Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning)

134 sidor, varav 123 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 123 av 134 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:13, Med förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

1

Nr 13.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning);

given Drottningholms slott den 30 december

1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

samt Kungl. Maj :ts och kyrkomötets däri omförmälda skrivelser vill Kungl.

Maj :t härmed, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte

(kyrkomötesförordning).

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Antalet ombud vid kyrkomötet — som nu utgör 60, varav hälften prästerliga

ombud och hälften lekmannaombud — utökas till 100, varav 43 prästerliga

ombud och 57 lekmannaombud. Av de prästerliga ombuden skola liksom

nu biskoparna i stiften vara självskrivna. Vidare skola liksom nu de

teologiska fakulteterna vid universiteten utse ombud, två från vardera fakulteten.

ökningen av antalet ombud hänför sig alltså till de kategorier,

som utses genom val inom stiften (valkretsarna).

De prästerliga ombuden för stiften skola utses till ett antal av två för

varje stift. För Lunds stift skola dock utses tre ombud; för Visby stift utses

endast ett ombud.

Vid val av lekmannaombud skall varje stift bilda en valkrets. Lunds stift

skall dock utgöra två valkretsar. Inom varje valkrets väljes det antal ombud,

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

minst två, som Konungen bestämmer. Ombuden utses liksom nu av elektorer

inför en av domkapitlet förordnad valförrättare. Möjlighet beredes till

proportionella val.

För val av elektorer indelas varje valkrets i distrikt på sätt domkapitlet

bestämmer. Indelningen skall ske sålunda, att församlingarna var för sig

eller två eller flera församlingar tillsammans bilda ett distrikt i anslutning,

såvitt del lämpligen kan ske, till den gällande pastoratsindelningen samt

att, om särskilda skäl ej föranleda annat, invånarantalet i varje distrikt

överstiger 2 000. Icke territoriell församling bildar ett distrikt för sig.

För varje påbörjat 5 000-tal invånare i distriktet skall utses en elektor.

Dock må ej i något distrikt utses flera elektorer än 10. Består distrikt av

en församling, väljas elektorerna av kyrkofullmäktige eller, där sådana ej

finnas, å kyrkostämma i församlingen. I distrikt, som består av två eller

flera församlingar, skola elektorerna väljas av särskilda delegerade utsedda

församlingsvis. Val av såväl elektorer som delegerade kan ske proportionellt.

Kyrkomöte skall fortfarande hållas vart femte år, såvida ej Kungl. Maj :t

finner skäl sammankalla mötet oftare. Sainmanträdestiden utsträckes från

30 till 35 dagar. Kyrkomötet skall äga inom sig utse en utredningsnämnd,

med uppgift att till nästfoljande kyrkomöte bereda och avgiva yttranden

och förslag i sådana ärenden, som mötet i anledning av väckta motioner

överlämnat till nämnden. I utskotten och nämnden skola de prästerliga ombuden

och lekmannaombuden vara representerade i proportionen 3: 4. Val

av ledamöter i utskott och nämnden kan ske proportionellt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

3

Förslag:

till

Förordning

angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till allmänt kyrkomöte sammanträda ombud för svenska kyrkan vart

femte år, å dag och ort som Konungen utsätter; Konungen dock obetaget

att mötet oftare sammankalla.

Kyrkomötet tillkommer att upptaga kyrkliga ärenden, som Konungen till

detsamma överlämnar eller varom fråga av någon dess ledamot väckes, så

ock ärenden, som av nästföregående kyrkomöte överlämnats till den i 14 §

omförmälda nämnden och vari denna avgivit betänkande. Mötet äger dock

ej att, utöver vad i grundlag är medgivet, annat eller mera besluta än underdåniga

utlåtanden samt föreställningar och önskningar att hos Konungen

anmälas.

2 §■

Kyrkomötet består av ett hundra ledamöter, nämligen fyrtiotre prästerliga

ombud och femtiosju lekmannaombud.

De prästerliga ombuden skola vara:

1) samtliga biskopar i stiften eller, där någon biskop har förfall, den

bland stiftets präster, som domkapitlet utser i hans ställe;

2) ombud för teologiska fakulteterna, nämligen två från vartdera av rikets

universitet, vilka ombud professorerna vid vardera fakulteten utse bland

sig på sätt de överenskomma; samt

3) tjugosex valda ombud för stiften, nämligen tre för Lunds stift, ett för

Visby stift och två för vart och ett av de övriga stiften.

Lekmannaombuden väljas i enlighet med bestämmelserna i 6—8 §§.

För de ovan under 3) nämnda prästerliga ombuden och för lekmannaombuden

skola, till samma antal och i samma ordning som stadgas beträffande

ombuden, utses suppleanter att, i händelse ombud avgå eller få förfall,

inträda i deras ställe.

3 §•

Ej må någon, som icke tillhör svenska kyrkan eller eljest saknar rösträtt

å kyrkostämma eller som är i konkurstillstånd, vara kyrkans ombud vid kyrkomöte.

Den, som icke äger utöva prästämbetet, må ej vara prästerligt ombud,

varom förmäles i 2 § under 3). Ej heller må den, som äger utöva detta ämbete,

vara lekmannaombud.

Vad i första och andra styckena beträffande ombud är stadgat, äge motsvarande

tillämpning i fråga om suppleant.

4 §.

Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen må vid kyrkomöte

närvara och deltaga i överläggningarna, men i besluten endast om de äro

ombud vid mötet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

5 §•

1 mom. Rätt att deltaga i val av prästerligt ombud, varom förmäles i 2 §

under 3), och suppleant för sådant ombud tillkommer envar inom stiftet

kyrkoskriven prästman, som äger utöva prästämbetet.

2 mom. Valet förrättas i den ordning, domkapitlet föreskriver, med iakttagande

av följande.

Valet skall ske med slutna sedlar. Valsedel må ej upptaga flera namn än

det antal ombud och suppleanter som skall väljas. Namnen skola å valsedel

uppföras i följd, det ena under det andra. Är något namn å valsedel överstruket,

eller framgår med avseende å något där förekommande namn ej

fullt otvetydigt, vem därmed åsyftas, eller upptager valsedel namn å någon

som ej är valbar, anses sådant namn såsom obefintligt. Finnas å valsedel

upptagna flera giltiga namn än som är medgivet, anses det eller de sista

övertaliga namnen såsom obefintliga.

Sammanräkning av de avgivna rösterna sker inför domkapitlet. Varje valsedel

gäller såsom hel röst för det första, såsom halv röst för det andra,

såsom tredjedels röst för det tredje, såsom fjärdedels röst för det fjärde,

såsom femtedels röst för det femte och såsom sjättedels röst för det sjätte

å valsedeln upptagna namnet.

Valda till ombud äro den eller de som erhållit högsta rösttalen.

Valda till suppleanter äro den eller de som näst efter den eller de till ombud

valda erhållit högsta rösttalen. Det rösttal, suppleant uppnått, bestämmer

ordningen för hans inkallande.

Mellan lika rösttal skiljes genom lottning.

6 §•

1 mom. Vid val av lekmannaombud bildar varje stift en valkrets. Lunds

stift utgör dock två valkretsar på sätt Konungen förordnar.

2 mom. Inom varje valkrets väljes det antal ombud, minst två, som

Konungen bestämmer.

3 mom. Lekmannaombuden och suppleanterna för dem väljas av elektorer,

utsedda på sätt i 7 § sägs.

7 §•

1 mom. För val av elektorer indelas varje valkrets i distrikt på sätt domkapitlet

bestämmer.

Beträffande de territoriella församlingarna skall indelningen ske sålunda,

att församlingarna var för sig eller två eller flera tillsammans bilda distrikt

i anslutning, såvitt det lämpligen kan ske, till den gällande pastoratsindelningen

samt att, om särskilda skäl ej föranleda annat, invånarantalet i varje

distrikt överstiger 2 000.

Icke territoriell församling bildar ett distrikt för sig.

2 mom. I varje distrikt utses en elektor, om antalet invånare i distriktet

ej överstiger 5 000, och ytterligare en elektor för varje påbörjat 5 000-tal

invånare utöver 5 000; dock må ej i något distrikt utses flera elektorer

än tio.

3 mom. Består distrikt av en församling, väljas elektorerna av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen.

4 mom. I distrikt, som består av två eller flera församlingar, väljas elektorerna

av särskilda delegerade, utsedda församlingsvis av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13-

5

Antalet delegerade utgör för församling

med

>

högst 500 invånare.

mer än 500 men

högst

»

1 500 invånare.........

3 000 » .. ......

....... 1

2

3 000 »

5 000 » ........

...... 4

5 000 >

7 500 »

10 500 »

14 000 »

18 000.....

7 500 > .........

....... 5

10 500 » .........

....... 0

14 000 * .........

....... 7

18 000 » .........

....... 8

!>

....... t).

Valbar till delegerad är den som är röstberättigad å kyrkostämma i församlingen;

dock ej den som äger utöva prästämbetet.

Elektorsval genom delegerade skall ske inför ordföranden i kyrkofullmäktige

eller, där sådana icke finnas, ordföranden å kyrkostämman i den

till folkmängden största av de i distriktet ingående församlingarna.

5 mom. Val av elektorer och delegerade skola ske på samma sätt som val

av ledamöter i kyrkoråd. Valen skola, där de ej förrättas av delegerade,

vara beredda av kyrkorådet.

6 mom. Jämte elektorerna skola på enahanda sätt utses lika många ersättare.

Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken

ersättarna skola inkallas.

7 mom. Valbar till elektor och ersättare är den som är röstberättigad å

kyrkostämma inom distriktet; dock ej den som äger utöva prästämbetet.

S mom. Ingår församling i kyrklig samfällighet, som avser alla i lagen

om församlingsstyrelse åsyftade kyrkliga angelägenheter och ej omfattar två

eller flera pastorat, skall vad ovan i denna paragraf stadgats om församling

i stället äga tillämpning å samfälligheten.

9 mom. Angående besvär över val av delegerade, elektorer och ersättare

skall vad i lag finnes stadgat om besvär över val av ledamöter i kyrkoråd

äga motsvarande tillämpning.

8 §•

1 mom. För val av lekmannaombud och suppleanter för dem skola elektorerna

inom varje valkrets sammankomma inför en av domkapitlet förordnad

valförrättare.

2 mom. Domkapitlet bestämmer tid och ställe för valet samt meddelar

de närmare föreskrifter som må erfordras.

3 mom. Val av lekmannaombud skall, där två eller flera personer skola

utses, vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande,

som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med

siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1; och lände därvid till

efterrättelse vad om proportionellt valsätt är stadgat beträffande val inom

kyrkofullmäktige.

Där valet icke sker proportionellt, skola elektorerna, med slutna sedlar,

var för sig till ombud föreslå så många personer, som skola väljas. Vid första

omröstningen är den vald, som erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna.

Om ej därvid ombud till stadgat antal utsetts, upprättar valförrättaren

en förteckning, varå upptagas, därest ingen blivit vid första omröstningen utsedd,

de, som erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den eller de

vid berörda omröstning utsedda erhållit högsta rösttalet. Förteckningen skall

upptaga två gånger så många namn, som ombud då äro att välja. Den omröstning,

som därpå företages, må icke avse andra än de å förteckningen

uppförda personerna; och äro de valda, som då erhållit de flesta rösterna.

Mellan lika rösttal avgör lotten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

i mom. Vid val av suppleanter för lekmannaombuden skall vad i 3 mom.

är stadgat äga motsvarande tillämpning. Sker ej valet proportionellt, skall

tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till kyrkomötet.

5 mom. Elektor äger att för resa, som påkallas av uppdraget, åtnjuta resekostnads-

och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Ersättningen

gäldas, då elektorn utsetts för en församling, av denna och i andra

fall till lika delar av de i distriktet ingående församlingarna.

9 §•

Därest någon väljes till ombud vid kyrkomöte för två eller flera valkretsar,

må på honom ankomma att bestämma för vilken valkrets han vill anses

vald; och åligger det honom att hos vederbörande domkapitel göra skyndsam

anmälan därom.

10 §.

Klagan över val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen genom

besvär, som inom trettio dagar efter valet skola hava inkommit till

justitiedepartementet för att i Konungens regeringsrätt skyndsamt föredragas

och avgöras.

11 §■

Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen eller den bland övriga biskopar,

som Konungen, för den händelse ärkebiskopen har förfall, därtill förordnar.

12 §.

De till kyrkomöte från Konungen hänskjutna ärendena böra företrädesvis

förekomma till behandling.

Fråga, vilken enligt vad i 1 § är sagt av någon kyrkomötets ledamot väckes,

skall såsom motion för mötet framläggas inom åtta dagar efter den, till

vilken mötet blivit av Konungen sammankallat; sedermera må motion icke

väckas, såvida den ej omedelbarligen föranledes av redan vid mötet fattat

beslut eller upptaget ärende eller annan under mötet inträffad händelse.

13 §.

1 mom. Å varje kyrkomöte skola tillsättas följande ständiga utskott,

nämligen:

ett kyrkolagsutskott, bestående av fjorton ledamöter, för behandling av

kyrkolagsfrågor samt frågor om ändring i prästerskapets privilegier;

ett expeditionsutskott, bestående av sju ledamöter, för att uppsätta förslag

till de skrivelser, som, till följd av mötets beslut, skola från detsamma avlåtas;
ett

ekonomiutskott, bestående av sju ledamöter, för beredande av frågor

om arvoden till mötets kansli och vaktbetjäning samt om mötets övriga ekonomiska

angelägenheter.

2 mom. Förekomma ärenden om antagande av eller ändring i bibelöversättning,

psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes, tillsättes för

sådana ärenden ett beredningsutskott, bestående av kyrkomötets ordförande

samt fjorton ledamöter, som utses genom val.

Yrkar någon ledamot av kyrkomötet, att i ärende, som avses i detta moment,

före eller efter utskottsbehandlingen skall avgivas särskilt betänkande

av mötets prästerliga ombud, äga dessa, där de så akta nödigt, förordna om

sådan prästerlig beredning.

3 mom. Mötet äger, när sådant finnes behövligt, tillsätta särskilt utskott

för att upptaga viss fråga, som eljest tillhör kyrkolagsutskottets eller beredningsutskottets

behandling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mcij:ts proposition nr 13.

4 mom. För beredning av de ärenden, som ej tillhöra ständigt utskotts

eller beredningsutskottets behandling, må mötet tillsätta tillfälliga utskott

till det antal, som av omständigheterna påkallas.

5 mom. I alla utskott skola, bortsett från beredningsutskottets självskrivne

ordförande, ingå såväl prästerliga ombud som lekmannaombud så att de

förras antal förhåller sig till de senare som 3 till 4.

6 mom. Efter de grunder, som angivas i 5 inom., väljas ock för varje utskott

suppleanter att, när utskottsledamöter avgå eller få förfall, inträda i

deras ställe. Suppleanternas antal skall motsvara de valda ordinarie ledamöternas.

Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i

vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

14 §.

Varje kyrkomöte äger inom sig utse en utredningsnämnd, bestående av

tre prästerliga ombud och fyra lekmannaombud, med uppgift att till nästföljande

kyrkomöte bereda samt avgiva yttranden och förslag i sådana ärenden,

som mötet i anledning av vid mötet väckta motioner överlämnat till

nämnden. Jämte ledamöterna utses lika antal suppleanter.

Beträffande sättet för val av ledamöter och suppleanter i nämnden gäller

vad som är stadgat om val till kyrkomötets utskott.

Nämndens verksamhet skall vara avslutad inom tid som Konungen bestämmer,

högst ett år efter kyrkomötets slut; dock äger Konungen medgiva,

att nämnden även sammanträder under högst två månader närmast före

nästfoljande kyrkomötes början.

Instruktion för nämnden fastställes av Konungen efter förslag av kyrkomötet.

15 §.

1 mom. Varje kyrkomötets ledamot äger i alla frågor en röst. Omröstning

skall ske öppet. Utom i fall som avses i 2 mom. bestämmes utgången

genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Befinnas de avgivna rösterna

lika delade, nedlägge ordföranden i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel

och en nej-sedel, lika till storlek och utseende, tryckta och omärlcta samt

var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom

den sedel, som en av mötets ledamöter på anmodan av ordföranden

upptager ur rösturnan.

2 mom. I fråga om antagande av eller ändring i bibelöversättning, psalmbok,

evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes erfordras för bifall, att två

tredjedelar av närvarande ledamöter äro ense.

16 §.

Alla val inom kyrkomötet skola ske med slutna sedlar. År ej fråga om

sådant val till utskott, som enligt vad nedan sägs skall ske proportionellt,

iakttages därvid, att namnsedlarna för att bliva gällande skola vara enkla,

hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas

namn som från oriktighet i anseende till deras antal. Mellan personer,

som vid val erhållit lika antal röster, skiljes genom lottning, när så

erfordras.

Val till utskott skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så

många ledamöter, som motsvara det tal, vilket erhålles, om kyrkomötets

hela ledamotsantal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad

med 1. Beträffande förfarandet vid sådant val skall gälla vad som stadgats

om proportionellt val till riksdagens utskott.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

17 §.

Äro ej kyrkomötets förhandlingar avslutade inom trettiofem dagar, äger

Konungen ändock efter utgången av denna tid upplösa mötet.

18 §.

Arvode till kyrkomötets ledamöter och ledamöterna i utredningsnämnden

så ock övriga kostnader för mötet och nämnden skola gäldas av allmänna

medel.

19 §.

De ytterligare föreskrifter rörande kyrkomötets arbetssätt, som kunna anses

nödiga, äger mötet fastställa i särskild arbetsordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950, då förordningen den

16 november 1863 (nr 61) angående allmänt kyrkomöte upphör att gälla.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

9

Nr 4.

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet med förslag till förordning

angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning);

given Drottningholms slott den 29 oktober

19U8.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta

kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del godkänner härvid

fogade förslag till kyrkomötesförordning.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

Förslag

till

Förordning

angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).

Härigenom förordnas som följer.

(Nuvarande lydelse:)

§ I
Till

allmänt kyrkomöte sammanträda

svenska kyrkans ombud vart

femte år, å dag och ort som Konungen

utsätter; Konungen dock obetaget

att mötet oftare sammankalla.

§ 2.

Svenska kyrkans ombud skola

vara samtliga biskopar i stiften, eller,

där någon av dem har förfall,

den bland stiftets präster, som domkapitlet

i hans ställe väljer; fyra

bland teologiska fakultetens professorer,

två från vartdera av rikets

universitet; en vald, med fullmakt å

ordinarie ämbete eller tjänst försedd

prästman från vart stift; så ock av

lekmän valda ombud, nämligen ett

från Visby stift, två från vartdera av

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

Till allmänt kyrkomöte sammanträda

ombud för svenska kyrkan vart

femte år, å dag och ort som Konungen

utsätter; Konungen dock obetaget

att mötet oftare sammankalla.

Kyrkomötet tillkommer att upptaga

kyrkliga ärenden, som Konungen

till detsamma överlämnar eller varom

fråga av någon dess ledamot våckes,

så ock ärenden, som av nästföregående

kyrkomöte överlämnats till

den i 14- § omförmälda nämnden och

vari denna avgivit betänkande. Mötet

äger dock ej att, utöver vad i grundlag

år medgivet, annat eller mera besluta

än underdåniga utlåtanden

samt föreställningar och önskningar

att hos Konungen anmälas.

2 §•

Ledamöterna av kyrkomötet skola

vara fyrtiotvå prästerliga ombud och

femtiosex lekmannaombud.

De prästerliga ombuden skola

vara:

1) samtliga biskopar i stiften eller,

där någon biskop har förfall, den

bland stiftets präster, som domkapitlet

utser i hans ställe;

2) ombud för teologiska fakulteterna,

nämligen två från vartdera av

idkets universitet, vilka ombud pro
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:)

de övriga stiften samt fem från det

eller de valdistrikt, Konungen med

avseende å förhandenvarande förhållanden

bestämmer. Cheferna för justitie-

och ecklesiastikdepartementen

må ock vid mötet närvara och deltaga

i överläggningarna, men ej i besluten,

där de ej äro till ombud vid

mötet valda.

§ 3.

Vid vartdera av rikets universitet

välje förenåmnda till teologiska fakulteten

hörande lärare inom sig, på

sått de sig emellan överenskomma,

de ombud, som för samma fakultet

skola vid allmänt kyrkomöte tillstädesvara.

(Föreslagen lydelse:)

fessorerna vid vardera fakulteten utse

bland sig på sätt de överenskomma;

samt

3) två ombud för vart och ett av

stiften utom Visby stift och ett ombud

för sistnämnda stift, valda på

sätt i 5 § sägs.

Lekmannaombuden väljas i enlighet

med bestämmelserna i 6—8 §§.

För de ovan under 3) nämnda

prästerliga ombuden och för lekmannaombuden

skola, till samma antal

och i samma ordning som stadgas beträffande

ombuden, utses suppleanter

att, i händelse ombud avgå eller

få förfall, inträda i deras ställe.

3 §•

Ej må någon, som icke tillhör

svenska kyrkan eller eljest saknar

rösträtt å kyrkostämma eller som är

i konkurstillstånd, vara kyrkans ombud

vid kyrkomöte.

Den, som icke äger utöva prästämbetet,

må ej vara prästerligt ombud,

varom förmäles i 2 § under 3).

Ej heller må den, som äger utöva

detta ämbete, vara lekmannaombud.

Vad i första och andra styckena

beträffande ombud är stadgat, äge

motsvarande tillämpning i fråga om

suppleant.

4 §.

Cheferna för justilie- och ecklesiastikdepartementen

må vid kyrkomöte

närvara och deltaga i överläggningarna,

men i besluten endast om

de äro ombud vid mötet.

§ 4. 5 §.

I val av de prästerliga ombuden 1 mom. Rätt att deltaga i val av

deltaga alla inom distriktet kyrko- prästerligt ombud, varom förmäles i

skrivna, till prästämbetets utövning 2 § under 3), och suppleant för såberättigade

prästmän. dant ombud tillkommer envar inom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

hungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Valet förrättas i den ordning domkapitlet

föreskriver. För varje ombud

utses på lika sätt en suppleant

att, i händelse av ombudets förfall, i

dess ställe i mötet deltaga.

stiftet kyrkoskriven prästman, som

äger utöva prästämbetet.

2 mom. Valet förrättas i den ordning,

domkapitlet föreskriver, med

iakttagande av följande.

Valet skall ske med slutna sedlar.

Valsedel må ej upptaga flera namn

än det antal ombud och suppleanter

som skall väljas. Namnen skola å

valsedel uppföras i följd, det ena under

det andra. Är något namn å valsedel

överstruket, eller framgår med

avseende å något där förekommande

namn ej fullt otvetydigt, vem därmed

åsyftas, eller upptager valsedel

namn å någon som ej är valbar, anses

sådant namn såsom obefintligt.

Finnas å valsedel upptagna flera giltiga

namn ån som är medgivet, anses

det eller de sista övertaliga namnen

såsom obefintliga.

Sammanräkning av de avgivna

rösterna sker inför domkapitlet. Varje

valsedel gäller såsom hel röst för

det första, såsom halv röst för det

andra, såsom tredjedels röst för det

tredje och såsom fjärdedels röst för

det fjärde å valsedeln upptagna namnet.

Valda till ombud åro, om ett ombud

skall väljas, den som erhållit

högsta rösttalet och, om två ombud

skola väljas, de som erhållit högsta

och näst högsta rösttalen.

Valda till suppleanter åro, om en

suppleant skall väljas, den som erhållit

näst högsta rösttalet och, om

två suppleanter skola väljas, de som

näst efter de till ombud valda erhållit

högsta rösttalen. Det rösttal, suppleant

uppnått, bestämmer ordningen

för hans inkallande.

Mellan lika rösttal skiljes genom

lottning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 5. 6 §.

Inom varje kyrkoförsamling äga 1 mom. Vid val av lekmannaom
-

samtliga å kyrkostämma röstberättigade

lekmän inom sig, vid sammanträde

inför kyrkostämmans ordförande,

utse en elektor och en suppleant.

Om kallelse till det sammanträde,

ävensom ställe därför, gälle vad i avseende

å kyrkostämma särskilt är

stadgat.

Två eller flera kyrkoförsamlingar

inom samma stift och valdistrikt må

om gemensam elektor sig förena.

Vid val av lekmännens ombud utgör

Visby stift ett och vartdera av

de övriga stiften två valdistrikt. De

särskilda valdistrikten bestämmas

till sitt omfång av Konungen.

bud bildar varje stift en valkrets.

Lunds stift utgör dock två valkretsar

på sätt Konungen förordnar.

2 mom. Inom Visby stift väljes ett

ombud och inom envar av de övriga

valkretsarna det antal, som Konungen

bestämmer.

3 mom. Lekmannaombuden och

suppleanterna för dem väljas av elektorer,

utsedda på sätt i 7 § sägs.

7 §.

1 mom. För val av elektorer indelas

valkretsarna i distrikt på sätt Konungen

bestämmer.

Beträffande de territoriella församlingarna

skall indelningen ske sålunda,

att församlingarna var för sig

etter två eller flera tillsammans bilda

distrikt i anslutning, såvitt det lämpligen

kan ske, till den gällande pastoratsindclningen

samt att, om särskilda

skäl ej föranleda annat, invånarantalet

i varje distrikt överstiger

5 000.

Icke territoriell församling bildar

ett distrikt för sig.

2 mom. I varje distrikt utses en

elektor för varje påbörjat 5 000-tal

invånare i distriktet.

3 mom. Består distrikt av en församling,

väljas elektorerna av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej

finnas, å kyrkostämma i församlingen.

i mom. I distrikt, som består av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

två eller flera församlingar, väljas

elektorerna av särskilda delegerade,

utsedda församlingsvis av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas,

å kyrkostämma i församlingen.

Antalet delegerade utgör för för
-

samling

med högst 500 invånare................... i

» mer än 500 men högst 1 500 invånare 2

» » » 1500 » » 3 000 » 3

» » » 3 000 > » 5 000 » 4

» » » 5 000 » » 7 500 » 5

» » » 7 500 » » 10 500 » 6

» » » 1Ö5O0 > > 14 000 » 7

» » » 14 000 » » iSOOö »

För uarye påbörjat 5 000-tal invånare

utöver 18 000 utses ytterligare

en delegerad.

Valbar till delegerad år den som år

röstberättigad å kyrkostämma i församlingen;

dock ej den som äger utöva

prästämbetet.

Elektorsval genom delegerade skall

ske inför ordföranden i kyrkofullmäktige

eller, dår sådana icke finnas,

ordföranden å kyrkostämman i

den till folkmängden största av de i

distriktet ingående församlingarna.

5 mom. Val av elektorer och delegerade

skola ske på samma sätt som

val av ledamöter i kyrkoråd.

6 mom. Jämte elektorerna skola på

enahanda sått utses lika många ersättare.

Sker ej valet proportionellt,

skall tillika bestämmas den ordning,

i vilken ersättarna skola inkallas.

7 mom. Valbar till elektor och ersättare

år den som är röstberättigad

å kyrkostämma inom distriktet; dock

ej den som äger utöva prästämbetet.

8 mom. Ingår församling i kyrklig

samfällighet, som avser alla i lagen

om församlingsstyrelse åsyftade kyrkliga

angelägenheter och ej omfattar

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:)

Samtliga de inom ett valdistrikt

utsedda elektorer skola på kallelse

sammankomma inför en inom distriktet

boende, av domkapitlet förordnad

valförrättare. Därvid skola

elektorerna, med slutna sedlar, var

för sig till ombud föreslå så många

å kyrkostämma röstberättigade personer,

som väljas skola. Vid första

omröstningen är den vald, som erhållit

mer än hälften av de avgivna rösterna.

Har ej det antal ombud, som

väljas skall, därvid blivit utsett, upprättar

valförrättaren en förteckning,

varå upptagas, därest ingen blivit vid

första omröstningen utsedd, de, som

erhållit de flesta rösterna, men eljest

de, som näst den vid berörda omröstning

utsedde erhållit högsta röstetalet.

Förteckningen skall upptaga två

gånger så många namn, som ombud

då äro att välja. Den omröstning, som

därpå företages, må icke avse andra

än de i förteckningen uppförda personer;

och äro de valda, som då de

flesta rösterna erhållit. Mellan lika

röstetal avgör lotten.

För varje ombud utses ock på lika

sätt en suppleant att, i händelse av

ombudets förfall, i dess ställe i mötet

deltaga.

(Föreslagen lydelse:)

två eller flera pastorat, skall vad ovan

i denna paragraf stadgats om församling

i stället äga tillämpning å

samfälligheten.

9 mom. Angående besvär över val

av delegerade, elektorer och ersättare

skall vad i lag finnes stadgat om

besvär över val av ledamöter i kyrkoråd

äga motsvarande tillämpning.

8 §•

1 mom. För val av lekmannaombud

och suppleanter för dem skola

elektorerna inom varje valkrets

sammankomma inför en av domkapitlet

förordnad valförrättare.

2 mom. Domkapitlet bestämmer

tid och ställe för valet samt meddelar

de närmare föreskrifter som må

erfordras.

3 mom. Val av lekmannaombud

skall, där två eller flera personer

skola utses, vara proportionellt, därest

det begäres av minst så många

väljande, som motsvara det tal, vilket

erhålles, om samtliga väljandes

antal delas med siffran för det antal

personer valet avser, ökad med 1;

och lände därvid till efterrättelse vad

om proportionellt valsätt är stadgat

beträffande val inom kyrkofullmäktige.

Där valet icke sker proportionellt,

skola elektorerna, med slutna sedlar,

var för sig till ombud föreslå så

många personer, som skola väljas.

Vid första omröstningen är den vald,

som erhållit mer än hälften av de

avgivna rösterna. Om ej därvid ombud

till stadgat antal utsetts, upprättar

valförrättaren en förteckning,

varå upptagas, därest ingen blivit vid

första omröstningen utsedd, de, som

erhållit de flesta rösterna, men eljest

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kuhgl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

de, som näst den eller de vid berörda

omröstning utsedda erhållit högsta

rösttalet. Förteckningen skall upptaga

två gånger så många namn, som

ombud då äro att välja. Den omröstning,

som därpå företages, må icke

avse andra än de d förteckningen

uppförda personerna; och äro de valda,

som då erhållit de flesta rösterna.

Mellan lika rösttal avgör lotten.

4 mom. Vid val av suppleanter för

lekmannaombuden skall vad i 3 mom.

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Sker ej valet proportionellt,

skall tillika bestämmas den ordning,

i vilken suppleanterna skola inkallas

till kyrkomötet.

5 mom. Elektor äger att för resa,

som påkallas av uppdraget, åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet.

Ersättningen gäldas, då elektorn

utsetts för en församling, av

denna och i andra fall till lika delar

av de i distriktet ingående församlingarna.

§ 6.

Vid omröstningar till val av ombud

vid kyrkomöte och av elektorer för

sådana ombuds utväljande beräknas

varje röst lika; och skola rösterna

avgivas med slutna sedlar; dock må

vid val till elektor, varom i 5 § förmäles,

de väljande besluta, att valet

genom öppen omröstning verkställas

skall.

9 §•

Därest någon väljes till ombud vid

kyrkomöte för två eller flera valkretsar,

må på honom ankomma att

bestämma för vilken valkrets han vill

anses vald; och åligger det honom att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

17

(Nuvarande lydelse:)

§ 7.

Klagan över val till ombud vid kyrkomöte

fullföljes hos Konungen genom

underdåniga besvär, som inom

trettio dagar efter valet skola i justitiedepartementet

ingivas för att i Konungens

regeringsrätt skyndsamt föredragas

och avgöras.

§ 8.

Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen

eller den bland övriga biskopar,

som Konungen, för den händelse

att ärkebiskopen har förfall,

därtill i nåder förordnar.

§ 9.

Allmänt kyrkomöte tillkommer att

upptaga kyrkliga mål, som Konungen

till detsamma överlämnar eller

varom fråga av någon dess ledamot

väckes. Mötet åge dock ej att, utöver

vad i grundlag kan varda medgivet,

annat eller mera besluta än underdåniga

utlåtanden, samt föreställningar

och önskningar att hos Konungen anmälas.

Fråga, vilken, enligt vad ovan är

sagt, av någon kyrkomötets ledamot

väckes, må för mötet framläggas

inom åtta dagar efter den, till vilken

mötet blivit av Konungen sammankallat;

sedermera må sådan fråga

ej kunna av ledamot väckas, utan

såvida den av redan inom kyrkomötet

fattat beslut eller upptaget ärende

eller annan under mötet inträffad

händelse omedelbarligen föranledes.

(Föreslagen lydelse:)

hos vederbörande domkapitel göra

skyndsam anmälan därom.

10 §.

Klagan över val till ombud vid

kyrkomöte fullföljes hos Konungen

genom besvär, som inom trettio dagar

efter valet skola hava inkommit till

justitiedepartementet för att i Konungens

regeringsrätt skyndsamt föredragas

och avgöras.

11 §•

Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen

eller den bland övriga

biskopar, som Konungen, för den

händelse ärkebiskopen har förfall,

därtill förordnar.

12 §.

De till kyrkomöte från Konungen

hänskjutna ärendena böra företrädesvis

förekomma till behandling.

Fråga, vilken enligt vad i 1 § År

sagt av någon kyrkomötets ledamot

väckes, skall såsom motion för mötet

framläggas inom åtta dagar efter

den, till vilken mötet blivit av Konungen

sammankallat; sedermera

må motion icke väckas, såvida den ej

omedelbarligen föranledes av redan

vid mötet fattat beslut eller upptaget

ärende eller annan under mötet

inträffad händelse.

13 §.

1 mom. Å varje kyrkomöte skola

tillsättas följande ständiga utskott,

nämligen:

ett kyrkolag sutskott, bestående av

fjorton ledamöter, för behandling av

kyrkolagsfrågor samt frågor om ändring

i prästerskapets privilegier;

ett expeditionsutskott, bestående

2 Bihang till riksdagens protokoll 19t9. 1 samt. Nr 13.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:)

§ 10.

De från Konungen hänskjutna mål

böra företrädesvis till behandling förekomma.

Är fråga om antagande av ng bibelöversättning,

psalmbok, evangeliebok,

kyrkohandbok eller katekes,

bör, där de av mötets medlemmar,

som till prästeståndet höra, sådant

akta nödigt, innan frågan av mötet

till slutlig behandling företages, betänkande

däröver avgivas av dessa

medlemmar samfällt eller genom personer,

som de inom sig därtill utse.

Arbetsordning i övrigt äger mötet

självt bestämma.

(Föreslagen lydelse:)

av sju ledamöter, för att uppsätta

förslag till de skrivelser, som, till

följd av mötets beslut, skola från detsamma

avlåtas;

ett ekonomiutskott, bestående av

sju ledamöter, för beredande av frågor

om arvoden till mötets kansli och

vaktbetjäning samt om mötets övriga

ekonomiska angelägenheter.

2 mom. Förekomma ärenden om

antagande av eller ändring i bibelöversättning,

psalmbok, evangeliebok,

kyrkohandbok eller katekes,

tillsättes för sådana ärenden ett beredningsutskott,

bestående av kyrkomötets

ordförande samt fjorton ledamöter,

som utses genom val.

Yrkar någon ledamot av kyrkomötet,

att i ärende, som avses i detta

moment, före eller efter utskottsbehandlingen

skall avgivas särskilt betänkande

av mötets prästerliga ombud,

äga dessa, där de så akta nödigt,

förordna om sådan prästerlig beredning.

3 mom. Mötet äger, när sådant

finnes behövligt, tillsätta särskilt utskott

för att upptaga viss fråga, som

eljest tillhör kyrkolags utskottets eller

beredningsutskottets behandling.

A mom. För beredning av de ärenden,

som ej tillhöra ständigt utskotts

eller beredningsutskottets behandling,

må mötet tillsätta tillfälliga utskott

till det antal, som av omständigheterna

påkallas.

5 mom. I alla utskott skola, bortsett

från beredningsutskottets självskrivne

ordförande, ingå såväl prästerliga

ombud som lekmannaombud

så alt de förras antal förhåller sig till

de senares som 3 till A.

G mom. Efter de grunder, som angivas

i 5 mom., väljas ock för varje

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

19

(Nuvarande lydelse:)

§ 11.

Varje mötets ledamot äger i alla

frågor en röst. Äskas omröstning;

då skall den med slutna sedlar anställas.

Före rösternas uppräknande

skall en ibland dem uttagas och förseglad

avläggas. Befinnas, vid de öv
-

(Föreslagen lydelse:)

utskott suppleanter att, när utskottsledamöter

avgå eller få förfall, inträda

i deras ställe. Suppleanternas

antal skall motsvara de valda ordinarie

ledamöternas. Sker ej valet

proportionellt, skall tillika bestämmas

den ordning, i vilken suppleanterna

skola inkallas till tjänstgöring.

14 §.

Varje kyrkomöte äger inom sig

utse en utredningsnämnd, bestående

av tre prästerliga ombud och fyra lekmannaombud,

med uppgift att till

nästfoljande kyrkomöte bereda samt

avgiva yttranden och förslag i sådana

ärenden, som mötet i anledning

av vid mötet väckta motioner

överlämnat till nämnden. Jämte ledamöterna

utses lika antal suppleanter.

Beträffande sättet för val av ledamöter

och suppleanter i nämnden

gäller vad som är stadgat om val till

kyrkomötets utskott.

Nämndens verksamhet skall vara

avslutad inom tid som Konungen bestämmer,

högst ett år efter kyrkomötets

slut; dock äger Konungen medgiva,

att nämnden även sammanträder

under högst två månader närmast

före nästf oljande kyrkomötes

början.

Instruktion för nämnden fastställes

av Konungen efter förslag av kyrkomötet.

15 §.

1 mom. Varje kyrkomötets ledamot

äger i alla frågor en röst. Omröstning

skall ske öppet. Utom i fall

som avses i 2 mom. bestämmes utgången

genom enkel pluralitet av de

avgivna rösterna. Befinnas de avgiv
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:)

rigas uppsummerande, rösterna lika

delade, må denna sedel öppnas och

giva utslaget: är pluralitet redan vunnen,

bör den avlagda sedeln ouppbruten

genast förstöras.

I fråga om antagande av ny bibelöversättning,

psalmbok, evangeliebok,

kyrkohandbok eller katekes erfordras

för bifall, att två tredjedelar

av närvarande ledamöter äro ense.

Vid omröstning i fråga, varom nu

sagt är, varde ej någon röstsedel avlagd.

(Föreslagen lydelse:)

na rösterna lika delade, nedlägge

ordföranden i en därtill avsedd rösturna

en ja-sedel och en nej-sedel,

lika till storlek och utseende, tryckta

och omärkta samt var för sig slutna

och hoprullade, och avgöres då omröstningens

utgång genom den sedel,

som en av mötets ledamöter på anmodan

av ordföranden upptager ur

rösturnan.

2 mom. I fråga om antagande av

eller ändring i bibelöversättning,

psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok

eller katekes erfordras för bifall,

att två tredjedelar av närvarande ledamöter

äro ense.

16 §.

Alla val inom kyrkomötet skola ske

med slutna sedlar. Är ej fråga om sådant

val till utskott, som enligt vad

nedan sägs skall ske proportionellt,

iakttages därvid, att namnsedlarna

för att bliva gällande skola vara enkla,

hoprullade, omärkta och fria såväl

från all tvetydighet i anseende

till personernas namn som från oriktighet

i anseende till deras antal. Mellan

personer, som vid val erhållit

lika antal röster, skiljes genom lottning,

när så erfordras.

Val till utskott skall vara proportionellt,

därest det begäres av minst

så många ledamöter, som motsvara

det tal, vilket erhålles, om kyrkomötets

hela ledamotsantal delas med

siffran för det antal personer valet

avser, ökad med 1. Beträffande förfarandet

vid sådant val skall gälla vad

som stadgats om proportionellt val

till riksdagens utskott.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungi. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:)

12 §.

Äro ej mötets förhandlingar avslutade

inom en månad, äger Konungen

ändock efter den tid att mötet upplösa.

§ 13.

Arvode till mötets ledamöter så

ock övriga kostnader därför skola av

allmänna medel gäldas.

(Föreslagen lydelse:)

17 §.

Äro ej kyrkomötets förhandlingar

avslutade inom trettiofem dagar,

äger Konungen ändock efter utgången

av denna tid upplösa mötet.

18 §.

Arvode till kyrkomötets ledamöter

och ledamöterna i utredningsnämnden

så ock övriga kostnader för mötet

och nämnden skola gäldas av allmänna

medel.

19 §.

De ytterligare föreskrifter rörande

kyrkomötets arbetssätt, som kunna

anses nödiga, äger mötet fastställa i

särskild arbetsordning.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1950, då förordningen

den 16 november 1863 (nr 61) angående

allmänt kyrkomöte upphör att

gälla.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms

slott den 15 oktober 19i8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådet Quensel fråga om ny kyrkomötesförordning

och anför därvid följande.

I. Inledning.

I förordningen den 16 november 1863 (nr 61) angående allmänt kyrkomöte

(kyrkomötesförordningen), som tillkom i samband med genomförandet

av representationsreformen, ha under årens lopp inga ändringar av

mera genomgripande betydelse vidtagits. Kyrkomötet har i stort sett samma

ställning och sammansättning som på 1860-talet. Sättet för ombudens utseende

har ej heller undergått några väsentliga förändringar och jämväl

verksamhetsformerna äro i huvudsak desamma. Åtskilliga förslag, syftande

till genomgripande reform av kyrkomötets organisation, ha visserligen —

såväl i riksdag som inom kyrkomöte — väckts, men några positiva resultat

i åsyftad riktning ha ej uppnåtts.

De frågor, som jag i det följande kommer att anmäla och närmare utveckla,

ha i första hand aktualiserats genom riksdagens skrivelse den 13 april

1944 (nr 179), vari begärdes utredning om ändrade grunder för kyrkomötets

sammansättning. Enligt skrivelsen borde utredningen i första hand taga

sikte på frågan om ökad lekmannarepresentation i kyrkomötet,

i samband varmed jämväl frågan om sättet för denna representations

utseende borde uppmärksammas. Därjämte borde

övervägas, huruvida icke — i syfte att bereda de s. k. obefordrade prästerna

möjlighet att bliva representerade i kyrkomötet — en utökning av

antalet prästerliga ombud vore av behovet påkallad.

I anledning av denna riksdagens framställning erhöll dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet genom Kungl. Maj :ts beslut den 8 december

1944 bemyndigande att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning och avgiva förslag till ändrade grunder

för kyrkomötets sammansättning m. in. I direktiven för utredningen fram
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

höll departementschefen bland annat, att en reformering av kyrkomötets

sammansättning sammanhängde med andra spörsmål rörande kyrkomötets

organisation och befogenheter, varför de av riksdagen väckta frågorna icke

kunde eller borde lösas fristående. Hur långt man härutinnan borde gå, vore

enligt departementschefen en avvägnings- och gränsdragningsfråga, som

ingalunda vore lätt att lösa. Dessa vidare perspektiv borde i allt fall av utredningsmännen

ej lämnas ur sikte. Jämväl i övrigt borde de sakkunniga

vara oförhindrade att underkasta frågan om kyrkomötets arbetssätt

en översyn och föreslå de åtgärder, som vore ägnade att effektivisera

detta.

