Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om sambruksföreningar m. m

1948-01-16 · 105 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 105 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:58, Med förslag till lag om sambruksföreningar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 58.

1

Nr 58.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

sambruksföreningar m. m.; given Stockholms slott

den 16 januari 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om sambruksföreningar;

2) lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag;

3) lag om ändrad lydelse av 11 § lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast

egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 december 1945 (nr 805)

om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet;

5) lag om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr

117); samt

6) lag om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 58.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

Sammanfattning.

Det vid förevarande proposition fogade förslaget till lag om sambruksföreningar

avser att giva rättsliga grunder för ekonomiska föreningar, som

avse gemensamt jordägande och sambruk. Lagförslaget ansluter sig nära

till 1911 års lag om ekonomiska föreningar. Från denna lag företer förslaget

dock åtskilliga avvikelser, vilka betingats av sambruksföreningarnas säregna

natur.

För drivande av gemensamt jordbruk skall enligt förslaget tillskapas en

särskild typ av ekonomisk förening, kallad sambruksförening. En sådan

förening skall kunna bildas antingen av grannar i en by, vilka sammanskjuta

sina ägor och överlåta dessa på föreningen, eller ock genom att ett

antal lantarbetare eller andra i jordbruk kunniga personer bilda en förening,

som förvärvar eller arrenderar en större jordegendom för gemensamt

bruk. Föreningarna skola centralt registreras hos lantbruksstyrelsen.

För registrering fordras bland annat, att en ekonomisk plan för föreningens

verksamhet antagits. Planen skall i samband med registreringen hos lantbruksstyrelsen

underkastas en saklig granskning ur jordbruksekonomisk

synpunkt.

Medlemmarna i en sambruksförening skola vara såväl berättigade som

förpliktade att själva deltaga i jordbruksarbetet. I lagförslaget uppställes i

anslutning härtill det kompetenskravet på medlemmarna, att dessa skola

vara kunniga i jordbruk eller äga annan för verksamheten erforderlig yrkeskunskap.

Lagförslaget förutsätter bokföringsskyldighet för sambruksförening samt

upptager särskilda regler om fondbildning och vinstutdelning. Lantbruksstyrelsen

förutsättes skola utfärda instruktion för revisor i sambruksförening

samt öva viss tillsyn däröver, att en betryggande revision åvägabringas.

Förslaget till lag om sambruksföreningar föranleder vissa smärre ändringar

i andra lagar, bland annat en ändring i 1 § bokföringslagen. I samband

härmed föreslås ytterligare en ändring i nämnda lagrum. Enligt detta

åligger bokföringsskyldighet bland annat den som yrkesmässigt driver verksamhet

såsom advokat. Stadgandet avser självfallet icke blott ledamöter av

advokatsamfundet. Genom nya rättegångsbalken ha emellertid samfundsledamöterna

fått ensamrätt till advokatnamnet. Ifrågavarande bestämmelse

har därför omarbetats så, att bokföringsskyldighet skall åligga den som yrkesmässigt

driver advokat- eller likartad verksamhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

3

Förslag

till

Lag

om sambruksföreningar*

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Förening med ändamål att bereda medlemmarna utkomst genom att å

fastighet, som föreningen förvärvat eller av kronan arrenderat, låta medlemmarna

bedriva gemensamt jordbruk och annan i samband därmed stående

verksamhet (föreningsjordbruk), må kunna i enlighet med vad i denna

lag sägs varda registrerad såsom sambruksförening.

Såsom sambruksförening må med tillstånd av Konungen eller, efter Konungens

förordnande, av lantbruksstyrelsen jämväl registreras förening

med ändamål att å fastighet, som föreningen arrenderat av annan än kronan,

låta medlemmarna bedriva föreningsjordbruk.

2 §■

För sambruksförenings förbindelser häfta allenast föreningens tillgångar,

förfallna men ej guldna insatser och andra avgifter inräknade. I föreningens

stadgar må ej meddelas bestämmelse, att medlemmarna åtaga sig personlig

ansvarighet för föreningens förbindelser.

*3 §•

Sambruksförening skall i nedan angivna hänseenden stå under tillsyn av

lantbruksstyrelsen, som ock har att tillhandagå föreningen med råd i jordbruksekonomiska

frågor.

Hos lantbruksstyrelsen skall föras register för inskrivning av de uppgifter,

vilka enligt denna lag skola för registrering anmälas eller vilkas intagande

i registret eljest är eller varder föreskrivet.

Om bildande av sambruksförening.

4 §.

För att vinna registrering skall sambruksförening bestå av minst fem

medlemmar samt i enlighet med denna lag hava antagit stadgar och ekonomisk

plan för verksamheten ävensom utsett styrelse och revisorer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Till medlem må icke utan tillstånd av Konungen eller, efter Konungens

förordnande, av lantbruksstyrelsen antagas annan än svensk medborgare,

som är kunnig i jordbruk eller äger annan för verksamheten erforderlig

yrkeskunskap.

Medlemmarna vare skyldiga och berättigade att med egen arbetsinsats

deltaga i föreningens verksamhet såvitt icke sjukdom, ålder eller liknande

förhållande vållar oförmåga därtill.

5 §•

Föreningens stadgar skola angiva:

1. det namn, under vilket föreningen skall driva sin verksamhet (föreningens

firma);

2. föremålet för föreningens verksamhet;

3. den ort, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;

4. den insats, med vilken varje medlem skall deltaga i föreningen, huru

insatserna skola göras, samt huruvida medlem må deltaga i föreningen med

högre belopp än enkel insats;

5. där andra avgifter till föreningen, vare sig regelbundna eller på särskilt

beslut om uttaxering beroende, skola förekomma, avgifternas belopp

eller de högsta belopp, vartill de må bestämmas;

6. antalet styrelseledamöter och revisorer samt, där suppleanter för dem

skola finnas, antalet suppleanter, så ock tiden för styrelseledamots, revisors

och suppleants uppdrag;

7. när styrelsen är beslutför och huru styrelsebeslut skola fattas;

8. föreningens räkenskapsår;

9. huru ofta ordinarie föreningssammanträde skall äga rum samt tiden

för hållande av sådant sammanträde som i 39 § sägs;

10. det sätt, varpå kallelse till föreningssammanträde skall ske och andra

meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, ävensom den tid före

sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

11. huru vid lika röstetal å föreningssammanträde avgörandet skall ske;

samt

12. grunden för fördelning av vinst å föreningens verksamhet.

6 §.

Sambruksförenings firma skall innehålla ordet »sambruksförening».

I firman må ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett bolagsförhållande,

intagas. Firman skall tydligt skilja sig från andra, förut registrerade,

ännu bestående sambruksföreningars firmor.

Ej må annan än sambruksförening i sin firma eller eljest vid beteckning

av rörelsen använda ordet »sambruksförening» eller »föreningsjordbruk».

7 §.

Den ekonomiska planen skall hänföra sig till föreningens hela verksamhet

och innehålla upplysning i alla de avseenden, vilka äro av betydelse för be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

dömande av verksamheten. I planen skall ock lämnas uppgift om de förpliktelser,

som komma att åligga envar medlem.

Sambruksförening må ej registreras utan att den ekonomiska planen av

1 antbruksstyrelsen prövats ur jordbruksekonomisk synpunkt.

8 §•

Ansökan om föreningens registrering skall göras av dess styrelse.

Ansökningen skall innehålla uppgift om föreningens postadress samt styrelseledamöternas

och, där suppleanter i styrelsen utsetts, deras fullständiga

namn, medborgarskap och hemvist, så ock förklaring att dessa personer ej

äro omyndiga.

I ansökningen skall uppgivas, av vilken och huru föreningens firma skall

tecknas, där ej denna befogenhet skall utövas allenast av styrelsen. Skall

firman tecknas av annan än styrelseledamot eller suppleant, skall uppgift

lämnas jämväl å hans fullständiga namn, medborgarskap och hemvist.

9 §•

Innan sambruksförening blivit registrerad, kan den ej förvärva rättigheter

eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet

söka, kära eller svara. Sedan styrelse blivit utsedd, äge den dock föra talan

i mål rörande föreningens bildande, så ock eljest vidtaga åtgärd för utbekommande

av utfästa insatser eller avgifter.

Handla medlemmar i föreningen eller ock styrelsen eller annan, som enligt

26 § tredje stycket är ställföreträdare för föreningen, å föreningens vägnar,

innan den registrerats, skola de, som deltagit i åtgärden eller beslut därom,

svara för uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för

egen skuld.

Om föreningsmedlems intagande och avgång.

10 §.

Fråga om antagande av ny medlem i sambruksförening skall prövas och

avgöras å föreningssammanträde jämlikt de i denna lag och föreningens

stadgar föreskrivna grunderna ävensom under beaktande av innehållet i

gällande ekonomiska plan.

11 §•

Medlem må ej utträda ur föreningen med mindre hans andel överlåtits till

annan, som jämlikt 14 § icke må vägras inträde i föreningen, eller å föicningssammanträde

beslutats, att medlem i föreningen, som är därtill villig,

må förvärva jämväl den utträdandes andel eller att föreningen själv skall

lösa andelen.

Medlem, som grovt försummat sina förpliktelser enligt denna lag eller föreningens

stadgar och ej låtit sig rätta av varning, som meddelats honom av

styrelsen, må, därest å föreningssammanträde minst tre fjärdedelar av med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

’ Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

lemmarna förena sig i beslut härom, uteslutas ur föreningen, som i sådant

fall har att lösa den uteslutne medlemmens andel.

12 §.

Avgång ui föreningen skall anses äga rum vid den tid för räkenskapsavslutning,

som infaller näst efter sex månader eller efter den i stadgarna bestämda

längre tid, högst ett år, sedan medlemmen anmält sig till utträde

eller uteslutits eller annan omständighet, som föranlett avgången, inträffat.

Medlem, som blivit ur föreningen utesluten, vare genast förlustig rätten

att deltaga i överläggningar och beslut om föreningens angelägenheter.

13 §.

Den, till vilken andel i sambruksförening övergått på grund av bodelning

eller arv, må ej vägras inträde i föreningen, såvida hinder icke möter på

grund av bestämmelse i denna lag.

Samma lag vare, där andel på grund av testamente övergått till testators

make, skyldeman inom arvslederna, adoptivbarn eller adoptant.

Har den rätt till inträde, som i första eller andra stycket avses, i stadgarna

inskränkts, lände det till efterrättelse utom i vad angår make samt hemmavarande

barn och adoptivbarn.

14 §.

Har andel överlåtits till någon, som ej är medlem, eller övergått till någon,

vilken ej enligt bestämmelse i 13 § är berättigad till medlemskap, må inträde

i föreningen icke vägras honom, såvida han uppfyller de villkor för medlemskap,

som denna lag och föreningens stadgar föreskriva, och han skäligen

bör tagas för god såsom medlem. Åtnöjes han ej med beslut, varigenom

inträde förvägrats honom, äger han inom fyra veckor efter erhållen kunskap

om beslutet skriftligen påkalla, att frågan om hans antagande till medlem

prövas av skiljemän i den ordning, lagen om skiljemän stadgar. Vad skiljemännen

i laga ordning bestämt skall gälla.

15 §.

Avlider föreningsmedlem, skall utan hinder av vad i 4 § sägs dödsboet

tillsvidare anses såsom medlem i hans ställe.

Har dödsboet icke inom sex månader efter erhållen anmaning av styrelsen

visat, att den avlidnes andel genom bodelning, arv eller testamente övergått

till viss delägare eller ock att någon, som ej må vägras inträde i föreningen,

förvärvat andelen och sökt medlemskap, äge föreningen lösa andelen

eller sälja den å offentlig auktion. Anmaning så ock meddelande att

föreningen vill lösa eller sälja andelen anses hava givits när anmaningen

eller meddelandet försänts i rekommenderat brev. Har i stadgarna vidsträcktare

rätt medgivits dödsbo, lände det till efterrättelse.

Där den, till vilken andel övergått genom bodelning, arv eller testamente

men som icke antagits till medlem, icke inom enahanda tidsfrist visar, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

någon, som ej må vägras inträde i föreningen, förvärvat andelen och sökt

medlemskap, vare lag som i andra stycket sägs.

16 §.

Har den, som efter överlåtelse förvärvat andel i sambruksförening, icke

antagits till medlem, vare överlåtelsen utan verkan.

Vad nu sagts skall ej gälla, där förvärvet skett å exekutiv auktion, men

vare föreningen berättigad och skyldig att lösa andelen.

17 §.

I stadgarna må kunna göras förbehåll, att vid övergång av andel föreningen

skall vara berättigad att lösa andelen därest meddelande att föreningen

vill göra lösningsrätten gällande lämnas den nye andelshavaren inom två

månader från det anmälan om andelens övergång gjorts hos styrelsen.

18 §.

Har andel förvärvats av föreningen, skall den åter avyttras, så snart det

kan ske utan förlust, där ej föreningen å nästa föreningssammanträde beslutar

att minska medlemsantalet.

19 §.

Skall andel lösas i fall, som avses i 11 §, 15 § tredje stycket, 16 § andra

stycket eller 17 §, och har vid den i 12 § angivna tiden överenskommelse

ej träffats om lösens belopp, varde detta av tre skiljemän, utsedda enligt

lagen om skiljemän, bestämt till andelens verkliga värde, med rätt för part,

som ej åtnöjes med skiljemännens beslut, att draga tvisten under domstols

prövning, såframt han väcker talan inom tre månader från det skiljemännens

beslut, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, delgavs honom. Lösen skall

erläggas inom sex månader från det beloppet blivit bestämt.

20 §.

Har föreningen förvärvat avgående medlems andel men icke avyttrat den

och träder föreningen i likvidation inom sex månader från det medlemmen

avgått eller varder inom samma tid beslut om föreningens försättande i

konkurs meddelat, skall, såvitt rörer föreningens borgenärers rätt, den avgångnes

rätt att utfå lösen bedömas efter de i 59 § lagen om ekonomiska

föreningar givna föreskrifterna.

Försättes föreningen i konkurs på ansökan som gjorts inom ett år från

det medlem avgick och har föreningen löst hans andel men icke avyttrat

den, vare den avgångne pliktig att, såvitt rörer föreningens borgenärers rätt,

återbära vad han utfått.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Om fondbildning och vinstutdelning.

21 §.

Av sambruksförenings årsvinst, efter avdrag för vad som åtgår till täckande

av möjligen förefintlig förlust från föregående år, skall minst en femtedel

avsattas till reservfond. Vid beräkningen av det belopp, som sålunda

minst skall avsättas, må ej från årsvinsten avdragas lönetillägg eller annan

gottgorelse, som med hänsyn till rörelsens resultat lämnas till medlem eller

annan.

Då summan av reservfonden och inbetalat insatskapital uppnått ett belopp

motsvarande fyra tiondelar av taxeringsvärdet å föreningen tillhörig

fast egendom eller, om bokförda värdet är högre, av detta samt hälften av

det bokförda värdet å föreningens för rörelsen anskaffade Övriga tillgångar

eller det högre belopp, som kan vara föreskrivet i stadgarna, må vidare avsättning

till fonden upphöra; nedgår fonden under det sålunda stadgade beloppet,

skall avsättning därtill ånyo vidtaga.

Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för täckande av förlust,

som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å föreningens verksamhet

i dess helhet och som icke kan ersättas av befintliga till framtida

förfogande avsatta medel.

22 §.

Arbetslon, som på förhand tillförsäkras medlem, skall bestämmas under

iakttagande av all den varsamhet, som betingas av önskemålet om en bebyggande

fondbildning.

Utdelning må ej ske av annat än den vinst, som förefinnes enligt fastställd

balansräkning för sista räkenskapsåret, i den mån vinsten icke skall avsättas

till reservfonden. Beräknas utdelning i förhållande till inbetalat insatskapital,

må den fastställas till högst fem procent å nämnda kapital. Det tillkommer

föreningssammanträde att besluta, huruvida och i vad mån utdelning

sålunda skall ske.

23 §.*

Varder löneutbetalning eller vinstutdelning beslutad och verkställd i strid

mot vad i 22 § sägs eller mot bestämmelse i föreningens stadgar, vare de,

som mottagit sådan betalning eller utdelning, skyldiga att återbära denna

jämte fem procent ränta därå.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som medverkat

till beslutet om löneutbetalning eller vinstutdelning eller verkställandet av

detta, ansvariga en för alla och alla för en.

24 §.

Vad i 22 och 23 §§ stadgats om vinstutdelning och återbäringsskyldighet

samt ansvarighet för brist vid återbäringen skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om gottgorelse, varom i 21 § första stycket sägs och som ej inräknats

i vinsten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai.ts proposition nr 58.

9

25 §.

Beslut må ej fattas om användande av föreningens vinstmedel eller övriga

tillgångar eller om åtagande av förpliktelser för ändamål, som uppenbarligen

är främmande för föreningens verksamhet. Föreningssammanträde äger

dock till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång,

som i förhållande till föreningens ställning är av ringa betydelse.

Om styrelse och firmateckning.

26 §.

För sambruksförening skall finnas en å föreningssammanträde vald styrelse,

bestående av en eller flera ledamöter. Styrelseledamot skall vara medlem

av föreningen och må ej vara omyndig. Inom styrelsen skall en ledamot

vara ordförande.

Ledamot av styrelsen må ej handlägga fråga rörande avtal mellan honom

och föreningen. Ej heller må han handlägga fråga om avtal mellan föreningen

och tredje man, såframt han däri äger ett väsentligt intresse, som kan

vara stridande mot föreningens. Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tilllämpning

beträffande gåva från föreningen, sa ock beträffande rättegång

eller annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

Styrelsen äger, i den mån annat icke följer av vad i denna lag är stadgat,

att ej mindre handla å föreningens vägnar i förhållande till tredje man än

även företräda föreningen inför domstolar och andra myndigheter. Samma

behörighet tillkommer ock den eller dem som efter vad i 27 § sägs äga

teckna föreningens firma (firmatecknare); dock äga de, som må utöva firmateckningsrätt

allenast gemensamt, endast gemensamt företräda föreningen.

27 §.

Bemyndigande för styrelseledamot eller annan att teckna föreningens firma

må meddelas av styrelsen, där ej i stadgarna blivit bestämt, att sådant

bemyndigande icke må meddelas.

Den, som enligt 26 § andra stycket icke må för föreningen handlägga fråga

om avtal, äge ej heller befogenhet att utan särskilt uppdrag av styrelsen

företräda föreningen i avseende å avtalet.

28 §.

Har styrelsen eller firmatecknare företagit rättshandling å föreningens

vägnar men därvid överskridit sin befogenhet, vare rättshandlingen ej gällande

mot föreningen, såframt tredje man insåg eller bort inse att sådant

överskridande förelåg.

Om styrelsesuppleant företrätt föreningen, vare det förhållandet, att förutsättning

för hans inträde i styrelseledamots ställe saknades, utan verkan

gentemot tredje man, där han ej insåg eller bort inse nämnda förhållande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

29 §.

Utan föreningssammanträdes i varje särskilt fall givna bemyndigande må

ej den, som äger företräda föreningen, upptaga lån mot säkerhet av inteckning

i föreningens fasta egendom eller i dess jordbruksinventarier, ej heller

upplåta panträtt i föreningen tillhörig spannmål.

30 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för sambruksförening, bör undertecknas

med föreningens firma, och skola de, som teckna firman, därvid underskriva

sina namn.

Har styrelsen eller firmatecknare utfärdat handling utan firmateckning

och framgår icke av dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar,

svare de, som undertecknat handlingen, för vad genom handlingen må hava

slutits, en för alla och alla för en, sasom för egen skuld. Sådan ansvarighet

skall dock ej åvila undertecknarna, där av omständigheterna vid handlingens

tillkomst framgick, att den utfärdades för föreningen, samt den till vilken

handlingen ställts av föreningen erhåller behörigen undertecknat godkännande

av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det begäran därom framställts

eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

31 §.

Angående behörighet för styrelseledamot, så ock för den, som eljest, ensam

eller gemensamt med annan, bemyndigats teckna föreningens firma, att

mottaga delgivning i rättegång mot föreningen är stadgat i rättegångsbalken;

och skall vad i sådant avseende gäller äga tillämpning jämväl då annat

meddelande skall delgivas föreningen.

\ill styrelsen kära till föreningen, skall styrelsen utlysa föreningssammanträde

för val av ombud att föra föreningens talan i tvisten. Stämning

delgives genom att föredragas å sammanträdet.

32 §.

Sker, efter det ansökan om föreningens registrering gjorts, ändring i avseende

å de till styrelseledamöter eller styrelsesuppleanter utsedda personerna

eller i fråga om rätten att teckna föreningens firma, eller ändrar styrelseledamot,

styrelsesuppleant eller eljest någon, som äger teckna firman,

sitt hemvist eller ändras föreningens postadress, skall styrelsens ordförande

därom ofördröjligen göra anmälan för registrering. Ä denna anmälan skall

vad i 8 § andra och tredje styckena sägs äga motsvarande tillämpning.

Rätt att göra anmälan enligt första stycket tillkommer den som beröres

av anmälningen.

Om bokföring och årsredovisning.

33 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skall i avseende å sambruksförenings

balansräkning gälla, att de belopp, vartill medlemmarnas insatser, i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

den män de inbetalts eller förfallit till betalning, samt föreningens fonder

uppgå, skola var för sig upptagas bland skulderna.

34 §.

Det åligger styrelsen att för varje räkenskapsår avgiva redovisning för

förvaltningen av föreningens angelägenheter genom avlämnande av balansräkning,

avseende föreningens ställning vid räkenskapsårets utgång, vinstoch

förlusträkning samt förvaltningsberättelse. Redovisningshandlingarna

skola vara underskrivna av samtliga styrelseledamöter.

Minst en månad före det föreningssammanträde, varom förmäles i 39 §,

skall styrelsen till revisorerna i huvudskrift eller avskrift avlämna redovisningshandlingarna

för det förflutna räkenskapsåret.

Om revision.

35 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av en

eller flera å föreningssammanträde utsedda revisorer.

Det åligger styrelsen att ofördröjligen insända det över valet förda protokollet

till lantbruksstyrelsen, som har att pröva valet. Finner lantbruksstyrelsen

utsedd revisor icke lämplig, åligger det föreningens styrelse att ofördröjligen

kalla föreningens medlemmar till extra föreningssammanträde för

nytt val.

Om revisor entledigas eller eljest avgår eller avlider och suppleant ej finnes,

åligger det styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val av ny revisor.

36 §.

Lantbruksstyrelsen har att öva tillsyn därå, att sambruksförening utsei

revisorer till stadgat antal. Styrelsen skall utfärda instruktion med föreskrifter

rörande revisionsuppdragets fullgörande.

Sambruksförenings styrelse skall giva revisor tillgång till föreningens böcker,

räkenskaper och andra handlingar samt i övrigt det biträde, som av

honom påkallas för uppdraget. Av revisor begärd upplysning angående förvaltningen

må ej av styrelsen vägras.

37 §.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår avgiva en av dem undertecknad

revisionsberättelse, som skall överlämnas till styrelsen minst två veckor före

det i 39 § omförmälda föreningssammanträdet. Revisorerna skola ock inom

samma tid till styrelsen återställa de till dem överlämnade redovisningshandlingarna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

Om föreningssammanträde.

38 §.

Föi eningsmedlems rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter

utövas å föreningssammanträde. Ingen medlem må äga mer än en

röst.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å föreningssammanträde

deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom

och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om

avtal mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt

intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Vad sålunda stadgats

äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningen, så ock beträffande

rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd,

för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

39 §.

Inom fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie

föreningssammanträde, å vilket styrelsen har att framlägga redovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen för det sistförflutna räkenskapsåret.

40 §.

Styrelsen äger, när den finner lämpligt, kalla medlemmarna till extra

föreningssammanträde.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra föreningssammanträde

att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid

kan ske. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna

på sätt i 41 och 42 §§ är stadgat själva utlysa sammanträde. Äro

icke samtliga revisorer ense om sammanträdes utlysande, gälle den mening,

varom de flesta förena sig eller vid lika röstetal deras mening som anse

extra sammanträde böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock av styrelsen utlysas, då det för

uppgivet ändamål skriftligen påfordras av minst en tiondel av samtliga medlemmar,

dock minst tre.

41 §.

Kallelse till föreningssammanträde skall utfärdas av styrelsen i enlighet

med föreskrifter i stadgarna. Kallelse till ordinarie sammanträde skall utfärdas

senast två veckor före sammanträdet.

Där för giltighet av beslut erfordras, att det fattas å två på varandra följande

sammanträden, må kallelse till sista sammanträdet ej ske, innan det

första hållits. Är icke något av sammanträdena ordinarie, skall mellan dem

förflyta minst en månad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

42 §.

1 kallelsen till föreningssammanträde skola angivas de ärenden, som skola

förekomma å sammanträdet, dock vare ej erforderligt att särskilt angiva de

ärenden, som enligt denna lag eller stadgarna skola där företagas. Hava de

ärenden, som skola företagas till behandling å föreningssammanträde, blivit

medlemmarna särskilt meddelade på sätt och å tid före sammanträdet, som

i stadgarna angives, vare så gillt, som om ärendena varit upptagna i kallelsen

till sammanträdet.

Ärende, som ej angivits i kallelsen till sammanträdet eller varom meddelande

icke ägt rum efter vad i första stycket andra punkten stadgas, må icke

vid sammanträdet företagas till avgörande, där ej ärendet enligt denna lag

eller stadgarna skall förekomma på sammanträdet eller omedelbart föranledes

av ärende, som där skall avgöras; dock att ärende, som ej avser ändring

av stadgarna eller utkrävande av ny eller förhöjd avgift eller föreningens

trädande i likvidation, jämväl må avgöras å ordinarie sammanträde, såframt

tre fjärdedelar av de närvarande giva sitt samtycke därtill.

Genom styrelsens försorg skall vid föreningssammanträde föras protokoll,

upptagande fattade beslut samt, där röstning skett, dess resultat. Senast

inom två veckor efter sammanträdet skall protokollet hållas hos föreningen

tillgängligt för medlemmarna.

43 §.

Finnes ej styrelse för sambruksförening eller underlåter styrelsen att i

föreskriven ordning kalla medlemmarna till ordinarie föreningssammanträde

eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran, som i 40 § tredje

stycket sägs, utlyst extra föreningssammanträde att hållas så snart det med

iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har lantbruksstyrelsen att på

anmälan av styrelseledamot eller medlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

I fråga om ordningen i sådant fall för utlysande av ordinarie eller extra

sammanträde gälle vad i 41 och 42 §§ är stadgat.

44 §.

Ä ordinarie föreningssammanträde, som avses i 39 g, skola till avgörande

företagas frågorna om fastställelse av balansräkningen med de ändringar

eller tillägg, som må finnas erforderliga, samt om beviljande av ansvarsfrihet

åt styrelseledamöterna för den tid redovisningen omfattar. Vid sammanträdet

skall ock fattas beslut i anledning av föreningens vinst eller förlust

enligt den fastställda balansräkningen.

Med beslut i nämnda frågor må anstå till fortsatt sammanträde å viss

dag minst en och högst två månader därefter. Kallelse skall utfärdas till

det fortsatta sammanträdet.

Sist en månad efter det balansräkningen blivit fastställd skall genom styrelsens

försorg avskrift av balansräkningen, vinst- och förlusträkningen, förvaltningsberättelsen

och revisionsberättelsen för det senaste räkenskapsåret

insändas till lantbruksstyrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

Om talan mot styrelseledamot eller revisor.

45 §.

Vai der talan å styrelsens förvaltning under det räkenskapsår redovisningen

avser ej anställd inom sex månader från det redovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen framlades på föreningssammanträde, vare så ansett

som om ansvarsfrihet blivit beviljad.

Om ansvarsfrihet blivit beviljad, må likväl talan kunna anställas mot

styrelseledamot på grund av åtgärd, om vars vidtagande eller betydelse för

föreningen styrelsen eller styrelseledamot uppsåtligen eller av vårdslöshet i

redovisningshandlingarna eller eljest till föreningssammanträdet eller ock

genom bokföringen eller eljest till revisorerna lämnat i väsentliga hänseenden

oriktiga eller ofullständiga upplysningar. Talan, som grundas därpå att

styrelseledamot begått brottslig handling, må ock eljest kunna mot honom

anställas, så framt ej beviljad ansvarsfrihet uppenbarligen avsett även nämnda

handling.

Talan mot revisor må ej anställas sedan två år förflutit från det revisionsberättelse

framlades å föreningssammanträde, utan så är, att talan grundas

därpå, att brottslig handling blivit begången.

46 §.

Försättes föreningen i konkurs på ansökan, som gjorts inom två år från

det sammanträde där redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

framlades, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelseledamot beviljad,

anställa talan mot honom å förvaltningen under det räkenskapsår

redovisningen avser ävensom att mot revisor anställa talan å revisionen för

samma räkenskapsår.

Talan, varom i denna paragraf stadgas, skall väckas inom sex månader

från första borgenärssammanträdet eller, där tiden för anställande av talan

för föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas

det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring av sambruksförenings stadgar.

47 §.

Beslut om ändring av stadgarna beträffande medlems rättighet att utträda

ur föreningen vare, där ändringen skall avse jämväl dem, som vid

frågans avgörande voro medlemmar i föreningen, ej giltigt, med mindre

samtliga medlemmar förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra

följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å det

sammanträde, som sist hålles, biträtts av samtliga röstande. Ej heller äge

beslut om sådan ändring av stadgarna, att medlems rätt till föreningens behållna

tillgångar vid dess upplösning inskränkes, giltighet, med mindre beslutet

fattats i enlighet med vad nu är sagt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

Beslut om annan ändring av stadgarna vare ej giltigt, med mindre samtliga

medlemmar förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra

följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å det sammanträde,

som sist hålles, biträtts, såvitt genom beslutet medlemmarnas

förpliktelse att erlägga avgifter till föreningen ökas eller medlems rätt till

årsvinst inskränkes, av minst tre fjärdedelar av de röstande, men eljest av

minst två tredjedelar av de röstande.

Är för giltighet av beslut, varom ovan är sagt, något ytterligare villkor

bestämt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

48 §.

Beslut om ändring av stadgarna skall av styrelsens ordförande ofördröjligen

anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet, innan registrering

skett.

Beslut om sådan ändring av stadgarna, att medlems förpliktelse att erlägga

avgifter till föreningen ökas eller medlems rätt till årsvinst inskränkes,

må ej tillämpas mot medlem, som icke bidragit till beslutet och som anmäler

sig till utträde ur föreningen inom fyra veckor från det beslutet fattades; och

äge i ty fall medlemmen, oavsett vad stadgarna därom innehålla, att å tid,

som i 12 § första stycket sägs, utträda ur föreningen i den ordning 11 §

första stycket stadgar.

Om talan å föreningsbeslut.

49 §.

Menar styrelsen eller föreningsmedlem, att föreningsbeslut icke tillkommit

i behörig ordning eller eljest strider mot denna lag eller föreningens stadgar,

äge därå tala genom stämning å föreningen.

Grundas talan därpå, att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller

att det eljest kränker allenast medlems rätt, skall talan väckas inom två månader

från beslutets dag. Försummas det, vare beslutet gällande.

Har klandertalan väckts, äge domstolen, när skäl därtill förekommer, att,

innan målet avgöres, förordna, att klandrade beslutet ej må verkställas. Om

förordnandet skall, där beslutet är av beskaffenhet att böra registreras, meddelande

ofördröj ligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Domstols dom, varigenom föreningsbeslut upphävts eller ändrats, gälle

jämväl för de föreningsmedlemmar, som ej instämt talan.

Om likvidation och upplösning.

50 §.

Föreningssammanträde äger besluta att föreningen skall träda i likvidation.

Sådant beslut vare, i annat fall än i 51 § avses, icke giltigt, med mindre

samtliga medlemmar förenat sig därom eller beslutet fattats å två på var
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

andra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å det

sammanträde som sist hålles biträtts av minst fyra femtedelar av de röstande.

Är för giltighet av beslutet något ytterligare villkor bestämt i stadgarna,

lände det till efterrättelse.

51 §•

Sambruksförening skall träda i likvidation,

1. då antalet föreningsmedlemmar nedgått under fem samt tillräckligt

antal medlemmar ej inträtt inom ett år och lantbruksstyrelsen ej heller funnit

särskilda skäl medgiva, att föreningens verksamhet likväl må fortsättas;

2. då förhållande inträffat, på grund varav enligt bestämmelse i stadgarna

föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

52 §.

Saknar sambruksförening till registret anmäld behörig styrelse, vare föreningsmedlem

eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende

av att någon finnes som äger företräda föreningen, berättigad att hos

rätten göra ansökan, att föreningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation.

Sker ansökan, skall rätten ofördröj ligen utfärda kallelse å föreningen samt

å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, att

inställa sig för rätten å utsatt dag, då frågan om föreningens trädande i likvidation

skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas föreningen på sätt

om stämning i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med

vilken delgivning kan äga rum. Genom rättens försorg skall kungörelse om

kallelsen införas i allmänna tidningarna och i den tidning, där allmänna

påbud vanligen meddelas för den ort, där föreningens styrelse skall hava

sitt säte, minst två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge,

där så äskas eller eljest finnes erforderligt, förordna en eller flera sysslomän

att taga föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter

och företräda föreningen till dess rätten meddelat beslut i ärendet.

Styrkes ej innan ärendet företages till avgörande, att behörig styrelse finnes

samt att införing i registret skett, förklare rätten, att föreningen skall träda

i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer.

Genom rättens försorg skall till lantbruksstyrelsen ofördröj ligen avsändas

dels för registrering meddelande om beslutet att föreningen skall träda

i likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande

av hans fullständiga namn och postadress. Förordnas syssloman,

skall ock för registrering ofördröj ligen avsändas meddelande därom med

angivande av sysslomannens fullständiga namn och hemvist.

53 §.

Finnes att sambruksförenings verksamhet drives på sätt som står i uppenbar

strid mot förutsättningarna för föreningens registrering, äge rätten,

på ansökan av lantbruksstyrelsen och efter föreningens hörande, förklara att

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

föreningen skall träda i likvidation; och förordne rätten i sådant fall en

eller flera likvidatorer att verkställa likvidationen.

I fråga om avsändande av meddelande och underrättelse till lantbruksstyrelsen

skall gälla vad i 52 § är stadgat.

54 §.

