Med förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning)
134 sidor, varav 123 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 123 av 134 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:13, Med förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
1
Nr 13.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning);
given Drottningholms slott den 30 december
1948.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
samt Kungl. Maj :ts och kyrkomötets däri omförmälda skrivelser vill Kungl.
Maj :t härmed, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte
(kyrkomötesförordning).
GUSTAF.
Herman Zetterberg.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Antalet ombud vid kyrkomötet — som nu utgör 60, varav hälften prästerliga
ombud och hälften lekmannaombud — utökas till 100, varav 43 prästerliga
ombud och 57 lekmannaombud. Av de prästerliga ombuden skola liksom
nu biskoparna i stiften vara självskrivna. Vidare skola liksom nu de
teologiska fakulteterna vid universiteten utse ombud, två från vardera fakulteten.
ökningen av antalet ombud hänför sig alltså till de kategorier,
som utses genom val inom stiften (valkretsarna).
De prästerliga ombuden för stiften skola utses till ett antal av två för
varje stift. För Lunds stift skola dock utses tre ombud; för Visby stift utses
endast ett ombud.
Vid val av lekmannaombud skall varje stift bilda en valkrets. Lunds stift
skall dock utgöra två valkretsar. Inom varje valkrets väljes det antal ombud,
1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 13.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
minst två, som Konungen bestämmer. Ombuden utses liksom nu av elektorer
inför en av domkapitlet förordnad valförrättare. Möjlighet beredes till
proportionella val.
För val av elektorer indelas varje valkrets i distrikt på sätt domkapitlet
bestämmer. Indelningen skall ske sålunda, att församlingarna var för sig
eller två eller flera församlingar tillsammans bilda ett distrikt i anslutning,
såvitt del lämpligen kan ske, till den gällande pastoratsindelningen samt
att, om särskilda skäl ej föranleda annat, invånarantalet i varje distrikt
överstiger 2 000. Icke territoriell församling bildar ett distrikt för sig.
För varje påbörjat 5 000-tal invånare i distriktet skall utses en elektor.
Dock må ej i något distrikt utses flera elektorer än 10. Består distrikt av
en församling, väljas elektorerna av kyrkofullmäktige eller, där sådana ej
finnas, å kyrkostämma i församlingen. I distrikt, som består av två eller
flera församlingar, skola elektorerna väljas av särskilda delegerade utsedda
församlingsvis. Val av såväl elektorer som delegerade kan ske proportionellt.
Kyrkomöte skall fortfarande hållas vart femte år, såvida ej Kungl. Maj :t
finner skäl sammankalla mötet oftare. Sainmanträdestiden utsträckes från
30 till 35 dagar. Kyrkomötet skall äga inom sig utse en utredningsnämnd,
med uppgift att till nästfoljande kyrkomöte bereda och avgiva yttranden
och förslag i sådana ärenden, som mötet i anledning av väckta motioner
överlämnat till nämnden. I utskotten och nämnden skola de prästerliga ombuden
och lekmannaombuden vara representerade i proportionen 3: 4. Val
av ledamöter i utskott och nämnden kan ske proportionellt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
3
Förslag:
till
Förordning
angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Till allmänt kyrkomöte sammanträda ombud för svenska kyrkan vart
femte år, å dag och ort som Konungen utsätter; Konungen dock obetaget
att mötet oftare sammankalla.
Kyrkomötet tillkommer att upptaga kyrkliga ärenden, som Konungen till
detsamma överlämnar eller varom fråga av någon dess ledamot väckes, så
ock ärenden, som av nästföregående kyrkomöte överlämnats till den i 14 §
omförmälda nämnden och vari denna avgivit betänkande. Mötet äger dock
ej att, utöver vad i grundlag är medgivet, annat eller mera besluta än underdåniga
utlåtanden samt föreställningar och önskningar att hos Konungen
anmälas.
2 §■
Kyrkomötet består av ett hundra ledamöter, nämligen fyrtiotre prästerliga
ombud och femtiosju lekmannaombud.
De prästerliga ombuden skola vara:
1) samtliga biskopar i stiften eller, där någon biskop har förfall, den
bland stiftets präster, som domkapitlet utser i hans ställe;
2) ombud för teologiska fakulteterna, nämligen två från vartdera av rikets
universitet, vilka ombud professorerna vid vardera fakulteten utse bland
sig på sätt de överenskomma; samt
3) tjugosex valda ombud för stiften, nämligen tre för Lunds stift, ett för
Visby stift och två för vart och ett av de övriga stiften.
Lekmannaombuden väljas i enlighet med bestämmelserna i 6—8 §§.
För de ovan under 3) nämnda prästerliga ombuden och för lekmannaombuden
skola, till samma antal och i samma ordning som stadgas beträffande
ombuden, utses suppleanter att, i händelse ombud avgå eller få förfall,
inträda i deras ställe.
3 §•
Ej må någon, som icke tillhör svenska kyrkan eller eljest saknar rösträtt
å kyrkostämma eller som är i konkurstillstånd, vara kyrkans ombud vid kyrkomöte.
Den, som icke äger utöva prästämbetet, må ej vara prästerligt ombud,
varom förmäles i 2 § under 3). Ej heller må den, som äger utöva detta ämbete,
vara lekmannaombud.
Vad i första och andra styckena beträffande ombud är stadgat, äge motsvarande
tillämpning i fråga om suppleant.
4 §.
Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen må vid kyrkomöte
närvara och deltaga i överläggningarna, men i besluten endast om de äro
ombud vid mötet.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
5 §•
1 mom. Rätt att deltaga i val av prästerligt ombud, varom förmäles i 2 §
under 3), och suppleant för sådant ombud tillkommer envar inom stiftet
kyrkoskriven prästman, som äger utöva prästämbetet.
2 mom. Valet förrättas i den ordning, domkapitlet föreskriver, med iakttagande
av följande.
Valet skall ske med slutna sedlar. Valsedel må ej upptaga flera namn än
det antal ombud och suppleanter som skall väljas. Namnen skola å valsedel
uppföras i följd, det ena under det andra. Är något namn å valsedel överstruket,
eller framgår med avseende å något där förekommande namn ej
fullt otvetydigt, vem därmed åsyftas, eller upptager valsedel namn å någon
som ej är valbar, anses sådant namn såsom obefintligt. Finnas å valsedel
upptagna flera giltiga namn än som är medgivet, anses det eller de sista
övertaliga namnen såsom obefintliga.
Sammanräkning av de avgivna rösterna sker inför domkapitlet. Varje valsedel
gäller såsom hel röst för det första, såsom halv röst för det andra,
såsom tredjedels röst för det tredje, såsom fjärdedels röst för det fjärde,
såsom femtedels röst för det femte och såsom sjättedels röst för det sjätte
å valsedeln upptagna namnet.
Valda till ombud äro den eller de som erhållit högsta rösttalen.
Valda till suppleanter äro den eller de som näst efter den eller de till ombud
valda erhållit högsta rösttalen. Det rösttal, suppleant uppnått, bestämmer
ordningen för hans inkallande.
Mellan lika rösttal skiljes genom lottning.
6 §•
1 mom. Vid val av lekmannaombud bildar varje stift en valkrets. Lunds
stift utgör dock två valkretsar på sätt Konungen förordnar.
2 mom. Inom varje valkrets väljes det antal ombud, minst två, som
Konungen bestämmer.
3 mom. Lekmannaombuden och suppleanterna för dem väljas av elektorer,
utsedda på sätt i 7 § sägs.
7 §•
1 mom. För val av elektorer indelas varje valkrets i distrikt på sätt domkapitlet
bestämmer.
Beträffande de territoriella församlingarna skall indelningen ske sålunda,
att församlingarna var för sig eller två eller flera tillsammans bilda distrikt
i anslutning, såvitt det lämpligen kan ske, till den gällande pastoratsindelningen
samt att, om särskilda skäl ej föranleda annat, invånarantalet i varje
distrikt överstiger 2 000.
Icke territoriell församling bildar ett distrikt för sig.
2 mom. I varje distrikt utses en elektor, om antalet invånare i distriktet
ej överstiger 5 000, och ytterligare en elektor för varje påbörjat 5 000-tal
invånare utöver 5 000; dock må ej i något distrikt utses flera elektorer
än tio.
3 mom. Består distrikt av en församling, väljas elektorerna av kyrkofullmäktige
eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen.
4 mom. I distrikt, som består av två eller flera församlingar, väljas elektorerna
av särskilda delegerade, utsedda församlingsvis av kyrkofullmäktige
eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13-
5
Antalet delegerade utgör för församling
med
>
högst 500 invånare.
mer än 500 men
högst
»
1 500 invånare.........
3 000 » .. ......
....... 1
2
3 000 »
5 000 » ........
...... 4
5 000 >
7 500 »
10 500 »
14 000 »
18 000.....
7 500 > .........
....... 5
10 500 » .........
....... 0
14 000 * .........
....... 7
18 000 » .........
....... 8
!>
....... t).
Valbar till delegerad är den som är röstberättigad å kyrkostämma i församlingen;
dock ej den som äger utöva prästämbetet.
Elektorsval genom delegerade skall ske inför ordföranden i kyrkofullmäktige
eller, där sådana icke finnas, ordföranden å kyrkostämman i den
till folkmängden största av de i distriktet ingående församlingarna.
5 mom. Val av elektorer och delegerade skola ske på samma sätt som val
av ledamöter i kyrkoråd. Valen skola, där de ej förrättas av delegerade,
vara beredda av kyrkorådet.
6 mom. Jämte elektorerna skola på enahanda sätt utses lika många ersättare.
Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken
ersättarna skola inkallas.
7 mom. Valbar till elektor och ersättare är den som är röstberättigad å
kyrkostämma inom distriktet; dock ej den som äger utöva prästämbetet.
S mom. Ingår församling i kyrklig samfällighet, som avser alla i lagen
om församlingsstyrelse åsyftade kyrkliga angelägenheter och ej omfattar två
eller flera pastorat, skall vad ovan i denna paragraf stadgats om församling
i stället äga tillämpning å samfälligheten.
9 mom. Angående besvär över val av delegerade, elektorer och ersättare
skall vad i lag finnes stadgat om besvär över val av ledamöter i kyrkoråd
äga motsvarande tillämpning.
8 §•
1 mom. För val av lekmannaombud och suppleanter för dem skola elektorerna
inom varje valkrets sammankomma inför en av domkapitlet förordnad
valförrättare.
2 mom. Domkapitlet bestämmer tid och ställe för valet samt meddelar
de närmare föreskrifter som må erfordras.
3 mom. Val av lekmannaombud skall, där två eller flera personer skola
utses, vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande,
som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med
siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1; och lände därvid till
efterrättelse vad om proportionellt valsätt är stadgat beträffande val inom
kyrkofullmäktige.
Där valet icke sker proportionellt, skola elektorerna, med slutna sedlar,
var för sig till ombud föreslå så många personer, som skola väljas. Vid första
omröstningen är den vald, som erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna.
Om ej därvid ombud till stadgat antal utsetts, upprättar valförrättaren
en förteckning, varå upptagas, därest ingen blivit vid första omröstningen utsedd,
de, som erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den eller de
vid berörda omröstning utsedda erhållit högsta rösttalet. Förteckningen skall
upptaga två gånger så många namn, som ombud då äro att välja. Den omröstning,
som därpå företages, må icke avse andra än de å förteckningen
uppförda personerna; och äro de valda, som då erhållit de flesta rösterna.
Mellan lika rösttal avgör lotten.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
i mom. Vid val av suppleanter för lekmannaombuden skall vad i 3 mom.
är stadgat äga motsvarande tillämpning. Sker ej valet proportionellt, skall
tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till kyrkomötet.
5 mom. Elektor äger att för resa, som påkallas av uppdraget, åtnjuta resekostnads-
och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Ersättningen
gäldas, då elektorn utsetts för en församling, av denna och i andra
fall till lika delar av de i distriktet ingående församlingarna.
9 §•
Därest någon väljes till ombud vid kyrkomöte för två eller flera valkretsar,
må på honom ankomma att bestämma för vilken valkrets han vill anses
vald; och åligger det honom att hos vederbörande domkapitel göra skyndsam
anmälan därom.
10 §.
Klagan över val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen genom
besvär, som inom trettio dagar efter valet skola hava inkommit till
justitiedepartementet för att i Konungens regeringsrätt skyndsamt föredragas
och avgöras.
11 §■
Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen eller den bland övriga biskopar,
som Konungen, för den händelse ärkebiskopen har förfall, därtill förordnar.
12 §.
