Angående anslag jör budgetåret 1948/49 till läroboksnämnden
1948-02-13 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1948:97, Angående anslag jör budgetåret 1948/49 till läroboksnämnden
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
1
Nr 97.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag jör budgetåret
1948/49 till läroboksnämnden; given Stockholms
slott den 13 jebruari 1948.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om
vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Josef Weijne.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att läroboksgranskningen jämväl i fortsättningen
skall anförtros åt en fristående granskningsnämnd, att denna nämnd, läroboksnämnden,
erhåller ändrad sammansättning, att granskningens omfattning
blir i huvudsak oförändrad samt att ökade medel anslås för nämndens
verksamhet.
Utdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 februari 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.
I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.
Maj:t under punkten 171 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
1 — Dihang till riksdagens ''protokoll 191/8. 1 sand. Nr 97.
2
Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 97.
proposition i ämnet, beräkna för budgetåret 1948/49 till Läroboksnämnden
ett förslagsanslag av 51 500 kronor.
Sedan ärendet undergått erforderlig beredning, anhåller jag att få ånyo
anmäla det för Kungl. Maj:t.
1. Inledning.
Efter förberedande utredningsarbete genom sakkunniga (åren 1934—35
och 1930—37) framlade Kungl. Maj:t för 1938 års riksdag (propositionen
nr 206) förslag om inrättande av en särskild nämnd för granskning av vissa
läroböcker vid högre och lägre läroanstalter. Förslaget bifölls av riksdagen,
och bestämmelser i ämnet utfärdades genom kungörelse den 28 oktober
1938 (nr 630) angående granskning av vissa läroböcker med ändrad lydelse
genom kungörelse den 12 juni 1942 (nr 418).
I anledning av vid 1945 års riksdag väckta motioner (I: 256 och II: 437)
anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 508) om utredning angående
åtgärder och medverkan från statens sida för åstadkommande av
en förbättring och modernisering av läroböckerna samt ett förbilligande av
dessa och övrig skolmateriel och att därvid möjligheterna till ett statligt
förlag eller andra långt syftande åtgärder skulle upptagas till prövning.
Riksdagens skrivelse föranledde min företrädare i statsrådsämbetet att den
19 oktober 1945 utverka Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst
sju sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet verkställa utredning
och avgiva förslag rörande åtgärder för förbättring av läroböcker m. m.
På grund av nämnda bemyndigande tillkallades som sakkunniga landshövdingen
Conrad Jonsson, ledamoten av riksdagens första kammare, överläraren
Bengt Elmgren, sekreteraren i Målsmännens riksförbund, f. d. rektorn
Gustaf Mattsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, fru Solveig
Rönn-Christiansson, ledamoten av riksdagens andra kammare, rektorn
Ivar Sefve samt redaktören Nils Wikström. De sakkunniga, vilka antagit
benämningen 1945 års lärobokskommitté, ha vid sitt utredningsarbete stått
under ledning av landshövdingen Jonsson. Med skrivelse den 17 juni 1947
har kommittén överlämnat betänkande om granskning och antagning av
läroböcker (SOU 1947:51). Kommittén har i betänkandet påpekat, att
dess uppdrag enligt givna direktiv omfattade två huvuddelar, dels frågan
om läroboksgranskningen, dels frågan om förbilligande av kostnaderna
för läroböcker och annan undervisningsmateriel, samt att kommittén icke
funnit det möta något hinder, att dessa två frågekomplex, granskningsfrågorna
samt produktions- och distributionsfrågorna, löstes var för sig.
Sålunda syntes det kommittén möjligt att framlägga särskilt förslag om
granskningen av läroböcker. Då frågan om antagning av läroböcker enligt
kommitténs mening stode i nära samband med granskningsfrågorna, fram
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 97. 3
lade kommittén förslag i fråga om både granskningen och antagningen av
läroböcker.
Över kommitténs betänkande ha utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen
— som hört rektor och kollegiet vid ett flertal läroanstalter, vissa folkskolinspektörer
och folkskolestyrelser samt flera lärarsammanslutningar —
överstyrelsen för yrkesutbildning — som hört styrelser, kollegier respektive
rektorer vid olika läroanstalter samt åtskilliga lärarsammanslutningar —
statskontoret, cheferna för försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet,
läroboksnämnden, Svenska bokförläggareföreningen, Samverkande bildningsförbunden
och Målsmännens riksförbund.
Då jag nu går att närmare redogöra för kommitténs utredning och förslag,
får jag påpeka, att åtskilliga av de åtgärder, som av kommittén föreslås,
äro av den art, att de kunna prövas av Kungl. Maj:t i administrativ
väg och således ej behöva i och för sig föranleda framställning till riksdagen.
Då förslagen emellertid i vissa fall stå i nära samband med frågor, som
för önskad lösning böra föreläggas riksdagen, och delvis utgöra bakgrund
för riksdagsframställningarna, har jag ansett mig böra låta redogörelsen
omfatta även ifrågavarande spörsmål.
Först bör jag dock lämna en kort redogörelse för den nu fungerande statens
läroboksnämnds organisation m. m. Nämndens uppgift är huvudsakligen
att efter granskning av läroböcker upprätta en förteckning över sådana
böcker, som må användas vid undervisningen i allmänna läroverk,
kommunala gymnasier, flickskolor och mellanskolor, praktiska mellanskolor,
högre folkskolor, folk- och småskolor, nomadskolor, fortsättningsskolor samt
under skolöverstyrelsens inseende stående privat läroverk. Nämnden består
av sju ledamöter och sju suppleanter, förordnade av Kungl. Maj:t tills vidare
för en tid av tre år. Av ledamöterna representera tre de allmänna intressena
och fyra ledamöter särskilda utbildningsområden, nämligen en
företrädesvis gymnasiet och lyceet, två företrädesvis folk- och småskolan,
fortsättningsskolan samt nomadskolan och en företrädesvis hithörande läroanstalter
i övrigt. De beslut, nämnden fattar i fråga om uppförande av
lärobok å läroboksförteckningen samt om uteslutande av lärobok ur densamma,
skola underställas skolöverstyrelsen för prövning. Finner överstyrelsen
sig icke kunna godkänna nämndens beslut, skall överstyrelsen, om
nämnden sådant påkallar, hänskjuta ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande.
Betänkandets första kapitel behandlar allmänna synpunkter beträffande
läroböckerna (sid. 13—20). Någon närmare redogörelse för detta kapitel
synes ej i detta sammanhang erforderlig. Jag vill blott omnämna, att kommittén,
enligt vad den här meddelar, företagit en omfattande enquete bland
ett stort antal lärarföreningar och andra organisationer samt att en sam
-
4
Kunql. Maj:ts proposition nr 97.
manfattning av det i anledning härav inkomna svarsmaterialet som bilaga 1
bifogats betänkandet. Vidare må nämnas, att enligt kommitténs mening en
förbättring av läroböckerna i enlighet med de i kapitlet framställda principerna
vore behövlig och att kommittén — med betonande av vikten av ett
nära samarbete mellan den psykologisk-pedagogiska forskningen och den
praktiska lärarerfarenheten — härvid särskilt pekat på vad som kunde vinnas
genom en utökad granskningsorganisation med vidgade uppgifter.
Kap. II (sid, 21—59) behandlar frågan om läroboksgranskningen — huvudfrågan
i den här föreliggande utredningen — och kap. III (sid. 60—64)
frågan om läroböckernas antagning. I sistnämnda kapitel föreslår kommittén,
såvitt avser folkskoleväsendet, att rätten att antaga läroböcker överflyttas
från statens folkskolinspektörer till skoldistrikten. Frågan om läroböckernas
antagning torde jag framdeles få anmäla för Kungl. Maj:t.
2. Behovet av läroboksgranskning.
Kommittén påpekar, att man i de flesta av de till kommittén avgivna
yttrandena om granskningen synes räkna med att en statlig granskning av
läroböcker i princip är önskvärd och lämplig. I några få fall framhålles
risken för att granskningen otillbörligt kan inskränka skolornas frihet och
verka uniformerande.
Det hittillsvarande granskningsorganets insatser bedömas enligt kommittén
på olika sätt. I flertalet fall synes man emellertid ha den uppfattningen,
att läroboksnämnden utövat gagnande inflytande genom att förhindra
olämpliga läroböckers godkännande. Det framhålles i några fall, att nämndens
blotta existens varit till gagn genom att sporra läroboksförfattarna till
omsorgsfullare arbete, än måhända tidigare varit fallet.
De reserverade eller kritiska yttrandena understryka framför allt, att
nämndens granskning inte varit tillräckligt sträng. Man anser att de många
påvisade bristerna i läroböckerna visa detta. Samtidigt framhålles svårigheten
att bedöma granskningsarbetets resultat. Man kan ju inte veta så
mycket om de böcker, som underkänts av nämnden och aldrig kommit ut
till skolorna.
Man anser vidare på flera håll, att granskningsförfarandet kan förbättras
genom att granskningsorganet tillföres psykologisk sakkunskap. Denna synpunkt
underströks såväl vid läroboksfrågans riksdagsbehandling 1945 som i
lärobokskommitténs direktiv, där det pekades på möjligheten att utbygga
granskningen genom att den moderna psykologiska forskningens synpunkter
fingo tillfälle att påverka granskningsförfarandet.
Kommittén anför för egen del i fråga om behovet av läroboksgranskning
följande.
Det finns grundad anledning att antaga, att läroboksnämndens existens
har haft ett i stort sett välgörande inflytande på läroboksproduktionen. Av
det föregående bär emellertid framgått, att mycket återstår att göra för
Kungl. Maj:ts proposition nr 97. 5
att Uiroboksbeståndets kvalitet skall bli tillfredsställande. En läroboksgianskning
kommer alltid att ha viktiga uppgifter, eftersom utvecklingen
inte stannar av och läroboksbeståndet ständigt förnyas.
Kommittén har därför utgått från att en fortsatt kontinuerlig granskning
är behövlig. Erfarenheterna från läroboksnämndens arbete synas avgjort
peka i denna riktning. Den kritik mot nämndens arbete, som framkommit
bland annat i riksdagen 1945, i pressen och i enquétesvaren, har
i huvudsak gått ut på, att nämnden inte varit tillräckligt restriktiv vid
bedömningen av läroböckerna. Enligt den uppfattning, kommittén fått vid
sin diskussion av granskningsproblemet och enligt vad läroboksnämndens
erfarenhet också visat, behövs det en skärpt granskning, en utvidgning av
granskningsorganets befogenheter och resurser för att en effektiv kontroll
av läroboksbeståndet skall kunna genomföras. Det torde vara av vikt, att
granskningsorganet vid sidan av denna negativa utrensande uppgift också
får möjlighet att ta positiva initiativ.
Genom riksdagens beslut om fri skolmateriel för folkskolans elever har
frågan om lärobokskostnaderna delvis kommit i ett nytt läge. Den kostnad,
som i detta avseende tidigare drabbat målsmännen och föranlett missnöjesyttringar
från detta håll, kommer nu att fördelas på samtliga medborgare.
Fortfarande finns det emellertid en stor grupp målsmän, som direkt
får bestrida lärobokskostnaderna. Dessa målsmän ha givetvis ett särskilt
stort intresse av att kostnaderna för läroboksanskaffningen minskas. Ur
både det allmännas och denna målsmannagrupps synpunkt synes det sålunda
behövligt med fortsatt kontroll av läroböckernas pris.
Skolöverstyrelsen har, under hänvisning till de uttalanden, som gjorts i
de av överstyrelsen infordrade yttrandena över kommittébetänkandet, i sitt
remissyttrande anfört, att omdömena om den nuvarande hiroboksgranskningen
varierade rätt mycket. Då de synpunkter, som framkommit i yttrandena
till överstyrelsen i stort sett sammanfölle med de i betänkandets bilaga
I redovisade enquétesvarens, funnes, säger överstyrelsen, ingen anledning
att här närmare gå in på dem. Även när det gällde behovet av läroboksgranskning,
hade de flesta synpunkterna framkommit redan i enquétesvaren.
Flertalet av dem, som yttrat sig, ansåge sålunda, att granskning
även för framtiden vore behövlig, ehuru i några yttranden en rent negativ
inställning till frågan komme till synes. Det funnes även uttalanden, i vilka
man föresloge, att censurförfarandet skulle ersättas med ett rådgivningssystem.
Överstyrelsen vore för sin del av den meningen, att eu fortsatt granskning
av läroböcker vore både nyttig och nödvändig.
De samverkande bildningsförbunden anföra, att behovet av en grundlig
granskning av läroböckerna syntes vara uppenbart.
Departementschefen. Behovet av en granskning av läroböckerna vid
våra högre och lägre läroanstalter väsentligen av den art, som för närvarande
förekommer, har betygats av de flesta, som yttrat sig i detta avseende.
