Sök i Ratio Lex

Angående höjning av vissa postavgifter

18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:59, Angående höjning av vissa postavgifter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

1

Nr 59.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående höjning av

vissa postavgifter; given Stockholms slott den 30 januari

19b8.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 januari 19^8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.

I skrivelse den 7 november 1947 har generalpoststyrelsen framlagt förslag

om höjning av vissa postavgifter. Förslaget omfattar avgifterna för

brevkort, trycksaker, affärshandlingar, varuprov, paket, postanvisningar,

inbetalningskort i postgirorörelsen, rekommendation och assurans samt avgifterna

i tidningsrörelsen (utgivarkorsband och postabonnerade tidningar).

Däremot föreslår styrelsen icke någon höjning av brevportot och den sär
1

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 59.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

skilda postförskottsavgiften. För min del anser jag mig böra förorda styrelsens

förslag.

De nya avgifterna böra tillämpas från och med den 1 april 1948 med

undantag dock för avgifterna i tidningsrörelsen, som böra gälla från och

med den 1 januari 1949.

Innebörden av de av styrelsen och mig föreslagna höjningarna framgår

av följande sammanställning.

Sammanställning av nuvarande postavgifter samt av generalpoststyrelsen

och departementschefen föreslagna ändringar.

Försändelseslag

Avgiftsgrupper

Nuvarande

avgiftsbelopp

öre

Generalpost- styrelsens och

departements- chefens förslag

öre

Brev

riks.....................

0— 20 gram

20

20

över 20—125 »

40

40

» 125—500 »

60

60

lokal...............

o

(M

I

O

15

15

» 20—125 »

30

30

» 125—500 »

45

45

Brevkort

enkelt..........

10

15

dubbelt.................

20

30

Trycksaker (korsband) .....

0—100 gram

5

10

över 100—200 »

10

15

» 200—300 *

15

20

» 300—400 »

20

25

för varje överskjutande

vikt av 100 gram

5

5

Affärshandlingar

(korsband)

riks..................

0—300 gram

20

20

över 300—400 »

20

25

» 400—500 »

25

30

för varje överskjutande

vikt av 100 gram

5

5

lokal...............

0—200 gram

10

15

över 200—300 »

15

20

» 300—400 >

20

25

för varje överskjutande

vikt av 100 gram

5

5

Varuprov (korsband).......

0—-100 gram

10

10

över 100—200 »

10

15

» 200—300 »

15

20

» 300—400 »

20

25

» 400—500 »

25

30

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

3

Försändelseslag

Avgiftsgrupper

Nuvarande

avgiftsbelopp

öre

Generalpost- styrelsens och

departements- chefens förslag

öre

Paket .....................

0—1 kg

60

80

över 1—3 »

90

110

» 3—5 »

120

140

» 5 »

120 öre

140 öre

för de första

för de första

5 kg och där-

5 kg och där-

efter 60 öre för

efter 60 öre för

vart överskju-

vart överskju-

tande kg eller

tande kg eller

del därav

del därav

Postanvisningar.............

0— 5 kr

15

25

över 5— 10 »

25

25

» 10— 50 »

25

40

» 50— 100 »

35

40

» 100— 250 »

45

55

* 250— 500 »

55

55

* 500— 750 *

65

70

» 750—1 000 »

75

70

* 1 000—2 000 »

—

70

Inbetalningskort i postgiro-

rörelsen.................

0—5 kr

10

20

över 5—50 »

15

20

» 50 »

20

20

Rekommendation...........

20

25

Assurans...................

>40

>45

Postförskott................

10

10

Utgivarkorsband

i allmänhet.............

varje */, kg eller

del av J/2 k8>

11

14

dock lägst

44

56

kommissionärskorsband ..

varje kg eller del av kg

för tidning med minst

6 nr i veckan,

14

17

dock lägst

28

34

varje kg eller del av kg

för tidning med mindre

än 6 men minst 1 nr i

veckan,

18

22

dock lägst

36

44

Postabonnerade tidningar. . .

varje i tidningstaxan in-

tagen abonnemangs-

termin

25

30

1 Avgiften utgår för assuransbelopp av högst 1 000 kronor. Härtill kommer 10 öre för varje

överskjutande belopp av 1 000 kronor eller del därav.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 59.

Försändelseslag

Avgiftsgrupper

Nuvarande

avgiftsbelopp

öre

Generalpost- styrelsens och

departements- chefens förslag

öre

varje under en vecka ut- kommande nr av tid- ningen,

24

29

dock lägst

48

58

varje helt eller påbörjat

kg av tidningens sam- manlagda årsvikt

''16

‘20

sammanlagd avgift för ett

postabonnerat tid-

ningsexemplar lägst

40

48

Över generalpoststyrelsens framställning ha utlåtanden avgivits av konjunkturinstitutet

den 24 november 1947 och statens priskontrollnämnd den

5 december 1947. Dessutom ha skrivelser i ämnet inkommit från Stockholms

handelskammare och Sveriges grossistförbund, svenska företagares

riksförbund, kungl. automobilklubben, NKI-skolan, svenska ekonomföreningen,

svenska reklamförbundet samt svenska teknologföreningen.

Generalpoststyrelsen.

I sin förenämnda skrivelse framhåller styrelsen inledningsvis, att det

ekonomiska resultatet av postverkets rörelse icke kan antagas bliva tillfredsställande

utan avgiftshöjningar. Anledningen härtill är i allt väsentligt

att finna i postverkets starkt stegrade omkostnader, framförallt i fråga

om avlöningar och pensioner samt materialanskaffning. Denna kostnadsstegring

är av sådan omfattning, att den icke tillnärmelsevis kan kompenseras

av driftsrationaliseringar eller besparingsåtgärder, i den mån sådana

åtgärder äro möjliga. Styrelsen anför därefter i huvudsak följande.

Brev. Mot en höjning av brevporto överhuvud taget tala enligt styrelsens

mening vissa starkt vägande skäl.

