Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker
1949-03-04 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:102, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 102.
1
Nr 102.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om
sparbanker; given Stockholms slott den 4 mars 1949.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni
1923 (nr 286) om sparbanker.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Sven Andersson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås sådan ändring i sparbankslagen, att skyldighet för
sparbank att utfärda motbok icke skall föreligga i fråga om insättning å
s. k. sparklubbsräkning.
Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 102.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 102.
Förslag
till
lag angående ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286)
om sparbanker.
Härigenom förordnas, att 22—24 samt 31 §§ lagen den 29 juni 1923 om
sparbanker1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
22 §.
Sparbank må ej driva annan inlåningsrörelse
än å motboksräkning;
dock att sparbank må för fyllande av
tillfälligt penningbehov begagna kredit
å löpande räkning eller kreditivräkning
i riksbanken eller inländskt
bankbolag eller annorledes upptaga
lån.
En och samma insättares tillgodohavande
må icke annorledes än genom
upplupen räntas läggande till
kapitalet ökas utöver visst i reglementet
bestämt belopp, högst femtiotusen
kronor; dock må Konungens
befallningshavande, då särskilda skäl
därtill föranleda, meddela sparbank
tillstånd att i fråga om viss insättares
tillgodohavande höja det sålunda
bestämda beloppet.
Sparbank må ej driva annan inlåningsrörelse
än å motboksräkning
eller å räkning för medel, som sparbank
mottager under medverkan av
en för planmässigt sparande verksam
sammanslutning av insättare
(sparklubbsräkning); dock att sparbank
må för fyllande av tillfälligt
penningbehov begagna kredit å
checkräkning i riksbanken eller inländskt
bankbolag eller annorledes
upptaga lån.
En och samma insättares tillgodohavande
må icke annorledes än genom
upplupen räntas läggande till
kapitalet ökas utöver visst i reglementet
bestämt belopp, högst femtiotusen
kronor. Å sparklubbsräkning
må för en och samma insättare innestå
högst tretusen kronor. Konungens
befallningshavande må, då särskilda
skäl därtill föranleda, meddela sparbank
tillstånd att höja belopp, som
ovan angivits. Sådant tillstånd skall,
såvitt angår motboksräkning, avse
viss insättares tillgodohavande.
1 Senaste lydelse se beträffande 22 § 1943:361, beträffande 23 § 1946:398, beträffande 24 s
1940:454 samt beträffande 31 § 1937: 364.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 102.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Ej må---uppsägningstidens Ej må —---uppsägningstidens
utgång. utgång.
23 §.
Insättning i sparbank skall antecknas
i motbok. Motboken, som
skall vara försedd med ordningsnummer,
må ej vara ställd till innehavaren
eller eljest löpande; ej heller må
sparbanken träffa förbehåll, som
skulle medföra att betalning till annan
än rätt innehavare kunde av
sparbanken åberopas. I motboken
skall intagas erinran om att överlåtelse
bör till nye ägarens säkerhet
anmälas hos sparbanken. Har beträffande
de insatta medlens utbetalning
förbehåll gjorts, skall anteckning
därom ske i motboken. Vid motboken
skola vara fogade utdrag av denna
lag och sparbankens reglemente,
i vad de avse förhållandet mellan
sparbanken och insättare.
Då medel som insatts i sparbank
lyftas, skall anteckning därom ske i
motboken.
I fråga----särskilt stadgat.
24 §.
