Sök i Ratio Lex

Angående anslag till landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar

1948-02-20 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:83, Angående anslag till landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 83.

1

Nr 83.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till

landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar; given Stockholms

slott den 20 februari 1948.

GUSTAF.

Eif c Mossberg.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 februari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkten 130, har anslaget

till landsfiskalerna in. fl.: avlöningar upptagits med ett allenast preliminärt

beräknat belopp, 10 900 000 kronor. Anledningen härtill var, att

1947 års landsfiskalsutredning i december 1947 avgivit ett betänkande

med vissa förslag angående förbättring av löneställningen för rekryteringspersonalen

inom landsfiskalsorganisationen, vilka förslag borde beaktas vid

anslagsberäkningen för budgetåret 1948/49, och att detta betänkande ännu

vid tiden för statsverk spropositionens färdigställande var föremål för

remissbehandling. ,

Sedan numera remissvaren över betänkandet inkommit, torde jag få anmäla

anslagsärendet i dess helhet till slutlig prövning.

1—■ Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 83.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

I. Sammanfattning av förslagen.

Jag föreslår i det följande vissa ändringar i fråga om löneställningen

för befattningshavare inom landsfiskalsorganisationen. Den viktigaste av

dessa ändringar avser förbättring av elevernas, aspiranternas och assistenternas

utbildnings- och befordringsgång. Åtgärderna, vilka äro nödvändiga

för att stimulera intresset för den f. n. mycket svårrekryterade landsfiskalsbanan,

äro av provisorisk natur. Förslagen innebära, att en förmånligare

befordringsgång skall fastställas att gälla tills vidare i avbidan på att

en mera allmän förbättring av befordringsmöjligheterna skall kunna genomföras.

Förmånerna enligt den gällande och den föreslagna befordringsgången

kunna schematiskt sammanfattas på följande sätt.

Gällande befordringsgång:

Elev

Aspirant

Praktik

Polistjänst,

distriktsåklagarkurs,

polischefskurs

Assistent

—

75-150/mån.1

150/mån.

eg 11

Cg 16

Ce 18

Ce 22

V. år

1 år

3—3 V. år

1 år

1—3 år

3 år

1 Det lägre arvodet utgår till elev, som under tjänstgöringen kan bo i hemmet.

Föreslagen befordringsgång:

Elev och aspirant

Praktik, polistjänst, distriktsåklagar- kurs, polischefskurs

Assistent

300/mån.

Cf 16

Ce 20

Ce 22

4 V2—5 år

1 år

Vidare föreslår jag uppflyttning med en lönegrad av befattningarna såsom

polischef och åklagare i Sollentuna och Sköns landsfiskalsdistrikt till

lönegrad Ca 27 och av befattningen såsom landsfiskal i Linde distrikt till

lönegrad Ca 26.

Jag kommer slutligen i det följande att beröra uppkommen fråga om

personalförstärkning i vissa landsfiskalsdistrikt i samband med ett eventuellt

genomförande av det förslag om krigsdomstolarnas avskaffande i

fredstid, som kommer att föreläggas 1948 års riksdag.

Anslaget till landsfiskalerna m. fl.: avlöningar är i riksstaten för löpande

budgetår upptaget med 9 830 000 kronor. Jag föreslår, att ett belopp av

10 900 000 kronor anvisas för nästa budgetår. Uppräkningen föranledes —

förutom av de föreslagna förbättrade avlöningsförmånerna för rekryteringspersonalen

— av den fr. o. m. den 1 juli 1947 genomförda allmänna löneregleringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 83.

3

II. Anställnings- och avlöningsförhållandena för landsfiskalsbanans

rekryteringspersonal.

A. Utredningens tillkomst m. m.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 maj 1947 tillkallade

jag den 26 juni samma år 4 sakkunniga för utredning rörande landsfiskalsorganisationen.

De sakkunniga voro landshövdingen E. A. Westling,

ordförande, samt ledamoten av riksdagens andra kammare J. W. Mårtensson,

landsfogden, numera byråchefen i riksåklagarämbetet M. B. O. Stiernström

och avdelningschefen i inrikesdepartementet, kanslirådet A. V. R.

Tottie. Enligt utredningsdirektiven skulle de sakkunniga, om så befunnes

lämpligt, få redovisa sitt arbetsresultat i etapper. De sakkunniga, som antagit

benämningen 1947 års landsfiskalsutredning, ha den 27 december

1947 avgivit ett betänkande med förslag till viss provisorisk förbättring

av löne- och befordringsförhåilandena på landsfiskalsbanan.

Över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,

samtliga länsstyrelser — i flertalet fall efter hörande av landsfogden

i länet och i länet verksamma personalsammanslutningar inom

landsfiskalsorganisationen -— nämnden för antagande av aspiranter å

landsfiskalstjänst, statskontoret, statens lönenämnd samt föreningarna

Sveriges landsfiskaler, Sveriges landsfiskalsassistenter och Sveriges landsfiskalsaspiranter.

B. Nuvarande förhållanden.

Aspiranter nas utbildnings- och befordringsgång.

Vid 1940 och 1941 års riksdagar (propositionen nr 219/1940, riksdagens

skrivelse nr 438; propositionen nr 225/1941, riksdagens skrivelse nr 442),

beslutades en allmän lönereglering för landsfiskalerna och deras tjänstebiträden.

Samtidigt genomfördes en skärpning av villkoren för behörighet

till landsfiskalstjänst och en omläggning av rekryteringen till landsfiskalsbanan.

1 den därvid fastställda utbildnings- och befordringsgången för rekryteringspersonalen

ha sedermera smärre jämkningar skett vid 1943 och

1945 års riksdagar (propositionen nr 298/1943, riksdagens skrivelse nr 403;

propositionen nr 235/1945, riksdagens skrivelse nr 449).

Antagningen av rekryteringspersonalen handhaves av en för hela riket

gemensam antagningsnämnd, som även i olika avseenden tager befattning

med elevernas och aspiranternas utbildning och prövning. För att kunna

antagas skall sökande ha avlagt studentexamen. Nämnden har dock möjlighet

att, när särskilda skäl föreligga därtill, medgiva dispens från detta

villkor. Den nyantagne eleven praktiserar på landsfiskalskontor 9 månader,

på vardera av länsstyrelsens avdelningar 3 månader och hos landsfogden

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

likaledes 3 månader eller således tillhopa 11/» år. Elev, som därvid funnits

lämplig till fortsatt utbildning, antages av nämnden till landsfiskalsaspirant.

Den fortsatta utbildningen avser 6 månaders praktisk polistjänst i

Stockholm eller Göteborg samt genomgång av distriktsåklagarkurs och

polischefskurs. Distriktsåklagarkursen, som är förlagd till Stockholms högskola,

omfattar en tid av normalt 2 år. Polischefskursen anordnas vid statens

polisskola och pågår cirka 5 månader. Därest de olika utbildningsmomenten

direkt anknytas till varandra, kommer den sammanlagda utbildningstiden

alltså att omfatta 41/2 år. Då distriktsåklagarkursen påbörjas

allenast vartannat år, år med jämna årtal, kommer emellertid för personer,

som antagas till landsfiskalselever år med udda årtal, utbildningstiden

— även med den jämkning i den ursprungliga utbildningsplanen som innefattas

däri att polischefskursen för sådana aspiranter lägges före distriktsåklagarkursen

— att utsträckas till cirka 5 år.

Under de sex första månaderna av tjänstgöringen är landsfiskalseleven

helt oavlönad. Därefter utgår ett arvode av 5 kronor om dagen eller, om

eleven under tjänstgöringen kan bo i sitt hem, 2 kronor 50 öre om dagen.

Landsfiskalsaspirant uppbär ett arvode av 5 kronor om dagen. Efter avslutad

utbildning antages aspiranten till extra tjänsteman i lönegrad Cg 11 med

uppflyttning till lönegrad Cg 16 efter 1 år. Allteftersom tjänster som landsfiskalsassistent

bliva lediga förordnas aspiranterna till innehavare av sådana

tjänster med placering omedelbart i lönegrad Ce 18 och efter 3 års

tjänstgöring i lönegrad Ce 22.

Reglerad aspirantantagning. Vid omorganisationen år 1940

förutsattes, att antagningen av aspiranter skulle x-egleras efter det beräknade

antalet platser, som bleve lediga under tiden närmast efter det aspiranterna

avlagt sin examen. Man beräknade avgången till i genomsnitt 20

befattningshavare årligen. Då distriktsåklagarkursen skulle anordnas endast

vartannat år, behövde således omkring 40 elever utexamineras i varje

kurs. Under de närmast följande åren skulle samtliga dessa aspiranter

därefter vinna befordran. Sedan det visat sig omöjligt att med en

sålunda reglerad rekrytering tillgodose det stora behovet av vikarier, beslöts

vid 1943 års riksdag, att antagningen av aspiranter skulle anpassas

jämväl efter vikariebehovet. För att erhålla erforderligt antal vikarier

skulle hållas en kader omfattande ett 50-tal färdigutbildade men till landsfiskalsassistenter

ännu ej befordrade aspiranter. Avsikten var att så anordna

rekryteringen, att de båda årgångar aspiranter, som genomgått viss

distriktsåklagarkurs, skulle efter utbildningens avslutande under 2 år stå

till förfogande som vikarier vid semestrar och andra ledigheter. Denna

reglering väntades bliva effektiv tidigast vid årsskiftet 1946/1947, då den

första kullen av landsfiskalsaspiranter utexaminerats från distriktsåklagaroch

polischef skurserna.