Anledningarna till att en dylik granskning ansetts behövlig ha under
6
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 97.
den tid, granskmingsnämnden varit verksam, förändrats eller kanske hellre
förskjutits. Det måhända starkaste skälet till granskningsverksamhetens
införande var, vid sidan av önskan att åt lekmannainflytandet och lekmannakontrollen
bereda önskvärd plats, de klagomål, som från föräldrars
och målsmäns sida anförts mot den otillräckliga granskningen av läroböcker,
vilken i sin ordning medverkade till den allt för rikliga förekomsten av
läroböcker och det allt för ofta inträffande ombytet av sådana böcker. Skälet
var alltså i mycket stor utsträckning av ekonomisk natur. Sedan under
senare år fri undervisningsmateriel — innefattande även läroböcker — i allt
större omfattning införts vid läroanstalterna, har den ekonomiska synpunkten
förlorat i betydelse, och det viktigaste skälet för läroboksgranskningen
ligger nu på det pedagogiska planet.
Det synes mig otvivelaktigt att granskningen har haft en ej ringa betydelse
såväl ur ekonomisk som — ej minst — ur pedagogisk synpunkt och
fyller ett klart framträdande behov. Jag tillstyrker alltså, att granskning av
läroböcker för vissa slag av läroanstalter allt fortfarande må äga rum.
3. Läroboksgranskningens anordning och omfattning.
Kommitténs förslag.
Gr an sk ningsorganets ställning och
sammansättning.
Kommittén överväger först möjligheten att förlägga granskningen till
skolöverstyrelsen. En utgångspunkt hade därvid, säger kommittén, också
varit att söka undvika den dubbelgranskning och därmed följande merarbete
och tidsspillan, som för närvarande ägde rum därigenom, att läroboksnämndens
beslut i granskningsärenden underställdes skolöverstyrelsen
för prövning och avgörande.
Kommittén fortsätter:
Tekniskt skulle systemet med en särskild granskningsnämnd för läroböcker
kunna passas in i skolöverstyrelsens organisation. De ärenden, som behandlades
och avgjordes i nämnden, skulle då formellt och utåt framstå
som beslutade av skolöverstyrelsen. Sammansättningen av en sådan nämnd
inom skolöverstyrelsen synes dock bereda vissa svårigheter.
Ordförandefrågan är av stor betydelse för nämndens sätt att fungera. En
nämnd, som utgör en del av skolöverstyrelsen, måste självfallet som ordförande
ha någon, som med erforderlig auktoritet kan representera överstyrelsen.
Närmast skulle då generaldirektören komma ifråga. Detta skulle
utan tvivel ge enhetlighet och stadga åt nämndens arbete. Emellertid torde
en sådan anordning stöta på betydande praktiska svårigheter. Man kan
starkt ifrågasätta, om generaldirektören bör betungas med dessa uppgifter,
vilket i så fall kunde leda till att viktiga arbetsuppgifter, som nu tillkomma
honom, finge läggas på andra befattningshavare. En annan lösning av problemet
vore att anförtro ordförandeskapet åt cheferna för överstyrelsens
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
två avdelningar för undervisningsärenden, läroverksavdelningen och follcskolavdelningen.
Nämnden skulle då få alternerande personer på ordförandeposten,
beroende på vilken skolforms böcker, som vore föremål för granskning.
Oavsett om generaldirektören eller en avdelningschef bleve ordföram
de, borde vid ordförandens sida ställas ytterligare en företrädare för överstyrelsen,
ett fackundervisningsråd, representerande det ämne eller den
ämnesgrupp, som de granskade böckerna tillhörde.
Efter en erinran om att den nuvarande läroboksnämnden organiserats
av den anledningen, att skolmyndigheternas läioboksgranskning av allmänhet
och statsmakter icke ansetts tillfredsställande samt i syfte att möjliggöra
lekmannainflytande på läroboksområdet, anför kommittén angående
de olägenheter, som enligt kommitténs mening skulle vållas av granskningsnämndens
inordnande i skolöverstyrelsen, bland annat följande.
Om granskningsarbetet nu förlägges inom ett ämbetsverk och ställes
under ledning av verkets tjänstemän, skulle det med eller utan rätt hävdas,
att allmänhetens möjligheter till insyn i och kontroll över läroboksgranskningen
bleve mindre än för närvarande, även om allmänheten fortfarande
vore representerad i granskningsorganet. En skolöverstyrelsenämnd under
ordförandeskap av en tjänsteman i skolöverstyrelsen skulle vidare förefalla
mer bunden av fackmanna- och ämbetsverkssynpunkter än en fristående
nämnd med en lekmannaordförande. Av psykologiska skäl förefaller därför
alternativet med en överstyrelsenämnd mindre lämpligt.
Till detta komma svårigheter av organisatorisk art. Den lösning av ordförandefrågan,
som låter de två avdelningscheferna alternera — vilket synes
ligga närmast till hands med överstyrelsens nuvarande arbetsformer —
kan medföra bristande enhetlighet vid ledningen av granskningsarbetet och
bedömningen av ärendena. En enhetlig ledning torde krävas inte minst
därför, att nämnden förutsattes sammansatt av två skilda element: fackmän
och icke-fackmän. Man kan vidare kanske tänka sig fall, där läroverks-
och folkskoleintressen inte sammanfalla och behöva sammanjämkas,
varvid frågan uppstår, vem som då skall sitta som ordförande: folkskoleller
läroverksavdelningens chef eller eventuellt någon tredje opartisk
person.
En särskild svårighet kommer vidare att uppstå, om, såsom kommittén
föreslår, den statliga granskningen utvidgas till böcker vid yrkesskolor
in. fl. anstalter. Överstyrelsen för yrkesutbildning bör i sådana granskningsfrågor
inträda i stället för skolöverstyrelsen. Granskningsnämnden
borde då logiskt förläggas till överstyrelsen för yrkesutbildning, när det
bleve fråga om detta slags granskningsärenden. Yrkesöverstyrelsens medverkan
i granskningen synes emellertid smidigare kunna vinnas genom överstyrelsens
representation i en fristående granskningsnämnd.
En kategori läroanstalter, som också bör påverka frågan om granskningsorganets
ställning, är de militära skolorna. T den mån deras böcker bli föremål
för granskning, förefaller det mindre lämpligt, att denna är förlagd till
skolöverstyrelsen, under vilken ifrågavarande läroanstalter icke sortera.
En fristående nämnd, som har samma ställning gentemot allä skolformer,
synes härvid vara att föredra.
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 97.
Kommittén anser alltså, att läroboksgranskningen bör som hittills utövas
av en fristående nämnd, där ordförandeskapet liksom nu bör anförtros
åt en person, som representerar de allmänna intressena och lekmännen samt
är obunden av fackmännens speciella synpunkter, något som skulle möjliggöra
kontinuitet och större frihet vid bedömningen av läroboksärendena.
Kommittén erinrar om den nu gällande bestämmelsen, att läroboksnämndens
beslut skola underställas skolöverstyrelsens prövning, och anför, att
numera knappast någon motsättning mellan nämnden och överstyrelsen
existerade, varför det kunde starkt ifrågasättas, om denna i kontrollsyfte
införda dubbelgranskning av alla böcker i fortsättningen vore av behovet
påkallad. I stället föreslår kommittén, bland annat, att i den fristående
nämnden skulle finnas två representanter för skolöverstyrelsen samt att
rätt skulle givas åt nämndsledamot, som reserverat sig mot nämndens beslut,
att begära, att särskilt yttrande i ärendet skulle inhämtas från skolöverstyrelsen.
Skolöverstyrelsens berättigade krav på att fortfarande öva inflytande pa
läroboksfrågorna kan, anför kommittén, i det övervägande flertalet fall tillgodoses
genom representation i nämnden. Överstyrelsen bör där representeras
genom två ledamöter, som vardera företräda en av överstyrelsens två
huvudavdelningar för undervisningsärenden: läroverks- och folkskoleavdelningarna.
En anordning med skolöverstyrelsen representerad i nämnden
föreslogs redan av 1934 års lärobokssakkunniga, men detta förslag vann ej
riksdagens gillande, och 1938 infördes i stället den ovannämnda dubbelgranskningen.
Emellertid torde två personer inte i alla lägen kunna representera
den samlade erfarenhet i läroboksfrågor, som finns i skolöverstyrelsen.
Därför böra överstyrelsens representanter ges tillfälle att i tveksamma
fall samråda med andra ledamöter av överstyrelsen, innan nämnden fattar
sitt beslut, även om detta förfarande kan medföra viss tidsutdräkt.
Kommittén anför vidare, att den, såsom i det föregående berörts, i sin
följande framställning komme att föreslå, att den statliga granskningen
skulle utvidgas även till läroböcker vid skolor under överstyrelsens för yrkesutbildning
inseende, och påpekar i anledning härav, att nämnda överstyrelse
också borde representeras i granskningsnämnden. Av praktiska skäl
borde denna representation inskränkas till en ledamot. Om så erfordrades
kunde särskilda sakkunniga på detta område inkallas för att deltaga i överläggningarna.
Vad beträffar övrig pedagogisk representation, anser kommittén, att
fortfarande fyra ledamöter borde vara lärare. Kommittén påpekar i detta
sammanhang, att, såsom i det föregående omnämnts, från många håll
— och icke minst från lärarnas sida — kritik framförts mot att den psykologiska
forskningen hittills icke blivit tillfredsställande representerad vid
läroboksgranskningen. Kommittén finner för sin del önskvärt, att granskningsnämnden
får kontinuerlig tillgång till sådan psykologisk sakkunskap
genom att en lärare, som samtidigt kan företräda de speciella psykologiska
9
Kungl. May.ts proposition nr 97.
synpunkterna, får säte och stämma i nämnden. Kommittén understryker,
att vad som här krävdes vore en kombination lärare-psykolog, en person,
vilkens vetenskapliga studieområde utgjorts av de psykologisk-pedagogiska
problemen, framförallt på inlärnings- och intelligensforskningens områden,
och vilken samtidigt med sådan vetenskaplig verksamhet också utövat
praktisk pedagogik. Det låge i sakens natur, att denne lärare-psykolog borde
vara permanent ledamot av granskningsorganet.
Av de övriga tre lärarna, säger kommittén vidare, borde två representera
läroanstalter, som stode under skolöverstyrelsens inseende.
Hittills hade man, framhåller kommittén, i hithörande frågor räknat med
två huvudgrupper av skolor: å ena sidan folkskolan och därmed sammanhängande
skolformer, å andra sidan övriga i författningen omnämnda läroanstalter,
varmed framförallt avsetts läroverk av olika slag. En sådan uppdelning
av skoltyperna efter lägre och högre undervisningsstadier förefölle
motiverad ur lärobokssynpunkt. Den mycket olikartade undervisningen
hade lett till stora skiljaktigheter i fråga om läroböcker. Det vore därför
lämpligt att bevara denna skillnad mellan lägre och högre undervisning,
så att en av de nämnda två lärarna finge företräda den lägre och den andre
den högre undervisningen.
En svårighet härvid vore, enligt kommitténs mening, att samme lärare
komme att företräda två olika skolformer, men kommittén anser det ej
omöjligt att finna lärare med så mångsidig erfarenhet.
Därpå anför kommittén:
En utväg är att låta suppleanterna komplettera representanterna i nämnden,
så att t. ex. en småskolerepresentant blir suppleant, om nämndledamoten
företräder folkskolestadiet och omvänt. För att utnyttja en sådan
anordning med kompletterande suppleanter är det lämpligt, att lärarrepresentantens
suppleant sitter med i nämnden och deltar i frågornas behandling
ehuru utan att delta i deras avgörande genom röstning.
Den återstående läraren skall enligt kommitténs förslag representera de
läroanstalter, som stå under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning.
Härvid gäller, anför kommittén, i måhända ännu högre grad än i föregående
fall, att en enda ledamot kommer att företräda flera sinsemellan mycket
olikartade skoltyper, varför man också här bör tänka sig en anordning med
kompletterande suppleant.
Lckmannarepresentationen i nämnden bör enligt kommitténs mening bestå
av fyra ledamöter. Detta innebure, säger kommittén, en ökning med
en ledamot, detta för att kompensera den föreslagna ökningen av fackmännens
antal. En av lekmannarepresentanterna borde vara ordförande.
Kommittén föreslår vidare rätt för ledamot av nämnden att i vissa fall
påyrka, att yttrande inhämtas från skolöverstyrelsen.