Omyndig må utan särskild tillåtelse
av förmyndaren förfoga över medel,
som den omyndige, efter det han fyllt
sexton år, själv insatt å motbok. Sådana
medel må ej från sparbanken
utbetalas till förmyndaren utan den
omyndiges samtycke. Har förmyndaren
erhållit överförmyndarens tillstånd
alt omhändertaga medlen och
därom hos sparbanken företett bevis,
äge den omyndige ej längre förfoga
iiver medlen. I fall, varom nu är sagt,
skall anteckning, att den omyndige ej
äger förfoga över innestående medel,
Insättning å motboksräkning skall
antecknas i motbok. Motboken, som
skall vara försedd med ordningsnummer,
må ej vara ställd till innehavaren
eller eljest löpande; ej heller må
sparbanken träffa förbehåll, som
skulle medföra att betalning till annan
än rätt innehavare kunde av
sparbanken åberopas. I motboken
skall intagas erinran om att överlåtelse
bör till nye ägarens säkerhet
anmälas hos sparbanken. Har beträffande
de insatta medlens utbetalning
förbehåll gjorts, skall anteckning
därom ske i motboken. Vid motboken
skola vara fogade utdrag av denna
lag och sparbankens reglemente,
i vad de avse förhållandet mellan
sparbanken och insättare.
Då medel å motboksräkning lyftas,
skall anteckning därom ske i
motboken.
I fråga---särskilt stadgat.
Omyndig må utan särskild tillåtelse
av förmyndaren förfoga över
medel, som den omyndige, efter det
han fyllt sexton år, själv insatt i sparbank.
Sådana medel må ej från sparbanken
utbetalas till förmyndaren
utan den omyndiges samtycke. Har
förmyndaren erhållit överförmyndarens
tillstånd att omhändertaga medlen
och därom hos sparbanken företett
bevis, äge den omyndige ej längre
förfoga över medlen. I fall, varom nu
är sagt, skall anteckning, att den
omyndige ej äger förfoga över inne
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
Nuvarande lydelse:
verkställas i den avräkningsbok, som
omförmäles i 31 §, så och i motboken,
när den nästa gång företes hos banken.
I fråga om medel, som stå under
förvaltning av förmyndare eller god
man efter vad i lagen om förmynderskap
är stadgat, må, utom såvitt
angår ränta som innestått kortare tid
än ett år, uttag utan överförmyndarens
tillstånd göras allenast såframt
förbehåll därom skett enligt 8 kap.
9 § andra stycket nämnda lag. överförmyndaren
äge när som helst förordna,
att förbehållet ej skall gälla.
Har sådant förordnande meddelats,
skall anteckning därom verkställas
såväl i avräkningsboken som i motboken.
överförmyndare, förmyndare
och god man äga på begäran erhålla
bevis angående beloppet av de medel,
som insättas eller innestå, så ock, om
meddelat tillstånd icke blivit använt,
intyg därom.
31
I stället —---- följande böcker:
kassabok, som---behåll
ningens
belopp;
avräkningsbok för insätta
r n a med upplägg för en var av
dem ävensom ett årligt sammandrag
av dessa avräkningar, skolande tillgodohavanden,
som för en och samma
insättare innestå å olika motböcker,
föras å skilda upplägg;
1 å n e b o k, som----av låne
räkningarna.
Därjämte skola---och slut.
Föreslagen lydelse:
stående medel, verkställas i den avräkningsbok,
som omförmäles i 31 §,
samt, såvitt angår medel å motboksräkning,
i motboken, när den nästa
gång företes hos banken.
I fråga om medel, som stå under
förvaltning av förmyndare eller god
man efter vad i lagen om förmynderskap
är stadgat, må, utom såvitt
angår ränta som innestått kortare tid
än ett år, uttag utan överförmyndarens
tillstånd göras allenast såframt
förbehåll därom skett enligt 8 kap.
9 § andra stycket nämnda lag. överförmyndaren
äge när som helst förordna,
att förbehållet ej skall gälla.
Har sådant förordnande meddelats,
skall anteckning därom verkställas
i avräkningsboken samt, beträffande
medel å motboksräkning, i motboken,
överförmyndare, förmyndare och god
man äga på begäran erhålla bevis
angående beloppet av de medel, som
insättas eller innestå, så ock, om meddelat
tillstånd icke blivit använt, intyg
därom.
§•
I stället---följande böcker:
kassabok, som---behåll
ningens
belopp;
avräkningsbok för insätta
r n a med upplägg för en var av
dem ävensom ett årligt sammandrag
av dessa avräkningar, skolande tillgodohavanden,
som för en och samma
insättare innestå å olika räkningar,
föras å skilda upplägg;
1 å n e b o k, som----av låne
räkningarna.