Med stöd av det givna bemyndigandet tillkallades såsom sakkunniga biskopen

i Lunds stift E. M. Rodhe, ordförande, kanslirådet G. H. Berggren,

ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren J. A. Gustavson,

överdirektören och chefen för fångvårdsstyrelsen H. P. Göransson, friherrinnan

Klara Sigrid Gunilla Hermelin, dåvarande domprosten i Härnösand

G. A. E. Hultgren och ledamoten av riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen

A. A. Lindquist.

De sakkunniga avgåvo den 22 mars 1946 betänkande med förslag till förordning

angående allmänt kyrkomöte m. m. (SOU 1946:32), innefattande

— förutom historisk utredning och motiv — förslag till ändringar i kyrkomötesförordningen

och arbetsordningen för kyrkomötet samt ett antal av

förslagen föranledda följdförfattningar. De sakkunnigas förslag är på alla

punkter enhälligt.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarkollegiet,

statskontoret, statistiska centralbyrån, samtliga domkapitel, styrelserna för

svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund samt centralstyrelserna

för allmänna svenska prästföreningen, Sveriges yngre prästers

förbund och Sveriges allmänna organist- och kantorsförening.

Sedan Hultgren, numera biskop i Visby stift, av statsrådet Quensel erhållit

uppdrag att verkställa den överarbetning av de sakkunnigas förslag,

vartill remissyttrandena kunde giva anledning, avgav Hultgren med skrivelse

den 3 april 1947 en promemoria i ämnet (otryckt), innefattande förslag

till ny avfattning av §§ 4 och 5 i de sakkunnigas förslag till ändringar i

kyrkomötesförordningen.

Över de i promemorian framlagda förslagen ha efter remiss yttranden avgivits

— förutom av ovannämnda verk, myndigheter och organisationer

utom styrelsen för svenska landskommunernas förbund — av kanslersämbetet

för rikets universitet, efter hörande av de teologiska fakulterna vid

universiteten i Uppsala och Lund.

Innan jag övergår till behandlingen av de föreliggande frågorna, synes

lämpligt att först lämna en kortfattad redogörelse för gällande bestämmelser

angående kyrkomötets befogenheter, sammansättning och verksamhetsformer.

Kyrkomötets befogenheter äro fastställda dels i regeringsformen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(RF) och dels i kyrkomötesförordningen (KMF). Enligt 9 § KMF äger allmänt

kyrkomöte upptaga kyrkliga mål som Konungen till detsamma överlämnar

eller varom fråga av någon dess ledamot väckes. Mötet äger dock ej

att, utöver vad i grundlag medgivits, annat eller mera besluta än underdåniga

utlåtanden samt föreställningar och önskningar att hos Konungen

anmälas. De grundlagsbestämda befogenheterna angivas i RF §§ 87, 88 och

114. Enligt 87 § erfordras för stiftande, ändring eller upphävande av kyrkolag

samtycke av allmänt kyrkomöte; och enligt 88 § förhålles beträffande

förklaring över kyrkolag som med sådan lags stiftande. I 114 § stadgas slutligen,

att ändring eller upphävande av prästerskapets privilegier, förmåner,

rättigheter och friheter icke må ske utan bifall av allmänt kyrkomöte.

Beträffande kyrkomötets sammansättning må här endast nämnas,

att det består av 60 ledamöter, nämligen samtliga biskopar, fyra bland

de teologiska fakulteternas professorer och 13 ordinarie prästmän, utsedda

stiftsvis genom direkta val, samt 30 lekmannaombud, utsedda genom indirekta

val sålunda, att först väljas elektorer församlingsvis, varefter elektorerna

i sin tur utse ombud.

Kyrkomötets verksamhetsformer regleras av såväl KMF som

den av kyrkomötet antagna arbetsordningen (AO). KMF innehåller härutinnan

endast bestämmelser om ordförandeskapet (utövas av ärkebiskopen),

motionstid, beredning av vissa frågor (antagande av ny bibelöversättning,

psalmbok etc.), omröstning och sammanträdestidens längd. Arbetsordningen

innehåller — förutom bestämmelser angående fullmaktsgranskning, ombudens

placering, allmänna sammankomster, protokollsföring och justering

samt andra ordningsföreskrifter -—- bestämmelser angående kyrkomötets

utskott och deras sammansättning, sättet för framställande av proposition

och votering. I arbetsordningen stadgas vidare, att kyrkomötets allmänna

sammanträden äro offentliga, såvida ej mötet för särskilt fall annorlunda

beslutat.

De sakkunnigas förslag kan i korthet sammanfattas sålunda.

Antalet lekmannaombud ökas från 30 till 48. Valbar är å kyrkostämma

röstberättigad lekman, varmed förstås envar som icke är behörig

till prästämbetets utövning. Den indirekta valmetoden bibehålies, men valdistrikt

sindelningen ändras. Varje stift bildar visserligen fortfarande som

regel två valdistrikt, men uppdelningen har skett efter andra grunder. Det

ena omfattar städer och den del av landsbygden, som har stadsliknande

karaktär, och det andra landsbygden i övrigt. För varje valdistrikt utses

1—5 ombud, beroende på invånarantalet i distriktet. Totala antalet ombud

utgör för stadsdistrikten 21 och för landsbygdsdistrikten 27. Elektorer utses

församlingsvis av kyrkofullmäktige eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma.

Antalet elektorer står i relation till invånarantalet sålunda, att för

varje påbörjat 5 000-tal invånare i församlingen utses en elektor. Såväl val

av lekmannaombud som val av elektor skall kunna ske proportionellt.

Härutinnan ifrågasätter Hultgren den ändringen, att antalet lekmanna
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

ombud ökas till 56 och att varje stift (utom Lunds) utgör ett valdistrikt.

Antalet ombud för varje valdistrikt blir därigenom i flertalet fall 4. Elektorerna

utses pastoratsvis. Såsom valkorporationer fungera kyrkofullmäktige,

kyrkorådet eller särskilda delegerade, beroende på pastoratets sammansättning

och organisation.

En överskådlig sammanställning av gällande system, de sakkunnigas förslag

och Hultgrens förslag återfinnes i en vid detta protokoll fogad bilaga,

till vilken hänvisas.

Antalet prästerliga ombud ökas från 30 till 36 på så sätt, att

två ombud väljas inom vart och ett av de sex stift, som ha största antalet

församlingspräster, och ett ombud inom vart och ett av de övriga stiften.

Valbar är envar till prästämbetets utövning behörig prästman, således även

icke-ordinarie församlingspräst, prästvigda lärare m. fl. Beträffande själva

valmetoden ifrågasättes ingen ändring.

Hultgren har föreslagit den ändringen, att val av ombud och suppleant

sammanföras på så sätt, att valsedel skall upptaga två gånger så många

namn som antalet ombud valet avser. Röstvärdet för å valsedel upptaget

namn bestämmes efter en sjunkande skala, beroende på namnets placering.

Antalet ombud ökas till 42.

Beträffande kyrkomötets arbetssätt föreslå de sakkunniga en

utökning av kyrkomötets »ordinarie» sammanträdestid från 30 till 35 dagar.

De konstitutiva reglerna om utskottsorganisationen överflyttas från arbetsordningen

till kyrkomötesförordningen. I utskotten skola lekmän och

präster vara representerade i proportionen 4: 3. Möjlighet beredes till proportionella

val av ledamöter i utskott. Ett särskilt utredningsorgan, kyrkomötets

delegation, bestående av 7 ledamöter (4 lekmän och 3 präster), tillskapas

med uppgift att till nästfoljande kyrkomöte bereda och avgiva yttranden

och förslag i sådana ärenden, som mötet i anledning av väckta motioner

överlämnat till delegationen. Bestämmelser angående omröstning och

val anpassas efter vad som gäller beträffande riksdagen.

Hultgren ifrågasätter ingen ändring av förslaget i denna del.

De sakkunnigas förslag har i allmänhet tillstyrkts av remissmyndigheterna

och de hörda organisationerna. Därvid har nästan undantagslöst

angelägenheten av reformer på området understrukits. Särskilt förslaget

om inrättande av en kyrkomötets delegation har rönt stor uppskattning.

Några myndigheter ha emellertid ifrågasatt mera vittomfattande ändringar.

Domkapitlet i Uppsala har sålunda framhållit, att genomförande av de

föreslagna ändringarna alltfort lämnade själva huvudfrågan — att göra

kyrkomötet till ett för den svenska kyrkan i verklig mening representativt

organ med å ena sidan fastare förankring i de svenska kyrkoförsamlingarna

och å andra sidan ett större mått av självständighet och vidare möjligheter

till initiativ och riktningsgivning — olöst. Och enligt teologiska fakultetens

vid universitetet i Uppsala uppfattning erfordrades visserligen ändringar på

de punkter, som innefattas i sakkunnigförslaget, men vida betydelsefullare

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

frågor, t. ex. angående kyrkomötets befogenheter, hade bort behandlas.

Liknande tankegångar skymta i styrelsens för svenska stadsförbundets yttrande.

Styrelsen har dessutom framhållit, att effekten av de föreslagna ändringarna

icke kunde antagas bliva synnerligen stor.

En tveksam inställning till hela reformförslaget har kommit till uttryck

i generaldirektören E. Svernes yttrande till kammarkollegiets protokoll. Enligt

hans mening hade kollegiet bort uttala, att det kunde ifrågasättas, om

det nu funnes anledning att vidtaga åtgärder för realiserande av de i betänkandet

framlagda lagförslagen. I samma riktning har även t. f. kammarrådet

P. Gavelius uttalat sig.

Jag övergår härefter till att i detalj redogöra för de olika frågorna.

II. Sättet för utseende av lekmannaombud.

1. Gällande ordning.

För val av lekmannaombud utgör Visby stift ett och vartdera av de övriga

stiften två valdistrikt. Som regel utses ett ombud för varje valdistrikt; se

KMF §§ 2 och 5 samt kungörelsen den 10 maj 1946 (nr 194). Undantagen

hänföra sig till Stockholms stads valdistrikt, Göteborgs stifts norra valdistrikt

och de valdistrikt, varuti Lunds stift är uppdelat. Från det förstnämnda

utses 3 och från ettvart av de övriga 2 ombud. Val av lekmannaombud

sker inför av domkapitlet förordnad valförrättare. Valbar är envar å

kyrkostämma röstberättigad person. Intet hinder möter därför att präst utses

till ombud, vilket ock förekommit. Valkorporation är elektorsförsamlingen,

som utgöres av församlingsvis utsedda elektorer. Storleken av elektorsförsamlingarna

är beroende av antalet församlingar inom distriktet och

varierar högst avsevärt. De största förekomma i Skara och Lunds stift

och de minsta i Stockholms stift; se härom den såsom bilaga till detta

protokoll fogade sammanställningen.

Angående val av elektorer stadgas i KMF § 5. Inom varje kyrkoförsamling

— territoriell eller icke territoriell — äga samtliga å kyrkostämma röstberättigade

lekmän inom sig, vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande,

utse en elektor och en suppleant. Två eller flera församlingar inom

samma stift och valdistrikt kunna dock »om gemensam elektor sig förena».

Då röstning inom elektorsförsamlingen sker per capita (KMF § 6), torde

dylikt samgående innebära, att vederbörande församlingar avstå från rätten

att i elektorsförsamlingen var för sig bliva representerad av ett ombud. I

stift, där antalet småförsamlingar är påfallande stort, ha församlingar i

icke ringa utsträckning begagnat sig av denna möjlighet. I andra stift har

däremot möjligheten som regel ej utnyttjats.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

27

2. Tidigare reformförslag.

Det notoriskt ringa deltagandet i elektorsvalen är tvivelsutan en svag

punkt i kyrkomötets organisation. Redan tidigt väcktes därför förslag i syfte

att införa ett valsystem, som vore ägnat att öka intresset för valen. Men

även andra synpunkter gjorde sig gällande. Den valmanskår, som bildats

genom elektorsvalen, framstod ingalunda alltid såsom tillräckligt representativ

för den allmänna meningen i kyrkliga frågor ute i landet.

I de sakkunnigas betänkande (s. 69—81) lämnas en ingående redogörelse

för de olika förslag som framkommit i förevarande hänseende. Tre huvudtyper

kunna därvid urskiljas:

1) införande av en synodalorganisation,

2) övergång till direkta val av lekmannaombud och

3) effektivisering av den nuvarande indirekta valmetoden.

Såsom framgår av betänkandet finnas utomlands förebilder till ett syn odalsystem.

För vårt lands vidkommande skulle ett sådant system åstadkommas

genom legalisering och närmare reglering av redan existerande frivilliga

kyrkliga organisationer, i första hand stiftsmötet, som bland annat

skulle fungera såsom valkorporation vid val till kyrkomöte. Beträffande

stiftsmötenas ställning må erinras om att 1946 års kyrkomöte (skrivelse

nr 37) — ehuru från andra utgångspunkter — hos Kungl. Maj :t anhållit

om utredning i syfte att i kyrkolagen (kap. 25) få bestämmelser införda om

stiftsråd och stiftsmöte. Den av kyrkomötet begärda utredningen har igångsatts

genom särskild inom ecklesiastikdepartementet tillkallad sakkunnig,

docenten Helge Ljungberg, men är ännu ej slutförd.

Fråga om övergång till direkta val väcktes redan vid 1910 års

kyrkomöte men först 10 år senare ledde aktionerna härutinnan till resultat.

I anledning av motion av dåvarande komministern H. Hallén anhöll nämligen

1920 års riksdag (skrivelse nr 191), att Kungl. Maj :t måtte utreda,

under vilka förutsättningar införande av direkta val av lekmannaombud

skulle kunna, i samband med en utökad lekmannarepresentation i övrigt

inom kyrkan, genomföras. Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj :t år

1921 åt f. d. landshövdingen J. Widén att verkställa förberedande undersökningar

av de i riksdagsskrivelsen berörda frågorna. I uppdraget ingick

även att utreda av kyrkomötet år 1908 framförd fråga om en »fullständigare

tillämpning av synodalförfattningens grundsatser». Sedan utredningsarbetet

år 1923 avbrutits — Widén hade i ett den 31 maj 1923 dagtecknat betänkande

(otryckt) framlagt resultatet av undersökningarna i ofullbordat

skick — begärde 1925 års kyrkomöte (skrivelse nr 31), att arbetet måtte

återupptagas, och tre år senare väcktes inom riksdagen en motion i samma

syfte. Motionen, som även avsåg andra frågor, avslogs emellertid av riksdagen

under åberopande av att säkra utgångspunkter saknades tör de begärda

utredningarna, innan den då aktuella frågan om rätt till utträde ur

svenska kyrkan vunnit sin lösning (KU:s uti. 1928: 10). Framställningen

från 1925 års kyrkomöte föranledde enligt beslut den 27 januari 1933 ej

någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Därefter har frågan om införande av direkta

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

val ej vidare framförts vare sig inom riksdag eller kyrkomöte. Framhållas

må emellertid, att biskop G. Aulén i motion nr 10 vid 1934 års kyrkomöte —

vari hemställts om utredning av sättet för val av lekmannaombud — framkastat

tanken på att lekmannaombuden skulle väljas av kyrkoråden i de

olika församlingarna.

Strävandena att råda bot mot gällande icke tillfredsställande ordning för

utseende av lekmannaombud ha i stället under senare tid fullföljts efter

andra linjer. Samtliga framförda förslag bygga på den indirekta valmetoden,

vilken emellertid skulle effektiviseras. Av särskilt intresse är

det förslag, som går ut på att val av lekmannaombud skulle förrättas av

den oinbudsförsamling, som efter 1936 års domkapitelsreform har att utse

lekmannaledamot av domkapitel. Fördelen med en dylik anordning vore

bland annat, att ombudsförsamlingen stode i viss proportion till församlingarnas

invånarantal. Genom en dylik proportionalisin skapades förutsättningar

för ökat inflytande i kyrkliga frågor från befolkningsgrupper, vilka

enligt gällande ordning ha ringa möjligheter att få sina synpunkter framförda.

Såsom framgår av betänkandet har sistnämnda förslag vunnit gehör

hos 1938 års kyrkomöte, som hemställt om utredning i ämnet.

3. Sakkunnigbetänkandet.

De sakkunniga ha ingående behandlat de frågor, som sammanhänga med

den direkta och den indirekta valmetoden för utseende av lekmannaombud.

Däremot har den vid tidigare kyrkomöten ivrigt diskuterade frågan om uppbyggande

av lekmannarepresentationen efter ett synodalt system —

en fråga som i den Widénska ofullbordade utredningen intog central ställning

— avvisats utan närmare analys. Härutinnan anföra de sakkunniga

i huvudsak följande.

Med anledning av den i direktiven anbefallda prövningen av andra vägar

än de av riksdagen 1944 angivna ha de sakkunniga ansett sig böra undersöka,

huruvida de på frivillig väg tillkomna stiftsmötena kunde tjäna såsom

valkorporationer för kyrkomötet. Förslag härom ha framställts i samband

med frågan om en utbyggnad av svenska kyrkans organisation i synodal

riktning. Det är emellertid tydligt att den mera omfattande frågan om genomförande

av synodalorganisationen i svenska kyrkans författning förlorat

sin aktualitet. Betänksamheten mot en inordning av de frivilliga organen

i den lagfästa kyrkliga organisationen har snarare vuxit än minskat,

allteftersom dessa vunnit i omfattning och styrka. Betydande olikheter i förutsättningar

inom de skilda stiften utgöra hinder icke blott för en uniformering

utan även för en legalisering över huvud. Vad särskilt vidkommer

det närmast för kyrkomötesvalen ifrågakommande stiftsmötet saknas alltjämt

inom ett av stiften, nämligen Göteborgs stift, ett sådant organ. Att

göra stiftsmötet till en legal institution och i samband därmed genomföra

uniformitet med avseende på dess sammansättning och funktioner synes

knappast önskvärt. I stället borde de frivilliga institutionerna få tillfälle

att ännu någon tid obundna av formföreskrifter utveckla sig och stabiliseras.

Vad beträffar den direkta valmetoden ha de sakkunniga — i

redogörelsen för tidigare reformförslag (s. 75) — framhållit, att det vore

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

förvånande att missnöjet med den gällande ordningen och svårigheterna

att åstadkomma en förbättring genom ändring av den indirekta valmetoden

icke redan på ett tidigt stadium aktualiserat frågan om en övergång

till direkt valmetod.

Orsaken härtill torde — fortsätta de sakkunniga — vara att söka däri

att en indirekt valmetod alltjämt i stor utsträckning förekomme vid allmänna

val. Men även sedan den direkta valprincipen börjat tillämpas

inom allt vidare områden av det offentliga livet, dröjde det innan önskemål

om införande av detta valsätt jämväl för kyrkomötet på allvar

framfördes. Det främsta motivet av tillbakahållande natur torde varit insikten

om att en sådan reform skulle kräva en stark utökning av antalet

ledamöter, något som man av andra skäl icke ansåge sig böra ifrågasätta.

De sakkunniga återkomma i sina motiv (s. 93 ff.) till frågan om den

direkta valmetoden och anföra härom följande.

Om det gäller att genom en förändring av valsättet åstadkomma större

möjligheter för olika meningsriktningar inom kyrkan att göra sig gällande,

förefaller det ligga närmast till hands, att valen av lekmannaombud till

kyrkomötet i likhet med andra allmänna val skulle ske direkt av väljarna.

Såsom framgår av den historiska redogörelsen ha också önskemål i denna

riktning framförts i kyrkomötet åren 1910 och 1920 samt i riksdagen år

1920. Till förmån för en direkt valmetod har åberopats framför allt, att en

sådan skulle medföra ett större allmänt intresse för valen och därmed indirekt

för kyrkomötet.

De sakkunniga, som delat nämnda uppfattning och som även ur demokratisk

synpunkt funnit ett direkt valsätt vara mest naturligt, ha börjat sitt arbete

med att utreda, om det är praktiskt genomförbart att låta lekmannaombuden

i kyrkomötet väljas direkt. Därvid har det emellertid visat sig,

att svårigheterna med ett dylikt valsätt i detta fall äro så gott som oöverkomliga.

De sakkunniga ha härefter redogjort för resultatet av den företagna utredningen,

vilken utmynnat i att de sakkunniga ansett sig icke kunna förorda

införande av direkta val.

Då riktigheten av de sakkunnigas uppfattning i denna punkt svårligen

torde kunna jävas, synes onödigt att här . återgiva utredningen. Jag inskränker

mig därför till att hänvisa till sakkunnigbetänkandet sid. 93—95.

De sakkunniga ha i stället nödgats söka andra lösningar. Därvid ha

övervägts möjligheterna att komplettera kyrkomötets sammansättning

med ett antal lekmannaombud, representerande särskild sakkunskap och

särskilda intressen och utsedda på annat sätt än församlingarnas ombud.

Huruledes dylika riks representanter skulle utses, har lämnats öppet,

men antydes, att de centrala kyrkliga organen — diakonistyrelsen, missionsslyrelsen

och sjömansvårdsstyrelsen — liksom kyrkomusikerkåren

skulle kunna fungera såsom valkorporationer. De sakkunniga ha emellertid

icke ansett sig kunna förorda en dylik ordning. Sådana grupper, som företräda

betydelsefulla intressen inom det kyrkliga livet, måste hänvisas till

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

att i vanlig ordning söka vinna representation inom kyrkomötet. Detta

ställningstagande har motiverats på i huvudsak följande sätt.

Det kunde visserligen tänkas, att kyrkomötet med sina självskrivna och

valda ombud icke erhåller sådan sammansättning, att den för ett visst ärendes

behandling önskvärda expertisen står till förfogande inom mötet, särskilt

då inom utskotten. I vad det gäller frågor, som angå de kvrkliga böckerna

eller eljest sammanhänga med den teologiska forskningen, synas

dock sådan farhågor knappast befogade, eftersom rikets samtliga biskopar

och därtill fyra representanter för de teologiska fakulteterna ha plats i mötet.

Något annorlunda ställer det sig beträffande andra ämnen, så exempelvis

ämnen av utpräglad juridisk innebörd. Hittills synes emellertid behovet

av expertis även på detta område i allmänhet varit tillgodosett. Vad de centrala

kyrkliga organen beträffar, är det arbete, som där utföres, av sådan

vikt för det kyrkliga livet, att det helt visst är önskvärt, alt dessa organ

bli företrädda inom kyrkomötet. Men så sker redan, i det att ordföranden

i dessa styrelser (ärkebiskopen) och i vissa fall jämväl en eller flera av

övriga styrelseledamöter äro självskrivna eller valda omhud av mötet. Även

utanför de områden, som nu antytts, kunna tänkas lägen, i vilka det vore

önskvärt, om kyrkomötet kunde tillföras en eller flera ledamöter med specialkunskaper

av teoretisk eller praktisk natur. De sakkunniga vilja emellertid

beträffande sådana fall erinra om att kyrkomötets utskott torde ha

möjlighet att, på samma sätt som är brukligt inom riksdagens utskott, tillkalla

den expertis, som de kunna anse erforderlig.

Tanken att komplettera kyrkomötet genom något slags riksrepresentanter,

utsedda av Kungl. Maj :t eller särskilda korporationer, kunna de sakkunniga

icke biträda. Att tillägga Kungl. Maj :t en sådan befogenhet synes icke överensstämma

med folkstyrets idé. Vid val genom korporation föreligger alltid

risken, att korporationsintresset och icke riksintresset blir bestämmande.

Därtill kommer, alt det torde vara omöjligt att finna en eller flera korporationer

med den överblick över kyrkolivet i dess helhet och den personkännedom,

som för ett sådant uppdrag skulle vara erforderliga. Vad beträffar

de centrala kyrkliga organen, är därjämte att märka, att de, såsom i viss

män underställda kyrkomötet, icke gärna kunna tänkas erhålla rätt att utse

representanter i mötet.

Efter dessa överväganden — som givit vid handen att en lösning av problemet

om sättet för utseende av lekmannaombud icke kunde ske genom inrättande

av en synodal organisation, övergång till direkta val eller komplettering

av ombudsförsamlingen medelst riksrepresentanter — ha de sakkunniga

stannat vid bibehållande av ett valsätt med indirekta

val. Beträffande de nackdelar, som vidlåda nu gällande system, anföres

i betänkandet följande.

Under kyrkomötets hittillsvarande tillvaro hade erfarenheten givit stöd

åt allvarliga anmärkningar mot den gällande ordningen för elektorsval i

särskilt tvenne hänseenden: dels har deltagandet i valen av elektor inför

kyrkostämmans ordförande tiderna igenom varit utomdentligt ringa, dels

har rätten för alla församlingar (tidigare alla pastorat) att oavsett storleken

ulse en elektor medfört, att elektorsförsamlingarna kommit att domineras

av representanterna för de många mindre församlingarna. Intresset

för dessa val har härigenom mången gång minskats hos de stora församlingarna,

vilka trots silt invånarantal icke ägt utse mer än en elektor. Olä
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

genheterna av detta alltför onyanserade representationssätt, vilka uppmärksammades

redan i motioner i riksdagen åren 1893 och 1894, ha därefter

ytterligare tilltagit, allteftersom folkmängden minskat på landsbygden och

ökat i städerna. Den år 1920 vidtagna ändringen i kyrkomötesförordningen,

att elektorer skulle utses av varje församling i stället för såsom tidigare av

varje pastorat, avsåg att vidga basen för kyrkomötet men har, utan att

åstadkomma något livligare deltagande i elektorsvalen, än mer ökat den påtalade

övervikten för småförsamlingarna i elektorskollegiet.

De sakkunniga ha därefter angripit problemet med utgångspunkt från de

riktlinjer, som konstitutionsutskottet i utlåtande 1944: 11 — åberopat i

förutnämnda riksdagsskrivelse 1944: 179 — uppdragit. Utskottet hade antytt

tre olika tillvägagångssätt för tillgodoseende av behovet av mera tidsenliga

former för val av kyrkomötets lekmannaombud: att låta elektorsvalen

verkställas av kyrkofullmäktige, eller, där sådana icke funnes, av kyrkostämma,

att, med bibehållande av nuvarande ordning för val av elektorer,

men med upphävande av nuvarande kretsindelning inom stiften vid val av

lekmannaombud, låta dessa val företagas gemensamt av samtliga församlingsombud,

samt att låta valen verkställas av den ombudsförsam1

i n g, som pastoratskyrkoråden u t s å g e för val av lekmannaombud

i domkapitlet.

Beträffande sistnämnda alternativ anföra de sakkunniga.

Systemet har den fördelen, att elektorsförsamlingen skulle utgöras av en

redan existerande valkorporation. Genom att elektorerna utses av pastoraten

vinnes ock, att antalet elektorer blir mindre än om, som nu är fallet,

elektorerna utses av församlingarna. Men mot detta har man att väga nackdelarna

vid ett så anordnat valsätt.

Enligt domkapitelslagen utses de ombud, som skola välja lekmannaledamot

i domkapitel, av pastoratens kyrkoråd, d. v. s. i enförsamlingspastorat

av församlingens kvrkoråd och i flerförsamlingspastorat av det s. k. pastoratskyrkorådet.

Med en sådan anordning skulle emellertid vid val till kyrkomötet

önskemålet om en bred och representativ väljarkår icke bli behöri«en

tillgodosett. Kyrkorådet i ett enförsamlingspastorat motsvarar nämligen

sällan nämnda önskemål; i många fall torde ledamöterna icke uppgå till

mer än fem eller sex. Samma torde förhållandet vara med de s. k. pastoratskyrkoråden.

I fråga om dessa är dessutom att beakta, att de icke som de

vanliga kyrkoråden äro utsedda för allmänna kyrkliga och religiösa uppgifter

utan i huvudsak för behandling av ekonomiska frågor, t. ex. prästfönetillgångar.

Att kyrkoherden sitter som självskriven ordförande i kyrkorådet,

även i pastoratskyrkorådet, kan, eftersom rådet består av så få ledamöter,

ingiva betänkligheter mot att använda rådet som valorgan.

Mot vad nu sagts kan självfallet anföras, att pastoratskyrkoråden fått sig

anförtrodd uppgiften att utse ombud för val av lekmannaledamot av domkapitel

och att detta såvitt nu kan bedömas icke vållat olägenheter. Vid detta

påpekande må emellertid hållas i minnet, att domkapitlet är ett administrativt

organ, medan kyrkomötet har andra och vidare uppgifter.

Onekligen skulle det erbjuda vissa fördelar, om elektorerna utsåges av

pastorat i stället för av församling, i det att elektorernas antal då skulle

kunna nedbringas. Men förutsättningen härför synes de sakkunniga vara,

att åtminstone de större pastoraten hade en representativ fullmäktigeför
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

samling av samma art som kyrkofullmäktige. Så är emellertid icke fallet.

Det enda representativa organet inom pastoraten är pastoratskyrkostämman.

Pastoratskyrkostämman är emellertid merendels mycket fåtaligt besökt,

och någon förbättring härutinnan kan näppeligen förväntas, även om

dess uppgifter utsträcktes till att omfatta också elektorsvalen.

Efter dessa överväganden ha de sakkunniga stannat vid den av konstitutionsutskottet

framförda tanken att låta elektorsvalen verkställas

av kyrkofullmäktige eller, där sådana icke finnas,

av kyrkostämma. De sakkunniga ha emellertid medgivit, att

även denna metod har sina brister, men ha funnit, att den likväl torde innebära

hästa lösningen och därför borde läggas till grund för förslag i ämnet.

En stor fördel med detta valsätt är — fortsätta de sakkunniga — att man

i de församlingar, där kyrkofullmäktige finnas, erhåller en fast representativ

välj arförsamling. Enär kyrkofullmäktige obligatoriskt skola tillsättas

endast i församlingar med mera än 1 500 invånare, finns visserligen fortfarande

ett stort antal församlingar, som sakna kyrkofullmäktige. Härvid

må man emellertid beakta dels utvecklingen, som går i den riktningen, att

kyrkofullmäktige tillsättas i allt flera församlingar, och dels värdet av att

åtminstone i de stora församlingarna val av elektorer enligt denna metod alltid

skulle komma att förrättas av fullmäktige i stället för av en ofta fåtaligt

besökt och slumpvis sammansatt stämma.

En annan fördel är, att fullmäktige, i motsats till pastoratens och församlingarnas

administrativa organ, städse utses genom proportionella val, varigenom

olika intressen och åsiktsriktningar inom församlingarna alltid kunna

bli representerade. Redan häri ligger en garanti för att väljarkåren vid elektorsvalen

blir mångsidigt sammansatt. Detta kan också få direkt uttryck

vid valet, om möjlighet beredes att därvid, liksom vid vissa andra val inom

kyrkofullmäktige och å kyrkostämma, tillämpa proportionellt valsätt.

En olägenhet med att förlägga elektorsvalen till kyrkofullmäktige eller

kyrkostämma är, att prästman därigenom kan erhålla rätt att deltaga i valet

av elektor. Ej sällan äro präster ledamöter av kyrkofullmäktige, och å

kyrkostämma har prästman samma befogenhet som lekman att deltaga i

stämmans överläggningar och beslut.

Mot en anordning, som sålunda ger prästman möjlighet att med sin röst

inverka även på valet av lekmannaombud i kyrkomötet, kunna principiella

invändningar göras. Ett konsekvent fasthållande vid regeln, att ombuden i

kyrkomötet skola utses av präster och lekmän var för sig, borde leda till att

prästmän inom kyrkofullmäktige och å kyrkostämma icke erhölle rösträtt

vid val av elektorer. Inom kyrkofullmäktige skulle emellertid en bestämmelse

av denna innebörd kunna vålla olägenheter, särskilt med hänsyn till

partiförhållandena inom fullmäktige. Vad kyrkostämma angår, ha de sakkunniga

icke föi bisett, att prästman, i synnerhet vid en fåtaligt besökt stämma,

genom att deltaga i valet kunde komma att utöva inflytande på valutgången.

I stort sett torde man emellertid knappast ha att räkna med några

sadana konsekvenser. Vad som vid valet av elektorer är av väsentlig betydelse

är att, liksom hittills, prästman icke under några förhållanden skall

kunna väljas till elektor.

De sakkunniga ha därefter behandlat frågan, huru förfaras skall med val

av elektorer, då två eller flera församlingar bilda en kyrklig s a m f ä 1-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

33

1 i g h e t. I detta hänseende föreslås, att alla kyrkliga samfälligheter, med

undantag av samfälligheten i Stockholm, skola var för sig utgöra enhet vid

val av elektorer, men att Konungen skulle i avseende å partiella samfälligheter

kunna föreskriva undantag härifrån. Beträffande motiven härför

hänvisas till betänkandet (s. 100 ff.).

För att dels bereda åsiktsgrupper, som inom en församling visserligen

äro i minoritet men likväl representera en vitt utbredd uppfattning, möjlighet

att bliva representerade i elektorsförsamlingen, dels ock tillförsäkra de

större församlingarna —- särskilt stadsförsamlingarna — tillbörligt inflytande

ha de sakkunniga föreslagit en komplettering av systemet med val av

elektorer genom kyrkofullmäktige eller, där sådana ej finnas, på kyrkostämma

i tre hänseenden.

1. Antalet elektorer bestämmes i förhållande till folkmängden i församlingen

(samfälligheten).

2. Varje stift indelas som regel i ett stadsdistrikt och ett landsbygdsdistrikt.

3. Möjlighet beredes till proportionella val.

Beträffande förhållandet mellan antalet elektorer och

antalet invånare i församlingen (samfälligheten) ha de sakkunniga

till en början erinrat om bestämmelsen i 4 § 2 mom. lagen den 13

november 1936 om domkapitel. Enligt detta stadgande utses för pastorat

med mindre folkmängd än 10 000 ett ombud, för pastorat, vars folkmängd

utgör minst 10 000 men ej uppgår till 15 000, två omhud samt för pastorat,

vars folkmängd utgör minst 15 000, tre ombud.

Dessa bestämmelser avse — fortsätta de sakkunniga — att tillförsäkra

de större pastoraten ett mot deras folkmängd svarande större inflytande i

ombudsförsamlingen och kunna med fördel läggas till grund för likartade

bestämmelser rörande församlingarnas rätt att utse elektorer genom

kyrkofullmäktige, respektive kyrkostämma. Då det är synnerligen angeläget,

att vid val till kyrkomötet elektorsförsamlingen får en så representativ

sammansättning som möjligt, torde emellertid skäl finnas för att gå

vidare på den genom domkapitelslagen anvisade vägen. Den där införda

principen hör enligt de sakkunnigas mening i två hänseenden få en vidgad

tillämpning.

1. Därest rätten för församling att utse mera än en elektor inträder först

vid en folkmängd av 10 000 personer, kommer graderingen enligt de sakkunnigas

mening icke att få åsyftad verkan. Det må framhållas, att läget

härvidlag till och med blir sämre vid val till kyrkomötet än vid val till domkapitlet,

då i förra fallet antalet elektorer skall beräknas efter församlingarnas

och icke efter pastoratens folkmängd. Om nämligen redan antalet pastorat,

vilkas folkmängd överstiger 10 000 personer, är jämförelsevis obetydligt,

är antalet församlingar av sådan storleksordning ännu mindre. En väsentlig

förbättring skulle däremot uppnås, om rätten att utse mera än en

elektor inträdde vid en folkmängd av 5 000 personer. Därigenom skulle ett

stort antal mindre städer samt stadsliknande samhällen med en befolkning,

sysselsatt inom handel och industri, komma bättre till sin rätt i förhållande

till de många småförsamlingarna.

2. Genom att — i analogi med bestämmelserna i domkapitelslagen —

maximera antalet elektorer skulle församlingar med större invånarantal

3 Bihang till riksdagens protokoll 19U9. 1 saml. Nr 13.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

komma i ogynnsam ställning, eftersom de, huru mycket deras folkmängd

än översköte ett visst tal, i detta fall 15 000, icke skulle erhålla någon ytterligare

representation. Verkan härav bleve så mycket mer ogynnsam, som

de större församlingarna inom sig äro mera heterogena beträffande åsikter

och intressen. Om man därför vill tillgodose det ofta uttalade önskemålet

om en bred och allsidig representation i kyrkomötet, bör församling i möjligaste

mån erhålla rätt att utse elektorer efter invånarantal. Någon övre

gräns bör härvid icke ifrågakomma.

De sakkunniga föreslå därför, att för församling med en folkmängd av

högst 5 000 utses en elektor, för församling, vars folkmängd överstiger

5 000 men ej 10 000, utses två elektorer o. s. v.

Mot förslaget kan — framhålla de sakkunniga — invändas, att det stora

flertalet småförsamlingar fortfarande komma att få proportionellt större inflytande

på kyrkomötets sammansättning än de större församlingarna.

Egentligen borde därför med avseende på rätten att utse elektorer eu ännu

starkare differentiering efter församlingarnas folkmängd ske. Olägenheterna

med alltför stora elektorsförsamlingar vore dock enligt de sakkunniga

så uppenbara, att det ej vore tänkbart att i detta hänseende gå längre än

som föreslagits.

Enligt de sakkunniga funnes emellertid möjlighet att på annan väg tillförsäkra

de större församlingarna tillbörligt inflytande, nämligen genom

ändrad distriktsindelning. Härutinnan anföres i betänkandet

huvudsakligen följande.

Genom en uppdelning av varje stift i stadsdistrikt och landsbygdsdistrikt

komrne stadsförsamlingarnas befolkning att få sin rätt till representation

i kyrkomötet tillgodosedd på ett rättvisare sätt än för närvarande. Enligt

ett av de sakkunniga utarbetat förslag till distriktsindelning komme Visby

stift med hänsyn till sin ringa folkmängd att intaga en särställning, i det

att stiftet utgör ett enda valdistrikt, gemensamt för staden Visby och landsbygden.

Lunds stift indelas i tre valdistrikt, nämligen två landsbygdsdistrikt

och ett stadsdistrikt. I ett vart av övriga stift finnas ett landsbygdsdistrikt

och ett stadsdistrikt.

Om indelningen i valdistrikt sker på angivet sätt, blir verkan av den kvarstående

disproportionen mellan småförsamlingarna och de större församlingarna

med avseende på antalet elektorer icke längre så framträdande.

Flertalet större församlingar komma nämligen att tillhöra stadsdistrikten

och kunna där i tillbörlig utsträckning komma till sin rätt. Med anordningen

vinnes samtidigt, att elektorsförsamlingarna hindras från att bli alltför

stora.

Vid denna indelning ha vissa församlingar med utpräglad landsbygdskaraktär

blivit hänförda till stadsdistrikt. Så är fallet, när landbygdsförsamling

är förenad med stadsförsamling till ett pastorat. På grund av den intressegemenskap,

som i allmänhet råder mellan i ett pastorat ingående församlingar,

ha de sakkunniga nämligen ansett, att distriktsindelningen skall

följa pastoratsgränserna. I ett pastorat ingående församlingar ha därför —

under förutsättning att de i pastoratet ingående församlingarna såsom i regel

är fallet tillhöra samma stift — alltid förts till samma valdistrikt. Till

stadsdistrikt ha vidare hänförts vissa nära en stad belägna landsbygdspastorat,

inom vilka finnas samhällen, där invånarna i stor utsträckning ha sitt

dagliga arbete inom staden. Inom vissa stift, så t. ex. Luleå stift, ha dess
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

35

utom till stadsdistriktet hänförts pastorat, inom vilka samhällen av stadsliknande

karaktär äro belägna. Vissa ojämnheter uppkomma härigenom,

men sådana torde överhuvud icke kunna undvikas vid en distriktsindelning.

De sakkunniga ha icke förbisett, att med den föreslagna distriktsindelningen

elektorerna i åtskilliga fall bli nödsakade att företaga längre resor

än vid en indelning enligt nu gällande ordning. Med nutidens kommunikationer

torde detta emellertid icke bereda nämnvärda olägenheter. De sakkunniga

vilja i detta sammanhang föreslå, att elektor skall äga att av församlingen

åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning för resa, som

påkallas av uppdraget.

Mot den föreslagna indelningen i landsbygds- och stadsdistrikt kan måhända

invändas, att utvecklingen, när det gäller riksdagsmannaval och

landstingsmannaval, gått i den riktningen, att städer och landsbygd ofta

föras samman till en valkrets. Förhållandena vid dessa val och vid valen

till kyrkomötet äro emellertid icke jämförliga. Det bör därför icke finnas

något hinder att tillämpa en annan ordning vid val till kyrkomötet. Vad

som enligt de sakkunnigas mening gör den föreslagna ordningen påkallad,

är, som förut framhållits, önskemålet att tillförsäkra stadsförsamlingarna

ett väsentligt större inflytande vid valen, varigenom kyrkomötets lekmannarepresentation

kan bli allsidigare.

Beträffande den proportionella valmetoden anföres i betänkandet.

Önskemålet, att skilda stiftsdelar skola bliva representerade i kyrkomötet

tillgodoses med det nya valsättet även så till vida, som ökningen av antalet

kyrkomötesmandat medför, att i alla landsbygdsdistrikt med undantag för

de inom Strängnäs, Visby och Stockholms stift belägna mer än ett ombud

skall väljas, varvid en tillräckligt stor minoritet i elektorsförsamlingen genom

anlitande av proportionell valmetod kan bli representerad. Genom att

valdistrikten göras så stora som föreslagits beredes möjlighet till proportionella

val av ombud även inom fyra av stadsdistrikten.

De sakkunniga ha vidare till behandling upptagit spörsmålet om valbarhet

till lek mannao in bud.

Enligt nuvarande ordning finnes intet hinder att präst utses till lekmannaombud,

något som också undantagsvis skett. De sakkunniga ha emellertid

ansett det naturligt och rikligt, att de som i kyrkomötet skola representera

lekmännen själva äro lekmän. Då det gäller att bestämma begreppet »lekinan»

ha de sakkunniga stannat vid att föreslå att därmed skall förstås

envar som icke är behörig till prästämbetets utövning. Denna bestämning av

begreppet lekman har föranletts därav, att de sakkunniga för valbarhet till

prästerligt ombud föreslå samma villkor som redan nu gäller för prästernas

rösträtt, nämligen att vederbörande är behörig till prästämbetets utövning.

Med avseende å det författningsenliga reglerandet av de

sakkunnigas förslag anföres.

I kyrkomötesförordningen synes böra angivas antalet valdistrikt i de olika

stiften. Valdistriktens omfång torde däremot böra bestämmas av Konungen.

I kyrkomötesförordningen bör härom endast lämnas den föreskriften, att

städerna och den del av landsbygden, som Konungen på grund av dess

stadsliknande karaktär eller eljest på grund av särskilda skäl finner böra

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungi. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

i förevarande hänseende jämställas med stad, skola rösta för sig och återstående

delen av landsbygden för sig. Vad beträffar antalet ombud inom

varje valdistrikt, torde i kyrkomötesförordningen böra stadgas, att inom

valdistriktet i Visby stift skall väljas ett ombud och inom ett vart av de

övriga valdistrikten det antal ombud, som Konungen med avseende å förhandenvarande

förhållanden bestämmer. Indelningen i valdistrikt och fördelningen

av ombuden mellan distrikten torde lämpligen böra ske genom en

av Konungen utfärdad kungörelse.

4. Remissyttranden över sakkunnigbetänkandet.

De sakkunnigas förslag under förevarande avsnitt (II) har rönt en del

kritik, särskilt från domkapitlens sida. Det är väsentligen på två punkter

som kritiken satts in.

1. Elektorer i församlingar, där fullmäktige saknas, skulle enligt förslaget

fortfarande utses på kyrkostämma. Detta skulle bliva fallet i icke

mindre än inemot 3/c av rikets församlingar. Den enda förändring i förhållande

till nuvarande ordning, som skulle ske i dessa församlingar, vore

att valet överflyttades från sammanträde inför kyrkostämmans ordförande

till kyrkostämman, något som i sak icke skulle innebära en förbättring.

Även en för detta ändamål utlyst kyrkostämma måste befaras komma att

bli fåtaligt besökt och slumpvis sammansatt. Synpunkter av denna innebörd

ha framförts av domkapitlen i Växjö, Härnösand och Visby.