I detta sammanhang må även erinras, att den av Kungl. Maj:t fastställda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83. 5

förteckningen över icke-ordinarie personal inom landsfiskalsorganisationen

upptager — förutom assistenttjänster, som äro fast anknutna till landsfiskalsdistrikten

— ett mindre antal s. k. ambulerande assistentbefattningar.

Dessa, som tillkommo genom beslut av 1943 års riksdag, äro tilldelade

sådana län, där behovet av vikarier är stort men antalet fasta assistenttjänster

ringa.

Beford ringsutsikterna. Den av 1943 års riksdag beslutade

ordningen för att tillgodose vikariebehovet beräknades medföra en försämring

av befordringsgången på landsfiskalsbanan. Genom att antalet färdigutbildade

aspiranter ökades, komme varje aspirant att under 2—4 år få

vänta på befordran till landsfiskalsassistent. Vid 1945 års riksdag framhölls,

att aspiranten i regel kunde emotse sådan befordran först vid 30 års

ålder. Även väntetiden för erhållande av landsfiskalstjänst hade förskjutits

i samma mån. I stället för att assistent tidigare kunnat räkna med befordran

till dylik tjänst vid 35 års ålder, måste han nu vänta till 40—41

års ålder. Man torde f. n. kunna räkna med att befordran till landsfiskal

sker först efter 10—15 års förordnande som assistent. Av de 411 landsfiskalstjänsterna

äro 302 placerade i lönegrad Ca 25, 44 i lönegrad Ca 26

och 5 i lönegrad Ca 27.

Rekryteringssvårigheter. I skrivelse den 15 november 1946

har nämnden för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst anmält, att

möjligheterna alt vinna tillfredsställande rekrytering på landsfiskalsbanan

under tiden efter år 1942, då nämnden började sin verksamhet, väsentligt

försämrats. Vidare har nämnden anfört.

Nämnden har hittills verkställt elevantagning vid sex tillfällen. I syfte

att såvitt möjligt rekrytera landsfiskalsbanan med studenter, som i betygshänseende

representerade genomsnittet — och som naturligen därjämte

med stöd av verkställd undersökning kunde antagas passa för banan —- hade nämnden funnit önskvärt, att sökandena kunde i studentexamen visa

ett medelbetyg av ett gott Ba, närmare bestämt ett medelsifferbetyg i läsäinnen

och gymnastik av 1,7. Nämnden hade emellertid ansett sig böra

begränsa fordran å studentbetygets kvalitet till Ba eller till 1,5. Denna fordran

upprätthölls vid den första antagningen 1942—1943 i fråga om sådana

sökande, som icke innehade betyg över praktisk tjänstgöring. Redan vid

den andra antagningen i mars 1944 — hade mer än hälften av de antagna

ett medelsifferbetyg, som icke uppnådde 1,5. En viss förbättring inträdde

vid antagningarna i september 1944 och i september 1945, men vid

vardera av dessa antagningar accepterades dock 9 sökande — representerande

nära hälften resp. eu tredjedel av de antagna med lägre

betyg än 1,5. Vad slutligen beträffar antagningarna 1946 godtogos praktisk

t taget alla studenterna, ehuru flertalet hade lägre betyg än 1,5.

Oaktat nämnden sålunda måst avstå från alt upprätthålla den nivå

i fråga om studentbetygen, som nämnden funnit önskvärd, hade antalet

nyantagna elever väsentligt understigit rekryteringsbehovet. Nämnden hade

gjort en beräkning för den närmaste framtiden av behovet av rekryte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

ringspersonal och tillgången på sådan i anledning av gjorda antagningar.

Enligt denna beräkning skulle tillgången på aspiranter i så måtto täcka

behovet, att samtliga landsfiskals- och landsfiskalsassistenttjänster skulle

kunna besättas under åren 1947—1951. Däremot kunde den erforderliga

kadern av aspiranter för bestridande av vikariat icke fyllas. Antalet tillgängliga

vikarier under åren 1947—1951 uppskattades sålunda till resp. 4,

12, 12, 25 och 8, medan vikariebebovet omfattade ett 50-tal befattningshavare.

Avgången av rekryteringspersonal hade varit betydande. Av de

165 personer, som tillförts landsfiskalsbanan genom elevantagningarna

1942—1946, hade sålunda ej mindre än 43 elever och aspiranter eller 25

procent av de antagna lämnat banan. Av dessa hade endast några få elever,

vilka visat sig mindre lämpliga för landsfiskalsyrket, entledigats av

nämnden. De övriga hade avgått frivilligt.

Liknande synpunkter på rekryteringsfrågan ha i särskilda skrivelser

framförts av föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges landsfiskaler,

Sveriges landsfiskalsassistenter och Sveriges landsfiskalsaspiranter.

C. Framställningar om förbättrade löneförmåner för rekryteringspersonalen.

Nämnden för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst har i förut

omförmälda skrivelse av den 15 november 1946 förklarat, att åtgärder

omedelbart måste vidtagas i syfte att förbättra rekryteringsmöjligheterna.

Då rekryteringen skedde kontinuerligt med sikte på behovet ett flertal år

efter utbildningens början, borde nämligen ett eftersättande av rekryteringen

icke ens temporärt få äga rum.

Vidare anför nämnden.

Även om inom kort läget på arbetsmarknaden skulle förbättras synes

det dock ovisst, om därmed svårigheterna att rekrytera landsfiskalsbanan

skulle undanröjas. Med hänsyn till kompetenskraven för antagning till

landsfiskalselev och den därmed sammanhängande längden av utbildningstiden

å ena sidan samt rådande befordringsutsikter och löneställning å

andra sidan torde landsfiskalsbanan icke kunna med framgång konkurrera

om arbetskraft vare sig med privattjänst eller med annan statstjänst.

Med hänsyn till processreformen och dess skärpta krav på åklagarmyndigheten

finner nämnden icke möjligt att sänka kompetensfordringarna eller

minska utbildningstiden. Annan utväg synes därför icke framkomlig än att

förbättra befordringsmöjligheterna och löneställningen.

Under de första 6 månaderna av elevtiden bör enligt nämndens mening

ersättning utgå med 150 kronor och för tiden därefter med ett till 250

kronor höjt belopp, dock med begränsning till 200 kronor under den tid,

distriktsåklagarkursen pågår. Under denna kurs utföres nämligen icke

något arbete i tjänsten utan tiden ägnas helt åt utbildning, som med hänsyn

till sin allmänna karaktär är av värde även på andra yrkesområden.

Den nuvarande skillnaden emellan elever som bo i hemmet och övriga

elever bör upphöra. Vidare anser nämnden, att den färdigutbildade aspi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83. 7

ranten bör placeras i lönegrad Cg 16 med uppflyttning efter 1 år till lönegrad

Ce 18 och efter ytterligare 1—3 år till landsfiskalsassistent i lönegrad

Ce 19. Från denna lönegrad bör efter 3 år befordran ske till lönegrad

Ce 22. Enligt nämndens förslag te sig alltså gången av utbildningen

och löneförmånerna på följande sätt:

Elev

Elev och

aspirant

Aspirant

Assistent

Distrikts-

åklagarkurs

Polischefskurs

150/mån.

V» år

250/mån.

1 Va år

200/mån.

2 år

250/mån.

5 mån.

Cg 16

1 år

Ce 18

1—3 år

Ce 19

3 år

Ce 22

Till stöd för de föreslagna förbättringarna åberopar nämnden bl. a. 1944

års personalutrednings förslag angående reglerad befordringsgång för

amanuenser.

Jämväl föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges landsfiskaler, Sveriges

landsfiskalsassistenter och Sveriges landsfiskalsaspiranter ha i förenämnda

skrivelser framfört önskemål eller förslag om förbättrade förmaner

för rekryteringspersonalen å landsfiskalsbanan.

Aspirantföreningen har därvid bl. a. anfört.

Föreningen föreslår, att landsfiskalselev och landsfiskalsaspirant erhåller

lönegradsplacering så avvägd, att de ofrånkomliga levnadskostnaderna

åtminstone täckas, att till extra tjänsteman antagen aspirant placeras omedelbart

i lönegraden Cg 16 och efter 1 år — med bibehållen egenskap av

aspirant — i lönegraden Ce 20 samt att aspirantens befordran till landsfiskalsassistent

sker med inplacering i den nuvarande slutlönegraden Ce

22. Som motivering härför vill föreningen åberopa eu av föreningen verkställd

undersökning rörande storleken av landsfiskalsaspirantens levnadskostnader

under utbildningstiden. Dessa kostnader kunna i genomsnitt beräknas

till sammanlagt 18 720 kronor. Då aspiranten under samma tid

uppbär arvode med tillhopa omkring 8 100 kronor, betyder detta, att det

stora flertalet aspiranter måste påtaga sig en icke obetydlig skuldbörda i

och för utbildningen. En förbättrad löneställning för aspiranterna motiveras

emellertid även av eu jämförelse med de avlöningsförmåner, som

utgå till andra tjänstemannakategorier, närmast aspiranter å häradsskrivartjänst

och obefordrade banktjänsteman. Medan landsfiskalsaspiranten

under första året såsom elev uppbär ersättning med sammanlagt omkring

900 kronor, utgör motsvarande gottgörelse till häradsskrivaraspiranten och

bank tjänstemannen 4 476 kronor resp. 5 598 kronor. Under tjänstgöringens

femte år stiga de jämförda beloppen till 1 800, 8 244 resp. 6 693 kronor

och under tionde året till 7 872, 8 628 resp. 8 154 kronor. Ännu efter 20

år äro de sammanlagda löneförmånerna för landsfiskalsaspiranten omkring

20 000 kronor lägre än häradsskrivaraspirantens och omkring 15 000

kronor lägre än den obefordrade bank tjänstemannens. De sistnämnda

kategorierna behöva dessutom icke adraga sig några studieskuldei. Uppgifterna

rörande banktjänstemännen avse förmåner, som vid avtalsförhandlingar

erbjudits av bankerna men förkastats av tjänstemännen, enligt den

slutliga överenskommelsen bliva beloppen högre.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

D. De sakkunnigas förslag.

/. De sakkunniga.

