Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
1948-02-13 · 23 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1948:74, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
Dokumentets text
Kungi. Maj:ts proposition nr 74.
1
Nr 74.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt
vissa i statens tjänst anställda personer; given Stockholms
slott den 13 februari 1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under
punkterna l:o—15 :o hemställt.
GUSTAF.
John Ericsson.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 februari
1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Statsrådet Ericsson anmäler uppkomna frågor om pension åt vissa i statens
tjänst anställda personer och anför därvid.
I propositionerna nr 72 till 1946 års riksdag och nr 70 till 1947 års riksdag
angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer hava förordats
vissa huvudgrunder för bestämmandet av riksdagspensioner. Enligt
dessa huvudgrunder har beträffande anställningshavare, vilkas pension beräknats
utgå tidigast från och med den 1 juli 1946, anknytning skett till de
pensionsunderlag för tjänstemän och arbetare i statens tjänst, som fastställts
i allmänna tjänstepensionsreglementet av den 30 december 1941 och
1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare samt genom år 1946 vid
I
Bihang till riksdagens protokoll 19A8. t sand. Nr 74.
opaginerad Kontrollera mot PDF
- Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
tagen ändring av de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna (kungörelse
nr 462/1946), därvid förutsatts, att å pensionerna skulle utgå rörligt
tillägg och kristillägg. Pensioner, som beviljats att utgå från tidpunkt
före den 1 juli 1946, ha däremot bestämts till enligt äldre grunder beräknade
belopp, å vilka avsetts utgå tilläggsförmåner i form av dyrtidstillägg
och kristillägg. Sistnämnda pensioner hava därefter från och med den 1 juli
1940 omreglerats enligt kungörelsen den 31 maj 1946 (nr 402) angående
omreglerad tjänstepension, och hava efter omregleringen även å dessa pensioner
utgått rörligt tillägg och kristillägg.
Med giltighet från och med den 1 juli 1947 hava utfärdats nya tjänstepensionsreglementen
för tjänstemän och arbetare (1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
respektive 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare)
ävensom nya summariska arbetarpensionsbestämmelser (kungörelse
nr 490/1947 med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst). Å pensioner enligt sålunda senast utfärdade pensionsbestämmelser
utgår rörligt tillägg under samma förutsättningar och med beräkning
enligt samma procenttal, som gälla angående höjning av månadslön,
angiven i de i statens löneplansförordning intagna grundlönetabellerna
(under budgetåret 1947/48 12 procent). Från och med samma tidpunkt,
sålunda den 1 juli 1947, sker tillika jämlikt kungörelse nr 657/1947 viss
omräkning av tidigare beviljade pensioner. Även efter ikraftträdandet av
nu angivna pensionsbestämmelser torde böra tillämpas de huvudgrunder för
bestämmandet av riksdagspensioner, som förordats i de förenämnda propositionerna
nr 72 till 1946 års riksdag och nr 70 till 1947 års riksdag, med
iakttagande tillika, att pensioner, som uträknats enligt sagda huvudgrunder,
böra omräknas enligt nyssnämnda kungörelse nr 657/1947, i vad de
avse tid efter den 30 juni 1947. Å sålunda omräknade pensioner bör utgå
rörligt tillägg enligt nyss angivna, för pensioner enligt 1947 års pensionsbestammelser
gallande regler. Omräkning enligt vad nu sagts äger rum
aven beträffande tidigare beviljade pensioner. Omräkningen innebär beträffande
riksdagspensionerna i allmänhet eu förhöjning av de sammanlagda
pensionsförmånerna med omkring tio procent. I fråga om pensioner, vilka
bestamts till belopp, motsvarande de år 1946 fastställda beloppen för de
summariska arbetarpensionerna, blir höjningen mer avsevärd, i det att pensionerna
genom omräkningen bringas upp till samma nivå som dylika
pensioner enligt kungörelsen nr 490/1947. Beträffande de icke sällan förekommande
fa''l då beviljande av pensioner av sistnämnda slag innebär eftergivande
av det författningsenligt gällande villkoret, att av erforderliga
femton tjanstår minst tolv år skola ligga i tiden före 00 års ålder, torde
skäl tala för att pension icke beviljas med högre belopp än lägsta i författningen
angivna (enligt kungörelsen nr 490/1947 1 116 kronor för manlig
och 804 kronor för kvinnlig arbetare), även om den sammanlagda tjänstetiden,
därest en större del av densamma legat före 60 års ålder, författningsenhgt
skulle hava berättigat till högre pension. Vid beräkningen av vissa i
det följande föreslagna pensioner har begränsning av pensionsbeloppet ägt
rum i enlighet härmed.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
1 ro.
3
Förre vicekonsuln vid svenska konsulatet i Amsterdam, konsuln Johan
Erik Rosenberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Rosenberg, som är svensk undersåte, är född år 1875 och således omkring
73 år gammal;
att han under tiden 1 augusti 1889—30 september 1947 varit anställd vid
Sveriges olönade konsulat i Amsterdam;
att han den 19 september 1907 förordnats till vicekonsul vid konsulatet
samt den 30 augusti 1932 av Kungl. Maj:t tillagts konsuls namn;
att Rosenberg, som intill september 1907 avlönats av konsulatchefen,
därefter i egenskap av vicekonsul avlönats medelst den till konsulatet utgående
kontorskostnadsersättningen, varvid avlöningen beräknats med utgångspunkt
från löneförmånerna för 2:e vicekonsul, med vilken Rosenberg
med hänsyn till fullgjorda arbetsuppgifter närmast kan jämföras;
att hans anställning varit förenad med full daglig tjänstgöring och uteslutande
avsett arbetsuppgifter, hänförande sig till konsulatverksamheten;
samt att Rosenberg städse med samvetsgrannhet, plikttrohet och redlighet
fullgjort sina åligganden.
Svenska beskickningen i Haag har hemställt om utverkande av pension åt
Rosenberg.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Rosenberg till belopp av 5 772 kronor
för år och därvid anfört följande.
Statskontoret vill beträffande föreliggande framställning erinra, att statsmakterna
tidigare medgivit pension av statsmedel åt person, som tjänstgjort
inom svenska konsulatväsendet under likartade villkor (1931: prop.
nr 181, p. 1, bankoutsk. uti. nr 27, p. 20, riksd. skr. nr 202, p. 15, angående
pension åt vicekonsuln i Liverpool, konsuln E. A. Enhörning). Ämbetsverket
får i överensstämmelse härmed tillstyrka, att pension beredes Rosenberg.
Rosenbergs avlöningsförmåner ha ungefärligen motsvarat 2:e vicekonsuls.
Då 2 :e vicekonsul i civila avlöningsreglementet varit placerad i 21
lönegraden, förefaller det skäligt, att Rosenbergs pension efter sedvanliga
beräkningsgrunder beräknas med utgångspunkt från pensionsunderlaget
för lönegrad Eo 21 enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, 4 800
kronor. Enär Rosenberg kan åberopa mer än 30 tjänstår, torde pensionen
alltså med hänsyn till att han icke fått vidkännas några pensionsavdrag
böra fastställas till (4 800 — 480 ==) 4 320 kronor för år, varmed
skulle följa rörligt tillägg och kristillägg. Efter omreglering enligt
kungörelsen nr 657/1947 skulle pensionen uppgå till (4 320 X 136/100 X
98,2/100 =) 5 772 kronor för år. Å detta belopp bör följa rörligt tillägg
enligt 1947 års grunder.