Riksportot måste redan nu anses vara jämförelsevis högt. En höjning

med 5 öre skulle så gott som fullständigt anpassa detta porto efter den

nuvarande allmänna levnadskostnadsnivån. Med hänsyn enbart till rörelsens

bärighet är detta icke erforderligt. Verkets självkostnader för ett riksbrev

kunna för närvarande beräknas till i genomsnitt omkring 15 öre. Det

synes icke heller kunna vara lämpligt att genom en ökning av det redan

relativt höga brevportot vare sig ensamt eller tillsammans med ett fåtal

andra porton i än mer utpräglad grad än för närvarande låta brevrörelsen

bära övriga rörelsegrenars ekonomi. Redan under nuvarande förhållanden

talar önskvärdheten av att i möjligaste mån återvinna en sund balans

1 Dessi avgifter avse helår och beräknas i förhållande därtill för kortare abonnemangstider.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl Maj.ts proposition nr 59.

mellan de olika postavgifterna inbördes för en höjning av vissa andra avgifter.

Oavsett detta förhållande kan det enligt styrelsens mening icke undvikas,

att åtminstone avgifterna i tidningsrörelsen och paketrörelsen höjas.

Synnerligen starka skäl föreligga också enligt styrelsens förmenande för

en höjning av avgifterna i korsbandsrörelsen och postanvisningsrörelsen

liksom av rekommendations- och assuransavgifterna. Under sådana förhallanden

kan en relativt isolerad höjning av riksbrevportot knappast ifrågakomma,

utan en höjning av detta porto skulle endast kunna ske som ett

led i en genomgående avgiftshöjning beträffande flertalet postala rörelsegrenar.

Höjningen av riksbrevportot skulle emellertid då icke längre betingas

av hänsynen till att erhålla en skälig avkastning från postverkets

rörelse.

De nuvarande avgifterna för lokalbreven ligga ganska nära den allmänna

prisnivån. En höjning med 5 öre skulle föra dem till icke mindre än omkring

en femtedel över denna nivå. En sådan höjning kan styrelsen icke

finna befogad. På grund av lägre befordringskostnader för lokalbreven är

denna rörelse redan nu lika vinstgivande för postverket som riksbrevrörelsen.

Därtill kommer, att höjningen skulle komma att ytterst ojämnt belasta

stad och landsbygd. Över 90 % av rörelsen falla nämligen på städerna, vilka

dessutom ha att bära ungefär två tredjedelar av portokostnaderna i den

också jämförelsevis högt tarifferade riksbrevrörelsen. I vilken omfattning

än portohöjningar eljest kunna komma till stånd, finner styrelsen sig därför

icke böra förorda en stegring av de för övrigt så sent som år 1944 höjda

avgifterna för lokalbreven.

Brevkort. Höjningen anses innebära en skälig anpassning efter de nuvarande

kostnadsförhållandena i rörelsen och synes böra vidtagas, även om

brevportot icke höjes. Om trycksaksportot höjes i enlighet med styrelsens

förslag, blir brevkortsportots höjning erforderlig även av det skälet, att portot

för ett trycksakskort och portot för ett brevkort eljest skulle bli lika,

vilket icke kan vara rimligt i betraktande av de starkt begränsade möjligheterna

för trycksakskortets utnyttjande.

Brevkortsportot har med undantag för en kort period, åren 1873—1876,

alltid haft karaktär av enhetsporto även i den mening, att avgiften för riksbrevkort

och för lokalbrevkort varit lika. Denna princip bör upprätthållas

även nu.

Trycksaker. Nuvarande trycksaksporto har varit oförändrat sedan år 1920,

då vissa ur ekonomisk synpunkt skäligen betydelselösa ändringar vidtogos.

Året därförut hade beträffande viktsatserna för trycksaker vidtagits ändringar,

vilka till sin verkan inneburo en ganska ansenlig sänkning av de

sedan är 1880 med vissa justeringar tillämpade trycksaksavgifterna. Det

torde icke vara nödvändigt att här ingå på orsakerna till denna starka stabilitet

i fråga om trycksaksportot eller till att de enda ändringar av betydelse,

som vidtagits under en period av nära sextiofem år, i realiteten inneburit

en avgiftssänkning. Följden härav har emellertid blivit, att trycksaksportot

under eu lång följd av år icke burit mer än postverkets självkostria
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

der. Åtminstone under större delen av andra världskriget och under tiden

därefter har rörelsen varit direkt förlustbringande. Samma förhållande har

för ett stort antal länders vidkommande iakttagits beträffande det internationella

portot, som med undantag för de viktsatser, som tillämpats, baseras

på samma grunder som bl. a. det svenska inrikes portot. Till följd härav

framfördes till världspostkongressen i Paris år 1947 förslag om det internationella

korsbandsportots höjning. Förslaget blev också antaget. En höjning

av de inrikes avgifterna efter samma grunder som de nya internationella

trycksaksportona tinner styrelsen nu vara lämplig, varvid dock förutsättes

bibehållandet av den minskning i förhållande till dessa senare, som ligger i

tillämpningen av viktsatsen 100 gram i den inrikes viktskalan i stället för

50 gram i den internationella. Antagandet av en sådan norm för de inrikes

avgifternas bestämmande synes så mycket mer motiverat som de flesta övriga

bestämmelser, som gälla i den inrikes trycksaksrörelsen äro desamma

som i den internationella rörelsen.

De vid världspostkongressen i Paris antagna nya internationella postfördragen

skola träda i kraft den 1 juli 1948 och en eventuell ändring av de

avgifter, som äro bundna vid bestämmelserna i ifrågavarande fördrag, kan

icke ske annat än för tillämpning tidigast från nämnda tidpunkt. Detta

kommer bland annat att medföra, att vid bifall till de föreslagna avgiftsändringarna

för kor sband från en tidigare tidpunkt än den 1 nästa juli avgiften

för ett trycksakskorsband till utlandet i vikt av högst 50 gram kommer

att vara lägre än för ett inrikes trycksakskorsband av samma vikt (5

öre i det förra fallet och 10 öre i det senare). Detta förhållande kan dock

fördragsmässigt ändras den 1 juli och är icke i och för sig av någon större

praktisk betydelse.

Även efter portohöjningen torde den inrikes trycksaksrörelsen icke komma

att lämna överskott. Detta förhållande är emellertid icke att betrakta

såsom onormalt utan har även tidigare av statsmakterna godtagits. Orsak

härtill torde framförallt ha varit, att rörelsen icke ansetts kunna bära högre

avgifter, i det att den minskning i rörelsens omfattning, som de högre avgifterna

skulle medfört, beräknats komma att motväga den eljest väntade inkomststegringen

av rörelsen eller rent av förbyta denna väntade stegring i

förlust. Ett annat vägande skäl torde ha varit, att trycksaksrörelsen i sin

ordning kraftigt stimulerar utvecklingen av andra rörelsegrenar, i främsta

rummet den vinstgivande brevrörelsen. Av liknande skäl kan styrelsen icke

nu förorda en höjning av trycksaksavgifterna utöver vad som ifrågasatts.

