Sök i Ratio Lex

Angående anslag till fiskredskapsförsåkring

1948-02-06 · 19 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:70, Angående anslag till fiskredskapsförsåkring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

1

Nr 70.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

fiskredskapsförsåkring; given Stockholms slott den

6 februari 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Sammanfattning.

I syfte att bereda fiskarena större trygghet mot ekonomiskt avbräck genom

förlust av eller skador på fiskredskap föreslås statligt stöd åt fiskredskapsförsäkringsbolag

vid större skador eller anhopningar av skador. Dessutom

hemställes om ett anslag å 37 000 kronor till organisationsbidrag vid

bildandet av fiskredskapsförsäkringsbolag m. in.

1 Bihanq till riksdagens protokoll 1948. i samt. Nr 70.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

februari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anmäler statsrådet Sträng fråga om anslag till fiskredskapsförsäkring

samt anför därvid följande.

Inledning.

För närvarande kunna fiskare erhålla ersättning för förluster av eller

skador på fiskredskap dels i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet

och dels i form av räntefria lån på viss tid. För att ersättning skall medgivas

fordras emellertid bland annat, att den ersättningssökande genom

redskapsförlusten råkat i nödställd belägenhet. Ersättning utgår med två

tredjedelar av förlustens eller skadans värde, varvid regelmässigt högst

hälften lämnas såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet samt återstoden

som räntefritt lån med en amorteringstid av åtta år.

Bidrag utan återbetalningsskyldighet anvisas ur ett reservationsanslag

till Bidrag till fiskare för förlust av fiskredskap in. m. medan lånen utbetalas

ur statens fiskredskapslånefond.

Under budgetåren 1938/39—1946/47 ha utbetalats bidrag å sammanlagt

250 000 kronor och lån å tillhopa 173 000 kronor.

Genom beslut den 12 april 1946 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för

jordbruksdepartementet att tillkalla fem sakkunniga för att i enlighet med

angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag angående fiskredskapsförsäkring.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga direktören

i Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete S. Apelkvist, tillika ordförande,

ledamoten av riksdagens andra kammare, direktören N. T. Henriksson,

fiskaren H. S. Levin samt ledamöterna av riksdagens andra kammare

folkskolläraren G. T. Skoglund och affärsföreståndaren K. B. Utbult.

Med skrivelse den 14 november 1947 ha de sakkunniga, vilka antagit benämningen

fiskredskapsförsäkringsutredningen, överlämnat betänkande i

ämnet (SOU 1947: 62).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

3

Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

lantbrulcsstyrelsen, försäkringsinspektionen, Svenska insjöfiskarnas

centralförbund, Svenska ostkustfiskarenas centralförbund, Ostkustfisk

centralförening u. p. a., Södermanlands skärgårdsfiskareförbund, Östergötlands

kustfiskareförbund, Östergötlands fiskförsäljningsförening u.

p. a., Mälarens fiskareförbund, Norra Kalmar läns kustfiskareförbund, Södra

Kalmar läns kustfiskareförbund, Ölands fiskareförbund, Kalmar läns

fiskevattensägareförbund, Gotlands fiskareförbund, Svenska västkustfiskarnas

centralförbund, Gävleborgs läns ömsesidiga fiskredskapsförsäkringsbolag,

Gävleborgs läns fiskareförbund, Gävleborgs läns fiskförsäljningsförening,

Västerbottens läns fiskareförbund, Stockholms läns fiskförsäljningsförening

u. p. a., Sörmlandsfisk, förening u. p. a., Västerbottens

läns fiskförsäljningsförening u. p. a., Storsjöfiskarnes för säljningsförening

u. p. a., Bohusläns islandsfiskares förening u. p. a., Svenska sydkustfiskarenas

centralförbund och Gotlands läns fiskeriförsäkringsbolag. Vid lantbruksstyrelsens

utlåtande ha fogats yttranden av fiskeriintendenterna i

Västerhavets och Österhavets distrikt. Svenska ostkustfiskarenas centralförbund

har överlämnat yttranden av kustfiskareförbunden i Ångermanlands,

Medelpads och Uppsala läns samt av Södra Kalmar läns kustfiskareförbund.

Utredningen.

Utredningen erinrar om, att tidigare flera utredningar gjorts för att undersöka

möjligheterna att med statligt stöd anordna försäkring av fiskredskap

men att frågan fått förfalla på grund av de stora svårigheterna med en

sådan försäkring. Genom att fiskredskapen äro utsatta för hastig förslitning

och värdeminskning äro de mindre lämpliga som försäkringsobjekt.

Vidare måste de svårberäkneliga riskerna medföra höga premier och dessutom

erfordras en vidlyftig förvaltningsapparat, bland annat för att utöva

effektiv kontroll mot missbruk.

Trots de betänkligheter som framförts mot försäkringsidéen, anser utredningen

att fiskarena, som hittills i stort sett själva fått bära de ekonomiska

konsekvenserna av redskapsförluster, böra försäkringsvägen genom riskutjämning

kunna vinna större trygghet än nu. För insjöfiskarenas del finner

utredningen dock försäkringsbehovet icke vara så stort, varför dessa

undantagas i utredningens förslag rörande anordnande av redskapsförsäkring.

I stället föreslås, att för insjöfiskarena nuvarande möjligheter att erhålla

statsbidrag eller räntefria lån skola kvarstå. Dessa möjligheter böra

enligt utredningen däremot endast under en kortare övergångstid stå de

fiskare till buds som kunna erhålla försäkringsskydd.

Försäkringsverksamheten bör enligt utredningens mening byggas upp på

lokala ömsesidiga försök ringsföreningar. Därigenom

skulle det vara lättare att få den enskilde försäkringstagaren att icke endast

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mcij:ts proposition nr 70.

tänka på sin egen fördel utan även betrakta verksamheten som hela den försäkrade

gruppens intressen. Inom en mindre grupp vore det också lättare att

påvisa, att varje ökning av utgifterna skulle medföra en ekonomisk belastning

för samtliga medlemmar av gruppen, och ju klarare detta framstode

för försäkringstagarna, desto lättare borde det vara att få deras medverkan

till att begränsa kostnaderna. En effektiv kontroll av bland annat fiskarenas

uppgifter om skadefall krävde också små områden, där man kunde få till

stånd medverkan från medlemmarnas sida. Å andra sidan erfordrades att

verksamhetsområdet bleve tillräckligt stort för att försäkringsorganet skulle

uppnå tillräcklig stabilitet och för att en erforderlig riskutjämning skulle

kunna ske.

Beträffande verksamhetsområdenas storlek finner utredningen

lämpligt, att fiskarena inom Göteborgs och Bohus samt Hallands län

sammansluta sig till en och fiskarena inom Skåne och Blekinge län till en

fiskredskapsförsäkringsförening. På ostkusten borde däremot ett antal

mindre sådana föreningar organiseras med verksamheten begränsad till ett

eller ett par län. Dessa föreningar skulle sedermera om så befunnes lämpligt

kunna sammanföras till större enheter.

