Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker

1949-03-04 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:102, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

1

Nr 102.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om

sparbanker; given Stockholms slott den 4 mars 1949.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni

1923 (nr 286) om sparbanker.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås sådan ändring i sparbankslagen, att skyldighet för

sparbank att utfärda motbok icke skall föreligga i fråga om insättning å

s. k. sparklubbsräkning.

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 102.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286)

om sparbanker.

Härigenom förordnas, att 22—24 samt 31 §§ lagen den 29 juni 1923 om

sparbanker1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

22 §.

Sparbank må ej driva annan inlåningsrörelse

än å motboksräkning;

dock att sparbank må för fyllande av

tillfälligt penningbehov begagna kredit

å löpande räkning eller kreditivräkning

i riksbanken eller inländskt

bankbolag eller annorledes upptaga

lån.

En och samma insättares tillgodohavande

må icke annorledes än genom

upplupen räntas läggande till

kapitalet ökas utöver visst i reglementet

bestämt belopp, högst femtiotusen

kronor; dock må Konungens

befallningshavande, då särskilda skäl

därtill föranleda, meddela sparbank

tillstånd att i fråga om viss insättares

tillgodohavande höja det sålunda

bestämda beloppet.

Sparbank må ej driva annan inlåningsrörelse

än å motboksräkning

eller å räkning för medel, som sparbank

mottager under medverkan av

en för planmässigt sparande verksam

sammanslutning av insättare

(sparklubbsräkning); dock att sparbank

må för fyllande av tillfälligt

penningbehov begagna kredit å

checkräkning i riksbanken eller inländskt

bankbolag eller annorledes

upptaga lån.

En och samma insättares tillgodohavande

må icke annorledes än genom

upplupen räntas läggande till

kapitalet ökas utöver visst i reglementet

bestämt belopp, högst femtiotusen

kronor. Å sparklubbsräkning

må för en och samma insättare innestå

högst tretusen kronor. Konungens

befallningshavande må, då särskilda

skäl därtill föranleda, meddela sparbank

tillstånd att höja belopp, som

ovan angivits. Sådant tillstånd skall,

såvitt angår motboksräkning, avse

viss insättares tillgodohavande.

1 Senaste lydelse se beträffande 22 § 1943:361, beträffande 23 § 1946:398, beträffande 24 s

1940:454 samt beträffande 31 § 1937: 364.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Ej må---uppsägningstidens Ej må —---uppsägningstidens

utgång. utgång.

23 §.

Insättning i sparbank skall antecknas

i motbok. Motboken, som

skall vara försedd med ordningsnummer,

må ej vara ställd till innehavaren

eller eljest löpande; ej heller må

sparbanken träffa förbehåll, som

skulle medföra att betalning till annan

än rätt innehavare kunde av

sparbanken åberopas. I motboken

skall intagas erinran om att överlåtelse

bör till nye ägarens säkerhet

anmälas hos sparbanken. Har beträffande

de insatta medlens utbetalning

förbehåll gjorts, skall anteckning

därom ske i motboken. Vid motboken

skola vara fogade utdrag av denna

lag och sparbankens reglemente,

i vad de avse förhållandet mellan

sparbanken och insättare.

Då medel som insatts i sparbank

lyftas, skall anteckning därom ske i

motboken.

I fråga----särskilt stadgat.

24 §.

