Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dijrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m. m

1949-03-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:109, Med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dijrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

1

Nr 109.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni

1943 (nr 449) angående dijrtidstillägg åt vissa ersättningstagare

enligt lagen om försäkring för olycksfall i

arbete, m. m.; given Stockholms slott den 4 mars 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr

449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, in. m. samt

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944 (nr

237) angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen den

11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

mot skada till följd av olycksfall, in. m.;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min ailernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens innehåll.

I propositionen föreslås att de regler, som till och med den 31 december

1949 gälla om dyrtidstillägg å vissa ersättningar på grund av äldre olycksfall

samt om dyrtidskompensation åt vissa särskilda ersättningstagare givas

fortsatt giltighet under ytterligare ett halvt år.

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 109.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 10!).

F örslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående

dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 juni 1943 angående dyrtidstillägg

åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, in. in., vilken förordning gäller till och med den 31 december

1949,1 skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1950.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) angående

dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918

(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till

följd av olycksfall, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 19 maj 1944 angående dyrtidstillägg

åt vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr

375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd

av olycksfall, in. in., vilken förstnämnda förordning gäller till och med den

31 december 1949,2 skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1950.

1 Se SFS 1948: 426.

2 Se SFS 1948: 427.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars

19 49.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet, och

t. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Andersson, anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller, följande.

Dyrtidstillägg av statsmedel å ersättningar i anledning av vissa skadefall,

som inträffat före utgången av år 1940, ha utgått från och med år 1942.

De ursprungliga bestämmelserna, som innefattades i förordningen den 19

december 1941 (nr 942), gällde i två år. Genom förordningen den 30 juni

1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen

om försäkring för olycksfall i arbete, m. m. utfärdades nya bestämmelser i

detta ämne. Även dessa bestämmelser fingo en tvåårig giltighetstid, men ha

sedermera — senast genom förordning den 26 juni 1948 (nr 426) — givits

fortsatt giltighet för tiden till och med den 31 december 1949.

Enligt 1 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 449, ändr. nr 351/1946) skall

den som äger rätt till sjukhjälp, sjukpenning eller livränta enligt någon av

vissa i 2 § av förordningen angivna lagar och författningar vara berättigad

till dyrtidstillägg därå under de förutsättningar och i enlighet med de föreskrifter

som stadgas i 3 § av förordningen. Har Konungen förordnat, att

ersättning skall utgå enligt grunderna i någon av ifrågavarande lagar och

författningar, skall dyrtidstillägg utgå även å sådan ersättning.

De lagar och författningar, som avses i 2 §, äro följande: lagen den 5 juli

1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete;

förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 17 juni 1916 (nr 235)

om försäkring för olycksfall i arbete; kungörelsen den 30 november 1917

(nr 832) angående särskilda bestämmelser i fråga om tillämpning av lagen

om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 å arbetare, som användas

till arbete för statens räkning; kungörelsen den 10 juni 1921 (nr

410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare med

flera av statsmedel utgående livräntor in. in.; förordningen den 1 juni 1923

(nr 138) angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall,

som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världs
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Knngl. Maj.ts proposition nr 109.

krig; förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 14 juni 1929

(nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar; förordningen den 24

mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare

m. fl.; förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och

yrkessjukdomsersättning åt fångar in. fl.; kungörelsen den 8 april 1938 (nr

112) angående viss tillämpning av 11 § lagen om försäkring för olycksfall

i arbete beträffande livräntor till arbetare, som före år 1937 skadats i arbete

för statens räkning; förordningen den 3 juni 1938 (nr 216) om livräntetillägg

av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete; samt förordningen

den 29 juni 1946 (nr 344) angående höjning av ersättningar, som

utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Å sjukhjälp, sjukpenning eller livränta enligt förordningen den 18 juni

1909 (nr 89), förordningen den 29 juni 1946 (nr 344) eller, såvitt angår

ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom som drabbat värnpliktig,

förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) utgår enligt 3 § första stycket dyrtidstillägg

med 40 procent av förmånens belopp.

Dyrtidstillägg med 20 procent utgår enligt 3 § andra stycket å sjukpenning

eller livränta, vilken enligt förordningen den IS juni 1927 (nr 234)

utgives i anledning av olycksfall eller sjukdom, som före den 1 januari 1941

drabbat vid försvarsväsendet fast anställd, samt å livränta, vilken enligt

annan i 2 § angiven lag eller författning än som nämnts i första stycket

av 3 § utgives i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom som

yppats före den 1 januari 1941. Dyrtidstillägg å livränta, som utgår enligt

annan författning än förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), skall fortfara

att utgå utan hinder därav att livräntan för viss tid utbytes mot sjukpenning.

Det 20-procentiga tillägget utgår — enligt tredje stycket av 3 § — endast

när arbetsförmågan är nedsatt med minst tre tiondelar. Tillägg utgår jämväl

å livränta, som utgives av arbetsgivare, vilken enligt gällande bestämmelser

står självrisk, men däremot icke å livränta, som grundas på frivillig

försäkring.

I 4 § stadgas, förutom att dyrtidstillägg bestrides av statsmedel, att tilllägget

bestämmes och utgives av riksförsäkringsanstalten eller i vissa fall

av annan myndighet som utgiver ersättningen. Bolag, som avses i 4 § lagen

om försäkring för olycksfall i arbete, åligger att samtidigt med utbetalning

av livränta förskottsvis utgiva dyrtidstillägg därå enligt förordningen. De

bestämmelser i lag eller författning, som gälla beträffande ersättning, varå

dyrtidstillägg utgår enligt förordningen, skola enligt 5 § i tillämpliga delar

äga motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägget. Slutligen stadgas i

6 § att närmare föreskrifter som, utöver vad förordningen innehåller, finnas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstalten.

