Sök i Ratio Lex

Angående anslag jör budgetåret 1948/49 till läroboksnämnden

1948-02-13 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:97, Angående anslag jör budgetåret 1948/49 till läroboksnämnden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

1

Nr 97.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag jör budgetåret

1948/49 till läroboksnämnden; given Stockholms

slott den 13 jebruari 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om

vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Josef Weijne.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att läroboksgranskningen jämväl i fortsättningen

skall anförtros åt en fristående granskningsnämnd, att denna nämnd, läroboksnämnden,

erhåller ändrad sammansättning, att granskningens omfattning

blir i huvudsak oförändrad samt att ökade medel anslås för nämndens

verksamhet.

Utdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 februari 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.

Maj:t under punkten 171 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

1 — Dihang till riksdagens ''protokoll 191/8. 1 sand. Nr 97.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 97.

proposition i ämnet, beräkna för budgetåret 1948/49 till Läroboksnämnden

ett förslagsanslag av 51 500 kronor.

Sedan ärendet undergått erforderlig beredning, anhåller jag att få ånyo

anmäla det för Kungl. Maj:t.

1. Inledning.

Efter förberedande utredningsarbete genom sakkunniga (åren 1934—35

och 1930—37) framlade Kungl. Maj:t för 1938 års riksdag (propositionen

nr 206) förslag om inrättande av en särskild nämnd för granskning av vissa

läroböcker vid högre och lägre läroanstalter. Förslaget bifölls av riksdagen,

och bestämmelser i ämnet utfärdades genom kungörelse den 28 oktober

1938 (nr 630) angående granskning av vissa läroböcker med ändrad lydelse

genom kungörelse den 12 juni 1942 (nr 418).

I anledning av vid 1945 års riksdag väckta motioner (I: 256 och II: 437)

anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 508) om utredning angående

åtgärder och medverkan från statens sida för åstadkommande av

en förbättring och modernisering av läroböckerna samt ett förbilligande av

dessa och övrig skolmateriel och att därvid möjligheterna till ett statligt

förlag eller andra långt syftande åtgärder skulle upptagas till prövning.

Riksdagens skrivelse föranledde min företrädare i statsrådsämbetet att den

19 oktober 1945 utverka Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst

sju sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet verkställa utredning

och avgiva förslag rörande åtgärder för förbättring av läroböcker m. m.

På grund av nämnda bemyndigande tillkallades som sakkunniga landshövdingen

Conrad Jonsson, ledamoten av riksdagens första kammare, överläraren

Bengt Elmgren, sekreteraren i Målsmännens riksförbund, f. d. rektorn

Gustaf Mattsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, fru Solveig

Rönn-Christiansson, ledamoten av riksdagens andra kammare, rektorn

Ivar Sefve samt redaktören Nils Wikström. De sakkunniga, vilka antagit

benämningen 1945 års lärobokskommitté, ha vid sitt utredningsarbete stått

under ledning av landshövdingen Jonsson. Med skrivelse den 17 juni 1947

har kommittén överlämnat betänkande om granskning och antagning av

läroböcker (SOU 1947:51). Kommittén har i betänkandet påpekat, att

dess uppdrag enligt givna direktiv omfattade två huvuddelar, dels frågan

om läroboksgranskningen, dels frågan om förbilligande av kostnaderna

för läroböcker och annan undervisningsmateriel, samt att kommittén icke

funnit det möta något hinder, att dessa två frågekomplex, granskningsfrågorna

samt produktions- och distributionsfrågorna, löstes var för sig.

Sålunda syntes det kommittén möjligt att framlägga särskilt förslag om

granskningen av läroböcker. Då frågan om antagning av läroböcker enligt

kommitténs mening stode i nära samband med granskningsfrågorna, fram
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97. 3

lade kommittén förslag i fråga om både granskningen och antagningen av

läroböcker.

Över kommitténs betänkande ha utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen

— som hört rektor och kollegiet vid ett flertal läroanstalter, vissa folkskolinspektörer

och folkskolestyrelser samt flera lärarsammanslutningar —

överstyrelsen för yrkesutbildning — som hört styrelser, kollegier respektive

rektorer vid olika läroanstalter samt åtskilliga lärarsammanslutningar —

statskontoret, cheferna för försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet,

läroboksnämnden, Svenska bokförläggareföreningen, Samverkande bildningsförbunden

och Målsmännens riksförbund.

Då jag nu går att närmare redogöra för kommitténs utredning och förslag,

får jag påpeka, att åtskilliga av de åtgärder, som av kommittén föreslås,

äro av den art, att de kunna prövas av Kungl. Maj:t i administrativ

väg och således ej behöva i och för sig föranleda framställning till riksdagen.

Då förslagen emellertid i vissa fall stå i nära samband med frågor, som

för önskad lösning böra föreläggas riksdagen, och delvis utgöra bakgrund

för riksdagsframställningarna, har jag ansett mig böra låta redogörelsen

omfatta även ifrågavarande spörsmål.

Först bör jag dock lämna en kort redogörelse för den nu fungerande statens

läroboksnämnds organisation m. m. Nämndens uppgift är huvudsakligen

att efter granskning av läroböcker upprätta en förteckning över sådana

böcker, som må användas vid undervisningen i allmänna läroverk,

kommunala gymnasier, flickskolor och mellanskolor, praktiska mellanskolor,

högre folkskolor, folk- och småskolor, nomadskolor, fortsättningsskolor samt

under skolöverstyrelsens inseende stående privat läroverk. Nämnden består

av sju ledamöter och sju suppleanter, förordnade av Kungl. Maj:t tills vidare

för en tid av tre år. Av ledamöterna representera tre de allmänna intressena

och fyra ledamöter särskilda utbildningsområden, nämligen en

företrädesvis gymnasiet och lyceet, två företrädesvis folk- och småskolan,

fortsättningsskolan samt nomadskolan och en företrädesvis hithörande läroanstalter

i övrigt. De beslut, nämnden fattar i fråga om uppförande av

lärobok å läroboksförteckningen samt om uteslutande av lärobok ur densamma,

skola underställas skolöverstyrelsen för prövning. Finner överstyrelsen

sig icke kunna godkänna nämndens beslut, skall överstyrelsen, om

nämnden sådant påkallar, hänskjuta ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande.

Betänkandets första kapitel behandlar allmänna synpunkter beträffande

läroböckerna (sid. 13—20). Någon närmare redogörelse för detta kapitel

synes ej i detta sammanhang erforderlig. Jag vill blott omnämna, att kommittén,

enligt vad den här meddelar, företagit en omfattande enquete bland

ett stort antal lärarföreningar och andra organisationer samt att en sam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunql. Maj:ts proposition nr 97.

manfattning av det i anledning härav inkomna svarsmaterialet som bilaga 1

bifogats betänkandet. Vidare må nämnas, att enligt kommitténs mening en

förbättring av läroböckerna i enlighet med de i kapitlet framställda principerna

vore behövlig och att kommittén — med betonande av vikten av ett

nära samarbete mellan den psykologisk-pedagogiska forskningen och den

praktiska lärarerfarenheten — härvid särskilt pekat på vad som kunde vinnas

genom en utökad granskningsorganisation med vidgade uppgifter.

Kap. II (sid, 21—59) behandlar frågan om läroboksgranskningen — huvudfrågan

i den här föreliggande utredningen — och kap. III (sid. 60—64)

frågan om läroböckernas antagning. I sistnämnda kapitel föreslår kommittén,

såvitt avser folkskoleväsendet, att rätten att antaga läroböcker överflyttas

från statens folkskolinspektörer till skoldistrikten. Frågan om läroböckernas

antagning torde jag framdeles få anmäla för Kungl. Maj:t.

2. Behovet av läroboksgranskning.

Kommittén påpekar, att man i de flesta av de till kommittén avgivna

yttrandena om granskningen synes räkna med att en statlig granskning av

läroböcker i princip är önskvärd och lämplig. I några få fall framhålles

risken för att granskningen otillbörligt kan inskränka skolornas frihet och

verka uniformerande.

Det hittillsvarande granskningsorganets insatser bedömas enligt kommittén

på olika sätt. I flertalet fall synes man emellertid ha den uppfattningen,

att läroboksnämnden utövat gagnande inflytande genom att förhindra

olämpliga läroböckers godkännande. Det framhålles i några fall, att nämndens

blotta existens varit till gagn genom att sporra läroboksförfattarna till

omsorgsfullare arbete, än måhända tidigare varit fallet.

De reserverade eller kritiska yttrandena understryka framför allt, att

nämndens granskning inte varit tillräckligt sträng. Man anser att de många

påvisade bristerna i läroböckerna visa detta. Samtidigt framhålles svårigheten

att bedöma granskningsarbetets resultat. Man kan ju inte veta så

mycket om de böcker, som underkänts av nämnden och aldrig kommit ut

till skolorna.

Man anser vidare på flera håll, att granskningsförfarandet kan förbättras

genom att granskningsorganet tillföres psykologisk sakkunskap. Denna synpunkt

underströks såväl vid läroboksfrågans riksdagsbehandling 1945 som i

lärobokskommitténs direktiv, där det pekades på möjligheten att utbygga

granskningen genom att den moderna psykologiska forskningens synpunkter

fingo tillfälle att påverka granskningsförfarandet.

Kommittén anför för egen del i fråga om behovet av läroboksgranskning

följande.

Det finns grundad anledning att antaga, att läroboksnämndens existens

har haft ett i stort sett välgörande inflytande på läroboksproduktionen. Av

det föregående bär emellertid framgått, att mycket återstår att göra för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97. 5

att Uiroboksbeståndets kvalitet skall bli tillfredsställande. En läroboksgianskning

kommer alltid att ha viktiga uppgifter, eftersom utvecklingen

inte stannar av och läroboksbeståndet ständigt förnyas.

Kommittén har därför utgått från att en fortsatt kontinuerlig granskning

är behövlig. Erfarenheterna från läroboksnämndens arbete synas avgjort

peka i denna riktning. Den kritik mot nämndens arbete, som framkommit

bland annat i riksdagen 1945, i pressen och i enquétesvaren, har

i huvudsak gått ut på, att nämnden inte varit tillräckligt restriktiv vid

bedömningen av läroböckerna. Enligt den uppfattning, kommittén fått vid

sin diskussion av granskningsproblemet och enligt vad läroboksnämndens

erfarenhet också visat, behövs det en skärpt granskning, en utvidgning av

granskningsorganets befogenheter och resurser för att en effektiv kontroll

av läroboksbeståndet skall kunna genomföras. Det torde vara av vikt, att

granskningsorganet vid sidan av denna negativa utrensande uppgift också

får möjlighet att ta positiva initiativ.

Genom riksdagens beslut om fri skolmateriel för folkskolans elever har

frågan om lärobokskostnaderna delvis kommit i ett nytt läge. Den kostnad,

som i detta avseende tidigare drabbat målsmännen och föranlett missnöjesyttringar

från detta håll, kommer nu att fördelas på samtliga medborgare.

Fortfarande finns det emellertid en stor grupp målsmän, som direkt

får bestrida lärobokskostnaderna. Dessa målsmän ha givetvis ett särskilt

stort intresse av att kostnaderna för läroboksanskaffningen minskas. Ur

både det allmännas och denna målsmannagrupps synpunkt synes det sålunda

behövligt med fortsatt kontroll av läroböckernas pris.

Skolöverstyrelsen har, under hänvisning till de uttalanden, som gjorts i

de av överstyrelsen infordrade yttrandena över kommittébetänkandet, i sitt

remissyttrande anfört, att omdömena om den nuvarande hiroboksgranskningen

varierade rätt mycket. Då de synpunkter, som framkommit i yttrandena

till överstyrelsen i stort sett sammanfölle med de i betänkandets bilaga

I redovisade enquétesvarens, funnes, säger överstyrelsen, ingen anledning

att här närmare gå in på dem. Även när det gällde behovet av läroboksgranskning,

hade de flesta synpunkterna framkommit redan i enquétesvaren.

Flertalet av dem, som yttrat sig, ansåge sålunda, att granskning

även för framtiden vore behövlig, ehuru i några yttranden en rent negativ

inställning till frågan komme till synes. Det funnes även uttalanden, i vilka

man föresloge, att censurförfarandet skulle ersättas med ett rådgivningssystem.

Överstyrelsen vore för sin del av den meningen, att eu fortsatt granskning

av läroböcker vore både nyttig och nödvändig.

De samverkande bildningsförbunden anföra, att behovet av en grundlig

granskning av läroböckerna syntes vara uppenbart.

Departementschefen. Behovet av en granskning av läroböckerna vid

våra högre och lägre läroanstalter väsentligen av den art, som för närvarande

förekommer, har betygats av de flesta, som yttrat sig i detta avseende.