Med biträdande av statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre vicekonsuln vid svenska konsulatet i Amsterdam,
konsuln Johan Erik Rosenberg må, räknat från och med
4
Kungl. Maj ds proposition nr 74.
den 1 oktober 1947, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd in. in. uppbära en
årlig pension av 5 772 kronor.
2:o.
Timläraren vid försvarets läroverk docenten Nils Gustaf Otto Frödin. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Frödin är född den 6 januari 1883 och således 65 år gammal;
att han promoverats till filosofie doktor den 31 maj 1913;
att han den 3 juni 1914 förordnats till docent i geologi vid Uppsala universitet
samt därefter dels innehaft docentstipendium och fullgjort därmed
förenad undervisningsskyldighet under sammanlagt 7 år, nämligen tidsperioderna
1 juli 1914—30 juni 1915, 1 januari 1919—30 juni 1922, 1 februari
1925—31 juli 1926 och 1 juli 1931—30 juni 1932, dels varit tillförordnad
professor vid universitetet under tiden 12 januari 1922—4 september
1924, dels ock under åren 1929—1931 och 1933 meddelat viss undervisning
vid universitetet, nämligen under höstterminen 1929 25 timmar, under år
1930 15 timmar, under vårterminen 1931 16 timmar samt under envar av
vårterminen 1933 och höstterminen 1933 25 timmar;
att han varit amanuens vid geologiska institutionen vid Uppsala universitet
under tiden 1 juli 1915—31 december 1918;
att han från hösten 1912 till utgången av år 1915 varit extralärare vid
Ultuna lantbruksinstitut samt under läsåret 1912—1913 bestritt undervisning
vid Ultuna lantbruksskola med en sammanlagd undervisningstid av
55 timmar;
att han under tiden 21 december 1915—13 juni 1919 varit förordnad såsom
speciallärare i geologi vid tekniska högskolan;
att han alltsedan läsåret 1928—1929 varit anställd såsom timlärare i geografi
och kemi vid arméns underofficersskola och — efter denna skolas
omvandling till försvarets läroverk — vid sistnämnda läroverk med en undervisningsskyldighet
av i medeltal 16,3 veckotimmar under hela anställningstiden
och 25ya veckotimmar under de senaste fem läsåren;
att tjänstgöringen vid arméns underofficersskola och försvarets läroverk
utgjort hans huvudsakliga sysselsättning under anställningsåren vid dessa
skolor;
att hans inkomst vid försvarets läroverk under de tio sista läsåren uppgått
till i medeltal omkring 4 650 kronor för år;
samt att hans anställning vid försvarets läroverk beräknas upphöra med
utgången av juni 1948.
Frödin har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Kanslern för rikets universitet och styrelsen för försvarets läroverk ha
tillstyrkt pension åt Frödin.
Kungl. Maj.ts proposition nr 74.
5
Statskontoret har i utlåtande den 17 juni 1947 förklarat sig icke hava
något att erinra mot att Frödin erhölle pension av statsmedel samt — med
utgångspunkt från de intill den 1 juli 1947 gällande pensionsbestämmelserna
— ifrågasatt, att pensionen bestämdes till 1 800 kronor för år jämte rörligt
tillägg och kristillägg. Statskontoret har härvid anfört följande.
Frödins genomsnittliga avlöningsförmåner under de senaste fem åren,
varunder hans undervisningsskyldighet uppgått till 251/2 veckotimmar, motsvarar
å F-ort närmast löneklass 14, som är slutlöneklass i lönegrad Eo 11.
Då Frödins undervisningsskyldighet under hans 20-åriga anställningstid vid
arméns underofficersskola och försvarets läroverk uppgått till i runt tal
två tredjedelar av den för exempelvis en adjunktstjänst stipulerade, torde
till grund för Frödins pension böra läggas två tredjedelar av pensionsunderlaget
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet i förenämnda lönegrad
Eo 11 — 2 760 kronor — eller 1 840 kronor. Efter en reducering med 10
procent med anledning av att Frödin icke erlagt några pensionsavgifter
skulle pensionen bliva 1 656 kronor. Med hänsyn till Frödins långvariga lärarverksamhet
vill statskontoret ifrågasätta, att pensionen bestämmes till
något högre belopp eller avrundat 1 800 kronor, varmed bör följa rörligt
tillägg och kristillägg.
Omräknad enligt kungörelsen nr 657/1947 kommer den av statskontoret
ifrågasatta pensionen att utgöra 2 412 kronor jämte rörligt tillägg enligt
1947 års grunder.
Det synes även mig skäligt, att pension tillerkännes Frödin. Icke heller
finner jag anledning till erinran mot att pensionen bestämmes till det av
statskontoret ifrågasatta beloppet, vederbörligen omräknat enligt kungörelsen
nr 657/1947. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att timläraren vid försvarets läroverk docenten Nils Gustaf
Otto Frödin må från och med månaden näst efter den,
varunder han lämnar sin anställning vid försvarets läroverk,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd in. m. uppbära en årlig pension av
2 412 kronor. 3
3 :o.
Förre maskinisten å kustbevakningsångaren Odin Paul Natanael Hild. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hild är född den 28 oktober 1887 och således 60 år gammal;
att han varit fast anställd vid krigsmakten under tiden 6 februari
1907—5 februari 1920 eller således under 13 år och därunder befordrats till
underofficerskorpral den 31 augusti 1913 och till underofficer av 3. graden
(maskinist) den 31 december 1918;
att han innehaft anställning vid tullverket under tiden 20 juli 1931—15
oktober 1939 eller under tillhopa omkring 8 år 3 månader, därav under
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
tiden 20 juli—31 augusti 1931 såsom maskinist, under tiden 1 september
1931—2 mars 1930 såsom extra torpedbåtsmaskinist och under tiden 3
mars 1930—15 oktober 1939 såsom förste maskinist å kustbevakningsångaren
Odin;
att Hild, efter det sistnämnda fartyg från och med den 10 oktober 1939
ställts till marinens förfogande, övergått i marinens tjänst med bibehållen
tjänstgöring såsom uppbördsmaskinist å fartyget och därefter kvarstått i
tjänst vid marinen till och med den 31 augusti 1947, därvid han intill den
1 december 1944 haft anställning såsom civil maskinist, under tiden från
och med sistnämnda dag — vilken dag han konstituerats till underofficer av
2. graden — till och med den 30 juni 1940 varit anställd såsom krigsfrivillig
och under tiden därefter intill anställningens upphörande den 31 augusti
1947 varit anställd medelst kontrakt jämlikt Kungl. Maj :ts brev den 20
april 1940 angående avlöning till personal, som efter frivilligt åtagande
deltager i den internationella minsvepningen in. m.;
att tjänstgöringstiden vid marinen sålunda uppgått till 7 år 10 månader
10 dagar och sammanlagda anställningstiden i statens tjänst till något
över 29 år;
att han under tiden 1 december 1941—30 november 1944 uppburit månadslön,
varierande mellan 435 och 540 kronor, under anställningstiden såsom
krigsfrivillig 1 december 1944—30 juni 1946 åtnjutit lön, beräknad
enligt 1 löneklassen i lönegrad UO 1 militära avlöningsreglementet, samt
under återstående tiden av sin anställning vid marinen uppburit arvode,
motsvarande lön enligt 3 löneklassen i lönegrad UO 2 militära avlöningsreglementet
respektive Ma 5: 15 statens allmänna avlöningsreglemente;
samt att Hild författningsenligt icke är berättigad till någon pension på
grund av sin anställning i statens tjänst.
Hild har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Försvarets civilförvaltning har tillstyrkt beredande av pension åt Hild
samt — med utgångspunkt från Hilds genomsnittliga löneförmåner under
de tre sista åren av tjänstgöringen såsom civilanställd maskinist vid marinen
eller tiden 1 december 1941—30 november 1944 — ifrågasatt pensionsbeloppets
bestämmande till 3 852 kronor för år jämte rörligt tillägg.