2. Den föreslagna distriktsindelningen vore konstlad. I stadsdistrikt

skulle bland annat sammanföras småstäder och större städer, vilka till sin

struktur vore vitt skilda. Å andra sidan förelåg icke sådan olikhet mellan

städer och kringliggande landsförsamlingar, att de motiverade deras hänförande

till olika valdistrikt. Det kunde även ifrågasättas, huruvida den

föreslagna indelningen i praktiken skulle medföra en starkare representation

i kyrkomötet för städerna än som vore fallet enligt nuvarande ordning.

Stiftens uppdelning i valdistrikt minskade vidare möjligheterna för

användning av proportionell valmetod vid val av lekmannaombud, eftersom

i flertalet stadsdistrikt endast ett ombud skulle väljas. Beträffande den

närmare innebörden av betänkligheterna mot de sakkunnigas förslag i förevarande

hänseende hänvisas till avgivna yttranden av domkapitlen i Uppsala,

Skara, Västerås och Luleå.

Vidare har framhållits av domkapitlet i Uppsala, att småförsamlingarna

enligt sakkunnigförslaget fortfarande bleve överrepresenterade, samt av

domkapitlen i Växjö och Visby, att den proportionella valmetoden i åtskilliga

fall ej kunde tillämpas.

Beträffande valbarhet till lekmannaombud har domkapitlet

i Växjö framhållit, att den föreslagna bestämmelsen — att endast lekman

är valbar — vore alltför rigorös. I praktiken skulle den innebära, att

prästvigda lärare vid läroverk och seminarier, vilka ofta intoge en ledande

ställning t. ex. inom kyrkobrödrarörelsen, skulle vara utestängda från möjlighet

till placering inom kyrkomötet, då det icke kunde förväntas, att de

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

prästerliga valkorporationerna skulle utse andra än präster i aktiv församlingstjänst

till ombud.

Av de positiva förslag som framkommit må framhållas, att ett flertal

myndigheter -—■ domkapitlen i Uppsala, Strängnäs, Västerås, Växjö, Karlstad

och Luleå samt teologiska fakulteten vid universitetet i Uppsala —

ifrågasatt, huruvida icke dels val av lekmannaombud och val av lekmannaledamot

av domkapitel borde förrättas av samma valkorporation, dels ock

i församlingar, där kyrkofullmäktige saknades, val av elektorer borde ankomma

på kyrkorådet såsom varande mera representativt för åsiktsriktningarna

inom församlingen än kyrkostämman.

Vidare ha domkapitlen i Strängnäs, Växjö, Visby och Stockholm samt

teologiska fakulteten i Uppsala framhållit önskvärdheten av juridisk sakkunskap

i kyrkomötet, vilken skulle tillgodoses genom att högsta domstolen

eller eventuellt regeringsrätten — såsom fallet är i Finland — ägde utse

ett lekmannaombud.

Domkapitlet i Strängnäs har därjämte understött ett av Sveriges allmänna

organist- och kantorsförening framfört förslag att kyrkomusikerna skulle

bliva representerade i kyrkomötet genom särskilt ombud.

Slutligen har kammarkollegiet — som icke funnit anledning till erinran

mot de sakkunnigas förslag på annan punkt — föreslagit, att allenast totala

kyrkliga samfälligheter och församlingar som eljest ha gemensam kyrka

borde träda i församlings ställe såsom valkorporationer. 5

5. Hultgrens promemoria.

Hultgren har anslutit sig till den i åtskilliga remissyttranden framförda

åsikten om lämpligheten av kyrkorådet såsom valorgan i församlingar,

där kyrkofullmäktige saknas. Härom anföres

i promemorian följande.

Kvrkorådet såsom valorgan erbjuder utan tvivel vissa fördelar framför

en för elektorsvalet särskilt utlyst kyrkostämma. Det har självt valts vid

en i regel jämförelsevis talrikt besökt ordinarie kyrkostämma med den garanti

för en rättvis sammansättning, som detta innebär. Mot förslaget måste

dock göras gällande, att ett elektorsval genom kyrkorådet blir indirekt och

därtilf kommer att förrättas av ett litet fåtal, något som klart strider mot

önskemålet att ge kyrkomötet en bredare grundval. Om man ville behålla

kyrkostämman såsom valkorporation men samtidigt vinna garanti för ett

mera allmänt deltagande i valet, vore det en tänkbar utväg, att elektorsvalet

förrättades vid den kyrkostämma, som väljer kyrkoråd. Men en sådan

anordning skulle medföra nya olägenheter, såsom bestämd mandatperiod,

icke sammanfallande med intervallen mellan kyrkomötena, behov av fyllnadsval

o. s. v. Då svårigheterna att lösa frågan om valkorporation i församlingar

utan kyrkofullmäktige på ett principiellt mera tillfredsställande

sätt äro så stora, torde förslaget om kyrkorådet såsom valorgan kunna godtagas

såsom en praktiskt enkel och ur vissa synpunkter fördelaktig lösning.

Beträffande valdistriktsindelningen har Hultgren framhållit,

att det måste anses som en given vinst med en indelning, varigenom den pro
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

portionella valmetoden kunde komma till effektiv användning och därmed

möjliggöra en mångsidigare representation. Ur denna synpunkt borde uppdelningen

i landsbygds- och stadsdistrikt slopas, så att varje stift bildade

ett valdistrikt.

Endast i ett fall — fortsätter Hultgren — syntes det vara skäl att överväga,

om icke den nuvarande indelningen i valdistrikt bör bibehållas. Det

gäller Lunds stift, som är det till folkmängden största stiftet. Stiftet

bildar enligt nuvarande ordning två valdistrikt, omfattande dels Malmöhus

län, dels Kristianstads och Blekinge län. Vartdera valdistriktet utgör en naturlig

enhet, och genom uppdelningen tillgodoses det icke oviktiga önskemålet,

att olikartade stiftsdelar skola bli representerade i kyrkomötet. För ett

bibehållande av nuvarande ordning talar även den omständigheten, att det

för hela stiftet avsedda antalet ombud i kyrkomötet är så stort, att även

vid dess fördelning på två valdistrikt proportionellt val kan anordnas i båda

valdistrikten.

Vid behandling av frågan o in sättet för åstadkommande

av större enheter än församlingarna vid val av elektorer

har Hultgren tagit bestämmelserna i 4 § lagen om domkapitel om

utseende av lekmannaombud i domkapitel till utgångspunkt. Hultgren ansluter

sig därvid till de sakkunnigas uppfattning, att pastoratskvrkorådet,

med hänsyn till att dess uppgift i huvudsak är av administrativ och ekonomisk

natur, ej lämpar sig som valorgan men ifrågasätter — i likhet med

åtskilliga av de hörda myndigheterna — huruvida icke genom ändring i

sättet för utseende av den ombudsförsamling för pastoraten som utse ledamot

av domkapitel samma valkorporation skulle kunna välja såväl ledamot

av domkapitel som lekmannaombud till kyrkomötet. Det naturliga vore därvid

att i största möjliga utsträckning utnyttja fullmäktigorganisationen.

Frågan komplicerades emellertid av att fullmäktige, representerande pastoratet,

ofta saknades. Det ginge ej, såsom domkapitlet i Växjö ifrågasatt, att

i två- eller flerförsamlingspastorat låta de olika församlingarnas organ (kyrkofullmäktige

resp. kyrkoråd) gemensamt välja elektor, enär antalet ledamöter

'' dessa organ icke vore så reglerat, att församlingarna genom dem skulle

bliva representerade i förhållande till sin folkmängd.

Hela frågan skulle — framhåller Hultgren — komma i ett annat läge, om

varje pastorat, såväl enförsamlings- som flerförsamlingspastorat, hade sina

kyrkofullmäktige. Det är icke tänkbart, att enbart för här ifrågavarande

syfte vidtaga en så ingripande förändring i den kyrkligt kommunala lagstiftningen,

som en utbyggnad av fullmäktigeinstitutionen skulle medföra.

Erinras bör emellertid om att frågan om införande av gemensamma kyrkofullmäktige

i pastorat bestående av två eller flera församlingar i riksdagen

varit föremål för övervägande ut ifrån andra utgångspunkter och icke kan

anses vara avförd. (KU:s uti. 1939: 5 och proposition 1942:247). Även om

detta önskemål icke för närvarande skulle komma att förverkligas, är det

bakomliggande behovet av fastare former för den kyrkligt kommunala självstyrelsen

inom större enheter säkerligen av bestående natur, så att det i en

framtid måste tillgodoses på ett eller annat sätt. Under sådana förhållanden

synes det vara lämpligt att genom en mera tillfällig anordning lösa frågan

om ett representativt valorgan för utseende av kyrkomötes- och domkapitels
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

elektorer inom flerförsamlingspastorat. Detta skulle kunna ske därigenom

att elektorerna utses genom för varje gång särskilt tillsatta pastoratsdelegerade.

Sådana delegerade skulle utses av de i pastoratet ingående församlingarna

till ett antal, som bestämts i förhållande till församlingarnas folkmängd.

I analogi med vad som föreslagits beträffande val av elektorer i

enförsamlingspastorat skulle valet av delegerade förrättas av församlingarnas

kyrkofullmäktige, resp. kyrkoråd. Beträffande sättet för utseende av

pastoratsdelegerade kunna med fördel samma grunder tillämpas, som enligt

lagen om församlingsstyrelse gälla dels beträffande antalet kyrkofullmäktige

(§ 27 mom. 1), dels beträffande fördelningen av antalet mandat vid val

av kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet (§ 27 mom. 2).

Om man väger mot varandra fördelar och nackdelar med den föreslagna

anordningen jämförd med nuvarande ordning faller omedelbart i ögonen,

att även elektorsvalet överlag komme att bliva indirekt. Det kan dock svårligen

undvikas. I flerförsamlingspastorat måste det anses vara en vinst att

själva elektorsvalet uppdrages åt på bestämt sätt sammansatta delegerade

och icke förrättas på tillfälligt utlysta sammanträden i församlingarna med

ovisst deltagande. Även om delegerade utses genom kyrkoråden och därigenom

risk för en viss ensidighet i sammansättningen föreligger, finnes det

dock garantier för att samtliga i pastoratet ingående församlingar skola

vara representerade och detta i förhållande till sin storlek. Besväret med en

dubbel valprocedur synes sålunda uppvägas av att en såväl sakligt som

tekniskt tillfredsställande lösning uppnås.

Vad elektorsförsamlingens sammansättning i övrigt beträffar, torde den

av de sakkunniga i deras betänkande föreslagna och motiverade bestämmelsen,

att varje församling skall äga utse en elektor för varje påbörjat 5 000- tal invånare, böra överflyttas på pastoratet. Att låta progressionen börja

vid ett lägre invånareantal, t. ex. 3 000, skulle medföra, att det medgivna

antalet för de största pastoraten skulle bliva för stort, för att möjligheten

skulle utnyttjas, och att elektorsförsamlingen under alla förhållanden skulle

bliva orimligt stor.

Hultgrens förslag kan sammanfattas sålunda.

För val av lekmannaombud i kyrkomötet och lekmannaledamot i domkapitlet

utgör varje stift utom Lunds stift ett valdistrikt. Valet förrättas av

elektorer för stiftets samtliga pastorat. Varje pastorat utser en elektor för

varje påbörjat 5 000-tal av pastoratets folkmängd. I enförsamlingspastorat

utses elektorerna av församlingens kyrkofullmäktige eller, där sådana icke

finnas, av dess kyrkoråd. I flerförsamlingspastorat utses elektorerna av särskilda

delegerade, som väljas av de i pastoratet ingående församlingarna

genom kyrkofullmäktige eller, där sådana icke finnas, av kyrkorådet. Antalet

delegerade för pastoratet fastställes efter samma grunder som antalet

kyrkofullmäktige (minimum 20, maximum 40). Det antal delegerade, som

varje i pastoratet ingående församling skall välja, bestämmes efter samma

grunder, som gälla beträffande kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet. 6

6. Remissyttranden över Hultgrens promemoria.

Flertalet av de hörda myndigheterna —- domkapitlen i Uppsala, Skara,

Växjö, Göteborg, Karlstad, Härnösand, Luleå och Stockholm — samt centralstyrelsen

för Sveriges allmänna prästförening ha funnit, att den verk
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

ställda överarbetningen innebär en förbättring av sakkunnigförslaget, då

de önskemål som framförts i remissyttrandena till stor del beaktats.

En avvisande hållning har däremot intagils av domkapitlet i Lund, kammarkollegiet

och styrelsen för svenska stadsförbundet, vilka samtliga hävdat,

att de sakkunnigas förslag om indelning i stads- och landsbygdsdistrikt

vore att förorda framför den av Hultgren ifrågasatta organisationen. Till

stöd för denna uppfattning har domkapitlet i Lund anfört i huvudsak följande.

Förslaget avser slopandet av stiftens uppdelning i särskilda valdistrikt

för städerna och landsbygden och grundar sig på gjorda erinringar i remissyttrandena

i detta avseende. Sålunda hade gjorts gällande, att det vore olämpligt

att i stadsdistrikt sammanföra småstäder och större städer, vilka till sin

struktur vore vitt skilda. Denna invändning är lätt att bemöta. I allmänhet

äro stadsförsamlingarna avgjort folkrikare än landsförsamlingarna, varjämte

i allmänhet en bestämd strukturskillnad finnes mellan dessa församlingar.

Genom sammanförandet av de folkrikaste församlingarna inom varje stift

till ett valdistrikt komma dessa församlingar mera till sin rätt vid representationen

i kyrkomötet än om de skulle sammanföras med de mindre församlingarna

till ett gemensamt valdistrikt. Invändningen om att det icke förelåge

sådan olikhet mellan städer och kringliggande landsförsamlingar, att

det motiverade deras hänförande till olika valdistrikt, faller på det faktum,

att städernas förortsbebyggelse eller kring städerna liggande landsförsamlingar

av ungefärligen samma struktur som städerna just avsiktligt förts till

stadsdistrikten enligt de sakkunnigas förslag. Ifrågasättandet av att den

föreslagna indelningen i praktiken skulle medföra en starkare representation

i kyrkomötet för städerna än som med nuvarande ordning vore fallet, synes

ej heller böra tillmätas någon betydelse, då väl i allmänhet elektorsförsamlingen

inom sig utser kyrkomötesledamot och att i vilket fall som helst uppdelandet

av elektorsförsamlingen i särskilda stads- och landsbygdsvalkretsar

kommer att i allmänhet medföra, att kyrkomötesledamöterna tagas från

respektive valkrets. Invändningen om att stiftens uppdelning i valdistrikt

skulle minska möjligheterna för användning av proportionell valmetod, då

i flertalet valdistrikt endast ett ombud skulle väljas, är ej heller hållbar,

då genom förslaget om ökat antal lekmannaombud flertalet stadsdistrikt

kommer att erhålla möjlighet att använda proportionell valmetod.

Då de gjorda invändningarna mot uppdelandet av stiften i särskilda stadsoch

landsbygdsdistrikt icke förmått rubba de sakkunnigas starka motivering

härför, håller domkapitlet före att någon ändring icke bör göras i de

sakkunnigas förslag i detta avseende.

I folkkyrkans idé ligger principiellt att utseendet av ombud i kyrkomötet

bör ankomma på de lokala kyrkoförsamlingarnas representativa organ. Av

lättförklarliga skäl måste emellertid en elektorsförsamling skjutas in som

ett mellanled mellan kyrkoförsamlingarna och kyrkomötet vid utseendet av

lekmannaombud. Sådant mellanled finnes visserligen icke vid utseendet av

prästerliga ombud, men har måst accepteras vid lekmannaombudens tillsättning.

Hultgrens förslag innebär för det stora flertalet församlingar, att

de av församlingarnas kyrkostämmor valda kyrkoråden utse delegationer,

vilka i sin tur utse elektorer, som sedan stiftsvis sammanträda för utseende

av lekmannaombud. Härigenom har man på ett icke försvarbart sätt eliminerat

bort den omedelbarhet i nu omhandlade angelägenhet, som finnes i

gällande lagstiftning mellan församling och kyrkomöte. Den dag kan mycket

väl komma, då de nuvarande lugna förhållandena inom det kyrkliga området

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

bliva helt annorlunda. Problem kunna framkomma, som den enskilda församlingsmedlemmen

direkt måste taga ställning till. Deras lösning kommer

kanske att på ett avgörande sätt gestalta de kyrkliga förhållandena inom

landet. Församlingarnas representativa organ böra därför enligt domkapitlets

förmenande utse elektorerna. Någon ytterligare inskränkning i omedelbarheten

mellan församling och kyrkomöte bör sålunda ej genomföras.

Kammarkollegiet har ifrågasatt, huruvida önskvärdheten att möjliggöra

proportionella val är av så stor betydelse att såväl en ökning måste ske av

ombudens antal utöver vad de sakkunniga föreslagit som ock möjligheten

att säkra lekmannarepresentationen för stiften efter skiljaktighet i näringsstruktur

(landsbygd och stad) uppgivas.

Mot förslaget att göra pastoraten i stället för församlingarna till distrikt

för elektorsval är — fortsätter kollegiet — i och för sig måhända icke mycket

att erinra. Att införa ett system med tredubbelt medelbara val (kyrkofullmäktige,

respektive kyrkoråd, delegerade och elektorer) synes^ däremot

ägnat att ingiva betänkligheter såsom utgörande ett alltför långtgående avsfeg

från principen för utseende av en folkrepresentation. Metoden skulle

kunna medföra, att valkorporationen för utseende av delegerade i åtskilliga

fall bleve mindre än antalet valda. Men icke heller pastoratskyrkorådet

synes med hänsyn till det ringa ledamotsantalet kunna godkännas såsom

valkorporation. Vid sådant förhallande torde tillräcklig anledning saknas

till avvikelse från de sakkunnigas förslag, att, där kyrkofullmäktige saknas,

kyrkostämma, d. v. s. i förevarande fall pastoratsstämma, utser elektorer.

Svenska stadsförbundets styrelse har anfört följande.

Den viktigaste uppgiften för en reformering av kyrkomötets organisation

vore att söka skapa bättre förutsättningar för att fa olika meningsiiktningai

tillbörligt företrädda vid kyrkomötet. Ur denna synpunkt innebär de sakkunnigas

förslag vissa förbättringar. Detta gäller även det just ur samma

svnpunkt motiverade förslaget om särskilda stadsbygdso‘ch

landsbygdsdistrikt. Vad som anförts mot en sådan anordning

verkar icke övertygande. Styrelsen medger visserligen, att en dylik anordning

ingalunda kan anses idealisk. Men då denna indelning i valdistrikt betecknats

såsom konstlad, bör det icke förbises att från de antagna utgångspunkterna

hela valordningen nog måste få en utformning, som kan förefalla

konstlad vid jämförelse med sättet för val av andra offentliga representationer.

Det bör besinnas, att den uppgift man här velat lösa är att finna

former för val av en till numerären starkt begränsad riksrepresentation och

dock med ett stort antal delvis mycket små enheter såsom primära områden

i valproceduren. Det kan då behövas evceptionella åtgärder för att åtminstone

i någon mån säkerställa, att intressen och meningsriktningar, som

mest äro företrädda i orter av viss struktur, också fa komma till sin rätt

på det stadium av valproceduren när representationens sammansättning blir

slutligt bestämd. Såsom ett medel i detta syfte har den tidigare föreslagna

valdistrikt sindelningen synts styrelsen försvarlig. _

Att pastoraten skulle bli enheter för elektorsvalen kan i och för sig knappast

heller utgöra någon anledning att uppgiva tanken på särskilda stadsbygds-

och landsbvgdsvaldistrikt för själva ombudsvalen. Av promemorian

synes däremot indirekt framgå, att det räknats såsom en fördel att man

genom att avstå från en sådan distriktsuppdelning skulle få utse flera ombud

per distrikt, varigenom den med proportionellt val avsedda effekten

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

skulle bli större. Givetvis är denna synpunkt värd beaktande. Men styrelsen

måste, när hänsyn tages till hela valproceduren, hysa starka tvivel om att

användningen av proportionell metod vid det slutliga valet skulle annat än

rent slumpvis ge ett riktigt resultat. Proportionaliteten bör självfallet hänföra

sig till de primära valmanskårerna, men därvidlag kan resultatet bli

allt annat än riktigt när i genomsnitt tre fjärdedelar av de slutligt väljande

elektorerna utsetts genom enmansval.

Vad sedan angår förslaget om kyrkorådets medverkan

i valproceduren i kyrkostämmans ställe, när fullmäktige icke finnas,

delar styrelsen den uppfattningen, att kyrkorådet ofta kan vara ett

bättre organ för den ifrågavarande uppgiften än kyrkostämman. Men principiellt

ter det sig egendomligt att låta en uppgift av detta slag ankomma

på kyrkorådet. Både genom att så göra och genom det föreslagna nya ledet

i valproceduren — pastoratsdelegerade — för pastorat bestående av mer än

en församling skulle man dessutom låta ombudsvalen bli så ytterligt indirekta,

att det hela snarast komme att framstå såsom en verklighetsfrämmande

konstruktion.

Även statistiska centralbyrån har ifrågasatt, huruvida icke indelningen

i stads- och landsbygdsdistrikt borde bibehållas. Härutinnan anför ämbetsverket

följande.

Den mest utmärkande skillnaden mellan det överarbetade förslaget och

det i betänkandet framlagda ligger däri, att enligt det förstnämnda varje

stift vid val av lekmannaombud till kyrkomötet i stället för att indelas i

landsbygdsdistrikt och stadsdistrikt skall utgöra ett enda valdistrikt. Som

motiv härför anföres bl. a. i promemorian, att den proportionella valmetoden

skulle kunna komma till effektiv användning och därigenom möjliggöra

en mångsidigare representation. Centralbyrån, som i detta avseende

ställer sig tveksam beträffande fördelarna av det senast framlagda förslaget,

är° av den uppfattningen, att detsamma bör kunna godtagas endast i den

mån det kan visas, att dess tillämpning ger åt elektorsförsamlingen en sammansättning,

som med hänsyn till folkmängdens storlek på ett tillfredsställande

sätt representerar stiftets olika församlingar. Centralbyrån finner därför

i likhet med den sakkunnige, att det vid ett slopande av valkretsindelningen

i stiften blir ofrånkomligt att finna sådana ändrade former för utseendet

av elektorer, att den för vissa stift påtalade disproportionen i elektorsförsamlingen

mellan antalet representanter för större och mindre församlingar

inom stiftet i möjligaste mån utjämnas. Den sakkunnige har i

detta läge framfört förslaget att låta pastoraten utse elektorer. Självfallet

skulle en dylik reform bl. a. medföra en minskning av det antal elektorer,

som företräda de små församlingarnas intressen, och sålunda innebära en

utveckling i önskad riktning. Centralbyrån anser emellertid, att det för ett

slutgiltigt bedömande av den föreslagna metodens lämplighet erfordras en

ingående kännedom om den återverkan, som metodens tillämpning inom

olika stift kan väntas medföra i fråga om såväl elektorsförsamlingens storlek

som dess sammansättning. Den i promemorian framlagda utredningen

ger emellertid icke tillräckligt underlag för en dylik bedömning.

Därest elektorsvalen anses böra genomföras pastoratsvis, har emellertid

statistiska centralbyrån i princip icke haft något att erinra i fråga om det

av den sakkunnige härför framförda förslaget att i flerförsamlingspastorat

tåta elektorsvalen verkställas av en i föreskriven ordning utsedd valkorpo
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

ration (pastoratsdelegerade) och i enförsamlingspastorat av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av kyrkorådet.

Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Västerås, Göteborg, Växjö och Luleå

samt teologiska fakulteten i Uppsala ha däremot ställt sig avvisande mot

förslaget om införande av pastoratsdelegerade. Bestämmelserna

i ämnet vore alltför invecklade och tarvade dessutom förtydligande.

Antalet delegerade vore för stort, ofta större än antalet ledamöter i det

organ som hade att förrätta valet. Förslaget strede mot önskemålet att förkorta

avståndet mellan väljaren och det valda ombudet.

Slutligen har domkapitlet i Västerås — inför svårigheterna att finna en

lämplig metod för effektivisering av det indirekta valsystemet -— upptagit

frågan om övergång till direkta val av lekmannaombud och skisserat de

huvudlinjer, efter vilka bestämmelser i ämnet kunde utformas.

7. Departementschefen.

Såsom de sakkunniga framhållit är det nuvarande systemet för val av

lekmannaombud till kyrkomötet i åtskilliga hänseenden föråldrat och förenat

med ganska betydande olägenheter. Det är framför allt i ett hänseende

som bristerna framträda. Systemet bereder ej möjlighet för breda samhällsgrupper

att bliva representerade i kyrkomötet i den utsträckning, som måste

anses motiverad med hänsyn såväl till deras storlek som till deras delaktighet

i församlingslivet. Den väsentliga orsaken härtill är, att en elektor skall

utses för varje församling oavsett dess storlek. Vid val av lekmannaombud

väger den röst, som avgives av en representant för en stadsförsamling pa

tiotusentals invånare, ej mera än den röst, som representanten för en landsförsamling

på något hundratal invånare avgiver. I de fall, då endast ett lekmannaombud

skall utses för varje valdistrikt, vilket är regeln, finnes vidare

ingen möjlighet för olika åsiktsgrupper inom elektorsförsamlingen att samtidigt

bliva representerade i kyrkomötet. Med hänsyn till elektorsförsamlingarnas

storleksordning kan man visserligen räkna med möjligheten av

en viss utjämning; åsiktsgrupper, som ej blivit företrädda i en församling,

kunna ha haft större framgång i en annan församling. Men denna utjämning

kan lika väl utebliva.

En annan och väsentlig brist i gällande valsystem är, att det icke förmått

skapa det intresse hos den primära väljarkåren — de å kyrkostämma

röstberättigade lekmännen — som utgör en av förutsättningarna för att

kyrkomötet, såsom avsikten varit, skall vara representativt även för den

allmänna lekmannauppfattningen i kyrkliga frågor. Det är allmänt känt,

att valutfallet ofta varit betingat av ovidkommande tillfälligheter. En liten

grupp, representerande en åsikt som varit i klar minoritet inom församlingen,

kan genom kraftigt uppbåd till valet få sin kandidat vald o. s. v.

Den utsedde elektorn‘kan därför ingalunda alltid anses representera den

allmänt utbredda uppfattningen i kyrkliga frågor inom församlingen.

Det notoriskt ringa intresset för elektorsvalen har även medfört för kyrkomötet

såsom riksrepresentation icke önskvärda växelverkningar. Å ena

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

sidan har det bristande intresset lett till att kyrkomötets konstitutionella

ställning och betydelse i viss mån försvagats. Å andra sidan utgör denna

tendens en — och den kanske mest betydelsefulla — av orsakerna till det

bristande intresset för elektorsvalen.

Målet för lagstiftningsarbetet på förevarande område måste vara att åstadkomma

ett valsystem som är ägnat att göra kyrkomötet mera representativ!.

Kyrkomötet bör — såsom lagutskottet vid 1862—63 års riksdag framhållit

— vara ett uttryck för prästerskapets och församlingarnas »gemensamma

tanke».

I strävandena mot detta mål måste åtskilliga synpunkter beaktas. En viktig

uppgift är, att valsystemet är ägnat att väcka stort intresse hos allmänheten

för valens utgång. Ur denna synpunkt har ett system med direkta val

av lekmannaombud sitt givna företräde framför ett system med indirekta

val. De sakkunniga ha ingående undersökt möjligheterna att införa direkta

val men kommit till det resultatet att denna väg icke är framkomlig, en

uppfattning som — om jag bortser från det av domkapitlet i Västerås framkastade

uppslaget —- delats av samtliga hörda myndigheter och organisationer.

Även jag har funnit de sakkunnigas skäl för avståndstagande från

den direkta valmetoden bärande. Det synes ej erforderligt, att jag ytterligare

motiverar detta ståndpunktstagande.

De sakkunniga ha vidare avvisat tanken på att låta stiftsmötena välja

lekmannaombud. Denna fråga kan visserligen komma i ett annat läge, därets

såsom ifrågasatts bestämmelser om stiftsinöte intagas i kyrkolagen eller

stiftsmötena på annat sätt bliva föremål för lagstiftning. Jag finner emellertid

ej anledning att låta hela frågan om kyrkomötets omorganisation

vila i avvaktan på en sådan lagstiftning, om det är möjligt att genom ändring

och utbyggnad av den nuvarande indirekta valmetoden få fram ett

lämpligt valsystem. Såsom framgår av det följande, anser jag detta möjligt.

De sakkunnigas förslag i förevarande hänseende innebär i åtskilliga hänseenden

en avsevärd förbättring i förhållande till det nuvarande systemet.

Genom att antalet elektorer göres beroende av folkmängden i församlingen

kunna de större församlingarna få ett ökat inflytande vid val av lekmannaombud;

och utökningen av antalet lekmannaombud i förening med införande

av den proportionella valmetoden bereder åtminstone i landsbygdsdistrikt

och de två största stadsdistrikten (Stockholm och Göteborg) möjligheter

för en åsiktsgrupp inom elektorskåren, som befinner sig i minoritet

men likväl motsvarar en vitt utbredd uppfattning, att bliva representerad

i kyrkomötet. Minoritetsintressena kunna även, ehuru i begränsad utsträckning,

tillgodoses vid val av elektorer.

Men förslaget har ock åtskilliga brister, något som de sakkunniga själva

medgivit. I flertalet församlingar skall val av elektorer fortfarande ske på

kyrkostämma och antalet elektorer från småförsamlingarna står alltjämt

icke i rimlig proportion till folkmängden. En församling med endast något

hundratal invånare äger t. ex. utse en elektor, medan en församling med

bortåt tiotusen invånare äger utse allenast två elektorer. Den kritik som rik
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

tats mot uppdelningen av stiften i landsbygds- och stadsdistrikt synes mig

ock, särskilt vad beträffar de större stiften, vara befogad.

I Hultgrens förslag ha dessa olägenheter i viss mån eliminerats. Genom

att elektorsvalen anknutits till pastoraten har åstadkommits en bättre proportion

mellan antalet elektorer och den folkmängd, som varje elektor representerar.

Större möjligheter beredas för asiktsgrupper, vilka befinna sig

i minoritet, att såväl vid elektorsval som vid val av lekmannaombud få sina

kandidater valda. Härigenom vinnes den stora fördelen, att kyrkomötet kan

få en betydligt mera allsidig sammansättning än som är möjlig enligt nuvarande

system.

Den kritik mot de sakkunnigas förslag, som hänfört sig till den omständigheten

att val av elektorer i flertalet fall fortfarande skulle ankomma

på kyrkostämma, har resulterat i förslag om att i enförsamlingspastorat

utan kyrkofullmäktige valet skulle ankomma på kyrkorådet. Mot denna

av praktiska skäl betingade anordning kan den principiella invändningen

riktas, att kyrkorådet ej är församlingens beslutande organ utan endast

dess förvaltningsorgan. Såsom påpekats av bl. a. kammarkollegiet och domkapitlet

i Luleå är på denna grund förslaget ägnat att ingiva betänkligheter.

Kyrkomötet är en folkrepresentation. Därest med hänsyn till de oöverkomliga

svårigheter, som äro förenade med att låta representanterna utses genom

direkta val, de primära valen måste anknytas till redan befintliga församlingsorgan,

måste enligt min mening valen ankomma på församlingens

beslutande organ. Jag kan därför ej, trots de praktiska fördelar som äro

förenade med Hultgrens förslag, ansluta mig till detsamma.

I yttrande över Hultgrens promemoria har statistiska centralbyrån framhållit,

att det däri framlagda förslaget endast bör godtagas om det kan

påvisas, att dess tillämpning å elektorsförsamlingen giver en sammansättning

som med hänsvn till folkmängdens storlek pa ett tillfredsställande sätt

representerar stiftets olika församlingar, men att den i promemorian framlagda

utredningen icke lämnat tillräckligt underlag för en sådan bedömning.

T syfte att fylla denna lucka har jag låtit utarbeta en särskild sammanställning,

som intagits i den tidigare omnämnda bilagan. Av denna framgår,

att antalet pastorat med mindre än 5 000 invånare utgör 1 050, motsvarande

mer än hälften av samtliga pastorat i riket. Dessa småpastorat skulle,

ehuru representerande allenast en ringa del av landets befolkning, få utse

fler elektorer än övriga pastorat tillsammans. Vidare skulle antalet elektorer

från landsbygdspastorat uppgå till 1 390, medan motsvarande antal för

stadspastoraten uppgår till 695.

Det av Hultgren förordade valsystemet kan därför icke sägas uppfylla

kravet på att pastoraten skola bliva representerade i kyrkomötet i förhållande

till sin folkmängd, ett krav som enligt mitt förmenande i möjligaste

mån ej bör eftergivas.

Då emellertid Hultgrens förslag i övrigt är förenat med betydande fördelar,

har jag övervägt möjligheterna att utbygga detsamma på sådant sätt,

att angivna krav blir tillgodosett. De svårigheter, som äro förenade härmed,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

ha sin grund i själva församlingsbildningen. Den uppgift man har att lösa

är, såsom svenska stadsförbundets styrelse antytt, att finna en formel för

val av en till numerären starkt begränsad riksrepresentation på basis av

synnerligen heterogena enheter. En församling kan ha endast ett hundratal

invånare, en annan uppåt 100 000; och åtskilliga pastorat finnas, som

ha en folkmängd understigande 1 000 invånare. Därest man ej vill övergiva

tanken på att i princip anknyta de primära valen till den bestående församlings-

och pastoratsindelningen — något som enligt mitt förmenande

näppeligen kan ske — synes enda utvägen vara att sammanföra de minsta

församlingarna eller pastoraten till ett valdistrikt. Med hänsyn till att församlingar,

vilka ingå i samma pastorat, ha många naturliga anknytningspunkter,

bör därvid sådana församlingar ej hänföras till olika distrikt. Vid

sammanföringen bör man i stället taga pastoraten såsom enheter.

Frågan om distriktens storleksordning är en ren lämplighetsfråga. Ä ena

sidan bör tillses, att till samma distrikt ej hänföras pastorat av vitt skilda

strukturer. Å andra sidan få distrikten ej göras så små, att hela syftet med

distriktsindelningen — att åstadkomma rimlig proportion mellan antalet

elektorer och den folkmängd de representera — äventyras. Ur den senare

synpunkten skulle distrikt med 10 å 15 000 invånare åstadkomma den bästa

proportionen. Med hänsyn till att det därvid i åtskilliga fall skulle bliva

nödvändigt att sammanföra pastorat som icke ha någon närmare samhörighet

med varandra, har jag emellertid stannat vid 5 000-talet såsom den undre

gränsen. Den övre gränsen bör lämpligen ej sättas högre än 10 000.

Genom en dylik distriktsindelning, vars genomförande skulle ankomma

på Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande domkapitel, kan man räkna

med att antalet elektorer från småpastoraten reduceras högst väsentligt.

Hur stor reduceringen blir, är beroende av det sätt, på vilket distriktsindelningen

genomföres, och kan därför här endast approximativt uppskattas.

Man torde därvid kunna räkna med, att antalet elektorer från landsbygdspastoraten

kommer att sjunka med närmare 500. Härigenom skulle antalet

elektorer från landbygdspastorat reduceras till omkring 900, medan motsvarande

siffra för stadsdistrikten utgör omkring 700, en proportion som

på det hela taget väl motsvarar styrkeförhållandet mellan städer och landsbygd.

Jag föreslår därför, att val av elektorer skall ankomma på pastorat i fall,

då dess invånarantal överstiger 5 000. Antalet sådana pastorat är för närvarande

något över 300. För att bereda möjlighet för tillämpning av proportionellt

valsätt bör pastoratet kunna utse två elektorer och ytterligare en

elektor för varje påbörjat 5 000-tal invånare utöver 10 000. Genom detta

system vinnes den fördelen, att elektorer som regel ej komma att utses å

kyrkostämma.

I övriga pastorat, till antalet omkring 1 000, bör valet ske distriktsvis.

Antalet elektorer från distriktet bestämmes efter nyss nämnd grund. Svårigheterna

hänföra sig till frågan, på vad sätt i distriktet ingående pastorat

gemensamt skola kunna utse en eller, där folkmängden överstiger 5 000,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kiingl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

två elektorer. Pastoraten kunna vara såväl enförsamlings- som flerförsamlingspastorat.

De i pastoraten ingående församlingarna kunna bilda total

eller partiell kyrklig samfällighet. En sådan kan ock existera mellan endast

vissa av de i pastoraten ingående församlingarna. I ett pastorat kunna finnas

kyrkofullmäktige, i ett annat utövas pastoratets beslutanderätt å kyrkostämma

o. s. v. Med hänsyn till dessa heterogena förhållanden är det icke

möjligt att låta de skilda pastoratens beslutande organ gemensamt utse

elektorer. Det är därför nödvändigt att tillskapa särskilda, för ändamålet

utsedda delegerade från de i pastoraten ingående församlingarna, alltså en

anordning av samma art som den av Hultgren föreslagna. Mot en dylik anordning

kan väl, såsom kammarkollegiet gjort, riktas den anmärkningen,

att — då även elektorsvalen därigenom bliva indirekta — man tagit ett

alltför långtgående steg från principen för utseende av en folkrepresentation.

Denna anmärkning har sitt berättigande, men anordningen kan med hänsyn

till församlingsorganisationens heterogena art ej undvikas, därest man vill

tillgodose kravet på proportionalitet mellan antalet elektorer och folkmängdens

storlek och samtidigt hålla elektorsförsamlingen inom en måttlig storleksram.

Det senare måste tillmätas väsentlig betydelse vid bedömande av

frågan om den lämpligaste organisationen av kyrkomötet. Även elektorsförsamlingens

storlek bör stå i rimlig proportion till det antal lekmannaombud,

som skola utses; och en mera avsevärd utökning av antalet lekmannaombud

torde av skäl som de sakkunniga anfört ej kunna komma i

fråga.

Nackdelarna med särskilda delegerade få emellertid ej överdrivas. Det

måste anses såsom en given fördel att elektorsvalet ej ankommer på kyrkostämma.

Förutsättningarna för att valet sker efter moget övervägande äro

betvdligt större och riskerna för att utfallet beStämmes av ovidkommande

tillfälligheter avsevärt mindre, om valet ankommer på en delegeradeförsamling

än om det skall ske å kyrkostämma.

Val av delegerade bör av tidigare angivna principiella skäl ankomma på

de i distrikten ingående församlingarnas beslutande organ, d. v. s. kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas, kyrkostämma. Antalet delegerade

från varje församling bör stå i proportion till folkmängden. För att föihindra

alltför stora delegeradeförsamlingar synes lämpligt, att antalet delegerade

bestämmes efter följande skala:

högst 500 invånare

501—1 500 »

1 501—3 000 »

3 001—5 000 »

5 001—7 500 »

över 7 500 »

1 delegerad

2 delegerade

3 »

4 »

5 »>

6 »

En konsekvens av den av mig intagna ståndpunkten — att val av elektorer

skall ske pastoratsvis endast om antalet invånare i pastoratet överstiger

5 000 — är, att delegeradesystemet i vissa fall måste komma till använd
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

ning även i sådana pastorat, nämligen då pastoratet består av två eller flera

församlingar. Antalet delegerade bör naturligen bestämmas efter de grunder

som nyss angivits. Då invånarantalet i församling, som ingår i pastoratet,

kan överstiga 10 000, måste emellertid den progressiva skalan utbyggas.

Detta kan lämpligen ske på följande sätt:

7 501—10 500 invånare 6 delegerade

10 501—14 000 » 7 »

14 001—18 000 » 8 »

samt ytterligare en delegerad för varje påbörjat 5 000-tal invånare utöver

18 000.

Med detta system torde antalet delegerade i allmänhet hålla sig mellan

10—20. För exempelvis ett pastorat, bestående av 6 församlingar med

en folkmängd av respektive 11 593, 2 505, 155, 303, 406 och 1 503, skulle

antalet delegerade bliva (7+ 3 + 1 + 14-1+3 =) 16.

Det av mig förordade valsystemet innebär, att val av delegerade i stor

utsträckning måste förrättas på kyrkostämma. Den berättigade kritik, som

riktats mot den nuvarande ordningen med val inför kyrkostämmans ordförande,

drabbar därför i viss mån även mitt förslag i denna del. Udden

av denna kritik torde emellertid brytas av två nya omständigheter som tillkommit.

Den ena är, att valen ej längre avse elektor. Antalet delegerade är

som regel så stort, att de ovidkommande tillfälligheter som kunna spelat

in vid något val som regel icke torde få någon egentlig betydelse vid själva

elektorsvalet. Den andra omständigheten är, att val av delegerade skall ske

i den ordning lagen om församlingsstyrelse föreskriver. Detta innebär, att

kyrkorådet kan bereda valärendet. Härigenom skapas viss garanti för att

kandidatnomineringen ej blir slumpartad. Vidare torde genom beredningen

intresset för valet bliva större än enligt gällande ordning, som ej möjliggör

dylik beredning.

Problemet om utseende av såväl elektorer som delegerade kompliceras

emellertid genom förekomsten av kyrkliga samfälligheter. Här bortses från

de s. k. skolsamfälligheterna, vilkas tillvaro saknar betydelse i förevarande

avseende. Övriga kyrkliga samfälligheter kunna vara bildade för vård av

vissa i lagen om församlingsstyrelse omförmälda angelägenheter (partiella

samfälligheter) eller för vård av alla sådana angelägenheter (totala samfälligheter).

Angående bildande av båda slagen förordnar Konungen. Härtill

komma de genom särskild lagstiftning bildade kyrkliga samfälligheterna

i Stockholm och Göteborg. De sakkunniga ha föreslagit att — frånsett Stockholms

kyrkliga samfällighet — alla kyrkliga samfälligheter, således både

totala och partiella, skulle ersätta församlingarna såsom enheter vid elektorsvalen.

Förelåg endast partiell samfällighet skulle dock Kungl. Maj :t

kunna föreskriva, att de i samfälligheten ingående församlingarna var för

sig hade att utse elektorer. Kammarkollegiet har förordat, att endast totala

samfälligheter och sådana församlingar som — utan att bilda kyrklig

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor). 49

samfällighet — ha gemensam kyrka skulle träda i församlings ställe i förevarande

hänseende.

Det synes angeläget att ej komplicera valsystemet med andra särbestämmelser

angående kyrkliga samfälligheter än sådana, som på grund av förhållandena

äro oundgängligen nödvändiga. Församling, som ingår i total

kyrklig samfällighet, har i själva verket upphört att finnas såsom kyrkokommun.

Församling, som ingår i partiell samfällighet, har däremot icke

förlorat sin egenskap av självständig kyrkokommun beträffande sådana

angelägenheter, som ej övertagits av samfälligheten. I dylika församlingar

måste därför finnas något organ, som utövar församlingens beslutanderätt.

I regel utgöres detta av kyrkostämma. De partiella samfälligheterna kunna

omfatta alla i lagen om församlingsstyrelse avsedda kyrkliga angelägenheter,

d. v. s. de i 2 § a)—j) angivna. Är skolväsendet en den borgerliga kommunens

angelägenhet, föreligger då i realiteten en total samfällighet. Vad i kyrkomötesförordningen

kommer att stadgas om församling bör därför i stället

äga tillämpning icke blott å total samfällighet utan även å samfällighet,

som omfattar alla i lagen om församlingsstyrelse avsedda kyrkliga angelägenheter.

Däremot synes anledning ej föreligga, att här likställa övriga

partiella samfälligheter — vanligen för vården av pastoratsangelägenheter

— med totala samfälligheter. Då de val, som enligt vad tidigare föreslagits

skulle ankomma på de i dylika partiella samfälligheter ingående församlingarna,

regelmässigt endast avse val av delegerade, synes det vidare ej

vara av behovet påkallat att låta frågan, huruvida samfälligheten vid valen

skall ersätta de i densamma ingående församlingarna, vara beroende av

Kungl. Maj :ts prövning i varje särskilt fall.