Anledningarna till att en dylik granskning ansetts behövlig ha under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 97.

den tid, granskmingsnämnden varit verksam, förändrats eller kanske hellre

förskjutits. Det måhända starkaste skälet till granskningsverksamhetens

införande var, vid sidan av önskan att åt lekmannainflytandet och lekmannakontrollen

bereda önskvärd plats, de klagomål, som från föräldrars

och målsmäns sida anförts mot den otillräckliga granskningen av läroböcker,

vilken i sin ordning medverkade till den allt för rikliga förekomsten av

läroböcker och det allt för ofta inträffande ombytet av sådana böcker. Skälet

var alltså i mycket stor utsträckning av ekonomisk natur. Sedan under

senare år fri undervisningsmateriel — innefattande även läroböcker — i allt

större omfattning införts vid läroanstalterna, har den ekonomiska synpunkten

förlorat i betydelse, och det viktigaste skälet för läroboksgranskningen

ligger nu på det pedagogiska planet.

Det synes mig otvivelaktigt att granskningen har haft en ej ringa betydelse

såväl ur ekonomisk som — ej minst — ur pedagogisk synpunkt och

fyller ett klart framträdande behov. Jag tillstyrker alltså, att granskning av

läroböcker för vissa slag av läroanstalter allt fortfarande må äga rum.

3. Läroboksgranskningens anordning och omfattning.

Kommitténs förslag.

Gr an sk ningsorganets ställning och

sammansättning.

Kommittén överväger först möjligheten att förlägga granskningen till

skolöverstyrelsen. En utgångspunkt hade därvid, säger kommittén, också

varit att söka undvika den dubbelgranskning och därmed följande merarbete

och tidsspillan, som för närvarande ägde rum därigenom, att läroboksnämndens

beslut i granskningsärenden underställdes skolöverstyrelsen

för prövning och avgörande.

Kommittén fortsätter:

Tekniskt skulle systemet med en särskild granskningsnämnd för läroböcker

kunna passas in i skolöverstyrelsens organisation. De ärenden, som behandlades

och avgjordes i nämnden, skulle då formellt och utåt framstå

som beslutade av skolöverstyrelsen. Sammansättningen av en sådan nämnd

inom skolöverstyrelsen synes dock bereda vissa svårigheter.

Ordförandefrågan är av stor betydelse för nämndens sätt att fungera. En

nämnd, som utgör en del av skolöverstyrelsen, måste självfallet som ordförande

ha någon, som med erforderlig auktoritet kan representera överstyrelsen.

Närmast skulle då generaldirektören komma ifråga. Detta skulle

utan tvivel ge enhetlighet och stadga åt nämndens arbete. Emellertid torde

en sådan anordning stöta på betydande praktiska svårigheter. Man kan

starkt ifrågasätta, om generaldirektören bör betungas med dessa uppgifter,

vilket i så fall kunde leda till att viktiga arbetsuppgifter, som nu tillkomma

honom, finge läggas på andra befattningshavare. En annan lösning av problemet

vore att anförtro ordförandeskapet åt cheferna för överstyrelsens

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

två avdelningar för undervisningsärenden, läroverksavdelningen och follcskolavdelningen.

Nämnden skulle då få alternerande personer på ordförandeposten,

beroende på vilken skolforms böcker, som vore föremål för granskning.

Oavsett om generaldirektören eller en avdelningschef bleve ordföram

de, borde vid ordförandens sida ställas ytterligare en företrädare för överstyrelsen,

ett fackundervisningsråd, representerande det ämne eller den

ämnesgrupp, som de granskade böckerna tillhörde.

Efter en erinran om att den nuvarande läroboksnämnden organiserats

av den anledningen, att skolmyndigheternas läioboksgranskning av allmänhet

och statsmakter icke ansetts tillfredsställande samt i syfte att möjliggöra

lekmannainflytande på läroboksområdet, anför kommittén angående

de olägenheter, som enligt kommitténs mening skulle vållas av granskningsnämndens

inordnande i skolöverstyrelsen, bland annat följande.

Om granskningsarbetet nu förlägges inom ett ämbetsverk och ställes

under ledning av verkets tjänstemän, skulle det med eller utan rätt hävdas,

att allmänhetens möjligheter till insyn i och kontroll över läroboksgranskningen

bleve mindre än för närvarande, även om allmänheten fortfarande

vore representerad i granskningsorganet. En skolöverstyrelsenämnd under

ordförandeskap av en tjänsteman i skolöverstyrelsen skulle vidare förefalla

mer bunden av fackmanna- och ämbetsverkssynpunkter än en fristående

nämnd med en lekmannaordförande. Av psykologiska skäl förefaller därför

alternativet med en överstyrelsenämnd mindre lämpligt.

Till detta komma svårigheter av organisatorisk art. Den lösning av ordförandefrågan,

som låter de två avdelningscheferna alternera — vilket synes

ligga närmast till hands med överstyrelsens nuvarande arbetsformer —

kan medföra bristande enhetlighet vid ledningen av granskningsarbetet och

bedömningen av ärendena. En enhetlig ledning torde krävas inte minst

därför, att nämnden förutsattes sammansatt av två skilda element: fackmän

och icke-fackmän. Man kan vidare kanske tänka sig fall, där läroverks-

och folkskoleintressen inte sammanfalla och behöva sammanjämkas,

varvid frågan uppstår, vem som då skall sitta som ordförande: folkskoleller

läroverksavdelningens chef eller eventuellt någon tredje opartisk

person.

En särskild svårighet kommer vidare att uppstå, om, såsom kommittén

föreslår, den statliga granskningen utvidgas till böcker vid yrkesskolor

in. fl. anstalter. Överstyrelsen för yrkesutbildning bör i sådana granskningsfrågor

inträda i stället för skolöverstyrelsen. Granskningsnämnden

borde då logiskt förläggas till överstyrelsen för yrkesutbildning, när det

bleve fråga om detta slags granskningsärenden. Yrkesöverstyrelsens medverkan

i granskningen synes emellertid smidigare kunna vinnas genom överstyrelsens

representation i en fristående granskningsnämnd.

En kategori läroanstalter, som också bör påverka frågan om granskningsorganets

ställning, är de militära skolorna. T den mån deras böcker bli föremål

för granskning, förefaller det mindre lämpligt, att denna är förlagd till

skolöverstyrelsen, under vilken ifrågavarande läroanstalter icke sortera.

En fristående nämnd, som har samma ställning gentemot allä skolformer,

synes härvid vara att föredra.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 97.

Kommittén anser alltså, att läroboksgranskningen bör som hittills utövas

av en fristående nämnd, där ordförandeskapet liksom nu bör anförtros

åt en person, som representerar de allmänna intressena och lekmännen samt

är obunden av fackmännens speciella synpunkter, något som skulle möjliggöra

kontinuitet och större frihet vid bedömningen av läroboksärendena.

Kommittén erinrar om den nu gällande bestämmelsen, att läroboksnämndens

beslut skola underställas skolöverstyrelsens prövning, och anför, att

numera knappast någon motsättning mellan nämnden och överstyrelsen

existerade, varför det kunde starkt ifrågasättas, om denna i kontrollsyfte

införda dubbelgranskning av alla böcker i fortsättningen vore av behovet

påkallad. I stället föreslår kommittén, bland annat, att i den fristående

nämnden skulle finnas två representanter för skolöverstyrelsen samt att

rätt skulle givas åt nämndsledamot, som reserverat sig mot nämndens beslut,

att begära, att särskilt yttrande i ärendet skulle inhämtas från skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsens berättigade krav på att fortfarande öva inflytande pa

läroboksfrågorna kan, anför kommittén, i det övervägande flertalet fall tillgodoses

genom representation i nämnden. Överstyrelsen bör där representeras

genom två ledamöter, som vardera företräda en av överstyrelsens två

huvudavdelningar för undervisningsärenden: läroverks- och folkskoleavdelningarna.

En anordning med skolöverstyrelsen representerad i nämnden

föreslogs redan av 1934 års lärobokssakkunniga, men detta förslag vann ej

riksdagens gillande, och 1938 infördes i stället den ovannämnda dubbelgranskningen.

Emellertid torde två personer inte i alla lägen kunna representera

den samlade erfarenhet i läroboksfrågor, som finns i skolöverstyrelsen.

Därför böra överstyrelsens representanter ges tillfälle att i tveksamma

fall samråda med andra ledamöter av överstyrelsen, innan nämnden fattar

sitt beslut, även om detta förfarande kan medföra viss tidsutdräkt.

Kommittén anför vidare, att den, såsom i det föregående berörts, i sin

följande framställning komme att föreslå, att den statliga granskningen

skulle utvidgas även till läroböcker vid skolor under överstyrelsens för yrkesutbildning

inseende, och påpekar i anledning härav, att nämnda överstyrelse

också borde representeras i granskningsnämnden. Av praktiska skäl

borde denna representation inskränkas till en ledamot. Om så erfordrades

kunde särskilda sakkunniga på detta område inkallas för att deltaga i överläggningarna.

Vad beträffar övrig pedagogisk representation, anser kommittén, att

fortfarande fyra ledamöter borde vara lärare. Kommittén påpekar i detta

sammanhang, att, såsom i det föregående omnämnts, från många håll

— och icke minst från lärarnas sida — kritik framförts mot att den psykologiska

forskningen hittills icke blivit tillfredsställande representerad vid

läroboksgranskningen. Kommittén finner för sin del önskvärt, att granskningsnämnden

får kontinuerlig tillgång till sådan psykologisk sakkunskap

genom att en lärare, som samtidigt kan företräda de speciella psykologiska

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 97.

synpunkterna, får säte och stämma i nämnden. Kommittén understryker,

att vad som här krävdes vore en kombination lärare-psykolog, en person,

vilkens vetenskapliga studieområde utgjorts av de psykologisk-pedagogiska

problemen, framförallt på inlärnings- och intelligensforskningens områden,

och vilken samtidigt med sådan vetenskaplig verksamhet också utövat

praktisk pedagogik. Det låge i sakens natur, att denne lärare-psykolog borde

vara permanent ledamot av granskningsorganet.

Av de övriga tre lärarna, säger kommittén vidare, borde två representera

läroanstalter, som stode under skolöverstyrelsens inseende.

Hittills hade man, framhåller kommittén, i hithörande frågor räknat med

två huvudgrupper av skolor: å ena sidan folkskolan och därmed sammanhängande

skolformer, å andra sidan övriga i författningen omnämnda läroanstalter,

varmed framförallt avsetts läroverk av olika slag. En sådan uppdelning

av skoltyperna efter lägre och högre undervisningsstadier förefölle

motiverad ur lärobokssynpunkt. Den mycket olikartade undervisningen

hade lett till stora skiljaktigheter i fråga om läroböcker. Det vore därför

lämpligt att bevara denna skillnad mellan lägre och högre undervisning,

så att en av de nämnda två lärarna finge företräda den lägre och den andre

den högre undervisningen.

En svårighet härvid vore, enligt kommitténs mening, att samme lärare

komme att företräda två olika skolformer, men kommittén anser det ej

omöjligt att finna lärare med så mångsidig erfarenhet.

Därpå anför kommittén:

En utväg är att låta suppleanterna komplettera representanterna i nämnden,

så att t. ex. en småskolerepresentant blir suppleant, om nämndledamoten

företräder folkskolestadiet och omvänt. För att utnyttja en sådan

anordning med kompletterande suppleanter är det lämpligt, att lärarrepresentantens

suppleant sitter med i nämnden och deltar i frågornas behandling

ehuru utan att delta i deras avgörande genom röstning.

Den återstående läraren skall enligt kommitténs förslag representera de

läroanstalter, som stå under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Härvid gäller, anför kommittén, i måhända ännu högre grad än i föregående

fall, att en enda ledamot kommer att företräda flera sinsemellan mycket

olikartade skoltyper, varför man också här bör tänka sig en anordning med

kompletterande suppleant.

Lckmannarepresentationen i nämnden bör enligt kommitténs mening bestå

av fyra ledamöter. Detta innebure, säger kommittén, en ökning med

en ledamot, detta för att kompensera den föreslagna ökningen av fackmännens

antal. En av lekmannarepresentanterna borde vara ordförande.

Kommittén föreslår vidare rätt för ledamot av nämnden att i vissa fall

påyrka, att yttrande inhämtas från skolöverstyrelsen.