Enligt förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) angående dyrtidstillägg åt

vissa livräntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående

en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall,

m. m. skall i stort sett på enahanda sätt som enligt förutnämnda förordning

den 30 juni 1943 (nr 449) utgå dyrtidstillägg till den som äger rätt

till livränta på grund av försäkring enligt kungörelsen den 2 oktober 1908

(nr 100 s. 2) eller nyssnämnda förordning den 11 juni 1918 (nr 375). Livräntetagare,

som åtnjuter tillägg enligt kungörelsen den 30 april 1942 (nr

218) om höjning av vissa ersättningar enligt lörordningen den 11 juni 1918

(krigsolycksfall), är berättigad till dyrtidstillägg jämväl å tillägget. Dyrtidstillägget

utgår å livränta eller livräntetillägg i anledning av olycksfall

i arbete, som inträffat före den 1 juli 1942, därest den skadades arbetsförmåga

är nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtidstillägget utgör 20 procent.

Även denna förordning angående dyrtidstillägg gäller — sedan dess giltighet

förlängts, senast genom förordning den 26 juni 1948 (nr 427) till

och med den 31 december 1949.

På förslag av Kungl. Maj :t — senast i propositionen nr 237 till 1948 års

riksdag — har riksdagen vidare medgivit att dyrtidskompensation i vissa

fall utgives åt personer, som i anledning av olycksfall eller sjukdom som

inträffat efter 1941 års ingång äro berättigade till sjukpenning eller livränta

enligt förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och

yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare in. fl. eller förordningen samma

dag (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl.

Sådan dyrtidskompensation må utgivas i den mån ersättningen understiger

vad som skulle ha utgått om det i förordningarna fastställda maximibeloppet

för den årliga arbetsförtjänsten — 1 764 kronor — höjts med 40 procent.

I brev till statskontoret, senast den 30 juni 1948, har Kungl. Maj :t

förordnat, att dyrtidstillägg i enlighet med vad sålunda angivits skulle utgå.

Också dessa föreskrifter gälla intill utgången av år 1949.

Departementschefen.

Vid olika tillfällen, bl. a. åren 1946 och 1948, ha ändringar vidtagits i

1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete. Därigenom ha betydande

höjningar av livräntornas maximibelopp skett och andra förbättringar av

ersättningar kommit till stånd. De förbättringar, som sålunda genomförts i

olycksfallsförsäkringslagen, ha ansetts icke kunnat göras tillämpliga på tidigare

olycksfall. Det har emellertid synts angeläget att på annat sätt åstadkomma

en reell höjning av ersättningarna i äldre fall. Då socialvårdskom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

mittén haft hithörande spörsmål under övervägande, har dock frågans lösning

ansetts böra anstå i avvaktan på socialvårdskommitténs förslag i ämnet.

Socialvårdskommittén har nu i ett den 26 februari 1949 avgivet betänkande

med förslag till bestämmelser om tillägg av statsmedel åt vissa ersättningstagare

enligt olycksfallsförsäkringslagen in. in. förordat nya ersättningsregler

för de kategorier det här gäller. Kommitténs betänkande är f. n.

föremål för remissbehandling. Det torde dock icke vara möjligt att få något

därpå grundat förslag färdigt i så god tid att förslaget i vår kan föreläggas

riksdagen. Nuvarande bestämmelser i ämnet böra därför erhålla fortsatt

giltighet även för tiden efter detta års utgång. Med hänsyn till att avgörandet

av ifrågavarande spörsmål icke må fördröjas, anser jag emellertid,

att den nuvarande ordningen blott bör bestå t. v. under ytterligare ett

halvt år.

På grund av det anförda förordar jag att de i det föregående omnämnda

förordningarna den 30 juni 1943 (nr 449) och den 19 maj 1944 (nr 237)

givas förlängd giltighet i oförändrad form till och med den 30 juni 1950.

Vidare torde böra begäras riksdagens medgivande för Kungl. Maj:t att åt

personer, som i anledning av olycksfall eller sjukdom, som inträffat efter

1941 års ingång, äro berättigade till sjukpenning eller livränta enligt någon

av förordningarna om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare

in. fl. eller åt fångar in. fl., för tiden den 1 januari — den 30 juni

1950 bevilja sådan dyrtidskompensation, att beloppen av nämnda förmåner

uPPgå till vad som skulle hava utgått, därest den i förordningarna fastställda

maximigränsen för inkomst — 1 764 kronor -— höjts med 40 procent.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag

till

1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den

30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare

enligt lagen om försäkring för olycksfall i

arbete, in. in. samt

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den

19 maj 1944 (nr 237) angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare

enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)

angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot

skada till följd av olycksfall, in. m.;

dels ock medgiva att Kungl. Maj :t åt personer, som i anledning

av olycksfall eller sjukdom, som inträffat efter 1941

års ingång, äro berättigade till sjukpenning eller livränta

enligt förordningen om olycksfalls- och yrkessjukdomser
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10!).

7

sättning åt tvångsarbetare in. fl. eller förordningen om

olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar in. fl.,

må för tiden från och med den 1 januari till och med den

30 juni 1950 bevilja sådan dyrtidskompensation, att beloppen

av nämnda förmåner uppgå till vad som skulle hava utgått,

därest den i förordningarna fastställda maximigränsen

för inkomst — 1 764 kronor — höjts med 40 procent.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

il/. Silfverstolpe.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:246 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till vissa byggnadsarbeten å Bogesimds egendom m. m. s. 10 i texten
  2. 2LU 1949:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 19å3 s. 1 i texten