämnda bolag anses såsom dotterbolag (dotterdotterbolag) till moderbolaget.

Har ett försäkringsbolag eljest på grund av aktieinnehav eller till

följd av garantiavtal eller annat avtal eller av annan orsak ett bestämmande

inflytande över ett annat försäkringsbolag, varmed jämväl är förbundet ett

väsentligt intresse i det senares ställning och resultatet av dess verksamhet,

skall ock det förra bolaget anses såsom moderbolag och det senare bolaget

såsom dotterbolag.

Alla bolag, som äro med varandra sålunda förenade att de inbördes äro moder-

och dotterbolag eller dotterbolag till samma moderbolag, kallas koncernbolag.

2 mom. Då sådant förhållande inträtt att ett försäkringsbolag enligt vad i 1

mom. sägs skall anses såsom moderbolag i förhållande till annat försäkringsbolag,

skall det förra bolagets styrelse därom ofördröjligen underrätta styrelsen

för det senare bolaget. Dotterbolags styrelse vare pliktig att meddela styrelsen

för moderbolaget de upplysningar, som äro erforderliga för beräkningen

av koncernens ställning och resultatet av koncernens verksamhet i dess helhet.

s. 536 Kontrollera mot PDF

536

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

334 §.

1 mom. Beslutas i försäkringsaktiebolag enligt 61 § sådan nedsättning avaktiekapitalet,

att nedsättningens genomförande medelst minskning av aktiernas

nominella belopp skulle medföra att detta skulle nedgå under femtio kronor,

äge, där nedsättningen ej skall genomföras medelst inlösen eller indragning

av aktier, bolagsstämman besluta sammanläggning av aktierna i

bolaget. Sammanläggningen må ej avse flera aktier än som erfordras för att

vid utbyte mot en ny aktie dennas nominella belopp icke skall understiga

femtio kronor.

Beslut om sammanläggning av aktier, efter vad ovan stadgas, vare ej gällande,

med mindre beslutet ingår i nedsättningsbeslutet.

1 annat fall än nu är sagt vare beslut om sammanläggning av aktier ej

gällande, med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom.

Där beslut om sammanläggning av aktier ej ingår i beslut om nedsättning

av aktiekapitalet, skall beslutet ofördröjligen av styrelsen eller verkställande

direktören anmälas för registrering. Vid anmälningen skola fogas två enligt

341 § andra stycket bestyrkta avskrifter av protokoll som förts i ärendet.

2 mom. När registrering skett av beslut om sammanläggning av aktier eller,

om sådant beslut ingår i beslut om nedsättning av aktiekapitalet, när aktiekapitalet

enligt 62 eller 63 § skall anses nedsatt, skola aktiebreven icke för

ägaren medföra annan rätt mot bolaget än att i utbyte erhålla brev å nya aktier

till det antal som belöper på de förutvarande aktierna eller, där ej fullt

antal nya aktier belöper på de förutvarande, ett delbevis för varje aktie, som

ej kan utbytas. Sådant bevis skall innehålla att ägaren är berättigad erhålla

en ny aktie mot avlämnande av det antal delbevis som erfordras för utbekommande

av en ny aktie.

Det åligger styrelsen att ofördröjligen för sådant utbyte från aktieägarna infordra

breven å de förutvarande aktierna genom anmaning, som skall givas

på det sätt varom i 115 § tredje stycket stadgas för där avsedd kallelse. Avlämna

aktieägare icke aktiebrev för utbyte inom sex månader efter det de sålunda

infordrats, skall ny anmaning på samma sätt ske till dessa aktieägare.

Avlämnas icke aktiebreven inom ett år efter denna anmaning, skola å dem

belöpande aktiebrev och delbevis för vederbörandes räkning försäljas på offentlig

auktion, i den ordning varom stadgas i förordningen den 23 oktober

1914 om vad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall iakttagas. Sedan

försäljning skett, medföra de förutvarande aktiebreven icke annan rätt för

ägaren än att utbekomma å dem belöpande del av det vid försäljningen influtna

beloppet med avdrag för kostnaderna för den senare anmaningen och

för försäljningen. Den senare anmaningen skall innehålla erinran om påföljden

av att den ej efterkommes.

I brev å ny aktie skall angivas, att aktien tillkommit efter sammanläggning

av förutvarande aktier. De äldre aktiebreven skola i betryggande ordning

makuleras.

3 mom. Vad i 2 mom. stadgas om utbyte av aktiebrev vid sammanläggning

s. 537 Kontrollera mot PDF

537

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

av aktier skall äga motsvarande tillämpning, då på grund av beslut om bolagsordningsändring

rörande akties nominella belopp delning av aktie i flera

nya aktier skall äga rum.

335 §.

Vid aktieägare enligt 128 § påkalla inlösen av sina aktier, skall skriftlig

ansökan därom göras hos styrelsen inom två veckor efter den bolagsstämma,

därå förbehåll om inlösen gjorts. Styrelsen skall efter utgången av nämnda

tid ofördröjligen i rekommenderat brev giva de aktieägare, för vilka lösningsplikt

kan inträda, underrättelse om de ansökningar som inkommit till

styrelsen. Bestrider sådan aktieägare, att grund för anspråket föreligger, eller

kan överenskommelse ej träffas om lösens belopp, skall tvisten avgöras av

tre skiljemän.

Kunna de aktieägare, som gjort ansökan om inlösen, ej enas om utseende

av skiljeman, skall försäkringsinspektionen utse skiljeman bland dem som

av nämnda aktieägare därtill föreslagits. Styrelsen äge utse skiljeman och

föra talan för de aktieägare, för vilka lösningsplikt kan inträda. I övrigt skall

i fråga om skiljemännen och förfarandet inför dem i tillämpliga delar gälla

vad i lagen om skiljemän är stadgat. Är tvist om lösens belopp, skall detta

bestämmas så att det motsvarar aktiens verkliga värde. För lösen vare de

aktieägare, som röstat för beslutet, ansvariga en för alla och alla för en.

Kostnaderna för skiljemannaförfarandet skola åvila bolaget, där ej skiljemännen

på grund av särskilda omständigheter pröva skäligt alägga aktieägare

att helt eller delvis svara för dessa kostnader. Part, som är missnöjd

med skiljemännens beslut, äger, där ej annat stadgats i bolagsordningen,

draga tvisten under rättens prövning, såframt han väcker talan inom tre

månader från det beslutet i huvudskrift eller avskrift delgavs honom. Styrelsen

skall ofördröjligen ombesörja delgivningen av beslutet. Talan må föras

av såväl styrelsen som enskild lösningspliktig aktieägare. Sådan talan gälle

till förmån för annan lösningspliktig.

Kunna de lösningspliktiga aktieägarna ej enas om fördelningen sinsemellan

av de aktier som skola inlöisas, skola de övertaga aktierna efter antalet

av de aktier, med vilka de deltagit i beslutet om bolagsordningsändring eller

om nedsättning av aktiekapitalet.

336 §.

Av aktierna i svenskt aktiebolag må försäkringsbolag icke utan försäkringsinspektionens

medgivande äga mer än en tjugondei eller, om aktier med

olika röstvärde finnas, större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst

en tjugondei av röstetalet för samtliga aktier. Tillhör försäkringsbolaget koncern,

skall vad sålunda stadgats gälla koncernen.

Vad i första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning å aktier i försäkringsaktiebolag

eller i aktiebolag, som har till uteslutande syfte att äga aktier

i försäkringsaktiebolag eller att tillskjuta garantikapital i ömsesidigt försäkringsbolag.

s. 538 Kontrollera mot PDF

538

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

337 §.

Föreligger intressegemenskap mellan försäkringsbolag, å ena, samt aktiebolag,

varå denna lag icke äger tillämpning, eller registrerad förening, å

andra sidan, äge försäkringsinspektionen att, där det med hänsyn till tillsynen

över försäkringsverksamheten finnes nödigt och sedan Konungen därtill

lämnat samtycke, förelägga aktiebolag eller förening som här avses att

avgiva särskild redovisning över intressegemenskapen enligt anvisningar av

försäkringsinspektionen.

338 §.

Utan försäkringsinspektionens medgivande må två eller flera försäkringsbolag

icke meddela försäkring under gemensam ansvarighet en för alla och

alla för en.

339 §.

Försäkringsbolag må ej utlåna medel till styrelseledamot, styrelsesuppleant,

verkställande direktören, vice verkställande direktör, aktuarie eller revisor

i bolaget eller i annat bolag inom samma koncern. Ej heller må lån utlämnas

mot borgen av person som ovan sägs.

Vad i första stycket första punkten stadgas utgöre ej hinder för bolaget

att i enlighet med vad därom i grunderna föreskrives utlämna lån mot säkerhet

i försäkringsbrev.

340 §

Försäkringsbrev skall innehålla uppgift ej mindre om de för bolaget, som

meddelar försäkringen, gällande allmänna försäkringsvillkor än även om de

särskilda villkoren för den försäkring, som avses i brevet.

341 §.

Skall enligt bestämmelse i denna lag anmälan eller ansökan göras eller annan

handling undertecknas av styrelsen, skall egenhändig namnunderskrift

tecknas av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter eller vid förfall

för styrelseledamot av styrelsesuppleant. Där undertecknande skall ske av

samtliga styrelseledamöter, ma ock vid förfall för styrelseledamot egenhändig

namnunderskrift tecknas av styrelsesuppleant. Vad nu är sagt skall äga

motsvarande tillämpning, då anmälan eller ansökan skall göras eller annan

handling skall undertecknas av likvidatorema eller samtliga likvidatorer.

Skall handling undertecknas av verkställande direktören, må vid förfall för

honom undertecknande ske av vice verkställande direktör eller, där sådan

ej finnes, av styrelseledamot eller styrelsesuppleant, som därtill bemyndigats

av styrelsen.

Avskrift, som på grund av särskild föreskrift i denna lag skall vara bestyrkt

enligt detta stycke, skall vara till riktigheten bestyrkt av notarius

publicus eller landsfiskal eller ock av minst två personer, som hava ställning

av styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande

direktör, likvidator, suppleant för likvidator eller firmatecknare.

s. 539 Kontrollera mot PDF

539

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Annan avskrift skall, där ej särskild föreskrift givits, vara till riktigheten

bestyrkt av två personer.

342 §

Skall på grund av stadgande i denna lag eller föreskrift i bolagsordning

kungörelse äga rum i tidning inom visis ort, bör sådan tidning väljas som

genom sin spridning är ägnad att bringa kungörelsen till allmän kännedom.

343 §.

Försäkringsbolag vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom lag stadgas,

lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte.

Åtal för försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för

registrering så ock talan, varom i 65 § 1 mom. och 335 § stadgas, skall likaledes

upptagas av allmän underrätt som i första stycket sägs.

344 §.

Innehåller bolagsordningen förbehåll, att tvister mellan bolaget och styrelsen,

styrelseledamot, verkställande direktören, likvidator eller aktieägare eller

delägare eller röstberättigad, som ej är delägare, skola hänskjutas till avgörande

av en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan som

tillkommer skiljeavtal. Om påkallande av förbehållets tillämpning gälle vad

om stämning i denna lag finnes stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan

mot bolagsstämmobeslut på grund som avses i 131 § 1 mom. andra stycket

eller 229 § 1 mom. andra stycket, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad,

om den i 89 § eller 204 § 2 mom. omförmälda stämman blivit inom

klandertiden utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven

kallelsetid kan ske.

XV. Om vissa undantag i fråga om lagens tillämplighet.

345 §.

Beträffande tjänstepensionsförsäkring må Konungen, där sådant tinnes

från allmän synpunkt ändamålsenligt, medgiva avvikelser från vad denna

lag innehåller. Konungen må ock i fråga om återförsäkring medgiva de avvikelser,

som prövas skäliga.

Driver försäkringsbolag rörelse i utlandet, äger försäkringsinspektionen

för det utländska försäkringsbeståndet medgiva de avvikelser från vad denna

lag innehåller, som med hänsyn till utländsk lag finnas påkallade.

346 §.

I avseende å Stockholms stads brandförsäkringskontor skall i tillämpliga

delar gälla vad i denna lag är beträffande ömsesidigt försäkringsbolag, som

meddelar brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, i all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

540

Kungl. Maj:ts proposition nr ö0.

mänhet stadgat, dock att härigenom icke föranledes skyldighet för kontorets

delägare att vidkännas vidsträcktare ansvarighet för kontorets förbindelser

än som förefunnits före den 1 januari 1904.

347 §.

I fråga om ränte- och kapitalförsäkringsanstalt skall i tillämpliga delar

gälla vad i denna lag stadgas angående ömsesidigt försäkringsbolag, dock att

1. vad i 171 § första stycket första punkten stadgas icke skall äga tillämpning;
2.

premiereserven skall utgöra summan av besparingsfonden och livräntefonden;

samt

3. vad i 271 § andra stycket sägs om premiereserven i stället skall avse livräntefonden.

Med besparingsfonden förstås den mot försäkringarna i anstalten svarande

behållningen, vad angår kapitalförsäkring i den mån behållningen icke förfallit

till betalning, och vad angår livränteförsäkring i den mån de försäkrade

ej uppnått den ålder, då livränta skall börja utgå. Med livräntefond förstås

kapitalvärdet av utgående livräntor.

348 §.

Vad ovan i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning å:

a) försäkringsanstalt, som inrättats av staten,

b) ömsesidigt försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden,

vars verksamhetsområde är mindre än ett härad eller, där det omfattar delar

av flera härad, mindre än tio socknar, varvid med härad likställes tingslag

i de orter där benämningen härad ej förekommer,

c) sjukkassa, understödsförening eller annan förening, å vilken lagen om

allmän sjukförsäkring eller lagen om understödsföreningar äger tillämpning.

Bolag, varom ovan under b) förmäles, vare dock pliktigt att angående sin

verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet med de föreskrifter,

Konungen meddelar.

I fråga om ömsesidigt försäkringsbolag som avses i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete så ock beträffande rörelse som drives enligt lagen om

trafikförsäkring å motorfordon är denna lag tillämplig i den mån annat ej

följer av vad i nämnda lagar är särskilt stadgat.

s. 541 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 50.

541

Förslag

till

Lag angående införande av nya lagen om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den nu antagna lagen om försäkringsrörelse skall jämte vad nedan stadgas

lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1949.

2 §.

Genom nya lagen upphäves, med den begränsning här nedan stadgas, lagen

den 25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse tillika med alla de särskilda

stadganden, vilka innefatta ändring i eller tillägg till nämnda lag, så

ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya lagens

bestämmelser.

3 §.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som

ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

4 §■

1 mom. Den nya lagen skall lända till efterrättelse jämväl å försäkringsbolag,

som registrerats enligt äldre lag. Därvid skall dock iakttagas vad nedan

stadgas.

