Med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning i vissa fall av preliminär skatt
12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:122, Med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning i vissa fall av preliminär skatt
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 122.
1
Nr 122.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med provisoriska bestämmelser om begränsning
i vissa fall av preliminär skatt; given Stockholms
slott den 25 februari 1959.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om
begränsning i vissa fall av preliminär skatt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att den s. k. 80-procentspärren skall från och
med innevarande år tillämpas även i fråga om preliminär skatt. Spärren
skall emellertid enligt förslaget gälla endast i fråga om preliminär B-skatt.
1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 122.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 122.
Förslag
till
förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning
i vissa fall av preliminär skatt.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Fysisk person, som är här i riket bosatt eller bär stadigvarande vistas,
så ock oskift dödsbo, efter person, som vid dödsfallet var här bosatt eller
här stadigvarande vistades, må beviljas nedsättning av preliminär B-skatt
under de förutsättningar och i den omfattning nedan säges.
2 §•
Vid debitering av preliminär B-skatt må skatten nedsättas med det belopp,
varmed avkortning eller restitution av motsvarande slutliga skatt kan
beräknas bliva medgiven enligt 2 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 584)
med provisoriska bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.
Jämväl efter verkställd debitering må nedsättning av preliminär B-skatt
ske med belopp som i föregående stycke angives.
3 §•
Skattskyldig, som vill erhålla nedsättning av preliminär B-skatt enligt
denna förordning, skall göra ansökan därom hos den lokala skattemyndighet,
som har att påföra den skattskyldige statlig inkomstskatt för inkomståret.
Ansökan skall i fall, som avses i 2 § första stycket, vara den lokala skattemyndigheten
tillhanda senast den 1 december året näst före inkomståret.
I annat fall skall ansökan göras senast före utgången av april månad året
näst efter inkomståret.
4 §.
Ansökan, varom i 3 § förmäles, skall göras å blankett enligt formulär,
som fastställes av Kungl. Maj :t.
Vid ansökan skall fogas preliminär självdeklaration, där den skattskyldige
icke tidigare avgivit sådan deklaration för inkomståret. Ingives ansökningen
efter det den skattskyldige avlämnat allmän självdeklaration för
inkomståret, skall i stället avskrift av sistnämnda deklaration fogas vid
ansökningen.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 122.
5 §•
Beslut över ansökan enligt 3 § meddelas av den lokala skattemyndigheten.
Beslutet skall skyndsamt tillställas den skattskyldige ävensom vederbörande
länsstyrelse.
6 §•
Innebär beslut som avses i 5 § att preliminär B-skatt, som förfaller till
betalning efter det beslutet meddelats, skall utgöras med annat belopp än
det som tidigare utfärdad debetsedel utvisar, skall den lokala skattemyndigheten
ofördröj ligen utfärda och till den skattskyldige översända ny debetsedel
upptagande den ändrade skatten.
Det åligger länsstyrelsen att utan dröjsmål förordna om avkortning av
den skatt, som enligt beslutet icke skall erläggas.
7 §•
Innebär beslut som avses i 5 § att preliminär B-skaftt icke vidare skall
utgå för inkomståret, åligger det länsstyrelsen att utan dröjsmål antingen
förordna om avkor t ning av den del av skatten, som överstiger vad den skattskyldige
enligt nämnda beslut har att erlägga i preliminär skatt, eller,
därest den skattskyldige redan inbetalt preliminär skatt med större belopp
än vad han enligt sagda beslut är skyldig att erlägga, till den skattskyldige
återbetala det överskjutande beloppet.
Å belopp, som återbetalas, utgår icke ränta.
8 §•
Den som icke åtnöjes med lokal skattemyndighets beslut ''enligt denna
förordning äger i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen genom besvär, vilka
skola hava inkommit till länsstyrelsen inom en månad från den dag,
då klaganden erhöll del av beslutet.
Över länsstyrelsens beslut enligt denna förordning må klagan icke föras.