De till kyrkomöte från Konungen hänskjutna ärendena böra företrädesvis
förekomma till behandling.
Fråga, vilken enligt vad i 1 § är sagt av någon kyrkomötets ledamot väckes,
skall såsom motion för mötet framläggas inom åtta dagar efter den, till
vilken mötet blivit av Konungen sammankallat; sedermera må motion icke
väckas, såvida den ej omedelbarligen föranledes av redan vid mötet fattat
beslut eller upptaget ärende eller annan under mötet inträffad händelse.
13 §.
1 mom. Å varje kyrkomöte skola tillsättas följande ständiga utskott,
nämligen:
ett kyrkolagsutskott, bestående av fjorton ledamöter, för behandling av
kyrkolagsfrågor samt frågor om ändring i prästerskapets privilegier;
ett expeditionsutskott, bestående av sju ledamöter, för att uppsätta förslag
till de skrivelser, som, till följd av mötets beslut, skola från detsamma avlåtas;
ett
ekonomiutskott, bestående av sju ledamöter, för beredande av frågor
om arvoden till mötets kansli och vaktbetjäning samt om mötets övriga ekonomiska
angelägenheter.
2 mom. Förekomma ärenden om antagande av eller ändring i bibelöversättning,
psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes, tillsättes för
sådana ärenden ett beredningsutskott, bestående av kyrkomötets ordförande
samt fjorton ledamöter, som utses genom val.
Yrkar någon ledamot av kyrkomötet, att i ärende, som avses i detta moment,
före eller efter utskottsbehandlingen skall avgivas särskilt betänkande
av mötets prästerliga ombud, äga dessa, där de så akta nödigt, förordna om
sådan prästerlig beredning.
3 mom. Mötet äger, när sådant finnes behövligt, tillsätta särskilt utskott
för att upptaga viss fråga, som eljest tillhör kyrkolagsutskottets eller beredningsutskottets
behandling.
7
Kungl. Mcij:ts proposition nr 13.
4 mom. För beredning av de ärenden, som ej tillhöra ständigt utskotts
eller beredningsutskottets behandling, må mötet tillsätta tillfälliga utskott
till det antal, som av omständigheterna påkallas.
5 mom. I alla utskott skola, bortsett från beredningsutskottets självskrivne
ordförande, ingå såväl prästerliga ombud som lekmannaombud så att de
förras antal förhåller sig till de senare som 3 till 4.
6 mom. Efter de grunder, som angivas i 5 inom., väljas ock för varje utskott
suppleanter att, när utskottsledamöter avgå eller få förfall, inträda i
deras ställe. Suppleanternas antal skall motsvara de valda ordinarie ledamöternas.
Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i
vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.
14 §.
Varje kyrkomöte äger inom sig utse en utredningsnämnd, bestående av
tre prästerliga ombud och fyra lekmannaombud, med uppgift att till nästföljande
kyrkomöte bereda samt avgiva yttranden och förslag i sådana ärenden,
som mötet i anledning av vid mötet väckta motioner överlämnat till
nämnden. Jämte ledamöterna utses lika antal suppleanter.
Beträffande sättet för val av ledamöter och suppleanter i nämnden gäller
vad som är stadgat om val till kyrkomötets utskott.
Nämndens verksamhet skall vara avslutad inom tid som Konungen bestämmer,
högst ett år efter kyrkomötets slut; dock äger Konungen medgiva,
att nämnden även sammanträder under högst två månader närmast före
nästfoljande kyrkomötes början.
Instruktion för nämnden fastställes av Konungen efter förslag av kyrkomötet.
15 §.
1 mom. Varje kyrkomötets ledamot äger i alla frågor en röst. Omröstning
skall ske öppet. Utom i fall som avses i 2 mom. bestämmes utgången
genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Befinnas de avgivna rösterna
lika delade, nedlägge ordföranden i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel
och en nej-sedel, lika till storlek och utseende, tryckta och omärlcta samt
var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom
den sedel, som en av mötets ledamöter på anmodan av ordföranden
upptager ur rösturnan.
2 mom. I fråga om antagande av eller ändring i bibelöversättning, psalmbok,
evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes erfordras för bifall, att två
tredjedelar av närvarande ledamöter äro ense.
16 §.
Alla val inom kyrkomötet skola ske med slutna sedlar. År ej fråga om
sådant val till utskott, som enligt vad nedan sägs skall ske proportionellt,
iakttages därvid, att namnsedlarna för att bliva gällande skola vara enkla,
hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas
namn som från oriktighet i anseende till deras antal. Mellan personer,
som vid val erhållit lika antal röster, skiljes genom lottning, när så
erfordras.
Val till utskott skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så
många ledamöter, som motsvara det tal, vilket erhålles, om kyrkomötets
hela ledamotsantal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad
med 1. Beträffande förfarandet vid sådant val skall gälla vad som stadgats
om proportionellt val till riksdagens utskott.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
17 §.
Äro ej kyrkomötets förhandlingar avslutade inom trettiofem dagar, äger
Konungen ändock efter utgången av denna tid upplösa mötet.
18 §.
Arvode till kyrkomötets ledamöter och ledamöterna i utredningsnämnden
så ock övriga kostnader för mötet och nämnden skola gäldas av allmänna
medel.
19 §.
De ytterligare föreskrifter rörande kyrkomötets arbetssätt, som kunna anses
nödiga, äger mötet fastställa i särskild arbetsordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950, då förordningen den
16 november 1863 (nr 61) angående allmänt kyrkomöte upphör att gälla.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
9
Nr 4.
Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet med förslag till förordning
angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning);
given Drottningholms slott den 29 oktober
19U8.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta
kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del godkänner härvid
fogade förslag till kyrkomötesförordning.
GUSTAF.
Herman Zetterberg.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
Förslag
till
Förordning
angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).
Härigenom förordnas som följer.
(Nuvarande lydelse:)
§ I
Till
allmänt kyrkomöte sammanträda
svenska kyrkans ombud vart
femte år, å dag och ort som Konungen
utsätter; Konungen dock obetaget
att mötet oftare sammankalla.
§ 2.
Svenska kyrkans ombud skola
vara samtliga biskopar i stiften, eller,
där någon av dem har förfall,
den bland stiftets präster, som domkapitlet
i hans ställe väljer; fyra
bland teologiska fakultetens professorer,
två från vartdera av rikets
universitet; en vald, med fullmakt å
ordinarie ämbete eller tjänst försedd
prästman från vart stift; så ock av
lekmän valda ombud, nämligen ett
från Visby stift, två från vartdera av
(Föreslagen lydelse:)
1 §•
Till allmänt kyrkomöte sammanträda
ombud för svenska kyrkan vart
femte år, å dag och ort som Konungen
utsätter; Konungen dock obetaget
att mötet oftare sammankalla.
Kyrkomötet tillkommer att upptaga
kyrkliga ärenden, som Konungen
till detsamma överlämnar eller varom
fråga av någon dess ledamot våckes,
så ock ärenden, som av nästföregående
kyrkomöte överlämnats till
den i 14- § omförmälda nämnden och
vari denna avgivit betänkande. Mötet
äger dock ej att, utöver vad i grundlag
år medgivet, annat eller mera besluta
än underdåniga utlåtanden
samt föreställningar och önskningar
att hos Konungen anmälas.
2 §•
Ledamöterna av kyrkomötet skola
vara fyrtiotvå prästerliga ombud och
femtiosex lekmannaombud.
De prästerliga ombuden skola
vara:
1) samtliga biskopar i stiften eller,
där någon biskop har förfall, den
bland stiftets präster, som domkapitlet
utser i hans ställe;
2) ombud för teologiska fakulteterna,
nämligen två från vartdera av
idkets universitet, vilka ombud pro
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:)
de övriga stiften samt fem från det
eller de valdistrikt, Konungen med
avseende å förhandenvarande förhållanden
bestämmer. Cheferna för justitie-
och ecklesiastikdepartementen
må ock vid mötet närvara och deltaga
i överläggningarna, men ej i besluten,
där de ej äro till ombud vid
mötet valda.
§ 3.
Vid vartdera av rikets universitet
välje förenåmnda till teologiska fakulteten
hörande lärare inom sig, på
sått de sig emellan överenskomma,
de ombud, som för samma fakultet
skola vid allmänt kyrkomöte tillstädesvara.
(Föreslagen lydelse:)
fessorerna vid vardera fakulteten utse
bland sig på sätt de överenskomma;
samt
3) två ombud för vart och ett av
stiften utom Visby stift och ett ombud
för sistnämnda stift, valda på
sätt i 5 § sägs.
Lekmannaombuden väljas i enlighet
med bestämmelserna i 6—8 §§.
För de ovan under 3) nämnda
prästerliga ombuden och för lekmannaombuden
skola, till samma antal
och i samma ordning som stadgas beträffande
ombuden, utses suppleanter
att, i händelse ombud avgå eller
få förfall, inträda i deras ställe.
3 §•
Ej må någon, som icke tillhör
svenska kyrkan eller eljest saknar
rösträtt å kyrkostämma eller som är
i konkurstillstånd, vara kyrkans ombud
vid kyrkomöte.
Den, som icke äger utöva prästämbetet,
må ej vara prästerligt ombud,
varom förmäles i 2 § under 3).
Ej heller må den, som äger utöva
detta ämbete, vara lekmannaombud.
Vad i första och andra styckena
beträffande ombud är stadgat, äge
motsvarande tillämpning i fråga om
suppleant.
4 §.
Cheferna för justilie- och ecklesiastikdepartementen
må vid kyrkomöte
närvara och deltaga i överläggningarna,
men i besluten endast om
de äro ombud vid mötet.
§ 4. 5 §.
I val av de prästerliga ombuden 1 mom. Rätt att deltaga i val av
deltaga alla inom distriktet kyrko- prästerligt ombud, varom förmäles i
skrivna, till prästämbetets utövning 2 § under 3), och suppleant för såberättigade
prästmän. dant ombud tillkommer envar inom
12
hungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
Valet förrättas i den ordning domkapitlet
föreskriver. För varje ombud
utses på lika sätt en suppleant
att, i händelse av ombudets förfall, i
dess ställe i mötet deltaga.
stiftet kyrkoskriven prästman, som
äger utöva prästämbetet.
2 mom. Valet förrättas i den ordning,
domkapitlet föreskriver, med
iakttagande av följande.
Valet skall ske med slutna sedlar.
Valsedel må ej upptaga flera namn
än det antal ombud och suppleanter
som skall väljas. Namnen skola å
valsedel uppföras i följd, det ena under
det andra. Är något namn å valsedel
överstruket, eller framgår med
avseende å något där förekommande
namn ej fullt otvetydigt, vem därmed
åsyftas, eller upptager valsedel
namn å någon som ej är valbar, anses
sådant namn såsom obefintligt.
Finnas å valsedel upptagna flera giltiga
namn ån som är medgivet, anses
det eller de sista övertaliga namnen
såsom obefintliga.
Sammanräkning av de avgivna
rösterna sker inför domkapitlet. Varje
valsedel gäller såsom hel röst för
det första, såsom halv röst för det
andra, såsom tredjedels röst för det
tredje och såsom fjärdedels röst för
det fjärde å valsedeln upptagna namnet.
Valda till ombud åro, om ett ombud
skall väljas, den som erhållit
högsta rösttalet och, om två ombud
skola väljas, de som erhållit högsta
och näst högsta rösttalen.
Valda till suppleanter åro, om en
suppleant skall väljas, den som erhållit
näst högsta rösttalet och, om
två suppleanter skola väljas, de som
näst efter de till ombud valda erhållit
högsta rösttalen. Det rösttal, suppleant
uppnått, bestämmer ordningen
för hans inkallande.
Mellan lika rösttal skiljes genom
lottning.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
§ 5. 6 §.
Inom varje kyrkoförsamling äga 1 mom. Vid val av lekmannaom
-
samtliga å kyrkostämma röstberättigade
lekmän inom sig, vid sammanträde
inför kyrkostämmans ordförande,
utse en elektor och en suppleant.
Om kallelse till det sammanträde,
ävensom ställe därför, gälle vad i avseende
å kyrkostämma särskilt är
stadgat.
Två eller flera kyrkoförsamlingar
inom samma stift och valdistrikt må
om gemensam elektor sig förena.
Vid val av lekmännens ombud utgör
Visby stift ett och vartdera av
de övriga stiften två valdistrikt. De
särskilda valdistrikten bestämmas
till sitt omfång av Konungen.
bud bildar varje stift en valkrets.
Lunds stift utgör dock två valkretsar
på sätt Konungen förordnar.