Initiativ till bildande av försäkringsföreningar bör enligt utredningen tagas

av redan befintliga organisationer bland fiskarena. Något organisationstvång

skulle emellertid icke få förekomma, utan varje fiskare inom en försäkringsförenings

område skulle äga rätt att tillhöra föreningen utan att

ansluta sig till vederbörande yrkes- eller försäljningsorganisation.

Med hänsyn till att erfarenheterna av fiskredskapsförsäkring äro mycket

små, anser utredningen det nödvändigt att organisationsformen prövas innan

den definitivt utformas.

Beträffande försäkringsföreningarnas inre organisation

förordar utredningen i syfte att tillförsäkra varje medlem medbestämmanderätt

i föreningens angelägenheter, att en sådan förenings beslutande

organ skall utgöras av en stämma. Denna skulle bestå av en församling

på 25 å 50 ombud, valda av föreningens delägare. För detta ändamål

borde föreningarnas verksamhetsområden indelas i distrikt, inom vilka

skulle utses ett ombud jämte suppleant för varje påbörjat 50-tal medlemmar.

Om båtar och redskap ägdes gemensamt av ett fiskelag skulle endast

en person inom fiskelaget äga rösträtt vid val av ombud till föreningsstämman.

Stämman skulle inom sig utse styrelse, i vilken dessutom en ledamot

skulle utses av en övervakande myndighet, som enligt utredningens förslag

bör inrättas.

De invändningar som framställts mot tanken på fiskredskapsförsäkring

ha, framhåller utredningen, ofta varit grundade på vetskapen om svårigheterna

att genomföra en effektiv värdering och kontroll av förluster och

skador. Utredningen föreslår, att den erforderliga kontrollen vid inträffade

skador skall utövas genom av föreningen lokalt tillsatta besiktningsmän,

som i första hand skola utses bland medlemmarna själva.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

I fråga om premieberäkningen framhåller utredningen, att vid

hittillsvarande försök med fiskredskapsförsäkring i Sverige i allmänhet tilllämpats

de metoder som äro vanliga vid premieberäkning för skadeförsäkringar.

Man hade sålunda fastställt redskapens värde och därefter beräknat

premien procentuellt på detta värde. Utredningen finner emellertid detta

vara en både omständlig och dyrbar procedur då det gäller fiskredskapsförsäkring,

enär värdet på de olika redskapen variera i hög grad, och redskapen

olika snabbt förbrukas. Dessutom vore det vid avvägning av premierna

nödvändigt att taga hänsyn till många andra faktorer än redskapens värde,

såsom fiskeplats, årstid och fiskesätt.

Utredningen föreslår i stället, att ett helt annat system för premieberäkning

skall komma till användning, nämligen det som användes av Gävleborgs

läns ömsesidiga fiskredskapsförsäkringsbolag. I detta bolag är premien

bestämd till lägst en halv och högst en procent av den likvid för levererad

strömming som från länets fiskförsäljningsförening utbetalas till fiskarena.

Utredningen finner vissa omständigheter tala för att någon större

orättvisa icke sker vid en dylik premieberäkning. Sålunda erhölles vanligen

de största fångsterna av fiskare som arbetade intensivt, och det vore

därför rimligt att de finge betala högre premier, eftersom risken för förluster

och skador ökade med ett mer intensivt användande av redskapen.

Premien föreslås sålunda av utredningen böra beräknas till viss procent

av det totala värdet av fiskarenas försålda fångster. För de medlemmar av

försäkringsföreningarna som sälja sin fisk genom försäljningsförening borde

premien kunna uppbäras genom avdrag på likviden. Om försäljning skedde

vid sidan av försälj ningsförening borde enligt utredningens förslag fiskarena

ha skyldighet att deklarera den del av fångsten som försåldes på

detta sätt.

Med en sålunda anordnad premieberäkning behöver, framhåller utredningen,

värdering och kontroll av redskapen ske endast vid inträffade

skadefall, och man skulle komma ifrån den omständliga och dyrbara årliga

besiktningen och värderingen av redskapen för beräkning av premiens storlek.

Utredningen påpekar, att det med en sådan form för premiebetalning

skulle stöta på avsevärda svårigheter att utesluta några redskap ur försäkringen.

Med hänsyn härtill och för att försäkringen skall utformas med så

få undantag som möjligt föreslår utredningen, att alla redskap böra medtagas.

Skulle erfarenheten visa att det är ofrånkomligt med begränsningar

böra dessa tillkomma senare.

I Gävleborgs läns fiskredskapsförsäkringsbolag har premien som nämnts

utgjort en halv procent av nettovärdet å fångsterna. Verksamheten har därvid

gått med förlust, men utredningen konstaterar, att förlust icke skulle

ha uppstått om premien utgått med en procent av fångstvärdet, till vilket

belopp premien enligt bolagsordningen också kan fastställas. Utredningen

föreslår därför, att premien i de nu föreslagna föreningarna skall fastställas

till en procent av fångstvärdet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

De variationer som förekomma i riskhänseende mellan olika redskapstyper

borde enligt utredningen föranleda olika försäkringsavgifter för olika

redskap. Emellertid bleve avgiften enligt det föreslagna systemet enhetlig

för alla redskap och fångstsätt och därför måste dessa variationer motverkas

på annat sätt. Detta borde ske genom att självrisken varierades.

De redskap som medförde särskilt stora risker vid användningen skulle sålunda

åsättas större självrisk än sådana som mera sällan skadades eller

ginge förlorade. Självrisken föreslås av utredningen skola variera mellan

20 och 40 procent av skadans värde. Inom dessa gränser böra enligt utredningen

föreningarna själva få fastställa självriskens storlek för olika redskap

med hänsyn till erfarenhet om förlustrisken in. m. vid olika fiskesätt

och fångstplatser. Minsta självrisk borde dock till en början vara 100 kronor.

Om fiskredskapen förlorades i samband med förlust av fiskebåt borde

självrisken slopas. Fiskarena skola sålunda enligt utredningens förslag alltid

stå självrisk med minst 20 procent. Såsom skäl härtill anföres, förutom att

ersättningarna för hagatellartade skadefall miskas och omkostnaderna därigenom

sänkas, att det ur kontrollsynpunkt är angeläget, att varje skada

medför en ekonomisk uppoffring för försäkringstagaren, varigenom det blir

av intresse för honom att minska skadorna. Även om en viss grad av självrisk

ligger däri, att en fiskare vid förlust av fiskredskapen icke längre kan

fortsätta sitt arbete i full omfattning, förordar utredningen med vetskap om

erfarenheterna från tidigare försök med fiskredskapsförsäkring och från

andra branscher en relativt stor självrisk.

De försäkringsavgifter som skola uttagas av fiskarena böra enligt utredningen

avpassas så att de i stort sett täcka normala skador på redskapen.

Förlusterna vid exceptionella anhopningar av skador borde däremot täckas

genom statsbidrag.

För att utjämna de normala variationerna i fråga om skaderesultaten år

från år förordar utredningen att föreningarna av uppkomna överskott skola

göra avsättningar till egna fonder. Därjämte borde föreningarna

genom avsättningar till en gemensam utjämningsfond

medverka till en inbördes utjämning mellan de olika föreningarna.