9 §•
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning,
meddelas av Kungl. Maj:t.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och gäller tillsvidare. I fråga om preliminär skatt för år 1948 skall
förordningen icke äga tillämpning.
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 122.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari
19b9.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om
tillämpning av den s. k. 80-procentspärren jämväl med avseende å preliminär
skatt samt anför därvid följande.
Inledning. Vissa bestämmelser om skattebegränsning ha gällt under de senaste
åren. Sålunda antogos genom beslut vid 1942 och 1943 års riksdagar
särskilda förordningar om begränsning i vissa fall av skatt till staten, avseende
skatter, som påförts på grund av taxering för taxeringsåret 1942,
respektive taxeringsåret 1943. Dessa förordningar utfärdades den 18 juli
1942 (nr 644) och den 30 juni 1943 (nr 493). Den sistnämnda författningen
utsträcktes därefter genom särskilda förordningar att gälla även skatt, som
påförts på grjmd av 1944 och 1945 års taxeringar. För taxeringsåren 1946 och
1947 ansågs någon skattespärr icke erforderlig med hänsyn till den skatteeftergift,
som beslöts i samband med uppbördsreformens genomförande. Vid
1947 års riksdag antogos bestämmelser dels angående en spärr för skatt,
som påförts genom 1948 års taxering, och dels angående en spärr för skatt
på grund av 1949 och senare års taxeringar. Förordningar härom utfärdades
den 26 juli 1947 (nr 583 och 584). Anledningen till att taxeringsåret
1948 i detta hänseende måste behandlas särskilt var, att den vid 1947 års
riksdag beslutade omläggningen av statsbeskattningen skulle träda i kraft
först från och med 1949 års taxering. Med hänsyn till att det nya skattesystemet
förutsatte spärregler, vilka gingo längre i fråga om skattebegränsning
än de som tidigare gällt, ansågs det riktigast att i fråga om skatter
på grund av 1948 års taxering alltjämt tillämpa regler motsvarande dem
som gällt vid taxeringarna åren 1942—1945. De i förordningen den 26 juli
1947, nr 584, meddelade bestämmelserna äro endast provisoriska och gälla
tills vidare; under förarbetena till sistnämnda författning (se prop. nr 299
till 1947 års riksdag) uttalades sålunda, att frågan om spärreglernas utformning
borde upptagas till förnyad prövning så snart tillräckliga erfarenheter
vunnits angående verkningarna av det nya skattesystemet.
De vid 1947 års riksdag beslutade spärreglerna avse endast skatt, som påförts
på grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkom
-
5
Kungl. Mcij.ts proposition nr 122.
mande skatt. Vid anmälan av frågan om framläggande för riksdagen av
nyssnämnda proposition berörde jag emellertid även spörsmålet om skattespärrens
tillämpning beträffande den preliminära skatten. I detta hänseende
yttrade jag bl. a. följande.
Ett särskilt spörsmål är huruvida skattespärren skall tillämpas även i fråga
om den preliminära skatten. Det kan synas vara en onödig omgång att
taga ut skatt preliminärt, om den sedan skall restitueras till den skattskyldige
på grund av spärrlagstiftningen. Emellertid torde det bliva svårt att i
praktiken taga hänsyn till skattespärren redan vid preliminär taxering eller
vid jämkning av preliminär skatt under inkomståret. Det faller av sig självt
att den förhandsberäkning av skatt, som sker före inkomståret eller under
löpande inkomstår, blir ganska schablonmässig. Vidare bör beaktas att i de i
uppbördsförordningen omnämnda jämkningsfall, som närmast motsvara det
förevarande, jämkning som regel icke får äga rum, såvida icke ändringen i
den preliminära skatten skulle uppgå till minst VE av det ursprungligen beräknade
skattebeloppet. Emellertid torde vid tillämpning av skattebegränsningsbestämmelserna
läget merendels vara det att fråga är om en större
skattedragare, som äger rätt till reduktion av den honom påförda skatten
med ett relativt sett ringa belopp. Tillämpning av skattespärren torde med
andra ord så gott som alltid förutsätta möjligheter till en noggrannare och
mera definitiv avvägning än som föreligga vid den preliminära taxeringen
eller vid jämkningsbeslut under inkomståret.