Omyndig må utan särskild tillåtelse

av förmyndaren förfoga över medel,

som den omyndige, efter det han fyllt

sexton år, själv insatt å motbok. Sådana

medel må ej från sparbanken

utbetalas till förmyndaren utan den

omyndiges samtycke. Har förmyndaren

erhållit överförmyndarens tillstånd

alt omhändertaga medlen och

därom hos sparbanken företett bevis,

äge den omyndige ej längre förfoga

iiver medlen. I fall, varom nu är sagt,

skall anteckning, att den omyndige ej

äger förfoga över innestående medel,

Insättning å motboksräkning skall

antecknas i motbok. Motboken, som

skall vara försedd med ordningsnummer,

må ej vara ställd till innehavaren

eller eljest löpande; ej heller må

sparbanken träffa förbehåll, som

skulle medföra att betalning till annan

än rätt innehavare kunde av

sparbanken åberopas. I motboken

skall intagas erinran om att överlåtelse

bör till nye ägarens säkerhet

anmälas hos sparbanken. Har beträffande

de insatta medlens utbetalning

förbehåll gjorts, skall anteckning

därom ske i motboken. Vid motboken

skola vara fogade utdrag av denna

lag och sparbankens reglemente,

i vad de avse förhållandet mellan

sparbanken och insättare.

Då medel å motboksräkning lyftas,

skall anteckning därom ske i

motboken.

I fråga---särskilt stadgat.

Omyndig må utan särskild tillåtelse

av förmyndaren förfoga över

medel, som den omyndige, efter det

han fyllt sexton år, själv insatt i sparbank.

Sådana medel må ej från sparbanken

utbetalas till förmyndaren

utan den omyndiges samtycke. Har

förmyndaren erhållit överförmyndarens

tillstånd att omhändertaga medlen

och därom hos sparbanken företett

bevis, äge den omyndige ej längre

förfoga över medlen. I fall, varom nu

är sagt, skall anteckning, att den

omyndige ej äger förfoga över inne
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Nuvarande lydelse:

verkställas i den avräkningsbok, som

omförmäles i 31 §, så och i motboken,

när den nästa gång företes hos banken.

I fråga om medel, som stå under

förvaltning av förmyndare eller god

man efter vad i lagen om förmynderskap

är stadgat, må, utom såvitt

angår ränta som innestått kortare tid

än ett år, uttag utan överförmyndarens

tillstånd göras allenast såframt

förbehåll därom skett enligt 8 kap.

9 § andra stycket nämnda lag. överförmyndaren

äge när som helst förordna,

att förbehållet ej skall gälla.

Har sådant förordnande meddelats,

skall anteckning därom verkställas

såväl i avräkningsboken som i motboken.

överförmyndare, förmyndare

och god man äga på begäran erhålla

bevis angående beloppet av de medel,

som insättas eller innestå, så ock, om

meddelat tillstånd icke blivit använt,

intyg därom.

31

I stället —---- följande böcker:

kassabok, som---behåll
ningens

belopp;

avräkningsbok för insätta

r n a med upplägg för en var av

dem ävensom ett årligt sammandrag

av dessa avräkningar, skolande tillgodohavanden,

som för en och samma

insättare innestå å olika motböcker,

föras å skilda upplägg;

1 å n e b o k, som----av låne
räkningarna.

Därjämte skola---och slut.

Föreslagen lydelse:

stående medel, verkställas i den avräkningsbok,

som omförmäles i 31 §,

samt, såvitt angår medel å motboksräkning,

i motboken, när den nästa

gång företes hos banken.

I fråga om medel, som stå under

förvaltning av förmyndare eller god

man efter vad i lagen om förmynderskap

är stadgat, må, utom såvitt

angår ränta som innestått kortare tid

än ett år, uttag utan överförmyndarens

tillstånd göras allenast såframt

förbehåll därom skett enligt 8 kap.

9 § andra stycket nämnda lag. överförmyndaren

äge när som helst förordna,

att förbehållet ej skall gälla.

Har sådant förordnande meddelats,

skall anteckning därom verkställas

i avräkningsboken samt, beträffande

medel å motboksräkning, i motboken,

överförmyndare, förmyndare och god

man äga på begäran erhålla bevis

angående beloppet av de medel, som

insättas eller innestå, så ock, om meddelat

tillstånd icke blivit använt, intyg

därom.

§•

I stället---följande böcker:

kassabok, som---behåll
ningens

belopp;

avräkningsbok för insätta

r n a med upplägg för en var av

dem ävensom ett årligt sammandrag

av dessa avräkningar, skolande tillgodohavanden,

som för en och samma

insättare innestå å olika räkningar,

föras å skilda upplägg;

1 å n e b o k, som----av låne
räkningarna.