Antalet församlingar som — utan att bilda kyrklig samfällighet _ ha

gemensam kyrka äro omkring 60, som regel mycket små landsförsamlingar.

Att enbart för denna grupp införa specialbestämmelser synes ej heller

påkallat.

Jag har därför stannat vid att föreslå, att vad som i kyrkomötesförordningen

kan komma att stadgas angående församling ej skall äga tillämpning

på församling som ingår i kyrklig samfällighet, omfattande alla i lagen

om församlingsstyrelse avsedda kyrkliga angelägenheter, utan i stället å

samfälligheten. Detta innebär hland annat, att, om i en sådan samfällighet,

som utgör ett pastorat, invånarantalet överstiger 5 000, elektorsvalet ankommer

på kyrkofullmäktige i samfälligheten och att, om invånarantalet

är mindre, samfälligheten liksom andra till vederbörande distrikt hörande

församlingar har att utse delegerade.

I detta sammanhang vill jag även beröra, huruledes elektorsvalen enligt

det av mig förordade valsystemet komma att ske i sådana städer, där de i

staden befintliga pastoraten tillsammans bilda en kyrklig samfällighet. Så

är exempelvis fallet i Malmö och Norrköping. Dylikt pastorat består som regel

av en församling med över 5 000 invånare och församlingens beslutanderätt

utövas å kyrkostämma. Då pastorat av denna storleksordning äger

Utse elektorer och vad nyss föreslagits beträffande kyrklig samfällighet icke

4 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 13.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

berör frågan om rätten för sådant pastorat att utse elektorer, kommer följaktligen

valen att förrättas å kyrkostämma. Det är på grund härav, som

val av elektorer icke alltid ankommer på kyrkofullmäktige.

Såsom av det anförda framgår bygger det av mig här förordade valsystemet

på att val av såväl delegerade som elektorer skall kunna ske proportionellt.

Jag föreslår därför, att erforderliga bestämmelser härom utfärdas.

Hultgren har i sin promemoria icke behandlat frågan, huru det skall förfaras

med de icke-territoriella församlingarna, därest pastorat i stället för

församling bildar den primära enheten vid ifrågavarande val. Enligt 9 § lagen

om församlingsstyrelse äger den, som är medlem av icke-territoriell församling,

ej rösträtt å kyrkostämma i territoriell församling. Då i pastorat endast

ingå territoriella församlingar, följer härav, att medlem av icke-territoriell

församling inom ramen för det föreslagna systemet icke skulle kunna

få deltaga i val av vare sig delegerade eller elektorer. Detta nödvändiggör,

att de icke-territoriella församlingarnas ställning i förevarande hänseende på

ett eller annat sätt måste regleras. Spörsmålet kan lämpligen lösas på så sätt,

att icke-territoriell församling äger utse en elektor för varje påbörjat 5 000- tal av församlingens medlemmar. Jag föreslår därför, att bestämmelser av

sådant innehåll intages i kyrkomötesförordningen.

Mot Hultgrens förslag att Lunds stift skall utgöra två och ett vart av de

övriga stiften ett valdistrikt för val av lekmannaombud har jag intet att

erinra och förordar därför detsamma. Frågan om det antal ombud, som

skola utses inom varje valdistrikt, står i sådant intimt samband med frågan

om antalet prästerliga ombud från stiften, att det synes lämpligt i annat

sammanhang behandla dessa frågor samtidigt. Här vill jag endast framhålla,

att antalet lekmannaombud bör vara så stort, att val av ombuden kan ske

proportionellt.

Beträffande själva förfarandet vid val av lekmannaombud ifrågasätter jag

ingen annan ändring i gällande bestämmelser än sådana som betingas av

att valet skall kunna ske proportionellt.

Vidare synes mig skäligt, att elektor — i likhet med de ombud för pastoraten,

vilka utse lekmannaledamot i domkapitlen — av pastoraten tillerkännes

resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet

för resor, som påkallas av uppdraget. Därest valet skett distriktsvis, böra

kostnaderna lämpligen fördelas mellan de i distriktet ingående pastoraten.

Frågan om valbarhet till lekmannaombud sammanhänger med frågan om

valbarhet såsom prästerligt ombud. Beträffande ingendera kategorien ha de

sakkunniga ifrågasatt införande av föreskrift om bostadsband. Liksom nu

skulle såväl präst som lekman vara valbar till ombud, oavsett inom vilken

församling han vore kyrkoskriven. För den händelse någon — präst eller

lekman — valts till ombud inom två eller flera valdistrikt, skulle det ankomma

på den valde att bestämma, för vilket distrikt han ville anses vald,

varpå den närmast i tur stående suppleanten skulle inträda i hans ställe

såsom representant för det andra valdistriktet. Jag är fullt ense med de

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

51

sakkunniga härom och förordar alltså, att bestämmelser utfärdas på sätt

de sakkunniga föreslagit.

Enligt nuvarande ordning finnes intet hinder att präst utses till lekmannaombud.

Häri ha de sakkunniga föreslagit den ändringen, att endast lekman

— varmed förstås envar, som icke är behörig till prästämbetets utövning —

skulle vara valbar. Detta ändringsförslag, som motiverats med att de som

i kyrkomötet skola representera lekmännen själva böra vara lekmän, har

av remissmyndigheterna i stort sett lämnats utan erinran. Den kritik, som

framförts på denna punkt, gäller väsentligen de prästvigda lärarnas, prästers

inom diakoni och mission samt anstaltprästernas ställning. Såsom de

sakkunniga framhållit måste dessa befattningshavare hänföras till endera

av de kategorier — präster eller lekmän -—• varav kyrkomötet består. Församlingsprästerna

befinna sig i avgjord majoritet inom stiftet. På grund

härav har gjorts gällande, att sannolikheten talar för att endast församlingspräster

komma att utses till ombud. Frånsett att jag ej är övertygad om

riktigheten härav, synes mig de av de sakkunniga åberopade skälen för

ståndspunktstagande i denna fråga bärande. I detta sammanhang må även

framhållas, att något hinder ej möter för lärare och anstaltspräster att övergå

till församlingstjänst samt att även icke ordinarie församlingspräster

skola vara valbara till prästerligt ombud. Under sådana omständigheter synes

det mig riktigt att draga gränsen mellan lekmän och präster på sätt de

sakkunniga gjort. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag även på denna

punkt.

III. De prästerliga ombuden.

1. Gällande bestämmelser och praxis.

Såsom tidigare antytts består kyrkomötet av — förutom de 30 valda lekmannaombuden

— samtiiga biskopar i stiften, 4 bland de teologiska fakulteternas

professorer samt en »vald, med fullmakt å ordinarie ämbete eller

tjänst försedd prästman» från varje stift. I valet av de prästerliga ombuden

deltaga alla inom stiftet kyrkoskrivna, till prästämbetets utövning berättigade

prästmän. Valet förrättas i den ordning domkapitlet föreskriver. För

varje ombud utses en suppleant.

I flertalet stift förrättas valet kontraktsvis inför vederbörande kontraktsprost.

Därvid äga inom Skara, Strängnäs, Växjö, Göteborgs och Karlstads

stift valberättigade, som äro förhindrade att inställa sig vid valet, att insända

valsedlar. Röstsammanräkning sker sedermera inför domkapitlet.

I Härnösands och Luleå stift insända röstberättigade prästmän sina valsedlar

direkt till vederbörande domkapitel, där röstsammanräkning sker.

I Visby stift förrättas valet på domkapitlets expedition under ordförandeskap

av biskopen. Röstberättigade, som äro förhindrade att inställa sig,

äga insända sina valsedlar till domkapitlet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

I Stockholms stift har valet ägt rum i huvudstaden inför av domkapitlet

förordnad valförrättare. Prästman med förhinder kan till domkapitlet insända

valsedel i förseglat konvolut.

2. Tidigare reformförslag.

Mot gällande ordning har — utan att några positiva förslag framkommit —

den kritiken riktats att sammansättningen vore för ensidig, i det att balansen

mellan representanter för kyrkans styrelse och församlingsprästerskapet

rubbats av den faktiska utvecklingen genom att i stor utsträckning domkapitelsledamot

valts till ombud. Vidare har påtalats — förutom de valda

ledamöternas relativt höga ålder — att stadsprästerna vore i förkrossande

majoritet i förhållande till lantprästerna. Den väsentliga invändningen har

emellertid riktats mot valbarhetsvillkoren i 2 § KMF, vilka omöjliggöra val

av såväl icke-ordinarie församlingspräst som ock präster, verksamma inom

mission och diakoni, till ombud. Resultatet av aktionerna härutinnan blev

att 1926 års kyrkomöte — närmast i syfte att kunna tillföra kyrkomötet

representanter för den senare kategorien — i skrivelse (nr 31) till Kungl.

Maj :t framlade förslag av innebörd, att envar inom vederbörande stift

kyrkoskriven, till prästämbetets utövning berättigad prästman skulle vara

valbar till prästerligt ombud. Denna skrivelse har ej föranlett någon Kungl.

Maj :ts åtgärd, men frågan har ånyo aktualiserats genom den riksdagsskrivelse

(1944: 179), som föranlett nu ifrågavarande utredning.

Beträffande sättet för val av prästerliga ombud väcktes

vid 1934 års kyrkomöte förslag om att valet om möjligt borde ske vid en

för hela stiftets prästerskap gemensam sammankomst. Förslaget föranledde

ingen kyrkomötets åtgärd.

Angående den närmare innebörden av här berörda reformprojekt hänvisas

till sakkunnigbetänkandet.

3. Sakkunnigbetänkandet.

För att erhålla en överblick över huruledes de valda prästerliga

ombuden fördela sig på olika tjänstgrupper ha

de sakkunniga låtit utarbeta följande sammanställning (siffrorna inom parentes

under 1938 och 1941 utmärka antalet domkapitelsledamöter, som varit

präster):

1868

1878

1888

1898

1908

1918

1929

1938

1941

Domprostar................

2

4

6

2

2

3

3

5

5

Teologie professorer........

—

2

1

—

—

—

—

—

—

Teologie lektorer ..........

2

1

—

—

—

—

—

—

—

Prostar....................

8

3

5

8

9

8

7

6(2)

3(3)

Kyrkoherdar ..............

—

2

1

3

2

2

2

2

4 (1)

Komministrar..............

1

1

—

—

1

—

1

—

1

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 (Bilagor).

53

De sakkunniga kommentera tabellen med följande.

Siffrorna utvisa, att under de två första decennierna av kyrkomötets tillvaro

domprostar och andra capitulares invalts i stegrad utsträckning. Den

ändring härvidlag, som sedermera inträtt, har medfört, att andra brister i

sammansättningen starkare fallit i ögonen, såsom det tiderna igenom lika

svaga inslaget av yngre präster i lägre tjänsteställning och av lantpräster.

Emellertid har på ett överraskande sätt frågan om stiftsstyrelsernas överrepresentation

på nytt blivit aktuell genom valen till de båda sista kyrkomötena.

Genom domkapitelsreformen år 1936 ha prästerna i stiftet fått

befogenhet att insätta ett ombud i domkapitlet. I icke så få fall bar det

synts prästerna naturligt att i kyrkomötet insätta samme person, som befunnits

värd förtroendet att representera dem i domkapitlet. Följden har

blivit, att stiftsstyrelsernas synpunkter och intressen aldrig varit så starkt

företrädda som vid 1938 och 1941 års kyrkomöten.

Det är givet, att betydelsen av denna utveckling icke får överdrivas. De

valda ombuden i domkapitel representera nämligen där församlingsintresset

och kunna ej heller såsom ledamöter i kyrkomötet anses övervägande företräda

den centrala kyrkliga administrationens synpunkter. Det kan till och

med vara värdefullt med ett betydande antal kyrkomötesombud, som representera

en sådan samsyn. Å andra sidan kan det ej bestridas, att utvecklingen

i detta hänseende kan leda till en alltför stor likformighet. Detta förhållande

understryker sålunda på sitt sätt önskvärdheten av en utökning

även av antalet prästerliga ombud, som skulle kunna tillgodose behovet av

representanter jämväl för det yngre prästerskapet. Att på annat sätt motverka

ensidighet torde icke vara möjligt.

De sakkunniga anse sig i detta sammanhang även böra framhålla, att den

nu lämnade redogörelsen icke ger en fullständig inblick i storleken av stiftsstyrelsernas

representation i kyrkomötet. För bedömande av denna representations

storlek bör nämligen hänsyn även tagas till antalet lekmannaombud

i kyrkomötet, som samtidigt varit medlemmar av domkapitel. En

undersökning härutinnan visar, att denna kategori, vilken tidigare utgjort

en obetydlighet, efter 1936 års domkapitelsreform plötsligt blivit en betydande

grupp. Anledningen härtill är, att församlingarna i stiftet liksom

prästerna efter denna reforms genomförande fått rätt att utse ett ombud

i domkapitlet. Av enahanda skäl, som anförts för prästernas vidkommande,

väljas dessa lekmannaledamöter i domkapitlet i ett icke ringa antal fall till

lekmannaombud i kyrkomötet. Vid 1938 års kyrkomöte utgjorde sålunda

antalet lekmannaombud med säte i domkapitel fem och vid 1941 års kyrkomöte

sju.

De sakkunniga ha härefter upptagit olika detaljfrågor till behandling. Resultatet

av gjorda överväganden är, att någon ändring ej ifrågasättes beträffande

biskoparnas självskrivenhet och de teologiska fakulteternas ombud

eller i fråga om rösträtten vid val av prästerligt ombud. Ståndpunktstagandet

i sistnämnda fråga bär motiverats med i huvudsak följande.

Genom rösträttens begränsning till sådana prästmän, som äro behöriga

till prästämbetets utövning, uteslutas de, som avsatts eller skilts från prästämbetet

eller frivilligt lämnat detsamma, liksom ock de präster, som av

särskild anledning ej äga utöva sitt ämbete. Samma inskränkning gäller

enligt lagen om domkapitel beträffande rösträtt vid val av prästerlig ledamot

i domkapitel.

De sakkunniga ha tagit under övervägande, huruvida ej —- utom nyss
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

nämnda kategorier — även vissa särskilda grupper av till prästämbetets utövning

behöriga prästmän borde fråntagas rätten att deltaga i val av prästerliga

ombud till kyrkomötet. Eftersom prästerna i kyrkomötet i första hand

böra vara ombud för det i församlingstjänst stående prästerskapet, kan det

nämligen ifrågasättas, om icke med hänsyn härtill rösträtt bör tillkomma

endast sådana prästmän, som äro anställda i församlingstjänst. Från

rösträtt skulle då uteslutas t. ex. sådana prästmän, som äro anställda enbart

vid läroanstalter, sjukhus, fångvårdsanstalter, kyrkliga styrelser och

andra liknande institutioner, ävensom prästmän som avgått med emeritilön.

Det må erinras, att enligt 3 § lagen om domkapitel rösträtt vid val av

prästerlig ledamot i domkapitel ej tillkommer prästman, som åtnjuter emeritilön,

ej heller annan prästman som icke innehar prästerlig tjänst, så

framt han uppnått 65 års ålder.

Såsom ett skäl för att fråntaga nyss uppräknade grupper av prästmän

rösträtt, vid val av prästerliga ombud har anförts, bland annat, att dessa

grupper, särskilt emeriti, skulle med sina röster kunna på ett avgörande sätt

inverka på valet. De sakkunniga har för att kunna bedöma denna fråga

låtit verkställa en utredning, huru prästmännen inom olika stift den 1 januari

1946 fördelat sig med hänsyn till tjänster och anställningar in. in. Av

utredningen (betänkandet s. 111) framgår, att antalet präster, som icke

äro anställda i församlingstjänst, är jämförelsevis litet inom vart och ett

av stiften.

Ett uteslutande av vissa kategorier av prästmän från rösträtt skulle i

tillämpningen leda till mycket otillfredsställande konsekvenser.

Därest prästmän av särskilda kategorier utestängas från rätten att deltaga

i valet av prästerliga ombud och — som en följd därav — jämväl

från möjligheten att ulses till prästerliga ombud i kyrkomötet, måste de i

stället likställas med lekmän i fråga om såväl rösträtt som valbarhet. De

skulle alltså äga deltaga i val av elektorer och själva kunna utses till elektorer.

I förra hänseendet — rätten att utse elektorer — ha de sakkunniga uttalat

sig för att sådan rätt icke frånkännes prästman. Däremot ha de sakkunniga

hävdat, att prästman liksom nu är fallet icke bör kunna väljas till

elektor. På anförda skäl ha de sakkunniga vidare föreslagit, att lekmannaoinbuden

skola vara lekmän.

Beträffande valsättet ha de sakkunniga endast föreslagit den ändringen,

att valet skulle ske med slutna sedlar. Någon speciell motivering

härför har ej anförts men förslaget är uppenbarligen betingat av att de

sakkunniga framhållit önskvärdheten av att präster i alla stift erhölle rätt

att insända sina valsedlar med posten, något som förutsätter att valet sker

med slutna sedlar. Till stöd för bibehållandet i övrigt av gällande bestämmelser

om valsättet anföres i betänkandet.

Den praxis vid valets anordnande, som utbildat sig i stiften, har givit

anledning till erinringar. Sålunda har såsom en olägenhet framhållits, att

möjlighet saknas till för stiftet gemensam överläggning, både när, såsom

fallet är i de flesta av stiften, valet förrättas kontraktsvis, och när det sker

genom valsedlarnas insändande till domkapitlet. Inom vissa stift hade emellertid

prästerskapet självt sökt avhjälpa denna olägenhet genom inrättande

av särskild valnämnd eller genom anordnande av överläggningar i samband

med prästmöte eller dylik sammankomst. Enahanda syfte hade den vid

1934 års kyrkomöte väckta motionen om valens anordnande i samband

med allmänt prästmöte, stiftsmöte eller annan sammankomst. Olikheterna

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

mellan stiften och särskilt de av de långa avstånden vållade svårigheterna

i de norrländska stiften ha dock synts så stora, att förslag om gemensam

valförrättning inom stiftet hittills blivit utan framgång.

De sakkunniga anse för sin del, att det vore värdefullt, om valet i fortsättningen

kunde ske genom för stiftet gemensam valförrättning. En sådan

anordning skulle nämligen, såsom förut i olika sammanhang berörts, medföra

stora fördelar. Den är emellertid å andra sidan förenad med betydande

svårigheter. En anknytning av valet till allmänt prästmöte erbjuder i och

för sig en tilltalande utväg. Till förmån härför kan åberopas, att val av

prästerlig ledamot i domkapitlet förrättas vid prästmöte. Men förslaget

skulle kräva, att bestämda mandatperioder infördes. Dessa skulle därtill

icke sammanfalla med perioderna mellan kyrkomötena. Ytterligare tillkommer,

att prästmötena hållas på olika tider i olika stift. Vad som anförts

om prästmötena gäller i än högre grad om stiftsmötena, där sådana finnas.

Att utan anknytning till prästmöte eller dylikt föreskriva valsammankomst

på centralt belägen plats inom stiftet har ävenledes sina svårigheter. I detta

fall torde sålunda något större valdeltagande ej kunna påräknas, därest icke

resekostnadsersättning tillerkännes prästerna. De sakkunniga ha emellertid

icke ansett sig höra för detta speciella fall föreslå införande av reseersättning;

denna fråga torde böra tagas upp i samband med eu blivande

revision av det prästerliga avlöningssystemet.

Däremot föreslås, såsom i inledningen antytts, den ändringen beträffande

valbarhetsvillkoren att envar till prästämbetets utövning berättigad

präst skulle kunna ifrågakomma till prästerligt ombud. Till stöd

härför åberopas i huvudsak följande.

Frågan om ett upphävande av den inskränkning i valbarheten, som gällande

bestämmelser innebära, har tidigare varit före. I direktiven för sakkunnigutredningen

erinras om att 1926 års kyrkomöte beslutat framställning

i sådan riktning. Ehuru beslutet närmast motiverades av önskemålet

att möjliggöra för prästerliga befattningshavare inom mission och diakoni

att väljas till ledamöter av kyrkomötet, medverkade till beslutet också en

önskan att öppna tillträde till kyrkomötet för obefordrade prästmän i församlingstjänst

för att motverka den ensidighet med avseende på ålder och

tjänsteställning, som präglat sammansättningen av den prästerliga avdelningen

vid kyrkomötena.

De sakkunniga vilja understryka värdet av att möjlighet beredes att till

ombud i kyrkomötet välja präster av nämnda kategorier, varigenom kyrkomötet

skulle kunna tillföras såväl särskild sakkunskap som ny initiativkraft

och arbetshåg.

Det av 1926 års kyrkomöte fattade beslutet innebar, att rösträtts- och

valbarhet sbestämmelserna skulle sammanfalla och att således valbarhet

skulle tillerkännas »alla inom distriktet kyrkoskrivna, till prästämbetets utövning

berättigade prästmän». Bortsett från frågan om bostadsband anse

de sakkunniga i likhet med 1926 års kyrkomöte, att vid kyrkomötesvalen

valbarhet bör tillkomma samtliga de kategorier av prästmän, som

äga rösträtt. Valbarheten bör följaktligen utsträckas ej blott till de obefordrade

prästmännen i församlingstjänst och ovanberörda befattningshavare

inom mission och diakoni utan även till de andra kategorier av prästmän,

s. k. anstaltspräster och emeriti in. fl., som för närvarande icke kunna

väljas till prästerliga ombud vid kyrkomötet. Då enligt de sakkunnigas

förslag endast lekman skall kunna väljas till lekmannaombud vid kyrkomötet,

är det en konsekvens härav, att envar prästman — givetvis under

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

den i sakens natur grundade förutsättningen att han är behörig till prästämbetets

utövning — skall vara valbar till prästerligt ombud vid mötet.

I ett hänseende anse de sakkunniga emellertid, att rösträtts- och valbarhetsbestämmelserna

icke böra sammanfalla; det för rösträtten uppställda

villkoret, att vederbörande skall vara inom stiftet kyrkoskriven, gäller för

närvarande icke med avseende å valbarheten och bör heller icke införas.

Någon olägenhet av den nuvarande ordningen har emellertid icke veterligen

försports. Den möjlighet att välja präst från annat stift, som frånvaron

av bestämmelse om hostadsband öppnar, har icke utnyttjats. Så länge endast

ett prästerligt ombud skolat väljas av varje stift, har det varit självfallet

att välja detta inom stiftet. Att nu stadfästa denna praxis genom

införande av föreskrift om hostadsband torde vara mindre lämpligt. Man

kan nämligen utgå ifrån att ett avvikande från regeln icke skulle komma

att gälla andra fall än antingen någon från stiftet nyligen avflyttad präst,

som alltjämt ansåges äga sådan kännedom om stiftet, att han framför någon

annan vore skickad att representera det, eller någon präst med så

11 am stående position i kyrkolivet, att hans val vore av särskilt värde för

kyrkomötet. I båda fallen skulle en bestämmelse, som förhindrade alt han

valdes, vara till förfång. Det finns så mycket mindre anledning för de

sakkunniga att förorda en sådan bestämmelse, som de sakkunniga föreslå

en viss ökning av de prästerliga ombudens antal. Då de nytillkomna mandaten

icke uppgå till sådant antal, att de kunna likformigt fördelas på alla

stift, niaste det vara ett intresse att hålla möjligheten öppen för prästerna

i de stift, som ha att välja två ombud, att taga det ena av dessa från nåöot

annat stift. °

Beträffande antalet prästerliga ombud erinras till en början om —

förutom riksdagens skrivelse 1944:149 — de reformförslag som härulinnan

framförts, motiverade av en önskan att råda bot mot den ensidighet,

som på grund av det begränsade antalet ombud kommit att prägla den

prästerliga avdelningens sammansättning och som kommit till uttryck i en

överrepresentation av stiftsstyrelserna på bekostnad av församlingsprästerskapet

till särskilt förfång för yngre präster i lägre tjänsteställning. Vidare

erinra de sakkunniga om sitt förslag om utökning av antalet lekmannaombud

vid kyrkomötet.

Detta nödvändiggör — fortsätta de sakkunniga — icke i och för sig en

ökning jämväl av antalet prästerliga ombud. De skäl, som i övrigt anförts

för en sådan ökning, synas emellertid värda att beaktas. Det måste nämligen

vara ett intresse för kyrkan i dess helhet, att även prästerskapet blir

så mångsidigt som möjligt representerat i kyrkomötet. Då det måste anses

vara uteslutet att med bibehållande av den fria valrätten genom särskilda

bestämmelser motverka den påtalade ensidigheten i den prästerliga avdelningens

sammansättning, återstår endast utvägen att genom eu ökning av antalet

ombud bereda möjlighet till inval i kyrkomötet av präster, tillhörande

kategorier som med nuvarande ordning icke bli i önskvärd utsträckning

där företrädda. Det finns så mycket större anledning för de sakkunniga att

ansluta sig till detta önskemål, som i det föregående föreslagits upphävande

av gällande bestämmelser om begränsad valbarhet i avsikt att möjliggöra

inval av präster, som inneha anställning inom mission, diakoni, ungdomsvård

o. s. v., liksom av obefordrade präster i församlingstjänst. Utan en

samtidig ökning av antalet mandat skulle denna reform icke få någon nämnvärd

praktisk betydelse.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

För att dessa synpunkter skulle fullt tillgodoses hade det varit önskvärt,

att varje stift fått välja två prästerliga ombucj, men här liksom beträffande

lekmannaombuden synes av ekonomiska och andra skäl återhållsamhet böra

iakttagas. Med hänsyn härtill vilja de sakkunniga föreslå en ökning med

sex ombud till 19 ombud. Vid fördelningen mellan stiften av de föreslagna

sex nya ombuden bör iakttagas, att intet stift erhåller mera än två ombud.

För vart och ett av sex stift skulle sålunda utses två ombud och för vart och

ett av de återstående sju stiften ett ombud. Vid bestämmande av vilka stift,

som skola erhålla två ombud, kan man utgå antingen från folkmängden i

de olika stiften eller ock från antalet präster i stiften. De sakkunniga anse

för sin del, att antalet präster bör vara avgörande vid fördelningen av ombuden

mellan stiften. Ifrågavarande fördelning torde böra ankomma på

Konungen. Enligt av de sakkunniga uppgjort förslag till kungörelse i ämnet

skulle vart och ett av Uppsala, Linköpings, Skara, Växjö, Lunds och

Göteborgs stift få två ombud.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle alltså den prästerliga avdelningen i

kyrkomötet bestå av 13 självskrivna ombud, 4 ombud för de teologiska fakulteterna

och 19 valda ombud för stiften.

4. Remissyttranden över sakkunnigbetänkandet.

De sakkunnigas förslag under förevarande avsnitt (III) har i huvudsak

tillstyrkts av samtliga hörda myndigheter och organisationer.

Domkapitlen i Uppsala, Strängnäs och Luleå samt centralstyrelsen för

Sveriges yngre prästers förbund ha emellertid fäst uppmärksamheten på

konsekvenserna av att givna bestämmelser icke hindra teologisk faktultet

från att utse icke prästvigd teologisk professor till ombud.

Detta vore — framhåller domkapitlet i Luleå — principiellt oriktigt, i det

fakultetens ombud räknades till den prästerliga avdelningen. Tveksamhet

kunde ock uppstå huruvida sådant ombud vid utskottsval m. in. skulle anses

tillhöra den prästerliga avdelningen.

Domkapitlet i Strängnäs och centralstyrelsen ha framhållit, att proportionen

mellan lekmän och präster rubbades, därest fakultetsombud icke

vore prästvigd.

Beträffande rösträtten har domkapitlet i Strängnäs hävdat, att eineriti

ej borde få deltaga i val av prästerligt ombud.

Vidare ha domkapitlen i Uppsala och Luleå framhållit önskvärdheten av

särskilda bestämmelser angående sättet för v,a hets förrättande.

Domkapitlet i Uppsala har därvid givit uttryck för den uppfattningen, att

valet borde ske på en för hela prästerskapet i stiftet gemensam valsammankomst.

Beträffande själva valmetoden ha domkapitlen i Linköping och

Växjö föreslagit anordningar som möjliggjorde proportionellt valsätt.

Mot den föreslagna utökningen av antalet ombud har domkapitlet

i Härnösand anmärkt, att garantier saknades för att den med

utökningen åsyftade verkan — att öppna tillträde till kyrkomötet för yngre

obefordrade präster eller för präster anställda inom mission, diakoni och

ungdomsvård — skulle inträda. Snarare kunde befaras, att resultatet en
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

dasl bleve att vissa stift komme att överrepresenteras i förhållande till de

övriga, varvid den hittillsvarande demokratiska likheten i stiftens representation

skulle upphävas.

Domkapitlet i Visby har för att möjliggöra proportionella val föreslagit,

att varje stift skulle äga utse två prästerliga ombud. Även centralstyrelsen

för Sveriges yngre prästers förbund har uttalat sig för att varje stift —

utom Visby — borde utse två ombud.

Beträffande grunderna för fördelning av de sex föreslagna

tilläggs mandaten har domkapitlet i Luleå framhållit, att

antalet präster i stiftet ej enbart borde vara avgörande för fördelningen

utan att även historiska och kyrkogeografiska förhållanden borde tagas i

beaktande.

5. Hultgrens promemoria och däröver avgivna yttranden.

Hultgren har i sin promemoria berört frågan om de teologiska fakulteternas

ombuds ställning inom kyrkomötet och härom anfört

följande.

Vid tiden för tillkomsten av KMF skulle alla teologie professorer vara

präster. Därigenom att de teologie professorerna numera kunna vara lekmän,

har uppstått en ny situation, vartill hänsyn måste tagas vid bedömandet

av frågan, hur ifrågavarande bestämmelser skola tillämpas. Man kan

icke rimligen hävda, att det är lagens »avsikt», att de teologiska fakulteternas

ombud skola vara präster, och på denna grund utesluta icke prästvigda

teologie professorer från valbarhet. Den »avsikt», som motiverat, att

de teologiska fakulteterna tillerkänts rätten att utse ombud, har givetvis

varit att tillföra kyrkomötet teologisk sakkunskap. Därför torde det vara

icke blott formellt möjligt utan också sakligt riktigt att i nuvarande situation

tolka bestämmelserna så, att även icke prästvigda teologie professorer

kunna utses till ombud.

En annan fråga är, om icke den förändrade situationen påkallar en förändring

av bestämmelserna, så att endast prästvigda teologie professorer

skola kunna utses till ombud. De, som påyrkat en sådan förändring, ha argumenterat

ut ifrån synpunkten, att kyrkomötets konstitution bygger på

en uppdelning mellan präster och lekmän i en bestämd proportion. Det är

utan tvivel en befogad anmärkning, att en bestämmelse, som öppnar möjlighet

för lekmän att tillhöra en kategori ombud, som är att hänföra till den

prästerliga avdelningen, innebär en inkonsekvens. Men det torde knappast

vara riktigt att alltför mycket urgera denna synpunkt. Även en teologie

professor, som icke är prästvigd, äger genom sin befattning med prästutbildningen

tillräckligt nära samhörighet med prästerskapet för att fullt naturligt

fylla sin plats i den prästerliga avdelningen av kyrkomötet. Och lägger

man huvudvikten på det ur hela kyrkomötets synpunkt avgörande, nämligen

den teologiska sakkunskapen, måste det betraktas såsom en fördel,

att fakulteterna ha full frihet att till ombud utse de för uppgiften mest

skickade. Det kunde eljest exempelvis inträffa, att en professor i praktisk

teologi med framstående sakkunskap i kyrkorätt icke skulle kunna ifrågakomma

såsom ombud. Till dessa sakliga skäl, som tala mot en begränsning

av valbarheten, kommer, att det ur formell synpunkt torde vara mindre

lämpligt att stadga en sådan inskränkning, eftersom universitetsstatuterna

icke garantera, att det ens alltid kommer att finnas professorer, som äro

prästvigda.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

Beträffande sättet för val av prästerliga ombud har Hultgren

erinrat om att de sakkunniga i möjligaste mån velat skapa förutsättningar

för tillämpning av den proportionella valmetoden.

När det gäller val av prästerligt ombud har — fortsätter Hultgren — föreskrift

om generell användning av proportionell valmetod icke kunnat lämnas

av den anledningen, att enligt förslaget i sju av stiften endast ett prästerligt

ombud skall väljas. Möjligheten att anordna proportionellt val förefinnes

däremot i de sex stift, där två prästerliga ombud skola väljas, men

anordnandet av sådant val stöter där på andra svårigheter. Om nämligen,

såsom naturligt är, även när det gäller val av prästerligt ombud i de. ifrågavarande

stiften, proportionellt val icke föreskrives såsom obligatoriskt, är

det en förutsättning för att sådant val skall komma till stånd, att begäran

därom skall kunna framställas. Detta kan emellertid knappast ske annat

än om valet förrättas vid för hela stiftet gemensam valsammankomst. Därest

valet exempelvis sker genom insändande av röstsedlar till domkapitlet,

är det visserligen en tänkbar möjlighet, att även begäran om proportionell

röstfördelning skall kunna framställas skriftligt, men det skulle bereda

alltför stora svårigheter att organisera en sådan aktion för att utvägen skulle

komma att anlitas i praktiken. Ävenså skulle metodens användande vid

valet bliva av tvivelaktigt värde, om möjligheten att nominera kandidater

vid en gemensam sammankomst saknades.

Införandet av proportionell valmetod vid dessa val i vissa stift synes alltså

vara beroende av möjligheterna att föreskriva valets förrättande vid för

stiftets präster gemensam valsammankomst. Förutsättningen för att en gemensam

valsammankomst skall fylla sin uppgift är, att tillräckligt stort deltagande

kan påräknas. I detta hänsende skulle valets anknytning till allmän!

prästmöte erbjuda god garanti, men en sådan anordning skulle medföra

komplikationer i andra avseenden. Om återigen en valsammankomst enbart

för detta ändamål utlystes, skulle särskilt i stift med långa avstånd

tillräckligt stort deltagande svårligen erhållas, om icke resekostnadsersättning

tillerkändes prästerna, något som åtminstone f. n. icke torde vara tänkbart.

Om gemensam valsammankomst icke kan föreskrivas, faller också förslaget

om införande av proportionell valmetod. Däremot bör övervägas,

om icke den hittillsvarande valmetoden på annat sätt kan så förändras,

att valutslaget blir mera representativt för olika meningar. I detta hänseende

innesluter förslaget om sammanförande av ombuds- och suppleantval

vissa möjligheter. Bland förekommande val synes val av borgmästare enligt

lagen den 6 april 1945 anvisa ett förfaringssätt, som torde vara användbart

i detta fall. I

I enlighet härmed har Hultgren föreslagit den bestämmelsen att valet —

kontraktsvis eller annorledes — skulle ske med slutna sedlar. Valsedel

skulle upptaga två gånger så många namn som det antal ombud valet avsåge.

Varje valsedel gällde såsom hel röst för det första, såsom halv röst

för det andra, såsom tredjedels för det tredje och såsom fjärdedels röst

för det fjärde å valsedeln upptagna namnet. Valda till ombud vore, om

ett ombud skulle väljas, den som erhållit högsta röstetalet och om två ombud

skulle väljas, den som därnäst erhållit högsta röstetalet. Valda till

suppleanter vore, om en suppleant skulle väljas, den som erhållit näst

högsta röstetalet och, om två suppleanter skulle väljas, de som näst efter

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

de till ombud valda erhållit högsta röstetalen. Sammanräkning av de för

stiftet avgivna valsedlarna skulle ske inför domkapitlet.

Beträffande antalet valda prästerliga ombud har Hultgren

anfört i huvudsak följande.

Såsom domkapitlet i Härnösand framhållit finnes det med nuvarande valmetod

icke någon garanti för att tillkomsten av nya mandat inom stiften

kommer att medföra inval i kyrkomötet av representanter för hittills där

icke företrädda kategorier. Den av mig föreslagna valmetoden medför emellertid,

att olika riktningar och grupper bland prästerskapet komma att bli

företrädda, därest två ombud skola utses. Vid val av endast ett ombud,

skulle blott suppleanten bli utsedd av en minoritet. Med förändringen i valmetod

stärkas sålunda skälen för att de prästerliga ombudens antal skall

ökas och att denna ökning skall utsträckas till alla stift, så att varje stift

får utse två ombud.

Samtliga hörda myndigheter och organisationer ha tillstyrkt ifrågavarande

ändringsförslag.

6. Departementschefen.

Vad beträffar sättet för val av de prästerliga ombuden

biträder jag de sakkunnigas förslag, att det fortfarande bör ankomma på

vederbörande domkapitel att meddela föreskrifter, huruledes — kontraktsvis

eller vid en för hela stiftet gemensam valsammankomst — valet bör ske.

I likhet med de sakkunniga vill jag emellertid understryka angelägenheten

av att prästerna i större utsträckning än som nu är fallet lämnas tillfälle att,

oavsett om de ha förfall eller icke, insända sina valsedlar till domkapitlet

eller till vederbörande valförrättare.

Såsom Hultgren framhållit torde förutsättningen för införandet av proportionell

valmetod vara, att valet sker vid en för hela stiftet gemensam valsammankomst.

För att i möjligaste mån åstadkomma en ersättning för

nämnda valmetod har Hultgren förordat en valmetod, liknande den som

gäller för borgmästarval. Mot denna valmetod ha remissinstanserna ej framställt

någon erinran. Valmetoden synes mig utgöra en god lösning av det

föreliggande problemet. Den bereder möjlighet för präst, vars kandidatur väl

icke stödjes av flertalet prästmän inom stiftet men som likväl uppbäres av

ett starkt mindretal, att bliva vald till ombud. Härigenom kunna berättigade

önskemål om en allsidigare sammansättning jämväl av den prästerliga

avdelningen i kyrkomötet bliva i ej oväsentlig mån tillgodosedda. Vidare minskas

de farhågor för en överrepresentation av det ordinarie prästerskapet,

som från visst håll uttalats. Mot förslaget kan måhända den anmärkning

riktas, att den som utsetts till suppleant vid förfall för ombud kan komma

att inträda i stället för någon, som representerar en helt annan uppfattning.

Då man på det kyrkliga området som regel ej har att räkna med några

verkligt skarpa motsättningar i kyrkliga frågor mellan de olika prästerna,

torde emellertid denna möjlighet icke böra tillmätas avgörande betydelse.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

Metoden förutsätter, att minst två ombud skola utses från varje stift.

Detta innebär en utökning av antalet prästerliga ombud. Frågan härom

står såsom tidigare framhållits i intimt samband med frågan om antalet

lekmannaombud. Ehuru dessa frågor därför böra behandlas i ett sammanhang,

svnes det mig nödvändigt att redan här — för att frågan om sättet

av val av prästerliga ombud skall kunna bedömas — taga ställning till frågan,

huruvida antalet prästerliga ombud bör utökas. Den av Hultgren föreslagna

valmetoden innesluter i sig så mycket av värde, att jag ej tvekar att

förorda en ökning i så måtto, att som regel två ombud utses från varje

stift. Frågan om det exakta antalet ombud kommer jag att upptaga i berörda

sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts föreslår jag, att bestämmelser om sättet

för val av prästerligt ombud utformas i överensstämmelse med Hultgrens

förslag.

De sakkunnigas förslag om ändrade valbarhetsvillkor innebär,

att alla till prästämbetets utövning behöriga prästmän — d. v. s. såväl

ordinarie och icke ordinarie församlingspräster som prästvigda lärare och

präster anställda inom diakoni och mission samt andra anstaltspräster —

oberoende av var de äro kyrkoskrivna, skulle vara valbara. Jag har tidigare

_ vid behandlingen av frågan om valbarhet till lekmannaombud — tagit

ställning till förslaget och anslutit mig till detsamma. Genom förslaget tillgodoses

de syften, som uppburit 1926 års kyrkomötes framställning om ändrade

valbarhetsvillkor. Med hänsyn härtill och då från remissmyndigheternas

sida ingen annan erinran framställts mot förslaget, än den som bemötts

i berörda sammanhang, synes det mig överflödigt att här ytterligare motivera

mitt ställningstagande. Jag vill endast framhålla, att de föreslagna valbarhetsvillkoren

i förening med den valmetod, vars införande jag nyss förordat,

i ej ringa mån torde öka förutsättningarna för åstadkommande av en mera

allsidig sammansättning av kyrkomötets prästerliga avdelning.

Jag är vidare ense med de sakkunniga om att de nuvarande bestämmelserna

om rösträtt vid val av prästerligt ombud böra bibehållas. Den

av domkapitlet i Strängnäs ifrågasatta ändringen i syfte att utesluta emeriti

ifrån rösträtt kan jag därför ej biträda.

Beträffande de teologiska fakulteternas ombud vill jag

till en början erinra om, att KMF utformats med utgångspunkt från att

mötet skulle bestå av präster och lekmän i lika proportion. Vid tiden för

förordningens tillkomst var teologie professor alltid prästvigd och hänfördes

därför utan vidare till den prästerliga avdelningen. Såsom inledningsvis

antytts ha de sakkunniga föreslagit, att kyrkomötet skall bestå av lekmän

och präster i proportionen 4:3 samt att denna proportion skall vara avgörande

vid fördelningen av platserna i utskotten mellan lekmän och präster.

Präst skall vidare ej vara valbar till lekmannaombud och med lekman

förstås envar, som ej är behörig till prästämbetets utövning. Såsom i remissyttranden

över sakkunnigbetänkandet framhållits kunna med hänsyn

härtill komplikationer uppstå, därest teologie professor ej är prästvigd.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

Såsom begreppet lekman definierats är han obestridligen att hänföra till

lekmännen. Då de sakkunniga vid bestämmandet av det antal prästerliga

ombud, som skola väljas för att proportionen 4: 3 skall uppnås, utgått ifrån

afl teologie professor är behörig till prästämbetets utövning, förryckes proportionen,

därest fakultetsombud ej är prästvigd. Betydelsen härav får

emellertid ej överskattas. Proportionen 4:3 är, såsom i annat sammanhang

närmare skall belysas, resultatet av en ren lämplighetsprövning. En obetydlig

förskjutning kan därför ej medföra några som helst principiella betänkligheter.

Frågan om fakultetsombud är prästvigd eller icke har endast betydelse

vid fördelningen av platserna i utskotten. Med den nuvarande, av

de sakkunniga i oförändrat skick upptagna bestämmelsen, att i utskotten

skola ingå »såväl präster som lekmän» måste icke prästvigd teologie professor

hänföras till lekmännen. Av skäl, som Hultgren åberopat, bör emellertid

den omständigheten att teologie professor icke är prästvigd ej medföra,

att han uteslutes från den prästerliga avdelningen. Vid utformning av

lagförslaget har denna synpunkt beaktats.

IV. Antalet ledamöter i kyrkomötet samt proportionen

mellan antalet lekmannaombud och prästerliga ombud.

1. Historik.

Såsom jag inledningsvis antytt sammankopplades frågan om införande

av bestämmelser om allmänt kyrkomöte med representationsreformen.

Detta berodde i främsta rummet på, att kyrkomötet icke ansågs »i fullt

mått kunna motsvara sin bestämmelse, med mindre kyrkomötet tillerkändes

rätt att deltaga i stiftande av kyrkolag» (se proposition den 11 november

1862, nr 33). Vidare framhöll lagutskottet vid 1862—63 års riksdag i

betänkande nr 31, att utskottet vid prövning av det i propositionen framlagda

förslaget angående kyrkomötesförordning visserligen ej lämnat ur

sikte dess politiska sida (nationalrepresentationens ombildning), men —

fortsätter utskottet -— »det hade dock ej varit ur denna synpunkt — ur

synpunkten av ett surrogat för prästeståndets nuvarande, borgerliga representationsrätt

— som utskottet ägt att bedöma förslagets antaglighet».