Med hänsyn till att statsbidrag enligt utredningens förslag skall kunna

erhållas för täckning av eventuellt underskott och till att avsättning skall

ske till utjämningsfonden anser utredningen, att icke hela, såsom vanligen

är fallet i ömsesidiga försäkringsbolag, utan endast en viss del av det årliga

överskottet skall användas till fondbildning inom föreningarna. Sedan

fonderna blivit så stora att föreningarna konsoliderats och fonderna kunde

tillgodose behovet av erforderlig riskutjämning under normala skadeår, borde

möjligheter finnas att använda överskottet på verksamheten till premieåterbäring.

Med hänsyn till svårigheten att i förväg beräkna storleken

av de erforderliga premierna föreslår utredningen att premieåterbäringen

även skall komma till användning som premieregulator.

Utredningen förordar, att inom varje förening årligen ett belopp motsvarande

25 procent av överskottet skall avsättas till en reservfond. Därefter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 70. 1

skulle av överskottet fem procent av de på året belöpande medlemsavgifterna

inbetalas till en fond, benämnd statens utjämningsfond för fiskredskapsförsäkring.

Om överskottet icke skulle förslå till denna inbetalning,

skulle beloppet i sin helhet eller till viss del kunna efterskänkas. Sedan

inbetalningen skett skulle återstoden av överskottet avsättas till reservfonden.

Då denna uppnått en storlek motsvarande två års avgifter från medlemmarnas

sida, skulle föreningsstämma kunna besluta att, sedan nyssnämnda

avsättning till reservfonden och utjämningsfonden skett, återstoden

skulle antingen reserveras till följande år eller återbäras till medlemmarna.

Om reservfonden genom inträffade förluster eller ökning av premieinkomsterna

skulle komma att understiga det belopp som motsvarade

två års premieavgifter, skulle avsättning ske till fonden även av de belopp

som kvarstode sedan inbetalning skett till statens utjämningsfond.

Enligt utredningens uppfattning bör statsbidraget avpassas så, att

variationerna i skaderesultaten inom vissa gränser påverka storleken av de

enskilda medlemmarnas ekonomiska uppoffringar för försäkringen. Endast

härigenom kan enligt utredningen ett intresse vinnas bland medlemmarna

att effektivt söka förebygga och minska förluster och skador. Statsbidraget

skulle därför utgå till statens utjämningsfond, varifrån som förut sagts

bidrag skulle lämnas till föreningarna för att täcka utgifterna vid anhopningar

av skador. Fonden skulle tagas i anspråk om en förenings rörelse

under ett år lämnat underskott, som icke kunde täckas med eventuellt

kvarstående odisponerat belopp från föregående år och genom nedsättning

av reservfonden till halva dess belopp. Resterande underskott skulle till nio

tiondelar täckas av bidrag från utjämningsfonden medan den återstående

tiondelen skulle täckas genom ytterligare nedsättning av reservfonden.

Skulle denna ej förslå därtill, skulle uttaxering ske bland föreningens

medlemmar till ett belopp som högst motsvarade medlemmarnas årsavgift

under närmast föregående kalenderår. Om i något fall större belopp erfordrades,

borde saken bli föremål för särskilda överväganden. Storleken

av de belopp staten årligen skulle behöva anslå till utjämningsfonden har

utredningen approximativt uppskattat till 30 ä 40 000 kronor.

Dessa regler böra enligt utredningen bli föremål för noggrann omprövning

sedan närmare erfarenhet av verksamheten vunnits.

Utöver förenämnda statsbidrag till utjämningsfonden föreslår utredningen,

att statsbidrag skall utgå till hjälp vid organisationen av försäkringsföreningarna.

Detta organisationsbidrag föreslås skola utgå med tre

kronor per försäkrad medlem och år under en tid av fem år. Kostnaderna

härför beräknar utredningen till 50 000 kronor om året.

Fiskredskapsförsäkringsföreningarna komma enligt utredningen att lyda

under lagen om försäkringsrörelse och komma därför att i tekniskt och

ekonomiskt avseende stå under övervakning av försäkringsinspektionen.

Med hänsyn till att bidrag till försäkringsrörelsen även avses skola utgå av

statsmedel föreslår utredningen, att det praktiska arbetet inom föreningarna

skall bli föremål för viss offentlig granskning av över v a k a n
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

de myndighet. Denna myndighet skulle ha till uppgift bland annat att

granska försäkringsvillkoren, bedöma självrisken, förvalta statens utjämningsfond

samt beräkna och utbetala bidrag från denna fond. Till övervakande

myndighet förordar utredningen fiskeristyrelsen, som för ändamålet

bör ha en försäkringsexpert till förfogande. Denne skulle medverka vid

tillkomsten av försäkringsföreningarna och vara fiskarena behjälplig vid

fastställande av försäkringsvillkoren, utformande av stadgarna, igångsättande

av verksamheten m. m.

Yttrandena.

Det övervägande antalet remissyttranden understryker behovet av en fiskredskapsförsäkring.

I flera utlåtanden, bland vilka befinna sig de myndigheter,

som avgivit yttrande i frågan, uttalas emellertid, att utredningens

förslag icke är ägnat att läggas till grund för bestämmelser i ämnet utan

att förslaget i ett eller flera avseenden bör omarbetas.

Den föreslagna omfattningen av de olika försäkringsföreningarnas

verksamhetsområden möter icke någon erinran.

Enligt Gävleborgs låns ömsesidiga fiskredskapsförsäkringsbolag, Gävleborgs

läns fiskareförbund och Gävleborgs läns fiskförsäljningsförening bör försäkringsbolagens

verksamhet ej omfatta större områden än som beröras av befintliga

fiskareorganisationer, eftersom uppbörden av avgifter föreslås skola

ske genom dem. Viktigast är emellertid enligt nyssnämnda organisationer,

att verksamheten omfattar ett område där fångstsätt och fiskredskap äro

likartade bland medlemmarna.

Svenska insjöfiskarnas centralförbund anser, att möjlighet bör lämnas

öppen även för insjöfiskare att komma i åtnjutande av en förbilligad försäkringsform

med statligt stöd. Däremot förklara lantbruksstgrelsen och

Kalmar läns fiskevattensägareförbund, att försäkring av redskap som användes

vid sötvattensfiske icke är nödvändig. Möjligen kunde fiskare i de

större sjöarna ha behov av att deltaga i försäkringsverksamheten.

Vad beträffar förslaget om föreningarnas organisation ifrågasätter

fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt om det ej är ett onödigt

intrång i föreningarnas självbestämmanderätt, att en ledamot av styrelsen

skall utses av den övervakande myndigheten.

Ett spörsmål, som enligt flera yttranden icke tillräckligt utretts, är frågan

om kontroll och värdering av redskapen.

Statskontoret anser sålunda att försäkringsformen icke kan läggas till

grund för stöd åt fiskarena för redskapsförluster, så länge värderings- och

kontrollfrågorna ej blivit lösta. Även lantbruksstgrelsen finner detta problem

vara av avgörande betydelse och framhåller, att svårigheterna äro

utomordentliga, bl. a. på grund av vissa redskaps hastiga förslitning.