Om det i något fall visar sig svårt att nå enighet inom nämnden och en

representant för skolöverstyrelsen eller annan ledamot av nämnden finner

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

anledning att reservera sig mot nämndens beslut, som fattas genom röstövervikt,

bör reservanten enligt kommitténs förslag kunna begära, att

nämnden inhämtar särskilt yttrande i ärendet från skolöverstyrelsen eller i

förekommande fall från överstyrelsen för yrkesutbildning. Om detta yttrande

innebär ett ställningstagande emot nämndens beslut, bör nämnden åter

ta upp fragan och fatta beslut pa nytt samt meddela vederbörande överstyrelse

detta. Sedan bör överstyrelsen ha möjlighet att hänskjuta frågan

till Kungl. Majrts avgörande, om den inte finner nämndens beslut tillfredsställande.

Genom en sådan anordning kan, framhåller kommittén, vederbörande

överstyrelse hävda sin mening i alla tveksamma fall, varigenom i praktiken

torde uppnås i huvudsak samma resultat som vid nuvarande underställningssystem.

Enligt förslaget kommer ärendet då upp till behandling inom

vederbörande överstyrelse, endast om olika meningar gjort sig gällande i

nämnden.

Kommittén har sammanfattat sina förslag i nu förevarande hänseende

sålunda:

Kommittén föreslår, att läroboksgranskningen också i fortsättningen

anförtros åt en fristående granskningsnämnd, organiserad i enlighet med

de framförda synpunkterna. Granskningsnämnden bör vara sammansatt av

elva ledamöter, nämligen fyra lekmän, varav en ordförande, två representanter

för skolöverstyrelsen, en representant för överstyrelsen för yrkesutbildning

samt fyra lärare, av vilka en tjänstgör som psykologisk sakkunnig.

Vid fattande av beslut i granskningsfrågor deltaga sju av nämndens ledamöter,

nämligen de fyra lekmännen, den psykologiskt sakkunnige, en representant

för vederbörande överstyrelse samt den lärare, som närmast företräder

den skolform, för vilken ifrågavarande böcker äro avsedda. De fem

förstnämnda deltaga i alla granskningsbeslut och utgöra den permanenta

delen av nämnden, medan de två sistnämnda endast deltaga i beslut rörande

böckerna för de skolformer, de närmast representera.

Granskningens uppgifter.

Kommittén övergår härefter till frågan om granskningens uppgifter och

framhåller, att läroboksnämndens arbete hittills varit av övervägande

negativ art: godkännande av olämpliga läroböcker hade förhindrats, otillfredsställande,

tidigare accepterade böcker hade utrensats och nämndens

blotta tillvaro torde ha verkat återhållande och i viss utsträckning förhindrat

tillkomsten av mindre önskvärda böcker.

Därefter anför kommittén:

Från olika håll har som ovan framhållits den kritiken framförts, att

nämndens gallring inte varit tillräckligt sträng och därför läroboksbeståndet

blivit större än de godkända böckernas förtjänster motiverat. Delvis

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 97.

torde denna kritik vara berättigad. Att nämnden inte varit så restriktiv

som önskvärt varit i sitt arbete, torde i viss mån sammanhänga med organisationens

otillräcklighet. De tillgängliga medien ha icke medgivit en tillräckligt

ingående granskning och utgallring.

De nu gällande föreskrifterna om granskningen finner kommittén i

huvudsak ändamålsenliga. Om granskningsorganet får möjlighet att i full

utsträckning tillämpa dessa föreskrifter, torde ett mera tillfredsställande

granskningsresultat kunna uppnås. Då måste emellertid granskningen utrustas

med avsevärt större resurser än hittills.

Angående de positiva uppgifter, som enligt kommitténs mening borde

åligga granskningsnämnden, anför kommittén i huvudsak följande.

Såsom förut påpekats sammanhänga läroböckernas brister delvis med

det bristande intresse, som den psykologiska forskningen

ägnat läroboksproblemen. Det är naturligt, att det statliga granskningsorganet

noga följer den vetenskapliga utvecklingen på området. Som

observatör härvid torde den psykologiskt sakkunnige, som kommittén föreslagit

ingå i nämnden, vara särskilt lämpad.

När så anses påkallat, bör granskningsorganet också kunna stimulera till

forskning och ta initiativ till vetenskapliga undersökningar

i läroboksfrågor.

I den mån granskningsorganet är uppdragsgivare eller åtar sig ansvaret

för undersökningar av antytt slag, följer därmed ett ekonomiskt ansvar.

Det synes lämpligt, att vid behov granskningsorganet för varje särskilt fall

hemställer om anslag.

I lärobokskommitténs direktiv framhålles, att man bör överväga en

sådan förstärkning av granskningsförfarandet, att till vederbörande organ

härför knytas fackmän, som ha förmåga och tid att kontinuerligt följa

utvecklingen på respektive ämnesområden.

Det förefaller, som om direktivens anvisning enklast kunde realiseras

genom en utvidgning av systemet med ämnessakkunniga på så sätt, att

vederbörande sakkunnigas uppgifter vidgades utöver den begränsade

granskningen av till dem sända böcker till en allmän bevakning av ämnesområdet.

En sådan vidgad uppgift måste givetvis ställa större krav på

vederbörandes förmåga och tid och bör rimligen motsvaras av bättre

betalning.

Den närmare organisationen av en sådan ämnesbevakning torde böra

överlämnas åt det framtida granskningsorganet. En mera kontinuerlig kontakt

mellan de ämnessakkunniga och nämnden är dock en nödvändig förutsättning

för gott resultat.

Nya uppslag kunna i viss utsträckning hämtas från utvecklingen på

läroboksområdet i utlandet. Det måste därför enligt kommitténs mening

vara en angelägen uppgift för granskningsorganet att följa den utländska

utvecklingen, när det gäller läroböcker. Hland annat bör möjlighet

ges granskningsorganet till inköp av sådan utländsk lärobokslitteratur, som

kan tänkas vara av intresse för svenska förhållanden och svensk läroboksproduktion.

Granskningsmyndigheten bör också få tillfälle att kontinuerligt

följa de viktigaste utländska facktidskrifterna på läroboksområdet.

Pedagogiska biblioteket har också till uppgift att inköpa utländsk hiröbokslitteratur,

något som synes komma att ske i ökad omfattning. Det finns

sålunda risk för att bibliotekets och nämndens inköp kunna sammanfalla,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

varför det tydligen är lämpligt, att dessa institutioner stå i kontakt med

varandra vid inköpen för att undvika onödiga dubbelköp. Eventuellt kan

det vara av värde, om de specialisera sig på olika slags böcker.

För pedagoger och andra läroboksintresserade skulle det vara av värde

med ett sakkunnigt forum, där man kunde ventilera uppslag och idéer i

läroboksfrågan och där man kunde komma i kontakt med andras uppslag

och inte minst med den utländska utvecklingen. I stor utsträckning tas hithörande

problem upp i lärarorganisationernas tidningar. Dessa ha emellertid

en mångfald andra uppgifter. Det förefaller därför, som det skulle

finnas behov av ett samlande organ, speciellt avsett för debatt i läroboksfrågan,

och där olika skolformers läroboksproblem kunde mötas.

Det vore enligt kommitténs uppfattning av värde, om det statliga

granskningsorganet bereddes tillfälle att åta sig uppgifter av antytt slag.

Genom cirkulärmeddelanden eller helst genom en tidskrift, utgiven av

granskningsorganet, borde ett sådant forum för läroboksdiskussion skapas.

I en sådan publikation skulle även resultaten av läroboksnämndens arbete

i viss utsträckning kunna redovisas. Fn påtaglig fördel skulle vidare vinnas,

om i en publikation av antydd art kontinuerligt kunde införas uppgifter

om förändringar i lärobokstorteckningen. Under nuvarande förhållanden

är det en betydande olägenhet, att det dröjer så lång tid, innan en boks

godkännande officiellt meddelas.

Genom den föreslagna publikationen skulle en närmare kontakt etableras

mellan granskningsmyndigheten å ena sidan samt författare och förlag

a den andra. Fn publikation skulle på så sätt kunna ha en viss rådgivande

uppgift. Emellertid bör det inte heller vara alldeles uteslutet, att författare

eller förlag vid utarbetande aven lärobok kunna vända sig direkt till granskningsnämnden,

närmast dess sekreterare, för att f å r å d och viss 1 e dn

i n g med t. ex. lärobokens planläggning. Det bör understrykas, att en

sådan kontakt måste hållas på ett allmänt och principiellt plan och inte

får föregripa den granskning, som läroboken sedan skall undergå i vederbörlig

ordning. Denna rådgivande verksamhet får sålunda ej ha karaktären

av något slags förhandsgranskning av manuskript eller dylikt utan bör innebära,

att vederbörande författare eller förlag kan få upplysning om vilka

principer, som kunna och bruka tillämpas för vissa slag av läroböcker.

Om behovet av bättre läroböcker på något område är särskilt påfallande,

bör granskningsorganet enligt kommitténs mening kunna vidta åtgärder för

att fylla detta behov, t. ex. genom att uppmana lämpliga personer

att författa eller omarbeta läroböcker.

Under diskussionen om läroböckernas förbättring ha framkommit förslag

om att granskningsmyndigheten borde anordna pristävlingar för

att få fram önskvärda läroböcker och överhuvudtaget uppslag i läroboksarbetet.

Man bör inte lämna ur sikte denna möjlighet att genom pristävlingar

stimulera till författande av bättre läroböcker. Om det visar sig, att

det saknas lämpliga läroböcker på ett område och denna brist icke fylles på

annat sätt, bör icke granskningsorganet sakna rätten att anlita även denna

utväg.

Om det framtida granskningsorganet viil pröva detta förfaringssätt, bör

detta föranleda särskild framställning om anslag utöver den ordinarie staten.

Slutligen berör kommittén frågan om praktisk prövning av

läroböcker. Kommittén erinrar om att tanken på en sådan prövning, innan

granskningsnämnden tagit definitiv ställning till böckernas uppförande på

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

läroboksförteckningen, i olika sammanhang framförts. Kommittén finner

inte tillräckliga skäl föreligga för ett generellt införande av prövningstvång.

Vid praktisk prövning skulle också tidsutdräkten bli synnerligen

omfattande. Men å andra sidan förekomma givetvis fall, där endast en

praktisk prövning kunde fälla avgörandet om en boks egenskaper. Granskningsmyndigheten

borde i sådana fall vidtaga åtgärder i syfte att få till

stånd praktisk prövning av läroböcker. Lämpade för sådana försök vore

seminariernas övningsskolor och provårsläroverken.

Gr ans kning smet o den.

Kommittén framhåller, att den hittillsvarande läroboksnämnden haft

mycket svårt att få kvalificerade granskare av läroböckerna, emedan nämnden

ej haft möjlighet att betala tillräckligt för granskningsarbetet.

Om granskningen skulle kunna effektivt förbättras, måste man räkna

med att varje bok bleve föremål för mera ingående granskning än hittills,

så att den helst granskades av flera personer ur olika synpunkter. Nämnden

borde sättas i stånd att använda sig av de mest kvalificerade bedömarna

utan att hindras av en alltför snäv kostnadsram.

Frågan om nämnden skall granska läroböcker även i manuskript har

diskuterats vid olika tillfällen. Lärobokssakkunniga av år 1934 avstyrkte

sådan granskning, och ej heller vid den följande behandlingen av detta ärende

hos Kungl. Maj:t och inom riksdagen vann tanken på manuskriptgranskning

bifall.

Lärobokskommittén yttrar i denna fråga, bland annat, följande:

Lärobokskommittén har ingående övervägt förslaget om manuskriptgranskning.

Det är tydligt, att i vissa fall fördelar kunna vinnas vid ett

sådant förfarande. Å andra sidan är det uppenbart, att ett genomförande

av allmän manuskriptgranskning kommer att medföra en väsentlig ökning

av granskningsorganets arbete och därmed av granskningskostnaderna.

Lärobokskommittén vill inte för närvarande förorda en ändring i granskningsförfarandet,

så att manuskriptgranskning generellt införes.

Lärobokskommittén påpekar, att det framtida granskningsarbetet torde

kräva ett större antal sammanträden än hittills varit möjligt. Kommittén

räknade med ett behov av genomsnittligt minst trettio sammanträden per

år för nämnden i dess helhet.

Gransk n i n g ens o m fattning.

Kommittén övergår så till frågan om granskningens omfattning och

överväger först sammanhanget mellan läseböcker och övriga b r edvi

d läsnings b ocker samt framhåller, att man borde skilja mellan

dessa båda grupper av böcker. Enligt kommitténs mening böra läseböckerna

i läsämnen generellt bli föremål för granskning men däremot icke

övriga bredvidläsningsböcker.

Kommittén föreslår, att granskningen utsträckes till alla böcker, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

ålades eleverna till användning vid undervisningen, med den närmare precisering,

som författningen redan nu gåve genom att uppräkna hithörande

kategorier av böcker. Det borde tillkomma granskningsnämnden att i de

särskilda fallen avgöra, vilka böcker som kunde anses vara »läseböcker

i läsämnen».