Därjämte skola---och slut.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Nuvarande

Sparbank skall —

ställas.

Styrelsen äger —

ker.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

lydelse: Föreslagen lydelse:

---kan fast- Sparbank skall---kan fastställas.

— -— andra böc- Styrelsen äger —--andra böc
ker.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari

1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om befrielse för

sparbank från skyldigheten att utfärda motbok vid inlåning från medlemmar

i sparklubb samt anför därvid följande.

Enligt 22 § lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker må sparbank

ej driva annan inlåningsrörelse än å motboksräkning, dock att sparbank

må för fyllande av tillfälligt penningbehov begagna kredit å löpande räkning

eller kreditivräkning i riksbanken eller inländskt bankbolag eller annorledes

upptaga lån. I 23 § stadgas, att insättning i sparbank skall antecknas

i motbok och att, då medel som insatts i sparbank lyftas, anteckning

därom skall ske i motboken. I 24 § meddelas vissa föreskrifter angående förfoganderätten

över omyndigs i sparbank insatta medel, och 31 § innehåller

vissa föreskrifter rörande sparbanks bokföring.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 oktober 1948 har sparbanksinspektionen

hemställt om sådan ändring av sparbankslagen, att sparbankerna vid

bedrivande av inlåning genom sparklubbsrörelse befriades från tvånget att

utfärda motböcker till insättarna.

Över nämnda skrivelse ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, 1948 års sparbankssakkunniga

och svenska sparbanksföreningen.

I sin förenämnda skrivelse har sparbanksinspektionen till en början redogjort

för vad som vid förarbetena till respektive upphävandet av lagstiftningen

om erkända skatteförmedlingskassor förekommit rörande frågan

om lättnader i det för sparbankerna gällande motbokstvånget. (Jfr propositionerna

nr 17/1943 och 269/1946). Vidare har inspektionen erinrat om

att Kungl. Maj :t på därom av generalpoststyrelsen gjord framställning genom

beslut den 29 april 1938 medgivit att, då insättningar i postsparbanken

enligt sparavtal verkställdes genom sparklubb och liknande samman
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

7

slutning eller genom insältarens arbetsgivare eller då medel insattes för

sjömän av vederbörande rederi, postsparbanken finge tills vidare vara befriad

från i § 2 mom. 2 förordningen den 21 juni 1922 angående postsparbanken

stadgad skyldighet att vid första insättning utlämna motbok, utfärdad

till förmån för den, för vilken insättningen ägt rum.

Inspektionen har vidare anfört.

Frågan om lättnader i sparbankslagens bestämmelser om motbokstvång

har nu åter aktualiserats genom den intensifiering av sparklubbsrörelsen,

som för närvarande äger rum i samarbete med folkrörelsernas sparkampanj.

Ökningen av antalet medlemmar i sparklubbarna är redan på sina

håll mycket stor -— i en medelstor sparbank har en ökning från 4 324 till

över 8 000 medlemmar på cirka ett och ett halvt år redovisats — och kan

väntas fortsätta. Då det särskilt i dagens läge är angeläget, att denna rörelse

icke hämmas eller fördyras genom icke nödvändiga bestämmelser, synes

genomförandet av en lättnad i motbokstvånget med avseende på nämnda

rörelse icke längre böra uppskjutas.

Att för varje sparklubbsmedlem utfärda vanlig motbok, som skall företes

vid varje insättning och uttag, har visat sig vara ogenomförbart i praktiken.

Flera sparbanker tillämpa därför ett system, enligt vilket motboken utgöres

av en genomslagskopia till kontokortet, vilken kopia på baksidan är försedd

med utdrag ur sparbankslagen och sparbankens reglemente. Härmed

menar man sig formellt sett ha uppfyllt kravet på att insättning skall antecknas

i motbok, ehuru denna »bok» i realiteten icke är något sådant presentationspapper,

som motbok skall vara, eftersom kontokopian aldrig är

avsedd att utlämnas till insättaren. Dess enda funktion är således av rent

formell art. Systemet innebär ett slöseri med papper och tryckningskostnader

och även utrymme utan annan nytta av praktisk art än den rörelsefrihet

det skänker vid sparklubbsrörelsens handhavande.