Ostkustfisk centralförening, Svenska ostkustfiskarenas centralförbund

och Gotlands fiskareförbund anse, att värdering av redskapen nödvändigtvis

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

måste ske redan vid tecknandet av försäkring och icke endast vid inträffade

skadefall. Det är enligt sistnämnda förbund en orimlighet att beräkna förlustens

värde sedan skadan skett, om man ej redan från början vet vilka

redskap som ingå i försäkringen.

Framför allt är det emellertid den föreslagna premieberäkningen

som väcker betänkligheter.

Försäkringsinspektionen anför därom bland annat.

Den unika ordning att uttaga premien som tillämpas av Gävleborgs läns

fiskredskapsförsäkringsbolag kan anses tillfullo motiverad för detta bolag

på grund av den enhetlighet beträffande fiskebåtstyp, farvatten, fiskemetoder

och fiskredskap som gäller för länets fiskare. Enbart genom variationer i

självrisken kan man emellertid ej utjämna de stora olikheter i premiernas

storlek som skulle bli följden om man fastställde dessa till en procent av

fångstvärdet. Förhållandet mellan avkastningen och redskapens nyanskaffningskostnad

varierar mellan 7,o på västkusten och 1,3 på ostkusten, och

dessa skillnader kunna ej utjämnas genom variationer i självrisken, då ju

denna endast skulle variera mellan 20 och 40 procent av skadans storlek.

Västkustfiskarena skulle sålunda komma att betala mycket högre premier

än ostkustfiskarena. Införandet av fångstvärdet som grund för premiens beräkning

torde kräva, att man samtidigt inför ett system, varigenom kostnaderna

för fiskefartygens anskaffning, drift och underhåll kunna elimineras

ur beloppet för fångstvärdet.

Inspektionen anser det icke sannolikt, att fiskarena, som visat stor försiktighet

då det gällt premieutgifter för sina båtar, skulle gå med på en så

stor utgift i premier för fiskredskapen som utredningen föreslagit.

Lantbrukssiyrelsen erinrar om att omkostnaderna för fiskredskap 1945

utgjorde på västkusten 12 procent, på sydkusten 30 procent och på ostkusten

50 procent av hela omkostnaden för fisket. Lantbruksstyrelsen, som

i anslutning härtill påpekar, att dessa olikheter skulle medföra avsevärt

högre premier i förhållande till värdet av de försäkrade föremålen pa

västkusten än på ostkusten, anför bland annat följande.

Premien skulle i Göteborgs och Bohus län uppgå till 7,6 procent och i

Norrbottens län till 0,6 procent av redskapsvärdet. Det är uppenbart, att

premien i Norrbottens län skulle bli alldeles otillräcklig. Vidare skulle

stora svårigheter uppstå om, såsom vanligen är fallet, flera olika slags redskap

användas vid samma kuststräcka och om förhållandet mellan redskapsvärde

och fångstvärde är väsentligt olika för de olika redskapen. Sa

är fallet i Blekinge, "där förhållandet mellan redskapsvärde och fångstvärde

för sillfiskets del är 4,5 men för bottengarnsfisket endast 0,8. Detta skulle

innebära, att sillfiskarena i stor utsträckning skulle få finansiera även försäkringen

på bottengarnen. Om detta skulle utjämnas genom höjning eller

sänkning av självrisken skulle självrisken för bottengarnsfiskarena bli sa

stor att försäkringsskyddet skulle bli illusoriskt. ^

Förhållandet mellan redskapsvärde och fångstvärde är avgörande tor i

vad mån den av de sakkunniga föreslagna grunden för premiernas beräkning

är hållbar eller ej, i det atl ju lägre fångstvärdet är i förhållande till

redskapsvärdet desto svårare är det att tillämpa nämnda grunder. Då jämförelsetalet

mellan dessa förhållanden för Gävleborgs län är högre an

för alla andra län på ostkusten, och försäkringsrörelsen med den av utredningen

föreslagna premieberäkningen endast med svårighet skulle kunna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 70.

bedriv38 i detta län, skulle en sådan verksamhet icke lyckas i något annat

lan på ostkusten, i varje fall icke om försäkringen skulle gälla alla redskap.

I många fall skulle sålunda de erlagda premierna icke förslå att täcka kostnaderna

för skadeersättningarna medan i andra fall, såsom på västkusten,

premierna skulle bli alltför betungande för fiskarena. De höga* avgifterna på

västkusten skulle också kunna tänkas få den konsekvensen, att fiskarena

där via den statliga utjämningsfonden skulle komma att delvis få finansiera

försäkringen på ostkusten.

Lantbruksstyrelsen ifrågasätter slutligen om man ej i stället skulle kunna

tänka sig eu försäkring mot onormalt stegrade omkostnader för fisket till

följd av redskapsförluster. Därigenom skulle det enligt lantbruksstyrelsens

uppfattning bli lättare att utöva kontroll, enär kostnadsstegringens omfattning

ofta skulle kunna styrkas genom verifikationer eller bokföringsutdrag.

Fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt anser, att utredningens kalkyler

rörande förhållandet mellan redskapens värde och fångstens försäljningsvärde

äro felaktiga. Fiskeriintendenten anför, att utredningen ej beaktat att

vad västkustfisket angår en avsevärd del av fångstvärdet faller på fiskare

som icke äga redskap och sålunda ej heller komma att försäkra några. En

omräkning av den beräknade storleken av statsbidraget för såväl organiserandet

av försäkringsföreningarna som av försäkringspremiernas storlek

är därför nödvändig om icke ekonomiska överraskningar skola uppstå för

föreningarna. Premiens storlek måste beräknas på ett betydligt lägre fångstvärde

än utredningen gjort. Intendenten föreslår i stället att premien skall

utgå med visst belopp för varje 100 kronor försäkrat värde.

Ostkustfisk centralförening och Svenska ostkustfiskarenas centralförbund

ifrågasätta om utredningens förslag överhuvud taget är praktiskt utförbart

och anföra bland annat följande.

Det kan ifrågasättas, om icke fiskarena skulle få vidkännas förlusterna

även vid katastrofskador, eftersom den föreslagna utjämningsfonden är avsedd

att bildas genom kraftigt tilltagna inbetalningar från de lokala försäkringsföreningarna.

I varje fall är förslaget byggt på rent försäkringstekgrunder

och med alltför liten kontakt med och kännedom om fiskets

förhållanden. De båda organisationerna befara, att en redskapsförsäkring

efter de grunder utredningen föreslagit skulle få mycket liten anslutning

bland ostkustens fiskare. Med hänsyn till att i varje fall ostkustens fiskare

tillhöra en av landets ekonomiskt sett allra sämst ställda befolkningsgrupper,

böra deras ekonomiska medverkan genom premiebetalning och självrisk

endast ske i begränsad omfattning. Man måste därför räkna med bidrag

av statsmedel i större omfattning än vad utredningen gjort. Vidare är

det icke möjligt att erhålla tillfredsställande och rättvisa uppgifter på värdet

av fångsterna om detta delvis skall grundas på deklarationer av fiskarena.

Endast om producentföreningarna erhålla ensamrätt att mottaga samtliga

fångster eller vissa fisksorter kan det bli möjligt att bestämma premien

i förhållande till värdet av den levererade fisken. I den mån även

andra redskap än sådana, varmed fiske av nämnda fiskslag bedrives, skall

kunna bli föremål för försäkring torde det bli nödvändigt att för dessa

fastställa premien efter värdet av de försäkrade redskapen.