A 11 in ä n in o t i v e r i n g. De sakkunniga, som trätt i kontakt med

personalsammanslutningarna inom landsfiskalsorganisationen, säga sig därvid

ha fått bekräftat, att tillströmningen till landsfiskalsbanan minskat i

oroväckande grad. De hade därför funnit skäl tala för att i särskild skrilelse

framlägga förslag till åtgärder, som kunde underlätta rekryteringen

och förhindra en ytterligare försämring av personaltillgången. Det hade

därvid befunnits mest angeläget att — i viss anslutning till vad som föreslagits

av personalsammanslutningarna och av antagningsnämnden — särskilt

beröra avlöningsförmånerna under utbildningstiden samt befordringsgången

fram till sista extra ordinarie tjänst i karriären. De framlagda förslagen

vore att betrakta såsom preliminära och avsedda att allenast för tillfället

lätta en besvärlig situation. Problemet om en allmän förbättring av

befordringsmöjligheterna på landsfiskalsbanan borde enligt de sakkunnigas

mening övervägas i ett sammanhang, varvid särskilt frågan om landsfiskalernas

slutplacering i lönegrad syntes kräva att erfarenheterna av uppbörds-

och rättegångsreformerna närmare studerades, innan slutlig ställning

toges. På det stadium utredningsarbetet f. n. befunne sig hade ej heller

frågan om en eventuell breddning av rekryteringsbasen ansetts böra

upptagas.

Svårigheterna att rekrytera landsfiskalsbanan ha av de sakkunniga belysts

med vissa uppgifter, som ställts till förfogande av föreningen Sveriges

landsfiskalsassistenter, rörande personaltillgången den 1 oktober

1947 på de olika rekryteringsstadierna. Sammanställda med antalet befattningshavare

enligt gällande organisationsplan te sig dessa uppgifter såsom

framgår av följande tablå:

Enligt organisationsplanen ..

Faktiskt antal.............

Landsfiskals-

assistenter

Färdigutbildade

men icke befordrade

aspiranter

Icke färdigutbildade

aspiranter och elever

175

166

9

61

22

39

no

67

43

Brist................

De sakkunniga göra härtill följande kommentar.

Siffrorna visa, att för alla personalkategorier en avsevärd brist föreligger

i jämförelse med organisationsplanen. Enär de färdigutbildade aspiranterna

avses att fylla förefintliga vakanser å assistenttjänster — f. n. 9

— bör det faktiska antalet sådana aspiranter rätteligen minskas till 13,

varigenom bristen i denna grupp ökas till 48. Praktiskt taget hela den

kader av reserver för vikarieändamål, som man räknat med att få börja

bygga upp under år 1947, är således försvunnen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83. 9

Det är känt, att personer utom banan i betydande omfattning måst anlitas

såsom vikarier.

Gruppen icke färdigutbildade aspiranter och elever uppvisar visserligen

procentuellt icke samma brist som gruppen färdigutbildade, men siffrorna

måste bedömas mot bakgrunden av att vid de två senaste antagningstillfällena

endast 18 sökande kunnat antagas mot ett sammanlagt behov av

80—40. Av de icke färdigutbildade aspiranterna deltaga cirka 45 i distriktsåklagarkursen

och komma vid årsskiftet 1947/48 att vara färdigutbildade.

Därefter finnas — bortsett från de elever, som må kunna antagas i juni

1948 — icke färdigutbildade aspiranter och elever till ett antal av blott

omkring 20. Den distriktsåklagarkurs, som skall taga sin början hösten

1948, kan därför icke fyllas ens till hälften. För att erhålla fullt deltagarantal

vid den kurs, som bör börja hösten 1950, skulle under 1948 behöva

antagas ett 40-tal elever. Aspirantunderskottet är redan nu så stort, att

en ökad antagning av elever måste ske under flera år framåt. Den sjunkande

tillströmningen kan väl delvis förklaras av den rådande allmänna

bristen på arbetskraft. Den betydande frivilliga avgången till bättre betalda

yrken talar dock för att en väsentlig orsak till det uppkomna läget

är att söka i ogynnsamma löne- och befordringsförhållanden.

För att belysa, hur löne- och befordringsförhållandena på landsfiskalsbanan

te sig i jämförelse med motsvarande förhållanden på vissa andra

områden, ha de sakkunniga gjort följande sammanställning.

Landsfiskalsassistent (studentexamen)

Elev

1 i/, år

Aspirant

3—3 Va

Cg 11 Cg 16 Ce 18

1 år 1—-3 år 3 år

Ce 22

Elev

l1/»

Cf 13

1 år

Postexpeditör (student- eller realexamen)

Ce 15

Elev

1 Va år

Cf 13

1 år

Postassistent (studentexamen)

Ce 15

Va är

Ce 19

Elev

c:a 1 år

Cf 17

e:a 1 år

Stalionsskrivare (studentexamen)

Ce 19

c:a 4 år

Elev

Kammarskrivare (studentexamen)

Ce 20

c:a 1 Va år

Ca 25

Ca 15

Ca 10

Ca 19

Ca 20

Rörande löneförmånerna under elev- och aspiranttiden ha de sakkunniga

lämnat följande upplysningar.

Landsfiskalseleven är under de 0 första månaderna helt oavlönad. Därefter

utgår arvode med 5 kronor eller, om eleven under tjänstgöringen kan

bo i sitt hem, 2 kronor 50 öre om dagen. Landsfiskalsaspiranten äger uppbära

ett arvode av 5 kronor om dagen. Beträffande övriga i tablån upptagna

personalkategorier utgår under deltagande i elevkurs (omfattande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Aid postverket 7Vs månader, vid statens järnvägar 5 månader och vid tullverket

2Vs månader) arvode till postelever och trafikelever med 5 kronor

om dagen och till elever vid tullverket med 7 kronor om dagen, i samtliga

fall dock endast med halva beloppet om eleven under kursen kan bo i

hemmet. Under den återstående elevtiden åtnjutes högre arvode: vid postverket

utgår det sålunda med 150 kronor i månaden under 2 månader och

i övrigt med 12: 65—16 kronor om dagen beroende på dyrorten, vid statens

järnvägar med 12 kronor om dagen och vid tullverket med belopp,

motsvarande begynnelselönen för extra tullkontorist (Cf 14).

Efter att på grundval av nämnda uppgifter ha konstaterat, att löne- och

befordringsförhållandena på begynnelsestadiet vore förmånligare för post-,

trafik- och kammarskrivarelever än för landsfiskalsassistenter, ha de sakkunniga

understrukit, att landsfiskalsassistenterna även under den fortsatta

befordran måste anses ofördelaktigt ställda. Härom anföres.

De färdigutbildade landsfiskalsaspiranternas väntetid för erhållande av

extra ordinarie tjänst varierar sålunda mellan 2 och 4 år, medan den vid

postverket och statens järnvägar endast är 1 år och elever vid tullverket

erhålla extra ordinarie ställning omedelbart efter avslutad kurs. Därtill

kommer, att landsfiskalsassistenterna antagas till extra ordinarie tjänst i

en relativt låg lönegrad, Ce 18, medan första extra ordinarie grad för kammarskrivare

är Ce 20 och för stationsskrivare Ce 19. Vid postverket erhålla

visserligen både postexpeditörer och postassistenter extra ordinarie tjänst

i 15 lönegraden, men detta beror på att bägge grupperna genomgå samma

grundläggande utbildning och att aspiranterna till postassistenttjänster

vinna befordran till extra ordinarie tjänst vid samma tidpunkt som postexpeditörsgruppens

aspiranter.

Än ogynnsammare ha de sakkunniga ansett landsfiskalsaspiranternas

läge vara vid jämförelse med arméofficerarna, vilka under hela sin utbildning

efter studentexamen åtnjöte — förutom i stort sett kostnadsfri

undervisning — kost och logi samt fri beklädnad och därjämte ägde att

uppbära en mindre penningersättning.

De sakkunniga ha vidare funnit det ligga nära till hands att i löne- och

befordringshänseende med varandra jämföra befattningshavarna inom

landsfiskals- resp. häradsskrivarorganisationerna och uttala härom följande.

Bägge grupperna tillhöra landsstaten och äga dessutom i övrigt beträffande

kamerala och administrativa arbetsuppgifter icke ringa gemenskap.