Jag anser mig därför och då fråga nu är allenast om ett provisorium böra
förorda, att spärren icke tillämpas annat än i fråga om skatt som påförts på
grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande skatt.
Bevillningsutskottet vid 1947 års riksdag — som i samma betänkande
(nr 51) behandlade dels förenämnda proposition och dels en i förslå kammaren
väckt motion (nr 193) om utredning angående skattespärr beträffande
den preliminära skatten under år 1947 — yttrade bl. a. att svårigheter
syntes möta att i praktiken taga hänsyn till skattespärren redan vid preliminär
taxering eller vid jämkning av preliminär skatt under inkomståret.
Utskottet anslöt sig därför till den i propositionen uttalade meningen att
skattespärren icke skulle tillämpas annat än i fråga om skatt som påförts
på grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande
skatt. Utskottet avstyrkte därför berörda motion.
Utskottets betänkande godkändes av riksdagen.
Vid 1948 års riksdag yrkades i två likalydande motioner (I: 177 och II:
366) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om översyn
dels av gällande uppbördsförordning i syfte att göra 80-procentspärren tilllämplig
redan på den preliminära beskattningen och dels av lagstiftningen
om denna spärr, så att förslag därom kunde framläggas för 1948 års riksdag.
Bevillningsutskottet vid 1948 års riksdag yttrade i sitt betänkande (nr
38) i anledning av motionerna bl. a. att inom utskottet upplysts att fall förekommit,
där skattskyldiga haft att erlägga preliminär skatt med belopp, som
avsevärt överstigit den skatt som slutligen skulle gäldas. Då det synles utskottet
vara eu angelägen uppgift att åtgärder vidtoges för att bringa den
preliminära skatten för nu ifrågavarande skattskyldiga i så nära överensstämmelse
med den slutliga som möjligt, tillstyrkte utskottet, att en utred
-
6
Kunyl. Maj-.ts proposition nr 122.
ning verkställdes i syfte att möjliggöra en tillämpning av gällande skattebegränsningsbestämmelser
redan på den preliminära skatten.
I överensstämmelse med bevillningsutskottets hemställan anhöll riksdagen
(skrivelse nr 181) om en översyn av gällande lagstiftning om skatbebegränsning
i syfte att möjliggöra den s. k. 80-procentspärrens tillämpning
redan i fråga om den preliminära skatten.
Sedan Ivungl. Maj :t härefter genom beslut den 30 juli 1948 förordnat
assessorn vid överståthållarämbetet A. O. Åkesson och chefen för debiteringsavdelningen
vid Stockholms stads uppbördsverk, uppbördskommissarien
S. V. Östlund att verkställa den av riksdagen begärda utredningen, ha
utredningsmännen till mig överlämnat en den 4 december 1948 dagtecknad
promemoria angående införande av den s. k. 80-procentspärren vid den preliminära
skatten. Vid promemorian har fogats förslag till författning i
ämnet.
Över promemorian med därvid fogat författningsförslag ha efter remiss
utlåtanden avgivits av överståthållarämbetet — som vid sitt utlåtande fogat
yttrande av uppbördsdirektören i Stockholm — samt länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Kristianstads och Göteborgs och Bohus län ävensom
Sveriges häradsskrivarförening och Föreningen Sveriges kronokamrerare.
Länsstyrelsen i Kristianstads län har vid sitt utlåtande fogat yttranden av
kronokamreraren i Kristianstad och häradsskrivaren i Ängelholms fögderi.