I fråga om åskådnings materiel erinrar kommittén om att skolöverstyrelsen

tidigare utövat granskning av och priskontroll över sådan

materiel samt utgivit en förteckning över undervisningsmateriel, vilken

emellertid ej utkommit sedan år 1933.

Enligt kommitténs mening funnes starka skäl, som talade för återinförandet

av sådan granskning, i huvudsak omfattande de artiklar, som

upptagits i nämnda förteckning. Granskningen kunde förläggas antingen

till skolöverstyrelsen eller till läroboksnämnden.

Lärobokskommittén undersöker i ett nytt avsnitt, huruvida den förelagda

granskningen borde utsträckas till att avse andra kategorier av läroanstalter

än dem, som avsåges i nu gällande bestämmelser.

Det är främst de vid anstalter för yrkesundervisning

använda läroböckerna, som kommittén därvid upptager till övervägande.

Härom yttrar kommittén bland annat.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i tidigare yttrande till kommittén

anfört, att litteraturen för de under överstyrelsens inseende stående läroanstalterna

i stor utsträckning måste vara i kompendieform. Läroböckerna,

som användas vid yrkesundervisningen, måste med nödvändighet vara avstarkt

mångskiftande art, och utvecklingen kräver en ständig modernisering

och komplettering av denna kurslitteratur, varför en kontroll måste

ordnas så smidigt som möjligt. Detta torde enligt överstyrelsens uppfattning

bäst kunna ske genom att överstyrelsen utövar densamma genom sina

tjänstemän respektive genom särskilda sakkunniga granskningsmän. Ett

införande av en särskild granskningsinstans vid sidan av överstyrelsen

skulle försvåra en snabb anpassning efter rådande behov, varför överstyrelsen

avstyrker en utvidgning av läroboksnämndens granskning till sådana

läroböcker, som användas vid under överstyrelsens inseende stående undervisningsanstalter.

Frågan om kontroll av lärobokslitteraturen vid hithörande

läroanstalter uppges vara under utredning inom överstyrelsen.

Kommittén finner icke dessa synpunkter övertygande. Kompendieformen

är i och för sig intet hinder för granskning under förutsättning att

kompendierna äro framställda i större antal exemplar. Vad som anföres om

böckernas mångskiftande art och moderniseringen av kurslitteraturen, gäller

i princip också för de skolformer, vilkas böcker regelmässigt underkastas

granskning.

Kommittén är slutligen principiellt av den uppfattningen, att hithörande

läroanstalter i granskningshänseende böra likställas med de flesta läroanstalterna

under skolöverstyrelsens inseende.

Kommittén föreslår sålunda, att den granskning, som sker genom statens

läroboksnämnd, utvidgas också till läroböcker, som användas vid läroanstalter

under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Beträffande folkhögskolornas böcker påyrkar kommittén icke

någon central statlig granskning, ej heller i fråga om folk- och småskoleseminariernas

för lärarutbildning avsedda läroböcker. Däremot

föreslår kommittén, att läroböckerna vid nämnda seminariers övningsskolor

underkastas läroboksnämndens granskning, dock med rätt för dessa

skolor att efter särskild hemställan till läroboksnämnden använda böcker,

som ej äro uppförda på läroboksförteckningen. Samma ordning som för

övningsskolorna föreslås i sistnämnda hänseende av kommittén för provårs

läroverken.

Kommittén föreslår slutligen, att försvarets läroverk och de

olika vapenslagens underbefälsskolor (stamskolor) i avseende på icke militära

böcker upptagas bland de läroanstalter, vilkas läroböcker skola underkastas

granskning.

Yttranden.

I de inkomna yttrandena över lärobokskommitténs betänkande ha många

olika meningar givit sig tillkänna, såväl beträffande de mer principiella

frågorna som angående detaljspörsmål.

Skolöverstyrelsen framhåller i sitt utlåtande, att en av de principiellt

viktigaste frågorna i betänkandet gällde granskningsorganets ställning och

sammansättning, varmed intimt vore förbunden frågan om dess uppgifter.

Efter att ha lämnat en översikt av de yttranden över kommitténs betänkande,

som inkommit till överstyrelsen, framhåller överstyrelsen, att

några större olägenheter med granskningens förläggning till

en särskild nämnd icke ha framträtt, när nämndens uppgift huvudsakligen

varit av censurerande art. När nu föresloges, att nämnden även skulle

ha positiva uppgifter, komme frågan i ett nytt läge. Dessa positiva uppgifter

vore icke av betydelse endast för läroboksgranskning och läroboksproduktion

utan rörde intimt även andra viktiga sidor av svenskt undervisningsväsende.

Kontakt med forskningen både i in- och utlandet vore

nödvändig, när det gällde hela den pedagogiska ledningen av undervisningen,

undervisningsplanernas uppläggning, metodiska anvisningar till lärarna

och även examensväsendet, allt områden, som tillhörde skolöverstyrelsens

arbetsfält. Icke minst vid en nyorganisation av det svenska skolväsendet

komme behovet av sådan kontakt att göra sig starkt kännbart. Över huvud

måste den anses nödvändig för en smidig anpassning efter tidens växlande

krav. Överstyrelsen betonar betydelsen av kontakt åt olika håll och anför:

Redan nu har överstyrelsen ett samarbete med statens psykologiskpedagogiska

institut, och allteftersom detta instituts arbete kan utvidgas,

kunna värdefulla erfarenheter vinnas. Det pedagogiska biblioteket, som är

förlagt i samma byggnad som överstyrelsen, inköper i mån av ekonomiska

tillgångar det värdefullaste av utländsk pedagogisk litteratur. Att vid

sidan av detta redan existerande bibliotek skapa ett nytt av liknande art

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

förefaller föga rationellt. I stället bör anslaget till pedagogiska biblioteket

för inköp av utländsk lärobokslitteratur ökas väsentligt.

För att redovisa granskningens resultat och även behandla frågor av

betydelse för läroboksproduktionen, tänker sig kommittén en periodisk

publikation. Överstyrelsen planerar att utgiva fortlöpande tjänstemeddelanden,

vilka skola tillställas skolor av olika slag och andra institutioner

inom undervisningsväsendet. Det synes icke lämpligt att vid sidan härav

utgiva en speciell publikation för meddelanden i läroboksfrågor.

Den föreslagna rådgivningen till författare och förlag bör också lämpligen

utövas av den myndighet, som har högsta ledningen av den pedagogiska

verksamheten, skolöverstyrelsen.

Kommitténs förslag om praktisk prövning i vissa fall av läroböcker är

mycket beaktansvärt. Överstyrelsen anser dock icke, att denna prövning

bör förläggas uteslutande till seminariernas övningsskolor och provårsläroverken.

Valet av lämplig skola bör ske från fall till fall och bör göras av

överstyrelsen, som har mer ingående kännedom om Sveriges skolor och

lärare.

Överstyrelsen framhåller vidare, att frågan om granskningens förläggande

till skolöverstyrelsen och i förekommande fall överstyrelsen för yrkesutbildning

måste tagas under allvarligare omprövning än som skett i den

föreliggande utredningen, vilket jämväl torde ha förutsatts i de för de sakkunniga

gällande direktiven.

Dessa myndigheter, säger överstyrelsen, som ägde pedagogisk erfarenhet

av olika skolor och stadier och fackkunskap i de olika ämnesgrupperna,

syntes på ett verksamt sätt kunna befrämja läroboksgranskningens både

negativa och positiva syften. Frågan om hur läroboksgranskningen borde

organiseras inom skolöverstyrelsen borde lämpligen bedömas i sitt samband

med frågan om omorganisation av överstyrelsen, i vilket hänseende utredning

ställts i utsikt av chefen för ecklesiastikdepartementet (jfr proposition

1947:205, sid. 21). Överstyr elsen ansåge sig därför icke böra nu närmare ingå

på detta organisationsspörsmål men ville framhålla, att frågan icke syntes

erbjuda sådana svårigheter som i den föreliggande utredningen antytts.

Överstyrelsen anför, att det ingalunda framstår såsom klart utrett, att

en fristående nämnd är den bästa lösningen av denna fråga i dess helhet,

och överstyrelsen säger sig därför sakna anledning att gå in på frågan om

granskningsorganets sammansättning. Dock framhåller överstyrelsen som

sin mening, att lekmännen, även om granskningen förlägges till skolöverstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning, kunna befrämja granskningsarbetet

i viktiga avseenden och därför böra även i fortsättningen

medverka vid läroboksgranskningen.

Överstyrelsen berör frågan om granskning av läroböcker redan i

manuskript och yttrar därom bland annat följande:

För sin del vill överstyrelsen framhålla vikten av att läroböckerna underkastas

en noggrann granskning även ur språklig synpunkt. Överstyrelsen

delar också den åsikten, att en granskning på manuskriptstadiet skulle

kunna medföra stora fördelar och att metoden i varje fall bör prövas.

Säkerligen kunna fall förekomma, då ett manuskript innehåller t. ex. sak
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

fel eller är stilistiskt illa formulerat men utmärker sig för goda pedagogiska

uppslag. Manuskriptgranskning skulle kunna leda till att ett sådant

arbete bleve en god lärobok. Det förefaller ej heller föreligga något hinder,

att man kräver, att ett manuskript, innan det inlämnas till granskningsorganet,

granskats av den tilltänkte förläggarens granskare.

I fråga om granskningens omfattning anför överstyrelsen,

att överstyrelsen för sin del icke kan finna, att frågan om bredvidläsningsböckerna

är tillräckligt utredd i betänkandet. Det finns redan många

kategorier böcker, som man icke kan bestämt klassificera, t. ex. urval av

poesi och prosa på främmande levande språk i utländska utgåvor, svensk

skönlitteratur m. m.

I detta sammanhang framhåller överstyrelsen, att frågan om bredvidläsningsböcker

och läseböcker kommer i ett nytt läge, om skolornas lokalförhållanden

och biblioteksutrustning i framtiden i större omfattning medge

nya undervisningsmetoder, grupparbete och individuellt arbete. Vid detta

slags undervisning komma böcker av de mest skiftande slag att direkt användas

i undervisningen, och det torde bli snart sagt omöjligt att granska

t. ex. alla de handböcker och populärvetenskapliga arbeten, som då komma

till användning. Det synes överstyrelsen, som om granskningen tills vidare

måste inskränkas till de böcker, som åläggas eleverna till inköp, eller motsvarande

böcker, som av det allmänna tillhandahållas dem. Å andra sidan kan

man icke förneka, att många av de mera allmänt använda läseböckerna,

t. ex. i historia och geografi, äro behäftade med allvarliga brister inte minst

ur språklig synpunkt. Det syntes därför lämpligt, att en viss granskning sker

även av dessa. Den förteckning över sådana böcker, som granskningsorganet

uppgör, bör endast ha karaktären av vägledning för skolornas val av bredvidläsningslitteratur

utan att inskränka deras rätt att vid inköp gå utanför

förteckningen.

Beträffande frågan om granskning av åskådningsmateriel erinrar överstyrelsen

om att denna redan blivit föremål för beslut av Kungl. Maj:t

1 så måtto, att överstyrelsen fått i uppdrag att utarbeta förteckning över

lämplig undervisningsmateriel för folk- och småskolor. Arbetet härmed pågår,

säger överstyrelsen, och anslag för budgetåret 1948/49 till tryckning

av förteckningen har av överstyrelsen begärts. Det gäller här en för

skoldistrikten icke bindande förteckning. Överstyrelsen förordar, att en

förteckning utarbetas även för de högre skolornas räkning att, liksom motsvarande

förteckning för folk- och småskolor, tjäna till vägledning vid

utväljandet av undervisningsmateriel.

Angående frågan om granskning av kompendier anför överstyrelsen:

Vid anstalter för yrkesundervisning begagnas kompendier, och enär

sådana användas även vid vissa av de under skolöverstyrelsens inseende

stående praktiska mellanskolorna och högre folkskolorna, har spörsmålet

om granskning av dylika tagits upp av dessa skolformers representanter.

Dessa motsätta sig i allmänhet en granskning av kompendier.

2 — Bihang till riksdagens ''protokoll 191/8. 1 samt. Nr 97.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

För egen del anser överstyrelsen, att granskning av kompendier icke

lämpligen bör ifrågakomma.

Ej heller anser överstyrelsen, att seminariernas övningsskolor och provårsläroverken

böra erhålla en särställning i fråga om prövning av nya

läroböcker, som ännu icke uppförts på läroboksförteckningen. Överstyrelsen

bör betros med uppgiften att från fall till fall besluta om dylika

prov. Överstyrelsen anser därjämte, att frågan om granskning av de militära

skolornas böcker bör anstå med hänsyn till pågående utredning om

undervisningen vid dessa läroanstalter.