Om det i något fall visar sig svårt att nå enighet inom nämnden och en
representant för skolöverstyrelsen eller annan ledamot av nämnden finner
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
anledning att reservera sig mot nämndens beslut, som fattas genom röstövervikt,
bör reservanten enligt kommitténs förslag kunna begära, att
nämnden inhämtar särskilt yttrande i ärendet från skolöverstyrelsen eller i
förekommande fall från överstyrelsen för yrkesutbildning. Om detta yttrande
innebär ett ställningstagande emot nämndens beslut, bör nämnden åter
ta upp fragan och fatta beslut pa nytt samt meddela vederbörande överstyrelse
detta. Sedan bör överstyrelsen ha möjlighet att hänskjuta frågan
till Kungl. Majrts avgörande, om den inte finner nämndens beslut tillfredsställande.
Genom en sådan anordning kan, framhåller kommittén, vederbörande
överstyrelse hävda sin mening i alla tveksamma fall, varigenom i praktiken
torde uppnås i huvudsak samma resultat som vid nuvarande underställningssystem.
Enligt förslaget kommer ärendet då upp till behandling inom
vederbörande överstyrelse, endast om olika meningar gjort sig gällande i
nämnden.
Kommittén har sammanfattat sina förslag i nu förevarande hänseende
sålunda:
Kommittén föreslår, att läroboksgranskningen också i fortsättningen
anförtros åt en fristående granskningsnämnd, organiserad i enlighet med
de framförda synpunkterna. Granskningsnämnden bör vara sammansatt av
elva ledamöter, nämligen fyra lekmän, varav en ordförande, två representanter
för skolöverstyrelsen, en representant för överstyrelsen för yrkesutbildning
samt fyra lärare, av vilka en tjänstgör som psykologisk sakkunnig.
Vid fattande av beslut i granskningsfrågor deltaga sju av nämndens ledamöter,
nämligen de fyra lekmännen, den psykologiskt sakkunnige, en representant
för vederbörande överstyrelse samt den lärare, som närmast företräder
den skolform, för vilken ifrågavarande böcker äro avsedda. De fem
förstnämnda deltaga i alla granskningsbeslut och utgöra den permanenta
delen av nämnden, medan de två sistnämnda endast deltaga i beslut rörande
böckerna för de skolformer, de närmast representera.
Granskningens uppgifter.
Kommittén övergår härefter till frågan om granskningens uppgifter och
framhåller, att läroboksnämndens arbete hittills varit av övervägande
negativ art: godkännande av olämpliga läroböcker hade förhindrats, otillfredsställande,
tidigare accepterade böcker hade utrensats och nämndens
blotta tillvaro torde ha verkat återhållande och i viss utsträckning förhindrat
tillkomsten av mindre önskvärda böcker.
Därefter anför kommittén:
Från olika håll har som ovan framhållits den kritiken framförts, att
nämndens gallring inte varit tillräckligt sträng och därför läroboksbeståndet
blivit större än de godkända böckernas förtjänster motiverat. Delvis
11
Kungl. May.ts proposition nr 97.
torde denna kritik vara berättigad. Att nämnden inte varit så restriktiv
som önskvärt varit i sitt arbete, torde i viss mån sammanhänga med organisationens
otillräcklighet. De tillgängliga medien ha icke medgivit en tillräckligt
ingående granskning och utgallring.
De nu gällande föreskrifterna om granskningen finner kommittén i
huvudsak ändamålsenliga. Om granskningsorganet får möjlighet att i full
utsträckning tillämpa dessa föreskrifter, torde ett mera tillfredsställande
granskningsresultat kunna uppnås. Då måste emellertid granskningen utrustas
med avsevärt större resurser än hittills.
Angående de positiva uppgifter, som enligt kommitténs mening borde
åligga granskningsnämnden, anför kommittén i huvudsak följande.
Såsom förut påpekats sammanhänga läroböckernas brister delvis med
det bristande intresse, som den psykologiska forskningen
ägnat läroboksproblemen. Det är naturligt, att det statliga granskningsorganet
noga följer den vetenskapliga utvecklingen på området. Som
observatör härvid torde den psykologiskt sakkunnige, som kommittén föreslagit
ingå i nämnden, vara särskilt lämpad.
När så anses påkallat, bör granskningsorganet också kunna stimulera till
forskning och ta initiativ till vetenskapliga undersökningar
i läroboksfrågor.
I den mån granskningsorganet är uppdragsgivare eller åtar sig ansvaret
för undersökningar av antytt slag, följer därmed ett ekonomiskt ansvar.
Det synes lämpligt, att vid behov granskningsorganet för varje särskilt fall
hemställer om anslag.
I lärobokskommitténs direktiv framhålles, att man bör överväga en
sådan förstärkning av granskningsförfarandet, att till vederbörande organ
härför knytas fackmän, som ha förmåga och tid att kontinuerligt följa
utvecklingen på respektive ämnesområden.
Det förefaller, som om direktivens anvisning enklast kunde realiseras
genom en utvidgning av systemet med ämnessakkunniga på så sätt, att
vederbörande sakkunnigas uppgifter vidgades utöver den begränsade
granskningen av till dem sända böcker till en allmän bevakning av ämnesområdet.
En sådan vidgad uppgift måste givetvis ställa större krav på
vederbörandes förmåga och tid och bör rimligen motsvaras av bättre
betalning.
Den närmare organisationen av en sådan ämnesbevakning torde böra
överlämnas åt det framtida granskningsorganet. En mera kontinuerlig kontakt
mellan de ämnessakkunniga och nämnden är dock en nödvändig förutsättning
för gott resultat.
Nya uppslag kunna i viss utsträckning hämtas från utvecklingen på
läroboksområdet i utlandet. Det måste därför enligt kommitténs mening
vara en angelägen uppgift för granskningsorganet att följa den utländska
utvecklingen, när det gäller läroböcker. Hland annat bör möjlighet
ges granskningsorganet till inköp av sådan utländsk lärobokslitteratur, som
kan tänkas vara av intresse för svenska förhållanden och svensk läroboksproduktion.
Granskningsmyndigheten bör också få tillfälle att kontinuerligt
följa de viktigaste utländska facktidskrifterna på läroboksområdet.
Pedagogiska biblioteket har också till uppgift att inköpa utländsk hiröbokslitteratur,
något som synes komma att ske i ökad omfattning. Det finns
sålunda risk för att bibliotekets och nämndens inköp kunna sammanfalla,
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
varför det tydligen är lämpligt, att dessa institutioner stå i kontakt med
varandra vid inköpen för att undvika onödiga dubbelköp. Eventuellt kan
det vara av värde, om de specialisera sig på olika slags böcker.
För pedagoger och andra läroboksintresserade skulle det vara av värde
med ett sakkunnigt forum, där man kunde ventilera uppslag och idéer i
läroboksfrågan och där man kunde komma i kontakt med andras uppslag
och inte minst med den utländska utvecklingen. I stor utsträckning tas hithörande
problem upp i lärarorganisationernas tidningar. Dessa ha emellertid
en mångfald andra uppgifter. Det förefaller därför, som det skulle
finnas behov av ett samlande organ, speciellt avsett för debatt i läroboksfrågan,
och där olika skolformers läroboksproblem kunde mötas.
Det vore enligt kommitténs uppfattning av värde, om det statliga
granskningsorganet bereddes tillfälle att åta sig uppgifter av antytt slag.
Genom cirkulärmeddelanden eller helst genom en tidskrift, utgiven av
granskningsorganet, borde ett sådant forum för läroboksdiskussion skapas.
I en sådan publikation skulle även resultaten av läroboksnämndens arbete
i viss utsträckning kunna redovisas. Fn påtaglig fördel skulle vidare vinnas,
om i en publikation av antydd art kontinuerligt kunde införas uppgifter
om förändringar i lärobokstorteckningen. Under nuvarande förhållanden
är det en betydande olägenhet, att det dröjer så lång tid, innan en boks
godkännande officiellt meddelas.
Genom den föreslagna publikationen skulle en närmare kontakt etableras
mellan granskningsmyndigheten å ena sidan samt författare och förlag
a den andra. Fn publikation skulle på så sätt kunna ha en viss rådgivande
uppgift. Emellertid bör det inte heller vara alldeles uteslutet, att författare
eller förlag vid utarbetande aven lärobok kunna vända sig direkt till granskningsnämnden,
närmast dess sekreterare, för att f å r å d och viss 1 e dn
i n g med t. ex. lärobokens planläggning. Det bör understrykas, att en
sådan kontakt måste hållas på ett allmänt och principiellt plan och inte
får föregripa den granskning, som läroboken sedan skall undergå i vederbörlig
ordning. Denna rådgivande verksamhet får sålunda ej ha karaktären
av något slags förhandsgranskning av manuskript eller dylikt utan bör innebära,
att vederbörande författare eller förlag kan få upplysning om vilka
principer, som kunna och bruka tillämpas för vissa slag av läroböcker.
Om behovet av bättre läroböcker på något område är särskilt påfallande,
bör granskningsorganet enligt kommitténs mening kunna vidta åtgärder för
att fylla detta behov, t. ex. genom att uppmana lämpliga personer
att författa eller omarbeta läroböcker.
Under diskussionen om läroböckernas förbättring ha framkommit förslag
om att granskningsmyndigheten borde anordna pristävlingar för
att få fram önskvärda läroböcker och överhuvudtaget uppslag i läroboksarbetet.
Man bör inte lämna ur sikte denna möjlighet att genom pristävlingar
stimulera till författande av bättre läroböcker. Om det visar sig, att
det saknas lämpliga läroböcker på ett område och denna brist icke fylles på
annat sätt, bör icke granskningsorganet sakna rätten att anlita även denna
utväg.
Om det framtida granskningsorganet viil pröva detta förfaringssätt, bör
detta föranleda särskild framställning om anslag utöver den ordinarie staten.
Slutligen berör kommittén frågan om praktisk prövning av
läroböcker. Kommittén erinrar om att tanken på en sådan prövning, innan
granskningsnämnden tagit definitiv ställning till böckernas uppförande på
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
läroboksförteckningen, i olika sammanhang framförts. Kommittén finner
inte tillräckliga skäl föreligga för ett generellt införande av prövningstvång.
Vid praktisk prövning skulle också tidsutdräkten bli synnerligen
omfattande. Men å andra sidan förekomma givetvis fall, där endast en
praktisk prövning kunde fälla avgörandet om en boks egenskaper. Granskningsmyndigheten
borde i sådana fall vidtaga åtgärder i syfte att få till
stånd praktisk prövning av läroböcker. Lämpade för sådana försök vore
seminariernas övningsskolor och provårsläroverken.
Gr ans kning smet o den.
Kommittén framhåller, att den hittillsvarande läroboksnämnden haft
mycket svårt att få kvalificerade granskare av läroböckerna, emedan nämnden
ej haft möjlighet att betala tillräckligt för granskningsarbetet.
Om granskningen skulle kunna effektivt förbättras, måste man räkna
med att varje bok bleve föremål för mera ingående granskning än hittills,
så att den helst granskades av flera personer ur olika synpunkter. Nämnden
borde sättas i stånd att använda sig av de mest kvalificerade bedömarna
utan att hindras av en alltför snäv kostnadsram.
Frågan om nämnden skall granska läroböcker även i manuskript har
diskuterats vid olika tillfällen. Lärobokssakkunniga av år 1934 avstyrkte
sådan granskning, och ej heller vid den följande behandlingen av detta ärende
hos Kungl. Maj:t och inom riksdagen vann tanken på manuskriptgranskning
bifall.
Lärobokskommittén yttrar i denna fråga, bland annat, följande:
Lärobokskommittén har ingående övervägt förslaget om manuskriptgranskning.
Det är tydligt, att i vissa fall fördelar kunna vinnas vid ett
sådant förfarande. Å andra sidan är det uppenbart, att ett genomförande
av allmän manuskriptgranskning kommer att medföra en väsentlig ökning
av granskningsorganets arbete och därmed av granskningskostnaderna.
Lärobokskommittén vill inte för närvarande förorda en ändring i granskningsförfarandet,
så att manuskriptgranskning generellt införes.
Lärobokskommittén påpekar, att det framtida granskningsarbetet torde
kräva ett större antal sammanträden än hittills varit möjligt. Kommittén
räknade med ett behov av genomsnittligt minst trettio sammanträden per
år för nämnden i dess helhet.
Gransk n i n g ens o m fattning.
Kommittén övergår så till frågan om granskningens omfattning och
överväger först sammanhanget mellan läseböcker och övriga b r edvi
d läsnings b ocker samt framhåller, att man borde skilja mellan
dessa båda grupper av böcker. Enligt kommitténs mening böra läseböckerna
i läsämnen generellt bli föremål för granskning men däremot icke
övriga bredvidläsningsböcker.
Kommittén föreslår, att granskningen utsträckes till alla böcker, som
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 97.
ålades eleverna till användning vid undervisningen, med den närmare precisering,
som författningen redan nu gåve genom att uppräkna hithörande
kategorier av böcker. Det borde tillkomma granskningsnämnden att i de
särskilda fallen avgöra, vilka böcker som kunde anses vara »läseböcker
i läsämnen».