Utredningsmännens förslag. I sin promemoria ha utredningsmännen inledningsvis
erinrat om att enligt 3 § uppbördsförordningen den preliminära
skatten skulle så nära som möjligt motsvara beloppet av de utskylder
(jämte pensionsavgift), vilka kunde antagas bliva påförda den skattskyldige
efter verkställd årlig taxering. För ernående av sådan överensstämmelse vore
på olika sätt sörjt, beträffande A-skatten genom differentierade löneavdragstabeller
och beträffande B-skatten — vilken normalt beräknades på
grundval av senast fastställda taxering — genom möjligheten att få skatten
beräknad enligt preliminär självdeklaration. Därjämte kunde under inkomståret
jämkning av skatten ske vid ändrade familjeförhållanden eller
ändrade ekonomiska förhållanden, varvid dock i sistnämnda fall erfordrades
att ändringen av preliminärskatten, om ej särskilda omständigheter förelåge,
skulle uppgå till minst en femtedel av det förut beräknade skattebeloppet
(53 § 1 inom.). Återbetalning av för mycket erlagd skatt kunde ock
i vissa fall ske redan före påförandet av den slutliga skatten, om ansökan
inkomme före utgången av april månad året efter inkomståret (53 § 2 mom.).
Huvudregeln vore alltså, att skatt såvitt möjligt icke skulle uttagas preliminärt
till högre belopp än som slutgiltigt skulle påföras.
Utredningsmännen ha framhållit, att den slutgiltigt påförda skatten kunde
bliva föremål för särskild reduktion genom tillämpning av den s. k. 80- procentspärren. Denna spärregel gällde dock icke den preliminära skatten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 122.
7
Redan avfattningen av 3 § uppbördsförordningen, varest jämförelse gjordes
med »påförda» slutliga utskylder, syntes lägga hinder i vägen härför. Den
totala slutliga skatten påfördes nämligen alltid den skattskyldige med bortseende
från spärregeln. Först därefter skedde — efter särskild ansökan —
avkortning eller, om den slutliga skatten redan erlagts, restitution.
Sedan utredningsmännen härefter redogjort för tidigare yrkanden om
lagstiftning på förevarande område, har i promemorian uttalats, att den betydande
skärpningen av skatterna å större inkomster och större förmögenheter
i förening med de ändrade bestämmelser för skattespärren, som gällde
från och med 1949, givit frågan om skattespärr vid preliminär skatten en
avsevärt större betydelse för 1948 och följande inkomstår än vad som finge
antagas ha varit fallet för det första preliminärskatteåret 1947.
I promemorian har vidare framhållits att enligt de nu gällande spärreglerna
(förordningen den 20 juli 1947, nr 584, med provisoriska bestämmelser
om begränsning av skatt i vissa fall) skulle avkortning eller restitution
ske av den statliga inkomstskatten, i den mån denna tillsammans med förmögenhetsskatten
samt allmän kommunalskatt (d. v. s. kommunal inkomstskatt,
fastighetsskatt och församlingsavgifter) jämte landstings- och tingshusmedel
överstege 80 procent av inkomsten. Med inkomst skulle därvid
förstås den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp,
för vilket avdrag vid taxeringen medgivits för kommunala utskylder.
Skattespärrens tillämpning vore beroende på ansökan, vilken skulle ha ingivits
före utgången av kalenderåret näst efter taxeringsåret. Om 80-procentspärren
bleve tillämplig först efter utslag av överinstanserna räknades
tiden ett år från lagakraftvunnet utslag. Formulär till ansökningsblankett
fastställdes av Kungl. Maj :t. I ansökan skulle den skattskyldige lämna samtliga
upplysningar, som erfordrades för prövning av densamma. Ansökan
prövades av länsstyrelsen i det län, där den statliga taxeringen skett, i Stockholm
av överståthållarämbetet. De lämnade upplysningarna syntes alltid
ha kontrollerats mot den skattskyldiges deklaration och mot debiteringsuppgifterna.