I avvaktan på att frågan om granskningens förläggande till skolöverstyrelsen

eller en fristående nämnd blivit ytterligare utredd, bör, anser överstyrelsen,

den nuvarande nämnden fortsätta sitt arbete och dess anslag

höjas i den män så erfordras för att möjliggöra en effektivare granskning.

Överstyrelsen för yrkesutbildning, som begränsat sitt utlåtande till frågor,

som avse granskningen av läroböcker för yrkesundervisningen, har avstyrkt

förslaget om att även läroböcker för yrkesutbildande skolor skulle

granskas av läroboksnämnden.

Överstyrelsen erinrar om att överstyrelsen i tidigare yttrande till kommittén

framhållit, bland annat, att litteraturen för här ifrågakommande

skolor i stor utsträckning måste vara i kompendiefonn. Kommittén hade

förklarat, att kompendieformen i och för sig icke vore något hinder för

granskning under förutsättning att kompendierna vore framställda i ett

större antal exemplar.

Överstyrelsen fortfar:

Kompendier vid under överstyrelsens inseende stående läroanstalter

framställas som regel icke i någon större mängd. Undervisningen vid dessa

läroanstalter är i allmänhet anknuten till ortens eller traktens ekonomiska

liv. Detta kommer särskilt till uttryck vid de tekniska fackskolorna, handelsgymnasierna

och de kommunala yrkesundervisningsanstalterna. Förefintligheten

av en viss utbildningslinje är ofta beroende på de industrier,

som de utexaminerade företrädesvis komma att betjäna. Genom olikheter

i inträdesfordringar, utbildningstid och utbildningsmål blir även undervisningen

i de grundläggande, för flera skolor gemensamma ämnena mycket

skiftande. Det säger sig självt att det under sådana förhållanden icke är

möjligt att utgiva kompendier i någon större upplaga.

Överstyrelsen utvecklar vidare kompendieformens företräden och framhåller

att på grund av den snabba tekniska utvecklingen i flertalet fall

kompendieformen vore den enda möjliga form av kurslitteratur. Kompendieformen

medgiver, säger överstyrelsen, även i betydligt högre grad än

läroböcker i sedvanlig bemärkelse en smidig anpassning efter den tekniska

utvecklingen. Det är lätt att i kompendier göra ändringar och tillägg samt

att vid behov utgiva nytt kompendium. Skulle en granskning av central

läroboksnämnd behöva ske i alla sådana fall, kan det icke undvikas att betydande

dröjsmål uppstå. Det kan befaras, att när granskningen äntligen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97. 19

skett och tillstånd lämnats att begagna kompendiet, detta redan är

omodernt.

I fråga om nämndens initiativtagande uppgifter framhåller överstyrelsen,

att den själv bär betydligt större möjligheter att komma med dylika positiva

initiativ. Det är för överstyrelsen ofattbart, hur det för ett granskningsorgan

av föreslagen sammansättning skall vara möjligt att inom alla

de yrkesområden, som representeras vid de skolor, som stå under överstyrelsens

inseende, kunna fylla de uppgifter, som anses skola ankomma å

detta organ. Det kan i detta sammanhang framhållas, att det enbart inom

gruppen industri och hantverk meddelas undervisning i omkring 50 olika

yrken.

Slutligen anförde överstyrelsen beträffande allmänhetens intresse för kontroll

över läroböckerna:

Mot granskningens förläggande till vederbörande centrala ämbetsverk

har, bland annat, anförts, att allmänhetens möjligheter till insyn i och

kontroll över läroboksgranskningen bleve mindre än i en läroboksnämnd av

föreslagen sammansättning. Häremot kan tiil en början invändas, att det

hos överstyrelsen på grund av överstyrelsens sammansättning finnes stora

möjligheter till sådan insyn. Förutom representanterna för skolöverstyrelsen

och arbetsmarknadskommissionen ingå nämligen i överstyrelsen såsom

ledamöter icke mindre än sju representanter för näringslivet. Ehuru överstyrelsen

icke vill bestrida fördelen av allmänhetens insyn vid granskning

av läroböcker, anser överstyrelsen dock, att allmänheten, med hänsyn till

att det här är fråga om yrkesundervisning, icke på samma sött, som gäller

i fråga om allmän skolutbildning, har möjlighet att bedöma läroboksfrågorna.

Yrkesundervisningsanstalterna ha nu en god kontakt med näringslivet

även därigenom att näringslivets representanter sitta i skolornas styrelse

och de kunna därigenom inverka på utarbetandet av såväl kursplaner som

förslag till anskaffning av undervisningsmateriel. Dessutom fungera för

de olika yrkesutbildningskurserna särskilda yrkesnämnder inom varje yrke.

Någon ytterligare insyn från allmänheten torde därför ej vara behövlig.

Slutligen betonar överstyrelsen, att till skillnad från vad fallet är

vid allmänna skolväsendet, det vore överstyrelsen och icke Kungl. Maj:t

som fastställde undervisningsplanerna vid yrkesundervisningsanstalterna.

Härigenom möjliggjordes, att undervisningsplanerna, vilkas antal vore mycket

stort, smidigt kunde anpassas efter olika, förekommande fall och behov.

Det vore härvid även av den största betydelse att det beträffande läroböcker

(kompendier) och annan undervisningsmateriel funnes samma möjlighet

till snabb anpassning. En sådan anpassning torde icke kunna bliva

möjlig, därest granskningen och antagningen lades på en från överstyrelsen

skild nämnd eller myndighet.

Ifråga om allmänna skolämnen användes redan nu inom yrkesundervisningen

i stor utsträckning samma läroböcker som förekomme inom det allmänna

skolväsendet och som sålunda godkänts av läroboksnämnden. Detsamma

komme givetvis att bli förhållandet även i framtiden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Under hänvisning till vad överstyrelsen sålunda och i övrigt anfört avstyrker

överstyrelsen bestämt de sakkunnigas förslag att den statliga

granskningen av läroböcker genom läroboksnämnden skulle utvidgas till

läroböcker vid under överstyrelsens inseende stående yrkesundervisningsanstalter.

Statskontoret, som icke haft något i princip att erinra mot kommitténs

förslag, anför i avgivet utlåtande följande.

Statskontoret anser det främst böra övervägas, huruvida i nuvarande

läge en utvidgning och förändring av granskningsverksamheten bör komma

till stånd. De sakkunnigas förslag skulle medföra en icke oväsentlig ökning

av statsverkets kostnader: 51 500 kronor mot för närvarande 11 400 kronor.

Förslaget synes emellertid väl fylla de krav, som böra ställas å en

organisation av ifrågavarande slag. Enligt ämbetsverkets uppfattning iiro

de skäl kommittén anfört för bibehållande av ett fristående granskningsorgan

vägande. Statskontoret har i princip icke något att erinra mot den

föreslagna sammansättningen av nämnden. Det synes emellertid önskvärt,

att antalet ledamöter kunde nedbringas. Detta skulle kunna ske genom att

den psykologiskt sakkunnige läraren icke inginge bland ledamöterna utan

endast anlitades såsom expert. Under sådana förhållanden skulle antalet

lekmän i nämnden kunna begränsas till tre.

Statens låroboksnämnd har i huvudsak tillstyrkt kommitténs förslag

men gjort vissa detaljanmärkningar och påpekanden.

Nämnden har anfört, bland annat, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga

för att i vederbörande författning skulle angivas, att en ledamot skulle särskilt

företräda den psykologisk-pedagogiska sakkunskapen. Samtliga ledamöter,

som skulle representera skolöverstyrelsen och lärarkåren, torde företräda

denna sakkunskap. Däremot syntes lärarrepresentationen i den nya

läroboksnämnden ha blivit allt för svag. De flesta läroboksfrågorna gällde

folkskolorna och läroverken. Det förelåge starka skäl till bibehållande av

lika många lärarrepresentanter för dessa skolområden, som funnes i den

nuvarande nämnden, eller två ledamöter för folkskolan och två för läroverken,

av vilka en representerade småskolestadiet, en folkskolestadiet respektive

en representant för lärarna i humanistiska ämnen och en för lärarna

i de matematisk-naturvetenskapliga. För bedömningen av läroböckerna

ur psykologisk-pedagogisk synpunkt borde läroboksnämnden, där den så

funne önskvärt och lämpligt, kunna tillkalla som rådgivare någon i skolornas

arbetsförhållanden speciellt bevandrad psykolog-pedagog, gärna specialiserad

på tanke- och minnespsykologien.

I fråga om granskning av läroböcker i manuskript instämde nämnden

med kommittén. Granskning från nämndens sida på ett allt för tidigt stadium

borde i regel icke förekomma.

Samverkande bildningsförbunden tillstyrka förslaget att överlämna läroboksgranskningen

åt en fristående nämnd. Önskvärt vore att i granskningsnämnden

inginge en representant för den fria folkbildningsverksam
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds proposition nr 97.

heten. Denna representation borde lättast kunna ordnas genom att en av

de fyra lekmännen företrädde folkbildningsarbetet. Granskning på manuskriptstadiet

borde icke förekomma. Undervisningsmateriel borde granskas

i likhet med läroböckerna.

Jordbrukarungdomens förbund har i särskilt, av de samverkande bildningsförbunden

överlämnat yttrande erinrat om kommitténs uttalande, att

allmänhetens möjligheter till insyn i och kontroll över läroboksgranskningen

bleve mindre än för närvarande genom arbetets förläggande till ett ämbetsverk,

samt framhållit, att så stor betydelse icke behövde tillmätas dessa

hänsyn för allmänhetens uppfattning. Allmänhetens inflytande kunde knappast

bli mindre i skolöverstyrelsen än i läroboksnämnden.

Målsmännens riksförbund anför, att förslaget om granskningens organisation

innebure en rationalisering, vilken gjorde läroboksnämnden till ett

mera effektivt instrument för läroboksgranskningen än hittills. Förbundet

hälsade med särskild tillfredsställelse, att den psykologiska forskningen genom

en egen representant inom läroboksnämnden i större utsträckning än

hittills finge tillfälle att framlägga sina speciella synpunkter på läroböckernas

förbättring. Förslaget till positiva insatser hälsades av förbundet

med tillfredsställelse.

Svenska bokförläggareföreningen har anfört, bland annat, följande.

Den hittillsvarande granskningsnämnden hade i sin verksamhet visat förståelse

för en sund utveckling på läroboksområdet. Det vore därför ägnat

att inge allvarliga betänkligheter, om i fortsättningen ett strängare restriktivt

förfarande skulle tillämpas enbart grundat på en strävan att minska

antalet böcker. För en utomstående föreiölle det vara en naturlig och självklar

anordning, att böcker, avseende under skolöverstyrelsen stående skolor,

granskades inom skolöverstyrelsen. Detsamma gällde givetvis beträffande

yrkesöverstyrelsen. Föreningen ställde sig avvisande till förslaget, att

i nämnden skulle ingå en särskild representant för den psykologiska sakkunskapen.

Den mera ingående psykologiska orientering, som i vissa fall

kunde befinnas erforderlig för bedömandet av läroböcker, kunde tillhandahållas

nämnden genom förmedling av statens psykologisk-pedagogiska institut.

Antalet ledamöter kunde då minskas med två: den psykologiskt sakkunnige

och en lekmannarepresentant.

Vad anginge de positiva uppgifter, som kommittén föreslagit, ansåge föreningen,

att kontakten med den vetenskapliga forskningen borde förmedlas

genom statens psykologisk-pedagogiska institut och att kontakten med den

utländska utvecklingen beträffande läroböcker borde åstadkommas genom

samarbete med pedagogiska biblioteket. Beträffande den föreslagna periodiska

publikationen ansåge föreningen det vara fördelaktigare att överenskomma

med en eller flera pedagogiska tidningar eller tidskrifter om att

visst utrymme skulle stå till nämndens disposition för meddelanden rörande

läroboksförteckningen och för inlägg av annat slag i läroboksfrågor.

Det vore icke behövligt eller önskvärt, att nämnden eller dess sekreterare

betungades med att ge råd och anvisningar rörande planläggningen av en

bok. Detta skulle innebära överflyttning av en väsentlig del av förlagens

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

verksamhet till nämnden. Av samma anledning avstyrkte föreningen förslagen

om författaruppdrag och om pristävlingar.

Granskning av lärobok borde, såsom kommittén föreslagit, ske i korrektur

eller färdigställt skick, däremot ej i manuskript.

Enligt föreningens mening hade kommittén å ena sidan överbetonat

bristerna i fråga om läroböckernas kvalitet och ändamålsenlighet samt å

andra sidan ej tillräckligt beaktat läroboksförfattarnas och förlagens bemödanden

att successivt avhjälpa de faktiska bristerna.