Statskontoret har förordat utverkande av pension åt Hild å 3 708 kronor
för år samt därvid beträffande beräkningen av pensionen anfört följande.
Pensionen bör enligt statskontorets mening bestämmas i förhållande till
Hilds löneförmåner under de sista tre åren före avgången ur tjänst. Enligt
utredningen i ärendet har Hild under tiden 1 juli 1946—31 augusti
1947, då han lämnade sin anställning, uppburit arvode motsvarande lön
enligt 3 löneklassen i lönegrad UO 2 respektive Ma 5: 15. Under tiden 1
december 1944 —30 juni 1946 har lönen beräknats enligt 1 löneklassen i
lönegrad UO 1. Pensionsunderlagen för dessa lönegrader utgjorde enligt
allmänna tjänstepensionsreglementet 3 312 kronor respektive 2 844 kronor.
Vid bestämmandet av pensionen torde böra tillämpas ett pensionsunderlag,
som motsvarar en tredjedel av sammanlagda beloppet av de högsta
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
7
underlag, som antagas ha varit gällande för Bild under de senaste tre anställningsåren,
eller 1/? (3 312 + 3 312 + 2 844) eller alltså 3 156 kronor.
Då Hild bör tillgodoräknas en tjänstetid av 29 år 16 dagar, skulle pensionen
alltså bliva (3 156 — 3/120 X 8 156 = 3 077: 10; 3 077: 10 — 307: 70 =)
2 769 kronor 40 öre eller avrundat 2 772 kronor, varmed skulle följa rörligt
tillägg och kristillägg. Efter omreglering enligt kungörelsen nr 657/1947
skulle pensionen uppgå till (2 772 X 13aAoo X 98,2/100 =) 3 702 kronor 6 öre
eller, efter avrundning, 3 708 kronor för år. Statskontoret föreslår, att pensionen
fastställes till detta belopp, varmed bör följa rörligt tillägg enligt
1947 års grunder.
I enlighet med statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre maskinisten å kustbevakningsångaren Odin Paul
Natanael Hild må, räknat från och med den 1 september
1947, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd in. m. uppbära en årlig pension av
3 708 kronor.
4:o.
Snickaren vid Jämtlands fältjägarregemente Andreas Larsson. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Larsson är född den 14 januari 1881 och således 67 år gammal;
att han under tiden 27 mars 1900—31 mars 1903 varit anställd såsom
volontär vid Jämtlands fältjägarregemente;
att han sedan år 1930 tjänstgjort såsom snickare vid nämnda regementes
kasernavdelning under en sammanlagd tid intill den 1 januari 1948 av omkring
14 år 5 månader, varav 7 år 5 månader 15 dagar före 60 års ålder;
att tjänstetiden i statstjänst, inberäknat volontäranställningen, vid utgången
av år 1947 sålunda uppgick till omkring 17 år 5 månader, varav omkring
10 år 6 månader före uppnådda 60 år;
att Larsson under sin anställning såsom snickare haft full daglig tjänstgöring;
att
hans inkomst under åren 1945—1947 uppgått till i medeltal omkring
5 500 kronor för år;
samt att Larsson på grund av rådande brist på arbetskraft alltjämt tjänstgör
vid regementet.
Larsson har icke blivit underkastad för arbetare i statens tjänst utfärdade
tjänstepensionsreglementen och äger — enär han icke kan åberopa 12
tjänstår före 60 års ålder — icke heller komma i åtnjutande av pension
enligt de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna (senaste kungörelse
nr 490/1947).
1 skrivelse till statskontoret den 31 januari 1945 anhöll chefen för förenämnda
regemente — med förmälan att Larsson ansetts såsom tillfälligt
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
anställd timavlönad snickare och därför icke blivit underkastad tjänstepensionsreglementena
för arbetare — om anvisningar rörande å Larsson tilllämpliga
pensionsbestämmelser. Såsom svar härå anförde statskontoret i
skrivelse den 15 januari 1946, bland annat, följande.
Då enligt 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare såsom förutsättning
för dess tillämpning gällt, att vederbörande arbetare skulle »fylla
ett fortlöpande om ock endast för viss del av året förefintligt behov av arbetskraft»,
torde det ha stått i överensstämmelse med föreskriften i fråga
att icke tillämpa reglementet å Larsson, så länge han kunde betraktas såsom
tillfälligt anställd. Erfarenheten synes emellertid sedermera givit vid
handen att Larssons arbetskraft fyllt ett mera stadigvarande behov, och förutsättningar
för reglementets tillämpning synas då hava förelegat, i varje
fall innan Larsson uppnått pensionsåldern, 60 år.
Frågan om lämplig lösning av Larssons pensionsfråga är emellertid ytterligare
komplicerad på grund av bestämmelserna i kungörelsen nr 570/
1934, enligt vilka en arbetare, underkastad 1934 års reglemente, ej finge
bibehållas i tjänst efter 62 års ålder. Enligt tillämpningskungörelsen nr
695/1942 till 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare
gälla motsvarande bestämmelser; dock kan på Kungl. Maj :ts prövning bero
om och i vad mån på grund av särskilda omständigheter ytterligare anstånd
med entledigande må ifrågakomma. En tillrättaläggning av Larssons pensionsfråga
på så sätt, att 1934 års reglemente — vid Larssons medgivande
om inbetalning av på honom belöpande pensionsbidrag — göres tillämpligt
å honom retroaktivt, medför, att Larsson bör inbetala vad som skulle ha
belöpt i pensionsbidrag för tiden intill pensionsåldern, 60 år, enligt nämnda
reglemente samt för tiden från och med den 1 juli 1942 enligt 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare, vilket med hänsyn till Larssons
kvarstående i tjänsten även bleve tillämpligt trots hans ålder. Vid en pensionering
av Larsson på nu angiven väg torde han få tillgodoräkna tjänstår
endast intill pensionsåldern.
Under för handen varande omständigheter förefaller det statskontoret
lämpligast — och till synes även för Larsson fördelaktigare — att frågan
om pension åt honom, liksom eventuellt sedermera för hans änka, löses genom
särskild framställning till Kungl. Maj :t och riksdagen.
I motion II: 68 till 1947 års riksdag framlades förslag om beviljande av
pension åt Larsson.
I utlåtande nr 18, p. 5, anförde bankoutskottet, att utskottet med hänsyn
till i ärendet föreliggande särskilda förhållanden ansåge Larssons pensionsfråga
i första hand böra bliva föremål för prövning av Kungl. Maj :t. I anslutning
härtill hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Riksdagen (skriv, nr 98) beslöt i enlighet med bankoutskottets hemställan.
I
I skrivelse den 6 maj 1947 har nu chefen för Jämtlands fältjägarregemente
hos Kungl. Maj :l gjort framställning om utverkande av pension åt
Larsson.
Försvarets civilförvaltning har tillstyrkt den sålunda gjorda framställ
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
ningen och därvid förordat, att pensionen enligt vissa av civilförvaltningen
angivna beräkningsgrunder måtte fastställas till 804 kronor för år.
Även statskontoret har i avgivet utlåtande tillstyrkt, att förslag förelägges
riksdagen om pension åt Larsson. Pensionsbeloppet syntes statskontoret
böra bestämmas till 1 116 kronor för år jämte rörligt tillägg enligt år 1947
fastställda grunder, vilket motsvarade lägsta pension åt manlig arbetare enligt
senast utfärdade s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelser (kungörelse
nr 490/1947).
