Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet, m. m

1935-06-15 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:110, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

1

Nr 110.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen den 6

juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet,

m. m.; given Stockholms slott den 25 februari 19i9.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930

(nr 251) om kommunalstyrelse på landet;

2) lag angående ändrad lydelse av 74 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930

(nr 252) om kommunalstyrelse i stad; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 63 § 2 mom. lagen den 15 juni 1935

(nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst W ig forss.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att kommunerna befrias från skyldighet att

underställa Kungl. Maj :ts prövning vissa beslut om ansvarighet gentemot

statsverket enligt kungörelserna den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån

och förbättringslån samt (nr 587) om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus.

Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 saml. Nr Ilo.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930

(nr 251) om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 79 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

på landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

79

2 mom. Kommun äger, — — —

fastställda taxeringen.

Utöver vad — — — annan ordning.

Lån, som---nytt lån.

Nyttjar kommun---nyttjade

fondmedel.

Med lån---även borgen.

Kommun äger jämväl, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom

erfordras, i enlighet med därutinnan

gällande bestämmelser gentemot staten

åtaga sig ansvarighet för lån, som

av statsmedel beviljas allmännyttiga

bostadsföretag eller enskilda personer

för beredande av bostäder åt mindre

bemedlade, barnrika familjer.

Av Konungen---upptaga lå
net.

Föreslagen lydelse:

§•

2 mom. Kommun äger,--—

fastställda taxeringen.

Utöver vad — — — annan ordning.

Lån, som---nytt lån.

Nyttjar kommun---nyttjade

fondmedel.

Med lån---även borgen.

Kommun äger jämväl, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom

erfordras, i enlighet med gällande bestämmelser

om egnahemslån och förbättringslån

samt om tertiärlån och

tilläggslån för flerfamiljshus åtaga sig

ansvarighet gentemot staten för lån,

som av statsmedel beviljas annan än

kommunen; dock skall kommuns beslut

att ikläda sig sådan borgen för

tertiärlån eller tilläggslån åt allmännyttigt

bostadsföretag, vilken må

godtagas i stället för inteckningssäkerhet,

underställas Konungens prövning.

Av Konungen---upptaga lå
net.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt äger till
lämpning

jämväl å dessförinnan fattade men av Konungen icke prövade

beslut.

1 Senaste lydelse, se 1946: 485.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 74 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930

(nr 252) om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 74 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

i stad1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

74

2 mom. Stad äger, — — — annan

stad.

Utöver vad — — — annan ordning.

Lån, som---nytt lån.

Nyttjar stad---nyttjade fond
medel.

Med lån---även borgen.

Stad äger jämväl, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom

erfordras, i enlighet med dårutinnan

gällande bestämmelser gentemot staten

åtaga sig ansvarighet för lån, som

av statsmedel beviljas allmännyttiga

bostadsföretag eller enskilda personer

för beredande av bostäder åt mindre

bemedlade, barnrika familjer.

Av Konungen----upptaga lå
net.

Föreslagen lydelse:

§•

2 mom. Stad äger, —--an
nan

stad.

Utöver vad — — — annan ordning.

Lån, som---nytt lån.

Nyttjar stad---nyttjade fond
medel.

Med lån — — — även borgen.

Stad äger jämväl, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom

erfordras, i enlighet med gällande bestämmelser

om egnahemslån och förbättringslån

samt om tertiärlån och

tilläggslån för flerfamiljshus åtaga

sig ansvarighet gentemot staten för

lån, som av statsmedel beviljas annan

än staden; dock skall stads beslut att

ikläda sig sådan borgen för tertiärlån

eller tilläggslön åt allmännyttigt bostadsföretag,

vilken må godtagas i

stället för inteckningssäkerhet, underställas

Konungens prövning.

Av Konungen---upptaga lå
net.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt äger till
lämpning

jämväl å dessförinnan fattade men av Konungen icke prövade

beslut.

Senaste lydelse, se 1946: 486.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 63 § 2 mom. lagen den 15 juni 1935

(nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 63 § 2 mom. lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse

i Stockholm1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an
-

gives.

Nuvarande lydelse:

63

2 mom. Staden äger,---fast
ställda

taxeringen.

Utöver vad — — — annan ordning.

Lån, som---nytt lån.

Nyttjar staden —--nyttjade

fondmedel.

Med lån---—- även borgen.

Staden äger jämväl, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom

erfordras, i enlighet med därutinnan

gällande bestämmelser gentemot staten

åtaga sig ansvarighet för lån, som

av statsmedel beviljas allmännyttiga

bostadsföretag eller enskilda personer

för beredande av bostäder åt

mindre bemedlade, barnrika familjer.

Av Konungen--— upptaga lå
net.

Föreslagen lydelse:

§•

2 mom. Staden äger, —--fast
ställda

taxeringen.

Utöver vad — —■ — annan ordning.

Lån, som--— nytt lån.

Nyttjar staden — —--nyttjade

fondmedel.

Med lån — —- — även borgen.

Staden äger jämväl, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom

erfordras, i enlighet med gällande bestämmelser

om egnahemslån och förbättringslån

samt om tertiärlån och

tilläggslån för flerfamiljshus åtaga

sig ansvarighet gentemot staten för

lån, som av statsmedel beviljas annan

än staden; dock skall stadens beslut

att ikläda sig sådan borgen för tertiärlån

eller tilläggslån åt allmännyttigt

bostadsföretag, vilken må godtagas

i stället för inteckningssäkerhet,

underställas Konungens prövning.

Av Konungen---upptaga lå
net.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt äger till
lämpning

jämväl å dessförinnan fattade men av Konungen icke prövade

beslut.

1 Senaste lydelse, se 1946: 489.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

25 februari 19A9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson. *

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och inrikesdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga

om vissa ändringar i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse

på landet, m. m. och anför därvid följande.

De av 1948 års riksdag beslutade ändringarna av den statliga låne- och

under stödsverksamheten för främjande av bostadsförsörjningen ha medfört

behov av ändringar jämväl av vissa bestämmelser i kommunallagarna rörande

kommunernas rätt till ansvarsteckning m. m. I skrivelse den 23 oktober

1948 har bostadsstyrelsen gjort framställning om de lagändringar, som

ansetts påkallade av de nya formerna för det statliga bostadsstödet, och i

samband därmed även upptagit frågan om ytterligare lättnader för kommunerna

i avseende å deras skyldighet att underställa beslut om upptagande av

lån eller tecknande av ansvarsförbindelser Kungl. Maj :ts prövning. Innan

jag övergår till bostadsstyrelsens framställning, torde få lämnas en kort

redogörelse för nu gällande bestämmelser på området och 1948 års ändringar

av bostadslåneverksamheten.