Östergötlands kustfiskareförbund och Östergötlands fiskförsåljningsförening

anse det nödvändigt att anpassa premiernas storlek till riskmomenten

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

i betydligt större omfattning än som är möjligt med den av utredningen

föreslagna variationen av självrisken.

Gotlands fiskareförbund förmenar, att en fast premie måste finnas, enär

annars premiebetalningen för de fiskare som stå utanför organisationerna

blir ytterst svår att kontrollera.

Gotlands läns fiskeriförsäkringsbolag anser den föreslagna premieberäkningen

tänkbar endast inom distrikt med ensartade betingelser för fisket.

Inom andra distrikt vore det nödvändigt att anpassa premien efter redskapens

värde. Denna beräkningsgrund måste också användas då icke all fisk

försåldes genom fiskförsäljningsförening, enär fiskarenas deklarationsuppgifter

vore omöjliga att kontrollera.

Bohusläns islandsfiskares förening framhåller, att med den föreslagna

premieberäkningen för vissa redskap med lågt anskaffningsvärde skulle behöva

betalas premier, som ligga högt över kostnaden för nyanskaffning. På

grund härav och på grund av de olika stora riskmomenten för olika redskap,

vilka ej kunna utjämnas med varierande självrisk, anser föreningen

att försäkringsformen kan bli mindre lockande för ett stort antal fiskare.

Föreningen ifrågasätter om man icke till vissa större försäkringsföreningar

skulle kunna sammanföra försäkringstagare med redskap av mera enhetlig

karaktär.

Frågan om vilka te d.s kap som skola omfattas av försäkringen

har i en del av de tidigare refererade yttrandena berörts i

samband med frågan om premieberäkningen. Norra Kalmar läns kustfiskareförbund

anser, att denna fråga bör avgöras lokalt, och att det ej bör vara

något tvång för en fiskare att ha alla sina redskap försäkrade. Enligt förbundets

uppfattning skulle det eljest bli svårt att såsom medlemmar i föreningarna

erhålla fiskare med redskap, som delvis i mycket ringa utsträckning

äro utsatta för förluster.

Den föreslagna självrisken på 100 kronor är enligt flera yrkesorganisationer

alltför högt tilltagen och bör sänkas till 75 eller 50 kronor. Vidare

bör självrisken enligt deras åsikt beräknas på samtliga under året uppkomna

skador.

Södra Kalmar läns kustfiskareförbund framhåller sålunda, att det ofta

händer att skadorna vid översegling av strömmings- och laxgarnslänkar inskränka

sig till ett eller två garn men att det kan hända att samme fiskare

får sina garn överseglade kanske tio gånger på en säsong.

Gävleborgs läns fiskredskapsförsäkringsbolag påpekar, att minsta självrisken

i bolaget sedan 1945 är fastställd till 150 kronor.

Beträffande den föreslagna fondbildningen avstyrker riksräkenskapsverket,

att eu särskild statlig fond inrättas. Det vore enligt verkets

mening ändamålsenligare att alla föreningarnas överskottsmedel tillgodofördes

respektive förening och att de bidrag av statsmedel som skulle utgå

anvisades direkt av anslag å riksstaten av reservationsanslags natur. Under

samma anslag borde anvisas de medel som erfordrades till fiskare för förlust

av fiskredskap in. in.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 70.

Ostkustfisk centralförening och Svenska ostkustfiskarenas centralförbund

anse visserligen att fondbildning bör ske inom föreningarna, men att denna

som utredningen föreslagit ej bör taga sådana former att den berövar medlemmarna

intresset för sitt företag. Organisationerna uttala i anslutning

härtill, att med den föreslagna uppdelningen av överskottet på reservfond och

utjämningsfond möjligheten till återbäring skulle skjutas mycket långt fram

i tiden. Försäkringsföreningarna borde därför ej tillskjuta något belopp till

utjämningsfonden. Hälften av deras överskott skulle då kunna tillföras reservfonden

intill dess denna nått den storlek utredningen föreslagit. Därefter

skulle avsättningen till reservfonden kunna minskas. Redan efter första

verksamhetsåret borde försäkringsförening få använda den del av överskottet,

som icke användes till avsättning till reservfonden, till premiereglering.

Det är nämligen icke minst viktigt för en stor anslutning bland fiskarena

att premieåterbäring kan lämnas.

Östergötlands kustfiskareförbund och Östergötlands fiskförsäljningsförening

kunna ej tillstyrka förslaget om en gemensam utjämningsfond, bl. a.

emedan den föreslagna formen för denna stödverksamhet enligt deras mening

ej är ägnad att uppmuntra de olika föreningarna att utöva sin verksamhet

på sådant sätt, att det ekonomiska resultatet blir det bästa möjliga.

Gävleborgs läns fiskredskapsförsäkringsbolag anser, att utredningens förslag

till fondbildning icke ger försäkringsföreningarna möjlighet att förskaffa

sig ekonomisk stabilitet, varför medlemmarnas intresse kan befaras

slappna. På det sätt förslaget konstruerats ge fonderna icke inom rimlig

tid möjlighet att uppnå den summa, som föreskrivits innan återbäring ifrågakommer.

Flera organisationer anse, att statsbidrag bör utgå med högre belopp

än vad utredningen föreslagit. Enligt lantbruksstyrelsens mening föreligger

anledning antaga, att anspråken på statsmedel skola bli betydligt

större än utredningen beräknat, vilken form för försäkring som än väljes.

Statskontoret har ej kunnat bilda sig någon uppfattning om hur stort behovet

av bidrag från staten kunde tänkas bli och är ej övertygat om att det

skulle bli så lågt som utredningen beräknat.

Enligt Östergötlands kustfiskareförbund är det ej tänkbart att fiskarena

ha möjligheter att i den av utredningen föreslagna omfattningen täcka förlusterna

genom premiebetalning, utan staten måste lämna verksamheten

stöd i erforderlig utsträckning.

Återbäring bör enligt flera yttranden kunna ske betydligt tidigare

och i större omfattning än utredningen föreslagit för att få fiskarena intresserade

av att deltaga i försäkringen.

Den föreslagna övervakande myndigheten har försåkringsinspektionen

ej något att invända mot, medan lantbruksstyrelsen anser en

sådan föga ändamålsenlig.

I flertalet yttranden understrykes behovet av en försäkrings 1c o ns

u 1 e n t. Lantbruksstyrelsen uttalar emellertid i detta sammanhang, att

denne konsulent bör lyda under försäkringsinspektionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

Gotlands fiskareförbund anser det slutligen vara synnerligen anmärkningsvärt,

att hjälp vid skada, varigenom fiskare råkat i nödställd belägenhet, ej

skall kunna erhållas av statsmedel efter genomförandet av utredningens

förslag. Då det ej är fråga om obligatorisk försäkring skulle detta innebära

en avsevärd försämring av nuvarande möjligheter att erhålla ersättning.

Föredraganden.