Vid nyligen genomförda löneregleringar ha emellertid slultjänsterna placerats

olika, nämligen för häradsskrivarna i lönegrad Ca 27, och för flertalet

landsfiskaler i lönegrad Ca 25. Även på rekryteringsstadiet framträda

olikheterna. Häradsskrivaraspiranterna antagas sålunda omedelbart

till extra landskontorister i Cg 6 och följa den för landskontorister fastställda

befordringsgången med årlig uppflyttning via lönegraderna Cg 9,

Cg 13 och Cg 16 till extra ordinarie tjänst i lönegrad Ce 19 (fr. o. m. 1

januari 1948 årliga uppflyttningar till Cg 9, Cg 13, Ce 16 och Ce 19), varefter

ordinarie tjänst såsom landskontorist kan vinnas i lönegrad Ca 21.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Skillnaden mellan grupperna i fråga om bl. a. löneförmånernas storlek

under utbildningstiden, torde icke kunna motiveras med hänvisning till

deras resp. arbetsuppgifter. Enligt ett av 1944 års personalutredning framlagt

förslag till förbättrad befordringsgång för landskanslister och landskontorister

(SOU 1947:58) skulle denna skillnad ytterligare ökas. Förslaget

innebär nämligen bl. a. att begynnelselönegraden för landskontorister

skulle bliva Cf 12 med uppflyttning till lönegrad Ce 15 efter l1/* år.

De sakkunniga ha i detta sammanhang slutligen fäst uppmärksamheten

vid den av 1947 års riksdag fastställda befordringsgången för icke tingsmeriterade

amanuenser inom den centrala statsförvaltningen (Cf 17 l1/s

år, Ce 20 2 år, Ce 22 2 år, Ce 23 2 år, Ce 24). Därvid ha de erinrat, att

den — efter förslag av allmänna lönenämnden — av 1945 års riksdag

beslutade uppflyttningen av landsfiskalsassistenternas slutplacering till

lönegrad Ce 22 motiverades med hänvisning till löneställningen för förste

amanuenser (proposition nr 235/1945, sid. 29).

Föreslagna åtgärder. De sakkunniga ha först upptagit frågan

om ersättningens storlek på utbildningsstadiet. Efter att ha erinrat, att de

nuvarande arvodena för Iandsfislcalselever och landsfiskalsaspiranter fastställts

vid 1943 års riksdag efter mönster av motsvarande bidrag till statens

järnvägars trafikelever under deras teoretiska utbildningskurs, anföra

de sakkunniga.

Mellan dessa grupper föreligger emellertid en icke oväsentlig skillnad.

Undervisningskursen för trafikeleverna omfattar sålunda eu tid av endast

5 månader, före vilken tid eleverna erhålla ersättning med 12 kronor per

dag. Distriktsåklagarkursen däremot är 2-årig och föregås av tjänstgöringsperioder,

under vilka dels intet arvode utgår, dels ett differentierat arvode

om 5 resp. 2 kronor 50 öre tillerkännes vederbörande. De sakkunniga anse,

att en höjning av beloppets storlek från nuvarande 150 kronor per månad

till 300 kronor under elevtiden är påkallad för att bereda ett verksamt

bidrag till elevernas uppehälle och för att undanröja ett av hindren för

rekryteringen till banan. Detta arvode bör utgå under hela elevtiden utan differentiering

med hänsyn till möjligheterna att bo i hemmet. Under aspiranttiden

bör arvodet utgöra 350 kronor med undantag för den tid, då

distriktsåklagarkursen pågår. Under denna kurs synes det vara befogat

att arvodet — med hänsyn till att utbildningen är kostnadsfri och nagot

arbete icke utföres — minskas til! 250 kronor, resp. till 125 kronor för

de aspiranter, som under kursen kunna bo i hemmet.

De sakkunniga ha vidare upplyst, att föreningen Sveriges landsfiskalsaspiranter

yrkat, alt landsfiskalsaspiranterna måtte erhålla fria läroböcker,

vilkas värde av föreningen uppskattats till 300 kronor. Till stöd härför hade

föreningen åberopat att häradsskrivaraspiranterna erhölle fria kursböcker.

För egen del hade de sakkunniga icke funnit tillräckliga skäl att förorda

bidrag till detta ändamål; kurslitteraturen behölles nämligen av eleven

och kunde av honom utnyttjas, även om han skulle övergå till annan

bana.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Vid övervägande härefter av frågan, på vad sätt en förbättring av befordringsförhållandena

för landsfiskal saspiranterna och landsfiskalsassistenterna

lämpligen skulle kunna ske, ha de sakkunniga till en början funnit

sig böra föreslå, att den nuvarande obestämda aspiranttiden begränsas

till ett år. Detta överensstämde med den ståndpunkt som av riksdagen

godkänts beträffande tingsmeriterade amanuenser, ävensom med vad personalutredningen

föreslagit för flertalet av de grupper, vilka behandlas i

dess betänkande del II (SOU 1947:58). Avgörande för de sakkunnigas

ställningstagande vore i främsta rummet den grundliga prövning, som eleverna

undergått före antagandet till aspiranter.

Vidare ansåge de sakkunniga, att en höjning av löneskalans nivå borde

äga rum med bibehållande dock tills vidare av nuvarande slutlönegrad

Ce 22. I likhet med aspirantföreningen och antagningsnämnden hade de

sakkunniga funnit, att begynnelselönegraden borde uppflyttas från Cg 11

till Cf 16. Hänsyn hade därvid tagits icke minst till de jämförelser med

häradsskrivaraspiranterna, för vilka i det föregående redogjorts. Lämplig

första extra ordinarie lönegrad borde vara Ce 20, varvid anslutning vunnes

till befordringsscheinat för icke tingsmeriterade amanuenser. Efter 2

år såsom aspirant i denna lönegrad borde befordran ske till slutlönegraden

Ce 22.

Befordringsscheinat skulle sålunda få följande utseende.

Elev

Praktik

Aspirant

Assistent

Polistjänst

Distrikts-

äklagarkurs

Polischefskurs

300/mån.

1 Va år

1 Det 1

350/mån.

Va år

igre arvodet

125—250/mån.1

2 år

ltgår till aspirant

350/mån.

Va år

, som under

Cf 16

1 år

kursen kan bi

Ce 20

2 år

i hemmet.

Ce 22

De sakkunniga ba framhållit, att förslaget innebure en fast befordringsgång

av det slag, som numera fastställts för bl. a. biträdes- och amanuenspersonal

inom statsförvaltningen. Slutstadiet skulle — liksom beträffande

amanuensgruppen — nås efter sammanlagt 7Va års tjänstgöring. Vid bifall

till förslaget borde de nuvarande ambulerande assistenttjänsterna utgå ur

den av Kungl. Maj.t fastställda personalförteckningen. Övriga assistenttjänster

skulle samtliga äga anknytning till visst distrikt och liksom hittills

sökas i vanlig ordning. De färdigutbildade aspiranterna skulle enligt de

sakkunnigas mening alltjämt fungera som en reserv för att fylla vikariebehovet.

De sakkunniga ha slutligen anmält sin avsikt att i senare sammanhang

framlägga förslag rörande slutlönegraden inom befordringsgången, rätt till

semester, avlöning under sjukledighet, tjänstgöringsskyldighet under

ferier m. in.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

i:t

2. Yttrandena.

Med undantag av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som framlagt

eget förslag till lösning av landsfiskalsbanans rekryteringsproblem, ha de

hörda myndigheterna i huvudsak tillstyrkt sakkunnigförslaget eller lämnat

detsamma utan erinran. Om tills vidare bortses från vissa erinringar i

fråga om detalj spörsmål kunna de därvid framförda synpunkterna sammanfattas

på följande sätt.

Bristen på aspiranter och svårigheterna att rekrytera landstiskalsbanan

ha i några av remissvaren uttryckligen vitsordats. Därvid har också uttalats,

att anledningen till den ringa tillströmningen av aspiranter väsentligen

är att söka i de otillfredsställande löne- och befordringsförhållandena.

Ett flertal myndigheter ha understrukit vikten av att åtgärder snarast vidtagas

för att underlätta rekryteringen. De av de sakkunniga föreslagna provisoriska

förbättringarna av löne- och befordringsförhållandena ha i allmänhet

befunnits i stort sett väl avvägda och ändamålsenliga. Samtidigt har

dock med skärpa framhållits, att dessa förbättringar endast delvis och för

tillfället kunna åstadkomma en lättnad. En slutgiltig och tillfredsställande

lösning av rekryteringsproblem et har allmänt ansetts icke kunna uppnås

förrän en rättvis avvägning skett av landsfiskalernas löneställning i förhållande

till de förmåner, som erbjudas andra tjänstemannakategorier, främst

häradsskrivarna.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är det av antagningsnämnden

avgivna yttrandet. Nämnden har där givit följande skildring av det aktuella

läget för rekryteringen av landsfiskalsbanan.

F. n. finnas sammanlagt 75 landsfiskalselever och icke färdigutbildade

landsfiskalsaspiranter, vilka beräknas avsluta utbildningen under åren

fram t. o. in. 1952. Antalet nu färdigutbildade aspiranter, som ännu icke

erhållit assistenttjänst, torde vara mycket obetydligt. Under åren 1948—1951

torde, därest inga elever och aspiranter lämna banan, uppkommande vakanser

å landsfiskalsassistenttjänster kunna fyllas med färdigutbildade landsfiskalsaspiranter.