Det är att märka, att redan den föreslagna höjningen kommer att innebära

en fördubbling av avgiften för trycksaker i lägsta viktgruppen, vilken omfattar

nio tiondelar av samtliga trycksaksförsändelser.

Masskorsbands- och gruppkorsbandsavgifterna ha formen av rabatterade

trycksaksavgifter (20 % rabatt i fråga om masskorsband och högst 50 %

rabatt i fråga om gruppkor sbanden; i båda fallen måste för rabattens åtnjutande

vissa särskilda villkor vara för handen). En höjning av portot för

trycksaker i allmänhet kommer sålunda att medföra en motsvarande höj
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

ning i fråga om de båda nu nämnda underavdelningarna av ifrågavarande

försändelseslag, utan att någon ändring av de för desamma gällande särskilda

bestämmelserna behöver vidtagas. Den sålunda inträdande höjningen

är lämplig och väl motiverad.

Affärshandlingar. Minimiportot för riksförsändelser har under hela dess

tillvaro principiellt varit knutet till portot för ett brev i lägsta viktsatsen.

En höjning av brevportot medför sålunda en motsvarande höjning av minimiportot

för affärshandlingar. Höjes icke riksbrevportot, bör alltså icke

heller minimiportot för motsvarande affärshandlingar höjas. I övrigt tillämpas

på affärshandlingarna det vanliga trycksaksportot. Dettas höjning bör

sålunda medföra en motsvarande höjning av portot för affärshandlingai.

Detta gäller såväl i riksrörelsen som i den lokala rörelsen.

Vid lokalbrevportots höjning år 1944 företogs icke en motsvarande höjning

av minimiportot för lokala affärshandlingar. En sådan anpassning efter

gällande lokalbrevporto bör emellertid nu äga rum. I övrigt bör såsom

ovan nämnts ändring i trycksaksportot medföra ändring även i portot för

lokala affärshandlingar.

Varuprov. Av samma orsaker, som angivits beträffande höjningen av portot

för trycksaker, bör även en höjning av portot för varuprov komma till stånd

i enlighet med vad nu ifrågasatts. Höjningen anpassar sig efter de vid 1947

års världspostkongress antagna reglerna för den internationella rörelsen. Det

för närvarande gällande särskilda minimiportot för varuprov skulle i enlighet

därmed bortfalla.

Paket. Portot för paket har åtminstone sedan år 1940 varit för lågt och kan

för närvarande icke beräknas fullt täcka verkets självkostnader. Behovet av

en höjning accentueras i hög grad, i händelse de av järnvägsstyrelsen begärda

allmänna godstariffhöjningarna skulle komma till stånd och än mer

om den samtidigt begärda höjningen av den från postverket utgående ersättningen

för järnvägsbefordran av post skulle bli verklighet. Vid sådana

förhållanden skulle, om postverkets taxor icke på lämpligt sätt justeras,

säkerligen, såsom tidigare skett i liknande fall, en stark övergång från

järnvägs- till postbefordran äga rum i fråga om gods, som någorlunda

lämpade sig även för den senare befordringsformen. En sådan ansvällning

av en redan förlustbringande rörelse skulle givetvis ha ogynnsamma följder

för verkets ekonomi. Den ifrågasatta höjningen av postpaketportot anses

lämplig och väl avvägd. På grund av de skiljaktiga principer, som tillämpas

vid bestämmandet av taxor för järnvägsgods och vid fastställandet av postpaketporton,

särskilt det tillämpade zontariff systemet i ena fallet och enhetsportosystemet

i det andra fallet, har det icke visat sig möjligt alt här

göra någon praktiskt nyttig jämförelse mellan de båda taxesystemen.

Postanvisningar. Postanvisningsrörelsen har som regel varit i större eller

mindre grad förlustbringande för verket, om hänsyn endast tages till de

direkta inkomsterna och utgifterna i rörelsen. De fördelar, som uppstå för

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

postverket genom att kontanta medel med postanvisningarna tillföras verkets

allmänna rörelse, liksom postanvisningsrörelsens i hög grad allmännyttiga

karaktär och jämförelsen med andra former av penningförmedling

till allmänhetens tjänst ha emellertid medfört, att någon fordran på att

rörelsen som sådan skall fullt bära sig icke framförts.

En viss höjning av dessa avgifter har emellertid ansetts ofrånkomlig. I

samband därmed har styrelsen av praktiska skäl funnit en minskning av

antalet steg i nuvarande avgiftsskala böra vidtagas, varjämte med hänsyn

till penningvärdets fall liksom till önskvärdheten att göra rörelsen praktiskt

mera användbar en höjning från 1 000 kronor till 2 000 kronor ansetts böra

företagas beträffande det maximibelopp, å vilket en postanvisning må lyda.

Inbetalningskort i postgirorörelsen. Inbetalningskorten användas i postgirorörelsen

för andra inbetalningar till ett postgirokonto än som ske i form

av överföring av medel från ett postgirokonto till ett annat. Med hänsyn till

postgirorörelsens bärighet är en höjning av postavgifterna för inbetalningar

medelst inbetalningskort icke erforderlig. Rörelsen ger för närvarande ett

fullt tillfredsställande vinstresultat. Emellertid ter sig ur andra synpunkter

en höjning som önskvärd. Ett inbetalningskort kan tjänstgöra och tjänstgör

också i regel som bärare av kortare skriftliga meddelanden från avsändare

till betalningsmottagare. På så sätt behöver vid denna form av penningförmedling

något särskilt porto icke utgå för ett förklarande meddelande. I anslutning

härtill bör minimiportot för ett inbetalningskort icke understiga det

billigaste postportot för ett skriftligt meddelande i allmänhet. En höjning

av brevkortsportot bör alltså under alla förhållanden medföra en höjning

av avgiften för ett inbetalningskort, i den mån denna eljest skulle bli lägre,

vilket bleve fallet med nuvarande inbetalningskortsporto i lägsta avgiftsgruppen.