De osäkerhetsmoment som äro förbundna med fisket och den ekonomiska

otrygghet, som vissa yrkesfiskare i högre grad än de flesta andra näringsutövare

äro utsatta för, sammanhänga i icke obetydlig utsträckning med

riskerna för förluster av och skador å fiskredskapen. Gå fångstredskapen

förlorade, medför detta understundom kännbara ekonomiska konsekvenser,

eftersom redskapen kunna representera betydande värden och icke sällan

vid sidan av båtarna utgöra fiskarenas enda produktiva tillgångar. Som

framgår av den lämnade redogörelsen ha genom statsmakternas försorg

möjligheter att erhålla bidrag av det allmänna skapats för fiskare, som genom

förlust av fiskredskapen kommit i nödställd belägenhet. Denna understödsform,

som med hänsyn till att stora delar av fiskarbefolkningen länge

tillhört de socialt och ekonomiskt missgynnade grupperna kan anses väl

motiverad, är emellertid förenad med vissa olägenheter. För det första är

det i huvudsak endast i synnerligen ömmande fall som hjälp på detta sätt

kan utgå. För det andra är förfaringssättet med individuell prövning av

den bidragssökandes ekonomiska ställning och behov både omständligt och

tidskrävande.

Vid åtskilliga tillfällen har man därför varit inne på tanken att genom

ett försäkringssystem söka utjämna riskerna och minska de ekonomiska

verkningarna av redskapsförluster. Försök i denna riktning ha företagits

både utomlands och i vårt land. De erfarenheter som därvid vunnits, särskilt

av det försök som gjorts av Gävleborgs läns ömsesidiga fiskredskapsförsäkringsbolag,

synas tala för att denna väg skulle vara framkomlig eller

åtminstone förtjänt av att prövas i större sammanhang. Genom ett sådant

system skulle man måhända också i någon mån kunna ersätta den nuvarande

bidragsformen.

Det ligger i öppen dag att avsevärda svårigheter äro förbundna med en

dylik verksamhet. Olikheter i redskapsutrustning och fångstsätt samt fiskeplatsernas

olika belägenhet medföra, att redskapen icke i samma grad äro

utsatta för skade- och förlustrisker och ej heller förslitas i samma takt.

Detta måste i sin tur medföra svårigheter vid fastställande av försäkringsvärde

och försäkringsavgifter. Möjligheterna till kontroll mot missbruk av

försäkringen äro också begränsade. Fn fiskredskapsförsäkring måste därför

om den skall leda till önskat resultat med nödvändighet bygga på försäkringstagarnas,

i detta fall fiskarenas, intresse för verksamheten och organiseras

så, att fiskarena få eu stark känsla av samhörighet och gemensamt

ansvar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 70.

Att nu berörda förhållanden måste komma att inverka på utformningen

av försäkringsbestämmelserna, exempelvis i fråga om beräkning av premier

och självrisk, synes uppenbart. Det är under dessa omständigheter

möjligt att förevarande försäkringsform till en början innan närmare erfarenheter

vunnits kan komma att te sig mindre lockande för fiskarena.

I detta sammanhang bör då understrykas att det förslag, som framlägges i

det följande, icke utgör ett försök att införa obligatorisk fiskredskapsförsäkring

utan i huvudsak endast avser att möjliggöra bildandet på frivillighetens

väg av försäkringsföretag för detta ändamål genom att uppdraga

riktlinjer för verksamheten och angiva principerna för det ekonomiska

stöd, som det allmänna i form av organisationsbidrag och medel till mötande

av onormalt stora förluster bör ställa till förfogande. Initiativet förutsättes

sålunda komma att utgå från yrkesutövarna själva, och statens

medverkan kan därför i huvudsak sägas innebära en hjälp till självhjälp.

Bestämmelserna för verksamheten torde också till en början närmast vara

att betrakta såsom provisoriska, och sedan man vunnit någon erfarenhet

torde en revidering av desamma böra övervägas.

Från dessa allmänna utgångspunkter anser jag i likhet med fiskredskapsförsäkringsutredningen

fiskarena kunna uppnå det nu angivna syftet

att åstadkomma riskutjämning och vinna större trygghet i sin yrkesutövning

genom att de sammansluta sig i ömsesidiga försäkringsföretag.

Vid fastställande av verksamhetsområde för ett dylikt företag måste hänsyn

tagas till rådande olikheter i fråga om redskapsutrustning och fångstmetoder

mellan olika geografiska områden samt största möjliga enhetlighet

i dessa hänseenden eftersträvas för varje företag. På de av utredningen

angivna skälen synes sålunda lämpligt, att fiskarena i Göteborgs

och Bohus samt Hallands län inrätta ett försäkringsföretag, medan fiskarena

på sydkusten bilda ett annat. För ostkustens vidkommande torde

man böra förutsätta flera försäkringsföretag. Härvid bör givetvis iakttagas,

dels att varje företag omfattar fiskare med så likartade fiskemetoder

och redskap som möjligt, och dels att försäkringsföretagen och fiskförsäljningsföreningarna

i största möjliga utsträckning komma att omfatta

samma område. För insjöfiskarena torde behovet av redskapsförsäkring

vara avsevärt mindre än för havsfiskarena. Skulle emellertid insjöfiskarena

visa sig intresserade av att utnyttja de möjligheter till statsbidrag vid

redskapsförsäkring, som avses för kust- och havsfiskarena, bör givetvis

hinder icke möta därför.

Ett sålunda bildat företag bör enligt mitt förmenande stå öppet för alla

de fiskare inom företagets verksamhetsområde, som önska ansluta sig.

Ehuru initiativ till bildande av försäkringsföretag måhända i de flesta fall

kan väntas utgå från befintliga fiskareorganisationer bör sålunda icke medlemskap

i sådan sammanslutning föreskrivas såsom villkor för inträde som

delägare i försäkringsföretag.

Vidare torde hinder ej höra möta för redan existerande eller nytillkomna

ömsesidiga försäkringsbolag att förutom fiskredskapsförsäkring även

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

15

driva annan försäkringsverksamhet därest tillstånd därtill erhålles jämlikt

lagen om försäkringsrörelse. En förutsättning för att statsbidrag skall

kunna utgå till sådana bolag för förluster å redskapsförsäkringen torde

dock böra vara, att denna hålles helt skild från bolagets övriga verksamhet.

I organisatoriskt avseende torde försäkringsföretagen böra anpassas efter

bestämmelserna i det förslag till lag om försäkringsrörelse som i år

framlägges för riksdagen och avses träda i kraft den 1 januari 1949. Företagen

torde sålunda böra organiseras såsom ömsesidiga försäkringsbolag.

Regler beträffande sådana bolags organisation lämnas i nämnda lag, och jag

torde därför icke närmare behöva ingå på denna fråga. Utredningen har

föreslagit, att i bolagens styrelse skulle ingå en ledamot och en suppleant

såsom representanter för en övervakande statlig myndighet, men med hänsyn

till att garantier på annat sätt torde förefinnas för att statens intressen

bliva tillgodosedda synes en sådan anordning icke vara av behovet påkallad.

