Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning i vissa fall av preliminär skatt

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:122, Med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning i vissa fall av preliminär skatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

1

Nr 122.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med provisoriska bestämmelser om begränsning

i vissa fall av preliminär skatt; given Stockholms

slott den 25 februari 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om

begränsning i vissa fall av preliminär skatt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att den s. k. 80-procentspärren skall från och

med innevarande år tillämpas även i fråga om preliminär skatt. Spärren

skall emellertid enligt förslaget gälla endast i fråga om preliminär B-skatt.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 122.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

Förslag

till

förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning

i vissa fall av preliminär skatt.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, som är här i riket bosatt eller bär stadigvarande vistas,

så ock oskift dödsbo, efter person, som vid dödsfallet var här bosatt eller

här stadigvarande vistades, må beviljas nedsättning av preliminär B-skatt

under de förutsättningar och i den omfattning nedan säges.

2 §•

Vid debitering av preliminär B-skatt må skatten nedsättas med det belopp,

varmed avkortning eller restitution av motsvarande slutliga skatt kan

beräknas bliva medgiven enligt 2 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 584)

med provisoriska bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.

Jämväl efter verkställd debitering må nedsättning av preliminär B-skatt

ske med belopp som i föregående stycke angives.

3 §•

Skattskyldig, som vill erhålla nedsättning av preliminär B-skatt enligt

denna förordning, skall göra ansökan därom hos den lokala skattemyndighet,

som har att påföra den skattskyldige statlig inkomstskatt för inkomståret.

Ansökan skall i fall, som avses i 2 § första stycket, vara den lokala skattemyndigheten

tillhanda senast den 1 december året näst före inkomståret.

I annat fall skall ansökan göras senast före utgången av april månad året

näst efter inkomståret.

4 §.

Ansökan, varom i 3 § förmäles, skall göras å blankett enligt formulär,

som fastställes av Kungl. Maj :t.

Vid ansökan skall fogas preliminär självdeklaration, där den skattskyldige

icke tidigare avgivit sådan deklaration för inkomståret. Ingives ansökningen

efter det den skattskyldige avlämnat allmän självdeklaration för

inkomståret, skall i stället avskrift av sistnämnda deklaration fogas vid

ansökningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

5 §•

Beslut över ansökan enligt 3 § meddelas av den lokala skattemyndigheten.

Beslutet skall skyndsamt tillställas den skattskyldige ävensom vederbörande

länsstyrelse.

6 §•

Innebär beslut som avses i 5 § att preliminär B-skatt, som förfaller till

betalning efter det beslutet meddelats, skall utgöras med annat belopp än

det som tidigare utfärdad debetsedel utvisar, skall den lokala skattemyndigheten

ofördröj ligen utfärda och till den skattskyldige översända ny debetsedel

upptagande den ändrade skatten.

Det åligger länsstyrelsen att utan dröjsmål förordna om avkortning av

den skatt, som enligt beslutet icke skall erläggas.

7 §•

Innebär beslut som avses i 5 § att preliminär B-skaftt icke vidare skall

utgå för inkomståret, åligger det länsstyrelsen att utan dröjsmål antingen

förordna om avkor t ning av den del av skatten, som överstiger vad den skattskyldige

enligt nämnda beslut har att erlägga i preliminär skatt, eller,

därest den skattskyldige redan inbetalt preliminär skatt med större belopp

än vad han enligt sagda beslut är skyldig att erlägga, till den skattskyldige

återbetala det överskjutande beloppet.

Å belopp, som återbetalas, utgår icke ränta.

8 §•

Den som icke åtnöjes med lokal skattemyndighets beslut ''enligt denna

förordning äger i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen genom besvär, vilka

skola hava inkommit till länsstyrelsen inom en månad från den dag,

då klaganden erhöll del av beslutet.

Över länsstyrelsens beslut enligt denna förordning må klagan icke föras.