Gällande bestämmelser om underställning.

Enligt bestämmelserna i 79 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

på landet, 74 § lagen samma dag om kommunalstyrelse i stad samt 63 §

lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm skola kommuns

beslut angående upptagande av lån eller ingående av borgen för att vinna

bindande kraft underställas Konungens prövning och fastställelse. Från

denna huvudregel gälla dock enligt samma lagrum vissa undantag. Kommun

äger sålunda utan underställning att i viss omfattning upptaga lån, ställda

på högst ett års återbetalningstid, samt amorteringslån, ställda att återbetalas

inom fem år, ävensom att vid förvärv av egendom övertaga betalningsansvar

för däri intecknad gäld. Vad som stadgas om lån gäller även borgen.

Särskilt lånetillstånd erfordras icke heller, då kommun erhållit lån av statsmedel

jämlikt beslut av Kungl. Maj :t, utan beslutet om lånets beviljande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

anses innefatta jämväl tillstånd att upptaga lånet. Genom ändringar den 24

mars 1939 av nyssnämnda lagrum (SFS 1939:77, 78 och 79) ha kommunerna

slutligen erhållit rätt att utan särskilt tillstånd åtaga sig ansvarighet gentemot

staten i enlighet med därutinnan gällande bestämmelser för lån, som

av statsmedel beviljas allmännyttiga bostadsföretag eller enskilda personer

för beredande av bostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer.

De bestämmelser som åsyftas i sistnämnda stadgande återfunnos i kungörelsen

den 4 september 1935 (nr 512) om lån och bidrag av statsmedel

till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer

samt kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 247) om lån och bidrag av

statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika

familjer. 1935 års kungörelse avser bostadsanskaffningslån åt allmännyttiga

bostadsföretag för beredande av billiga hyresbostäder i städer eller

andra tätare bebyggda samhällen. För erhållande av sådant bostadsanskaffningslån

förutsättes enligt denna kungörelse bland annat att kommunen åtager

sig betalningsansvar gentemot staten för förlust, som kan uppkomma till

följd av försummad hyresbetalning. Beträffande bostadsanskaffningslånen

enligt 1938 års kungörelse, vilken avser egnahemsbostäder åt mindre bemedlade,

barnrika familjer, omfattar det kommunens borgensansvar gentemot

staten, som utgör en förutsättning för beviljande av sådant lån, dels

ansvar för den förlust, som kan uppkomma å lånet till följd av vanvård av

bostadsfastigheten, dels ock ansvar för förluster, helt eller delvis, till följd

av att låntagaren försummar sina skyldigheter att gälda räntor och amorteringar.

Härtill kan enligt samma kungörelse komma visst betalningsansvar

för kommunen gentemot statskontoret, då kommunen för att möjliggöra

förskottsutbetalningar till låntagare hos ämbetsverket lyfter större eller

mindre belopp av preliminärt beviljat lån.

I samtliga här angivna fall ha kommunerna sålunda efter nyssnämnda

lagändring 1939 ägt åtaga sig ansvarsförbindelserna gentemot statsverket

utan att inhämta Kungl. Maj :ts tillstånd.

1948 års bestämmelser om stöd åt bostadsförsörjningen

och kommunernas ansvarighet.

Vid 1948 års riksdag ha antagits ändrade grunder för den av staten bedrivna

låne- och understödsverksamheten till främjande av bostadsförsörjningen,

och i samband därmed ha vissa ändringar vidtagits i fråga om kommuns

skyldighet att på ifrågavarande område lämna bidrag och ikläda sig

ansvarighet gentemot staten. Genom kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 546)

om egnahemslån och förbättringslån (i fortsättningen benämnd egnahemslånekungörelsen),

som trätt i kraft den 1 juli 1948, ha nya regler införts i

fråga om egnahemslån. Beträffande låne- och bidragsverksamheten för flerfamiljshus

ha fastställts delvis nya grunder genom kungörelsen den 30 juni

1948 (nr 587) om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus (här nedan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 110.

7

kallad tertiärlånekungörelsen), som likaledes trätt i kraft den 1 juli 1948.

De lån, som kunna beviljas enligt dessa båda kungörelser, äro avsedda att

stödja bostadsförsörjningen i allmänhet, och den särskilda långivning för

beredande av bostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer (bostadsanskaffningslån),

varom stadgades i 1935 och 1938 års förut nämnda kungörelser,

har upphört att gälla. Det speciella stödet åt dessa familjer lämnas

i stället i form av löpande f amilj Bostadsbidrag enligt särskilt fastställda

grunder.

Egnahemslån och förbättringslån beviljas enligt egn.ahemslånekungörelsen

beträffande byggnadsföretag i städer med minst 10 000 invånare i regel

av bostadsstyrelsen samt beträffande byggnadsföretag å övriga orter av länsbostadsnämnderna.

De ansvarsförbindelser av kommunen, som förutsättas

enligt denna kungörelse, angivas i 11 § första stycket och 32 § första stycket

i kungörelsen. Enligt förstnämnda författningsrum skall av egnahemslånet

under en tid av tio år högst 4 000 kronor i vad avser enfamiljshus och högst

6 000 kronor i vad avser tvåfamiljshus utgöra en räntefri, stående

del under förutsättning, bland annat, att vederbörande kommun åtagit sig

att gentemot staten ansvara för förlust, som annorledes än genom avskrivning

kan uppkomma å denna del av lånet. Ifrågavarande ränte- och amorteringsfria

del av lånet har ju liksom tilläggslånen enligt tertiärlånekungörelsen

karaktären av subvention och är i likhet med tilläggslånen avsedd

att efter förloppet av tio år avskrivas, därest icke förändringar i det allmänna

hyresläget giva anledning till annat. Den andra formen av kommunal

ansvarighet mot staten enligt egnahemslånekungörelsen avser ansvar

för utlämnat förskott. Enligt 32 § kungörelsen äger kommunens organ

för låneförinedling'', sedan egnahemslån eller förbättringslån preliminärt beviljats,

att efter medgivande av det lånebeviljande organet under byggnadstiden

utbetala större eller mindre del av lånet såsom förskott under förutsättning

att förmedlingsorganet dels funnit angeläget att förskott utlämnas,

dels ock åtagit sig att utöva därav betingad särskild kontroll över byggnadsföretaget.