I fråga om likvidation och upplösning av sambruksförening samt om avträdande

av sådan förenings egendom till konkurs skall utöver vad ovan

stadgats i tillämpliga delar gälla vad i 49—64 §§ lagen om ekonomiska töreningar

sägs, därvid dock skall iakttagas, att i stället för lagrum, vartill

1 sagda paragrafer hänvisas, motsvarande stadgande i denna lag skall tillämpas,

nämligen

i stället för 25 § lagen om ekonomiska föreningar 30 § denna lag;

i stället för 39, 40 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar 44 § andra

stycket samt 45 och 46 §§ denna lag;

i stället för 47 § lagen om ekonomiska föreningar 52 § denna lag, samt

i stället för 48 § lagen om ekonomiska föreningar 51 § denna lag.

Om registrering.

55 §.

Beviljas registrering av sambruksförening, låte lantbruksstyrelsen i det register,

varom förmäles i 3 § andra stycket, införa;

1. dagen för stadgarnas och för den ekonomiska planens antagande;

2. föreningens firma;

3. föremålet för föreningens verksamhet;

4. den ort där styrelsen har sitt säte;

5. föreningens postadress;

6. tiden för ordinarie föreningssammanträdes hållande;

7. det sätt, varpå kallelse till föreningssammanträde skall ske och andra

meddelanden skola bringas till medlemmarnas kännedom, ävensom den tid

före sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;
8.

varje styrelseledamots och styrelsesuppleants så ock, där eljest någon

ensam eller gemensamt med annan är bemyndigad att teckna föreningens

firma, dennes fullständiga namn och hemvist; samt

9. av vilka och huru föreningens firma skall tecknas, där den ej tecknas

av styrelsen.

56 §.

Företer sambruksförenings i registret införda firma likhet med en i handelsregister,

föreningsregister eller aktiebolagsregistret tidigare införd firma,

och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han hos

domstol föra talan om förbud för föreningen att efter viss tid använda förstnämnda

firma samt om skadestånd.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 58.

opaginerad Kontrollera mot PDF

f° Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

Menar någon eljest, att en i registret verkställd inskrivning länder honom

till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skadestånd

föras vid domstol.

57 §.

Det som i enlighet med denna lag eller särskild med stöd av lagen utfärdad

författning blivit infört eller antecknat i registret och vederbörligen kungjort

i ortstidning, skall anses hava kommit till tredje mans kännedom, där

ej av omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort äga vetskap

därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort

bliva infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan åberopas mot

annan än den, som visas hava ägt vetskap därom.

Finnes enligt Konungens förordnande tryckt samling av anmälningar till

registret, skall i fråga om behörighet att inför domstol, länsstyrelse eller

överexekutor företräda föreningen vad samlingen, i den mån den kommit

myndigheten till handa, innehåller för denna äga vitsord, där ej annat förhållande

visas vara för handen.

Straffbestämmelser.

58 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes

1. styrelseledamot eller annan, som i anmälan eller ansökan till lantbruksstyrelsen

eller i ekonomisk plan eller annan handling som fogas därvid

uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift;
2.

styrelseledamot eller likvidator, där han uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling, som hålles

tillgänglig för medlem eller framlägges å föreningssammanträde;

3. styrelseledamot, där han uppsåtligen låter verkställa utbetalning i strid

mot bestämmelserna i 22 eller 24 §;

4. revisor, där han i revisionsberättelse eller annan handling, som framlägges

på föreningssammanträde eller annorledes hålles tillgänglig för medlem,

uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande

uppgift rörande föreningens angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet underlåter att göra anmärkning beträffande förvaltningen, ändå

att anledning därtill föreligger;

5. revisor som, oaktat han insett eller bort inse, att skada därav kunnat

följa, yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans kännedom,

utan att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag.

59 §.

Med dagsböter straffes den som underlåter att iakttaga föreskrift i 32 §

första stycket, 34 § andra stycket, 36 § andra stycket, 37 §, 39 §, 42 § tredje

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

stycket eller 48 § första stycket, så ock den som ej fullgör vad honom åligger

enligt 54 § denna lag, jämförd med 54 §, 55 § andra stycket, 61 § andra

stycket eller 64 § första stycket lagen om ekonomiska föreningar.

60 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Särskilda bestämmelser.

61 §.

Beträffande skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter, revisorer, likvidatorer

och föreningsmedlemmar skall i tillämpliga delar gälla vad i lagen

om ekonomiska föreningar är stadgat.

62 §.

Sambruksförening vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom lag

stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sitt

säte.

Åtal för försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för

registrering skall likaledes upptagas vid allmän underrätt som i första stycket

sägs.

63 §.

Innehålla sambruksförenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen

och styrelsen, styrelseledamot, likvidator eller föreningsmedlem skola

liänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma

verkan som tillkommer skiljeavtal. Om påkallande av förbehållets tilllämpning

gälle vad om stämning i denna lag finnes stadgat; där styrelsen

vill föra klandertalan mot föreningsbeslut, skall styrelsens rätt till talan anses

bevarad, om det i 31 § andra stycket omförmälda sammanträdet blivit

inom den i 49 § första stycket stadgade tiden utlyst att hållas så snart det

med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

64 §.

Närmare bestämmelser rörande det i 3 § andra stycket omförmälda registret

samt ansökan om eller anmälan för registrering, så ock de föreskrifter,

som i övrigt, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga för lagens

tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 18 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om visssa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag.

Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa

bolag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

18 §.

De i---eller testamente.

Vad denna lag innehåller om inskränkning i rätten för bolag eller förening

att förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta

inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift, så ock att förvärva aktier

i vissa bolag skall, såvitt angar svenskt bolag eller svensk förening,

icke tillämpas i avseende å bankaktiebolag, järnkontoret, sparbank, försäkringsbolag,

sjukkassa, understödsförening eller annan försäkringsförening,

aktiebolag eller förening, som erhållit statslån från egnahemslånefonden,

sambruksförening eller förening med ändamål att främja medlemmarnas

ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter

åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verksamhet, bereda

bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

1 Senaste lydelse, so SFS 1920: 434.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

21

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 § lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och sliftelse att förvärva

fast egendom.

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 18 juni 1925 angående förbud i

vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §•

Med bolag —--eller försäkringsrörelse.

Med förening avses icke förening, vilken driver rörelse, som nyss sagts,

ej heller sambruksförening.

Med stiftelse----fastställt stadgar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 december 1945 (nr 805) om

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 21 december 1945 om inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

5 §•

Från sökande av tillstånd vare kronan, kommun och sambruksförening

befriade.

Denna lag---skall sökas.

Tillstånd enligt —--annat förvärvsarbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

1 Senaste lydelse, se SFS 1932: 183.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117)

Härigenom förordnas, att 1 § bokföringslagen den 31 maj 19291 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Bokföringsskyldighet enligt denna lag åligger aktiebolag, bolag, som blivit

infört i handelsregistret, bostadsrättsförening, sambruksförening samt, där

annat ej följer av 2 §, en var som yrkesmässigt driver någon av följande rörelser:
1)

handel med---annan lånerörelse,

19) advokat- eller likartad verksamhet, verksamhet såsom patentombud,

inkasseringsrörel se,

20) badhus- eller tvättinrättningsrörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

Förslag

till

L ag

om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhalla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten---det allmänna.

Har skog — --tidigare medgivits.

Har växande--— gällande ingångsvärde.

Hemmavarande barn---tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening med hänsyn till rörelsens resultat lämnat medlem

eller annan lönetillägg eller annan sådan gottgörelse, må föreningen njuta

avdrag för nämnda gottgörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

1 Senaste lydelse, se SFS 1934:120.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

23

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 juni 1957.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, fråga rörande lagstiftning

om föreningar för gemensamt ägande och gemensam drift av jordbruk samt

anför därvid följande.

Inledning.

Frågan rörande lagstiftning om föreningar för gemensamt ägande och gemensam

drift av jordbruk anmäldes av mig i statsrådet den 31 juli 194o.

Jag uttalade därvid, att de svårigheter, som mötte vid en rationalisering av

vårt jordbruk, i hög grad vore beroende på att väsentliga delar av landets

odlade jord hänförde sig till små brukningsenheter. Ett otillräckligt jordinnehav

utgjorde ofta hinder för tillämpandet av maskinella driftsmetoder,

begränsade möjligheterna att effektivt utnyttja arbetskraften samt ökade

byggnadskostnadema. Den företagsstorlek i fråga om jordbruk, som vore

lämpligast för ett fullständigt utnyttjande av den moderna teknikens mojligheter,

låge så högt, att jämförelsevis få svenska jordbruk uppnådde densamma.

’ Av dessa och andra skäl kunde det befaras, att genom sammanläggning

av mindre brukningsdelar en tillbakagång för den egentliga bondeklassen

skulle inträda och det svenska jordbrukets sociala struktur på längre

sikt få ett ökat inslag av storgodsägare å ena sidan och egendomslösa lantarbetare

å den andra. Det mötte uppenbarligen betänkligheter ur sociala synpunkter

att medverka till en jordpolitik, som finge dylika konsekvenser.

Andra vägar måste därför prövas för att uppnå en ökad produktionseffektivitet

med bevarande av en fri bondeklass. Där i vart land de natuiliga betingelserna

för jordbruket gåve stordriften företräde, syntes mindre jordäBa

re kunna skörda vinsterna av en dylik driftsform genom långtgående samverkan

i produktionen. På liknande grunder kunde det tänkas, att, i den

mån ägandet av en mindre brukningsdel icke längre ansåges innebära ett

eftersträvansvärt mål för driftiga och dugliga lantarbetare, det borde möjliggöras

för denna kategori att i gemensamt ägande av större jordbruksfas
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr -58.

tigheter, drivna i sambruk, finna en form för en friare tillvaro än den som

kunde ernås av anställda lönearbetare. Vid sidan av andra brukningstyper

framstode med hänsyn härtill föreningsjordbruket, bildat genom frivillig

sammanslutning av enskilda yrkesutövare i syfte att utnyttja de tekniska

möjligheterna till rationell drift, som en tänkbar framtida lösning av dilemmat

mellan det sociala önskemålet att bibehålla självständiga näringsutövare

i jordbruket och det samhällsekonomiska kravet på högsta möjliga effektivitet

i produktionen. Från dessa utgångspunkter måste det betraktas som en

brist i vår lagstiftning, att det ej funnes särskilda rättsliga grunder för sådana

ekonomiska föreningar som avsåge gemensamt jordägande och sambruk.

På grund härav borde en utredning igångsättas med uppgift att komplettera

lagstiftningen i förevarande avseende.

Inga berättigade invändningar — anförde jag vidare — syntes kunna resas

mot att staten vid sidan av upplåtandet åt enskilda av arrendeegnahem,

även på liknande sätt inrättade och uppläte större jordbruksfastigheter på

arrende till ekonomiska föreningar av lantarbetare och andra mindre bemedlade

yikesutövare i jordbruket. Dylika jordbruk skulle kunna inrättas

antingen på kronan redan tillhörande jord eller å lämpliga fastigheter, vilka

för ändamålet inköptes för kronans räkning. Detta förutsatte emellertid en

komplettering av gällande bestämmelser rörande arrendeegnahem. Detta

spörsmål borde även upptagas till utredning.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställde jag, att Kungl. Maj:t

måtte bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet att utse en person att

verkställa den omnämnda utredningen samt högst fyra på jordbrukets och

föreningslagstiftningens område sakkunniga personer att på kallelse av utredningsmannen

deltaga i överläggningar med honom och i övrigt biträda

vid utredningen.

Med stöd av ett i enlighet med denna hemställan lämnat bemyndigande

tillkallade jag den 31 juli 1945 dels revisionssekreteraren Hj. Nordfelt för

att verkställa berörda utredning och avgiva förslag rörande lagstiftning i

ämnet, dels ledamoten av riksdagens andra kammare, småbrukaren J. A.

Andersson i Tungelsta, landstingsmannen, lantbrukaren F. Jansson i Benestad,

byråchefen i statens livsmedelskommission K. H. Olsson och ämnesläraren

vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, agronomen

K. A. Örborn att såsom sakkunniga på kallelse av utredningsmannen deltaga

i överläggningar med honom och i övrigt biträda vid utredningen.

Utredningsmannen har till fullgörande av sitt uppdrag den 21 oktober 1946

avgivit betänkande med förslag till lag om sambruksföreningar (SOU 1946:

70) . Förslaget har enhälligt biträtts av de sakkunniga.

Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen och fastighetsbildningssakkunniga,

egnahemsstyrelsen, vid vars utlåtande fogats yttranden av rikets samtliga

egnahemsnämnder utom egnahemsnämnden i Gävleborgs län, statens livsmedelskommission

och lantbruksakademien. Yttranden ha vidare avgivits av

norrlandskommittén och lokala jordnämnden i Norrbottens län, förvaltnings
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58-

25

utskotten i rikets samtliga hushållningssällskap, Sveriges lantbruksförbund,

Kooperativa förbundet, Riksförbundet landsbygdens folk, Smabrukarnas riksförbund,

Landsorganisationen i Sverige, Svenska ^^arbetsgivareföreningen,

Svenska lantarbetareförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmänna

hypoteksbank, vid vars yttrande fogats yttrande av Skånska hypoteksföreningen,

samt Svenska jordbrukskreditkassan.

Jag anhåller nu att få till närmare granskning upptaga spörsmålet i fråga.

Föreningsjordbrukets lämplighet för svenska förhallanden.

Betänkandet. Såsom framgår av de inledningsvis återgivna direktiven till

utredningen om föreningsjordbruk, har denna utredning icke varit förutsättningslös.

Uppgiften har varit att utarbeta lagförslag i ämnet, icke att utreda

och överväga, huruvida ur jordbrukspolitisk synpunkt kan anses motiveiat

att tillskapa institutet förenings jordbruk. I en kortfattad historisk återblick

har emellertid i betänkandet erinrats om den långt drivna gemenskap, som

varit rådande i det gamla svenska byalaget, samt om den omfattande samverkan

i produktionen, som i modern tid framträtt inom ramen för jordbrukets

ekonomiska föreningsrörelse (s. 41—45). I betänkandet redovisas vidare

vunna erfarenheter av kollektivt jordbruk i vissa främmande länder samt

några försök med kollektiv jordbruksdrift i Sverige från slutet av förra

världskriget och in på 1920-talet (s. 46—SO).

I betänkandet (s. 81—92) erinras vidare därom, att vid 1917 års riksdag

såväl som vid flera senare riksdagar motionsvis väcktes förslag om statligt

stöd åt kooperativt jordbruk, vilka förslag slutligen ledde till utfärdandet av

en kungörelse den 26 juni 1933 (nr 382) angående statsunderstödd samfälld

jordbruksdrift. Denna kungörelse blev emellertid enligt beslut vid 1939 års

riksdag åter upphävd utan att i något fall hava tillämpats.

Såsom bakgrund till den följande redogörelsen för remissyttrandenas innehåll

synes det i betänkandet framlagda lagförslagets huvudinnehåll här

böra i korthet återgivas. Härvid torde böra anmärkas, att utredningsmannen

förutsatt en omorganisation av lantbruksstyrelsen och inrättandet av

lokala lantbruksnämnder i enlighet med det av 1942 års jordbrukskommitté

framlagda förslaget.

För drivande av gemensamt jordbruk skulle enligt förslaget tillskapas en

särskild typ av ekonomisk förening, kallad sambruksförening. Fn sådan

förening skulle kunna bildas antingen genom att grannarna i en by sammansköte

sina ägor och överläte dessa på föreningen eller ock genom att

ett antal lantarbetare eller andra i jordbruk kunniga personer bildade en förening,

som förvärvade eller av kronan arrenderade en större jordegendom

för gemensamt bruk. Föreningarna skulle centralt registreras hos lantbruksstyrelsen.

Villkor för registrering skulle vara, att icke blott stadgar för föreningen

utan även en ekonomisk plan för dess verksamhet antagits. Den eko
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kanyl. Maj:ts proposition nr 58.

nomiska planen har förutsatts bliva upprättad i samråd med vederbörande

lantbruksnämnd och annan tillgänglig lokal sakkunskap. Planen skulle i samband

med registreringen hos lantbruksslyrelsen underkastas en saklig granskning

ur jordbruksekonomisk synpunkt.

Medlemmarna i en sambruksförening skulle vara såväl berättigade som

förpliktade att själva deltaga i jordbruksarbetet. I lagförslaget har i anslutning

härtill uppställts det kompetenskravet på medlemmarna, att dessa

skulle vara kunniga i jordbruk eller äga annan för verksamheten erforderlig

yrkeskunskap.

Lagförslaget förutsätter bokföringsskyldighet för sambruksförening samt

upptager särskilda regler om fondbildning och vinstutdelning. Lantbruksstyrelsen

förutsättes skola utfärda instruktion för revisor i sambruksförening

samt öva viss tillsyn däröver, att en betryggande revision åvägabringas.

I betänkandet har, utöver utkast till lag om sambruksföreningar och förslag

till därav föranledda jämkningar i andra författningar, framlagts förslag

till kungörelse med vissa bestämmelser om utarrendering av kronojord

till sambruksförening, utformad i nära anslutning till bestämmelserna om

arrendeegnahem och arrendelån i 7 kap. 1940 års egnahemskungörelse.

Yttrandena. Tanken att i vårt land öppna möjlighet till bedrivande av gemensamt

jordbruk i den ekonomiska föreningens form har icke i något av

de avgivna yttrandena helt avvisats. I omkring hälften av yttrandena har

en positiv inställning till förslaget kommit till direkt uttryck. I vissa andra

yttranden möter däremot ett mer eller mindre utpräglat tvivel rörande möjligheterna

att i praktiken realisera uppslaget, i varje fall genom samverkan av

personer, som hittills varit självständiga företagare inom jordbruket. Även

i flertalet av de yttranden, i vilka dylika reservationer anförts, har likväl

uttalats, att det finge anses vara av intresse för det allmänna, att driftsformen

i fråga bleve prövad. I några yttranden har därvid den uppfattningen

kommit till uttryck, att tills vidare endast ett mindre antal försök borde anställas.

I flera yttranden har understrukits, att föreningsjordbruket icke borde

särskilt gynnas genom mera omfattande statligt stöd än det, som kunde

komma individuellt bedrivet jordbruk till del. Driftsformens styrka borde

sålunda utrönas under tävlan med andra driftsformer på ensartade villkor.

Den mest avvisande hållningen till förslaget har intagits av Svenska lantarbetsgivareföreningen.

Föreningen avstyrker förslaget i den mån det syftar

till att skapa samjordbrukare av förutvarande småjordbrukare och anför

till stöd härför i huvudsak följande.

I ett ekonomiskt nödläge kan den enskilde jordbrukaren skjuta sitt frihetsbegär

och sin äganderättsinstinkt åt sidan och övergå till gemensamhetsbruk.

Men det vore kortsynt att tro på varaktigheten därav även sedan det

yttre trycket upphört. De egenskaper bos vårt folk som en gång lett till

skapandet av bondens fria äganderätt och som under en lång historia ytterligare

utvecklats i lagarnas hägn, kunna väl till en tid av yttre omständigheter

hindras att taga sig uttryck, men de kunna knappast utplånas. Kärleken

till den egna torvan är visserligen ett slitet och skamfilat slagord, men

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kurujl. Maj:ts proposition nr 58.

del täcker dock en andlig realitet av stor kraft och betydelse. Så snart tillfälle

därtill yppar sig, kommer driften att själv äga och själv bruka jord

att spränga den kollektivism, varom det här är fråga, och skapa en återgång

till sådana livs- och verksamhetsformer, som hos vårt folk äro psykologiskt

betingade. 0

Även om föreningen ej helt vill utesluta möjligheten av att en av nodtvang

framdriven kollektivism kan ha ett visst värde, nämligen däri att den kan

tänkas möjliggöra tillskapandet av jordbruk av bärkraftig storlek, som i

framtiden under ändrade förhallanden eventuellt ater kunna bliva föremal

för enskild äganderätt, hyser föreningen dock starka betänkligheter mot den

föreslagna nya brukningsformen.

En av anledningarna till att småjordbruk ej bära sig är, att dessa otta ej

fullt kunna utnyttja ägarens arbetskraft. En sammanslagning av dylika småställen

i sambruksföreningens form innebär uppenbarligen ingen lösning avfrågan,

därest de förutvarande ägarna skola ägna sin arbetskraft åt det gemensamma

jordbruket. Med ökad areal följer ökade möjligheter till maskinanvändning

och därmed minskat behov av arbetskraft. Jordbrukskommitténs

förslag syftar i detta hänseende till betydligt mer rationella resultat.

Föreningen yttrar vidare.

Som enda skäl för införandet av samjordbruk kan föreningen tänka sig

önskemålet att bereda dugliga och lämpliga lantarbetare möjlighet att försöka

sig som företagare på jordbruksdriftens område. Lika väl som man

ordnar småställen åt dessa, kan man bereda dem tillfälle att gemensamt driva

jordbruk på eu större areal. Ehuru med största tvekan vill föreningen sålunda

ej helt avstyrka anordnandet av sambruksföreningar för gemensam jordbruksdrift.

Jämväl lantbruksstyrelsen ställer sig mycket tveksam beträffande lämpligheten

av att i vårt land bedriva jordbruk i kollektiv driftsform men vill dock

icke motsätta sig att väl planlagda försök i begränsad omfattning göras.

Verksamheten måste därvid grundas pa fullt frivilliga ataganden och nagon

stimulans för bildande av samjordbruk genom särskilt gynnsamma villkor

borde ej givas. Styrelsen utvecklar sin ståndpunkt på följande sått.

Självbestämmanderätten i sambruksföreningarna blir högst skenbar. Arbetspliktens

fullgörande ger föreningsmedlemmarna en ställning, som i realiteten

närmast sammanfaller med lönearbetarens. Arbetsledningen, låt vara

majoritetsvald av medlemmarna, bestämmer sålunda tid, plats och art in. in.

för medlemmarnas arbetsinsatser. Huruvida denna ordning kan sägas bevara

den fria bondeklassens ställning måste därför starkt ifrågasättas. Enligt

styrelsens uppfattning blir så icke fallet. Någon uppgift för bevarande

av en fri bondeklass synas sambruksföreningarna därför icke kunna få. Däremot

kunna de tänkas få betydelse för jordbruksarbetare, som vilja bliva egna

företagare.

De utomlands vunna erfarenheterna om kollektivjordbruk kunna näppeligen

vara vägledande. Något bevisvärde i ena eller andra riktningen kan heller

icke tillmätas tidigare gjorda svenska försök.

Många svårigheter måste ovillkorligen möta vid en kollektiv driftsform

inom jordbruket. De varierande arbetsuppgifterna samt dessas större eller

mindre lockelse ur bekvämlighets- eller trevnadssynpunkt m. in. torde lätt

föranleda motsättningar, som kunna menligt paverka samarbetsviljan, särskilt

när den första entusiasmen lagt sig. Om än samjordbruket teoretiskt

kan synas lockande och ändamålsenligt, torde det i praktiken vara svart alt

genomföra.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

förvaltningsutskottet i Södermanlands läns hushållningssällskap anför.

Förvaltningsutskottet håller före, att stor betänksamhet skulle uppstå hos

jordbrukarna mot en form av sambruk, som skulle förutsätta, att de förlorade

äganderätten till sin jord. För självägande jordbrukare kan därför förslaget

knappast väntas få någon praktisk betydelse. För deras del torde i stället

böra undersökas, huruvida och i vilka former sådan samverkan kan genom

lagstiftning och andra statliga åtgärder befrämjas, som medger bibehållande

av äganderätten till de ursprungliga gårdarna.

Däremot anser förvaltningsutskottet, att förutsättningar finnas för att i

vissa fall ett antal personer, närmast då i jordbruket anställda, skulle intressera

sig för att gemensamt förvärva eller arrendera en större kronogård.

I sådana fall skulle sambruksföreningar av föreslagen typ kunna vara en

lämplig driftsform. Stora svårigheter torde emellertid komma att möta, då

det gäller att i en sådan förening ordna för driftsledning och med ersättning

för vars och ens arbetsinsats m. m. I vad mån och på vad sätt sådana svårigheter

bäst kunna lösas torde kunna klargöras endast genom prövning i

praktiken.

På grund av vad sålunda anförts vill förvaltningsutskottet förorda, att man

tills vidare inskränker sig till bildande av enstaka sambruksföreningar av sist

avsedd typ, för att sedan erfarenhet vunnits ånyo upptaga frågan till övervägande.

Förvaltningsutskottet i Kristianstads läns hushållningssällskap har gjort

gällande, att stora svårigheter helt säkert komme att möta sambruksföreningarna,

även om de började sin verksamhet under de relativt goda förutsättningar,

som angåves i förslaget.

Om ett antal brukare av ofullständiga jordbruk bilda en sambruksförening,

måste en del av jordbrukarna uteslutas från företaget, vilket kan leda till

osämja. Skola några lantarbetare bilda sambruksförening kunna tvistigheter

uppstå om fördelningen av befintliga bostäder. För en anställd driftsledare

är det ej lätt att fördela arbetet och ge order till sina uppdragsgivare.

Entusiasm för jordbruk är störst under högkonjunktur. Skall ett under sådan

tid bildat föreningsjordbruk kunna bestå i en därpå följande tid med

sjunkande priser, fordras en så seg och envis kamp att hålla företaget flytande,

som kan finnas hos den enskilde företagaren men sällan hos ett samfällt

företag.

Trots de påpekade svårigheterna har förvaltningsutskottet ansett försök

med sambruksföreningar böra genomföras. Under de första åren borde dock

antalet föreningar begränsas, tills man hunnit utröna, vilka svårigheter som

kunde uppstå, och huru dessa skulle kunna övervinnas.

Förvaltningsutskottet i Uppsala läns hushållningssällskap anför bland

annat.

Även om sambruksföreningarnas organisation upplägges efter klara och

fasta linjer, varvid utredningens förslag synas förebildliga, torde ändock icke

kunna förhindras uppkomsten av skadegörande konflikter och motsättningar

medlemmarna emellan. Detla förhållande synes vara skäl nog för intagande

av en tveksam ställning om behovet av föreslagen lagstiftning. Med hänsyn

till dels den oklarhet, som för närvarande råder om den allmänna målsättningen

och riktlinjerna för jordbrukets framtid och dels den bristande erfarenheten

om den ifrågavarande företagsformens möjligheter, särskilt i vad

mån den kan bidraga till undanröjande av småbrukens ekonomiska svårig
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kanal. Maj:ts proposition nr 58.

böter, finner emellertid förvaltningsutskottet lämpligt, att töretagsloi men prövas

även i vårt land och vill därför e.j motsätta sig förslagets upphöjande

till lag.

Stockholms stads och läns egnahemsnämnd uttalar den uppfattningen, att

sambruksföreningar icke lämpade sig för vårt land med hänsyn till lantbruksbefolkningens

mentalitet. Nämnden ifrågasätter, om eu dyrbar apparat

borde sättas i gång för ändamålet, men anser sig dock icke böra motsätta sig,

att försök gjordes i strängt begränsad omfattning. ^

Egnahemsnämnden i Kronobergs län yttrar, att, såvitt nu kunde bedömas,

något behov av den ifrågasatta lagstiftningen ej förelåge inom länet.

Egnahemsnämnden i Kalmar läns södra område finner det böra närmare utredas,

huruvida av jordägare bildad sambruksförening kunde rekommenderas

såsom en lämplig form vid jordbrukets yttre rationalisering, innan fragan

om statligt stöd till sådan förening övervägdes. Frågan om föreningsbildning

av icke jordägande personer, företrädesvis lantarbetare, finner nämnden i

viss mån föranleda ett annat betraktelsesätt, enär motivet här mera vore av

socialpolitisk än jordbrukspolitik karaktär. Även här boidc dock samägandeformens

förutsättningar prövas, innan den gåves en allmän tillämpning,

lämpligen genom att staten i rent försökssyfte och på grundval av den

i betänkandet angivna organisationsformen på olika håll i landet uppläte ett

antal lämpliga egendomar åt intresserade lantarbetare och jordbrukarsöner.

Fastighetsbildningssakkunniga, i vilkas yttrande lantmåteristgrelsen förklarat

sig instämma, ha — utan att ingå pa fragan om de praktiska och psykologiska

förutsättningarna för bildande av föreningsjordbruk — givit uttryck

åt den uppfattningen, att själva bildandet av en sambruksförening vore att

beteckna som en form av yttre rationalisering av jordbruket. De sakkunniga

uttala härom.

Särskilt tydligt skulle rationaliseringsverkningarna framträda i de fall, där

föreningsbildande skedde genom tillskott av medlemmarna tillhörig jord. Om

man utgår från att antalet medlemmar i en sambruksförening som regel kommer

att utgöra åtminstone tio och att intresse för bildandet av sambruksföreningar

genom tillskott av medlemmarna tillhörig jord icke konnner att föreligga

i andra trakter än där parcelleringen av jordbruksjorden gått tämligen

långt och givetvis icke heller annorstädes än där förutsättningar för drivande

av storjordbruk över huvud förefinnas, så ligger det mot bakgrunden av

professorn L. Nannesons undersökning angående rationaliseringsvariationerna

inom det svenska jordbruket i öppen dag, att åtskillig arbetskraft skulle komma

att frigöras genom att en sambruksförening av nämnda typ bildades. Att

viss arbetskraft sålunda kunde frigöras vore icke blott av nationalekonomisk

betydelse utan skulle innebära eu fördel även såtillvida, att kvinnorna då

kunde antagas bliva befriade från tyngre jordbruksarbete.

Vad beträffar de fall, då eu sambruksförening bildas genom att ett antal

personer sluta sig samman för att antingen förvärva eller arrendera eu för

föreningsjordbruk lämplig egendom, sa är det väl i och lör sig sant att dessa

föreningar närmast syfta till att tillgodose ett socialt intresse. Men även i dessa

f.,11 komine föreningsbildandet att främja ett ralionaliseringsinlresse genom

att de sociala synpunkterna då kunde tillgodoses ulan alt man behövde med

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

verka till eller konservera en ur jordbrukspolitisk synpunkt föga lvcklig parcellermg.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finna de sakkunniga, att det ur fastighetsbildningssynpunkt

uppenbarligen vore av intresse, att statsmakterna stödde

bildandet av sambruksföreningar.

Lantbruksakademien uttalar, att i lämpliga kollektiva former bedrivna

jordbruk säkerligen kunde vara ägnade att öppna värdefulla möjligheter

för foi tsättande av den rationalisering i olika avseenden, som för närvarande

påginge och som utgjorde ett jordbrukspolitiskt problem i vårt land av stor

betydelse.

Egnahemsstyrelsen finner det uppenbart, att vid den rationalisering av

jordbruket,^ för vilken riktlinjer uppdragits av jordbrukskommittén, möjligheter

också borde öppnas till gemensamt drivande av jordbruk såsom en

väg att uppnå en rationellare jordbruksproduktion.

Egnahemsnämnden i Södermanlands län yttrar, att sambruksföreningar för

länets vidkommande syntes kunna få betydelse, särskilt för lantarbetare, enär

antalet gods och större gardar — även av krononatur — vore relativt stort

En lagstiftning, som gåve möjlighet till bildandet av sambruksföreningar, syntes

i vår tid, då olika utvägar söktes för att lösa jordbrukets problem, böra

komma till stånd och tillstyrktes.

Blekinge läns egnahemsnämnd anför:

sambruksföreningar kan vid första påseende synas djärv och

radikal. Man torde dock kunna betrakta sambruksföreningen som ett ytterligare

steg på den föreningstankens väg, som för närvarande beträdes av våra

ekonomiska föreningar, alltså en konsekvent utbyggnad av jordbrukets ekonomiska

föreningsrörelse. Bildandet av sambruksföreningar skulle därjämte

bidraga till en renässans i modern form av den gamla bybebyggelsen vilken

som bekant har åtskilliga förespråkare.

Sambruksföreningarna torde inom överskådlig tid få endast begränsad tilllämpning,

bland annat därför att de topografiska förhållandena inom stora

delar av landet lägga hinder i vägen för jordbruksdrift i större brukningsenheter.

Trots detta anser nämnden förslaget väl värt att pröva.

Egnahemsnämnden i Kopparbergs län anser, att i samband med pågående

och blivande laga skiften inom vissa delar av länet, där jordsplittringen vore

mycket stor, allvarliga försök borde göras att få sambruksföreningar till

stånd. Såsom exempel anfördes det nu pågående, hela Sollerö socken omfattande

skiftet. Där borde enligt nämndens uppfattning ett lämpligt antal

jordägare intresseras för en sådan uppgift. Vid skiftesläggningen kunde sedan

inägojord motsvarande deras ägobelopp samt ett mindre skogsområde

utläggas i en enda brukningslott.

Förvaltningsutskottet i Norrbottens läns hushållningssällskap finner det

angeläget att sambruksföreningar i enlighet med förslaget komme till stånd.

Sveriges lantbruksförbund uttalar, att där topografiska och andra förutsättningar

funnes, i kollektiva former bedrivet jordbruk kunde öppna nya

möjligheter, när det gällde genomförandet av den rationalisering i yttre och

inre avseende, som utgjorde och sedan länge utgjort ett viktigt jordbruks
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kunyl. Maj:ts proposition nr 58.

politiskt problem i vårt land. Det vore enligt förbundets mening önskvärt att

förutsättningar skapades för försök pa detta i vårt land hittills så gott som

oprövade och utan tvivel vanskliga område.

Riksförbundet landsbygdens folk framhåller, att några egentliga hållpunkter

för bedömande av frågan huruvida föreningsjordbruket lämpade sig för

svenska förhållanden icke funnes. Det måste emellertid vara av värde att

få frågan utrönt och då detta icke lämpligen kunde ske utan lagstiftning,

som droge upp riktlinjerna för föreningsjordbruket, ansåge sig förbundet

böra tillstyrka det framlagda förslaget.

Landsorganisationen finner ett påtagligt behov av speciallagstiftning om

föreningsjordbruk föreligga och yttrar vidare.

Att möjligheterna att bilda samfällda jordbrnksegnahem enligt den under

åren 1933—1938 gällande kungörelsen icke i något fall utnyttjats torde icke

tala emot att ett sådant behov nu förefinnes. Frågan om jordbrukets rationalisering

har, sedan jordbrukskommittén avgivit sitt betänkande, på ett helt

annat sätt än tidigare blivit föremål för det allmännas uppmärksamhet och

intresse. Tillskapandet av sambruksföreningar är att betrakta som ett led i

strävandena att rationalisera landets jordbruk. Landsorganisationen anser

för sin del, att det framlagda förslaget fyller en lucka i lagstiftningen och kan

visa sig bliva av stort värde för den förestående rationaliseringsverksamheten

på jordbrukets område.