9 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning,

meddelas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och gäller tillsvidare. I fråga om preliminär skatt för år 1948 skall

förordningen icke äga tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 122.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari

19b9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

tillämpning av den s. k. 80-procentspärren jämväl med avseende å preliminär

skatt samt anför därvid följande.

Inledning. Vissa bestämmelser om skattebegränsning ha gällt under de senaste

åren. Sålunda antogos genom beslut vid 1942 och 1943 års riksdagar

särskilda förordningar om begränsning i vissa fall av skatt till staten, avseende

skatter, som påförts på grund av taxering för taxeringsåret 1942,

respektive taxeringsåret 1943. Dessa förordningar utfärdades den 18 juli

1942 (nr 644) och den 30 juni 1943 (nr 493). Den sistnämnda författningen

utsträcktes därefter genom särskilda förordningar att gälla även skatt, som

påförts på grjmd av 1944 och 1945 års taxeringar. För taxeringsåren 1946 och

1947 ansågs någon skattespärr icke erforderlig med hänsyn till den skatteeftergift,

som beslöts i samband med uppbördsreformens genomförande. Vid

1947 års riksdag antogos bestämmelser dels angående en spärr för skatt,

som påförts genom 1948 års taxering, och dels angående en spärr för skatt

på grund av 1949 och senare års taxeringar. Förordningar härom utfärdades

den 26 juli 1947 (nr 583 och 584). Anledningen till att taxeringsåret

1948 i detta hänseende måste behandlas särskilt var, att den vid 1947 års

riksdag beslutade omläggningen av statsbeskattningen skulle träda i kraft

först från och med 1949 års taxering. Med hänsyn till att det nya skattesystemet

förutsatte spärregler, vilka gingo längre i fråga om skattebegränsning

än de som tidigare gällt, ansågs det riktigast att i fråga om skatter

på grund av 1948 års taxering alltjämt tillämpa regler motsvarande dem

som gällt vid taxeringarna åren 1942—1945. De i förordningen den 26 juli

1947, nr 584, meddelade bestämmelserna äro endast provisoriska och gälla

tills vidare; under förarbetena till sistnämnda författning (se prop. nr 299

till 1947 års riksdag) uttalades sålunda, att frågan om spärreglernas utformning

borde upptagas till förnyad prövning så snart tillräckliga erfarenheter

vunnits angående verkningarna av det nya skattesystemet.

De vid 1947 års riksdag beslutade spärreglerna avse endast skatt, som påförts

på grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Mcij.ts proposition nr 122.

mande skatt. Vid anmälan av frågan om framläggande för riksdagen av

nyssnämnda proposition berörde jag emellertid även spörsmålet om skattespärrens

tillämpning beträffande den preliminära skatten. I detta hänseende

yttrade jag bl. a. följande.

Ett särskilt spörsmål är huruvida skattespärren skall tillämpas även i fråga

om den preliminära skatten. Det kan synas vara en onödig omgång att

taga ut skatt preliminärt, om den sedan skall restitueras till den skattskyldige

på grund av spärrlagstiftningen. Emellertid torde det bliva svårt att i

praktiken taga hänsyn till skattespärren redan vid preliminär taxering eller

vid jämkning av preliminär skatt under inkomståret. Det faller av sig självt

att den förhandsberäkning av skatt, som sker före inkomståret eller under

löpande inkomstår, blir ganska schablonmässig. Vidare bör beaktas att i de i

uppbördsförordningen omnämnda jämkningsfall, som närmast motsvara det

förevarande, jämkning som regel icke får äga rum, såvida icke ändringen i

den preliminära skatten skulle uppgå till minst VE av det ursprungligen beräknade

skattebeloppet. Emellertid torde vid tillämpning av skattebegränsningsbestämmelserna

läget merendels vara det att fråga är om en större

skattedragare, som äger rätt till reduktion av den honom påförda skatten

med ett relativt sett ringa belopp. Tillämpning av skattespärren torde med

andra ord så gott som alltid förutsätta möjligheter till en noggrannare och

mera definitiv avvägning än som föreligga vid den preliminära taxeringen

eller vid jämkningsbeslut under inkomståret.