2 mom. Inom Visby stift väljes ett
ombud och inom envar av de övriga
valkretsarna det antal, som Konungen
bestämmer.
3 mom. Lekmannaombuden och
suppleanterna för dem väljas av elektorer,
utsedda på sätt i 7 § sägs.
7 §.
1 mom. För val av elektorer indelas
valkretsarna i distrikt på sätt Konungen
bestämmer.
Beträffande de territoriella församlingarna
skall indelningen ske sålunda,
att församlingarna var för sig
etter två eller flera tillsammans bilda
distrikt i anslutning, såvitt det lämpligen
kan ske, till den gällande pastoratsindclningen
samt att, om särskilda
skäl ej föranleda annat, invånarantalet
i varje distrikt överstiger
5 000.
Icke territoriell församling bildar
ett distrikt för sig.
2 mom. I varje distrikt utses en
elektor för varje påbörjat 5 000-tal
invånare i distriktet.
3 mom. Består distrikt av en församling,
väljas elektorerna av kyrkofullmäktige
eller, där sådana ej
finnas, å kyrkostämma i församlingen.
i mom. I distrikt, som består av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
två eller flera församlingar, väljas
elektorerna av särskilda delegerade,
utsedda församlingsvis av kyrkofullmäktige
eller, där sådana ej finnas,
å kyrkostämma i församlingen.
Antalet delegerade utgör för för
-
samling
med högst 500 invånare................... i
» mer än 500 men högst 1 500 invånare 2
» » » 1500 » » 3 000 » 3
» » » 3 000 > » 5 000 » 4
» » » 5 000 » » 7 500 » 5
» » » 7 500 » » 10 500 » 6
» » » 1Ö5O0 > > 14 000 » 7
» » » 14 000 » » iSOOö »
För uarye påbörjat 5 000-tal invånare
utöver 18 000 utses ytterligare
en delegerad.
Valbar till delegerad år den som år
röstberättigad å kyrkostämma i församlingen;
dock ej den som äger utöva
prästämbetet.
Elektorsval genom delegerade skall
ske inför ordföranden i kyrkofullmäktige
eller, dår sådana icke finnas,
ordföranden å kyrkostämman i
den till folkmängden största av de i
distriktet ingående församlingarna.
5 mom. Val av elektorer och delegerade
skola ske på samma sätt som
val av ledamöter i kyrkoråd.
6 mom. Jämte elektorerna skola på
enahanda sått utses lika många ersättare.
Sker ej valet proportionellt,
skall tillika bestämmas den ordning,
i vilken ersättarna skola inkallas.
7 mom. Valbar till elektor och ersättare
år den som är röstberättigad
å kyrkostämma inom distriktet; dock
ej den som äger utöva prästämbetet.
8 mom. Ingår församling i kyrklig
samfällighet, som avser alla i lagen
om församlingsstyrelse åsyftade kyrkliga
angelägenheter och ej omfattar
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:)
Samtliga de inom ett valdistrikt
utsedda elektorer skola på kallelse
sammankomma inför en inom distriktet
boende, av domkapitlet förordnad
valförrättare. Därvid skola
elektorerna, med slutna sedlar, var
för sig till ombud föreslå så många
å kyrkostämma röstberättigade personer,
som väljas skola. Vid första
omröstningen är den vald, som erhållit
mer än hälften av de avgivna rösterna.
Har ej det antal ombud, som
väljas skall, därvid blivit utsett, upprättar
valförrättaren en förteckning,
varå upptagas, därest ingen blivit vid
första omröstningen utsedd, de, som
erhållit de flesta rösterna, men eljest
de, som näst den vid berörda omröstning
utsedde erhållit högsta röstetalet.
Förteckningen skall upptaga två
gånger så många namn, som ombud
då äro att välja. Den omröstning, som
därpå företages, må icke avse andra
än de i förteckningen uppförda personer;
och äro de valda, som då de
flesta rösterna erhållit. Mellan lika
röstetal avgör lotten.
För varje ombud utses ock på lika
sätt en suppleant att, i händelse av
ombudets förfall, i dess ställe i mötet
deltaga.
(Föreslagen lydelse:)
två eller flera pastorat, skall vad ovan
i denna paragraf stadgats om församling
i stället äga tillämpning å
samfälligheten.
9 mom. Angående besvär över val
av delegerade, elektorer och ersättare
skall vad i lag finnes stadgat om
besvär över val av ledamöter i kyrkoråd
äga motsvarande tillämpning.
8 §•
1 mom. För val av lekmannaombud
och suppleanter för dem skola
elektorerna inom varje valkrets
sammankomma inför en av domkapitlet
förordnad valförrättare.
2 mom. Domkapitlet bestämmer
tid och ställe för valet samt meddelar
de närmare föreskrifter som må
erfordras.
3 mom. Val av lekmannaombud
skall, där två eller flera personer
skola utses, vara proportionellt, därest
det begäres av minst så många
väljande, som motsvara det tal, vilket
erhålles, om samtliga väljandes
antal delas med siffran för det antal
personer valet avser, ökad med 1;
och lände därvid till efterrättelse vad
om proportionellt valsätt är stadgat
beträffande val inom kyrkofullmäktige.
Där valet icke sker proportionellt,
skola elektorerna, med slutna sedlar,
var för sig till ombud föreslå så
många personer, som skola väljas.
Vid första omröstningen är den vald,
som erhållit mer än hälften av de
avgivna rösterna. Om ej därvid ombud
till stadgat antal utsetts, upprättar
valförrättaren en förteckning,
varå upptagas, därest ingen blivit vid
första omröstningen utsedd, de, som
erhållit de flesta rösterna, men eljest
16
Kuhgl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
de, som näst den eller de vid berörda
omröstning utsedda erhållit högsta
rösttalet. Förteckningen skall upptaga
två gånger så många namn, som
ombud då äro att välja. Den omröstning,
som därpå företages, må icke
avse andra än de d förteckningen
uppförda personerna; och äro de valda,
som då erhållit de flesta rösterna.
Mellan lika rösttal avgör lotten.
4 mom. Vid val av suppleanter för
lekmannaombuden skall vad i 3 mom.
är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Sker ej valet proportionellt,
skall tillika bestämmas den ordning,
i vilken suppleanterna skola inkallas
till kyrkomötet.
5 mom. Elektor äger att för resa,
som påkallas av uppdraget, åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning
enligt allmänna resereglementet.
Ersättningen gäldas, då elektorn
utsetts för en församling, av
denna och i andra fall till lika delar
av de i distriktet ingående församlingarna.
§ 6.
Vid omröstningar till val av ombud
vid kyrkomöte och av elektorer för
sådana ombuds utväljande beräknas
varje röst lika; och skola rösterna
avgivas med slutna sedlar; dock må
vid val till elektor, varom i 5 § förmäles,
de väljande besluta, att valet
genom öppen omröstning verkställas
skall.
9 §•
Därest någon väljes till ombud vid
kyrkomöte för två eller flera valkretsar,
må på honom ankomma att
bestämma för vilken valkrets han vill
anses vald; och åligger det honom att
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
17
(Nuvarande lydelse:)
§ 7.
Klagan över val till ombud vid kyrkomöte
fullföljes hos Konungen genom
underdåniga besvär, som inom
trettio dagar efter valet skola i justitiedepartementet
ingivas för att i Konungens
regeringsrätt skyndsamt föredragas
och avgöras.
§ 8.
Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen
eller den bland övriga biskopar,
som Konungen, för den händelse
att ärkebiskopen har förfall,
därtill i nåder förordnar.
§ 9.
Allmänt kyrkomöte tillkommer att
upptaga kyrkliga mål, som Konungen
till detsamma överlämnar eller
varom fråga av någon dess ledamot
väckes. Mötet åge dock ej att, utöver
vad i grundlag kan varda medgivet,
annat eller mera besluta än underdåniga
utlåtanden, samt föreställningar
och önskningar att hos Konungen anmälas.
Fråga, vilken, enligt vad ovan är
sagt, av någon kyrkomötets ledamot
väckes, må för mötet framläggas
inom åtta dagar efter den, till vilken
mötet blivit av Konungen sammankallat;
sedermera må sådan fråga
ej kunna av ledamot väckas, utan
såvida den av redan inom kyrkomötet
fattat beslut eller upptaget ärende
eller annan under mötet inträffad
händelse omedelbarligen föranledes.
(Föreslagen lydelse:)
hos vederbörande domkapitel göra
skyndsam anmälan därom.
10 §.
Klagan över val till ombud vid
kyrkomöte fullföljes hos Konungen
genom besvär, som inom trettio dagar
efter valet skola hava inkommit till
justitiedepartementet för att i Konungens
regeringsrätt skyndsamt föredragas
och avgöras.
11 §•
Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen
eller den bland övriga
biskopar, som Konungen, för den
händelse ärkebiskopen har förfall,
därtill förordnar.
12 §.
De till kyrkomöte från Konungen
hänskjutna ärendena böra företrädesvis
förekomma till behandling.
Fråga, vilken enligt vad i 1 § År
sagt av någon kyrkomötets ledamot
väckes, skall såsom motion för mötet
framläggas inom åtta dagar efter
den, till vilken mötet blivit av Konungen
sammankallat; sedermera
må motion icke väckas, såvida den ej
omedelbarligen föranledes av redan
vid mötet fattat beslut eller upptaget
ärende eller annan under mötet
inträffad händelse.
13 §.
1 mom. Å varje kyrkomöte skola
tillsättas följande ständiga utskott,
nämligen:
ett kyrkolag sutskott, bestående av
fjorton ledamöter, för behandling av
kyrkolagsfrågor samt frågor om ändring
i prästerskapets privilegier;
ett expeditionsutskott, bestående
2 Bihang till riksdagens protokoll 19t9. 1 samt. Nr 13.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:)
§ 10.
De från Konungen hänskjutna mål
böra företrädesvis till behandling förekomma.
Är fråga om antagande av ng bibelöversättning,
psalmbok, evangeliebok,
kyrkohandbok eller katekes,
bör, där de av mötets medlemmar,
som till prästeståndet höra, sådant
akta nödigt, innan frågan av mötet
till slutlig behandling företages, betänkande
däröver avgivas av dessa
medlemmar samfällt eller genom personer,
som de inom sig därtill utse.
Arbetsordning i övrigt äger mötet
självt bestämma.
(Föreslagen lydelse:)
av sju ledamöter, för att uppsätta
förslag till de skrivelser, som, till
följd av mötets beslut, skola från detsamma
avlåtas;
ett ekonomiutskott, bestående av
sju ledamöter, för beredande av frågor
om arvoden till mötets kansli och
vaktbetjäning samt om mötets övriga
ekonomiska angelägenheter.
2 mom. Förekomma ärenden om
antagande av eller ändring i bibelöversättning,
psalmbok, evangeliebok,
kyrkohandbok eller katekes,
tillsättes för sådana ärenden ett beredningsutskott,
bestående av kyrkomötets
ordförande samt fjorton ledamöter,
som utses genom val.
Yrkar någon ledamot av kyrkomötet,
att i ärende, som avses i detta
moment, före eller efter utskottsbehandlingen
skall avgivas särskilt betänkande
av mötets prästerliga ombud,
äga dessa, där de så akta nödigt,
förordna om sådan prästerlig beredning.
3 mom. Mötet äger, när sådant
finnes behövligt, tillsätta särskilt utskott
för att upptaga viss fråga, som
eljest tillhör kyrkolags utskottets eller
beredningsutskottets behandling.
A mom. För beredning av de ärenden,
som ej tillhöra ständigt utskotts
eller beredningsutskottets behandling,
må mötet tillsätta tillfälliga utskott
till det antal, som av omständigheterna
påkallas.
5 mom. I alla utskott skola, bortsett
från beredningsutskottets självskrivne
ordförande, ingå såväl prästerliga
ombud som lekmannaombud
så alt de förras antal förhåller sig till
de senares som 3 till A.
G mom. Efter de grunder, som angivas
i 5 mom., väljas ock för varje
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
19
(Nuvarande lydelse:)
§ 11.
Varje mötets ledamot äger i alla
frågor en röst. Äskas omröstning;
då skall den med slutna sedlar anställas.
Före rösternas uppräknande
skall en ibland dem uttagas och förseglad
avläggas. Befinnas, vid de öv
-
(Föreslagen lydelse:)
utskott suppleanter att, när utskottsledamöter
avgå eller få förfall, inträda
i deras ställe. Suppleanternas
antal skall motsvara de valda ordinarie
ledamöternas. Sker ej valet
proportionellt, skall tillika bestämmas
den ordning, i vilken suppleanterna
skola inkallas till tjänstgöring.