Det är sannolikt, att föreningsjordbruket, åtminstone till en början, tar

största betydelse i form av på arrende grundad sambruksförening. Landsorganisationen

vill i detta sammanhang understryka vad som i utredningen

anföres om möjligheten för kronan att förvärva ett lämpligt antal större jordegendomar

i syfte att överlåta dem till sambruksföreningar. Dylika förvärv

äro i så fall att betrakta som led i den aktiva inköpspolitik från statens sida,

som föreslås i jordbrukskommitténs betänkande. Där avses visserligen i första

rummet ett främjande av enskilda jordbrukares förvärv av jord men uppenbarligen

skulle en tillämpning av dessa förslag på sambruksföreningarna tjana

samma rationaliseringssyfte. Landsorganisationen förordar salunda, att

den aktiva inköpspolitiken jämväl omfattar inköp av jordegendomar för överlåtelse

till sambruksföreningar.

Svenska lantarbetareförbundet uttalar sin anslutning till utredningens

syfte.

Såväl ur social som samhällsekonomisk synpunkt och även sett i anslutning

till jordbrukets rationaliseringsbehov synes sådan driftsform vara synnerligen

förtjänt av att komma i tillämpning i stor omfattning. Förbundet

finner det vara särskilt värdefullt att tillkomsten av sambruksföreningar gor

det möjligt även för lantarbetare att genom gemensamt jordägande eller arrende

kunna driva jordbruk efter rationella former. Att skaffa sig ett eget

jordbruk är ett eftersträi ansvärt mål för många lantarbetare, fastän de flesta

av ekonomiska skäl nödgas avsta från att fullfölja en sadan tanke. Det synes

förbundet som om bildandet av sambruksföreningar skulle eliminera en

del av dessa besvärligheter och göra det möjligt för medlemmarna i dessa att

bli delaktiga av det medelstora jordbrukets produktionsresultat.

Kooperativa förbundet finner det värdefullt, att legala förutsättningar skapades

för försök med sambruksföreningar. Erfarenheterna från utlandet syntes

giva vid handen, alt kooperativ jordbruksdrift kunnat göra sig gällande

i tävlan med andra driftsformer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ö8

Såsom förut anmärkts, har i några yttranden understrukits, att föreningsjordbruket

icke borde favoriseras i jämförelse med individuellt jordbruk. Sålunda

anför förvaltningsutskottet i Östergötlands läns hushållningssällskap.

Sambruksföreningarna böra arbeta under samma ekonomiska förutsättningar

som enskilda jordbrukare. De böra sålunda icke erhålla särskilda fördelar

beträffande t. ex. arrendevillkor, köpesumma för egendom, produktpriser

eller avsättning av produkter. I fråga om kapitalanskaffningen synes det

nödvändigt, att sambruksföreningar vid starten erhålla billiga lån och möj%en

yissa bidrag, men efter begynnelsestadiet höra de i detta hänseende

jämställas med enskilda innehavare av jordbruk av motsvarande storlek.

Förenings jordbruket bör fa vinna den utbredning, som det i konkurrens på

lika villkor med andra driftsformer kan visa sig mäktigt.

Samma synpunkt framhålles av förvaltningsutskotten i Kristianstads, Örebro

och Västmanlands läns hushållningssällskap. Även egnahemsnämnden i

Göteborgs och Bohus län liksom Kooperativa förbundet understryker, att bestämmelserna

om statligt stöd borde utformas så, att enskilda och kollektiva

jordbruk tävlade på lika grunder.

Departementschefen. De skäl, som enligt min mening tala för att en lagstiftning

om gemensamt ägande och gemensam drift av jordbruk böra komma

till stand, ha redan i direktiven till den nu avslutade utredningen tämligen

fullständigt angivits. Vad därefter från olika håll andragits i ärendet

har icke föranlett mig att intaga någon förändrad ståndpunkt till frågan.

Såsom särskilt understrukits i fastighetsbildningssakkunnigas yttrande, kan

föreningsjordbruket komma att utgöra ett medel bland andra till det svenska

jordbrukets yttre rationalisering. Föreningsjordbruket utgör på en gång ett

medel att av små brukningsdelar skapa sådana jordbruk, där den nutida

teknikens resurser kunna tillfullo utnyttjas, och ett medel att bereda dugliga

lantarbetare en självständigare ställning utan en fortsatt uppdelning av jordbruksarealen

i individuellt brukade småställen.

De erinringar, som i vissa av de avgivna yttrandena över betänkandet riktats

mot tanken att införa föreningsjordbruket i vårt land, ha framför allt

tagit sikte på den typ av sambruksförening, som avsetts komma till stånd

genom att självägande jordbrukare sammanskjuta sin jord. Jag kan icke

finna annat än att intrycket av den framförda kritiken i väsentlig mån försvagas,

om man håller i minnet, att bildandet av sambruksföreningar —- såsom

både i direktiven till utredningen och i betänkandet understrukits _

helt skall vila på frivillighetens grund.

Emellertid synes mig riktigt, såsom i vissa yttranden anförts, att intresset

bland självägande jordbrukare för bildande av sambruksföreningar kan antagas

bliva större, därest föreningsbildandet icke nödvändigtvis förutsatte en

omedelbar överlåtelse med äganderätt till föreningen av medlemmarnas jord.

Jag återkommer i det följande till frågan, huruvida icke en viss uppmjukning

i utredningsmannens förslag på denna punkt bör ske.

Det är icke min avsikt att söka förringa de svårigheter, som otvivelaktigt

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

komma att möta både vid bildandet och drivandet av ett föreningsjordbruk

och vilka i vissa yttranden exemplifierats. Givetvis kunna olika åsikter hysas

om möjligheten att i praktiken bemästra dessa problem. Såsom lantbruksstyrelsen

påpekat, ter sig emellertid samjordbruket teoretiskt ändamålsenligt.

Jag finner då — i likhet med så gott som samtliga remissinstanser —

att ur det allmännas synpunkt måste anses önskvärt, alt praktiska erfarenheter

inhämtas. För att möjliggöra detta torde en rättslig grundval för samjordbruk

böra skapas genom erforderlig lagstiftning.

I betänkandet har uttalats, att sambruksföreningarna uppenbarligen bliva

kapitalkrävande företag och att verksamhetens ekonomiska resultat kommer

att bliva beroende av om nödvändiga krediter kunna erhållas på gynnsamma

villkor. Att statligt stöd härutinnan blir erforderligt har utredningsmannen

funnit uppenbart. Emellertid har i betänkandet vidare uttalats, att fragan

om statligt stöd till sambruksföreningar framstode som en del av spörsmålet

om den statliga låne- och bidragsverksamheten för rationalisering av landets

jordbruk överhuvudtaget.

Jag vill erinra, att Kungl. Maj:t den 21 februari 1947 bemyndigade chefen

för jordbruksdepartementet att tillkalla två utredningsmän att verkställa

utredning rörande bestämmelserna för egnahemsverksamheten m. m. I det

anförande till statsrådsprotokollet, vari jag hemställde om nämnda bemyndigande,

anförde jag bland annat, att sedan numera förslag om den statliga

låne- och bidragsverksamheten för jordbrukets rationalisering överhuvud

utarbetats, borde frågan om regler för lane- och bidragsverksamhet till

förmån för sambruksföreningarna upptagas till närmare övervägande av

utredningsmännen i fråga. I möjligaste mån borde samma regler tillämpas,

som avsåges skola gälla inom egnahems- och rationaliseringsverksamheten

i allmänhet. Dock borde givetvis de speciella förhållanden som uppkomme

i samband med bildande av sambruksförening beaktas.

Jag avser att, sedan sist berörda utredning verkställts, upptaga frågan om

statligt stöd åt sambruksföreningarna till närmare övervägande. I detta senare

sammanhang lärer också frågan om särskilda bestämmelser rörande

utarrendering av kronojord till sambruksförening böra upptagas till bedömande.

Lagförslagets allmänna utformning.

Direktiven. I chefens för jordbruksdepartementet inledningsvis berörda

anförande till statsrådsprotokollet den 31 juli 1945 erinrades därom, att

Kungl. Maj:t den 18 maj 1945 bemyndigat dåvarande chefen för justitiedepartementet

att tillsätta en person att efter överläggningar med tillkallade

sakkunniga verkställa utredning för översyn av lagstiftningen om ekonomiska

föreningar i allmänhet. Spörsmålet om de rättsliga formerna för föreningsjordbruk

syntes emellertid icke utan allvarlig olägenhet kunna upp3

Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 58.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

skjutas i avvaktan på resultaten av den nämnda utredningen inom justitiedepartementet.

Under utredningen om förenings jordbruk borde kontakt sökas

bl. a. med den omnämnde utredningsmannen i justitiedepartementet och

den lagstiftning, som utredningen kunde komma att leda till, borde, om så

befunnes erforderligt, sedermera anpassas till vad som framkomme vid revisionen

av lagen om ekonomiska föreningar.

Betänkandet. Ekonomisk förening med ändamål att driva jordbruk kan

för närvarande icke bildas i vårt land, enär dylik förening — med vissa

modifikationer, från vilka här kan bortses — jämlikt 1925 års s. k. förbudslag

icke tillåtes förvärva jordbruksfastigheter. I betänkandet uttalas, att i

och för sig hinder ej borde föreligga för Kungl. Maj:t alt å en förening för

drivande av gemensamt jordbruk tillämpa den generella dispensregel, som

återfunnes i 5 § 1925 ars förbudslag. Det torde dock, yttrar utredningsmannen,

vara höjt över allt tvivel, att kravet på en särskild rättslig reglering av

ifrågavarande slags föreningar gjorde sig starkt gällande och att det därför

vore mindre välbetänkt att medverka till sådana föreningars bildande innan

speciallagstiftning för dem tillkommit. Den allmänna föreningslagen hänförde

sig nämligen till sammanslutningar med vitt skilda syften och verksamhetssätt

och innehölle därför endast stadganden av en i det stora hela allmängiltig

innebörd. Lagen avsåge väsentligen att utgöra en ram, inom vilken

åt föreningarna överlätes att fritt utveckla sig efter olika art och uppgift.

I betänkandet påpekas, att vissa speciella typer av ekonomiska föreningar,

däribland bostadsrättsföreningar, tidigare gjorts till föremål för utförligare

rättslig reglering, vilket ansetts påkallat såväl i dessa föreningars eget intresse

som med hänsyn till de enskilda medlemmarnas rättssäkerhet. Med

avseende å betydelsen för medlemmarna av deras intressen i sammanslutmngen

komme de föreningar, varom här vore fråga, att intaga en utpräglad

särställning. Regelmässigt komme medlemmarna att ägna hela sin livsgärning

åt föreningens verksamhet. För medlemmarnas ekonomiska välfärd

finge det avgörande betydelse, huruvida verksamheten bleve klokt planlagd

och ändamålsenligt bedriven eller ej. Det syntes då uppenbart, att man här

stode inför ett specialfall på föreningsrättens område, där kravet på särskild

rättslig reglering vore än starkare än med avseende å bostadsrättsföreningarna.

\id utarbetandet av en lag om föreningsjordbruk måste, yttras vidare i betänkandet,

först avgöras, huruvida en sådan lag — i likhet med lagen om

bostadsrättsföreningar — borde utformas såsom ett komplement till 1911

års lag om ekonomiska föreningar eller om den borde bliva en självständig

författning, som uttömmande reglerade föreningsjordbrukens förhållanden.

Med hänsyn till den säregna natur, föreningar för drivande av gemensamt

jordbruk komme att äga, hade antalet frågor, som krävde särskild reglering,

under utredningen visat sig vara väsentligt större för dessa föreningars del

än vad fallet vore med avseende å bostadsrättsföreningarna. En hänvisning

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

35

från nu ifrågavarande nya lag finge sålunda under alla omständigheter väsentligt

mindre omfattning än vad fallet vore beträffande bostadsrättslagen.

Detta förhållande skulle — enligt vad försöksvis upprättade utkast givit vid

handen — göra en hänvisning till föreningslagen tämligen komplicerad. Metoden

skulle endast nödtorftigt kunna tillgodose rimliga krav på överskådlighet

hos författningstexten.

De sakkunniga ha, meddelar utredningsmannen, enhälligt och med stor

skärpa framhållit önskvärdheten ur praktisk synpunkt av att de för föreningsjordbruken

gällande lagbestämmelserna i möjligaste mån sammanfördes

i en författning. Även den omständigheten, att föreningslagen vore föremål

för en ännu icke avslutad omarbetning, vilken måste förutsättas bliva

tämligen genomgripande, talade enligt utredningsmannens uppfattning mot

en generell hänvisning till 1911 års föreningslag, då en sådan hänvisning säkerligen

skulle nödvändiggöra ganska omfattande ändringar i den här ifrågavarande

författningen ett eller annat år efter dess utfärdande.

På dessa grunder har utredningsmannen stannat för att allenast på en

punkt, nämligen med avseende å förfarandet vid likvidation, hänvisa till föreningslagen.

I övrigt åsyftar lagutkastet att giva en uttömmande reglering av

föreningsjordbrukens förhållanden.

Yttrandena. Frånsett mer eller mindre betydelsefulla detaljspörsmål, vilka

i det följande skola upptagas till behandling, ha erinringar mot lagförslagets

utformning gjorts allenast i en mindre del av de avgivna yttrandena.

Lantbruksakademien yttrar, att den undersökning av frågan och det utkast

till lagstiftning i ämnet, som nu framlagts, utan tvivel innebure beaktansvärda

bidrag till positiva lösningar av spörsmålen. Akademien anför

emellertid ytterligare bl. a.

Ganska säkert torde väl vara, att en dylik lösning enligt den föreslagna

lagen kommer att så småningom te sig möjlig och kanske sannolik. Minst

lika troligt synes dock, att sådana bestämmelser, som här föreslås, icke äro

av den beskaffenhet, att de kunna förväntas bliva omfattade med den allmänna

anslutning, som är behövlig för att man skall kunna räkna med dess

användande i en utsträckning, som motsvarar arbetet med bestämmelsernas

utarbetande och förslagets genomförande. Akademien håller före, att den utväg,

som av utredningen valts för den lagtekniska utformningen av det förslag,

som upptagits till övervägande, icke är lycklig eller ägnad att bereda

nöjaktiga utsikter till ett framgångsrikt resultat. Den nu föreslagna lagen

skulle åstadkomma en ordning av sambruksförhållandet, som i stort sett

skulle utesluta ett val mellan olika slags lösningar av uppkommande frågor.

Otvivelaktigt kommer behov att förefinnas av stor frihet att välja mellan

lösningar av mycket skiftande slag. Det synes akademien uppenbart, att

åtminstone tills vidare en begränsning av lagstiftningen bör vara att föredraga

och att regleringen hellre bör utvecklas så småningom med stöd av

efterhand vunna erfarenheter och även med möjlighet att åtminstone under

någon tid framåt lämpa föreskrifterna efter i särskilda fall framkommande

önskemål.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungi. Maj:ts proposition nr 58.

Såsom förut berörts bär lantbruksstyrelsen funnit förenin"s,jordbruken

allenast böra upptagas som en försöksverksamhet i begränsad omfatlning.

Styrelsen yttrar vidare.

Mot denna bakgrund finner styrelsen det tveksamt, huruvida en särskild

lag om sambruksföreningar nu bör utfärdas. Så länge det är ovisst, huruvida

samjordbruk kan få någon betydelse som driftsform inom svenskt jordbruk,

torde det vara lämpligt med en mera provisorisk anordning. Då föreningslagen

synes användbar härför, under förutsättning att Kungl. Maj:t vill utnyttja

sin rätt att bevilja ekonomisk förening, bildad för ifrågavarande ändamål,

rätt att förvärva jordbruksfastighet, synes särskild lagstiftning för

sambruksföreningar ej vara trängande.

Uttalanden av liknande innebörd återfinnas i yttrandena av förvaltningsutskotten

i Malmöhus och Västernorrlancls läns hushållningssällskap.

Förvaltningsutskotten i Gotlands, Skaraborgs och Värmlands läns hushållningssällskap,

liksom även egnahemsnämnderna i Göteborgs och Bohus samt

Norrbottens län, ha uttryckt önskemål om en förenkling av lagbestämmelserna.

Förvaltningsutskottet i Kopparbergs läns hushållningssällskap anser att

det borde vara möjligt meddela ett fåtal grundläggande bestämmelser, siktande

på det speciella ändamålet, i en särskild lag och att i övrigt hänvisa

till föreningslagen.

Norrlandskommittén finner bildandet av föreningsjordbruk ur norrländsk

synpunkt vara en fråga utan större praktisk betydelse och anför vidare.

Med hänsyn härtill finner sig kommittén icke ha anledning att närmare

ingå på avfattningen av de framlagda förfaltningsförslagen. Som en allmän

reflexion vill kommittén emellertid ifrågasätta, om icke de åsyftade grunderna

för ordnande av sambruk skulle kunna bringas i tillämpning utan en så

pass vidlyftig lagstiftning som den föreslagna. Bortsett härifrån kan kommittén

icke underlåta att framhålla faran av att genom statsmakternas åtgärder,

grundade närmast på förhållandena i södra och mellersta Sverige,

vissa schabloner skapas, som binda utvecklingen såväl här som inom andra

delar av landet. Om de framlagda förslagen komma att genomföras — vilket

kommittén i och för sig icke har skäl att motsätta sig — bör därvid

icke förbises att behov kunna föreligga att även på andra sätt ordna gemensamhetsdrift

inom jordbruket.

Riksförbundet landsbygdens folk har, såsom förut framgått, tillstyrkt det

framlagda förslaget men tillfogar följande reservation.

Det synes vara att tillråda, att man den första tiden går fram med försiktighet.

Särskilt med hänsyn till de olika förmåner i fråga om lån och bidrag,

som föreslås, samt den auktoritet en lag i ämnet kommer att få, föreligger

eljest risk att personer i stor utsträckning slå sig på den nya driftsformen

utan tillräcklig eftertanke. Skulle föreningsjordbruket sedermera icke

visa sig lämpligt för våra förhållanden utan behöva nedläggas, kan det få

katastrofala verkningar för dessa människor, vilka i allmänhet torde ha

bundit större delar av sina tillgångar i företaget.

Förbundet vill därför föreslå, att till en början särskilt tillstånd skulle

fordras för att få bilda en sambruksförening. Detta dispensförfarande synes

böra utnyttjas för igångsättande av ett mindre antal försök i olika delar av

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 58-

landet. Sedan på detta sätt erfarenheter vunnits rörande lagstiftningens ändamålsenlighet

finge man företaga en översyn av bestämmelserna, varefter

dispensförfarandet kunde slopas.

Styrelsen för Svenska sparbanksföreningen anför.

Förslaget synes i och för sig innefatta en lämplig lösning av det enligt direktiven

givna uppdraget. Särskilt tillfredsställande är det, att bestämmelserna

om sambruksföreningar i möjligaste mån sammanfattats i en lag utan

mer eller mindre omfattande hänvisningar till föreningslagen. Styrelsen finner

det även vara till nytta, att en möjlighet öppnas för drivande av jordbruksrörelse

i den ekonomiska föreningens form. Det torde emellertid rent

allmänt sett kunna befaras, att den föreslagna företagsformen icke kommer

att anlitas i avsedd omfattning, när det befinnes nödvändigt att kringgärda

den med ganska myckel formaliteter av olika slag, som kunna verka avhållande

på intresserade jordbrukare. Ju mindre medlemsantalet är, desto mera

tyngande torde lagbestämmelserna förefalla. Å andra sidan: ju större medlemsantalet

blir, ju större blir antalet utanför den direkta ledningen stående

jordbrukare, och man kan då fråga sig, om det angivna målet att med

uppnående av en ökad produktionseffektivitet bevara en fri bondeklass —

nås på detta sätt. De här anförda synpunkterna kunna få särskild betydelse,

i den mån en alltför ingående reglering motverkar syftet med lagstiftningen

på det sättet, att intressenterna måhända finna det mera tilltalande att pröva

sig fram med företagsformen enkelt bolag, vilken form i flera, avseenden icke

är så lämplig. Styrelsen har icke möjlighet att framlägga något direkt förslag

i syfte att avhjälpa dylika konsekvenser men vill dock framföra tanken,

huruvida icke åtminstone sambruksföreningar med ett mindre antal medlemmar

skulle kunna uppbyggas efter enklare linjer.

Egnahemsnämnden i Uppsala län framhåller behovet av en lagstiftning,

som ingående reglerar förhållandet mellan sambruksförenings medlemmar,

och förklarar sig biträda uppfattningen, att de för föreningsjordbruken gällande

bestämmelserna i möjligaste man borde sammanföras i en författning.

Egnahemsnämnden i Kalmar läns norra område finner utredningens lagförslag

väl avpassat efter för handen varande förhallanden och tillstyrker att

förslaget lades till grund för lagstiftning.

Förvaltningsutskottet i Kronobergs läns hushållningssällskap anser utredningsmannens

förslag väl tillgodose de krav, som borde ställas pa ifragavarande

lagstiftning.

Sveriges lantbruksförbund har funnit det principiellt riktigt, att de delvis

invecklade rättsförhållanden, som kollektiv jordbruksdrift gåve upphov till,

på lämpligt sätt reglerades. Ehuru förbundet i vissa avseenden funnit anledning

till erinringar mot det framlagda förslaget syntes detta kunna utgöra

grundval för frågans vidare behandling.

I övriga yttranden har lagförslagets allmänna utformning lämnats utan

erinran.

Departementschefen. Redan i det föregående har jag givit uttryck åt den

uppfattningen, att om praktiska erfarenheter av föreningsjordbruket nu

skola inhämtas, detta icke lämpligen lärer kunna ske pa annat sätt, än att

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

man genom lagstiftning fastställer den form, vari samjordbruk skall kunna

organiseras. Jag delar utredningsmannens uppfattning, att det är av största

vikt, icke minst ur de enskilda föreningsmedlemmarnas synpunkt, att fasta

och tillförlitliga rättsliga normer erhållas för verksamheten, vilken ju kan

komma att avse förvaltning av mycket betydande värden i fast egendom och

inventarier. Särskilt åsyftar jag då de centrala frågorna om medlems antagande

och avgang, bokföringsskyldighet, fondbildning och vinstutdelning

samt revision av räkenskaperna. Den i enstaka yttranden framkomna åsikten,

att lagens tillämpning tills vidare skulle hindas vid ett särskilt dispensförfarande

kan jag icke biträda. En dylik anordning skulle ju innebära, att

ytterligare en, enligt min uppfattning överflödig formalitet vid bildandet av

sambruksförening tillskapades.

Emellertid är det klart, att ingen utväg bör lämnas oprövad för att vinna

största möjliga begränsning av lagstiftningen i ämnet. Önskvärdheten härav

bör å andra sidan icke överdrivas. Åtskilliga avsnitt i det vid betänkandet

fogade lagutkastet avse frågor, som endast i speciella fall vinna aktualitet.

De behöva därför icke verka tyngande i föreningsmedlemmarnas eller styrelseledamöternas

dagliga gärning men kunna tjäna till ledning och förebygga

rättstvister den gång spörsmålen anmäla sig.

\ id ett försök att beskära lagutkastet synas två utvägar kunna övervägas.

Den ena är att tillgripa hänvisningar till den allmänna föreningslagen, den

andra att överlåta åt föreningarna att i sina stadgar reglera vissa i lagutkastet

behandlade spörsmål. Den förstnämnda metoden skulle ju dock endast

skenbart innebära en förenkling och jag har för min del funnit de praktiska

och lagtekniska skäl bärande, som i betänkandet anförts mot en sådan

lösning. Vad åter angår möjligheten att så att säga överflytta vissa partier

av lagen till stadgarna, torde någon mera väsentlig förkortning av lagtexten

härigenom knappast stå att vinna. Denna metod skulle ju för övrigt

medföra, att stadgarna i stället bleve vidlyftigare. Den fördelen skulle dock

vinnas vid sist angivna tillvägagångssätt, att större valfrihet mellan olika

lösningar uppkomme, låt vara att tillsynsmyndigheten väl därvid finge förutsättas

underkasta stadgarna en tämligen ingående granskning.

Emellertid har det förefallit mig, som om vissa stadganden av övervägande

administrativ innebörd, vilka närmast angå tillsynsmyndigheten, borde kunna

upptagas i en särskild kungörelse. Vissa efter mönster av den nya aktiebolagslagen

utformade regler ha också synts mig kunna undvaras. Jag åsyftar

då bl. a. bestämmelserna om skadestånd. På dessa skäl har jag låtit

inom jordbruksdepartementet verkställa en överarbetning av det vid betänkandet

fogade lagutkastet i syfte att vinna en förkortning av lagtexten. Den

närmare innebörden av omarbetningen skall redovisas i det följande.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr -58.

39

Specialmotivering.

Det vid betänkandet fogade utkastet till lag om sambruksföreningar bar,

såsom nyss nämnts, gjorts till föremål för överarbetning inom jordbruksdepartementet.

Jag övergår nu till att lämna en översikt av departementsförslaget.

Beträffande sådana från utredningsmannens förslag i oförändrad

form överförda stadganden, som varken berörts i de avgivna yttrandena eller

föranleda särskild erinran från min sida, torde härvid få hänvisas till den

i betänkandet (s. 102—139) lämnade detaljmotiveringen.

Inledande bestämmelser.

Föreningsjordbruk grundat på arrende. Förening med ändamål att bereda

medlemmarna utkomst genom att å fastighet, som föreningen förvärvat

eller av kronan arrenderat, låta medlemmarna bedriva gemensamt jordbruk

och annan i samband därmed stående verksamhet (föreningsjordbruk),

skall enligt 1 § första stycket departementsförslaget kunna registreras såsom

sambruksförening.

Enligt detta från utredningsmannens förslag hämtade stadgande skulle

sålunda sambruksförening icke kunna bildas på grundval av arrende från annan

än kronan. Till stöd för denna utformning av stadgandet har i betänkandet

anförts i huvudsak följande.

Det synes vara av stor vikt att man, då en sambruksförening väl bildats,

vinner betryggande garantier för dess fortbestånd.^ De tidigare, vaga ansatserna

till föreningsjordbruk i vårt land visa bäst vådan av att sådana företag

påbörjas utan att ett bestående, tillräckligt jordinnehav säkerställts. Till

arrendators skydd gälla visserligen bestämmelser om förnyat arrende samt

om förköpsrätt vid försäljning av utarrenderad egendom. Dessa bestämmelser

giva dock endast ett ofullständigt skydd. Sker försäljning i den ordning

utsökningslagen bestämmer, må exempelvis förköpsrätt ej utövas. Om ägaren

vill återtaga fastigheten för att själv bruka den, vinner förköpsrätt^!

överhuvud taget icke aktualitet och detsamma gäller optionsrätten till förnyat

arrende. Om sambruksförenings arrenderätt genom särskilda lagstadganden

gåves ur föreningens synpunkt erforderlig varaktighet,, skulle en enskild

fastighetsägare sannolikt endast undantagsvis vara villig att upplåta

sin egendom till en dylik förening, vilket ju vore detsamma som att avhända

sig egendomen för all framtid utan att en verklig försäljning komme till

stånd. Upplåter kronan jordbruksegendom på arrende till sambruksförening,

torde få förutsättas som en normal utvecklingsgång, att föreningen framdeles

får förvärva fastigheten.

Ifrågavarande spörsmål har berörts i några av de avgivna yttrandena.

Sålunda anför Blekinge läns egnahemsnämnd.

Nämnden beklagar att möjligheter saknas att bilda sambruksföreningar

på grundval av arrende av jord från annan än kronan. Nämnden har den

bestämda uppfattningen, att bildande av sambruksföreningar skulle underlättas

därest möjlighet funnes för jordbrukarna inom ett visst bruknmgsom
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

råde att bilda sambruksförening och på denna upplåta nyttjanderätten till

sin jord på viss, icke alltför kort tid, förslagsvis 25 år, men själva behålla

äganderätten till sina fastigheter. Bildas en sambruksförening enligt dessa

grunder och lyckas föreningen genomföra företaget, torde såväl föreningen

som brukningsenheten ha utsikt att bestå även efter den första upplåtelsetidens

utgång. Kanske lyckas föreningen under tiden förvärva äganderätten

till brukningsenheten. Begynnelseformen blir i så fall en övergångsform, men

såvitt nämnden kan bedöma en tämligen nödvändig övergångsform i många

fall, eftersom det knappast synes troligt att fastighetsägarna inom en viss

för sambruksförening lämplig brukningsenhet kunna förmås avhända sig

äganderätten till sina fastigheter även om det sker till förmån för en sambruksförening,

i vilken de själva äro medlemmar.

Denna uppfattning — som kommit till uttryck jämväl i yttranden från

förvaltningsutskotten i Blekinge och Kristianstads läns hushållningssällskap

— har biträtts av egnahemsstyrelsen, därvid dock en ledamot, byråchefen

Collin, anmält skiljaktig mening. Slutligen har förvaltningsutskottet i Kopparbergs

läns hushållningssällskap yttrat.

Det torde inte vara otänkbart, att skogs- och industribolag vore villiga att

utarrendera jord på lång tid, liksom troligen även kommuner, som äga större

jordbruksfastigheter. Det synes jämväl böra ifrågasättas, om icke lagen även

borde tillåta sambruksföreningar under den formen, att föreningen ägde en

del av den brukade jorden och kompletteringsvis arrenderade jord. Att föreningsjordbruk

startas och drivas enligt nu gällande bolags- och föreningslagstiftning

möter givetvis icke hinder, men om man stiftar en speciell lag

för ändamålet borde den avfattas så, att den täcker behovet i de flesta tänkbara

fall och icke endast under de snävt begränsade förutsättningar, som förslaget

rör sig med.

Departementschefen. Icke minst med hänsyn till de betydande kapitalinvesteringar,

som måste förutsättas komma att ske i sambruksföreningarna,

särskilt genom uppförande av gemensamma ekonomibyggnader, är det uppenbarligen

angeläget, att det jordinnehav, på vilket hela rörelsen beror, gives

erforderlig varaktighet. Jag ansluter mig därför till utredningsmannens uppfattning,

att såsom en huvudregel bör gälla, att föreningsjordbruk skall grundas

å förvärv av jord eller å arrende från kronan. Emellertid torde fall kunna

tänkas, då man skulle sakna anledning motsätta sig registrering av sambruksförening,

vars rörelse skulle grundas på arrende från annan än kronan.

I första hand synes mig — såsom redan i det föregående berörts — önskvärt

att göra viss uppmjukning av huvudregeln i syfte att befordra tillkomsten

av sådana sambruksföreningar, i vilka medlemmarna bestå av ägare till

mindre jordbruk. En framkomlig väg synes mig vara, att Kungl. Maj:t erhåller

rätt att efter särskild prövning medgiva registrering såsom sambruksförening

även av sådan förening, vars rörelse grundas på arrende av jord tillhörig

medlemmarna själva. Pa. detta sätt skulle, såsom i de nyss angivna remissyttrandena

påyrkats, en möjlighet tillskapas att vid bildande av samjordbruk

av nu ifrågavarande slag gå fram i två etapper, något som även för

mig framstår såsom ett önskemål. Undantagsvis torde även i andra fall av
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

steg från huvudregeln kunna tillåtas. Bifall till ansökan om registrering i de

här åsyftade fallen skulle givetvis förutsätta, att arrendetiden erhållit avsevärd

längd, varjämte i Kungl. Maj:ts beslut de villkor i övrigt finge uppställas,

som kunde anses betingade av omständigheterna i det särskilda fallet.

Sedan ett antal prejudikat vunnits genom avgöranden av Kungl. Maj:t torde

tillståndsprövningen ifråga kunna uppdragas åt tillsynsmyndigheten. En

bestämmelse innefattande rätt för Kungl. Maj:t eller av Kungl. Maj:t utsedd

myndighet att medgiva undantag från den angivna huvudregeln har upptagits

i 1 § andra stycket departementsförslaget.

Avstyckning av tomt. Om en typ av ekonomisk förening väljes såsom

juridisk form för samfällt jordbruk måste, yttrar utredningsmannen, såsom

en huvudregel gälla, att all den egendom, som utnyttjas i föreningens rörelse,

äges av föreningen. Utöver det redan behandlade fallet, att rörelsen grundas

på arrende, ifrågasättes emellertid i betänkandet viss modifikation i den angivna

huvudregeln. Utredningsmannen anför härom.

Med hänsyn till medlemmarnas trivsel torde bliva av betydelse, att bostad

med tomt och trädgård anordnas individuellt för var och en av dem. Den

omedelbara lösningen av detta spörsmål vid bildande av en sambruksförening

lärer bliva betingad av beskaffenheten hos det på egendomen befintliga

byggnadsbeståndet. På längre sikt lärer — i den mån föreningens verksamhet

blir ekonomiskt framgångsrik — idealet vara, att bostadsbebyggelsen sammanföres

till ett särskilt tomtområde, pa en bl. a. ur arbetssynpunkt lämplig

plats inom den av föreningen disponerade arealen.

Anordnandet av särskilda bostäder för medlemmarna förutsätter självfallet

icke en individualiserad äganderätt till bostaden. Ett bibehållande i enskild

ägo av mangårdsbyggnaden med kringliggande tomt och trädgård torde emellertid

få antagas i icke oväsentlig mån vara ägnat att bryta udden av det

psykologiskt betingade motstånd mot bildande av sambruksförening, som åtminstone

till en början måste antagas komma att möta från självägande jordbrukares

sida. Man synes böra räkna med att, då fråga om bildande av sambruksförening

uppkommer i en by, en eller flera byamän kunna uppställa

det villkoret för sin anslutning, att de få behålla sin kanske fäderneärvda

mangårdsbyggnad i enskild ägo. Om detta krav icke kan beaktas, ga kanske

planerna på föreningsbildande mången gång om intet. Även om ett undantag

av angivet slag kan bliva förenat med vissa olägenheter synes därför sådant

undantag böra kunna ifrågakomma. Ett genomförande av denna tanke

förutsätter tydligen i regel en avstyckning av tomtmarken, något som i sin

tur torde förutsätta eu sammanläggning av den övriga, till föreningen överlåtna

jorden.

Ifrågavarande spörsmål har ingående behandlats i fastighetsbildningssakkunnigas

yttrande. Däri understrykes till en början, att enligt utredningsmannens

förslag såsom en huvudregel skulle gälla, att all egendom som utnyttjades

i föreningens rörelse — alltså även de för föreningsmedlemmarna erforderliga

bostadshusen — skulle ägas av föreningen och alt undantag från

denna regel uppenbarligen icke avsetts skola ifrågakomma, då en sambruksförening

bildades genom att ett antal personer slöte sig samman för att förvärva

eu viss för föreningsjordbruk lämplig egendom. I utlåtandet anföres

vidare i huvudsak följande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Tvivelsutan har utredningsmannen rätt, när lian säger, att ett bibehållande

i enskild ägo av mangårdsbyggnaden med kringliggande tomt och trädgård

torde få antagas i icke oväsentlig mån vara ägnat att bryta udden av det

psykologiskt betingade motstånd mot bildande av sambruksförening, som åtminstone

till en början måste antagas komma att möta från självägande jordbrukares

sida. Ett hänsynstagande till detta psykologiska moment är därför

onekligen i och för sig påkallat. Men frågan är, huruvida gällande fastighetsbildningsrättsliga

stadganden medge avskiljande av en för föreningsjordbruket

erforderlig bostadsbyggnad med tillhörande tomt och trädgård till särskild

fastighet. De sakkunniga vilja härvid understryka, att en avstyckning

av tomtmarken tvivelsutan förutsätter en sammanläggning av den övriga till

föreningen överlåtna jorden. Nämnda fråga kan säkerligen bliva av icke

ringa praktisk betydelse. Det kan sålunda med rätt stor sannolikhet förutspås,

att om någon enda av de tilltänkta föreningsmedlemmarna ställer krav på

dylikt avskiljande, de övriga byamännen som regel komma att ställa samma

krav för egen del och detta även om deras mangårdsbyggnad icke skulle vara

fäderneärvd. Av psykologiska skäl lär den ene icke vilja i detta hänseende

vara sämre än den andre.