Jag anser mig därför och då fråga nu är allenast om ett provisorium böra

förorda, att spärren icke tillämpas annat än i fråga om skatt som påförts på

grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande skatt.

Bevillningsutskottet vid 1947 års riksdag — som i samma betänkande

(nr 51) behandlade dels förenämnda proposition och dels en i förslå kammaren

väckt motion (nr 193) om utredning angående skattespärr beträffande

den preliminära skatten under år 1947 — yttrade bl. a. att svårigheter

syntes möta att i praktiken taga hänsyn till skattespärren redan vid preliminär

taxering eller vid jämkning av preliminär skatt under inkomståret.

Utskottet anslöt sig därför till den i propositionen uttalade meningen att

skattespärren icke skulle tillämpas annat än i fråga om skatt som påförts

på grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande

skatt. Utskottet avstyrkte därför berörda motion.

Utskottets betänkande godkändes av riksdagen.

Vid 1948 års riksdag yrkades i två likalydande motioner (I: 177 och II:

366) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om översyn

dels av gällande uppbördsförordning i syfte att göra 80-procentspärren tilllämplig

redan på den preliminära beskattningen och dels av lagstiftningen

om denna spärr, så att förslag därom kunde framläggas för 1948 års riksdag.

Bevillningsutskottet vid 1948 års riksdag yttrade i sitt betänkande (nr

38) i anledning av motionerna bl. a. att inom utskottet upplysts att fall förekommit,

där skattskyldiga haft att erlägga preliminär skatt med belopp, som

avsevärt överstigit den skatt som slutligen skulle gäldas. Då det synles utskottet

vara eu angelägen uppgift att åtgärder vidtoges för att bringa den

preliminära skatten för nu ifrågavarande skattskyldiga i så nära överensstämmelse

med den slutliga som möjligt, tillstyrkte utskottet, att en utred
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunyl. Maj-.ts proposition nr 122.

ning verkställdes i syfte att möjliggöra en tillämpning av gällande skattebegränsningsbestämmelser

redan på den preliminära skatten.

I överensstämmelse med bevillningsutskottets hemställan anhöll riksdagen

(skrivelse nr 181) om en översyn av gällande lagstiftning om skatbebegränsning

i syfte att möjliggöra den s. k. 80-procentspärrens tillämpning

redan i fråga om den preliminära skatten.

Sedan Ivungl. Maj :t härefter genom beslut den 30 juli 1948 förordnat

assessorn vid överståthållarämbetet A. O. Åkesson och chefen för debiteringsavdelningen

vid Stockholms stads uppbördsverk, uppbördskommissarien

S. V. Östlund att verkställa den av riksdagen begärda utredningen, ha

utredningsmännen till mig överlämnat en den 4 december 1948 dagtecknad

promemoria angående införande av den s. k. 80-procentspärren vid den preliminära

skatten. Vid promemorian har fogats förslag till författning i

ämnet.

Över promemorian med därvid fogat författningsförslag ha efter remiss

utlåtanden avgivits av överståthållarämbetet — som vid sitt utlåtande fogat

yttrande av uppbördsdirektören i Stockholm — samt länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Kristianstads och Göteborgs och Bohus län ävensom

Sveriges häradsskrivarförening och Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har vid sitt utlåtande fogat yttranden av

kronokamreraren i Kristianstad och häradsskrivaren i Ängelholms fögderi.