För att sådant bolag skall äga rätt att meddela försäkring med statsbidrag

torde, förutom att bolagsordningen i enlighet med vad i nyssnämnda

lagförslag sägs blivit stadfäst av Kungl. Maj :t, böra fordras, att bolaget

av Kungl. Maj :t antagits till försäkringsgivare med ändamål att meddela

här avsedd försäkring med statsbidrag. Sådant medgivande bör givetvis

lämnas endast under förutsättning att bolagets verksamhet kan anses bliva

till gagn för fiskarena och därmed också för det allmänna. Förutsättning

för antagande bör vidare vara att bolaget skall ställa sig till efterrättelse de

grunder för försäkringsverksamhetens bedrivande, som angivas i det följande

eller som i enlighet med sagda grunder meddelas av Kungl. Maj :t

eller försäkringsinspektionen, ävensom att bolaget i övrigt handhar försäkringsverksamheten

på ett sätt, som är ägnat att främja syftet med densamma.

Skulle bolaget bryta häremot och icke ställa sig till efterrättelse föreläggande

att vidtaga rättelse, bör antagandet kunna återkallas av Kungl.

Maj :t. Antagandet bör vidare upphöra att gälla, om bolaget träder i likvidation

eller kommer i konkurstillstånd.

Försäkringen bör endast avse de direkta förluster som kunna åsamkas

fiskarena genom att fiskredskap förstöres eller skadas. Försäkringen bör

sålunda icke avse det avbräck som kan vållas fiskarena genom avsaknaden

av redskap under tiden till dess nya fiskredskap kunna anskaffas i stället

för de förlorade eller skadade.

Såsom förut berörts erbjuder utformningen av en fiskredskapsförsäkring

betydande svårigheter. Framför allt gäller detta möjligheterna att anordna

en effektiv värdering av redskapen och kontroll av anmälda förluster

och skador och att på ett rättvist sätt bestämma grunderna för försäkringsavgifterna

och dessas storlek. Det vid skadeförsäkring i allmänhet tillämpade

systemet att sätta avgifterna i relation till försäkringsobjektens värde

och förefintliga risker skulle onekligen giva det rättvisaste resultatet. Detta

förutsätter emellertid att de olika redskapen på förhand måste åsättas bestämda

värden, vilket skulle nödvändiggöra en vidlyftig och dyrbar organisationsapparat,

i synnerhet som värderingen på grund av redskapens

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 70.

starkt varierande hållbarhet och förslitning måste ske med relativt korta

mellanrum. Genom att icke göra premiernas storlek beroende av redskapens

värde, torde man emellertid kunna undvika en sådan förhandsvärdering.

Visserligen bliva svårigheterna att efter inträffade skadefall kontrollera

försäkringstagarnas uppgifter om skadornas och förlusternas storlek

därigenom större, men genom att, såsom utredningen föreslagit, låta kontrollen

ombesörjas av lokalt tillsatta besiktningsmän, som själva äro fiskare

och medlemmar av försäkringsbolagen, torde likväl ett tämligen tillförlitligt

resultat härutinnan kunna erhållas.

Den omständigheten att det statistiska underlaget beträffande omfattningen

av fiskredskapsförlusterna är synnerligen ofullständigt och riskerna

därför icke möjliga att uppskatta på förhand medför ävenledes, att en

premieberäkning på grundval av redskapens värde icke synes kunna åvägabringas.

Det av utredningen förordade tillvägagångssättet att låta premien

utgå med en viss procentsats av fångstvärdet, synes mig därför av praktiska

skäl vara att föredraga framför andra alternativ. Därvid torde hela fångsten

böra läggas till grund för premieberäkningen, oavsett om alla i fisket deltagande

fiskare äro delägare i redskapen. Det på västkusten praktiserade

systemet att fiska i lag och dela vinsten mellan lagets medlemmar, oberoende

av om de äro delägare i båt och redskap, torde nämligen för de fiskare

som ej äro delägare, såvitt nu är i fråga, närmast kunna betraktas som

en anställningsform och sålunda icke böra inverka på premiens storlek.

Utredningens förslag att försäkringsavgiften skall generellt fastställas till

ett belopp som svarar mot e n procent av värdet av försåld fångst, oavsett

de olikheter i fråga om redskapsutrustning och riskmoment som kunna föreligga

mellan försäkringsbolagens verksamhetsområden kan jag däremot icke

ansluta mig till, så mycket mindre som jag av skäl som i det följande skola

utvecklas ej är beredd att tillstyrka, att en för samtliga företag gemensam

riskutjämningsfond inrättas. En dylik beräkningsgrund skulle med hänsyn

till att förhållandet mellan fångsternas och redskapens värde varierar starkt

mellan olika delar av landet leda till att premien på vissa håll bleve alltför

hög, medan den på andra kanske skulle bliva otillräcklig. I stället torde den

procentsats på fångstvärdet, med vilken premien bör utgå, i princip böra

beräknas för varje försäkringsbolag och på sådant sätt, att täckning erhålles

för administrationskostnader och normala förlustrisker. Härvid bör vederbörlig

hänsyn tagas till de särskilda omständigheter och riskmoment som

kunna förefinnas inom varje verksamhetsområde. Vid avvägningen av premiens

storlek bör dessutom hänsyn tagas till behovet av att under verksamhetsår

med normal skadefrekvens avsättning skall kunna göras till

fondbildning inom bolagen. Försäkringsbolag bör vara skyldigt att ställa sig

till efterrättelse de föreskrifter i fråga om premiernas storlek, som försäkringsinspektionen

från nu angivna utgångspunkter kan finna erforderligt

meddela. Fondbildningen bör till en början vara relativt stor så att bolagen

snabbt konsolideras och erhålla ekonomisk stadga. Med hänsyn till att statsbidrag,

vartill jag återkommer i det följande, icke avses skola utgå på det

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 70.

17

sätt utredningen föreslagit, torde kravet på fondbildning inom bolagen böra

skärpas i förhållande till utredningens förslag. Avsättning torde sålunda

böra ske, förutom till reservfonden, med 75 procent av nettoöverskottet till

eu fond, förslagsvis benämnd skaderegleringsfonden, intill dess denna uppnått

en storlek motsvarande tre gånger de årliga försäkringsavgifternas

storlek. Därefter torde avsättningarna kunna minskas till 50 procent av nettoöverskottet

till dess sistnämnda fond vuxit till fem gånger försäkringsavgifternas

storlek, varefter någon avsättning till densamma icke synes behöva

föreskrivas. Skulle fonden nedgå under det sålunda föreskrivna beloppet,

torde avsättning ånyo böra vidtagas.

Vid beräkning av överskottet å sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse

må i skattehänseende avdrag göras, förutom för driftkostnader, för

avsättning till bland annat sådan reservfond, som av ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt

bildas enligt gällande föreskrifter om allmänna grunder

angående försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma

husdjurssjukdomar. Starka skäl synas tala för att avdrag må göras även

för avsättningar till nu omförmälda skaderegleringsfond för fiskredskapsförsäkringsbolag.

Med hänsyn till att den statsunderstödda försäkringsverksamheten

i fråga om fiskredskap icke avses skola påbörjas förrän den 1

januari 1949 torde dock ej erfordras att denna fråga upptages till behandling

redan nu.

Nära sammanhängande med försäkringsavgifternas storlek äro frågor om

självrisk, återbäring av avgifter och uttaxering. Även dessa frågor synas

böra behandlas särskilt för varje försäkringsbolag.

