Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till Stockholms enskilda bank aktiebolag till täckande av vissa rättegångskostnader

1948-02-13 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:93, Angående bidrag till Stockholms enskilda bank aktiebolag till täckande av vissa rättegångskostnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

1

Nr 93.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bidrag till

Stockholms enskilda bank aktiebolag till täckande av

vissa rättegångskostnader; given Stockholms slott den

13 februari 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 februari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

bidrag till Stockholms enskilda bank aktiebolag till täckande av vissa rättegångskostnader

samt anför därvid följande.

I en den 1 februari 1947 dagtecknad skrift har Stockholms enskilda bank

aktiebolag hemställt att Kungl. Maj :t måtte tillerkänna banken visst bidrag

till täckande av rättegångskostnader, som åsamkats banken i mål mellan

företrädare för den ryska Azow-Donbanken å ena sidan samt Stockholms

enskilda bank aktiebolag och svenska staten å andra sidan.

De förhållanden som lågo till grund för ifrågavarande mål voro i korthet

följande. I oktober 1917 deponerade det ryska bankföretaget Banque de

Commerce de l’Azow-Don och andra ryska banker i anledning av en tilläm
1

Bihanfi till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 93.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

nåd kredittransaktion ett guldparti med en sammanlagd vikt av omkring

3 874 kilogram hos Stockholms enskilda bank. Efter den ryska revolutionen

hösten 1917 blevo genom särskilda av de sovjetryska myndigheterna i december

1917 och januari 1918 utfärdade dekret alla Tyska privatbanker

nationaliserade. Den avtalade transaktionen kom därigenom icke att fullföljas.

I proposition nr 256 till 1933 års riksdag framlades förslag om godkännande

av grunderna för en uppgörelse mellan svenska staten och Stockholms

enskilda bank beträffande ifrågavarande guldparti. Denna uppgörelse

skulle i princip innebära att guldpartiet av Enskilda banken ställdes till

svenska statens fria förfogande mot att banken erhölle likvid för sina till

guldpartiet knutna omkostnader och fordringar. Samtidigt härmed skulle

en överenskommelse träffas mellan svenska regeringen och Sovjetunionens

regering, som toge hänsyn såväl till av Sovjetunionen framställda, men

icke tillfyllest styrkta anspråk på guldpartiet som till vissa svenska statens

dittills oreglerade, i vissa hänseenden ej heller erkända fordringar

gentemot Sovjetunionen. Av guldpartiets värde, uppgående till cirka 14

miljoner kronor, skulle Enskilda banken erhålla inemot 4,i miljoner kronor

samt 5,5 miljoner kronor ställas till Sovjetunionens förfogande, medan återstoden

skulle tillfalla svenska staten, som därigenom skulle göra sig täckt

för vissa fordringar gentemot ryska staten.

Sedan riksdagen (r. skr. 1933/391) godkänt förslaget, upprättades den

30 juni 1933 mellan svenska staten och Stockholms enskilda bank ett

kontrakt, innebärande att guldpartiet ställdes till statsverkets fria förfogande

på villkor bl. a. att staten till Enskilda banken erlade — förutom

ersättning för förvaringskostnader in. in. — ett belopp av 3 833 000 kronor

motsvarande slutlig likvid för Enskilda bankens fordringar hos Azow-Donbanken

och övriga ryska banker, på vilkas vägnar guldet deponerats, samt

att staten, såvitt avsåge den del av guldpartiets värde som överstege ovannämnda

belopp om 3 833 000 kronor, gentemot Enskilda banken iklädde

sig de förpliktelser som på grund av depositionen kunde åligga Enskilda

banken.

Sedan ordföranden i Azow-Donbankens styrelse B. Kamenka och de flesta

övriga av styrelseledamöterna bosatt sig i Frankrike, har genom beslut av

fransk domstol år 1936 Azow-Donbanken — i beslutet betecknad Banque

de Commerce de l’Azow-Don i likvidation — förklarats i konkurs. I maj

1938 uttog konkursboet stämning å Stockholms enskilda bank till Stockholms

rådhusrätt samt yrkade att Enskilda banken måtte förpliktas återställa

det deponerade guldpartiet till konkursboet. Vidare yrkade Kamenka

och tre av de övriga senast utsedda styrelseledamöterna i Azow-Donbanken

vid samma domstol efter stämning, som i november 1938 delgivits Enskilda

banken, att, därest konkursboets talan ogillades, gulddepositionen måtte av

Enskilda banken utlämnas till likvidationsföretaget. Enskilda banken bestred

såväl konkursboets som likvidationsföretagets talan. Svenska staten

inträdde, under hänvisning till sitt åtagande i det med Enskilda banken in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. ftlaj.ts proposition nr 93.