Det är därmed icke givet, att sistnämnda porto bör sättas lika

med brevkortsportot. Sedan länge föreligger ur rationaliseringssynpunkt ett

behov av att få till stånd ett enhetsporto för alla postgiroinbetalningar medelst

inbetalningskort. Beträffande en stor procent av alla dylika inbetalningar

uttages portot hos betalningsmottagaren i samband med de inbetalade

beloppens gottskrivning å hans postgirokonto. Nuvarande portoförhållanden

nödvändiggöra en tidsödande uppdelning inom postgirokontoret av de

inkommande korten efter avgiftsgrunder, vilken procedur kunde bortfalla,

om ett enhetsporto komme till stånd. Ett dylikt enhetsporto skulle verka

förenklande och tidsbesparande inom postanstalternas kassaexpeditioner.

Det har synts styrelsen angeläget, att i nu föreliggande sammanhang även

detta rationaliseringsbehov tillgodoses. Den ifrågasatta enhetsavgiften, 20

öre oavsett det inbetalade beloppets storlek, är enligt styrelsens mening

lämplig och väl avvägd.

Rekommendation och assurans. Avgiften för rekommendation av brevförsändelser

utgör i främsta rummet ersättning för den fortlöpande bokföringen

och även i övrigt särskilt noggranna behandlingen av de rekommenderade

försändelserna, medan de befinna sig i postverkets vård. Den mini
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

mala summa, som postverket har att i rörelsen utbetala i skadestånd för

förlust av sådana försändelser eller av deras innehåll, kan här helt negligeras.

Då postverkets kostnader för rekommendationen påtagligt stegrats,

är en höjning i och för sig motiverad.

Vad som sagts om rekominendationsavgiften gäller i tillämplig mån om

assuransavgiften, som av samma skäl bör höjas. Höjningen får blott ringa

ekonomisk betydelse.

Postförskott. Styrelsen anser icke, att denna avgift, som är av relativt stor

ekonomisk betydelse för postverket, för närvarande bör höjas. Portot för

ett postförskott sammansättes av befordringsavgiften, som utgår efter det

försändelseslag, postförskottet tillhör (brev, paket etc.), eventuell rekommendations-

eller assuransavgift, avgift för postanvisning respektive inbetalningskort,

varmed postförskottsbeloppet redovisas, samt en konstant postförskottsavgift

av 10 öre, avsedd att täcka kostnaderna för bokföring in. m.

av postförskottet. Dessa kostnader ha påtagligt stegrats i en omfattning,

som talar för höjning av postförskottsavgiften. En sådan höjning skulle

emellertid av praktiska skäl icke lämpligen kunna ske med lägre belopp

än 5 öre, sålunda med icke mindre än hälften. Med hänsyn till att postförskottssystemet

i övervägande grad användes för inkassering av smärre belopp

såsom medlemsavgifter, expeditionskostnader för handlingar o. d. eller

för utkrävande av betalning för samtidigt utlämnade varusändningar av

lågt värde, kommer varje höjning av de i postförskottsportot ingående avgifterna

att ha en kännbar verkan för allmänheten och därmed givetvis på

rörelsen.

Som allmän regel sättes det högsta postförskottsbelopp, varmed en försändelse

må beläggas, lika med maximibeloppet för en postanvisning. Då

detta senare belopp föreslås höjt från för närvarande 1 000 kronor till

2 000 kronor, bör även högsta postförskottsbeloppet fastställas till''2 000

kronor.

• Utgivarkorsband och postabonnerade tidningar. Beträffande tidningsrörelsen

måste avgiftsfrågan i väsentlig mån betraktas ur en annan synvinkel

än i fråga om postverkets övriga rörelsegrenar. I sitt förhållande till postverket

intaga tidningarna otvivelaktigt en särställning, som måste anses

berättiga till ett ganska långt gående hänsynstagande från verkets sida till

tidningsvärldens väsentligaste behov och driftsförutsättningar. Denna särställning

har delvis sin grund i den historiska utvecklingen på detta område,

men den är också direkt betingad av statsmakternas principiella inställning

i fråga om postbefordringsvillkoren för periodiska skrifter. Som

en följd av denna inställning har postverkets ersättning för bestyret med

de postabonnerade tidningarna städse beräknats efter andra, för tidningsvärlden

gynnsammare grunder, än om rent affärsmässiga synpunkter skulle

anlagts på ersättningsfrågan. Man har sålunda i samband med fastställandet

av avgifterna beräknat postverkets kostnader för postabonnemangsrörelsens

bedrivande på grundval av den s. k. merkostnadsprincipen, vilken i huvud
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

sak innebär, att som utgifter i rörelsen endast räknas de belopp, som skulle

sparats åt postverket, om bestyret med postabonnemangen ej pålagts verket.

Beräkningen av utgifterna i en rörelse sker eljest i allmänhet med utgångspunkt

från att vederbörande rörelsegren skall belastas med en dess omfattning

och karaktär motsvarande andel av postverkets totala kostnader. I

yttrande till besparingsberedningens postkommitté den 14 mars 1942 rörande

ifrågasatt höjning av tidningsavgifterna har svenska tidningsutgivarföreningen

uttryckt detta förhållande på följande sätt.

En direkt parallell till postverkets tidningsrörelse kan man med fog säga

att statens järnvägars s. k. kulturbanor utgöra. Ifråga om de senare har staten

inga anspråk på vinst eller förräntning. Från början har postverkets

tidningsrörelse betraktats på samma sätt; och det synes som om ett liknande

betraktelsesätt alltjämt vore berättigat.

Nuvarande sedan år 1932 utgående avgifter kunna med fog sägas vara

fastställda i god överensstämmelse med denna uppfattning. Särskilt gäller

detta postabonnemangen, medan i fråga om utgivarkorsbanden, som till icke

ringa del äro bärare av tidningarnas för lösnummerförsäljning avsedda upplagor,

tillämpats en avgiftssättning enligt andra, för postverket från början

något mer ekonomiskt gynnsamma grunder. Med hänsyn till olika

förskjutningar i rörelsen, för vilka det icke torde vara erforderligt att närmare

redogöra i detta sammanhang, ställa sig emellertid utgivarkorsbanden

tör postverket sedan åtskillig tid tillbaka i ekonomiskt hänseende icke fördelaktigare

än postabonnemangen.

Otvivelaktigt har under och efter andra världskriget en fortgående försämring

i rörelsens allmänna ekonomi ägt rum, ehuru denna försämring

icke kan anses ha skett i samma takt som den allmänna kostnadsstegringen.