I 19 kap. 3 § 2. jorddelningslagen uppställes såsom villkor för avstyckning

från jordbruksfastighet, att den fastighetsbildning som skulle uppstå genom

avstyckningen bereder ökade utkomstmöjligheter för den jordbrukande befolkningen

eller eljest är till gagn för jordbruksnäringen i orten. I fastighetsbildningssakkunnigas

år 1944 avgivna betänkande med förslag till lag

om ändring i vissa delar av jorddelningslagen m. m. (19 kap. 18 § första st.)

formuleras berörda rekvisit så, att ändringen i fastighetsindelningen icke får

medföra märklig skada för jordbruksnäringen utan motsvarande nytta för

densamma.

Klart är, att det i vanliga fall icke kan vara till gagn för jordbruksnäringen

utan tvärtom måste skada denna att avskilja för jordbruket erforderlig

bostadsbyggnad med tillhörande tomt från jordbruksjorden. Men när det

gäller det speciella fall, varom här är fråga, nämligen att avskiljandet ingår

som ett led i och tänkes utgöra en förutsättning för en långt siktande rationaliseringsåtgärd,

blir läget ett annat. Det gäller då att mot varandra väga å

ena sidan nyttan för jordbruksnäringen av att ett flertal mindre brukningsenheter

omvandlas till ett för rationell drift ägnat storjordbruk och å andra

sidan den skada för denna näring, som kan uppkomma genom avstyckningsåtgärden.

Vid denna avvägning må till en början beaktas, att det otvivelaktigt måste

anses vara till skada för sambruksföreningen att för denna erforderliga bostäder

kunna försäljas till personer utanför medlemskretsen eller vid medlems

dödsfall komma att övergå å personer, vilka icke äro villiga att inträda

i eller ändock överlåta bostaden å föreningen.

Avskiljande av bostäder med tillhörande områden från jordbruksjorden

kan i förevarande fall ha även andra skadliga verkningar, nämligen ur arronderings-

och därmed driftssynpunkt. Självfallet behöver detta "icke alltid

vara fallet. På åtskilliga håll, särskilt i slättbygderna, är det emellertid ej

ovanligt att bostäderna ligga spridda å åkerfälten. I dessa fall skulle det

uppenbarligen kunna vara olämpligt att avskilja tomtmarken, ty om en sålunda

avstyckad fastighet komme att förvärvas av någon utomstående, skulle

ju utsikterna att förvandla tomtmarken till produktiv jordbruksjord praktiskt

taget försvinna. Men även om tomtmarken komme att bevaras i en

föreningsmedlems ägo, skulle ett avskiljande av densamma till särskild fastighet

i nu berörda fall kunna vara ägnat att för onödigt lång tid konservera

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr ÖS.

13

de arronderingsförhållanden, mot vilka visserligen intet fanns att erinra så

länge jordbruksjorden var uppdelad i ett flertal brukningsenheter men som

bliva klart olämpliga i och med sammanslagningen av de olika bruknmgsenheterna

till ett storbruk. Avstyckningsåtgärden skulle då också kunna fördröja

den utveckling, som utredningsmannen med rätta anser vara idealet pa

längre sikt, nämligen att bostadsbebyggelsen sammanföres till ett särskilt

tomtområde på en bl. a. ur arbetssynpunkt lämplig plats mom den av loreningen

disponerade arealen. .... ,. .

Frågan är då. huruvida det vore möjligt att pa ett eller annat salt eliminera

de olägenheter, som kunna vara förenade med att bostadsområdena

med tillhörande tomter avskiljas från jordbruksjorden. Såvitt angar den

situation, som uppkommer vid ett arvfall, lär svaret icke kunna bliva amu

än nekande, för den händelse man icke vill tillgripa ett sa drastiskt medel

som att medge sambruksföreningen rätt att vid medlems dödsfall expropriera

medlemmens bostadsfastighet. Däremot skulle det nog i och för sig vara

möjligt att även utan tillgripande av expropnationsvapnet hindra att medlem

mot föreningens vilja försålde sin bostadsfastighet till utomstående. Det

kunde ju t. ex. tänkas, att man i lag stadgade en förköpsrätt för foiemngen

till sådan fastighet. Detta vore dock icke erforderligt, om sakrattslig giltighet

tillerkändes ett avtal, enligt vilket medlem utfäste sig att vid eventuell

försäljning först hembjuda bostadsfastigheten åt föreningen och dylika avtal

regelmässigt konnne till stånd. Enligt vad som under hand inhamtats,

lär lagberedningen överväga ett förslag, som skulle medföra att ett sadant

avtal — till skillnad mot nu — bleve sakrättsligt bindande. Ur den enskilde

föreningsmedlemmens synpunkt borde det icke möta nagot hinder, att_ föreningen

redan vid föreningsbildandet erhölle en utfästelse om förköpsrätt till

medlemmens avstyckade bostadsfastighet. (Vid exekutiv försäljning av fastigheten

har ju föreningen ändock alltid möjlighet att sjalv miopa densamma)

. ,10,1

Självfallet är det mycket svårt att förutsäga, om och i vad man sambruksföreningar

komma att bildas. Dock lärer man kunna utgå från att de sambruksföreningar,

som först komma till stånd, icke bli av den typ som nu

avhandlas, d. v. s. sådana där medlemmarna sammanskjuta små agor till en

gemensam brukningsenhet, utan i stället komma att avse sambruk a antingen

arrenderad jord eller en särskilt för ändamålet inköpt egendom,

dessa båda fall blir ju frågan om avstyckning av bostadsområden icke aktuell.

Med hänsvn härtill och då det torde finnas utsikter att lagberedningens

nvssnämnda planer skola ha hunnit resultera i en lagstiftning, innan bildande

av sambruksförening genom tillskott av medlemmarna tillhörig jord blir

ett spörsmål att praktiskt räkna med, synes det icke föreligga anledning att

redan nu föreslå införande av någon särskild förköpsrätt för sambruksförening

till bostadsfastighet, som äges och bebos av medlem.

Kommer utvecklingen att gå därhän, att avtal om förköpsrätt till fast egendom

blir sakrättsligt bindande, är det givet att olägenheterna med ett avskiljande

av för föreningsjordbruket erforderlig bostadsbyggnad med tillhörande

tomt och trädgård kunna avsevärt minskas. Men aven om sadana

avtal alltjämt förbleve sakrättsligt icke bindande, bor det dock givetvis otta

förhålla sig så, att jordbruksnäringens fördel av att eu sambruksförening och

därmed eu rationalisering alls kommer till stånd väger över de olagenhetei,

som enligt vad förut anförts kunna vara förknippade med åtgärden att avskilja

för sambruksföreningen erforderliga bostäder med tillhörande tomtoch

trädgård som råden från jordbruksjorden. Avgörandet måste bär trallas

från fall till fall under särskilt beaktande av arrondermgsforhallandena.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Aven utan lagändring är det emellertid uppenbart, att avskiljandet oftast

bör gå för sig. Att införa en regel, jämlikt vilken avskiljande av tomtmarken

från jordbruksjorden alltid skulle få ske när ändringen i fastighetsindelningen

ingår som ett led i bildande av en sambruksförening, synes icke

lämpligt. Eu sådan regel skulle innebära, att lagstiftaren på förhand garanterade

att den genom rationaliseringsålgärden, d. v. s. storbruksbildandet,

uppkomna nyttan för jordbruksnäringen städse övervägde de olägenheter,

som kunna vara förenade med att avskilja för föreningen erforderliga bostäder

med tillhörande områden till särskilda fastigheter. Härtill kommer,

att en dylik regel än så länge — när man icke vet om bildande av sambruksförening

genom tillskott av medlemmarna tillhörig jord kommer att bli av

någon större praktisk betydelse — ej heller synes behövlig. Det förefaller i

stället tillrådligt att avvakta utvecklingen.

Slutsatsen blir alltså, att man torde sakna anledning att för närvarande

överväga några särskilda lagstiftningsåtgärder i ämnet.

Egnahemsnämnden i Kopparbergs län har uttalat, att det med hänsyn till

de i länet rådande förhållandena vore alldeles nödvändigt, att mangårdsbyggnaden

med tillhörande tomt och trädgård finge behållas i enskild ägo.

Styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank anför.

Den omständigheten, att bostadstomlerna undantagas från kollektivet, utgör

ett hinder för hypoteksföreningama att belåna sambruksförenings fastigheter.

Enligt gällande författning om hypoteksföreningars verksamhet får

nämligen egendom, som ej är avsedd enbart för skogsdrift, belånas endast

såframt för bedrivande av jordbruk nödiga åbyggnader finnas å egendomen.

Detta stadgande har hittills icke ansetts kunna tolkas annorledes än att under

uttrycket »nödiga åbyggnader» inbegripas jämväl erforderliga bostäder.

En självständig belåning genom hypoteksföreningama av bostadsområdena,

alltså med dessas ägare såsom personliga kredittagare, kan å andra sidan

ej heller tänkas ske med nuvarande författning, då bostadsfastighetema väl

i allmänhet bliva taxerade som »annan fastighet» och därmed falla utom

området för hvpoteksföreningamas kompetens.

Med det sagda har styrelsen velat understryka, att en medverkan från hypoteksföreningarnas

sida i kreditgivningen till sambruksföreningar eller dessas

medlemmar enligt de framlagda författningsförslagen förutsätter ändring

av den för hypoteksföreningama gällande författningen.

Styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan yttrar.

En sammanläggning av ett antal mindre jordbruksfastigheter till en enda

större jordregisterenhet får uppenbarligen vissa konsekvenser ur inteckningssynpunkt.

Huru lämpligen skall förfaras med eventuella inteckningslån, som

föreföreningsjordbrukets bildande beviljats i de överlåtna fastigheterna, torde

få bedömas från fall till fall. Dock anser styrelsen sig böra fästa uppmärksamheten

vid, att ett bibehållande i enskild ägo av mangårdsbyggnader med

kringliggande tomter och trädgårdar kan befaras i vissa fall menligt påverka

föreningsjordbmkets ställning ur kreditsynpunkt.

Departementschefen. Spörsmålet, huruvida avstyckning av tomtområde

bör kunna ifrågakomma vid bildandet av sambruksförening genom sammanskott

av medlemmarna tillhörig jord, synes förlora något i betydelse, därest

i enlighet med mitt förslag viss möjlighet öppnas till drivande av förenings
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

jordbruk på grundval av arrende från medlemmarna. Emellertid synes önskvärt,

att valfrihet mellan olika alternativ vid föreningsbildandet i möjligaste

män medgives. För övrigt kan ju avstyckningsfrågan vinna aktualitet i sådana

fall, då man efter att ha påbörjat verksamheten på grundval av arrende från

medlemmarna överväger att genomföra en definitiv överlåtelse av fastigheterna

till föreningen.

Fastighetsbildningssakkunnigas utlåtande synes utvisa, att i det av utredningsmannen

åsyftade fallet hinder för avstyckning av tomt i princip icke

bör möta. Ä andra sidan delar jag den uppfattningen, att någon allmängiltig

regel härom ej bör införas i jorddelningslagen utan att frågan bör bedömas

efter omständigheterna i det enskilda fallet. Närmast ankommer tydligen

detta bedömande på de myndigheter, hos vilka avstyckningsärendet handlägges.

Emellertid bör uppenbarligen samråd i dessa ärenden äga rum med

vederbörande lantbruksnämnd.

Mitt ståndpunktstagande till nu behandlade fråga synes mig icke innefatta

anledning att omedelbart överväga ändring av de för hypoteksföreningarnas

verksamhet gällande bestämmelserna.

Sambruksförenings skogsinneliav. Fragan om skogsmarkens behandling

vid bildande av sambruksförening har berörts i några av yttrandena

över betänkandet.

Sveriges lantbruksförbund har sålunda yttrat.

Principiellt synas följande möjligheter föreligga. Skogen kan undantagas från

de ägor, som tilläggas föreningsjordbruket. Den kan också bilda en Mlmannin°skog,

vari medlemmarna äro delägare. Slutligen kan skogen inga i sammanläggningen

och därmed övergå i föreningens ägo. De bada forsta alternativen

kunna ha vissa fördelar ur psykologiska och praktiska synpunkter De

synes emellertid vara av stor betydelse att så långt som möjligt sakerstalla

att föreningsjordbruken under hela den tid de besta komma att aga erforderlig

skogstillgång. Effektiva garantier härför synas i regel bora kunna

åstadkommas, därigenom att den skog, som hör till brukningsdelar som

sammanläggas till föreningsjordbruk, ingar i sammanläggningen och salunda

blir föremål för föreningens äganderätt. Skogen bor således icke kunna undantagas

från de ägor, som skola av föreningen samfallt brukas. Förbundet

får därför för sin del förorda, att i lagen införes stadgande harom.

Förvaltningsutskottet i Kopparbergs läns hushållningssällskap har däremot

ifrågasatt, huruvida icke föreningsjordbruk borde kunna få bildas endast genom

sammanförande av åkerjord och med bibehållande av skogen i föreningsmedlemmarnas

enskilda ägo. Utskottet har liärutinnan anfört.

För de fall, då föreningsjordbruk bildas genom sammanförande av flera

mindre brukningsdelar, vilka var för sig ha jämförelsevis god skogstillde - ning, synes en dylik anordning vara både möjlig och andamalsenlig och et

sådant förfarande skulle uppenbarligen i hog grad underlätta tillkomsten av

föreningsjordbruk. Det torde heller icke vara till nagon olagenhet for foreningsjordbraket

som sådant, om delägarna var for sig brakade skogsmarken

som förut. Med hänsyn till skogskapitalets ofta stora varde skulle härigenom

även vinnas att behovet av kapitalinvestering i föreningsjordbruket avsevärt

minskades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 j Kungl. Maj-.ts proposition nr 58.

Egnahemsnämnden i Kopparbergs lön ifrågasätter, om icke sambruksförening

skulle kunna bildas genom sammanläggning av jordbruksjord samt erforderlig

skog för byggnads-, stängsel- och hässjevirke samt vedbrand m. m.

Förvaltningsutskottet i Örebro läns hushållningssällskap och Svenska lantarbetsgivareföreningen

ha framhållit, att då sambruksförening med äganderätt

ville förvärva arrenderad kronojord, föreningen samtidigt borde beredas

möjlighet att, om förhallandena sa medgåve, av kronan inköpa även viss

areal skogsmark.

Departementschefen. Jag finner det för min del alldeles uppenbart, att då

en sambruksförening bildas genom att ett antal ägare till mindre jordbruk

överlåta sina fastigheter till föreningen, jämväl den till fastigheterna hörande

skogsmarken — såsom utredningsmannen tydligtvis förutsatt — regelmässigt

bör ingå i överlåtelsen. Alldeles uteslutet är väl icke, att det vid föreningsbildandet

eller senare av någon anledning kan framstå som önskvärt, att föreningens

skogsinnehav reduceras. Om detta låter sig göra är ett spörsmål,

som regleras av bestämmelser i jorddelningslagen. Jag kan i frågans nuvarande

läge icke finna anledning att genom särskilda regler sätta jorddelningslagens

allmänna bestämmelser om avstyckning av skogsmark ur kraft för

sambruksföreningarnas vidkommande.

Vare sig sambruksförening bildas genom sammanförande av medlemmarnas

fastigheter eller pa annat sätt blir tydligen frågan om skogstillgången ett

spörsmål, som måste noga övervägas vid upprättandet av den ekonomiska

planen. Därvid far man under iakttagande av redan gällande bestämmelser

eftersträva bästa möjliga lösning efter omständigheterna i det särskilda fallet.

Att därvid binda handlandet genom speciella föreskrifter synes mig varken

behövligt eller lämpligt.

Utöver vad i det föregående anförts i anslutning till 1 g lagförslaget, vill

jag framhålla, att jag i likhet med utredningsmannen anser, att ordet jordbruk

i paragrafen bör erhalla en tämligen vid tolkning och att sålunda en

sambruksförening bör kunna bildas exempelvis för bedrivande av frukt-, bäreller

annan specialodling i stor skala.

I betänkandet har vidare uttalats, att sambruksförening borde befrias från

erläggande av lagfartsstämpel i fall, då medlem i stället för insats av penningar

överlåter fast egendom till föreningen. Egnahemsstyrelsen har förklarat

sig av principiella skäl hysa tvekan om lämpligheten av en sådan regel,

medan förslaget lämnats utan erinran i samtliga övriga yttranden. För egen

del finner jag skäl tala för, att en dylik ur statsverkets synpunkt obetydlig

eftergift sker i syfte att befordra tillkomsten av sambruksföreningar- genom

överlåtelse till föreningen av medlemmarnas fastigheter. Frågan torde emellertid

böra upptagas i annat sammanhang.

Utan att detta särskilt angives i lagen om sambruksföreningar torde vara

klart att allmänna stadganden om ekonomisk förening exempelvis i skatteförfattningama

bliva tillämpliga jämväl å sambruksförening — som ju här be
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

47

tecknats såsom en särskild typ av ekonomisk förening — varemot lagen om

ekonomiska föreningar blir tillämplig allenast i de delar, till vilka uttrycklig

hänvisning gjorts i här förevarande lag.

Offentlig tillsyn och inregistrering. Utredningsmannen har yttrat,

att sambruksförenings medlemmar borde lämnas största möjliga frihet att

efter eget gottfinnande driva föreningens verksamhet under ledning av den

styrelse, de själva utsett, men att likväl i medlemmarnas eget intresse en offentlig

tillsyn borde anordnas i vissa särskilt angivna hänseenden. Denna tillsyn

har —• såsom i det följande skall närmare beröras — ansetts böra avse

dels den ekonomiska planläggningen av sambruksförenings verksamhet vid

föreningens bildande och dels revisionen av styrelsens förvaltning och föreningens

räkenskaper. Den myndighet, åt vilken tillsynen skulle anförtros,

skulle tillika ha att tillhandagå föreningarna med råd i jordbruksekonomiska

frågor i den mån föreningarna själva önskade. Åtskilligt kunde stå att vinna

genom samarbete mellan den tjänsteman hos tillsynsmyndigheten, som erhölle

uppdrag att handlägga ärenden rörande sambruksföreningar, och styrelsen

i dessa föreningar under medverkan jämväl av lokala myndigheter.

Därest en omorganisation av lantbruksstyrelsen företoges i enlighet med vad

1942 års jordbrukskommitté föreslagit, syntes styrelsen lämpligen böra erhålla

uppdrag att vara tillsynsmyndighet för sambruksföreningarna, vilka då

också borde inregistreras hos styrelsen.

Nu berörda spörsmål ha behandlats i några av de avgivna yttrandena.

Sålunda har förvaltningsutskottet i Kristianstads läns hushållningssällskap

ansett det lämpligare att sambruksföreningarna inregistrerades hos länsstyrelserna

och att de därefter ställdes under tillsyn av lantbruksstyrelsen, medan

förvaltningutskotten i Älvsborgs och Kopparbergs läns hushållningssällskap

uttalat den meningen, att tillsynen över föreningsjordbruken helt borde

handhavas av lokal myndighet.

Sveriges lantbruksförbund har anfört.

I den mån den föreslagna tillsynen avser sambruksföreningar, som åtnjuta

statligt stöd i form av bidrag eller lån på förmånligare villkor än som på

privat väg kan erhållas, kunna inga erinringar göras mot densamma. Att

samma bestämmelser skola gälla även då något statligt stöd icke ifrågakommer,

synes icke vara påkallat. Personer, som själva kunna och vilja finansiera

verksamheten vid föreningsjordbruk, böra ha möjlighet att ordna sin

samverkan i sambruksföreningens form utan att därför underkastas den tillsyn

och övervakning, som lagen förutsätter. Förbundet föreslår därför, att

den offentliga kontrollen av sambruksföreningar blir obligatorisk endast i de

fall, då föreningen avses skola åtnjuta ekonomiskt stöd av staten.

Svenska lantarbetsgivareföreningen har funnit det tveksamt om skyldighet

borde åläggas lantbruksstyrelsen att tillhandagå sambruksförening med

råd i jordbruksekonomiska frågor. Enligt föreningens uppfattning borde sambruksförening

ej intaga annan ställning än övriga jordbruksföretagare vid

anlitande av tillgänglig expertis.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Departementschefen. Av det förut sagda har framgått, att sambruksföreningarna

kunna sägas intaga en fullkomlig särställning i förhållande till

andra föreningar med avseende å betydelsen för medlemmarna av verksamhetens

ekonomiska resultat. Starka skäl synas mig då tala för att viss offentlig

tillsyn över föreningarna åvägabringas. Utredningsmannen har eftersträvat

att begränsa denna tillsyn till ett par, ur medlemmarnas egen synpunkt

särskilt betydelsefulla punkter. För att ytterligare betona, att här icke är

fråga om något opåkallat förmynderskap från det allmännas sida, har också

lagutkastet givits en utformning, som särskilt framhåller, att lantbruksstyrelsen

i övrigt skall ha en rådgivande funktion.

Att uppdela tillsyn och inregistrering på olika myndigheter synes mig icke

böra ifrågakomma. Efter den omorganisation av lantbruksstyrelsen, som

tidigare av mig föreslagits, måste tillsynen över och rådgivningen till sambruksföreningarna

anses vara en uppgift, som naturligt infogar sig under

styrelsens verksamhetsområde. Såsom utredningsmannen i annat sammanhang

påpekat, måste det också bliva av betydelse för det allmänna, att material

rörande sambruksföreningarna samlas hos styrelsen. Särskilt gäller

detta under den första tid, då föreningsjordbruk tillskapas och då det är av

vikt, att på olika håll vunna erfarenheter snabbt kunna utnyttjas. Under

sådana förhållanden kan jag heller icke finna ändamålsenligt, att de föreningar,

vilka till äventyrs icke önska utnyttja det statliga stöd som kan komma

att medgivas sambruksföreningarna, skulle kunna undandraga sig all

insyn från det allmännas sida.

Om bildande av sambruksförening.

Minimiantalet medlemmar. Ekonomisk förening måste jämlikt 1911 års

lag bestå av minst fem medlemmar för att kunna vinna registrering. I betänkandet

har yttrats, att den i lagutkastet angivna organisationsformen

syntes förutsätta åtminstone något tiotal medlemmar. Tillräckliga skäl att

stadga högre minimiantal medlemmar än fem hade dock icke ansetts föreligga.

Därest lägre antal personer än fem önskade påbörja ett samfällt jordbruk

syntes bildande av ett enkelt bolag vara den lämpligaste formen.

I betänkandet uttalas vidare, att om en sambruksförening med minimiantalet

medlemmar kommit till stånd det måhända kunde te sig stötande att

föreningen under alla omständigheter skulle vara skyldig att träda i likvidation,

då en av medlemmarna avgått eller avlidit utan att ersättas av annan.

Detta förhållande har utredningsmannen vid angivandet av likvidationsgrunder

velat på det sätt beakta, att tillsynsmyndigheten skulle erhålla befogenhet

att på särskilda skäl medgiva, att föreningens verksamhet finge fortsättas

oaktat medlemsantalet nedgått under fem.

Frågan om minimiantalet medlemmar har i yttrandena berörts av

egnahemsstyrelsen, som gjort gällande, att utredningsmannens förslag skulle

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

49

starkt begränsa möjligheterna att utnyttja institutet sambruksförening. Härutinnan

har styrelsen anfört.

På grund av topografiska och andra skäl — främst den omständigheten att

det torde gå lättare att ena ett mindre antal jordbrukare att sammanslå sina

ägor till en brukningsdel — torde man vid sammanslagning av mindre brukningsenheter

i stor utsträckning få räkna med att de sålunda uppkomna

egendomarna bliva av en sådan storlek, att de äro lämpade för tre eller fyra

familjer. I slättbygderna med huvudsakligen rationaliserad spannmålsodling

innebär detta en areal av omkring 50—100 hektar åker samt i skogs- och

dalbygderna med tyngdpunkten lagd på animalieproduktion en areal av omkring

40—80 hektar jämte skogsmark. För att det nya institutet skall kunna

utnyttjas i största möjliga utsträckning, anser sig styrelsen böra ifrågasätta,

att minimiantalet medlemmar sättes till tre. De fall, då den mindx*e tillfredsställande

formen enkelt bolag finge tillgripas, skulle i så fall begränsas till

sådana, där endast två medlemmar skulle deltaga i samarbetet.

Inom egnahemsstyrelsen har beträffande denna fråga skiljaktig mening

anmälts av byråchefen Collin, som ansett minimiantalet medlemmar böra

vara minst fem.

Även Sveriges lantbruksförbund föreslår, att minimiantalet medlemmar

nedsattes till tre eller att sambruksförening i varje fall icke ålades träda i

likvidation på grund av att medlemsantalet nedgått under fem. Förbundet

yttrar.

Den rationalisering av jordbruksdriften, som pågår och som kan väntas

fortsätta under en lång tidsperiod, medför bl. a., att den mänskliga arbetsinsatsen

genom utnyttjandet av maskinella hjälpmedel alltmera intensifieras.

Driften vid ett jordbruk av viss storlek kommer därför efter hand att kunna

ombesörjas av ett mindre antal personer. Kravet på minst fem medlemmar

i en sambruksförening är därför enligt förbundets mening ur jordbruksteknisk

synpunkt olämpligt. Skälen för en sådan regel torde icke ha samma

styrka, när det gäller en uteslutande på jordbruksdrift inriktad sammanslutning,

i vilken medlemmarna i regel torde ha insatt huvuddelen av sina tillgångar,

som när det gäller ekonomiska föreningar och aktiebolag.

Förbundet vill såsom sin mening framhålla, att det såväl av ekonomiska

skäl som med hänsyn till önskvärd »återväxt» och kontinuitet inom en sambruksförening

torde vara nödvändigt att vid föreningens bildande räkna med

familjemedlemmarnas, särskilt ungdomens, arbetskraft vid föreningens jordbruk.

Att varje medlem sålunda ofta kommer att tillföra föreningen utöver

sin egen även sina familjemedlemmars arbetskraft utgör ett ytterligare motiv

för en ändring från fem till tre av minimiantalet medlemmar.

Förvaltningsutskottet i Norrbottens läns hushållningssällskap har en annan

inställning till frågan och anför.

Inom Norrbotten, där brukningsdelarna ofta endast ha 4 å 5 hektar odlad

jord, synes frågan om behovet av odlad areal inom sambruksförening böra

bliva föremål för ett noggrant avvägande. Sammanställningen över tidigare

inom landet vunna erfarenheter av kollektiv jordbruksdrift visar att även

gårdar med 60 hektar odlad jord och däröver haft svårt all ekonomiskt genomföra

den kollektiva driften. Uppenbart är att om driftsledning och övriga

kostnader i samband med föreningens verksamhet skall kunna finansieras

samtidigt som medlemmarnas ekonomiska ställning förbättras, så måste

föreningens odlade areal vara av betydande omfattning. Förvaltningsutskot4

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 58.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

tet ifrågasätter om ej 100 hektar torde vara minimum när det gäller ett

fullt utnyttjande av moderna mekaniska hjälpmedel. Detta innebär att i regel

ett 20-tal jordbrukare skulle behöva sammanslå sina egendomar vid bildande

av en sambruksförening.

Departementschefen. För egen del är jag närmast benägen att ansluta mig

till den ståndpunkten, att en sambruksförening helst bör ha åtminstone ett

tiotal medlemmar. Jag känner mig sålunda icke övertygad om riktigheten

av den på ett par håll bland remissyttrandena framträdande uppfattningen,

att medlemmarnas trivsel skulle bliva mindre vid ett större medlemsantal.

Under alla förhållanden synes man kunna göra gällande, att hela organisationsformen

med antagande av stadgar, val av styrelse, driftsledare och revisorer

m. m. förutsätter ett icke alltför obetydligt medlemsantal. Vid en jämförelse

med 1911 års föreningslag synes man snarast kunna göra gällande, att

kraven på ett lågt minimiantal medlemmar äga större fog för denna lags

vidkommande, då ju nämligen medlemmarna i en förening, bildad enligt

1911 års lag, kunna vara juridiska personer, var och en representerande

mycket betydande intressegrupper. Emellertid föreligger icke heller enligt

min uppfattning tillräckliga skäl att förorda ett högre minimiantal medlemmar

för sambruksföreningarnas del än för övriga ekonomiska föreningar.

Ä andra sidan finner jag icke anledning ifrågasätta ett lägre antal än fem

för sambruksföreningarnas del.

Beträffande den med det nu behandlade spörsmålet närbesläktade frågan

om viss minimiareal å den av sambruksförening brukade egendomen, synas

mig redan de nyss återgivna yttrandena belysa, vilka olika önskemål och

uppfattningar som kunna framträda i detta hänseende. Det ligger i sakens

natur, att då föreningsjordbruket avser att tillföra deltagarna storbrukets

fördelar, vinsten av föreningsbildandet blir beroende av i vad mån den disponibla

arealen möjliggör begagnande av maskinell utrustning och moderna

driftsmetoder i övrigt. Uppenbarligen komma frågorna om den disponibla

arealens omfattning, medlemsantalets storlek och verksamhetens därav betingade

inriktning att få primär betydelse vid föreningsbildandet. Spörsmålens

lösning faller inom ramen för den ekonomiska planen men lösningen

förenklas säkerligen icke om handlingsfriheten därvidlag bindes av i förväg

uppställda regler om viss minimiareal.

Villkor för medlemskap. I betänkandet har anförts, att de utomlands

vunna erfarenheterna av samfällt jordbruk syntes giva vid handen, att kunnighet

i jordbruk borde uppställas som villkor för medlemskap i sambruksförening.

Emellertid syntes i en förening med mera omfattande verksamhet

även annan yrkeskunskap bliva av värde. En skicklig mekaniker syntes exempelvis

kunna vara en värdefull tillgång för föreningen.

I betänkandet erinras vidare därom, att enligt den s. k. inskränkningslagen

den 30 maj 1916 (nr 156) — vilken lag har till syfte att ställa utländska

rättssubjekts fastighetsförvärv under kontroll -— ekonomisk förening ej må

förvärva fast egendom utan Kungl. Maj :ts tillstånd. Det syntes ej ändamåls
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma'']:ts proposition nr 58.

51

enligt att för tillgodoseende av inskränkningslagens syfte ålägga varje sambruksförening

att begära tillstånd för fastighetsförvärv. I stället syntes för

sambruksföreningarnas del krav på svenskt medborgarskap hos medlemmarna

böra uppställas och Kungl. Maj:ts prövning avse de fall, då sambruksförening

undantagsvis önskade antaga utländsk medborgare till medlem.

Det vid betänkandet fogade lagutkastet har i 4 § andra och tredje styckena

upptagit bestämmelser i enlighet med det nu sagda.

Utöver dessa i lagtexten angivna villkor för medlemskap — yrkeskunnighet

och svenskt medborgarskap — har i motiven till utredningsmannens förslag

framhållits, att såsom en grundläggande regel uppenbarligen borde gälla,

att samtliga medlemmar i en sambruksförening skulle ha såväl rätt som plikt

att själva deltaga i jordbruksarbetet. Därigenom skulle den driftighet och

omtanke, som vanligen följde därmed att jorden brukades av personer, som

arbetade åt sig själva, i möjligaste mån bevaras. Att medlemmarna i föreningen

skulle vara ett slags företagare, som uppbure vinsten av ett arbete,

som helt eller till övervägande del utfördes av anställda, stode för övrigt i

uppenbar strid mot den planerade företagsformens sociala syfte. Viss modifikation

i den angivna huvudregeln syntes dock för särskilda fall bliva nödvändig.

Härom anföres i betänkandet.

I en by i södra Sverige har tanken på bildandet av en sambruksförening

preliminärt dryftats. Byn består av tolv gårdar, var och en på omkring 10

hektar. Åkerjorden ligger väl samlad men är för närvarande uppdelad på

ett flertal skiften. Ägarna till två av gårdarna ha lämnat jordbruket, utarrenderat

sina ägor till grannarna och ägnat sig åt annan verksamhet i en

närbelägen stad. Sistnämnda två personer kunna icke antagas villiga att ingå

i en sambruksförening, därest detta skulle medföra skyldighet för dem att

lämna sina nuvarande yrken och återgå till jordbruksarbete. Då emellertid

dessa personers skiften ligga insprängda bland de övriga byamännens, utgör

samtliga byamäns medverkan förutsättning för att en förening överhuvudtaget

skall kunna komma till stånd. I ett fall som detta synes undantag från

huvudregeln böra medgivas.

Det angivna exemplet — som torde kunna varieras på flera sätt — avser

situationen vid bildandet av en sambruksförening. Att efter verksamhetens

början antaga nya medlemmar, vilka icke äro villiga att deltaga i det gemensamma

arbetet, synes däremot icke böra ifrågakomma. Å andra sidan kan

uppenbarligen en medlem icke berövas sitt medlemskap av den anledningen,

att han på grund av ålder eller sjukdom blir arbetsoförmögen. En sådan

person synes böra äga rätt att kvarstå såsom icke arbetande medlem. Föreningsmedlemmarnas

beslut i nu berörda hänseenden böra redovisas såväl

i stadgarna som i den ekonomiska planen.

De varandra närstående frågorna om kompetenskrav på medlemmarna

och skyldighet för dessa att göra en personlig arbetsinsats i det av föreningen

bedrivna jordbruket ha uppmärksammats i några av de avgivna y 11 r a nd

e n a. Sålunda har egnahemsnämnden i Kopparbergs lön påpekat, att det i

vissa delar av länet vore ganska vanligt, att jordbruksfastigheter ägdes av

personer, som icke vore jordbrukare och ej heller ägnade sig åt jordbruk. Fn

del av dessa jordägare vore intresserade för jordbrukets vidmakthållande och

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr ö8.

utveckling i bygden och kunde på goda skäl antagas vara hågade att bliva

medlemmar i en sambruksförening. Lagtexten borde förty utformas så, att

detta bleve möjligt. En uppmjukning av bestämmelserna i nu angiven riktning

ifrågasättes även av förvaltningsutskottet i Kopparbergs läns hushållningssällskap,

som därvid påpekar, att det vid sammanförandet av flera ägares

jordlotter kunde komma att visa sig, att arbete i det gemensamma jordbruket

icke kunde beredas samtliga förutvarande ägare. Att även icke jordbrukare

borde kunna antagas till medlem i sambruksförening ifrågasättes

vidare av förvaltningsutskottet i Kristianstads läns hushållningssällskap, som

jämväl föreslår, att dödsbo och minderårig skulle kunna antagas som

medlem.