14 §.
Varje kyrkomöte äger inom sig
utse en utredningsnämnd, bestående
av tre prästerliga ombud och fyra lekmannaombud,
med uppgift att till
nästfoljande kyrkomöte bereda samt
avgiva yttranden och förslag i sådana
ärenden, som mötet i anledning
av vid mötet väckta motioner
överlämnat till nämnden. Jämte ledamöterna
utses lika antal suppleanter.
Beträffande sättet för val av ledamöter
och suppleanter i nämnden
gäller vad som är stadgat om val till
kyrkomötets utskott.
Nämndens verksamhet skall vara
avslutad inom tid som Konungen bestämmer,
högst ett år efter kyrkomötets
slut; dock äger Konungen medgiva,
att nämnden även sammanträder
under högst två månader närmast
före nästf oljande kyrkomötes
början.
Instruktion för nämnden fastställes
av Konungen efter förslag av kyrkomötet.
15 §.
1 mom. Varje kyrkomötets ledamot
äger i alla frågor en röst. Omröstning
skall ske öppet. Utom i fall
som avses i 2 mom. bestämmes utgången
genom enkel pluralitet av de
avgivna rösterna. Befinnas de avgiv
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:)
rigas uppsummerande, rösterna lika
delade, må denna sedel öppnas och
giva utslaget: är pluralitet redan vunnen,
bör den avlagda sedeln ouppbruten
genast förstöras.
I fråga om antagande av ny bibelöversättning,
psalmbok, evangeliebok,
kyrkohandbok eller katekes erfordras
för bifall, att två tredjedelar
av närvarande ledamöter äro ense.
Vid omröstning i fråga, varom nu
sagt är, varde ej någon röstsedel avlagd.
(Föreslagen lydelse:)
na rösterna lika delade, nedlägge
ordföranden i en därtill avsedd rösturna
en ja-sedel och en nej-sedel,
lika till storlek och utseende, tryckta
och omärkta samt var för sig slutna
och hoprullade, och avgöres då omröstningens
utgång genom den sedel,
som en av mötets ledamöter på anmodan
av ordföranden upptager ur
rösturnan.
2 mom. I fråga om antagande av
eller ändring i bibelöversättning,
psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok
eller katekes erfordras för bifall,
att två tredjedelar av närvarande ledamöter
äro ense.
16 §.
Alla val inom kyrkomötet skola ske
med slutna sedlar. Är ej fråga om sådant
val till utskott, som enligt vad
nedan sägs skall ske proportionellt,
iakttages därvid, att namnsedlarna
för att bliva gällande skola vara enkla,
hoprullade, omärkta och fria såväl
från all tvetydighet i anseende
till personernas namn som från oriktighet
i anseende till deras antal. Mellan
personer, som vid val erhållit
lika antal röster, skiljes genom lottning,
när så erfordras.
Val till utskott skall vara proportionellt,
därest det begäres av minst
så många ledamöter, som motsvara
det tal, vilket erhålles, om kyrkomötets
hela ledamotsantal delas med
siffran för det antal personer valet
avser, ökad med 1. Beträffande förfarandet
vid sådant val skall gälla vad
som stadgats om proportionellt val
till riksdagens utskott.
21
Kungi. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:)
12 §.
Äro ej mötets förhandlingar avslutade
inom en månad, äger Konungen
ändock efter den tid att mötet upplösa.
§ 13.
Arvode till mötets ledamöter så
ock övriga kostnader därför skola av
allmänna medel gäldas.
(Föreslagen lydelse:)
17 §.
Äro ej kyrkomötets förhandlingar
avslutade inom trettiofem dagar,
äger Konungen ändock efter utgången
av denna tid upplösa mötet.
18 §.
Arvode till kyrkomötets ledamöter
och ledamöterna i utredningsnämnden
så ock övriga kostnader för mötet
och nämnden skola gäldas av allmänna
medel.
19 §.
De ytterligare föreskrifter rörande
kyrkomötets arbetssätt, som kunna
anses nödiga, äger mötet fastställa i
särskild arbetsordning.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1950, då förordningen
den 16 november 1863 (nr 61) angående
allmänt kyrkomöte upphör att
gälla.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms
slott den 15 oktober 19i8.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådet Quensel fråga om ny kyrkomötesförordning
och anför därvid följande.
I. Inledning.
I förordningen den 16 november 1863 (nr 61) angående allmänt kyrkomöte
(kyrkomötesförordningen), som tillkom i samband med genomförandet
av representationsreformen, ha under årens lopp inga ändringar av
mera genomgripande betydelse vidtagits. Kyrkomötet har i stort sett samma
ställning och sammansättning som på 1860-talet. Sättet för ombudens utseende
har ej heller undergått några väsentliga förändringar och jämväl
verksamhetsformerna äro i huvudsak desamma. Åtskilliga förslag, syftande
till genomgripande reform av kyrkomötets organisation, ha visserligen —
såväl i riksdag som inom kyrkomöte — väckts, men några positiva resultat
i åsyftad riktning ha ej uppnåtts.
De frågor, som jag i det följande kommer att anmäla och närmare utveckla,
ha i första hand aktualiserats genom riksdagens skrivelse den 13 april
1944 (nr 179), vari begärdes utredning om ändrade grunder för kyrkomötets
sammansättning. Enligt skrivelsen borde utredningen i första hand taga
sikte på frågan om ökad lekmannarepresentation i kyrkomötet,
i samband varmed jämväl frågan om sättet för denna representations
utseende borde uppmärksammas. Därjämte borde
övervägas, huruvida icke — i syfte att bereda de s. k. obefordrade prästerna
möjlighet att bliva representerade i kyrkomötet — en utökning av
antalet prästerliga ombud vore av behovet påkallad.
I anledning av denna riksdagens framställning erhöll dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet genom Kungl. Maj :ts beslut den 8 december
1944 bemyndigande att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom departementet
biträda med utredning och avgiva förslag till ändrade grunder
för kyrkomötets sammansättning m. in. I direktiven för utredningen fram
-
23
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
höll departementschefen bland annat, att en reformering av kyrkomötets
sammansättning sammanhängde med andra spörsmål rörande kyrkomötets
organisation och befogenheter, varför de av riksdagen väckta frågorna icke
kunde eller borde lösas fristående. Hur långt man härutinnan borde gå, vore
enligt departementschefen en avvägnings- och gränsdragningsfråga, som
ingalunda vore lätt att lösa. Dessa vidare perspektiv borde i allt fall av utredningsmännen
ej lämnas ur sikte. Jämväl i övrigt borde de sakkunniga
vara oförhindrade att underkasta frågan om kyrkomötets arbetssätt
en översyn och föreslå de åtgärder, som vore ägnade att effektivisera
detta.
Med stöd av det givna bemyndigandet tillkallades såsom sakkunniga biskopen
i Lunds stift E. M. Rodhe, ordförande, kanslirådet G. H. Berggren,
ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren J. A. Gustavson,
överdirektören och chefen för fångvårdsstyrelsen H. P. Göransson, friherrinnan
Klara Sigrid Gunilla Hermelin, dåvarande domprosten i Härnösand
G. A. E. Hultgren och ledamoten av riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen
A. A. Lindquist.
De sakkunniga avgåvo den 22 mars 1946 betänkande med förslag till förordning
angående allmänt kyrkomöte m. m. (SOU 1946:32), innefattande
— förutom historisk utredning och motiv — förslag till ändringar i kyrkomötesförordningen
och arbetsordningen för kyrkomötet samt ett antal av
förslagen föranledda följdförfattningar. De sakkunnigas förslag är på alla
punkter enhälligt.
Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarkollegiet,
statskontoret, statistiska centralbyrån, samtliga domkapitel, styrelserna för
svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund samt centralstyrelserna
för allmänna svenska prästföreningen, Sveriges yngre prästers
förbund och Sveriges allmänna organist- och kantorsförening.
Sedan Hultgren, numera biskop i Visby stift, av statsrådet Quensel erhållit
uppdrag att verkställa den överarbetning av de sakkunnigas förslag,
vartill remissyttrandena kunde giva anledning, avgav Hultgren med skrivelse
den 3 april 1947 en promemoria i ämnet (otryckt), innefattande förslag
till ny avfattning av §§ 4 och 5 i de sakkunnigas förslag till ändringar i
kyrkomötesförordningen.
Över de i promemorian framlagda förslagen ha efter remiss yttranden avgivits
— förutom av ovannämnda verk, myndigheter och organisationer
utom styrelsen för svenska landskommunernas förbund — av kanslersämbetet
för rikets universitet, efter hörande av de teologiska fakulterna vid
universiteten i Uppsala och Lund.
Innan jag övergår till behandlingen av de föreliggande frågorna, synes
lämpligt att först lämna en kortfattad redogörelse för gällande bestämmelser
angående kyrkomötets befogenheter, sammansättning och verksamhetsformer.
Kyrkomötets befogenheter äro fastställda dels i regeringsformen
24 Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(RF) och dels i kyrkomötesförordningen (KMF). Enligt 9 § KMF äger allmänt
kyrkomöte upptaga kyrkliga mål som Konungen till detsamma överlämnar
eller varom fråga av någon dess ledamot väckes. Mötet äger dock ej
att, utöver vad i grundlag medgivits, annat eller mera besluta än underdåniga
utlåtanden samt föreställningar och önskningar att hos Konungen
anmälas. De grundlagsbestämda befogenheterna angivas i RF §§ 87, 88 och
114. Enligt 87 § erfordras för stiftande, ändring eller upphävande av kyrkolag
samtycke av allmänt kyrkomöte; och enligt 88 § förhålles beträffande
förklaring över kyrkolag som med sådan lags stiftande. I 114 § stadgas slutligen,
att ändring eller upphävande av prästerskapets privilegier, förmåner,
rättigheter och friheter icke må ske utan bifall av allmänt kyrkomöte.
Beträffande kyrkomötets sammansättning må här endast nämnas,
att det består av 60 ledamöter, nämligen samtliga biskopar, fyra bland
de teologiska fakulteternas professorer och 13 ordinarie prästmän, utsedda
stiftsvis genom direkta val, samt 30 lekmannaombud, utsedda genom indirekta
val sålunda, att först väljas elektorer församlingsvis, varefter elektorerna
i sin tur utse ombud.
Kyrkomötets verksamhetsformer regleras av såväl KMF som
den av kyrkomötet antagna arbetsordningen (AO). KMF innehåller härutinnan
endast bestämmelser om ordförandeskapet (utövas av ärkebiskopen),
motionstid, beredning av vissa frågor (antagande av ny bibelöversättning,
psalmbok etc.), omröstning och sammanträdestidens längd. Arbetsordningen
innehåller — förutom bestämmelser angående fullmaktsgranskning, ombudens
placering, allmänna sammankomster, protokollsföring och justering
samt andra ordningsföreskrifter -—- bestämmelser angående kyrkomötets
utskott och deras sammansättning, sättet för framställande av proposition
och votering. I arbetsordningen stadgas vidare, att kyrkomötets allmänna
sammanträden äro offentliga, såvida ej mötet för särskilt fall annorlunda
beslutat.
De sakkunnigas förslag kan i korthet sammanfattas sålunda.
Antalet lekmannaombud ökas från 30 till 48. Valbar är å kyrkostämma
röstberättigad lekman, varmed förstås envar som icke är behörig
till prästämbetets utövning. Den indirekta valmetoden bibehålies, men valdistrikt
sindelningen ändras. Varje stift bildar visserligen fortfarande som
regel två valdistrikt, men uppdelningen har skett efter andra grunder. Det
ena omfattar städer och den del av landsbygden, som har stadsliknande
karaktär, och det andra landsbygden i övrigt. För varje valdistrikt utses
1—5 ombud, beroende på invånarantalet i distriktet. Totala antalet ombud
utgör för stadsdistrikten 21 och för landsbygdsdistrikten 27. Elektorer utses
församlingsvis av kyrkofullmäktige eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma.
Antalet elektorer står i relation till invånarantalet sålunda, att för
varje påbörjat 5 000-tal invånare i församlingen utses en elektor. Såväl val
av lekmannaombud som val av elektor skall kunna ske proportionellt.
Härutinnan ifrågasätter Hultgren den ändringen, att antalet lekmanna
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
ombud ökas till 56 och att varje stift (utom Lunds) utgör ett valdistrikt.
Antalet ombud för varje valdistrikt blir därigenom i flertalet fall 4. Elektorerna
utses pastoratsvis. Såsom valkorporationer fungera kyrkofullmäktige,
kyrkorådet eller särskilda delegerade, beroende på pastoratets sammansättning
och organisation.