2 mom. I fall, då införing i aktieboken skett innan nya lagen trätt i kraft,

äga bestämmelserna i 32 § 2 mom., 35 § 2 mom. andra stycket och 38 § icke

tillämpning. Har den, som åberopar annat förvärv av aktiebrev än överlåtelse,

blivit i aktieboken införd före nya lagens ikraftträdande, och har ej,

inom tre år efter det lagen trädde i kraft, ansökan gjorts om aktiebrevets dödande

eller talan mot innehavaren instämts om bättre rätt till aktiebrevet,

skall dock, när överlåtelse eller pantsätlning därefter sker, vad i 32 § 2 mom.

och 35 § 2 mom. andra stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Styrelsen för försäkringsbolag som registrerats enligt äldre lag

må hos Konungen göra ansökan om stadfästelse å sådan ändring av bolagsordning

och grunder, som erfordras för vinnande av överensstämmelse med

förekrifterna i den nya lagen. Konungen prövar ansökningen jämlikt bestämmelserna

i 4 eller 166 § nya lagen, dock att prövningen icke må avse

frågan huruvida bolagets rörelse är behövlig. Varda bolagsordningen och

s. 542 Kontrollera mot PDF

542

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

grunderna stadfästa, beviljar Konungen koncession tillsvidare eller, där särskilda

omständigheter därtill föranleda, för bestämd tid, högst tio år, och

därutöver intill slutet av då löpande räkenskapsår.

4 mom. Ansökan enligt 3 mom. skall inlämnas till försäkringsinspektionen

senast sex månader efter det nya lagen trätt i kraft. Där så finnes påkallat,

må Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, försäkringsinspektionen

medgiva, att tiden utsträckes till högst två år.

Innan fråga om koncession avgjorts, må bolaget fortsätta sin verksamhet

enligt bestämmelserna i äldre lag, i den mån ej Konungen förordnat att föreskrifter

i nya lagen skola tillämpas.

5 mom. Sker ej ansökan varom i 3 mom. förmäles inom föreskriven tid

eller varder ansökningen avslagen, skall bolaget träda i likvidation.

Hava likvidatorer för försäkringsbolag utsetts innan nya lagen trätt i kraft

eller föreligger fall som i första stycket sägs, skall äldre lag gälla i avseende

å likvidationen.

5 §•

ömsesidigt försäkringsbolags firma, som registrerats innan nya lagen

trätt i kraft, ma godkännas även om densamma icke överensstämmer med

bestämmelserna i 171 § första stycket.

6 §•

Förseelse mot stadgande i äldre lag skall bedömas efter nämnda lag även

efter det stadgandet upphört att gälla.

7 §•

För giltigt beslut om sådan ändring av bolagsordning som avses i 4 §

3 mom. vare, utan hinder av vad eljest kan i äldre lag eller bolagsordningen

vara stadgat angående särskild röstpluralitet, erforderligt allenast att beslutet

fattats å två på varandra följande bolagsstämmor och å den sista stämman

biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

8 §.

Det ankommer på Konungen att meddela de föreskrifter, vilka betingas av

att Konungens Befallningshavande icke vidare skall taga befattning med ärenden

rörande stadfästelse å bolagsordning för och registrering av ömsesidigt

försäkringsbolag.

s. 543 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

543

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl Maj.ts lagråd den 17 december

1947.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 20 september 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

30 juni 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till lag om försäkringsrörelse samt lag angående införande av nya

lagen om försäkringsrörelse.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Olof H. Appeltofft.

Lagförslagen föranledde följande yttranden:

1. Förslaget till lag om försäkringsrörelse.

Förslaget i allmänhet.

Lagrådet:

En huvuduppgift vid den omarbetning av lagstiftningen om försäkringsrörelse

som skett i det remitterade förslaget har varit att i nämnda lagstiftning

inarbeta tillämpliga regler i nya aktiebolagslagen. I stora stycken ha

denna lags bestämmelser kunnat utan saklig ändring upptagas i förslaget. De

sålunda överförda stadgandena ha emellertid i åtskilliga fall fått undergå

ändringar av helt och hållet redaktionell art. Då ändringar av dylikt slag äro

ägnade att åstadkomma oklarhet om antingen nya aktiebolagslagens eller förslagets

innebörd, hemställes, att de från nya aktiebolagslagen hämtade bestämmelser,

som icke av sakliga skäl behövt omarbetas, matte avfattas i fullständig

överensstämmelse med sagda lag.

2 §-

Lagrådet:

Till undvikande av det missförstånd, att till de särskilda bestämmelser angående

livförsäkring, vilka skola äga motsvarande tillämpning i fråga om viss

s. 544 Kontrollera mot PDF

544

Kungl. Maj:ts proposition nr 50

annan personförsäkring, är att hänföra även föreskriften i andra punkten av

första stycket, torde i förtydligande syfte böra i andra stycket ordet »nedan»

inskjutas mellan »vad» och »i denna lag».

8 §•

Lagrådet:

Medan i 3 § nya aktiebolagslagen stadgas, att betalning för aktie skall erläggas

i penningar, där den ej må annorledes fullgöras efter vad i samma lag

sägs, innehåller förevarande paragraf härutinnan, att betalning för aktie ej

må erläggas annorledes än i penningar. Såsom av försäkringsutredningens

motiv och remissen framgår beror avvikelsen från nya aktiebolagslagen på

att man på detta sätt velat skapa ett förbud mot apportbildning. Men med

paragrafens avfattning skulle det även bli förbjudet att fullgöra betalningen

genom kvittning enligt 36 § andra stycket eller på sätt som medgives i 331 §.

Då föreskrifter om apport icke finnas i förslaget, synes man emellertid för

att undvika nyssberörda, icke avsedda konsekvenser av den valda avfattningen

lämpligen kunna låta ifrågavarande bestämmelse utformas efter mönstret av

nya aktiebolagslagen och alltså innehålla, att betalningen skall erläggas i penningar,

där den ej må annorledes fullgöras efter vad i förevarande lag sägs.

9 §•

Lagrådet:

I samband med tillkomsten av 1927 års lag om försäkringsavtal insattes

i de i huvudsak likalydande 7 och 123 §§ gällande lag om försäkringsrörelse

bl. a. i första stycket under 4) bestämmelser om att i fråga om livförsäkringsrörelse

grunder skulle upprättas beträffande försäkringstagares rätt när, annorledes

än i följd av återköp eller underlåten premiebetalning, försäkringen

upphör i förtid eller bolaget eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall.

Såsom skäl för kompletteringen, vilken föreslagits av obligationsrältskommittén,

anförde denna: Det vore enligt gällande lag icke nödvändigt att i

grunderna bestämma, huru med premiereserven skulle förfaras för den händelse

bolaget av annan anledning än i följd av underlåten premiebetalning

skulle bliva fritt från ansvarighet. Härutinnan vore emellertid en ändring erforderlig.

När exempelvis kommittén ansett sig kunna i förslaget till lag

om försäkringsavtal förorda, att försäkringsgivaren i vissa fall skulle bliva

fri från ansvarighet för inträffande försäkringsfall, om försäkringstagaren

lämnat oriktiga uppgifter vid avtalets slutande eller den, å vars liv försäkringen

tagits, själv berövat sig livet, hade kommittén utgått från den förutsättningen,

att i de av Kungl. Majrt fastställda grunderna skulle upptagas bestämmelser

rörande den rätt till premiereserven, som i dylikt fall skulle

tillkomma försäkringstagaren.

I förevarande paragraf liksom i den likalydande 173 § har någon motsvarighet

till stadgandet i första stycket under 4) i förstnämnda två paragrafer

icke upptagits. Härvid bör emellertid erinras om att i punkt 3 såsom ett ämne,

beträffande vilket grunder skola upprättas, angivits försäkringstagares rätt

s. 545 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

545

till återköp och fribrev, medan de häremot svarande stadgandena i gällande

lag blott tala om rätten till återköp. Punkt 5 i förslaget avser, liksom stadgandet

i första stycket under 3) i nyssberörda två paragrafer, verkan av underlåten

premiebetalning.

Såsom av remissen framgår är skälet till denna avvikelse från gällande lag

—- en avvikelse, som icke avsetts vara av saklig natur — att den rätt, som tillkommer

försäkringstagare i fall då försäkringsbolag enligt lag eller avtal är

fritt från ansvarighet, städse skulle, hänföra sig till möjligheten att återköpa

försäkringen eller att erhålla fribrev. Detta lärer emellertid enligt den terminologi,

som torde vara den härskande, icke gälla, om det först sedan försäkringsfallet

inträffat uppdagats att bolaget är fritt från ansvarighet. I en sådan

situation torde vederbörande blott äga en rätt till ersättning, låt vara att denna

utgår enligt samma principer som gälla i avseende på återköp och fribrev.

Då gällande lags sakliga innehåll bör bibehållas, förordas, att i förevarande

paragraf såsom ett ämne, beträffande vilket grunder för livförsäkringsrörelse

skola upprättas, i en ny punkt 6 angives försäkringstagares rätt när, annorledes

än av anledning som avses under 3 eller 5, försäkringen upphör i

förtid eller bolaget eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall. Härav

föranledes omnumrering av de följande punkterna.

11, 12, 19 och 29 §§.

Lagrådet:

På åtskilliga ställen i förslaget ha olika åtgärder i samband med försäkringsbolags

bildande knutits till »Konungens beslut om stadfästelse», »stadfästelse

av bolagsordningen» eller dylikt. Enligt 4 § stadfäster Konungen dels bolagsordningen

dels, om bolagets rörelse avser livförsäkring eller annat slag

av försäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, grunder samt beviljar

koncession. Det avgörande beslutet är såsom också framgår av 1 § uppenbarligen

det, varigenom koncession meddelas. Vid sådant förhållande synes

det lämpligare att binda förutnämnda åtgärder vid koncessionen än vid stadfästelsen.

I It § bör i enlighet härmed i ingressen till och fjärde punkten i första stycket

uttrycket »stadfästelse å bolagsordningen meddelats» utbytas mot »koncession

beviljats».

Enligt 12 § skall vid teckningslista vara fogad avskrift av Konungens beslut

om stadfästelse. Härmed lär avses såväl bolagsordningen som de i 9 §

omförmälda grunderna. Då ej blott dessa beslut utan även koncessionen äro

av grundläggande betydelse för bolagsbildningen och böra bringas till aktietecknarnas

kännedom, hemställes om sådan ändring att vid teckningslistan

skola vara fogade avskrifter av koncessionen, bolagsordningen och i 9 § omförmälda

grunder.

Enligt 19 § skola stiftarna å konstituerande stämma framlägga Konungens

beslut om stadfästelse samt teckningslistan i huvudskrift. Här synes ändringen

lämpligen kunna göras så, att stiftarna skola å stämma i huvudskrift

framlägga teckningslistan jämte de handlingar, av vilka enligt 12 § avskrifter

skola vara fogade vid densamma.

35 Bihang till riksdagens protokoll 1948. t samt. Nr 50.

s. 546 Kontrollera mot PDF

546

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

I 29 § första stycket synas orden »stadfästelse å bolagsordningen meddelats»

böra utbytas mot »koncession beviljats». I femte stycket punkt 3 i samma paragraf

torde orden »Konungens beslut om stadfästelse» böra ersättas med

»koncessionen, bolagsordningen och i 9 § omförmälda grunder». Om i samma

punkt ordet »exemplar» utbytes mot »avskrifter», kunna i sjätte stycket

orden »och exemplar av stadfästelsebeslutet» utgå.

65 §.

Lagrådet:

I 52 § andra stycket i 1910 års aktiebolagslag stadgas att, där aktiebreven

skola ställas till viss man, i bolagsordningen må kunna intagas förbehåll, varigenom

rätten för aktiebolag eller annan samfällighet eller för annan än här

i riket bosatt svensk medborgare att genom teckning eller överlåtelse förvärva

aktie inskränkes. Detta stadgande har i 177 § första stycket nya aktiebolagslagen

omredigerats och fullständigats. Bland annat har det kommit att otvetydigt

framgå, att sådan inskränkning i rätten att förvärva aktie, som förbehållet

avser, måste gälla såväl teckning som överlåtelse av aktie och ej kan

begränsas att gälla endast ettdera av dessa förvärvssätt. Därjämte har stadgandet

om s. k. förbjudna rättssubjekt avfattats så att förbehåll må göras

därom att aktier ej må på något av nyss angivna sätt förvärvas av aktiebolag

eller andra samfälligheter eller stiftelser eller av vissa slag av aktiebolag

eller andra samfälligheter eller stiftelser eller av annan än svensk medborgare.

Vidare har i andra stycket av 177 § nya aktiebolagslagen intagits en kompletterande

bestämmelse, som hämtats ur 3 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i

vissa bolag men som genom överflyttningen fått ett vidgat innehåll.

1917 års lag om försäkringsrörelse har i 44 § fjärde stycket en bestämmelse

som, bortsett från de inledande orden, är ordagrant lika med det återgivna

stadgandet i 1910 års aktiebolagslag. Och denna bestämmelse har enligt förevarande

förslag icke ansetts behöva omredigeras i annat avseende än att orden

»här i riket bosatt» framför »svensk medborgare» strukits.

Det är emellertid önskvärt att de förbjudna rättssubjekten även såvitt angår

juridiska personer bestämmas på samma sätt i förevarande lag som i

nya aktiebolagslagen. Sådant förtydligande som där skett att förbehåll skall

avse såväl teckning som överlåtelse synes också önskvärt. Då skäl torde

föreligga att låta även den i andra stycket av 177 § nya aktiebolagslagen uttalade

principen få tydligt uttryck i lagen om försäkringsrörelse -—- låt vara

att 1916 års lag ej skall tillämpas å försäkringsbolag — hemställer lagrådet,

att det föreslagna stadgandet i 2 mom. utbytes mot bestämmelser, dels att i

bolagsordningen ock må intagas förbehåll därom, att aktierna i bolaget eller

viss del av dem ej må genom teckning eller överlåtelse förvärvas av aktiebolag

eller andra samfälligheter eller stiftelser eller av vissa slag av aktiebolag eller

andra samfälligheter eller stiftelser eller av annan än svensk medborgare,

dels att, om aktieägare, som enligt förbehållet ej må genom teckning eller

överlåtelse förvärva aktier, beträffande vilka förbehållet gäller, annorledes

s. 547 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

547

förvärvat sådana aktier, förbehållet icke skall medföra hinder för honom att

på grund av den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier,

som enligt förevarande lag eller den vid förvärvet gällande bolagsordningen

är förenad med de förvärvade aktierna, bekomma sådana aktier, beträffande

vilka förbehållet likaledes gäller.

66 §.