I likhet med myndigheterna finner jag mig böra förorda, att Larsson
efter avgången från sin anställning kommer i åtnjutande av pension. I enlighet
härmed och då det av statskontoret föreslagna beloppet synes mig
skäligt hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att snickaren vid Jämtlands fältjägarregemente Andreas
Larsson må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 1 116 kronor.
5:o.
Förre sadelmakaren vid Värmlands regementes intendenturverkstäder Johan
Emanuel Söderholm. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Söderholm är född den 2 oktober 1869 och alltså 78 år gammal;
att han —- med kortare uppehåll om sammanlagt 5 månader -— tjänstgjort
såsom sadelmakare vid Värmlands regementes intendenturverkstäder
under tiden augusti 1924—juni 1947;
att arbetstiden omfattat 48 timmar i veckan;
samt att hans avlöning under år 1946 utgjort omkring 3 250 kronor.
Enär Söderholm redan år 1929 uppnått en ålder av 60 år och då varit
anställd i statens tjänst allenast något över 5 år, kan han icke komma i åtnjutande
av pension enligt de bestämmelser, som utfärdats i fråga om pension
åt arbetare i statens tjänst.
Söderholm har hos Kungl. Maj:t anhållit att bliva tillerkänd pension.
Chefen för Värmlands regemente har tillstyrkt ansökningen.
Försvarets civilförvaltning har i ärendet anfört följande.
Enär Söderholms tjänstetid till huvudsaklig del infallit efter normal avgångsålder
synes det tveksamt, huruvida pension över huvud taget bör utgå
i förevarande fall. Även om anställningstiden skulle räknas till 70 års åldern,
komme Söderholm i allt fall icke upp till sammanlagt fulla 15 anställningsår
eller den anställningstid, som utgjort minimitid för erhållande
av riksdagspension.
Därest emellertid Kungl. Maj :t skulle finna skäl föreligga för avlåtan
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
de av framställning till riksdagen om beredande av riksdagspension åt Söderholm,
fåi försvarets civilförvaltning föreslå, att pensionen bestämmes
till 1 116 kronor eller det lägsta belopp, som för manliga arbetare finnes angivet
i 6 § kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 490) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst.
Jämväl statens pensionsanstalt har på skäl, som anförts av försvarets
civilförvaltning, funnit det tveksamt, huruvida pension bör tillerkännas
Söderholm. Med hänsyn till Söderholms relativt långa anställningstid i statens
tjänst nära 23 ar och till att tjänstetiden vid 70 års ålder understiger
15 år med allenast 2 månader 28 dagar har pensionsanstalten förklarat
sig likväl icke vilja motsätta sig att åtgärder vidtagas för beredande av
Pension åt Söderholm. I fråga om pensionsbeloppet har pensionsanstalten
anslutit sig till vad civilförvaltningen föreslagit.
Statskontoret har avstyrkt bifall till Söderholms ansökning om pension
och därvid anfört följande.
Av utredningen framgår, att Söderholms statliga anställning före 60 års
ålder endast omfattat 5 år 2 månader 2 dagar samt att anställningstiden
räknat fram till 70 års ålder ej fullt uppgår till det antal år, som regelmässigt
erfordras för riksdagspension. I betraktande härav kan statskontoret
— som vill erinra om bankoutskottets i utlåtande nr 18/1947, p. 31,
gjorda uttalande, att försiktighet bör iakttagas vid eftergivande av de i summariska
arbetarpensionsbestämmelserna uppställda kraven beträffande anställningstidens
omfattning — för sin del icke tillstyrka, att pension utverkas
åt Söderholm.
Med hänsyn till omfattningen av Söderholms statliga tjänstgöring vill jag
icke motsätta mig, att pension beredes honom. Pensionen synes skäligen
böra bestämmas till det av försvarets civilförvaltning ifrågasatta beloppet,
1 116 kronor för år, och utgå från och med den 1 juli 1947. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre sadelmakaren vid Värmlands regemente Johan
Emanuel Söderholm må, räknat från och med den 1 juli
1947, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd in. m. uppbära en årlig pension av
1 116 kronor.
6 :o.
Biträdet å häradsskrivarkontoret i Värmdö fögderi Elsa Charlotta Jonsson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Jonsson är född den 20 augusti 1886 och således 61 år gammal;
att hon under tiden 1 augusti 1909—8 januari 1932 tjänstgjorde såsom
biträde å Södertörns fögderis häradsskrivarkontor samt sedan ingången av
år 1939 varit anställd å Värmdö fögderis häradsskrivarkontor;
att hon icke erhållit pensionsberättigande anställning i samband med den
från och med den 1 juli 1946 genomförda omläggningen av uppbördsorga
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 74.
nisationen utan från sistnämnda tidpunkt tjänstgjort såsom extra biträde
med avlöning i form av arvode;
samt att hennes avlöning under de närmaste åren före den 1 juli 1946
uppgått till i genomsnitt omkring 3 500 kronor för år.
Jonsson har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Länsstyrelsen i Stockholms län har tillstyrkt beredande av pension åt
Jonsson.
Statskontoret har föreslagit, att pension till belopp av 1 452 kronor för år
måtte utverkas åt Jonsson. Beträffande avvägningen av pensionsbeloppet
har statskontoret anfört, att pensionen syntes böra utmätas med utgångspunkt
från de grunder, vilka av Kungl. Maj :t förordats i den 14 februari
1947 dagtecknad proposition nr 120 angående pension åt vissa biträden å
häradsskrivarkontor och som godkänts av 1947 års riksdag. Da Jonsson
kunde åberopa mer än 30 tjänstår, skulle pensionsbeloppet för henne enligt
nyssnämnda grunder bliva 1 080 kronor för år jämte rörligt tillägg och
kristillägg. Omräknad enligt kungörelsen nr 657/1947 komme pensionsförmånen
att bliva 1 452 kronor för år jämte rörligt tillägg enligt senast fastställda
grunder.
I överensstämmelse med statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att biträdet å häradsskrivarkontoret i Värmdö fögderi
Elsa Charlotta Jonsson må från och med månaden näst efter
den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
in. in. uppbära en årlig pension av 1 452 kronor.
7 :o.
Förre eldaren vid nationalmuseum Per August Wicksell. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Wicksell är född den 28 oktober 1868 och således 79 år gammal;
att han från och med år 1920 till den 25 september 1946 varit anställd
såsom eldare vid nationalmuseum;
att hans tjänstgöring såsom eldare omfattat i genomsnitt 8 å 9 månader
om året samt att den dagliga arbetstiden härunder i regel uppgått till omkring
10 timmar;
att ersättningen för eldningsarbetet, vilket i viss utsträckning omfattat
även sön- och helgdagar, för månad räknat utgått under tiden till och med
februari 1943 med belopp, växlande mellan 200 och 250 kronor samt under
tiden därefter med 300 kronor;
alt han under den tid av året, som ej utgjort eldningssäsong, sysselsatts
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 74.
med snickeriarbeten för museets räkning mot en för varje särskilt fall bestämd
ersättning;
samt att Wicksell författningsenligt icke är berättigad till pension.
Hos Kungl. Maj :t har överintendenten och chefen för nationalmuseum
gjort framställning om utverkande av pension åt Wicksell från och med
den 1 oktober 1946.
Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinra emot att Wicksell,
vilkens anställningstid i statens tjänst uppginge till mer än 15 år,
komme i åtnjutande av pension. Beträffande storleken av pensionen har
statskontoret föreslagit, att denna måtte bestämmas till lägsta pensionsbelopp
för manlig arbetare enligt de vid tidpunkten för Wicksells avgång från
sin anställning gällande summariska arbetarpensionsbestämmelserna eller
696 kronor för år jämte rörligt tillägg och kristillägg.