Utskottet underströk vidare, att det vore huvudsakligen ur rent kyrklig

synpunkt som frågan blivit behandlad. I betänkandet anfördes vidare:

Ju mer de kyrkliga frågorna träda i förgrunden, ju bjärtare framstår ock

behovet av ett särskilt organ för kyrkan ostört verkande för dess höga mål,

tolkande dess önskningar och prövande dess behov, utan inflytande av de

politiska meningsskiftningar, som alltid växla inom en församling och vilka

icke kunna undgå att i mer eller mindre mån giva färg åt dess beslut

jämväl i icke-politiska frågor. Och även om den särskilda kyrkorepresentationens

röst endast vore konsultativ, lärer därutav ingalunda följa att

den skulle sakna en avgörande vikt. På kyrkomötets sammansättning beror

i första hand dess betydelse härutinnan. Förslagets stadgande om lika an
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

tal andliga och världsliga ledamöter har synts utskottet utgöra en läm plig

proportion för att mötets yttranden i allmänhet skola kunna anses

för ett uttryck av läroståndets och församlingarnas gemensamma tanke.

Att kyrkomötet skulle innehålla både en prästerlig representation och en

lekmannarepresentation var således en obestridlig förutsättning för dess inrättande.

Mot den lika proportionen gjordes icke några erinringar och —

såsom framgår av sakkunnigbetänkandet (s. 67) ■—- ansågs denna länge

såsom något för kyrkomötet konstitutivt.

Det är först på 1920-talet — sedan prästerskapets privilegier genom 1910

års ecklesiastika lagstiftning (tiondeavskrivningslagen, prästlöneregleringslagen

och ecklesiastika boställsordningen m. fl.) på väsentliga punkter blivit

upphävda — som en förändring i uppfattningen kan konstateras.

Tanken på ökande av antalet lekmannaombud framfördes därefter flera

gånger både i kyrkomötet och riksdagen. Såsom motiv för detta reformkrav

åberopades dels att det ringa antalet ombud icke stod i rimlig proportion

till den stora väljarkåren och att kyrkomötet förty icke uppfyllde kraven

på en representation för hela den svenska kyrkan, dels att ombudens

fåtalighet utgjorde ett avgörande hinder för en allsidig representation såväl

för olika socialgrupper som för olika meningsriktningar i kyrkliga

frågor. 2

2. Sakkunnigbetänkandet.

De sakkunniga ha — med utgångspunkt från ett av framlidne biskopen

E. Billing vid 1934 års kyrkomöte gjort uttalande (betänkandet s. 69)

anslutit sig till den uppfattningen, att i den mån som lekmännen verkligen

komme till aktivitet det vore naturligt att de finge en talrikare representation.

Det konstitutiva för kyrkomötet vore enligt de sakkunniga endast, att

det inneslöte en representation för såväl präster som lekmän. Problemet

gällde att tillförsäkra båda avdelningarna en sådan mångsidighet, att de

kunde var för sig motsvara de krav som borde ställas på dem. Härav följde

att frågan om en utökning av de båda avdelningarna borde prövas för sig

utifrån rent sakliga grunder. Men det vore också nödvändigt att pröva konsekvenserna

av en förändrad proportion med hänsyn till kyrkomötets arbetssätt

och att tillse, att den avsedda samverkan mellan de båda avdelningarna

främjades till gagn för det hela.

Vid bedömandet av denna lämplighetsfråga ha de sakkunniga

kommit till den uppfattningen, att lekmännen böra erhålla en talrikare representation

än prästerna.

Redan den omständigheten — fortsätta de sakkunniga —- att lekmannaväljarna

äro så ojämförligt många flera till antalet än de prästerliga väljarna,

talar för att antalet lekmannaombud bör bli proportionsvis större.

Härtill kommer, att en på angivet sätt förändrad sammansättning av kyrkomötet

skulle ge uttryck även åt det förhållandet, att kyrkan är en folkkyrka,

som på allt sätt vill tillgodogöra sig lekmännens intresse och insatser

både i församlingsarbetet och i andra former av kyrklig verksamhet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungi. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

Några farhågor för att i ett kyrkomöte med lekmannarnajoritet ärendena

skulle bli handlagda med mindre omsikt och skicklighet kunna de sakkunniga

icke hysa. Tvärtom har man befogad anledning antaga, att en förändring

i angiven riktning skall verksamt befrämja kyrkomötets arbete, eftersom

en ökad lekmannarepresentation kommer att tillföra kyrkomötet mera

erfarenhet och nya synpunkter. Ytterligare må framhållas, att ökningen av

antalet lekmannaombud — i förening med en ändrad valmetod — bör göra

det möjligt att i kyrkomötet insätta representanter för folkgrupper och

åsiktsriktningar, som hittills icke alls eller endast mycket sparsamt varit

där företrädda.

När det så gäller att bestämma lekmannaombudens antal, måste en avvägning

ske mellan intressen och synpunkter, som ibland komma i motsättning

till varandra. Om man endast skulle beakta önskemålet att få olika ineningsriktningar

i kyrkliga frågor representerade så allsidigt som möjligt, skulle en

betydlig ökning av antalet ombud bli erforderlig. Det låge då närmast till

hands att tänka på en fördubbling. Mot en så stark ökning tala emellertid

vägande skäl. Härvid må först framhållas, att ökat antal ombud i kyrkomötet

medför stegrade kostnader. Ännu viktigare äro emellertid de omständigheter,

som sammanhänga med arten av kyrkomötets uppgifter och

arbete. Då till stöd för en starkt utvidgad representation ofta gjorts jämförelser

med riksdagen, särskilt dess första kammare, vilja de sakkunniga

som sin mening uttala, att dylika jämförelser äro missvisande. Medan riksdagen

har att behandla ärenden av så mångskiftande natur, att för deras

bedömande fordras tillgång till erfarenhet från snart sagt varje område

inom samhällslivet, äro kyrkomötesärendena jämförelsevis likartade. Något

behov av en ökning av lekmannaombuden till det dubbla eller däromkring

synes således icke föreligga. För återhållsamhet vid ökning av antalet lekmannaombud

talar också den omständigheten, att antalet utskottsplatser

lämpligen bör vara begränsat. Då ledamot utan utskottsplacering i allmänhet

endast i mindre omfattning får tillfälle att deltaga i mötets arbete, ligger

häri ett skäl alt icke göra ombudens antal alltför stort.

Vidare ha de sakkunniga framhållit, att vid det närmare fixerandet av

ökningens storlek hänsyn jämväl måste tagas till den prästerliga avdelningens

numerär.

Efter dessa överväganden ha de sakkunniga stannat vid att föreslå, att

antalet lekmannaombud ökas från 30 till 48 och att antalet prästerliga ombud

ökas från 30 till 36. Kyrkomötet skulle alltså bestå av 84 ombud. Lekmannaombudens

antal skulle då förhålla sig till de prästerliga ombudens

antal som 4: 3, en proportion som med fördel kunde läggas till grund för

bestämmande av utskottens storlek. Fördelningen av antalet lekmannaombud

på de olika stiften (valdistrikten) skall ske efter folkmängden. 3

3. Remissyttranden över sakkunnigbetänkandet.

Mot den föreslagna proportionen mellan antalet präster och lekmän i kyrkomötet

ha invändningar gjorts endast från centralstyrelsen för

Sveriges yngre prästers förbund. Härom har styrelsen anfört

följande.

Icke minst med tanke på att kyrkomötet har att taga befattning med frågor

rörande kyrkans böcker och liturgi synes det önskvärt att den nuva
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

rande proportionen mellan präster och lekmän bibehålies. Detta synes också

vara rättvist med tanke på att kyrkomötet har att handlägga frågor

rörande prästerliga privilegierna. En i varje fall rättvisare fördelning synes

vara, om samtliga stift med undantag av Visby finge utse två prästerliga

ledamöter, då proportionen bleve 48: 42.

\ idare har såsom i annat sammanhang berörts vissa myndigheter anmärkt,

att proportionen i verkligheten komme att ytterligare förskjutas till

förmån för lekmännen, därest de teologiska fakulteternas ombud icke vore

prästvigda.

Beträffande totala antalet ombud ha domkapitlen i Uppsala,

Skara och Växjö samt centralstyrelsen för Sveriges allmänna prästförening

uttalat sig för en starkare ökning än den som föreslagits. Bestämda yrkanden

härom ha framställts av domkapitlen i Härnösand och Visby.

Domkapitlet i Härnösand — som framför allt betonar, att kyrkomötet

skall återspegla kyrkans karaktär av folkkyrka — har ansett, att den föreslagna

ökningen av lekmannaombuden med endast 18 icke är tillfyllest och

förordar, att med bibehållen proportion hela antalet ledamöter utökas till

(57 + 43 =) 100.

Domkapitlet i Visby har ansett, att det för åstadkommande av större

mångsidighet i kyrkomötets sammansättning vore av största vikt att i varje

valdistrikt proportionell valmetod skulle kunna användas. På grund härav

föreslås, att antalet ombud höjes till (60 -)- 45 =) 105. 4

4. Hultgrens promemoria och däröver avgivna yttranden.

Hultgren har i sin promemoria icke ifrågasatt någon ändring i den föreslagna

proportionen, bland annat med hänsyn till dess användbarhet

vid fördelning av platserna i utskottet.

Däremot föreslås en utökning av antalet o in bud till (56 + 42 =)

98. Till stöd härför åberopas följande.

För en fixering av ombudens antal erbjuder önskemålet om en ökning

av de valda prästerliga ombuden till två från varje stift den naturliga utgångspunkten.

Hela representationen skulle då uppgå till 43 ombud. Om hela

antalet ledamöter i kyrkomötet sättes till 100, skulle med en ungefär motsvarande

ökning antalet lekmannaombud bli 57. För att erhålla den exakta

proportionen 3: 4 är det icke gärna möjligt att, såsom Visby domkapitel föreslår,

höja hela ledamotsantalet till 105. Rimligare torde vara att fixera

antalet präster till 42 och antalet lekmän till 50. Det sammanlagda antalet

skulle alltså bli 98. Om sålunda det önskvärda antalet prästerliga ombud

måste minskas med 1, kan det svårligen ske på annat sätt än att Visby

stift, som av stiften har det ojämförligt minsta antalet präster, icke får

rätt att utse mer än ett prästerligt ombud.

Den av Hultgren föreslagna utökningen av antalet ombud vid kyrkomötet

sammanhänger med tidigare berörda förslag angående sättet för utseende

av lekmannaombud och valdistriktsindelningen. Såsom framgår av avdelning

II ha vissa erinringar framställts mot dessa förslag. Under förutsättning

att förslagen likväl anses böra läggas till grund för lagstiftning i ämnet har

5 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 13.

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

emellertid i stort sett inga erinringar framställts mot den föreslagna utökningen

av totala antalet ombud i kyrkomötet.

Domkapitlet i Västerås har emellertid ifrågasatt, huruvida icke antalet

ombud borde utökas till jämnt 100. De två nya mandaten kunde därvid reserveras

för särskilda grenar av kyrkans verksamhet, exempelvis mission

och diakoni.

Vidare har domkapitlet i Visbij vidhållit sin uppfattning, att antalet ledamöter

borde sättas till (60 + 45 =) 105, så att jämväl Visby stift finge utse

två prästerliga ombud och två lekmannaombud.

Domkapitlet i Stockholm har framhållit, att det med hänsyn till bland

annat önskvärdheten av att erhålla en rikare nyanserad sammansättning av

kyrkomötet kunde vara önskvärt, att antalet ombud ökades på sätt föreslagits

i promemorian. Domkapitlet ansåge emellertid de av de sakkunniga

anförda skälen för en begränsning av antalet kyrkomötesombud till det av

de sakkunniga föreslagna alltjämt bärande och hade därför ej funnit anledning

att frångå de sakkunnigas förslag på denna punkt.

Slutligen har centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening

föreslagit, att antalet ombud borde ökas med två kyrkomusikcrombud,

valda på samma sätt som de prästerliga ombuden. Kyrkomötet skulle

då komma att bestå av (56 + 42 + 2 = ) 100 ombud. Till stöd härför

har anförts i huvudsak följande.

I utlåtande 1944: 11 hade konstitutionsutskottet framhållit, att nästan

ända sedan kyrkomötets tillkomst krav rests på att tillförsäkra mötet en

mera allsidig sammansättning, varigenom kyrkomötet skulle komma att

ge en mera tillförlitlig bild av de skiftande riktningar och önskemål, som

rymmas inom kyrkan. Då nu en väsentlig utökning av antalet ledamöter

föreslagits, finge kyrkomötet ej den önskvärda allsidiga sammansättningen,

om ej Sveriges kyrkomusiker bleve på något sätt representerade. Tanken

härulinnan är visserligen relativt ny. Under kyrkomötets tidigare år ha

kyrkomusiken och kyrkomusikerna ej heller haft den betydelse för kyrkan,

hennes gudstjänstliv och gärning, som nu är fallet. Den renässans av kyrkomusiken,

som inträtt i skilda delar av vår kyrka, berodde — såsom från

biskopshåll framhållits vid 1946 års kyrkomöte — väsentligen på att kyrkomusikerna

själva ådagalade en stark känsla för den andliga sidan av sin

uppgift, att de helhjärtat ginge in i sitt arbete som en del av kyrkans gärning.

Det vore — såsom också framhållits — uppenbart, att kyrkomusiken

alltmer framstode icke bara som ett ornament utan som en väsentlig del av

själva gudstjänsten.

Det nutida svenska gudstjänstlivet gestaltas alltså i första hand av prästen

och kyrkomusikern. Och kyrkomusikern känner sig därvid ej såsom lekman

i gängse mening. Nuvarande kyrkomötesförordning tillförsäkrar kyrkomötet

ett visst antal prästmän. På samma sätt borde ock kyrkomusikerna

vara representerade, alltså ej såsom lekmannaombud. Då kyrkomötet sammanträder

för att överlägga om kyrkans liv, organisation och gärning, syntes

rimligt att även kyrkomusikens utövare finge tillfälle att göra sin röst

hörd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

5. Departementschefen.

Vid tiden för tillkomsten av KMF reglerades prästerskapets rättsförhållanden

i stor utsträckning fortfarande av 1723 års privilegier för prästerskapet.

I och med att dessa privilegier på väsentliga punkter blivit upphävda har en

avsevärd förskjutning av läget inträtt. Kyrkomötets uppgifter såsom grundlagsenlig

vårdare av nämnda privilegier äro ej längre så framträdande som

tidigare. Tyngdpunkten för dess verksamhet ligger i stället på andra områden.

Kyrkolagsfrågor och sådana frågor som, utan att vara av kyrkolags

natur, likväl i hög grad beröra svenska kyrkans verksamhet äro numera de

frågor som dominera. Den senare konsultativa verksamheten är den icke

minst viktiga.

Angivna utveckling har medfört, att kyrkomötets sammansättning i betydligt

högre grad än på 1860-talet blivit en lämplighetsfråga. De allmänna

synpunkter, som de sakkunniga anlagt härutinnan, kan jag oreserverat ansluta

mig till. I likhet med de sakkunniga hyser jag således den uppfattningen,

att det konstitutiva för kyrkomötet endast är att det måste bestå

av såväl präster som lekmän. Problemet om proportionen dem emellan

måste lösas från synpunkten av vad som är ägnat att göra kyrkomötet mest

lämpat att fylla sina viktiga uppgifter. I detta hänseende är det naturligen

av största vikt att kyrkomötet får en sådan allsidig sammansättning, att det

kan sägas utgöra en i möjligaste mån fullödig representation för den svenska

kyrkan, sådan denna gestaltar sig på olika områden, främst i församlingarna.

Vad angår de prästerliga ombuden har jag tidigare uttalat mig för en

sådan utökning av antalet, att som regel två ombud skola utses från varje

stift. Visby stift intager med avseende å antalet församlingspräster en särställning.

Medan i övriga stift antalet håller sig över och ofta betydligt över

200, är antalet präster i Visby stift endast omkring 50. Med hänsyn härtill

synes såsom Hultgren förordat lämpligt, att för varje stift utom Visby stift

utses två ombud. Då någon ändring ej ifrågasättes beträffande biskoparnas

självskrivenhet såsom ledamöter av kyrkomötet eller i fråga om antalet

ombud från de teologiska fakulteterna, innebär det sagda, att den prästerliga

avdelningen — till vilken av skäl som angivits i annat sammanhang

även skulle räknas fakultetsombuden — skulle uppgå till sammanlagt (13 -f4

+ 25 =) 42.

Antalet lekmannaombud bör — bland annat för att en naturlig utgångspunkt

skall finnas för fördelningen av platserna i kyrkomötets utskott —

stå i viss proportion till antalet prästerliga ombud (den prästerliga avdelningen).

Vid bedömandet av frågan om den lämpliga proportionen synes

det mig, av skäl som de sakkunniga andragit, uppenbart att lekmannarepresentationen

bör vara talrikare än den prästerliga avdelningen. De sakkunniga

ha föreslagit proportionen 4:3. Vid detta ställningstagande ha de

sakkunniga även tagit hänsyn till proportionens användbarhet vid fördelningen

av utskottsplatser. Förslaget bar i stort sett lämnats utan erinran

av remissmyndigheterna. Saken har emellertid kommit i ett annat läge genom

att antalet lekmannaombud måste bestämmas i relation till talet 42

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

och ej såsom de sakkunniga utgått från till talet 36. Med den föreslagna

proportionen skulle totala antalet ledamöter i kyrkomötet uppgå till (42 + 56

= ) 98. De skäl, som de sakkunniga åberopat mot en allför stark utökning,

synes mig visserligen i stort sett bärande. Men den av mig förordade utökningen

av totala antalet ombud med 14 utöver vad de sakkunniga föreslagit

torde, även med beaktande av de sakkunnigas synpunkter, ej behöva

medföra några olägenheter. Då jag ej finner påkallat att frångå den av de

sakkunniga föreslagna proportionen, anser jag mig därför böra förorda,

att antalet lekmannaombud bestämmes till 56.

Vid fördelningen av platserna på de olika valdistrikten anser jag, i likhet

med de sakkunniga, att folkmängden måste vara utslagsgivande. Av

den härvid fogade sammanställningen framgår, huru med hänsyn till befolkningssiffrorna

per den 1 januari 1945 — de siffror som legat till grund

för de sakkunnigas förslag — platserna skulle fördelas. Inom flertalet stift

(valdistrikt) skulle utses fyra ombud och — frånsett Visby stift — skulle

icke inom något stift utses mindre än tre ombud. Med hänsyn härtill torde

de syften, vilkas uppnående motiverat det av mig tidigare förordade valsystemet,

kunna bliva väl tillgodosedda. Det torde ankomma på Kungl. Maj :t

att med iakttagande av angivna grunder meddela erforderliga bestämmelser

angående platsernas fördelning på stiften (valdistrikten).

Centi alstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening har

påyrkat, att kyrkomusikerna borde vara representerade i kyrkomötet med

två ombud. De skäl som anförts härför synas emellertid visa, att kyrkomusikernas

arbete rönt sådan uppskattning, att man på goda grunder kan utgå

ifrån att deras intressen komma att tillvaratagas inom kyrkomötet även

med den sammansättning av mötet, som jag förordat. Särskilt vill jag understryka,

att den föreslagna utökningen av antalet lekmannaombud bereder

större möjligheter för kyrkomusiker att bliva valda till lekmannaombud.

Jag har därför ej blivit övertygad om behovet av att kyrkomusikerna

genom korporationsval skulle garanteras ett visst antal platser i kyrkomötet.

Härtill kommer, att dylika korporationsval skulle bryta mot de principer,

som — om jag bortser från de av särskilda förhållanden betingade

valen av fakultetsombud — legat till grund för bestämmelserna om kyrkomötets

sammansättning. Beträffande denna allmänna fråga kan jag helt

ansluta mig till de synpunkter, som föranlett de sakkunniga att avvisa tanken

på en komplettering av kyrkomötet med s. k. riksrepresentanter. På

grund av det anförda kan jag ej förorda centralstyrelsens förslag.

V. Formerna för kyrkomötets arbete.

1. Sakkunnigbetänkandet.

Tidsintervallen mellan kyrkomötena. I betänkandet erinras

om att under årens lopp åtskillig kritik riktats mot bestämmelsen i § 1 KMF

att kyrkomötet, såvida ej Konungen annat förordnar, sammanträder allenast

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

vart femte år. Den långa tidsintervallen motsvarade ej den ökade takten i

utvecklingen pa det kyrkliga området och kyrkomötets behov av större möjligheter

att utöva sin initiativrätt i inre kyrkliga frågor. Kontinuiteten i

kyrkomötets arbete hade blivit lidande genom de långa intervallerna, vilka

dessutom förorsakat en anhopning av ärenden, som alltför starkt belastat

mötets arbetsprogram.

De sakkunniga ha på anförda skäl (betänkandet s. 118) kommit till den

uppfattningen, att det enda bärande skälet för regelbundna tätare kyrkomöten

vore den omständigheten, att vid längre tidsintervaller mellan kyrkomötena

risk funnes för en sådan anhopning av ärenden, att dessas behandling

under mötets korta sessionstid försvårades eller omöjliggjordes. Denna

olägenhet kunde emellertid åtminstone i viss mån motverkas genom en

utökning av sammanträdestidens längd och inrättande av ett särskilt beredningsorgan,

verksamt mellan kyrkomötena (se nedan). De sakkunniga ha

därför icke ifrågasatt någon ändring av § 1 KMF.

Sammanträdestidens längd. Enligt § 12 KMF äger Konungen,

därest ej kyrkomötets förhandlingar äro avslutade inom en månad, »ändock

efter den tid att mötet upplösa», och jämlikt kungörelsen den 28 november

1947 (nr 877) angående ersättning åt ledamot av allmänt kyrkomöte

utgår dagtraktamente till sådan ledamot endast för högst trettio dagar.

Denna »ordinarie» sammanträdestid har visserligen ofta överskridits, men

Konungen har hittills icke vid något tillfälle begagnat sin upplösningsrätt.

Den enda konsekvensen av tidens överskridande har alltså varit, att dagtraktamente

under de överskjutande dagarna icke utgått till mötets ledamöter.

Sammanträdestiden för de hittills hållna kyrkomötena framgår av följande

i sakkunnigbetänkandet (s. 119) intagna tabell.

j Kyrkomöte

år

Sammanträdestid,

antal dagar

Kyrkomöte

år

Sammanträdestid,

antal dagar

1868

35

1915

38

1873

36

1918

14

1878

36

1920

43

1883

37

1925

33

1888

36

1926

33

1893

40

1929

29

1898

35

1932

20

1903

36

1934

32

1908

39

1936

33

1909

29

1938

32

1910

26

1941

33

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kangl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

Enligt de sakkunniga har erfarenheten visat, att kyrkomötets arbete för

att kunna medhinnas inom de i tabellen angivna tidsfristerna måst bedrivas

under en stark forcering, som icke kunnat undgå att menligt inverka

på arbetets resultat. En sammanträdestid av 30 dagar vore därför redan

under hittillsvarande förhållanden för knapp och måste bliva än mera

knapp, därest en utökning av kyrkomötets ledamotsantal komme till stånd.

Hittills gjorda erfarenheter talade närmast för att kyrkomötet med den

ändrade sammansättningen skulle i normala fall behöva en sammanträdestid

av 40 dagar. Då det emellertid ur andra synpunkter vore önskvärt att

icke alltför mycket förlänga sammanträdestiden, ha de sakkunniga stannat

vid att föreslå 35 dagar såsom den tid, före vars utgående mötet icke

må kunna av Konungen upplösas och under vilken dagtraktamente kunde

utgå till ledamöterna. Vid detta ställningstagande har hänsyn även tagits

till förslaget om inrättande av en kyrkomötets delegation.

Kyrkomötets utskott. För närvarande gäller att, då fråga är

om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliebok och katekes

(de s. k. kyrkliga böckerna) eller ändring i dessa böcker, ett beredningsutskott

tillsättes bestående av ärkebiskopen såsom självskriven ordförande

och tio valda ledamöter.

Då erfarenheten visat, att sådana ärenden förekommit vid varje kyrkomöte,

och då detsamma torde bli förhållandet i framtiden, föreslå de sakkunniga,

att beredningsutskottet förvandlas till ett ständigt utskott, som

tillsättes samtidigt med övriga sådana.

I och för sig — fortsätta de sakkunniga — saknar det visserligen betydelse,

huruvida utskottet betecknas såsom ständigt eller icke, men det är

en rent praktisk omständighet, som bestämt de sakkunnigas ställningstagande

i denna punkt. Med nu gällande ordning kan det nämligen hända, att

förutsättningen för tillsättande av ett beredningsutskott inträffar först efter

det valen till de ständiga utskotten ägt rum. Vid dessa val har således hänsyn

icke kunnat tagas till beredningsutskottets behov av sakkunniga ledamöter.

Det är givet, att en lämplig fördelning av kyrkomötets ledamöter på olika

utskott i hög grad främjas, därest alla utskott, såvitt möjligt, tillsättas

samtidigt. En sådan samtidig tillsättning kan icke med säkerhet påräknas,

med mindre än att beredningsutskottet förvandlas till ett ständigt utskott.

Vidare ha de sakkunniga upptagit frågan, huruvida den särskilda prästerliga

beredning, varom förmäles i § 10 KMF, kunde slopas med hänsyn

till att beredningen i stort sett hade samma uppgifter som beredningsutskottet.

De sakkunniga ha därvid — med hänsyn till att det inte saknade

sin betydelse att en erinran om ifrågavarande ärendens särskilda art och

vikt alltjämt kvarstode i kyrkomötesförordningen och att det, även om

stadgandet under senare tid sällan tillämpats, dock kunde tänkas fall då

det vore lämpligt att före det slutliga avgörandet i kyrkomötet bereda

de prästerliga ledamöterna tillfälle att avgiva ett samfällt utlåtande rörande

någon viss sida av det föreliggande ärendet — stannat vid att icke föreslå

någon ändring på denna punkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

I fråga om utskottens sammansättning ha de sakkunniga förordat, att

i alla utskott bland valda ledamöter skola ingå lekmän och präster i proportionen

4: 3, att antalet valda ledamöter i de större utskotten (kyrkolags-

och beredningsutskotten) ökas från 10 till 14 och i de mindre utskotten

(expeditions- och ekonomiutskotten) från 6 till 7, samt att vid tillsättningen

av särskilda och tillfälliga utskott det skall ankomma pa mötet att

tillse att enahanda proportion mellan lekmän och präster upprätthölles. Till

stöd härför ha de sakkunniga i huvudsak åberopat följande.

För närvarande bestå kyrkolagsutskottet av 10 ledamöter samt vartdera

av expeditions- och ekonomiutskotten av 6 ledamöter. Beredningsutskottet

har, utom den självskrivne ordföranden, 10 valda ledamöter. För särskilda

och tillfälliga utskott bestämmer kyrkomötet ledamotsantalet i varje

särskilt fall i samband med beslut om vederbörande utskotts tillsättande.

I alla utskott skola bland valda ledamöter präster och lekmän ingå till

lika antal. För varje utskott skall ock väljas ett lika antal suppleanter

att efter erhållet röstetal i utskottet inträda, när ordinarie ledamot är

hindrad.

Därest kyrkomötets ledamotsantal utökas, bör jämväl antalet ledamöter i

utskotten höjas. En sådan höjning måste anses önskvärd framför allt av den

anledningen, att utskotten böra kunna göras så representativa som möjligt för

de olika meningar och åsiktsriktningar, som må vara tillfinnandes inom mötet.

För en ökning av utskottens ledamotsantal talar även önskemålet, att

så många av mötets ledamöter som möjligt må kunna placeras i utskott.

Beträffande frågan, huru stora de olika utskotten lämpligen^ böra göras, har

befunnits att denna fråga sammanhänger ej blott med frågan om kyrkomötets

hela ledamotsantal utan även med spörsmålet om proportionen mellan

präster och lekmän såväl i mötet som i utskotten.

Förhållandet mellan antalet lekmän och antalet präster i mötet i dess

helhet borde fortfarande vara avgörande för proportionen mellan dem i

utskotten. De sakkunniga ha härvid utgått från, att i kyrkomötet alltjämt

skulle finnas utskott av två storleksordningar, motsvarande de nuvarande

10-manna- och 6-mannautskotten, samt tänkt sig, att dessa skulle

utökas till att omfatta, de förra 14 ledamöter och de senare 7 ledamöter.

Endast i utskott, vars ledamotsantal är delbart med 7, d. v. s. utgör 7 eller

14 — större utskott äro i detta sammanhang ej att räkna med — kan

man insätta präster och lekmän i en proportion, 4 till 3, som närmast motsvarar

de båda avdelningarnas inbördes storlek efter den förstärkning av

vardera avdelningen, som de sakkunniga på andra grunder funnit önskvärd

och lämplig.

För att utskotten skulle bliva så representativa som möjligt för de olika

meningar och åsiktsriktningar, som kunde vara till finnandes inom mötet,

föreslås, att val av utskottets ledamöter kunna ske proportionellt. Däremot

ha de sakkunniga icke ansett nödigt att göra sådant valsätt obligatoriskt.

Häremot — fortsätta de sakkunniga — skulle kunna invändas, att val

till riksdagens utskott alltid äro proportionella. Förhållandena äro dock

icke analoga. Någon motsvarighet till den uppdelning av ledamöterna på

olika partier, som förekommer inom riksdagen, torde som regel icke komma

att finnas inom kyrkomötet, och det är ej att förvänta, att ett behov av

proportionellt val annat än undantagsvis skall göra sig gällande. Men givetvis

kan det inträffa, att en minoritetsgrupp finner sina intressen i fråga

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

om representation i utskott icke bli av majoriteten behörigen tillgodosedda

vid den frivilliga uppgörelse om utskottsplatsernas fördeining, som enlict

praxis föregår utskottsvalen, och det bör då stå en sådan minoritetsgrupp

tritt att pakalla proportionellt val, under förutsättning att gruppen är av

aea „s^0r^e^’ *^en e^er sådan valmetod kan besätta minst en plats.

Då val skall vara proportionellt, torde samma förfarande böra tillämpas

som finns föreskrivet i stadgan om val till riksdagens utskott.

Beträffande det författningstekniska reglerandet av de förordade ändringarna

ha de sakkunniga — under åberopande av att de konstitutiva reglerna

om utskottsorganisationen vore av den betydelse, att det icke borde

vara överlämnat åt kyrkomötet ensamt att fatta beslut därom — föreslagit

att bestämmelser om utskotten och deras sammansättning, vilka nu

återfinnas i AO, samt om valsättet skola intagas i KMF.

Kyrkomötets delegation. Då erfarenheten visat, att det med

kyrkomötets nuvarande arbetsformer vore svårt att medhinna en tillräckligt

grundlig behandling av i synnerhet de motionsvis väckta frågorna, ha de

sakkunniga med utgångspunkt från ett i direktiven för utredningsuppdraget

antytt uppslag — upptagit frågan om möjligheten att tillskapa ett

särskilt beredningsorgan, som skulle arbeta mellan kyrkomötena. Härom

anföres i betänkandet följande.

Svårigheten för kyrkomötet att ägna vid mötet väckta motioner vederbörlig

behandling grundar sig icke enbart på motionernas antal utan även

och kanske framför allt, på deras beskaffenhet. Det ligger i sakens natur,’

att många motionsvis framförda förslag äro mycket knapphändigt motiverade.

Med den korta tid, som står utskotten till förfogande för ärendenas

beredning, är det icke alltid möjligt för utskotten att förebringa den ytterligare

utredning, som kan erfordras. Detta kan föranleda, att ett utskott,

aven om det finner ett väckt förslag i och för sig gott, nödgas på grund

av dess outredda skick avstyrka bifall till motionen. Det är uppenbart, att

i en motion, som sålunda avslås utan att ärendet blivit tillräckligt grundligt

utrett, kunna förefinnas värdefulla uppslag, som gå förlorade. Å andra

sidan kan inträffa, att vederbörande utskott i ett dylikt fall, trots den

bristande utredningen, tillstyrker kyrkomötet att fatta ett positivt beslut i

tragan. Om i enlighet därmed en skrivelse i ämnet avlåtes till Kungl Maj -t

föreligger naturligen en viss risk, att Kungl. Maj :t finner framställningen

icke vara tillräckligt motiverad och därför avslår densamma. Dessa omständigheter

kunna minska intresset för kyrkomötets arbete och väcka

olust att taga initiativ i kyrkliga frågor. I detta sammanhang må understrykas,

att de religionspedagogiska frågorna på ett påfallande sätt trätt i

bakgrunden i kyrkomötets arbete.

De angivna olägenheterna skulle kunna i väsentlig mån förebyggas genom

tillskapandet av ett särskilt utredningsorgan. Detta nya organ, benämnt

kyrkomötets delegation, bör tillsättas vid varje kyrkomöte och ha

tdl uppgift att till nästföljande kyrkomöte bereda samt avgiva yttranden

och förslag i sådana ärenden, som mötet i anledning av väckta motioner

overlamnar till delegationen. Denna skall alltså fungera som ett utrednmgsorgan

beträffande sådana motionsvis väckta frågor, som kyrkomötet

finner beaktansvärda men till vilka mötet på grund av bristande utredning

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

73

anser sig icke omedelbart kunna taga slutlig ställning. Delegationens yttranden

och förslag i de till delegationen överlämnade ärendena skola avgivas

vid nästa kyrkomötes början och sedermera remitteras till vederbörande

utskott, vilka det tillkommer att i vanlig ordning behandla ärendena

och däri avgiva betänkanden till kyrkomötet.

Den föreslagna anordningen innebär i praktiken en form av uppskov

med vissa frågors slutliga avgörande från ett kyrkomöte till ett annat.

Genom att kyrkomötets utskott på detta sätt kunna befrias från att i mera

omfattande eller invecklade ärenden själva företaga tidsödande utredningar

vinner man i första hand, att utskotten få mera tid övrig för behandling

av Kungl. Maj :ts skrivelser och andra frågor, vilka ej kunna eller böra

uppskjutas. Men en kanske än mera betydelsefull vinst av den föreslagna

anordningen är att initiativ och uppslag, som befunnits värdefulla men

tarva en grundligare utredning än den som kan medhinnas inom ett kyrkomötesutskott,

kunna så att säga hållas vid liv till nästa kyrkomöte samt då

återkomma i ett mera utrett skick och eventuellt leda till positiva resultat.

De sakkunniga ha övervägt, huruvida delegationens uppgift skulle kunna

utvidgas till att gälla jämväl sådana motioner, som vore avsedda att

väckas vid kommande kyrkomöte. Föreskrift borde då meddelas därom,

att sådana motioner finge före mötet insändas till delegationen, vilken det

skulle åligga att upptaga dem till förberedande behandling, innan de överlämnades

till mötet. En sådan anordning skulle givetvis kunna vara ägnad

att befrämja arbetets fortgång inom kyrkomötesutslcotten. De sakkunniga

ha emellertid ansett sig icke böra framlägga förslag i angiven riktning.

Delegationens uppgift bör enligt de sakkunnigas mening principiellt begränsas

till sådana frågor, som kyrkomötet överlämnar till delegationen. Den

första handläggningen av väckta motioner bör däremot äga rum inom kyrkomötet

självt, vars ställningstagande därvid bör vara helt obundet.

Även ett rent formellt skäl talar mot, att den ifrågasatta delegationen

skulle i förväg behandla motioner, avsedda alt väckas vid stundande kyrkomöte.

Det ankommer nämligen på mötet att avgöra, om en väckt motion

faller inom det kompetensområde, som enligt författningarna är kyrkomötet

tillmätt. En kyrkomötets delegation skulle icke kunna träffa ett dylikt

avgörande, såvida den icke konstituerades såsom ett slags förpuppat

kyrkomöte. Enligt de sakkunnigas i det föregående uttalade mening bör

delegationen emellertid icke erhålla denna karaktär utan uteslutande vara

ett rent utredningsorgan.

Beträffande delegationens sammansättning föreslå de sakkunniga — i

analogi med vad som förordats beträffande de mindre utskotten — att

delegationen skulle bestå av sju medlemmar, därav fyra lekmän och tre

präster jämte suppleanter till lika antal och i samma proportion. Delegationen

skulle inom sig utse ordförande och vice ordförande enligt de bestämmelser,

som gälla för ordförandeval inom kyrkomötets utskott.

Enligt av de sakkunniga utarbetat förslag till instruktion för delegationen

— vilken instruktion skulle fastställas av Konungen efter förslag av kyrkomötet

— skulle delegationen sammanträda på kallelse av ordföranden, så

ofta denne prövade nödigt. Därest delegationen ansåge sig behöva inhämta

upplysningar från statliga verk och myndigheter, skulle delegationen — i

likhet med riksdagens utskott — kunna hos Kungl. Maj :t göra framställning

i ämnet. Delegationen skulle vidare ha rätt att, därest göromålens

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 (Bilagor).

omfattning så krävde, anställa en sekreterare. Ersättning åt delegationens

ledamöter skulle utgå enligt de grunder som angivits i kommittékungörelsen.

Kostnaderna för delegationens verksamhet ha icke kunnat beräknas, men

de sakkunniga ha föreslagit, att ett särskilt anslag, förslagsvis å 5 000 kronor,

skulle uppföras på riksstaten.

Öppen omröstning inom kyrkomötet. Enligt 11 § KMF skall

omröstning inom kyrkomötet, där sådan begäres, ske med slutna sedlar.

De sakkunniga ha föreslagit, att öppen omröstning införes. Till stöd härför

har åberopats, att en sådan omröstningsmetod tillämpats inom riksdagens

kamrar alltsedan år 1925 och att det vore naturligt att införa motsvarande

ordning i kyrkomötet.

Förfarandet vid val. Det i betänkandet intagna lagförslaget innehåller

vidare bestämmelser om förfarandet vid val. I specialmotiveringen

till lagförslaget angives, att bestämmelserna utformats i anslutning till § 75

i riksdagsordningen.

2. Remissyttranden och Hultgrens promemoria.

Beträffande tidsintervallen mellan kyrkomötena föreslå domkapitlen

i Strängnäs och Visbg en förkortning till fyra respektive tre år. Domkapitlet

i Uppsala har vidare framhållit önskvärdheten av att ombuden väljas

för viss tidsperiod, förslagsvis fem år, varigenom större fasthet och sammanhang

i kyrkomötets arbete skulle vinnas. Övriga remissmyndigheter ha

däremot icke framställt några erinringar på denna punkt.

Under hänvisning till kyrkomötets stora arbetsbörda ha domkapitlen i

Växjö och Visby påyrkat en utsträckning av sammanträdestiden till

40 dagar.

Hultgren har i sin promemoria framhållit, att de skäl som de sakkunniga

anfört för en utsträckning av tiden till 35 dagar visserligen vunnit i styrka

med hänsyn till att kyrkomötet enligt det av honom förordade förslaget

skulle utökas med fjorton ombud, men att det likväl icke vore nödvändigt

med en ytterligare utökning av sammanträdestiden.

I avgivna yttranden över Hultgrens promemoria ha emellertid — förutom

domkapitlen i Växjö och Visby — domkapitlen i Linköping, Skara,

Västerås och Växjö samt teologiska fakulteten vid universitetet i Uppsala

och centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen understrukit behovet

av en utsträckning av sammanträdestiden till 40 dagar.

De sakkunnigas förslag beträffande kyrkomötets utskott har i

allmänhet tillstyrkts.

Centralstyrelsen för Sveriges yngre prästers förbund har emellertid motsatt

sig beredningsutskottets ombildning till ständigt utskott. Något behov

därav förelåge icke. Tvärtom torde det bland såväl präster som kyrkfolk

finnas en stark önskan om stabilisering av förhållandena på området, sedan

ny psalmbok stadsfästs år 1937 samt ny evangeliehandbok och kyrkohandbok

år 1942.

Vidare har domkapitlet i Strängnäs ansett, att de nuvarande bestämmel
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

serna i 10 § KMF om särskild prästerlig beredning borde utga

såsom antikverad. . ,

Slutligen har domkapitlet i Stockholm avstyrkt de sakkunnigas förslag

angående proportionellt val till utskott under följande motivering.

En sådan anordning svarar icke mot kyrkomötets struktur, där fasta

partibildningar hittills saknats. De fria och till små gränser ganska flytande

meningsgrupper som funnits ha efter all erfarenhet blivit ganska

rättvist företrädda i utskotten även utan den föreslagna valproceduren Det

kan befaras att en möjlighet, som har öppnas, kommer att inbjuda till en

fastare sammanslutning av sådana grupper, vilket icke kan anses från kyrkomötets

svnpunkt eftersträvansvärt. En sådan ordning kunde ock — vad

värre vore — inbjuda till en politisering av kyrkomötet, korslaget synes

vara främmande för kyrkomötets anda och aibetssätt.

Värdet av ett särskilt beredningsutskott, kyrkomötets delegation,

har kraftigt understrukits av flertalet hörda myndigheter och organisationer.

De sakkunnigas förslag i denna del har t. o. m. betecknats såsom den föi

kvrkomötet mest betydelsefulla reformen.

Vissa remissmyndigheter ha ock ifrågasatt en utvidgning av delegationens

uppgifter. Sålunda har föreslagits av domkapitlet i Växjö, att delegationen

skulle äga att behandla inom kyrkomötet även på annat sätt än motionsledes

uppkomna frågor, som av mötet överlämnades till densamma, samt

av domkapitlet i Göteborg, att delegationen skulle upptaga till behandling

frågor som ledamot av senast hållet kyrkomöte ansåge böra väckas och

beredas till nästa kyrkomöte, varvid — om sådant förslag vunne delegationens

godkännande — förslaget av delegationen skulle anmalas till behandling.

I samma riktning har även teologiska fakulteten vid universitetet

i Uppsala uttalat sig. ..

Endast inom kammarkollegiet har förslaget rönt gensaga. I särskilt yttrande

till kollegiets protokoll anför nämligen t. f. kammarrådet P. Gavelius:

Delegationens uppgift har visserligen angivits vara att fungera som ett utredningsorgan

beträffande sådana motionsvis vackta frågor som kyrkomötet

kunde finna beaktansvärda, men till vilka motet pa grund av bristande

utredning ansett sig icke omedelbart kunna taga ställning.

Lämpligheten av ett sådant organ syntes kunna starkt ifrågasattas. Om

kvrkomötet finner ett motionsvis framlagt förslag beaktansvart, synes kyrkomötet

böra i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning i ämnet. Det

bör nämligen ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra om ett uppslag ar av

den betvdelse att utredningsmaskineriet bör igangsattas eller icke. Inrattas

delegationer kan det befaras, att huvuddelen av utredningsarbetet kommer

att läooas till statsförvaltningen, som får besvara remisser från delegationen.

Kung?.0 Maj :t kan nämligen icke gärna vägra att tillmötesgå delegationens

önskemål i fråga om remisser till olika myndigheter. I annat fält måste

delegationen förses med ett mer eller mindre permanent kansli, som kan utvecklas

till ett utredningsverk för kyrkliga frågor och undandragas Kungl.

Maj:ts kontroll. Delegationen skulle också lätt kunna bli ett consistorium

generale, ett kyrkans överhuvud vid sidan av Kungl. Maj .t.

De sakkunnigas förslag om övergång från sluten till öppe

omröstning inom kyrkomötet eller beträffande förfarandet vi

v a 1

har icke föranlett någon erinran.