Innebörden av utredningsmannens förslag i nu förevarande hänseende har

mera utförligt granskats av statens livsmedelskommission. Garantierna för

upprätthållande av principen, att sambruksförenings medlemmar skulle vara

aktiva jordbrukare, har kommissionen därvid funnit ganska svaga redan

med avseende å situationen vid föreningens bildande och efter verksamhetens

början förelåge enligt kommissionens uppfattning stora möjligheter att

företaga sådana ändringar, att principen åsidosattes. Kommissionen anför

vidare.

Ehuru så icke varit lagstiftarens mening torde det enligt den föreslagna

lagen finnas möjlighet att få till stånd sambruksföreningar, där medlemmarna

icke eller endast till en mindre del utgöras av aktiva jordbrukare och där

hela eller den huvudsakliga delen av arbetet utföres av anställda. Det torde

också vara svårt att förebygga en sådan möjlighet. Även om i lagen kunde

införas strängare bestämmelser i förevarande hänseende, skulle nämligen

kontrollen av dessa bestämmelsers tillämpning sannolikt visa sig vara förenad

med stora svårigheter. Såsom framgår av betänkandet måste man ju

för övrigt under alla omständigheter medgiva vissa undantag från huvudregeln,

något som givetvis alltid kommer att försvåra upprätthållandet av en

sträng skillnad mellan föreningar, som bestå av enbart jordbrukare, och föreningar,

som till medlemmar ha andra personer. Man torde sålunda få acceptera

det resultat, vartill utredningen på ifrågavarande punkt kommit. Kommissionen

är emellertid angelägen betona, att kommissionen icke anser detta

vara något skäl att avstå från den föreslagna lagens genomförande. Om lagen

antages i föreslaget skick, synes dock konsekvensen kräva, att man undersöker

huruvida anledning därefter finns att i 1925 och 1945 års förbudslagar

lika strängt som tidigare upprätthålla principen, att jordens ägare och

brukare i stort sett skola vara samma personer.

Ändring i villkoren för medlemskap i sambruksförening påyrkas av Kooperativa

förbundet, som yttrar.

Med den utformning av lagen, som föreslagits i betänkandet, begränsas

medlemskretsen i främst två viktiga hänseenden. Endast fysiska personer

kunna antagas till medlemmar. Härigenom omöjliggöres ett fördomsfritt prövande

av olika tänkbara typer av kooperativa jordbruksföretag. Enligt styrelsens

mening borde det vara av mycket stort intresse, att legala förutsättningar

skapas för en rätt betydande experimentverksamhet på här förevarande

område. En form, som härvid mycket väl skulle kunna tänkas och

som i praktiken borde prövas, kunde bestå i att i en sambruksförening in
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

ginge som delägare exempelvis en på orten belägen konsumtionsförening,

vilken skulle kunna underlätta problemet om kapitalanskaffning för exempelvis

lantarbetare, som bildat sammanslutningen i syfte att såsom delägare

själva arbeta på jordbruket i fråga. Styrelsen kan icke finna välbetänkt att

förhindra, att konsumtionsföreningar skola kunna inträda som medlemmar i

sambruksföreningar.

Utformningen av bestämmelsen utesluter givetvis även den möjligheten

att av jordbrukare bildade producentkooperativa sammanslutningar, t. ex.

andelsmejerier och andelsslakterier, kunna inträda som medlemmar i sambruksförening.

Den organisationsform, som man avser att använda vid startandet

av ett slags föreningsjordbruk för att exploatera de s. k. Ragundabottnarna,

låter sig heller icke förena med utredningsmannens förslag.

Begränsningen av möjligheterna till medlemskap i sambruksförening stannar

emellertid icke härvid. En fysisk person i allmänhet kan enligt lagutkastet

icke medges medlemskap. I huvudsak skall sambruksföreningen vara

förbehållen den inom jordbruksarbete verksamma befolkningen, medan däremot

arbetare, som tidigare icke varit sysselsatta inom jordbruket, skulle

vara betagna rätten att bilda dylik förening eller ingå som medlemmar i en

sådan. En sådan begränsning framstår enligt styrelsens mening såsom lika

obefogad som den ur alla synpunkter ytterst egendomliga, tillfälliga förbudslag,

vilken förhindrar andra än jordbrukare att förvärva jordbruksfastighet

utan prövning i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t. Styrelsen önskar begagna

detta tillfälle att med skärpa vända sig mot denna provisoriska förbudslagstiftning

och påyi-ka dess snara upphävande.

Såsom av det anförda framgår, önskar styrelsen att vid utformningen av

lagen om sambruksföreningar villkoren för medlemskap förändras så, att

dels kooperativ förening skall erhålla möjlighet att ingå som medlem, dels

de särskilda kraven på yrkeskunskap i jordbruk för fysisk person skola slopas.

Därest riksdagen och Kungl. Maj:t skulle finna del lämpligt att endast

medge lån och bidrag åt sambruksförening, som fyller de anspråk på medlemmarnas

rekrytering, som angivas i lagutkastet, synas inga bärande invändningar

häremot kunna resas. Att för den skull hindra sambruksförening,

bestående av exempelvis kooperativ förening och fysiska personer

utan särskilt ådagalagd kompetens i jordbruk, från att registreras som sambruksförening,

bör emellertid enligt styrelsens mening icke ifrågakomma.

För att möjliggöra dylik experimentverksamhet synes alternativt den möjligheten

böra stå öppen, att dylika sammanslutningar registreras som vanliga

ekonomiska föreningar och att undantag för dylik förening liksom för

kooperativ förening i egentlig bemärkelse stadgas i 1925 års förbudslag.

Svenska lantarbetsgivareföreningen hävdar för sin del att yrkeskunskap

hos medlemmarna i sambruksförening måste anses vara av betydelse och

finner kompetensen böra styrkas med intyg av kommunal förtroendeman.

Föreningen anser vidare innebörden av uttrycket »kunnighet i jordbruk»

böra närmare angivas. Föreningen anför ytterligare.

Även om kravet på kunnighet i regel bör uppehållas, synes det föreningen

kunna uppkomma förhållanden, som motivera att tillsynsmyndigheten skall

äga rätt att giva dispens från kompetenskravet. Den som genom arv övertagit

andel skall kunna förvägras inträde, om han ej fyller bl. a. kravet på

kunnighet i jordbruk. Nu kan det tänkas att en yngling, som ärver en avliden

faders andel, vid tidpunkten för arvsfallet undergår utbildning i lantmannaskola

och ännu inte kan sägas uppfylla kravet på kunnighet i jordbruk. Att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

en sådan yngling, som kanske från början helt inriktat sig på att en gång

få efterträda sin fader, skall utestängas från denna möjlighet på grund av

att lians jordbruksutbildning ej är avslutad vid faderns död, finner föreningen

ej vara tillfredsställande. Bestämmelse om sådan dispensrätt eller

eljest vägledande uttalande därom synes böra givas.

Landsorganisationen har uttalat den uppfattningen, att skyldighet för föreningsmedlemmarna

att deltaga i arbetet ej tillräckligt klart fastslagits. I det

vid betänkandet fogade utkastet till normalstadgar för sambruksförening

funnes en bestämmelse härom jämte föreskrift om dispens från skyldigheten.

Vissa möjligheter att dispensvägen kringgå regeln och därmed förbudslagen

förefunnes. Risken skulle kunna undanröjas, om dispens finge sökas inte hos

föreningsstyrelsen utan hos lantbruksnämnden eller motsvarande organ. En

annan utväg vore att i lagen fastställa en högsta andel, t. ex. två tredjedelar,

under vilken antalet arbetande medlemmar ej finge sjunka.

Samma tanke kommer till uttryck i Svenska lantarbetareförbundets yttrande,

vari anföres.

I de fall undantag måste göras från delägarens självskrivna skyldighet att

genom egen arbetsinsats bidraga till föreningens produktionsresultat, utgår

förbundet från att dispens endast bör lämnas i mycket trängande fall. Det

kan ifrågasättas om icke lämpligheten bjuder alt i lagen intaga en bestämmelse

om att sambruksföreningarna härvidlag böra vara underkastade noggrann

kontroll. I annat fall är det tänkbart, alt förening kan fatta avgöranden

härutinnan av innebörd, att anställd arbetskraft kommer att utföra stora

delar av arbetsuppgifterna.

Departementschefen. Vad först angår frågan om krav på aktiv arbetsinsats

i sambruksförenings verksamhet från medlemmarnas sida synes det mig

med hänsyn till hela syftet med den ifrågavarande lagstiftningen alldeles

självfallet, att ett dylikt krav bör uppställas. Denna i motiven till utredningsmannens

lagutkast uttalade regel har icke upptagits i själva lagtexten, låt vara

att sambruksförenings ändamål i 1 § angivits vara att bereda medlemmarna

utkomst genom gemensamt jordbruk. Däremot har i § It andra stycket av

det vid betänkandet fogade utkastet till normalstadgar för sambruksförening

utsagts, att medlem är skyldig att efter styrelsens eller driftsledarens

anvisningar deltaga i det av föreningen bedrivna jordbruket. Slutligen ha

medlemmarnas arbetsinsatser förutsatts bliva föremål för avvägning vid

den ekonomiska planens upprättande. Enligt min mening är emellertid frågan

av så grundläggande betydelse, att den bör behandlas i själva lagen.

Om sålunda plikten att deltaga i jordbruksarbetet bör upptagas såsom en

föreskrift i lagen, uppstår frågan i vad mån undantag från regeln bör medgivas.

Jag kan därvid icke förorda utredningsmannens förslag att, då sambruk

bildas av flera småbruk i en by, även jordägare, vilka på grund av

annan sysselsättning ej vore villiga att deltaga i det gemensamma jordbruksarbetet,

skulle medgivas att inträda i föreningen. Visserligen kan det, såsom

förvaltningsutskottet i Kopparbergs läns hushållningssällskap påpekat, vid

sammanförandet av flera ägares jordlotter visa sig omöjligt att bereda arbete

i det gemensamma jordbruket åt samtliga förutvarande ägare. Gäller det

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

att omskapa en by till sambruksförening lärer väl dock ofta något eller

några av jordbruken vara av sådan storleksordning, att anställd arbetskraft

tidigare anlitats. Förvärv av jord från en jordägare, som redan övergått eller

önskar övergå till annan verksamhet, eller från en äldre byaman utan bröstarvingar

kan också ifrågakomma. Vid utarbetandet av den ekonomiska planen

kan övervägas att påbörja mera arbetskrävande odlingar, än arbetskraftstillgången

tidigare möjliggjort o. s. v. Givetvis kunna fall tänkas, då

dylika utvägar att bemästra den här angivna svårigheten icke stå till buds

och där föreningsbildandet kan gå om intet enär medlemskap icke kan beviljas

andra än dem, som äro villiga och kunna beredas möjlighet att göra

en aktiv arbetsinsats, men en sådan konsekvens synes mig vara att föredraga

framför möjligheten, att institutet sambruksförening skulle kunna utnyttjas

för annat syfte än det avsedda.

Redan av det sagda framgår, att jag icke är villig medverka till en sådan

utformning av lagtexten, att juridisk person medgives inträda i sambruksförening.

Överhuvudtaget synes mig frågan om den s. k. förbudslagstiftningens

innehåll vara ett spörsmål, som bör avskiljas från behandlingen av

nu förevarande ämne, såsom även skett i betänkandet.

Att en föreningsmedlem icke bör uteslutas, därför att han pa grund av

sjukdom eller ålder icke förmår utföra något arbete, synes uppenbart. En

sådan modifikation av den här diskuterade huvudregeln synes mig böra ske

vid lagtextens utformning.

I enlighet med det nu sagda har i 4 § tredje stycket departementsförslaget

stadgats, att varje medlem i sambruksförening är skyldig att med egen arbetsinsats

deltaga i föreningens verksamhet såvitt icke sjukdom, ålder eller

liknande förhållande vållar oförmåga därtill. Såsom garanti för att denna

bestämmelse efterleves har ock ansetts böra stadgas rätt för tillsynsmyndigheten

att inför domstol påyrka likvidation av sambruksförening, vars verksamhet

drives på sätt som står i uppenbar strid mot förutsättningarna för

föreningens registrering. Bestämmelse härom återfinnes i 53 § departementsförslaget.

Uppställes krav på arbetsinsats från medlemmarnas sida synes det framstå

som en nödvändig konsekvens härav att kunnighet i jordbruk eller annan

för verksamheten erforderlig yrkeskunskap hos medlemmarna kräves. De

olika yrkanden och förslag, som i vissa yttranden framställts om mera i detalj

utformade bestämmelser härutinnan, kan jag emellertid icke biträda. I

anledning av vad i remissyttrandena anförts må emellertid framhållas, att

myndig ålder ej uppställts som villkor för medlemskap i sambruksförening

utan allenast såsom villkor för medlemskap i sadan förenings styrelse. Dödsbos

intressen har enligt min mening väl tillgodosetts genom det från utkastet

hämtade stadgandet i 15 § första stycket departementsförslaget, vilket stadgande

för övrigt har sin motsvarighet i bostadsrättslagen. Vid ansökan om

registrering skall fogas skriftlig försäkran av styrelsen att samtliga medlemmar

äga erforderlig yrkeskunskap och 58 § departementsförslaget stadgar

opaginerad Kontrollera mot PDF

öb Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

straff för styrelseledamot, som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar

tillsynsmyndigheten oriktig uppgift. Här erinras vidare om nyss berörda

stadgande i 53 § departementsförslaget. Å andra sidan torde svårligen kunna

riktas anmärkning mot att till medlem i sambruksförening antages sonen

till avliden medlem, som »från början helt inriktat sig på att en gång få

efterträda sin fader men vid tiden för dödsfallet undergår en ännu icke

avslutad utbildning i lantmannaskola». De nyss berörda stadgandena i 15 §

första stycket torde för övrigt möjliggöra, att dödsboet står såsom medlem

tills arvingens utbildning avslutats.

Vad angår möjligheten för t. ex. en industriarbetare att bliva medlem i

sambruksförening, må till en början erinras om, att icke allenast kunnighet

i jordbruk utan även »annan för verksamheten erforderlig yrkeskunskap»

berättigar till medlemsskap. En annan möjlighet är självfallet att en icke

jordbrukare tills vidare anställes av sambruksförening och upptages såsom

medlem sedan han erhållit tillräcklig praktisk erfarenhet av jordbruksarbete.

Härigenom skulle skapas en viss motsvarighet till den prövningstid för ny
tillträdande

medlem, som — av allt att döma med mycket gott resultat _

tillämpats vid vissa utländska jordbrukskollektiv.

För att med tanke på extrema fall ernå en viss uppmjukning har emellertid

utredningsmannens lagutkast pa förevarande punkt vid överarbetningen

inom departementet omformulerats på sådant sätt, att åt Kungl. Maj:t gives

befogenhet medgiva undantag icke blott från kravet på svenskt medborgarskap

utan även från kravet på speciell yrkeskunskap.

I utredningsmannens lagutkast (9 §) ha upptagits vissa föreskrifter rörande

ansökan om registrering av sambruksförening. Dessa föreskrifter, som synas

vara av övervägande administrativ karaktär, torde i syfte att vinna en förkortning

av lagtexten lämpligen kunna överflyttas till en särskild kungörelse

med föreskrifter rörande det register över sambruksföreningar, som skall

föras hos tillsynsmyndigheten.

Om föreningsmedlems intagande och avgång.

Enligt det vid betänkandet fogade lagutkastet hör frågan om antagande

av ny medlem till de frågor, som skola prövas och avgöras å föreningssammanträde.

Därvid måste, uttalas i betänkandet, icke blott de i lagen

uppställda kompetenskraven och stadgarnas innehåll beaktas utan även

tillses, huruvida ifrågasatt ökning av medlemsantalet låter sig förena med

den ekonomiska planen.

Frågan om avgång ur sambruksförening betecknas av utredningsmannen

såsom ett av de betydelsefullaste och samtidigt ett av de mest svårlösta spörsmålen

i den ifrågavarande lagstiftningsuppgiften. Utredningsmannens förslag

har i vissa delar utformats efter förebild av bostadsrättslagen (24—27,

29 och 30 §§), medan förslaget i övrigt med hänsyn till sambruksföreningar
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

57

nas säregna karaktär ansetts böra erhålla en från såväl föreningslagens som

bostadsrättslagens bestämmelser avvikande utformning.

Rörande lagförslagets huvudpunkter i nu berörda hänseende anföres i

betänkandet.

Mot varandra stå den enskilde medlemmens befogade krav på att vid fullt

legitim anledning till avgång kunna realisera sitt i föreningen nedlagda kapital

— vilket väl i regel kommer att utgöra hans enda tillgång — och de

övriga medlemmarnas lika befogade krav på att icke hela företaget äventyras

för tillgodoseende av en enskild medlems intressen.

Det torde under alla omständigheter få anses uteslutet, att en medlem i

sådan sambruksförening, som bildats genom tillskott av medlemmarna tillhörig

jord, skulle kunna ställa krav på att vid avgång återfå den jord han en

gång överlåtit till föreningen. Även om sammanläggning av föreningens fasta

egendom till en jordregisterenhet icke skett, vore det uppenbarligen en i föreningens

förhållanden djupt ingripande händelse, om eif dylikt krav vunne

beaktande. De gemensamma ekonomibyggnader, som uppförts av föreningen,

hava beräknats efter viss brukningsareal. Detsamma gäller maskinell utrustning,

som föreningen anskaffat. I dessa tillgångar nedlagda medel skulle

delvis bliva dött kapital, om den gemensamma arealen minskades. Hela den

ekonomiska planen skulle måhända kullkastas. Mången gång ha kanske de

av den avgående medlemmen tillskjutna ägorna undergått en genomgripande

förändring: en för det gemensamma företaget avsedd byggnad kan ha

anlagts på dessa, jordförbättringsarbeten utförts, vägar upptagits eller igenlagts

o. s. v. Den egendom, som en gång överlåtits till föreningen, måste

antagas regelmässigt ha sammansmält med föreningens övriga ägor. på ett

sådant sätt, att ett återställande av förhållandena före föreningens bildande

överhuvud taget icke kan åvägabringas.

Måste sålunda med avseende å nu behandlade typ av sambruksförening

krav på återfående vid utträde av den till föreningen överlåtna jordarealen

avvisas, finnes uppenbarligen så mycket mindre skäl att ifrågasätta en utbrytning

av viss del av föreningens jordinnehav i de fall, då föreningen bildats

av icke jordägare. Problemet reduceras då till att avse frågan, på vilka

villkor föreningsmedlem vid utträde kan medgivas rätt att utfå värdet av

sin andel, d. v. s. icke blott sin insats utan även sin andel i föreningens samtliga

kapitaltillgångar. I lagutkastet anges tre utvägar att lösa frågan. Medlem

bör för det första äga befogenhet att överlåta sin andel till annan person,

som uppfyller lagens kompetenskrav och föreningsstadgarnas villkor för

medlemskap och som skäligen bör tagas för god som medlem. Måhända har

emellertid erfarenheten visat, att medlemsantalet lämpligen bör minskas.

Föreningen kan då enligt förslaget besluta antingen att låta medlem, som är

därtill villig, förvärva jämväl den utträdandes andel eller ock att föreningen

själv skall lösa andelen.

Stor betydelse, icke minst ur den enskilde medlemmens synpunkt, ager

uppenbarligen också frågan om uteslutning av medlem. Att föreningen måste

äga befogenhet att avlägsna en uppenbart oduglig och grovt försumlig medlem

synes ofrånkomligt. I medlemmarnas intresse synes dock rätten till uteslutning

böra erhålla en tämligen snäv utformning. I lagutkastet föreslås,

att styrelsen först skall tilldela den försumlige varning. Låter han sig icke

rätta därav, kan föreningen besluta alt fråntaga honom medlemskapet. För

giltigheten av dylikt beslut kräves dock enligt förslaget kvalificerad majoritet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Mcij.ts proposition nr 58.

Skälen för uteslutning torde icke böra givas någon mera detaljerad utformning

i lagen. Utkastet upptar det mera allmänt hållna stadgandet, att

den som grovt försummat sina förpliktelser enligt lagen eller föreningens

stadgar må uteslutas. Självfallet kan frågan, huruvida grov försummelse

föreligger, vid tvist underställas domstols prövning.

Icke ens den, som grovt åsidosatt sina förpliktelser mot föreningen, torde

rimligen kunna förvägras att utfå värdet av sin andel i föreningen. Har han

genom sitt beteende rent av åsamkat föreningen ekonomisk skada, får självfallet

ett utdömt skadestånd fråndragas den lösesumma, vartill medlemmen

äger rätt. Föreningen får sedan utvälja lämplig ersättare för den uteslutne

medlemmen, såvida icke anledning föreligger att minska antalet medlemmar.

De på dessa huvudgrunder utformade lagbestämmelserna motsvara 10—

20 §§ departementsförslaget, till vilka paragrafer här torde få hänvisas.

Beträffande frågan om medlems avgång har i yttrandena Sveriges

lantbruks förbund — under betonande av frågans stora betydelse —- helt allmänt

uttalat, att vad i betänkandet anförts icke gåve tillräcklig ledning vid

utformandet av de stadgebestämmelser i ämnet, som torde bliva nödvändiga.

Förvaltningsutskottet i Östergötlands läns hushållningssällskap anför.

Enligt utredningsmannens förslag må inträde i föreningen icke vägras den,

som förvärvat andel, så vida han uppfyller vissa villkor för medlemskap och

han skäligen bör tagas för god såsom medlem. Därest medlemmarna vägra

honom inträde, äger han påkalla, att hans antagande till medlem skall prövas

av skiljemän. Vad dessa bestämt skall gälla. Uppenbarligen har man med

dessa bestämmelser velat skydda den, som avgår som medlem i sambruksförening,

genom att giva honom möjlighet att vid överlåtelse av andelar få

ut sadan ersättning, som han kan betinga sig, då överlåtelsen får äga rum

till den högstbjudande. Emellertid synas bestämmelserna kunna medföra

stora faror för samarbetet i föreningarna på längre sikt. Utskottet vill därför

ifrågasätta, huruvida icke, trots de eventuella olägenheter, som det kan

medföra för en avgående medlem, och den därav följande obenägenheten

för konsolidering av föreningens ekonomi, annan lösning på frågan om överlåtelse

bör prövas. Det kunde sålunda tänkas, att föreningen finge avgöra,

huruvida den ville godkänna eller icke godkänna nytillträdande medlem,

men att i senare fallet en uppskattning av värdet av den avgående medlemmens

andel i föreningen skulle göras av skiljemän och att föreningen till

medlemmen skulle utbetala det belopp, som enligt uppskattningen motsvarade

dennes andel.

Förvaltningsutskottet i Örebro läns hushållningssällskap har en något avvikande

uppfattning och yttrar.

Man ställer sig osökt den frågan, huruvida föreningsmedlem, som kanske

nedlagt ett livs arbete inom föreningen och där alltså genom sitt arbete samlat

det kapital som en privat företagare äger på andra håll, vid avgång ur

föreningen verkligen med föreslagna bestämmelser säkras till sin rätt till

full ersättning för sin andel. Detta problem blir i all synnerhet aktuellt om

reservfonden uppbringas till maximum. Det torde kunna ifrågasättas, då nu

hela saken till avsevärd del synes komma att baseras på statliga lån, om

icke dylika även skulle kunna tänkas tilldelas enskild person för inträde i

sambruksförening, antingen vid dess start eller senare. En värdering av andel,

sedan sambruksförening någon tid drivits, erbjuder givetvis sina svårig
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

heter, men torde efter förnuftig värdering i viss mån kunna läggas såsom

säkerhet för dylikt lån.

Svenska lantarbetareförbundct anser, att utträdande medlems andel alltid

borde överföras till föreningen, som därefter skulle äga avgöra huru andelen

skulle utnyttjas. Därest ny medlem skulle intagas, borde detta ske i samråd

med lantbruksnämnden. Förbundet motiverar sin standpunkt pa följande

sätt.

Detta tillvägagångssätt är ur flera synpunkter att föredra framför att utträdande

medlem vidtalar annan person att överta hans andel. Aven om

föreningen i sådana fall har inflytande över medlemsrekryteringen kan den

situationen ändå uppstå, att förening påtvingas medlem, som den anser icke

böra tillhöra föreningen. Då driften i sambruksförening ställer stora krav pa

anpassbarhet och samverkan är det av både praktiska och psykologiska skäl

angeläget, att föreningen i detta avseende har avgörande inflytande över

vem som skall inträda som ny medlem.

Svenska lantarbetsgivareföreningen föreslår, att den som i gåva erhållit

t. ex. sin faders andel, skulle kunna vinna inträde under samma förutsättningar

som vid arv. Föreningen påpekar vidare, att svårigheter kunde uppstå

i sådana fall, då föreningen förutsattes skola lösa andel, men föreningens

ekonomi icke tilläte en sådan åtgärd.

Svenska sparbanksföreningen finner, att frågan om medlemskap till följd

av giftorätt, arv eller testamente borde kunna hänskjutas till skiljemän på

samma sätt som frågan om medlemskap på grund av förvärv av andel i annan

ordning. Föreningen utvecklar sina synpunkter på följande sätt.

Till skillnad från bostadsrättslagen innehåller förslaget krav på viss personlig

kvalifikation hos den, som må antagas till medlem, nämligen yrkeskunskap.

Detta kvalifikationskrav har föranlett att i förslaget — till skillnad

från motsvarande stadgande i bostadsrättslagen — göres en reservation icke

enbart för villkor i stadgarna utan även för villkor i lagen, när det gäller

prövning av ansökning om medlemskap; likasa har det föranlett en liknande

reservation beträffande medlemskap för den, som erhållit andel i föreningen

på grund av giftorätt, arv eller testamente. Detta kvalifikationskrav medför,

att en övergång av andel genom giftorätt, arv eller testamente icke lika självklart

ger ett berättigande till medlemskap som när det gäller bostadsrättsföreningar.

Meningsskiljaktigheter kunna kanske särskilt uppkomma rörande

kvalifikationen »annan för verksamheten erforderlig yrkeskunskap».

I motsatt riktning går yttrandet från förvaltningsutskottet i Kristianstads

läns hushållningssällskap, vari göres gällande, att de i Svenska sparbanksföreningens

yttrande berörda frågorna alltid borde hänskjutas till domstol,

såvitt icke föreskreves, att samtliga skiljemän skulle vara personer med yrkeskunskap

i jordbruk.

Departementschefen. Den otvivelaktigt mycket betydelsefulla frågan om

de former, som böra iakttagas vid medlems avgång, synes i det vid betänkandet

fogade lagutkastet ha erhållit en lämplig lösning. När i vissa yttranden

framförts krav på ökade befogenheter för föreningen att bestämma över

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

avgående medlems andel, torde man ha förbisett, att lagutkastet öppnar möjlighet

för sambruksförening att i sina stadgar förbehålla sig lösningsrätt till

avgående medlems andel. Det lärer emellertid icke vara välbetänkt att i

själva lagtexten upptaga en allmängiltig regel, som kan skapa den föreställningen,

att det ankommer på föreningen att anskaffa efterträdare åt eller

att själv lösa andelen från den medlem, som av mer eller mindre legitima

skäl vid utträda ur föreningen. Såsom i ett yttrande påpekats, kan det innebära

en svar påfrestning för föreningens ekonomi om föreningen skulle

inlösa en avgående medlems andel och i regel torde det väl komma att te

sig som en fördel för föreningen att det i första hand ankommer på den

medlem, som vill övergiva det gemensamma företaget, att skaffa en lämplig

efterträdare. I praktiken lärer väl samråd komma att äga rum mellan föreningens

styrelse och den avgående medlemmen.

Vad angår förslaget, att lån av allmänna medel skulle ställas till förfogande

för att underlätta överlåtelse av andel, är detta ett uppslag, som framförts

redan i betänkandet. Liksom övriga frågor om statliga åtgärder för ekonomiskt

stöd åt föreningsjordbruket torde emellertid nu berörda förslag få

behandlas i annat sammanhang.

Beträffande det fall, att andel i sambruksförening genom gåva överlåtits

till bröstarvinge, kan jag icke finna anledning antaga, att icke detta fall

skulle utan konflikter kunna lösas enligt 11 § departementsförslaget, som

självfallet även avser benefik överlåtelse.

Sasom framgar av den nyss lämnade redogörelsen för avgivna yttranden

har j rkanden framkommit om saväl inskränkt som utvidgad användning av

skiljemannaförfarande vid övergång av andel i sambruksförening. Vid de i

14 § departementsförslaget avsedda fallen av överlåtelse lärer huvudfrågan

bliva, huruvida en tilltänkt ny medlem »skäligen bör tagas för god såsom

mediem». Detta spörsmål synes mig särskilt ägnat för behandling inför

skiljemän. Frågan huruvida bestämmelse i lagen utgör hinder för antagande

av medlem, till vilken andel övergått på grund av bodelning eller arv, synes

mera äga karaktär av ren domstolsfråga.

I detta sammanhang kan framhållas, att den i det föregående angivna

jämkning av lagutkastet, som framgår av 4 § andra stycket departementsförslaget,

möjliggör för Kungl. Maj:t att medgiva dispens från kravet på yrkeskunskap

t. ex. i fråga om avliden medlems bröstarvinge, som föreningen

själv önskar antaga till medlem men som ännu icke förvärvat erforderlig

yrkeskunskap.

Om fondbildning och vinstutdelning. I

I betänkandet påpekas, att föreningslagens bestämmelser rörande

fondbildning och vinstutdelning äro mycket knapphändiga, medan däremot

stor uppmärksamhet ägnats spörsmålet om kapitalbildning och konsolide
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

ring vid utarbetandet av den nya aktiebolagslagen. Att stor frihet lämnats de

ekonomiska föreningarna med avseende å kapitalbildningen torde, yttrar

utredningsmannen, finna sin förklaring däri, att inom föreningslagens ram

skola inrymmas sammanslutningar av mycket skiftande slag, däribland

små företag med starkt begränsade möjligheter till kapitalanskaffning. I

direktiven för den pågående översynen av föreningslagen nämnas dock särskilt

bland de frågor, som skola övervägas, spörsmålen om vinstutdelning

och åtgärder syftande till företagens konsolidering, varför det vore anledning

antaga, att föreningslagen efter överarbetningen komme att innefatta

regler, som mera anslöte sig till aktiebolagslagens ståndpunkt än de nuvarande.

Utredningsmannen finner det alldeles uppenbart, att regler om fondbildning

och vinstutdelning borde uppställas för sambruksföreningarna, och förordar

att detta för föreningarnas fortbestånd centrala och betydelsefulla problem

upptoges till behandling i själva lagen. Däremot har utredningsmannen

ansett det leda till en onödig komplicering av lagtexten att däri närmare

ange, huru uppkommen vinst i övrigt skulle disponeras. Härutinnan har

ansetts vara till fyllest att i lagens motiv ange vissa riktlinjer, varefter åt

föreningarna skulle överlåtas att i sina stadgar reglera på vad sätt —- genom

beslut på föreningssammanträde — vinsten i övrigt skulle disponeras.

I betänkandet anföres vidare bl. a.

En sambruksförenings tillgångar torde normalt komma att bestå av en

jordbruksfastighet jämte erforderliga jordbruksinventarier och förråd. Med

någon schematisering torde man kunna utgå från, att av tillgångarna ungefär

hälften kommer att belöpa på fast egendom och hälften på inventarier

och förråd. En enkel och för medlemmarna själva lätt begriplig lösning av

fondbildningsproblemet torde kunna vinnas, därest kapitalbildningen anknytes

till de angivna tillgångarna, så att reservfonden bestämmes skola minst

utgöra ett visst antal procent av den fasta egendomens värde och visst antal

procent av övriga tillgångars värde. Vad angår de åsyftade procenttalens storlek,

torde böra eftersträvas, att sambruksförening samlar ett eget kapital,

vilket täcker vad som ligger över 60 procent av den fasta egendomens taxeringsvärde.

Beträffande övriga kapitaltillgångar synes önskvärt, att 50 procent

av dessas värde täckes av egna medel.

Det nu framlagda förslaget innebär starkare krav på kapitalbildningen än

det, som uppställts i aktiebolagslagen. Givetvis kan diskuteras, om förslaget

kan anses ställa fordringarna för högt. Förslaget synes dock ägnat att skapa

en sund ekonomi hos sambruksföreningarna. Många enskilda jordbrukare

ha självfallet en betydligt sämre ställning, men detta är väl just ett av de

missförhållanden, man genom införande av institutet förenings jordbruk vill

medverka till att avlägsna. Betydelsen av att sambruksföreningarna väl rusta

sig att möta kriser inom jordbruket bör vidare framhållas och ett betryggande

eget kapital ger självfallet företaget förbättrade arbetsmöjligheter också

under mera normala år. Å andra sidan är tydligt, att, om en medlem

önskar lämna föreningen och skall sätta annan person i sitt ställe sedan kapitalbildningen

någon längre tid pågått, svårigheten för den nytillträdande

att inlösa den avgående medlemmens andel blir större ju högre kraven på

fondbildning ställts. Denna synpunkt synes dock icke böra tillgodoses genom

alt kraven på kapitalbildning nedprutas utan i stället torde man på denna

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

punkt få räkna med statlig eller annan kreditgivning till den nye medlemmen.

Sistnämnda spörsmål behandlas i annat sammanhang.

I de fall, då sambruksförenings rörelse grundas på arrende, och någon

»föreningen tillhörig fast egendom» sålunda icke finnes, nedsättes självfallet

automatiskt kravet på reservfondens storlek. I dylikt fall lärer i stället

fondbildning böra ske för framtida förvärv av den arrenderade fastigheten.

Någon tvingande regel om avsättning till mer än en fond -— reservfonden

— torde icke behöva ifrågakomma. Vinstdispositionen synes då böra ske på

följande sätt.

Mellan sambruksföreningen och de av dess medlemmar, som skola utföra

arbete åt föreningen, torde anställningskontrakt böra upprättas, vari medlemmarna

i fråga tillförsäkras lön i enlighet med lantarbetarnas kollektivavtal.