Ännu så sent som år 1943 fann styrelsen i yttrande den 11 juni över besparingsberedningens

förslag om höjning av vissa avgifter i tidningsrörelsen

tillräckligt bärande skäl icke ha förebragts för en höjning av tidningsavgifterna.

Emellertid kunde det antagas, att rörelsen redan vid denna tidpunkt

undergått en viss ekonomisk försämring. Särskilt var detta med

all sannolikhet fallet i fråga om utgivarkorsbanden. Denna utveckling har

sedan dess fortgått och särskilt påskyndats av postverkets sedan den 1 juli

1947 starkt stegrade allmänna omkostnader. Styrelsen anser det därför

vara ofrånkomligt, att en höjning av gällande tidningsavgifter nu företages

i fråga om både utgivarkorsband och postabonnemang.

En ny avgiftssättning av stadigvarande natur kan emellertid icke vidtagas

utan en ingående och komplicerad utredning, en utredning som för

att kunna bliva till avsedd nytta dessutom icke lämpligen kan företagas

annat än vid en tid av ekonomisk stabilitet i vårt land. Varken år 1941 eller

år 1943, då fråga härom av särskilda skäl uppstod, befunnos förhållandena

möjliggöra en sådan utredning. Förhållandena äro i här avgörande

hänseenden icke lämpligare vid nuvarande tidpunkt. Lika litet nu som vid

de tidigare tillfällen sedan år 1939, då frågan behandlades, skulle en dylik

utredning kunna genomföras annat än under betydande svårigheter och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

med lång tidsutdräkt, och dess praktiska värde bleve säkerligen ringa och

föga bestående.

Under sådana omständigheter kunna endast höjningar av rent provisorisk

natur nu ifrågasättas beträffande avgifterna i tidningsrörelsen. Dessa

höjningar synas tekniskt sett lämpligast böra ske i form av en procentuell

ökning av nuvarande avgifter utan någon ändring av dessas inböides nivå

eller sammansättning. Ett sådant förfarande tillämpades också ar 1920, da

tidningsavgifterna under ganska analoga förhållanden provisoriskt underkastades

en procentuell höjning.

I anslutning till vad nu sagts anser styrelsen, att samtliga avgifter i tidningsrörelsen

lämpligen böra höjas med 20 %. Härigenom skulle postverket

dels erhålla täckning för den inkomstminskning, som föranledes av

nedgången i tidningarnas vikt, och dels en viss gottgörelse för de stegrade

kostnaderna. Det kan beträffande denna höjning med fog sägas, att den är

mycket måttlig. Om fråga icke varit om en blott provisorisk höjning, torde

styrelsen icke ha ansett sig kunna stanna vid en så låg avgiftsökning.

Det bör måhända nämnas, att vid beräknandet av de nya avgiftssatserna

i anslutning till den föreslagna höjningen vissa förskjutningar i det exakta

procenttalet givetvis kunna komma att ske genom nödvändiga avrundningar

till hela öretal.

Såsom redan nämnts befordras tidningarna i postverkets inrikes rörelse

under två former antingen som utgivarkorsband eller som postabonnemang.

Avgifterna för utgivarkorsband äro:

a) för utgivarkorsband i allmänhet

It öre för varje vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt kilogram,

varvid utgivarkorsband, vars vikt understiger 25 gram, beräknas väga

25 gram;

b) för utgivarkorsband, som sändes till vissa tidningars återförsäljare

eller ombud (kommissionärskorsband)

för varje vikt av ett kilogram eller del av ett kilogram

14 öre, om tidningen utkommer med minst sex nummer i veckan, samt

18 öre, om tidningen utkommer med mindre än sex men minst ett nummer

i veckan.

För postabonnemang äro avgifterna

a) 25 öre för varje i tidningstaxan intagen abonnemangstermin, som

abonnemanget avser;

b) 24 öre för varje under en vecka utkommande nummer av tidningen,

dock lägst 48 öre; samt

c) 16 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidningens sammanlagda

årsvikt under nästföregående helårsperiod, räknad från och med den

1 oktober till och med den 30 september.

De under b) och c) angivna avgiftsbeloppen avse helår och beräknas i

förhållande därtill för kortare abonnemangsterminer. Avgiften för ett postabonnerat

tidningsexemplar får icke understiga 40 öre.

Nämnda uppgifter utvisa, att under det att en viktminskning i fråga om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 59.

de som utgivarkorsband befordrade tidningarna vid varje inläniningstillfälle

omedelbart inverkar på de avgiftsbelopp, som skola erläggas, inträder,

när det gäller postabonnerade tidningar, en eftersläpning i fråga om viktberäkningen.

År 1948 kommer sålunda årsvikten i postabonnemangsrörelsen

att beräknas på grundval av respektive tidningars vikt under helårsperioden

1 oktober 1946—30 september 1947. Effekten av ändringar av

tidningsvikterna inträder alltså genomgående i fråga om postabonnemang

först kalenderåret efter den helårsperiod, för vilken vikten beräknats.

Om den föreslagna avgiftshöjningen skulle tillämpas för hela nästa budgetar,

skulle följden fördenskull bliva, att avgiften i fråga om utgivarkorsbanden

uttoges riktigt men att i fråga om postabonnemang för höga avgifter

komme att uttagas. Möjligheter kunna visserligen sägas föreligga att

kompensera detta förhållande något följande år, då tidningsvikterna åter

stigit, men det utgör dock nu en betydande praktisk olägenhet för tidningarna.

Av följande orsaker kan denna olägenhet nu icke heller avhjälpas.

Såväl utgivarkorsband som postabonnemang vila på principen av föregående

rekvisition från tidningens abonnenter. I förra fallet sker denna

rekvisition direkt hos tidningsutgivaren, i senare fallet hos postverket. I

ena som andra fallet måste med hänsyn härtill abonnemangspriserna av

tidningsutgivaren — på samma sätt som för postverkets del gäller i fråga

om avgifterna — vara beräknade och publicerade i god tid före abonnemangsårets

ingång. Publiceringen, som sker i postverkets tidningstaxa, äger

författningsenligt rum den 1 december året före det år, för vilket abonnemangspriserna

skola gälla. Tidningsrörelsen vilar på helårsbeställningar,

ehuru beställningar för kortare perioder äro vanliga. Prishöjningar, vare

sig från utgivarens eller från postverkets sida, medföra på grund härav

stora svårigheter om det gäller att efter gjord och betald rekvisition uttaga

dem hos tidningsabonnenterna. Vid en avgiftshöjning av så genomgripande

natur som det här är fråga om torde ett sådant tillvägagångssätt praktiskt

taget vara outförbart.