C

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

3. Departementschefen.

Fragan om bibehållande av den nuvarande tidsintervallen mellan

kyrkomötena är, såsom även de sakkunniga antytt, i viss mån

beroende av sammanträdestidens längd och andra med kyrkomötets arbetssätt

sammanhangande spörsmål. Sambandet mellan dessa frågor får emelertid

ej overskattas. Huruvida den nuvarande intervallen bör förkortas,

beror i första band på om utvecklingen på det kyrkliga området sker i sådan

takt, att den etter nutida förhållanden långa intervallen av fem år kan

anses utgöra ett binder mot önskvärda reformer. Då Kungl. Maj :t är oförhindrad

att inkalla kyrkomötet så efta det finnes av behovet påkallat

bär fragan sin huvudsakliga betydelse för kyrkomötets initiativrätt. Nya

lagor kunna emellertid motionsledes väckas även vid kyrkomöte som inkallats

fore femårsintervallens utgång. Erfarenheten har visat, att denna

möjlighet i stor utsträckning begagnats. Under de sista decennierna har

kyrkomötet sammankallats betydligt oftare än vart femte år. Därest man

kan rakna med likartade förhållanden i framtiden, är det ej nödvändigt

att ur synpunkten av kyrkomötets initiativrätt — förkorta tidsintervallen.

Men aven andra synpunkter kunna anläggas på förevarande fråga. Givet

ar således, att kontinuiteten i kyrkomötets arbete främjas genom eu

förkortning av intervallen. Särskilt med hänsyn till denna synpunkt bär

tragan visst samband med de sakkunnigas förslag att inrätta ett särskilt

organ med uppgift att mellan kyrkomötena utreda till organet hänskjutna

frågor och att till nästa kyrkomöte framlägga betänkande! i dessa frågor,

mellerhd har jag i likhet med de sakkunniga ej funnit tillräckliga skäl att

or narvarande ifrågasätta en ändring av bestämmelserna om tidsintervallen

mellan kyrkomötena. Skulle utvecklingstakten på det kyrkliga området

oka i sadan omfattning, att det visar sig vara förenligt med stora svårigheter

för kyrkomötet att inom fastställd tid slutbehandla föreliggande ärenden,

får frågan upptagas till förnyat övervägande.

Den av mig förordade utökningen av antalet kyrkomötesombud från 60

till 98 medför obestridligen ett behov att utsträcka sammanträdesndens

längd. Härmed avses den tid, före vilken Konungen enligt 12 §

KMF ej äger upplösa kyrkomötet, om förhandlingarna ej avslutats Av

alder sammanfaller denna tid med den tid, under vilken traktamente åt

kyrkomötets ledamöter kan utgå. Såsom de sakkunniga framhållit har erfarenheten

visat, att det även med kyrkomötets nuvarande sammansättning

ej sällan varit svårt för kyrkomötet att medhinna slutbehandling av de föreliggande

ärendena med en sammanträdestid av 30 dagar. Överskridandet

bär dock som regel kunnat begränsas till ett fåtal dagar. De sakkunnigas, av

ultgren biträdda förslag om sammanträdestidens utsträckning till 35 dagar

har av ett flertal myndigheter icke ansetts tillfyllest. Även denna fråga

sammanhänger med frågan om inrättandet av nyssnämnda utredningsorgan.

Genom detta kan i viss omfattning kyrkomötets arbetsbörda lättas och

ledamöterna frigöras för brådskande uppgifter, främst behandlingen av de

från Kungl. Maj :ts sida framlagda ärendena. Utredningsorganet kan därför

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

77

tjäna som en regulator för arbetsbelastningen. Under angivna förhållanden

och då jag, av skäl som närmare komma att utvecklas, förordar inrättandet

av ett sådant utredningsorgan anser jag mig böra stanna vid att förorda en

utsträckning av sammanträdestiden från 30 till 35 dagar.

I KMF saknas — frånsett de i 10 och 11 §§ intagna bestämmelserna om

beredning av vissa ärenden och omröstning — bestämmelser angående kyrkomötets

arbetssätt. Här föreligger således en väsentlig skillnad mellan kyrkomöte

och riksdag. De frågor, som röra riksdagens arbetsformer, ha utförligt

reglerats genom lagstiftning, i första hand riksdagsordningen. Motsvarande

reglering har för kyrkomötets vidkommande skett i AO, antagen

av kyrkomötet ensamt. Då kyrkomötet i kyrkolagsfrågor intager en

ställning, likartad med riksdagens, finnas onekligen skäl, som tala för en

reglering av hithörande spörsmål. De sakkunniga ha inskränkt sig till att

föreslå, att de konstitutiva reglerna angående utskottsorganisationen samt

stadganden om omröstningsförfarandet och sättet för val skulle intagas

i KMF. Övriga frågor angående kyrkomötets arbetssätt — däribland även

införande av replikrätten efter mönster från riksdagsordningen § 52 —

skulle regleras i AO. Gränsdragningen mellan ämnen av beskaffenhet att

böra intagas i KMF respektive AO är förenad med åtskilliga svårigheter.

Helst hade jag, för att kunna bedöma den nu ifrågasatta överflyttningen av

stadganden från AO till KMF, velat haft tillgång till en utförlig utredning

i ämnet. Å andra sidan synes det mig uppenbart, att de stadganden, som de

sakkunniga tagit sikte på, äro av sådan natur, att de böra inflyta i KMF.

Under sådana förhållanden och då särskilt frågan om utskottens sammansättning

står i intimt samband med övriga här framlagda lagförslag, anser

jag mig böra biträda de sakkunnigas förslag i denna formella fråga. Jag

vill emellertid understryka, att jag därmed ingalunda tagit ställning till

frågan, om icke även vissa andra bestämmelser angående kyrkomötets arbetssätt

principiellt borde intagas i KMF.

Vad angår utskottsorganisationen har jag ej funnit anledning

till erinringar mot de sakkunnigas förslag på annan punkt än beträffande

det s. k. beredningsutskottet. Erfarenheten har visserligen givit vid handen,

att frågor om antagande av eller ändring i bibelöversättning, psalmbok och

andra kyrkliga böcker förekommit vid varje kyrkomöte. Men denna omständighet

synes ej böra tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet av

föreliggande fråga. I stället synas mig de synpunkter, som centralstyrelsen

för Sveriges yngre prästers förbund framfört värda beaktande. Utskottets

ombildning från fakultativt till ständigt utskott kan uppmuntra till opåkallad

reformiver på området. Om utskottet ombildas till ständigt utskott, blir

vidare följden den, att ett stort antal ledamöter bindes till förfång för kyrkomötets

arbete, en omständighet som med hänsyn till den korta sammanträdestiden

icke kan anses oväsentlig. Jag har därför ej låtit mig övertygas

av de sakkunnigas skäl på denna punkt. Enligt mitt förmenande torde de

syften, vilkas uppnående motiverat förslaget, kunna tillgodoses även om

utskottet bibehåller sin hittillsvarande karaktär.

«

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

Jag förordar sålunda, att präster och lekmän skola vara representerade

i utskotten i proportionen 3: 4 och att kyrkolagsutskottet, bestående av

fjorton ledamöter, samt expeditions- och ekonomiutskotten, vartdera beslående

av sju ledamöter, skola utgöra ständiga utskott. Tillsättandet av beredningsutskott

bör däremot göras beroende av, huruvida till behandling

föreligga frågor angående de kyrkliga böckerna.

Då förhållandena kunna bliva sådana, att särskild prästerlig

beredning — reglerad i § 10 KMF — visar sig erforderlig, anser jag

i likhet med de sakkunniga, att bestämmelserna härom böra kvarstå i KMF.

De sakkunnigas förslag angående övergång från sluten till öppen

omröstning och angående sättet för förrättande av

val äro utformade efter mönster av motsvarande stadganden i riksdagsordningen.

Då ingen anledning finnes att i förevarande hänseende ha skilda bestämmelser

för de olika representationerna, biträder jag förslaget på dessa

punkter.

Vad beträffar förslaget att val till utskott skulle kunna ske

proportionellt vill jag till en början erinra om, att enligt § 14 i AO val

av de prästerliga ledamöterna skall verkställas först. I val av såväl nämnda

ledamöter som de ledamöter, vilka utgöras av lekmän, äga emellertid alla

kyrkomötets ledamöter deltaga. Såsom de sakkunniga påpekat torde man i

allmänhet ej behöva räkna med någon motsvarighet inom kyrkomötet till

den uppdelning av ledamöter på olika partier, som förekommer inom riksdagen.

Detta utesluter emellertid ej, att meningarna kunna bryta sig vid fördelningen

av utskottsplatser. Enligt mitt förmenande bör den överallt annorstädes

i representativa folkförsamlingar genomförda principen, att en minoritetsgrupp

har möjlighet att, då fråga är om tillsättning av flera platser

i ett organ, bliva representerad i organet tillämpas jämväl inom kyrkomötet.

Någon politisering av kyrkomötet torde, med hänsyn till vad tidigare

anförts, ej vara att befara, om denna anordning vidtages. I likhet med de

sakkunniga anser jag därför, att val till utskott skall ske proportionellt, om

sådant val begäres av erforderligt antal ledamöter. Vid bestämmandet av

detta antal böra gälla samma grunder, som stadgats beträffande kommunala

representationer.

Jag har tidigare angivit vissa skäl som tala för de sakkunnigas förslag om

ett särskilt utredningsorgan med uppgift att mellan

kyrkomötena bereda vissa frågor. Såsom de sakkunniga framhållit

skulle otvivelaktigt ett sådant organ ur olika synpunkter vara till stort

gagn för kyrkomötet. Utredningsorganets betydelse för tidsintervallen mellan

kyrkomötena, sammanträdestidens längd och behandlingen av Kungl.

Maj:ts skrivelser till kyrkomötet har jag, såsom nyss antytts, tidigare påpekat.

Dess väsentliga betydelse torde emellertid komma att bestå däri, att

de hinder som faktiskt förelegat för kyrkomötet att begagna sig av sin initiativrätt

undanröjas. Såsom de sakkunniga framhållit är det nämligen med

den korta tid, som står kyrkomötet till buds, stundom omöjligt för kyrkomötets

utskott att tillräckligt grundligt behandla en motionsledes väckt

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

fråga. Erfarenheten har visat, att många värdefulla uppslag på grund härav

icke kunnat utnyttjas. Antingen har kyrkomötet funnit frågan så outredd,

att erforderlig motivering för begäran om utredning hos Kungl. Maj :t ej

kunnat presteras, eller ock har, därest på knapphändig motivering utredning

ändock begärts, kyrkomötets skrivelse i ämnet ej föranlett någon åtgärd.

Jag är därför i likhet med flertalet av de hörda remissmyndigheterna

av den uppfattningen, att inrättandet av en utredningsnämnd med de uppgifter,

som de sakkunniga skisserat, är ägnat att effektivisera den viktiga

del av kyrkomötets verksamhet, som hänför sig till behandlingen av motionsledes

väckta frågor.

Emot en nämnd av förevarande art kunna väl, såsom också skett inom

kammarkollegiet, riktas erinringar av principiell art. Särskilt vill jag understryka

att nämnden avsetts att bliva en permanent, från Kungl. Maj :ts

kansli fristående utredningsinstitution. Tyngden av dessa erinringar minskas

dock om, såsom jag vill förorda, den tid, under vilken nämnden äger

sammanträda, göres beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Tiden bör under

alla förhållanden begränsas till att omfatta högst ett år efter det kyrkomötet

avslutats men med möjlighet för nämnden att, därest särskilda

förhållanden så påkalla och efter prövning av Kungl. Maj :t, sammanträda

under två månader före nästa kyrkomöte. Jag förutsätter även, att da fråga

uppkommer om utredning genom statliga myndigheter och ämbetsverk organet

hänvänder sig till vederbörande departementschef och att denne,

innan begäran om utredning villfares, prövar, om syftet med utredningen

är av beskaffenhet att böra tillgodoses.

På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra tillstyrka inrättandet

av ifrågavarande utredningsorgan. Med hänsyn till dess uppgifter synes

mig emellertid kyrkomötets utredningsnämnd vara en mera adekvat benämning

på organet än kyrkomötets delegation.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att nämnden bör bestå av sju

ledamöter, därav fyra lekmän och tre präster. Det torde ankomma på Kungl.

Maj :t att efter förslag av kyrkomötet fastställa instruktion för nämnden.

Mot de sakkunnigas förslag, att ersättning åt nämndens ledamöter bör

utgå enligt kommittékungörelsen har jag intet att erinra. Bestämmelser om

nämndens uppgift och sammansättning samt om sammanträdestid böra

intagas i kyrkomötesförordningen. Frågorna om instruktion för nämnden

samt ersättning åt dess ledamöter och sekreterare torde i sinom tid få anmälas.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

VI. Tidpunkten för ikraftträdandet av ny kyrkomötesförordning

in. in. och departementschefens hemställan.

De av mig förordade förslagen innebära genomgripande ändringar i KMF.

Aven vissa redaktionella ändringar av paragrafer, som ej beröras av förslagen,

äro erforderliga. I detta sammanhang vill jag omnämna, att de sakkunniga

föreslagit en förkortning av besvärstiden beträffande val av kyrkomötesombuden

från 30 till 20 dagar. Jag har emellertid ej funnit anledning

att på detta område föreslå avvikelse från vad som eljest gäller inom

likartade områden av förvaltningen.

Det synes lämpligt, att KMF upphäves och ersättes med en helt ny författning.

Härigenom aktualiseras frågan, huruvida författningen bör rubriceras

såsom lag eller förordning. KMF är utan tvekan av kyrkolags natur

(jfr lagutskottets betänkande nr 31 s. 7 vid 1862—63 års riksdag). Ur denna

synpunkt bör därför principiellt den nya författningen betecknas såsom lag.

Kyrlcomötesförordningen har emellertid så gammal hävd, att jag ej anser

111ig böra föreslå att beteckningen förordning utbytes mot lag. Den nya

kyrkomötesförordningen bör lämpligen träda i kraft den 1 januari 1950.

Härefter hemställer föredraganden, att lagrådets yttrande över upprättat

förslag till ny förordning angående allmänt kyrkomöte av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, måtte för de i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag ur protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga

6 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 13.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor)

Sammanställning av gällande och föreslagna * 1

Stift

Antal

församlingar

Gällande system

De sakkunnigas förslag

med

utan

30 ombud fördelade

på stiften sålunda

Antalet elektorer =

antalet församl.

Antalet ombud i

ettdera av stiftets

två valdistrikt

48 ombud, för- delade på lands- bygdsdistr. och

stadsdistr.sålunda

Antalet

elektorer i

landsbygds-

distrikt

stads-

distrikt

kyrko- fullmäktige

(år 1946)

Antalet

ombud

Antalet

elektorer

Antalet

ombud

Antalet

elektorer

landsbygds-

distrikt

stads-

distrikt

totalt

därav från

landsförsaml.

1. Uppsala ..

86

135

2

221

1

59

1

162

3

1

211

45

7

2. Linköping

92

122

2

214

1

129

1

85

2

1

185

49

8

3. Skara ....

78

295

2

373

1

224

1

149

2

1

329

56

22

4. Strängnäs.

84

72

2

156

1

98

1

58

i

2

127

50

12

5. Västerås ..

84

42

2

126

1

68

1

58

2

1

119

49

11

6. Växjö ....

107

149

2

256

1

127

1

129

3

1

237

41

7

2221

7. Lund.....

165

273

4

438 (+1)

2

187

2

252

4

3!

178J

109

12

8. Göteborg .

in

162

3

273 ( + 1)

2

103

1

171

9

u

3

235

105

14

9. Karlstad .

81

59

2

140

1

44

1

96

2

1

136

28

7

10. Härnösand

94

35

2

129

1

52

1

77

2

1

124

36

20

11. Luleå____

61

3

2

64

1

29

1

63

2

1

80

38

13

12. Visby ....

5

87

1

92

—

—

—

—

1

—

94

—

—

13. Stockholm

54

20

4

64 ( + 4)

3

23

1

35

1

5

52

161

—

Summa

1102

1452

30

2 546 ( + 6)|

27

21

2329

767

133

Anm. Siffrorna inom parentes utmärka antalet icke-territoriella församlingar.

1 Två valdistrikt (4 ombud för vartdera).

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor)

83

system för utseende av lekmannaonilnid.

H u

1 t g r

ens

för

s 1 a

g

z §

o c

V.

■* cT

Antalet

pastorat

med

Antalet elektorer

Antalet

pastorat

med

Antalet pastorat som

äga utse

landsbygds-

distrikt

stadsdistrikt

1 elektor

2 elektorer

3 el. flera

elektorer

Summa

elektorer

en

församling

2 eller flera

församlingar

•-J

O

s

blandade

summa

5 000 inv.

och däröver

mindre än

5 000 inv.

landsbygds-

distrikt

stads-

distrikt

landsbygds-

distrikt

stads-

distrikt

landsbygds-

distrikt

stads-

distrikt

landsbygds-

distrikt

stads-

distrikt

4

62

68

139

27

ii

38

26

104

101

3

13

4

4

5

139

38

4

64

65

121

34

15

49

19

no

106

4

6

4

1

8

121

49

4

14

103

108

18

25

43

17

100

98

2

5

5

—

7

108

43

3

52

47

87

24

24

48

15

84

79

5

4

2

—

9

87

48

4

70

26

105

20

24

44

32

64

63

1

18

5

2

7

105

44

4

61

85

140

19

18

37

18

128

126

2

7

4

—

7

140

37

8 1

58

161

206

86

18

104

41

178

174

4

16

7

—

18

206

104

6

34

93

116

73

27

100

33

94

89

5

12

6

1

14

116

100

3

41

36

90

15

10

25

25

52

52

—

16

4

2

3

90

25

4

60

31

112

14

2

16

27

64

64

—

18

2

4

3

112

16

4

49

7

98

12

10

22

38

18

17

1

20

1

12

5

98

22

1

2

28

29

3

—

3

1

29

29

—

—

—

—

1

29

3

7

44

10

39

162

4

166

29

25

2(i

5

2

3

4

20

39

166

56

611

760

1 390

507

188

695

321

1050

1018

32

137

47

30

107

1390

695

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

Bilaga

(åberopad å sid. 80).

Förslag:

till

Förordning

angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).

Härigenom förordnas som följer.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

, 1 §•

Till allmänt kyrkomöte sammanträda svenska kyrkans ombud vart femte

år å dag och ort, som Konungen utsätter; Konungen dock obetaget att mötet

oftare sammankalla.

§ 2.

Svenska kyrkans ombud skola

vara samtliga biskopar i stiften, eller,

där någon av dem har förfall,

den bland stiftets präster, som domkapitlet

i hans ställe väljer; fyra

bland teologiska fakultetens professorer,

två från vartdera av rikets

universitet; en vald, med fullmakt å

ordinarie ämbete eller tjänst försedd

prästman från vart stift; så ock av

lekmän valda ombud, nämligen ett

från Visbg stift, två från vartdera av

de övriga stiften samt fem från det

eller de valdistrikt, Konungen med

avseende å förliandenvarandc förhållanden

bestämmer. Cheferna för justitie-

och ecklesiastikdepartementen

må ock vid mötet närvara och deltaga

i överläggningarna, men ej i besluten,

där de ej äro till ombud vid

mötet valda.

2 §.

Svenska kyrkans ombud skola

vara samtliga biskopar i stiften eller,

där någon av dem har förfall, den

bland stiftets präster, som domkapitlet

i hans ställe väljer; fyra bland

teologiska fakulteternas professorer,

två från vartdera av rikets universitet;

så ock såsom valda ombud för

stiften tjugufem prästmän och femtiosex

lekmän.

Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen

må ock vid mötet

närvara och deltaga i överläggningarna,

men ej i besluten, där de

ej äro till ombud vid mötet valda.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungi. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:)

§ 3.

Vid vartdera av rikets universitet

vålje förenåmnda till teologiska fakulteten

hörande lärare inom sig, på

sätt de sig emellan överenskomma,

de ombud, som för samma fakultet

skola vid allmänt kyrkomöte tillstädesvara.

§ 4.

I val av de prästerliga ombuden

deltaga alla inom distriktet kyrkoskrivna,

till prästämbetets utövning

berättigade prästmän.

Valet förrättas i den ordning domkapitlet

föreskriver. För varje ombud

utses på lika sätt en suppleant

att, i händelse av ombudets förfall, i

dess ställe i mötet deltaga.

(Föreslagen lydelse:)

3 §.

Till teologisk fakultet hörande

professorer utse inom sig, på sätt de

sig emellan överenskomma, de ombud,

som för samma fakultet skola

vid allmänt kyrkomöte tillstädesvara.

4 §.

Av de prästerliga ombuden för stiften

utses ett för Visby stift och två

för ett vart av de övriga stiften. Inom

varje stift utses lika många suppleanter

som ombud att, i händelse ombud

avgå eller få förfall, inträda i

deras ställe.

Valbar till prästerligt ombud och

suppleant är envar till prästämbetets

utövning behörig prästman.

5 §.

1 mom. Rätt att deltaga i val av

prästerligt ombud och suppleant tillkommer

envar inom stiftet kyrkoskriven

prästman, som är behörig

till prästämbetets utövning.

2 mom. Valet förrättas i den ordning

domkapitlet föreskriver med

iakttagande av följande.

Valet skall ske med slutna sedlar.

Valsedel skall upptaga två gånger så

många namn som det antal ombud

valet avser. Namnen skola å valsedeln

uppföras i följd, det ena under

det andra. Är något namn å valsedel

överstruket, eller framgår med avseende

å något där förekommande

namn ej fullt otvetydigt, vem därvid

åsyftas, eller upptager valsedel namn

å någon som ej är valbar, anses sådant

namn såsom obefintligt. Äro å

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

valsedel upptagna flera giltiga namn

än som skall finnas å densamma,

anses det eller de sista övertaliga

namnen såsom obefintliga.

Sammanräkning av de avgivna valsedlarna

sker inför domkapitlet. Varje

valsedel gäller såsom hel röst för

det första, såsom halv röst för det

andra, såsom tredjedels röst för det

tredje och såsom fjärdedels röst för

det fjärde å valsedeln upptagna namnet.

Valda till ombud äro, om ett ombud

skall väljas, den som erhållit

högsta rösttalet och, om två ombud

skola väljas, de som erhållit högsta

och näst högsta rösttalen.

Valda till suppleanter äro, om en

suppleant skall väljas, den som erhållit

näst högsta rösttalet och, om

två suppleanter skola väljas, de som

näst efter de till ombud valda erhållit

högsta rösttalen. Det rösttal, suppleanterna

vid valet undfått, bestämmer

ordningen för deras inkallande.

Mellan lika rösttal skiljes genom

lottning.

§ 5.

Inom varje kyrkoförsamling äga

samtliga å kyrkostämma röstberättigade

lekmän inom sig, vid sammanträde

inför kyrkostämmans ordförande,

utse en elektor och en suppleant.

Om kallelse till det sammanträde,

ävensom ställe därför, gålle vad i avsende

å kyrkostämma särskilt är

stadgat.

Två eller flera kyrkoförsamlingar

inom samma stift och valdistrikt må

om gemensam elektor sig förena.

Vid val av lekmännens ombud utgör

Visby stift ett och vartdera av

6 §•

1 mom. Vid val av lekmannaombud

bildar varje stift ett valdistrikt.

Lunds stift utgör dock två valdistrikt,

vilkas omfång bestämmas av

Konungen.

2 mom. Inom Visby stifts valdistrikt

väljes ett ombud och inom ett

vart av de övriga valdistrikten det

antal ombud, som Konungen bestämmer.

Inom varje valdistrikt utses lika

många suppleanter som ombud att,

i händelse ombud avgå eller få förfall,

inträda i deras ställe.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

de övriga stiften två valdistrikt. De Valbar till lekmannaombud och

särskilda valdistrikten bestämmas suppleant är envar å kyrkostämma

till sitt omfång av Konungen. röstberättigad lekman.

Med lekman förstås envar, som

icke är behörig till prästämbetets utövning.

7 §•

1 mom. Lekmannaombuden och

suppleanterna väljas för varje valdistrikt

av särskilda elektorer, utsedda

på sätt nedan stadgas.

2 mom. I pastorat med mera än

5 000 invånare utses två elektorer,

om antalet invånare i pastoratet ej

överstiger 10 000, samt ytterligare en

elektor för varje påbörjat 5 000-tal

invånare utöver 10 000.

3 mom. Övriga pastorat skola, på

sätt Konungen bestämmer, för val av

elektorer sammanföras till särskilda

distrikt. Där ej särskilda förhållanden

annat föranleda, skall antalet invånare

i distriktet ej överstiga 10 000.

I varje sådant distrikt utses en

elektor, om antalet invånare i distriktet

ej överstiger 5 000, och ytterligare

en elektor för varje påbörjat

5 OOO-tal invånare utöver 5 000.

4 mom. Består pastorat, som avses

i 2 mom., av en församling, förrättas

elektorsvalet av kyrkofullmäktige eller,

där sådana icke finnas, å kyrkostämma

inom församlingen.

I övriga i 2 mom. avsedda pastorat

ävensom i distrikt, som avses i 3

mom., förrättas elektorsvalet av särskilda

delegerade, utsedda församlingsvis

av kyrkofullmäktige, eller

där sådana icke finnas, å kyrkostämma.

Antalet delegerade utgör för församling
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

med högst 500 invånare ................... 1

»

mer än

500

men

högst 1 500

invånare..

2

»

»

»

1500

»

»

3 000

»

3

»

»

»

3 000

»

»

5 000

»

4

»

»

»

5 000

»

»

7 500

»

5

»

»

»

7 500

»

»

10 500

»

6

»

»

»

10 500

»

»

14 000

»

7

»

»

»

14 000

»

»

18 000

»

8.

För varje påbörjat 5 OOO-tal invånare

utöver 18 000 utses ytterligare

en delegerad.

Valbar till delegerad är lekman,

som är röstberättigad å kyrkostämma

inom församlingen.

Elektorsval genom delegerade skall

ske inför ordföranden i kyrkofullmäktige

eller, där sådana icke finnas,

inför ordföranden i kyrkostämman

i den till folkmängden största

av de i pastoratet eller, då valet sker

distriktsvis, av de i distriktet ingående

församlingarna.

5 mom. Jämte elektorerna skola på

enahanda sätt utses lika många ersättare.

Sker ej valet proportionellt,

skall tillika bestämmas den ordning,

i vilken ersättarna skola inkallas.

Valbar till elektor och ersättare är

lekman, som är röstberättigad å kyrkostämma

inom församling, vilken

ingår i pastoratet eller, då elektorsval

sker distriktsvis, i distriktet.

6 mom. Val av elektorer eller delegerade

skall, där två eller flera personer

skola utses, vara proportionellt,

därest det begäres av minst så

många väljande, som motsvara det

tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes

antal delas med siffran för

det antal personer valet avser, ökad

med 1.

Vad om proportionellt valsätt vid

val inom kyrkofullmäktige är stad
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

89

(Nuvarande lydelse:)

Samtliga de inom ett valdistrikt

utsedda elektorer skola på kallelse

sammankomma inför en inom distriktet

boende, av domkapitlet förordnad

valförrättare. Därvid skola

elektorerna, med slutna sedlar, var

för sig till ombud föreslå så många

(Föreslagen lydelse:)

gat skall i tillämpliga delar gälla beträffande

proportionellt val inom delegerade.

7 mom. Elektor äger att för resa,

som påkallas av uppdraget, åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet.

Ersättningen gäldas, då elektorn

utsetts för ett pastorat, av detta

och, då elektorsvalet skett distriktsvis,

till lika delar av de i distriktet ingående

pastoraten.

8 mom. Ingår församling i kyrklig

samfällighet, som omfattar alla i lagen

om församlingsstyrelse avsedda

kyrkliga angelägenheter, skall vad

ovan i denna paragraf stadgats om

församling i stället äga tillämpning å

samfälligheten.

9 mom. Angående besvär över

val av elektorer och delegerade skall

vad i lag finnes stadgat om besvär

över val av ledamöter i kyrkoråd äga

motsvarande tillämpning.

10 mom. Icke territoriell församling

äger utse en elektor för varje

påbörjat 5 000-tal av församlingens

medlemmar. Vad i 6 mom. stadgas

skall därvid äga motsvarande tilllämpning.

Jämte elektorer skola på enahanda

sätt utses lika många ersättare. Sker

ej valet proportionellt, skall tillika

bestämmas den ordning, i vilken ersättarna

skola inkallas.

8 §.

1 mom. För val av lekmannaombud

och suppleanter för dem skola

elektorerna inom varje valdistrikt

sammankomma inför en av domkapitlet

förordnad valförrättare.

2 mom. Domkapitlet bestämmer

tid och ställe för valet samt meddelar

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kangl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:)

å kyrkostämma röstberättigade personer,

som väljas skola. Vid första

omröstningen är den vald, som erhållit

mer än hälften av de avgivna rösterna.

Har ej det antal ombud, som

väljas skall, därvid blivit utsett, upprättar

valförrättaren en förteckning,

varå upptagas, därest ingen blivit vid

första omröstningen utsedd, de, som

erhållit de flesta rösterna, men eljest

de, som näst den vid berörda omröstning

utsedde erhållit högsta röstetalet.

Förteckningen skall upptaga två

gånger så många namn, som ombud

då äro att välja. Den omröstning, soin

därpå företages, må icke avse andra

än de i förteckningen uppförda personer;

och äro de valda, som då de

flesta rösterna erhållit. Mellan lika

röstetal avgör lotten.

För varje ombud utses ock på lika

sätt en suppleant att, i händelse av

ombudets förfall, i dess ställe i mötet

deltaga.

(Föreslagen lydelse:)

de närmare föreskrifter som må erfordras.

3 mom. Val av lekmannaombud

skall, där två eller flera personer

skola utses, vara proportionellt, därest

det begäres av minst så många

väljande, som motsvara det tal, vilket

erhålles, om samtliga väljandes

antal delas med siffran för det antal

personer valet avser, ökad med 1;

och lände därvid till efterrättelse vad

om proportionellt valsätt år stadgat

beträffande val inom kyrkofullmäktige.

Där valet icke sker proportionellt,

skola elektorerna, med slutna sedlar,

var för sig till ombud föreslå så

många personer, som skola väljas.

Vid första omröstningen är den vald,

som erhållit mer än hälften av de

avgivna rösterna. Har ej det antal

ombud, som skall väljas, därvid blivit

utsett, upprättar valförrättaren en

förteckning, varå upptagas, därest

ingen blivit vid första omröstningen

utsedd, de, som erhållit de flesta rösterna,

men eljest de, som näst den

eller de vid berörda omröstning utsedda

erhållit högsta rösttalet. Förteckningen

skall upptaga två gånger

så många namn, som ombud då äro

att välja. Den omröstning, som därpå

företages, må icke avse andra än de

ä förteckningen uppförda personer;

och äro de valda, som då erhållit de

flesta rösterna. Mellan lika rösttal avgör

lotten.

■4 mom. Vid val av suppleanter för

lekmannaombuden skall vad i 3 mom.

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Sker ej valet proportionellt,

skall tillika bestämmas den ordning,

i vilken suppleanterna skola inkallas

till kyrkomötet.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kangl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:)

§ 6.

Vid omröstningar till val av ombud

vid kyrkomöte och av elektorer för

sådana ombuds utväljande beräknas

varje röst lika; och skola rösterna

avgivas med slutna sedlar; dock må

vid val till elektor, varom i 5 § förmåles,

de väljande besluta, att valet

genom öppen omröstning verkställas

skall.

§ 7.

Klagan över val till ombud vid kyrkomöte

fullföljes hos Konungen genom

underdåniga besvär, som inom

trettio dagar efter valet skola i justitiedepartementet

ingivas för att i Konungens

regeringsrätt skyndsamt föredragas

och avgöras.

§ 8.

Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen

eller den bland övriga biskopar,

som Konungen, för den händelse

att ärkebiskopen har förfall,

därtill i nåder förordnar.

§ 9.

Allmänt kyrkomöte tillkommer att

upptaga kyrkliga mål, som Konungen

till detsamma överlämnar eller

varom fråga av någon dess ledamot

väckes. Mötet äge dock ej att, utöver

(Föreslagen lydelse:)

9 §•

Därest någon väljes till ombud i

kyrkomötet inom två eller flera valdistrikt,

må på honom ankomma att

bestämma för vilket distrikt han vill

anses vald; och åligger det honom

att hos vederbörande domkapitel göra

skyndsam anmälan därom.

10 §.

Klagan över val till ombud vid

kyrkomöte fullföljes hos Konungen

genom besvär, som inom trettio dagar

efter valet skola hava inkommit till

justitiedepartementet för att i Konungens

regeringsrätt skyndsamt föredragas

och avgöras.

11 §.

Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen

eller den bland övriga

biskopar, som Konungen, för den

händelse att ärkebiskopen har förfall,

därtill förordnar.

12 §.

Allmänt kyrkomöte tillkommer att

upptaga kyrkliga ärenden, som Konungen

till detsamma överlämnar eller

varom fråga av någon dess ledamot

väckes, så ock ärenden, som av

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:)

vad i grundlag kan varda medgivet,

annat eller mera besluta än underdåniga

utlåtanden, samt föreställningar

och önskningar att hos Konungen anmälas.

Fråga, vilken, enligt vad ovan är

sagt, av någon kyrkomötets ledamot

väckes, må för mötet framläggas

inom åtta dagar efter den, till vilken

mötet blivit av Konungen sammankallat;

sedermera må sådan fråga

ej kunna av ledamot väckas, utan

såvida den av redan inom kyrkomötet

fattat beslut eller upptaget ärende

eller annan under mötet inträffad

händelse omedelbarligen föranledes.

(Föreslagen lydelse:)

nästföregående kyrkomöte överlämnats

till den i 14 § omförmälda nämnden

och vari denna avgivit betänkande.

Mötet äger dock ej att, utöver

vad i grundlag år medgivet, annat

eller mera besluta än underdåniga

utlåtanden samt föreställningar

och önskningar att hos Konungen

anmälas.

De från Konungen hänskjutna

ärenden böra företrädesvis förekomma

till behandling.

Fråga, vilken enligt vad ovan är

sagt av någon kyrkomötets ledamot

väckes, må såsom motion för mötet

framläggas inom åtta dagar efter

den, till vilken mötet blivit av Konungen

sammankallat; sedermera

må sådan fråga ej kunna av ledamot

väckas, utan såvida den av redan

inom mötet fattat beslut eller upptaget

ärende eller annan under mötet

inträffad händelse omedelbarligen

föranledes.

13 §.

1 mom. Å varje kyrkomöte skola

tillsättas följande ständiga utskott,

nämligen:

ett kyrkolagsutskott, bestående av

fjorton ledamöter, för behandling av

kyrkolag sfrågor samt frågor om ändring

i prästerskapets privilegier;

ett expeditionsutskott, bestående

av sju ledamöter, för att uppsätta

förslag till de skrivelser, som, till

följd av mötets beslut, skola från

detsamma avlåtas;

ett ekonomiutskott, likaledes bestående

av sju ledamöter, för beredande

av frågor om erforderliga arvoden till

mötets kansli och vaktbetjåning samt

om mötets övriga ekonomiska angelägenheter.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:)

§ 10.

De från Konungen hänskjutna mål

böra företrädesvis till behandling förekomma.

Är fråga om antagande av ny bibelöversättning,

psalmbok, evangeliebok,

kyrkohandbok eller katekes,

bör, dår de av mötets medlemmar,

som till prästeståndet höra, sådant

akta nödigt, innan frågan av mötet

till slutlig behandling företages, betänkande

däröver avgivas av dessa

medlemmar samfällt eller genom personer,

som de inom sig därtill utse.

Arbetsordning i övrigt äger mötet

självt bestämma.

(Föreslagen lydelse:)

2 mom. Förekomma ärenden om

antagande av eller ändring i bibelöversättning,

psalmbok, evangeliebok,

kyrkohandbok eller katekes,

tillsättes för sådana ärenden ett beredningsutskott,

bestående av kyrkomötets

ordförande samt fjorton valda

ledamöter.

Yrkar någon ledamot av kyrkomötet,

att i ärende, som avses i detta moment,

före eller efter utskottsbehandlingen

skall avgivas särskilt betänkande

av mötets prästerliga ledamöter,

äga dessa ledamöter, efter kallelse

av mötets ordförande, där de så

akta nödigt, förordna om sådan

prästerlig beredning.

3 mom. Mötet äger, när sådant

finnes vara behövligt, tillsätta särskilt

utskott för att upptaga viss fråga,

som eljest tillhör kyrkolagsutskottets

eller beredningsutskottets behandling.

4 mom. För beredning av de ärenden,

som ej tillhöra ständigt utskotts

behandling, må mötet tillsätta tillfälliga

utskott till det antal, som av

omständigheterna påkallas.

5 mom. I alla utskott skola bland

valda ledamöter ingå såväl prästerliga

ombud som lekmannaombud;

och skola de förras antal förhålla sig

till de senares som 3 till 4.

Såsom prästerligt ombud anses

ombud för teologisk fakultet, även

om han ej är behörig att utöva prästämbetet.

6 mom. Efter de grunder, som angivas

i 5 mom., väljas ock för varje

utskott suppleanter att, när utskottsledamöter

avgå eller få förfall, inträda

i deras ställe. Suppleanternas

antal skall motsvara de valda ordi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

narie ledamöternas. Sker ej valet proportionellt,

skall tillika bestämmas

den ordning, i vilken suppleanterna

skola inkallas till tjänstgöring.

14 §.

Varje kyrkomöte äger inom sig utse

en utredning snämnd, bestående av tre

prästerliga ombud och fyra lekmannaombud,

med uppgift att till

nästfoljande kyrkomöte bereda samt

avgiva yttranden och förslag i sådana

ärenden, som mötet i anledning

av vid mötet väckta motioner

överlämnat till nämnden. Jämte ledamöterna

utses lika antal suppleanter.

Beträffande sättet för val av ledamöter

och suppleanter i nämnden

gäller vad som är stadgat om val till

mötets utskott.

Nämnden sammanträder under tid

Konungen bestämmer; dock högst ett

är efter det kyrkomötet avslutats

samt därutöver högst två månader,

innan nästf oljande kyrkomöte tager

sin början.

Instruktion för nämnden fastställes

av Konungen efter förslag av kyrkomötet.

§ 11.

Varje mötets ledamot äger i alla

frågor en röst. Äskas omröstning;

då skall den med slutna sedlar anställas.

Före rösternas uppräknande

skall en ibland dem uttagas och förseglad

avläggas. Befinnas vid de övrigas

uppsummerande rösterna lika

delade, må denna sedel öppnas och

giva utslaget: är pluralitet redan vunnen,

bör den avlagda sedeln ouppbruten

genast förstöras.

15 §.

1 mom. Varje kyrkomötets ledamot

äger i alla frågor en röst. Omröstning

skall ske öppet. Utom i fall som avses

i 2 mom. bestämmes utgången

genom enkel pluralitet av, de avgivna

rösterna. Befinnas de avgivna rösterna

lika delade, nedlägge ordföranden

i en därtill avsedd rösturna en jasedel

och en nej-sedel, båda lika till

storlek och utseende, tryckta och

omärkta samt var för sig slutna och

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse:)

I fråga om antagande av mj bibelöversättning,

psalmbok, evangeliebok,

kyrkohandbok eller katekes erfordras

för bifall, att två tredjedelar

av närvarande ledamöter äro ense.

Vid omröstning i fråga, varom nu

sagt år, varde ej någon röstsedel avlagd.

§ 12.

Äro ej mötets förhandlingar avslutade

inom en månad, äger Konungen

ändock efter den tid att mötet upplösa.

(Föreslagen lydelse:)

hoprullade, och avgöres då omröstningens

utgång genom den sedel,

som en av mötets ledamöter på anmodan

av ordföranden upptager ur

rösturnan.

2 mom. I fråga om antagande av

eller ändring i bibelöversättning,

psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok

eller katekes erfordras för bifall,

att två tredjedelar av närvarande ledamöter

äro ense.

16 §.

Alla val skola ske med slutna sedlar.

År ej fråga om val till utskott,

som skall ske proportionellt, ialdtages

därvid, att namnsedlarna, så

framt de skola bliva gällande, böra

vara enkla, hoprullade, omärkta och

fria såväl från all tvetydighet i anseende

till personernas namn som

från oriktighet i anseende till deras

antal. Mellan personer, som vid val

undfått lika antal röster, skiljes genom

lottning, när så erfordras.

Val till utskott skall vara proportionellt,

därest det begäres av minst

så många ledamöter, som motsvara

det tal, vilket erhålles, om kyrkomötets

hela ledamotsantal delas med

siffran för det antal personer valet

avser, ökad med 1. Beträffande förfarandet

vid sådant val skall gälla vad

som stadgats om proportionellt val till

riksdagens utskott.

17 §.

Äro ej kyrkomötets förhandlingar

avslutade inom trettiofem dagar,

äger Konungen ändock efter utgången

av denna tid upplösa mötet.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Nuvarande lydelse.)

§ 13.

Arvode till mötets ledamöter så

ock övriga kostnader därför skola av

allmänna medel gäldas.

(Föreslagen lydelse.)

18 §.

Arvode till kyrkomötets ledamöter

och ledamöterna i utredningsnåmnden

så ock övriga kostnader för mötet

och nämnden skola gäldas av allmänna

medel.

19 §.

De ytterligare föreskrifter rörande

kyrkomötets arbetssätt, som kunna

anses nödiga, äger mötet fastställa i

en särskild arbetsordning.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1950, då förordningen

den 16 november 1863 (nr 61) angående

allmänt kyrkomöte upphör att

gälla.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

97

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 oktober

1948.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Dahlman,

Lech,

regeringsrådet Quensel.

Enligt lagrådet den 25 oktober 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet den 15 oktober 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte

(kyrkomötesförordning).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tillförordnade kanslirådet S. Sjöberg.

Lagrådet yttrade:

1 §•

Kyrkomötets uppgift och befogenheter, vilka i förslaget behandlas först

i 12 §, synas böra angivas redan i 1 §.

2-4 §§.

Eftersom förslaget bygger på att kyrkomötets ledamöter skola bestå av

två huvudgrupper, de prästerliga ombuden och lekmannaombuden, med en

viss proportion mellan antalet i ena och andra gruppen, synes denna princip

böra komma till tydligt uttryck redan i den grundläggande regeln i 2 §

om kyrkomötets sammansättning.

Enligt förslaget hänföras terminologiskt universitetsombuden icke under

alla omständigheter till de prästerliga ombuden. Det kan nämligen hända

att någon teologie professor icke är prästvigd. Men då universitetsombuden

ändå måste räknas som prästerliga, för att nämnda proportion mellan de

båda huvudgrupperna skall uppnås, och uttryckligen hänförts till den prästerliga

gruppen beträffande sammansättning av utskotten och utredningsnämnden,

torde man för enkelhetens skull även i terminologiskt hänseende

lämpligen kunna inbegripa samtliga dessa ombud under prästerliga ombud.

Härigenom skulle vinnas att sistnämnda, i det följande använda term kunde

7 Bihang till riksdagens protokoll 19U9. 1 saml. Nr 13.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

få sin tydliga bestämning redan i början av förordningen. Den särskilda förklaringen

i andra stycket i 5 mom. av förslagets 13 § bleve då överflödig.

I ett hänseende synes emellertid i förslaget sådant universitetsombud, som

icke äger utöva prästämbetet, även i sak hava undantagits från de prästerliga

ombuden, nämligen beträffande den prästerliga beredning, varom förmäles

i andra stycket i 2 mom. av 13 §. Till frågan härom återkommer lagrådet

vid denna paragraf.