Särskilt i början av en förenings verksamhet torde emellertid vara välbetänkt

att föreningen i anställningskontrakten förbehåller sig rätt att innehalla

någon del av lönen till dess årsresultatet av verksamheten kan någorlunda

säkert överblickas. Förslår ej vinsten ens till full arbetslön, får återstoden

balanseras som skuld till följande år och om föreningen rent av skulle

nödgas träda i konkurs tinge resterande lön bevakas i konkursen som en

vanlig lönefordran.

Visar åter bokslutet vinst, sedan den avtalsenliga lönen utbetalats och redovisats

bland utgifterna för rörelsen, torde minst 20 procent av vinsten böra

avsättas till reservfonden. Därefter torde viss maximerad ränta å insatskapitalet

böra tillföras samtliga medlemmar, sålunda även dem, som icke personligen

deltagit i arbetet. Maximeringen av denna ränta torde kunna bliva

föremål för viss tvekan. Den strängaste regel, som torde kunna ifrågakomma,

är att sätta utdelningen lika med den inlåningsränta, som vid tiden för bokslutet

tillämpas av flertalet sparbanker i det län, där föreningen har sitt säte.

Härutinnan lärer en anpassning bliva nödvändig efter vad omständigheterna

kräva i det enskilda fallet, och detta är ytterligare ett skäl för den förut

hävdade uppfattningen, att maximeringen i fråga bör hänskjutas till beslut

av föreningen vid dennas bildande. Uppenbart är att räntan bör i stadgarna

sättas så lågt som möjligt är utan att föreningens tillkomst äventyras.

Eventuellt ytterligare överskott bör stå till föreningsmötets förfogande och

lärer i första hand böra användas för utbetalande av tillägg till de kontraktsenliga

lönerna till de medlemmar, som deltagit i arbetet. Självfallet kan

också ifrågakomma att använda medlen till ökning av lönen åt i föreningens

tjänst anställda, vilka icke äro medlemmar, detta i syfte att till föreningen

locka duglig arbetskraft och i syfte att öka de anställdas intresse för verksamhetens

resultat. Slutligen bör framhållas, att de uppställda reglerna om

avsättning till reservfond äro minimiregler, och att det kan vara välbetänkt

att exempelvis ett särskilt vinstgivande år göra större avsättning till reservfonden

än lagen kräver. Självfallet bör även avsättning till annan fond än

den obligatoriska reservfonden ifrågakomma. Här kan erinras om bestämmelsen

i stadgarna för ett italienskt jordbrukskooperativ att 10 procent av

vinsten skall avsättas till en pensionsfond. I de svenska konsumtionsföreningarnas

balansräkningar förekomma ett flertal olika fonder, såsom dispositionsfond,

överskottsregleringsfond, byggnadsfond etc.

I betänkandet beröres vidare, hur det salunda skisserade systemet för vinstdispositionen

verkar ur skattesynpunkt. Till undvikande av att de lönetillägg,

som kunna utbetalas på grundval av rörelsens resultat, bliva föremål för inkomstbeskattning

bade hos föreningen och hos medlemmarna föreslås där\id,

att i direkt analogi med bestämmelserna i 25 § 1 mom. sista stycket

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 58.

och 29 § 2 mom. kommunalskattelagen rörande bostadsförening och bostadsaktiebolag

samt kooperativ förening — sambruksförening tillerkännes

avdragsrätt för dylika lönetillägg genom bestämmelser i 22 § nämnda lag.

I betänkandet anföres ytterligare.

Bestämmelserna i lagutkastet innebära, att efter räkenskapsårets slut det

belopp skall fastställas, vartill årsöverskottet uppgår sedan kontraktsenliga

löner utbetalats. På detta överskott beräknas det belopp, som skall avsättas

till reservfond. Härefter fastställes det belopp, som enligt stadgarna skall

utdelas på insatserna. Slutligen utdelas —■ i den mån ytterligare fondbildning

ej beslutas — återstoden såsom tillägg till de kontraktsenliga lönerna, vilka

tillägg icke beskattas såsom någon föreningens vinst men väl såsom inkomst

för dem som uppbära lönetilläggen. I balansräkningen måste under alla förhållanden

såsom föreningens vinst redovisas summan av det belopp, som

skall avsättas till reservfond, och det belopp, som utdelas såsom ränta a

insatserna. Det belopp, som avsättes till reservfond, blir därvid beskattat en

gång, nämligen hos föreningen, och räntan å insatserna —• i likhet med utdelningen

å andelar i annan förening eller å aktier i ett bolag två gånger.

Statens livsmedelskommission har i sitt yttrande anmärkt, att sambruksförening

syntes kunna göra de i utkastet givna reglerna om avsättning

till reservfond tämligen verkningslösa genom att bestämma mycket höga arbetslöner

åt medlemmarna.

Sveriges lantbruksförbund har funnit, att de uppställda kraven på sambruksförenings

fondbildning vore alltför vittgående och därigenom kunde

komma att verka onödigt betungande bl. a. när avgaende medlems insats

skulle överlåtas till ny medlem. Enligt förbundets mening borde kraven på

konsolidering icke ställas högre än att fondavsättningen kunde upphöra,

då föreningens egna kapital, d. v. s. fonder och inbetalda insatser, uppginge

till de i utkastet angivna beloppen.

Kooperativa förbundet har förklarat sig livligt tillstyrka de regler för reservfondavsättningar,

som utredningsmannen föreslagit. Förbundet finner vidare

välbetänkt, att, särskilt i början av sambruksförenings verksamhet, någon

del av lönen innehölles till dess årsresultatet kunde överblickas. Däremot

avråder förbundet från att del av arbetslönen, som icke kunnat utbetalas,

skulle få balanseras som skuld till följande räkenskapsår. Förbundet

finner försiktigheten bjuda, att, särskilt när företaget vore nytt, delägare icke

under några förhållanden uttoge så mycket i lön, att tillgångarna måste skrivas

upp i värde eller skuldbelastas. Även rättsliga hinder häremot kunde

möta. Förbundet tillstyrker den föreslagna ändringen i 22 § kommunalskattelagen.

Den i Kooperativa förbundets yttrande gjorda erinringen rörande behandlingen

av medlems lönefordran har jämväl framställts av egnahemsnämnden

i Göteborgs och Bohus lön samt förvaltningsutskottet i Östergötlands läns hushållningssällskap.

Styrelsen för Svenska sparbanksföreningen anför.

Varken i lagförslaget eller i förslaget till normalstadgar har angivits, efter

vilka värderingsgrunder en fastighet skall uppskattas vid bestämmandet av

det antal insatser, som den skall anses motsvara. Vad som härutinnan avses

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Iiungl. Maj:ts proposition nr 58.

synes böra komma till uttryck åtminstone i normalstadgarna med beaktande

av att vasenthga delar av en fastighet kunna komma att bibehållas under enskild

ägo hos en eller flera av medlemmarna. I den mån fastigheterna få ingå

med högre varde an taxeringsvärdet, synes det påkallat att avsättningen till

reservfond skall fortgå, till dess den motsvarar den del av värdet, som ligger

över 60 procent av taxeringsvärdet.

Statskontoret har förklarat sig icke vilja motsätta sig den föreslagna ändringen

i 22 § kommunalskattelagen.

Departementschefen. Huvudpunkterna i utredningsmannens förslag rörande

fondbildming och vinstutdelning i sambruksförening ha icke blivit föremål

för anmärkningar i de avgivna yttrandena och föranleda ej heller erinran

från min sida. Beträffande avsättningen till reservfond, vill jag emellertid

tillstyrka, att avsättningen får upphöra, då summan av reservfonden och av

medlemmarna inbetalda insatser uppnått i utkastet angivna belopp.

Den av statens livsmedelskommission påpekade möjligheten att kringgå

reglerna om avsättning till reservfond genom bestämmande av mycket höga

arbetslöner åt medlemmarna synes mig kunna avlägsnas genom att i lagen

föreskrives, att arbetslön, som på förhand tillförsäkras medlem, skall bestämmas

under iakttagande av all den varsamhet, som betingas av önskemålet

om en betryggande fondbildning. En sådan bestämmelse har upptagits i 22 §

första stycket departementsförslaget. Vid tillämpningen av denna bestämmelse

bör i orten gällande kollektivavtal för lantarbetare i allmänhet kunna

tjäna till ledning, även om ett undantagslöst stadgande härom i själva lagtexten

synts mig böra undvikas såsom varande en alltför stel och kategorisk

regel.

Utredningsmannen har förutsatt, att sambruksförening genom bestämmelse

i stadgarna skulle förbehålla sig rätt att innehålla upp till tio procent av

medlem tillkommande lön, till dess årsresultatet av verksamheten fastställts.

Skulle vinstmedlen icke förslå till utbetalande av full lön, förutsattes återstående

lönefordran bliva överförd såsom skuld till följande räkenskapsår. Härtill

har Kooperativa förbundet anmärkt, att försiktigheten bjöde, att medlem

icke under några förhållanden finge uttaga så stor lön, att tillgångarna måste

skrivas upp i värde eller skuldbelastats.

Någon uppskrivning av tillgångarna bör i den angivna situationen uppenbarligen

icke få äga rum. I stället bör underskott redovisas i vinst- och förlusträkningen.

En foljd av det föreslagna tillvägagångssättet blir emellertid,

att den resterande lönen erhåller förmånsrätt i en eventuell konkurs. Detta

orhållande har ansetts ägnat att minska föreningens möjligheter att erhålla

kredit. Det enda alternativ, som står till buds, synes vara, att överge tanken

pa upprättandet av anställningskontrakt mellan föreningen och medlemmarna.

Jag har emellertid svårt att inse, att detta alternativ skulle vara ägnat

att till båtnad för borgenärerna skapa större ordning och reda i föreningens

ekonomi. Framhållas bör, att en kalkyl över driftskostnaderna, arbetslöner

inberäknade, skall ingå i den ekonomiska planen. Självfallet bör den allra

största varsamhet iakttagas vid lönernas fastställande.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungi. Maj.ts proposition nr 5

Spörsmålet i fråga äger uppenbarligen sin största betydelse vid verksamhetens

början. Jag erinrar då om, att den ekonomiska planen skall underkastas

saklig granskning av tillsynsmyndigheten, som har att bedöma, om

planen lämnar rum för anmärkningar ur jordbruksekonomisk synpunkt.

Vidare föreligger den möjligheten för såväl staten som enskild långivare

att för beviljande av krediter uppställa villkor om en fortgående, försiktig

lönepolitik. Visar sig sedan, att lönekalkylen varit alltför försiktig, förefinnes

ju möjligheten att ge medlemmarna kompensation genom lönetillägg

av vinstmedlen.

Vidkommande den i Svenska sparbanksföreningens yttrande berörda frågan

om värdering vid sambruksförenings bildande av fastigheter, som skola

överlåtas till föreningen, är detta ett ämne, som enligt min mening svårligen

kan närmare regleras i lagen. En möjlighet är att utga från de av taxeringsmyndigheterna

åsatta värdena, en annan att fastställa värdena efter enhetliga

grunder genom särskilda värderingsmän. Att reservfondens storlek skall

bestämmas med ledning av taxeringsvärdet a föreningen tillhörig fast egendom

framgår redan av utredningsmannens förslag.

Om styrelse och firmateckning.

I det vid betänkandet fogade lagutkastet har under 28—42 §§ upptagits

bestämmelser om styrelse och firmateckning. Dessa bestämmelser ansluta

sig i huvudsak till föreningslagens regler, vilka dock underkastats en

redaktionell omarbetning efter mönster av nya aktiebolagslagen.

Enligt 39 § lagutkastet skulle den som äger företräda föreningen icke

äga befogenhet att med gäld belasta föreningens fasta egendom utan bemyndigande

i varje särskilt fall av föreningssammanträde. Regeln innebär en

skärpning i förhållande till motsvarande bestämmelse i 24 § föreningslagen,

vilken skärpning utredningsmannen ansett motiverad av att sambruksföreningens

hela verksamhet är knuten till dess fasta egendom.

Sistnämnda regel är den enda i nu förevarande avsnitt av lagutkastet, som

berörts i de avgivna yttrandena. Fastighetsbildningssakkunniga ha förklarat

sig finna regeln ifråga välbetänkt, men ifrågasätta, huruvida icke bemyndigande

av föreningssammanträdet borde krävas jämväl vid upptagande

av lån mot säkerhet av inteckning i jordbruksinventarier samt vid upplåtande

av panträtt i spannmål.

Att bemyndigande av föreningssammanträdet även borde krävas vid belåning

av jordbruksinventarier förordas jämväl av Svenska lantarbetsgivareföreningen,

som framhåller betydelsen av sådan belåning i de fall, då sambruksförening

arrenderade jorden och dess enda tillgång kanske utgjordes

av inventarierna.

Departementschefen. Beträffande frågan om krav på föreningssammanträdes

bemyndigande för belåning av föreningens egendom, ansluter jag mig

till uppfattningen, att dylikt bemyndigande bör krävas icke blott för belå5

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 58.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

•Kiingl. Maj:ts proposition nr 58.

ning av den fasta egendomen utan även för belåning av jordbruksinventarier

och för upplåtande av panträtt i spannmål. I detta sammanhang må

vidare understrykas, att det — såsom utredningsmannen anfört — utan särskilt

stadgande torde vara klart, att den som äger företräda föreningen icke

är befogad att försälja eller utarrendera föreningens fasta egendom.

Vissa av de i lagutkastet upptagna bestämmelserna om styrelse och firmateckning

ha vid överarbetningen inom departementet ansetts kunna undvaras

eller överflyttas till föreningsstadgarna. Lagutkastet har därför i denna del

rätt avsevärt förkortats och sammandragits. Den verkställda omarbetningen

torde allenast på en punkt kräva särskild kommentar.

I 32 § lagutkastet ha upptagits regler om styrelsens beslutförhet och giltighet

av styrelsebeslut. Dessa regler kunna otvivelaktigt anses äga en icke

oväsentlig betydelse, icke minst för tredje man. Då jag likväl stannat för den

uppfattningen, att bestämmelserna böra kunna överföras till stadgarna, må

framhallas, att det bör ankomma pa tillsynsmyndigheten att övervaka, att

motsvarighet till paragrafen i fråga upptages i föreningsstadgarna.

Om bokföring och årsredovisning.

I betänkandet påpekas, att något generellt stadgande om bokföringsplikt

för ekonomiska föreningar icke funnes, men att många föreningar likväl

bleve bokföringsskyldiga på grund av verksamhetens art. Bostadsrättsförening

vore alltid bokföringsskyldig.

Utredningsmannen erinrar vidare om den särställning, bokföringspliktigt

rättssubjekt intoge i såväl civilrättsligt som straffrättsligt hänseende. Enligt

4 § köplagen förstodes med köpman envar, som vore pliktig att föra handelsböcker.

Köp, som vore slutet mellan köpmän i och för deras rörelse, kallades

handelsköp och i fråga om dylika köp gällde särskilda bestämmelser. Jämlikt

3 § konkurslagen gällde särskilda regler om köpmans försättande i konkurs

och 23 kap. strafflagen stadgade straff för bokföringsbrott.

Emellertid framhålles vidare i betänkandet, att man — såsom lagrådet påpekat

vid behandlingen av frågan om bostadsrättsföreningarnas bokföringsplikt

i bokföringslagen lämnat den bokföringsskyldige största möjliga

frihet att med hänsyn till sitt företags omfattning och speciella behov själv

bestämma vilken bokföringsmetod han ville använda. Den bokföringspliktige

måste alltid föra dagbok samt upprätta inventariebok och däri införa inventarium

och balansräkning, men i övrigt uppställde bokföringslagen allenast

vissa tämligen allmänt hållna regler om bokföringens beskaffenhet. Det

grundläggande stadgandet i lagens 3 § föreskrev©, att bokföringen skulle ske i

överensstämmelse med allmänna bokföringsgrunder och med iakttagande av

god köpmannased.

I betänkandet anföres vidare.

,har en. tydiig tendens till skärpta krav på räkenskapsföring

och offentlighet i redovisningen inom det ekonomiska livet framträtt och man

torde kunna utga från att en komplettering av föreningslagens bestämmelser

i namnda hanseende kommer att ske vid överarbetningen av denna lag.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 58.

67

Det synes då icke böra ifrågakomma, att vid tillskapandet av en ny typ av

ekonomisk förening kvarbliva vid föreningslagens ursprungliga ståndpunkt,

så mycket mindre som man redan frångått denna ståndpunkt med avseende å

bostadsrättsföreningarna. En ordnad bokföring är självfallet icke blott ägnad

att befordra ordning och reda i själva verksamheten utan innebär dessutom

ett betydelsefullt skydd för borgenärernas och icke minst för medlemmarnas

intressen. I jämförelse med vikten av att en sambruksförenings verksamhet

bedrives i sunda och betryggande former synes den eventuella olägenheten

av att de för köpmän gällande lagstadgandena tillämpas väga tämligen lätt.

Dessutom står den möjligheten öppen, att stadga undantag från det för köpmän

gällande stadgande, vars tillämpning å sambruksförening väl i första

hand skulle kunna väcka någon betänksamhet, nämligen 3 § konkurslagen.

På grund av vad sålunda anförts förordas i betänkandet att sambruksförening

i bokföringslagen upptoges bland bokföringsskyldiga rättssubjekt.

Emellertid framhålles vidare i betänkandet, att nya aktiebolagslagen innehölle

åtskilliga föreskrifter utöver dem, som gåves i bokföringslagen, nämligen

utförliga regler om värderingen av aktiebolags tillgångar, rörande uppställandet

av balansräkning samt vinst- och förlusträkning m. m. Fråga uppkomme

då, huruvida skäl förelåge att i berörda hänseende för sambruksföreningarnas

del efterbilda nya aktiebolagslagen. Härom yttras i betänkandet.

Självfallet är det såväl med hänsyn till medlemmarnas och borgenärernas

intresse av att få en riktig bild av föreningens ställning som med hänsyn till

önskvärdheten av att förhindra en otillbörlig vinstutdelning av största vikt

att föreningens tillgångar värderas efter försiktiga, allmänt vedertagna principer.

Även bokföringslagen upptager emellertid — i 9 § — vissa värderingsregler,

låt vara mindre stränga och mindre detaljerade än aktiebolagslagens.

Det vill synas, som om bokföringslagens regler i förening med betryggande

bestämmelser om revision av sambruksförenings räkenskaper skulle vara till

fyllest för sambruksföreningarnas del. För denna ståndpunkt talar givetvis

även önskemålet att såvitt möjligt undvika för sambruksföreningarnas ledning

betungande, detaljrika redovisningsregler.

Departementschefen. Det synes mig uppenbart att sambruksförening bör

vara underkastad bokföringsskyldighet. Å andra sidan delar jag utredningsmannens

uppfattning, att en efterbildning av nya aktiebolagslagens mera detaljerade

föreskrifter bör kunna undvikas. Mot utredningsmannens förslag i

nu förevarande del har för övrigt icke framställts någon erinran i remissyttrandena.

Bestämmelsen i 45 § lagutkastet, att kalenderåret skall vara räkenskapsår,

därest stadgarna ej innehålla annan föreskrift, synes mig kunna undvaras.

Då paragrafen i övrigt motsvarar 11 § bokföringslagen synes mig paragrafen

kunna helt utgå.

Om revision.

I betänkandet framhålles, att bestämmelserna i 1911 års lag om de

ekonomiska föreningarnas kontrollerande organ, revisorerna, vore föga uttömmande,

medan frågan om eu förbättrad revision tilldragit sig den allra

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr ii8.

största uppmärksamhet vid utarbetandet av den nya aktiebolagslagen. I

betänkandet anföres vidare bland annat.

Uppenbarligen är det även för sambruksföreningarnas del av allra största

betydelse, att revisionen av föreningarnas förvaltning sker i betryggande

former. Föreningslagens knapphändiga bestämmelser torde, särskilt mot bakgrunden

av nya aktiebolagslagens detaljerade föreskrifter i ämnet, framstå

såsom otillräckliga. Med avseende å såväl revisorernas kompetens som sättet

för revisionens fullgörande och revisionsberättelsens avfattande torde skäl

föreligga att i viss utsträckning efterbilda nya aktiebolagslagens bestämmelser.

Å andra sidan framträder önskemålet att ej onödigtvis betunga lagtexten

med detaljerade föreskrifter. En utväg att tillgodose båda dessa önskemål

synes emellertid stå till buds. Härutinnan föreslås följande anordning.

Utan uppställande av krav på att auktoriserad revisor skall anlitas, vilket

för sambruksförenings del torde vara olämpligt, införes i lagtexten nya aktiebolagslagens

generella regel, att revisor skall ha den erfarenhet beträffande

bokföring och insikt i ekonomiska förhållanden som med hänsyn till

verksamheten erfordras för uppdraget. Vidare föreskrives, att det å föreningssammanträde

verkställda valet av en eller flera revisorer skall — i likhet

med den ekonomiska planen — underställas tillsynsmyndigheten för godkännande.

Härvid bör protokollsutdrag från föreningssammanträdet bifogas, varigenom

tillsynsmyndigheten erhåller kännedom om, huruvida delade meningar

yppats bland medlemmarna rörande antalet revisorer eller med avseende

å personvalet, en anordning som synes göra särskilda regler till skydd

för minoritetens uppfattning överflödiga.

Viss tillsyn över det betydelsefulla revisorsvalet synes utgöra en naturlig

fortsättning av tillsynsmyndighetens befattning med verksamhetens igångsättande.

Blotta existensen av en sådan bestämmelse som den bär föreslagna

torde vara ägnad att hålla tillbaka obetänksamma förslag vid revisorsvalen.

Väljes den här förordade anordningen, torde det te sig naturligt, att bestämmelser

om sättet för revisionsuppdragets fullgörande upptagas i en av

tillsynsmyndigheten utfärdad instruktion för revisor i sambruksförening.

Protokollsutdraget från det sammanträde, vid vilket revisorsval skett, bör,

såsom nyss berörts, utvisa i ärendet framställda yrkanden, fattade beslut

och eventuellt avgivna reservationer. Tillsynsmyndighetens granskning bör

avse beslutets lämplighet såväl med avseende å antalet revisorer som beträffande

själva personvalet. Har en minoritet föreslagit annan revisor än

den majoriteten utsett eller har minoriteten önskat utse större antal revisorer

än majoriteten funnit erforderligt, bör det givetvis stå minoriteten fritt

att i framställning till tillsynsmyndigheten närmare utveckla sin ståndpunkt.

Liksom vid granskningen av den ekonomiska planen bör tillsynsmyndigheten

i ärenden angående revisorsval inhämta lokala myndigheters

uppfattning. Emellertid torde väl meningsmotsättningar inom föreningarna

vid val av revisor komma att höra till undantagen. Den mest betydelsefulla

uppgiften för tillsynsmyndigheten torde i förevarande hänseende bliva att förhindra,

att revisor med otillräcklig kompetens anlitas.

I fall, då föreningens val av revisor icke kunnat godkännas, torde tillsynsmyndigheten

böra på lämpligt sätt bereda föreningsstyrelsen tillfälle att under

hand rådgöra i ärendet med representant för tillsynsmyndigheten före

det extra föreningssammanträde, där ärendet ånyo skall behandlas.

Mot utredningsmannens förslag i nu förevarande del har anmärkning

framställts i yttrande av förvaltningsutskottet i Örebro läns hushållningssällskap,

som förmenar, att, då tillsynsmyndigheten icke ägde lokal person
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

kännedom, revisorsvalet i stället borde fastställas av länsstyrelsen eller lantbruksnämnden.

Departementschefen. För egen del finner jag i sak ej anledning till erinran

mot utredningsmannens förslag rörande revisionen av sambruksförenings räkenskaper.

Såsom även i betänkandet framhållits, bör tillsynsmyndigheten i

ärenden angående revisorsval inhämta lokala myndigheters uppfattning. Redan

genom granskningen av den ekonomiska planen har tillsynsmyndigheten

_ i motsats till länsstyrelsen — förvärvat kännedom rörande omfattningen

och arten av de olika föreningarnas verksamhet och bör därför äga större

möjligheter än länsstyrelsen att efter hörande av lokala myndigheter bedöma

revisorsvalets lämplighet. Enligt min uppfattning föreligger heller icke skäl

att delegera granskningen av revisorsvalet till lantbruksnämnderna.

Då sambruksförening är underställd särskild tillsynsmyndighet, har utredningsmannen

funnit möjligt att från själva lagtexten avskilja alla bestämmelser

om sättet för revisionsuppdragets fullgörande, vilka bestämmelser i

stället avsetts bliva upptagna i en av tillsynsmyndigheten utfärdad instruktion.

Enligt min mening bör man i syfte att förkorta lagtexten kunna taga

ytterligare ett steg på denna väg, nämligen genom att utesluta de i lagutkastet

upptagna bestämmelserna om den tid, för vilken revisor skall utses, och om

revisors kompetens ävensom de för revisor uppställda jävsreglema. Lagutkastets

bestämmelser härutinnan synas antingen kunna överflyttas till föremingsstadgama

eller ock bringas till efterlevnad genom särskilda anvisningai

i anslutning till den förut berörda instruktionen.

Vad i övrigt angår instruktionen för revisor i sambruksförening, är denna

avsedd att utgöra ett komplement till de allmänna bokföringsreglema. Av

särskild betydelse är uppenbarligen, att i instruktionen givas de anvisningar

rörande värdering av sambruksförenings tillgångar, som kunna anses erforderliga

till skyddande av medlemmarnas och borgenärernas intressen.

Om föreningssammanträdc.

Även bestämmelserna om föreningssammanträdet äro, yttras i betänkandet,

i föreningslagen tämligen knapphändiga, särskilt i jämförelse

med motsvarande bestämmelser om bolagsstämma i nya aktiebolagslagen.

För sambruksföreningarnas del borde emellertid enligt utredningsmannens

uppfattning ifrågavarande avsnitt av lagtexten icke tillmätas alltför stor betydelse.

Ilade en sorgfällig planläggning av driften kommit till stånd samt

ordnad bokföring och betryggande former för konsolidering och redovisning

åvägabragts, borde i möjligaste man undvikas att tynga lagtexten med alltför

detaljerade formföreskrifter i övrigt. Endast på enstaka punkter har utredningsmannen

funnit anledning efterbilda aktiebolagslagen, medan andra

tillägg, som måhända komme att te sig motiverade vid översynen av föreningslagen.

ansetts kunna undvaras. De bestämmelser i 39 a § förenings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

lagen, som föranletts av det s. k. representativa systemets införande, ha vidare

ansetts sakna relevans för sambruksföreningarnas del.

I de avgivna yttrandena har icke framställts annan erinran mot utredningsmannens

förslag till bestämmelser om föreningssammanträdet, än

att förvaltningsutskottet i Örebro läns hushållningssällskap ansett ordinarie

föreningssammanträde böra hållas tidigast fyra månader efter räkenskapsårets

utgång, medan utredningsmannen föreslagit tre månader efter sagda

tidpunkt.

Departementschefen. Jag finner icke någon anledning att motsätta mig

yrkandet, att den tid, inom vilken ordinarie föreningssammanträde skall hållas,

utsträckes från tre till fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

I 52 § utredningsmannens förslag har efter mönster av nya aktiebolagslagen

upptagits stadgan den om styrelseledamöters och revisorers närvaro vid

föreningssammanträde. Vid den överarbetning av lagutkastet, som verkställts

inom departementet, ha dessa stadganden ansetts kunna undvaras.

Någon tvingande regel om skyldighet att städse föra protokoll vid föreningssammanträde

synes mig icke böra givas. Att protokoll måste föras i vissa särskilda

fall framgår exempelvis av 35 § andra stycket departementsförslaget.

Bestämmelserna om utövande av rösträtt och fattande av föreningsbeslut i

54 § lagutkastet ha jämväl ansetts kunna undvaras. Därvid har tillsynsmyndigheten

förutsatts övervaka, att motsvarande bestämmelser intagas i föreningsstadgama.

I övrigt föranleder utredningsmannens förslag till bestämmelser om föreningssammanträde

icke någon erinran från min sida.

Om talan mot styrelseledamot eller revisor.

Nya aktiebolagslagen innehåller utförliga stadganden om talan mot bl. a.

styrelseledamot, stiftare, revisor eller aktieägare. Utredningsmannen finner

antagligt, att föreningslagens kortfattade bestämmelser i ämnet skulle komma

att utökas vid överarbetningen av lagen men bär detta oaktat ansett sig

böra inskränka lagutkastet till en direkt motsvarighet till stadgandena i gällande

föreningslag, därvid dock vissa jämkningar gjorts i syfte att vinna

överensstämmelse med nya aktiebolagslagens avfattning.

Stadgandena i utkastet, mot vilka anmärkning icke framställts i yttrandena,

ha upptagits i departementsförslaget.

Om ändring av sambruksförenings stadgar samt om talan

å föreningsbeslut.

Bestämmelserna om stadgeändring i 47 och 48 §§ samt om klander av

föreningsbeslut i 49 § departementsförslaget motsvara utredningsmannens

förslag och torde icke här påkalla särskild kommentar.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

Om likvidation och upplösning.

Såsom i det föregående antytts, har utredningsmannen i lagutkastet

angivit likvidationsgrunderna för sambruksförening men beträffande

förfarandet vid likvidation och upplösning samt avträdande av sambruksförenings

egendom till konkurs hänvisat till föreningslagen.

Förvaltningsutskottet i Örebro läns hushållningssällskap har i sitt yttrande

ansett hänvisningen till föreningslagen böra slopas och ersättas

med stadganden i lagen om sambruksföreningar, gärna kopierade ur föreningslagen.

Departementschefen. Såsom i betänkandet påpekats, sakna bestämmelserna

om förfarandet vid likvidation intresse så länge ett samfällt jordbruksföretag

äger bestånd, varför en hänvisning till föreningslagen på denna

punkt icke synes medföra någon praktisk olägenhet. Att särskilda lagbestämmelser

om förfarandet vid sambruksförenings likvidation skulle erfordras,

har icke gjorts gällande. Det synes mig da icke böra ifragakomma att tynga

lagtexten med en upprepning av föreningslagens bestämmelser.

Om registrering.

I betänkandet har anförts, att såväl den omständigheten att central

registrering av sambruksföreningarna hos tillsynsmyndigheten föreslagits

som andra skäl föranlett vissa avvikelser från föreningslagen med avseende

å bestämmelserna om registrering. Vissa redaktionella jämkningar och tilllägg

efter förebild av nya aktiebolagslagen hade jämväl synts motiverade. 1

betänkandet uttalas vidare, att särskild avgift för inregistrering av sambruksförening

utöver själva kungörelsekostnadema icke syntes böra utgå. I

detta sammanhang anmärkes vidare, att sambruksförening syntes böra befrias

från skyldighet att utgiva expeditionslösen och stämpelavgift i ärenden

beroende på förvaltningsmyndighets prövning.

Departementschefen. Väsentliga delar av de i utkastet föreslagna bestämmelserna

om registrering ha synts mig vara av beskaffenhet att kunna överföras

till administrativ författning. Vid överarbetningen inom jordbruksdepartementet

har förevarande kapitel i utkastet av denna anledning avsevärt

förkortats.

De i betänkandet berörda frågorna om frihet från registreringsavgift samt

om befrielse från skyldighet att utgiva expeditionslösen och stämpelavgift

torde få behandlas i annat sammanhang.

Om skadestånd.

Regler om skadeståndsskyldighet för styrelseledamot, revisor, likvidator

och föreningsmedlem återfinnas på spridda ställen i föreningslagen, nämligen

i 28 och 33 §§, 57 § andra stycket och 87 §. Efter förebild av nya aktie
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 58.

bolagslagen har utredningsmannen i sitt lagutkast dels sammanfört skadeståndsreglerna

till ett särskilt kapitel dels ock i vissa hänseenden givit reglerna

en fullständigare utformning än bestämmelserna om skadestånd i föreningslagen.

Vid den inom departementet vidtagna överarbetningen av lagutkastet har

en hänvisning till föreningslagen med avseende å skadeståndsreglerna ansetts

kunna ske, helst som det torde kunna antagas att föreningslagen vid

den pågående omarbetningen kommer att bringas i närmare överensstämmelse

med nya aktiebolagslagen. Kapitlet om skadestånd i utkastet har därför

i departementsförslaget ersatts av en ny paragraf under »Särskilda bestämmelser»

(61 §), innefattande hänvisningen i fråga.

Straffbestämmelser.

I 58 § departementsförslaget stadgas straff för den som i handling, fogad

vid anmälan eller ansökan till lantbruksstyrelsen, uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift. Det synes böra anmärkas,

att detta stadgande blir tillämpligt även å försäkran rörande medlems

kompetens samt å försäkran att visst villkor uppfyllts, oaktat föreskrifter

om avgivandet vid sambruksförenings registrering av dylika försäkringar

föreslagits bliva överförda till en särskild kungörelse .

I övrigt torde de i lagförslaget upptagna straffbestämmelserna icke kräva

särskild kommentar.

Särskilda bestämmelser.

Under särskilda bestämmelser har, såsom förut anmärkts, i departementsförslaget

upptagits en ny paragraf, innefattande hänvisning till föreningslagens

regler med avseende å skadeståndsskyldighet. Vidare har där införts

en ny paragraf om rätt för Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser

om registreringen av sambruksförening samt att utfärda övriga tillämpningsföreskrifter,

som kunna visa sig erforderliga (64 §). Tillkomsten av detta

allmänna stadgande om utfärdande av tillämpningsföreskrifter har medfört,

att 7 § andra stycket samt 76 § i det vid betänkandet fogade lagutkastet

Kunnat utgå. I

I samband med förslaget till lag om sambruksföreningar har utredningsmannen

i sitt betänkande framlagt förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i

vissa bolag;

2) lag om ändrad lydelse av 11 § lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast

egendom;

3) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 december 1945 (nr 805) om

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet;

opaginerad Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

4) lagom ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117),

samt

5) lag om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370). .

De föreslagna lagändringarna föranleda ingen erinran från min sida. Etter

särskilt samråd med chefen för justitiedepartementet finner jag emellertid

lämpligt att i detta sammanhang ändra 1 § bokföringslagen i ytterligare ett

hänseende. Enligt denna paragraf åligger bokföringsskyldighet bl. a. den

som yrkesmässigt driver verksamhet såsom advokat. Stadgandet avser självfallet

icke blott ledamöter av advokatsamfundet, för vilka titeln advokat enligt

en tämligen utbredd domstolspraxis brukar förbehållas, utan även andra,

jurister eller icke-jurister, som driva likartad juridisk verksamhet. Genom

nya rättegångsbalken, som träder i kraft den 1 januari 1948, ha samfundsledamöterna

fått ensamrätt till advokatnamnet. I 8 kap. 1 § rättegångsbalken

stadgas nämligen, att advokat är den som är ledamot av samfundet. I ett av

riksdagen (riksdagens skrivelse den 8 mars 1947, nr 47) antaget förslag till

lag om ändring i strafflagen har i 10 kap. 24 § upptagits stadgande om bötesstraff

för den som obehörigen giver sig ut för advokat. Detta lagförslag

är avsett att träda i kraft samtidigt med nya rättegångsbalken. Även om de

nya bestämmelserna om advokatnamnet icke rimligen kunna föranleda den

tolkningen av 1 § bokföringslagen, att endast advokater och ej sakförare

skulle bli bokföringsskyldiga, måste likväl den nuvarande formuleringen av

lagrummet anses mindre lämplig. Bestämmelsen har därför omarbetats så,

att bokföringsskyldighet skall åligga den som yrkesmässigt driver advokateller

likartad verksamhet.