Lagrådet:

Förslaget bygger på tanken att varje försäkringsgren bör med avseende å

inkomster och utgifter så långt sig göra låter betraktas som en enhet för sig,

skild från övriga slag av försäkringsrörelse. Sålunda stadgas i 95 § att, om

verksamheten omfattar flera försäkringsgrenar, intäkter och kostnader beträffande

varje verksamhetsgren skola särskilt redovisas, och reglerna om

förlusttäckning utgå från principen att förlust, som uppkommit i en viss

försäkringsgren, bör i första hand täckas genom användande av intäkter eller

avsättningar, som belöpa på samma gren. I enlighet med samma tanke kan

ock försäkringsbolagens fondbildning enligt förslaget sägas väsentligen hänföra

sig till de särskilda försäkringsgrenarna, därvid förslaget dock skiljer

endast mellan livförsäkring, å ena, och annan försäkring, å andra sidan.

Frånsett försäkringsfonder hänföra sig till livförsäkringsrörelsen utjämnings-,

säkerhets-, återbärings- och regleringsfonderna samt till annan försäkringsrörelse

reservfonden. Om sistnämnda fond stadgas i förevarande paragraf att

försäkringsaktiebolag skall till dylik fond av årsvinsten å annan rörelse än

livförsäkring, efter avdrag för vad som åtgår till täckande av möjligen förefintlig

förlust — underförstått å samma rörelse — från föregående år, avsätta

minst tio procent, intill dess fonden uppnår viss storlek. Regeln är avfattad

såsom under alla förhållanden bindande. En strikt tillämpning därav

skulle emellertid understundom kunna leda till egendomliga resultat. Om

exempelvis beträffande ett bolag som meddelar både liv- och brandförsäkring

verksamheten under ett år skulle utvisa vinst å brandförsäkringen men lika

stor förlust å livförsäkringen samt denna förlust ej ens till någon del kunde

täckas av inom livförsäkringsgrenen tillgängliga medel, skulle bolaget ändock

vara nödsakat göra avsättning till reservfond och därigenom göra sig

insolvent med avseende å livförsäkringsverksamheten. Nu stadgas visserligen

i 273 § att till täckande av sådan förlust får i viss ordning tillgripas även

reservfonden, och då det ju skulle te sig meningslöst att samtidigt avsätta

medel till reservfonden och tillgripa den för förlusttäckning, skulle väl i förevarande

paragraf kunna intolkas den meningen, att i lägen som det nyss

antydda jämkning kunde få ske i avsättningskravet. Det synes dock lämpligt

att redan i paragrafens text inrymma en reservation av dylik innebörd. Ett

ytterligare skäl härför utgör önskvärdheten av överensstämmelse med parallellstadgandet

i 271 §, som handlar om motsvarande fondavsättning — till

säkerhetsfond — för livförsäkringsrörelsen och där för det fall att livförsäkringsrörelsen

går med vinst men rörelsen i övrigt med sådan förlust, att

s. 548 Kontrollera mot PDF

548

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

föreskriven avsättning till säkerhetsfond skulle göra situationen ohållbar, en

uttrycklig inskränkning i skyldigheten att göra dylik avsättning synes ofrånkomlig.

Med stöd av det sålunda anförda hemställer lagrådet, dels att i förevarande

paragrafs första stycke efter de två första punkterna införes en ny punkt

av det innehåll, att avsättning till reservfond ej må ske av (medel som erfordras

till täckande av förlust, vilken uppstått å livförsäkringsrörelse och ej

motsvaras av befintliga till framtida förfogande avsatta medel eller av fonder

för livförsäkringsrörelsen. Tillika torde för undvikande av missuppfattning

i styckets första punkt efter ordet »förlust» höra inskjutas »å samma

rörelse».

67 §.

Lagrådet:

I det mot 1 mom. svarande 1 mom. av 73 § nya aktiebolagslagen stadgas angående

utbetalning till aktieägarna annorledes än i följd av aktiekapitalets

nedsättning att sådan utbetalning ej må ske annat än av den vinst, som förefinnes

enligt fastställd balansräkning för sista räkenskapsåret, i den mån vinsten

icke skall avsättas till reservfonden eller skuldregleringsfond. Lagrummet

kompletteras av en i 75 § första stycket — enligt vilket det tillkommer bolagsstämma

att besluta, huruvida och i vad mån utdelning skall ske av den

vinst som enligt 73 och 74 §§ må utbetalas till aktieägarna — upptagen föreskrift

att, om bolagsordningen innehåller avvikande bestämmelser, de skola

lända till efterrättelse. Till följd av sistnämnda stadgande kommer vinstutdelning

till aktieägarna ej att kunna ske förrän jämväl sådan fondbildning

eller avsättning för särskilt ändamål, som må vara föreskriven i bolagsordningen,

ägt rum.

Det remitterade förslaget skiljer sig på denna punkt i så måtto från nya

aktiebolagslagen, att enligt detsamma den tillåtna utbetalningen av vinsten

enligt balansräkningen begränsas av att vinsten »enligt bestämmelse i denna

lag eller i bolagsordningen eller grunderna» skall avsättas till särskild fond.

Lagrådet kan icke finna tillräckliga skäl föreligga för denna avvikelse från

nya aktiebolagslagen utan anser förevarande moment böra avfattas i närmare

anslutning till förebilden i nämnda lag. Jämte det sålunda de nyss citerade

orden torde få utgå, lärer uttrycket »särskild fond» böra ersättas med

ett angivande av de fonder varom det här blir fråga, nämligen reservfond

och säkerhetsfond; institutet skuldregleringsfond är icke upptaget i lagförslaget.

En sådan lydelse av förevarande moment skulle icke behöva medföra

någon jämkning i den avfattning det mot 75 § första stycket nya aktiebolagslagen

svarande första stycket i 69 § av förslaget erhållit.

Då i överensstämmelse med vad som gäller enligt nya aktiebolagslagen utdelning

i strid mot förbudet i tredje stycket av 1 mom. icke bör medföra återbäringsskyldighet

utan allenast straffpåföljd enligt 327 § 5, hemställer lagrådet,

att i första stycket av 2 mom. hänvisningen till 1 mom. begränsas till

att avse dess första och andra stycken.

s. 549 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

549

De grunder för försäkringsaktiebolags verksamhet, vilka enligt vad i 9 §

sägs skola upprättas, lära — på sätt framgår av nämnda lagrum ävensom de

paragrafer vartill där hänvisas —■ icke böra innehålla något om dispositionen

av bolagets vinst. Med hänsyn härtill synas i momentets första stycke orden

»eller grunderna» kunna utgå.

93 §.

Lagrådet:

I tydlighetens intresse torde i 4 mom. i likhet med vad som skett i 100 §

5 mom. nya aktiebolagslagen och 9 § 3) bokföringslagen böra meddelas uttrycklig

föreskrift om att värdelösa fordringar icke må upptagas såsom tillgång,

ett stadgande som med något avvikande formulering återfinnes jämväl

i 48 § 3) gällande lag om försäkringsrörelse och 43 § 3) lagen om bankrörelse.

Regeringsrådet Kuglenstierna:

Enligt förslaget tillämpas i avseende å balansräknings upprättande för vissa

slag av tillgångar, vilka enligt nya aktiebolagslagen hänföras till anläggningstillgångar,

bl. a. inventarier, samma regler som för omsättningstillgångar.

Inventarier kunna följaktligen, till skillnad från vad eljest brukar vara

fallet, åtminstone teoretiskt bliva föremål för uppskrivning, därest deras

värde är högre än det vartill de upptagits i närmast föregående balansräkning.

Sker sådan uppskrivning, innefatta de vid inkomstbeskattningen gällande

reglerna om rätt till s. k. fri avskrivning en lucka, enär förutsättning

för sådan rätt är en fullständig anknytning till räkenskaperna och beskattningen

ej blir konsekvent med mindre uppskrivning beskattas. Så sker ej.

Då motsvarande brist på överensstämmelse mellan skattelagstiftningen och

försäkringslagstiftningen föreligger redan enligt gällande rätt och ej lärer ha

föranlett några praktiska olägenheter, behövde den måhända ej särskilt omnämnas.

Då det emellertid alldeles oavsett beskattningssynpunkten synes mest

följdriktigt att i försäkringslagen behandla inventarier på samma sätt som

i nya aktiebolagslagen, har jag ansett mig böra påpeka förhållandet.

94 §.

Lagrådet:

Följdriktigheten synes kräva, att stadgandet i 3 mom. därom att av balansräkningen

skall framgå i vad mån tillgångar pantsatts jämlikt 276 och

277 §§ får avse även det fall att pantsättning ägt rum jämlikt föreskrift som

meddelats med stöd av 265 §.

96 §.

Justitieråden Lawski, Ggllenswärd och Nissen:

Under det att i 103 § 1 mom. andra stycket nya aktiebolagslagen en av de

personalkategorier, beträffande vilka löner och ersättningar skola redovisas i

vinst- och förlusträkningen eller förvaltningsberättelsen, angivits som »sty
-

s. 550 Kontrollera mot PDF

550

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

relsen samt verkställande direktör och andra företagsledare», skall enligt 1

mom. andra stycket av förevarande paragraf motsvarande kategori omfatta,

jämte styrelsen och verkställande direktören, »andra personer i ledande ställning».

Avvikelsen torde hava sin grund i att nya aktiebolagslagens beteckning

icke ansetts lämpad för förhållandena inom försäkringsväsendet. Den omständigheten

att i försäkringsbolag måhända ej så ofta finnas anställda befattningshavare

—- andra än verkställande direktören -—■ som kunna betraktas

som företagsledare, synes dock ej utgöra tillräcklig anledning att, på sätt

förslaget torde innebära, uti ifrågavarande kategori inrymma åtskillig personal,

som enligt nya aktiebolagslagen faller utom densamma. Det hemställes

därför, att förslaget i denna del avfattas i enlighet med stadgandet i nya

aktiebolagslagen.

Lagrådet:

Tredje stycket i 1 mom. och 104 § 1 mom. tredje stycket upptaga föreskrifter

om förvaltnings- och revisionsberättelsernas innehåll i det fall att

viss tillgång i balansräkningen upptagits till förhöjt värde. Förutsättningen för

båda stadgandenas tillämpning är densamma men har angivits på olika sätt.

För att överensstämmelse må vinnas kan lämpligen på båda ställena såsom

förutsättning angivas, att tillgång upptagits till högre värde än i senaste fastställda

balansräkning eller att tillgång, som anskaffats under räkenskapsåret,

upptagits till högre värde än anskaffningskostnaden. Iakttages detta, föranledes

därav viss jämkning i fortsättningen av förstberörda stadgande.

100 §.

Lagrådet:

Enligt 107 § 1 mom. tredje stycket nya aktiebolagslagen må till revisor ej

utses den, som, utan att själv vara befattningshavare i bolaget, intager en underordnad

eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör

eller till »befattningshavare i bolaget, åt vilken uppdragits att ombesörja

bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver», ej heller

den, som till styrelseledamot, verkställande direktör eller sådan befattningshavare

står i visst skyldskaps- eller liknande förhållande. Denna bestämmelse

motsvaras i 1 mom. tredje stycket av förevarande paragraf av ett stadgande,

som frånsett en obetydlig redaktionell jämkning allenast såtillvida skiljer sig

från det nyssnämnda, att de citerade orden utbytts mot »annan befattningshavare

i ledande ställning i bolaget».

Då beträffande mindre försäkringsbolag nya aktiebolagslagens nyss återgivna

föreskrift torde vara att föredraga framför den i 1 mom. tredje stycket

upptagna och i övrigt tillräcklig anledning till avvikelse från förstnämnda

föreskrift ej synes vara för handen, hemställes, att stycket i förevarande hänseende

avfattas i överensstämmelse med stadgandet i nya aktiebolagslagen.

s. 551 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

551

104 §.

Lagrådet:

Lagrådet hemställer, att förutsättningen för tillämpningen av 1 mom. tredje

stycket avfattas på sätt förordats vid 96 §.

133 §.

Lagrådet:

Andra stycket i förevarande paragraf enligt utredningens förslag upptog

även en föreskrift av innebörd att beslut om ansökan rörande förlängning

av tidsbegränsad koncession skulle fattas å ordinarie bolagsstämma och med

enkel röstpluralitet. Denna föreskrift, vilken utgjorde styckets första punkt,

har i departementsförslaget fått utgå. Någon särskild motivering härutinnan

har ej lämnats; i remissen heter det blott att paragrafen, bortsett från en redaktionell

ändring, överensstämmer med utredningens förslag.

Den ändrade lydelse vilken sålunda givits åt 133 § medför emellertid på

grund av den i 80 § angivna funktionsfördelningen, att det skulle ankomma

på styrelsen att besluta huruvida ansökan om koncessionsförlängning skall

göras. Befogenheten att — eventuellt i strid mot en aktieägaremajoritets

mening — å bolagets vägnar träffa ett dylikt avgörande angående spörsmålet,

om bolagets rörelse fortfarande skall drivas, svnes dock knappast lämpligen

kunna överlämnas åt styrelsen. På sätt utredningen föreslog torde i

stället beslutanderätten i ämnet böra, i överensstämmelse med vad enligt

90 § lagen om bankrörelse gäller beträffande förlängning av bankaktiebolag

meddelad oktroj, förbehållas ordinarie bolagsstämma. Däremot lärer någon

betänklighet ej behöva möta mot att i fråga om beslut som här avses medgiva

möjlighet att i bolagsordningen stadga avvikelse från reglerna i 111 §

första stycket 5 och 6 angående enkel röstpluralitet.

Lagrådet hemställer följaktligen, att i paragrafens andra stycke måtte

såsom en första punkt återinföras bestämmelsen att beslut om ansökan rörande

koncessionsförlängning skall fattas å ordinarie bolagsstämma.

137 §.

Lagrådet:

Finnes ej styrelse för försäkringsaktiebolag, har enligt 117 § försäkringsinspektionen

att, på anmälan av verkställande direktören eller aktieägare eller

då förhållandet eljest varder för inspektionen kunnigt, ofördröjligen utlysa

bolagsstämma. Det torde vara förutsatt att, om stämman anser bolaget

böra äga bestånd, den skall avhjälpa missförhållandet. I förevarande paragraf

anvisas emellertid för det fall alt till registret anmäld behörig styrelse saknas

— därmed likställes att bolaget saknar till registret anmäld behörig verkställande

direktör — en annan utväg som kan leda till samma resultat. I sådant

fall kan nämligen enligt paragrafens första stycke bos rätten göras ansökan

att bolaget skall förklaras skyldigt att träda i likvidation. Om förhållandet

varder för inspektionen kunnigt, skall denna enligt andra stycket ofördröjligen

därom göra anmälan hos rätten. Innan ärendet av rätten avgöres

opaginerad Kontrollera mot PDF

552

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

skall bl. a. tillfälle beredas vederbörande att styrka att behörig styrelse

eller verkställande direktör dåmera finnes samt att införing om tillsättandet

skett i registret.