För år 1952 däremot måste man räkna med, att ett tiotal

dylika vakanser icke skall kunna besättas. Härtill kommer, att den behövliga

kadern av utbildade, icke befordrade aspiranter för vikarieändamål icke

kan tillskapas. Med hänsyn härtill uppgår den totala bristen på färdigutbildade

aspiranter till omkring 40 ettvart av åren 1948 och 1949, cirka 80 år

1950, närmare 40 år 1951 och 50 å 00 år 1952.

Vad härefter angår anmärkningarna mot förslagets detaljer har statens

lönenåmnd beträffande arvodet under e 1 e v t i d e n erinrat, att

Kungl. Maj:t genom beslut den 10 januari 1948 medgivit, att arvodena

under den teoretiska undervisningskursen till trafikeleverna vid statens

järnvägar och till postexpeditörseleverna finge höjas till 10 resp. 5 kronor

beroende på om eleverna under kursen kunde bo i hemmet eller icke.

Nämnden har vidare anfört.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Med hänsyn härtill och i anslutning till vad som redan gäller beträffande

det nu utgående arvodet till landsfiskalseleverna håller nämnden före, att

för det fall, att landsfiskalselev under provtjänstgöringen kan bo i sitt

hem, arvodet bör reduceras till hälften av det eljest utgående arvodet och

således bestämmas till 150 kronor. Lönenämnden vill i detta sammanhang

sätta i fråga, om ej den till l1/* år uppgående elevtjänstgöringen bör kunna

något förkortas.

I fråga om arvodet under aspiranttiden har statskontoret

uttalat, att detsamma under polistjänsten borde bibehållas vid 300 kronor

samt under tiden för polischefskursen utgå med samma belopp som under

distriktsåklagarkursen eller alltså med 250 resp. 125 kronor.

Statens lönenåmnd har funnit det mindre lämpligt, att aspirant under

pågående utbildningstid skulle få vidkännas inkomstminskning och har

i denna del framlagt följande förslag.

Nämnden förordar, att arvodet under den praktiska polistjänsten samt

under genomgången av distriktsåklagarkursen i princip bestämmes till 300

kronor i månaden eller alltså till samma belopp, som föreslagits skola utgå

till elev, som ej under utbildningstiden kan bo i hemmet. Såsom utredningsmännen

förordat, bör härvid arvodet under distriktsåklagarkursen nedsättas

för aspirant, som under kurstiden kan bo i hemmet. Dock är det icke

utan vidare givet, att arvodet därvid bestämmes så lågt som till hälften

av den eljest utgående ersättningen. Förslaget att aspirant under polischefskursen

skall äga uppbära arvode med 350 kronor i månaden anser sig

lönenämnden böra godtaga.

Vissa myndigheter ha funnit den av de sakkunniga föreslagna reduceringen

och differentieringen av arvodet under distriktsåklagarkursen obillig.

Därvid har beträffande reduceringen bl. a. framhållits, att om arvodet

under kursen sänktes, detta kunde få till följd, att aspirant överginge till

annan bättre betald verksamhet. Någon minskning av arvodet borde därför

icke ifrågakomma, i varje fall icke med den motivering, som anförts av de

sakkunniga. Något arbete utfördes visserligen icke under kursen, men så

vore knappast heller förhållandet under polistjänstgöringen och i varje

fall icke under polischefskursen, under vilken det högre arvodet skulle utgå.

Angelägenheten med hänsyn till den fortsatta tjänsteutövningen av att

landsfiskalsaspiranten icke i större omfattning satte sig i skuld talade jämväl

för att arvodet under distriktsåklagarkursen bibehölles oförändrat.

Såsom huvudsakligt argument mot den föreslagna differentieringen av

arvodet har framförts, att det vore föga tidsenligt att låta kostnaderna för

de i Stockholm och dess närhet hemmahörande aspiranternas uppehälle på

ett slumpartat sätt övervältras på aspiranternas anhöriga utan att man

ägde någon kännedom om de anhörigas ekonomiska ställning. Länsstyrelsen

i Malmöhus län har särskilt framhållit, att de sakkunnigas förslag innebure

en försämring för de aspiranter, som under distriktsåklagarkursen

kunde bo i hemmet. Det vore skäligt, att dessa aspiranter åtminstone bibe
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

hölles vid de förmåner, de nu åtnjöte. Länsstyrelsen kunde i princip icke

dela utredningens mening, att tillräckliga skäl förelåge för en differentiering

och förordade därför, att jämväl i Stockholm bosatta aspiranter tillerkändes

det högre arvodet. Därest differentiering emellertid ansåges böra

ifrågakomma, ville länsstyrelsen föreslå, att arvodet under distriktsåklagarkursen

fixerades till samma belopp, som föreslagits i fråga om trafikelevernas

teoretiska kurs, nämligen till 10 resp. 5 kronor per dag.

I detta sammanhang må slutligen framhållas, att antagningsnämnden

ansett, att arvodet under såväl provtjänstgöring som utbildning bör utgå

med ett för alla elever och aspiranter lika belopp av 350 kronor i månaden.

Vidare ha två länsstyrelser och en landsfogde ifrågasatt, om icke elev- och

aspirantarvodena borde anknytas till viss löneklass, så att de följde penningvärdets

förändringar och bleve beroende av ortsgrupperingen.

Beträffande den av de sakkunniga förordade befordringsgången

för de färdigutbildade aspiranter na ha erinringar framförts

blott av länsstyrelsen i Malmöhus län och statens lönenämnd. Länsstyrelsen

har sålunda uttalat, att aspiranten vid inplaceringen å löneplan

borde erhålla ställning såsom extra tjänsteman och ej — såsom de sakkunniga

föreslagit — fortfarande anses som aspirant. Enligt nämndens

mening borde aspiranttjänstgöringen anses avslutad i och med att aspiranten

antoges till extra ordinarie tjänsteman; han borde därför vid uppflyttningen

till lönegrad Ce 20 erhålla tjänstebenämningen landsfiskalsassistent.

Nämnden har vidare uttalat.

De sakkunniga ha vid befordringsgångens uppgörande sökt anpassa densamma

efter den för icke tingsmeriterade amanuenser gällande befordringsgången.

Någon direkt jämförelse mellan dessa amanuenser och nu

ifrågavarande personalkategori bör enligt nämndens mening icke ske.

Amanuensernas befordringsgång är nämligen avsedd att tillämpas å tjänstemän,

vilka förvärvat erforderliga examensmeriter före inträdet å tjänstemannabanan,

vilket icke är fallet beträffande landsfiskalsaspiranterna.

Mot de sakkunnigas uttalande, att vid införandet av en fast bef®rdringsgång

för landsfiskalsassistenterna de s. k. ambulerande assistenttjänsterna

borde utgå ur den av Kungl. Maj :t fastställda personalförteckningen,

ha länsstyrelserna och landsfogdarna i Östergötlands,

Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Västerbottens län samt länsstyrelsen

i Norrbottens län anfört betänkligheter. Därvid har bl. a. framhållits, att

de ambulerande assistenterna skapade en viss säkerhet för ordnandet av

vakanser, sjukledigheter och semestrar. Även ur rekryteringssynpunkt vore

det av ett visst värde att bibehålla dessa tjänster. Därest tjänsterna likväl

avfördes ur tjänsteförteckningen, finge detta icke medföra att sammanlagda

antalet assistenttjänster inom x-esp. län minskades.

Såsom förut antytts har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framlagt

eget förslag till helt ny befordringsgång, vilken väsentligen

avviker från den av de s a k kunniga f ö rcslagna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Enligt länsstyrelsens mening vore det icke allenast de dåliga avlöningsförhållandena

utan också själva ordningen för rekryteringen, som för denna

ägde avgörande betydelse. Detta spörsmål berörde även frågan om rekrvteiingen

av landskanslister och landskontorister samt dessa tjänstemäns befordringsgång.

En förbättrad rekrytering kunde enligt länsstyrelsens mening

i nuvarande nödläge svårligen ernås annorledes, än genom återgång till

lidigare gällande ordning, då möjlighet fanns till övergång från tjänst vid

länsstyrelse till landsfiskalsbanan. Antagningen av aspiranter å landsfiskalstjänst

och å landskanslist-, landskontorist- och häradsskrivartjänst borde

därför samordnas. I samband därmed bleve det nödvändigt att förbättra

löneställningen för landsfiskalsaspiranterna. Dock borde under de 2 första

åren av tjänstgöringen högre lönegrad än Cg 6 icke ifrågakomma. Men

denna löneställning syntes aspiranten få behålla under distriktsåklagarkursen

för att efter slutad utbildning antagas till tjänsteman i lönegrad Ce 16.

Därefter kunde — såsom de sakkunniga föreslagit — befordran efter ett år

ske till Ce 20 och efter ytterligare 2 år till Ce 22.

3. Departementschefen.

I direktiven för 1947 års landsfiskalsutredning uttalade jag bl. a., att

jag fann de rådande förhållandena inom landsfiskalsorganisationen sådana,

att man kunde befara, att organisationen på grund av bristande

tillgång på personal icke skulle kunna på tillfredsställande sätt fylla sina

uppgifter. De farhågor jag gav uttryck åt, synas ha blivit till fullo besannade

av den nu verkställda utredningen. Särskilt belysande i detta hänseende

äro de uppgifter, som i antagningsnämndens yttrande lämnats rörande

behovet av och tillgången på färdigutbildade aspiranter under åren

fram t. o. in. 1952. Visserligen skulle samtliga under åren 1948—1951 ledigblivande

landsfiskals- och landsfiskalsassistenttjänster kunna återbesättas.