En överskådlig sammanställning av gällande system, de sakkunnigas förslag
och Hultgrens förslag återfinnes i en vid detta protokoll fogad bilaga,
till vilken hänvisas.
Antalet prästerliga ombud ökas från 30 till 36 på så sätt, att
två ombud väljas inom vart och ett av de sex stift, som ha största antalet
församlingspräster, och ett ombud inom vart och ett av de övriga stiften.
Valbar är envar till prästämbetets utövning behörig prästman, således även
icke-ordinarie församlingspräst, prästvigda lärare m. fl. Beträffande själva
valmetoden ifrågasättes ingen ändring.
Hultgren har föreslagit den ändringen, att val av ombud och suppleant
sammanföras på så sätt, att valsedel skall upptaga två gånger så många
namn som antalet ombud valet avser. Röstvärdet för å valsedel upptaget
namn bestämmes efter en sjunkande skala, beroende på namnets placering.
Antalet ombud ökas till 42.
Beträffande kyrkomötets arbetssätt föreslå de sakkunniga en
utökning av kyrkomötets »ordinarie» sammanträdestid från 30 till 35 dagar.
De konstitutiva reglerna om utskottsorganisationen överflyttas från arbetsordningen
till kyrkomötesförordningen. I utskotten skola lekmän och
präster vara representerade i proportionen 4: 3. Möjlighet beredes till proportionella
val av ledamöter i utskott. Ett särskilt utredningsorgan, kyrkomötets
delegation, bestående av 7 ledamöter (4 lekmän och 3 präster), tillskapas
med uppgift att till nästfoljande kyrkomöte bereda och avgiva yttranden
och förslag i sådana ärenden, som mötet i anledning av väckta motioner
överlämnat till delegationen. Bestämmelser angående omröstning och
val anpassas efter vad som gäller beträffande riksdagen.
Hultgren ifrågasätter ingen ändring av förslaget i denna del.
De sakkunnigas förslag har i allmänhet tillstyrkts av remissmyndigheterna
och de hörda organisationerna. Därvid har nästan undantagslöst
angelägenheten av reformer på området understrukits. Särskilt förslaget
om inrättande av en kyrkomötets delegation har rönt stor uppskattning.
Några myndigheter ha emellertid ifrågasatt mera vittomfattande ändringar.
Domkapitlet i Uppsala har sålunda framhållit, att genomförande av de
föreslagna ändringarna alltfort lämnade själva huvudfrågan — att göra
kyrkomötet till ett för den svenska kyrkan i verklig mening representativt
organ med å ena sidan fastare förankring i de svenska kyrkoförsamlingarna
och å andra sidan ett större mått av självständighet och vidare möjligheter
till initiativ och riktningsgivning — olöst. Och enligt teologiska fakultetens
vid universitetet i Uppsala uppfattning erfordrades visserligen ändringar på
de punkter, som innefattas i sakkunnigförslaget, men vida betydelsefullare
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
frågor, t. ex. angående kyrkomötets befogenheter, hade bort behandlas.
Liknande tankegångar skymta i styrelsens för svenska stadsförbundets yttrande.
Styrelsen har dessutom framhållit, att effekten av de föreslagna ändringarna
icke kunde antagas bliva synnerligen stor.
En tveksam inställning till hela reformförslaget har kommit till uttryck
i generaldirektören E. Svernes yttrande till kammarkollegiets protokoll. Enligt
hans mening hade kollegiet bort uttala, att det kunde ifrågasättas, om
det nu funnes anledning att vidtaga åtgärder för realiserande av de i betänkandet
framlagda lagförslagen. I samma riktning har även t. f. kammarrådet
P. Gavelius uttalat sig.
Jag övergår härefter till att i detalj redogöra för de olika frågorna.
II. Sättet för utseende av lekmannaombud.
1. Gällande ordning.
För val av lekmannaombud utgör Visby stift ett och vartdera av de övriga
stiften två valdistrikt. Som regel utses ett ombud för varje valdistrikt; se
KMF §§ 2 och 5 samt kungörelsen den 10 maj 1946 (nr 194). Undantagen
hänföra sig till Stockholms stads valdistrikt, Göteborgs stifts norra valdistrikt
och de valdistrikt, varuti Lunds stift är uppdelat. Från det förstnämnda
utses 3 och från ettvart av de övriga 2 ombud. Val av lekmannaombud
sker inför av domkapitlet förordnad valförrättare. Valbar är envar å
kyrkostämma röstberättigad person. Intet hinder möter därför att präst utses
till ombud, vilket ock förekommit. Valkorporation är elektorsförsamlingen,
som utgöres av församlingsvis utsedda elektorer. Storleken av elektorsförsamlingarna
är beroende av antalet församlingar inom distriktet och
varierar högst avsevärt. De största förekomma i Skara och Lunds stift
och de minsta i Stockholms stift; se härom den såsom bilaga till detta
protokoll fogade sammanställningen.
Angående val av elektorer stadgas i KMF § 5. Inom varje kyrkoförsamling
— territoriell eller icke territoriell — äga samtliga å kyrkostämma röstberättigade
lekmän inom sig, vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande,
utse en elektor och en suppleant. Två eller flera församlingar inom
samma stift och valdistrikt kunna dock »om gemensam elektor sig förena».
Då röstning inom elektorsförsamlingen sker per capita (KMF § 6), torde
dylikt samgående innebära, att vederbörande församlingar avstå från rätten
att i elektorsförsamlingen var för sig bliva representerad av ett ombud. I
stift, där antalet småförsamlingar är påfallande stort, ha församlingar i
icke ringa utsträckning begagnat sig av denna möjlighet. I andra stift har
däremot möjligheten som regel ej utnyttjats.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
27
2. Tidigare reformförslag.
Det notoriskt ringa deltagandet i elektorsvalen är tvivelsutan en svag
punkt i kyrkomötets organisation. Redan tidigt väcktes därför förslag i syfte
att införa ett valsystem, som vore ägnat att öka intresset för valen. Men
även andra synpunkter gjorde sig gällande. Den valmanskår, som bildats
genom elektorsvalen, framstod ingalunda alltid såsom tillräckligt representativ
för den allmänna meningen i kyrkliga frågor ute i landet.
I de sakkunnigas betänkande (s. 69—81) lämnas en ingående redogörelse
för de olika förslag som framkommit i förevarande hänseende. Tre huvudtyper
kunna därvid urskiljas:
1) införande av en synodalorganisation,
2) övergång till direkta val av lekmannaombud och
3) effektivisering av den nuvarande indirekta valmetoden.
Såsom framgår av betänkandet finnas utomlands förebilder till ett syn odalsystem.
För vårt lands vidkommande skulle ett sådant system åstadkommas
genom legalisering och närmare reglering av redan existerande frivilliga
kyrkliga organisationer, i första hand stiftsmötet, som bland annat
skulle fungera såsom valkorporation vid val till kyrkomöte. Beträffande
stiftsmötenas ställning må erinras om att 1946 års kyrkomöte (skrivelse
nr 37) — ehuru från andra utgångspunkter — hos Kungl. Maj :t anhållit
om utredning i syfte att i kyrkolagen (kap. 25) få bestämmelser införda om
stiftsråd och stiftsmöte. Den av kyrkomötet begärda utredningen har igångsatts
genom särskild inom ecklesiastikdepartementet tillkallad sakkunnig,
docenten Helge Ljungberg, men är ännu ej slutförd.
Fråga om övergång till direkta val väcktes redan vid 1910 års
kyrkomöte men först 10 år senare ledde aktionerna härutinnan till resultat.
I anledning av motion av dåvarande komministern H. Hallén anhöll nämligen
1920 års riksdag (skrivelse nr 191), att Kungl. Maj :t måtte utreda,
under vilka förutsättningar införande av direkta val av lekmannaombud
skulle kunna, i samband med en utökad lekmannarepresentation i övrigt
inom kyrkan, genomföras. Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj :t år
1921 åt f. d. landshövdingen J. Widén att verkställa förberedande undersökningar
av de i riksdagsskrivelsen berörda frågorna. I uppdraget ingick
även att utreda av kyrkomötet år 1908 framförd fråga om en »fullständigare
tillämpning av synodalförfattningens grundsatser». Sedan utredningsarbetet
år 1923 avbrutits — Widén hade i ett den 31 maj 1923 dagtecknat betänkande
(otryckt) framlagt resultatet av undersökningarna i ofullbordat
skick — begärde 1925 års kyrkomöte (skrivelse nr 31), att arbetet måtte
återupptagas, och tre år senare väcktes inom riksdagen en motion i samma
syfte. Motionen, som även avsåg andra frågor, avslogs emellertid av riksdagen
under åberopande av att säkra utgångspunkter saknades tör de begärda
utredningarna, innan den då aktuella frågan om rätt till utträde ur
svenska kyrkan vunnit sin lösning (KU:s uti. 1928: 10). Framställningen
från 1925 års kyrkomöte föranledde enligt beslut den 27 januari 1933 ej
någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Därefter har frågan om införande av direkta
28
Kungi. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
val ej vidare framförts vare sig inom riksdag eller kyrkomöte. Framhållas
må emellertid, att biskop G. Aulén i motion nr 10 vid 1934 års kyrkomöte —
vari hemställts om utredning av sättet för val av lekmannaombud — framkastat
tanken på att lekmannaombuden skulle väljas av kyrkoråden i de
olika församlingarna.
Strävandena att råda bot mot gällande icke tillfredsställande ordning för
utseende av lekmannaombud ha i stället under senare tid fullföljts efter
andra linjer. Samtliga framförda förslag bygga på den indirekta valmetoden,
vilken emellertid skulle effektiviseras. Av särskilt intresse är
det förslag, som går ut på att val av lekmannaombud skulle förrättas av
den oinbudsförsamling, som efter 1936 års domkapitelsreform har att utse
lekmannaledamot av domkapitel. Fördelen med en dylik anordning vore
bland annat, att ombudsförsamlingen stode i viss proportion till församlingarnas
invånarantal. Genom en dylik proportionalisin skapades förutsättningar
för ökat inflytande i kyrkliga frågor från befolkningsgrupper, vilka
enligt gällande ordning ha ringa möjligheter att få sina synpunkter framförda.
Såsom framgår av betänkandet har sistnämnda förslag vunnit gehör
hos 1938 års kyrkomöte, som hemställt om utredning i ämnet.
3. Sakkunnigbetänkandet.
De sakkunniga ha ingående behandlat de frågor, som sammanhänga med
den direkta och den indirekta valmetoden för utseende av lekmannaombud.
Däremot har den vid tidigare kyrkomöten ivrigt diskuterade frågan om uppbyggande
av lekmannarepresentationen efter ett synodalt system —
en fråga som i den Widénska ofullbordade utredningen intog central ställning
— avvisats utan närmare analys. Härutinnan anföra de sakkunniga
i huvudsak följande.
Med anledning av den i direktiven anbefallda prövningen av andra vägar
än de av riksdagen 1944 angivna ha de sakkunniga ansett sig böra undersöka,
huruvida de på frivillig väg tillkomna stiftsmötena kunde tjäna såsom
valkorporationer för kyrkomötet. Förslag härom ha framställts i samband
med frågan om en utbyggnad av svenska kyrkans organisation i synodal
riktning. Det är emellertid tydligt att den mera omfattande frågan om genomförande
av synodalorganisationen i svenska kyrkans författning förlorat
sin aktualitet. Betänksamheten mot en inordning av de frivilliga organen
i den lagfästa kyrkliga organisationen har snarare vuxit än minskat,
allteftersom dessa vunnit i omfattning och styrka. Betydande olikheter i förutsättningar
inom de skilda stiften utgöra hinder icke blott för en uniformering
utan även för en legalisering över huvud. Vad särskilt vidkommer
det närmast för kyrkomötesvalen ifrågakommande stiftsmötet saknas alltjämt
inom ett av stiften, nämligen Göteborgs stift, ett sådant organ. Att
göra stiftsmötet till en legal institution och i samband därmed genomföra
uniformitet med avseende på dess sammansättning och funktioner synes
knappast önskvärt. I stället borde de frivilliga institutionerna få tillfälle
att ännu någon tid obundna av formföreskrifter utveckla sig och stabiliseras.
Vad beträffar den direkta valmetoden ha de sakkunniga — i
redogörelsen för tidigare reformförslag (s. 75) — framhållit, att det vore
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
förvånande att missnöjet med den gällande ordningen och svårigheterna
att åstadkomma en förbättring genom ändring av den indirekta valmetoden
icke redan på ett tidigt stadium aktualiserat frågan om en övergång
till direkt valmetod.