Det måste enligt lagrådets mening i regel anses olämpligt att i fall, å vilket

såväl 117 § som förevarande paragraf äro tillämpliga, nämligen att bolaget

saknar till registret anmäld behörig styrelse, försäkringsinspektionen

gör anmälan enligt den senare paragrafen förrän den konstaterat att ett

förfarande enligt 117 § blivit utan resultat. Även för det fall att till registret

anmäld verkställande direktör ej finnes, lärer det ligga i sakens natur att

inspektionen bör i första hand vända sig till styrelsen för att få missförhållandet

avhjälpt, vare sig detta avser att verkställande direktör ej blivit utsedd

eller endast att registreringsanmälan om anställande av sådan underlåtits.

Bestämmelsen att förhållande som i första stycket av paragrafen avses

skall »ofördröjligen» anmälas hos rätten kan därför icke tillstyrkas. Enligt

motsvarande stadgande i nya aktiebolagslagen (143 § andra stycket) skall

anmälan göras först sedan förhållandet varat mer än ett år, varigenom tillräckligt

rådrum för ändring utan hänvändelse till rätten finnes. Ej heller

denna bestämmelse med dess jämförelsevis långa tidsfrist synes emellertid

böra efterbildas i förevarande lag, då det uppenbarligen icke bör tillåtas ett

försäkringsaktiebolag att bedriva rörelse utan vederbörliga verkställande

organ längre än som är alldeles nödvändigt för att fylla bristen. Lämpligast

synes vara att det överlates åt inspektionen att bedöma vad som bör åtgöras

i varje särskilt fall. Så sker, om i andra stycket av förevarande paragraf ordet

»skall» utbytes mot »äger» och ordet »ofördröjligen» får utgå. Att anmälan

också skall av inspektionen göras vid den tidpunkt som omständigheterna

i det särskilda fallet utvisa följer av inspektionens ämbetsplikt.

139 §.

Lagrådet:

Av de värdehandlingar, vari försäkringsaktiebolags försäkringsfond eller

premiereserv redovisas, intaga obligationerna, vilka utgöra de viktigaste av

dessa värdehandlingar, en särställning. En obligations marknadsvärde (börsvärde)

växlar med den allmänna räntenivån; stiger räntan, sjunker marknadsvärdet

teoretiskt till ett belopp som kan matematiskt fastställas med utgångspunkt

från räntefotens höjd och det antal år, som återstår till den dag då obligationen

kan förväntas bliva inlöst till pari. Då här avsedda obligationer

regelrätt icke behöva användas för betalning av gäld förrän å nämnda dag,

innebär tydligen sänkningen av marknadsvärdet icke att bolagets solvens

äventyras. Vid sådant förhållande finnes ur de synpunkter, som böra vara

vägledande vid upprättandet av försäkringsaktiebolags balansräkning, icke

någon anledning att låta de ifrågavarande obligationernas bokförda värde

växla med de ofta tillfälliga kastningarna i ränteläget. I enlighet med den

nu återgivna tankegången innehåller 93 § 5 mom. i förslaget — i saklig överensstämmelse

med 48 § första stycket 4) gällande lag om försäkringsrörelse

— föreskrift att samtliga ovannämnda värdehandlingar må, om de beräknas

kunna å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

553

prövas tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp, motsvarande det

bokförda värdet, upptagas i balansräkningen utan förändring av detta värde.

För andra i 93 § 5 mom. behandlade värdehandlingar än obligationer saknar

dock, såsom redan antytts, denna bestämmelse i stort sett betydelse, eftersom

dessa andra värdehandlingar icke lära noteras på fondbörsen och i allmänhet

ej representera fordringar, bundna på så lång tid att en räntehöjning

spelar någon avsevärd roll för värdet. Funnes ej nyssberörda föreskrift,

skulle otvivelaktigt försäkringsaktiebolag med stora obligationsinnehav ofta

nog bliva tvungna att vid räntehöjning låta balansräkningen visa otillräcklig

täckning för aktiekapitalet med därav följande skyldighet att träda i

likvidation.

En viss motsättning synes emellertid föreligga mellan stadgandet i 48 §

första stycket 4) lagen om försäkringsrörelse och föreskriften i 89 § tredje

stycket samma lag om huru balansräkning skall upprättas i fall då anledning

yppas till antagande att aktiekapitalet till två tredjedelar eller den

mindre del, som kan vara bestämd i bolagsordningen, gått förlorat. Enligt

sistnämnda lagrum skola nämligen i berörda fall alla tillgångar upptagas till

sina verkliga värden, varmed enligt ordalagen för obligationernas del synes

avses börsvärdena. Härav skulle följden bliva att, om i anledning av någon

förlust en — i själva verket måhända icke befogad — misstanke om att

aktiekapitalet till nämnda del gått förlorat föranlett upprättandet av balansräkning

vid en tidpunkt, då de mot försäkringsfonden och premiereserven

svarande obligationerna jämlikt det förra lagrummet upptagits över börs värdet,

balansräkningen i allmänhet måste visa att likvidationsplikt föreligger. I

praktiken lärer likväl uttrycket »verkliga värden» tolkas som om därmed avsåges

de värden, som följa av reglerna om ifrågavarande värdehandlingars

upptagande i den årliga balansräkningen. Riktigheten av denna tolkning, mot

vilken ur förut omnämnda synpunkter intet är att erinra, må lämnas därhän;

såsom det mot 89 § tredje stycket gällande lag svarande andra stycket i förevarande

paragraf avfattats torde det i vart fall enligt förslaget icke vara

möjligt att upptaga de värdehandlingar som avses i 93 § 5 mom. till annat

värde än börsvärdet.

Då av det förut anförda framgår, att de i 93 § 5 mom. behandlade värdehandlingarna

lämpligen böra upptagas på samma sätt i likvidationsbalansräkningen

som i den årliga balansräkningen, hemställes, att i slutet av andra

punkten i andra stycket av förevarande paragraf inryckes föreskrift att tillgångar

som avses i 93 § 5 mom. må upptagas på sätt där sägs.

145 §.

Lagrådet:

Vad i 105 § stadgas om skyldighet för revisorerna att, därest till bolaget

hör stiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser,

låta sin granskning avse jämväl stiftelsens förvaltning samt

dess räkenskaper bör gälla även rörande likvidationsrevisor och suppleant

för sådan. Föreskrift härom kan måhända anses innefattad i sista punkten

s. 554 Kontrollera mot PDF

554

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

av förslagets 153 § men synes hava sin rätta plats i förevarande paragrafs

andra stycke, som förty torde få kompletteras med en hänvisning till 105 §

första stycket.

148 §.

Lagrådet:

Bland tillgångar vilka enligt andra stycket i förevarande paragraf skola

i där angiven ordning värderas vid upptagande i det inventarium och den

balansräkning som, då försäkringsaktiebolag trätt i likvidation, likvidatorerna

ha att upprätta ingå även sådana värdehandlingar vari jämlikt bestämmelserna

i 276 och 277 §§ livförsäkringstagare njuta panträtt. Till följd av

föreskrifterna i 296 § 1 mom. omhändertagas emellertid efter likvidationens

inträde nämnda handlingar av försäkringsinspektionen för utövande av den

särskilda administration varom förmäles i sistberörda lagrum. Och enligt 2

mom. i samma paragraf har, så snart dylik administration inträtt, inspektionen

att låta verkställa värdering av de sålunda omhändertagna värdehandlingarna.

På motsvarande sätt åligger det, å ena sidan, enligt 148 § likvidatorema

att i balansräkning för försäkringsaktiebolag i likvidation bland

skulderna upptaga även försäkringsfond för livförsäkringar och, å andra sidan,

enligt 2 mom. i 296 § inspektionen att med avseende å den särskilda administrationen

låta ombesörja beräkning av det belopp vartill sådan fond

uppgår.

Uppenbarligen skulle det icke vara lämpligt, om med föranledande av de

nu angivna bestämmelserna ett verkligt dubbelförfarande komme till stånd

därigenom att likvidatorema och inspektionen oberoende av varandra vidtoge

åtgärder för värdering och beräkning. Mest praktiskt — och tillika med inspektionens

ställning av tillsynsmyndighet väl förenligt — synes vara, om

i detta hänseende föreskrives, att vid upprättande av inventarium och balansräkning

likvidatorema endast skola ha att följa den värdering och beräkning

som inspektionen låter verkställa. Härför förutsättes dock att åt stadgandet

i 296 § 2 mom. andra stycket gives sådant innehåll att värderingen

och beräkningen skola hänföra sig till den dag då bolaget trädde i likvidation.

På grund av det anförda hemställes, att bestämmelsen i första punkten av

andra stycket i 148 § måtte få utgå och i stället såsom samma styckes första

och andra punkter införas föreskrifter av innehåll dels att i inventarium

och balansräkning för försäkringsaktiebolag i likvidation skola beträffande

tillgångar och skulder som avses i 296 § där omnämnda värdering och beräkning

följas, dels att andra tillgångar skola upptagas till värde som skall

beräknas enligt vad i 93 § 1 mom. andra stycket är stadgat.

149 §.

Lagrådet:

Som jämlikt 293 § försäkringsinspektionen har att förordna likvidator

endast där så prövas erforderligt, lärer avfattningen av paragrafens andra

stycke böra underkastas någon jämkning.

s. 555 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

153 §.

555

Lagrådet:

För vinnande av närmare anslutning till 161 § nya aktiebolagslagen får

lagrådet — med erinran om vad lagrådet vid 145 § anfört — beträffande förevarande

paragraf förorda, att i dess tredje punkt hänvisning sker jämväl till

105 § andra stycket andra punkten samt att i dess sista punkt ordet »där»

utbytes mot »i andra stycket första punkten av samma paragraf».

157 §.

Lagrådet:

Det hemställes, att paragrafens första stycke jämkas i enlighet med vad

lagrådet förordat beträffande 153 §.

163 §.

Regeringsrådet Kuglenstierna:

Därest vad jag yttrar under 259 § iakttages, synes detta böra föranleda

ändring även av förevarande paragraf.

169 §.

Lagrådet:

Paragrafen motsvaras i viss mån, för försäkringsaktiebolagens del, av

8 §, och man hade därför kunnat vänta att här finna bestämmelser huru

garantikapitalet skall erläggas. Bestämmelser därom lämnas emellertid först

i 192 § 1 mom. första stycket men hava där avfattats på sådant sätt att betalning

genom kvittning, varom stadgas i nyssnämnda moments tredje stycke,

enligt ordalagen är utesluten. Då större överskådlighet skulle vinnas, om

bestämmelse i ämnet meddelades i förevarande paragraf, förordas, under hänvisning

till vad lagrådet anfört vid 8 §, att här upptages ett stadgande av

den lydelse varom lagrådet hemställt beträffande betalning för aktie. Lämpligen

böra därvid i första stycket sammanföras nuvarande första stycket och

den förra delen av första punkten i andra stycket, varefter böra komma såsom

andra stycket det nu förordade nya stadgandet och såsom ett tredje

stycke återstoden av paragrafen.

170 §.

Lagrådet:

Då det i punkt 19 stadgas att, där garantikapital förskjutes, det skall i bolagsordningen

angivas huruvida och i vilken mån rösträtt å bolagsstämma må

tillkomma garant, lärer detta ej innebära något nytt utöver vad som föreskrivits

redan i punkt 8. Enligt denna punkt skall nämligen bolagsordningen

angiva grunderna för utövade av rösträtt och fattande av beslut a bolagsstämma.

Punkt 19 torde därför böra utgå. Däremot synes det lämpligt att

____i huvudsaklig anslutning till 121 § av 1917 års lag om försäkringsrörelse

— i punkt 8 tillägga att, där garantikapital förskjutes, det skall särskilt angivas

huruvida och i vad mån rösträtt skall tillkomma garant.

s. 556 Kontrollera mot PDF

556

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Vad i sista stycket stadgas därom att bolagsordningen jämväl skall innehålla

bestämmelser om grunderna för utövande av rösträtt och fattande av

beslut å konstituerande stämma torde böra avse även sådan särskild stämma

som enligt 183 § skall hållas, därest styrelse och revisorer ej valts å den

konstituerande stämman. Komplettering härutinnan synes önskvärd. I detta

stycke torde även, av skäl som angivits under 11, 12, 19 och 29 §§, orden

»stadlästelse å bolagsordningen meddelats» böra utbytas mot »koncession

beviljats».

Regeringsrådet Kuglenstiernci:

Det lärer få betraktas som en svaghet i det föreliggande förslaget, att den

för organisationen av de ömsesidiga försäkringsbolagen så betydelsefulla

sammansättningen av deras representantskap icke reglerats i lagen. Det måste

emellertid medges att, med hänsyn till de skiftande förhållanden som för närvarande

råda beträffande dessa bolag — ett resultat av växlande utvecklingsförlopp

— en ensartad sådan reglering näppeligen skulle kunna åstadkommas.

Förslagets ståndpunkt alt hänvisa lösningen av frågan om sättet för utseende

av delegerade till de olika bolagsordningarna torde därför få godtagas. De synpunkter,

som i motiven framhållits såsom vägledande i detta avseende, larva

emellertid enligt min mening viss komplettering.

Försäkringsutredningen har starkt betonat ifrågavarande bolags kooperativa

karaktär och önskvärdheten att delegerade utses bland försäkringstagarna.

Föredragande statsrådet har däremot ansett att det icke borde uppställas

såsom ett oeftergivligt villkor att behörigheten att vara delegerad begränsas

till personer, som äro försäkringstagare i bolaget. I detta uttalande instämmer

jag. Det torde rent av i vissa fall vara angeläget att även andra än

försäkringstagare utses till representanter. Vissa ömsesidiga bolag — i utpräglad

grad synes detta gälla ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna —

hava en karaktär som i mycket liknar stiftelsens. Nämnda anstalters ställning

bär väsentligen skapats genom besparingar, som föregående generationer försäkringstagare

fått släppa till, samt i någon mån genom donationer. Ett mer

eller mindre likartat förhallande kan föreligga beträffande andra ömsesidiga

bolag. I själva verket finns det bolag som ha hopsparade fonder till avsevärda

belopp. Det kan icke avvisas som uteslutet att en viss generation försäkringstagare

skulle kunna vara benägen att på ett eller annat sätt till sin egen fördel

utnyttja sådana fonders behållningar. Det är emellertid angeläget, att dylika

sparade kapitaltillgångar ej sålunda förtäras, utan att de bevaras för att

även framdeles tjäna sitt ändamål att utgöra ett stöd i försäkringsverksamheten.

Beträffande försäkringsanstalter av detta slag synes böra tillses att ett

tillräckligt antal delegerade utses under iakttagande av i huvudsak samma

synpunkter som skulle anläggas, därest fråga vore om stiftelser i egentlig mening.

Det kan mahända föreligga skäl att iakttaga detta även i vissa sådana

fall, där hittills försäkringstagarna ensamma varit bestämmande.