Avgiftshöjningarna måste alltså, om de skola träda i kraft under år 1948

— då tidningsrekvisitionerna för året till väsentlig del redan äro gjorda —

av postverket få uttagas hos tidningsutgivarna. Ett sådant förfarande vore

givetvis förenat med stora vanskligheter, och efter vad som uppgivits kan

det under alla förhållanden för ett mycket stort antal tidningars vidkommande

betecknas som ogenomförbart i praktiken.

Av dessa skäl finner styrelsen sig böra förorda, att de ifrågasatta ändrade

tidningsavgifterna icke skola träda i tillämpning förrän den 1 januari 1949.

Med hänsyn till att de beslutade tidningsavgifterna böra vara kända för

tidningarnas utgivare senast den 1 oktober 1948 för att möjliggöra beräkningen

av följande kalenderårs abonnemangspriser liksom bedömandet av

därmed sammanhängande förhallanden, är det trots den föreslagna sena

tidpunkten för de nya avgifternas ikraftträdande enligt stvrelsens mening

ofrånkomligt att upptaga frågan om avgiftshöjningarna i tidningsrörelsen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj:ts proposition nr 59.

till avgörande samtidigt med de i övrigt föreslagna avgiftshöjningarna. Vid

de föreslagna nya avgifternas ikraftträdande på den tid, som nu förordats,

kan inkomstökningen i postverkets tidningsrörelse för budgetåret 1948/49 beräknas

uppgå till omkring 600 000 kronor.

För vissa trycksaker, som i postverkets tidningsrörelse befordras med vederbörande

tidningsexemplar utan att utgöra en integrerande del av dessa,

utgår för närvarande under vissa villkor en särskild bilageavgift med 1 öre,

om trycksakens vikt icke överstiger 25 gram, och eljest med samma belopp,

som skolat utgå, om trycksaken befordrats såsom masskorsband. Denna

senare avgift är för närvarande lägst 4 öre men kommer vid den föreslagna

höjningen av trycksakspoTtot att stiga till lägst 8 öre. Skillnaden mellan

de båda bilageavgifterna kommer vid den sålunda inträdande höjningen

att i vissa fall te sig såsom onormalt stor, t. ex. vid jämförelse mellan avgiften

för en bilaga vägande 25 gram och för en bilaga vägande 26 gram.

Emellertid föreligga inga särskilda skäl för en höjning av den lägsta bilageavgiften.

Anslutningen av den högre bilageavgilten till masskorsbandsavgifterna

finner styrelsen vara naturlig och likaledes böra bibehållas. Styrelsen

anser sålunda nuvarande bestämmelser rörande bilageavgifterna böra

förbli oförändrade. Det är dock styrelsens avsikt att vid tillfällen, då särskilt

påfallande kostnadsdifferenser eljest skulle uppstå, begagna sig av sin

rätt att vidtaga rabatteringar i fråga om bilageavgifterna.

Ekonomiska beräkningar m. m. Vid en höjning av samtliga i det föregående

berörda försändelseslag — således även brevportot och postförskottsavgiften

— bör kunna räknas med en inkomstökning för budgetår av 48,2

miljoner kronor motsvarande ett inkomstöverskott av 40,4 miljoner kronor.

Skulle styrelsens förslag som icke omfattar brevportot och postförskottsav<uften

bifallas, beräknas inkomstöverskottet för budgetåret 1948/49 uppgå

till omkring 14,5 miljoner kronor. Utan portohöjningar skulle postverkets

rörelse komma att lämna ett inkomstunderskott av 1,6 miljoner kronor for

budgetåret 1947/48 och 7,8 miljoner kronor för budgetåret 1948/49.

Ett inkomstöverskott av 40,4 miljoner kronor ligger på sannna nivå som

de fem senaste årens inkomstresultat. Tid efter annan har emellertid inom

riksdagen framhållits, att postverkets verksamhet icke bör vara inriktad på

att tillföra statskassan en för varje år ökad vinst utan att den del av överskottet,

som överstiger en normal förräntning av det i postverket nedlagda

kapitalet jämte en skälig vinstmarginal, bör användas för nedsättning av

postavgifterna samt för andra förbättringar, som komma allmänheten tdl

godo. Styrelsen har vid olika tillfällen givit uttryck åt samma uppfattning,

som synes stå i god överensstämmelse med postverkets uppgifter som ett

allmänt kommunikationsverk.

Även vid anläggande av sådana synpunkter synes postverket bora ge ett

normalt inkomstöverskott av åtminstone omkring 15 miljoner kronor. Härigenom

skulle, såvitt nu kan bedömas, verket lämnas tillräcklig rörelsefrihet

för sin verksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 59.

Styrelsen är väl medveten om att av budgetära hänsyn krav i undantagsfall

kunna ställas på ett större inkomstöverskott från postverket än styrelsen

nu med tillämpning av ett hävdvunnet betraktelsesätt framställt som

skäligt. Å andra sidan kan det i vissa lägen befinnas riktigt, om man tillåter

att verkets rörelse bedrives utan vinst eller rent av med förlust. Att avväga

hithörande förhållanden ur sådana synpunkter faller emellertid utanför ramen

för styrelsens bedömande.

Med hänsyn till det väntade otillfredsställande ekonomiska resultatet av

postverkets rörelse under innevarande budgetår är det enligt styrelsens mening

angeläget, att de avgiftshöjningar, som kunna komma att vidtagas,

träda i tillämpning vid en så tidig tidpunkt som möjligt. Styrelsen föreslår

därför, att de nya avgifterna skola tillämpas från och med den 1 mars 1948

utom beträffande avgifterna i tidningsrörelsen, vilka av förut anförda skäl

föreslås träda i tillämpning först den 1 januari 1949.

Ändringar i vissa inrikes postavgifter kunna i sin ordning föranleda ändringar

av motsvarande utrikes postavgifter. Styrelsen har för avsikt att i

sinom tid inkomma med de förslag, som av sådan anledning erfordras.

Yttranden.

Konjunkturinstitutet hänvisar till det principiella uttalande institutet tidigare

gjort i yttrande över framställning från järnvägsstyrelsen om höjning

av befordringsavgifterna vid statens järnvägar. Institutet anförde därvid

i huvudsak följande.