Utredningsmännens förslag. I sin promemoria ha utredningsmännen inledningsvis

erinrat om att enligt 3 § uppbördsförordningen den preliminära

skatten skulle så nära som möjligt motsvara beloppet av de utskylder

(jämte pensionsavgift), vilka kunde antagas bliva påförda den skattskyldige

efter verkställd årlig taxering. För ernående av sådan överensstämmelse vore

på olika sätt sörjt, beträffande A-skatten genom differentierade löneavdragstabeller

och beträffande B-skatten — vilken normalt beräknades på

grundval av senast fastställda taxering — genom möjligheten att få skatten

beräknad enligt preliminär självdeklaration. Därjämte kunde under inkomståret

jämkning av skatten ske vid ändrade familjeförhållanden eller

ändrade ekonomiska förhållanden, varvid dock i sistnämnda fall erfordrades

att ändringen av preliminärskatten, om ej särskilda omständigheter förelåge,

skulle uppgå till minst en femtedel av det förut beräknade skattebeloppet

(53 § 1 inom.). Återbetalning av för mycket erlagd skatt kunde ock

i vissa fall ske redan före påförandet av den slutliga skatten, om ansökan

inkomme före utgången av april månad året efter inkomståret (53 § 2 mom.).

Huvudregeln vore alltså, att skatt såvitt möjligt icke skulle uttagas preliminärt

till högre belopp än som slutgiltigt skulle påföras.

Utredningsmännen ha framhållit, att den slutgiltigt påförda skatten kunde

bliva föremål för särskild reduktion genom tillämpning av den s. k. 80- procentspärren. Denna spärregel gällde dock icke den preliminära skatten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

7

Redan avfattningen av 3 § uppbördsförordningen, varest jämförelse gjordes

med »påförda» slutliga utskylder, syntes lägga hinder i vägen härför. Den

totala slutliga skatten påfördes nämligen alltid den skattskyldige med bortseende

från spärregeln. Först därefter skedde — efter särskild ansökan —

avkortning eller, om den slutliga skatten redan erlagts, restitution.

Sedan utredningsmännen härefter redogjort för tidigare yrkanden om

lagstiftning på förevarande område, har i promemorian uttalats, att den betydande

skärpningen av skatterna å större inkomster och större förmögenheter

i förening med de ändrade bestämmelser för skattespärren, som gällde

från och med 1949, givit frågan om skattespärr vid preliminär skatten en

avsevärt större betydelse för 1948 och följande inkomstår än vad som finge

antagas ha varit fallet för det första preliminärskatteåret 1947.

I promemorian har vidare framhållits att enligt de nu gällande spärreglerna

(förordningen den 20 juli 1947, nr 584, med provisoriska bestämmelser

om begränsning av skatt i vissa fall) skulle avkortning eller restitution

ske av den statliga inkomstskatten, i den mån denna tillsammans med förmögenhetsskatten

samt allmän kommunalskatt (d. v. s. kommunal inkomstskatt,

fastighetsskatt och församlingsavgifter) jämte landstings- och tingshusmedel

överstege 80 procent av inkomsten. Med inkomst skulle därvid

förstås den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp,

för vilket avdrag vid taxeringen medgivits för kommunala utskylder.

Skattespärrens tillämpning vore beroende på ansökan, vilken skulle ha ingivits

före utgången av kalenderåret näst efter taxeringsåret. Om 80-procentspärren

bleve tillämplig först efter utslag av överinstanserna räknades

tiden ett år från lagakraftvunnet utslag. Formulär till ansökningsblankett

fastställdes av Kungl. Maj :t. I ansökan skulle den skattskyldige lämna samtliga

upplysningar, som erfordrades för prövning av densamma. Ansökan

prövades av länsstyrelsen i det län, där den statliga taxeringen skett, i Stockholm

av överståthållarämbetet. De lämnade upplysningarna syntes alltid

ha kontrollerats mot den skattskyldiges deklaration och mot debiteringsuppgifterna.