Av utredningen framgår ej hur det skall vara möjligt för någon valkorporation,

annan än försäkringstagarna själva, att bland tiotusentals försäkringstagare

utvälja dem som kunna anses bäst skickade att vara delegerade. Ej

s. 557 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

557

heller ligger det i sakens natur hur det skall gå till. Det kan ju knappast

ifrågasättas att ställa fullständiga förteckningar till vederbörande korporationers

förfogande, och det kan icke anses lämpligt att styrelsen eller tjänstemän

i bolaget skola ge anvisning om lämpliga kandidater. Å andra sidan synes

det ofta vara tänkbart att utomstående företroendemän ha intresse och

förmåga att bättre än de flesta försäkringstagarna tillgodose deras intressen.

Den omständigheten att någon har en helt liten försäkring hos ett bolag inverkar

mestadels mycket obetydligt på hans kvalifikationer och intresse att

tillvarataga bolagets angelägenheter. Detta är en ytterligare anledning att understryka

föredragande statsrådets ovan återgivna uttalande att bundenhet vid

egenskapen att vara försäkringstagare ej bör vara obligatorisk. I den mån de

nuvarande metoderna för utseende av delegerade kunna anses i en någorlunda

tillfredsställande grad resultera i att personer med håg och fallenhet att verka

för försäkringstagarnas och bolagets intressen utses till delegerade, synes det

icke vara anledning att vid beviljande av nya koncessioner göra andra avsteg

från dessa än som innebära verkliga förbättringar. När just olikheten i de

historiskt givna formerna utgör ett skäl att avstå från en enhetlig reglering

i lagen, torde dessa former i betydande utsträckning böra accepteras även

i fortsättningen, där de ej visa sig olämpliga. Att missbruk av olika slag böra

genom nya bestämmelser i bolagsordningarna förekommas kan knappast

vara föremål för olika meningar.

173 §.

Lagrådet:

Under åberopande av vad som anförts vid 9 § hemställes, att förevarande

paragraf avfattas på det sätt som förordats i fråga om 9 §.

175 §.

Lagrådet:

I anslutning till vad lagrådet hemställt beträffande 11 och 12 §§ böra

orden »stadfästelse å bolagsordningen meddelats» ersättas med »koncession

beviljats» samt orden »Konungens beslut om stadfästelse» utbytas mot

»koncessionen, bolagsordningen och i 173 § omförmälda grunder».

181 §.

Lagrådet:

Här hemställes — i anslutning till motsvarande hemställan beträffande

19 §—■ om sådan ändring av första stycket första punkten att stiftarna skola

å konstituerande stämman i huvudskrift framlägga teckningslistan jämte de

handlingar, av vilka enligt 175 § avskrifter skola vara fogade vid densamma.

187 §.

Lagrådet:

För ömsesidigt försäkringsbolag, som ännu ej blivit registrerat, lärer kunna

tänkas handla icke blott någon som tillhör de i paragrafens andra stycke

s. 558 Kontrollera mot PDF

558

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

uppräknade kategorierna utan ock garant — om han är röstberättigad —

eller delegerad, nämligen därigenom att han deltager i beslut om företagande

av åtgärd å bolagets vägnar. Där så skett, torde för garanten respektive den

delegerade böra uppkomma personlig ansvarighet på grund av hans handlande

för det oregistrerade bolaget. Med hänsyn härtill hemställes, att i förevarande

stycke ordet »delägare» måtte utbytas mot »på stämma röstberättigad».

Justitieråden Lawski, Gyllenswärd och Nissen:

Eftersom i ömsesidigt försäkringsbolag någon verkställande direktör icke

behöver utses, lärer i denna paragraf uttrycket »verkställande direktören»

böra ändras till obestämd form. Iakttages detta, måste naturligen enahanda

jämkning ske i följande paragrafer, där uttrycket förekommer.

191 §.

Lagrådet:

Lagrådets hemställan om ändringar i 29 § synes böra föranleda motsvarande

ändringar i förevarande paragraf. Lagrådet föreslår sålunda, dels att i

första stycket orden »stadfästelse å bolagsordningen meddelats» utbytas mot

»koncession beviljats», dels att femte stycket punkt 3 får avse »två avskrifter

av koncessionen, bolagsordningen och i 173 § omförmälda grunder»,

dels att i sjunde stycket orden »och exemplar av stadfästelsebeslut» få utgå.

192 §.

Lagrådet:

Iakttages vad lagrådet vid 169 § förordat, torde 1 mom. första stycket böra,

efter mönstret av 36 §, få innehålla allenast bestämmelse om när tecknat

garantibelopp skall till fullo betalas.

194 §.

Lagrådet:

Vad under 66 § anförts äger motsvarande tillämpning å förevarande paragraf.

195 §.

Lagrådet:

Under hänvisning till vad lagrådet anfört vid 67 § hemställes, att i förevarande

paragraf dels avfattningen av 1 mom. första stycket jämkas i enlighet

med vad lagrådet förordat beträffande motsvarande stycke i 67 §, dels

ock i 2 mom. första stycket orden »eller grunderna» få utgå.

197 §.

Lagrådet:

En ledande grundsats i det förevarande förslaget är såsom vid 66 § berörts

att rörelsens resultat bör fördelas å olika rörelsegrenar. På sätt av motiven

framgår lärer härav följa att i ett ömsesidigt bolag jämväl uttaxering och,

i andra hand, nedsättning av försäkrings- och ersättningsbelopp skall kunna

s. 559 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

559

ske för viss gren som utvisar brist, ehuru övriga grenar givit överskott varmed

bristen skulle ha kunnat täckas. I bolagsordningen skall enligt 170 §

punkt 10 anges intill vilket belopp och i vilken ordning delägarna äro personligen

ansvariga för bolagets förbindelser, men det bär lämnats öppet vilka

möjligheter som härutinnan skola stå till buds. Förevarande paragraf tager

knappast med den föreslagna formuleringen hänsyn till alla dessa möjligheter.

Nödig klarhet i angivna avseenden torde vinnas om i första stycket, vilket

avser uttaxering, andra punkten erhåller den lydelsen att, om i bolagsordningen

delägarnas personliga ansvarighet är begränsad till visst belopp

eller uttaxering i första hand skall ske inom en bestämd grupp av delägare

eller eljest i annan ordning än i förevarande paragraf stadgas, uttaxeringen

skall jämkas därefter. Då bestämmelserna i andra stycket, vilka avse nedsättning

av försäkrings- och ersättningsbelopp, direkt anknyta till första

styckets föreskrifter, kommer den nu ifrågasatta ändringen att avse även

sådan nedsättning.

Sista stycket i förevarande paragraf torde såsom överflödigt kunna utgå.

198 §.

Lagrådet:

Enligt första stycket av förevarande paragraf skall genom styrelsens och

verkställande direktörens försorg uttaxering ofördröjligen bringas till verkställighet.

Emellertid framgår av bestämmelserna i 74 § att verkställande

direktör äger självständig beslutanderätt vid sidan av bolagets styrelse allenast

i angelägenheter, som äro att hänföra till den löpande förvaltningen.

Att beslut om verkställighet av uttaxering icke kan inrymmas under den löpande

förvaltningen torde få anses uppenbart. I överensstämmelse härmed

torde nu ifrågavarande bestämmelse böra ändras därhän, att skyldigheten

att bringa uttaxering till verkställighet kommer att åvila endast styrelsen.

Första stycket innehåller tillika föreskrift om att sista inbetalningen å

uttaxerat belopp skall vara gjord inom tre år från beslut om uttaxering.

Vidare stadgas i andra stycket att uttaxeringsbeslut viss tid före varje inbetalningsdag

i bestämd ordning skall delgivas delägarna. Med »beslut» torde

här i båda fallen avses verkställighetsbeslut. Önskvärt är att lagtexten härutinnan

förtydligas.

204 §.

Lagrådet:

I 73 § tredje stycket stadgas att, där en eller flera styrelseledamöter skola

tillsättas i annan ordning än genom val å bolagsstämma men sådan ledamot

ej tillsatts, ersättare skall av rätten förordnas på ansökan av styrelseledamot,

aktieägare, borgenär eller annan, vars rätt kan vara beroende av alt någon

finnes som äger företräda bolaget. I förevarande paragraf 1 mom. första

stycket stadgas bland annat, att vid tillämpning av nämnda bestämmelse

å ömsesidigt försäkringsbolag vad där sägs om aktieägare skall äga tillämpning

å delägare och garant. För att de båda sladgandena skola i sak motsvara

s. 560 Kontrollera mot PDF

560

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

varandra torde emellertid beträffande ömsesidigt bolag ansökan hos rätten

böra få göras även av delegerad. Komplettering av förevarande stycke i sådant

avseende föreslås därför.

206 §.

Lagrådet:

I 100 § 3 mom. av förslaget föreskrives skyldighet för styrelsen, styrelseledamot

och verkställande direktören i försäkringsaktiebolag att hos försäkringsinspektionen

göra anmälan för det fall, att revisorer ej vederbörligen

utsetts, och tillägges att sådan anmälan må göras även av aktieägare eller

borgenär. I 104 § 1 mom. första stycket stadgas, att revisorerna i ett försäkringsaktiebolag

äga att i revisionsberättelse meddela erinringar, som de anse

böra komma till aktieägarnas kännedom. Enligt förevarande paragraf skall,

bland annat, vad i 100 och 104 §§ stadgas gälla för ömsesidigt försäkringsbolag.

Härvid lärer böra iakttagas att vad i 100 § 3 mom. och 104 § 1 mom.

första stycket sägs om aktieägare får äga tillämpning å delägare i ömsesidigt

bolag, delegerad och garant. Då föreskrift i sådant avseende saknas,

hemställer lagrådet om komplettering härutinnan.

207 och 211 §§.

Lagrådet:

Angående sättet för utövande av rösträtt å bolagsstämma finnas stadganden

såväl i 207 § andra stycket, enligt vilket delegerads rösträtt ej må utövas

genom ombud, som i 211 §, vilken i punkt 1 upptager en regel som tilllåter

delägare att utöva sin rösträtt på dylikt sätt, dock att till ombud endast

får utses annan röstberättigad delägare. Däremot saknas i förslaget uttryckliga

föreskrifter i detta hänseende i fråga om garants rösträtt. Det synes för

fullständighetens skull lämpligt att låta sagda punkt i 211 § avse även garant,

varvid emellertid avfattningen bör så jämkas att nyssnämnda inskränkning

endast kommer att hänföra sig till ombud för delägare. Vidare

skulle reglerna vinna i överskådlighet, om föreskriften i 207 § andra stycket

flyttades till 211 § första stycket, där den lämpligen kunde få utgöra en särskild

punkt omedelbart efter den nuvarande punkt 1. Som denna föreskrift

dock liksom enligt förslaget bör vara ovillkorlig, föranleder en dylik omflyttning

jämkning i andra stycket av 211 §.

231 §.

Lagrådet:

Vad lagrådet anmärkt vid 133 § äger motsvarande tillämpning i fråga om

denna paragraf.

232 §.

Lagrådet:

Iakttages vad lagrådet vid 207 och 211 §§ förordat, bör den i förevarande

paragraf gjorda hänvisningen till 211 § första stycket 2 och 3 ändras till att

avse samma stycke 3 och 4.

s. 561 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

234 §.

561

Lagrådet:

Bifalles vad lagrådet hemställt under 137 §, bör i andra stycket ordet

»skall» utbytas mot »äger» och ordet »ofördröjligen» utgå.

243 §.

Lagrådet:

Vad lagrådet erinrat vid 148 § äger motsvarande tillämpning i fråga om

förevarande paragraf.

244 §.

Lagrådet:

Av skäl som lagrådet vid 149 § anfört lärer, i överensstämmelse med vad

där förordats, avfattningen jämväl av förevarande paragrafs andra stycke

böra jämkas.

259 §.

Justitieråden Lawski, GyUenswärd och Nissen:

Beträffande försäkringsaktiebolag har i 163 §, i anslutning till nya aktiebolagslagen

(172 §), som villkor för att dylikt bolag, som trätt i likvidation,

skall få låta likvidationen upphöra och återupptaga sin verksamhet, stadgats

bl. a. att brist i aktiekapitalet icke föreligger. För de ömsesidiga försäkringsbolagens

del saknas i förslaget någon motsvarande regel. Då de skäl

som föranlett uppställandet av nämnda villkor för återupplivande av aktiebolag

synas äga giltighet även i fråga om ömsesidiga försäkringsbolag, hemställes,

att i första stycket av förevarande paragraf som en förutsättning för

fattande av beslut om återupplivande upptages, att full täckning för bolagets

förbindelser finnes.

Regeringsrådet Kuylenstierna:

Möjligheten att låta ett aktiebolag, som frivilligt trätt i likvidation, leva upp

igen har i nya aktiebolagslagen kringgärdats med olika garantier. Bland annat

kräves att det av för ändamålet upprättad balansräkning framgår att aktiebolagets

hela aktiekapital finnes i behåll, medan däremot bolaget ej skulle

vara skyldigt träda i likvidation förrän två tredjedelar av aktiekapitalet gått

förlorade. Motsvarande bestämmelser ha i det föreliggande förslaget upptagits

beträffande försäkringsaktiebolag. För ömsesidigt försäkringsbolag föreslås

mer obestämda regler. Visserligen skall, där fråga om återupplivning av bolaget

uppkommer, ny balansräkning upprättas, men dess beskaffenhet är icke

utslagsgivande för återupplivningsrätten. Sådan rätt föreligger formellt även

där passiva överstiga aktiva. Visserligen skall bolaget ej kunna återupplivas,

om anledning till tvångslikvidation föreligger, men skyldigheten att träda i

likvidation är med hänsyn till möjligheten att verkställa uttaxering eller att

3G Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 50.

s. 562 Kontrollera mot PDF

562

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

nedsätta försäkringsbeloppen oberoende av om täckning för skulderna föreligger.

Då det icke synes böra ifrågakomma att låta bolaget åter börja sin

verksamhet med en förhandenvarande risk att på grund av underbalans nödgas

omedelbart skrida till uttaxering eller nedsätta försäkringsbeloppen, synes

det lämpligt att för återupplivning uppställa den av lagrådets övriga ledamöter

förordade förutsättningen att full täckning för bolagets förbindelser finnes.

Men ej heller ett sådant stadgande kan anses tillfyllest. När bolaget trätt

i likvidation, har det (bortsett från visst här betydelselöst undantagsfall)

måst omedelbart upphöra att meddela nya försäkringar. Det har med andra

ord i verkligheten nedlagt sin verksamhet och mestadels i huvudsak förlorat

den good-will, som varit förenad med dess rörelse. Att starta ett ömsesidigt

försäkringsbolag går vanligen ej för sig utan ett garantikapital, som

i praktiken har samma betydelse som ett överskott på aktivsidan. Det framstår

därför som ett rimligt krav för att bolaget skall få återupplivas, att den

upprättade balansräkningen uppvisar ett överskott som i avseende å storleksordningen

är jämförligt med ett tillräckligt aktiekapital. Om tillräckligt

sådant överskott är för handen eller ej, kan svårligen avgöras utan prövning

i varje särskilt fall.