Däremot skulle reserven av aspiranter för vikarieändamål, vilken

ansetts böra omfatta ett 40-tal befattningshavare, endast delvis kunna

tyllas. Med ledning av antagningsnämndens uppgifter kan bristen på

dylika aspiranter för ett vart av åren 1948—1952 uppskattas till mellan

40 och 50. För att få en klarare uppfattning om i vad mån detta förhållande

medför svårigheter att planlägga semester och annan ledighet för

personalen inom landsfiskalsorganisationen samt att anskaffa för ändamålet

erforderliga vikarier har jag under hand inhämtat vissa upplysningar

från en del länsstyrelser. Det har därvid framgått, att landsfiskalerna i allmänhet

kunnat beredas semester under sommarmånaderna med assistenter

såsom vikarier. För assistenterna ha såsom vikarier anlitats — förutom

färdigutbildade aspiranter — i största möjliga utsträckning elever, som

fullgjort den praktiska tjänstgöringen, och aspiranter under deras ferier

från högskolestudierna. Då trots detta samtliga vakanser på assistenttjänst

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

17

icke kunnat fyllas, har man i ett stort antal fall varit tvungen att uppdraga

åt kontorister med polismans förordnande — i enstaka fall även åt

manligt kanslibiträde — att uppehålla dylik tjänst. Även poliskonstaplar,

som genomgått överkonstapelsklassen vid statens polisskola, samt juris

studerande ha måst tagas i anspråk. I de ofta förekommande fall, då lämplig

vikarie överhuvud icke kunnat anskaffas, har annan möjlighet icke stått

till buds än att tillfälligt förstärka distriktens personal med ett manligt

eller kvinnligt biträde.

De nu antydda förhållandena böra självfallet icke få bestå. Åtgärder

böra därför vidtagas för att underlätta rekryteringen till landsfiskalsbanan.

En ökad tillströmning av rekryter skulle måhända kunna vinnas genom

en breddning av rekryteringsbasen. Då det emellertid kan befaras, att

landsfiskalspersonalens kompetensnivå därigenom skulle sänkas, anser jag

mig f. n. — främst med hänsyn till svårigheten att ännu bedöma vilka

kvalifikationer, som i följd av den nya rättegångsordningen böra fordras

av åklagaren — icke kunna ens såsom ett provisorium förorda en sådan

åtgärd. Enligt sina direktiv ha de sakkunniga emellertid att upptaga detta

spörsmål till övervägande. Av samma skäl finner jag, att antagningsnämnden

tills vidare såvitt möjligt bör söka upprätthålla de fordringar nämnden

hittills ställt på de sökande.

Med hänsyn till den långa utbildningstiden för eleverna och aspiranterna

och för att undvika alltför kraftiga växlingar år från år i personaltillgången

bör rekryteringen normalt ske kontinuerligt med sikte på behovet

av färdigutbildade aspiranter ett flertal år efter det utbildningen påbörjats.

Såsom framgår av vad jag förut anfört, föreligger redan nu en

betydande eftersläpning. För att olägenheterna härav i någon mån skola

kunna elimineras och för att behovet av färdigutbildade aspiranter under

de första 4 åren på 1950-talet skall kunna tillgodoses torde det bliva nödvändigt

att vid de närmast följande elevantagningarna söka tillföra landsfiskalsbanan

ett större antal elever än som i en normal situation skulle

ha skett. Enbart med sikte på personalbehovet åren 1952—1954 torde ett

100-tal elever böra antagas. Skall antagningsnämnden ha utsikt att uppnå

ett tillfredsställande resultat av elevantagningarna, måste förbättringar av

mera omedelbar och påtaglig natur vidtagas. Närmast till hands synes

ligga att förbättra de ekonomiska villkoren för rekryteringspersonalen

under elev- och aspiranttiden. För att minska den f. n. särskilt i samband

med avslutad distriktsåklagarkurs betydande avgången av rekryteringspersonal

torde emellertid en förbättring av avlöningsförhållandena jämväl

under assistenttiden vara ofrånkomlig.

Med utgångspunkt från de synpunkter, som jag i det föregående framfört,

anser jag mig i stort sett kunna godtaga de sakkunnigas förslag angående

provisorisk förbättring av löne- och befordringsförhållandena för

2 — Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 83.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

landsfiskalsbanans rekryteringspersonal. De ändringai- i förslaget, som jag

i det följande kommer att förorda, avse dels en utjämning av arvodesbeloppen

under elev- och aspiranttiden och dels en begränsning av den reglerade

befordringsgången för assistenterna.

De arvoden, som f. n. utgå till eleverna och aspiranterna, torde väsentligen

kunna uppfattas icke såsom ersättning för utförd tjänst utan såsom

bidrag till uppehället under en jämförelsevis långvarig utbildningstid. Detta

förhållande framträder särskilt under den teoretiska undervisningen vid

Stockholms högskola men gäller även de perioder, då eleven eller aspiranten

praktiserar på landsfiskalskontor, vid länsstyrelse eller hos landsfogde

eller då han fullgör polistjänst. Utbildningsmomentet är nämligen även

under dessa perioder det förhärskande. Då så är fallet finner jag det omotiverat

och — i likhet med statens lönenämnd — olämpligt, att arvodesbeloppet

varieras efter arten av utbildningen med påföljd, att vederbörandes

inkomst minskas under den period, som måhända för honom är

den ur ekonomisk synpunkt mest påfrestande. Arvodet bör därför enligt

min mening under hela utbildningstiden utgå med ett och samma belopp.

Såsom lönenämnden förordat synes detta belopp skäligen böra bestämmas

till 300 kronor i månaden. Ehuru vissa skäl kunna anföras för ett något

höjt arvode under polischefskursen, torde dock det förhållandet, att denna

kurs i praktiken ofta genomgås före distriktsåklagarkursen, tala för, att

arvodet även därunder bibehålies oförändrat vid 300 kronor. Vad jag sålunda

förordat medför, att det sammanlagda bidraget under den i normala

fall 4Vs år långa utbildningstiden ökas med 600 kronor i förhållande till

de sakkunnigas förslag.

Landsfiskalselev uppbär f. n. efter sex månaders provtjänstgöring arvode

med 5 kronor om dagen eller, där eleven under tjänstgöringen kan

bo i sitt hem, med 2 kronor 50 öre om dagen. Landsfiskalsaspirantens

arvode utgår med ett för alla lika belopp av 5 kronor om dagen. De sakkunniga

ha nu föreslagit, att nämnda differentiering av elevarvodet skall

upphöra. Däremot ha de funnit befogat, att bidraget under genomgången

av distriktsåklagarkursen till de aspiranter, som under kursen kunna bo

i hemmet, utgår med ett till hälften av den eljest utgående ersättningen

nedsatt belopp. Som skäl härför ha de sakkunniga anfört, att utbildningen

är kostnadsfri och att något arbete icke utföres under kursen. Såsom jag

förut uttalat, är emellertid utbildningsmomentet det dominerande under

hela den del av elev- och aspiranttiden, varunder arvode utgår. De sakkunnigas

motivering synes mig därför icke kunna tillmätas avgörande betydelse.

Till stöd för en differentiering har också andragits, att arvodet

till landsfiskalseleverna och landsfiskalsaspiranterna ursprungligen bestämts

efter mönster av arvodet till trafikeleverna vid statens järnvägar

under deras teoretiska undervisningskurs och att sistnämnda arvode även

efter eu nyligen beslutad uppräkning utgår med olika belopp med hänsyn

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

till om eleven under kursen kan bo i hemmet eller icke. Mellan dessa grupper

föreligger dock den icke oväsentliga skillnaden, att undervisningskursen

för trafikeleverna omfattar en tid av allenast 5 månader, medan

distriktsåklagarkursen normalt icke torde kunna genomgås på kortare tid

än 2 år. I allmänhet torde det för de anhöriga icke vara förenat med större

svårigheter att under en relativt kort tid bära kostnaderna för de studerandes

uppehälle. 1 den mån utbildningen blir av längre varaktighet, måste

dock dessa svårigheter av naturliga skäl bliva större och i enstaka fall

t. o. in. överstiga de anhörigas förmåga. Därtill kommer, att, om de sakkunnigas

förslag följes, kostnader, som i det stora flertalet fall till huvudsaklig

del skulle ha burits av staten, genom inverkan av en tillfällighet

komma att övervältras på enskilda. På grund härav anser jag mig böra

föreslå, att arvodet jämväl under distriktsåklagarkursen utgår med ett för

alla aspiranter lika stort belopp.

I enlighet med vad jag i det föregående föreslagit, skulle arvodet till

aspiranterna fördubblas i jämförelse med de nu utgående arvodena. Då

detta arvode enligt min mening bör uppfattas såsom ett bidrag till aspirantens

samtliga kostnader i och för utbildningen, finner jag icke anledning

att närmare ingå på den av föreningen Sveriges landsfiskalsaspiranter

gjorda framställningen om fria läroböcker.