I fråga om åskådnings materiel erinrar kommittén om att skolöverstyrelsen
tidigare utövat granskning av och priskontroll över sådan
materiel samt utgivit en förteckning över undervisningsmateriel, vilken
emellertid ej utkommit sedan år 1933.
Enligt kommitténs mening funnes starka skäl, som talade för återinförandet
av sådan granskning, i huvudsak omfattande de artiklar, som
upptagits i nämnda förteckning. Granskningen kunde förläggas antingen
till skolöverstyrelsen eller till läroboksnämnden.
Lärobokskommittén undersöker i ett nytt avsnitt, huruvida den förelagda
granskningen borde utsträckas till att avse andra kategorier av läroanstalter
än dem, som avsåges i nu gällande bestämmelser.
Det är främst de vid anstalter för yrkesundervisning
använda läroböckerna, som kommittén därvid upptager till övervägande.
Härom yttrar kommittén bland annat.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har i tidigare yttrande till kommittén
anfört, att litteraturen för de under överstyrelsens inseende stående läroanstalterna
i stor utsträckning måste vara i kompendieform. Läroböckerna,
som användas vid yrkesundervisningen, måste med nödvändighet vara avstarkt
mångskiftande art, och utvecklingen kräver en ständig modernisering
och komplettering av denna kurslitteratur, varför en kontroll måste
ordnas så smidigt som möjligt. Detta torde enligt överstyrelsens uppfattning
bäst kunna ske genom att överstyrelsen utövar densamma genom sina
tjänstemän respektive genom särskilda sakkunniga granskningsmän. Ett
införande av en särskild granskningsinstans vid sidan av överstyrelsen
skulle försvåra en snabb anpassning efter rådande behov, varför överstyrelsen
avstyrker en utvidgning av läroboksnämndens granskning till sådana
läroböcker, som användas vid under överstyrelsens inseende stående undervisningsanstalter.
Frågan om kontroll av lärobokslitteraturen vid hithörande
läroanstalter uppges vara under utredning inom överstyrelsen.
Kommittén finner icke dessa synpunkter övertygande. Kompendieformen
är i och för sig intet hinder för granskning under förutsättning att
kompendierna äro framställda i större antal exemplar. Vad som anföres om
böckernas mångskiftande art och moderniseringen av kurslitteraturen, gäller
i princip också för de skolformer, vilkas böcker regelmässigt underkastas
granskning.
Kommittén är slutligen principiellt av den uppfattningen, att hithörande
läroanstalter i granskningshänseende böra likställas med de flesta läroanstalterna
under skolöverstyrelsens inseende.
Kommittén föreslår sålunda, att den granskning, som sker genom statens
läroboksnämnd, utvidgas också till läroböcker, som användas vid läroanstalter
under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
Beträffande folkhögskolornas böcker påyrkar kommittén icke
någon central statlig granskning, ej heller i fråga om folk- och småskoleseminariernas
för lärarutbildning avsedda läroböcker. Däremot
föreslår kommittén, att läroböckerna vid nämnda seminariers övningsskolor
underkastas läroboksnämndens granskning, dock med rätt för dessa
skolor att efter särskild hemställan till läroboksnämnden använda böcker,
som ej äro uppförda på läroboksförteckningen. Samma ordning som för
övningsskolorna föreslås i sistnämnda hänseende av kommittén för provårs
läroverken.
Kommittén föreslår slutligen, att försvarets läroverk och de
olika vapenslagens underbefälsskolor (stamskolor) i avseende på icke militära
böcker upptagas bland de läroanstalter, vilkas läroböcker skola underkastas
granskning.
Yttranden.
I de inkomna yttrandena över lärobokskommitténs betänkande ha många
olika meningar givit sig tillkänna, såväl beträffande de mer principiella
frågorna som angående detaljspörsmål.
Skolöverstyrelsen framhåller i sitt utlåtande, att en av de principiellt
viktigaste frågorna i betänkandet gällde granskningsorganets ställning och
sammansättning, varmed intimt vore förbunden frågan om dess uppgifter.
Efter att ha lämnat en översikt av de yttranden över kommitténs betänkande,
som inkommit till överstyrelsen, framhåller överstyrelsen, att
några större olägenheter med granskningens förläggning till
en särskild nämnd icke ha framträtt, när nämndens uppgift huvudsakligen
varit av censurerande art. När nu föresloges, att nämnden även skulle
ha positiva uppgifter, komme frågan i ett nytt läge. Dessa positiva uppgifter
vore icke av betydelse endast för läroboksgranskning och läroboksproduktion
utan rörde intimt även andra viktiga sidor av svenskt undervisningsväsende.
Kontakt med forskningen både i in- och utlandet vore
nödvändig, när det gällde hela den pedagogiska ledningen av undervisningen,
undervisningsplanernas uppläggning, metodiska anvisningar till lärarna
och även examensväsendet, allt områden, som tillhörde skolöverstyrelsens
arbetsfält. Icke minst vid en nyorganisation av det svenska skolväsendet
komme behovet av sådan kontakt att göra sig starkt kännbart. Över huvud
måste den anses nödvändig för en smidig anpassning efter tidens växlande
krav. Överstyrelsen betonar betydelsen av kontakt åt olika håll och anför:
Redan nu har överstyrelsen ett samarbete med statens psykologiskpedagogiska
institut, och allteftersom detta instituts arbete kan utvidgas,
kunna värdefulla erfarenheter vinnas. Det pedagogiska biblioteket, som är
förlagt i samma byggnad som överstyrelsen, inköper i mån av ekonomiska
tillgångar det värdefullaste av utländsk pedagogisk litteratur. Att vid
sidan av detta redan existerande bibliotek skapa ett nytt av liknande art
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
förefaller föga rationellt. I stället bör anslaget till pedagogiska biblioteket
för inköp av utländsk lärobokslitteratur ökas väsentligt.
För att redovisa granskningens resultat och även behandla frågor av
betydelse för läroboksproduktionen, tänker sig kommittén en periodisk
publikation. Överstyrelsen planerar att utgiva fortlöpande tjänstemeddelanden,
vilka skola tillställas skolor av olika slag och andra institutioner
inom undervisningsväsendet. Det synes icke lämpligt att vid sidan härav
utgiva en speciell publikation för meddelanden i läroboksfrågor.
Den föreslagna rådgivningen till författare och förlag bör också lämpligen
utövas av den myndighet, som har högsta ledningen av den pedagogiska
verksamheten, skolöverstyrelsen.
Kommitténs förslag om praktisk prövning i vissa fall av läroböcker är
mycket beaktansvärt. Överstyrelsen anser dock icke, att denna prövning
bör förläggas uteslutande till seminariernas övningsskolor och provårsläroverken.
Valet av lämplig skola bör ske från fall till fall och bör göras av
överstyrelsen, som har mer ingående kännedom om Sveriges skolor och
lärare.
Överstyrelsen framhåller vidare, att frågan om granskningens förläggande
till skolöverstyrelsen och i förekommande fall överstyrelsen för yrkesutbildning
måste tagas under allvarligare omprövning än som skett i den
föreliggande utredningen, vilket jämväl torde ha förutsatts i de för de sakkunniga
gällande direktiven.
Dessa myndigheter, säger överstyrelsen, som ägde pedagogisk erfarenhet
av olika skolor och stadier och fackkunskap i de olika ämnesgrupperna,
syntes på ett verksamt sätt kunna befrämja läroboksgranskningens både
negativa och positiva syften. Frågan om hur läroboksgranskningen borde
organiseras inom skolöverstyrelsen borde lämpligen bedömas i sitt samband
med frågan om omorganisation av överstyrelsen, i vilket hänseende utredning
ställts i utsikt av chefen för ecklesiastikdepartementet (jfr proposition
1947:205, sid. 21). Överstyr elsen ansåge sig därför icke böra nu närmare ingå
på detta organisationsspörsmål men ville framhålla, att frågan icke syntes
erbjuda sådana svårigheter som i den föreliggande utredningen antytts.
Överstyrelsen anför, att det ingalunda framstår såsom klart utrett, att
en fristående nämnd är den bästa lösningen av denna fråga i dess helhet,
och överstyrelsen säger sig därför sakna anledning att gå in på frågan om
granskningsorganets sammansättning. Dock framhåller överstyrelsen som
sin mening, att lekmännen, även om granskningen förlägges till skolöverstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning, kunna befrämja granskningsarbetet
i viktiga avseenden och därför böra även i fortsättningen
medverka vid läroboksgranskningen.
Överstyrelsen berör frågan om granskning av läroböcker redan i
manuskript och yttrar därom bland annat följande:
För sin del vill överstyrelsen framhålla vikten av att läroböckerna underkastas
en noggrann granskning även ur språklig synpunkt. Överstyrelsen
delar också den åsikten, att en granskning på manuskriptstadiet skulle
kunna medföra stora fördelar och att metoden i varje fall bör prövas.
Säkerligen kunna fall förekomma, då ett manuskript innehåller t. ex. sak
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
fel eller är stilistiskt illa formulerat men utmärker sig för goda pedagogiska
uppslag. Manuskriptgranskning skulle kunna leda till att ett sådant
arbete bleve en god lärobok. Det förefaller ej heller föreligga något hinder,
att man kräver, att ett manuskript, innan det inlämnas till granskningsorganet,
granskats av den tilltänkte förläggarens granskare.
I fråga om granskningens omfattning anför överstyrelsen,
att överstyrelsen för sin del icke kan finna, att frågan om bredvidläsningsböckerna
är tillräckligt utredd i betänkandet. Det finns redan många
kategorier böcker, som man icke kan bestämt klassificera, t. ex. urval av
poesi och prosa på främmande levande språk i utländska utgåvor, svensk
skönlitteratur m. m.
I detta sammanhang framhåller överstyrelsen, att frågan om bredvidläsningsböcker
och läseböcker kommer i ett nytt läge, om skolornas lokalförhållanden
och biblioteksutrustning i framtiden i större omfattning medge
nya undervisningsmetoder, grupparbete och individuellt arbete. Vid detta
slags undervisning komma böcker av de mest skiftande slag att direkt användas
i undervisningen, och det torde bli snart sagt omöjligt att granska
t. ex. alla de handböcker och populärvetenskapliga arbeten, som då komma
till användning. Det synes överstyrelsen, som om granskningen tills vidare
måste inskränkas till de böcker, som åläggas eleverna till inköp, eller motsvarande
böcker, som av det allmänna tillhandahållas dem. Å andra sidan kan
man icke förneka, att många av de mera allmänt använda läseböckerna,
t. ex. i historia och geografi, äro behäftade med allvarliga brister inte minst
ur språklig synpunkt. Det syntes därför lämpligt, att en viss granskning sker
även av dessa. Den förteckning över sådana böcker, som granskningsorganet
uppgör, bör endast ha karaktären av vägledning för skolornas val av bredvidläsningslitteratur
utan att inskränka deras rätt att vid inköp gå utanför
förteckningen.
Beträffande frågan om granskning av åskådningsmateriel erinrar överstyrelsen
om att denna redan blivit föremål för beslut av Kungl. Maj:t
1 så måtto, att överstyrelsen fått i uppdrag att utarbeta förteckning över
lämplig undervisningsmateriel för folk- och småskolor. Arbetet härmed pågår,
säger överstyrelsen, och anslag för budgetåret 1948/49 till tryckning
av förteckningen har av överstyrelsen begärts. Det gäller här en för
skoldistrikten icke bindande förteckning. Överstyrelsen förordar, att en
förteckning utarbetas även för de högre skolornas räkning att, liksom motsvarande
förteckning för folk- och småskolor, tjäna till vägledning vid
utväljandet av undervisningsmateriel.
Angående frågan om granskning av kompendier anför överstyrelsen:
Vid anstalter för yrkesundervisning begagnas kompendier, och enär
sådana användas även vid vissa av de under skolöverstyrelsens inseende
stående praktiska mellanskolorna och högre folkskolorna, har spörsmålet
om granskning av dylika tagits upp av dessa skolformers representanter.
Dessa motsätta sig i allmänhet en granskning av kompendier.
2 — Bihang till riksdagens ''protokoll 191/8. 1 samt. Nr 97.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
För egen del anser överstyrelsen, att granskning av kompendier icke
lämpligen bör ifrågakomma.
Ej heller anser överstyrelsen, att seminariernas övningsskolor och provårsläroverken
böra erhålla en särställning i fråga om prövning av nya
läroböcker, som ännu icke uppförts på läroboksförteckningen. Överstyrelsen
bör betros med uppgiften att från fall till fall besluta om dylika
prov. Överstyrelsen anser därjämte, att frågan om granskning av de militära
skolornas böcker bör anstå med hänsyn till pågående utredning om
undervisningen vid dessa läroanstalter.