Departementschefen. Frågan om granskningsarbetets förläggning har bedömts

olika. Lärobokskommittén anser, att detta arbete bör som hittills

utföras av en fristående nämnd, medan från flera håll, bland andra skolöverstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning samt det utskott inom

1945 års riksdags första kammare, som behandlade då inom kammaren

väckt motion om läroboksfrågan, anförts, att granskningen lämpligen borde

förläggas till skolöverstyrelsen. Inom överstyrelsen kunde då organiseras

en särskild nämnd under högsta ledning av överstyrelsens chef. Skolöverstyrelsen

själv är, som sagt, närmast benägen för den senare anordningen,

särskilt med hänsyn till den utvidgning av nämndens uppgifter, som kommittén

föreslår och som enligt överstyrelsens mening avser angelägenheter,

vilka höra till överstyrelsens ämbetsområde och befogenheter. Det är uppenbart,

att med tanke på den synnerligen viktiga roll, läroböckerna spela vid

skolundervisningen, de spörsmål, som avse dessa böcker, måste vara av det

största intresse för det ämbetsverk, som har ledningen av skolväsendet

till sin uppgift, och det synes mig likaledes uppenbart, att åt skolöverstyrelsen

bör i tillräcklig utsträckning givas tillfälle att göra sitt inflytande

gällande i fråga om läroböckers tillkomst, användning m. m. Att uppfylla

de krav, som överstyrelsen i detta hänseende måste ställa, på det sätt överstyrelsen

nu synes tänka sig, eller genom att överflytta läroboksgranskningen

till överstyrelsen, är givetvis möjligt och kan motiveras ur vissa

synpunkter. Alen skäl till tveksamhet finnas också. En dylik överflyttning

skulle medföra en ej oväsentlig utökning av ett ämbetsverk, som redan nu

måste betecknas som mycket stort. Och därtill kommer, att den statliga

granskningsnämnden under ett antal år fungerat och enligt vittnesbörd från

olika håll på ett förtjänstfullt sätt fyllt sin uppgift. Att nu bryta kontinuiteten

i granskningsarbetet skulle av flera skäl knappast kunna lända saken till

nytta, och jag kan därför ej tillstyrka, att granskningen förlägges till skolöverstyrelsen.

Å andra sidan är det självklart, att överstyrelsen icke kan

skjutas åt sidan vid lösningen av dessa frågor, och det återstår alltså att

överväga, vilken form överstyrelsens medverkan härutinnan bör givas.

Hittills har överstyrelsen haft att pröva nämndens beslut om uppförande

eller uteslutande av lärobok. Skolöverstyrelsen har således ej deltagit i den

förberedande granskningen inom läroboksnämnden utan medverkat vid frågornas

avgörande först sedan nämnden fattat sin ståndpunkt, men då —

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kumjl. May.ts proposition nr 97.

bortsett från eventuella besvär — med slutgiltig myndighet. Lärobokskommittén

har uttalat sig för en sådan ändring härutinnan, att nämndens underställningsskyldighet

skulle upphöra. I stället har kommittén tänkt sig

att överstyrelsen skulle genom två av sina ledamöter bliva permanent representerad

i nämnden. Kommitténs förslag, åt vilket jag ger min anslutning,

ger skolöverstyrelsen möjlighet att på ett direkt och ingående sätt följa

granskningen av en lärobok allt ifrån början och jämväl att under arbetets

gång göra sitt inflytande gällande. Överstyrelsens prövningsrätt skulle visserligen

därigenom upphöra, men det förefaller mig, som om överstyrelsens

inflytande knappast skulle i realiteten minskas, om än dess befogenhet

formellt skulle begränsas. Härtill kommer den reservationsrätt med ty åtföljande

möjlighet till hänvändelse till vederbörande överstyrelse — för

överstyrelsen jämväl till Kungl. Maj:t — som enligt kommitténs förslag

skulle stå nämndens ledamöter till buds.

Kommittén har föreslagit en liknande anordning i fråga om överstyrelsen

för yrkesutbildning, som föreslås få en representant i nämnden.

Detta förslag förutsätter emellertid, att de läroböcker, som användas vid

läroanstalter under överstyrelsens för yrkesutbildning inseende och som

hittills ej granskats av läroboksnämnden, skola undergå samma granskningsförfarande

som övriga läroböcker. Kommittén har föreslagit en sådan

ordning, medan överstyrelsen för yrkesutbildning bestämt avstyrkt

granskning av här ifrågavarande böcker. Även skolöverstyrelsen har

här intagit en avvisande hållning. För min del är jag benägen att i detta

avseende följa de båda överstyrelserna. Yrkesskolväsendet är för närvarande

statt i stark utveckling, ett förhållande, som återspeglas även på läroboksområdet.

Med hänsyn till de olägenheter av en central granskning, som

framhållits av yrkesundervisningens målsmän och som nog delvis sammanhänga

med nyssberörda utveckling, är jag ej beredd att nu förorda, att

läroboksnämndens granskning utvidgas till att omfatta jämväl läroböcker,

som användas vid här ifrågavarande läroanstalter. Åtskilliga av de vid

dessa läroanstalter använda läroböckerna torde för övrigt, enligt vad som

framgår av yttrandena, vara sådana, som äro i bruk vid läroverk och således

redan undergått granskning. Min ståndpunkt i detta hänseende innebär,

att någon representant för överstyrelsen för yrkesutbildning icke

skulle förekomma inom nämnden.

Kommittén har, såsom jag i det följande får tillfälle att ånyo omnämna,

berört frågan om en utsträckning av läroboksgranskningen även till andra

skolformer men har ej ansett, att dess förslag härutinnan skulle påverka

nämndens sammansättning.

Kommittén föreslår fyra lekmannarepresentanter i nämnden med hänsyn

till den föreslagna ökade fackrepresentationen genom tre ledamöter av överstyrelserna.

Den pedagogiska representationen skulle omfatta — utom de

Ire överstyrelseledamöterna — tre lärarrepresentanter och en lärare-psyko
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

log. Uteslutes representanten för överstyrelsen för yrkesutbildning, behöves

ej heller plats i nämnden för en representant för läroanstalter för yrkesutbildning.

Läroboksnämnden har ansett, att den pedagogiska representationen

är alltför svag, och nämnden föreslår därför två representanter för den

högre undervisningen och två för den lägre jämte en representant för yrkesutbildningen.

Den psykologiskt utbildade representanten skulle utbytas mot

en vid förefallande behov tillkallad expert. Statskontoret slutligen vill

minska antalet ledamöter i nämnden genom att ersätta den psykologiske

fackmannen med tillkallad expert och begränsa antalet lekmän till tre.

I fråga om antalet lekmän är jag benägen att ansluta mig till kommitténs

förslag och tillstyrker alltså detta förslag.

Läroboksnämndens förslag om ökad lärarrepresentation kan jag däremot

ej biträda. Lärarrepresentanterna böra ju närmast företräda de pedagogiska

synpunkterna, och samma uppgift fylles ju även av skolöverstyrelsens

båda representanter. I nder sådana omständigheter torde det icke vara

nödvändigt att insätta fyra hirarrepresentanter i nämnden. Det från olika

håll vitsordade behovet av förstärkning av nämnden med speciell psykologisk-pedagogisk

sakkunskap bör enligt min mening tillgodoses. Den psykologiske

fackmannen torde, för att kunna fylla sin uppgift, behöva ständigt

deltaga i nämndens arbete och bör därför enligt min mening vara ledamot

av nämnden.

Då mitt ställningstagande i fråga om en utökning av området för läroboksgranskningen

icke synes böra föranleda någon ändring i avseende på

sammansättningen av nämnden, bör denna enligt min mening alltså bestå

av fyra lekmän, av vilka en skulle vara nämndens ordförande, två representanter

för skolöverstyrelsen (en för dess läroverksavdelning och en för

dess folkskolavdelning), en psykologisk-pedagogisk fackman, en lärare, representerande

de högre skolorna, och en lärare, representerande de lägre

skolorna, eller tillhopa nio ledamöter. Suppleanter för dessa ledamöter böra

utses som nu. Lärobokskommittén har velat giva suppleanterna för lärarledamöterna

en mer aktiv uppgift genom att föreslå, att de skulle få ständigt

deltaga i ärendenas behandling utan att dock ha rösträtt. Förslaget,

som tydligen vid sitt realiserande medför vissa kostnader, synes mig värt

beaktande och bör kunna bidraga till att göra nämndens arbete mer

effektivt.

Kommittén diskuterar även frågan, huruvida nämndens granskning bör

utsträckas till att gälla andra läroanstalter än dem, som för närvarande

skola använda granskade läroböcker. I sådant hänseende nämner kommittén

skolor för yrkesutbildning, folkhögskolor, folk- och småskoleseminarier

jämte deras övningsskolor samt vissa militära skolor. Jag har redan avböjt

kommitténs förslag i vad det avser granskning av yrkesutbildande skolors

läroböcker. Beträffande folkhögskolorna biträder jag kommitténs avstyrkande

mening. Detsamma gäller folk- och småskoleseminarier. Vad åter

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 97.

angår dessa utbildningsanstalters övningsskolor, har kommittén velat inordna

dem bland de läroanstalter, vilka måste använda granskade läroböcker,

med rätt för övningsskolorna att efter medgivande av nämnden

få i försökssyfte använda böcker, som ej uppförts på läroboksförteckningen.

Skolöverstyrelsen, som synes hava godtagit förslaget i vad det avser att

hänföra övningsskolorna till de läroanstalter, vilka skola använda granskade

läroböcker, har däremot ej tillstyrkt förslaget i övrigt liksom ej heller

kommitténs motsvarande förslag i fråga om provårsläroverken och uttalar

sig för att överstyrelsen själv må få fatta beslut om dylik prövning vid olika

slag av skolor. Jag finner överstyrelsens ståndpunkt riktig. Det är uppenbart,

att frågan om anordnande av prov med läroböcker, som ej uppförts på

läroboksförteckningen, i själva verket är av så exklusivt pedagogisk natur,

att anordnandet och ledningen av proven böra förbehållas den övervakande

och ledande myndigheten, som måste förutsättas äga större förutsättningar

i detta avseende än nämnden. Givetvis bör det vara nämnden obetaget att.

om nämnden med hänsyn till sin granskningsverksamhet finner behov av

sådan prövning i något fall föreligga, framlägga förslag härom till skolöverstyrelsen.

Vad till slut angår granskningen av de vid militära skolor använda läroböckerna

av icke militär natur, synas de militära myndigheter, som yttrat

sig över lärobokskommitténs betänkande, icke motsätta sig kommitténs förslag

om granskning med undantag av chefen för flygvapnet, som ej önskar

granskningstvång men väl anser det vara lämpligt, att lärobok må kunna

remitteras till nämnden för granskning. Chefen för marinen tillstyrker

granskning men ifrågasätter, att en militärt erfaren person, t. ex. en av de

civila studierektorerna, må vid granskningen ingå i nämnden. De militära

skolor, om vilka här är fråga, torde ännu icke ha blivit slutgiltigt organiserade,

och undervisningen i civila ämnen har knappast funnit sin slutliga

form. Man synes därför böra avvakta utvecklingen på detta område, och

jag kan därför ej tillstyrka kommitténs förslag i förevarande hänseende.

Däremot vill jag upptaga chefens för flygvapnet förslag om rätt för vederbörande

militäre chef att till nämnden överlämna en lärobok för granskning,

varvid en representant för försvaret skulle äga rätt att deltaga i

granskningsarbetet. Förslaget är enligt min mening lämpligt.

Kommittén önskar vidare, att vid skolorna förekommande s. k. åskådningsmateriel

skall granskas i likhet med läroböckerna, och erinrar om den

uppgift i sådant hänseende, som skolöverstyrelsen tidigare haft men som

upphört av ekonomiska skäl. Granskningen kunde förläggas antingen till

skolöverstyrelsen eller till nämnden. Skolöverstyrelsen omnämner i sitt

utlåtande, att överstyrelsen på uppdrag av Kungl. Maj:t för närvarande

är sysselsatt med att upprätta eu förteckning över åskådningsmateriel för

folk- och småskolor, och tillstyrker, att en dylik förteckning måtte utarbetas

även för högre skolor. Dylika förteckningar — avseende såväl lägre

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 97.

som högre skolor — äro otvivelaktigt till gagn för skolundervisningen.

Enligt min mening är det ur praktisk synpunkt lämpligt, att hithörande

angelägenheter handhavas av överstyrelsen.

Lärobokskommittén har angivit åtskilliga uppgifter av positiv art, som

enligt kommitténs mening i fortsättningen borde åligga läroboksnämnden.