Enligt konjunkturinstitutets mening bör taxefrågan i rådande ekonomiska

läge i främsta rummet betraktas ur konjunkturpolitisk synpunkt. För att

minska rådande, starkt framträdande brist på samhällsekonomisk balans

böra alla rimliga metoder anlitas att dämpa det alltför starka köpkraftstrycket.

Ett viktigt led i en ekonomisk politik med detta syfte är strävandet att

genom beskärning av statens utgifter och ökning av statens intäkter åstadkomma

ett betydande överskott i den statliga budgeten. Det är enligt konjunkturinstitutets

uppfattning angeläget, att de av affärsverken till statsverket

inlevererade driftsöverskotten effektivt bidraga till uppkomsten av en

överbalanserad budget.

I rådande inflationskonjunktur synes det sålunda ur konjunkturpolitisk

synpunkt avgjort olämpligt, att statens intäkter från järnvägarna undergå

en väsentlig minskning. Enligt samma betraktelsesätt är det icke önskvärt,

att statens järnvägar i nuvarande läge tillhandahåller trafiktjänster till priser,

som — då de icke täcka samtliga med prestationen förenade kostnader

(inklusive ränta på nedlagt kapital) — i själva verket utgöra partiell

subvention av privat konsumtion och produktion. Ett ensidigt drivet prispolitiskt

ståndpunktstagande, enligt vilket varje pris- eller taxehöjning om

möjligt bör förhindras eller begränsas, kan i rådande utpräglade inflationsläge

icke försvaras ur konjunkturpolitisk synpunkt. Det kan visserligen

befaras, att en allmän uppjustering av järnvägstaxorna — förutom sin direkt

prishöjande effekt i fråga om persontrafiken — även indirekt föranleder

stegring av sådana varupriser, som äro starkt känsliga för höjda

transportkostnader. En dylik prishöjning, som i sista hand kommer stats
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

verket tillgodo, innebär emellertid en köpkraftsindragning med gynnsamma

återverkningar på samhällsekonomien och ökar därmed möjligheterna

att på något längre sikt åstadkomma en stabiliserad prisnivå. Denna verkan

av taxehöjningen synes enligt konjunkturinstitutets uppfattning böra

tillmätas väsentligt större vikt än den omedelbara olägenheten av den prisstegring,

som höjda järnvägstaxor i och för sig medföra.

Statens priskontrollnämnd erinrar, att postverket under åren 1942—1946

redovisat betydande överskott, varierande mellan 30 och 54 miljoner kronor

för år. Under åren närmast före kriget låg driftsöverskottet mellan 15 och

20 miljoner kronor.

Med hänsyn till bl. a. den prejudicerande betydelse, som höjningar av

taxor i statens affärsdrivande verksamhet kan komma att få, anser priskontrollnämnden,

att en höjning av postavgifterna i största möjliga utsträckning

bör undvikas och begränsas till vad som är oundgängligen erforderligt

för att en förlust på postverkets rörelse skall kunna undvikas och

en skälig förräntning av det disponerade kapitalet erhållas. Vad nämnden

sålunda uttalat bör äga giltighet även om det aktuella ekonomiska läget motiverar

extraordinära åtgärder för åstadkommande av en överbalanserad

statsbudget.

Stockholms handelskammare och Sveriges grossistförbund erinra, att höjda

lönekostnader hittills tillerkänts endast begränsad betydelse, där det

gällt prisförhöjningar inom näringslivet. Skulle sådana utgiftsökningar

inom de statliga affärsverken få föranleda däremot svarande avgiftsökningar,

synes det ofrånkomligt, att näringslivet i varje fall kompenseras för

dessa kostnadsstegringar genom höjda priser. I skrivelsen anföres vidare

följande.

Det kan ytligt sett förefalla, som om en höjning på föreslaget sätt av portoavgifterna

icke skulle i flertalet fall ha någon nämnvärd betydelse för de

enskilda näringsföretagen. Härvid är emellertid att uppmärksamma särskilt

två omständigheter. Dels må framhållas, att företagens marginaler

merendels äro så hårt pressade, att även mindre kostnadsökningar bli kännbara,

om de icke få slå igenom i priserna. Erinras må i detta sammanhang,

hurusom det år 1944 höjda lokalportot redan medfört på sina håll höjda

korrespondenskostnader. Dels utgör portohöjningen icke någon isolerad företeelse,

utan ökning av olika statliga taxor möter nu på olika områden,

exempelvis järnvägs- och telefontaxorna. Sammanlagt innebära dessa höjningar

en mycket tung belastning särskilt för handeln, som från detta års

början fått vidkännas starkt stegrade kostnader bl. a. jämväl i form

av höjda löner till transport- och lagerpersonal. Svårigheterna för handeln

komma att ytterligare skärpas genom den väntade omsättningsminskningen.

Mot denna bakgrund anse vi det icke rimligt, att postverkets budget nu

skall överbalanseras på föreslaget sätt. Väl finna vi det riktigt, att — sedan

alla rationaliseringsmöjligheter tillvaratagits — portoavgifterna tillmätas så,

att underskott icke uppstår. Men härifrån och till en avpassning av avgifterna

efter ett överskott på ca 15 miljoner kronor är steget långt. Enligt vår

mening — vilken synes sammanfalla med ultalanden av riksdagen om att

postavgifterna icke böra utnyttjas som skatteinstrument — böra postver
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

kets inkomster och utgiiter balansera ungefär jämnt med någon mindre

marginal för oförutsedda svängningar i inkomster och utgifter.

Det undandrar sig vårt bedömande vad generalpoststyrelsen åsyftat med

den tillräckliga rörelsefrihet för verksamheten, som det beräknade överskottet

på ca 15 miljoner kronor skulle lämna. Om därmed avses att statsverket

skulle tillföras medel för tillgodoseende av krav på nya löneförhöjningar,

må det särskilt påpekas, att avgiftshöjningarna såsom ett led i den

statliga taxepolitiken bidraga till att höja levnadsomkostnaderna även för

den stora allmänheten, inklusive statens tjänstemän, och sålunda i sin mån

själva medverka till att framkalla kraven på löneförhöjningar. En politik

med sådana konsekvenser kan icke anses välbetänkt.