I avvaktan på att enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande av chefen för finansdepartementet

tillkallade sakkunniga för översyn av sparbankslagen vid

genomförandet av sitt uppdrag även skola taga ställning till gällande bestämmelser

om sparbankernas inlåningsrörelse, torde den här ifrågasatta

lagändringen böra göras så kortfattad och litet ingripande som möjligt. För

att hålla verkningarna inom bestämda gränser och därigenom även underlätta

kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad torde det vara lämpligt alt

begränsa insättningarna å sparklubbsräkning, för vilken motbok ej skulle

behöva utfärdas, till högst 1 000 kronor för varje sparklubbsmedlem. I den

mån tillgodohavandet skulle komma att överskrida nämnda belopp, borde

således överföring ske av överskjutande belopp till vanlig motboksräkning.

Dylik överföring bör vara i överensstämmelse med det intresse, som bör

finnas hos sparbankerna, alt sparklubbsmedlem skall bliva en permanent

insättare med egen motbok.

Sparbanksinspektionen har vidare föreslagit en ändring av formell natur

i 22 § sparbankslagen, innebärande att uttrycket »löpande räkning eller

kreditivräkning» ersättes med ordet »checkräkning».

Av remissinstanserna ha fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret

samt länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus

län förklarat sig tillstyrka sparbanksinspektionens framställning eller lämna

densamma utan erinran.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Överståthållarämbetet har framhållit att ämbetet redan tidigare påkallat

Kungl. Maj :ts uppmärksamhet på att sparbankslagens föreskrift om skyldighet

för sparbank att utfärda motbok i förevarande fall syntes vara obehövlig

ur praktisk synpunkt men vore för sparbankerna arbetsbelastande

och kostnadskrävande och förty otillfredsställande. Att det i sak icke nödiga

arbetet vore ganska betydande, därom vittnade, att av antalet insättare

i Stockholms stads sparbank vid årsskiftet 1947/48 mer än en tiondel utgjordes

av medlemmar i sparklubb eller omkring 37 400 av totalantalet

cirka 360 000. Ämbetet biträdde för sin del den föreslagna lagändringen.

Sparbankssakkunniga ha anfört följande.

Det av sparbanksinspektionen i skrivelsen omnämnda sparandet genom

s. k. sparklubbar har sedan en lång följd av år bedrivits i många av landets

sparbanker. Denna kollektiva sparverksamhet har därvid i regel varit

så ordnad att personer på viss arbetsplats under enkla former sammanslutit

sig för sådant sparande och därvid förbundit sig att med jämna mellanrum

göra insättningar. De för insättning avsedda beloppen hava antingen

såsom oftast torde vara fallet omhändertagits av en härför utsedd

kassör eller också enligt överenskommelse vid lönens utbetalande avdragits

av arbetsgivaren, varefter medlen överlämnats till sparbanken. Samtidigt

härmed har kassören eller arbetsgivaren bifogat en specifikation å insättningsbeloppen,

där varje insättares belopp särskilt angivits. Specifikationen

avgives vanligen i två exemplar, varav det ena återställes till kassören

eller arbetsgivaren försett med sparbankens erkännande om medlens

mottagande. Hos sparbanken bokföras medlen å särskilt konto för

varje insättare. Med jämna mellanrum tillställer sparbanken varje insättare

uppgift å hans behållning i sparbanken.