Genom beslut den 13 juni 1947 har Kungl. Maj :t medgivit, att till Wicksell
finge, räknat från och med den 1 oktober 1946, tills vidare intill utgången
av budgetåret 1947/48 från åttonde huvudtitelns reservationsanslag
till extia utgifter utbetalas understöd med sjuttiofem kronor vid varje månads
utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit
slutligt prövad, med skyldighet för honom att, i den mån pension kunde
bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit det sålunda
medgivna understödet, till nämnda anslag återbetala för samma tid uppburna
understödsmedel.
A^n jag tillstyrker, att pension beredes Wicksell. Pensionen bör utgå
räknat från och med den 1 oktober 1946 och bestämmas i enlighet med
statskontorets förslag. Från och med den 1 juli 1947 omräknas pensionen
jämlikt bestämmelserna i kungörelsen nr 657/1947, efter vilken omräkning
pensionen kommer att utgöra 1 116 kronor för år jämte rörligt tillägg enligt
1947 års grunder. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att förre eldaren vid nationalmuseum Per August Wicksell
må, räknat från och med den 1 oktober 1946, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 696
kronor, varvid skall iakttagas den Wicksell genom Kungl.
Maj.ts beslut den 13 juni 1947 ålagda återbetalningsskyldigheten.
8 :o.
Förra tekniska assistenten vid universitetet i Lund Anna Elisabet Broman.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Broman är född den 29 maj 1877 och således 70 år gammal;
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 74.
att hon innehaft anställning såsom teknisk assistent vid universitetet i
Lund under tiden 1 mars 1906—31 maj 1935 vid anatomiska institutionens
makroskopiska avdelning och under tiden 1 juni 1935—30 juni 1947 vid
embryologiska institutionen;
att hennes tjänstgöring för år omfattat under tiden till och med den 30
juni 1911 6 månader, under tiden 1 juli 1911—30 juni 1914 10 månader och
under tiden därefter 12 månader samt att den dagliga arbetstiden uppgått
till 7 timmar med undantag för tiden 1 juli 1938—30 juni 1946, då arbetstiden
på grund av medelsknapphet å vederbörligt anslag måst begränsas till
6 timmar;
att hon åtnjutit avlöning i form av arvode, som utgått från vederbörande
institutions materielanslag och under budgetåren 1938/39—1945/46 utgjort
2 664 kronor, motsvarande °/, av grundlönen budgetåret 1938/39 i högsta löneklassen
i 7 lönegraden för ordinarie befattningshavare å D-ort (Lund);
att å nyssnämnda belopp utgått dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk
gällande grunder intill utgången av juni 1941, efter vilken tidpunkt medel
för utgivande av dyrtidstillägg icke ansetts stå till förfogande;
samt att arvodet under budgetåret 1946/47 utgjort 3 600 kronor, varå dyrtidstillägg
ej utgått.
Broman har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Medicinska fakulteten vid Lunds universitet har i framställning till Kungl.
Maj:t biträtt den av Broman gjorda ansökningen.
Kanslern för rikets universitet har — med anledning av nyssberörda framställningar
och en av större akademiska konsistoriet i Lund hos kanslern
gjord hemställan — anhållit, att Broman med hänsyn till hennes långvariga
tjänstgöring vid Lunds universitet och det förtjänstfulla sätt, på vilket
hon fullgjort sina arbetsuppgifter måtte komma i åtnjutande av pension,
därvid kanslern tillika framhållit, att Bromans arbete till art och omfattning
syntes minst motsvara det, som ålåge ett tekniskt biträde i 7 lönegraden
enligt före den 1 juli 1947 gällande löneplan.
Även statskontoret har i utlåtande den 6 maj 1947 tillstyrkt, att pension
beredes Broman. Beträffande storleken av pensionen har ämbetsverket med
utgångspunkt från de intill den 1 juli 1947 gällande pensionsbestämmelserna
förordat ett pensionsbelopp av 1 800 kronor för år jämte rörligt tillägg
och kristillägg samt därvid anfört följande.
Pensionen åt Broman bör enligt statskontorets mening bestämmas med
utgångspunkt från den grundlön av 2 664 kronor för år, efter vilken hennes
avlöning utgått under åren 1938—1946. Detta lönebelopp motsvarar lönen i
8 löneklassen å D-ort enligt 1925 års civila löneplan, vilken löneklass är
slutlöneklassen i 5 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän. Pensionsunderlaget
för denna lönegrad utgör enligt allmänna tjänstepensionsreglementct
2 076 kronor. Då Broman vid avgången ur tjänst räknar mer än 30 tjänstår
skulle pensionen med sedvanligt avdrag för att pensionsavgifter icke
erlagts bliva (2 076 — 207 =) 1 869 kronor. Då den Broman tillgodoräkna
-
14
Kungi. Maj:ts proposition nr 74.
de tjänstetiden till viss del infaller efter normal avgångsålder synes det
framräknade beloppet böra något minskas. Statskontoret vill sålunda föreslå,
att pensionen åt Broman bestämmes till 1 800 kronor för år, varmed
bör följa rätt till rörligt tillägg och kristillägg.
Omräknad enligt kungörelsen nr 657/1947 kommer den av statskontoret
ifrågasatta pensionen att utgöra 2 412 kronor, varå utgår rörligt tillägg
enligt 1947 års grunder.
1 likhet med myndigheterna förordar jag, att pension utverkas åt Broman.
Vad pensionens storlek beträffar kan väl det av statskontoret föreslagna
beloppet — efter vederbörlig omräkning utgörande 2 412 kronor för
år jämte rörligt tillägg — synas väl högt i förhållande till de av Broman
faktiskt åtnjutna löneförmånerna. Med hänsyn till i ärendet upplysta förhållanden
i avseende å Bromans arbetsuppgifter och grunderna för avvägningen
av löneförmånerna vill jag dock icke rikta erinran mot att pensionen
bestämmes till nyssnämnda belopp. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra tekniska assistenten vid universitetet i Lund
Anna Elisabet Broman må, räknat från och med den 1 juli
1947, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. in. uppbära en årlig pension av
2 412 kronor.
9:o.
Docenten i kemisk teknologi vid tekniska högskolan i Stockholm civilingenjören
Erik Öman. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att öman är född den 17 september 1885 och således 62 år gammal;
att han efter år 1909 avlagd civilingenjörsexamen varit anställd såsom
assistent i allmän kemi vid tekniska högskolan i Stockholm under tiden
höstterminen 1909—höstterminen 1915;
att han utnämnts till docent i kemisk teknologi vid högskolan den 5 juni
1916 samt under åren 1918 och 1919 tjänstgjort såsom tillförordnad professor
under tillhopa 3 månader 10 dagar;
att han vid högskolan erhållit anställning såsom speciallärare i läran om
kemiskt-tekniska apparater år 1920 samt i läran om pappersteknik år 1926
samt innehaft dessa anställningar intill utgången av budgetåret 1946/47,
då anställningarna upphört i samband med att de båda speciallärartjänsterna
omändrats till professurer;
att Öman, som under år 1935 samt åren 1938—1945 tjänstgjort såsom tillförordnad
professor under sammanlagt omkring 5 år 7 månader, blivit förordnad
att under budgetåret 1947/48 uppehålla den nyinrättade professuren
i kemisk apparatteknik, vilken befattning avses bliva besatt med ordinarie
innehavare under sagda budgetår;
att Öman under åren 1937—1946 i medeltal för år uppburit i egenskap
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
15
av speciallärare 5 589 kronor och i egenskap av tillförordnad professor 4 304
kronor eller tillhopa 9 893 kronor, i vilka belopp inkluderas dyrtidskompensation
uppgående till i fråga om arvodet för speciallärartjänsterna närmare
21 procent och i fråga om vikariatsarvodena 26 procent;
samt att de av Öman vid högskolan innehavda tjänsterna utgjort hans
huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Tekniska högskolans kollegienämnd har hos Kungl. Maj :t gjort framställning
om pension åt Öman, därvid nämnden anfört, bland annat, att
Öman på grund av sin ålder icke torde kunna ifrågakomma till erhållande
av ordinarie professur samt att Öman sannolikt icke kan påräkna några inkomster
från högskolan efter den 30 juni 1948.
Styrelsen för tekniska högskolan har tillstyrkt kollegienämndens framställning.
Statskontoret har i utlåtande den 27 juni 1947 med utgångspunkt från
de intill den 1 juli 1947 gällande pensionsbestämmelserna tillstyrkt pension
åt Öman till belopp av 4 056 kronor för år jämte rörligt tillägg och kristillägg.
I fråga om den närmare beräkningen av pensionsbeloppet har statskontoret
anfört följande.
För sin tjänstgöring såsom speciallärare och vikarierande professor har
Öman under de sistförflutna tio åren i medeltal för år uppburit 5 589 kronor
för speciallärartjänsterna och 4 304 kronor för professorsvikariaten eller tillhopa
9 893 kronor. Dyrtidskompensation synes ha inräknats i arvodena för
speciallärartjänsterna med i det närmaste 21 procent och i vikariatsarvodena
med 26 procent. Sammanlagda beloppet av de grundarvoden, som synas
böra tagas till utgångspunkt vid fastställandet av pension åt Öman, utgör
alltså 8 034 kronor. Detta belopp motsvarar närmast avlöningen i 22 löneklassen
I-ort enligt civila icke-ordinariereglementets löneplan för extra ordinarie
tjänstemän. 22 löneklassen är slutlöneklass i lönegrad Eo 19. Då
pensionsunderlaget enligt allmänna tjänstepensionsreglementet för denna
lönegrad utgör 4 500 kronor, torde pensionen åt Öman, som räknar mer än
30 års statlig anställning, efter vederbörlig reducering på grund av att han
icke erlagt pensionsavgifter böra fastställas till (4 500 — 450 =) 4 050 eller
avrundat 4 056 kronor för år jämte rörligt tillägg och kristillägg.
Omräknad enligt kungörelsen nr 657/1947 kommer den av statskontoret
föreslagna pensionen att utgöra 5 424 kronor, varå utgår rörligt tillägg enligt
1947 års grunder.
.lag förordar, att pension utverkas åt Öman, att utgå med sist omförmälda
belopp, 5 424 kronor. I enlighet härmed hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att docenten i kemisk teknologi vid tekniska högskolan i
Stockholm civilingenjören Erik Öman må från och med månaden
näst efter den, varunder han lämnar sin anställning
vid högskolan, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. in. uppbära en årlig
pension av 5 424 kronor.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
10:o.
Förste assistenten vid tekniska högskolan i Stockholm civilingenjören Jonas
Hjalmar Mellquist. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Mellquist är född den 16 oktober 1883 och således 64 år gammal;
att han år 1908 avlagt civilingenjörsexamen;
att han varit anställd vid tekniska högskolan i Stockholm alltsedan vårterminen
1910, därav intill utgången av juni 1921 såsom assistent vid laboratoriet
för kemisk teknologi samt under tiden därefter såsom förste
assistent först vid nyssnämnda laboratorium och — från och med den 1
juli 1944 — vid laboratoriet för teknisk oorganisk kemi;
att han under åren 1935, 1938—1940 och 1942 varit förordnad att under
en tid av tillhopa 2 år såsom vikarie uppehålla en del av professuren i
kemisk teknologi;
att han jämsides med anställningen vid tekniska högskolan under åren
1911—1918 tjänstgjort såsom extra ordinarie tjänsteman i patent- och registreringsverket
och därunder uppehållit byråingenjör stjänst under 1 år
3 månader 21 dagar;
att hans löneförmåner sedan den 1 juli 1942 beräknats med utgångspunkt
från lönen enligt civila icke-ordinariereglementet till befattningshavare i
lönegrad Ex 21 löneklass 20 och, efter viss reduktion med hänsyn till tjänstgöringens
omfattning, under åren 1942—1946 uppgått till i medeltal 7 614
kronor för år, i vilket belopp jämväl ingår rörligt tillägg och kristillägg;
att anställningen i statens tjänst utgjort Mellquists huvudsakligaste inkomstkälla;
samt
att Mellquist på grund av försvagad hälsa beräknas komma att avgå
från sin anställning med utgången av juni 1948.
Tekniska högskolans i Stockholm kollegienämnd har hos Kungl. Maj :t
gjort framställning om utverkande av pension åt Mellquist.
Styrelsen för tekniska högskolan har tillstyrkt kollegienämndens framställning.
Även statskontoret har i ett den 27 juni 1947 dagtecknat utlåtande förordat,
att pension tillerkännes Mellquist. Med utgångspunkt från de intill
den 1 juli 1947 gällande pensionsbestäinmelserna har statskontoret föreslagit,
att pensionen åt Mellquist måtte bestämmas till 2 772 kronor för år
jämte rörligt tillägg och kristillägg, och har statskontoret härvid anfört
följande.
Mellquists genomsnittliga årliga inkomster från högskolan ha under åren
1942—1946 utgjort 7 614 kronor. I avlöningen har ingått rörligt tillägg
och kristillägg, varför vid bestämmandet av pension åt Mellquist torde böra
tagas till utgångspunkt så stor del av lönen, som utgör grundlön, eller 5 812
kronor. Detta belopp motsvarar närmast lönen i 16 löneklassen å I-ort enligt
civila icke-ordinariereglementets löneplan för extra ordinarie tjänstemän.
Sagda löneklass är slutlöneklass i 13 lönegraden. Pensionsunderlaget
i lönegrad Eo 13 enligt allmänna tjänstepensionsreglementet utgör 3 072
kronor. Då Mellquist räknar mer än 30 tjänstår i statlig anställning, skulle
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
pensionen åt honom efter minskning med 10 procent, enär Mellquist icke
erlagt pensionsavgifter, bliva (3 072 — 307 =) 2 765 eller avrundat 2 772
kronor för år, varmed bör följa rörligt tillägg och kristillägg.
Omräknad enligt kungörelsen nr 657/1947 kommer av statskontoret sålunda
ifrågasatt pension att utgöra 3 708 kronor, varå utgår rörligt tillägg
enligt 1947 års grunder.
Det synes mig skäligt, att pension med sistberörda belopp, 3 708 kronor,
tillerkännes Mellquist. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förste assistenten vid tekniska högskolan i Stockholm
Jonas Hjalmar Mellquist må från och med månaden näst
efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 3 708 kronor.
11 :o.