För återbetalningen av utlämnat förskott skall kommunen vara

ansvarig.

Långivningen för flerfamiljshus, som regleras av tertiärlånekungörelsen,

omfattar tertiärlån och, i vissa fall, även tilläggslån. Båda beviljas av bostadsstyrelsen.

De åtaganden, som kommun enligt denna kungörelse har att

ikläda sig gentemot staten, grunda sig på bestämmelserna i 13 § 3 inom.

andra stycket samt 2 och 33 §§ kungörelsen. Enligt 13 § 3 in o m. må beträffande

byggnad, som icke tillhör kommun, kommunalt bolag, allmännyttigt

bostadsföretag eller vissa slag av kooperativt organiserade företag,

t il läggslånet icke överstiga ett belopp motsvarande skillnaden mellan å

ena sidan det av bostadsstyrelsen bestämda avkastningsvärdet samt å andra

sidan summan av sådana för byggnadsföretaget beviljade lån, vilka lämnats

mot säkerhet med bättre förmånsrätt än den säkerhet, som skall ställas för

tilläggslånet. Utan hinder av vad sålunda stadgats må til läggslånet emellertid

överstiga det sålunda angivna beloppet, därest (ten kommun, inom vilken

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

byggnadsföretaget är beläget, åtagit sig att gentemot staten ansvara för den

förlust, som annorledes än genom avskrivning efter tioårsperiodens utgång

kan uppkomma å den del av lånet, vilken överstiger nämnda belopp. Vidare

skall kommun enligt 2 och 3 3 §§ kungörelsen gentemot staten ansvara för

den förlust, som vid förvaltning av flerfamiljshus tillhörigt kommun eller allmännyttigt

bostadsföretag, som uppförts, ombyggts eller förvärvats med

stöd av lån enligt kungörelsen, må uppstå till följd av vårdslöshet eller försummelse

vid förvaltningen. Om eljest förlust uppstår vid förvaltningen av

hus, varom här är fråga, är kommunens ansvar enligt tredje stycket nämnda

paragraf begränsat till högst en femtedel av förlusten.

I tertiärlånekungörelsens 10 och 14 §§ angivas ytterligare två former av

kommunala borgensåtaganden, nämligen sådana fall, då kommun i syfte

att icke behöva ställa eljest erforderlig inteckningssäkerhet, ikläder sig borgen

såsom för egen skuld för tertiärlån och lilläggslån åt bolag, som helt

äges av kommunen.

Bostadsstyrelsens framställning.

I sin skrivelse den 23 oktober 1948 har bostadsstyrelsen hemställt, att

spörsmålet angående underställningsskyldighet beträffande kommuns beslut

att ikläda sig ansvar såtaganden jämlikt egnahemslåne- och tertiärlånekungörelserna

måtte upptagas till prövning.

Vad först angår kommuns ansvarsåtaganden jämlikt egnahemslånekungörelsen

har styrelsen framhållit, att den effektiva gäldsbelastning, som kommunens

ansvar för räntefri, stående del av egnahemslån innebure,

med hänsyn till omständigheterna finge anses vara förhållandevis ringa i

varje särskilt fall. Styrelsen har härom anfört i huvudsak följande.

Förutom att ansvarigheten sålunda icke kan överstiga 4 000 respektive

6 000 kronor för varje låneobjekt är vidare i regel egnahemslånet — den

räntefria, stående delen därå inräknad — säkerställt av inteckning jämlikt

6 § första stycket kungörelsen, på grund varav kommun, om dess ansvar

utkräves, får åtnjuta däremot svarande inteckningssäkerhet. Då egnahemslån

därjämte undantagsvis utlämnas utan inteckningspant jämlikt 6 § andra

stycket, synas däri angivna, speciella förutsättningar skapa betingelser för

att i normala fall ingen del av egnahemslånet skall bliva nödlidande. Genom

kontroll under byggnadstiden och genom övervakning att vanvård icke

sker av den färdiga byggnaden har kommunen — förutom möjligheten att

i samverkan med det lånebeviljande statsorganet träda i aktion för att bevaka

sina intressen gentemot en tredskande eller försumlig låntagare — tillfälle

att förebygga eller i allt väsentligt begränsa andra förlustrisker än dem,

som ha sin grund i betalningsoförmåga hos låntagaren i kombination med

sjunkande priser på egnahem.

I fråga om kommuns ansvarighet för förskott, utlämnat enligt 32 §

egnahemslånekungörelsen, har bostadsstyrelsen framhållit, att detta ansvar

regelmässigt omfattade högre belopp än ansvaret för den räntefria, stående

delen av egnahemslånet. Enligt styrelsens mening finge man räkna med att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.,

förskott för att fylla sitt syfte måste tillhandahållas kanske främst åt de

minst kapitalstarka låntagarna intill fulla beloppet av preliminärt beviljat

lån. De i nyssnämnda stadgande föreskrivna villkoren för förskott syntes

emellertid kraftigt begränsa den reella risken. Härvid åsyftade styrelsen

främst att kommunen normalt förutsattes påfordra säkerhet i form av inteckningspant

eller, om fastighetsbildningen eller tomträttsupplåtelsen icke

vore klar, därmed likvärdig säkerhet. Ytterligare skydd för kommun mot förlust

har styrelsen ansett förefinnas genom möjligheterna för det långivande

organet att efter omständigheterna förbinda sitt medgivande till förskott

med lämpliga villkor och anvisningar. Den särskilda kontroll över byggnadsföretaget,

varom 32 § talade, syntes även utgöra ett skyddsmedel mot förlust.

Bostadsstyrelsen har vidare framhållit, att den prövning beträffande lånesökandes

person och ekonomi, som åvilade den lånebeviljande myndigheten,

i sin mån komme att medföra trygghet för kommunen, att dess ansvar

icke skulle behöva tagas i anspråk.

Med hänsyn till förutnämnda omständigheter har bostadsstyrelsen ansett

kunna ifrågasättas, huruvida, sedan kommun beslutat ikläda sig betalningsansvar

jämlikt 11 och/eller 32 §§ egnahemslånekungörelsen, Kungl. Maj :t

ens i undantagsfall komme att finna anledning vägra fastställelse å beslutet.