Med hänsyn till att kommunalutskylder skulle inräknas i de
80 procenten bleve det ofta nödvändigt att den skattskyldige genom företeende
av debetsedlar eller på annat sätt styrkte storleken av skatter i annan
kommun. För närvarande fördes icke några särskilda förteckningar
över inkomna ansökningar eller meddelade beslut angående skattespärren.
Anteckning om verkställd restitution komme givetvis beträffande 1948 års
slutliga skatt att ske å vederbörande skattskyldigs uppbördskort.
Utredningsmännen ha härefter diskuterat frågan huruvida vid införande
av skattespärr jämväl för preliminär skatt denna spärr skulle tillämpas
redan från början av uppbördsåret eller först vid detta års utgång, i vilket
senare fall avkortning och restitution eller ettdera finge ske. Sedan utredningsmännen
framhållit, att restitution för närvarande kunde äga rum
först sedan den slutliga skatten fastställts, vilket skedde under senare delen
av taxeringsåret, ha utredningsmännen i förenämnda fråga anfört följande.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
För ett uppskjutande till uppbördsårets utgång talar framför allt den omständigheten,
att först då kan göras en mera noggrann beräkning av skattepliktig
inkomst och förmögenhet. Spärrens tillämpning är normalt beroende
av en viss kombination av inkomst och förmögenhet. Vad gäller inkomsten
är denna ofta svår att på förhand beräkna i inånga fall, exempelvis då
densamma är beroende på i förväg svårberäkneliga rörelseresultat, på tillfälliga
realisationsvinster, på storleken av reparationer å fastigheter, skogsförsäljningar
etc. Förmögenheten vid årets utgång är även den ofta nog svår
att beräkna ett år i förväg. Vart femte år, då allmän fastighetstaxering äger
rum, kunna jämförelsevis begränsade ändringar i taxeringsvärdena medföra
stora förändringar av nettoförmögenheten i fall då fastigheterna äro
relativt högt intecknade. Vid köp och försäljning av fastigheter framkommer
likaledes, i fall då taxeringsvärdena avvika från köpeskillingen, ofta
betydande förändringar i den skattepliktiga förmögenheten. Ändrade börsvärden
å aktier och obligationer kunna avsevärt påverka storleken av nettoförmögenheten,
särskilt då dessa tillgångar äro högt belånade. Arv, ingående
av eller upplösning av äktenskap, överflyttning av minderåriga barns förmögenheter,
utfallande livförsäkringar etc. förändra ofta förmögenheter.
Att sålunda såväl inkomster som förmögenheter kunna vara svårberäkneliga
får särskilt stor betydelse för skattespärren, eftersom denna är beroende
av en kombination av dessa två osäkra faktorer.
För ett uppskjutande av skattespärrens tillämpning till uppbördsårets
utgång talar i viss mån även den omständigheten, att de kommunala utskylder,
vilka såsom allmänt avdrag skola avräknas från inkomsten vid
statsbeskattningen och som därigenom påverka den statliga skattens storlek,
äro kända först vid årets utgång genom då erhållna debetsedlar. Vid årets
början kunna desamma endast approximativt beräknas. Uppgift om utdebiteringens
storlek kan visserligen erhållas, men den skattskyldige har ännu
icke upprättat sin självdeklaration och vid taxeringen kunna ändringar ske
av inkomstberäkningen. Vad gäller de kommunalutskylder, som komma att
utgå för det löpande årets inkomst samt fastighetsinnehav och som skola inräknas
i de 80 procenten, är tydligt, att desamma låta sig säkrare beräknas
vid årets utgång.
Av det anförda torde framgå att tillämpning av spärregeln redan från
uppbördsårets början är behäftad med betydande olägenheter. Tillämpning
av regeln först vid årets utgång innebure väl ock en för den skattskyldige
i stort sett tillfredsställande lösning. Den för höga skatten skulle ju även då
antingen icke behöva erläggas eller ock omedelbart restitueras.