Bestämningen av den sakliga innebörden i begreppen prästerliga ombud

och lekmannaombud hör nära samman med villkoren för att kunna fungera

som ombud inom den ena eller andra huvudgruppen. Det är också i samband

med dessa villkor som förslaget på spridda ställen ger begreppsbestämningen,

därvid tillika meddelas en legaldefinition å begreppet lekman. Sistnämnda

term med dess bestämning torde dock kunna undvaras, i det man

därförutan kan angiva valbarhetsvillkoren, såväl här som beträffande delegerade

samt elektorer och ersättare för dem. Reglerna om vad som kräves

för att vara ledamot av mötet och tillhöra ena eller andra huvudgruppen

bland ledamöterna kunna med fördel sammanföras i en särskild paragraf

omedelbart efter regeln i 2 § om mötets sammansättning. En saklig ändring

i förslaget torde böra ske i detta ämne, nämligen så att man, i överensstämmelse

med vad som gäller om riksdagsmannauppdrag m. fl. allmänna

uppdrag, från behörighet utesluter dem, som äro i konkurstillstånd. Det väsentliga

kravet att alla ledamöter skola tillhöra svenska kyrkan synes, ehuru

tämligen självfallet, böra utsägas mera direkt än genom villkoret om rösträtt

å kyrkostämma.

Den i andra stycket av förslagets 2 § upptagna bestämmelsen torde lämpligen

utbrytas till en särskild paragraf, som insättes efter regeln om villkoren

för ledamotskap, varemot innehållet i förslagets 3 § ävensom föreskrifterna

i 4 § om fördelningen å stiften av vissa prästerliga ombud skulle

kunna infogas i den grundläggande regeln i 2 § om kyrkomötets sammansättning

genom tillägg därstädes av några få ord vid angivandet av de olika

slagen av prästerliga ombud. Där torde då också, följdriktigt och för överskådlighetens

skull, böra ske hänvisning till de bestämmelser om val, vilka

äro för vidlyftiga att upptagas i själva den grundläggande regeln.

Enär val av suppleanter skall ske i samma ordning som val av ombuden

och även villkoren för att vara suppleant böra vara desamma som för att

vara ledamot i den grupp, varom fråga är, torde de i förslagets 4 och 6 §§

upptagna föreskrifterna om suppleanter, med enahanda sakliga ändring som

beträffande ledamotskap, lämpligen sammanföras och placeras bland de

grundläggande bestämmelserna om kyrkomötets sammansättning och behörighetsvillkoren.

5 §•

I andra stycket av paragrafens 2 mom. stadgas bl. a. att valsedel skall

upptaga två gånger så många namn som det antal ombud valet avser. Till

förekommande av den tolkningen av stadgandet, att valsedel som upptager

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

99

färre namn ej skulle vara giltig — en tolkning som uppenbarligen icke är

avsedd — synes stadgandet böra omformuleras. Detta kan lämpligen ske

sålunda att stadgandet erhåller den lydelse, att valsedel ej må upptaga

flera namn än antalet av de ombud och suppleanter, som skola väljas. En

sådan ändring föranleder en jämkning i bestämmelsen i sista punkten av

sagda stycke att under viss förutsättning det eller de sista övertaliga namnen

skola anses såsom obefintliga.

0 §•

Enligt förslaget finnas för valförrättningar distrikt av två olika slag,

nämligen dels de i denna paragraf omnämnda, för val av lekmannaombud,

och dels enligt 7 § för val av elektorer i vissa fall. Då en sådan enhetlig

benämning synes vara mindre lämplig, torde i denna paragraf uttrycket

valdistrikt utbytas mot ordet valkrets samt motsvarande ändring göras

på andra ställen i lagen, där uttrycket valdistrikt användes för att beteckna

det område, för vilket lekmannaombud utses.

Beaktas vad lagrådet anfört under 2—4 §§, följer därav att de tre sista

styckena i andra momentet av förevarande paragraf böra utgå.

Då det från systematisk synpunkt synes vara en fördel, om bestämmelserna

i 7 § 1 mom. om utseende av lekmannaombud och suppleanter för

dem upptagas redan i samband med stadgandena i 6 §, hemställes att sagda

mom. i 7 § — med därav föranledd redaktionell jämkning — insättes i 6 §

såsom ett 3 mom.

I denna paragraf regleras val av elektorer för utseende av lekmannaombud.

Frågan om det lämpligaste systemet härutinnan beror av vissa valpolitiska

överväganden, på vilka lagrådet icke anser sig ha anledning att

närmare ingå. Med hänsyn till att rikets kyrkliga indelning på grund av

församlingarnas olika storlek och andra växlande förhållanden är ganska

heterogen är det svårt att vid uppbyggandet av ett valsystem på de huvudprinciper,

varå förslaget vilar, undvika att bestämmelserna i ämnet bli invecklade.

Det synes dock kunna ifrågasättas, om icke någon förenkling

skulle vara möjlig utan att de antagna huvudgrunderna behövde åsidosättas.

Mot bestämmelsernas närmare utformning torde även i sakligt hänseende

några smärre erinringar böra göras. Sålunda synas reglerna angående indelningen

i distrikt för val av elektorer måhända icke i alla avseenden taga

nödig hänsyn till förhållandena i särskilda fall. Enligt förslagets ordalydelse

skulle ett pastorat, vars folkmängd endast obetydligt understiger 5 000 invånare,

icke kunna utgöra ett valdistrikt för sig och ett enförsamlingspastorat

med högre invånarantal än 5 000 icke under några omständigheter

få för elektorsval sammanföras med ett angränsande pastorat med ringa

invånarantal, även om skäl talade för sådana lösningar. I förslaget regleras

huru proportionellt val inom delegerade skall företagas, men bestämmelser

saknas angående förfarandet vid val på annat sätt. Vidare har, såvitt angår

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

territoriell församling, meddelats föreskrifter angående besvär över val av

elektorer och delegerade, medan samma fråga icke reglerats beträffande val

inom icke territoriell församling.

En enklare och enligt lagrådets mening mera tillfredsställande reglering

synes kunna vinnas, därest bestämmelserna om valdistrikt för utseende av

elektorer utformas i enlighet med följande huvudpunkter.

För val av elektorer indelas valkretsarna i distrikt på sätt Konungen bestämmer.

Förslagets ståndpunkt alt icke territoriella församlingar var för

sig välja elektorer bibehålies. Beträffande åter de territoriella församlingarna

verkställes indelningen så att dessa var för sig eller två eller flera tillsammans

hilda distrikt i anslutning, såvitt det lämpligen kan ske, till den

gällande pastoratsindelningen samt att, om särskilda skäl ej föranleda annat,

invånarantalet i varje distrikt överstiger 5 000. Nu nämnda regler upptagas

i lagtexten, men den närmare tillämpningen överlämnas åt Konungen.

Den i förslaget upptagna bestämmelsen om att distrikt i regel ej må bildas

av flera pastorat, därest invånarantalet överstiger 10 000, synes icke vara av

samma vikt som minimigränsen. Även med förslagets ståndpunkt kan man

icke undvika distrikt av sådan storlek då fråga är om församlingar med

detta invånarantal. Då distriktsindelningen skall verkställas på sätt Konungen

bestämmer, torde man icke behöva befara att utelämnandet i själva

lagtexten av en maximigräns skall leda till att distrikten bliva alltför stora.

Den i paragrafens 8 mom. upptagna regeln om kyrklig samfällighet torde

böra bibehållas men jämkas så att den ej blir tillämplig i de fall, då en kyrklig

samfällighet omfattar två eller flera pastorat.

Ett efter dessa huvudpunkter uppbyggt system av valdistrikt skulle i realiteten

i allmänhet icke innebära någon större avvikelse från det remitterade

förslaget men medgiva att vid distriktsindelningen taga större hänsyn till

lokala förhållanden.

Vidare synas enklare och mera enhetliga bestämmelser kunna meddelas

angående sättet för val av delegerade och elektorer samt rörande besvär

över sådana val. Det må framhållas, att bestämmelserna om proportionellt

valsätt i förslagets 6 och 10 mom. kunna ersättas med en regel, att val av

elektorer och delegerade skola ske på samma sätt som val av ledamöter i

kyrkoråd. Härigenom skulle även vinnas att den förut anmärkta bristen på

reglering av förfarandet vid sådant val inom delegerade, som ej skall ske

proportionellt, bleve avhjälpt.

Om, på sätt lagrådet vid 2—4 §§ hemställt, begreppet lekman icke skall

användas i lagtexten, föranleder detta vissa jämkningar i förevarande paragraf.

De i paragrafens 7 mom. upptagna bestämmelserna om elektors rätt till

resekostnads- och traktamentsersättning synas böra överflyttas till 8 §, där

övriga bestämmelser, som hava samband med elektorernas valförrättning,

äro upptagna.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

8 och 9 §§.

Lagrådet erinrar om sin hemställan vid 7 § att dess 7 mom. flyttas till

8 § samt om sin anmärkning vid 6 § rörande termen valdistrikt.

12 §.

Om, såsom lagrådet vid 1 § hemställt, dit flyttas första stycket i förevarande

paragraf, torde därav föranledas smärre jämkningar i andra och

tredje styckena.

13 §.

Rätt att besluta om särskild prästerlig beredning av frågor, som angå de

s. k. kyrkliga böckerna, tillkommer enligt den gällande kyrkomötesförordningen

de medlemmar av kyrkomötet, som till prästeståndet höra, och enligt

det remitterade förslaget mötets prästerliga ledamöter. I båda fallen

torde avses de ombud, som äro behöriga att utöva prästämbetet. Denna sistnämnda

formulering, som i andra sammanhang kommit till användning i

förslaget, torde, för tydligt utmärkande att samma krets av personer här

avses, vara att föredraga. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke kretsen

lämpligen bör vidgas att omfatta alla prästerliga ombud — en beteckning

som lagrådet vid 2—4 §§ förordat såsom gemensam för alla andra ombud

än lekmannaombud — även för den händelse något av ombuden från de

teologiska fakulteterna icke skulle äga behörighet som nyss sagts.

Bestämmelsen att kyrkomötets ordförande har att sammankalla dem som

äga besluta om den prästerliga beredningen torde, såsom blott berörande en

rent expeditionell åtgärd, icke behöva upptagas annorstädes än i arbetsordningen.

Då beredningsutskottet enligt förslaget icke är ett ständigt utskott, synas

i 4 mom. böra från behandling av tillfälligt utskott uttryckligen undantagas

jämväl ärenden som höra till beredningsutskottet.

Om vad lagrådet anfört vid 2—4 §§ iakttages, föranleder detta att andra

stycket i 5 mom. av förevarande paragraf bör utgå. Därjämte torde första

stycket i samma moment böra undergå viss jämkning för att tydligt utmärka

att vid iakttagande av proportionen 3 till 4 skall bortses, såvitt angår

beredningsutskottet, från den i sistnämnda utskott självskrivne prästerlige

ordföranden.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms

slott den 29 oktober 19i8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådet Quensel anmäler chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets utlåtande över det

genom Kungl. Maj :ts beslut den 15 oktober 1948 till lagrådet remitterade

förslaget till förordning angående allmänt kyrkomöte (kgrkomötesförordning).

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anför föredraganden:

Det till lagrådet remitterade förslaget var i systematiskt hänseende utformat

i nära anslutning till gällande kyrkomötesförordning. Lagrådet har

emellertid ansett, att en omgruppering av bestämmelserna skulle vara ägnad

att göra kyrkomötesförordningen mera överskådlig. Då även jag anser, att

den av lagrådet förordade systematiken innebär en förbättring, har jag låtit

vidtaga därav betingade ändringar i författningsförslaget.

I sakligt hänseende föreslår lagrådet främst den avvikelsen från det remitterade

förslaget, att reglerna beträffande distriktsindelningen för val av

elektorer uppmjukas så att större hänsyn skall kunna tagas till lokala förhållanden.

Även på denna punkt anser jag lagrådets förslag böra godtagas.

Jag vill emellertid understryka, att slopandet i lagtexten av den övre gränsen,

10 000 invånare, för sammanförande av församlingar till ett distrikt icke

innebär, att denna gräns i normala fall skulle överskridas. Jag utgår i stället

ifrån att antalet invånare i ett distrikt, bestående av två eller flera församlingar,

som regel — och i åtskilliga fall ej oväsentligt — kommer att understiga

10 000.

Lagrådets övriga erinringar äro i huvudsak av formell natur och torde

böra beaktas. I förslaget har därjämte vidtagits vissa smärre ändringar av

redaktionell natur.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden, att

Kungl. Maj :t måtte genom skrivelse till kyrkomötet

begära kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt

§ 87 mom. 2 regeringsformen för sin del godkänner det

ändrade förslaget till förordning angående allmänt kyrkomöte.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall

och förordnar, att till kyrkomötet skall avlåtas skri

velse av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg r)nhl;n.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

Nr 23.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Maj.ts

skrivelse med förslag till förordning angående allmänt

kyrkomöte (kyrkomötesförordning) m. m.

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 29 oktober 1948, nr 4, har Eders Kungl.

Maj :t, under åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, begärt kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt

§ 87 mom. 2 regeringsformen för sin del godkände vid skrivelsen fogat

förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).

I samband med skrivelsen har kyrkomötet till behandling förehaft fem

med anledning av densamma väckta motioner.

Kyrkolagsutskottet har i ärendet avgivit betänkande, nr 19, varav tryckt

exemplar här bifogas.

Vid betänkandet finns fogad en av herr Staxäng avgiven reservation.

Under åberopande av nämnda betänkande och, såvitt angår 7 § 1 mom.

i förordningsförslaget, den av herr Staxäng avgivna reservationen, får kyrkomötet

i underdånighet

dels, med förklarande att det vid Eders Kungl. Maj :ts förevarande skrivelse

fogade förslaget till kyrkomötesförordning icke kunnat i oförändrat

skick antagas, anmäla, att kyrkomötet för sin del antagit det förslag till

förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning), som av

utskottet i betänkandet framlagts, dock med den ändringen, att 7 § 1 mom.

erhållit den i omförmälda reservation förordade lydelsen,

dels ock anhålla om utredning angående sättet för granskningen av valda

ombuds vid kyrkomötet fullmakter.

Stockholm den 7 december 1948.

Underdånigst.

ERLING EIDEM.

G. H. Berggren.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

105

Nr 19.

Kyrkolagsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

skrivelse med förslag till förordning angående allmänt

kyrkomöte (kyrkomötesförordning) m. m.

I en den 29 oktober 1948 dagtecknad, till kyrkolagsutskottets handläggning

hänskjuten skrivelse, nr 4, har Kungl. Maj :t, under åberopande av skrivelsen

bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, begärt kyrkomötets

förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen för

sin del godkänner vid skrivelsen fogat förslag till förordning angående allmänt

kyrkomöte (kyrkomötesförordning).

Vidare hava till utskottets handläggning hänskjutits följande i anledning

av skrivelsen väckta motioner, nämligen

motion, nr 18, av herr Turen med hemställan, att kyrkomötet måtte i

samband med sitt underdåniga yttrande över Kungl. Maj :ts förslag till ny

kyrkomötesförordning hemställa, att i förordningen måtte inflyta en föreskrift

av innehåll, att lekmannaombud skall hava ådagalagt nit och insikt

i det kyrkliga församlingslivet;

motion, nr 19, av herr Turén med hemställan, att kyrkomötet måtte

dels låta utarbeta förslag till valförfarande vid val av lekmannaombud till

kyrkomötet i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen angivna riktlinjer

(direkta val),

dels ock i samband med underdånigt yttrande över Kungl. Maj :ts förslag

till ny kyrkomötesförordning anmäla, att kyrkomötet för sin del godkänt

nyssnämnda förslag till valförfarande;

motion, nr 20, av herr Sundberg med hemställan, att kyrkomötet måtte

för sin del besluta sådana ändringar i förslaget till kyrkomötesförordning,

att pariteten mellan prästerliga ombud och lekmannaombud bevaras samt

att det nuvarande valsättet bibehålies med den jämkning av antalet elektorer,

som må föranledas av ett hänsynstagande till församlingarnas olika

invånarantal;

motion, nr 21, av herrar Björkander och Kahlström med hemställan, att

kyrkomötet vid behandling av Kungl. Maj :ts skrivelse ville föreslå, att Visby

stift skall utse två lekmannaombud; samt

motion, nr 42, av herr Gicrtz m. fl. med hemställan, att kyrkomötet ville

företaga sådan ändring av det i Kungl. Maj:ts skrivelse framlagda förslaget,

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

att valen av lekmannaombud (resp. av elektorer för utseende av sådana ombud)

konnna att förrättas av lekmännen i pastoratets eller församlingens

kyrkoråd och icke av kyrkofullmäktige.

Beträffande motiveringen till det av Kungl. Maj :t framlagda lagförslaget

hänvisar utskottet till ovan berörda, skrivelsen bilagda protokoll. Angående

motiveringen till motionerna hänvisas till innehållet i desamma.

I. Lagförslagets huvudsakliga innehåll.

Förslaget innefattar ändringar beträffande kyrkomötets sammansättning,

villkoren för valbarhet (behörighet) till ombud vid kyrkomöte, sättet för

utseende av prästerliga ombud och lekmannaombud samt formerna för

kyrkomötets arbete.

1. Kyrkomötets sammansättning. Antalet prästerliga ombud utökas från

30 till 42 och antalet lekmannaombud från 30 till 56.

Av de prästerliga ombuden äro liksom nu biskoparna i stiften självskrivna.

Vidare skola liksom nu de teologiska fakulteterna vid universiteten utse ombud,

2 från vardera fakulteten, ökningen av antalet ombud hänför sig till

den kategori, som utses genom val inom stiften.

2. Valbarhets (behörighets) villkoren.

Ej må någon, som icke tillhör svenska kyrkan eller eljest saknar rösträtt

å kyrkostämma eller som är i konkurstillstånd, vara kyrkans ombud vid

kyrkomöte.

Den, som icke äger utöva prästämbetet, må ej väljas till prästerligt ombud.

Ej heller må den, som äger utöva detta ämbete, vara lekmannaombud.

3. Sättet för utseende av de prästerliga ombuden. För vart och ett av

stiften utom Visby stift utses två och för sistnämnda stift ett ombud. Rätt

att deltaga i valen tillkommer liksom nu envar inom stiftet kyrkoskriven

prästman, som äger utöva prästämbetet. Valet skall ske med slutna sedlar,

och valsedel må ej upptaga flera namn än det antal ombud och suppleanter,

som skola väljas. Röstvärdet för å valsedel upptaget namn bestämmes efter

en sjunkande skala, beroende på namnets placering. Röstvärdet för första

namnet är 1, för andra namnet */„ för tredje namnet y, o. s. v. Valda till

ombud äro, om ett ombud skall väljas, den som erhållit högsta rösttalet

och, om två ombud skola väljas, de som erhållit högsta och näst högsta

rösttalen. Valda till suppleanter äro, om en suppleant skall väljas, den som

erhållit näst högsta rösttalet och, om två suppleanter skola väljas, de som

näst efter de till ombud valda erhållit högsta rösttalen.

4. Sättet för utseende av lekmannaombud.

Vid val av lekmannaombud bildar varje stift en valkrets. Lunds

stift utgör dock två valkretsar.

Inom Visby stift väljes ett ombud och inom envar av de övriga valkretsarna

det antal, som Konungen bestämmer.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

107

Ombuden utses liksom nu av elektorer inför en av domkapitlet förordnad

valförrättare. Möjlighet beredes till proportionella val.

För val av elektorer indelas valkretsarna i valdistrikt på sätt Kungl.

Maj :t bestämmer. Indelningen skall ske sålunda, att församlingarna var för

sig eller två eller flera församlingar tillsammans bilda ett distrikt i anslutning,

såvitt det lämpligen kan ske, till den gällande pastoratsindelningen

samt att, om särskilda skäl ej föranleda annat, invånarantalet i varje distrikt

överstiger 5 000. Icke territoriell församling bildar ett distrikt för sig.

För varje påbörjat 5 000-tal invånare i distriktet utses en elektor. Består

distrikt av en församling, väljas elektorerna av kyrkofullmäktige eller, där

sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen. I distrikt, som består av

två eller flera församlingar, väljas elektorerna av särskilda delegerade utsedda

församlingsvis. Antalet delegerade för varje församling är beroende av

dess folkmängd. Val av såväl elektorer som delegerade kan ske proportionellt.

5. Formerna för kyrkomötets arbete. Kyrkomöte hålles fortfarande vart

femte år, såvida ej Kungl. Maj :t finner skäl sammankalla mötet oftare.

Sammanträdestiden utsträckes från 30 till 35 dagar. De konstitutiva reglerna

om utskottsorganisationen, vilka nu finnas i den av kyrkomötet antagna

arbetsordningen, överflyttas till kyrkomötesförordningen. Kyrkomötet äger

inom sig utse en utredningsnämnd, bestående av sju ledamöter, med uppgift

att till nästföljande kyrkomöte bereda och avgiva yttranden och förslag

i sådana ärenden, som mötet i anledning av väckta motioner överlämnat till

nämnden. I utskotten och nämnden skola de prästerliga ombuden och lekmannaombuden

vara representerade i proportionen 3:4. Val av ledamöter

i utskott och nämnden kan ske proportionellt. Omröstning inom kyrkomötet

skall ske öppet.

II. Lagförslagets systematiska uppställning och vissa detaljfrågor.

Innan utskottet övergår till behandlingen av huvudfrågorna, synes det

lämpligt att något beröra den systematik, på vilken lagförslaget bygger. I

samband därmed skola även vissa detalj spörsmål, som icke hava direkt samband

med huvudfrågorna, beröras.

I 1 § har den grundläggande principen, att kyrkomötet är ett organ för

svenska kyrkan, kommit till uttryck. Där angivas ock kyrkomötets befogenheter.

Härutinnan har någon ändring i sak icke föreslagits. Erfarenheten

har visat, att svårlösta kompetensfrågor kunna uppkomma på detta område.

Då frågan om kyrkomötets befogenheter är av viss betydelse för ställningstagandet

till de nu framlagda förslagen, hade en utredning i ämnet varit

önskvärd. Å andra sidan inser utskottet till fullo, att denna fråga har andra

aspekter och att frågan därför måste upptagas i ett vidare sammanhang.

Ehuru således anledning saknas att här beröra kompetensfrågan, anser sig

emellertid utskottet böra som sin uppfattning tillkännagiva, att lagstiftning
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

en om församlingsstyrelse — såsom i åtskilliga och väsentliga hänseenden

berörande svenska kyrkans verksamhet — är av sådan beskaffenhet, att

kyrkomötets yttrande bör inhämtas, då fråga är om vidtagande av mera

ingripande ändring i densamma.

2 § innehåller de konstitutiva reglerna om kyrkomötets sammansättning,

och i 3 § hava sammanförts reglerna om behörighet att vara kyrkans ombud

vid kyrkomöte. Frågan, huruvida förevarande behörighetsvillkor tillika

äro valbarhetsvillkor, har icke berörts. Utskottet förutsätter emellertid, att

så är fallet.

Under 4 § har införts bestämmelse om rätt för cheferna för justitie- och

ecklesiastikdepartementen att deltaga i kyrkomötets överläggningar. Det

kan ifrågasättas, huruvida denna bestämmelse, såsom hänförande sig till förhållandena

efter kyrkomötets konstituerande, lämpligen bör intagas här,

före reglerna om val av ombud. En placering efter § It synes kunna övervägas.

Utskottet vill emellertid ej föreslå någon ändring i detta hänseende.

Däremot synes erforderligt att i korthet beröra den situation som uppkommer,

därest Kungl. Maj :t med stöd av § 5 regeringsformen förordnat statsråd

att i departementschefs ställe föredraga vissa ärenden. En restriktiv

tolkning av 4 § leder onekligen till att statsråd, som förordnats att föredraga

kyrkliga ärenden, ej äger deltaga i överläggningarna. Detta torde dock

näppeligen vara avsikten. Utskottet förutsätter därför, att paragrafen skall

tolkas extensivt och således täcka angivna fall.

Reglerna om val av ombud vid kyrkomötet och vad därmed sammanhänger

återfinnas i 5—10 §§.

De återstående paragraferna, 11—19 §§, avse formerna för kyrkomötets

arbete, sammanträdestid m. in.

Utskottet har vid granskningen av lagtexten funnit, att den använda

systematiken innebär ett betydande framsteg i jämförelse med gällande

kyrkomötesförordning. Underrubriker hade måhända varit önskvärda, men

utskottet har ej något yrkande på denna punkt. Utskottet vill därför förorda

den i förslaget använda systematiken.

Lagförslaget innehåller åtskilliga bestämmelser om kyrkomötets utskottsorganisation

in. in. Motsvarande bestämmelser finnas för närvarande i

kyrkomötets arbetsordning, antagen av mötet ensamt. Gränsdragningen

mellan ämnen av beskaffenhet att böra regleras i kyrkomötesförordningen

respektive arbetsordningen är —såsom ock föredragande departementschefen

framhållit — förenad med åtskilliga svårigheter. Mot det sätt, varpå frågan

lösts i lagförslaget, har utskottet intet att erinra. Av nämnda anförande

framgår emellertid, att denna lösning icke är att betrakta såsom definitiv

såtillvida, att arbetsordningen kunde innehålla bestämmelser, vilka principiellt

borde intagas i kyrkomötesförordningen. Å andra sidan framgår av

lydelsen av 19 § i förslaget, att kyrkomötet äger i arbetsordningen intaga

föreskrifter angående mötets arbetsformer, som ej äro reglerade i förslaget

till kyrkomötesförordning. Utskottet utgår därför ifrån, att kyrkomötet —

trots att .gränsdragningsfrågan ej är definitivt löst — i arbetsordningen kan

intaga alla erforderliga bestämmelser angående arbetsformerna.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

I detta sammanhang vill utskottet även beröra en annan fråga angående

förhållandet mellan kyrkomötesförordningen och arbetsordningen. I arbetsordningen

finnas under §§ 1—3 detaljerade bestämmelser om granskning

av de valda ombudens fullmakter. Erfarenheten har visat, att dessa ej sällan

varit behäftade med brister i formellt hänseende. Granskningen fördröjer

ock kyrkomötets arbete. Vid den översyn, som utskottet på sätt framgår av

betänkande nr 20 verkställt, ha därför övervägts möjligheterna att rationalisera

fullmakt sgranskningen. En naturlig utgångspunkt har därvid varit

att söka skapa en ordning, motsvarande den som gäller beträffande riksdagen.

Enligt riksdagsordningen § 32 företages inför chefen för det departement,

vartill justitieärendena höra, eller den Konungen i hans ställe förordnar, i närvaro

av tre hland de av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken och tre bland

fullmäktige i riksgäldskontoret granskning av de till departementet (jfr riksdagsordningen

§§ 10 och 20) inkomna, för riksdagens ledamöter utfärdade

fullmakter. Denna granskning har till ändamål att undersöka, huruvida

fullmakterna blivit i föreskriven form utfärdade. Resultatet av granskningen

anmäles vid vardera kammarens första sammanträde (jfr ordningsstadgan

för kamrarna § 2), varvid det tillkommer kammaren att pröva behörigheten

till riksdagsmannakallets utövande såväl för sådana personer, vilkas

fullmakter ej blivit (vid granskningen) godkända, som ock för dem, emot

vilka eljest till följd av grundlag anmärkning förekommer.

Denna förberedande granskning är tidsbesparande för riksdagen och underlättar

dess arbete. Med hänsyn till den korta tid kyrkomötet sammanträder

har därför utskottet kommit till den uppfattningen, att en motsvarighet

till sagda anordning borde införas för kyrkomötets vidkommande.

Sedan fullmakterna av domkapitlen insänts till justitiedepartementet, eventuellt

ecklesiastikdepartementet, skulle granskningen lämpligen kunna företagas

inför samma statsråd, som förordnats att utföra granskning av riksdagsfullmakter,

i närvaro av två av Kungl. Maj :t tillkallade självskrivna

ledamöter i kyrkomötet. Bestämmelser av antytt innehåll torde emellertid

icke vara av beskaffenhet att kunna intagas i arbetsordningen utan böra

inflyta i kyrkomötesförordningen. Utskottet anser en utredning i ämnet

önskvärd, varom skrivelse bör avlåtas till Kungl. Maj :t.

III. Kyrkomötets sammansättning.

Kyrkomötet har alltsedan tillkomsten av 1863 års kyrkomötesförordning

bestått av lika många prästerliga ombud som lekmannaombud. Det totala

antalet ombud har vidare, ehuru icke direkt angivet i förordningen, utgjort

60. Den lika proportionen har visserligen länge ansetts såsom något för

kyrkomötet konstitutivt, men av förarbetena till förordningen (lagutskottets

betänkande nr 31 vid 1862—63 års riksdag; jfr expeditionsutskottets

vid 1856—58 års riksdag förslag till underdånig skrivelse nr 257) framgår

klart, att avvägningen av proportionen mellan prästerliga ombud och lek
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

mannaombud bedömts från lämplighetssynpunkter. Med utgångspunkt härifrån

hava såväl riksdagen och de sakkunniga som föredragande departementschefen

kommit till det resultatet, att en förskjutning av proportionen

vore motiverad i syfte att få en vidgad lekmannarepresentation i kyrkomötet.

I vad rör prästerskapets privilegier, är kyrkomötet att betrakta såsom det

forna prästeståndets efterträdare (jfr regeringsformen § 114), och utskottet

vill i detta sammanhang understryka, att kyrkomötet alltjämt äger en

betydelsefull uppgift såsom vårdare av dessa privilegier, vilka fortfarande

äro på väsentliga punkter gällande.

Kyrkomötet är dock framför allt en representation för svenska kyrkan

med alla dess mångskiftande uppgifter. Detta framgår icke blott av det i

statsrådsprotokollet för den 15 oktober 1948 återgivna yttrandet av lagutskottet

vid 1862—63 års riksdag utan även därav, att frågan om en lagstiftning

angående kyrkomöte behandlades redan av 1858 års riksdag, d. v. s.

Ilera år innan frågan om avskaffandet av ståndsrepresentationen var aktuell.

Att någon kyrkomötesförordning ej då kom till stånd berodde, såsom framgår

av kungl. propositionen nr 33 till 1862—63 års riksdag, huvudsakligen

därpå, att det av riksdagen antagna lagförslaget var behäftat med vissa

formella brister. Enligt kyrkolagsutskottets uppfattning kan därför den omständigheten,

att kyrkomötet tillika har att bevaka prästerskapets i 1723 års

privilegier tillförsäkrade rättigheter, ej medföra att den lika proportionen

mellan prästerliga ombud och lekmannaombud en gång för alla är fastlåst,

så länge nämnda privilegier bestå. Frågan om kyrkomötets sammansättning

måste i stället bedömas med utgångspunkt från vad som bäst gagnar svenska

kyrkan.

Utskottet delar till fullo den samstämmiga uppfattning, som såväl riksdagen

och de sakkunniga som Kungl. Maj :t hävdat i fråga om behovet av

vidgad lekmannarepresentation i kyrkomötet. I likhet med Kungl. Maj:t

anser vidare utskottet, att detta syfte ej lämpligen kan uppnås utan att

proportionen mellan prästerliga ombud och lekmannaombud ändras. Utskottet

kan därför ej dela de synpunkter, som i förevarande avseende anförts

i motionen nr 20.

Den föreslagna proportionen 3:4 synes enligt utskottet väl avvägd; och

de skäl, som föranlett Kungl. Maj :t att stanna vid ett ledamotsantal av (42

-f 56 =) 98 har utskottet i allt väsentligt funnit bärande. Förslaget innebär

emellertid, att för Visby stift, med hänsyn till dess ringa folkmängd, skulle

utses allenast ett lekmannaombud, vilket omöjliggör proportionellt val, medan

antalet lekmannaombud för övriga stift skulle uppgå till minst 3 och

högst 8, beroende på stiftets storlek. Syftena med utökningen av lekmannarepresentationen

skulle därför icke bliva tillgodosedda för Visby stifts

vidkommande. Utskottet har funnit detta beklagligt och har därför övervägt

möjligheterna att tillgodose de av representanter för stiftet i motionen nr 21

framförda berättigade kraven. Därvid har utskottet även uppmärksammat,

att antalet prästerliga ombud från Lunds stift, inom vilket antalet präster

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

den 1 januari 194G enlig sakkunnigbetänkandet uppgick till 473, skulle utgöra

två, medan övriga stift — frånsett Visby stift — oaktat antal präster

enligt betänkandet utgör lägst 214 och högst 360, likaledes skulle få utse

två ombud. En utökning av antalet valda prästerliga ombud från Lunds

stift till tre synes därför vara av förhållandena motiverad. Utökas samtidigt

antalet lekmannaombud från Visby stift med ett ombud, skulle relationen

43:57 uppnås och det totala antalet ombud vid kyrkomötet uppgå

till jämnt 100. Att den exakta proportionen 3: 4 därigenom ej uppnås, synes

— med hänsyn till att proportionen 3: 4 är resultatet av en ren lämplighetsbedömning

och något hinder ej möter att ändock tillämpa densamma vid

bestämmandet av fördelningen av platserna i kyrkomötets utskott —• ej

böra tillmätas någon betydelse. Utskottet vill därför föreslå, att antalet ombud

utökas till 100 på sätt ovan förordats.

IV. Valbarhetsvillkoren.

Enligt förslaget kan den som icke tillhör svenska kyrkan eller eljest

saknar rösträtt å kyrkostämma eller som är i konkurstillstånd icke vara

ombud vid kyrkomöte. Bestämmelserna om rösträtt å kyrkostämma finnas

i 9 § lagen om församlingsstyrelse. Sådan rösträtt tillkommer den som

äger utöva rösträtt å kommunalstämma (respektive å allmän rådstuga) —

d. v. s. envar inom kommunen mantalsskriven man eller kvinna som är

svensk undersåte, uppnått tjugoett års ålder och ej är omyndigförklarad —

och ej är främmande trosbekännare eller anmält sitt utträde ur svenska

kyrkan. Såsom framgår av vad anförts under II har utskottet förutsatt, att

dessa behörighetsvillkor tillika äro valbarhetsvillkor.

Nu berörda behörighetsvillkor, mot vilka utskottet intet har att erinra,

avse såväl prästerliga ombud som lekmannaombud. För att kunna vara

prästerligt ombud skulle därutöver allenast fordras behörighet att utöva

prästämbetet, medan det för lekmannaombuden speciella behörighetsvillkoret

angivits negativt: den som äger utöva prästämbetet, kan ej vara lekmannaombud.

Angivna för enbart prästerligt ombud stipulerade behörighetsvillkor innebär

en avsevärd utvidgning av kretsen av de personer, som kunna ifrågakomma

såsom prästerliga ombud, och överensstämmer helt med det beslut,

som 1926 års kyrkomöte fattat i ämnet. Det är därför med tillfredsställelse

som utskottet kan konstatera, att detta önskemål nu är på väg att förverkligas.

De skäl, som föredragande departementschefen åberopat till stöd för

stadgandet att präst — till skillnad från vad som nu gäller — ej är valbar

till lekmannaombud, har vidare utskottet funnit bärande.

I motionen nr 18 har ifrågasatts, att i förslaget måtte — efter förebild

av 2 § 1 mom. lagen om domkapitel —- intagas en föreskrift av innehåll,

att lekmannaombud skall hava ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga för
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

samlingslivet. Syftet härmed skulle i huvudsak vara att åstadkomma en

garanti mot att kyrkomötet tillfördes ombud, som »sakna känsla för eller

t. o. in. äro avogt inställda mot den kristna religionen eller som ogilla

kyrkan såsom samhällsinstitution». Motivet för en sådan bestämmelse har

angivits vara, att en utökad lekmannarepresentation skulle kunna åstadkomma

en förskjutning i uppfattningen av lekmannaombudens ställning

därhän, att det ej kräves av dem, att de skola vara kyrkans tillskyndare.

Utskottet vill till en början framhålla, att det långt ifrån är givet att

införandet av ifrågavarande behörighetsvillkor skulle innebära den garanti

motionären åsyftat. Något fall, då ifrågavarande bestämmelse i domkapitelslagen

visat sig hava betydelse för att hindra val av till kyrkan fientligt

inställda personer, har veterligen icke förekommit. Beträffande val av ombud

till kyrkomötet skulle emellertid frågan onekligen få större räckvidd.

För att bedöma förslagets värde hänvisas man närmast till den erfarenhet

som vunnits och den praxis som utbildats i fråga om tillämpningen av den

likartade bestämmelse i 44 § lagen om församlingsstyrelse, enligt vilken

endast den är valbar till ledamot i kyrkoråd, som »kan anses vilja främja

församlingslivet».

Innebörden av sistnämnda uttryck belyses av uttalanden i propositionen

nr 100 till 1930 års riksdag med förslag till lag om församlingsstyrelse och

av riksdagen vid behandlingen av lagförslaget. I propositionen lämnas å

s. 141 ff. en redogörelse för tolkningen av motsvarande valbarhetsvillkor

i 1862 års kyrkostämmoförordning: »för gudsfruktan och nit kända män

och kvinnor». Redogörelsen giver vid handen, att bestämmelsen i rättspraxis

uppfattats allenast såsom en anvisning, vilken utan påföljd kunnat

åsidosättas (jfr Regeringsrättens årsbok 1929 ref. 6 och 75). I syfte att

åstadkomnia en ändring i detta enligt föredragande departementschefens

uppfattning ej tillfredsställande förhållande föreslogs i propositionen att

såsom .behörighetsvillkor för ledamot i kyrkoråd borde uppställas att han

»visat intresse att främja det kyrkliga församlingslivet». Till stöd härför

anförde departementschefen — efter att ha redogjort för ifrågavarande

rättspraxis — följande:

Att personer, som öppet förklara sig vara motståndare till kyrkan och

kyrklig ordning över huvud, kunna väljas till ledamöter i församlingarnas

verkställande organ är i princip oriktigt och kan komma att verka förödande

på församlingslivet. Det synes mig nödvändigt, att för behörighet, varom

nu är fråga, uppställas sådana villkor att därifrån uteslutas personer,

vilka uppenbarligen äro direkt fientliga mot religionen och kyrkan. Emellertid

torde man ej kunna stanna härvid. Kyrkorådet skall enligt föreliggande

förslag bland annat i avseende på religionens och sedernas vård vaka

över efterlevnaden av därom gällande författningar. För att rådet skall

kunna rätt fylla denna sin uppgift, torde det vara nödvändigt, att dess ledamöter

icke blott icke äro fiender till kyrkan utan även, att de hava ett levande

intresse att främja dess syften. Med hänsyn härtill anser jag, att

såsom behörighetsvillkor för ledamot i kyrkoråd bör uppställas, att han

visat intresse att främja det kyrkliga församlingslivet. Att härutöver fordra,

att han blivit inom kyrkan konfirmerad, finner jag icke påkallat. Ett

sådant krav skulle kunna från kyrkorådet utesluta personer med verkligt

intresse för församlingens angelägenheter.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kimgl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

Utan angivande av skäl avvisade emellertid riksdagen detta valbarhetsvillkor

men ansåg likvisst att något villkor borde uppställas och antog den

nu gällande lydelsen av 44 § lagen om församlingsstyrelse.

Ehuru endast få rättsfall finnas på området — såvitt utskottet kunnat

finna har regeringsrätten endast vid ett tillfälle (se Regeringsrättens årsbok

1932 ref. 68) tagit ställning till frågan — synes dock klart, att behörighetsvillkoret

icke ens lämnar den garanti, som uppnåddes genom motsvarande

villkor i 1862 års kyrkostämmoförordning. Bestämmelsen i fråga

torde i än högre grad än motsvarande bestämmelse i kyrkostämmoförordningen

vara att fatta allenast såsom en anvisning, som utan påföljd kan

åsidosättas.

Införandet i kvrkomötesförordningen av en bestämmelse med angivet

eller likartat innehåll kan därför på sin höjd fylla den funktionen, att elektorsförsamlingen

skulle draga sig för att välja en person, som ådagalagt

en klart negativ inställning till kyrkan och hennes verksamhet. Denna

effekt torde emellertid med hänsyn till stadgandet i förordningens 1 § —

innebärande att varje kyrkomötesrepresentant är ombud för svenska kyrkan

— uppnås även om något valbarhetsvillkor av förevarande slag ej intages

i förordningen. På grund härav och då införandet av ett mera kvalificerat

personligt behörighetsvillkor näppeligen torde kunna komma i fråga,

har utskottet kommit till uppfattningen, att motionen icke bör föranleda

någon kyrkomötets åtgärd.

Mot de i lagförslaget intagna villkoren för valbarhet till elektor, ersättare

för sådan och delegerad har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet har alltså på alla punkter ansett sig böra förorda det av Kungl.

Maj :t framlagda förslaget i vad rör såväl behörigheten att vara kyrkans

ombud vid kyrkomöte som ock de för elektorer och delegerade uppställda

valbarhetsvillkoren.

V. Sättet för utseende av prästerliga ombud.

Såväl genom utökningen av antalet prästerliga omhud, som skola väljas,

som genom de ändrade valbarhetsvillkoren, innebärande att för valbarhet till

sådant ombud endast kräves behörighet att utöva prästämbetet, har basen

för den prästerliga representationen väsentligt vidgats. Möjligheter beredas

ej blott för skilda åsiktsgrupper utan även för präster i olika tjänsteställningar

att bliva representerade i kyrkomötet. Det är därför en mycket viktig

uppgift att sörja för att valsystemet så utformas att angivna möjligheter

kunna utnyttjas. De svårigheter av lagteknisk art som här förelegat

— väsentligen betingade av att val av prästerliga ombud av olika skäl

ej kan försiggå vid en gemensam sammankomst med stiftets präster — hava

i förslaget lösts på ett lyckligt sätt. Utskottet vill därför oreserverat förorda

förslaget i denna del.

8 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 samt. Nr 13.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).

VI. Sättet för utseende av lekmannaombud.

Frågan om sättet för utseende av lekmannaombud är utan tvivel av central

betydelse. Frågan har också visat sig vara i hög grad svårlöst. Den hittillsvarande

ordningen, enligt vilken varje församlings å kyrkostämma röstberättigade

lekmän äga att vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande

utse en elektor, som sedan har att tillsammans med valdistriktets övriga

elektorer utse lekmannaombud, har allmänt erkänts som föråldrad och

föga ändamålsenlig. Då sammanträdena för val av elektorer ofta blivit mycket

svagt besökta, har kyrkomötet icke fått den önskvärda förankringen i

lekmannavärlden och därför ej med tillbörlig auktoritet kunnat föra dennas

talan. Oberoende av invånarantalet hava vidare församlingarna haft samma

inflytande på valet. Slutligen har det indirekta valförfarandet givit anledning

till kritik.

För de tidigare förslag, som framkommit till frågans lösning, redogöres

i Kungl. Maj :ts skrivelse, s. 19 o. f. Av de där angivna tre tänkbara vägarna

(införande av en synodal organisation, övergång till direkta val och effektivisering

av den indirekta valmetoden) har såväl i sakkunnigbetänkandet som

i biskop Hultgrens promemoria endast den sista befunnits framkomlig. Det

är också denna som i Kungl. Maj :ts förslag kommit till användning.

Utskottet har undersökt de olika möjligheterna att lösa förevarande fråga.

Uppmärksamhet har även ägnats den direkta valmetoden, behandlad i sakkunnigbetänkandet

å s. 93—95 och aktualiserad genom motionen nr 19 av

herr Turén, vari hemställes att kyrkomötet måtte låta utarbeta förslag till

direkt valförfarande enligt vissa i motionen angivna av de sakkunniga ej

berörda riktlinjer men likartade med dem, som skisserats i domkapitlets i

Västerås å s. 35 i Kungl. Maj :ts skrivelse omnämnda yttrande. Det har

uppenbarligen icke varit för utskottet möjligt att såsom motionären påyrkat

utforma dessa riktlinjer till ett lagförslag. Utskottet har emellertid blivit

övertygat om att den angivna vägen icke är framkomlig och har därför liksom

de sakkunniga och Kungl. Maj :t stannat för det tredje alternativet:

en effektivisering av den indirekta valmetoden. Utskottet kan sålunda icke

tillstyrka förevarande motion.