3

gångna kontraktet, såsom mellankommande part i båda målen och gjorde

ett med Enskilda banken. Såsom kronans ombud uppträdde advokaten Alf

Lindahl. I båda målen förebragtes synnerligen omfattande utredning, varjämte

vidlyftig argumentation förekom. Sedan rådhusrättens dom avkunnats,

fullföljdes målen till Svea hovrätt och därefter till Högsta domstolen,

som i dom den 1 oktober 1945 förklarade såväl den av konkursboet som den

av likvidationsföretaget förda talan icke kunna upptagas till prövning (Nytt

juridiskt arkiv 1945 I, s. 488—501).

I juli 1943 ingav likvidationsföretagets ombud till Stockholms rådhusrätt

ansökan om förordnande av god man för Azow-Donbankens okända och

bortovarande borgenärer, vilken ansökan bifölls av rådhusrätten. Svea hovrätt

undanröjde på besvär av Enskilda banken och kronan rådhusrättens

beslut. Högsta domstolen fastställde den 1 oktober 1945 hovrättens utslag.

I rättegångarna yrkade Enskilda banken ersättning för rättegångskostnader

med tillhopa 49 673 kronor 84 öre. Banken tillerkändes ersättning

i målen med tillhopa 21 654 kronor 50 öre. Av det senare beloppet ha 250

kronor guldits från av motparten hos överexekutor nedsatt belopp.

I förenämnda av Enskilda banken ingivna skrift har banken till stöd för

sin hemställan om ersättning för viss del av rättegångskostnaderna å målen

anfört i huvudsak följande. Av staten och banken utbetalade belopp, avseende

advokatarvoden och direkta utlägg i övrigt i samband med rättegångarna,

hade uppgått till 167 876 kronor 88 öre, varav banken utbetalat

159 876 kronor 88 öre. Av banken vidtagna åtgärder för att av motparten

utbekomma den utdömda rättegångskostnadsersättningen hade varit resultatlösa.

Enär angivna kostnader nedlagts i gemensamt intresse för staten

och banken och enär, därest något av käromålen bifallits, den slutliga ersättningsskyldigheten

skulle kommit att drabba staten till större del än

banken, syntes det enligt banken naturligt, att staten vidkändes en väsentlig

andel av dessa kostnader, ej understigande hälften därav.

Statskontoret har yttrat sig i ärendet och därvid bl. a. anfört följande.

Det ekonomiska intresse statsverket haft av målens utgång representerar

ett värde av omkring 10 millioner kronor, under det att motsvarande värde

för banken belöper sig till i runt tal 4 millioner kronor. Med hänsyn härtill

och då det med målens förande förenade arbete å svarandesidan huvudsakligen

utförts av banken, synes det skäligt, att staten bidrager till täckandet

av bankens kostnader i målen. Statskontoret anser för sin del motiverat,

att statsverket lämnar bidrag till täckande av även andra kostnader an

dem, som motsvara utdömda ersättningsbelopp. Å andra sidan torde knappast

tillräckliga skäl föreligga att vid bedömande av bidragets storlek utgå

från andra kostnader än — frånsett statens egna utgifter, som uppgått till

7 850 kronor — dem, för vilka banken i målen yrkat ersättning.

Med hänsyn till relationen mellan de ekonomiska värden, som i rättegångarna

stått på spel för staten och banken, vill statskontoret för sin del

föreslå, alt staten svarar för en kostnad, motsvarande av 57 273 kronor

84 öre (= 49 423: 84 + 7 850) eller i runt tal 40 900 kronor. Då staten härav

redan guidit 7 850 kronor, skulle bidraget till banken komma att belöpa

sig till i runt tal 33 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 9''i.

Justitiekansler sämbetet har avgivit utlåtande i ärendet och därvid överlämnat

ett av kronans ombud i målen, advokaten Alf Lindahl avgivet, av

ämbetet infordrat yttrande, vari bl. a. framhålles följande.