De medel, som erfordras för täckande av det väntade underskottet å

poströrelsen, böra enligt vår mening uttagas genom ökning av de avgifter,

vilkas höjning kan förväntas medföra den största effekten för indragning

av köpkraftsöverskottet hos den stora allmänheten. Ur denna synpunkt torde

i första hand brevlcortsportot böra ifrågakomma för höjning. Mot en

mindre ökning av portot för trycksaker anse vi oss ej heller ha något att

erinra. Den föreslagna höjningen av portot för denna typ av försändelser

utgör emellertid i den lägsta viktklassen ej mindre än 100 procent. En sådan

ävgiftsökning för denna, inom näringslivet mycket brukade form av

försändelser är uppenbart orimlig och skulle synnerligen hårt drabba vissa

företags verksamhet. Vi anse en höjning av trycksaksportot med 20 procent

— eller samma procentsats som av styrelsen föreslagits för höjning av postavgifterna

inom tidningsrörelsen — skälig och lämplig. Härav skulle visserligen

följa, att detta porto icke komme att utgå med belopp, slutande på

5 eller 0, men olägenheterna härav väga väsentligt lättare än bördan av en

avgiftshöjning av den utav styrelsen föreslagna storleksordningen.

Ej heller kunna vi tillstyrka en höjning av paketportot. Denna form av

försändelser anlitas i stor utsträckning vid expediering av mindre order,

och varje ökning av transportkostnaderna innebär alltså här en procentuellt

sett jämförelsevis stor höjning av de totala omkostnaderna för orderna.

Vad beträffar föreslagna höjningar av andra postavgifter bör det, såvitt

vi kunna bedöma, vara möjligt — om brevkort sportot höjes på sätt styrelsen

föreslagit och om trycksaksportot ökas med 20 procent enligt vårt förslag

men paketportot bibehålies oförändrat — att vidtaga vissa reduktioner

av dessa höjningar utan att därmed äventyra underskott å poströrelsen i

dess helhet.

Svenska företagares riksförbund, som representerar företagare inom

olika kategorier och branscher inom hela landet, framhåller, att förutsättningen

för att rådande prisstopp skall kunna fortvara är, att omkostnaderna

för varornas framställning och distribution ej överstiga vad som var

gällande, när prisstoppet fastställdes. För många viktiga förnödenheter har

en fortgående stegring av omkostnaderna ägt rum, utan att motsvarande

justering av priset fått ske. Varje ytterligare ökning av omkostnaderna, till

vilken den föreslagna taxehöjningen vid postverket måste räknas, kommer

vid gällande prisstopp att medföra en omprövning för prisökning.

Förbundet vänder sig särskilt mot den föreslagna höjningen av trycksaks(korsbands-)

portot.

Invändningar mot höjningen av detta porto ha vidare framförts av

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

kungl. automobilklubben, NKI-skolan, svenska ekonomföreningen, svenska

reklamförbundet och svenska teknologföreningen.

Automobilklubben föreslår, att en ny viktgräns för trycksaker (korsband)

införes vid 50 gram och att 5 öre får kvarstå som lägsta avgift intill denna

gräns. För mass- och gruppkorsband borde i så fall samma viktsindelning

gälla med bibehållande av 20 respektive 50 % rabatt. Samma förslag tramföres

av svenska reklamförbundet.

NKI-skolan framhåller, att de billiga korsbandsportona varit av väsentlig

betydelse för korrespondensinstitutens strävan att hålla kursavgifterna nere.

Därest den av generalpoststyrelsen föreslagna höjningen av korsbandsportot

kommer till stånd, anhåller NKI-skolan, att speciella villkor skapas för

korrespondensinstituten med hänsyn till den betydelse institutens studiepropaganda

har för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Svenska ekonomföreningen och svenska teknologföreningen understryka

de svårigheter, som genom höjningen av korsbandsportot skulle förorsakas

de ideella föreningarna. Portokostnaderna belasta nämligen dessa föreningars

budget med förhållandevis betydande belopp.

Departementschefen.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att postverkets

rörelse vid oförändrade taxor kommer att utvisa underskott under saväl

innevarande som nästa budgetår. Generalpoststyrelsens förslag syftar i

första hand till att eliminera detta underskott men innebär vidare en sådan

avvägning av taxehöjningarna, att verket utöver normal förräntning av investerat

kapital lämnas tillbörlig rörelsefrihet för sin verksamhet. Vad styrelsen

sålunda föreslagit föranleder icke någon erinran från min sida.

Med anledning av vad styrelsen anfört beträffande paketportot anser jag

mig böra erinra om att statens järnvägars godstariffer och postverkets

ersättning till statens järnvägar numera höjts.

Kungl. automobilklubben och svenska reklamförbundet ifrågasätta, huruvida

icke en ny lägsta viktgräns av 50 gram kunde införas för trycksaker

(korsband), därvid 5 öre skulle kvarstå som avgift intill denna gräns.

En sådan åtgärd skulle enligt vad jag inhämtat av styrelsen helt förrycka

resultatet av de ifrågasatta höjningarna av trycksaksportot, då det övervägande

antalet korsbandsförsändelser falla under denna viktgräns. Jag anser

mig därför icke böra tillstyrka detta förslag liksom ej heller den av

Stockholms handelskammare och Sveriges grossistförbund föreslagna höjningen

av trycksaksportot med 20 %.

Det av NKI-skolan framförda förslaget om speciella villkor för korrespondensinstituten

beträffande trycksaksportot anser jag mig icke kunna

biträda. Bortsett från de tekniska svårigheter, som därigenom skulle förorsakas

postverket, synes mig eventuellt statligt stöd för korrespondensundervisningen

böra lämnas under andra former.

jag tillstyrker alltså generalpoststyrelsens förslag till avgiftshöjningar.

De nya avgifterna böra tillämpas från och med den 1 april 1948 utom

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 59.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

beträffande avgifterna i tidningsrörelsen, vilka böra träda i tillämpning

den 1 januari 1949.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att besluta, att befordringsavgifterna för brevkort, trycksaker,

affärshandlingar, varuprov, paket, postanvisningar,

inbetalningskort i postgirorörelsen, utgivarkorsband och

postabonnerade tidningar samt avgifterna för rekommendation

och assurans skola utgå med belopp och från tidpunkter,

som av mig i det föregående förordats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredrik Hawerman.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

4S0262

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:71 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad av Västerås ångkraftstation. a1 i texten
  2. BevU 1948:17 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 59 angående höjning av vissa postavgifter, jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten