Sök i Ratio Lex

Angående statlig kreditgaranti för lån åt den som genomgått polisskola

1948-02-18 · 24 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:78, Angående statlig kreditgaranti för lån åt den som genomgått polisskola

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

1

Nr 78.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statlig kreditgaranti

för lån åt den som genomgått polisskola; given

Stockholms slott den 73 februari 79b8.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att den som genomgått statens polisskola i

Stockholm eller polisskolan i Göteborg skall, till underlättande bl. a. av eu

planmässig amortering under lämplig tid av ådragna studieskulder, kunna

erhålla lån med statlig kreditgaranti (garantilån) i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som enligt kungörelsen den 11 oktober 1946 (nr 676)

gäller för garantilån åt akademiker och med dem jämförliga kategorier. 1

1 Hilning till riksdagens protokoll 1!)i8. 1 sand. Kr 78.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Flans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18

februari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensak beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg,

fråga rörande kostnaderna för polismännens utbildning samt anför.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 oktober 1946 tillkallade

jag den 26 i samma månad tre sakkunniga1 att verkställa utredning

rörande polismännens utbildningskostnader och en eventuell statlig kreditgaranti

för dessa ävensom viss stipendiegivning åt elever vid statens polisskola.

De sakkunniga ha den 22 april och den 29 oktober 1947 avgivit två

betänkanden med förslag i ämnet.

Det förstnämnda betänkandet, där frågan om polismännens skuldsättning

vid genomgång av polisskola behandlas, har utmynnat i förslag om

att den statliga kreditgaranti, som enligt kungörelse den 11 oktober 1946

(nr 676) tillkommer akademiker och med dem jämställda kategorier för

ådragna studieskulder, skall utsträckas att omfatta även den som åsamkats

skulder till följd av polisutbildning.

Det andra betänkandet avser spörsmålet om polispersonalens ekonomiska

förhållanden under polisskoleutbildningen. I denna del går de sakkunnigas

förslag ut på att polisman under sådan utbildning skall äga åtnjuta

avlöning och vissa andra förmåner enligt i stort sett sannna grunder, som

gälla för statens befattningshavare när de deltaga i utbildningskurser som

anordnas vid statliga verk, samt att staten skall bestrida huvudparten av

kostnaderna härför.

Betänkandena ha remissbehandlats i vanlig ordning. I det alldeles övervägande

antalet remissyttranden ha förslagen tillstyrkts. Från några håll 1

1 De sakkunniga voro ledamoten av riksdagens första kammare David Norman, tillika

ordförande, fil. lic. Nils Norman och sekreteraren hos svenska polisförbundet Martin Sahlin.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 78. 3

ha dock erinringar framförts mot såväl förslagens principer som vissa detaljfrågor.

För egen del anser jag, att frågan om polismännens skuldsättning på

grund av utbildningskostnader bör lösas i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningens förslag. Jag förordar alltså att den statliga kreditgarantien

får avse lån även åt den som genomgått polisskola. Däremot har jag

av skäl som utvecklas närmare i fortsättningen ansett mig icke böra

framlägga något förslag rörande spörsmålet om polispersonalens ekonomiska

förmåner vid genomgång av polisskola.

Jag anhåller nu att få upptaga ärendet till närmare behandling.

Kompetensvillkor för polispersonalen samt polisutbildning.

Allmänna föreskrifter om kompetensvillkor för polispersonalen,

vartill enligt den inom polisväsendet i allmänhet tillämpade

terminologien hänföras polismän av högst poliskommissaries tjänstegrad,

återfinnas i 5 § polisreglementet för riket den 26 september 1925 (nr

407). Till ordinarie polisman kan antagas endast den som uppnått 23 år.

I stad eller köping som bildar eget polisdistrikt må ej, där invånarantalet

överstiger 2 000, till ordinarie polisman antagas annan än den som genomgått

lägre klassen i en av staten bekostad polisskola; länsstyrelsen likväl

obetaget alt i särskilt fall besluta annat. Detsamma skall gälla beträffande

annat polisdistrikt vars invånarantal överstiger 5 000. Ordinarie anställning

vid kriminalpolisavdelning må ej vinnas av annan än den som

genomgått högre klassen i skola som nyss nämnts. Vidare stadgas, att där

den, som anmäler sig till ordinarie befattning, innehar eller tidigare innehaft

anställning vid polisväsendet eller eljest i statens eller kommuns

tjänst, han ej må antagas till befattningen, med mindre hans tjänstgöring

blivit väl vitsordad.

Utöver de i polisreglementet angivna fordringarna ha i de för polispersonalen

i de olika polisdistrikten utfärdade instruktionerna meddelats

kompletterande bestämmelser rörande de villkor, som skola uppfyllas för

vinnande av anställning i resp. polisdistrikt. Vid utarbetandet av dessa lokala

polisinstruktioner har eu av chefen för socialdepartementet den 12

december 1925 fastställd normalinstruktion tjänat som ledning. I normalinstruktionen

uppställes såsom allmän! villkor för att vinna anställning

vid polisväsendet bl. a. att sökanden fyllt 21 år, bär god hälsa och lämplig

kroppsbyggnad, golt omdöme och lugnt sinnelag samt är känd för

ordentligt levnadssätt och pålitlighet. Vidare uppställes krav på viss allmänbildning.

Sökande till befattning i stad med minst It) 000 invånare —

enligt polislagen är sådan stad skyldig att tillhandahålla reservpolismän

för att tillgodose tillfälligt behov av polisförstärkning å annan ort — skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

sålunda ha genomgått minst fyra klasser i allmänt läroverk eller minst

två klasser i kommunal mellanskola eller i liögre folkskola eller folkskolans

högre avdelning i Stockholm eller ock ha efter obligatorisk folkskolundervisning

under minst sex månader bevistat folkhögskola eller däremot

svarande bildningsanstalt eller slutligen ha på annat sätt förvärvat jämförlig,

för polistjänsten erforderlig allmänbildning. Sökande som är eller varit

fast anställd vid krigsmakten skall ha genomgått furirskola. Sökande till

ordinarie befattning i annat polisdistrikt, för vilken polisskoleutbildning

är föreskriven, skall under minst sex månader ha bevistat folkhögskola

eller däremot svarande bildningsanstalt eller ock ha på annat sätt förvärvat

jämförlig för polistjänsten erforderlig allmänbildning. Sökande som

är eller varit fast anställd vid krigsmakten, skall ha genomgått korpralskola.

Vidare må anmärkas, att enligt normalinstruktionen genomgång av

högre klassen i polisskolan är föreskrivet även för befälstjänster i städer

med minst 30 000 invånare.

För polismännens utbildning finnas för närvarande två polisskolor,

statens polisskola i Stockholm och en statsunderstödd kommunal

polisskola i Göteborg. Den förra är eu central utbildningsanstalt för polisväsendet

i dess helhet, medan den senare främst har till syfte att meddela

grundläggande utbildning för polismän tillhörande Göteborgs poliskår.

Enligt stadgan den 30 juni 1938 för statens polisskola har skolan till

uppgift att meddela teoretisk och praktisk polisutbildning. Undervisningen

är avgiftsfri. Skolans angelägenheter handhavas av en styrelse, och

undervisningen meddelas av rektor, heltidsanställda lärare och timlärare.

Skolan omfattar en första klass (konstapelsklassen), en andra klass (överkonstapelsklassen)

och en tredje klass (kommissarieklassen). I konstapelsklassen

ges varje läsår två kurser vardera om högst 21 arbetsveckor

och i överkonstapelsklassen en kurs om högst 28 veckor. Undervisning i

kommissarieklassen anordnas de år Kungl. Maj :t bestämmer. Kursen i

denna klass omfattar för elev som icke genomgått överkonstapelsklassen

högst 13 veckor och för elev som genomgått överkonstapelsklassen högst

8 veckor.

I stadgan meddelas vidare bestämmelser om undervisningen i de olika

klasserna, om betygssättning, om inträdesfordringar, prövning av inträdesansökningar

in. in. Beträffande inträdesfordringarna gäller i stort sett följande.

För konstapelsklassen fordras bl. a. att sökanden vunnit anställning

vid polisväsendet eller uppfyller de fordringar, som äro föreskrivna

för att erhålla anställning såsom extra konstapel i reservpolisstad, samt att

han vid ansökningstidens utgång ej fyllt 30 år. Sökande till överkonstapelsklassen

skall inneha ordinarie polismansbefattning, ha genomgått konstapelsklassen

eller viss annan grundläggande polisskoleutbildning samt

ej ha fyllt 35 år. Inträde i kommissarieklassen kan vinnas av den som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 78. ■>

innehar ordinarie polisinansbefattning samt genomgått överkonstapel sklassen.

Åldersgränserna gälla icke för sökande, som anställts vid polisväsendet

före den 1 januari 1926. Inträdesansökningarna prövas av skolans

styrelse. Styrelsen äger, då särskilda skäl föranleda därtill, meddela

dispens från föreskrifterna om viss högsta ålder och föregående skolutbildning.

För polisskolan i Göteborg gäller ett av Kungl. Maj :t den 17 april 1942

utfärdat reglemente. Skolan har till uppgift att meddela teoretisk och praktisk

polisutbildning av minst samma omfattning som den vilken meddelas

i statens polisskolas konstapelsklass. Vid skolan ges årligen en kurs. Undervisningen

är även här kostnadsfri. Såsom tidigare omnämnts är skolan

främst avsedd för extra konstaplar i Göteborgs stads polisdistrikt, men

även polismän från annat polisdistrikt kunna efter ansökan, som prövas

av styrelsen för statens polisskola, vinna inträde i skolan.

Statlig kreditgaranti åt akademiker m fl.

Genom beslut av 1946 års lagtima riksdag ha medel anvisats till kostnaderna

för lån med statlig kreditgaranti åt akademiker och därmed jämställda

kategorier. Bestämmelser om dessa garantilån återfinnas i den

förut omnämnda kungörelsen den 11 oktober 1946 (nr 676). Enligt denna

må lån med statlig kreditgaranti (garantilån) utlämnas till den som avlagt

akademisk eller därmed jämförlig examen, vilken normalt är ägnad

att bereda vederbörande möjligheter till försörjning. Lån må utlämnas

endast till den, som gjort sig känd för skötsamhet samt med hänsyn

härtill och till i övrigt föreliggande omständigheter kan antagas ha vilja

och förmåga att fullgöra sina förpliktelser såsom låntagare. Ändamålet

med garantilånen är att underlätta en planmässig amortering under lämplig

tid av ådragna studieskulder. Garantilån bör som regel omfatta samtliga

de studieskulder, som åvila sökanden och som med hänsyn till dennes

utbildning och övriga omständigheter kunna anses skäliga. Med studieskuld

avses icke lån från allmänna studielånefonden, lånefonden för universitetsstudier

eller värnpliktslånefonden. Garantilån utlämnas utan annan

säkerhet än den statliga garantien och mot ränta, som fastställes av

Kungl. Maj :t. Räntan utgör f. n. 3%. Amorteringstiden må, där ej särskilda

omständigheter till annat föranleda, bestämmas till högst femton

år. Beslut om statlig garanti meddelas av eu av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd

(garantilånenämnden), som består av sex ledamöter, av vilka två böra

företräda allmänna intressen, två vara förtrogna med frågor rörande studiekredit

och två äga god kännedom om förhållandena på de akademiska

eller därmed jämförliga studieområdena. Ordförande utses av Kungl.

Maj:t bland nämndens ledamöter. Vice ordförande utser nämnden inom

opaginerad Kontrollera mot PDF

I)

Kungi. Maj:ts proposition nr 78.

sig. Nämnden är beslutför, då ordföranden eller vice ordföranden samt

ytterligare minst tre ledamöter äro närvarande. Såsom nämndens beslut

gäller den mening varom de flesta förena sig eller vid lika röstetal den

mening som biträdes av ordföranden.

Garantilån må utlämnas av riksbanken, bankaktiebolag, sparbank, studentkårs

kreditkassa, Sveriges allmänna folkskollärarförenings kreditkassa

eller annan därmed jämförlig kreditkassa.

Beträffande kreditgivningens organisation i övrigt innehåller kungörelsen

bl. a. följande. Ansökan om garantilån göres hos kreditanstalten, som

skall noggrant undersöka sökandens kreditvärdighet och övriga omständigheter

av betydelse för ärendets avgörande samt efter samråd med sökanden

uppgöra förslag till amorteringsplan. Kreditanstalten överlämnar

därefter handlingarna med eget yttrande till garantilånenäinnden. Därest

lånenämnden medger statlig kreditgaranti, skall nämnden i sitt beslut

härom ange lånebeloppets storlek och amorteringsvillkoren samt meddela

erforderliga föreskrifter beträffande lånets användande. Sökanden har därefter

att omedelbart uppsäga de lån, vilka enligt lånenämndens beslut skola

inlösas, samt att om uppsägningen omedelbart underrätta den kreditanstalt

som skall utlämna garantilånet. Låntagaren skall därefter till kreditanstalten

utfärda skuldförbindelse enligt fastställt formulär, varefter det ankommer

på kreditanstalten att infria de lån som uppsagts till inlösen.

Kreditanstalt som utlämnat garantilån har att övervaka, att låntagaren

i vederbörlig ordning fullgör amorteringar och ränteinbetalningar. Gör låntagaren

sig skyldig till försummelse i angivna hänseenden, skall kreditanstalten

därom göra anmälan till garantilånenäinnden senast inom ett år

efter det till betalning förfallet belopp skolat erläggas. Sker ej anmälan

inom sålunda föreskriven tid, upphör den statliga garantien att gälla. I

samband med anmälan som nyss sagts skall kreditanstalten ange, huruvida

enligt dess mening lånet bör kvarligga hos kreditanstalten, uppsägas

till betalning, överflyttas till postsparbanken eller avskrivas, överflyttning

av lånet till postsparbanken skall ske, om kreditanstalten så påyrkat, såvida

lånet ej skall avskrivas. Enligt motiven avses överflyttning av lån till

postsparbanken skola ifrågakomma i sådana fall, där låntagaren oförskyllt

råkat i temporära betalningssvårigheter, som han vid en senare tidpunkt

kan väntas övervinna. Kungörelsen innehåller även bestämmelser rörande

förfarandet om låntagaren genom oriktiga uppgifter föranlett lånets utlämnande,

om låntagaren avlidit eller eljest omständighet inträffat, vilken kan

antagas medföra betalningsoförmåga. Fråga om avskrivning av fordran avgöres

av Kungl. Maj :t. Beslutas avskrivning helt eller delvis av fordran,

skall denna anses efterskänkt till motsvarande belopp, och kreditanstalten

äger erhålla gottgörelse av statsmedel för det avskrivna beloppet jämte

ränta. Vidare meddelas föreskrifter om postsparbankens och generalpoststyrelsens

befattning med lån, som överflyttas till postsparbanken. Slutli
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

gen stadgas, att beslut av garantilånenämnden eller av generalpoststyrelsen

i fråga om garantilån ej får överklagas samt att lånenämnden äger meddela

de ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning av

kungörelsen.

Utredningens förslag.

1 de första avsnitten av betänkandet rörande polismännens

skuldsättning på grund av utbildningskostnader

lämna de sakkunniga —- förutom en kortfattad översikt av polisväsendets

organisation — en redogörelse för de förut återgivna bestämmelserna rörande

kompetensvillkor för polispersonalen och polisskoleutbildningen.

I en följande avdelning redogör utredningen för resultatet av vissa undersökningar,

som utredningen företagit rörande dels kommunernas deltagande

i polispersonalens utbildningskostnader, dels elevernas ekonomiska förhållanden

vid genomgång av statens polisskola. Redogörelsen bygger på uppgifter,

som lämnats av 112 städer, 55 köpingar och 134 landsbygdskommuner

av olika storlek i samtliga län resp. från de elever, som deltogo i

konstapelsklassen höstterminen 1946 och i överkonstapelsklassen läsåret

1946—1947. Av redogörelsen inhämtas bl. a. följande.

Kommunernas deltagande i polispersonalens utbildningskostnader. Av

uppgifterna från kommunerna framgår, att stor brist på enhetlighet råder

i fråga om kommunernas deltagande i kostnaderna för polismännens utbildning

och formerna härför. Beträffande städerna har dock i fråga om

den ordinarie polispersonalen en viss grad av enhetlighet inträtt under

senaste tid. Detta torde huvudsakligen sammanhänga med att under hösten

1945, efter förhandlingar mellan svenska stadsförbundet och bl. a. svenska

polisförbundet, utarbetats ett normaltjänstereglemente för städernas

ordinarie befattningshavare. Enligt detta reglemente, som i stor utsträckning

antagits av städerna, äger ordinarie befattningshavare uppbära oavkortad

avlöning under tjänstledighet för studier. Framhållas må emellertid

att, enligt protokollsanteckningar till normaltjänstereglementet, städerna,

såvitt angår polispersonal, rekommenderas att tills vidare tillämpa

nämnda bestämmelser endast i fråga om överkonstapels- och kommissarieklasserna

men ej beträffande konstapelsklassen. Enligt stadsförbundets

uttalande vid en lönekonferens 1945 vore konstapelsklassen att betrakta

såsom en grundläggande utbildning, som polismännen själva borde bekosta.

Beträffande s t ä d e r n a synes lön eller annat bidrag merendels ej utgå

till polisman vid genomgång av konstapelsklassen. Av de förutnämnda

112 städerna ha nämligen 75 som regel icke utbetalat bidrag till elev i

denna klass. Övriga städer ha däremot utbetalat full lön eller bidrag varierande

mellan 20—75 c/c av full lön.

Till elev i överkonstapelsklassen torde däremot flertalet städer utbetala

lön eller bidrag. 60 städer ha nämligen uppgivit att de utbetalade oavkortad

lön och 24 städer att eu efter olika grunder reducerad lön utginge.

I en stad utbetalades ingen lön under skoltiden men viss del av den på

opaginerad Kontrollera mot PDF

<8 Knngl. Maj:ts proposition nr 7 8.

denna tid belöpande lönen utbetalades sedan polismannen efter genomgång

av skolan återinträtt i stadens tjänst. Från 6 städer har uppgivits, att lön

eller bidrag icke utginge vid genomgång av överkonstapelsklassen, i St

mindre eller nybildade städer har frågan icke varit aktuell och i återstående

12 städer ha beslut om utbetalande av lön eller bidrag tid efter annan

meddelats, men någon fast praxis synes ej ha utbildats.

Av k ö p i n g a r n a ha 3 uppgivit, att lön utbetalades till polisman vid

genomgång av konstapelsklassen, därav i 2 köpingar hela lönen och i en

köping halva lönen. Flertalet köpingar ha emellertid uppgivit, att frågan

icke varit aktuell. Vad beträffar frågan om lön till polisman vid genomgång

av överkonstapelsklassen har 7 köpingar uppgivit, att hela lönen utbetalades,

och 10 köpingar, att en efter olika grunder reducerad lön utginge.

Beträffande landsbygdskommunerna framgår av undersökningen,

att frågor om utbetalande av lön vid genomgång av polisskola endast

uppkommit i mindre utsträckning. I den mån kommun bidragit till

utbildningskostnaderna, ha besluten därom merendels haft karaktär av

engångsföreteelser. I 32 av de 134 landsbygdskommuner, från vilka svar

inkommit, ha beslut meddelats om utbetalande av lön eller bidrag till polisskoleutbildning.

I samtliga fall utom ett ha besluten avsett ordinarie befattningshavare.

1 5 kommuner har hela lönen utbetalats.

Enligt det förut omnämnda normal t jänstereglementet för städerna uppställes

såsom villkor för åtnjutande av lön under polisskoletiden att befattningshavaren

skall kvarstå i stadens tjänst minst fem år vid äventyr

att återbetalningsskyldighet eljest inträder. Av de från kommunerna inhämtade

uppgifterna framgår att detta och liknande villkor, som syfta till

att skapa garantier för att kommunens kostnad för befattningshavarens

utbildning skall komma kommunen till godo, i betydande utsträckning

föreskrivas av kommunerna.

Kommunala lån åt polisskoleelever synas mera sällan beviljas. Enligt de

föreliggande uppgifterna ha endast i) städer och 9 landsbygdskommuner

beviljat dylika lån.

Polisskoleelevernas ekonomiska förhållanden. I konstapelklassen höstterminen

19i6, som omfattade 21 arbetsveckor, deltogo 187 polismän, av

vilka 26 voro anställda i Stockholm, 82 huvudsakligen i andra städer, 28

på landsfiskalskontor, s. k. kontorspoliser, samt övriga huvudsakligen i

landsbygdsdistrikt. Av eleverna voro 50 eller 27 % gifta. Elevernas medelålder

vid kursens början var 26,1 år. Den genomsnittliga tiden för anställning

vid polisväsendet vid kursens början utgjorde — frånsett kontorspoliserna

— 1 år 8 månader. Av de 157 kommunalanställda eleverna erhöllo

104 varken lön eller bidrag under kurstiden. De genomsnittliga kostnaderna

för kursen, beräknade med ledning av uppgifter från 172 elever,

utgjorde 1 946 kr. För eleverna från Stockholm uppgick genomsnittskostnaden

till 1 604 kr. och för de övriga till 2 002 kr. För de gifta av sistnämnda

elever utgjorde kostnaden för kursen i genomsnitt 2 299 kr. och

för de ogifta 1 880 kr. Genomsnittskostnaden för de elever, som ej tillhörde

Stockholms polisdistrikt, har beräknats för bostad till 65 kr. och

för maten till 136 kr. i månaden.

Av de 187 eleverna ha 131 uppgivit, att de måst skuldsätta sig för genomgång

av kursen. Den samlade studieskulden för 121 elever belöpte sig vid

kursens slut till 185 870 kr. Av skulderna, vilka uppgingo till synnerligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

skiftande belopp, belöpte 50 % på banker, 24 % på föräldrar och 26 % Pa

andra kreditgivare. Medeltalet av skuldbeloppen per elev var 1 536 kr. Av

de 50 gifta eleverna hade 29 upptagit lån, varierande mellan 300 och 4 000

kr. Medeltalet för dessa elever utgjorde 1 703 kr.

Överkonstapelsklassen läsåret 1946—1947, som pågick i omkring sju manader,

omfattade 123 elever, av vilka 98 voro från städerna och 25 från

landsbygden. Elevernas medelålder vid kursens början utgjorde 33 år;

ingen elev var under 28 år. Av 120 elever, som lämnat svar angående sitt

civilstånd, voro 14 ogifta och 106 gifta. Den genomsnittliga tid eleverna vid

kursens början varit anställda vid polisväsendet utgjorde 9 år. Tidsperioden

mellan genomgång av konstapelsklassen eller motsvarande utbildningskurs

och överkonstapelsklass utgjorde i medeltal 7 år. Under kurstiden

uppburo av samtliga 123 elever 95 hela lönen och 23 en efter olika grunder

reducerad lön. Återstående 5 elever åtnjöto icke något bidrag. Utöver

full lön erhöllo 2 elever stipendier å resp. 200 och 400 kr.

Uppgifter rörande kostnaderna för kursen föreligga från 79 elever. Av

övriga 44 elever voro 40 bosatta i Stockholm eller i dess omedelbara grannskap

och åtnjöto oavkortad avlöning under kurstiden, varför dessa elever

icke haft några särskilda kostnader av nämnvärd betydelse för genomgång

av kursen. Medelkostnaden för de gifta av nämnda 79 elever utgjorde 4 444

kr. Genomsnittskostnaden för de elever som hade barn, tillhopa 57 elever,

uppgick till 4 615 kr. och för de gifta utan barn, tillhopa 15 elever, 3 794

kr. För de ogifta elever, som lämnat uppgift om kostnaden för kursen, tillhopa

7, utgjorde genomsnittskostnaden 2 786 kr. Den genomsnittliga kostnaden

för bostad i Stockholm utgjorde 71 kr. i månaden. Beräkningen har

gjorts med ledning av uppgifter från 70 elever. Medelkostnaden för mat

har med ledning av uppgifter från 74 elever beräknats till 135 kr. i månaden.

Av de gifta elever, som lämnat uppgift om totalkostnaden för genomgång

av kursen, ha 4 uppgivit, att lönen räckt till för bestridande av kurskostnaden.

Dessa elever hade emellertid kunnat hålla kostnaden nere på

grund av att släktingar åtagit sig familjens huvudsakliga försörjning under

kurstiden (3 fall) eller att hustrun försörjt sig genom förvärvsarbete (1

fall). För övriga gifta elever hade kostnaderna överstigit erhållna löneförmåner.

För de gifta elever som erhållit hela lönen under kurstiden, tillhopa

43 elever, varierade de överskjutande utgifterna mellan 186 och 2 870

kr. Medeltalet överskjutande utgifter för dessa elever utgjorde 1 396 kr.

För de av sistnämnda elever som hade barn, tillhopa 37 elever, utgjorde

de överskjutande utgifterna i medeltal 1 468 kr. — I redogörelsen anmärkes,

att uppgifterna lämnats då omkring två månader av kurstiden återstod.

Elevernas uppgifter om kurskostnaderna grunda sig därför, framhåller

utredningen, delvis på en uppskattningsvis gjord beräkning av ifragavarande

kostnader.

Av de 123 eleverna ha 52 uppgivit, att de måst skuldsätta sig för genomgång

av överkonstapelsklassen. Den samlade studieskulden för 49 av dessa

elever — 3 av eleverna hade lämnat ofullständiga uppgifter, varför utredningen

i detta hänseende bortsett från dessa elever —- uppgick till 94 840 kr.

Av skulderna belöpte 50 % på banker, 15 % på föräldrar och 35 % på andra

enskilda. Den genomsnittliga skuldbördan för genomgång av överkonstapelsklassen

utgjorde 1 936 kr. Härtill kom ett sammanlagt belopp av 12 035 kr.,

utgörande icke återbetald skuld för genomgång av konstapelsklassen. Den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

totala skuld, som åvilade eleverna för utbildning i polisskola, uppgick sålunda

till 106 875 kr. — Även i detta fall ha uppgifterna lämnats, då omkring

två månader av kurstiden återstod, varför det icke är osannolikt, att

en del elever måst skuldsätta sig ytterligare.

I ett följande avsnitt av betänkandet påvisar utredningen olägenheterna

av polismännens skuldsättning och framhåller, att

dessa medföra menliga verkningar ur såväl polismännens egen som det allmännas

synpunkt.

Utredningen påpekar att polismännen redan före sitt inträde i polisskolan

ofta åsamkats skulder för sin utbildning och att de sedermera för att

finansiera utbildningen vid polisskolan nödgas ytterligare skuldsätta sig

till betydande belopp, som i stor utsträckning måste upplånas i den öppna

kreditmarknaden. Härom anför utredningen:

Redan vid inträdet på polismannabanan åsamkas polismannen ofta nog

skulder för sin utbildning på den grund, att han någon tid nödgas gå oavlönad

eller mot ringa lön. Även i den mån polismannen under denna tid

kan bo i föräldrahemmet och sålunda icke behöver skuldsätta sig för sitt

uppehälle, måste han som regel vidkännas betydande engångskostnader

— med nuvarande priser ända upp till 1 000 kr. — för anskaffandet av

uniformspersedlar, vilket för många icke kan ske utan skuldsättning.

Även för dem, som erhålla skälig lön, kan den första tiden medföra

skuldsättning. Polisdistrikten fullgöra nämligen ofta sin i polislagen ålagda

skyldighet att draga försorg om föreskriven uniformering av polispersonalen

på så sätt, att de lämna kontanta bidrag i form av beklädnadsersättning,

som oftast utgår i efterskott per månad eller kvartal. Uppenbart är,

att för många polismän anskaffandet av uniformspersedlar är förenat med

en om än temporär skuldsättning.

Härtill kommer, att de extra polismän, som icke äro knutna till de större

städernas poliskårer, ofta föra en ambulerande tillvaro, som särskilt för

dem, som hunnit bilda familj, kan draga med sig avsevärda kostnader.

För många polismän är sålunda den ekonomiska situationen allt annat

än gynnsam, då de genomsnittligt sett halvtannat år efter den första anställningen

vid polisväsendet vunnit inträde i polisskolans konstapelsklass.

Som framgått av det tidigare anförda åtnjuta eleverna i konstapelsklassen

som regel icke några bidrag till bestridande av de med vistelsen vid polisskolan

förenade kostnaderna. Dessa måste som regel bestridas genom upptagande

av lån.

För dem, som kvalificerat sig för vidare polisutbildning, måste i många

fall ytterligare skuldsättning ske. Visserligen åtnjuta flertalet av eleverna

i överkonstapels- och kommissarieklasserna oavkortad lön under skoltiden,

men då eleverna som regel bildat familj förslår icke lönen till täckandet

av de med vistelsen i Stockholm förenade merkostnaderna utan lånevägen

måste anlitas för finansiering av studiekostnaderna. För dem, som under

studietiden erhålla reducerad lön eller icke erhålla någon lön, uppgår

skuldsättningen till betydande belopp.

Polispersonalen rekryteras uppenbarligen endast i mindre omfattning

ur folkgrupper, som äga ekonomisk möjlighet att bispringa med lån. Av

den tidigare refererade undersökningen framgår, att skulderna till för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

äldrar utgjorde, i konstapelsklassen 24 % av det totala skuldbeloppet och

i överkonstapelsklassen 15 %. Att märka är emellertid att i många fall, där

vederbörande uppgivit skuld till föräldrar, den huvudsakliga skuldsättningen

skett på annat håll. Vidare lärer få antagas, att föräldraskulderna

till viss del tillkommit på så sätt, att föräldrarna upplånat medel, som de

sedan i sin tur utlånat. Stöd för ett sådant antagande synes finnas bl. a.

i den omständigheten, att skuldsättning enligt instruktionerna för polispersonalen

bör undvikas. För upptagande av de lån, som erfordras för bestridande

av de med vistelsen vid polisskolan förenade kostnaderna, äro

sålunda polismännen i betydande utsträckning hänvisade till den öppna

kreditmarknaden.

Utredningen belyser härefter de nackdelar och svårigheter, som skuldsättningen

i olika hänseenden medför för polismännen, och anför härom:

Den skuldsättning, som föranledes i samband med genomgång av konstapelsklassen,

sker som regel vid en tidpunkt, då eleverna antingen nyss

bildat familj eller just stå i begrepp att göra det. Då familjebildning som

regel är förenad med skuldsättning inses lätt, att tiden närmast efter genomgång

av konstapelsklassen för flertalet polismän erbjuder ekonomiska

svårigheter, för de ekonomiskt sämst lottade av allvarlig art.

Likartat är förhållandet för dem, som genomgått överkonstapelsklassen.

Eleverna i denna klass äro som regel gifta. Skuldsättning föranledd av föregående

polisutbildning och familjebildning har för många polismän medfört,

att deras ekonomi vid inträdet i överkonstapelsklassen är hårt ansträngd.

Många elever ha icke kunnat slutbetala de skulder, som de ådragit

sig vid genomgång av konstapelsklassen. I denna situation tvingas de

till ytterligare skuldsättning. Detta sker vid en tidpunkt, då vederbörande

med avseende på såväl tjänstetidens längd som levnadsåldern nått så

långt, att skuldsättning på grund av utbildning normalt icke borde få

äga rum.

De svårigheter, som nu antytts, ställa otvivelaktigt många polismän i en

svår situation. Svårigheterna för polismännen att med de i regel låga löner,

som utgå till polispersonalen, amortera även en måttlig studieskuld äro

med rådande korta amorteringstider stora. För dem, som ha studieskulder

uppgående till flera tusen kronor, innebär ordnandet av en planmässig

amortering av skulderna ett mycket allvarligt problem. I detta sammanhang

må erinras om att många polismän, bundna av kommunala villkor

på sätt i det föregående framhållits, under avsevärd tid efter genomgång

av polisskolan faktiskt äro förhindrade att söka mot deras kompetens svarande

bättre avlönade anställningar i andra kommuner.

Förutom de olägenheter, som äro förbundna med ordnandet av eu planmässig

amortering av studieskulden, framträda även olägenheter ur synpunkter,

som äga samband med beredande av säkerhet åt långivare eller

borgensmän. Sålunda lärer det icke vara ovanligt, att låntagare för detta

ändamål ser sig nödsakad att hålla ett betryggande försäkringsskydd. Förutom

olägenheten av att familjen berövas det ekonomiska skydd, som normalt

är varje försäkrings ändamål, kunna härigenom uppkomma kostnader,

vilka bidraga till ätt ytterligare försämra polismannens ekonomiska

ställning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 78.

Beträffande de olägenheter, som skuldsättningen i fråga medför ur samhällets

synpunkt, framhålles i betänkandet, att skuldsatta polismän lätt

kunna riskera att komina i en ur allmän synpunkt olämplig beroendeställning

till långivare och borgensmän. Härvid erinrar utredningen om den i

13 § normalinstruktionen intagna föreskriften, att polisman bör särskilt

iakttaga att han icke må sätta sig i skuld hos någon, vars verksamhet han

har att å tjänstens vägnar övervaka, eller anlita sådan person såsom borgensman.

Utredningen fortsätter:

Denna föreskrift utgör en konkretisering av eu i samma paragraf intagen

allmän föreskrift av innehåll, alt polisman icke må låta sig i sitt förhållande

i tjänsten obehörigen påverkas av hänsyn till enskilda intressen.

Uppenbarligen inrymmes häri en princip om polismannens oväld, som utgör

en av grundvalarna för det förtroende hos allmänheten, vars bibehållande

och stärkande utgör en angelägen uppgift i ett demokratiskt samhälle.

De krav, som här uppställts på polismännen, ha emellertid icke motsvarats

av åtgärder från det allmännas sida i syfte att undanröja de olägenheter,

som äro förbundna med den nuvarande skuldsättningen på grund

av utbildningskostnaderna. Insikten härom har medverkat till skapandet

av misstämning bland polismännen, vilket på sina håll icke undgått uppmärksamhet

bland allmänheten.

Det må här även framhållas, att polismännen från landsbygden och

mindre orter som regel tvingas till skuldsättning i större omfattning än

övriga polismän. Eftersom de förra i regel äro sämst ställda i lönehänseende,

äro olägenheterna av skuldsättningen störst för dem. Detta gäller

även i fråga om förtroendet hos allmänheten. Nu ifrågavarande polismäns

ekonomiska förhållanden äro helt naturligt i mindre mån skyddade från

insyn utifrån än övriga polismäns. Samtidigt kunna riskerna av en beroendeställning

lättare aktualiseras för polismän på orter, där polispersonalen

är fåtalig. I detta sammanhang må även framhållas, att polismän

på landsbygden ofta omhänderha anförtrodda medel. Det är icke ägnat atl

inge förtroende hos allmänheten, att dessa polismän måste dragas med

skulder, till följd varav de vid aktualiserade betalningssvårigheter tvingas

att uppträda som hjälpsökande hos ortsbefolkningen.

Med hänsyn till de olägenheter, som polispersonalens omfattande skuldsättning

till följd av polisskoleutbildningen enligt utredningens mening sålunda

medför ur såväl polismännens egen som samhällets synpunkt, böra,

framhåller utredningen, åtgärder vidtagas i syfte att så långt ske kan undanröja

dessa nackdelar. Detta bör ske även om frågan rörande de ekonomiska

förmånerna till polismännen under polisskoletiden framdeles löses

så, att skuldsättning på grund av utbildning i polisskola normalt icke behöver

ifrågakomma. En dylik reglering kan nämligen enligt utredningen

icke förutsättas sträcka sig bakåt i tiden. Såsom eu lämplig lösning förordar

utredningen, att den statliga kreditgaranti, som, på sätt tidigare omnämnts,

tillkommer akademiker och därmed jämställda kategorier för

ådragna studieskulder, utsträckes att gälla jämväl för den som ådragit

sig skulder till följd av polisutbildning. En sådan anordning skulle enligt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 tf. 13

utredningens mening möjliggöra en mera planmässig amortering av studieskulderna

än f. n. och skänka stadga åt vederbörande polismans ekonomi,

befria honom från beroende av enskilda långivare eller borgensmän

samt undanröja olägenheterna av att tagna försäkringar tjäna såsom säkerhet

för studieskulder. Under hänvisning till det förslag utredningen framlagt

rörande polismännens ekonomiska förmåner vid genomgång av polisskola

framhåller utredningen, att den förordade kreditgarantien huvudsakligen

skulle avse dem, som redan genomgått eller inom den närmaste tiden

komma att genomgå polisskola. I den mån de ekonomiska förhållandena

för polisskoleeleverna framdeles förbättrades, komme den statliga kreditgivningen

för polispersonalens studieskulder att förlora i betydelse.

Beträffande frågan om behörighet att söka lån anför utredningen:
Behörighet

att söka lån bör tillkomma den, som genomgått av staten bekostad

eller understödd polisskola, d. v. s. förvärvat den utbildning, som

enligt polisreglementet i regel erfordras för vinnande av ordinarie anställning

vid polisväsendet. I enlighet med förslagets allmänna syfte torde som

regel även böra gälla krav på att lånesökanden är knuten till polisväsendet.

Emellertid synes något sådant krav icke böra föreskrivas, utan torde det

få prövas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet om skäl

föreligger att medgiva garantilån även åt annan sökande.

Om syftet att undanröja olägenheterna av polismännens skuldsättning

på grund av kostnader för sin utbildning helt skall nås, synes emellertid

böra öppnas möjlighet till kreditgivning inom en något vidare ram. Det

synes nämligen sannolikt, att även andra till polisväsendet knutna befattningshavare,

än som nyss avsetts, åsamkats skulder till följd av kostnader

för sin utbildning. Utredningen har därvid särskilt uppmärksammat, att

det inom landsfiskalsorganisationen torde finnas befattningshavare, som

till följd av de före distriktsåklagarreformens genomförande otillfredsställande

utbildnings- och avlöningsförhållandena, åsamkat sig skulder för sin

utbildning och till följd härav skäligen böra erhålla tillfälle att sanera sin

ekonomi. Utredningen förbiser därvid icke, att vissa svårigheter kunna förefinnas

att i sådana fall bedöma i vad mån uppgivna skulder äro att hänföra

till kostnader för vederbörandes utbildning. Dessa svårigheter synas

dock icke böra överskattas. I allmänhet torde det icke möta några svårigheter

att med ledning av föreliggande upplysningar avgöra, om vederbörande

nödgats skuldsätta sig för sin utbildning. I den mån så är fallet

synes i det begränsade antal fall, varom här kan bliva fråga, det påtagliga

allmänna intresset av att befattningshavare vid polisväsendet har en ordnad

ekonomi tala för en fri skälighetsprövning av lånebeloppets storlek.

1 detta sammanhang påpekar utredningen, att de som avlagt distriktsåklagarexamen

redan på grund av nu gällande bestämmelser torde äga

möjlighet alt erhålla garantilån.

Rörande lånens o in fattning framhåller utredningen all, om förslagets

syfte skulle nås, lånen borde omfatta icke endast skulder, ådragna

på grund av utbildning i polisskola, utan även sådana skulder som hän
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

förde sig till annan utbildning samt praktikanttjänstgöring. Garantilånen

kol de sålunda omfatta samtliga till följd av studier eller annan utbildning,

praktikanttjänstgöring inbegripen, ådragna skulder, som vid tiden

lör låneansökningen åvilade sökanden och som med hänsyn till dennas

utbildning och övriga omständigheter kunde anses skäliga. Någon maxiinering

av lånebeloppets storlek syntes med hänsyn till de ytterst växlande

förhållandena för polismännen under utbildningstiden icke kunna ske och

ej heller vara lämplig, utan det torde böra överlåtas till lånenämnden att

med ledning av vad som i varje särskilt fall blivit upplyst pröva beloppets

skälighet.

Beträffande a morterings villkor en för lånen föreslår utredningen

icke någon avvikelse från vad som gäller med avseende på akademikerlånen.

Såsom skäl härför framhåller utredningen:

Visserligen uppgår polismännens skuldsättning på grund av utbildning

i allmänhet till väsentligt lägre belopp än den skuldsättning, som i regel

åvilar den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen, men å

andra sidan äro polismännens löner i allmänhet väsentligt lägre än akademikernas.

Det bör dock betonas, att även om amorteringstiden sålunda

kan utsträckas ända till 15 år och, då särskilda omständigheter därtill

töranleda, ännu längre en så lång amorteringstid endast mera undantagsvis

synes böra komma i fråga. Med hänsyn till det smidiga sätt, på vilket

bestämmelserna om de statliga garantilånen äro utformade, synes icke behöva

befaras, att amorteringstiderna behöva utsträckas längre än vad som

med hänsyn till omständigheterna kan vara skäligt.

Organisationen av den föreslagna kreditgivningen bär enligt utredningen

handhavas av de organ, som handlägga ärenden rörande akademikerlån.

För att polismännens synpunkter skola bli tillgodosedda inom

garantilånenämnden föreslås dock, alt två av Kungl. Maj:t, efter förslag

av vederbörande polisorganisation utsedda personer, som företräda polismännens

intressen, skola äga deltaga i nämndens överläggningar och beslut

i ärenden om lån till polismän. Några ändrade regler om garantilånenämndens

beslutförhet anser utredningen icke erforderliga.

Vad slutligen angår kostnaderna för den ifrågasatta låneverksamlieten

anser utredningen, att några medel utöver det förslagsanslag, som

anvisats för garantilånenämndens verksamhet för akademikerlånen, tills

vidare icke erfordras. Utredningen anför härom:

Det totala beloppet av de skulder, som kunna komma i fråga till inlösen

enligt utredningens förslag, kan icke med någon grad av säkerhet bedömas

liksom ej heller i vilken utsträckning den föreslagna låneformen

kommer att anlitas. Emellertid synes kunna hävdas, att den kreditgivning,

varom nu är fråga, kommer att få blygsam omfattning i jämförelse med

den, som statsmakterna redan bundit sig för.

De förlustrisker, som ett förverkligande av utredningens förslag kan antagas

medföra för statsverket, synas skäligen ej befaras bliva större än de,

som äro förbundna med kreditgivningen till dem, som avlagt akademisk

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

eller därmed jämförlig examen. Rörande sistnämnda kreditgivning föreligga

ej heller några säkra hållpunkter för bedömandet av förlustriskerna.

Även om förlustriskerna sålunda icke f. n. kunna bedömas med den

säkerhet, att en viss årlig förlust kan på förhand beräknas, synes emellertid

kunna antagas, att förlusterna under den första tiden bliva synnerligen

ringa.

Såsom tidigare omnämnts har utredningen i ett särskilt betänkande även

framlagt förslag rörande en reglering av frågan om polismännens

ekonomiska förmåner vid genomgång av polisskola.

Förslaget, vilket i stort sett utformats enligt de principer som gälla för statens

befattningshavare vid deltagande i utbildningskurser som anordnas

vid statliga verk, innebär i huvudsak följande. Ordinarie polisman skall

såsom elev vid statens polisskola eller polisskolan i Göteborg äga åtnjuta

oavkortad lön. Avlöningskostnaderna skola helt bestridas av staten. Polisman,

som är familjeförsörjare och ej är bosatt på utbildningsorten, skall därjämte

under kurstiden av statsmedel äga uppbära en ersättning av 5 kronor

om dagen. Extra polisman, som av polisdistriktet ej erhåller avlöning

vid genomgång av konstapel sklassen vid statens polisskola eller den motsvarande

utbildningskursen vid polisskolan i Göteborg, skall av staten erhålla

bidrag (statsstipendium), som i stort sett avses skola täcka kostnaderna

för kursen. Vid genomgång av konstapelsklassen vid statens polisskola

skall stipendiet utgöra, för elev som är familjeförsörjare 2 000 kr.

och för annan elev 1 250 kr., motsvarande 400 resp. 250 kr. i månaden.

I den mån extra polisman såsom elev vid polisskola erhåller avlöning av

polisdistriktet skall staten bidraga med hälften av avlöningskostnaden.

Dessutom skola såväl ordinarie som extra polismän av statsmedel åtnjuta

ersättning enligt allmänna resereglementet för resan till och från utbildningskurserna

samt för en extra resa under kurstiden till och från hemorten.

Kostnaderna för realiserandet av förslaget — vilket förutsättes skola

gälla även för de utbildningskurser för polissystrar som kunna komma

att anordnas — ha av utredningen för budgetåret 1948/49 beräknats för

konstapels- och överkonstapelsklasserna vid statens polisskola till 1 104 000

kr. och för utbildningen vid polisskolan i Göteborg till 50 000 kr. Därest

under nästa budgetår en kommissariekurs och eu polissysterkurs komma

att anordnas vid statens polisskola, skulle de beräknade kostnaderna sammanlagt

uppgå till 1 263 000 kr.

Remissyttrandena.

över utredningens förslag om statlig kreditgaranti för polismännens utbildningskostnader

ha yttranden avgivits av statskontoret, generalpoststyrelsen,

styrelserna för statens polisskola och polisskolan i Göteborg, stats
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

polisintendenten, överståthållarämbetet efter hörande av polismästaren,

länsstyrelserna i samtliga län, envar efter hörande av landsfogden i länet

och de polischefer, vilkas yttranden länsstyrelsen ansett böra inhämtas,

garantilånenämnden, svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen,

föreningarna Sveriges landsfogdar, landsfiskaler, stadsfiskaler, landsfiskalsassistenter

och poliskommissarier, svenska polisförbundet, svenska

stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund, landsorganisationen

i Sverige samt tjänstemännens centralorganisation.

Förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av nära nog

samtliga remissinstanser. Endast statskontoret har avstyrkt detsamma, varjämte

svenska bankföreningen framfört en del kritiska allmänna synpunkter.

I de yttranden, där förslaget gillas, ha några skäl utöver dem utredningen

åberopat ej anförts.

Såsom motivering för sitt avstyrkande av förslaget har statskontoret

anfört:

Gällande bestämmelser om statlig kreditgaranti åt dem, som avlagt akademisk

eller därmed jämförlig examen, vilka bestämmelser de sakkunniga

ha tagit till förebild för sitt nu framlagda förslag, ha tillkommit för att

stödja personer, som på grund av särskilt dyrbar utbildning åsamkat sig

skulder av en helt annan storleksordning än den, varom i detta sammanhang

kan bliva fråga. För akademikernas vidkommande gäller det en flerårig

utbildning inom ett vidare studieområde, medan det för poliserna är

fråga om vissa kortare kurser inom ett begränsat fackområde. Med nutidens

starka yrkesspecialisering och skärpta utbildningskrav måste helt naturligt

förutsättas, att studieskulder ådragas vid snart sagt all yrkesutbildning.

Konsekvensen av ett utsträckande av rätten till"statlig kreditgaranti

även till polismännen måste därför bliva, att andra yrkesutövare,

vilka befinna sig i samma ekonomiska predikament, komma att kräva

motsvarande förmån. Dylika krav lära då svårligen kunna i längden avvisas.

Den verkställda utredningen synes heller icke giva vid handen, att

polisens skuldsättning är av sådan omfattning, att särskilda stödåtgärder

från statens sida böra vidtagas enbart för denna speciella yrkesgrupp. Del

torde i detta sammanhang även böra erinras om att polisen ofta rekryteras

från avgående militärunderbefäl, som vid avskedet från krigsmakten

äger uppbära avgångsersättning, avsedd bl. a. att bestrida viss del av

kostnaderna för utbildning i civilt yrke.

Liknande synpunkter som de nu anförda ha framförts av svenska bankföreningen.

Förslagets detaljbestämmelser ha i vissa yttranden föranlett erinringar.

Beträffande frågan om behörigheten att söka lån ha sålunda

länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län, landsfogden i sistnämnda

län, Kronobergs länsavdelning av landsfiskalsföreningen samt landsfiskalerna

i Solna och Oskarströms distrikt uttalat sig för att endast de som

äro knutna till polisväsendet böra kunna komma i fråga för erhållande

av lån.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att såsom villkor för erhållande

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

av kreditgaranti borde uppställas att lånesökanden genomgått polisskola

med godkända betyg samt att han skulle vara livförsäkrad för minst det

belopp, vartill lånet uppginge.

Landsfogden i Malmöhus län ifrågasätter, huruvida den föreslagna kreditgarantien

även borde omfatta utbildningskostnader, som befattningshavare

tillhörande landsfiskalsorganisationen ådragit sig före distriktsåklagarreformens

genomförande. Enligt landsfogdens åsikt syntes behovet därav

knappast vara så stort, att det uppvägde de påtagliga svårigheter, som

vore förenade med att i varje särskilt fall bedöma i vad mån uppgivna

skulder hänförde sig till vederbörandes utbildning.

Även föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter har understrukit svårigheten

att bedöma i vad mån befattningshavares vid landsfiskalsorganisationen

skulder hänförde sig till vederbörandes utbildning. Föreningen

har härom anfört:

Det är obestridligt, att en del befattningshavare inom landsfiskalsorganisationen

måst skuldsätta sig. I likhet med utredningen måste dock föreningen

understryka, att stora svårigheter förefinnas att bedöma i vad mån

skulderna äro att hänföra till vederbörandes utbildning och praktikanttjänstgöring''.

Ett exempel: En landsfiskalsaspirant inträdde å banan 1927.

Under första året åtnjöt han ingen lön. Nästa år erhöll han en månatlig

lön om 25 kronor. De därpå följande fem åren ökades lönen successivt till

100 kronor i månaden. Under denna period hade aspiranten dock att på

egen bekostnad under sex månader fullgöra praktisk tjänstgöring vid kriminalpolisen

i Stockholm. Under åren 1934—1937 erhöll aspiranten en genomsnittlig

månadslön om 150 kronor. Sistnämnda år förordnades han

som landsfiskalsassistent med en lön om cirka 250 kronor i månaden. 1 id

distriktsåklagarreformens genomförande 1941 förordnades han som landsfiskalsassistent

i dåvarande lönegraden Eo 14. — Det nu framlagda

exemplet är icke något ytterlighetsfall utan ett rent normalfall. Framhållas

bör kanske i detta sammanhang, att åtskilliga landsfiskalsaspiranter

tidigare måst erlägga betalning för första praktikantåret. — Med detta

exempel för ögonen kan man fråga sig, var gränsen för praktikanttjänstgyringen

skall dragas. Det torde vara svårt att som sådan tjänstgöring

rubricera en så pass lång tidsperiod som de tio första åren, då aspirantens

lön klart underskred även dåvarande existensminimum. Med andra ord

torde man icke konsekvent kunna sätta likhetstecken mellan praktikanttjänstgöring

och tjänstgöringstid, varunder oskäligt låg lön uppburits.

Styrelsen för polisskolan i Göteborg och polismästaren i nämnda stad

anse, alt det skulle vara fördelaktigt, om den föreslagna kreditgarantien

kunde utsträckas alt gälla även den som vunnit inträde i polisskola. Finansieringen

av själva studierna kunde för många elever vara svar att oidna

även med hänsyn till möjligheten att sedermera erhålla garantilan för

sludiekostnaderna. En dylik utvidgning av kreditgivningen skulle vara särskilt

värdefull, om utredningens förslag rörande avlöning åt polismän vid

genomgång av polisskola icke komme att genomföras.

Vad angår 1 å n e n s o in fattning har länsstyrelsen i Östergötlands

2 Hihang till riksdagens protokoll I!)''i8. 1 sand. Nr 18.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj.ts proposition nr 78.

län framhållit, att lånen icke borde omfatta andra skulder än sådana, som

hänförde sig till polisutbildningen. Att staten i förevarande ordning skulle

ikläda sig garanti för lån för skulder, föranledda av studier eller annan

utbildning före eller efter vederbörandes polisutbildning, syntes mindre

lämpligt.

Generalpoststyrelsen ifrågasätter huruvida ej den för kreditgarantien för

akademikerlånen gällande bestämmelsen, att sådant lån ej får omfatta

skuld i form av lån från allmänna studielånefonden, lånefonden för universitetsstudier

eller värnpliktslånefonden, borde gälla även för polislånen.

Detta vore enligt styrelsens mening motiverat med hänsyn bl. a. därtill att

räntesatserna för studielånen och akademikerlånen vore olika.

Rörande amorterings villkoren ifrågasätter länsstyrelsen i Hallands

län om icke amorteringstiden borde begränsas till högst 10 år. Polismännens

skuldsättning för utbildning torde, framhåller länsstyrelsen, i allmänhet

även med hänsynstagande till storleken av de löneförmåner, som

efter utbildningen tillkomme dem, vara mindre betungande än akademikernas.

Även för polismännen själva syntes det vara till fördel att de tvingades

avbetala sina utbildningskostnader så snart som möjligt eller i varje

fall innan ökade levnadskostnader till följd av familjebildning m. m. försvårade

skuldavbetalning.

Även Kronobergs läns avdelning av landsfiskalsföreningen har uttalat

sig för en dylik begränsning av amorteringstiden.

F rågan om kreditgiv ningens organisation har diskuterats

i några yttranden. Beträffande utredningens förslag, att lånen till polismän

skola utlämnas av samma kreditinstitut som handha utlåningen av akademikerlånen,

finner svenska bankföreningen denna anordning naturlig

men är tveksam rörande affärsbankernas villighet att utlämna dylika lån.

Härom anför föreningen:

Affärsbankerna ha i allmänhet anmält sig villiga att utlämna garantilån

till akademiker enligt 1946 års lagstiftning, och det ankommer helt

naturligt även i detta fall på envar bank att avgöra, huruvida den önskar

utlämna garantilån enligt det föreliggande förslaget. Med hänsyn till att

sådana lån genomsnittligt skulle komma att vara av väsentligt mindre storlek

och sålunda ge mindre ränteinkomster än akademikerlånen men likväl

komme att vara förenade med samma administrativa arbete som dessa,

kan det emellertid vara tveksamt, huruvida bankerna skola visa samma

beredvillighet att utlämna dylika lån som fallet varit och är med akademikerlånen.

Vad angår förslaget att garantilånenämndens verksamhet skall utsträckas

att omfatta även lån till polismän har garantilånenämnden — under

framhållande att det syntes olämpligt att för handhavande av en verksamhet,

som principiellt och organisatoriskt överensstämde med nämndens

uppgifter, tillskapa ett nytt organ — förklarat sig icke ha något att erinra

mot detsamma.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Mot den av utredningen föreslagna ändringen av garantilånenämndens

sammansättning ha garantilånenämnden, länsstyrelsen och landsfogden i

Malmöhus län samt svenska bankföreningen ställt sig mer eller mindre

avvisande. Till belysande av kritiken må återges följande uttalande av

garantilånenämnden.

Det synes icke lämpligt eller ens möjligt att varje yrkeskategori bland

låntagarna skall vara representerad i garantilånenämnden. De flesta av de

skilda yrken, som nämndens nuvarande klientel tillhör, äro f. n. icke representerade

i nämnden, vilket hittills icke visat sig vara till något men för

verksamheten.

Frågan om förändringar i garantilånenämndens sammansättning torde

lämpligen böra anstå tills vidare och upptagas till prövning vid en tidpunkt,

då nämndens arbetsuppgifter bättre kunna överblickas. Under den

korta tid som nämnden arbetat har nämligen frågan om garantilån åt

skilda grupper med kostnadskrävande utbildning aktualiserats, och bl. a.

torde ett förslag om garantilån redan under pågående utbildning inom

kort komma att framläggas av studentsociala utredningen. Det finnes

alltså anledning att förvänta att den verksamhet som nämnden bedriver i

framtiden kommer att betydligt utvidgas.

Styrelsen för statens polisskola, som icke vill motsätta sig att personer,

som företräda polismännens intressen, deltaga i handläggningen av ärenden

rörande de ifrågasatta lånen, anser dock att en motsvarande inskränkning

av antalet ledamöter bör ske, exempelvis så att de ledamöter, som

företräda akademiker och likställda, ej skola deltaga i behandlingen av

dessa ärenden.

Beträffande slutligen kostnaderna för förslagets genomförande

har garantilånenämnden framhållit, att den föreslagna utvidgningen av

nämndens verksamhet komme att medföra en ökning av dess administrationskostnader

samt att frågan om sättet för dessa kostnaders bestridande

torde böra övervägas i samband med förslagets realiserande.

Över utredningens förslag rörande polispersonalens ekonomiska förmåner

vid genomgång av polisskola ha yttranden i stort sett avgivits av samma

myndigheter och organisationer, som yttrat sig över förslaget om statlig

kreditgaranti för polismännens utbildningskostnader. Även ifrågavarande

förslag har i allmänhet vunnit gillande i remissvaren. I några av dessa har

man dock intagit en avvisande hållning till den lösning av frågan utredningen

förordat. Så är fallet beträffande de yttranden, som avgivits av

statskontoret, överståthållarämbctet och länsstyrelsen i Kronobergs län.

Såsom skäl för sin ståndpunkt ha dessa myndigheter huvudsakligen anfört,

att förslaget avveke från nu gällande principer för fördelningen av

kostnaderna för polisväsendet mellan staten och kommunerna samt att

förslagets genomförande kunde komma att föregripa statsmakternas ställningstagande

till frågan om polisväsendets förstatligande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 78.

Departementschefen.

Enligt gällande polislag är polisdistrikt pliktigt alt skäligen avlöna de

polismän, som enligt lagen skola finnas anställda i distriktet. Kostnaderna

för polisväsendet bestridas också till huvudsaklig del av polisdistrikten.

Statsbidrag utgår allenast för en mindre del av kostnaderna. Utom på

landsbygden och i mindre orter fordras i allmänhet för att en polisman

skall vinna ordinarie anställning vid polisväsendet att han genomgått

polisskola.

De av utredningen företagna undersökningarna visa, att polisutbildningen

föranleder en icke obetydlig skuldsättning för polismännen. Detta

torde främst bero därpå att polisdistrikten i stor utsträckning icke utbetala

lön till polismännen för den tid då de genomgå polisutbildning. Polismännens

skuldsättning måste anses medföra väsentliga olägenheter icke endast för

dem själva utan även för det allmänna. Såsom utredningen framhållit är

det därför ett samhällsintresse av vikt att dessa konsekvenser av polismännens

utbildningsskulder så långt det är möjligt undanröjas.

När utredningsmännen den 18 oktober 1946 tillkallades, uttalade jag till

statsrådsprotokollet, att de med polisutbildningen förenade skäliga kostnaderna

i princip borde täckas genom avlöning från resp. polisdistrikt.

Skulle vissa polisskoleelever på grund av sin tjänsteställning icke kunna

komma i åtnjutande av lön från polisdistriktet, syntes möjligheten att genom

statsstipendium bidraga till att täcka utbildningskostnaderna böra

övervägas. En sådan stipendiegivning borde dock utformas under iakttagande

av att polisdistriktens intresse att betala skälig lön under studietiden

ej minskades.

Enligt det förslag till lösning av frågan om polismännens ekonomiska

förhållanden vid genomgång av polisskola som utredningen framlagt skall

emellertid staten helt bestrida utbildningskostnaderna för ordinarie och en

väsentlig del av dessa kostnader för extra polispersonal. Denna lösning avviker

i avsevärd mån från nu gällande principer angående fördelningen av

kostnaderna för polisväsendet mellan staten och kommunerna. Ett genomförande

av.förslaget skulle vidare för statsverket medföra betydande kostnader.

Enligt utredningens beräkningar skulle sålunda förslagets förverkligande

för nästa budgetår medföra en ökning av statens utgifter med i

runt tal 1,2 milj. kr. Med hänsyn härtill och då ett realiserande av förslaget

skulle kunna föregripa ett ställningstagande till det sedan länge

vilande men nu åter aktuella spörsmålet om ett förstatligande, helt eller

delvis, av polisväsendet anser jag mig icke i detta sammanhang böra framlägga

något förslag i förevarande hänseende.

Däremot anser jag mig böra biträda utredningens förslag om statlig kreditgaranti

avseende polismännens utbildningskostnader. Utredningens förslag

rörande denna fråga synes välbetänkt. Ur det allmännas synpunkt är

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

det angeläget, att befattningshavare vid polisväsendet i största möjliga män

intaga en ekonomiskt oberoende ställning. Med hänsyn till de grannlaga

uppgifter, som ankomma på polismännen i de olika polisdistrikten, är det

härvid av alldeles särskild betydelse, att dessa ej stå i något beroende till

enskilda personer inom sina tjänstgöringsområden. I sådant hänseende har

också i de för polispersonalen gällande tjänsteföreskrifterna stadgats ovillkorligt

förbud för polisman att sätta sig i skuld hos någon, vars verksamhet

han har att övervaka, eller anlita sådan person såsom borgensman. Att

detta förbud — som syftar till att säkerställa det viktiga kravet på polismannens

oväld och opartiskhet — i praktiken också upprätthålles är naturligen

av synnerlig betydelse.

Utöver vad nu anförts medför den föreslagna kreditgarantien även andra

fördelar. Polismannen befrias från borgensbekymmer och det understundom

ganska kostnadskrävande försäkringsskyddet till borgenärerna.

Vidare får han möjlighet till en kontinuerlig, planmässig amortering av

studieskulderna under en längre tid samt till en samlad och ekonomiskt

fördelaktigare placering av utbildningsskulden, som nu ej sällan är uppdelad

på flera lån med skiftande villkor. Genom den sanering och stabilisering

av vederbörandes ekonomi, som de ifrågasatta kreditåtgärderna sålunda

möjliggöra, erhåller han också en friare och tryggare ställning, vilket

även ur samhällets synpunkt måste betecknas såsom en väsentlig

fördel.

Den av utredningen förordade lösningen har också allmänt gillats i

remissyttrandena. Endast från ett par håll — statskontoret och svenska

bankföreningen — ha erinringar av principiell innebörd framförts mot förslaget.

Denna kritik går huvudsakligen ut på dels att behovet av en statlig

kreditgaranti icke vore lika påtagligt för polismännen som för akademikerna,

enär de förras studieskulder vore betydligt mindre än de senares,

dels att en utvidgning av den statliga garantien till att omfatta polismännen

kunde medföra att även andra yrkesgrupper komme att yrka på motsvarande

förmån. Dessa erinringar synas mig icke böra tillmätas någon

avgörande betydelse. Även om polistjänstemännens utbildningsskulder i

allmänhet icke äro så stora som akademikernas, torde dock de olägenheter

och svårigheter som skuldsättningen för med sig väl motivera att polismännen

erhålla den förmån som statsgarantien innebär. Och vad angai

farhågorna för förslagets konsekvenser är — såsom framgår av förslagets

allmänna motivering och av vad jag förut anfört — trågan om polismännens

skuldsättning för utbildningen av sådan speciell natur, att förslagets

förverkligande svårligen torde kunna tagas till intäkt för att bereda även

andra yrkeskategorier motsvarande förmån.

Rörande den ifrågasatta kreditgivningens närmare utformning kan jag

i allt väsentligt ansluta mig till det föreliggande förslaget. På några punkter

vill jag dock förorda vissa jämkningar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Beträffande till en början behörigheten att söka garantilån

anser jag i likhet med vissa remissinstanser, att denna bör begränsas till

de polismän som vid tiden för låneansökningen äro anställda vid polisväsendet.

Tillräckliga skäl att, på sätt utredningen förordat, även bereda

dem som icke äro knutna till polisväsendet möjlighet att erhålla dylika

lån synas mig icke föreligga.

Enligt utredningens förslag skulle icke endast befattningshavare anställda

vid polisdistriktens polisväsen utan också andra tjänstemän med

polisfunktioner kunna erhålla lån. Utredningen har härvid i första hand

syftat på landsfiskalsorganisationen tillhörande befattningshavare, som före

den år 1941 genomförda distriktsåklagarreformen till följd av otillfredsställande

utbildnings- och avlöningsförhållanden åsamkats studieskulder.

I vad mån även dessa i statens tjänst anställda böra erhålla garantilån synes

tveksamt. De skäl, som tala för att polisdistriktens befattningshavare böra

beredas möjlighet att genom föreslagna kreditåtgärder sanera sin ekonomi,

framträda icke med samma styrka när det gäller berörda tjänstekategorier.

Vidare ställer det sig, såsom också framhållits i remissyttranden, svårt att

i sådana fall avgöra i vad mån uppgivna skulder hänföra sig till vederbörandes

utbildning eller andra förhållanden. Med hänsyn härtill anser jag

övervägande skäl tala för att den föreslagna kreditgarantien icke bör utsträckas

till befattningshavare tillhörande landsfiskalsorganisationen.

I ett par yttranden har framförts tanken på att utsträcka statsgarantien,

därhän att polisman redan då han genomgår polisskola kan erhålla garantilån

för kostnaderna därför. Skäl att medge en dylik utvidgning av ifrågavarande

kreditåtgärder synas dock icke föreligga.

I enlighet med det sagda skulle alltså möjligheten att erhålla garantilån

begränsas till vid polisdistriktens polisväsen anställda polismän, som

genomgått av staten helt eller delvis bekostad polisskola.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har uttalat sig för att endast den som

med godkända betyg genomgått polisskola borde kunna erhålla garantilån.

Denna fordran bör givetvis gälla såsom allmän regel. Det torde emellertid

böra överlämnas till garantilånenämnden att under beaktande av de

föreliggande förhållandena pröva i vad mån den omständigheten, att lånesökanden

icke uppfyller sagda villkor, bör utgöra hinder för honom att erhålla

lån. Samma länsstyrelse har vidare förordat, att såsom villkor för

erhållande av kreditgaranti borde uppställas att sökanden lämnar livförsäkring

såsom säkerhet för lånet. Eftersom krav på försäkringsskydd icke

gäller för akademikerlånen, synes anledning saknas att uppställa dylikt

krav beträffande här föreslagna lån, som genomgående torde avse väsentligt

lägre belopp än akademikerlånen.

Vad angår frågan om lånens omfattning böra dessa i första hand

omfatta studieskulder, föranledda av genomgång av polisskola. Jag delar

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

emellertid utredningens förslag att polislånen även må omfatta skulder,

som hänföra sig till praktikanttjänstgöring eller annan utbildning.

I likhet med vad som enligt kungörelsen den It oktober 1946 (nr 676)

gäller beträffande akademikerlånen bör från den föreslagna kreditgarantien

undantagas skuld i form av lån från den allmänna studielånefonden,

lånefonden för universitetsstudier eller värnpliktslånefonden.

Amorteringstiden skall enligt utredningens förslag vara densamma

som för akademikerlånen eller längst 15 år, dock med rätt för

garantilånenämnden att i särskilt fall medge ytterligare förlängning. I ett

par yttranden har ifrågasatts, om icke amorteringstiden borde begränsas

till högst 10 år. Det torde få överlämnas till lånenämnden att bestämma

den amorteringstid som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt

fall kan anses skälig. Med hänsyn bl. a. därtill att polismännens studieskulder

i allmänhet torde uppgå till betydligt lägre belopp än akademikernas

torde amorteringstiden endast undantagsvis behöva utsträckas till

15 år.

Beträffande kreditgivningens organisation innebär det föreliggande

förslaget, att denna skall handhavas av samma lokala kreditinstitut

och centralorgan som handlägga ärenden rörande akademikerlån. För

att säkerställa att polismännens synpunkter bli tillgodosedda inom garantilånenämnden

skulle dock två av Kungl. Maj :t utsedda personer, som företräda

polispersonalens intressen, deltaga i handläggningen av polislåneärendena.

Redan av vad jag i det föregående anfört framgår att jag anser

att den organisation som tillskapats för akademikerlånen även bör handha

den nu ifrågasatta låneverksamheten. I likhet med vissa remissinstanser

ställer jag mig däremot tveksam till lämpligheten av den föreslagna ändringen

beträffande garantilånenämndens sammansättning. Frågan i vad

mån de polisiära intressena böra vara företrädda inom lånenämnden synes

lämpligen tills vidare böra lämnas öppen och övervägas först sedan någon

tids erfarenhet vunnits rörande den nya låneverksamheten.

Vad härefter angår kostnaderna för den föreslagna kreditgivningen

må till en början erinras, att kostnaderna för låneverksamheten

för akademiker och likställda bestridas från medel upptagna i ecklesiastikdepartementets

stat. Utgifter för avskrivning av fordran på grund

av dessa lån bestridas från ett särskilt anslag — Kostnader för statlig kreditgaranti

för vissa studielån — medan kostnaderna för garantilånenämndens

verksamhet bestridas från åttonde huvudtitelns anslag till kommittéer

och utredningar genom sakkunniga. Förstnämnda anslag, som är ett förslagsanslag,

utgör för innevarande budgetår 20 000 kr. men har i årets

slatsverksproposition (åttonde huvudtiteln, punkt 122) höjts till 50 000 kr.

De förlustrisker, som den föreslagna kreditgarantien kan medföra för

statsverkets vidkommande, torde böra täckas från det förutnämnda under

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till kostnader för statlig kreditgaranti

för vissa studielån. Någon höjning av detta anslag synes icke erforderlig.

Garantilånenämndens administrationskostnader synas lämpligen böra fördelas

på ecklesiastik- och inrikesdepartementens kommittéanslag efter de

grunder, som cheferna för dessa departement komma överens om.

De bestämmelser, som erfordras för att genomföra det av mig sålunda

tillstyrkta förslaget, torde böra upptagas i en särskild författning, som bör

träda i kraft den 1 juli 1948. Möjlighet att erhålla de föreslagna lånen

skulle således stå öppen för dem som efter denna dag genomgått statens

polisskola eller polisskolan i Göteborg. Även den, som före den 1 juli 1948

genomgått polisskola som nu nämnts, bör dock beredas möjlighet att

komma i åtnjutande av ifrågavarande kreditgaranti. Jag förordar härvidlag

att man ej sträcker sig längre tillbaka än fem år eller till den 1 juli 1943.

Hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig tillstyrkta grunder, utfärda erforderliga

bestämmelser angående statlig kreditgaranti för lån

åt den som genomgått polisskola;

dels ock medgiva att utgifter för avskrivning av fordran

på grund av sådant lån må bestridas från det under åttonde

huvudtiteln uppförda anslaget till kostnader för statlig

kreditgaranti för vissa studielån.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Sundkler.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948

816301

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:115 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag å kapital budget en för budgetåret 1948/49, s. 7 i texten