Kommittén nämner kontakt med den vetenskapliga forskningen, med utvecklingen

på de olika ämnesområdena och med den utländska utvecklingen,

utgivandet av en periodisk publikation för läroboksfrågan, rådgivande funktion

för nämnden, initiativ till författandet av läroböcker genom att uppmana

lämpliga personer att författa eller omarbeta läroböcker och genom

att anordna pristävlingar samt åtgärder för praktisk prövning av läroböcker,

innan nämnden tagit definitiv ställning till deras godkännande.

Det är möjligt, att flera bland dessa uppgifter skulle, om de utfördes,

kunna verksamt bidraga till ett gott resultat av nämndens arbete. I detta

sammanhang torde jag dock ej behöva gå närmare in på förslagen med ett

par undantag. Jag vill blott påpeka, att om nämndens intresse aktivt inriktas

jämväl på dessa områden, dess arbetsmängd givetvis blir större och

ökade kostnader bliva följden.

Mera direkta kostnader skulle föranledas av förslagen om kontakt med

utlandet, främst genom inköp av utländsk lärobokslitteratur, om vidgning

av de ämnessakkunnigas uppgifter till att mera ingående följa utvecklingen

på deras ämnesområden samt om tidskrift för läroboksfrågan. Vad angår

den första frågan, vill jag, i likhet med vad kommittén själv gjort, erinra

om att pedagogiska biblioteket har till uppgift att anskaffa även

dylik litteratur. Jag finner liksom skolöverstyrelsen det lämpligare, att anskaffandet

av hithörande litteratur sker genom biblioteket, både för fullständighetens

skull och för att undvika dubbelköp. De ämnessakkunnigas

föreslagna ökade uppgifter torde ha betydelse för läroboksnämndens möjligheter

att fylla sina åligganden, och förslaget bör enligt min mening beaktas.

Beträffande tidskriften finner jag det sannolikt, att tillvaron av en

sådan regelbundet återkommande publikation kan verka i sin mån stimulerande

och intresserande på dem, som på ena eller andra sättet ha med

läroboksfrågan att göra. Men det förefaller mig, som om tidskriftens rayon

dock i längden skulle bliva tämligen begränsad. Då härtill kommer att det

av lärobokskommittén framhållna behovet av kontinuerliga meddelanden

om förändringar i läroboksförteckningen lämpligen torde kunna tillgodoses

på annat sätt, därest skolöverstyrelsens i dess utlåtande berörda planer på

att utgiva fortlöpande tjänstemeddelanden realiseras, är jag icke beredd

att tillstyrka kommitténs förslag om utgivande av en särskild lärobokstidskrift.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla, att skolöverstyrelsen nyligen

begärt Kungl. Maj:ts medgivande att få utgiva en publikationsserie, vilken

i stort sett skulle innehålla, dels allmänna anvisningar och redogörelser i

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

pedogogiska och andra frågor, som överstyrelsen såsom ämbetsverk ansåge

sig böra lämna, dels tjiinstemeddelanden som borde och kunde expedieras

i denna ordning såsom cirkulär till läroverk, folkskolinspektörer eller skoldistrikt,

dels redogörelser för författningar och kommentarer till dylika,

dels förteckning över ledigförklarade tjänster, dels meddelanden rörande

viktigare beslut, viktigare utnämningar och förordnanden m. m., dels ock

råd och anvisningar i övrigt i syfte att minska antalet förfrågningar direkt

hos verket. Beträffande kostnaderna för publikationen har överstyrelsen

meddelat, att en byråsekreterare inom överstyrelsen komme att sköta det

löpande arbetet samt att särskilda medel därför endast erfordrades för

bestridande av trycknings- och distributionskostnaderna. Dessa beräknade

överstyrelsen till omkring 22 000 kronor per år. Denna kostnad motvägdes

emellertid av besparingar därigenom att exempelvis utgifter för tryckning

av vissa sammanställningar av föreskrifter och för stenciler m. m. komme

att nedbringas genom publikationens utgivande. Statskontoret har icke

haft något att erinra mot förslaget att utgiva en särskild publikationsserie

med av överstyrelsen angivet innehåll men har ansett riksdagens medverkan

vara erforderlig för ett bifall till framställningen. Då utgivandet av

en dylik publikation enligt min mening bland annat skulle främja strävandena

att förenkla och effektivisera förvaltningsförfarandet, är jag för egen

del beredd förorda förslaget. Därest riksdagen icke framställer erinran

häremot, torde Kungl. Maj:t framdeles vilja lämna skolöverstyrelsen det

begärda medgivandet. Läroboksnämnden torde, om ifrågavarande publikation

kommer till stånd, böra få disponera erforderligt utrymme i densamma.

En rätt stor uppmärksamhet har frågan om en allmän granskning av läroböcker

redan på manuskriptstadiet väckt. Frågan har sitt intresse i nu

förevarande sammanhang därigenom, att genomförandet av allmän dylik

granskning skulle, enligt vad kommittén påpekar, medföra en väsentlig

ökning av nämndens arbete och därmed av granskningskostnaderna. I likhet

med kommittén anser jag mig icke för närvarande böra ifrågasätta ett

generellt införande av manuskriptgranskning.

Kommittén har jämväl dryftat frågan om granskning av läseböcker och

övriga s. k. bredvidläsningsböcker. Enligt nu gällande bestämmelser upptagas

i läroboksförteckningen läseböcker i läroämnen, men det finns vid

sidan av dessa ett antal läseböcker, fungerande som bredvidläsningsböcker.

Kommittén har ansett, att granskningen av läroböcker i inskränkt bemärkelse

skulle omfatta dels läroböcker i egentlig mening, dels läseböcker i

läsämnen och att det borde ankomma på läroboksnämnden att avgöra,

vilka läseböcker som skulle betraktas som läroböcker och alltså underkastas

granskning. Jag vill i detta sammanhang erinra om den i 2 $ kungörelsen

den 14 juni 1040 (nr 292) angående statsbidrag för tillhandahållande

av fria läroböcker in. in. åt lärjungar vid folk- och småskolor givna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 97.

bestämmelsen, att som villkor för statsbidrag skall gälla, att egentliga läroböcker

utlämnas som gåva och att därvid som egentliga läroböcker skola

betraktas för läsningens inlärande nödiga läseböcker i klasserna 1—3 axfolkskolan.

Skolöverstyrelsen menar, att endast egentliga läroböcker borde

uppföras på läroboksförteckningen. För min del anser jag, att i denna

förteckning böra uppföras egentliga läroböcker men även sådana läseböcker,

som enligt nyssnämnda författningsbestämmelse skola betraktas som

egentliga läroböcker. Vad beträffar andra läseböcker än dessa finner jag, i

anslutning till vad skolöverstyrelsen anfört, lämpligt, att en särskild förteckning

över dylika böcker genom läroboksnämndens försorg utarbetas för

att tjäna som vägledning för skolorna.

4. Anslagsberäkning.

I riksstaten för budgetåret 1947/48 är förslagsanslaget till Läroboksnämnden

uppfört med 11 400 kronor. Enligt nu gällande bestämmelser

äga ledamöter och suppleanter i nämnden uppbära dagarvode i enlighet

med kommittékungörelsen jämte ersättning för mistade löneförmåner under

eventuell tjänstledighet för uppdragets fullgörande samt därtill — om de

äro bosatta utanför Stockholm — rese- och traktamentsersättning enligt

allmänna resereglementet. Antalet sammanträdesdagar i nämnden för år må

icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överstiga femtio. Ersättningarna utgå

endast i den omfattning tillgängliga anslagsmedel härtill lämna tillgång,

och anslaget får icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd överskridas.

Lärobokskommittén framhåller beträffande behovet av anslag för granskningsnämndens

verksamhet, att nämndens arbetsmängd komme att vid

bifall till kommitténs förslag starkt ökas, vilket skulle medföra ökade kostnader.

Kommittén har beräknat kostnaderna till följande belopp:

Sekreterare ......................................... kronor 15 144

Biträde............................................. » 3 600

Fasta årsarvoden m. m. . ............................. » 12 720

Sammanträdeskostnader.............................. » 4 000

Resor och traktamenten .............................. » 500

Expertgranskning.................................... » 7 000

Expenser ........................................... » 2 500

Utländsk litteratur................................... » 500

Periodisk publikation ................................ » 5 480

Summa kronor 51 444.

Kommittén har i enlighet härmed föreslagit, att förenämnda anslag måtte

från och med budgetåret 1948/49 höjas till 51 500 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Beträffande beräkningen av de olika posterna inhämtas av betänkandet

i huvudsak följande.

Sekreteraren. Kommitténs förslag innebär, att sekreteraren hos

läroboksnämnden, som hittills varit deltidsanställd, skulle bliva heltidsanställd

med rätt att från anslaget till nämnden återfå mistade löneförmåner.

Till stöd för förslaget anför kommittén.

Sekreteraren i den hittillsvarande läroboksnämnden är deltidsanställd

mot ett årligt arvode av för närvarande 2 500 kronor (före 1 juli 1940 2 000

kronor). Hans uppgifter fixeras i den kungl. kungörelse, som reglerar läroboksnämndens

arbete, till att mottaga och diarieföra inkommande ärenden,

bereda och föredraga ärenden inför nämnden och föra nämndens protokoll

samt företaga av nämnden beslutade utredningar och verkställa expedierandet

av nämndens beslut. Dessa i och för sig omfattande uppgifter

ställa stora krav på vederbörande, inte minst uppgiften att bereda ärendena,

vari infattas primärgranskning, kontakt med experter, förhandlingar

med förlag m. m. En huvuduppgift har varit att redigera läroboksiörteckningen.

Till sekreterarens uppgifter hör också att föra nämndens räkenskaper,

utbetala arvoden till ledamöter och granskare m. m.

Sekreteraren bär också måst utföra åligganden, som annars bruka hånvisas

till speciell personal, såsom maskinskrivning, paketsändning m. m.,

enär nämndens begränsade tillgångar endast undantagsvis medgivit anlitande

av särskilt biträde för dylika sysslor.

Redan med de uppgifter, som instruktionsenligt förelegat, har sekreterarens

arbetsbörda varit mycket stor och det arvode, som stått till förfogande,

ingalunda svarat mot arbetsprestationen.

Den av kommittén föreslagna utvidgade granskningen kommer att medföra

betydligt vidgade arbetsuppgifter för sekreteraren. Dels torde antalet

ärenden bli väsentligt större, dels avses varje ärende bli föremål för mera

ingående handläggning. Ett viktigt sekreteraråliggande blir i fortsättningen

liksom hittills att handha kontakten och förhandlingarna med gransknmgsexperterna

och uppgöra planen för böckernas remiss till dessa, sedan sekreteraren

själv företagit primärgranskning. I vissa fall, särskilt när det gäller

nya upplagor av förut granskade böcker, bör sekreterarens granskning

kunna vara tillfyllest för nämndens beslut.

Nämndens priskontrollerande verksamhet har i hög grad vilat på sekreteraren,

som haft att sköta förhandlingarna med förlagen. Det kan väntas,

att denna uppgift kommer att bli mera krävande vid en återgång till normala

förhållanden med den allmänna priskontrollens bortfall, varvid förlagen

sannolikt bli mindre villiga att böja sig för nämndens förslag till

prissättning än hittills.

Kommittén påpekar, att till de uppgifter, som hittills ålegat sekreteraren,

skulle vid genomförande av kommitténs förslag komma flera nya.

Det blir närmast sekreterarens uppgift att hålla kontakt med den vetenskapliga

utvecklingen, följa läroboksutvecklingen i utlandet, göra inköp av

utländska läroböcker och redigera eventuell periodisk publikation, som delger

fackmän och allmänhet erfarenheter från och uppslag i Iäroboksarbetet.

l)et blir sålunda närmast på sekreteraren det ankommer att genomföra de

olika initiativ, varom talats i det föregående under rubriken »Positiva upp
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts -proposition nr 97.

gifter». Dessa olika uppgifter kunna väntas bil krävande. Granskningsorganet

behöver därför till sekreterare en kunnig pedagog med gott administrativt

handlag. Arbetsbördan blir efter allt att döma så stor, att vederbörande

uteslutande måste ägna sig åt sekreteraruppgiften.

Kommittén föreslår, att sekreteraren i det framtida granskningsorganet

blir heltidsanställd. Det torde emellertid icke vara lämpligt, att sekreteraruppdraget

blir en stadigvarande syssla. Tvärtom synes det kommittén angeläget,

att det ges möjlighet till regelbunden förnyelse på denna post,

vilket kan ske genom att sekreterarens anställningstid begränsas till viss

tid, förslagsvis sex år. Härigenom skulle man vinna, att läroboksgranskningen

med jämna mellanrum kunde tillföras friska impulser från den pedagogiska

utvecklingens fält genom att nya pedagoger inträdde som sekreterare

och efter avslutad sexårsperiod återginge till sin pedagogiska gärning.