Förra städerskan vid högre allmänna läroverket för flickor i Malmö Elina
Ingeborg Nilsson, född Hellberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Nilsson är född den 27 mars 1884 och således närmare 64 år gammal;
att hon från år 1927 intill utgången av vårterminen 1931 innehaft anställning
såsom städerska vid Malmö kommunala mellanskola med en daglig
arbetstid av 4 timmar, därvid hon under läsåren 1929—1930 och 1930—
1931 ombesörjt städning av lokaler i kommunala mellanskolan, som då disponerats
av högre allmänna läroverket för flickor i Malmö;
att hon under tiden 21 augusti 1931—31 oktober 1946 eller under något
mer än 15 år varit städerska vid högre allmänna läroverket för flickor i
Malmö;
att hennes tjänstgöring vid sistnämnda skola omfattat 4 timmar om dagen
under 10 månader av året, varjämte hon från och med läsåret 1932—
1933 vid läroverket utfört extra arbete — väsentligen under ferietid — i
sådan omfattning, att den sammanlagda tiden av detta arbete motsvarar
tjänstgöring 4 timmar om dagen under minst 1 år 8 månader;
att hon i ersättning för städningsarbetet under åren 1941—1945 uppburit
1 genomsnitt omkring 1 280 kronor för år;
samt att Nilsson lämnat sin anställning på grund av sjukdom.
Statens pensionsanstalt har vid prövning den 30 november 1946 av en av
Nilsson hos anstalten gjord ansökning om pension enligt kungörelsen den
30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst ansett Nilssons anställning vid högre allmänna
läroverket för flickor i Malmö omfatta allenast 10 månader årligen. Då
anstalten i enlighet härmed funnit Nilsson icke kunna åberopa en anställ
2
Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt- Nr 74.
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 74,
ningstid i statens tjänst av 15 år, har anstalten avslagit den av Nilsson
gjorda ansökningen.
Nilsson har därefter i en den 14 januari 1947 dagtecknad, till Kungl.
Maj :t ställd och av rektorn vid förenämnda läroverk tillstyrkt ansökning
anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Skolöverstyrelsen har med hänsyn till kortvarigheten av Nilssons anställning
ansett den hos Kungl. Maj :t gjorda ansökningen icke böra föranleda
någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Statens pensionsanstalt har i utlåtande över sistnämnda ansökning anfört,
att pensionsanstalten med hänsyn till Nilssons relativt korta anställningstid
i statens tjänst — omkring 13 år 9 månader — ansåge det tveksamt,
huruvida åtgärder borde vidtagas för beredande av pension åt henne.
Pensionsanstalten funne det emellertid skäligt, att viss hänsyn toges till
hennes tjänstgöring läsåren 1929—1931 i de av högre allmänna läroverket
för flickor i Malmö disponerade lokalerna i Malmö kommunala mellanskola,
och ville i betraktande härav ej motsätta sig, att pension bereddes
henne. I fråga om pensionens belopp har pensionsanstalten föreslagit, att
detsamma måtte fastställas till 432 kronor för år jämte rörligt tillägg och
kristillägg.
Statskontoret har anslutit sig till vad pensionsanstalten sålunda anfört.
Med hänsyn till den sammanlagda omfattningen av Nilssons arbete för
statens räkning anser jag mig böra förorda, att förslag förelägges riksdagen
om pension åt Nilsson. Pensionen synes böra utgå från och med den 1 januari
1947 och bestämmas till det av pensionsanstalten ifrågasatta beloppet
av 432 kronor för år jämte rörligt tillägg och kristillägg. Från och med
den 1 juli 1947 omräknas dessa pensionsförmåner enligt kungörelsen nr
657/1947 och torde då komma att utgöra 528 kronor jämte rörligt tillägg
enligt 1947 års grunder. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att förra städerskan vid högre allmänna läroverket för
flickor i Malmö Elina Ingeborg Nilsson, född Hellberg, må,
räknat från och med den 1 januari 1947, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. in. uppbära en årlig pension av 432 kronor.
12:o.
Förra städerskan i jordbruksdepartementet Sigrid Elisabet Österberg, född
Lundman. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Österberg är född den 19 mars 1877 och således närmare 71 år gammal;
att
hon utfört städningsarbete under åren 1928—1933 i socialdepartementet
samt från och med år 1934 till och med den 30 september 1947 i jord
-
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 74.
bruksdepartementet, varvid hon intill utgången av juni 1939 varit anställd
hos förste expeditionsvakten i respektive departement, vilken på entreprenad
omhänderhaft städningen i departementet, och därefter varit anställd
direkt hos jordbruksdepartementet;
att Österbergs dagliga arbetstid uppgått till 4—4''/2 timmar;
samt att hennes ersättning för städningsarbetet under åren 1942—1946
uppgått till i medeltal omkring 1 750 kronor för år.
Enär Österbergs städerskeanställning icke omfattat minst 12 år före fyllda
60 år, har hon ej kunnat komma i åtnjutande av pension enligt de i
förevarande fall eljest tillämpliga bestämmelserna i kungörelsen den 30
juni 1947 (nr 490) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst.
Statens pensionsanstait har tillstyrkt, att åtgärder vidtagas för beredande
av pension åt österberg. I fråga om pensionens belopp har pensionsanstalten
— under erinran att pensionen vid en daglig arbetstid av 4 å 4 /3 timmar
och en anställningstid av 19 år torde hava bestämts till 588 kronor för år
jämte rörligt tillägg, om förenämnda kungörelse nr 490/1947 varit tillämplig
å Österberg — föreslagit, att pension av sist angivna storlek måtte beviljas
österberg.
Statskontoret har biträtt vad pensionsanstalten föreslagit.
I överensstämmelse med statens pensionsanstalts förslag hemtäller jag,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra städerskan i jordbruksdepartementet Sigrid Elisabet
österberg, född Lundman, må, räknat från och med
den 1 oktober 1947, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd in. m. uppbära
en årlig pension av 588 kronor.
13 :o.
Trålmästaren å statens undersöknings- och bevakningsfartyg för havsfiskets
behov (Skagerak) August Leander Nilsson. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Nilsson är född den 11 november 1881 och således 66 ai gammal,
att han alltsedan den 12 juli 1912 varit anställd såsom trålmästare å
statens undersöknings- och bevakningsfartyg för havsfiskets behov (Skagerak)
och under tiden intill den 1 juli 1939 jämväl varit materialförvaltare
å svenska hydrografisk-biologiska kommissionens station Bornö,
att han på grund av sin ålder icke kunnat erhålla pensionsberättigande
anställning i samband med den från och med budgetåret 1945/46 genomförda
lönegradsplaceringen av vissa tidigare arvodesbefattningar å nämnda
fartyg, varvid trålmästarbefattningen inplacerats i 11 lönegraden i den i
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
civila icke-ordinariereglementet intagna löneplanen för extra ordinarie
tjänstemän (Ce 15 enligt statens allmänna avlöningsreglemente);
att han med stöd av Kungl. Maj :ts särskilda beslut blivit förordnad att
efter lönegradsplaceringen av trålmästarbefattningen tjänstgöra såsom trålmästare
med rätt till arvode, motsvarande avlöningsförmåner utan avdrag
för tjänste- och familjepensionering åt befattningshavare i lönegrad 11
löneklass 10 i nyssnämnda löneplan (för tiden från och med den 1 juli 1947
avlöningsförmåner enligt lönegrad Ce 15 enligt statens allmänna avlöningsreglemente)
;
att Nilsson under tjänstgöringen tillika åtnjutit fri kost eller ersättning
därför;
samt att hans anställning beräknas upphöra med utgången av år 1948.
Hos Kungl. Maj :t har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — i anledning
av en av Nilsson hos länsstyrelsen gjord och av svenska hydrografiskbiologiska
kommissionen tillstyrkt ansökning — hemställt om utverkande
av pension åt Nilsson att utgå med belopp, motsvarande hel pension åt befattningshavare
i lönegrad Ce 15 enligt statens allmänna avlöningsreglemente.