Den av Kungl. Maj :t föreslagna valmetoden har närmare motiverats av

departementschefen (s. 35—43). Här diskuteras såväl de sakkunnigas

som biskop Hultgrens förslag. Enligt det sistnämnda, som erkännes innebära

betydande fördelar, skulle varje pastorat utse en elektor för varje påbörjat

5 000-tal av folkmängden. Valet skulle förrättas av kyrkofullmäktige,

där sådana finnas, i andra fall av kyrkorådet. I två- eller flerförsamlingspastorat

skulle elektorer utses av särskilda delegerade, valda av kyrkofullmäktige

eller, där sådana icke finnas, av kyrkorådet. Departementschefen

har icke heller ansett denna metod tillfredsställande och har därvid tagit

hänsyn särskilt till den kritik, som framställts av Svenska stadsförbundets

styrelse och av statistiska centralbyrån. Mot användandet av kyrkorådet som

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

valkorporation anföres, att detta »ej är församlingens beslutande organ utan

endast dess förvaltningsorgan». Kyrkomötet betecknas som en folkrepresentation,

och endast en sådan anordning anses kunna godtagas, som -— enligt

statistiska centralbyråns yttrande — »på ett tillfredsställande sätt represen’

terar stiftets olika församlingar». Problemets svårighet karakteriseras i

anslutning till Svenska stadsförbundets styrelses yttrande sålunda, att det

gäller att finna en formel för val av en till numerären starkt begränsad riksrepresentation

på basis av de synnerligen heterogena enheter, som kyrkoförsamlingarna

utgöra. I anslutning till dessa synpunkter motiveras den indelning

i distrikt och den starkt progressiva valordning, som fått sin utformning

i Kungl. Maj :ts förslag.

Andra metoder för utseende av lekmannaombud förordas dels av herr

Sundberg i motionen nr 20, vari yrkas att det nuvarande valsättet bibehålles

med den jämkning av antalet elektorer, som kunde föranledas av ett

hänsynstagande till församlingarnas olika invånarantal, dels i motionen

nr 42, av herr Giertz in. fl., som utmynnar i yrkandet att kyrkomötet ville

företaga sådan ändring av det framlagda förslaget, att valen av lekmannaombud

(resp. av elektorer för utseende av sådana ombud) komme att förrättas

av lekmännen i pastoratets eller församlingens kyrkoråd och icke av

kyrkofullmäktige. Detta motiverades därmed, att kyrkomötet framför allt

har att representera »den svenska kyrkan, hennes tro och hennes verksamhet»,

och att kyrkomötet skulle riskera att mista denna karaktär, om valen

av lekmannaombud ytterst skulle bero på de ofta efter politiska grunder

sammansatta kyrkofullmäktigekorporationerna.

Under behandlingen i utskottet har med styrka framhållits, att kyrkomötet

icke är att betrakta som en folkrepresentation i vanlig mening. Det

består av ombud för svenska kyrkan, och denna är till sitt väsen icke främst

ett visst antal individer, utan en levande andlig storhet, som tagit gestalt

i de församlingar, som växt fram kring sockenkyrkorna och som uppbyggas

genom ord och sakrament. Kyrkan äger bestånd framför allt i och genom

denna verksamhet. Dessa synpunkter, som kommit till uttryck särskilt

i motionen nr 42, finner utskottet vara av synnerlig vikt för frågans

bedömande. Det är uppenbart, att skälig hänsyn måste tagas jämväl till

den numeriska synpunkten, men denna måste på lämpligt sätt avvägas mot

kravet på att församlingarna snarare än individerna böra vara de primära

enheter, på vilka kyrkans representation uppbygges. I Kungl. Maj :ts förslag

har enligt utskottets mening de numeriska synpunkterna kommit att

i alltför hög grad dominera, framför allt genom distriktsindelningen och

den obegränsade progressionen i fråga om antalet elektorer.

Det har inom utskottet övervägts, om möjlighet skulle finnas att så gestalta

elektorsförsamlingen att den i huvudsak komme att sammanfalla

med den församling, som har att förrätta val av lekmannaledamot i domkapitel.

I sådant fall skulle väl bestämmelserna i lagen om domkapitel 4 §

inom. 2 behöva något revideras, men genom en senare justering av detta

moment skulle en i båda fallen fungerande lekmannarepresentation inom

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

stiftet kunna erhållas, vilket utan tvivel i flera avseenden vore värdefullt.

Härigenom skulle också de synpunkter, som anföras i motionen nr 42, bliva

beaktade. De principiella betänkligheter, som anförts mot att i någon form

bygga även kyrkomötesvalen på organisationen inom pastoraten, har utskottet

icke funnit ensamt avgörande. Men då det av den föregående utredningen

framgått, att det stöter på mycket stora tekniska svårigheter att

på ett fullt tillfredsställande sätt gestalta en sådan valorganisation och grunderna

för det i Kungl. Maj :ts skrivelse framlagda förslaget genom en sådan

ändring skulle avsevärt rubbas, har utskottet icke ansett sig kunna

förorda detta förslag.

De farhågor för en politisering av kyrkomötesvalen, som uttalas i motionen

nr 42, sakna enligt utskottets mening icke helt betydelse. Risken

ligger icke däri, att vissa samhällsgrupper skulle få ett avsevärt ökat inflytande

på kyrkomötets sammansättning — detta synes snarare vara att räkna

som en vinning — utan fastmer däri, att en för kyrkan främmande politisk

partigruppering skulle komma att inympas i dess organisation. Men denna

risk skulle avsevärt minskas, om valen av elektorer och delegerade regelbundet

förbereddes av kyrkoråden, i vilka de kyrkliga synpunkterna kunna

antagas komma att bliva beaktade. Det uttalas av departementschefen, att

dessa val kunna beredas av kyrkorådet. Utskottet finner det angeläget, att

det i lagen stadgas, att sådan beredning skall äga rum. Det är av betydelse

ej minst i de fall, där valet av elektorer eller delegerade skall ske på

kyrkostämma. Denna kan komma att bliva lika fåtaligt besökt som den nu

stadgade valsammankomsten, men olägenheten härav skulle väsentligen

motverkas genom kyrkorådets beredning av ärendet.

Betänkligheterna mot bestämmelserna i 7 § i Kungl. Maj :ts förslag grundas

jämväl därpå, att dessa skulle medföra, att landsförsamlingarnas inflytande

på kyrkans representation skulle i alltför hög grad minskas. Då

folkmängden i ett valdistrikt i varje fall skulle överstiga 5 000, bleve följden,

att sammanslagning av pastorat skulle ske i mycket stor omfattning. Då

därjämte den föreslagna obegränsade progressionen skulle tillföra de folkrika

stadspastoraten ett mycket stort antal elektorer, bleve i vissa fall —

alldeles särskilt i Stockholms stift — landsbygdspastoraten tillbakasatta på

ett sätt, som skulle stå i skarp strid med den ovan hävdade principen om

församlingarnas och den kyrkliga verksamhetens betydelse i den kyrkliga

organisationen. Det skulle därför utan tvivel vara önskvärt, att varje pastorat

finge utgöra ett eget valdistrikt. Men då detta måhända skulle innebära

ett alltför radikalt ingrepp i det framlagda förslaget, vill utskottet inskränka

sig till att föreslå, att minimigränsen för ett valdistrikt sättes till

3 000 i stället för till 5 000. Därjämte finner utskottet det vara av väsentlig

betydelse, att det antal elektorer, som kunna utses av en församling,

icke får överstiga 10. Detta innebär en inskränkning endast för pastorat

av en sådan storlek, att deras förekomst inom den nuvarande kyrkliga

organisationen måste betecknas som en anomali. Av liknande skäl bör antalet

delegerade, som kunna utses av en församling, begränsas. För att icke

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

delegeradeorganisationen skall bliva mer vidlyftig än nödigt, kan den övre

gränsen lämpligen sättas vid 9 delegerade, vilket antal inträder vid en folkmängd

av mer än 18 000 invånare. Även i det fåtal fall, då församlingar

med större folkmängd ingå i distrikt, torde denna starkare begränsning

icke innebära någon inskränkning i sådana församlingars möjlighet att i

tillbörlig utsträckning göra sitt inflytande gällande vid elektorsvalet.

Utskottet finner det också angeläget att den i 7 § 1 mom. uttalade principen,

att distriktsindelningen »såvitt det lämpligen kan ske» skall ansluta

sig till den gällande pastoratsindelningen, beaktas i största möjliga utsträckning.

Det har av flera myndigheter uttalats och jämväl av departementschefen

erkänts, att den föreslagna delegeradeinstitutionen har vissa nackdelar.

Detta har ock utskottet uppmärksammat. Själva valproceduren blir tung.

och valsystemets medelbara karaktär blir ännu mer framträdande. Utskottet

har dock ej ansett dessa olägenheter vara så stora, att det på denna

punkt velat föreslå någon förändring i förslaget. Det förtjänar att påpekas,

att den av utskottet påyrkade sänkningen av minimigränsen för valdistrikt

skulle avsevärt inskränka antalet av de fall, där elektorer måste utses av

delegerade, och utskottet finner häri ett ytterligare skäl för detta sitt yrkande.

Förekomsten av kyrkliga samfälligheter innebär en ytterligare komplikation,

som i förslaget beaktats. Utskottet har ej funnit anledning till någon

erinran på denna punkt men anser sig böra komplettera den översikt (s.

41 o. f.) som departementschefen lämnat angående de verkningar förslaget

kommer att få för de kyrkliga samfälligheterna. Enligt översikten skall en

församling, som har mer än 5 000 invånare och bildar ett pastorat, städse

för sig utse elektorer. Huruvida församlingen ingår i kyrklig samfällighet,

omfattande alla i lagen om församlingsstyrelse avsedda kyrkliga angelägenheter,

är här utan betydelse. Församlingar av denna typ äro exempelvis

de till Malmö stad hörande. Då dessa församlingar äro befriade från skyldighet

att hava kyrkofullmäktige, kommer val av elektorer att förrättas

å kyrkostämma. Så blir även fallet i Göteborg, men grunden härtill är den,

att församlingarna därstädes enligt lagen den 12 juni 1931 angående kyrkofullmäktige

och kyrkonämnd i Göteborg bilda en kyrklig samfällighet allenast

för vården av vissa kyrkliga angelägenheter. Den av lagrådet föreslagna

och i lagförslaget vidtagna modifieringen av det moment, som behandlar

samfälligheternas ställning (7 § 8 mom. i det för kyrkomötet framlagda lagförslaget),

synes vara betingad av behovet att i lagtexten få full klarhet i

förevarande frågor.

Det har således med hänsyn till de olikartade organisatoriska förhållandena

ej varit möjligt att i alla fall undvika kyrkostämmorna såsom valkorporation

vid val av elektorer. De av såväl de sakkunniga som departementschefen

påtalade olägenheterna med en sådan ordning torde emellertid ej

oväsentligt komma att minskas, därest såsom utskottet föreslagit valen skola

vara beredda av vederbörande församlings kyrkoråd.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

Efter att omsorgsfullt ha prövat de olika möjligheterna till en sådan förändring

av förslaget, att särskilt församlingsprincipen bättre skulle kunna

komma till uttryck, och jämväl beaktat de synnerliga svårigheter det medför

att i större utsträckning ersätta en av lagrådet prövad och av Kungl.

Maj :t föreslagen text med en annan, av kyrkomötet i detalj utformad lydelse,

har utskottet sålunda stannat för att allenast föreslå följande ändringar

i 7 §:

1 mom. Indelningen av valkretsarna i distrikt överflyttas från Konungen

till domkapitlet, som måste anses äga erforderlig kompetens för denna uppgift.

Talet 5 000 utbytes mot 3 000.

2 mom. Antalet elektorer maximeras på så sätt, att i intet distrikt må utses

mer än 10 elektorer. Vidare har en omformulering skett för att få en

logisk anknytning till den under 1 mom. föreslagna ändringen av grunderna

för distriktsindelningen.

i mom. Antalet delegerade begränsas till högst 9.

5 mom. I detta moment hava de av utskottet hävdade synpunkterna angående

obligatorisk beredning av val, som förrättas av kyrkofullmäktige

eller å kyrkostämma, kommit till uttryck.

Beträffande innebörden i övrigt av detta moment anser sig utskottet böra

erinra om att avfattningen av detsamma skett efter förslag av lagrådet.

Momentet ersätter de under § 7 mom. 6 och 10 i det till lagrådet remitterade

förslaget intagna bestämmelserna om proportionellt valsätt. I vilka

fall och på vad sätt val skall vara proportionellt, har således endast indirekt

kommit till uttryck. Detta gäller även val, som förrättas av delegerade. Med

hänsyn till önskvärdheten av lättfattliga bestämmelser på denna viktiga

punkt har utskottet övervägt, huruvida icke i momentet borde intagas en

uttrycklig bestämmelse i ämnet. På grund av de lagtekniska svårigheter,

som äro förenade härmed, har emellertid utskottet stannat vid att ej föreslå

någon ändring i förevarande hänseende.

VII. Formerna för kyrkomötets arbete.

Mot den föreslagna utsträckningen av sammanträdestidens längd från 30

till 35 dagar har utskottet intet att erinra men förutsätter, att frågan om

en ytterligare utsträckning upptages till förnyat övervägande i samband med

den prövning av frågan om tidsintervallen mellan kyrkomötena, som ställts

i utsikt. Förhållandena vid de senaste kyrkomötena och särskilt vid innevarande

möte hava otvetydigt givit vid handen, att en utsträckning

till exempelvis 40 dagar i och för sig är påkallad.

Vid granskningen av förslaget i vad rör kyrkomötets utskott har utskottet

övervägt, huruvida icke de uppgifter som åvila expeditionsutskottet — i analogi

med vad som gäller beträffande riksdagen — kunde överflyttas på vederbörande

utskott och mötets kansli. På grund av dessa utskotts stora arbetsbörda

har emellertid utskottet stannat vid att icke föreslå någon ändring

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

119

på denna punkt. Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran

mot den föreslagna utskottsorganisationen och vad därmed sammanhänger.

Vidare har utskottet undersökt möjligheterna att förrätta utskottsval med

acklamation efter en beredning av valen, likartade med den som föreslagits

i propositionen nr 244 till 1948 års riksdag angående vissa ändringar i regeringsformen

och riksdagsordningen; jfr §§ 50 och 75 i det av riksdagen såsom

vilande för vidare grundlagsenlig behandling antagna lagförslaget. Då

emellertid kyrkomötet saknar motsvarighet till den talmanskonferens, som

enligt propositionen skall bereda valen till riksdagens utskott, och förutsättningar

saknas för inrättandet av ett likartat organ inom kyrkomötet, har

utskottet nödgats övergiva tanken på utskottsval med acklamation. Utskottet

förordar därför den i lagförslaget genomförda regleringen av utskottsvalen.

Förslaget innehåller vidare bestämmelser om en kyrkomötets utredningsnämnd.

Utskottet vill understryka behovet av en sådan nämnd. Mot det sätt,

varpå nämndens verksamhet reglerats, har utskottet intet att erinra.

Jämväl övriga av Kungl. Maj :t föreslagna ändringar i kyrkomötesförordningen,

avseende kyrkomötets arbetsformer, anser utskottet sig böra tillstyrka.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att kyrkomötet, med förklarande att det vid Kungl.

Maj :ts förevarande skrivelse fogade förslaget till kyrkomötesförordning

icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte

i anledning av skrivelsen och motionen nr 21 för sin del antaga

följande

Förslag

till

Förordning

angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1 §• 1 §•

Till allmänt kyrkomöte sammanträda ombud för svenska kyrkan vart

femte år, å dag och ort som Konungen utsätter; Konungen dock obetaget att

mötet oftare sammankalla.

Kyrkomötet tillkommer att upptaga kyrkliga ärenden, som Konungen till

detsamma överlämnar eller varom fråga av någon dess ledamot väckes, så

ock ärenden, som av nästföregående kyrkomöte överlämnats till den i 14 §

omförmälda nämnden och vari denna avgivit betänkande. Mötet äger dock

ej att, utöver vad i grundlag är medgivet, annat eller mera besluta än underdåniga

utlåtanden samt föreställningar och önskningar att hos Konungen

anmälas.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2 §• 2 §.

Ledamöterna av kyrkomötet skola Kyrkomötet består av ett hundra

vara fyrtiotvå prästerliga ombud och ledamöter, nämligen fyrtiotre präsfemtiosex

lekmannaombud. terliga ombud och och femtiosju lek
mannaombud.

De prästerliga ombuden skola vara:

1) samtliga biskopar i stiften eller, där någon biskop har förfall, den

bland stiftets präster, som domkapitlet utser i hans ställe;

2) ombud för teologiska fakulteterna, nämligen två från vartdera av rikets

universitet, vilka ombud professorerna vid vardera fakulteten utse bland

sig på sätt de överenskomma; samt

3) två ombud för vart och ett av

stiften utom Visby stift och ett ombud

för sistnämnda stift, valda på

sätt i 5 § sägs.

3) tjugosex valda ombud för stiften,

nämligen tre för Lunds stift, ett

för Visby stift och två för vart och

ett av de övriga stiften.

Lekmannaombuden väljas i enlighet med bestämmelserna i 6—8 §§.

För de ovan under 3) nämnda prästerliga ombuden och för lekmannaombuden

skola, till samma antal och i samma ordning som stadgas beträffande

ombuden, utses suppleanter att, i händelse ombud avgå eller få förfall, inträda

i deras ställe.

3 §• 3 §.

Ej må någon, som icke tillhör svenska kyrkan eller eljest saknar rösträtt

å kyrkostämma eller som är i konkurstillstånd, vara kyrkans ombud vid

kyrkomöte.

Den, som icke äger utöva prästämbetet, må ej vara prästerligt ombud,

varom förmäles i 2 § under 3). Ej heller må den, som äger utöva detta ämbete,

vara lekmannaombud.

Vad i första och andra styckena beträffande ombud är stadgat, äge motsvarande

tillämpning i fråga om suppleant.

4 §• 4 §.

Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen må vid kyrkomöte

närvara och deltaga i överläggningarna, men i besluten endast om de äro

ombud vid mötet.

5 §• 5 §.

1 mom. Rätt att deltaga i val av prästerligt ombud, varom förmäles i 2 §

under 3), och suppleant för sådant ombud tillkommer envar inom stiftet

kyrkoskriven prästman, som äger utöva prästämbetet.

2 mom. Valet förrättas i den ordning, domkapitlet föreskriver, med iakttagande

av följande.

Valet skall ske med slutna sedlar. Valsedel må ej upptaga flera namn än

det antal ombud och suppleanter som skall väljas. Namnen skola å valsedel

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

uppföras i följd, det ena under det andra. Är något namn å valsedel överstruket,

eller framgår med avseende å något där förekommande namn ej

fullt otvetydigt, vem därmed åsyftas, eller upptager valsedel namn å någon

som ej är valbar, anses sådant namn såsom obefintligt. Finnas å valsedel

är medgivet anses det eller de sista

upptagna flera giltiga namn än som

övertaliga namnen såsom obefintliga.

Sammanräkning av de avgivna

rösterna sker inför domkapitlet. Varje

valsedel gäller såsom hel röst för

det första, såsom halv röst för

det andra, såsom tredjedels röst för

det tredje och såsom fjärdedels röst

för det fjärde å valsedeln upptagna

namnet.

Valda till ombud äro om ett ombud

skall väljas, den som erhållit

högsta rösttalet och, om två ombud

skola väljas, de som erhållit högsta

och näst högsta rösttalen.

Valda till suppleanter äro, om en

suppleant skall väljas, den som erhållit

näst högsta rösttalet och, om

två suppleanter skola väljas, de som

näst efter de till ombud valda erhållit

högsta rösttalen. Det rösttal,

suppleant uppnått, bestämmer ordningen

för hans inkallande.

Sammanräkning av de avgivna

rösterna sker inför domkapitlet. Varje

valsedel gäller såsom hel röst för

det första, såsom halv röst för det

andra, såsom tredjedels röst för det

tredje, såsom fjärdedels röst för det

fjärde, såsom femtedels röst för det

femte och såsom sjättedels röst för

det sjätte å valsedeln upptagna namnet.

Valda till ombud äro den eller de

som erhållit högsta rösttalen.

Valda till suppleanter äro den eller

de som näst efter den eller de

till ombud valda erhållit högsta rösttalen.

Det rösttal, suppleant uppnått,

bestämmer ordningen för hans inkallande.

Mellan lika rösttal skiljes genom lottning.

6 §. 6 §.

1 mom. Vid val av lekmannaombud bildar varje stift en valkrets. Lunds

stift utgör dock två valkretsar på sätt Konungen förordnar.

2 mom. Inom Visby stift väljes ett 2 mom. Inom varje valkrets väljes

ombud och inom envar av de övriga det antal ombud, minst två, som Kovalkretsarna

det antal, som Konung- nungen bestämmer.

en bestämmer.

3 mom. Lekmannaombuden och suppleanterna för dem väljas av elektorer,

utsedda på sätt i 7 § sägs.

7 §. 7 §•

I mom. För val av elektorer inde- 1 mom. För val av elektorer indelas

valkretsarna i distrikt på sätt las varje valkrets i distrikt på sätt

Konungen bestämmer. domkapitlet bestämmer.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Beträffande de territoriella församlingarna

skall indelningen ske sålunda,

att församlingarna var för sig eller

två eller flera tillsammans bilda

distrikt i anslutning, såvitt det lämpligen

kan ske, till den gällande pastoratsindelningen

samt att, om särskilda

skäl ej föranleda annat, invånarantalet

i varje distrikt överstiger

5 000.

Icke territoriell församling bildar ett distrikt för sig.

(Utskottets förslag.)

Beträffande de territoriella församlingarna

skall indelningen ske sålunda,

att församlingarna var för sig eller

två eller flera tillsammans bilda

distrikt i anslutning, såvitt det lämpligen

kan ske, till den gällande pastoratsindelningen

samt att, om särskilda

skäl ej föranleda annat, invånarantalet

i varje distrikt överstiger

3 000.

en

2 mom. I varje distrikt utses

elektor för varje påbörjat 5 000-tal

invånare i distriktet.

2 mom. I varje distrikt utses en

elektor, om antalet invånare i distriktet

ej överstiger 5 000, och ytterligare

en elektor för varje påbörjat 5 000- tal invånare utöver 5 000; dock må

ej i något distrikt utses flera elektorer

än tio.

3 mom. Består distrikt av en församling, väljas elektorerna av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen.

mom. I distrikt, som består av två eller flera församlingar, väljas elektorerna

av särskilda delegerade, utsedda församlingsvis av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen.

Antalet delegerade utgör för församling
med

högst 500 invånare..........1

mer

än 500

men

högst 1 500

invånare

. 2

>

1500

>

>

3 000

>

3

3 000

>

T>

5000

>

4

>

5 000

>

>

7 500

>

5

>

7 500

>

>

10 500

i

6

>

10500

>

14 000

>

7

>

14 000

>

18 000

>

8.

För varje påbörjat 5 000-tal invånare

utöver 18 000 utses ytterligare

en delegerad.

Antalet delegerade utgör för församling
med

högat 500 invånare..........1

mer

än 500

men

högst 1 500 invånare

. 2

>

1500

>

>

3 000

I

3

>

3 000

>

>

5 000

>

4

>

5 000

>

»

7 500

>

5

»

7 500

>

>

10 500

>

6

»

10 500

»

>

14 000

>

7

>

14 000

»

>

18 000

>

8

»

18 000

>

9

Valbar till delegerad är den som är röstberättigad å kyrkostämma i församlingen;

dook ej den som äger utöva prästämbetet.

Elektorsval genom delegerade skall ske inför ordföranden i kyrkofullmäktige

eller, där sådana icke finnas, ordföranden å kyrkostämma i den

till folkmängden största av de i distriktet ingående församlingarna.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5 mom. Val av elektorer och dele- 5 mom. Val av elektorer och dele
gerade

skola ske på samma sätt som gerade skola ske på samma sätt som

val av ledamöter i kyrkoråd. val av ledamöter i kyrkoråd. Valen

skola, där de ej förrättas av delegerade,

vara beredda av kyrkorådet.

6 mom. Jämte elektorerna skola på enahanda sätt utses lika många ersättare.

Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning,

i vilken ersättarna skola inkallas.

1 mom. Valbar till elektor och ersättare är den som är röstberättigad å

kyrkostämma inom distriktet; dock ej den som äger utöva prästämbetet.

8 mom. Ingår församling i kyrklig samfällighet, som avser alla i lagen

om församlingsstyrelse åsyftade kyrkliga angelägenheter och ej omfattar

två eller flera pastorat, skall vad ovan i denna paragraf stadgats om församling

i stället äga tillämpning å samfälligheten.

9 mom. Angående besvär över val av delegerade, elektorer och ersättare

skall vad i lag finnes stadgat om besvär över val av ledamöter i kyrkoråd

äga motsvarande tillämpning.

8 §. 8 §.

1 mom. För val av lekmannaombud och suppleanter för dem skola elektorerna

inom varje valkrets sammankomma inför en av domkapitlet förordnad

valförrättare.

2 mom. Domkapitlet bestämmer tid och ställe för valet samt meddelar

de närmare föreskrifter som må erfordras.

3 mom. Val av lekmannaombud skall, där två eller flera personer skola

utses, vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande,

som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med

siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1; och lände därvid till

efterrättelse vad om proportionellt valsätt är stadgat beträffande val inom

kyrkofullmäktige.

Där valet icke sker proportionellt, skola elektorerna, med slutna sedlar,

var för sig till ombud föreslå så många personer, som skola väljas. Vid

första omröstningen är den vald, som erhållit mer än hälften av de avgivna

rösterna. Om ej därvid ombud till stadgat antal utsetts, upprättar valförrättaren

en förteckning, varå upptagas, därest ingen blivit vid första omröstningen

utsedd, de, som erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst

den eller de vid berörda omröstning utsedda erhållit högsta rösttalet. Förteckningen

skall upptaga två gånger så många namn, som ombud då äro att

välja. Den omröstning, som därpå företages, må icke avse andra än de å förteckningen

uppförda personerna; och äro de valda, som då erhållit de

flesta rösterna. Mellan lika rösttal avgör lotten.

4 mom. Vid val av suppleanter för lekmannaombuden skall vad i 3 mom.

är stadgat äga motsvarande tillämpning. Sker ej valet proportionellt, skall

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till

kyrkomötet.

5 mom. Elektor äger att för resa, som påkallas av uppdraget, åtnjuta resekostnads-

och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Ersättningen

gäldas, då elektorn utsetts för en församling, av denna och i

andra fall till lika delar av de i distriktet ingående församlingarna.

9 §. 9 §.

Därest någon väljes till ombud vid kyrkomöte för två eller -flera valkretsar,

må på honom ankomma att bestämma för vilken valkrets han vill anses

vald; och åligger det honom att hos vederbörande domkapitel göra skyndsam

anmälan därom.

10 §. 10 §.

Klagan över val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen genom

besvär, som inom trettio dagar efter valet skola hava inkommit till justitiedepartementet

för att i Konungens regeringsrätt skyndsamt föredragas och

avgöras.

11 §• 11 §.

Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen eller den bland övriga biskopar,

som Konungen, för den händelse ärkebiskopen bär förfall, därtill förordnar.

12 §. 12 §.

De till kyrkomöte från Konungen hänskjutna ärendena böra företrädesvis

förekomma till behandling.

Fråga, vilken enligt vad i 1 § är sagt av någon kyrkomötets ledamot väckes,

skall såsom motion för mötet framläggas inom åtta dagar efter den,

till vilken mötet blivit av Konungen sammankallat; sedermera må motion

icke väckas, såvida den ej omedelbarligen föranledes av redan vid mötet

fattat beslut eller upptaget ärende eller annan under mötet inträffad händelse.

13 §. 13 §.

1 mom. Å varje kyrkomöte skola tillsättas följande ständiga utskott, nämligen:
ett

kyrkolagsutskott, bestående av fjorton ledamöter, för behandling av

kyrkolagsfrågor samt frågor om ändring i prästerskapets privilegier;

ett expeditionsutskott, bestående av sju ledamöter, för att uppsätta förslag

till de skrivelser, som, till följd av mötets beslut, skola från detsamma

avlåtas;

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ett ekonomiutskott, bestående av sju ledamöter, för beredande av frågor

om arvoden till mötets kansli och vaktbetjäning samt om mötets övriga ekonomiska

angelägenheter.

2 mom. Förekomma ärenden om antagande av eller ändring i bibelöversättning,

psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes, tillsättes för

sådana ärenden ett beredningsutskott, bestående av kyrkomötets ordförande

samt fjorton ledamöter, som utses genom val.

Yrkar någon ledamot av kyrkomötet, att i ärende, som avses i detta moment,

före eller efter utskottsbehandlingen skall avgivas särskilt betänkande

av mötets prästerliga ombud, äga dessa, där de så akta nödigt, förordna om

sådan prästerlig beredning.

3 mom. Mötet äger, när sådant finnes behövligt, tillsätta särskilt utskott

för att upptaga viss fråga, som eljest tillhör kyrkolagsutskottets eller beredningsutskottets

behandling.

4 mom. För beredning av de ärenden, som ej tillhöra ständigt utskotts

eller beredningsutskottets behandling, må mötet tillsätta tillfälliga utskott

till det antal, som av omständigheterna påkallas.

5 mom. I alla utskott skola, bortsett från beredningsutskottets självskrivne

ordförande, ingå såväl prästerliga ombud som lekmannaombud så att de

förras antal förhåller sig till de senares som 3 till 4.

6 mom. Efter de grunder, som angivas i 5 mom., väljas ock för varje utskott

suppleanter att, när utskottsledamöter avgå eller få förfall, inträda i

deras ställe. Suppleanternas antal skall motsvara de valda ordinarie ledamöternas.

Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning,

i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

14 §. 14 §.

Varje kyrkomöte äger inom sig utse en utredningsnämnd, bestående av

tre prästerliga ombud och fyra lekmannaombud, med uppgift att till nästföljande

kyrkomöte bereda samt avgiva yttranden och förslag i sådana ärenden,

som mötet i anledning av vid mötet väckta motioner överlämnat till

nämnden. Jämte ledamöterna utses lika antal suppleanter.

Beträffande sättet för val av ledamöter och suppleanter i nämnden gäller

vad som är stadgat om val till kyrkomötets utskott.

Nämndens verksamhet skall vara avslutad inom tid som Konungen bestämmer,

högst ett år efter kyrkomötets slut; dock äger Konungen medgiva,

att nämnden även sammanträder under högst två månader närmast

före nästföljande kyrkomötes början.

Instruktion för nämnden fastställes av Konungen efter förslag av kyrkomötet.

15 §. 15 §.

1 mom. Varje kyrkomötets ledamot äger i alla frågor en röst. Omröstning

skall ske öppet. Utom i fall som avses i 2 mom. bestämmes utgången

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Befinnas de avgivna rösterna

lika delade, nedlägge ordföranden i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel

och en nej-sedel, lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt

var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång

genom den sedel, som en av mötets ledamöter på anmodan av ordföranden

upptager ur rösturnan.

2 mom. I fråga om antagande av eller ändring i bibelöversättning, psalmbok,

evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes erfordras för bifall, att två

tredjedelar av närvarande ledamöter äro ense.

16 §• 16 §.

o Alla val inom kyrkomötet skola ske med slutna sedlar. Är ej fråga om

sådant val till utskott, som enligt vad nedan sägs skall ske proportionellt,

lakttages därvid, att namnsedlarna för att bliva gällande skola vara enkla,

hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas

namn som från oriktighet i anseende till deras antal. Mellan personer,

som vid val erhållit lika antal röster, skiljes genom lottning, när så

erfordras.

Val till utskott skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så

många ledamöter, som motsvara det tal, vilket erhålles, om kyrkomötets hela

ledamotsantal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad

med 1. Beträffande förfarandet vid sådant val skall gälla vad som stadgats

om proportionellt val till riksdagens utskott.

17 §• 17 §.

Äro ej kyrkomötets förhandlingar avslutade inom trettiofem dagar, äger

Konungen ändock efter utgången av denna tid upplösa mötet.

18 §.

18 §.

Arvode till kyrkomötets ledamöter och ledamöterna i utredningsnämnden

så ock övriga kostnader för mötet och nämnden skola gäldas av allmänna

medel.

19 §• 19 §.

De ytterligare föreskrifter rörande kyrkomötets arbetssätt, som kunna

anses nödiga, äger mötet fastställa i särskild arbetsordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950, då förordningen den

16 november 1863 (nr 61) angående allmänt kyrkomöte upphör att gälla.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

2) att motionerna nr 18, 19, 20 och 42 icke måtte till någon

kyrkomötets åtgärd föranleda; samt

3) att kyrkomötet måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning

angående sättet för granskningen av valda ombuds

vid kyrkomötet fullmakter.

Stockholm den 3 december 1948.

På kyrkolagsutskottets vägnar;

EDV. RODHE.

Reservationer:

1) av herr Staxäng, som ansett,

a) att utskottets yttrande under VI angående sättet för utseende av lekmannaombud

(s. 10—14) bort hava följande lydelse:

Frågan om--— (— utskottet)----av ärendet.

Betänkligheterna mot---(= utskottet)---eget valdistrikt.

Men då detta måhända skulle innebära ett alltför radikalt ingrepp i det framlagda

förslaget, vill utskottet inskränka sig till att föreslå, att minimigränsen

för ett valdistrikt sättes till 2 000 i stället för till 5 000. Därjämte finner

utskottet det vara av väsentlig betydelse, att det antal elektorer, som kunna

utses av en församling, icke får överstiga 5. Detta innebär —--(= utskottet)

--— församlings kyrkoråd.

Efter att---(== utskottet)---ändringar i 7 §:

1 mom. Indelningen av---(= utskottet) — — — denna uppgift.

Talet 5 000 utbytes mot 2 000.

2 mom. Antalet elektorer---(— utskottet) —--mer än 5 elektorer.

Vidare har —--(= utskottet)---förevarande hänseende.

b) att utskottets hemställan på förevarande punkt bort hava följande lydelse:
Under

åberopande---(= utskottet)---följande

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).

Förslag

till

Förordning

angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1 §• 1 §.

Till allmänt----(= utskottet)---i 7 § sägs.

7 §• 7 §.

1 mom. För val---(— ut- 1 mom. För val---(= utskottet)

---Konungen bestäm- skottet) — — — domkapitlet be
mer.

stämmer.

Beträffande---(= utskottet) Beträffande----(= utskottet)

---överstiger 5 000. ---överstiger 2 000.

Icke territoriell----(— utskottet) —--för sig.

2 mom. I varje---( = utskottet)---än fem.

2) av herr Turén i anledning av det föreslagna sättet för utseende av lekmannaombud.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

129

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms

slott den 30 december 1948.

När val-ande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anför efter gemensam

beredning med statsrådet Quensel:

I skrivelse till kyrkomötet den 29 oktober 1948, nr 4, har Kungl. Maj :t

under åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

begärt kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt § 87

mom. 2 regeringsformen för sin del godkände vid skrivelsen fogat förslag

till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).

I skrivelse den 8 december 1948, nr 23, har kyrkomötet, under åberopande

av vad som anförts i kyrkolagsutskottets betänkande nr 19 ävensom i en vid

betänkandet fogad, av herr Staxäng avgiven reservation, anmält, att kyrkomötet,

som funnit sig icke kunna oförändrat antaga det av Kungl. Maj :t

framlagda förslaget, för sin del antagit det förslag till kyrkomötesförordning,

som av utskottet i betänkandet framlagts, dock med den ändringen, att

7 § 1 inom. erhållit den i nämnda reservation förordade lydelsen.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande måtte för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet genom utdrag av protokollet

inhämtas över det av kyrkomötet för dess del godkända förslaget, i vad

detta skiljer sig från det vid Kungl. Maj :ts skrivelse fogade förslaget.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Georg Dahlin.

9 Bihang till riksdagens protokoll 194-9. 1 samt. Nr 13.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 30 december

1948.

N ärva rande:

justitieråden Gei jer,

Dahlman,

Lech,

regeringsrådet Quensel.

Enligt lagrådet den 30 december 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i

statsrådet samma dag, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

ett av kyrkomötet för dess del antaget förslag till förordning angående allmänt

kyrkomöte (kyrkomötesförordning) i vad det skilde sig från det vid

Kungl. Maj :ts skrivelse till innevarande års kyrkomöte den 29 oktober 1948,

nr 4, fogade förslaget i ämnet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

tillförordnade kanslirådet S. Sjöberg.

Lagrådet lämnade förslaget, i vad det utgjorde föremål för lagrådets

granskning, utan anmärkning.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 13.

131

Utdrag av protokollet över jnstitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms

slott den 30 december 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådet Quensel anmäler chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets utlåtande över det genom

Kungl. Maj :ts beslut denna dag till lagrådet remitterade förslaget till

förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anför föredraganden:

Det av kyrkomötet antagna förslaget skiljer sig från det till mötet hänskjutna

i följande hänseenden.

Antalet ledamöter av kyrkomötet utökas från 98, som Kungl. Maj :t föreslagit,

till 100 på så sätt, att för Lunds stift utses ytterligare ett prästerligt

ombud och för Visby stift ytterligare ett lekmannaombud. — Uppgiften att

genomföra indelningen av valkretsarna i distrikt för utseende av elektorer

överflyttas från Kungl. Maj :t till domkapitlen. Den i 7 § 1 mom. intagna generella

regeln om det sätt, varpå indelningen skall ske, ändras därhän, att invånarantalet

i varje distrikt skall, där ej särskilda förhållanden föranleda

annat, överstiga — icke 5 000 såsom i det till kyrkomötet remitterade förslaget

— utan 2 000. Antalet elektorer för ett och samma distrikt maximeras

till tio och antalet delegerade från en och samma församling till nio. —- Val

av delegerade och val av elektorer, som förrättas av kyrkofullmäktige eller å

kyrkostämma, skola vara beredda av kyrkorådet.

Emot kyrkomötets förslag om utökning av antalet ledamöter har jag icke

något att invända.

Vad beträffar de av kyrkomötet vidtagna ändringarna av bestämmelserna

rörande distriktsindelningen av valkretsarna och sättet i övrigt för utseende

av elektorer vill jag till en början erinra om de stora svårigheter som

möta när det gäller att ernå en lämplig lösning av frågan om utseendet av

lekmannaombuden i kyrkomötet. Såsom framgår av statsrådsprotokollet för

den 15 oktober 1948 ha ett flertal olika förslag framkommit under den förberedande

behandlingen av detta ärende. Det till kyrkomötet remitterade

förslaget byggde på tanken, att församlingarna skulle vara representerade i

kyrkomötet i förhållande till sin folkmängd och att distrikten borde göras så

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

stora, att som regel minst två elektorer skulle utses för varje distrikt. Kyrkomötet

har däremot hävdat att större hänsyn bör tagas till församlingarna

såsom sådana. Enligt mötets mening skulle i annat fall landsbygdsförsamlingarnas

inflytande minskas i alltför hög grad. De ändringar, som kyrkomötet

vidtagit i denna del av förslaget, avse att i möjligaste mån tillgodose

nämnda synpunkter. Ehuru ändringarna medföra, att möjligheterna minskas

tör olika åsiktsgrupper att genom proportionella val bli företrädda i kyrkomötet,

har jag funnit vad av kyrkomötet åberopats till stöd för ändringarna

så tungt vägande att jag, om ock med stor tvekan, ansett mig böra biträda

mötets förslag i denna del.

Jämväl den av kyrkomötet införda bestämmelsen om kyrkorådets medverkan

vid beredning av vissa val anser jag mig kunna godtaga.

Till frågan om den av kyrkomötet begärda utredningen angående sättet

för granskning av fullmakter för valda ombud vid kyrkomötet torde jag få

återkomma i annat sammanhang.

Under åberopande av vad förut anförts hemställer föredraganden, att

det av kyrkomötet antagna förslaget till förordning angående allmänt kyrkomöte

(kyrkomötesförordning) måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg Dahlin.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13

133

Innehållsförteckning.

sid

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen .................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ................................ 1

Förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförord
ning)

............................................................ 3

Kungl. Maj :ts skrivelse till kyrkomötet ................................... 9

Förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning)

........................................................... 10

Utdrag av statsrådsprotokoll för den 15 oktober 1948

I. Inledning ........................................................... 22

De aktuella frågorna s. 14. — Sakkunniga och remissmyndigheter s. 15.

— Kyrkomötets nuvarande befogenheter, sammansättning och verksamhetsformer

s. 15. — De sakkunnigas förslag i huvuddrag s. 17.

II. Sättet för utseende av lekmannaombud................................ 26

1. Gällande ordning ............................................... 26

2. Tidigare reformförslag 27

3. Sakkunnigbetänkandet .......................................... 28

4. Remissyttranden över sakkunnigbetänkandet .................... 36

5. Hultgrens promemoria............................................ 37

6. Remissyttranden över Hultgrens promemoria ...................... 39

7. Departementschefen ............................................. 43

III. De prästerliga ombuden.............................................. 51

1. Gällande bestämmelser och praxis ................................ 51

2. Tidigare reformförslag............................................ 52

3. Sakkunnigbetänkandet ............................................ 52

4. Remissyttranden över sakkunnigbetänkandet ...................... 57

5. Hultgrens promemoria och däröver avgivna yttranden .............. 58

6. Departementschefen .............................................. 60

IV. Antalet ledamöter i kyrkomötet samt proportionen mellan antalet lekmannaombud

och prästerliga ombud.................................. 62

1. Historik....................................................... 62

2. Sakkunnigbetänkandet........................................ 63

3. Remissyttranden över sakkunnigbetänkandet ................... 64

4. Hultgrens promemoria och däröver avgivna yttranden ............. 65

5. Departementschefen .............................................. 67

V. Formerna för kyrkomötets arbete .................................... 68

1. Sakkunnigbetänkandet ............................................ 68

2. Remissyttranden och Hultgrens promemoria........................ 74

3. Departementschefen ............................................. 76

VI. Tidpunkten för ikraftträdandet av ny kyrkomötesförordning m. m. och

departementschefens hemställan .................................... 80

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Bilagor:

Sammanställning av gällande och föreslagna system för utseende av lek
mannaombud.

..................................................... 82

Det till lagrådet remitterade förslaget till förordning angående allmänt

kyrkomöte (kyrkomötesförordning) ................................ 84

Utdrag av lagrådets protokoll för den 29 oktober 1948 ...................... 97

Utdrag av statsrådsprotokoll för den 29 oktober 1948 ....................... 102

Kyrkomötets skrivelse 1948 nr 23......................................... 104

Kyrkolagsutskottets betänkande nr 19 ............... 105

I. Lagförslagets huvudsakliga innehåll............................ 106

II. Lagförslagets systematiska uppställning och vissa detaljfrågor ...... 107

III. Kyrkomötets sammansättning.................................. 109

IV. Valbarhets villkoren ....................................... 111

V. Sättet för utseende av prästerliga ombud......................... 113

VI. Sättet för utseende av lekmannaombud .......................... 114

VII. Formerna för kyrkomötets arbete.............................. 118

Förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning)

.............................................................. 119

Reservationer ..................................................... 127

Utdrag av statsrådsprotokoll för den 30 december 1948 angående remiss till lagrådet

.............................................................. 129

Utdrag av lagrådets protokoll för den 30 december 1948 ...................... 130

Utdrag av statsrådsprotokoll för den 30 december 1948 angående proposition till

riksdagen .......................................................... 131

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

490083

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:68 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte a1 i texten