Därjämte skola---och slut.
5
Nuvarande
Sparbank skall —
ställas.
Styrelsen äger —
ker.
Kungl. Maj.ts proposition nr 102.
lydelse: Föreslagen lydelse:
---kan fast- Sparbank skall---kan fastställas.
— -— andra böc- Styrelsen äger —--andra böc
ker.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari
1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om befrielse för
sparbank från skyldigheten att utfärda motbok vid inlåning från medlemmar
i sparklubb samt anför därvid följande.
Enligt 22 § lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker må sparbank
ej driva annan inlåningsrörelse än å motboksräkning, dock att sparbank
må för fyllande av tillfälligt penningbehov begagna kredit å löpande räkning
eller kreditivräkning i riksbanken eller inländskt bankbolag eller annorledes
upptaga lån. I 23 § stadgas, att insättning i sparbank skall antecknas
i motbok och att, då medel som insatts i sparbank lyftas, anteckning
därom skall ske i motboken. I 24 § meddelas vissa föreskrifter angående förfoganderätten
över omyndigs i sparbank insatta medel, och 31 § innehåller
vissa föreskrifter rörande sparbanks bokföring.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 oktober 1948 har sparbanksinspektionen
hemställt om sådan ändring av sparbankslagen, att sparbankerna vid
bedrivande av inlåning genom sparklubbsrörelse befriades från tvånget att
utfärda motböcker till insättarna.
Över nämnda skrivelse ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av fullmäktige
i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, 1948 års sparbankssakkunniga
och svenska sparbanksföreningen.
I sin förenämnda skrivelse har sparbanksinspektionen till en början redogjort
för vad som vid förarbetena till respektive upphävandet av lagstiftningen
om erkända skatteförmedlingskassor förekommit rörande frågan
om lättnader i det för sparbankerna gällande motbokstvånget. (Jfr propositionerna
nr 17/1943 och 269/1946). Vidare har inspektionen erinrat om
att Kungl. Maj :t på därom av generalpoststyrelsen gjord framställning genom
beslut den 29 april 1938 medgivit att, då insättningar i postsparbanken
enligt sparavtal verkställdes genom sparklubb och liknande samman
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
7
slutning eller genom insältarens arbetsgivare eller då medel insattes för
sjömän av vederbörande rederi, postsparbanken finge tills vidare vara befriad
från i § 2 mom. 2 förordningen den 21 juni 1922 angående postsparbanken
stadgad skyldighet att vid första insättning utlämna motbok, utfärdad
till förmån för den, för vilken insättningen ägt rum.
Inspektionen har vidare anfört.
Frågan om lättnader i sparbankslagens bestämmelser om motbokstvång
har nu åter aktualiserats genom den intensifiering av sparklubbsrörelsen,
som för närvarande äger rum i samarbete med folkrörelsernas sparkampanj.
Ökningen av antalet medlemmar i sparklubbarna är redan på sina
håll mycket stor -— i en medelstor sparbank har en ökning från 4 324 till
över 8 000 medlemmar på cirka ett och ett halvt år redovisats — och kan
väntas fortsätta. Då det särskilt i dagens läge är angeläget, att denna rörelse
icke hämmas eller fördyras genom icke nödvändiga bestämmelser, synes
genomförandet av en lättnad i motbokstvånget med avseende på nämnda
rörelse icke längre böra uppskjutas.
Att för varje sparklubbsmedlem utfärda vanlig motbok, som skall företes
vid varje insättning och uttag, har visat sig vara ogenomförbart i praktiken.
Flera sparbanker tillämpa därför ett system, enligt vilket motboken utgöres
av en genomslagskopia till kontokortet, vilken kopia på baksidan är försedd
med utdrag ur sparbankslagen och sparbankens reglemente. Härmed
menar man sig formellt sett ha uppfyllt kravet på att insättning skall antecknas
i motbok, ehuru denna »bok» i realiteten icke är något sådant presentationspapper,
som motbok skall vara, eftersom kontokopian aldrig är
avsedd att utlämnas till insättaren. Dess enda funktion är således av rent
formell art. Systemet innebär ett slöseri med papper och tryckningskostnader
och även utrymme utan annan nytta av praktisk art än den rörelsefrihet
det skänker vid sparklubbsrörelsens handhavande.