Lantbruksstyrelsen har förordat, att pension med högsta möjliga belopp
måtte beredas Nilsson.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Nilsson med 2 748 kronor för
år och därvid beträffande beräkningen av pensionsbeloppet anfört följande.
Omedelbart före den 1 juli 1947 åtnjöt Nilsson arvode med belopp, motsvarande
lön enligt löneklass 10 i civila icke-ordinariereglementets löneplan
Eo. Denna löneklass utgjorde slutlöneklass i lönegraden Eo 7. Enligt
statskontorets mening bör pensionen åt Nilsson bestämmas med pensionsunderlaget
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet för angivna lönegrad
eller 2 280 kronor såsom utgångspunkt. Då Nilssons anställning i statens
tjänst omfattar mer än 30 år skulle pensionen alltså bliva (2 280 _
228 =) 2 052 kronor samt efter omreglering enligt kungörelsen nr 657/1947
utgöra 2 748 kronor för år (jämte rörligt tillägg enligt 1947 års grunder).
I likhet med myndigheterna förordar jag, att pension utverkas åt Nilsson.
I enlighet härmed och då jag anser det av statskontoret ifrågasatta pensionsbeloppet
skäligt, hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att trålmästaren å statens undersöknings- och bevakningsfartyg
för havsfiskets behov (Skagerak) August Leander
Nilsson må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 2 748 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
14:o.
21
Förra städerskan vid statens järnvägar Anna Vilhelmina Granström. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Granström är född den 29 juli 1882 och således 65 år gammal;
att hon under tiden 1 januari 1932—8 januari 1947 eller sålunda under
15 år 8 dagar innehaft anställning såsom städerska vid statens järnvägars
huvudverkstad i Notviken;
att hennes dagliga arbetstid uppgått till 5 V, timmar;
samt att hennes inkomst under de senaste fem åren av anställningstiden
utgjort i medeltal 2 190 kronor för år.
Sedan Granström hos järnvägsstyrelsen anhållit att bliva tillerkänd pension
enligt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, förklarade järnvägsstyrelsen
genom beslut den 6 februari 1947 sig icke kunna bifalla ansökningen,
enär Granström före fyllda 60 år varit anställd i statens järnvägars
tjänst endast 10 år 7 månader och således ej uppfyllde de i kungörelsen
angivna förutsättningarna för erhållande av pension. Järnvägsstyrelsens
beslut har fastställts av kammarrätten, hos vilken myndighet Granström
anfört besvär över beslutet.
Granström har nu i ansökning till Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande
av pension.
Järnvägsstyrelsen har i utlåtande över sistnämnda ansökning den 16 juni
1947 förklarat sig icke hava något att erinra mot att en årlig pension —
förslagsvis å 432 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg — utverkas åt
Granström.
Statens pensionsanstalt har anslutit sig till vad järnvägsstyrelsen anfört.
Även jag anser mig böra förorda, att pension beredes Granström. Pensionen
synes böra bestämmas att utgå från och med den 1 februari 1947 med
belopp, som föreslagits av järnvägsstyrelsen, eller alltså 432 kronor. Efter
omreglering enligt kungörelsen nr 657/1947 torde pensionsbeloppet komma
att från och med den 1 juli 1947 utgöra 636 kronor jämte rörligt tillägg enligt
1947 års grunder. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att förra städerskan vid statens järnvägar Anna Vilhelmina
Granström må, räknat från och med den 1 februari
1947, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 432 kronor, att utgå av trafikmedel.
15:o.
Förre stenarbetaren vid statens vattenfallsverk Alfred Julius Sjögren. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Sjögren är född den 19 juli 1883 och således 64 år gammal;
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
att han under åren 1909, 1910, 1916—1918, 1921—1928 samt 1936—1941
varit anställd vid statens vattenfallsverk under en sammanlagd tid av 14 år
7 månader 1 dag;
att han på grund av en genom olycksfall i arbetet den 12 september 1940
ådragen kroppsskada (bäckenbrott) den 6 september 1941 vid en ålder av
58 år nödgats lämna sin anställning vid statens vattenfallsverk;
samt att han i anledning av olycksfallet enligt riksförsäkringsanstaltens
beslut åtnjuter en efter 60 procents invaliditetsgrad bestämd livränta å 1 200
kronor för år, å vilket belopp utgår dyrtidstillägg med 20 procent.
Enär Sjögren icke varit anställd i statens tjänst under en tid av fulla
15 år, har han icke kunnat komma i åtnjutande av pension enligt de i förevarande
fall eljest tillämpliga s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna.
I motion II: 38 vid 1947 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte bevilja
Sjögren pension till skäligt belopp.
I enlighet med förslag av bankoutskottet (uti. nr 18) fann riksdagen
(skr. nr 98) motionen icke föranleda någon riksdagens åtgärd. Bankoutskottet
framhöll i sitt utlåtande bland annat, att frågan om beredande av
pension åt Sjögren vore av beskaffenhet att i första hand böra prövas av
Kungl. Maj :t.
Sjögren har nu hos Kungl. Maj :t anhållit att bliva tillerkänd pension.
Vattenfallsstyrelsen har — under framhållande att Sjögren på grund av
hälsoskäl slutat sin anställning i statens tjänst vid en levnadsålder av 58
år — tillstyrkt ansökningen.
Statskontoret har i utlåtande den 13 maj 1947 förordat utverkande åt
Sjögren av en årlig pension å 696 kronor jämte rörligt tillägg och kristilllägg,
motsvarande lägsta pension åt manlig anställningshavare enligt den
intill den 1 juli 1947 gällande kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med
föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst.
Ämbetsverket har därvid anfört följande.
Därest olycksfallet icke inträffat, torde Sjögren efter fortsatt tjänstgöring
i statens tjänst till 60 års ålder kunnat åberopa en anställningstid av
mer än 15 tjänstår och vid därefter skedd avgång blivit berättigad till pension
enligt kungörelsen nr 696/1942 till belopp av 696 kronor för år jämte
rörligt tillägg och kristillägg därå. 1946 års riksdag har i ett likartat fall
(prop. nr 137, p. 13, bankoutsk. uti. nr 36, p. 14, riksd. skriv, nr 248) beviljat
pension å 480 kronor jämte dyrtidstillägg och kristillägg åt en f. d. stenarbetare
F. O. Gustavsson, som vid 55 års ålder slutat sin senaste anställning
på grund av arbetsoförmåga, till väsentlig del orsakad av honom tidigare
övergånget olycksfall i arbetet, och då endast kunnat tillgodoräkna 12 år
2 månader i statens tjänst.
I betraktande av angivna fall anser statskontoret, att visst årligt understöd
skäligen bör tillerkännas Sjögren. Detsamma torde lämpligen böra fastställas
till förenämnda belopp av 696 kronor för år.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Även jag anser skäligt, att Sjögren kommer i åtnjutande av pension av
statsmedel att utgå vid sidan om den honom tillkommande olycksfallslivräntan.
Pensionen torde böra utgå räknat från och med ingången av år
1947 och bestämmas till det av statskontoret föreslagna beloppet. Från och
med den 1 juli 1947 sker omräkning av pensionen enligt kungörelsen nr
657/1947, varefter den kommer att utgöra 1 116 kronor jämte rörligt tillägg
enligt 1947 års grunder. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förre stenarbetaren vid statens vattenfallsverk Alfred
Julius Sjögren må, räknat från och med den 1 januari 1947,
under sin återstående livstid — utöver honom av riksförsäkringsanstalten
tillerkänd livränta — uppbära en årlig
pension av 696 kronor, att utgå av statens vattenfallsverks
medel.
Vad föredraganden sålunda under punkterna l:o—
15 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Folke Lijberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.