Emellertid tala även flera omständigheter för att spärregeln tillämpas redan
från början av uppbördsåret. Sålunda kan det uppenbarligen stundom
vara för den skattskyldige betungande att under en följd av betalningsterminer
erlägga en skatt som icke är begränsad av spärregel. Detta gäller
särskilt i fall då kapitalet är hårt bundet eller helt oåtkomligt, exempelvis då
detsamma tillhör familjestiftelser, fideikommiss, vissa fondmedel, etc. I
fråga om dylika kapitaltillgångar gäller ävenledes, att avkastningen i regel
är ganska konstant, varför spärregeln lätt kan tillämpas i förväg. För de
fall spärregeln medfört, att för låg preliminärskatt uttagits, kan ock sägas,
att räntevinsten å skatten för den skattskyldige blir jämförelsevis ringa
och för övrigt i sin tur föremål för en hög beskattning. Någon nämnvärd förlustrisk
för det allmänna vid uttagande av kvarstående skatt i ett dylikt fall
torde icke förefinnas. Ser man frågan ur de lokala skattemyndigheternas arbetssynpunkt
torde vara klart, att det blir mindre arbetskrävande att tilllämpa
spärregeln redan vid fastställandet av preliminärskatten vid årets
början än att senare vidtaga omräkningar av redan verkställda debiteringar
samt därvid avkorta eller restituera skatt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
9
I anslutning härtill ha utredningsmännen anfört, att det syntes tveksamt,
vilka omständigheter, som skulle tillmätas den största betydelsen, de som
talade för ett uppskjutande av spärregelns tillämpning till årets utgång eller
de som talade för ett omedelbart tillämpande. Härtill bidroge svårigheterna
att få någon tillförlitlig uppfattning om hur de nya spärreglerna komme att
verka i praktiken. Först när desamma tillämpats något år kunde material
för ett mera allsidigt bedömande av frågan föreligga. I nuvarande läge ville
det synas som om man finge välja den lösning av frågan, som bäst tillgodosåge
de enskilda skattskyldigas intressen, och alltså införa en preliminär
skattespärr redan från uppbördsårets början.
Utredningsmännen ha vidare behandlat frågan huruvida spärregeln borde
tillämpas ex officio eller först efter ansökan. I detta hänseende ha utredningsmännen
framhållit, att svårigheter skulle möta att tillämpa spärregeln
ex officio. De lokala skattemyndigheterna ägde i regel icke tillgång till uppgifter
om de kommunalskatter som skulle avräknas från inkomsten, resp.
ingå i de 80 procenten. Ej heller kunde i den stora massan av preliminära
skattepåföringar uppmärksammas de fall, då skatterna överstege 80 procent
av inkomsten. I de fall då den preliminära skatten grundade sig på senast
verkställda taxering, skulle man visserligen kunna tänka sig att, oan ansökan
för tillämpning av spärregeln för den slutliga skatten ingivits, man
tillämpade skattespärr även för den preliminära skatten. Men denna utväg,
vilken för övrigt syntes beröra endast en mindre del av antalet ifrågakommande
fall, kunde icke förordas, eftersom man då skulle grunda skattebegränsningen
på en inkomstberäkning, som låge två år tillbaka i tiden. För
att skattespärr skulle tillämpas finge krävas såväl ansökan som ock preliminär
självdeklaration.
Slutligen ha utredningsmännen anfört följande.
Beträffande tiden för ingivande av ansökan synes böra gälla samma tid
som för ingivande av preliminär självdeklaration enligt uppbördsförordningen.
Ansökan bör alltså ingivas senast den 1 december året före inkomståret
om spärregeln skall iakttagas redan från första uppbördsterminen. Ingives
ansökan senare, bör avkortning kunna ske av skatt för efterföljande
uppbördsterminer. Har preliminär skatt redan erlagts med högre belopp än
som totalt skolat erläggas för inkomståret med hänsyn tagen till skattespärren,
bör återbetalning kunna äga rum utan avvaktan å den slutliga skatten.