I avvaktan på att enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande av chefen för finansdepartementet
tillkallade sakkunniga för översyn av sparbankslagen vid
genomförandet av sitt uppdrag även skola taga ställning till gällande bestämmelser
om sparbankernas inlåningsrörelse, torde den här ifrågasatta
lagändringen böra göras så kortfattad och litet ingripande som möjligt. För
att hålla verkningarna inom bestämda gränser och därigenom även underlätta
kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad torde det vara lämpligt alt
begränsa insättningarna å sparklubbsräkning, för vilken motbok ej skulle
behöva utfärdas, till högst 1 000 kronor för varje sparklubbsmedlem. I den
mån tillgodohavandet skulle komma att överskrida nämnda belopp, borde
således överföring ske av överskjutande belopp till vanlig motboksräkning.
Dylik överföring bör vara i överensstämmelse med det intresse, som bör
finnas hos sparbankerna, alt sparklubbsmedlem skall bliva en permanent
insättare med egen motbok.
Sparbanksinspektionen har vidare föreslagit en ändring av formell natur
i 22 § sparbankslagen, innebärande att uttrycket »löpande räkning eller
kreditivräkning» ersättes med ordet »checkräkning».
Av remissinstanserna ha fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret
samt länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus
län förklarat sig tillstyrka sparbanksinspektionens framställning eller lämna
densamma utan erinran.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
Överståthållarämbetet har framhållit att ämbetet redan tidigare påkallat
Kungl. Maj :ts uppmärksamhet på att sparbankslagens föreskrift om skyldighet
för sparbank att utfärda motbok i förevarande fall syntes vara obehövlig
ur praktisk synpunkt men vore för sparbankerna arbetsbelastande
och kostnadskrävande och förty otillfredsställande. Att det i sak icke nödiga
arbetet vore ganska betydande, därom vittnade, att av antalet insättare
i Stockholms stads sparbank vid årsskiftet 1947/48 mer än en tiondel utgjordes
av medlemmar i sparklubb eller omkring 37 400 av totalantalet
cirka 360 000. Ämbetet biträdde för sin del den föreslagna lagändringen.
Sparbankssakkunniga ha anfört följande.
Det av sparbanksinspektionen i skrivelsen omnämnda sparandet genom
s. k. sparklubbar har sedan en lång följd av år bedrivits i många av landets
sparbanker. Denna kollektiva sparverksamhet har därvid i regel varit
så ordnad att personer på viss arbetsplats under enkla former sammanslutit
sig för sådant sparande och därvid förbundit sig att med jämna mellanrum
göra insättningar. De för insättning avsedda beloppen hava antingen
såsom oftast torde vara fallet omhändertagits av en härför utsedd
kassör eller också enligt överenskommelse vid lönens utbetalande avdragits
av arbetsgivaren, varefter medlen överlämnats till sparbanken. Samtidigt
härmed har kassören eller arbetsgivaren bifogat en specifikation å insättningsbeloppen,
där varje insättares belopp särskilt angivits. Specifikationen
avgives vanligen i två exemplar, varav det ena återställes till kassören
eller arbetsgivaren försett med sparbankens erkännande om medlens
mottagande. Hos sparbanken bokföras medlen å särskilt konto för
varje insättare. Med jämna mellanrum tillställer sparbanken varje insättare
uppgift å hans behållning i sparbanken.