På grund av vad sålunda anförts och under beaktande tillika av att underställningsskyldigheten

i formellt hänseende medförde avsevärt besvär för

såväl stats- som kommunalmyndigheter samt tidsutdräkt icke minst för låntagare

har bostadsstyrelsen hemställt, att sådan ändring vidtoges i de förut

angivna lagarna om kommunalstyrelse, att kommun befriades från skyldighet

att underställa Konungen sådana i det föregående angivna beslut, som

avsåge kommunens ansvarsåtaganden för lån och förskott, beviljade med

stöd av egnahemslånekungörelsen.

Bostadsstyrelsen har vidare, i fråga om underställningsskyldighet av kommuns

ansvarsåtaganden enligt tertiärlånekungörelsen, till en början erinrat

om den i kommunallagarna stadgade befrielsen från Underställning av

kommuns beslut om visst ansvar mot staten för bostadsanskaffningslån i

hyreshus. Styrelsen har framhållit, att sedan denna låneform upphört den

30 juni 1948 behovet av bostäder för harnrika familjer i hyreshus i stället

komme att tillgodoses genom de i tertiärlånekungörelsen angivna låneformerna

till byggnadsföretagare i kombination med hostadsrabatter till vissa

hyresgäster. Styrelsen har beträffande kommuns ansvarsåtaganden enligt

13 § 3 mom. andra stycket tertiärlånekungörelsen anfört i huvudsak

följande.

Många kommuner torde komma att vilja ikläda sig betalningsansvar enligt

13 § 3 mom. andra stycket för tilläggslån, för att förmånen av sådant

lån skail till fullo kunna utnyttjas. Tilläggslånet löper enligt 15 § utan ränta

och amortering.

Det ansvar, som en kommun må åtaga sig för tilläggslån, avser vanligen

belopp, som visserligen i absoluta tal kunna vara ganska betydande men som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

• Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

äro små i förhållande till det enskilda företaget och — enligt sakens natur

— måttliga i förhållande till kommunens allmänna bärkraft.

Då beträffande ifrågavarande ansvar i huvudsak samma möjligheter till

begränsning av riskerna syntes föreligga som beträffande kommunalt ansvar

för den räntefria, stående delen av egnahemslån, har styrelsen även i

denna del ifrågasatt, om underställningsförfarande kunde vara oundgängligen

erforderligt.

Vad härefter angår ansvar såtaganden jämlikt 3 3 § tertiärlånekungörelsen

har bostadsstyrelsen först berört innebörden av det krav på kommunal

garanti, som enligt nämnda stadgande ställes beträffande förluster på grund

av vårdslöshet eller försummelser vid förvaltningen av kommunen eller allmännyttigt

företag tillhöriga byggnadsföretag, samt därvid hänvisat till

vissa av byggnadslånebyrån tidigare gjorda uttalanden av i huvudsak följande

innehåll.

o En kommunal garanti gentemot staten jämlikt 33 § torde åsyfta allenast

sådana statsverkets förluster, som uppkomma med anledning av att tertiäroch/eller

tilläggslån utlämnats men däremot icke förluster föranledda exempelvis

av försummad skattebetalning. Om förlusten — för att begagna författningens

terminologi — är av den art, att hänsyn till densamma bort tagas

vid hyrornas bestämmande, torde vidare kommunen enligt grunderna

för 33 § andra stycket vara fri från ansvar. Härmed torde åsyftas det fall,

att bostadsstyrelsen vid sitt beslut om fastställande av (högsta) hyror, grundat

på de vid beslutet föreliggande förutsättningarna, skulle begå ett påtagligt

misstag och till följd därav sätta hyrorna lägre än vederbort.

Betalningsgarantien kan bland annat innefatta en skyldighet för kommunen

att vid behov tillskjuta belopp, som företaget må behöva för betalning

av förfallna räntor och annuiteter på statslånen, med rätt för kommunen

att återfå medlen i den mån likviditeten det medger. Vidare torde kommunen

vara skyldig att täcka staten för förlust, som kan uppstå genom att statens

fordran, helt eller delvis, blir nödlidande vid exekutiv auktion, måhända

föranledd av underlåtenhet att betala räntor och amorteringar på underliggande

krediter.

Har förlust uppkommit på sätt förut angivits, skall enligt 33 § prövas, huruvida

kommunen ensam skall bära förlusten eller huruvida förlusten skall

delas mellan stat och kommun.

Om förlusten vållats av vårdslöshet eller försummelse vid fastighetsförvaltningen

— exempelvis genom inre reparationer utöver vad som är försvarligt

vid god fastighetsförvaltning eller genom försummelser att indriva

hyror — äger kommunen icke återbekomma från staten någon del av erlagt

belopp. Därest åter förlusten förorsakats av andra anledningar —

främst vad man plägat kalla konjunkturförluster — kan kommunen komma

att återfå från statsverket större delen av vad kommunen erlagt. Efter

en treårsperiod skall nämligen avräkning ske mellan kommunen och statsverket,

och då kan kommunen enligt 33 § tredje och fjärde styckena få ersättning

med fyra femtedelar av vad som utgivits.

Bostadsstyrelsen har ansett det icke kunna förnekas, att kommuns ansvar

enligt 33 § tertiärlånekungörelsen kunde innebära rätt betydande risker för

kommunen, men framhållit, att risken dock starkt begränsades, i den mån

kommunen hade eu effektiv administration till sitt förfogande. Styrelsen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

11

har emellertid under åberopande av vad sålunda anförts — utan att framlägga

formligt förslag till lagändring — hemställt, att Kungl. Maj :t måtte

överväga utverkande av underställningsfrihet jämväl för sådant kommunens

betalningsansvar, som avsåges i 33 § tertiärlånekungörelsen.

Därest de ifrågasatta lagändringarna — vilka enligt bostadsstyrelsens

mening, om så befunnes lämpligt, kunde förklaras gälla allenast tills vidare,

såvida icke Kungl. Maj :t beträffande viss kommun annorlunda förordnade —

komme till stånd, har styrelsen förutsatt, att de lånebeviljande statsorganen

skulle åläggas årlig uppgiftsskyldighet till Kungl. Maj :t rörande kommunernas

ifrågavarande ansvar.

Slutligen har bostadsstyrelsen ifrågasatt underställningsfrihet beträffande

kommuns beslut om borgen å enligt affärsmässiga grunder tillhandahållet

byggnadskreditiv till flerfamiljshus, som uppföres med

stöd av preliminärt beviljat statligt tertiärlån. Därvid har förutsatts, att

borgensansvaret skall vara täckt av bostadsstyrelsens preliminära lånebeslut.