Enligt utredningsmannens förslag skulle de tilltänkta författningarna träda

i kraft den 1 januari 1948.

Enligt departementsförslaget har tiden för ikraftträdandet framflyttats till

den 1 juli 1948.

Departementschefens hemställan.

Av de i departementsförslaget ingående författningarna — vilka torde få

såsom Bilaga 1—6 fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag — äro alla

utom förslaget till lag om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. kommunalskattelagen

av allmän civillags natur. Författningsförslagen böra därför med angivna

undantag underställas lagrådets granskning.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ovannämnda

författningar utom förslaget till lag om ändrad lydelse av 22 § 1 mom.

kommunalskattelagen måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Bilaga t.

F örslag

till

Lag

om sambruksföreningar.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Förening med ändamål att bereda medlemmarna utkomst genom att å fastighet,

som föreningen förvärvat eller av kronan arrenderat, låta medlemmarna

bedriva gemensamt jordbruk och annan i samband därmed stående

verksamhet (föreningsjordbruk), må kunna i enlighet med vad i denna lag

sägs varda registrerad såsom sambruksförening.

Sasom sambruksförening ma med tillstånd av Konungen eller av Konungen

utsedd myndighet jämväl registreras förening med ändamål att å fastighet,

som föreningen arrenderat av annan än kronan, låta medlemmarna bedriva

förenings jordbruk.

2 §.

För sambruksförenings förbindelser häfta allenast föreningens tillgångar,

förfallna men ej guldna insatser och andra avgifter inräknade. I föreningens

stadgar ma ej meddelas bestämmelse, att medlemmarna åtaga sig personlig

ansvarighet för föreningens förbindelser.

3 §.

Sambruksförening skall i nedan angivna hänseenden stå under tillsyn av

lantbruksstyrelsen, som ock har att tillhandagå föreningen med råd i jordbruksekonomiska

frågor.

Hos lantbruksstyrelsen skall föras register för inskrivning av de uppgifter,

vilka enligt denna lag skola för registrering anmälas eller vilkas intagande

i registret eljest är eller varder föreskrivet.

Om bildande av sambruksförening.

4 §.

För att vinna registrering skall sambruksförening bestå av minst fem

medlemmar samt i enlighet med denna lag hava antagit stadgar och ekonomisk

plan för verksamheten ävensom utsett styrelse och revisorer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Kungi. Maj:ts proposition nr 58.

Till medlem må icke utan Konungens tillstånd antagas annan än svensk

medborgare, som är kunnig i jordbruk eller äger annan för verksamheten

erforderlig yrkeskunskap.

Varje medlem vare skyldig att med egen arbetsinsats deltaga i föreningens

verksamhet såvitt icke sjukdom, ålder eller liknande förhållande vållar oförmåga

därtill.

5 §.

Föreningens stadgar skola angiva:

1. det namn, under vilket föreningen skall driva sin verksamhet (föreningens

firma);

2. föremålet för föreningens verksamhet;

3. den ort, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;

4. den insats, med vilken varje medlem skall deltaga i föreningen, huru

insatserna skola göras, samt huruvida medlem må deltaga i föreningen med

högre belopp än enkel insats;

5. där andra avgifter till föreningen, vare sig regelbundna eller på särskilt

beslut om uttaxering beroende, skola förekomma, avgifternas belopp eller

de högsta belopp, vartill de må bestämmas;

6. antalet styrelseledamöter och revisorer samt, där suppleanter för dem

skola finnas, antalet suppleanter, så ock tiden för styrelseledamots, revisors

och suppleants uppdrag;

7. föreningens räkenskapsår;

8. huru ofta ordinarie föreningssammanträde skall äga rum samt tiden för

hållande av sådant sammanträde som i 39 § sägs;

9. det sätt, varpå kallelse till föreningssammanträde skall ske och andra

meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, ävensom den tid före

sammanträde, då föreskrivna kallelseatgärder senast skola vara vidtagna;

samt

10. grunden för fördelning av vinst å föreningens verksamhet.

6 §.

Sambruksförenings firma skall innehålla ordet »sambruksförening».

I firman må ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett bolagsförhållande,

intagas. Firman skall tydligt skilja sig från andra, förut registrerade,

ännu bestående sambruksföreningars firmor.

Ej må annan än sambruksförening i sin firma eller eljest vid beteckning

av rörelsen använda ordet »sambruksförening» eller »föreningsjordbruk».

7 §•

Den ekonomiska planen skall hänföra sig till föreningens hela verksamhet

och innehålla upplysning i alla de avseenden, vilka äro av betydelse för bedömande

av verksamheten. 1 planen skall ock lämnas uppgift om de förpliktelser,

som komma att åligga envar medlem.

Den ekonomiska planen iskall i samband med prövningen av ansökan om

registrering av lantbruksstyrelsen underkastas granskning ur jordbruksekonomisk

synpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

8 §.

Ansökan om föreningens registrering skall göras av dess styrelse.

Ansökningen skall innehålla uppgift om föreningens postadress samt styrelseledamöternas

och, där suppleanter i styrelsen utsetts, deras fullständiga

namn, medborgarskap och hemvist, så ock förklaring att dessa personer ej

äro omyndiga.

I ansökningen skall uppgivas, av vilken och huru föreningens firma skall

tecknas, där ej denna befogenhet skall utövas allenast av styrelsen. Skall

firman tecknas av annan än styrelseledamot eller suppleant skall uppgift

lämnas jämväl å hans fullständiga namn, medborgarskap och hemvist.

9 §.

Innan sambruksförening blivit registrerad, kan den ej förvärva rättigheter

eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet

söka, kära eller svara. Sedan styrelse blivit utsedd, äge den dock föra talan

i mål rörande föreningens bildande, så ock eljest vidtaga åtgärd för utbekommande

av utfästa insatser eller avgifter.

Handla medlemmar i föreningen eller ock styrelsen eller annan, som enligt

26 § tredje stycket är ställföreträdare för föreningen, å föreningens vägnar,

innan den registrerats, skola de, som deltagit i åtgärden eller beslut därom,

svara för uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för

egen skuld.

Om föreningsmedlems intagande och avgång.

10 §.

Fråga om antagande av ny medlem i sambruksförening skall prövas och

avgöras å föreningssammanträde jämlikt de i denna lag och föreningens

stadgar föreskrivna grunderna ävensom under beaktande av den ekonomiska

planens innehåll.

11 §•

Medlem må ej utträda ur föreningen med mindre hans andel överlåtits till

annan, som jämlikt 14 § icke må vägras inträde i föreningen, eller å föreningssammanträde

beslutats, att medlem i föreningen, som är därtill villig,

må förvärva jämväl den utträdandes andel eller att föreningen själv skall lösa

andelen.

Medlem, som grovt försummat sina förpliktelser enligt denna lag eller föreningens

stadgar och ej låtit sig rätta av varning, som meddelats honom av

styrelsen, må, därest å föreningssammanträde minst tre fjärdedelar av medlemmarna

förena sig i beslut härom, uteslutas ur föreningen, som därvid har

att lösa den uteslutne medlemmens andel.

12 §.

Avgång ur föreningen skall anses äga rum vid den tid för räkenskapsavslutning,

som infaller näst efter sex månader eller efter den i stadgarna be
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

stämda längre tid, högst ett år, sedan medlemmen anmält sig till utträde eller

uteslutits eller annan omständighet, som föranlett avgangen, inträffat.

Medlem som blivit ur föreningen utesluten vare genast förlustig rätten att

deltaga i överläggningar och beslut om föreningens angelägenheter.

13 §.

Den, till vilken andel i sambruksförening övergått på grund av bodelning

eller arv, må ej vägras inträde i föreningen, såvida hinder icke möter på

grund av bestämmelse i denna lag.

Samma lag vare, där andel på grund av testamente övergått till testators

make, skyldeman inom arvslederna, adoptivbarn eller adoptant.

Har den rätt till inträde, som i första eller andra stycket avses, i stadgarna

inskränkts, lände det till efterrättelse utom i vad angår make samt hemmavarande

barn och adoptivbarn.

14 §.

Har andel överlåtits till någon, som ej är medlem, eller övergått till någon,

vilken ej enligt bestämmelse i 13 § är berättigad till medlemskap, ma inträde

i föreningen icke vägras honom, såvida han uppfyller de villkor för medlemskap,

som denna lag och föreningens stadgar föreskriva, och han skäligen bör

tagas för god såsom medlem. Åtnöjes han ej med beslut, varigenom inträde

förvägrats honom, äger han inom fyra veckor efter erhållen kunskap om beslutet

skriftligen påkalla, att frågan om hans antagande till medlem prövas av

skiljemän i den ordning, lagen om skiljemän stadgar. Vad skiljemännen i

laga ordning bestämt skall gälla.

15 §.

Dödsbo efter föreningsmedlem äge rådrum att inom sex månader efter

erhållen anmaning av styrelsen visa, att den avlidnes andel tillagts viss delägare

vid skifte av dödsboet eller ock att någon, som ej må vägras inträde

i föreningen, förvärvat andelen och sökt medlemskap; dock skall dödsboet

anses såsom’ medlem till den tid för räkenskapsavslutning, som infaller näst

efter ett år från dödsfallet. Anmaning anses given, när den blivit försänd i

rekommenderat brev. Har i stadgarna vidsträcktare rätt medgivits dödsbo,

lände det till efterrättelse.

Har den, till vilken andel övergått på grund av bodelning, arv eller testamente,

icke antagits till medlem, äge han enahanda rådrum att visa, att någon,

som ej må vägras inträde i föreningen, förvärvat andel och sökt medlemskap.

Försittes tid, som ovan sägs, äger föreningen lösa andelen.

IG §.

Har den, som efter överlåtelse förvärvat andel i sambruksförening, icke

antagits till medlem, vare överlåtelsen utan verkan.

Vad nu sagts skall ej gälla, där förvärvet skett å exekutiv auktion, men vare

föreningen berättigad och skyldig att lösa andelen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

17 §•

I stadgarna må kunna göras förbehåll, att vid övergång av andel föreningen

skall vara berättigad att lösa andelen därest meddelande att lösningsrätten

skall göras gällande lämnas den nye andelshavaren inom två månader från

det anmälan om andelens övergång gjorts hos styrelsen.

18 §.

Har andel förvärvats av föreningen, skall den åter avyttras, så snart det

kan ske utan förlust, där ej föreningen å nästa föreningssammanträde beslutar

att minska medlemsantalet.

19 §.

Skall andel lösas i fall, som i 11 §, 15 § tredje stycket, 16 § andra stycket

och 17 § avses, men kan överenskommelse ej träffas om lösens belopp, varde

detta bestämt av tre skiljemän, med rätt för part, som ej åtnöjes med skiljemännens

beslut, att draga tvisten under domstols prövning, såframt han väcker

talan inom tre månader från det skiljemännens beslut, i huvudskrift eller

bestyrkt avskrift, delgavs honom. Lösen skall erläggas inom sex månader

från det beloppet blivit bestämt.

20 §.

Har avgående medlems andel lösts av föreningen utan att därefter förvarvas

av annan och träder föreningen i likvidation inom sex månader från

det medlemmen avgått, eller varder inom samma tid beslut om föreningens

försättande i konkurs meddelat, skall den avgångnes rätt att utfå lösen bedömas

efter de i 59 och 60 §§ lagen om ekonomiska föreningar givna föreskrifterna

om skifte av förenings tillgångar.

Försättes föreningen i konkurs på ansökan som gjorts inom ett år från det

medlem avgick och har medlemmens andel lösts på sätt i första stycket sägs,

vare den avgångne pliktig att, såvitt rörer föreningens borgenärers rätt återbära

vad han utfått.

Om fondbildning och vinstutdelning.

21 §.

Av sambruksförenings årsvinst, efter avdrag för vad som åtgår till täckande

av möjligen förefintlig förlust från föregående år, skall minst en femtedel

avsattas till reservfond. Vid beräkningen av det belopp, som sålunda minst

skall avsättas, må ej från årsvinsten avdragas sådana lönetillägg eller andra

utdelningar, som på grundval av rörelsens resultat lämnas till medlemmar

eller andra utan att utfästelse därom givits på förhand.

Då summan av reservfonden och inbetalat insatskapital uppnått ett belopp

motsvarande fyra tiondelar av taxeringsvärdet å föreningen tillhörig fast egendom

och hälften av det i balansräkningen upptagna värdet å föreningens för

rörelsen anskaffade Övriga tillgångar eller det högre belopp, som kan vara

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 58.

79

föreskrivet i stadgarna, må vidare avsättning till fonden upphöra; nedgår

fonden under det sålunda stadgade beloppet, skall avsättning därtill ånyo

vidtaga.

Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för täckande av förlust,

som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å föreningens verksamhet

i dess helhet och som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande

avsatta medel.

22 §.

Arbetslön, som på förhand tillförsäkras medlem, skall bestämmas under

iakttagande av all den varsamhet, som betingas av önskemålet om en betryggande

fondbildning.

Utdelning må ej ske av annat än den vinst, som förefinnes enligt fastställd

balansräkning för sista räkenskapsåret, i den mån vinsten icke skall avsättas

till reservfonden. Beräknas utdelning i förhållande till inbetalat insatskapital,

må den fastställas till högst fem procent å nämnda kapital. Det tillkommer

föreningssammanträde att besluta, huruvida och i vad mån utdelning

sålunda skall ske.

23 §.

Varder löneutbetalning eller vinstutdelning beslutad och verkställd i strid

mot vad i 22 § sägs eller mot bestämmelse i föreningens stadgar, vare de,

som mottagit sådan betalning eller utdelning, skyldiga att återbära denna

jämte fem procent ränta därå.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som medverkat

till beslutet om löneutbetalning eller vinstutdelning eller verkställandet av

detta, ansvariga en för alla och alla för en.

24 §.

Vad i 22 och 23 §§ stadgats om vinstutdelning och återbäringsskyldighet

samt ansvarighet för brist vid återbäringen skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om sådana utdelningar, som på grundval av rörelsens resultat

lämnas till medlemmarna eller andra utan att utfästelse därom givits på

förhand.

25 §.

Beslut må ej fattas om användande av föreningens vinstmedel eller övriga

tillgångar eller om åtagande av förpliktelser för ändamål, som uppenbarligen

är främmande för föreningens verksamhet. Föreningssammanträde äger

dock till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång,

som i förhållande till föreningens ställning är av ringa betydelse.

Om styrelse och firmateckning.

26 §.

För sambruksförening skall finnas en å föreningssammanträde vald styrelse,

bestående av eu eller flera ledamöter. Styrelseledamot skall vara medlem

av föreningen och må ej vara omyndig. Inom styrelsen skall en ledamot

vara ordförande.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Ledamot av styrelsen må ej handlägga fråga rörande avtal mellan honom

och föreningen. Ej heller må han handlägga fråga om avtal mellan föreningen

och tredje man, såframt han däri äger ett väsentligt intresse, som kan

vara stridande mot föreningens. Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tilllämpning

beträffande gåva från föreningen, så ock beträffande rättegång

eller annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

Styrelsen äger, i den mån annat icke följer av vad i denna lag är stadgat,

att ej mindre handla å föreningens vägnar i förhållande till tredje man än

även företräda föreningen inför domstolar och andra myndigheter. Samma

behörighet tillkommer ock den eller dem som efter vad i 27 § sägs äga

teckna föreningens firma (firmatecknare).

27 §.

Bemyndigande för styrelseledamot eller annan att teckna föreningens firma

må meddelas av styrelsen, där ej i stadgarna blivit bestämt, att sådant

bemyndigande icke må meddelas.

Den, som enligt 26 § andra stycket icke må för föreningen handlägga fråga

om avtal, äge ej heller befogenhet att utan särskilt uppdrag av styrelsen

företräda föreningen i avseende å avtalet.

28 §.

Har styrelsen eller firmatecknare företagit rättshandling å föreningens vägnar

men därvid överskridit sin befogenhet, vare rättshandlingen ej gällande

mot föreningen, saframt tredje man insåg eller bort inse att sådant överskridande

förelåg.

Om styrelsesuppleant företrätt föreningen, vare det förhållandet, att förutsättning

för hans inträde i styrelseledamots ställe saknades, utan verkan

gentemot tredje man, där han ej insåg eller bort inse nämnda förhållande.

29 §.

Utan föreningssammanträdes i varje särskilt fall givna bemyndigande må

ej den, som äger företräda föreningen, med gäld belasta föreningens fasta

egendom eller dess jordbruksinventarier, ej heller upplåta panträtt i föreningen

tillhörig spannmål.

30 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för sambruksförening, bör undertecknas

med föreningens firma, och skola de, som teckna firman, därvid underskriva

sina namn.

Har styrelsen eller firmatecknare utfärdat handling utan firmateckning

och framgår icke av dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar,

svare de, som undertecknat handlingen, för vad genom handlingen må hava

slutits, en för alla och alla för en, sasom för egen skuld. Sådan ansvarighet

skall dock ej åvila undertecknarna, där av omständigheterna vid handlingens

tillkomst framgick, att den utfärdades för föreningen, samt den till vilken

handlingen ställts av föreningen erhåller behörigen undertecknat godkännan
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

de av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det begäran därom framställts

eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

31 §.

Angående behörighet för styrelseledamot, så ock för den, som eljest, ensam

eller gemensamt med annan, bemyndigats teckna föreningens firma, att

mottaga delgivning i rättegång mot föreningen är stadgat i rättegångsbalken;

och skall vad i sådant avseende gäller äga tillämpning jämväl då annat meddelande

skall delgivas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, skall styrelsen utlysa föreningssammanträde

för val av ombud att föra föreningens talan i tvisten. Stämning skall

anses delgiven, då den blivit föredragen å sammanträdet.

32 §.

Sker, efter det ansökan om föreningens registrering gjorts, ändring i avseende

å de till styrelseledamöter eller styrelsesuppleanter utsedda personerna

eller i fråga om rätten att teckna föreningens firma, eller ändrar styrelseledamot,

styrelsesuppleant eller eljest någon, som äger teckna firman, sitt

hemvist eller ändras föreningens postadress, skall styrelsens ordförande därom

ofördröjligen göra anmälan för registrering. Å denna anmälan skall vad

i 8 § andra och tredje styckena sägs äga motsvarande tillämpning.

Rätt att göra anmälan enligt första stycket tillkommer den som beröres

av anmälningen.

Om bokföring och årsredovisning.

33 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat skall i avseende å sambruksförenings

balansräkning gälla, att de belopp, vartill medlemmarnas insatser, i

den mån de inbetalts eller förfallit till betalning, samt föreningens fonder

uppgå, skola var för sig upptagas bland skulderna.

34 §.

Det åligger styrelsen att för varje räkenskapsår avgiva redovisning för förvaltningen

av föreningens angelägenheter genom avlämnande av balansräkning,

avseende föreningens ställning vid räkenskapsårets utgång, vinst- och

förlusträkning samt förvaltningsberättelse. Redovisningshandlingarna skola

vara underskrivna av samtliga styrelseledamöter.

Minst en månad före det föreningssammanträde, varom förmäles i 39 §,

skall styrelsen till revisorerna i huvudskrift eller avskrift avlämna redovisningshandlingarna

för det förflutna räkenskapsåret.

Om revision.

35 §.

Styrelsens förvaltning samt föreningens räkenskaper skola granskas av

en eller flera å föreningssammanträde utsedda revisorer.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 58.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

Det åligger styrelsen att underställa valet lantbruksstyrelsens prövning

genom insändande av det däröver förda protokollet. Godkännes icke valet,

åligger det föreningens styrelse att ofördröjligen kalla föreningens medlemmar

till extra föreningssammanträde för nytt val.

Om revisor entledigas eller eljest avgår eller avlider och suppleant ej finnes,

åligger det styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val av ny revisor.

36 §.

Lantbruksstyrelsen har att öva tillsyn därå, att hos styrelsen registrerad

sambruksförening utser revisorer till erforderligt antal. Styrelsen skall utfärda

instruktion med föreskrifter rörande revisionsuppdragets fullgörande.

Sambruksförenings styrelse skall giva revisor tillgång till föreningens böcker,

räkenskaper och andra handlingar samt i övrigt det biträde, som av

honom påkallas för uppdraget. Av revisor begärd upplysning angående förvaltningen

må ej av styrelsen vägras.

37 §.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår avgiva en av dem undertecknad

revisionsberättelse, som skall överlämnas till styrelsen minst två veckor före

det i 39 § omförmälda föreningssammanträdet. Revisorerna skola ock inom

samma tid till styrelsen återställa de till dem överlämnade redovisningshandlingarna.

Om föreningssammanträde.

38 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhavandel av föreningens angelägenheter

utövas å föreningssammanträde. Ingen medlem må äga mer än en

röst.

Ej ma någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å föreningssammanträde

deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan

honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om

avtal mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt

intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Vad sålunda stadgats

äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningens sida, så

ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot ma ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd,

för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

39 §.

Inom fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie

föreningssammanträde, å vilket styrelsen har att framlägga redovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen för det sistförflutna räkenskapsåret.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

83

40 §.

Styrelsen äger, när den finner lämpligt, kalla medlemmarna till extra

föreningssammanträde.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra föreningssammanträde

att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid

kan ske. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna

på sätt i 41 och 42 §§ är stadgat själva utlysa sammanträde. Äro

icke samtliga revisorer ense om sammanträdes utlysande, gälle den mening,

varom de flesta förena sig eller vid lika röstetal deras mening som anse

extra sammanträde böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock av styrelsen utlysas, då det för

uppgivet ändamål skriftligen påfordras av minst en tiondel av samtliga medlemmar,

dock minst tre.

41 §.

Kallelse till föreningssammanträde skall utfärdas av styrelsen i enlighet

med föreskrifter i stadgarna. Kallelsen till ordinarie sammanträde skall utfärdas

senast två veckor före sammanträdet.

Där för giltighet av beslut erfordras, att det fattas å två på varandra följande

sammanträden, må kallelse till sista sammanträdet ej ske, innan det

första hållits. Är icke något av sammanträdena ordinarie, skall mellan dem

förflyta minst en månad.

42 §.

I kallelse till föreningssammanträde skola angivas de ärenden, som skola

förekomma å sammanträdet, dock vare ej erforderligt att särskilt angiva de

ärenden, som enligt denna lag eller stadgarna skola där företagas. Hava de

ärenden^ som skola företagas till behandling å föreningssammanträde, blivit

medlemmarna särskilt meddelade på sätt och å tid före sammanträdet, som

i stadgarna angives, vare så gillt, som om ärendena varit upptagna i kallelsen

till sammanträdet.

Ärende, som ej angivits i kallelsen till sammanträdet eller varom meddelande

icke ägt rum efter vad i första stycket andra punkten stadgas, må icke

vid sammanträdet företagas till avgörande, där ej ärendet enligt denna lag

eller stadgarna skall förekomma på sammanträdet eller omedelbart föranledes

av ärende, som där skall avgöras; dock att ärende, som ej avser ändring

av stadgarna eller utkrävande av ny eller förhöjd avgift eller föreningens

trädande i likvidation, jämväl må avgöras å ordinarie sammanträde, såframt

tre fjärdedelar av de närvarande giva sitt samtycke därtill.

43 §.

Finnes ej styrelse för sambruksförening eller underlåter styrelsen att i

föreskriven ordning kalla medlemmarna till ordinarie föreningssammanträde

eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran, som i 40 § tredje

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

stycket sägs, utlyst extra föreningssammanträde att hållas så snart det med

iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har lantbruksstyrelsen att på

anmälan av styrelseledamot eller medlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

I fråga om ordningen i sådant fall för utlysande av ordinarie eller extra

sammanträde gälle vad i 41 och 42 §§ är stadgat.

44 §.

Å ordinarie föreningssammanträde, som avses i 39 §, skola till avgörande

företagas frågorna om fastställelse av balansräkningen med de ändringar

eller tillägg, som må finnas erforderliga, samt om beviljande av ansvarsfrihet

åt styrelseledamöterna för den tid redovisningen omfattar. Vid sammanträdet

skall ock fattas beslut i anledning av föreningens vinst eller förlust

enligt den fastställda balansräkningen.

Med beslut i nämnda frågor må anstå till fortsatt sammanträde å viss

dag minst en och högst två månader därefter. Kallelse skall utfärdas till

det fortsatta sammanträdet.

Sist en månad efter det balansräkningen blivit fastställd skall genom styrelsens

försorg avskrift av balansräkningen, vinst- och förlusträkningen, förvaltningsberättelsen

och revisionsberättelsen för det senaste räkenskapsåret

insändas till lantbruksstyrelsen.

Om talan mot styrelseledamot eller revisor.

45 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under det räkenskapsår redovisningen

avser ej anställd inom sex månader från det redovisningshandlingarna och

revisionsberättelsen framlades på föreningssammanträde, vare så ansett som

om ansvarsfrihet blivit beviljad.

Om ansvarsfrihet blivit beviljad, må likväl talan kunna anställas mot

styrelseledamot på grund av åtgärd., om vars vidtagande eller betydelse för

föreningen styrelsen eller styrelseledamot uppsåtligen eller av vårdslöshet i

redovisningshandlingarna eller eljest till föreningssammanträdet eller ock genom

bokföringen eller eljest till revisorerna lämnat i väsentliga hänseenden

oriktiga eller ofullständiga upplysningar. Talan, som grundas därpå att styrelseledamot

begått brottslig handling, må ock eljest kunna mot honom anställas,

såframt ej beviljad ansvarsfrihet uppenbarligen avsett även nämnda

handling.

Talan mot revisor må ej anställas sedan två år förflutit från det revisionsberättelse

framlades å föreningssammanträde, utan så är, att talan grundas

därpå, att brottslig handling blivit begången.

46 §.

Försättes föreningen i konkurs på ansökan, som gjorts inom två år från

det sammanträde där redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

framlades, äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelseledamot beviljad,

anställa talan mot honom å förvaltningen under det räkenskapsår

redovisningen avser ävensom att mot revisor anställa sadan talan.

Talan, varom i denna paragraf stadgas, skall väckas inom sex månader från

första borgenärssammanträdet eller, där tiden för anställande av talan för

föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas

det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring av sambruksförenings stadgar.

47 §.

Beslut om ändring av stadgarna beträffande medlems rättighet att utträda

ur föreningen vare, där ändringen skall avse jämväl dem, som vid

frågans avgörande voro medlemmar i föreningen, ej giltigt, med mindre

samtliga medlemmar förenat sig därom eller beslutet fattats å tva på varandra

följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å det

sammanträde, som sist hålles, biträtts av samtliga röstande. Ej heller äge

beslut om sådan ändring av stadgarna, att medlems rätt till föreningens behållna

tillgångar vid dess upplösning inskränkes, giltighet, med mindre beslutet

fattats i enlighet med vad nu är sagt.

Beslut om annan ändring av stadgarna vare ej giltigt, med mindre samtliga

medlemmar förenat sig .därom eller beslutet fattats å två pa varandra

följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och a det sammanträde,

som sist hålles, biträtts, såvitt genom beslutet medlemmarnas

förpliktelse att erlägga avgifter till föreningen ökas eller medlems rätt till

årsvinst inskränkes, av minst tre fjärdedelar av de röstande, men eljest av

minst två tredjedelar av de röstande.

Är för giltighet av beslut, varom ovan är sagt, något ytterligare villkor

bestämt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

48 §.

Beslut om ändring av stadgarna skall av styrelsens ordförande ofördröjligen

anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet, innan registrering

skett.

Beslut om sådan ändring av stadgarna, att medlems förpliktelse att erlägga

avgifter till föreningen ökas eller medlems rätt till årsvinst inskränkes,

må ej tillämpas mot medlem, som icke bidragit till beslutet och som anmäler

sig till utträde ur föreningen inom fyra veckor från det beslutet fattades; och

äge i ty fall medlemmen, oavsett vad stadgarna därom innehålla, att å tid,

som i 12 § första stycket sägs, utträda ur föreningen i den ordning 11 § första

stycket stadgar.

Om talan å föreningsbeslut.

49 §.

Menar styrelsen, styrelseledamot eller föreningsmedlem, att föreningsbeslut

icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot denna lag eller för
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

eningens stadgar, äge därå tala genom stämning å föreningen inom två månader

från beslutets dag. Försummas det, vare rätt till klandertalan mot

beslutet förlorad.

Har klandertalan väckts, äge domstolen, när skäl därtill förekommer, att,

innan målet avgöres, förordna, att klandrade beslutet ej må verkställas. Om

förordnandet skall, där beslutet är av beskaffenhet att böra registreras, meddelande

ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Domstols dom, varigenom föreningsbeslut upphävts eller ändrats, gälle

jämväl för de föreningsmedlemmar, som ej instämt talan.

Om likvidation och upplösning.

50 §.

Föreningssammanträde äger besluta att föreningen skall träda i likvidation.

Sådant beslut vare, i annat fall än i 51 § avses, icke giltigt, med mindre

samtliga medlemmar förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra

följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å det

sammanträde som sist hålles biträtts av samtliga röstande. Är för giltighet

av beslutet något ytterligare villkor bestämt i stadgarna, lände det till efterrättelse.

51 §.

Sambruksförening skall träda i likvidation,

1. då antalet föreningsmedlemmar nedgått under fem och tillräckligt antal

medlemmar ej inträtt inom ett år och lantbruksstyrelsen ej heller funnit

särskilda skäl medgiva, att föreningens verksamhet likväl må fortsättas;

2. då förhållande inträffat, på grund varav enligt bestämmelse i stadgarna

föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

52 §.

Saknar sambruksförening till registret anmäld behörig styrelse, vare föreningsmedlem

eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende

av att någon finnes som äger företräda föreningen, berättigad att hos

rätten göra ansökan, att föreningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation.

Sker ansökan, skall rätten ofördröjligen utfärda kallelse å föreningen samt

å föreningsmedlemmar och borgenärer, som vilja yttra sig i ärendet, att

inställa sig för rätten å utsatt dag, då frågan om föreningens trädande i likvidation

skall prövas av rätten. Kallelsen skall delgivas föreningen på sätt

om stämning i tvistemål är stadgat, där upplysning vinnes om någon med

vilken delgivning kan äga rum. Genom rättens försorg skall kungörelse om

kallelsen införas i allmänna tidningarna och i den tidning, där allmänna

påbud vanligen meddelas för den ort, där föreningens styrelse skall hava

sitt säte, minst två och högst fyra månader före nämnda dag. Rätten äge,

där så äskas eller eljest finnes erforderligt, förordna en eller flera sysslo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

män att taga föreningens egendom under vård samt bevaka dess angelägenheter

och företräda föreningen till dess rätten meddelat beslut i ärendet.

Styrkes ej innan ärendet företages till avgörande, att behörig styrelse finnes

samt att införing i registret skett, förklare rätten, att föreningen skall träda

i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer.

Genom rättens försorg skall till lantbruksstyrelsen ofördröjligen avsändas

dels för registrering meddelande om beslutet att föreningen skall träda

i likvidation, dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande

av hans fullständiga namn och postadress. Förordnas syssloman, skall

ock för registrering ofördröjligen avsändas meddelande därom med angivande

av sysslomannens fullständiga namn och hemvist.

53 §.

Finnes att sambruksförenings verksamhet drives på sätt som står i uppenbar

strid mot förutsättningarna för föreningens registrering, äge rätten,

på ansökan av lantbruksstyrelsen och efter föreningens hörande, förklara att

föreningen skall träda i likvidation; och förordne rätten i sadant fall en

eller flera likvidatorer att verkställa likvidationen.

I fråga om avsändande av meddelande och underrättelse till lantbruksstyrelsen

skall gälla vad i 52 § är stadgat.

54 §.

I fråga om likvidation och upplösning av sambruksförening samt om avträdande

av sådan förenings egendom till konkurs skall utöver vad ovan

stadgats i tillämpliga delar gälla vad i 49—56 och 58—64 §§ lagen om ekonomiska

föreningar sägs, därvid dock skall iakttagas, att i stället för lagrum,

vartill i sagda paragrafer hänvisas, motsvarande stadgande i denna lag skall

tillämpas, nämligen

i stället för 25 § lagen om ekonomiska föreningar 30 § denna lag;

i stället för 39, 40 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar 44 § andra

stycket samt 45 och 46 §§ denna lag;

i stället för 47 § lagen om ekonomiska föreningar 52 § denna lag, samt

i stället för 48 § lagen om ekonomiska föreningar 51 § denna lag.

I fråga om likvidatorers befogenhet att företräda föreningen så ock om

deras rättigheter och skyldigheter i övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad

i denna lag är stadgat angående styrelse eller styrelseledamot.

Om registrering.

55 §.

Beviljas registrering av sambruksförening, låte lantbruksstyrelsen i det register,

varom förmäles i 3 § andra stycket, införa:

1. dagen för stadgarnas och för den ekonomiska planens antagande;

2. föreningens firma;

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

3. föremålet för föreningens verksamhet;

4. den ort inom riket där styrelsen har sitt säte;

5. föreningens postadress;

6. tiden för ordinarie föreningssammanträdes hållande;

7. det sätt, varpå kallelse till föreningssammanträde skall ske och andra

meddelanden skola bringas till medlemmarnas kännedom, ävensom den tid

före sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;
8.

varje styrelseledamots och styrelsesuppleants så ock, där eljest någon

ensam eller i förening med annan är bemyndigad att teckna föreningens firma,

dennes fullständiga namn och hemvist; samt

9. av vilka och huru föreningens firma skall tecknas, där den ej tecknas

av styrelsen.

56 §.

Företer sambruksförenings registrerade firma likhet med en i handelsregister,

föreningsregister eller aktiebolagsregistret tidigare införd firma, och

lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han hos

domstol föra talan om förbud för föreningen att efter viss tid använda förstnämnda

firma samt om skadestånd.

Menar någon eljest, att en i registret verkställd inskrivning länder honom

till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skadestånd

föras vid domstol.

57 §.