Med hänsyn till att kommunalutskylder skulle inräknas i de

80 procenten bleve det ofta nödvändigt att den skattskyldige genom företeende

av debetsedlar eller på annat sätt styrkte storleken av skatter i annan

kommun. För närvarande fördes icke några särskilda förteckningar

över inkomna ansökningar eller meddelade beslut angående skattespärren.

Anteckning om verkställd restitution komme givetvis beträffande 1948 års

slutliga skatt att ske å vederbörande skattskyldigs uppbördskort.

Utredningsmännen ha härefter diskuterat frågan huruvida vid införande

av skattespärr jämväl för preliminär skatt denna spärr skulle tillämpas

redan från början av uppbördsåret eller först vid detta års utgång, i vilket

senare fall avkortning och restitution eller ettdera finge ske. Sedan utredningsmännen

framhållit, att restitution för närvarande kunde äga rum

först sedan den slutliga skatten fastställts, vilket skedde under senare delen

av taxeringsåret, ha utredningsmännen i förenämnda fråga anfört följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

För ett uppskjutande till uppbördsårets utgång talar framför allt den omständigheten,

att först då kan göras en mera noggrann beräkning av skattepliktig

inkomst och förmögenhet. Spärrens tillämpning är normalt beroende

av en viss kombination av inkomst och förmögenhet. Vad gäller inkomsten

är denna ofta svår att på förhand beräkna i inånga fall, exempelvis då

densamma är beroende på i förväg svårberäkneliga rörelseresultat, på tillfälliga

realisationsvinster, på storleken av reparationer å fastigheter, skogsförsäljningar

etc. Förmögenheten vid årets utgång är även den ofta nog svår

att beräkna ett år i förväg. Vart femte år, då allmän fastighetstaxering äger

rum, kunna jämförelsevis begränsade ändringar i taxeringsvärdena medföra

stora förändringar av nettoförmögenheten i fall då fastigheterna äro

relativt högt intecknade. Vid köp och försäljning av fastigheter framkommer

likaledes, i fall då taxeringsvärdena avvika från köpeskillingen, ofta

betydande förändringar i den skattepliktiga förmögenheten. Ändrade börsvärden

å aktier och obligationer kunna avsevärt påverka storleken av nettoförmögenheten,

särskilt då dessa tillgångar äro högt belånade. Arv, ingående

av eller upplösning av äktenskap, överflyttning av minderåriga barns förmögenheter,

utfallande livförsäkringar etc. förändra ofta förmögenheter.

Att sålunda såväl inkomster som förmögenheter kunna vara svårberäkneliga

får särskilt stor betydelse för skattespärren, eftersom denna är beroende

av en kombination av dessa två osäkra faktorer.

För ett uppskjutande av skattespärrens tillämpning till uppbördsårets

utgång talar i viss mån även den omständigheten, att de kommunala utskylder,

vilka såsom allmänt avdrag skola avräknas från inkomsten vid

statsbeskattningen och som därigenom påverka den statliga skattens storlek,

äro kända först vid årets utgång genom då erhållna debetsedlar. Vid årets

början kunna desamma endast approximativt beräknas. Uppgift om utdebiteringens

storlek kan visserligen erhållas, men den skattskyldige har ännu

icke upprättat sin självdeklaration och vid taxeringen kunna ändringar ske

av inkomstberäkningen. Vad gäller de kommunalutskylder, som komma att

utgå för det löpande årets inkomst samt fastighetsinnehav och som skola inräknas

i de 80 procenten, är tydligt, att desamma låta sig säkrare beräknas

vid årets utgång.

Av det anförda torde framgå att tillämpning av spärregeln redan från

uppbördsårets början är behäftad med betydande olägenheter. Tillämpning

av regeln först vid årets utgång innebure väl ock en för den skattskyldige

i stort sett tillfredsställande lösning. Den för höga skatten skulle ju även då

antingen icke behöva erläggas eller ock omedelbart restitueras.