Med hänsyn till att sådan borgen vore ägnad att nedbringa räntekostnaderna

och medförde allenast en ganska ringa reell risk har styrelsen hemställt, att

sådant beslut av kommun måtte bliva gällande utan att detsamma underställdes

Kungl. Maj :t, dock att underställning skulle erfordras i sådana fall,

där det statliga lånebeviljande organet, som hade att skaffa sig kunskap om

enskildheterna rörande borgensåtagandet och den till skydd för detta liggande

realsäkerheten, funne Kungl. Maj :ts prövning påkallad.

Yttranden över bostadsstyrelsens framställning.

Över bostadsstyrelsens skrivelse har 1946 års kommunallagskommitté avgivit

infordrat utlåtande, varjämte Svenska landskommunernas förbund och

Svenska stadsförbundets finansråd efter remiss inkommit med yttranden i

ärendet.

Såväl kommittén som de kommunala förbunden ha tillstyrkt den ifrågasatta

underställningsfriheten beträffande kommuns beslut att ikläda sig ansvar

gentemot staten jämlikt egnahemslånekungörelsen samt jämlikt 13 §

3 mom. andra stycket och 33 § tertiärlånekungörelsen, men däremot förordat

ett bibehållande av Kungl. Maj :ts prövning i varje särskilt fall av

kommuns beslut att teckna borgen för byggnadskreditiv till flerfamiljshus.

1946 års kommunallagskommitté bar inledningsvis erinrat, att kommittén

i samband med sin allmänna översyn av kommunallagarna ämnade upptaga

frågan om underställningsskyldighet beträffande kommuns beslut i fråga

om ansvarsåtaganden jämlikt olika författningar till mera ingående behandling.

Kommittén bar härom bland annat anfört följande.

Det skulle vara önskvärt att i ett sammanhang kunna pröva denna fråga

i hela dess vidd. Kommunallagarnas nuvarande bestämmelser om befrielse

från underställningsskyldighet i fråga om kommuns ansvarighet för bostads
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kunffl. Maj:ts proposition nr 110.

anskaffningslån äro avfattade med hänsyftning på 1935 och 1938 års kungörelser.

De i dessa kungörelser angivna låneformerna ha emellertid upphört

att gälla och några direkta motsvarigheter härtill finnas ej i egnahemslåne-

och tertiärlånekungörelserna. Kommunallagarnas bestämmelser om

underställningsfrihet för där angivna fall av ansvarsåtaganden kunna därför

icke längre tillämpas. Med hänsyn härtill och då det också ur andra synpunkter

är lämpligt, att spörsmålet om underställningsskyldighet i det speciella

hänseende, varom nu är fråga, upptages till prövning, har kommittén

icke något att erinra mot, att man redan nu söker lösa detta spörsmål. Den

lösning man därvid kommer till bör emellertid betraktas såsom ett provisorium

i avbidan på den allmänna översyn av reglerna om underställning,

som kommittén ämnar verkställa.

Kommittén har framhållit, att bestämmelserna i 1948 års egnahemslåneoch

tertiärlånekungörelser torde medföra, att kommunernas betalningsåtaganden

gentemot statsverket komme att ökas avsevärt i förhållande till vad

som gällt enligt 1935 och 1938 års kungörelser. Förut gällande kungörelser

avsåge endast lån för att bereda bostäder åt mindre bemedlade, barnrika

familjer, medan 1948 års kungörelser åsyftade att främja bostadsförsörjningen

över huvud taget. Den ekonomiska risken för kommunerna ökades

även av den orsaken, att de bostäder, som erhölle stöd jämlikt 1948 års kungörelser,

icke upplätes endast till familjer med statligt hyresbidrag.

Kommittén har vidare framhållit, att kommunerna — vid sidan av sin

medverkan i den statliga bostadspolitiken genom beslut om ansvarighet gentemot

staten för bostadsanskaffningslån in. m. — avsevärt ökat sina åtaganden

för främjandet av bostadsförsörjningen under senare år. Härom har

kommittén anfört följande.

Kommunernas betalningsåtaganden för främjandet av bostadsförsörjningen

ha de senare åren ökats i hög grad därigenom, att kommunerna själva lämnat

lån eller bidrag till bostadsbyggande eller också mera direkt medverkat

i bostadsproduktionen medelst kommunala eller halvkommunala företag.

Kommunernas rätt till verksamhet av detta slag har fastslagits i lagen den 10

juli 1947 om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. De

åtaganden, varom här är fråga, ha betydligt större ekonomisk betydelse än

det betalningsansvar kommunerna ikläda sig gentemot statsverket enligt egnahemslåne-

och tertiärlånekungörelserna. Det bör i detta sammanhang också

framhållas, att en ökad bostadsproduktion även indirekt medför stora kostnader

för kommunerna, i det att t. ex. nya gator måste anläggas och skolor

uppföras. För sina lån och bidrag till bostadsförsörjningens främjande samt

för utgifter, som ha samband med en ökad bostadsproduktion, torde kommunerna

i allmänhet vara nödsakade att upptaga lån. Besluten härom måste

i vanlig ordning underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Med hänsyn till de onekligen betydande risker, som den av kommunerna

bedrivna verksamheten för främjande av bostadsförsörjningen i vissa fall

kan medföra, kunde det måhända — uttalar kommittén — anses lämpligt

att vidhålla kravet på underställningsskyldighet för beslut om åtagande av

ansvarighet gentemot statsverket enligt egnahemslåne- och tertiärlånekungörelserna.

Då emellertid den av staten bedrivna låne- och understödsverksamheten

för bostadsförsörjningen bygger på förutsättningen av kommu
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 110.

nernas ekonomiska medverkan samt de lån, för vilka kommunerna skola

ikläda sig viss ansvarighet, beviljas av för ändamålet tillsatta statsorgan,

utgår kommittén ifrån, att Kungl. Maj :t i regel icke torde vägra kommunerna

att ikläda sig sådan ansvarighet och att Kungl. Maj :ts prövning skulle

bliva av övervägande formell natur.

På grund av vad sålunda anförts har kommittén funnit sig kunna tillstyrka,

att kommunerna befriades från skyldighet att underställa Kungl.