I avvaktan på att frågan om granskningens förläggande till skolöverstyrelsen
eller en fristående nämnd blivit ytterligare utredd, bör, anser överstyrelsen,
den nuvarande nämnden fortsätta sitt arbete och dess anslag
höjas i den män så erfordras för att möjliggöra en effektivare granskning.
Överstyrelsen för yrkesutbildning, som begränsat sitt utlåtande till frågor,
som avse granskningen av läroböcker för yrkesundervisningen, har avstyrkt
förslaget om att även läroböcker för yrkesutbildande skolor skulle
granskas av läroboksnämnden.
Överstyrelsen erinrar om att överstyrelsen i tidigare yttrande till kommittén
framhållit, bland annat, att litteraturen för här ifrågakommande
skolor i stor utsträckning måste vara i kompendiefonn. Kommittén hade
förklarat, att kompendieformen i och för sig icke vore något hinder för
granskning under förutsättning att kompendierna vore framställda i ett
större antal exemplar.
Överstyrelsen fortfar:
Kompendier vid under överstyrelsens inseende stående läroanstalter
framställas som regel icke i någon större mängd. Undervisningen vid dessa
läroanstalter är i allmänhet anknuten till ortens eller traktens ekonomiska
liv. Detta kommer särskilt till uttryck vid de tekniska fackskolorna, handelsgymnasierna
och de kommunala yrkesundervisningsanstalterna. Förefintligheten
av en viss utbildningslinje är ofta beroende på de industrier,
som de utexaminerade företrädesvis komma att betjäna. Genom olikheter
i inträdesfordringar, utbildningstid och utbildningsmål blir även undervisningen
i de grundläggande, för flera skolor gemensamma ämnena mycket
skiftande. Det säger sig självt att det under sådana förhållanden icke är
möjligt att utgiva kompendier i någon större upplaga.
Överstyrelsen utvecklar vidare kompendieformens företräden och framhåller
att på grund av den snabba tekniska utvecklingen i flertalet fall
kompendieformen vore den enda möjliga form av kurslitteratur. Kompendieformen
medgiver, säger överstyrelsen, även i betydligt högre grad än
läroböcker i sedvanlig bemärkelse en smidig anpassning efter den tekniska
utvecklingen. Det är lätt att i kompendier göra ändringar och tillägg samt
att vid behov utgiva nytt kompendium. Skulle en granskning av central
läroboksnämnd behöva ske i alla sådana fall, kan det icke undvikas att betydande
dröjsmål uppstå. Det kan befaras, att när granskningen äntligen
Kungl. Maj:ts proposition nr 97. 19
skett och tillstånd lämnats att begagna kompendiet, detta redan är
omodernt.
I fråga om nämndens initiativtagande uppgifter framhåller överstyrelsen,
att den själv bär betydligt större möjligheter att komma med dylika positiva
initiativ. Det är för överstyrelsen ofattbart, hur det för ett granskningsorgan
av föreslagen sammansättning skall vara möjligt att inom alla
de yrkesområden, som representeras vid de skolor, som stå under överstyrelsens
inseende, kunna fylla de uppgifter, som anses skola ankomma å
detta organ. Det kan i detta sammanhang framhållas, att det enbart inom
gruppen industri och hantverk meddelas undervisning i omkring 50 olika
yrken.
Slutligen anförde överstyrelsen beträffande allmänhetens intresse för kontroll
över läroböckerna:
Mot granskningens förläggande till vederbörande centrala ämbetsverk
har, bland annat, anförts, att allmänhetens möjligheter till insyn i och
kontroll över läroboksgranskningen bleve mindre än i en läroboksnämnd av
föreslagen sammansättning. Häremot kan tiil en början invändas, att det
hos överstyrelsen på grund av överstyrelsens sammansättning finnes stora
möjligheter till sådan insyn. Förutom representanterna för skolöverstyrelsen
och arbetsmarknadskommissionen ingå nämligen i överstyrelsen såsom
ledamöter icke mindre än sju representanter för näringslivet. Ehuru överstyrelsen
icke vill bestrida fördelen av allmänhetens insyn vid granskning
av läroböcker, anser överstyrelsen dock, att allmänheten, med hänsyn till
att det här är fråga om yrkesundervisning, icke på samma sött, som gäller
i fråga om allmän skolutbildning, har möjlighet att bedöma läroboksfrågorna.
Yrkesundervisningsanstalterna ha nu en god kontakt med näringslivet
även därigenom att näringslivets representanter sitta i skolornas styrelse
och de kunna därigenom inverka på utarbetandet av såväl kursplaner som
förslag till anskaffning av undervisningsmateriel. Dessutom fungera för
de olika yrkesutbildningskurserna särskilda yrkesnämnder inom varje yrke.
Någon ytterligare insyn från allmänheten torde därför ej vara behövlig.
Slutligen betonar överstyrelsen, att till skillnad från vad fallet är
vid allmänna skolväsendet, det vore överstyrelsen och icke Kungl. Maj:t
som fastställde undervisningsplanerna vid yrkesundervisningsanstalterna.
Härigenom möjliggjordes, att undervisningsplanerna, vilkas antal vore mycket
stort, smidigt kunde anpassas efter olika, förekommande fall och behov.
Det vore härvid även av den största betydelse att det beträffande läroböcker
(kompendier) och annan undervisningsmateriel funnes samma möjlighet
till snabb anpassning. En sådan anpassning torde icke kunna bliva
möjlig, därest granskningen och antagningen lades på en från överstyrelsen
skild nämnd eller myndighet.
Ifråga om allmänna skolämnen användes redan nu inom yrkesundervisningen
i stor utsträckning samma läroböcker som förekomme inom det allmänna
skolväsendet och som sålunda godkänts av läroboksnämnden. Detsamma
komme givetvis att bli förhållandet även i framtiden.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
Under hänvisning till vad överstyrelsen sålunda och i övrigt anfört avstyrker
överstyrelsen bestämt de sakkunnigas förslag att den statliga
granskningen av läroböcker genom läroboksnämnden skulle utvidgas till
läroböcker vid under överstyrelsens inseende stående yrkesundervisningsanstalter.
Statskontoret, som icke haft något i princip att erinra mot kommitténs
förslag, anför i avgivet utlåtande följande.
Statskontoret anser det främst böra övervägas, huruvida i nuvarande
läge en utvidgning och förändring av granskningsverksamheten bör komma
till stånd. De sakkunnigas förslag skulle medföra en icke oväsentlig ökning
av statsverkets kostnader: 51 500 kronor mot för närvarande 11 400 kronor.
Förslaget synes emellertid väl fylla de krav, som böra ställas å en
organisation av ifrågavarande slag. Enligt ämbetsverkets uppfattning iiro
de skäl kommittén anfört för bibehållande av ett fristående granskningsorgan
vägande. Statskontoret har i princip icke något att erinra mot den
föreslagna sammansättningen av nämnden. Det synes emellertid önskvärt,
att antalet ledamöter kunde nedbringas. Detta skulle kunna ske genom att
den psykologiskt sakkunnige läraren icke inginge bland ledamöterna utan
endast anlitades såsom expert. Under sådana förhållanden skulle antalet
lekmän i nämnden kunna begränsas till tre.
Statens låroboksnämnd har i huvudsak tillstyrkt kommitténs förslag
men gjort vissa detaljanmärkningar och påpekanden.
Nämnden har anfört, bland annat, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga
för att i vederbörande författning skulle angivas, att en ledamot skulle särskilt
företräda den psykologisk-pedagogiska sakkunskapen. Samtliga ledamöter,
som skulle representera skolöverstyrelsen och lärarkåren, torde företräda
denna sakkunskap. Däremot syntes lärarrepresentationen i den nya
läroboksnämnden ha blivit allt för svag. De flesta läroboksfrågorna gällde
folkskolorna och läroverken. Det förelåge starka skäl till bibehållande av
lika många lärarrepresentanter för dessa skolområden, som funnes i den
nuvarande nämnden, eller två ledamöter för folkskolan och två för läroverken,
av vilka en representerade småskolestadiet, en folkskolestadiet respektive
en representant för lärarna i humanistiska ämnen och en för lärarna
i de matematisk-naturvetenskapliga. För bedömningen av läroböckerna
ur psykologisk-pedagogisk synpunkt borde läroboksnämnden, där den så
funne önskvärt och lämpligt, kunna tillkalla som rådgivare någon i skolornas
arbetsförhållanden speciellt bevandrad psykolog-pedagog, gärna specialiserad
på tanke- och minnespsykologien.
I fråga om granskning av läroböcker i manuskript instämde nämnden
med kommittén. Granskning från nämndens sida på ett allt för tidigt stadium
borde i regel icke förekomma.
Samverkande bildningsförbunden tillstyrka förslaget att överlämna läroboksgranskningen
åt en fristående nämnd. Önskvärt vore att i granskningsnämnden
inginge en representant för den fria folkbildningsverksam
-
21
Kungl. Maj ds proposition nr 97.
heten. Denna representation borde lättast kunna ordnas genom att en av
de fyra lekmännen företrädde folkbildningsarbetet. Granskning på manuskriptstadiet
borde icke förekomma. Undervisningsmateriel borde granskas
i likhet med läroböckerna.
Jordbrukarungdomens förbund har i särskilt, av de samverkande bildningsförbunden
överlämnat yttrande erinrat om kommitténs uttalande, att
allmänhetens möjligheter till insyn i och kontroll över läroboksgranskningen
bleve mindre än för närvarande genom arbetets förläggande till ett ämbetsverk,
samt framhållit, att så stor betydelse icke behövde tillmätas dessa
hänsyn för allmänhetens uppfattning. Allmänhetens inflytande kunde knappast
bli mindre i skolöverstyrelsen än i läroboksnämnden.
Målsmännens riksförbund anför, att förslaget om granskningens organisation
innebure en rationalisering, vilken gjorde läroboksnämnden till ett
mera effektivt instrument för läroboksgranskningen än hittills. Förbundet
hälsade med särskild tillfredsställelse, att den psykologiska forskningen genom
en egen representant inom läroboksnämnden i större utsträckning än
hittills finge tillfälle att framlägga sina speciella synpunkter på läroböckernas
förbättring. Förslaget till positiva insatser hälsades av förbundet
med tillfredsställelse.
Svenska bokförläggareföreningen har anfört, bland annat, följande.
Den hittillsvarande granskningsnämnden hade i sin verksamhet visat förståelse
för en sund utveckling på läroboksområdet. Det vore därför ägnat
att inge allvarliga betänkligheter, om i fortsättningen ett strängare restriktivt
förfarande skulle tillämpas enbart grundat på en strävan att minska
antalet böcker. För en utomstående föreiölle det vara en naturlig och självklar
anordning, att böcker, avseende under skolöverstyrelsen stående skolor,
granskades inom skolöverstyrelsen. Detsamma gällde givetvis beträffande
yrkesöverstyrelsen. Föreningen ställde sig avvisande till förslaget, att
i nämnden skulle ingå en särskild representant för den psykologiska sakkunskapen.
Den mera ingående psykologiska orientering, som i vissa fall
kunde befinnas erforderlig för bedömandet av läroböcker, kunde tillhandahållas
nämnden genom förmedling av statens psykologisk-pedagogiska institut.
Antalet ledamöter kunde då minskas med två: den psykologiskt sakkunnige
och en lekmannarepresentant.
Vad anginge de positiva uppgifter, som kommittén föreslagit, ansåge föreningen,
att kontakten med den vetenskapliga forskningen borde förmedlas
genom statens psykologisk-pedagogiska institut och att kontakten med den
utländska utvecklingen beträffande läroböcker borde åstadkommas genom
samarbete med pedagogiska biblioteket. Beträffande den föreslagna periodiska
publikationen ansåge föreningen det vara fördelaktigare att överenskomma
med en eller flera pedagogiska tidningar eller tidskrifter om att
visst utrymme skulle stå till nämndens disposition för meddelanden rörande
läroboksförteckningen och för inlägg av annat slag i läroboksfrågor.
Det vore icke behövligt eller önskvärt, att nämnden eller dess sekreterare
betungades med att ge råd och anvisningar rörande planläggningen av en
bok. Detta skulle innebära överflyttning av en väsentlig del av förlagens
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
verksamhet till nämnden. Av samma anledning avstyrkte föreningen förslagen
om författaruppdrag och om pristävlingar.
Granskning av lärobok borde, såsom kommittén föreslagit, ske i korrektur
eller färdigställt skick, däremot ej i manuskript.
Enligt föreningens mening hade kommittén å ena sidan överbetonat
bristerna i fråga om läroböckernas kvalitet och ändamålsenlighet samt å
andra sidan ej tillräckligt beaktat läroboksförfattarnas och förlagens bemödanden
att successivt avhjälpa de faktiska bristerna.