Till det anförda kommer emellertid såvitt angår livförsäkringsrörelse ännu

en omständighet, som måste beaktas även beträffande försäkringsaktiebolag,

nämligen det förhållandet att vid likvidation bolagets rättigheter och skyldigheter

på grund av livförsäkringsavtalen enligt 296 § omedelbart övertagits

av ett särskilt administrationsbo och att försäkringsinspektionen regelmässigt

trätt i underhandling med andra försäkringsbolag för att avyttra försäkringsstocken

och de för denna pantsatta värdehandlingarna. Endast under mycket

speciella förhållanden kan det vara anledning för det likviderande bolaget

att återuppliva sin försäkringsverksamhet, om det ej kan återförvärva

dessa försäkringar och tillgångar. Ha förhandlingarna med annat bolag fortskridit

så långt att enighet om överlåtelsen till detta praktiskt sett föreligger,

fastän sådan ännu ej formellt ägt rum, synes det emellertid föga rimligt

att det frivilligt likviderande bolaget skulle få på grund av återupplivningen

återinträda i sin rätt till försäkringsavtalen och tillgångarna. Ha

dessa redan överlåtits, är möjligheten givetvis utesluten, och bolaget i likvidation

är i huvudsakligen samma läge som varje annan företagare vilken

önskar börja driva försäkringsrörelse. I detta fall borde förutsättningarna

för återupplivningsrätt vara desamma som vid meddelande av ny koncession.

Det torde emellertid knappast vara möjligt att i lagen ange när ett bolag

skulle återbekomma vad som överlämnats till ett administrationsbo och när

detta ej skulle ske. Frågan kan svårligen allsidigt — med beaktande även av

försäkringstagarnas intressen — bedömas av någon annan än försäkringsinspektionen.

Där fråga är om livförsäkringsrörelse, synas därför i och för

sig goda skäl föreligga att låta rätt till återupplivning bli beroende på offentlig

prövning.

Det nu anförda leder till att en offentlig prövning för rätt att återuppliva

försäkringsbolag i likvidation är erforderlig beträffande aktiebolag, som driver

livförsäkringsrörelse, och för ömsesidigt bolag oavsett arten av dess ro
-

s. 563 Kontrollera mot PDF

563

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

relse. I fråga om försäkringsaktiebolag som driver endast annan försäkringsrörelse

än livförsäkringsrörelse synes däremot sådan prövning ej i lika grad

motiverad.

Emellertid synas goda skäl kunna anföras för det betraktelsesättet att ett

bolag, som frivilligt gått i likvidation, därigenom avstått från rätten att framdeles

utnyttja koncessionen, låt vara att denna ej upphör förrän bolaget definitivt

nedlagt sin försäkringsrörelse. Det synes då icke vara obilligt att

krav på Konungens tillstånd uppställes för återupplivningsrätt. Denna synpunkt

lärer tillräckligt motivera att skillnad ej göres mellan olika bolag och

olika slag av rörelse, utan att återupplivningsrätten genomgående göres beroende

på tillstånd av Konungen. Att för denna prövning försäkringsinspektionens

sakkunskap kommer att tagas i anspråk ligger i sakens natur.

263 §.

Lagrådet:

I 9 och 173 §§ erinras om de paragrafer, vari ytterligare stadganden meddelas

om grunder för livförsäkring. Samtliga dessa stadganden återfinnas i

avdelning III, i vars rubrik angives att den handlar om, bland annat, grunder

för försäkringsverksamhet. Under sådana förhållanden synes någon ytterligare

erinran om var ifrågavarande stadganden, utom det i förevarande

paragraf givna, äro att söka, icke erforderlig. Sista stycket i paragrafen kan

därför utgå.

264 §.

Lagrådet:

I 1 mom. första stycket andra punkten stadgas att grunderna för beräkning

av försäkringspremier och premiereserv må, där så finnes ändamålsenligt,

innehålla antaganden rörande särskilda säkerhetstillägg. Med de förhållanden,

vartill de i momentet för övrigt angivna antagandena hänföra sig,

nämligen dödlighet och andra riskmått, räntefot och omkostnader, äro emellertid

säkerhetstillägg begreppsmässigt ej jämförliga. Utan ändring av det

sakliga innehållet synas orden »antaganden rörande» kunna utbytas mot

»föreskrifter om». Sker detta, böra motsvarande ändringar vidtagas i 1 mom.

andra stycket och 2 mom. första stycket. I 3 mom. kommer, om beteckningen

»antagande» där får kvarstå utan ändring i övrigt, en förskjutning av innebörden

att äga rum, i det säkerhetstilläggen komma att falla utanför stadgandets

räckvidd. Det avsedda ändamålet med bestämmelsen torde i allt väsentligt

vinnas, om i slutet av momentet efter ordet »försäkringar» tillägges

»samt till storleken av särskilda säkerhetstillägg». Paragrafen torde därjämte

böra underkastas någon redaktionell jämkning.

271 §.

Justitieråden Lawski, Gytlenswärd och Nissen:

Vid avfattandet av denna paragraf har ej beaktats det fall att i ett bolag,

som driver både livförsäkringsrörelse och annan rörelse, den senare rörelsen

s. 564 Kontrollera mot PDF

564

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

gått med sådan förlust att föreskriven avsättning till säkerhetsfond skulle

kunna framtvinga likvidation eller konkurs. Beträffande det förut under 66 §

behandlade fallet har lagrådet framhållit att på grund av reglerna i 273 §

om förlusttäckning en särskild bestämmelse måhända i och för sig kunde

undvaras. För förstnämnda fall finnes i förslaget ingen motsvarighet till den

vid 66 § berörda föreskriften i 273 §. Till frågan om täckning av förlust å annan

verksamhet än livförsäkring i bolag, som meddelar såväl liv- som annan

försäkring, återkommer lagrådet under sistnämnda paragraf. Emellertid är

det tydligt, att säkerhetsfonden, vartill enligt 277 § i där avsett fall livförsäkringstagama

njuta panträtt, icke alltid kan få tagas i anspråk för täckande

av förlust å annan försäkring. Det synes därför nödvändigt att i förevarande

paragraf i fråga om skyldigheten att avsätta medel till säkerhetsfond göra en

uttrycklig inskränkning för det ifrågavarande fallet.

I detta sammanhang är emellertid ytterligare följande att beakta. Om i ett

ömsesidigt bolag, som meddelar både livförsäkring och annan försäkring än

personförsäkring, vinst uppkommer å livförsäkringen men förlust å den andra

försäkringen, uppställer sig frågan huruvida föreskriven avsättning till säkerhetsfond

skall ske, oaktat förlusten ej kan täckas ens genom nedsättning

av reservfonden utan man måste tillgripa uttaxering å delägarna och eventuellt

nedsättning av försäkrings- och ersättningsbeloppen. Inom parentes må

anmärkas att det nu omnämnda specialfallet är ganska opraktiskt, då jämlikt

2 § med livförsäkringsrörelse ej må förenas försäkringsrörelse av annat

slag, med mindre särskilda skäl därtill äro. Med grundtanken att varje verksamhetsgren

bör i fråga om inkomster och utgifter hållas skild från de övriga

synes mest förenligt, att i den angivna situationen avsättning till säkerhetsfond

sker, och härför talar ock avfattningen av 197 §.

Det hemställes, dels att i slutet av förevarande paragrafs andra stycke

införes en ny punkt av det innehåll, att avsättning till säkerhetsfond ej må

ske av medel, som erfordras till täckande av förlust, vilken uppstått å försäkringsrörelse

av annat slag än livförsäkringsrörelse och ej motsvaras av

befintliga till framtida förfogande avsatta medel eller av reservfonden samt

ej heller, i fall som i 197 § avses, täckes på sätt där sägs, dels ock att i styckets

första punkt efter ordet »förlust» inskjutas orden »å denna rörelse».

I den remitterade lagtexten har upptagits den föreskriften att avsättningen

till säkerhetsfond skall, där enligt lagen eller bestämmelse i bolagsordningen

avsättning till reservfond skall ske, äga rum först sedan sådan avsättning

skett. Som säkerhetsfonden bildas ur årsvinsten å livförsäkringsrörelse men

avsättning till reservfond skall ske av årsvinsten å annan försäkringsrörelse,

torde stadgandet böra utgå.

Regeringsrådet Kuylenstierna:

I ovanstående uttalande av lagrådets övriga ledamöter instämmer jag med

den inskränkning som följer av att, enligt vad som framgår av mitt uttalande

under 273 §, jag icke anser säkerhetsfond någonsin böra tagas i anspråk

för täckning av förlust å annan rörelse än livförsäkringsrörelse.

s. 565 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

272 §.

565

Justitieråden Lawski, Gyllenswärd och Nissen:

Med hänsyn till innehållet i det nya stadgande, vars införande såsom ett

tredje stycke i 273 § 2 mom. av oss i det följande förordas, bör, om berörda

hemställan vinner beaktande, i sista stycket av förevarande paragraf uttrycket

»samma lagrum» utbytas mot »samma lagrum 1 mom. och 2 mom. första

stycket».

Beträffande i övrigt innehållet av 272 § må framhållas, att det — bortsett

från fall som kan komma att föreligga, därest omförmälda tredje stycke införes

i 273 § 2 mom. — uppenbarligen icke är meningen att försäkringsinspektionen

skall lämna tillstånd till nedsättning av säkerhetsfonden även

för ändamål som har avseende å annan verksamhet än livförsäkring. Då

det emellertid torde falla av sig självt att så ej kommer att ske, synes icke

nödvändigt att tynga avfattningen med något uttryckligt förbehåll härutinnan.

273 §.

Justitieråden Lawski, Gyllenswärd och Nissen:

I fråga om försäkringsbolag vilket meddelar såväl livförsäkring som försäkring

av annat slag kan det uppenbarligen tänkas, att inom livförsäkringsrörelsen

finnas tillgångar till större belopp än som erfordras för täckande

av denna rörelses förbindelser, medan å annan verksamhet föreligger förlust,

som ej kan täckas av befintliga för denna verksamhet avsatta medel. Någon

särskild föreskrift om hur detta fall skall behandlas innefattar icke förslaget.

Emellertid har försäkringsutredningen förutsatt, att i detta fall endast

livförsäkringens dispositionsfonder skola få användas för förlusttäckningen

och livförsäkringens tekniska fonder lämnas intakta. Denna ståndpunkt

skulle kunna medföra, att bolaget tvingades att likvidera eller gå i konkurs,

oaktat bolagets förmögenhetsställning —- om hänsyn tages till ställningen i

dess helhet — icke bort föranleda därtill. En sådan anordning framstår såsom

otillfredsställande. Enligt lagrådets mening synes naturligt att i nämnda

fall tillämpa regler motsvarande de i 2 mom. första stycket för där avsett

fall upptagna. Härvid bär dock iakttagas, att säkerhetsfonden, med hänsyn

till den därmed förknippade pantsäkerheten för livförsäkringstagare, får anlitas

först i sista hand. Likaledes bör nämnda fond ävensom annan fond, i

den mån densamma redovisas i värdehandlingar vilka jämlikt föreskrift,

meddelad med stöd av 265 §, skola vara satta i särskilt förvar på sätt i 276 §

sägs, kunna nedsättas endast med försäkringsinspektionens tillstånd, varigenom

det blir möjligt för inspektionen att hindra nedsättning så snart sådan

skulle kunna äventyra livförsäkringstagares rätt på grund av försäkringsavtalet.

Tydligen bör dessutom för de ömsesidiga försäkringsbolagens del undantag

göras beträffande sådan verksamhet — annan försäkring än personförsäkring

— i fråga om vilken enligt 197 § gäller att, sedan nedsättning

av reservfonden ägt rum, skall företagas uttaxering och, i andra hand, nedsättning

av försäkrings- och ersättningsbelopp.

s. 566 Kontrollera mot PDF

566

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

I enlighet med det anförda hemställes, att till 273 § 2 mom. måtte fogas

ett nytt tredje stycke av innehåll att, därest i bolag som avses i första stycket

uppkommer förlust å annan försäkring än livförsäkring och förlusten ej

kan täckas av befintliga till framtida förfogande avsatta medel eller genom

nedsättning av reservfonden, skall till täckande av förlusten nedsättning ske

av regleringsfonden, utjämningsfonden, återbäringsfonden och säkerhetsfonden

i nu angiven ordning; dock att i fall då värdehandlingar vari sådan fond

redovisas skola sättas i särskilt förvar på sätt i 276 § sägs fonden icke må

nedsättas utan försäkringsinspektionens tillstånd, samt att vad här stadgats

ej skall lända till rubbning av vad i 197 § är föreskrivet om täckande av

ömsesidigt försäkringsbolags förlust å annan försäkring än personförsäkring
Regeringsrådet

Kuylenstierna:

Jag instämmer i det förslag, som beträffande förevarande paragraf framlagts

av lagrådets övriga ledamöter, dock ej såvitt detta avser att säkerhetsfond

skall under viss förutsättning tagas i anspråk för täckande av förlust

å annan verksamhet än livförsäkring eller såvitt det innefattar reservation

beträffande det fall då värdehandlingar satts i särskilt förvar.

274 §.

Lagrådet:

1 paragrafen användes uttrycket »försäkringsfonden för egen räkning» såsom

ett känt begrepp. Det uttalas i motiven att detta uttryck överensstämmer

med den allmänt tillämpade terminologien på området. Uttrycket måste

dock anses vara av så specifikt teknisk art att det icke bör användas i lagtext

utan definition. Inom skattelagstiftningen, där samma uttryck också förekommer,

har en definition ansetts behövlig. I första punkten andra stycket

av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen heter det att med försäkringsfond

för egen räkning förstås försäkringsfond (premiereserv, ersättningsreserv)

enligt försäkringslagen, minskad med värdet av återförsäkrares

ansvarighet. En bestämmelse av i huvudsak samma innehåll synes böra införas

såsom ett sista stycke i förevarande paragraf.

288 §.

Lagrådet:

2 mom. innehåller föreskrift om skyldighet för försäkringsinspektionen att

under vissa omständigheter förelägga bolaget att vidtaga de åtgärder som

prövas påkallade. Enligt hänvisningar i 117 § andra stycket och 217 § andra

stycket skall sagda föreskrift gälla även om styrelsen underlåtit att i föreskriven

ordning kalla till ordinarie bolagsstämma eller att i visst fall utlysa

extra bolagsstämma att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven

kallelsetid kan ske. Då inspektionens föreläggande i dessa situationer lämpligen

bör riktas, ej mot bolaget utan mot styrelsen, hemställes att i lagtexten

efter ordet »bolaget» tillfogas »eller styrelsen».

opaginerad Kontrollera mot PDF

567

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

Såsom av försäkringsutredningens motiv framgår avses att uttrycket »denna

lag» i andra momentets första led skall omfatta även föreskrifter vilka utfärdats

på grund av lagen. I tydlighetens intresse och för vinnande av överensstämmelse

med vad som i allmänhet lärer brukas torde emellertid lagtexten

böra fullständigas i detta hänseende.