Genom nämnda förfarande torde det vara i stort sett tillfredsställande

sörjt för att varje insättare erhåller kontroll å sitt tillgodohavande hos

sparbanken, och några allvarligare betänkligheter mot att för dylika insättningar

slopa motboken lärer därför knappast behöva hysas. Då emellertid

sparbankssakkunniga ännu icke hunnit behandla sparbankslagens

inlåningsbestämmelser, vilja de sakkunniga icke nu föreslå motbokens

fullständiga slopande för dylika insättningar. För de sakkunniga framstår

det emellertid som angeläget, att det kollektiva sparandet, som i dagens

ekonomiska läge är av måhända större vikt än tidigare, underlättas och

befrias från tyngande föreskrifter. De sakkunniga hava därför nu ansett

sig böra stanna för en sådan lösning av ifrågavarande spörsmål att motbok

icke behöver utfärdas för belopp av en viss storleksordning. Beloppet bör

så avvägas, att det fyller de praktiska behov, som för närvarande kunna

anses föreligga för ifrågavarande verksamhet. Då det emellertid är vanskligt

att nu kunna bedöma bl. a. verkningarna av den ökade sparpropagandan,

bör möjlighet föreligga att dispensvägen böja detta belopp i avvaktan

på en slutlig reglering i samband med den påbörjade översynen av

sparbankslagen, som kan beräknas taga ej obetydlig tid i anspråk. Från

dessa synpunkter ha de sakkunniga stannat för att beloppet nu bör bestämmas

till 3 000 kronor, och att Konungens befallningshavande medgives rätt

att, därest skäl härtill föreligger, medgiva höjning av detsamma.

Svenska sparbanksföreningen har tillstyrkt/att en lagändring i nu förevarande

avseende konime till stånd snarast möjligt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 102.

9

Belräffande den av inspektionen föreslagna begränsningen till konton

med en behållning av högst 1 000 kronor har sparbanksföreningen anfört.

För att i någon mån bilda sig en uppfattning om vad denna gränsdragning

i praktiken innebär har föreningen hos några sparbanker, som bedriva

sparklubbsverksamhet i större omfattning, inhämtat vissa uppgifter.

Av dessa framgår att antalet konton med behållning över 1 000 kronor kan

uppgå till 6 ä 7 % av det totala antalet, och givetvis ökas antalet dylika konton

efter hand liksom även behållningen på kontona. Även om det icke

kan göras gällande, att nämnda procenttal skulle vara genomsnittliga för

hela landet, måste man dock räkna med att en gränsdragning vid 1 000

kronor skulle komma att träffa ett alltför stort antal av sparklubbskontona,

vilka redan vid utgången av år 1947 uppgingo till avrundat 171 000.

En höjning av gränsbeloppet framstår sålunda såsom mycket angelägen.

Föreningen föreställer sig, att hos sparbankerna skulle, utan olägenhet från

de av inspektionen anförda synpunkterna, kunna tillämpas vad som gäller

för sparklubbarna hos postsparbanken. Härutinnan har föreningen inhämtat,

att för postsparbankens sparklubbar gäller dess vanliga insättningsmaximum,

10 000 kronor, och föreningen vill förorda, att detta belopp får

utgöra gränsbeloppet även för sparbankernas sparklubbar.

Sedermera har chefen för sparbanksinspektionen i en till finansdepartementet

under hand ingiven promemoria anfört, att någon allmän statistik

över antalet sparklubbsmedlemmar som hade mer än 1 000 kronor innestående

å konto i sparbank icke funnes. Endast beträffande insatta belopp

funnes vissa uppgifter. Av 1946 års allmänna sparbanksstatistik

framginge att 157 761 sparklubbsmedlemmar under året insatt 19,7 miljoner

kronor eller cirka 125 kronor per medlem. Av enskilda sparbankers

styrelseberättelser syntes framgå att medelbehållningcn å sparldubbsmedlemmarnas

konton i allmänhet skulle ligga mellan 100 och 300 kronor.

I fråga om det föreslagna maximibeloppet å 1 000 kronor har chefen

för sparbanksinspektionen i samma promemoria uttalat, att man ur inspektionens

synpunkt kunde tänka sig att beloppet höjdes till 2 000 kronor.

Ginge man ett steg längre, exempelvis till 3 000 kronor, skulle delta belopp

vara i högsta laget, om maximeringen överhuvud skulle fylla någon funktion.