Ansökan bör i dylikt fall ingivas före utgången av april månad året näst
efter inkomståret, vilken tidpunkt även gäller för ansökan om återbetalning
enligt uppbördsförordningen. Den i 53 § uppbördsförordningen angivna
förutsättningen för jämkning och återbetalning, alt ändringen i den preliminära
skatten — om ej särskilda omständigheter föreligga — skall uppgå
till minst en femtedel av det förut beräknade skattebeloppet, torde icke
böra gälla för spärregeln. När denna tillämpas kan det ofta vara fråga om
mindre andel än eu femtedel men ändock om belopp som för den skattskyldige
kan vara av stor betydelse. Ansökan bör givetvis ingivas till och
prövas av den lokala skattemyndighet, som bar att påföra statlig inkomstskatt
för ifrågavarande inkomstår. Formulär för ansökan torde kunna ges
likartad utformning som för ansökan beträffande skattespärren för den
slutliga skatten.
2 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 122.
10
Kangl. Maj:ts proposition nr 122.
Ansökningar om tillämpning av spärregeln registreras och behandlas för
närvarande tillsammans med andra ärenden om restitution och avkortning
av skatter. Det framstår emellertid såväl för den fråga som här behandlas
som än mera för frågan om en senare översyn av själva spärreglerna såsom
synnerligen angeläget, att spärregelfallen registreras för sig och att detta
sker på "ett sådant sätt, att de lätt kunna göras till föremål för en allsidig
statistisk bearbetning. Därvid bör man om möjligt även söka erhålla kännedom
om inverkan av den särskilda reduceringsregeln för förmögenhet.
Lämpligt synes vara att de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna
upplägga kortregister över beslut beträffande skattespärren vid den preliminära
resp. den slutliga skatten.
I enlighet med vad sålunda anförts ha utredningsmännen upprättat förslag
till förordning om tillämpning vid den preliminära beskattningen av
gällande bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall. Enligt förslaget
skulle skattskyldig vid beräkning av preliminär skatt kunna efter ansökan
erhålla avdrag med belopp som — vid tillämpning av förordningen den 26
juli 1947 (nr 584) med provisoriska bestämmelser om begränsning av
skatt i vissa fall — kunde beräknas komma att avkortas av motsvarande
slutliga skatt. Där preliminär skatt redan påförts med högre belopp än som
skolat erläggas för inkomståret, sedan dylikt avdrag skett, skulle överskjutande
belopp få avkortas eller, därest skatt redan erlagts med högre belopp
än som sammanlagt skolat utgå för inkomståret, återbetalas utan avvaktan
å den slutliga skatten. I förslaget ha därjämte upptagits närmare
föreskrifter rörande det tekniska förfarandet i anledning av ansökan som
här avses.
Yttrandena över utredningsmännens promemoria. Det av utredningsmännen
framlagda förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
remissinstanser.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har ifrågasatt huruvida icke — sedan
80-procentspärrens tillämpning vid uttagande av preliminär skatt beslutats
av vederbörande lokala myndighet — möjligheter borde beredas för spärrens
tillämpning jämväl på den debiterade slutliga skatten utan den skattskyldiges
vidare åtgörande. Det måste för den skattskyldige synas onödigt omständligt
att för skattens beräknande behöva avgiva preliminär deklaration,
ansökan om spärrens tillämpning vid den preliminära skattens debitering,
allmän självdeklaration samt ytterligare en ansökan för erhållande av nedsättning
av den slutliga skatten.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttalat, att frågan om spärr
redan beträffande preliminärskatten för länets vidkommande komme att få
en mycket begränsad praktisk betydelse. Hittillsvarande lagstiftning rörande
skattespärr hade inom länet vunnit tillämpning i fyra eller fem fall årligen.
Genom den nu föreslagna ändringen i anslutning till de nya skatterna
å inkomst och förmögenhet komme väl sådana fall att öka något till antalet.