Till skydd för missbruk av bidraget — särskilt i vad det avser distriktsåklagarkursen

— torde detsamma i så måtto böra göras tidsbegränsat, att

det skall ankomma på antagningsnämnden att avgöra, om aspirant, som

under två år bevistat distriktsåklagarkursen utan att avlägga examen, skall

äga rätt till fortsatt bidrag.

Vad härefter beträffar den av de sakkunniga föreslagna befordringsgången

för aspiranterna efter avslutad utbildning, har jag icke annan erinran

att göra mot de sakkunnigas förslag än att — med hänsyn till förslagets

provisoriska karaktär — den reglerade uppflyttningen till högre

lönegrader tills vidare avbrytes i och med att lönegraden Ce 20 uppnatts.

Vid inplaceringen i denna lönegrad bör aspiranten tilldelas tjänstetiteln

landsfiskal sassistent. Vad jag sålunda förordat medför, att de i den av

Kungl. Maj :t fastställda personalförteckningen upptagna assistenttjänsterna

böra uppflyttas från nuvarande lönegrad Ce 18 till lönegrad Ce 20.

Dessa tjänster böra liksom hittills sökas i vanlig ordning. Efter att under

3 år ha innehaft dylik tjänst bör assistent i likhet med vad f. n. är förhållandet

uppflyttas till lönegrad Ce 22. De s. k. ambulerande assistenttjänsterna

böra slutligen tills vidare kvarstå i personalförteckningen.

III. Övriga förslag.

Uppflyttning i lönegrad av vissa landsfiskalstjänst

e r. I samband med de nyligen genomförda ändringarna av landsfiskals
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

organisationen inom Sollentuna och Sköns landsfiskalsdistrikt, varigenom

i vartdera distriktet göromålen uppdelats på tvenne landsfiskaler — en

såsom polischef och åklagare och en såsom utmätningsman — har fråga

uppkommit om högre lönegradsplacering för vissa befattningshavare i

nämnda distrikt. Vidare bär landsfiskalen i Linde distrikt gjort framställning

om att bliva uppflyttad en lönegrad i samband med införlivningen av

Lindesbergs stad med landsfiskalsdistriktet.

Beträffande Sollentuna landsfiskalsdistrikt har landsfogden i Stockholms

län framhållit, att detta distrikt enligt en inom socialdepartementet uppgjord

sammanställning av landsfiskalernas arbetsbörda för år 1944 intoge

sjätte platsen bland rikets samtliga landsfiskalsdistrikt i fråga om arbetsgöromålens

omfattning. Folkmängden år 194G inom distriktet hade uppgått

till 22 813 personer och arbetsbördan hade i fråga om åklagarärenden

och kamerala ärenden för samma tid åsatts poängsummorna 13 160 resp.

51 d67.’ Enligt landsfogdens mening borde i likhet med vad som skett inom

distrikt, där göromålen tidigare uppdelats på två befattningshavare, polischefen-åklagaren

placeras i lönegrad Ca 27. Härför fordrades dock riksdagens

beslut. Intill dess ett dylikt kunde föreligga, syntes tjänsten böra

bibehållas i den lönegrad, Ca 26, vari landsfiskalen före uppdelningen vore

placerad.

Landsfogden, numera byråchefen i riksåklagarämbetet M. Stiernström

har i en av honom upprättad, den 21 oktober 1947 dagtecknad promemoria

uttalat, att tjänsten såsom polischef och åklagare i Sollentuna distrikt rätteligen

borde vara placerad i lönegrad Ca 27.

Sköns landsfiskalsdistrikt har tillkommit genom sammanslagning av förutvarande

Sköns och Timrå landsfiskalsdistrikt. I samband med beslutet

om sammanslagningen har Kungl. Maj :t förordnat, att två landsfiskaler

skola vara anställda i det nybildade distriktet, den ene såsom polischef och

allmän åklagare, placerad i lönegrad Ca 26, och den andre såsom utmätningsman

i lönegrad Ca 25.

L ti en av förenämnde Stiernström den 21 april 1947 avgiven promemoria

iramhålles hl. a., att folkmängden i det sammanslagna distriktet komine

att uppgå till 18 806 personer. Arbetsbördan kunde enligt för år 1946 införskaffad

statistik efter gängse beräkningsgrunder åsättas följande poängsummor:

åklagargöromål 8 228, kamerala göromål 82 395. Ur arbetssynpunkt

skulle distriktet komma som det fjärde i riket. Polischefen-åklagaren

borde enligt Stiernströms mening vara placerad i lönegrad Ca 27.

Vad sålunda föreslagits har tillstyrkts av länsstyrelsen och landsfogden.

Landsfiskalen i Linde distrikt har i sin framställning erinrat, att Lindesbergs

stad fr. o. m. den 1 januari 1948 införlivats med landsfiskalsdistrik
-

1 Vid beräkning av poängsumma för landsfiskalsärenden åsättes varje slag av ärende en

viss poängsiffra. Placeringen i lönegrad sker med hänsyn till poängsummornas sammanlagda

belopp.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

tet. Efter inkorporeringen utgjorde distriktets areal omkring IOV2 kvadratmil

med ett invånarantal av cirka 16 000 personer. De med befattningen

såsom polischef och åklagare förenade göromålen skulle visserligen icke

överflyttas på landsfiskalen, förrän stadsfiskalen inginge i pensionsåldern.

Genom övertagandet av utmätningsmannabesväret i staden, ansåges dock

landsfiskalens arbetsuppgifter bliva utökade i sådan grad, att landsfiskalstjänsten

borde uppflyttas en lönegrad till Ca 26.

Framställningen har tillstyrkts av landsfogden, vars yttrande jämväl

åberopats av länsstyrelsen.

Byråchefen Stiernström har i en i ärendet upprättad promemoria framhållit,

att enligt nu tillgänglig statistik landsfiskalstjänst borde placeras i

lönegrad Ca 26 först då arbetsbördan i distriktet kunde åsättas ett poängtal

av omkring 30 000. I Linde landsfiskalsdistrikt nådde poängsiffran nu upp

till omkring 21 000. Sedan staden jämväl i polis- och åklagarhänseende

sammanlagts med distriktet, skulle arbetsbördan säkerligen uppgå till omkring

29 000 poäng. Tidigare hade uppflyttning i lönegrad brukat äga rum

redan då en stad enbart i polis- och åklagarhänseende eller enbart i utmätningsmannahänseende

införlivats med landsfiskalsdistrikt. På grund härav

ansåge Stiernström, att övervägande skäl talade för bifall till framställningen.

Inrättande av ordinarie kontorsbiträdestjänst.

Länsstyrelsen i Örebro län har i sin anslagsframställning hemställt om

inrättande av en ny ordinarie kontorsbiträdestjänst i lönegrad Ca 8 för

att möjliggöra befordran till nämnda lönegrad av en befattningshavare, som

den 1 april 1949 fyller förutsättningarna härför enligt befordringsgången

för biträdespersonal.

Fråga om personalförstärkning i vissa landsfiskalsdistrikt

i samband med en reform av det militära

rättegångsväsendet. Den av chefen för justitiedepartementet med

stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 juni 1945 tillkallade utredningsmannen

för utredning rörande krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid

in. in. har i sitt den 17 december 1946 avgivna betänkande (SOU 1946:

91, sid. 243 ff.) även upptagit frågan om den personalförstärkning inom

landsfiskal sorganisationen, som kunde finnas erforderlig i följd av den i

betänkandet föreslagna revisionen av det militära rättegångsväsendet. I syfte

att erhålla en uppfattning om storleken av de merutgifter, som genomförandet

av reformen skulle medföra för den allmänna rättsskipningen, har utredningsmannen

från bl. a. de landsfiskaler, som enligt förslaget skulle

övertaga åklagaruppgifter i militära mål, inhämtat uppgifter rörande behovet

av personalökning samt kostnaderna härför in. in. Jämväl landsfogdarna

i de län, där ifrågavarande landsfiskalsdistrikt äro belägna, ha

hörts i frågan. Av de inkomna svaren framgår bl. a., att landsfiskalen i

Solna distrikt — delvis av hänsyn till väntad tillväxt av Solna stad — an
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

sett behövligt att i samband med reformen en biträdande landsfiskalsbefattning

inrättas i distriktet. Vidare har landsfiskalen i Strängnäs distrikt

ifrågasatt utbyte av en kanslibiträdesbefattning mot en befattning såsom

landsfiskalsassistent; assistenten skulle dock endast i jämförelsevis ringa

utsträckning bliva sysselsatt med uppgifter avseende militära mål. Förstärkning

av skrivbiträdespersonalen har slutligen ansetts böra ifrågakomma

endast i Solna och Spånga distrikt.

Utredningsmannen har framhållit, att ett tillförlitligt bedömande av de

ökade kostnader, som reformen komme att medföra, försvårades av att det

icke vore möjligt att bilda sig en bestämd uppfattning om den inverkan,

det nya rättegångssättet skulle få på arbetsbördan för domstolarna och

åklagarmyndigheterna. På grund härav hade någon bearbetning av det från

de hörda myndigheterna inkomna utredningsmaterialet ansetts för det dåvarande

icke böra ske. Enligt utredningsmannens åsikt borde de personalökningar,

som ansetts erforderliga, icke lämpligen omedelbart göras definitiva

utan dessförinnan någon tids erfarenhet av reformen avvaktas.