Orsaken härtill torde — fortsätta de sakkunniga — vara att söka däri
att en indirekt valmetod alltjämt i stor utsträckning förekomme vid allmänna
val. Men även sedan den direkta valprincipen börjat tillämpas
inom allt vidare områden av det offentliga livet, dröjde det innan önskemål
om införande av detta valsätt jämväl för kyrkomötet på allvar
framfördes. Det främsta motivet av tillbakahållande natur torde varit insikten
om att en sådan reform skulle kräva en stark utökning av antalet
ledamöter, något som man av andra skäl icke ansåge sig böra ifrågasätta.
De sakkunniga återkomma i sina motiv (s. 93 ff.) till frågan om den
direkta valmetoden och anföra härom följande.
Om det gäller att genom en förändring av valsättet åstadkomma större
möjligheter för olika meningsriktningar inom kyrkan att göra sig gällande,
förefaller det ligga närmast till hands, att valen av lekmannaombud till
kyrkomötet i likhet med andra allmänna val skulle ske direkt av väljarna.
Såsom framgår av den historiska redogörelsen ha också önskemål i denna
riktning framförts i kyrkomötet åren 1910 och 1920 samt i riksdagen år
1920. Till förmån för en direkt valmetod har åberopats framför allt, att en
sådan skulle medföra ett större allmänt intresse för valen och därmed indirekt
för kyrkomötet.
De sakkunniga, som delat nämnda uppfattning och som även ur demokratisk
synpunkt funnit ett direkt valsätt vara mest naturligt, ha börjat sitt arbete
med att utreda, om det är praktiskt genomförbart att låta lekmannaombuden
i kyrkomötet väljas direkt. Därvid har det emellertid visat sig,
att svårigheterna med ett dylikt valsätt i detta fall äro så gott som oöverkomliga.
De sakkunniga ha härefter redogjort för resultatet av den företagna utredningen,
vilken utmynnat i att de sakkunniga ansett sig icke kunna förorda
införande av direkta val.
Då riktigheten av de sakkunnigas uppfattning i denna punkt svårligen
torde kunna jävas, synes onödigt att här . återgiva utredningen. Jag inskränker
mig därför till att hänvisa till sakkunnigbetänkandet sid. 93—95.
De sakkunniga ha i stället nödgats söka andra lösningar. Därvid ha
övervägts möjligheterna att komplettera kyrkomötets sammansättning
med ett antal lekmannaombud, representerande särskild sakkunskap och
särskilda intressen och utsedda på annat sätt än församlingarnas ombud.
Huruledes dylika riks representanter skulle utses, har lämnats öppet,
men antydes, att de centrala kyrkliga organen — diakonistyrelsen, missionsslyrelsen
och sjömansvårdsstyrelsen — liksom kyrkomusikerkåren
skulle kunna fungera såsom valkorporationer. De sakkunniga ha emellertid
icke ansett sig kunna förorda en dylik ordning. Sådana grupper, som företräda
betydelsefulla intressen inom det kyrkliga livet, måste hänvisas till
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
att i vanlig ordning söka vinna representation inom kyrkomötet. Detta
ställningstagande har motiverats på i huvudsak följande sätt.
Det kunde visserligen tänkas, att kyrkomötet med sina självskrivna och
valda ombud icke erhåller sådan sammansättning, att den för ett visst ärendes
behandling önskvärda expertisen står till förfogande inom mötet, särskilt
då inom utskotten. I vad det gäller frågor, som angå de kvrkliga böckerna
eller eljest sammanhänga med den teologiska forskningen, synas
dock sådan farhågor knappast befogade, eftersom rikets samtliga biskopar
och därtill fyra representanter för de teologiska fakulteterna ha plats i mötet.
Något annorlunda ställer det sig beträffande andra ämnen, så exempelvis
ämnen av utpräglad juridisk innebörd. Hittills synes emellertid behovet
av expertis även på detta område i allmänhet varit tillgodosett. Vad de centrala
kyrkliga organen beträffar, är det arbete, som där utföres, av sådan
vikt för det kyrkliga livet, att det helt visst är önskvärt, alt dessa organ
bli företrädda inom kyrkomötet. Men så sker redan, i det att ordföranden
i dessa styrelser (ärkebiskopen) och i vissa fall jämväl en eller flera av
övriga styrelseledamöter äro självskrivna eller valda omhud av mötet. Även
utanför de områden, som nu antytts, kunna tänkas lägen, i vilka det vore
önskvärt, om kyrkomötet kunde tillföras en eller flera ledamöter med specialkunskaper
av teoretisk eller praktisk natur. De sakkunniga vilja emellertid
beträffande sådana fall erinra om att kyrkomötets utskott torde ha
möjlighet att, på samma sätt som är brukligt inom riksdagens utskott, tillkalla
den expertis, som de kunna anse erforderlig.
Tanken att komplettera kyrkomötet genom något slags riksrepresentanter,
utsedda av Kungl. Maj :t eller särskilda korporationer, kunna de sakkunniga
icke biträda. Att tillägga Kungl. Maj :t en sådan befogenhet synes icke överensstämma
med folkstyrets idé. Vid val genom korporation föreligger alltid
risken, att korporationsintresset och icke riksintresset blir bestämmande.
Därtill kommer, alt det torde vara omöjligt att finna en eller flera korporationer
med den överblick över kyrkolivet i dess helhet och den personkännedom,
som för ett sådant uppdrag skulle vara erforderliga. Vad beträffar
de centrala kyrkliga organen, är därjämte att märka, att de, såsom i viss
män underställda kyrkomötet, icke gärna kunna tänkas erhålla rätt att utse
representanter i mötet.
Efter dessa överväganden — som givit vid handen att en lösning av problemet
om sättet för utseende av lekmannaombud icke kunde ske genom inrättande
av en synodal organisation, övergång till direkta val eller komplettering
av ombudsförsamlingen medelst riksrepresentanter — ha de sakkunniga
stannat vid bibehållande av ett valsätt med indirekta
val. Beträffande de nackdelar, som vidlåda nu gällande system, anföres
i betänkandet följande.
Under kyrkomötets hittillsvarande tillvaro hade erfarenheten givit stöd
åt allvarliga anmärkningar mot den gällande ordningen för elektorsval i
särskilt tvenne hänseenden: dels har deltagandet i valen av elektor inför
kyrkostämmans ordförande tiderna igenom varit utomdentligt ringa, dels
har rätten för alla församlingar (tidigare alla pastorat) att oavsett storleken
ulse en elektor medfört, att elektorsförsamlingarna kommit att domineras
av representanterna för de många mindre församlingarna. Intresset
för dessa val har härigenom mången gång minskats hos de stora församlingarna,
vilka trots silt invånarantal icke ägt utse mer än en elektor. Olä
-
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
genheterna av detta alltför onyanserade representationssätt, vilka uppmärksammades
redan i motioner i riksdagen åren 1893 och 1894, ha därefter
ytterligare tilltagit, allteftersom folkmängden minskat på landsbygden och
ökat i städerna. Den år 1920 vidtagna ändringen i kyrkomötesförordningen,
att elektorer skulle utses av varje församling i stället för såsom tidigare av
varje pastorat, avsåg att vidga basen för kyrkomötet men har, utan att
åstadkomma något livligare deltagande i elektorsvalen, än mer ökat den påtalade
övervikten för småförsamlingarna i elektorskollegiet.
De sakkunniga ha därefter angripit problemet med utgångspunkt från de
riktlinjer, som konstitutionsutskottet i utlåtande 1944: 11 — åberopat i
förutnämnda riksdagsskrivelse 1944: 179 — uppdragit. Utskottet hade antytt
tre olika tillvägagångssätt för tillgodoseende av behovet av mera tidsenliga
former för val av kyrkomötets lekmannaombud: att låta elektorsvalen
verkställas av kyrkofullmäktige, eller, där sådana icke funnes, av kyrkostämma,
att, med bibehållande av nuvarande ordning för val av elektorer,
men med upphävande av nuvarande kretsindelning inom stiften vid val av
lekmannaombud, låta dessa val företagas gemensamt av samtliga församlingsombud,
samt att låta valen verkställas av den ombudsförsam1
i n g, som pastoratskyrkoråden u t s å g e för val av lekmannaombud
i domkapitlet.
Beträffande sistnämnda alternativ anföra de sakkunniga.
Systemet har den fördelen, att elektorsförsamlingen skulle utgöras av en
redan existerande valkorporation. Genom att elektorerna utses av pastoraten
vinnes ock, att antalet elektorer blir mindre än om, som nu är fallet,
elektorerna utses av församlingarna. Men mot detta har man att väga nackdelarna
vid ett så anordnat valsätt.
Enligt domkapitelslagen utses de ombud, som skola välja lekmannaledamot
i domkapitel, av pastoratens kyrkoråd, d. v. s. i enförsamlingspastorat
av församlingens kvrkoråd och i flerförsamlingspastorat av det s. k. pastoratskyrkorådet.
Med en sådan anordning skulle emellertid vid val till kyrkomötet
önskemålet om en bred och representativ väljarkår icke bli behöri«en
tillgodosett. Kyrkorådet i ett enförsamlingspastorat motsvarar nämligen
sällan nämnda önskemål; i många fall torde ledamöterna icke uppgå till
mer än fem eller sex. Samma torde förhållandet vara med de s. k. pastoratskyrkoråden.
I fråga om dessa är dessutom att beakta, att de icke som de
vanliga kyrkoråden äro utsedda för allmänna kyrkliga och religiösa uppgifter
utan i huvudsak för behandling av ekonomiska frågor, t. ex. prästfönetillgångar.
Att kyrkoherden sitter som självskriven ordförande i kyrkorådet,
även i pastoratskyrkorådet, kan, eftersom rådet består av så få ledamöter,
ingiva betänkligheter mot att använda rådet som valorgan.
Mot vad nu sagts kan självfallet anföras, att pastoratskyrkoråden fått sig
anförtrodd uppgiften att utse ombud för val av lekmannaledamot av domkapitel
och att detta såvitt nu kan bedömas icke vållat olägenheter. Vid detta
påpekande må emellertid hållas i minnet, att domkapitlet är ett administrativt
organ, medan kyrkomötet har andra och vidare uppgifter.
Onekligen skulle det erbjuda vissa fördelar, om elektorerna utsåges av
pastorat i stället för av församling, i det att elektorernas antal då skulle
kunna nedbringas. Men förutsättningen härför synes de sakkunniga vara,
att åtminstone de större pastoraten hade en representativ fullmäktigeför
-
32
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
samling av samma art som kyrkofullmäktige. Så är emellertid icke fallet.
Det enda representativa organet inom pastoraten är pastoratskyrkostämman.
Pastoratskyrkostämman är emellertid merendels mycket fåtaligt besökt,
och någon förbättring härutinnan kan näppeligen förväntas, även om
dess uppgifter utsträcktes till att omfatta också elektorsvalen.
Efter dessa överväganden ha de sakkunniga stannat vid den av konstitutionsutskottet
framförda tanken att låta elektorsvalen verkställas
av kyrkofullmäktige eller, där sådana icke finnas,
av kyrkostämma. De sakkunniga ha emellertid medgivit, att
även denna metod har sina brister, men ha funnit, att den likväl torde innebära
hästa lösningen och därför borde läggas till grund för förslag i ämnet.
En stor fördel med detta valsätt är — fortsätta de sakkunniga — att man
i de församlingar, där kyrkofullmäktige finnas, erhåller en fast representativ
välj arförsamling. Enär kyrkofullmäktige obligatoriskt skola tillsättas
endast i församlingar med mera än 1 500 invånare, finns visserligen fortfarande
ett stort antal församlingar, som sakna kyrkofullmäktige. Härvid
må man emellertid beakta dels utvecklingen, som går i den riktningen, att
kyrkofullmäktige tillsättas i allt flera församlingar, och dels värdet av att
åtminstone i de stora församlingarna val av elektorer enligt denna metod alltid
skulle komma att förrättas av fullmäktige i stället för av en ofta fåtaligt
besökt och slumpvis sammansatt stämma.
En annan fördel är, att fullmäktige, i motsats till pastoratens och församlingarnas
administrativa organ, städse utses genom proportionella val, varigenom
olika intressen och åsiktsriktningar inom församlingarna alltid kunna
bli representerade. Redan häri ligger en garanti för att väljarkåren vid elektorsvalen
blir mångsidigt sammansatt. Detta kan också få direkt uttryck
vid valet, om möjlighet beredes att därvid, liksom vid vissa andra val inom
kyrkofullmäktige och å kyrkostämma, tillämpa proportionellt valsätt.