290—294 §§.

Lagrådet:

Enahanda förbud som det, vilket i 291 § stadgas för ledamot av eller befattningshavare

hos försäkringsinspektionen att vara ledamot i styrelsen för

svenskt försäkringsbolag, lärer böra gälla beträffande ledamotskap i styrelsen

för utländsk försäkringsanstalt, som, enligt vad särskilt stadgas, erhållit

tillstånd att här i riket driva försäkringsrörelse. Lagrådet hemställer,

att paragrafen måtte jämkas i enlighet härmed.

De j 290—292 §§ upptagna bestämmelserna torde med hänsyn till innehållet

lämpligen hava sin plats sist bland stadgandena i avdelning V och således

böra flyttas till närmast efter föreskrifterna i förslagets 294 §. Den

omnumrering av 290—294 §§ i förslaget som härav blir en följd föranleder

en däremot svarande ändring av de i 140, 145, 236 och 240 §§ förekommande

hänvisningarna till 293 §.

295 §.

Lagrådet:

Skyldighet att träda i likvidation åligger enligt 135 § första stycket försäkringsaktiebolag

och enligt 233 § första stycket ömsesidigt försäkringsbolag

då bolagets hela försäkringsbestånd överlåtits. Bestämmelsen i förevarande

paragraf 5 mom. första stycket, som innehåller enahanda föreskrift, kan

därför saklöst utgå.

296 §.

Lagrådet:

Vad som yttrats vid 94* § har motsvarande tillämpning å stadgandet i 1

mom. andra stycket första punkten i förevarande paragraf.

Såsom vid 148 § erinrats förutsätter den av lagrådet förordade ändringen

i samma paragraf, att åt stadgandet i 2 mom. andra stycket av förevarande

paragraf gives sådant innehåll att där omförmäld värdering av de värdehandlingar

försäkringsinspektionen har att omhändertaga för särskild administration

ävensom beräkningen av livförsäkringsfondens belopp skola där administrationen

beror på att bolaget trätt i likvidation hänföra sig till den

dag då detta skedde. Någon betänklighet mot en sådan jämkning av förslaget

i denna del lärer ej möta med hänsyn till förhallandena vid administrationen.

På grund härav och då icke heller för det fall att administrationen

föranletts av inträffad konkurs synes nödvändigt att bibehålla den speciella

tidsbestämningen i andra stycket av 2 mom. hemställes, att detsammas

senare del från och med orden »å första» till och med orden »egendomsavträde

meddelades» måtte få utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

568

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Justitieråden Lawski, Gyllenswård och Nissen:

Om likvidation av försäkringsbolag äger bolagsstämman besluta; dock kan

i vissa fall rätten förklara att bolaget skall träda i likvidation. För bolagets

försättande i konkurs fordras självfallet alltid ett rättens beslut. Därest bolagsstämmans

beslut om likvidation efter klander upphäves eller rättens

ifragavarande beslut ändras av högre rätt, kommer tydligen det i förevarande

och följande paragrafer reglerade administrationsförfarandet att upphöra

och försäkringsinspektionen att hava att till bolaget återlämna de värdehandlingar

den jämlikt 1 mom. andra stycket i paragrafen omhändertagit. Med

hänsyn till denna eventualitet synes någon definitiv överlåtelse enligt 297 §

till annat bolag av de till administrationsboet hörande försäkringarna icke

böra ske; förberedande åtgärder i detta syfte synas dock kunna omedelbart

vidtagas. Jämväl då bolagsstämma med stöd av stadgandena i 163 eller 259 §

beslutar likvidationens upphörande och verksamhetens återupptagande lärer

administrationen skola upphöra. Tydligt är dock att i dylikt fall förfoganden

redan kunna hava skett, som omöjliggöra ett återlämnande till bolaget av

sådana värdehandlingar som nyss nämnts. Någon antydan i lagtexten om här

berörda förhållanden torde ej vara erforderlig, i all synnerhet som ett upphörande

av likvidationen näppeligen kan ske annat än efter samråd med inspektionen,

vilken naturligtvis ej kommer att vidtaga några realisationsåtgärder,

då anledning föreligger till antagande att verksamheten skall återupptagas.

305 och 306 §§.

Lagrådet:

I andra stycket av 305 § stadgas med avseende å försäkringsaktiebolag

att, om bolagsordningen innehåller bestämmelse eller förbehåll, varom förmäles

i 10 § 1 mom. första, andra eller tredje stycket, anmärkning om bestämmelsen

eller förbehållet skall införas i registret. I 306 § andra stycket finnes

för de ömsesidiga försäkringsbolagens del motsvarande bestämmelse men med

hänvisning till första eller andra stycket i den mot 10 § svarande 174 §. I försäkringsutredningens

förslag avsågo de i paragraférna upptagna hänvisningarna

i stället 10 § 1 mom. respektive 174 § i deras helhet. Då något skäl för

de i det remitterade förslaget gjorda begränsningarna icke synes föreligga,

heniställes, att dessa få bortfalla.

Tillika hemställer lagrådet under hänvisning till vad som anförts under

11, 12, 19 och 29 §§ ävensom under 191 §, dels att enligt punkt 1 i första stycket

av vardera av förevarande paragrafer registreringen får avse dagen för

koncessionens beviljande i stället för dagen för Konungens beslut om stadfästelse,

dels att i sista stycket av vardera paragrafen orden »exemplaren av

Konungens beslut om stadfästelse» utbytas mot »avskrifterna av koncessionen».

312 §.

Lagrådet:

I anslutning till innehållet i 253 § gällande lag om försäkringsrörelse och

motsvarande stadganden i lagen angående handelsregister, firma och prokura,

s. 569 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

569

nya aktiebolagslagen m. fl. lagar lärer förevarande paragrafs första stycke

böra fullständigas med föreskrift att i där avsett fall talan hos domstol må

föras jämväl om förbud för det bolag, vars registrerade firma företer likhet

med annan firma, att efter viss tid använda förstnämnda firma.

326 §.

Lagrådet:

Stadgandet i punkt 4 av förevarande paragraf motsvarar straffbestämmelsen

i 213 § 5 nya aktiebolagslagen och medger liksom denna bestämmelse

ådömande även av fängelse. För en av de i punkt 4 avsedda förseelserna,

nämligen förfarande i strid mot föreskrifterna i 94 § 1 mom. av förslaget,

synes en dylik strafflatitud vara alltför sträng. Berörda förfarande lärer icke

vara av svårare beskaffenhet än att straffet därför lämpligen kan, på sätt

för motsvarande fall stadgas i 215 § nya aktiebolagslagen, stanna vid dagsböter.

Likaledes i överensstämmelse med nyssnämnda stadgande torde dessutom

straffbarheten böra inträda först då ett väsentligt eftersättande skett av

de föreskrifter varom är fråga. Ett stadgande av denna innebörd har emellertid

sin plats i 328 §, som utgör förslagets motsvarighet till 215 § nya aktiebolagslagen.

Med hänsyn till det anförda och då av föreskrifterna i förslagets

97 § här endast den i första stycket första punkten upptagna synes äga

betydelse hemställes, att brottsbeskrivningen i punkt 4 av 326 § måtte begränsas

så att den kommer att omfatta allenast förfaranden i strid mot bestämmelserna

i 93 §, 94 § 2—5 mom., 95 §, 96 §, 97 § första stycket första

punkten eller 139 § eller 205 §, jämförd med 93 § 1—5, 7 och 8 mom., 94 §

3—5 mom., 95 §, 96 § samt 97 § första stycket första punkten.

Vad ovan sagts med avseende å straffbeläggandet enligt punkt 4 av förfarande

i strid mot 94 § 1 mom. är naturligen tillämpligt även i fråga om

straffbestämmelsen i punkt 5 av förevarande paragraf. Jämväl ur denna

punkts tillämplighetsområde torde därför förfarande i strid mot sagda moment

böra uteslutas, och punkt 5 bör få avse förfarande i strid mot 94 § blott

där det hänför sig till dennas 2—5 mom. Framhållas må att stadgandet i 2

mom. av sistnämnda paragraf i själva verket saknar betydelse för de ömsesidiga

försäkringsbolagens del; någon olägenhet av att låta hänvisningen

reservationslöst gälla också detta moment torde emellertid ej kunna uppkomma,

medan å andra sidan därigenom avfattningen blir enklare.

328 §.

Lagrådet:

Vid 326 § har framhållits, att under straffbestämmelsen i förevarande paragraf

torde böra upptagas jämväl vissa förfaranden av styrelseledamot,

verkställande direktör eller likvidator, varigenom väsentligt eftersättande

skett av föreskrifterna i 94 § 1 mom. I överensstämmelse med den eljest i förslaget

tillämpade principen att, där ej särskilda skäl föranleda till annat,

följa nya aktiebolagslagen lära emellertid i detta sammanhang böra i 328 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

570

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

införas även bestämmelser som svara mot övriga stadganden i punkterna 1

och 2 av 215 § nya aktiebolagslagen. På grund härav hemställes, att i förevarande

paragraf de nuvarande punkterna 1 och 2 måtte erhålla beteckningen

3 respektive 4 samt framför dem tilläggas två nya punkter, betecknade 1

respektive 2 och innefattande föreskrift att med dagsböter straffas dels, enligt

punkt 1, styrelseledamot eller verkställande direktör, där han vid upprättande

av balansräkning, vinst- och förlusträkning eller redogörelse, som avses

i 91 eller 97 § eller 205 §, jämförd med 91 och 97 §§, eller 139, 146

eller 241 §, väsentligen eftersätter bestämmelsen i 94 § 1 mom. eller med stöd

av 94, 95 eller 97 § meddelade bestämmelser, eller vid upprättande av handling

varom nyss sagts eller av förvaltningsberättelse, som avses i 91, 146 eller

241 §, av vårdslöshet förfar i strid mot bestämmelser som avses i 326 § 4,

dels, enligt punkt 2, likvidator, där han vid upprättande av balansräkning,

som avses i 163 eller 259 §, väsentligen eftersätter bestämmelserna i 94 § 1

mom. eller med stöd av samma paragraf meddelade bestämmelser, eller vid

upprättande av balansräkning, likvidationsräkning, vinst- och förlusträkning

eller förvaltningsberättelse, som avses i 148, 152, 157, 163, 243, 247, 252 eller

259 §, av vårdslöshet förfar i strid mot bestämmelser som avses i 326 § 5.

339 §.

Lagrådet:

Det i denna paragraf stadgade förbudet för försäkringsbolag mot att —

bortsett från lån mot säkerhet i försäkringsbrev — utlåna medel till styrelseledamot

och vissa andra funktionärer i bolaget eller i annat bolag inom samma

koncern eller att utlämna lån mot borgen av sådan person synes gå väl

långt. Såsom i remissen erinrats hava de liknande förbuden i 48 § lagen om

bankrörelse och 28 § lagen om sparbanker icke gjorts ovillkorliga. I själva

verket synes det vara tillräckligt att föreskriva den inskränkning i bolagens

rörelsefrihet med avseende på ifrågavarande åtgärder att de ej må vidtagas

utan försäkringsinspektionens medgivande. Lagrådet hemställer därför, att i

första stycket måtte dels mellan orden »ej» och »utlåna» i första punkten inskjutas

orden »utan tillstånd av försäkringsinspektionen» dels mellan orden

»må» och »lån» i andra punkten införas orden »utan sådant tillstånd». Det

kan framhållas, att enligt den nu föreslagna avfattningen hinder icke lärer

möta för inspektionen att genom generella bestämmelser angiva under vilka

förutsättningar — anknytande exempelvis till storleken av det sökta lånebeloppet

och beskaffenheten av den bjudna säkerheten — utlåning av här

avsedd art skall få ske.

348 §.

Lagrådet:

Enligt 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete må, där för ändamålet

bildats sådant ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag, vars delägare äro arbetsgivare

och för vars förbindelser delägarna svara med obegränsad personlig

ansvarighet, i lagen avsedd försäkring av delägarnas arbetare äga rum i

s. 571 Kontrollera mot PDF

571

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

detta bolag. Lagen utgår alltså från att för delägarna i ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag

skall kunna föreligga obegränsad personlig ansvarighet, vilket

ock är fallet jämlikt 118 § gällande lag om försäkringsrörelse. Emellertid

stadgas i det remitterade förslagets 168 § att i fråga om livförsäkring och

annan personförsäkring häfta för ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser

allenast bolagets tillgångar. Det synes därför erforderligt med ett stadgande av

det ungefärliga innehåll, att utan hinder av bestämmelserna i 168 § må för

ändamål som avses i lagen om försäkring för olycksfall i arbete bildas ömsesidigt

försäkringsbolag, för vars förbindelser delägarna svara personligen. Som

förslagets regler om uttaxering å delägarna i ömsesidigt försäkringsbolag gälla

allenast förlust å annan försäkring än personförsäkring, lärer det böra tillläggas

en bestämmelse därom, att beträffande salunda bildat bolag skall i

fråga om förlust å olycksfallsförsäkringen vad i 197—203 §§ är för där avsett

fall föreskrivet om uttaxering äga motsvarande tillämpning. Godtagas de sålunda

föreslagna bestämmelserna, torde vad sista stycket av förevarande paragraf

innehåller om ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag kunna utgå.

Som, vad angår det ytterligare innehållet i paragrafens sista stycke, lagen

om trafikförsäkring å motorfordon icke synes göra föreskrifterna i förevarande

lag i något avseende otillämpliga, torde allenast erfordras en erinran

att angående trafikförsäkringsrörelse vissa särskilda bestämmelser meddelas

i förstnämnda lag.

De sålunda föreslagna stadgandena med avseende på ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag

ävensom den förordade erinringen om bestämmelserna

i trafikförsäkringslagen synas lämpligen böra, upptagna i två särskilda stycken,

få utgöra en paragraf för sig omedelbart framför den förevarande, vars

två första stycken följaktligen skulle komma att utgöra 349 §.

2. Förslaget till lag angående införande av nya

lagen om försäkringsrörelse.

4 och 6 §§.