Maj :ts prövning beslut om ansvarighet gentemot statsverket enligt egnahemslåne-

och tertiärlånekungörelserna. Kommittén har därvid strukit under,

att den utan någon tvekan tillstyrkte befrielsen beträffande åtagandena

enligt förstnämnda kungörelse, där lånens mångfald också gjorde det särskilt

angeläget att befria kommunerna och de administrativa myndigheterna

från det besvär och låntagarna från den tidsutdräkt, som ett underställningstvång

medförde. Vid sitt förord för underställningsfrihet beträffande

åtagandena enligt tertiärlånekungörelsen har kommittén fogat följande uttalande.

När kommittén anser sig kunna tillstyrka underställningsfrihet även beträffande

åtaganden gentemot statsverket enligt tertiärlånekungörelsen,

oaktat dessa i vissa fall torde kunna medföra betydande ekonomiska risker

för kommunerna, sker detta främst i förlitan på att den prövning av låneärenden

enligt kungörelsen, som skall företagas av såväl kommunerna som

bostadsstyrelsen, kommer att verkställas med omsorg och under hänsynstagande

till alla föreliggande omständigheter. Kommittén anser sig därvid

kunna förutsätta, att vid bostadsstyrelsens prövning av ett dylikt låneärende

jämväl beaktas frågan om huruvida det lån som sökes står i rätt förhållande

till kommunens ekonomiska bärkraft och till de riktlinjer, som statsmakterna

må ha fastställt för den offentliga kredithushållningen och för

penningpolitiken över huvud taget. I tveksamma fall torde alltså samråd

böra äga rum med vederbörande departement.

I detta sammanhang bör erinras om att, såsom förut framhållits, de ur

ekonomisk synpunkt mest betydelsefulla åtaganden, som kommunerna ikläda

sig för att främja bostadsförsörjningen, i allmänhet ske i samband med

upptagande av lån, samt att beslut härom alltjämt måste underställas Kungl.

Maj :ts prövning.

Kommittén förutsätter, att de lånebeviljande organen — i nära anslutning

till vad som gällt beträffande kommuns ansvarsåtaganden i enlighet med

bestämmelserna i 1935 och 1938 års kungörelser — komma att åläggas att

lämna Kungl. Maj:t fortlöpande uppgifter om kommunernas ansvarighet

gentemot statsverket jämlikt nu ifrågavarande bestämmelser i egnahemsiåne-

och tertiärlånekungörelserna.

Eu ledamot av kommittén, herr K. R. Bergh, har avstyrkt att underställningsfrihet

för närvarande genomfördes beträffande åtaganden enligt tertiärlånekungörelsen.

Vad slutligen angår frågan, huruvida kommuns beslut om tecknande av

borgen för byggnadskreditiv till flerfamiljshus, uppförda med stöd av preliminärt

beviljade statliga tertiärlån, i vissa fall skulle bli gällande utan

underställning har kommittén erinrat, att dylika åtaganden, som i regel

vore av kortfristig natur, i viss utsträckning torde falla inom området för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

kommuns rätt att utan underställning ikläda sig borgen. Med hänsyn härtill

och då det i allt fall icke syntes lämpligt att vid en sådan lagrevision av

provisorisk karaktär, varom här vore fråga, utsträcka underställningsfriheten

till åtaganden, som icke reglerats i egnahemslåne- och tertiärlånekungörelserna,

har kommittén avstyrkt detta förslag.

Svenska stadsförbundets finansråd har tillstyrkt införande av underställningsfrihet

för ansvarsåtaganden enligt egnahemslåne- och tertiärlånekungörelserna

men icke för borgen steckningar för byggnadskreditiv. Förstnämnda

åtaganden innefattade — till skillnad från besluten om borgensteckning

för byggnadskreditiv — enligt finansrådets uppfattning en fullföljd

av författningsenligt reglerade kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande. Finansrådet har vidare framhållit, att anledning

icke syntes föreligga, att såtillvida begränsa underställningsfriheten vid

åtagandena enligt egnahemslåne- och tertiärlånekungörelserna, att sådan

frihet skulle medgivas att gälla tills vidare, såvida icke Kungl. Maj:t beträffande

viss kommun annorlunda förordnade.

Svenska landskommunernas förbund har ansett underställningsfrihet

böra föreligga i enahanda utsträckning som förordats av finansrådet men

ifrågasatt, huruvida ansvar för förskott enligt egnahemslånekungörelsen

behövde uttryckligen undantagas. Förbundet har anfört i huvudsak följande.

Statsmakternas utformning av den nya bostadspolitiken innebär att

kommun måste göra vissa åtaganden för att det statliga stödet över huvud

taget skall utgå. Sedan kommun fattat beslut om sådana åtaganden, som i

vederbörande lånekungörelser avses, är det de statliga bostadspolitiska organen,

som avgöra huruvida åtagandet i det särskilda fallet skall tagas i anspråk.

Det synes då egendomligt, om kommuns beslut om dessa åtaganden

dessutom skulle i särskild ordning behöva underställas Konungens prövning

och fastställelse. Vissa av de ifrågavarande åtagandena kunna för övrigt

näppeligen jämställas med lån eller borgen enligt 79 § lagen om kommunalstyrelse

på landet. Så är förhållandet med förskott enligt 32 § egnahemslånekungörelsen.

Om kommun av egna medel utbetalar förskott, kan

icke detta beröras av nuvarande underställningsregler. Men icke ens om

kommunen för att bli i stånd att utlämna förskott till låntagare i sin tur

lyfter förskott hos statsverket, torde detta kunna betraktas som ett lån i

kommunallagens mening lika litet som t. ex. till kommunerna förskottsvis

utbetalade mödrahjälpsbidrag äro att betrakta som lån.

Den fördelning av kostnader och risker mellan stat och kommun, som

förutsättes i lånekungörelserna, torde i vissa fall för kommunerna komma

att bli betungande och äventyrliga. Men ett särskilt underställningsförfarande

torde dock icke vara den lämpliga metoden att i de särskilda fallen

hålla åtagandena inom rimliga gränser. Det måste bli de statliga bostadspolitiska

organens uppgift att tillse bl. a. alt bostadsproduktionen inom

viss ort icke överdimensioneras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

15

Departementschefen.