Departementschefen. Frågan om granskningsarbetets förläggning har bedömts
olika. Lärobokskommittén anser, att detta arbete bör som hittills
utföras av en fristående nämnd, medan från flera håll, bland andra skolöverstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning samt det utskott inom
1945 års riksdags första kammare, som behandlade då inom kammaren
väckt motion om läroboksfrågan, anförts, att granskningen lämpligen borde
förläggas till skolöverstyrelsen. Inom överstyrelsen kunde då organiseras
en särskild nämnd under högsta ledning av överstyrelsens chef. Skolöverstyrelsen
själv är, som sagt, närmast benägen för den senare anordningen,
särskilt med hänsyn till den utvidgning av nämndens uppgifter, som kommittén
föreslår och som enligt överstyrelsens mening avser angelägenheter,
vilka höra till överstyrelsens ämbetsområde och befogenheter. Det är uppenbart,
att med tanke på den synnerligen viktiga roll, läroböckerna spela vid
skolundervisningen, de spörsmål, som avse dessa böcker, måste vara av det
största intresse för det ämbetsverk, som har ledningen av skolväsendet
till sin uppgift, och det synes mig likaledes uppenbart, att åt skolöverstyrelsen
bör i tillräcklig utsträckning givas tillfälle att göra sitt inflytande
gällande i fråga om läroböckers tillkomst, användning m. m. Att uppfylla
de krav, som överstyrelsen i detta hänseende måste ställa, på det sätt överstyrelsen
nu synes tänka sig, eller genom att överflytta läroboksgranskningen
till överstyrelsen, är givetvis möjligt och kan motiveras ur vissa
synpunkter. Alen skäl till tveksamhet finnas också. En dylik överflyttning
skulle medföra en ej oväsentlig utökning av ett ämbetsverk, som redan nu
måste betecknas som mycket stort. Och därtill kommer, att den statliga
granskningsnämnden under ett antal år fungerat och enligt vittnesbörd från
olika håll på ett förtjänstfullt sätt fyllt sin uppgift. Att nu bryta kontinuiteten
i granskningsarbetet skulle av flera skäl knappast kunna lända saken till
nytta, och jag kan därför ej tillstyrka, att granskningen förlägges till skolöverstyrelsen.
Å andra sidan är det självklart, att överstyrelsen icke kan
skjutas åt sidan vid lösningen av dessa frågor, och det återstår alltså att
överväga, vilken form överstyrelsens medverkan härutinnan bör givas.
Hittills har överstyrelsen haft att pröva nämndens beslut om uppförande
eller uteslutande av lärobok. Skolöverstyrelsen har således ej deltagit i den
förberedande granskningen inom läroboksnämnden utan medverkat vid frågornas
avgörande först sedan nämnden fattat sin ståndpunkt, men då —
23
Kumjl. May.ts proposition nr 97.
bortsett från eventuella besvär — med slutgiltig myndighet. Lärobokskommittén
har uttalat sig för en sådan ändring härutinnan, att nämndens underställningsskyldighet
skulle upphöra. I stället har kommittén tänkt sig
att överstyrelsen skulle genom två av sina ledamöter bliva permanent representerad
i nämnden. Kommitténs förslag, åt vilket jag ger min anslutning,
ger skolöverstyrelsen möjlighet att på ett direkt och ingående sätt följa
granskningen av en lärobok allt ifrån början och jämväl att under arbetets
gång göra sitt inflytande gällande. Överstyrelsens prövningsrätt skulle visserligen
därigenom upphöra, men det förefaller mig, som om överstyrelsens
inflytande knappast skulle i realiteten minskas, om än dess befogenhet
formellt skulle begränsas. Härtill kommer den reservationsrätt med ty åtföljande
möjlighet till hänvändelse till vederbörande överstyrelse — för
överstyrelsen jämväl till Kungl. Maj:t — som enligt kommitténs förslag
skulle stå nämndens ledamöter till buds.
Kommittén har föreslagit en liknande anordning i fråga om överstyrelsen
för yrkesutbildning, som föreslås få en representant i nämnden.
Detta förslag förutsätter emellertid, att de läroböcker, som användas vid
läroanstalter under överstyrelsens för yrkesutbildning inseende och som
hittills ej granskats av läroboksnämnden, skola undergå samma granskningsförfarande
som övriga läroböcker. Kommittén har föreslagit en sådan
ordning, medan överstyrelsen för yrkesutbildning bestämt avstyrkt
granskning av här ifrågavarande böcker. Även skolöverstyrelsen har
här intagit en avvisande hållning. För min del är jag benägen att i detta
avseende följa de båda överstyrelserna. Yrkesskolväsendet är för närvarande
statt i stark utveckling, ett förhållande, som återspeglas även på läroboksområdet.
Med hänsyn till de olägenheter av en central granskning, som
framhållits av yrkesundervisningens målsmän och som nog delvis sammanhänga
med nyssberörda utveckling, är jag ej beredd att nu förorda, att
läroboksnämndens granskning utvidgas till att omfatta jämväl läroböcker,
som användas vid här ifrågavarande läroanstalter. Åtskilliga av de vid
dessa läroanstalter använda läroböckerna torde för övrigt, enligt vad som
framgår av yttrandena, vara sådana, som äro i bruk vid läroverk och således
redan undergått granskning. Min ståndpunkt i detta hänseende innebär,
att någon representant för överstyrelsen för yrkesutbildning icke
skulle förekomma inom nämnden.
Kommittén har, såsom jag i det följande får tillfälle att ånyo omnämna,
berört frågan om en utsträckning av läroboksgranskningen även till andra
skolformer men har ej ansett, att dess förslag härutinnan skulle påverka
nämndens sammansättning.
Kommittén föreslår fyra lekmannarepresentanter i nämnden med hänsyn
till den föreslagna ökade fackrepresentationen genom tre ledamöter av överstyrelserna.
Den pedagogiska representationen skulle omfatta — utom de
Ire överstyrelseledamöterna — tre lärarrepresentanter och en lärare-psyko
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
log. Uteslutes representanten för överstyrelsen för yrkesutbildning, behöves
ej heller plats i nämnden för en representant för läroanstalter för yrkesutbildning.
Läroboksnämnden har ansett, att den pedagogiska representationen
är alltför svag, och nämnden föreslår därför två representanter för den
högre undervisningen och två för den lägre jämte en representant för yrkesutbildningen.
Den psykologiskt utbildade representanten skulle utbytas mot
en vid förefallande behov tillkallad expert. Statskontoret slutligen vill
minska antalet ledamöter i nämnden genom att ersätta den psykologiske
fackmannen med tillkallad expert och begränsa antalet lekmän till tre.
I fråga om antalet lekmän är jag benägen att ansluta mig till kommitténs
förslag och tillstyrker alltså detta förslag.
Läroboksnämndens förslag om ökad lärarrepresentation kan jag däremot
ej biträda. Lärarrepresentanterna böra ju närmast företräda de pedagogiska
synpunkterna, och samma uppgift fylles ju även av skolöverstyrelsens
båda representanter. I nder sådana omständigheter torde det icke vara
nödvändigt att insätta fyra hirarrepresentanter i nämnden. Det från olika
håll vitsordade behovet av förstärkning av nämnden med speciell psykologisk-pedagogisk
sakkunskap bör enligt min mening tillgodoses. Den psykologiske
fackmannen torde, för att kunna fylla sin uppgift, behöva ständigt
deltaga i nämndens arbete och bör därför enligt min mening vara ledamot
av nämnden.
Då mitt ställningstagande i fråga om en utökning av området för läroboksgranskningen
icke synes böra föranleda någon ändring i avseende på
sammansättningen av nämnden, bör denna enligt min mening alltså bestå
av fyra lekmän, av vilka en skulle vara nämndens ordförande, två representanter
för skolöverstyrelsen (en för dess läroverksavdelning och en för
dess folkskolavdelning), en psykologisk-pedagogisk fackman, en lärare, representerande
de högre skolorna, och en lärare, representerande de lägre
skolorna, eller tillhopa nio ledamöter. Suppleanter för dessa ledamöter böra
utses som nu. Lärobokskommittén har velat giva suppleanterna för lärarledamöterna
en mer aktiv uppgift genom att föreslå, att de skulle få ständigt
deltaga i ärendenas behandling utan att dock ha rösträtt. Förslaget,
som tydligen vid sitt realiserande medför vissa kostnader, synes mig värt
beaktande och bör kunna bidraga till att göra nämndens arbete mer
effektivt.
Kommittén diskuterar även frågan, huruvida nämndens granskning bör
utsträckas till att gälla andra läroanstalter än dem, som för närvarande
skola använda granskade läroböcker. I sådant hänseende nämner kommittén
skolor för yrkesutbildning, folkhögskolor, folk- och småskoleseminarier
jämte deras övningsskolor samt vissa militära skolor. Jag har redan avböjt
kommitténs förslag i vad det avser granskning av yrkesutbildande skolors
läroböcker. Beträffande folkhögskolorna biträder jag kommitténs avstyrkande
mening. Detsamma gäller folk- och småskoleseminarier. Vad åter
25
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 97.
angår dessa utbildningsanstalters övningsskolor, har kommittén velat inordna
dem bland de läroanstalter, vilka måste använda granskade läroböcker,
med rätt för övningsskolorna att efter medgivande av nämnden
få i försökssyfte använda böcker, som ej uppförts på läroboksförteckningen.
Skolöverstyrelsen, som synes hava godtagit förslaget i vad det avser att
hänföra övningsskolorna till de läroanstalter, vilka skola använda granskade
läroböcker, har däremot ej tillstyrkt förslaget i övrigt liksom ej heller
kommitténs motsvarande förslag i fråga om provårsläroverken och uttalar
sig för att överstyrelsen själv må få fatta beslut om dylik prövning vid olika
slag av skolor. Jag finner överstyrelsens ståndpunkt riktig. Det är uppenbart,
att frågan om anordnande av prov med läroböcker, som ej uppförts på
läroboksförteckningen, i själva verket är av så exklusivt pedagogisk natur,
att anordnandet och ledningen av proven böra förbehållas den övervakande
och ledande myndigheten, som måste förutsättas äga större förutsättningar
i detta avseende än nämnden. Givetvis bör det vara nämnden obetaget att.
om nämnden med hänsyn till sin granskningsverksamhet finner behov av
sådan prövning i något fall föreligga, framlägga förslag härom till skolöverstyrelsen.
Vad till slut angår granskningen av de vid militära skolor använda läroböckerna
av icke militär natur, synas de militära myndigheter, som yttrat
sig över lärobokskommitténs betänkande, icke motsätta sig kommitténs förslag
om granskning med undantag av chefen för flygvapnet, som ej önskar
granskningstvång men väl anser det vara lämpligt, att lärobok må kunna
remitteras till nämnden för granskning. Chefen för marinen tillstyrker
granskning men ifrågasätter, att en militärt erfaren person, t. ex. en av de
civila studierektorerna, må vid granskningen ingå i nämnden. De militära
skolor, om vilka här är fråga, torde ännu icke ha blivit slutgiltigt organiserade,
och undervisningen i civila ämnen har knappast funnit sin slutliga
form. Man synes därför böra avvakta utvecklingen på detta område, och
jag kan därför ej tillstyrka kommitténs förslag i förevarande hänseende.
Däremot vill jag upptaga chefens för flygvapnet förslag om rätt för vederbörande
militäre chef att till nämnden överlämna en lärobok för granskning,
varvid en representant för försvaret skulle äga rätt att deltaga i
granskningsarbetet. Förslaget är enligt min mening lämpligt.
Kommittén önskar vidare, att vid skolorna förekommande s. k. åskådningsmateriel
skall granskas i likhet med läroböckerna, och erinrar om den
uppgift i sådant hänseende, som skolöverstyrelsen tidigare haft men som
upphört av ekonomiska skäl. Granskningen kunde förläggas antingen till
skolöverstyrelsen eller till nämnden. Skolöverstyrelsen omnämner i sitt
utlåtande, att överstyrelsen på uppdrag av Kungl. Maj:t för närvarande
är sysselsatt med att upprätta eu förteckning över åskådningsmateriel för
folk- och småskolor, och tillstyrker, att en dylik förteckning måtte utarbetas
även för högre skolor. Dylika förteckningar — avseende såväl lägre
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 97.
som högre skolor — äro otvivelaktigt till gagn för skolundervisningen.
Enligt min mening är det ur praktisk synpunkt lämpligt, att hithörande
angelägenheter handhavas av överstyrelsen.
Lärobokskommittén har angivit åtskilliga uppgifter av positiv art, som
enligt kommitténs mening i fortsättningen borde åligga läroboksnämnden.