Genom nämnda förfarande torde det vara i stort sett tillfredsställande
sörjt för att varje insättare erhåller kontroll å sitt tillgodohavande hos
sparbanken, och några allvarligare betänkligheter mot att för dylika insättningar
slopa motboken lärer därför knappast behöva hysas. Då emellertid
sparbankssakkunniga ännu icke hunnit behandla sparbankslagens
inlåningsbestämmelser, vilja de sakkunniga icke nu föreslå motbokens
fullständiga slopande för dylika insättningar. För de sakkunniga framstår
det emellertid som angeläget, att det kollektiva sparandet, som i dagens
ekonomiska läge är av måhända större vikt än tidigare, underlättas och
befrias från tyngande föreskrifter. De sakkunniga hava därför nu ansett
sig böra stanna för en sådan lösning av ifrågavarande spörsmål att motbok
icke behöver utfärdas för belopp av en viss storleksordning. Beloppet bör
så avvägas, att det fyller de praktiska behov, som för närvarande kunna
anses föreligga för ifrågavarande verksamhet. Då det emellertid är vanskligt
att nu kunna bedöma bl. a. verkningarna av den ökade sparpropagandan,
bör möjlighet föreligga att dispensvägen böja detta belopp i avvaktan
på en slutlig reglering i samband med den påbörjade översynen av
sparbankslagen, som kan beräknas taga ej obetydlig tid i anspråk. Från
dessa synpunkter ha de sakkunniga stannat för att beloppet nu bör bestämmas
till 3 000 kronor, och att Konungens befallningshavande medgives rätt
att, därest skäl härtill föreligger, medgiva höjning av detsamma.
Svenska sparbanksföreningen har tillstyrkt/att en lagändring i nu förevarande
avseende konime till stånd snarast möjligt.
Kungi. Maj:ts proposition nr 102.
9
Belräffande den av inspektionen föreslagna begränsningen till konton
med en behållning av högst 1 000 kronor har sparbanksföreningen anfört.
För att i någon mån bilda sig en uppfattning om vad denna gränsdragning
i praktiken innebär har föreningen hos några sparbanker, som bedriva
sparklubbsverksamhet i större omfattning, inhämtat vissa uppgifter.
Av dessa framgår att antalet konton med behållning över 1 000 kronor kan
uppgå till 6 ä 7 % av det totala antalet, och givetvis ökas antalet dylika konton
efter hand liksom även behållningen på kontona. Även om det icke
kan göras gällande, att nämnda procenttal skulle vara genomsnittliga för
hela landet, måste man dock räkna med att en gränsdragning vid 1 000
kronor skulle komma att träffa ett alltför stort antal av sparklubbskontona,
vilka redan vid utgången av år 1947 uppgingo till avrundat 171 000.
En höjning av gränsbeloppet framstår sålunda såsom mycket angelägen.
Föreningen föreställer sig, att hos sparbankerna skulle, utan olägenhet från
de av inspektionen anförda synpunkterna, kunna tillämpas vad som gäller
för sparklubbarna hos postsparbanken. Härutinnan har föreningen inhämtat,
att för postsparbankens sparklubbar gäller dess vanliga insättningsmaximum,
10 000 kronor, och föreningen vill förorda, att detta belopp får
utgöra gränsbeloppet även för sparbankernas sparklubbar.
Sedermera har chefen för sparbanksinspektionen i en till finansdepartementet
under hand ingiven promemoria anfört, att någon allmän statistik
över antalet sparklubbsmedlemmar som hade mer än 1 000 kronor innestående
å konto i sparbank icke funnes. Endast beträffande insatta belopp
funnes vissa uppgifter. Av 1946 års allmänna sparbanksstatistik
framginge att 157 761 sparklubbsmedlemmar under året insatt 19,7 miljoner
kronor eller cirka 125 kronor per medlem. Av enskilda sparbankers
styrelseberättelser syntes framgå att medelbehållningcn å sparldubbsmedlemmarnas
konton i allmänhet skulle ligga mellan 100 och 300 kronor.
I fråga om det föreslagna maximibeloppet å 1 000 kronor har chefen
för sparbanksinspektionen i samma promemoria uttalat, att man ur inspektionens
synpunkt kunde tänka sig att beloppet höjdes till 2 000 kronor.
Ginge man ett steg längre, exempelvis till 3 000 kronor, skulle delta belopp
vara i högsta laget, om maximeringen överhuvud skulle fylla någon funktion.