Lagrådet:

Jämlikt 4 § 4 mom. må, innan fråga om koncession avgjorts, försäkringsbolag

fortsätta sin verksamhet enligt bestämmelserna i äldre lag, i den mån ej

Konungen förordnat att föreskrifter i nya lagen skola tillämpas. Stadgandet

lärer vara avsett att uppfattas så, att när med stöd därav bolagets verksamhet

fortsättes enligt bestämmelserna i äldre lag, jämväl den lagens straffbestämmelser

skola äga tillämpning. Diiremot torde regeln intet uttala beträffande

spörsmålet huruvida dessa straffbestämmelser skola tillämpas å förseelse,

begången under tid som här avses, även sedan för det ifragavarande bolagets

del nya lagens regler börjat gälla. Svaret på detta spörsmål gives i en generell

regel i 6 §, enligt vilken förseelse mot stadgande i äldre lag skall bedömas

efter nämnda lag även efter det stadgandet upphört att gälla. Det kan emellertid

ifrågasättas om sistnämnda bestämmelse bör bibehållas. Straffbestäm
-

s. 572 Kontrollera mot PDF

572

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

melserna i förslaget till lag om försäkringsrörelse innefatta icke i något fall

högre straffminimum än det allmänna av en dagsbot, under det att den

nu gällande lagen för vissa fall upptager böteslatituder med ett minimum av

50 kronor, vilket jämlikt 1 § särskilda böteslagen motsvarar 5 dagsböter. En

tillämpning av regeln i 6 § skulle förty kunna komma i strid mot den i 5 §

strafflagens promulgationsförordning uttryckta grundsatsen att brott som begåtts

under äldre lags giltighetstid skola bedömas efter nyare lag, om denna

är mildare. Förhållandet var beträffande straffsatserna i nya och gamla

aktiebolagslagen enahanda; promulgationslagen till nya aktiebolagslagen saknar

ock någon mot 6 § svarande regel. Innebörden härav lärer vara att om,

sedan nya lagen trätt i kraft, fråga uppkommer om straff för brott, begånget

under den gamla lagens giltighetstid, denna fråga får besvaras efter allmänna

rättsgrundsatser beträffande strafflags tillämplighet med hänsyn till tiden.

Detsamma synes böra gälla pa nu förevarande område. Lagrådet hemställer

därför, att 6 § far utgå samt att i följd därav de två sista paragraferna i

förevarande förslag omnumreras. Därjämte torde dels avfattningen av 4 §

böra jämkas så att den ovan angivna innebörden av ifrågavarande stadgande

däri bättre framgår, dels ock för tydlighetens skull böra utsägas, att fortsättandet

av verksamheten enligt bestämmelserna i äldre lag må ske ej

blott innan frågan om koncession avgjorts utan även, där koncession beviljats,

intill den tidpunkt, från vilken koncessionen skall gälla.

Andra stycket av 4 § 5 mom. torde i överensstämmelse med 4 § 12 mom.

promulgationslagen till nya aktiebolagslagen böra innehålla föreskrift att

vid likvidation som börjat innan den nya lagen om försäkringsrörelse trätt

i kraft de nya bestämmelserna om återupptagande av verksamheten efter

likvidationsbeslut och om verkan av att likvidationsbeslut blivit upphävt icke

skola tillämpas. Till stycket bör därför fogas ett stadgande att i det där

avsedda fallet ej heller bestämmelserna i 163, 164, 259 och 260 §§ nya lagen

äga tillämpning.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

s. 573 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

573

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 februari 1948.

N ärvar ande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Statsrådet Kock anmäler efter gemensam beredning med t. f. chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Quensel, samt cheferna för social-, finansoch

handelsdepartementen lagrådets den 17 december 1947 avgivna utlåtande

över de den 30 juni 1947 till lagrådet remitterade förslagen till lag

om försäkringsrörelse samt till lag angående införande av nya lagen om

försäkringsrörelse.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

A. Förslaget till lag om försäkringsrörelse.

Lagrådets granskning av det remitterade förslaget har resulterat i vissa

erinringar, vilka dock — där de ej äro av uteslutande formell art — icke

beröra de grundläggande principerna i förslaget. Med vissa undantag, vilka

framgå av vad som anföres i det följande, har jag funnit lagrådets erinringar

böra iakttagas. Beträffande skälen för och innebörden i de ändringar,

som sålunda vidtagits i förslaget, får jag hänvisa till lagrådets utlåtande.

Utöver vad som nu angivits ha smärre redaktionella jämkningar gjorts i

förslaget.

93 §.

En ledamot i lagrådet har ifrågasatt huruvida icke för inventarier principiellt

borde gälla de värderingsregler, som enligt 2 mom. av förevarande

paragraf skola tillämpas å där avsedda tillgångar.

Det remitterade förslaget intar i detta hänseende samma ståndpunkt som

den gällande försäkringslagen. Någon praktisk olägenhet därav har icke

försports vare sig från beskattningssynpunkt eller eljest; anmärkas må att,

därest bestämmelserna skulle i skattehänseende missbrukas, man i praktiken

icke helt saknar möjlighet att åstadkomma rättelse med hänsyn till att

den fria avskrivningsrätten är beviljad allenast tillsvidare och följaktligen

kan återkallas. Jag finner med hänsyn härtill icke anledning att frångå

förslaget.

s. 574 Kontrollera mot PDF

574

Kungl. Maj.ts proposition nr 50.

96 §.

Den kategori av ledande personer i företaget, beträffande vilka löner och

ersättningar skola särskilt redovisas i vinst- och förlusträkningen eller förvaltningsberättelsen,

har bestämts i viss mån annorlunda i förslaget än i

nya aktiebolagslagen. Inom lagrådet ha tre ledamöter hemställt, att förslaget

i denna del måtte avfattas i enlighet med stadgandet i sistnämnda

lag.

Förslagets avfattning synes mig emellertid bättre än bestämmelsen i

aktiebolagslagen lämpad för försäkringsväsendets förhållanden. Någon utvidgning

— i förhållande till de allmänna aktiebolagen —- av kretsen av

personer, som komma att omfattas av stadgandet, är icke avsedd och synes

mig ej heller behöva bli en följd av den från aktiebolagslagen avvikande

formuleringen. Jag kan på grund härav icke biträda den mening som kommit

till uttryck inom lagrådet.

100 §.

Jämväl i fråga om detta lagrum synes avfattningen i det remitterade

förslaget bättre lämpad för försäkringsväsendets förhållanden än motsvarande

jävsbestämmelse i aktiebolagslagen. Förslagets avfattning torde i

praktiken innebära en skärpning i förhållande till sistnämnda bestämmelse.

Lagrådets hemställan har icke synts mig böra föranleda någon åtgärd.

187 §.

Den anmärkning i redaktionellt hänseende, som framställts av tre av

lagrådets ledamöter, kan jag icke biträda.

259 §.

Beträffande detta lagrum anser jag mig böra biträda den mening, varom

lagrådets flesta ledamöter förenat sig.

271—273 §§.

I fråga om dessa paragrafer kan jag ansluta mig till den mening som

omfattas av lagrådets flesta ledamöter. Dock vill jag här understryka vad

dessa ledamöter i anslutning till 273 § anfört därom, att medgivande till

nedsättning av säkerhetsfonden eller därmed i förevarande hänseende likställd

fond uppenbarligen icke bör lämnas om nedsättningen skulle äventyra

livförsäkringstagarnas rätt enligt försäkringsavtalen.

339 §.

Lagrådet har funnit, att det i denna paragraf stadgade utlåningsförbudet

går väl långt. I överensstämmelse därmed har lagrådet hemställt om

vissa jämkningar i förbudet, vilka i huvudsak innebära att utlåning skall

få ske med försäkringsinspektionens medgivande.

s. 575 Kontrollera mot PDF

575

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

Gentemot lagrådets ståndpunkt må framhållas vad jag i specialmotiveringen

till paragrafen anfört, nämligen att det ifrågavarande förbudet bör

bedömas från ordningssynpunkt. Kreditgivning till ledande personer i företaget

kan lätt medföra intressekonflikter och missbruk. Någon praktisk,

olägenhet torde icke följa av en förbudsregel, vare sig för företaget eller

för den krets av personer, som drabbas av förbudet. Tanken att göra kreditgivningen

beroende av försäkringsinspektionens medgivande synes mig

medföra direkt olämpliga konsekvenser.

På grund av vad nu anförts finner jag lagrådets hemställan icke böra

föranleda någon åtgärd. Till förebyggande av missförstånd må erinras om

vad jag tidigare anfört, att det — utan uttryckligt stadgande — torde få

anses klart att lån, som utlämnats före lagens ikraftträdande, skola få

kvarstå till förfallodagen.

B. Förslaget till lag angående införande av nya lagen

om försäkringsrörelse.

Lagrådet har hemställt om vissa ändringar i det remitterade förslaget.

Vad lagrådet härom anfört torde böra beaktas. Förslaget har därför omarbetats

i enlighet med lagrådets hemställan, därvid jämväl smärre ändringar

av rent redaktionell natur vidtagits i 1 och 4 §§.

Föredraganden hemställer härefter, att de sålunda ändrade lagförslagen

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindenbaum.

s. 576 Kontrollera mot PDF

576

Kungi. Maj:ts proposition nr 50.

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen......................................................... 1

Förslag till lag om försäkringsrörelse.............................. 2

Inledande bestämmelser (1—3 §§)............................................. 2

I. Om försäkringsaktiebolag (4—165 §§)................................... 2

Om försäkringsaktiebolags bildande s. 2. — Om aktiebrev och aktiebok s. 12.

— Om inbetalning av aktiekapital s. 15. — Om aktiekapitalets ökning s. 17.

— Om aktiekapitalets nedsättning s. 24. — Om inskränkning i rätten att förfoga

över aktie s. 28. — Om reservfond så ock om bolagsstämmas rätt att genom

vinstutdelning eller eljest förfoga över bolagets egendom s. 29. — Om styrelse,

verkställande direktör och firmateckning s. 31. — Om styrelsens och verkställande

direktörens årsredovisning s. 37. — Om revision s. 42. — Om bolagsstämma

s. 45. — Om talan mot styrelseledamot, verkställande direktören, stiftare,

revisor eller aktieägare s. 51. — Om ändring av bolagsordningen och vissa andra

fall, då särskild röstpluralitet å bolagsstämma erfordras, så ock om ändring av

grunderna s. 54. — Om talan å bolagsstämmobeslut s. 57. — Om förlängning

av koncession s. 58. — Om likvidation och upplösning s. 58.

II. Om ömsesidigt försäkringsbolag (166—261 §§).......................... 70

Om ömsesidigt försäkringsbolags bildande s. 70. — Om inbetalning och återbetalning

av garanl ikapital s. 79. — Om reservfond så ock om bolagsstämmas

rätt att genom vinstutdelning eller eljest förfoga över bolagets egendom s. 80.

— Om uttaxering s. 81. — Om styrelse, verkställande direktör och firmateckning

s. 83. — Om styrelsens och verkställande direktörens årsredovisning s. 84.

— Om revision s. 84. — Om bolagsstämma s. 84. — Om talan mot styrelseledamot,

verkställande direktören, stiftare, revisor eller röstberättigad s. 89. —

Om ändring av bolagsordningen så ock om ändring av grunderna s. 91. — Om

talan å bolagsstämmobeslut s. 92. — Om förlängning av koncession s. 92. —

Om likvidation och upplösning s. 93.

III. Om försäkringsfonden och övriga tekniska fonder så ock om grunder

för försäkringsverksamhet (262—2/8 §§)............................ 104

IV. Om aktuarie (279 §)..................................................... 110

V. Om tillsyn å försäkringsbolag (280—294 §§)............................ 110

VI. Om frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd (295 §)................. 114

VII. Om särskild administration (296—299 §§)............................... 115

VIII. Om återförsäkring (300 §)............................................. 117

IX. Om förbud mot viss premiesättning m. m. (301 och 302 §§)........... 117

X. Om registrering (303—317 §§)........................................... 118

XI. Om klagan över försäkringsinspektionens beslut (318 §).............. 125

XII. Om skadestånd (319—324 §§)............................................ 125

XIII. Staffbestämmelser (325 — 330 §§)......................................... 126

XIV. Allmänna bestämmelser (331—344 §§).................................. 129

XV. Om vissa undantag i fråga om lagens tillämplighet (345—349 §§)..... 134

Förslag till lag angående införande av nya lagen om försäkringsrörelse 137

s. 577 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50. 577

Utdrag av statsrådsprotokollet den 30 juni 1947 ........................... 139

Inledning.......................................................... 139

Yttranden över försäkringsutredningens förslag..................... 142

Det enskilda försäkringsväsendets nuvarande struktur och omfattning 143

Översikt av försäkringsutredningens förslag samt frågan om behovet

av ny lagstiftning.................................................. 144

Huvudgrunderna av försäkringsutredningens förslag................. 149

I. Koncession.............................................................. I49

A. Gällande bestämmelser s. 149. — B. Principiella synpunkter s. 150. —

G. Koncession för lokala bolag s. 160. — D. Koncession beträffande särskilda

försäkringsbranscher s. 165. — E. Representationsfrågan såsom koncessionsvillkor

i ömsesidigt bolag m. m. s. 175.

II. Folkförsäkring.......................................................... 185

III. Obligatorisk dödsfallsförsäkring....................................... I99

IV. Försäkringsbolagens kapitalplacering................................. 200

V. Försäkringstekniska bestämmelser för livförsäkring i allmänhet____ 218

VI. Tekniska bestämmelser för ränte- och kapitalförsäkringsanstalter.. 259

VII. Vissa frågor beträffande läns- och häradsbolag....................... 269

VIII. Bolagsrättsliga bestämmelser......■„..................... ......... 271

Speciell motivering................................................ 272

A. Förslaget till lag om försäkringsrörelse.............................. 272

B. Förslaget till lag angående införande av nya lagen om försäkringsrörelse

.................................................................. 397

Till lagrådet remitterade förslag till:

1. Lag om försäkringsrörelse............................................. 407

2. Lag angående införande av nya lagen om försäkringsrörelse....... 541

Utdrag av lagrädsprotokollet den 17 december 1947....................... 543

Utdrag av statsrådsprotokollet den 6 februari 1948 ....................... 573

87 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 50.

Doktrin (2)

  1. Wiweka Warnling-Nerep, Finansinspektionens tillsyn i perspektiv av legalitet och legitimitet, FT 2009 nr 3 s. 389, på s. 405 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Dan Hanqvist, Näringsrättens splittring - exemplet med de finansiella marknaderna, FT 2006 nr 1 s. 23, på s. 32 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1948:185 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till avsättning till försäkringsinspektionens fond m. m. s. 3 i texten
  2. 1LU 1948:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa inskränkningar i utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse s. 1 i texten
  3. 1LU 1948:25 Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om eventuellt införande av indexbundna kapitaloch livförsäkringar av individuell natur. s. 3 i texten

Doktrin (5)

5 kopplingar i 4 dokument.

  1. JT 2010/11 s. 600 s. 600 · s. 617 i texten · dokumentnivå
  2. JT 2012/13 s. 295 s. 304 i texten · dokumentnivå
  3. FT 2009 s. 389 Wiweka Warnling-Nerep, Finansinspektionens tillsyn i perspektiv av legalitet och legitimitet s. 405 i texten
  4. FT 2006 s. 23 Dan Hanqvist, Näringsrättens splittring - exemplet med de finansiella marknaderna s. 32 i texten