En olägenhet med att förlägga elektorsvalen till kyrkofullmäktige eller
kyrkostämma är, att prästman därigenom kan erhålla rätt att deltaga i valet
av elektor. Ej sällan äro präster ledamöter av kyrkofullmäktige, och å
kyrkostämma har prästman samma befogenhet som lekman att deltaga i
stämmans överläggningar och beslut.
Mot en anordning, som sålunda ger prästman möjlighet att med sin röst
inverka även på valet av lekmannaombud i kyrkomötet, kunna principiella
invändningar göras. Ett konsekvent fasthållande vid regeln, att ombuden i
kyrkomötet skola utses av präster och lekmän var för sig, borde leda till att
prästmän inom kyrkofullmäktige och å kyrkostämma icke erhölle rösträtt
vid val av elektorer. Inom kyrkofullmäktige skulle emellertid en bestämmelse
av denna innebörd kunna vålla olägenheter, särskilt med hänsyn till
partiförhållandena inom fullmäktige. Vad kyrkostämma angår, ha de sakkunniga
icke föi bisett, att prästman, i synnerhet vid en fåtaligt besökt stämma,
genom att deltaga i valet kunde komma att utöva inflytande på valutgången.
I stort sett torde man emellertid knappast ha att räkna med några
sadana konsekvenser. Vad som vid valet av elektorer är av väsentlig betydelse
är att, liksom hittills, prästman icke under några förhållanden skall
kunna väljas till elektor.
De sakkunniga ha därefter behandlat frågan, huru förfaras skall med val
av elektorer, då två eller flera församlingar bilda en kyrklig s a m f ä 1-
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
33
1 i g h e t. I detta hänseende föreslås, att alla kyrkliga samfälligheter, med
undantag av samfälligheten i Stockholm, skola var för sig utgöra enhet vid
val av elektorer, men att Konungen skulle i avseende å partiella samfälligheter
kunna föreskriva undantag härifrån. Beträffande motiven härför
hänvisas till betänkandet (s. 100 ff.).
För att dels bereda åsiktsgrupper, som inom en församling visserligen
äro i minoritet men likväl representera en vitt utbredd uppfattning, möjlighet
att bliva representerade i elektorsförsamlingen, dels ock tillförsäkra de
större församlingarna —- särskilt stadsförsamlingarna — tillbörligt inflytande
ha de sakkunniga föreslagit en komplettering av systemet med val av
elektorer genom kyrkofullmäktige eller, där sådana ej finnas, på kyrkostämma
i tre hänseenden.
1. Antalet elektorer bestämmes i förhållande till folkmängden i församlingen
(samfälligheten).
2. Varje stift indelas som regel i ett stadsdistrikt och ett landsbygdsdistrikt.
3. Möjlighet beredes till proportionella val.
Beträffande förhållandet mellan antalet elektorer och
antalet invånare i församlingen (samfälligheten) ha de sakkunniga
till en början erinrat om bestämmelsen i 4 § 2 mom. lagen den 13
november 1936 om domkapitel. Enligt detta stadgande utses för pastorat
med mindre folkmängd än 10 000 ett ombud, för pastorat, vars folkmängd
utgör minst 10 000 men ej uppgår till 15 000, två omhud samt för pastorat,
vars folkmängd utgör minst 15 000, tre ombud.
Dessa bestämmelser avse — fortsätta de sakkunniga — att tillförsäkra
de större pastoraten ett mot deras folkmängd svarande större inflytande i
ombudsförsamlingen och kunna med fördel läggas till grund för likartade
bestämmelser rörande församlingarnas rätt att utse elektorer genom
kyrkofullmäktige, respektive kyrkostämma. Då det är synnerligen angeläget,
att vid val till kyrkomötet elektorsförsamlingen får en så representativ
sammansättning som möjligt, torde emellertid skäl finnas för att gå
vidare på den genom domkapitelslagen anvisade vägen. Den där införda
principen hör enligt de sakkunnigas mening i två hänseenden få en vidgad
tillämpning.
1. Därest rätten för församling att utse mera än en elektor inträder först
vid en folkmängd av 10 000 personer, kommer graderingen enligt de sakkunnigas
mening icke att få åsyftad verkan. Det må framhållas, att läget
härvidlag till och med blir sämre vid val till kyrkomötet än vid val till domkapitlet,
då i förra fallet antalet elektorer skall beräknas efter församlingarnas
och icke efter pastoratens folkmängd. Om nämligen redan antalet pastorat,
vilkas folkmängd överstiger 10 000 personer, är jämförelsevis obetydligt,
är antalet församlingar av sådan storleksordning ännu mindre. En väsentlig
förbättring skulle däremot uppnås, om rätten att utse mera än en
elektor inträdde vid en folkmängd av 5 000 personer. Därigenom skulle ett
stort antal mindre städer samt stadsliknande samhällen med en befolkning,
sysselsatt inom handel och industri, komma bättre till sin rätt i förhållande
till de många småförsamlingarna.
2. Genom att — i analogi med bestämmelserna i domkapitelslagen —
maximera antalet elektorer skulle församlingar med större invånarantal
3 Bihang till riksdagens protokoll 19U9. 1 saml. Nr 13.
34
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
komma i ogynnsam ställning, eftersom de, huru mycket deras folkmängd
än översköte ett visst tal, i detta fall 15 000, icke skulle erhålla någon ytterligare
representation. Verkan härav bleve så mycket mer ogynnsam, som
de större församlingarna inom sig äro mera heterogena beträffande åsikter
och intressen. Om man därför vill tillgodose det ofta uttalade önskemålet
om en bred och allsidig representation i kyrkomötet, bör församling i möjligaste
mån erhålla rätt att utse elektorer efter invånarantal. Någon övre
gräns bör härvid icke ifrågakomma.
De sakkunniga föreslå därför, att för församling med en folkmängd av
högst 5 000 utses en elektor, för församling, vars folkmängd överstiger
5 000 men ej 10 000, utses två elektorer o. s. v.
Mot förslaget kan — framhålla de sakkunniga — invändas, att det stora
flertalet småförsamlingar fortfarande komma att få proportionellt större inflytande
på kyrkomötets sammansättning än de större församlingarna.
Egentligen borde därför med avseende på rätten att utse elektorer eu ännu
starkare differentiering efter församlingarnas folkmängd ske. Olägenheterna
med alltför stora elektorsförsamlingar vore dock enligt de sakkunniga
så uppenbara, att det ej vore tänkbart att i detta hänseende gå längre än
som föreslagits.
Enligt de sakkunniga funnes emellertid möjlighet att på annan väg tillförsäkra
de större församlingarna tillbörligt inflytande, nämligen genom
ändrad distriktsindelning. Härutinnan anföres i betänkandet
huvudsakligen följande.
Genom en uppdelning av varje stift i stadsdistrikt och landsbygdsdistrikt
komrne stadsförsamlingarnas befolkning att få sin rätt till representation
i kyrkomötet tillgodosedd på ett rättvisare sätt än för närvarande. Enligt
ett av de sakkunniga utarbetat förslag till distriktsindelning komme Visby
stift med hänsyn till sin ringa folkmängd att intaga en särställning, i det
att stiftet utgör ett enda valdistrikt, gemensamt för staden Visby och landsbygden.
Lunds stift indelas i tre valdistrikt, nämligen två landsbygdsdistrikt
och ett stadsdistrikt. I ett vart av övriga stift finnas ett landsbygdsdistrikt
och ett stadsdistrikt.
Om indelningen i valdistrikt sker på angivet sätt, blir verkan av den kvarstående
disproportionen mellan småförsamlingarna och de större församlingarna
med avseende på antalet elektorer icke längre så framträdande.
Flertalet större församlingar komma nämligen att tillhöra stadsdistrikten
och kunna där i tillbörlig utsträckning komma till sin rätt. Med anordningen
vinnes samtidigt, att elektorsförsamlingarna hindras från att bli alltför
stora.
Vid denna indelning ha vissa församlingar med utpräglad landsbygdskaraktär
blivit hänförda till stadsdistrikt. Så är fallet, när landbygdsförsamling
är förenad med stadsförsamling till ett pastorat. På grund av den intressegemenskap,
som i allmänhet råder mellan i ett pastorat ingående församlingar,
ha de sakkunniga nämligen ansett, att distriktsindelningen skall
följa pastoratsgränserna. I ett pastorat ingående församlingar ha därför —
under förutsättning att de i pastoratet ingående församlingarna såsom i regel
är fallet tillhöra samma stift — alltid förts till samma valdistrikt. Till
stadsdistrikt ha vidare hänförts vissa nära en stad belägna landsbygdspastorat,
inom vilka finnas samhällen, där invånarna i stor utsträckning ha sitt
dagliga arbete inom staden. Inom vissa stift, så t. ex. Luleå stift, ha dess
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
35
utom till stadsdistriktet hänförts pastorat, inom vilka samhällen av stadsliknande
karaktär äro belägna. Vissa ojämnheter uppkomma härigenom,
men sådana torde överhuvud icke kunna undvikas vid en distriktsindelning.
De sakkunniga ha icke förbisett, att med den föreslagna distriktsindelningen
elektorerna i åtskilliga fall bli nödsakade att företaga längre resor
än vid en indelning enligt nu gällande ordning. Med nutidens kommunikationer
torde detta emellertid icke bereda nämnvärda olägenheter. De sakkunniga
vilja i detta sammanhang föreslå, att elektor skall äga att av församlingen
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning för resa, som
påkallas av uppdraget.
Mot den föreslagna indelningen i landsbygds- och stadsdistrikt kan måhända
invändas, att utvecklingen, när det gäller riksdagsmannaval och
landstingsmannaval, gått i den riktningen, att städer och landsbygd ofta
föras samman till en valkrets. Förhållandena vid dessa val och vid valen
till kyrkomötet äro emellertid icke jämförliga. Det bör därför icke finnas
något hinder att tillämpa en annan ordning vid val till kyrkomötet. Vad
som enligt de sakkunnigas mening gör den föreslagna ordningen påkallad,
är, som förut framhållits, önskemålet att tillförsäkra stadsförsamlingarna
ett väsentligt större inflytande vid valen, varigenom kyrkomötets lekmannarepresentation
kan bli allsidigare.
Beträffande den proportionella valmetoden anföres i betänkandet.
Önskemålet, att skilda stiftsdelar skola bliva representerade i kyrkomötet
tillgodoses med det nya valsättet även så till vida, som ökningen av antalet
kyrkomötesmandat medför, att i alla landsbygdsdistrikt med undantag för
de inom Strängnäs, Visby och Stockholms stift belägna mer än ett ombud
skall väljas, varvid en tillräckligt stor minoritet i elektorsförsamlingen genom
anlitande av proportionell valmetod kan bli representerad. Genom att
valdistrikten göras så stora som föreslagits beredes möjlighet till proportionella
val av ombud även inom fyra av stadsdistrikten.
De sakkunniga ha vidare till behandling upptagit spörsmålet om valbarhet
till lek mannao in bud.
Enligt nuvarande ordning finnes intet hinder att präst utses till lekmannaombud,
något som också undantagsvis skett. De sakkunniga ha emellertid
ansett det naturligt och rikligt, att de som i kyrkomötet skola representera
lekmännen själva äro lekmän. Då det gäller att bestämma begreppet »lekinan»
ha de sakkunniga stannat vid att föreslå att därmed skall förstås
envar som icke är behörig till prästämbetets utövning. Denna bestämning av
begreppet lekman har föranletts därav, att de sakkunniga för valbarhet till
prästerligt ombud föreslå samma villkor som redan nu gäller för prästernas
rösträtt, nämligen att vederbörande är behörig till prästämbetets utövning.
Med avseende å det författningsenliga reglerandet av de
sakkunnigas förslag anföres.
I kyrkomötesförordningen synes böra angivas antalet valdistrikt i de olika
stiften. Valdistriktens omfång torde däremot böra bestämmas av Konungen.
I kyrkomötesförordningen bör härom endast lämnas den föreskriften, att
städerna och den del av landsbygden, som Konungen på grund av dess
stadsliknande karaktär eller eljest på grund av särskilda skäl finner böra
36 Kungi. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
i förevarande hänseende jämställas med stad, skola rösta för sig och återstående
delen av landsbygden för sig. Vad beträffar antalet ombud inom
varje valdistrikt, torde i kyrkomötesförordningen böra stadgas, att inom
valdistriktet i Visby stift skall väljas ett ombud och inom ett vart av de
övriga valdistrikten det antal ombud, som Konungen med avseende å förhandenvarande
förhållanden bestämmer. Indelningen i valdistrikt och fördelningen
av ombuden mellan distrikten torde lämpligen böra ske genom en
av Konungen utfärdad kungörelse.