Emellertid tala även flera omständigheter för att spärregeln tillämpas redan

från början av uppbördsåret. Sålunda kan det uppenbarligen stundom

vara för den skattskyldige betungande att under en följd av betalningsterminer

erlägga en skatt som icke är begränsad av spärregel. Detta gäller

särskilt i fall då kapitalet är hårt bundet eller helt oåtkomligt, exempelvis då

detsamma tillhör familjestiftelser, fideikommiss, vissa fondmedel, etc. I

fråga om dylika kapitaltillgångar gäller ävenledes, att avkastningen i regel

är ganska konstant, varför spärregeln lätt kan tillämpas i förväg. För de

fall spärregeln medfört, att för låg preliminärskatt uttagits, kan ock sägas,

att räntevinsten å skatten för den skattskyldige blir jämförelsevis ringa

och för övrigt i sin tur föremål för en hög beskattning. Någon nämnvärd förlustrisk

för det allmänna vid uttagande av kvarstående skatt i ett dylikt fall

torde icke förefinnas. Ser man frågan ur de lokala skattemyndigheternas arbetssynpunkt

torde vara klart, att det blir mindre arbetskrävande att tilllämpa

spärregeln redan vid fastställandet av preliminärskatten vid årets

början än att senare vidtaga omräkningar av redan verkställda debiteringar

samt därvid avkorta eller restituera skatt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

9

I anslutning härtill ha utredningsmännen anfört, att det syntes tveksamt,

vilka omständigheter, som skulle tillmätas den största betydelsen, de som

talade för ett uppskjutande av spärregelns tillämpning till årets utgång eller

de som talade för ett omedelbart tillämpande. Härtill bidroge svårigheterna

att få någon tillförlitlig uppfattning om hur de nya spärreglerna komme att

verka i praktiken. Först när desamma tillämpats något år kunde material

för ett mera allsidigt bedömande av frågan föreligga. I nuvarande läge ville

det synas som om man finge välja den lösning av frågan, som bäst tillgodosåge

de enskilda skattskyldigas intressen, och alltså införa en preliminär

skattespärr redan från uppbördsårets början.

Utredningsmännen ha vidare behandlat frågan huruvida spärregeln borde

tillämpas ex officio eller först efter ansökan. I detta hänseende ha utredningsmännen

framhållit, att svårigheter skulle möta att tillämpa spärregeln

ex officio. De lokala skattemyndigheterna ägde i regel icke tillgång till uppgifter

om de kommunalskatter som skulle avräknas från inkomsten, resp.

ingå i de 80 procenten. Ej heller kunde i den stora massan av preliminära

skattepåföringar uppmärksammas de fall, då skatterna överstege 80 procent

av inkomsten. I de fall då den preliminära skatten grundade sig på senast

verkställda taxering, skulle man visserligen kunna tänka sig att, oan ansökan

för tillämpning av spärregeln för den slutliga skatten ingivits, man

tillämpade skattespärr även för den preliminära skatten. Men denna utväg,

vilken för övrigt syntes beröra endast en mindre del av antalet ifrågakommande

fall, kunde icke förordas, eftersom man då skulle grunda skattebegränsningen

på en inkomstberäkning, som låge två år tillbaka i tiden. För

att skattespärr skulle tillämpas finge krävas såväl ansökan som ock preliminär

självdeklaration.

Slutligen ha utredningsmännen anfört följande.

Beträffande tiden för ingivande av ansökan synes böra gälla samma tid

som för ingivande av preliminär självdeklaration enligt uppbördsförordningen.

Ansökan bör alltså ingivas senast den 1 december året före inkomståret

om spärregeln skall iakttagas redan från första uppbördsterminen. Ingives

ansökan senare, bör avkortning kunna ske av skatt för efterföljande

uppbördsterminer. Har preliminär skatt redan erlagts med högre belopp än

som totalt skolat erläggas för inkomståret med hänsyn tagen till skattespärren,

bör återbetalning kunna äga rum utan avvaktan å den slutliga skatten.