Departementschefen. Enligt vad jag under hand inhämtat, har

1947 års landsfiskalsutredning icke något att erinra mot de framförda förslagen

om uppflyttning en lönegrad av befattningarna såsom polischefallmän

åklagare i Sollentuna och Sköns landsfiskalsdistrikt till lönegrad

Ca 27 och av befattningen såsom landsfiskal i Linde distrikt till lönegrad

Ca 26. För egen del tillstyrker jag förslagen.

I enlighet med vad som förutsatts vid behandlingen i riksdagen av frågan

om befordringsgång för biträdespersonal (1947 års statsverksproposition:

Utgifter å driftbudgeten: För flera huvudtitlar gemensamma frågor,

sid. 44; riksdagens skrivelse nr 56) synes den av länsstyrelsen i Örebro

län föreslagna nya ordinarie kontorsbiträdestjänsten icke böra inrättas

förrän fr. o. m. den 1 juli 1949. Framställningen bör därför icke f. n. föranleda

någon åtgärd.

Personalförteckningen för landsfiskalerna in. fl. upptager nu, såvitt avser

landsfiskalstjänster, som tjänstemän å ordinarie stat 5 landsfiskaler

i lönegrad Ca 27, 44 landsfiskaler i lönegrad Ca 26 och 362 landsfiskaler i

lönegrad Ca 25. Vid bifall till de av mig tillstyrkta ändringarna i landsfiskalsorganisationen

bör i förteckningen antalet landsfiskaler i lönegrad

Ca 27 ökas till 7 och i lönegraderna Ca 26 och Ca 25 minskas till 43 resp. 361.

På hemställan av chefen för justitiedepartementet kommer förslag om revision

av det militära rättegångsväsendet att föreläggas 1948 års riksdag.

Enligt förslaget skall ny militär rättegångslag antagas att gälla fr. o. m.

den 1 januari 1949. Reformen innebär bl. a. att landsfiskalerna i vissa

distrikt komma att få övertaga åklagaruppgifter i militära mål. I vad mån

detta bör föranleda förstärkning av personalen i dessa distrikt, synes mig

icke med säkerhet kunna bedömas, förrän någon tids erfarenhet av refor
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

mens verkningar föreligga. Jag anser mig därför icke f. n. kunna taga ställning

till de framförda önskemålen om sådan förstärkning.

IV. Anslagsbehovet för budgetåret 1948/49.

Budgetår

Anslag

Nettoutgifter

1946/47 ................

...... 6 460 000

7 037 565

1947/48 ................

...... 9 830 000

—

1948/49 (förslag) ......

...... 10 900 000

Kungl. Maj :t har den 30 juni 1947 fastställt följande avlöningsstat föllandsfiskalerna

in. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1.

2.

o

O.

4.

a.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis

............................................

Avlöningar till icke-ordinarie personal

Arvoden till landsfiskalselever in. fl...............

Tilläggsförmåner åt befattningshavare å äldre stat,

förslagsvis .....................................

Rörligt tillägg, förslagsvis

kronor 5 260 000

» 3 860 000

178 000

» 3 000

» 546 300

Summa kronor 9 847 300

Särskilda nppbördsmedel.

Ersättning från Trollhättans, Karlskoga och Askersunds

städer ................................. kronor 17 300

Summa förslagsanslag kronor 9 830 000

Enligt av länsstyrelserna gjorda beräkningar skulle för budgetåret

1948/49 behöva anvisas tillhopa 11 001 989 kronor.

Departementschefen. Under anslagsposten till avlöningar till

tjänstemän å ordinarie stat ha länsstyrelserna uppskattat

medelsbehovet för nästa budgetår till omkring 5 285 000 kronor. Jag föreslår,

att posten uppföres med 5 250 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie p e r s on

a 1 är för innevarande budgetår upptagen med ett belopp av 3 860 000

kronor. Länsstyrelserna ha beräknat, att för detta ändamål omkring

4 560 000 kronor skulle erfordras för budgetåret 1948/49. Av detta belopp

hänför sig dock eu icke oväsentlig del till personal, som ansetts behövlig

för att avhjälpa eu av krisförhållandena betingad utökning av de nor
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

mala arbetsuppgifterna. I statsverkspropositionen till förra årets riksdag

beräknade jag anslagsbehovet — med bortseende från krispersonalen -—

på grundval av belastningen för budgetåret 1945/46. Det belopp, som jag

sålunda erhöll, 2 200 000 kronor, ökades dels på grund av regleringen av

befordringsgången för biträdespersonal med 70 000 kronor, räknat efter de

gamla lönerna, och dels i anledning av den allmänna löneregleringen med

1 590 000 kronor, d. v. s. med omkring 70 procent. Dessa beräkningar voro

approximativa. Sedan länsstyrelserna under hösten 1947 inkommit med

utredning om medelsbehovet under anslagsposten för löpande budgetår, har

Kungl. Maj:t —• med stöd av det av riksdagen i skrivelse den 5 mars 1947,

nr 56, givna bemyndigandet — genom beslut den 16 januari 1948 medgivit,

att posten må överskridas med högst 190 000 kronor. Till länsstyrelsernas

förfogande skulle alltså stå sammanlagt 4 050 000 kronor, till vilket

belopp motsvarande utgifter för budgetåret 1948/49 kunna ungefärligen beräknas

komma att uppgå. Den av mig i det föregående förordade förbättrade

befordringsgången för de färdigutbildade landsfiskalsaspiranterna

kan antagas medföra en merutgift av 100 000—150 000 kronor. Att mera

exakt uppskatta merkostnaderna möter stora svårigheter, enär det f. n.

icke kan angivas, hur långt de olika aspiranterna under nästa budgetår kan

ha kommit i befordringsgången. Till avlöningar åt icke-ordinarie personal

skulle alltså behöva anvisas ett belopp av omkring 4 200 000 kronor. Uppskattningen

är emellertid osäker. Då även framgent ovissa faktorer komma

att föreligga vid anslagsberäkningen, vill jag förorda, att posten fr. o. in.

budgetåret 1948/49 upptages förslagsvis.

Anslagsposten till arvoden till landsfiskalsele v er m. fl.

är för innevarande budgetår uppförd med 178 000 kronor. Belastningen under

föregående budgetår uppgick till omkring 164 600 kronor. Såsom jag

förut uttalat, kommer den av mig föreslagna arvodeshöjningen för elever

och aspiranter att medföra, att summan av de under utbildningstiden utgående

arvodena i stort sett blir fördubblad. Jag har därjämte framhållit,

att man vid de närmast följande elevantagningarna måste eftersträva att

anställa elever till större antal än som normalt skulle ske. Det är ovisst, hur

elevantagningarna komma att utfalla. Jag föreslår emellertid, att anslagsposten

uppföres med 350 000 kronor och betecknas förslagsvis.

Anslagsposten till tillägg sförmåner åt befattningshavare

å äldre stat bör uppföras med oförändrat belopp, 3 000 kronor.

För rörligt tillägg beräknar jag 1 114 900 kronor.

Askersunds stad har fr. o. m. den 1 januari 1948 befriats från skyldighet

att bidraga till landsfiskalsassistentens i Askersunds landsfiskalsdistrikt avlönande.

I ersättning från städerna Trollhättan och

Karlskoga kan antagas komma att inflyta 17 900 kronor.

Sammanlagda anslagsbehovet skulle alltså uppgå till (5 250 000 +

4 200 000 + 350 000 + 3 000 + 1 114 900 — 17 900) 10 900 000 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

25

V. Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen, att

dels godkänna de förslag rörande provisorisk förbättring

av löneförmånerna åt landsfiskalsorganisationens rekryteringspersonal,

som i det föregående framförts;

dels godkänna följande personalförteckning för landsfiskalerna

in. fl.:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemån å ordinarie stat.

7 landsfiskaler .............................. Ca 27

43 landsfiskaler .............................. Ca 26

361 landsfiskaler ............................ Ca 25

122 kontorsbiträden .......................... Ca 8

Tjänstemän å övergångsstat.

1 landsfiskal ................................ Ca 27

2 landsfiskaler .............................. Ca 26

1 landsfiskal Ca 25

13 kanslibiträden Ca 11;

Anm. Antalet landsfiskalstjänster i lönegrad Ca 25 skall minskas

med 1, sedan Forsa landsfiskalsdistrikt sammanslagits med Hälsingtuna

landsfiskalsdistrikt.

dels godkänna följande avlöningsstat för landsfiskalerna

m. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1948/49:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................... kronor 5 250 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis .......................lyonor 4 200 000

3. Arvoden till landsfiskalselever in. fl.,

förslagsvis ........................ » 350 000

4. Tilläggsförmåner åt befattningshavare

på äldre stat, förslagsvis............ » 3 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis » 1 114 900

Summa kronor 10 917 900

3 - liihang till riksdagens protokoll l!)''i8. 1 samt. Nr 83.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

Särskilda uppbörd smedel.

Ersättning från Trollhättans och Karlskoga

städer ......................kronor 17 900

Summa förslagsanslag kronor 10 900 000;

dels ock till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar under

elfte huvudtiteln för budgetåret 1948/49 anvisa ett förslagsanslag

av .......................... kronor 10 900 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Hedfors.

Iduns tryckeri, Esselte ab, Stockholm 1948

816247

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:156 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående fullmakt att i arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten, för vilka anslag uppf a1 i texten
  2. SU 1948:65 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret till landsfiskalerna in. fl.: avlöningar. s. 3 i texten