Genom ändringar i kommunallagarna infördes år 1939 i syfte att underlätta

kommunernas bostadssociala verksamhet viss befrielse för kommunerna

från den allmänna skyldigheten att underställa beslut om lån eller

ansvarsförbindelser Kungl. Maj :ts prövning och fastställelse. Befrielsen

från underställningsskyldighet avsåg vissa kommunala ansvarsåtaganden

gentemot staten beträffande lån för bostadsanskaffning åt mindre bemedlade,

barnrika familjer såväl i egnahemsbostäder som i flerfamiljshus. Genom

de av fjolårets riksdag beslutade ändringarna i grunderna för den statliga

låne- och bidragsverksamheten för främjande av bostadsförsörjningen

ha de speciella låneformerna till förmån för barnrikefamiljerna upphört att

gälla. Några direkta motsvarigheter till bostadsanskaffningslånen finnas

över huvud laget icke i nu gällande egnahemslåne- och tertiärlånekungörelser

utan det speciella stödet åt dessa familjer utgår i form av årliga

hostadsrabatter. Kommunallagarnas bestämmelser om underställningsfrihet

för ifrågavarande ansvarsåtaganden kunna för den skull icke längre tillämpas.

Alla kommunala beslut om ansvarsåtaganden gentemot staten beträffande

såväl egnahemslån som tertiär- och tilläggslån måste numera underställas

Kungl. Maj :ts prövning och fastställelse, och den med 1939 års lagändringar

åsyftade lättnaden i kommunernas och de statliga myndigheternas

arbete på ifrågavarande område har gått förlorad.

Nu angivna omständigheter äro, såsom framgår av den förut lämnade

redogörelsen, bakgrunden till bostadsstyrelsens framställning i ämnet, vari

styrelsen dels framlagt förslag om vidgning av den i kommunallagarna stadgade

befrielsen från underställningsskyldighet för vissa kommunala ansvarsåtaganden,

dels ock aktualiserat frågor om ytterligare lättnader i samma

syfte. Även erfarenheterna från finansdepartementet, där en mycket

stark ökning av ärenden utav sådan art, som berörts i bostadsstyrelsens

framställning, ägt rum under sista halvåret, giva vid handen, att man icke

gärna kan avvakta resultatet av den allmänna översyn av den kommunala

underställningsskyldigheten, som kommunallagskommiltön ämnar verkställa,

utan att frågan om en revision av kommunallagarna på denna punkt bör

upptagas redan nu. Angelägenheten att underlätta kommunernas strävanden

på ifrågavarande område genom att snarast möjligt befria dem från

underställningsskyldighet i sådana fall, där Kungl. Maj :ts prövning väsentligen

har endast formell karaktär och icke längre synes nödvändig, framstår

enligt min mening såsom avgjort större än de olägenheter, vilka till

äventyrs kunna följa av att den lösning av ifrågavarande spörsmål, som för

närvarande kan åstadkommas, endast blir ett provisorium i avbidan på kommunallagskommitténs

allmänna översyn av reglerna rörande underställningsskyldigheten.

Bostadsstyrelsen har framlagt förslag om befrielse från underställningsskyldighet

för kommunala beslut om ansvarsåtaganden gentemot staten en
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

ligt egnahemslånekungörelsen. Styrelsen har tillika hemställt, att Kungl.

Maj :t måtte taga under övervägande en motsvarande befrielse för ansvarsåtaganden

jämlikt 13 § 3 mom. och 33 § tertiärlånekungörtelsen. Beträffande

samtliga dessa slag av kommunala beslut har kommunallagskommittén

tillstyrkt, att underställningsfrihet nu genomföres genom ändring avkommunallagarna.

Jämväl svenska stadsförbundets finansråd och svenska

landskommunernas förbund ha funnit angeläget, att underställningsskyldighet

icke skall föreligga i dessa fall, ehuru sistnämnda förbund ansett

tvivelaktigt, om uttryckligt undantagande i lagen vore erforderligt beträffande

kommuns ansvarighet för förskott enligt egnahemslånekungörelsen.

Bostadsstyrelsen har härutöver ifrågasatt, att kommunala åtaganden av

borgensansvar för byggnadskreditiv till flerfamiljshus, som uppföras med

stöd av preliminärt beviljade statliga tertiärlån, i vissa fall skulle befrias

från underställningsskyldighet. Såväl kommunallagskommittén som de

kommunala förbunden ha emellertid ansett mindre lämpligt att utsträcka

underställningsfriheten till beslut om borgensteckning för byggnadskreditiv,

i vart fall i förevarande sammanhang.

För egen del är jag beredd att tillstyrka, att kommunerna nu befrias från

underställningsskyldighet beträffande ansvarsåtaganden gentemot staten

jämlikt egnahemslånekungörelsen samt enligt 13 § 3 mom. och 33 § tertiärlånekungörelsen

på sätt bostadsstyrelsen föreslagit eller ifrågasatt och i remissyttrandena

förordats. Jag finner däremot övervägande skäl tala för att

ståndpunktstagandet till frågan om underställningsfrihet för beslut om

borgensteckningar för byggnadskreditiv uppskjutes, tills den allmänna omprövningen

av kommunallagarnas regler om underställningsskyldighet kommer

till stånd.

Såsom i bostadsstyrelsens skrivelse framhållits, torde de ekonomiska risker,

som en kommun ikläder sig på grund av åtaganden gentemot staten

enligt egnahemslånekungörelsen, vara relativt obetydliga, evad åtagandena

gälla ansvar enligt It § för den räntefria, stående delen av egnahemslån eller

avse ansvar enligt 32 § för från statskontoret uppburna förskott å preliminärt

beviljade egnahemslån. De krav, som i varje särskilt fall möjligen

kunna framställas mot kommunen, kunna i fråga om förluster å ränte- och

amorteringsfria delar av egnahemslån icke komma att gälla större belopp,

och kommunernas möjligheter att vid utlämnande av förskott skydda sig

genom olika kontrollåtgärder mot förluster torde vara relativt betryggande.

Då antalet lån enligt egnahemslånekungörelsen torde bli högst avsevärt, synes

det också särskilt angeläget att befria kommunerna och de statliga myndigheterna

från allt det besvär och låntagarna från den tidsutdräkt, som

underställningsförfarandet medför. Jag vill tillägga, att den i viss mån häremot

svarande prövning, som Kungl. Maj :t tidigare verkställt beträffande

kommunala beslut om ansvarsteckningar för den räntefria, stående delen

av tertiärlån för enfamiljshus, haft en i hög grad summarisk och formell

karaktär.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

17

I anledning av vad svenska landskommunernas förbund uttalat angående

kommuns ansvar för förskott enligt egnahemslånekungörelsen må framhållas,

att sådant förskott av den statliga myndigheten utlämnas endast mot

särskild förbindelse av vederbörande kommun och att ansvaret för den skull

närmast torde böra betraktas som en självständig låneförbindelse, för vilken

befrielse från underställningsskyldighet bör stadgas.