Det vore givetvis för de skattskyldiga, som berördes av saken, av största
betydelse att få den åsyftade förmånen redan på det tidiga stadium, då
preliminärskatten skulle betalas.
11
Kungi. Maj:ts proposition nr 122.
Departementschefen. Såsoin framgår av den i ärendet avgivna promemorian
ha utredningsmännen funnit åtskilliga praktiska svårigheter föreligga att
genomföra en skattespärr redan med avseende å den preliminära skatten.
Emellertid ha utredningsmännen i allt fall ansett sig kunna förorda införandet
av en sådan skattespärr. Enligt utredningsmännens förslag skall såsom
huvudregel gälla, att skattskyldig må erhålla avdrag från den preliminära
skatten med belopp som — vid tillämpning av förordningen den 26
juli 1947 (nr 584) med provisoriska bestämmelser om begränsning av
skatt i vissa fall — kan beräknas komma att avkortas av motsvarande slutliga
skatt.
Utredningsmännens förslag har, såsom förut nämnts, tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av samtliga remissinstanser.
Jämväl enligt min mening bör en skattespärr av den konstruktion, som
utredningsmännen föreslagit, kunna praktiskt genomföras även om vissa svårigheter
utan tvivel äro förbundna därmed. Genom införandet av en dylik
skattespärr skulle de av 1948 års bevillningsutskott påtalade olägenheterna
avhjälpas. Jag tillstyrker i enlighet härmed att en lagstiftning om begränsning
av preliminär skatt genomföres på grundval av vad utredningsmännen
föreslagit.
Skattespärren bör — såsom utredningsmännen föreslagit — till sin konstruktion
anknyta till den redan gällande spärren i fråga om slutlig skatt;
nedsättning av preliminär skatt bör sålunda kunna medgivas med det belopp,
varmed avkortning eller restitution av motsvarande slutliga skatt kan beräknas
bliva medgiven enligt 1947 års förordning med provisoriska bestämmelser
om begränsning av skatt i vissa fall.
Uppenbarligen kan skattespärren icke vinna tillämpning annat än beträffande
debiterad preliminär skatt; något annat torde utredningsmännen
icke heller hava åsyftat. Det torde jämväl få anses uteslutet att tillämpa skattespärren
i fråga om en skattskyldig, vilken förutom preliminär A-skatt erlägger
preliminär C-skatt. Spärreglerna torde sålunda få begränsas till att
avse allenast skattskyldiga med preliminär B-skatt.
Nedsättningen av den preliminära skatten bör kunna beslutas antingen
vid debiteringen av den preliminära skatten eller senare. Såsom villkor för
rätten att åtnjuta nedsättning av skatten torde böra föreskrivas, att den skattskyldige
gör särskild ansökan härom. Sådan ansökan bör göras hos den
lokala skattemyndighet, som bar att påföra den skattskyldige statlig inkomstskatt
för inkomståret, d. v. s. den lokala skattemyndighet inom vars
tjänstgöringsområde den skattskyldige är mantalsskriven för inkomståret.
I övrigt torde beträffande ärenden rörande nedsättning av preliminär
skatt böra gälla i huvudsak samma regler som i uppbördsförordningen föreskrivits
för jämkning och avkortning av preliminär skatt.
De nu förordade nya spärreglerna torde böra tillämpas redan med avseende
å preliminär skatt, som skall erläggas under innevarande år. Jämväl de
nya spärreglerna få, såsom anknytande till 1947 års provisoriska förordning,
anses vara av tillfällig natur. Då frågan om skattespärr med avseende å slut
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
lig skatt i sinom tid upptages till förnyad prövning, böra följaktligen även
de nu förordade spärreglerna bli föremål för omprövning.
I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats
förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning i
vissa fall av preliminär skatt.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nämnda förslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
K.-E. Renström.
4973Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1949:25 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning i vissa fall av preliminär skatt. a2 i texten