Kommittén nämner kontakt med den vetenskapliga forskningen, med utvecklingen
på de olika ämnesområdena och med den utländska utvecklingen,
utgivandet av en periodisk publikation för läroboksfrågan, rådgivande funktion
för nämnden, initiativ till författandet av läroböcker genom att uppmana
lämpliga personer att författa eller omarbeta läroböcker och genom
att anordna pristävlingar samt åtgärder för praktisk prövning av läroböcker,
innan nämnden tagit definitiv ställning till deras godkännande.
Det är möjligt, att flera bland dessa uppgifter skulle, om de utfördes,
kunna verksamt bidraga till ett gott resultat av nämndens arbete. I detta
sammanhang torde jag dock ej behöva gå närmare in på förslagen med ett
par undantag. Jag vill blott påpeka, att om nämndens intresse aktivt inriktas
jämväl på dessa områden, dess arbetsmängd givetvis blir större och
ökade kostnader bliva följden.
Mera direkta kostnader skulle föranledas av förslagen om kontakt med
utlandet, främst genom inköp av utländsk lärobokslitteratur, om vidgning
av de ämnessakkunnigas uppgifter till att mera ingående följa utvecklingen
på deras ämnesområden samt om tidskrift för läroboksfrågan. Vad angår
den första frågan, vill jag, i likhet med vad kommittén själv gjort, erinra
om att pedagogiska biblioteket har till uppgift att anskaffa även
dylik litteratur. Jag finner liksom skolöverstyrelsen det lämpligare, att anskaffandet
av hithörande litteratur sker genom biblioteket, både för fullständighetens
skull och för att undvika dubbelköp. De ämnessakkunnigas
föreslagna ökade uppgifter torde ha betydelse för läroboksnämndens möjligheter
att fylla sina åligganden, och förslaget bör enligt min mening beaktas.
Beträffande tidskriften finner jag det sannolikt, att tillvaron av en
sådan regelbundet återkommande publikation kan verka i sin mån stimulerande
och intresserande på dem, som på ena eller andra sättet ha med
läroboksfrågan att göra. Men det förefaller mig, som om tidskriftens rayon
dock i längden skulle bliva tämligen begränsad. Då härtill kommer att det
av lärobokskommittén framhållna behovet av kontinuerliga meddelanden
om förändringar i läroboksförteckningen lämpligen torde kunna tillgodoses
på annat sätt, därest skolöverstyrelsens i dess utlåtande berörda planer på
att utgiva fortlöpande tjänstemeddelanden realiseras, är jag icke beredd
att tillstyrka kommitténs förslag om utgivande av en särskild lärobokstidskrift.
Jag torde i detta sammanhang få anmäla, att skolöverstyrelsen nyligen
begärt Kungl. Maj:ts medgivande att få utgiva en publikationsserie, vilken
i stort sett skulle innehålla, dels allmänna anvisningar och redogörelser i
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
pedogogiska och andra frågor, som överstyrelsen såsom ämbetsverk ansåge
sig böra lämna, dels tjiinstemeddelanden som borde och kunde expedieras
i denna ordning såsom cirkulär till läroverk, folkskolinspektörer eller skoldistrikt,
dels redogörelser för författningar och kommentarer till dylika,
dels förteckning över ledigförklarade tjänster, dels meddelanden rörande
viktigare beslut, viktigare utnämningar och förordnanden m. m., dels ock
råd och anvisningar i övrigt i syfte att minska antalet förfrågningar direkt
hos verket. Beträffande kostnaderna för publikationen har överstyrelsen
meddelat, att en byråsekreterare inom överstyrelsen komme att sköta det
löpande arbetet samt att särskilda medel därför endast erfordrades för
bestridande av trycknings- och distributionskostnaderna. Dessa beräknade
överstyrelsen till omkring 22 000 kronor per år. Denna kostnad motvägdes
emellertid av besparingar därigenom att exempelvis utgifter för tryckning
av vissa sammanställningar av föreskrifter och för stenciler m. m. komme
att nedbringas genom publikationens utgivande. Statskontoret har icke
haft något att erinra mot förslaget att utgiva en särskild publikationsserie
med av överstyrelsen angivet innehåll men har ansett riksdagens medverkan
vara erforderlig för ett bifall till framställningen. Då utgivandet av
en dylik publikation enligt min mening bland annat skulle främja strävandena
att förenkla och effektivisera förvaltningsförfarandet, är jag för egen
del beredd förorda förslaget. Därest riksdagen icke framställer erinran
häremot, torde Kungl. Maj:t framdeles vilja lämna skolöverstyrelsen det
begärda medgivandet. Läroboksnämnden torde, om ifrågavarande publikation
kommer till stånd, böra få disponera erforderligt utrymme i densamma.
En rätt stor uppmärksamhet har frågan om en allmän granskning av läroböcker
redan på manuskriptstadiet väckt. Frågan har sitt intresse i nu
förevarande sammanhang därigenom, att genomförandet av allmän dylik
granskning skulle, enligt vad kommittén påpekar, medföra en väsentlig
ökning av nämndens arbete och därmed av granskningskostnaderna. I likhet
med kommittén anser jag mig icke för närvarande böra ifrågasätta ett
generellt införande av manuskriptgranskning.
Kommittén har jämväl dryftat frågan om granskning av läseböcker och
övriga s. k. bredvidläsningsböcker. Enligt nu gällande bestämmelser upptagas
i läroboksförteckningen läseböcker i läroämnen, men det finns vid
sidan av dessa ett antal läseböcker, fungerande som bredvidläsningsböcker.
Kommittén har ansett, att granskningen av läroböcker i inskränkt bemärkelse
skulle omfatta dels läroböcker i egentlig mening, dels läseböcker i
läsämnen och att det borde ankomma på läroboksnämnden att avgöra,
vilka läseböcker som skulle betraktas som läroböcker och alltså underkastas
granskning. Jag vill i detta sammanhang erinra om den i 2 $ kungörelsen
den 14 juni 1040 (nr 292) angående statsbidrag för tillhandahållande
av fria läroböcker in. in. åt lärjungar vid folk- och småskolor givna
28
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 97.
bestämmelsen, att som villkor för statsbidrag skall gälla, att egentliga läroböcker
utlämnas som gåva och att därvid som egentliga läroböcker skola
betraktas för läsningens inlärande nödiga läseböcker i klasserna 1—3 axfolkskolan.
Skolöverstyrelsen menar, att endast egentliga läroböcker borde
uppföras på läroboksförteckningen. För min del anser jag, att i denna
förteckning böra uppföras egentliga läroböcker men även sådana läseböcker,
som enligt nyssnämnda författningsbestämmelse skola betraktas som
egentliga läroböcker. Vad beträffar andra läseböcker än dessa finner jag, i
anslutning till vad skolöverstyrelsen anfört, lämpligt, att en särskild förteckning
över dylika böcker genom läroboksnämndens försorg utarbetas för
att tjäna som vägledning för skolorna.
4. Anslagsberäkning.
I riksstaten för budgetåret 1947/48 är förslagsanslaget till Läroboksnämnden
uppfört med 11 400 kronor. Enligt nu gällande bestämmelser
äga ledamöter och suppleanter i nämnden uppbära dagarvode i enlighet
med kommittékungörelsen jämte ersättning för mistade löneförmåner under
eventuell tjänstledighet för uppdragets fullgörande samt därtill — om de
äro bosatta utanför Stockholm — rese- och traktamentsersättning enligt
allmänna resereglementet. Antalet sammanträdesdagar i nämnden för år må
icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överstiga femtio. Ersättningarna utgå
endast i den omfattning tillgängliga anslagsmedel härtill lämna tillgång,
och anslaget får icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd överskridas.
Lärobokskommittén framhåller beträffande behovet av anslag för granskningsnämndens
verksamhet, att nämndens arbetsmängd komme att vid
bifall till kommitténs förslag starkt ökas, vilket skulle medföra ökade kostnader.
Kommittén har beräknat kostnaderna till följande belopp:
Sekreterare ......................................... kronor 15 144
Biträde............................................. » 3 600
Fasta årsarvoden m. m. . ............................. » 12 720
Sammanträdeskostnader.............................. » 4 000
Resor och traktamenten .............................. » 500
Expertgranskning.................................... » 7 000
Expenser ........................................... » 2 500
Utländsk litteratur................................... » 500
Periodisk publikation ................................ » 5 480
Summa kronor 51 444.
Kommittén har i enlighet härmed föreslagit, att förenämnda anslag måtte
från och med budgetåret 1948/49 höjas till 51 500 kronor.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
Beträffande beräkningen av de olika posterna inhämtas av betänkandet
i huvudsak följande.
Sekreteraren. Kommitténs förslag innebär, att sekreteraren hos
läroboksnämnden, som hittills varit deltidsanställd, skulle bliva heltidsanställd
med rätt att från anslaget till nämnden återfå mistade löneförmåner.
Till stöd för förslaget anför kommittén.
Sekreteraren i den hittillsvarande läroboksnämnden är deltidsanställd
mot ett årligt arvode av för närvarande 2 500 kronor (före 1 juli 1940 2 000
kronor). Hans uppgifter fixeras i den kungl. kungörelse, som reglerar läroboksnämndens
arbete, till att mottaga och diarieföra inkommande ärenden,
bereda och föredraga ärenden inför nämnden och föra nämndens protokoll
samt företaga av nämnden beslutade utredningar och verkställa expedierandet
av nämndens beslut. Dessa i och för sig omfattande uppgifter
ställa stora krav på vederbörande, inte minst uppgiften att bereda ärendena,
vari infattas primärgranskning, kontakt med experter, förhandlingar
med förlag m. m. En huvuduppgift har varit att redigera läroboksiörteckningen.
Till sekreterarens uppgifter hör också att föra nämndens räkenskaper,
utbetala arvoden till ledamöter och granskare m. m.
Sekreteraren bär också måst utföra åligganden, som annars bruka hånvisas
till speciell personal, såsom maskinskrivning, paketsändning m. m.,
enär nämndens begränsade tillgångar endast undantagsvis medgivit anlitande
av särskilt biträde för dylika sysslor.
Redan med de uppgifter, som instruktionsenligt förelegat, har sekreterarens
arbetsbörda varit mycket stor och det arvode, som stått till förfogande,
ingalunda svarat mot arbetsprestationen.
Den av kommittén föreslagna utvidgade granskningen kommer att medföra
betydligt vidgade arbetsuppgifter för sekreteraren. Dels torde antalet
ärenden bli väsentligt större, dels avses varje ärende bli föremål för mera
ingående handläggning. Ett viktigt sekreteraråliggande blir i fortsättningen
liksom hittills att handha kontakten och förhandlingarna med gransknmgsexperterna
och uppgöra planen för böckernas remiss till dessa, sedan sekreteraren
själv företagit primärgranskning. I vissa fall, särskilt när det gäller
nya upplagor av förut granskade böcker, bör sekreterarens granskning
kunna vara tillfyllest för nämndens beslut.
Nämndens priskontrollerande verksamhet har i hög grad vilat på sekreteraren,
som haft att sköta förhandlingarna med förlagen. Det kan väntas,
att denna uppgift kommer att bli mera krävande vid en återgång till normala
förhållanden med den allmänna priskontrollens bortfall, varvid förlagen
sannolikt bli mindre villiga att böja sig för nämndens förslag till
prissättning än hittills.
Kommittén påpekar, att till de uppgifter, som hittills ålegat sekreteraren,
skulle vid genomförande av kommitténs förslag komma flera nya.
Det blir närmast sekreterarens uppgift att hålla kontakt med den vetenskapliga
utvecklingen, följa läroboksutvecklingen i utlandet, göra inköp av
utländska läroböcker och redigera eventuell periodisk publikation, som delger
fackmän och allmänhet erfarenheter från och uppslag i Iäroboksarbetet.
l)et blir sålunda närmast på sekreteraren det ankommer att genomföra de
olika initiativ, varom talats i det föregående under rubriken »Positiva upp
-
30
Kungl. Maj:ts -proposition nr 97.
gifter». Dessa olika uppgifter kunna väntas bil krävande. Granskningsorganet
behöver därför till sekreterare en kunnig pedagog med gott administrativt
handlag. Arbetsbördan blir efter allt att döma så stor, att vederbörande
uteslutande måste ägna sig åt sekreteraruppgiften.
Kommittén föreslår, att sekreteraren i det framtida granskningsorganet
blir heltidsanställd. Det torde emellertid icke vara lämpligt, att sekreteraruppdraget
blir en stadigvarande syssla. Tvärtom synes det kommittén angeläget,
att det ges möjlighet till regelbunden förnyelse på denna post,
vilket kan ske genom att sekreterarens anställningstid begränsas till viss
tid, förslagsvis sex år. Härigenom skulle man vinna, att läroboksgranskningen
med jämna mellanrum kunde tillföras friska impulser från den pedagogiska
utvecklingens fält genom att nya pedagoger inträdde som sekreterare
och efter avslutad sexårsperiod återginge till sin pedagogiska gärning.