Med hänsyn till en sådan cirkulation på sekreterarposten förefaller det

lämpligt, att lönen ej fixeras till viss summa utan konstrueras så, att vederbörande

får ersättning för mistad arbetsförtjänst och därutöver ett visst

arvode per arbetsdag, t. ex. enligt kommittékungörelsen åtta kronor per dag

att utgå under 300 dagar. Ett sådant smidigare lönesystem skulle möjliggöra

obundenhet vid tillsättandet av sekreterarposten, till vilken den lämpligaste

personen alltid kunde kallas oavsett hans löneställning.

Kommittén gör en närmare beräkning av kostnaderna för sekreteraren

och utgår därvid från avlöningen åt en läroverksadjunkt i Stockholm, vilken

— inräknat åren 1947/48 gällande tillägg — uppgår till 12 744 kronor

för år. Härtill skulle komma arvode enligt gällande kommittékungörelse

med 8 kronor för dag under 300 dagar för år, eller 2 400 kronor. Hela

kostnaden för sekreteraruppdraget skulle således bliva 15 144 kronor.

Biträde. I anslutning härtill framhåller kommittén, att för att det

skisserade utvidgade granskningssystemet skulle fungera tillfredsställande,

sekreteraren vid sin sida behövde ett heltidsanställt biträde, kunnigt i

maskinskrivning och stenografi, som samtidigt kunde utföra andra förekommande

sysslor, hjälpa till vid ordnandet av det växande läroboksarkivet

m. m. Bortsett från sekreterarens i och för sig stora arbetsbörda

måste det principiellt betecknas som olämpligt, om den högt kvalificerade

sekreterarens arbetskraft skulle utnyttjas för sådana sysslor som de här

nämnda.

Arvodet till biträdet skulle utgå med 300 kronor för månad, eller med

3 600 kronor för år.

Fasta årsarvoden. Kommittén föreslår med hänsyn till den

ökning av arbetet i nämnden, som vore att vänta på grund av kommitténs

förslag, att ledamöterna skulle erhålla fasta årsarvoden i stället för dagarvoden

för s. k. hemarbetsdagar, eller ordföranden 2 000 kronor och varje

ledamot 1 000 kronor. Tillhopa skulle dessa uppgå till 12 000 kronor. Härtill

skulle komma dagarvode till arbetande suppleant med 8 kronor under

30 hemarbetsdagar, eller tillsammans 720 kronor, alltså inalles 12 720

kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 97.

Sammanträdeskostnader. Kommittén föreslår vidare, att till

ledamöter och suppleanter skulle som hittills utgå dagarvoden för nämndens

sammanträden enligt bestämmelserna i gällande kommittékungörelse.

Kommittén har räknat med i genomsnitt 30 sammanträden för år. Antalet

beslutande ledamöter i nämnden hade föreslagits till elva samt därtill tre

arbetande suppleanter, d. v. s. fjorton personer. Av dessa borde representanterna

för skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning ej tagas

med i beräkningen, enär dessas närvaro vid sammanträden borde räknas

som del av deras ordinarie tjänstgöring. Om man alltså räknade med elva

ledamotsarvoden om 10 kronor såsom genomsnittsbelopp samt därtill 8

kronor som ordförandetillägg, bleve kostnaden för sammanträde 118 kronor.

De årliga (maximala) sammanträdeskostnaderna skulle således vid

trettio sammanträden bli 3 540 kronor. Härtill borde läggas ett belopp, avseende

ersättning för mistad arbetsförtjänst i de fall, då ledamot måste

avstå lön för att kunna deltaga i sammanträde under dagen. En summa

för detta ändamål torde ej behöva överstiga 500 kronor. Sammanlagda

kostnaderna för sammanträden bleve alltså högst 4 000 kronor.

Resor och traktamenten. Resekostnader och traktamenten

utöver de egentliga sammanträdeskostnaderna hade enligt kommittén hittills

uppgått till i genomsnitt 250 kronor. Då kommittén väntade, att landsortens

representation skulle komma att i framtiden bli starkare än hittills,

borde man räkna med 500 kronor för detta ändamål.

Expertgranskning. Anslaget till arvoden åt experter måste på

grund av granskningens ökade omfattning och grundlighet samt behovet

av högre arvoden åt experterna höjas betydligt, enligt kommitténs förslag

till 7 000 kronor.

Expenser. Utgifterna för expenser hade tidigare uppgått till drygt

3 300 kronor för år. Inbesparingar i detta hänseende kunde ske dels genom

beviljande av tjänstebrevsrätt för nämnden, dels genom anställande av biträde

åt sekreteraren. Kommittén föreslår för expenser tillhopa 2 500

kronor.

Utländsk litteratur. Periodisk publikation. Till

inköp av utländsk litteratur beräknar kommittén 500 kronor och för utgivande

av en tidskrift för läroboksfrågor sammanlagt 6 980 kronor eller

efter frånräknande av beräknade inkomster genom försäljning av tidskriften

ett nettobelopp av 5 480 kronor.

Statskontoret har i sitt remissyttrande förklarat sig icke hava något

att erinra mot vad kommittén anfört beträffande ersättning till sekreterare

och ledamöter i nämnden. Ä biträdet för skriv- och kontorsgöromål borde

bestämmelserna i den för sådan personal fastställda befordringsgången tilllämpas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. l\[aj:ts proposition nr 97.

Departementschefen. Sekreteraren i den hittillsvarande läroboksnämnden

är deltidsanställd mot ett årligt arvode av 2 500 kronor. Enligt kommitténs

förslag skulle sekreteraren i det framtida granskningsorganet bliva

heltidsanställd och efter förslagsvis sex års tjänstgöring utbytas mot annan

person. Motiveringen för sekreterarens heltidsanställning är det betydligt

ökade arbete, som genomförandet av kommitténs förslag skulle ålägga

honom. Begränsningen av hans tjänstetid åter motiveras av önskan att åt

läroboksnämnden giva friska impulser och uppslag. Sekreterarens arbetsbörda

har växt högst väsentligt under de år, läroboksnämnden

arbetat. Det synes mig uppenbart, att det ej är möjligt för en sekreterare

att i längden utföra sitt arbete inom läroboksnämnden vid sidan

av tjänst med oavkortad tjänstgöringsskyldighet. Jag är således ense med

kommittén om behövligheten att förbättra sekreterarens arbetsförhållanden.

I det föregående har jag emellertid i flera avseenden förordat en begränsning

i fråga om läroboksnämndens arbetsuppgifter i förhållande till

kommitténs förslag. Under sådana omständigheter är jag icke beredd att

nu tillstyrka, att till nämnden knytes en heltidsanställd sekreterare. Men

då jag finner det erforderligt, att sekreteraren, som i regel bör vara lärare,

kan ägna betydligt mera tid än nu åt sitt sekreteraruppdrag, vill jag föreslå,

att den lärare, som förordnas att vara läroboksnämndens sekreterare,

erhåller tjänstledighet från högst hälften av sin lärartjänstgöring, med rätt

att åtnjuta ersättning för de löneförmåner, han i anledning av ledigheten

maste avsta. Kostnaden härför torde med utgångspunkt från kommitténs

beräkningar kunna uppskattas till 6 400 kronor för år. Utöver ersättning

för mistade avlöningsförmåner torde i anslutning till kommitténs förslag

till sekreteraren böra utgå arvode med 2 fOO kronor för år, beräknat efter

ett dagarvode om 8 kronor under 300 dagar för år.

Med anledning av kommitténs förslag om en medelsanvisning av 3 600

kronor för ar till avlönande av ett heltidsanställt biträde åt sekreteraren

förordar jag, att ett belopp av 3 000 kronor beräknas till bestridande av

utgifter för renskrivning in. m.

Kommitténs förslag att införa fasta årsarvoden till läroboksnämndens

ordinarie ledamöter i stället för såsom nu ersättning enligt kommittékungörelsen

för s. k. hemarbetsdagar anser jag mig böra tillstyrka. Med hänsyn

till den begränsning, som jag förordat av nämndens arbetsuppgifter i

förhallande till kommitténs förslag, torde emellertid en viss minskning av

de av kommittén föreslagna årsarvodenas belopp — 2 000 kronor åt ordföranden

och 1 000 kronor åt envar av nämndens övriga ledamöter — vara

påkallad. Jag förordar, att årsarvodet åt ordföranden bestämmes till 1 608

kronor för år och årsarvodet åt envar av nämndens övriga åtta ordinarie

ledamöter till 804 kronor för ar. Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit

skulle kostnaderna för årsarvodena uppgå till 8 OfO kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

I övrigt torde såväl nämndens ordinarie ledamöter som suppleanter

böra äga uppbära ersättning för uppdragets fullgörande enligt de grunder,

som enligt kommittékungörelsen gälla, då ersättning för kommittéuppdrag

bestämts i form av dagarvode, dock att i enlighet med kommitténs förslag

dagarvode för sammanträdesdag icke torde böra tillkomma ledamot, som

utsetts såsom representant för skolöverstyrelsen. Resekostnads- och traktamentsersättningar

torde därvid liksom nu böra utgå enligt rese- och traktamentsklass

I A. Vad jag sålunda förordat synes endast i ett avseende avvika

från kommitténs förslag. Enligt mitt förslag skulle nämligen samtliga

suppleanter äga uppbära dagarvode för hemarbetsdagar, medan kommittén

synes ha avsett, att dagarvode i dylikt avseende endast skulle utgå till

lärarrepresentanternas suppleanter. Något bärande skäl för en dylik begränsning

torde knappast kunna anföras.

Vid sina kostnadsberäkningar har kommittén ansett sig böra räkna med

ett behov av genomsnittligt minst 30 sammanträden per år med nämnden i

dess helhet. Med hänsyn till den av mig förordade begränsningen av nämndens

arbetsuppgifter i förhållande till kommitténs förslag torde man kunna

räkna med något lägre antal sammanträden per år eller 25. Med utgångspunkt

härifrån torde kostnaderna kunna uppskattas till 3 500 kronor för

dagarvoden, till 400 kronor för ersättningar för mistad arbetsförtjänst och

till 400 kronor för resekostnads- och traktamentsersättningar. För nämnda

ändamål beräknar jag alltså sammanlagt 4 300 kronor.

Utgifterna för arvoden till granskningsexperter ha enligt kommitténs

uppgift under åren 1940—1945 uppgått till i genomsnitt 1 750 kronor för

år. Kommittén framhåller, att detta belopp måste anses vara alldeles för

lågt och att läroboksnämnden haft stora svårigheter att få kvalificerade

granskare för de arvoden, som kunnat givas. I flera fall sägas experter ha

avsagt sig sitt uppdrag för det låga arvodets skull. Jag är i likhet med

kommittén övertygad om att en väsentlig höjning av de för expertarvoden

avsedda medlen är nödvändig, om nämnden skall kunna rätt fylla sin uppgift.

Medelsbehovet härför, av kommittén beräknat till 7 000 kronor, torde

emellertid med hänsyn till att jag icke ansett mig böra förorda kommitténs

förslag att läroboksnämndens granskning skulle utvidgas till läroböcker,

som användas vid läroanstalter under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning,

böra uppskattas till något lägre belopp. Jag beräknar för ändamålet

5 500 kronor.

Till expenser torde i nära anslutning till kommitténs förslag böra beräknas

2 1)0)0 kronor.

Då jag, såsom jag förut antytt, icke är beredd att beräkna medel till

inköp av utländsk litteratur och till utgivande av en periodisk publikation,

skulle medelsbehovet för nämndens verksamhet enligt mina beräkningar

3 — Bihang till riksdagens ''protokoll 19^8. 1 samt. Nr 97.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

uppgå till sammanlagt 32 040 kronor eller i avrundat tal 32 000 kronor,

med vilket belopp förevarande anslag alltså bör uppföras för nästa budgetår.

Detta innebär en anslagshöjning med 20 600 kronor.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om att läroboksnämnden författningsenligt

uppbär 25 kronor för varje lärobok, som insändes till nämnden

för granskning, vilket innebär en inkomst av omkring 1 500 kronor för år.

Därjämte inflyter ett mindre belopp för försäljning av läroboksförteckningen.

De nu nämnda inkomsterna skola av nämnden inlevereras till statskontoret.

Lärobokskommittén har diskuterat granskningsavgiftens storlek

men har icke ansett sig böra föreslå någon ändring beträffande avgiftens

belopp. Jag har icke heller för egen del funnit anledning föreligga att nu

ifrågasätta någon ändring i nämnda avseende.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Läroboksnämnden för budgetåret 1948/49 anvisa

ett förslagsanslag av................kronor 32 000.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan, förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjema.

Stockholm 1948 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

48040»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:138 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till läroboksnämnden. a1 i texten