Vad angår ansvarsåtaganden gentemot staten jämlikt 13 § 3 mom. och

33 § tertiärlånekungörelsen torde onekligen sådana åtaganden, särskilt enligt

sistnämnda stadgande, kunna medföra betydande ekonomiska risker

för vederbörande kommun. Man kan emellertid med fog ifrågasätta, om

Kungl. Maj :t, därest underställningsskyldigheten bibeliölles, skulle annat

än möjligen i högst sällsynta undantagsfall vägra fastställelse av sådana

åtaganden på grund av en kommuns svaga ekonomiska ställning, sedan den

lånebeviljande statliga myndigheten fastställt behovet och lämpligheten ur

bostadssynpunkt av visst byggnadsföretag och jämväl prövat företagets

ekonomiska bärighet. Vid sådant förhållande framstår det såsom relativt

onödigt att bibehålla kravet på underställning av dessa åtaganden, som ju

i princip innebära att kommunen endast fullgör den författningsmässigt

reglerade medverkan vid bostadsförsörjningen, vilken uppställts såsom en

förutsättning för den statliga långivningen. Kungl. Maj :ts hittillsvarande

prövning av kommunala ansvarsåtaganden jämlikt det stadgande, som i

förut gällande bestämmelser närmast motsvarade 33 § tertiärlånekungörelsen,

har även varit av övervägande formell natur. Av olika skäl har icke

ens alltid krävts en siffermässig fixering av ansvarighetens omfattning,

utan i åtskilliga fall ha fastställts kommunala beslut, i vilka blott angivits

byggnadsföretagens benämning. Några fall av vägrad fastställelse på grund

av svag ekonomi hos vederbörande kommun ha icke förekommit.

Härutöver vill jag understryka, att man vid prövning av frågan om underställningsfrihet

för ansvarsåtaganden av här ifrågavarande art icke bör

förbise, att dessa åtaganden,- även om de kunna innefatta vissa ekonomiska

risker för kommunerna, ha tillkommit främst i syfte att vid den nödvändiga

kontrollen över bostadsföretagen erhålla en intresserad medverkan av

lokala organ. Såsom vid genomförandet av 1939 års lagändring framhölls,

ligger nämligen för staten betydelsen av den kommunala ansvarigheten icke

så mycket i möjligheten att vid inträffande förluster kunna övervältra en

del av dessa på vederbörande kommun utan fastmera i en garanti för att

förlusterna tack vare kommunernas intresserade medverkan bli ringa.

Vid min tillstyrkan av underställningsfrihet även för ansvarsåtaganden

enligt 33 § tertiärlånekungörelsen förutsätter jag emellertid, att bostadsstyrelsens

handläggning av frågor om beviljande av tertiärlån kommer att

innefatta en prövning också av frågan, huruvida det sökta lånet kan antagas

stå i rätt förhållande till kommunens ekonomiska bärkraft och framtidsmöjligheter.

Samråd bör i tveksamma fall äga rum med finansdepartementet

och vederbörlig uppmärksamhet ägnas åt frågor om ansvarsåtaganden

av kommuner, som åtnjuta eller tidigare åtnjutit skattelindringsbidrag.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr Ilo.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

Med hänsyn till önskvärdheten av att Kungl. Maj :t vid prövningen av

kommunala låneärenden äger tillgång till uppgifter rörande den kommunala

ansvarigheten enligt de här berörda båda kungörelserna, torde det vidare

böra åligga bostadsstyrelsen att till finansdepartementet lämna sådana uppgifter

beträffande rikets samtliga kommuner.

Av bostadsstyrelsen har alternativt ifrågasatts, att underställningsfriheten

i kommunallagarna skulle fastställas att gälla tills vidare, såvida icke

Kungl. Maj :t beträffande viss kommun annorlunda förordnade. Även om

vissa skäl kunna tala till förmån för en dylik anordning, anser jag tillräcklig

anledning icke föreligga att beträffande här ifrågavarande ansvarsåtaganden

formellt begränsa underställningsfriheten i lagen på sådant sätt.

Den av mig förordade underställningsfriheten avses icke skola omfatta

kommuns i 10 och 14 §§ tertiärlånekungörelsen omförmälda beslut att ikläda

sig borgen för tertiärlån och tilläggslån till bolag, som helt äges av kommunen.

För dylika beslut, som åsyfta att befria bolaget från att ställa eljest

erforderlig inteckningssäkerhet för lånen, böra givetvis gälla vanliga regler

för underställningsskyldigheten.

I detta sammanhang må jämväl erinras om att de ur ekonomisk synpunkt

mest betydelsefulla åtaganden, som kommunerna för främjande av bostadsförsörjningen

ikläda sig, i allmänhet äga rum i samband med upptagande av

egna lån och att beslut härom alltjämt måste i varje särskilt fall underställas

Kungl. Maj :ts prövning.

Lagändringarna torde lämpligen böra träda i kraft omedelbart efter utfärdandet

samt uttryckligen göras tillämpliga jämväl å dessförinnan av kommunerna

fattade men av Konungen icke prövade beslut.

Det är för närvarande icke möjligt att bedöma omfattningen av den

lättnad, som de här förordade lagändringarna komma att medföra för kommunernas

och de statliga myndigheternas arbete. Jag vill emellertid nämna,

att under januari och februari månader innevarande år på finansdepartementets

föredragning avgjorts icke mindre än 207 ärenden av ifrågavarande

slag.

Sedan de nu föreslagna lagändringarna kommit till stånd, förutsätter jag,

att Kungl. Maj :t utan närmare granskning i varje särskilt fall meddelar

stadfästelse å kommunala beslut om borgensåtaganden enligt äldre, av 1948

års kungörelser ersatta författningar, i den mån dessa beslut innefatta åtaganden

av i huvudsak samma karaktär som dem, för vilka underställningsfrihet

stadgats.

Föredraganden hemställer härefter, att inom finansdepartementet upprättade

förslag till

lag angående ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr

251) om kommunalstyrelse på landet,

lag angående ändrad lydelse av 74 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr

252) om kommunalstyrelse i stad samt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

19

lag angående ändrad lydelse av 63 § 2 mom. lagen den 15 juni 1035 (nr

337) om kommunalstyrelse i Stockholm

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

K.-E. Renström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.