Inspektionen hade ej heller varit främmande för tanken att maximeringen

skulle kunna kompletteras med möjlighet till dispens i vissa fall.

Det kunde visserligen antagas att dispens endast skulle behöva meddelas

i några få fall, men ur praktisk synpunkt, till undvikande av eljest uppkommande

svårigheter, skulle möjligheten därtill kunna vara av värde.

Departementschefen. De i det föregående refererade bestämmelserna i

sparbankslagen innebära, att insättning i sparbank får ske endast i den ordning,

att insättningen antecknas i en insättaren tillhörig motbok.

I sparbanksinspektionens framställning i ärendet har anförts, att skyldigheten

alt verkställa anteckning i motbok vid insättningar i sparbank

medfört betydande olägenheter för sparbankerna vid handhavandet av sparklubbsrörelsen.

För undanröjande av dessa olägenheter bar inspektionen

föreslagit, att motbokstvånget skulle upphävas vid insättningar å s. k. spar2

llihang lill riksdagens protokoll 10''i''J. 1 saml. Nr 102.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

klubbsräkning, dock att undantaget från motbokstvånget skulle gälla endast

intill ett belopp av 1 000 kronor för varje insättare.

Inspektionens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av samtliga remissinstanser. I ett par yttranden har emellertid uttalats,

att nyssnämnda maximibelopp om 1 000 kronor borde höjas.

Då det i nuvarande läge är av stor betydelse att sparklubbsrörelsen intensifieras,

böra eventuella hinder för denna rörelses bedrivande såvitt

möjligt undanröjas. På grund härav och då med hänsyn till det kontrollförfarande,

som tillämpas för sparklubbsverksamheten, några allvarligare betänkligheter

ur säkerhetssynpunkt icke kunna resas mot förslaget, tillstyrker

jag att motbokstvånget borttages i fråga om insättningar å sparklubbsräkning.

På sätt sparbankssakkunniga föreslagit bör befrielsen från motbokstvång

emellertid begränsas till de fall, då den enskilde insättarens tillgodohavande

å sparklubbsräkning icke överstiger 3 000 kronor; dock bör

länsstyrelsen, om särskilda skäl därtill föranleda, kunna medgiva en höjning

av sistnämnda belopp. En dylik dispens bör lämpligen avse viss sparklubb

eller viss sparbank. — Därest för viss insättare tillgodohavandet å

sparklubbsräkning skulle komma att överskrida det medgivna maximibeloppet,

bör överföring ske till motboksräkning.

De nya bestämmelserna rörande sparklubbsräkning böra införas i 22 §

sparbankslagen. Samtidigt bör vidtagas den av sparbanksinspektionen föreslagna

formella ändringen i 22 § att uttrycket »löpande räkning eller kreditivräkning»

ersättes med ordet »checkräkning». Sistnämnda ändring avser allenast

att bringa lagtexten i överensstämmelse med modern bankterminologi.

I samband med införandet av de nya bestämmelserna om sparklubbsräkning

böra vissa följdändringar vidtagas i 23, 24 och 31 §§ sparbankslagen.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet upprättats

förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286)

om sparbanker. Förslaget torde såsom Bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nyssnämnda förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Carl Olov Sommar.

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 3 mars

1949.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Dahlman,

Lech,

regeringsrådet Quensel.

Enligt lagrådet den 26 februari 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28

januari 1949, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1923 (nr 286)

om sparbanker.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen i finansdepartementet, hovrättsrådet Henning Nitelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars

1949.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

statsrådet Andersson i egenskap av t. f. chef för finansdepartementet lagrådets

den 3 mars 1949 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 28 januari

1949 remitterade förslaget till lag angående ändring i lagen den 29

juni 1923 (nr 286) om sparbanker.

Föredraganden hemställer, att nämnda förslag, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Wenker.

497143. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:176 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 a1 i texten
  2. BU 1949:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 2.9 juni 1923 s. 1 i texten