Ansökan bör i dylikt fall ingivas före utgången av april månad året näst

efter inkomståret, vilken tidpunkt även gäller för ansökan om återbetalning

enligt uppbördsförordningen. Den i 53 § uppbördsförordningen angivna

förutsättningen för jämkning och återbetalning, alt ändringen i den preliminära

skatten — om ej särskilda omständigheter föreligga — skall uppgå

till minst en femtedel av det förut beräknade skattebeloppet, torde icke

böra gälla för spärregeln. När denna tillämpas kan det ofta vara fråga om

mindre andel än eu femtedel men ändock om belopp som för den skattskyldige

kan vara av stor betydelse. Ansökan bör givetvis ingivas till och

prövas av den lokala skattemyndighet, som bar att påföra statlig inkomstskatt

för ifrågavarande inkomstår. Formulär för ansökan torde kunna ges

likartad utformning som för ansökan beträffande skattespärren för den

slutliga skatten.

2 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 122.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kangl. Maj:ts proposition nr 122.

Ansökningar om tillämpning av spärregeln registreras och behandlas för

närvarande tillsammans med andra ärenden om restitution och avkortning

av skatter. Det framstår emellertid såväl för den fråga som här behandlas

som än mera för frågan om en senare översyn av själva spärreglerna såsom

synnerligen angeläget, att spärregelfallen registreras för sig och att detta

sker på "ett sådant sätt, att de lätt kunna göras till föremål för en allsidig

statistisk bearbetning. Därvid bör man om möjligt även söka erhålla kännedom

om inverkan av den särskilda reduceringsregeln för förmögenhet.

Lämpligt synes vara att de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna

upplägga kortregister över beslut beträffande skattespärren vid den preliminära

resp. den slutliga skatten.

I enlighet med vad sålunda anförts ha utredningsmännen upprättat förslag

till förordning om tillämpning vid den preliminära beskattningen av

gällande bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall. Enligt förslaget

skulle skattskyldig vid beräkning av preliminär skatt kunna efter ansökan

erhålla avdrag med belopp som — vid tillämpning av förordningen den 26

juli 1947 (nr 584) med provisoriska bestämmelser om begränsning av

skatt i vissa fall — kunde beräknas komma att avkortas av motsvarande

slutliga skatt. Där preliminär skatt redan påförts med högre belopp än som

skolat erläggas för inkomståret, sedan dylikt avdrag skett, skulle överskjutande

belopp få avkortas eller, därest skatt redan erlagts med högre belopp

än som sammanlagt skolat utgå för inkomståret, återbetalas utan avvaktan

å den slutliga skatten. I förslaget ha därjämte upptagits närmare

föreskrifter rörande det tekniska förfarandet i anledning av ansökan som

här avses.

Yttrandena över utredningsmännens promemoria. Det av utredningsmännen

framlagda förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga

remissinstanser.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har ifrågasatt huruvida icke — sedan

80-procentspärrens tillämpning vid uttagande av preliminär skatt beslutats

av vederbörande lokala myndighet — möjligheter borde beredas för spärrens

tillämpning jämväl på den debiterade slutliga skatten utan den skattskyldiges

vidare åtgörande. Det måste för den skattskyldige synas onödigt omständligt

att för skattens beräknande behöva avgiva preliminär deklaration,

ansökan om spärrens tillämpning vid den preliminära skattens debitering,

allmän självdeklaration samt ytterligare en ansökan för erhållande av nedsättning

av den slutliga skatten.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttalat, att frågan om spärr

redan beträffande preliminärskatten för länets vidkommande komme att få

en mycket begränsad praktisk betydelse. Hittillsvarande lagstiftning rörande

skattespärr hade inom länet vunnit tillämpning i fyra eller fem fall årligen.

Genom den nu föreslagna ändringen i anslutning till de nya skatterna

å inkomst och förmögenhet komme väl sådana fall att öka något till antalet.