Med det här förordade systemet för beräkning av försäkringsavgifterna

synes uppbörden av dessa lämpligen böra ske på det sätt utredningen föreslagit,

d. v. s. genom att fiskförsäljningsföreningarna vid utbetalning till

fiskarena av likvider för levererad fisk göra avdrag för försäkringspremierna

och inleverera dessa till försäkringsbolagen. I den mån uppbörden ej kan

anordnas på detta sätt, torde fiskarena i stället böra till bolagen avlämna

deklaration över sina fångster och i samband därmed inbetala premien. Även

denna fråga torde emellertid böra regleras närmare av de olika försäkringsbolagen

med hänsyn till de lokala förhållandena.

Som jag förut framhållit böra utgifterna för redskapsförsäkringen under

normala skadeår täckas av försäkringsavgifterna och statens medverkan

inskränka sig till bidrag vid större förluster. Utredningen har föreslagit,

att bolagen utöver avsättningar till reservfonden även skulle avsätta medel

till en gemensam fond, till vilken även staten skulle lämna bidrag. Ur denna

fond skulle bidrag utgå till de olika bolagen vid större förluster. Med

hänsyn till det här föreslagna sättet för premiebetalningen torde emellertid

vissa nackdelar vara förbundna med en sådan anordning. Risk skulle sålunda

föreligga för att försäkringsbolag inom sådana distrikt där fångstvärdet

är högt i förhållande till redskapsvärdet genom denna fond skulle komma

att i icke obetydlig utsträckning få bidraga till försäkringen av redskap

2 Bihnmj till rikstlnijens protokoll I Uti ti. 1 samt. Nr 70.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

inom sådana distrikt där förhållandet mellan fångstvärde och redskapsvärde

är det omvända. Vidare skulle fondbildningen inom de olika bolagen

gå mycket långsamt. Medlemmarnas intresse för redskapsförsäkringen kunde

därigenom befaras minska. Övervägande skäl synas därför tala för att

någon sådan utjämningsfond icke bildas utan att bidrag vid större förluster

utgår direkt av statsmedel såsom förstärkning, där så erfordras, av

varje bolags skaderegleringsfond. För att icke anspråken på statsbidrag

skola bliva alltför stora, har jag i det föregående förordat en höjning av kravet

på bolagens egen fondbildning i förhållande till vad utredningen föreslagit.

För att ytterligare öka intresset hos försäkringstagarna att nedbringa

utgifterna torde även vid katastrofförluster en viss del av skadorna böra

betalas av försäkringstagarna själva.

Vid förlust å försäkringsverksamheten under visst år synes sålunda skaderegleringsfonden

böra tagas i anspråk intill halva dess belopp. Skulle därefter

ytterligare förluster kvarstå torde statsbidrag böra utgå till täckning

av nio tiondelar av dessa förluster, medan resterande tiondel synes böra täckas

antingen genom anlitande av andra för ändamålet disponibla medel eller

genom uttaxering hos delägarna.

Utöver nämnda statsbidrag torde det allmänna även böra lämna försäkringsbolagen

understöd vid starten, vilket understöd lämpligen kan utgå

på sätt utredningen föreslagit, nämligen i form av organisationsbidrag med

tre kronor per kalenderår för varje medlem i bolaget. För att göra fiskarena

intresserade av att snabbt få igång försäkringsverksamheten torde sådant

bidrag icke böra utgå för tid efter den 31 december 1953. Även sådana

bolag som bildats före den 1 januari 1949, då ifrågavarande bestämmelser

avses träda i kraft, synas emellertid böra ha möjlighet att erhålla organitionsbidrag.

Storleken därav torde böra bestämmas av Kungl. Maj :t efter

prövning i varje särskilt fall.

Fiskredskapsförsäkringsbolagen komma att i tekniskt och ekonomiskt avseende

stå under övervakning av försäkringsinspektionen. Emellertid torde

även det praktiska arbetet inom företagen böra stå under en viss övervakning

från statens sida, och den förut i år föreslagna fiskeristyrelsen med

statens fiskeriförsök torde lämpligen kunna anförtros denna uppgift. För

att försäkringsverksamheten snabbt skall komma igång torde ett mindre

belopp böra ställas till styrelsens förfogande att användas till propaganda

bland fiskarena och för rådgivande verksamhet beträffande utformandet av

bolagsordning, allmänna försäkringsvillkor m. m.

Av praktiska skäl synes det lämpligt att ifrågavarande bestämmelser träda

i kraft den 1 januari 1949. Med hänsyn till svårigheterna att bedöma

storleken av skadorna på fiskredskap och anslutningen till fiskredskapsförsäkringsbolagen

är det icke möjligt att ens med någorlunda säkerhet bestämma

huru stort belopp som kan erfordras för att täcka statens utgifter

för ifrågavarande ändamål. I avvaktan på närmare erfarenheter torde för

ändamålet böra beräknas ett förslagsanslag å 50 000 kronor. Med hänsyn

till tidpunkten för bestämmelsernas ikraftträdande torde några medelsan
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

KuixqI. Maj:ts proposition nr 70.

19

språk icke vara att emotse förrän budgetåret 1949/50. Under dessa omständigheter

torde anslaget för nästa budgetår böra uppföras med allenast ett

formellt belopp av 100 kronor. För organisationskostnader under första

året torde behöva beräknas förslagsvis 25 000 kronor och för propaganda

och rådgivande verksamhet torde böra avses ett belopp av 12 000 kronor.

För dessa ändamål torde sålunda för nästa budgetår böra anvisas ett förslagsanslag

av 37 000 kronor. Då såsom tidigare framhållits hinder icke

torde böra möta för bolag, som bildats före den 1 januari 1949, att komma i

åtnjutande av organisationsbidrag avse de nu angivna beloppen kostnaderna

för ett helt verksamhetsår.

Jag har förut påpekat att det nu förordade systemet med fiskredskapsförsäkring

närmast är att betrakta som ett försök. De föreslagna reglerna torde

inom ej alltför avlägsen framtid vara i behov av översyn och jämkningar.

Tills vidare torde därför möjligheterna böra kvarstå för fiskare att av statsmedel

erhålla bidrag och lån vid förlust av eller skada på fiskredskap, om

de därigenom råkat i nödställd belägenhet. Sedan försäkringsverksamheten

erhållit tillräcklig stadga, torde emellertid böra tagas under förnyat övervägande

huruvida fiskare, som har möjlighet att ingå i fiskredskapsförsäkringsbolag,

skall äga rätt att direkt av statsverket erhålla bidrag vid förlust

av fiskredskap.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, sedan riksdagen fattat beslut

i ärendet, utfärda bestämmelser om statsbidrag till fiskförsäkringsbolag

m. m. enligt förut angivna grunder.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln

anvisa

dels till Fiskredskapsförsäkring: Bidrag vid försäkringsförluster

ett förslagsanslag av .............. kronor 100;

dels ock till Fiskredskapsförsäkring: Organisationsbidrag

m. m. ett förslagsanslag av .............. kronor 37 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Herlitz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:180 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån och bidrag till vissa skogsförbättringsåtgärder. a1 i texten
  2. JoU 1948:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fiskredskapsförsäkring. s. 1 i texten