Det som i enlighet med denna lag eller särskild med stöd av lagen utfärdad

författning blivit infört eller antecknat i registret och kungjort i ortstidningen,

skall anses hava kommit till tredje mans kännedom, där ej av

omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort äga vetskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort

bliva infört eller antecknat i registret, icke med laga verkan åberopas mot

annan än den, som visas hava ägt vetskap därom.

Straffbestämmelser.

58 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes

1. styrelseledamot eller annan, som i anmälan eller ansökan till lantbruksstyrelsen

eller i ekonomisk plan eller annan handling som fogas därvid uppsåtligen

eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift;

2. styrelseledamot eller likvidator, där han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet

meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling, som hålles tillgänglig

för medlem eller framlägges å föreningssammanträde;

3. styrelseledamot, där han uppsåtligen i strid mot bestämmelserna i 22 §

later verkställa löneutbetalning eller utdelning av föreningens tillgångar;

4. revisor, där han i revisionsberättelse eller annan handling, som fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

89

Kungi. Maj:ts proposition nr 58.

lägges på föreningssammanträde eller annorledes hålles tillgänglig för medlem,

uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande

uppgift rörande föreningens angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet underlåter att göra anmärkning beträffande förvaltningen, ända

att anledning därtill föreligger;

5. revisor som, oaktat han insett eller bort inse, att skada därav kunnat

följa, yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans kännedom,

utan att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag.

59 §.

Med dagsböter straffes den som underlåter att iakttaga föreskrift i 32 §

första stycket, 34 § andra stycket, 36 § andra stycket, 37 §, 39 § eller 48 §

första stycket, så ock den som ej fullgör vad honom åligger enligt 54 §

denna lag, jämförd med 54 §, 55 § andra stycket, 61 § andra stycket eller 64 §

första stycket lagen om ekonomiska föreningar.

60 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Särskilda bestämmelser.

61 §.

Beträffande skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter, revisorer, likvidatorer

och föreningsmedlemmar skall i tillämpliga delar gälla vad i lagen om

ekonomiska föreningar är stadgat.

62 §.

Sambruksförening vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom lag stadgas,

lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte.

Åtal för försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för

registrering skall likaledes anhängiggöras vid allmän underrätt som i första

stycket sägs.

63 §.

Innehålla sambruksförenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen

och styrelsen, styrelseledamot, likvidator eller föreningsmedlem skola hänskjutas

till avgörande av en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma

verkan som tillkommer skiljeavtal. Om påkallande av förbehållets tillämpning

gälle vad om stämning i denna lag finnes stadgat; där styrelsen vill föra

•klandertalan mot föreningsbeslut, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad,

om det i 31 § andra stycket omförmälda sammanträdet blivit inom den i 49 §

första stycket stadgade tiden utlyst att hållas så snart det med iakttagande

av föreskriven kallelsetid kan ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

64 §.

Närmare bestämmelser rörande det i 3 § andra stycket omförmälda registret

samt ansökan om eller anmälan för registrering, så ock de föreskrifter, som

i övrigt, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga för lagens tilllämpning,

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

91

Bilaga 2.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 18 § lagen den 30 mai 1916 (nr 156) om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag.

Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

18 §.

De i---— eller testamente.

Vad denna lag innehåller om inskränkning i rätten för bolag eller förening

att förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta

inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift, så ock att förvärva aktier i

vissa bolag skall, såvitt angår svenskt bolag eller svensk förening, icke tilllämpas

i avseende å bankaktiebolag, järnkontoret, sparbank, försäkringsbolag,

sjukkassa, understödsförening eller annan försäkringsförening, aktiebolag,

sambruksförening, förening som erhållit statslån från egnahemslånefonden,

eller förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen

genom att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta

alster av medlemmarnas verksamhet, bereda bostäder åt medlemmarna

eller anskaffa lån åt medlemmarna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

1 Senaste lydelse av 18 §, se SFS 1920:434.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Bilaga 3.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 § lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva

fast egendom.

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 18 juni 1925 angående förbud i

■vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §.

Med bolag---eller försäkringsrörelse.

Med förening avses icke förening, vilken driver rörelse, som nyss sagts, ej

heller sambruksförening.

Med stiftelse---fastställt stadgar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

Bilaga 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 december 1945 (nr 805) om

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 21 december 1945 om inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

5 §.

Från sökande av tillstånd vare kronan, kommun och sambruksförening befriade.

Denna lag---skall sökas.

Tillstånd enligt---annat förvärvsarbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

1 Senaste lydelse av 11 §, se SFS 1932:183.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

93

Bilaga 5.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117).

Härigenom förordnas, att 1 § bokföringslagen den 31 maj 19291 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §■

Bokföringsskyldighet enligt denna lag åligger aktiebolag, bolag, som blivit

infört i handelsregistret, bostadsrättsförening, sambruksförening samt, där

annat ej följer av 2 §, en var som yrkesmässigt driver någon av följande rörelser:
1)

handel med---annan lånerörelse,

19) advokat- eller likartad verksamhet, verksamhet såsom patentombud,

inkasseringsrörelse,

20) badhus- eller tvättinrättningsrörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

Bilaga 6.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten---det allmänna.

Har skog —--tidigare medgivits.

Har växande---gällande ingångsvärde.

Hemmavarande barn---tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening på grundval av rörelsens resultat lämnat sina medlemmar

eller andra lönetillägg eller annan sådan utdelning, må föreningen

njuta avdrag för dylik utdelning, oaktat utfästelse därom icke givits på förhand.

____

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1934: 120.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr Ö8.

L tdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 9 oktober

1947.

Närvarande:

justi tieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 6 september 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 30 juni 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om sambruksföreningar;

2) lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i

vissa bolag;

3) lag om ändrad lydelse av 11 § lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 december 1945 (nr 805) om

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet; samt

5) lag om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117).

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Hjalmar Nordfelt.

Förslagen föranledde följande yttranden.

1. Förslaget till lag om sambruksföreningar.

1 §■

Lagrådet:

Såsom av motiven framgår är det icke avsett att Konungens i förevarande

paragraf omnämnda dispensrätt skall delegeras till annan myndighet än den

i 3 § omnämnda tillsynsmyndigheten, lantbruksstyrelsen. Lagrådet hemställer,

att detta får framgå av lagtexten.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj ds proposition nr åS.

4 §.

95

Lagrådet:

Då enligt 1 § andra stycket Konungens dispensrätt i visst avseende beträffande

rätt att bilda sambruksförening skall kunna delegeras, synes delegationsrätt

böra kunna stadgas även i det fall som avses i 4 § andra stycket

eller beträffande dispens från uppställda villkor för^ medlemskap. Lagrådet

vill alltså under åberopande tillika av vad som anförts vid 1 § förorda, att

rätt att meddela sådan dispens skall kunna av Konungen överlämnas till lantbruksstyrelsen,

Konungen givetvis obetaget att göra den begränsning i delegationens

omfattning som må anses påkallad.

I tredje stycket av paragrafen fastslås en av den förevarande lagstiftningens

ledande grundtankar, nämligen att medlem är skyldig att med egen arbetsinsats

deltaga i föreningens verksamhet. Stadgandet är rent principiellt; av

naturliga skäl meddelas inga detaljföreskrifter rörande omfattningen av de

arbetsinsatser som skola utkrävas av de olika medlemmarna. En annan

grundläggande tanke i lagförslaget är emellertid att varje medlem också skall

ha rätt att efter sin förmåga, i ett med hänsyn till föreliggande omständigheter

skäligt förhållande till övriga medlemmar, utföra avlönat arbete åt

föreningen. Även denna grundtanke synes böra komma till uttryck i lagtexten,

exempelvis så att de inledande orden »varje medlem vare skyldig»

utbytas mot »medlemmarna vare skyldiga och berättigade».

5 §•

Lagrådet:

I det av utredningsmannen upprättade lagutkastet upplogos ej mindre i 32 §

bestämmelser om styrelsens beslutförhet och om giltighet av styrelsebeslut

än även i 54 § föreskrifter därom att jämte vad i övrigt i lagen vore stadgat

om utövande av rösträtt och fattande av föreningsbeslut skulle, där ej

annorlunda funnes bestämt i stadgarna, gälla: 1. att varje medlem skulle

äga deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter; 2. att ingen finge

på grund av fullmakt utöva rösträtt för mer än en medlem; 3. att såsom

föreningens beslut skulle gälla den mening, för vilken de flesta rösterna

avgåves; samt 4. att vid lika röstetal val skulle avgöras genom lottning men

i andra frågor den mening gälla, som biträddes av ordföranden. I det remitterade

förslaget ha till vinnande av förkortning av lagtexten dessa stadganden

strukits, därvid emellertid departementschefen förklarat, att det ankomme

på tillsynsmyndigheten att övervaka att motsvarande bestämmelser intoges

i stadgarna.

De i lagutkastets 54 § under 1 och 3 givna reglerna synas vara sådana,

att de enligt sakens natur bliva att tillämpa även utan uttryckliga föreskrifter

i lag eller föreningsstadgar. Den i samma paragraf under 2 upptagna bestämmelsen

synes också kunna helt undvaras; någon olägenhet torde för

sambruksföreningarnas del icke behöva befaras följa av att, i brist på stadgeenligt

förbud däremot, rösträtt på grund av fullmakt får utövas för mer

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

än en medlem. Beträffande åter övriga här ovan nämnda, i lagutkastet upptagna

regler torde det, som departementschefen gjort gällande, vara nödvändigt,

att motsvarighet därtill finnes i föreningsstadgarna. Skulle en förenings

stadgar vara ofullständiga i något av de sist antydda hänseendena

och kan rättelse ej åstadkommas, lärer tillsynsmyndigheten nödgas vägra

registrering av föreningen. För att åt en dylik åtgärd giva uttryckligt stöd

i lag synes det lämpligt, att i förevarande paragraf göres erinran därom

att stadgarna skola innehålla föreskrifter av ifrågavarande slag. Det hemställes

därför, att efter den föreslagna punkt 6 i en ny punkt 7 intages »när

styrelsen skall vara beslutför och huru styrelsebeslut skola fattas» samt att

efter den föreslagna punkt 9 i en annan ny punkt, som skulle bliva den

elfte, upptages »huru vid lika röstetal å föreningssammanträde avgörandet

skall ske».

7 g
Lagrådet:
Då

i paragrafens andra stycke föreskrives, att den ekonomiska planen

skall, i samband med prövningen av ansökan om registrering, av lantbruksstyrelsen

underkastas granskning ur jordbruksekonomisk synpunkt, är avsett

att, om styrelsen finner planen ur nämnda synpunkt otillfredsställande, registrering

skall vägras och ej medgivas förrän föreningen antagit en plan som

kan av styrelsen godkännas. Stadgande i berörda syfte återfinnes i utredningsmannens

utkast men skall enligt remissen i stället införas i den tillämnade

kungörelsen om registrering av sambruksföreningar. En föreskrift av

den angivna innebörden lärer emellertid vara av sådan natur att den skall

upptagas i själva lagen. På grund härav tillstyrkes en sådan omredigering att

det i andra stycket får heta, att sambruksförening ej må registreras utan att

den ekonomiska planen av lantbruksstyrelsen prövats ur jordbruksekonomisk

synpunkt.

15 §.

Lagrådet:

Av 4 § framgår att juridisk person ej kan antagas till medlem i sambruksförening.

Tydligen bör det dock medgivas dödsbo efter avliden medlem att

efter dödsfallet tillsvidare anses som medlem med skyldighet likväl att inom

viss begränsad tid avveckla förhållandet. Härom givas i förevarande paragraf

regler som innebära, att den avlidnes andel skall antingen vid skifte

av dödsboet tilläggas viss delägare däri eller ock överlåtas till någon person,

som ej må vägras inträde i föreningen och som skall söka medlemskap,

samt att, om andelen icke på någotdera sättet övergår till annan, påföljden

är att föreningen, efter sex månaders varsel, äger lösa andelen. Dagen för

utgången av den tid, varunder dödsboet skall anses som medlem, framgår i

första hand av 12 §. Där angivna tid av sex månader, eventuellt enligt föreskrift

i stadgarna annan längre tidrymd, lärer man böra räkna, om andelen

tillskiftats viss dödsbodelägare eller överlåtits å annan person, från den dag

dödsboet visar att så skett eller från den tidigare dag, då dödsboet anmäler

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

97

sig till utträde, samt, om föreningen blivit berättigad lösa andelen, från den

dag föreningen ger tillkänna sin avsikt att utöva denna rätt. Enligt den föreslagna

lydelsen av 15 § skall dock dödsboet anses som medlem till den tid

för räkenskapsavslutning, som infaller näst efter ett år från dödsfallet. Detta

stadgande, som är hämtat från 26 § lagen om bostadsrättsföreningar, synes

i förevarande lagförslag kunna undvaras. För det fall att lösningsrätt tillkommer

föreningen innebär det nämligen icke någon förlängning av den tid

dödsboet med tillämpning av 12 § anses som medlem, och om andelen tillskiftats

viss dödsbodelägare eller överlåtits till annan person synes det icke

erforderligt att utsträcka den i 12 § stadgade tiden, som är väsentligt längre

än motsvarande tid enligt den å bostadsrättsföreningar tillämpliga regeln i

14 § lagen om ekonomiska föreningar.

Den tankegång som ligger till grund för nu förevarande stadganden skulle

tydligare än i förslaget komma till uttryck därest paragrafen finge inledas

med ett första stycke av innehåll att, om föreningsmedlem avlider, skall utan

hinder av vad i 4 § sägs dödsboet tillsvidare anses som medlem i hans ställe.

I andra stycket kunde direkt angivas påföljden av att dödsboet icke inom sex

månader efter erhållen anmaning visar förhållande som i den föreslagna texten

sägs. Som omständigheterna kunna vara sådana att föreningen saknar möjlighet

att lösa andelen, förordar lagrådet att som en alternativ påföljd stadgas, att

föreningen skall äga låta sälja andelen å offentlig auktion. Vidare må i

detta sammanhang ifrågasättas, om icke orden »tillagts viss delägare vid

skifte av dödsboet» i anslutning till uttryckssättet såväl i paragrafens nästa

stycke som i 13 § borde utbytas mot »på grund av bodelning, arv eller testamente

övergått till viss delägare». Andra stycket skulle avslutas med de två

sista punkterna i den föreslagna lagtextens första stycke, därvid dock vad

som stadgas om anmaning torde böra göras tillämpligt även å meddelande

att föreningen vill lösa eller sälja andel. Utan uttryckligt stadgande torde

det vara tydligt, att sista stycket i 4 § ej blir tillämpligt å dödsbo vilket anses

som föreningsmedlem.

Vad härefter angår det fall, varom 15 § andra stycket i förslaget handlar,

så lärer regeln i 12 § böra tillämpas även å dödsbodelägare som avses i

detta stycke. Under vissa omständigheter torde även en sådan dödsbodelägare

böra för en övergångstid anses som medlem. Genom att — sedan först

dödsboet haft sex månaders rådrum att visa att andelen i föreningen tillagts

dödsbodelägaren — denne har ytterligare sex månaders rådrum att avyttra

andelen, kan det nämligen inträffa, att regeln i 12 § kommer att innebära

en senare avgångstid för ifrågavarande dödsbodelägare än för dödsboet.

Någon anvisning i lagtexten om här berörda förhållande torde emellertid

ej vara behövlig. Ej heller å dylik dödsbodelägare synes sista stycket i

4 § böra tillämpas. Därest den bär ovan förordade redigeringen av paragrafens

nästföregående stycke genomföres, torde åt nu förevarande stycke

kunna givas det innehåll att, där den i stycket avsedde dödsbodelägaren

icke inom enahanda (nämligen i andra stycket nämnd) tidsfrist visar, att

någon, som ej må vägras inträde i föreningen, förvärvat andelen och sökt

medlemskap, vare lag som i andra stycket sägs.

7 liihanq till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 58.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

19 §•

Justitierdden Lawski, Gyllenswärd och Nissen:

Om förening skall lösa föreningsandel, lärer det vara avsett och även

ligga i sakens natur, att lösens belopp skall motsvara andelens värde vid

den tidpunkt då föreningen övertager densamma. Detta torde böra gälla även

då föreningen inlöser andel från den som förvärvat andelen å exekutiv auktion.

Tidpunkten för övertagandet sammanfaller med den tidpunkt då, med

tillämpning av 12 §, medlem eller fysisk eller juridisk person, vilken enligt

15 § skall anses såsom medlem, avgår. I detta sammanhang bör anmärkas

att, om förening på grund av 16 § andra stycket bär att lösa andel, den som

förvärvat andelen å exekutiv auktion —- i motsats till vad förhållandet torde

vara i fall som avses i 15 § — icke ens under en övergångstid lärer skola

anses som medlem, utan att föreningen övertager andelen då enligt 12 §

den person skall anses avgå, vilken var innehavare av andelen vid tiden för

den exekutiva auktionen. Likaså lärer ej heller den, från vilken föreningen

jämlikt 17 § löser en andel, någonsin hava varit att anse som medlem. Med

hänsyn till vad nyss anförts om lösens belopp ter det sig naturligt, att bestämmandet

därav genom skiljemän icke sker förrän tiden för föreningens

övertagande av andelen är inne. Först då föreligger ju den rältenskapsavslutning,

som är den viktigaste faktorn vid beräknandet av andelens värde.

Det synes lämpligt att i lagtexten gives uttryck åt här berörda synpunkter

exempelvis genom att det — i viss anslutning till 27 § lagen om bostadsrättsföreningar

— stadgas att, om andel skall lösas i fall som avses i de

i paragrafen uppräknade lagrummen och om vid den i 12 § angivna tiden

överenskommelse ej träffats om lösens belopp, så skall detta av fre skiljemän

bestämmas till andelens verkliga värde. Därvid torde med hänsyn till att

lagen om skiljemän icke är tillämplig å förfarandet böra, liksom i nyssnämnda

paragraf i lagen om bostadsrättsföreningar skett, inskjutas, att skiljemännen

skola vara utsedda enligt lagen om skiljemän.

Regeringsrådet Kuglenstierna:

Det synes, på sätt lagrådets övriga ledamöter anfört, lämpligt att i förevarande

paragraf införa stadganden dels att, där överenskommelse ej kan träffas

om lösens belopp, detta skall bestämmas till andelens verkliga värde, dels

att skiljemän skola vara utsedda enligt lagen om skiljemän.

20 §.

Lagrådet:

Av bestämmelserna i 15 och 59 §§ lagen om ekonomiska föreningar framgår

att, om sådan förening träder i likvidation innan avgången medlem fått

ut sin insats, hans rätt till andel i föreningens tillgångar och hans ansvar

för dess skulder skola bedömas som om han ej avgått. Berörda reglering är

naturlig med hänsyn till att, å ena sidan, insatsen ofta måste vara mindre

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

än den andel som vid likvidation tillägges däri deltagande medlem och, å

andra sidan, rätten att återfå insats bestämmes på grundval av bokslutet,

som ej med säkerhet avspeglar föreningens verkliga ställning.

Återfående av insats motsvaras, enligt förslaget, för sambruksförenings

del av att föreningen löser medlems andel. Dessutom jämställes konkurs med

likvidation. Emellertid föreligga vissa olikheter mellan återfående av insats

och lösen av medlems andel. Lösenbeloppet bestämmes genom avtal, skiljedom

eller dom av domstol, och någon ändring därav bör därför icke vare

sig den avgående medlemmen eller föreningen kunna påkalla, om ej avtalet

tillkommit på sådant sätt att det är ogiltigt, respektive möjlighet föreligger

att enligt vanliga regler få föreliggande dom ändrad. Härtill kommer att

lösenbeloppet bestämmes med beaktande även av föreningens skulder och av

värdet utav föreningens samtliga tillgångar. Däremot får givetvis borgenärs

rätt icke kränkas utan bör kunna göras gällande vid såväl likvidation som

konkurs i medel, som den avgående vid likvidationens inledande eller konkursbeslutet

hade innestående hos föreningen, likaväl som konkursboet bör

i enlighet med förevarande paragrafs andra stycke kunna påkalla återbäring

av redan utbetalat lösenbelopp.

På grund av det anförda hemställes, att jämväl första stycket i paragrafen

skall gälla endast såvitt rörer föreningens borgenärers rätt och att hänvisningen

till 60 § lagen om ekonomiska föreningar i följd härav får utgå.

21 §.

Lagrådet:

I andra stycket föreslås en närmare bestämning av kravet på fondbildning

hos föreningen bl. a. med hänsyn till taxeringsvärdet å föreningen tillhörig

fast egendom. Då det ej sällan inträffar att den fasta egendomens bokförda

värde överstiger taxeringsvärdet och behovet av konsolidering kan antagas

vara större ju högre det bokförda värdet är, hemställes, att sistnämnda värde

skall göras alternativt normerande för fondbildningens begränsning och att

därför efter orden »fast egendom» införes uttrycket »eller, om bokförda värdet

är högre, av detta». I anslutning härtill synes i den följande delen av

meningen lämpligen sådan formell ändring böra vidtagas, att jämväl »det

i balansräkningen upptagna värdet» a vissa andra tillgångar betecknas som

»det bokförda värdet» å dessa.

26 §.

Lagrådet:

Jämlikt stadgandet i tredje styckets sista punkt tillkommer den eller dem,

som efter vad i 27 § sägs bemyndigats att teckna föreningens firma, behörighet

att representera föreningen jämväl på annat sätt än skriftligen med

användande av firmateckning. I föreningens stadgar torde kunna bestämmas

att, då bemyndigande rörande firmateckning meddelas, tillika må föreskrivas,

att rätten till sådan får av två eller flera personer utövas endast

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

kollektivt. Uppenbarligen är det avsett, att firmatecknare, beträffande vilken

dylik föreskrift gäller, bör kunna även eljest representera föreningen endast

tillsammans med den eller de övriga. I överensstämmelse med den avfattning

motsvarande föreskrift har i nya aktiebolagslagen, som här utgjort förebild,

synes därför till undvikande av otydlighet böra i slutet av tredje stycket

tilläggas att de, som må utöva firmateckningsrätt allenast gemensamt, äga

endast gemensamt företräda föreningen.

29 §.

Lagrådet:

Det i paragrafen stadgade villkorliga förbudet mot att »med gäld belasta»

lärer liksom de likartade förbuden mot att »med inteckning för gäld belasta»

i 6 kap. 4 § giftermålsbalken och 8 kap. 15 § lagen om förmynderskap blott

innebära förbud mot intecknande av den egendom varom fråga är. En sådan

åtgärd bör emellertid försåvitt sambruksföreningen är i behov av kredit, något

som normalt är fallet, alltid kunna ske, så att de enda låneobjekt föreningen

disponerar må kunna utnyttjas så snart ett lånebehov uppstår. Däremot

bör förbudet, såsom också torde vara åsyftat, rikta sig mot ett upptagande

av lån mot säkerhet av inteckning i egendom, som avses i paragrafen.

Lagrådet hemställer, att paragrafen omformuleras i enlighet med det sagda.

36 §.

Lagrådet:

Da det i förslaget heter att lantbruksstyrelsen skall ha tillsyn därå att sambruksförening

utser revisorer till erforderligt antal, kan därav möjligen dragas

den slutsatsen att föreningssammanträde äger befogenhet att i samband

med val av revisorer fritt bestämma deras antal. Enligt 5 § skall emellertid

revisorernas antal vara fastställt i stadgarna, om ock binder ej torde föreligga

att där ange allenast lägsta och högsta antalet. Valet inom sådana

gränser torde böra tillkomma föreningen. Det föreslås därför, att ordet »erforderligt»

utbytes mot »stadgat».

42 §.

Lagrådet:

I det remitterade förslaget saknas regler om förande av protokoll vid föreningssammanträde;

bestämmelser härom hade däremot upptagits i utredningsmannens

lagutkast. Vid remissen anförde departementschefen, att någon

tvingande regel om skyldighet att städse föra protokoll vid sådant sammanträde

syntes honom icke böra givas, men anmärkte, att exempelvis av 35 §

andra stycket framginge att i vissa särskilda fall protokoll måste föras. Med

hänsyn till att föreningsbeslut städse kunna överklagas vid domstol (jfr 49 §)

torde protokoll över vad vid sammanträdena förekommit svårligen kunna i

något fall undvaras, ehuru de naturligen kunna skrivas utan all vidlyftig
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

101

het. Lagrådet förordar därför, att i ett tredje stycke av förevarande paragraf

i anslutning till lagutkastet stadgas, att genom styrelsens försorg skall vid

föreningssammanträde föras protokoll, upptagande fattade beslut samt, där

röstning skett, dess resultat, ävensom att senast inom två veckor efter sammanträdet

protokollet skall hos föreningen hållas tillgängligt för medlemmarna.

49 §.

Lagrådet:

I fråga om den i första stycket stadgade preskriptionen av rätten att föra

klandertalan mot föreningsbeslut har någon skillnad ej gjorts mellan, å ena

sidan, sådana fall då ogiltigheten har sin grund i att beslutet ej tillkommit

i behörig ordning eller att det eljest kränker allenast medlems rätt och, å

andra sidan, de fall då grunden till talan är kränkning av andra regler på

området. Då sistnämnda ogiltighetsgrunder torde medföra, att ett föreningsbeslut

utan vidare är en nullitet, lärer — i analogi med bestämmelserna i

138 § nya aktiebolagslagen — tillämplighetsområdet för klanderpreskriptionen

böra inskränkas till att avse den förstnämnda gruppen av ogiltighetsfall.

Beträffande stadgandets avfattning bör även beaktas, att — medan enligt

gällande rätt tiden för stämningens delgivning med svaranden är avgörande

för frågan när talan i ett mål skall anses anhängiggjord — enligt nya rättegångsbalken

talan anses väckt, då stämningsansökan inkom till rätten.

På grund av det anförda hemställes, att det föreslagna första stycket i

förevarande paragraf måtte uppdelas i två stycken, varav första stycket

skulle innehålla allenast den bestämmelsen att, om styrelsen eller föreningsmedlem

(styrelseledamot är ju alltid medlem) menar, att föreningsbeslut

icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot denna lag eller

föreningens stadgar, äge därå tala genom stämning å föreningen, samt andra

stycket upptaga föreskrift att, om talan grundas därpå att beslutet icke tillkommit

i behörig ordning eller att det eljest kränker allenast medlems rätt,

talan skall väckas inom två månader från beslutets dag och att, om det försummas,

beslutet skall vara gällande.

50 §.

Lagrådet:

I enlighet med utredningsmannens utkast ha i paragrafen uppställts i förhållande

till lagen om ekonomiska föreningar skärpta förutsättningar för rätt

för sambruksförening att besluta om likvidation. Såväl enligt nämnda lag

som enligt förslaget erfordras att antingen alla medlemmar äro ense om likvidation

eller att sådan beslutats å två på varandra följande sammanträden,

därav ett ordinarie. Men medan i berörda lag (43 §) kräves två tredjedels

majoritet bland de röstande å det senare sammanträdet, fordras å detta enligt

förslaget enhällighet bland de röstande. Skärpningen motiveras med den

allvarliga innebörden för medlemmarna av ett likvidationsbeslut. Även om

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

denna synpunkt är värd beaktande, synes dock förslaget gå för långt, i det

att det gör det möjligt för en medlem att mot alla de övrigas mening hindra

en likvidation. Det hemställes därför, att paragrafen ändras så att beslut

om likvidation skall å det senare sammanträdet hava biträtts av minst fyra

femtedelar av de röstande.

54 §.

Justitieråden Lawski, Gyllenswård och Nissen:

I uppräkningen av de paragrafer i lagen om ekonomiska föreningar, som

skola i tillämpliga delar gälla för sambruksförening, har ej medtagits 57 §,

men i stället har såsom ett andra stycke i förevarande paragraf intagits en

ur nämnda lagrum hämtad bestämmelse. Emellertid synes även föreskriften

i lagrummet om sättet för avyttring av föreningens fasta egendom böra vara

tillämplig å sambruksförening. Därest det stadgas att även 57 § föreningslagen

skall i tillämpliga delar gälla, blir jämväl nämnda föreskrift gällande

för sådan förening och sista stycket i förevarande paragraf blir överflödigt.

Vad angår övriga delar av 57 § föreningslagen torde det vara tydligt att

dessa ej kunna äga motsvarande tillämpning å sambruksförening. Det hemställes,

att paragrafen ändras i enlighet med vad nu anförts.

Regeringsrådet Kuylenstierna:

Bland de bestämmelser som på grund av hänvisning i denna paragraf skola

gälla även för sambruksföreningar är stadgandet i 60 § lagen om ekonomiska

föreningar att, om vid likvidation överskott uppstår, detta skall fördelas

efter huvudtalet, där ej annan grund finnes bestämd i stadgarna. Genom

denna föreskrift angives i själva verket normen för medlemmarnas delaktighet

i föreningens tillgångar. Enligt 62 § lagen om bostadsrättsföreningar

gäller i motsvarande avseende att, om överskott uppstår, det skall fördelas

å bostadsrättshavarna efter lägenheternas andelsvärden, där ej annan grund

finnes bestämd i stadgarna. Med sambruksföreningarnas natur lärer likaledes

bäst överensstämma att låta andelarnas storlek vara grundläggande för

delaktigheten, där ej annat bestämts i stadgarna. Delaktighet enligt sådan

grund kan visserligen enligt förslaget bestämmas i sambruksförenings stadgar,

men det synes lämpligt att utforma själva lagen på det sätt som från

lagens egna utgångspunkter framstår som mest följdriktigt.

I de uttalanden, som gjorts av lagrådets övriga ledamöter, instämmer jag

och hemställer följaktligen, dels att första stycket av 54 § avfattas så att

i fråga om likvidation och upplösning m. m. skall, i den mån ej annat följer

av paragrafens andra stycke, utöver vad förut stadgats i tillämpliga delar

gälla vad i 49—64 §§ lagen om ekonomiska föreningar sägs, därvid skall

iakttagas vad i paragrafens fortsättning stadgas, dels att andra stycket ersättes

med en bestämmelse att, om överskott uppstår vid likvidation av sambruksförening,

det skall fördelas å medlemmarna efter andelarnas storlek,

där ej annan grund finnes bestämd i stadgarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

57 §.

103

Lagrådet:

Denna paragraf innehåller mot föreskrifterna i 82 § lagen om ekonomiska

föreningar och 204 § nya aktiebolagslagen svarande bestämmelser angående

verkan av registrering och kungörande. Däremot innehåller förslaget, i motsats

till utredningsmannens lagutkast, icke någon motsvarighet till de i 83 §

lagen om ekonomiska föreningar och 205 § nya aktiebolagslagen upptagna

stadgandena om viss skyldighet för myndighet att inhämta upplysning rörande

ställföreträdare för ekonomisk förening respektive aktiebolag. I stället

är avsett, att föreskrifter härutinnan skola införas i den särskilda registreringskungörelsen.

Därvid skulle då jämväl stadgas, att vad den samling av

anmälningar till registret över sambruksföreningar, som det skall åligga lantbruksstyrelsen

att utgiva från trycket och översända till domstolar, länsstyrelser

och överexekutorer, utvisar i fråga om behörighet att företräda sådan förening

skall på närmare angivet sätt för myndigheten äga vitsord, där ej annat

förhållande visas vara för handen. En föreskrift av detta slag innefattar

emellertid en begränsning med avseende å den prövning av behörighetsfrågan

som domstol enligt 11 kap. 4 § nya rättegångsbalken har att, där den så

finner erforderligt, ex officio företaga. Berörda föreskrift lärer följaktligen

ej kunna meddelas i administrativ ordning utan böra upptagas i själva lagen.

På grund härav hemställes, att till förevarande paragraf måtte fogas ett nytt,

tredje stycke av innehåll att, om enligt Konungens förordnande finnes tryckt

samling av anmälningar till registret, skall i fråga om behörighet att inför

domstol, länsstyrelse eller överexekutor företräda föreningen vad samlingen,

i den män den kommit myndigheten tillhanda, innehåller för denna äga vitsord,

där ej annat förhållande visas vara för handen.

58 §.

Lagrådet:

Straffbestämmelsen under 3 torde, såsom även lärer vara avsett, böra omfatta

jämväl utbetalning i strid mot bestämmelserna i 24 §.

59 §.

Lagrådet:

Därest, på sätt lagrådet ovan förordat, i 42 § intagas bestämmelser om

protokoll över föreningssammanträde, torde i förevarande paragraf böra

stadgas straff av dagsböter för den som underlåter att iakttaga sådan föreskrift.

2. Övriga lagförslag.

Lagrådet:

Dessa förslag lämnas utan erinran.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 januari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 9 oktober

1947 avgivna utlåtande över de den 30 juni 1947 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) lag om sambruksföreningar;

2) lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om,

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier

i vissa bolag;

3) lag om ändrad lydelse av 11 § lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast

egendom;

4) lag om ändrad lydelse av 5 % lagen den 21 december 1945 (nr 805) om

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet; samt

5) lag om ändrad lydelse av 1 % bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

Lagrådet respektive lagrådets majoritet har förordat åtskilliga jämkningar

i det inom departementet upprättade förslaget till lag om sambruksföreningar.

Den övervägande delen av dessa jämkningar avser att giva en tydligare

avfattning men i sak oförändrad innebörd åt vissa stadganden samt

vidare att avlägsna vissa smärre inadvertenser och ofullständigheter, som

lagrådet funnit vidlåda departementsförslaget. Vad lagrådet sålunda anmärkt

har iakttagits. På enstaka punkter har tillika saklig ändring föreslagits,

såsom i 21 §, där lagrådet förordat att i visst fall bokförda värdet

av sambruksförenings fasta egendom i stället för taxeringsvärdet skall läggas

till grund för beräkning av reservfondens minimibelopp, och i 50 §, i

vilken lagrådet ansett böra stadgas, att för frivilligt beslut om sambruksförenings

likvidation i visst fall skall krävas fyra femtedels majoritet i

stället för enhällighet bland de röstande. Jämväl de av lagrådet förordade

sakliga ändringarna finner jag mig böra biträda. De inom departementet

upprättade lagförslagen torde även på några andra punkter böra underkastas

smärre redaktionella jämkningar.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att antaga de i enlighet med vad förut angivits ändrade förslagen till

1) lag om sambruksföreningar;

2) lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier

i vissa bolag;

3) lag om ändrad lydelse av 11 § lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom;
4)

lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 december 1945 (nr 805)

om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet;

5) lag om ändrad lydelse av 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr

117); samt

6) lag om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.

8 llihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 58.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:276 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om sambruksföreningar m. m., i vad avser förslaget till lag om ändrad lyde a1 i texten
  2. 1LJoU 1948:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om sambruksföreningar m. m., i vad avser förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § lag s. 2 i texten
  3. Rskr. 1948:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tullfrihet för byggnadsmaterialier m. m. för anläggning av en regleringsdamm i Neaälve s. 13 i texten