Det vore givetvis för de skattskyldiga, som berördes av saken, av största

betydelse att få den åsyftade förmånen redan på det tidiga stadium, då

preliminärskatten skulle betalas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts proposition nr 122.

Departementschefen. Såsoin framgår av den i ärendet avgivna promemorian

ha utredningsmännen funnit åtskilliga praktiska svårigheter föreligga att

genomföra en skattespärr redan med avseende å den preliminära skatten.

Emellertid ha utredningsmännen i allt fall ansett sig kunna förorda införandet

av en sådan skattespärr. Enligt utredningsmännens förslag skall såsom

huvudregel gälla, att skattskyldig må erhålla avdrag från den preliminära

skatten med belopp som — vid tillämpning av förordningen den 26

juli 1947 (nr 584) med provisoriska bestämmelser om begränsning av

skatt i vissa fall — kan beräknas komma att avkortas av motsvarande slutliga

skatt.

Utredningsmännens förslag har, såsom förut nämnts, tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av samtliga remissinstanser.

Jämväl enligt min mening bör en skattespärr av den konstruktion, som

utredningsmännen föreslagit, kunna praktiskt genomföras även om vissa svårigheter

utan tvivel äro förbundna därmed. Genom införandet av en dylik

skattespärr skulle de av 1948 års bevillningsutskott påtalade olägenheterna

avhjälpas. Jag tillstyrker i enlighet härmed att en lagstiftning om begränsning

av preliminär skatt genomföres på grundval av vad utredningsmännen

föreslagit.

Skattespärren bör — såsom utredningsmännen föreslagit — till sin konstruktion

anknyta till den redan gällande spärren i fråga om slutlig skatt;

nedsättning av preliminär skatt bör sålunda kunna medgivas med det belopp,

varmed avkortning eller restitution av motsvarande slutliga skatt kan beräknas

bliva medgiven enligt 1947 års förordning med provisoriska bestämmelser

om begränsning av skatt i vissa fall.

Uppenbarligen kan skattespärren icke vinna tillämpning annat än beträffande

debiterad preliminär skatt; något annat torde utredningsmännen

icke heller hava åsyftat. Det torde jämväl få anses uteslutet att tillämpa skattespärren

i fråga om en skattskyldig, vilken förutom preliminär A-skatt erlägger

preliminär C-skatt. Spärreglerna torde sålunda få begränsas till att

avse allenast skattskyldiga med preliminär B-skatt.

Nedsättningen av den preliminära skatten bör kunna beslutas antingen

vid debiteringen av den preliminära skatten eller senare. Såsom villkor för

rätten att åtnjuta nedsättning av skatten torde böra föreskrivas, att den skattskyldige

gör särskild ansökan härom. Sådan ansökan bör göras hos den

lokala skattemyndighet, som bar att påföra den skattskyldige statlig inkomstskatt

för inkomståret, d. v. s. den lokala skattemyndighet inom vars

tjänstgöringsområde den skattskyldige är mantalsskriven för inkomståret.

I övrigt torde beträffande ärenden rörande nedsättning av preliminär

skatt böra gälla i huvudsak samma regler som i uppbördsförordningen föreskrivits

för jämkning och avkortning av preliminär skatt.

De nu förordade nya spärreglerna torde böra tillämpas redan med avseende

å preliminär skatt, som skall erläggas under innevarande år. Jämväl de

nya spärreglerna få, såsom anknytande till 1947 års provisoriska förordning,

anses vara av tillfällig natur. Då frågan om skattespärr med avseende å slut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

lig skatt i sinom tid upptages till förnyad prövning, böra följaktligen även

de nu förordade spärreglerna bli föremål för omprövning.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning i

vissa fall av preliminär skatt.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nämnda förslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

K.-E. Renström.

4973Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1949:25 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning i vissa fall av preliminär skatt. a2 i texten