Inspektionen hade ej heller varit främmande för tanken att maximeringen
skulle kunna kompletteras med möjlighet till dispens i vissa fall.
Det kunde visserligen antagas att dispens endast skulle behöva meddelas
i några få fall, men ur praktisk synpunkt, till undvikande av eljest uppkommande
svårigheter, skulle möjligheten därtill kunna vara av värde.
Departementschefen. De i det föregående refererade bestämmelserna i
sparbankslagen innebära, att insättning i sparbank får ske endast i den ordning,
att insättningen antecknas i en insättaren tillhörig motbok.
I sparbanksinspektionens framställning i ärendet har anförts, att skyldigheten
alt verkställa anteckning i motbok vid insättningar i sparbank
medfört betydande olägenheter för sparbankerna vid handhavandet av sparklubbsrörelsen.
För undanröjande av dessa olägenheter bar inspektionen
föreslagit, att motbokstvånget skulle upphävas vid insättningar å s. k. spar2
llihang lill riksdagens protokoll 10''i''J. 1 saml. Nr 102.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 102.
klubbsräkning, dock att undantaget från motbokstvånget skulle gälla endast
intill ett belopp av 1 000 kronor för varje insättare.
Inspektionens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av samtliga remissinstanser. I ett par yttranden har emellertid uttalats,
att nyssnämnda maximibelopp om 1 000 kronor borde höjas.
Då det i nuvarande läge är av stor betydelse att sparklubbsrörelsen intensifieras,
böra eventuella hinder för denna rörelses bedrivande såvitt
möjligt undanröjas. På grund härav och då med hänsyn till det kontrollförfarande,
som tillämpas för sparklubbsverksamheten, några allvarligare betänkligheter
ur säkerhetssynpunkt icke kunna resas mot förslaget, tillstyrker
jag att motbokstvånget borttages i fråga om insättningar å sparklubbsräkning.
På sätt sparbankssakkunniga föreslagit bör befrielsen från motbokstvång
emellertid begränsas till de fall, då den enskilde insättarens tillgodohavande
å sparklubbsräkning icke överstiger 3 000 kronor; dock bör
länsstyrelsen, om särskilda skäl därtill föranleda, kunna medgiva en höjning
av sistnämnda belopp. En dylik dispens bör lämpligen avse viss sparklubb
eller viss sparbank. — Därest för viss insättare tillgodohavandet å
sparklubbsräkning skulle komma att överskrida det medgivna maximibeloppet,
bör överföring ske till motboksräkning.
De nya bestämmelserna rörande sparklubbsräkning böra införas i 22 §
sparbankslagen. Samtidigt bör vidtagas den av sparbanksinspektionen föreslagna
formella ändringen i 22 § att uttrycket »löpande räkning eller kreditivräkning»
ersättes med ordet »checkräkning». Sistnämnda ändring avser allenast
att bringa lagtexten i överensstämmelse med modern bankterminologi.
I samband med införandet av de nya bestämmelserna om sparklubbsräkning
böra vissa följdändringar vidtagas i 23, 24 och 31 §§ sparbankslagen.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet upprättats
förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286)
om sparbanker. Förslaget torde såsom Bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet
för denna dag.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över nyssnämnda förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Carl Olov Sommar.
1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
Kungl. Maj.ts proposition nr 102.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 3 mars
1949.
Närvarande:
justitieråden Geijer,
Dahlman,
Lech,
regeringsrådet Quensel.
Enligt lagrådet den 26 februari 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28
januari 1949, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286)
om sparbanker.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen i finansdepartementet, hovrättsrådet Henning Nitelius.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Bengt Larson.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 102.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars
1949.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
statsrådet Andersson i egenskap av t. f. chef för finansdepartementet lagrådets
den 3 mars 1949 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 28 januari
1949 remitterade förslaget till lag angående ändring i lagen den 29
juni 1923 (nr 286) om sparbanker.
Föredraganden hemställer, att nämnda förslag, som av lagrådet lämnats
utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Wenker.
497143. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1949:176 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 a1 i texten
- BU 1949:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 2.9 juni 1923 s. 1 i texten