Med hänsyn till en sådan cirkulation på sekreterarposten förefaller det
lämpligt, att lönen ej fixeras till viss summa utan konstrueras så, att vederbörande
får ersättning för mistad arbetsförtjänst och därutöver ett visst
arvode per arbetsdag, t. ex. enligt kommittékungörelsen åtta kronor per dag
att utgå under 300 dagar. Ett sådant smidigare lönesystem skulle möjliggöra
obundenhet vid tillsättandet av sekreterarposten, till vilken den lämpligaste
personen alltid kunde kallas oavsett hans löneställning.
Kommittén gör en närmare beräkning av kostnaderna för sekreteraren
och utgår därvid från avlöningen åt en läroverksadjunkt i Stockholm, vilken
— inräknat åren 1947/48 gällande tillägg — uppgår till 12 744 kronor
för år. Härtill skulle komma arvode enligt gällande kommittékungörelse
med 8 kronor för dag under 300 dagar för år, eller 2 400 kronor. Hela
kostnaden för sekreteraruppdraget skulle således bliva 15 144 kronor.
Biträde. I anslutning härtill framhåller kommittén, att för att det
skisserade utvidgade granskningssystemet skulle fungera tillfredsställande,
sekreteraren vid sin sida behövde ett heltidsanställt biträde, kunnigt i
maskinskrivning och stenografi, som samtidigt kunde utföra andra förekommande
sysslor, hjälpa till vid ordnandet av det växande läroboksarkivet
m. m. Bortsett från sekreterarens i och för sig stora arbetsbörda
måste det principiellt betecknas som olämpligt, om den högt kvalificerade
sekreterarens arbetskraft skulle utnyttjas för sådana sysslor som de här
nämnda.
Arvodet till biträdet skulle utgå med 300 kronor för månad, eller med
3 600 kronor för år.
Fasta årsarvoden. Kommittén föreslår med hänsyn till den
ökning av arbetet i nämnden, som vore att vänta på grund av kommitténs
förslag, att ledamöterna skulle erhålla fasta årsarvoden i stället för dagarvoden
för s. k. hemarbetsdagar, eller ordföranden 2 000 kronor och varje
ledamot 1 000 kronor. Tillhopa skulle dessa uppgå till 12 000 kronor. Härtill
skulle komma dagarvode till arbetande suppleant med 8 kronor under
30 hemarbetsdagar, eller tillsammans 720 kronor, alltså inalles 12 720
kronor.
31
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 97.
Sammanträdeskostnader. Kommittén föreslår vidare, att till
ledamöter och suppleanter skulle som hittills utgå dagarvoden för nämndens
sammanträden enligt bestämmelserna i gällande kommittékungörelse.
Kommittén har räknat med i genomsnitt 30 sammanträden för år. Antalet
beslutande ledamöter i nämnden hade föreslagits till elva samt därtill tre
arbetande suppleanter, d. v. s. fjorton personer. Av dessa borde representanterna
för skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning ej tagas
med i beräkningen, enär dessas närvaro vid sammanträden borde räknas
som del av deras ordinarie tjänstgöring. Om man alltså räknade med elva
ledamotsarvoden om 10 kronor såsom genomsnittsbelopp samt därtill 8
kronor som ordförandetillägg, bleve kostnaden för sammanträde 118 kronor.
De årliga (maximala) sammanträdeskostnaderna skulle således vid
trettio sammanträden bli 3 540 kronor. Härtill borde läggas ett belopp, avseende
ersättning för mistad arbetsförtjänst i de fall, då ledamot måste
avstå lön för att kunna deltaga i sammanträde under dagen. En summa
för detta ändamål torde ej behöva överstiga 500 kronor. Sammanlagda
kostnaderna för sammanträden bleve alltså högst 4 000 kronor.
Resor och traktamenten. Resekostnader och traktamenten
utöver de egentliga sammanträdeskostnaderna hade enligt kommittén hittills
uppgått till i genomsnitt 250 kronor. Då kommittén väntade, att landsortens
representation skulle komma att i framtiden bli starkare än hittills,
borde man räkna med 500 kronor för detta ändamål.
Expertgranskning. Anslaget till arvoden åt experter måste på
grund av granskningens ökade omfattning och grundlighet samt behovet
av högre arvoden åt experterna höjas betydligt, enligt kommitténs förslag
till 7 000 kronor.
Expenser. Utgifterna för expenser hade tidigare uppgått till drygt
3 300 kronor för år. Inbesparingar i detta hänseende kunde ske dels genom
beviljande av tjänstebrevsrätt för nämnden, dels genom anställande av biträde
åt sekreteraren. Kommittén föreslår för expenser tillhopa 2 500
kronor.
Utländsk litteratur. Periodisk publikation. Till
inköp av utländsk litteratur beräknar kommittén 500 kronor och för utgivande
av en tidskrift för läroboksfrågor sammanlagt 6 980 kronor eller
efter frånräknande av beräknade inkomster genom försäljning av tidskriften
ett nettobelopp av 5 480 kronor.
Statskontoret har i sitt remissyttrande förklarat sig icke hava något
att erinra mot vad kommittén anfört beträffande ersättning till sekreterare
och ledamöter i nämnden. Ä biträdet för skriv- och kontorsgöromål borde
bestämmelserna i den för sådan personal fastställda befordringsgången tilllämpas.
32
Kungl. l\[aj:ts proposition nr 97.
Departementschefen. Sekreteraren i den hittillsvarande läroboksnämnden
är deltidsanställd mot ett årligt arvode av 2 500 kronor. Enligt kommitténs
förslag skulle sekreteraren i det framtida granskningsorganet bliva
heltidsanställd och efter förslagsvis sex års tjänstgöring utbytas mot annan
person. Motiveringen för sekreterarens heltidsanställning är det betydligt
ökade arbete, som genomförandet av kommitténs förslag skulle ålägga
honom. Begränsningen av hans tjänstetid åter motiveras av önskan att åt
läroboksnämnden giva friska impulser och uppslag. Sekreterarens arbetsbörda
har växt högst väsentligt under de år, läroboksnämnden
arbetat. Det synes mig uppenbart, att det ej är möjligt för en sekreterare
att i längden utföra sitt arbete inom läroboksnämnden vid sidan
av tjänst med oavkortad tjänstgöringsskyldighet. Jag är således ense med
kommittén om behövligheten att förbättra sekreterarens arbetsförhållanden.
I det föregående har jag emellertid i flera avseenden förordat en begränsning
i fråga om läroboksnämndens arbetsuppgifter i förhållande till
kommitténs förslag. Under sådana omständigheter är jag icke beredd att
nu tillstyrka, att till nämnden knytes en heltidsanställd sekreterare. Men
då jag finner det erforderligt, att sekreteraren, som i regel bör vara lärare,
kan ägna betydligt mera tid än nu åt sitt sekreteraruppdrag, vill jag föreslå,
att den lärare, som förordnas att vara läroboksnämndens sekreterare,
erhåller tjänstledighet från högst hälften av sin lärartjänstgöring, med rätt
att åtnjuta ersättning för de löneförmåner, han i anledning av ledigheten
maste avsta. Kostnaden härför torde med utgångspunkt från kommitténs
beräkningar kunna uppskattas till 6 400 kronor för år. Utöver ersättning
för mistade avlöningsförmåner torde i anslutning till kommitténs förslag
till sekreteraren böra utgå arvode med 2 fOO kronor för år, beräknat efter
ett dagarvode om 8 kronor under 300 dagar för år.
Med anledning av kommitténs förslag om en medelsanvisning av 3 600
kronor för ar till avlönande av ett heltidsanställt biträde åt sekreteraren
förordar jag, att ett belopp av 3 000 kronor beräknas till bestridande av
utgifter för renskrivning in. m.
Kommitténs förslag att införa fasta årsarvoden till läroboksnämndens
ordinarie ledamöter i stället för såsom nu ersättning enligt kommittékungörelsen
för s. k. hemarbetsdagar anser jag mig böra tillstyrka. Med hänsyn
till den begränsning, som jag förordat av nämndens arbetsuppgifter i
förhallande till kommitténs förslag, torde emellertid en viss minskning av
de av kommittén föreslagna årsarvodenas belopp — 2 000 kronor åt ordföranden
och 1 000 kronor åt envar av nämndens övriga ledamöter — vara
påkallad. Jag förordar, att årsarvodet åt ordföranden bestämmes till 1 608
kronor för år och årsarvodet åt envar av nämndens övriga åtta ordinarie
ledamöter till 804 kronor för ar. Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit
skulle kostnaderna för årsarvodena uppgå till 8 OfO kronor.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
I övrigt torde såväl nämndens ordinarie ledamöter som suppleanter
böra äga uppbära ersättning för uppdragets fullgörande enligt de grunder,
som enligt kommittékungörelsen gälla, då ersättning för kommittéuppdrag
bestämts i form av dagarvode, dock att i enlighet med kommitténs förslag
dagarvode för sammanträdesdag icke torde böra tillkomma ledamot, som
utsetts såsom representant för skolöverstyrelsen. Resekostnads- och traktamentsersättningar
torde därvid liksom nu böra utgå enligt rese- och traktamentsklass
I A. Vad jag sålunda förordat synes endast i ett avseende avvika
från kommitténs förslag. Enligt mitt förslag skulle nämligen samtliga
suppleanter äga uppbära dagarvode för hemarbetsdagar, medan kommittén
synes ha avsett, att dagarvode i dylikt avseende endast skulle utgå till
lärarrepresentanternas suppleanter. Något bärande skäl för en dylik begränsning
torde knappast kunna anföras.
Vid sina kostnadsberäkningar har kommittén ansett sig böra räkna med
ett behov av genomsnittligt minst 30 sammanträden per år med nämnden i
dess helhet. Med hänsyn till den av mig förordade begränsningen av nämndens
arbetsuppgifter i förhållande till kommitténs förslag torde man kunna
räkna med något lägre antal sammanträden per år eller 25. Med utgångspunkt
härifrån torde kostnaderna kunna uppskattas till 3 500 kronor för
dagarvoden, till 400 kronor för ersättningar för mistad arbetsförtjänst och
till 400 kronor för resekostnads- och traktamentsersättningar. För nämnda
ändamål beräknar jag alltså sammanlagt 4 300 kronor.
Utgifterna för arvoden till granskningsexperter ha enligt kommitténs
uppgift under åren 1940—1945 uppgått till i genomsnitt 1 750 kronor för
år. Kommittén framhåller, att detta belopp måste anses vara alldeles för
lågt och att läroboksnämnden haft stora svårigheter att få kvalificerade
granskare för de arvoden, som kunnat givas. I flera fall sägas experter ha
avsagt sig sitt uppdrag för det låga arvodets skull. Jag är i likhet med
kommittén övertygad om att en väsentlig höjning av de för expertarvoden
avsedda medlen är nödvändig, om nämnden skall kunna rätt fylla sin uppgift.
Medelsbehovet härför, av kommittén beräknat till 7 000 kronor, torde
emellertid med hänsyn till att jag icke ansett mig böra förorda kommitténs
förslag att läroboksnämndens granskning skulle utvidgas till läroböcker,
som användas vid läroanstalter under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning,
böra uppskattas till något lägre belopp. Jag beräknar för ändamålet
5 500 kronor.
Till expenser torde i nära anslutning till kommitténs förslag böra beräknas
2 1)0)0 kronor.
Då jag, såsom jag förut antytt, icke är beredd att beräkna medel till
inköp av utländsk litteratur och till utgivande av en periodisk publikation,
skulle medelsbehovet för nämndens verksamhet enligt mina beräkningar
3 — Bihang till riksdagens ''protokoll 19^8. 1 samt. Nr 97.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
uppgå till sammanlagt 32 040 kronor eller i avrundat tal 32 000 kronor,
med vilket belopp förevarande anslag alltså bör uppföras för nästa budgetår.
Detta innebär en anslagshöjning med 20 600 kronor.
Jag torde i detta sammanhang få erinra om att läroboksnämnden författningsenligt
uppbär 25 kronor för varje lärobok, som insändes till nämnden
för granskning, vilket innebär en inkomst av omkring 1 500 kronor för år.
Därjämte inflyter ett mindre belopp för försäljning av läroboksförteckningen.
De nu nämnda inkomsterna skola av nämnden inlevereras till statskontoret.
Lärobokskommittén har diskuterat granskningsavgiftens storlek
men har icke ansett sig böra föreslå någon ändring beträffande avgiftens
belopp. Jag har icke heller för egen del funnit anledning föreligga att nu
ifrågasätta någon ändring i nämnda avseende.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Läroboksnämnden för budgetåret 1948/49 anvisa
ett förslagsanslag av................kronor 32 000.
Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan, förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. v. Krusenstjema.
Stockholm 1948 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
48040»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:138 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1948/49 till läroboksnämnden. a1 i texten