Av praktiska skäl befanns det lämpligt, att banken, som redan före statens

inträde som mellankommande part utfört en omfattande utredning i saken,

ombesörjde insamlandet av utredningsmaterialet. Staten besparades

härigenom väsentliga kostnader; om staten anskaffat sitt utredningsmaterial

oberoende av banken hade också ett onödigt dubbelarbete utförts. Genom

denna anordning kom statens ombuds uppgifter att i huvudsak bliva av

kontrollerande natur. På grund av vad nu anförts kan det synas skäligt,

att staten bidrager till täckande av bankens kostnader.

I de av banken yrkade kostnaderna ingår med ett belopp av 300 kronor

ersättning för bankens förklaringskostnader i Högsta domstolen i målet

angående förordnande av god man. Då banken på grund av sakens beskaffenhet

icke varit berättigad till ersättning för sina kostnader i övrigt i sistnämnda

mål, har banken med nyss nämnda undantag icke framställt yrkande

om ersättning för dessa. Efter vanliga beräkningsgrunder torde dessa

kostnader kunna uppskattas till högst 3 000 kronor.

Vid bedömande av storleken utav det bidrag, som bör ifrågakomma torde

anledning saknas att beträffande de båda huvudmålen utgå från högre belopp

än banken yrkat. Med hänsyn till uppdragets svårighetsgrad och den

skicklighet, varmed uppdraget utförts, torde det arvode, som bankens ombud

yrkat i målen, icke kunna anses oskäligt. Till de av banken yrkade kostnaderna

torde emellertid böra läggas kostnaderna för utförande av bankens

talan i godmansmålet.

Därest en fördelning av kostnaderna anses böra äga rum mellan staten

och banken, skulle på statens del belöpa 10/i* av 60 273:84 kronor (=

49 423: 84 —)— 3 000:--[- 7 850: —) eller i runt tal 43 000 kronor. Då staten

härav guldit 7 850 kronor, skulle bidraget till banken komma att belöpa sig

till i runt tal 35 000 kronor.

Justitiekanslersäinbet har för egen del yttrat följande.

Banken har icke till stöd för sin hemställan åberopat någon skyldighet för

kronan att deltaga i förevarande kostnader. Å avtalet den 30 juni* 1933 torde

banken ej heller kunna grunda något rättsligt anspråk mot kronan att bidraga

till utgifterna för rättegångarna.

Ämbetet anser sig för sin del kunna tillstyrka statskontorets hemställan

om ersättning med den jämkning, som föranledes av advokaten Lindahls

förslag, att bidrag jämväl skall utgå för kostnaderna å godmansmålet. Banken

torde alltså böra tillerkännas ett bidrag till täckande av kostnaderna å

målen med ett sammanlagt belopp av 35 000 kronor.

Stockholms enskilda bank har den 10 maj 1947 inkommit med ytterligare

en skrift i ärendet, vari banken bl. a. framhållit följande. Till stöd för uppfattningen

om kronans skyldighet att deltaga i rättegångskostnaderna kunde

åberopas, att banken varit skyldig att i rättegångarna uppträda såsom part

även i den mån som statens intressen berördes. Vad anginge förhållandet,

att rättegångskostnadsersättning yrkats med lägre belopp än de sammanlagda

utgifter, som nu vore i fråga, berodde detta bl. a. på att det vidlyftiga

utredningsarbetet rörande de materiella rättsfrågorna, d. v. s. frågorna om

äganderätten till det omprocessade guldpartiet, med den ståndpunkt dom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 93. ö

stolarna intogo i de formella frågorna icke kom att i högre grad redovisas i

form av i rättegångarna infört material.

Departementschefen. För egen del vill jag tillstyrka, att staten bidrager

med ett skäligt avvägt belopp till Enskilda bankens ifrågavarande rättegångskostnader.

Jag har icke något att erinra mot det av justitiekansler sämbetet

tillstyrkta beloppet, 35 000 kronor. Bidraget torde böra bestridas

från anslaget till oförutsedda utgifter.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att till Stockholms enskilda bank aktiebolag

må såsom bidrag till täckande av angivna rättegångskostnader

av det i riksstaten för budgetåret 1947/48 uppförda

förslagsanslaget till oförutsedda utgifter utbetalas ett belopp

av 35 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Folke Lyberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:131 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till Stockholms enskilda bank aktiebolag till täckande av vissa rättegångskostn a1 i texten
  2. SU 1948:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bidrag till Stockholms enskilda bank aktiebolag till täckande av vissa rättegångskostnader. a1 i texten