4. Remissyttranden över sakkunnigbetänkandet.
De sakkunnigas förslag under förevarande avsnitt (II) har rönt en del
kritik, särskilt från domkapitlens sida. Det är väsentligen på två punkter
som kritiken satts in.
1. Elektorer i församlingar, där fullmäktige saknas, skulle enligt förslaget
fortfarande utses på kyrkostämma. Detta skulle bliva fallet i icke
mindre än inemot 3/c av rikets församlingar. Den enda förändring i förhållande
till nuvarande ordning, som skulle ske i dessa församlingar, vore
att valet överflyttades från sammanträde inför kyrkostämmans ordförande
till kyrkostämman, något som i sak icke skulle innebära en förbättring.
Även en för detta ändamål utlyst kyrkostämma måste befaras komma att
bli fåtaligt besökt och slumpvis sammansatt. Synpunkter av denna innebörd
ha framförts av domkapitlen i Växjö, Härnösand och Visby.
2. Den föreslagna distriktsindelningen vore konstlad. I stadsdistrikt
skulle bland annat sammanföras småstäder och större städer, vilka till sin
struktur vore vitt skilda. Å andra sidan förelåg icke sådan olikhet mellan
städer och kringliggande landsförsamlingar, att de motiverade deras hänförande
till olika valdistrikt. Det kunde även ifrågasättas, huruvida den
föreslagna indelningen i praktiken skulle medföra en starkare representation
i kyrkomötet för städerna än som vore fallet enligt nuvarande ordning.
Stiftens uppdelning i valdistrikt minskade vidare möjligheterna för
användning av proportionell valmetod vid val av lekmannaombud, eftersom
i flertalet stadsdistrikt endast ett ombud skulle väljas. Beträffande den
närmare innebörden av betänkligheterna mot de sakkunnigas förslag i förevarande
hänseende hänvisas till avgivna yttranden av domkapitlen i Uppsala,
Skara, Västerås och Luleå.
Vidare har framhållits av domkapitlet i Uppsala, att småförsamlingarna
enligt sakkunnigförslaget fortfarande bleve överrepresenterade, samt av
domkapitlen i Växjö och Visby, att den proportionella valmetoden i åtskilliga
fall ej kunde tillämpas.
Beträffande valbarhet till lekmannaombud har domkapitlet
i Växjö framhållit, att den föreslagna bestämmelsen — att endast lekman
är valbar — vore alltför rigorös. I praktiken skulle den innebära, att
prästvigda lärare vid läroverk och seminarier, vilka ofta intoge en ledande
ställning t. ex. inom kyrkobrödrarörelsen, skulle vara utestängda från möjlighet
till placering inom kyrkomötet, då det icke kunde förväntas, att de
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
prästerliga valkorporationerna skulle utse andra än präster i aktiv församlingstjänst
till ombud.
Av de positiva förslag som framkommit må framhållas, att ett flertal
myndigheter -—■ domkapitlen i Uppsala, Strängnäs, Västerås, Växjö, Karlstad
och Luleå samt teologiska fakulteten vid universitetet i Uppsala —
ifrågasatt, huruvida icke dels val av lekmannaombud och val av lekmannaledamot
av domkapitel borde förrättas av samma valkorporation, dels ock
i församlingar, där kyrkofullmäktige saknades, val av elektorer borde ankomma
på kyrkorådet såsom varande mera representativt för åsiktsriktningarna
inom församlingen än kyrkostämman.
Vidare ha domkapitlen i Strängnäs, Växjö, Visby och Stockholm samt
teologiska fakulteten i Uppsala framhållit önskvärdheten av juridisk sakkunskap
i kyrkomötet, vilken skulle tillgodoses genom att högsta domstolen
eller eventuellt regeringsrätten — såsom fallet är i Finland — ägde utse
ett lekmannaombud.
Domkapitlet i Strängnäs har därjämte understött ett av Sveriges allmänna
organist- och kantorsförening framfört förslag att kyrkomusikerna skulle
bliva representerade i kyrkomötet genom särskilt ombud.
Slutligen har kammarkollegiet — som icke funnit anledning till erinran
mot de sakkunnigas förslag på annan punkt — föreslagit, att allenast totala
kyrkliga samfälligheter och församlingar som eljest ha gemensam kyrka
borde träda i församlings ställe såsom valkorporationer. 5
5. Hultgrens promemoria.
Hultgren har anslutit sig till den i åtskilliga remissyttranden framförda
åsikten om lämpligheten av kyrkorådet såsom valorgan i församlingar,
där kyrkofullmäktige saknas. Härom anföres
i promemorian följande.
Kvrkorådet såsom valorgan erbjuder utan tvivel vissa fördelar framför
en för elektorsvalet särskilt utlyst kyrkostämma. Det har självt valts vid
en i regel jämförelsevis talrikt besökt ordinarie kyrkostämma med den garanti
för en rättvis sammansättning, som detta innebär. Mot förslaget måste
dock göras gällande, att ett elektorsval genom kyrkorådet blir indirekt och
därtilf kommer att förrättas av ett litet fåtal, något som klart strider mot
önskemålet att ge kyrkomötet en bredare grundval. Om man ville behålla
kyrkostämman såsom valkorporation men samtidigt vinna garanti för ett
mera allmänt deltagande i valet, vore det en tänkbar utväg, att elektorsvalet
förrättades vid den kyrkostämma, som väljer kyrkoråd. Men en sådan
anordning skulle medföra nya olägenheter, såsom bestämd mandatperiod,
icke sammanfallande med intervallen mellan kyrkomötena, behov av fyllnadsval
o. s. v. Då svårigheterna att lösa frågan om valkorporation i församlingar
utan kyrkofullmäktige på ett principiellt mera tillfredsställande
sätt äro så stora, torde förslaget om kyrkorådet såsom valorgan kunna godtagas
såsom en praktiskt enkel och ur vissa synpunkter fördelaktig lösning.
Beträffande valdistriktsindelningen har Hultgren framhållit,
att det måste anses som en given vinst med en indelning, varigenom den pro
-
38
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
portionella valmetoden kunde komma till effektiv användning och därmed
möjliggöra en mångsidigare representation. Ur denna synpunkt borde uppdelningen
i landsbygds- och stadsdistrikt slopas, så att varje stift bildade
ett valdistrikt.
Endast i ett fall — fortsätter Hultgren — syntes det vara skäl att överväga,
om icke den nuvarande indelningen i valdistrikt bör bibehållas. Det
gäller Lunds stift, som är det till folkmängden största stiftet. Stiftet
bildar enligt nuvarande ordning två valdistrikt, omfattande dels Malmöhus
län, dels Kristianstads och Blekinge län. Vartdera valdistriktet utgör en naturlig
enhet, och genom uppdelningen tillgodoses det icke oviktiga önskemålet,
att olikartade stiftsdelar skola bli representerade i kyrkomötet. För ett
bibehållande av nuvarande ordning talar även den omständigheten, att det
för hela stiftet avsedda antalet ombud i kyrkomötet är så stort, att även
vid dess fördelning på två valdistrikt proportionellt val kan anordnas i båda
valdistrikten.
Vid behandling av frågan o in sättet för åstadkommande
av större enheter än församlingarna vid val av elektorer
har Hultgren tagit bestämmelserna i 4 § lagen om domkapitel om
utseende av lekmannaombud i domkapitel till utgångspunkt. Hultgren ansluter
sig därvid till de sakkunnigas uppfattning, att pastoratskvrkorådet,
med hänsyn till att dess uppgift i huvudsak är av administrativ och ekonomisk
natur, ej lämpar sig som valorgan men ifrågasätter — i likhet med
åtskilliga av de hörda myndigheterna — huruvida icke genom ändring i
sättet för utseende av den ombudsförsamling för pastoraten som utse ledamot
av domkapitel samma valkorporation skulle kunna välja såväl ledamot
av domkapitel som lekmannaombud till kyrkomötet. Det naturliga vore därvid
att i största möjliga utsträckning utnyttja fullmäktigorganisationen.
Frågan komplicerades emellertid av att fullmäktige, representerande pastoratet,
ofta saknades. Det ginge ej, såsom domkapitlet i Växjö ifrågasatt, att
i två- eller flerförsamlingspastorat låta de olika församlingarnas organ (kyrkofullmäktige
resp. kyrkoråd) gemensamt välja elektor, enär antalet ledamöter
'' dessa organ icke vore så reglerat, att församlingarna genom dem skulle
bliva representerade i förhållande till sin folkmängd.
Hela frågan skulle — framhåller Hultgren — komma i ett annat läge, om
varje pastorat, såväl enförsamlings- som flerförsamlingspastorat, hade sina
kyrkofullmäktige. Det är icke tänkbart, att enbart för här ifrågavarande
syfte vidtaga en så ingripande förändring i den kyrkligt kommunala lagstiftningen,
som en utbyggnad av fullmäktigeinstitutionen skulle medföra.
Erinras bör emellertid om att frågan om införande av gemensamma kyrkofullmäktige
i pastorat bestående av två eller flera församlingar i riksdagen
varit föremål för övervägande ut ifrån andra utgångspunkter och icke kan
anses vara avförd. (KU:s uti. 1939: 5 och proposition 1942:247). Även om
detta önskemål icke för närvarande skulle komma att förverkligas, är det
bakomliggande behovet av fastare former för den kyrkligt kommunala självstyrelsen
inom större enheter säkerligen av bestående natur, så att det i en
framtid måste tillgodoses på ett eller annat sätt. Under sådana förhållanden
synes det vara lämpligt att genom en mera tillfällig anordning lösa frågan
om ett representativt valorgan för utseende av kyrkomötes- och domkapitels
-
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
elektorer inom flerförsamlingspastorat. Detta skulle kunna ske därigenom
att elektorerna utses genom för varje gång särskilt tillsatta pastoratsdelegerade.
Sådana delegerade skulle utses av de i pastoratet ingående församlingarna
till ett antal, som bestämts i förhållande till församlingarnas folkmängd.
I analogi med vad som föreslagits beträffande val av elektorer i
enförsamlingspastorat skulle valet av delegerade förrättas av församlingarnas
kyrkofullmäktige, resp. kyrkoråd. Beträffande sättet för utseende av
pastoratsdelegerade kunna med fördel samma grunder tillämpas, som enligt
lagen om församlingsstyrelse gälla dels beträffande antalet kyrkofullmäktige
(§ 27 mom. 1), dels beträffande fördelningen av antalet mandat vid val
av kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet (§ 27 mom. 2).
Om man väger mot varandra fördelar och nackdelar med den föreslagna
anordningen jämförd med nuvarande ordning faller omedelbart i ögonen,
att även elektorsvalet överlag komme att bliva indirekt. Det kan dock svårligen
undvikas. I flerförsamlingspastorat måste det anses vara en vinst att
själva elektorsvalet uppdrages åt på bestämt sätt sammansatta delegerade
och icke förrättas på tillfälligt utlysta sammanträden i församlingarna med
ovisst deltagande. Även om delegerade utses genom kyrkoråden och därigenom
risk för en viss ensidighet i sammansättningen föreligger, finnes det
dock garantier för att samtliga i pastoratet ingående församlingar skola
vara representerade och detta i förhållande till sin storlek. Besväret med en
dubbel valprocedur synes sålunda uppvägas av att en såväl sakligt som
tekniskt tillfredsställande lösning uppnås.
Vad elektorsförsamlingens sammansättning i övrigt beträffar, torde den
av de sakkunniga i deras betänkande föreslagna och motiverade bestämmelsen,
att varje församling skall äga utse en elektor för varje påbörjat 5 000- tal invånare, böra överflyttas på pastoratet. Att låta progressionen börja
vid ett lägre invånareantal, t. ex. 3 000, skulle medföra, att det medgivna
antalet för de största pastoraten skulle bliva för stort, för att möjligheten
skulle utnyttjas, och att elektorsförsamlingen under alla förhållanden skulle
bliva orimligt stor.
Hultgrens förslag kan sammanfattas sålunda.
För val av lekmannaombud i kyrkomötet och lekmannaledamot i domkapitlet
utgör varje stift utom Lunds stift ett valdistrikt. Valet förrättas av
elektorer för stiftets samtliga pastorat. Varje pastorat utser en elektor för
varje påbörjat 5 000-tal av pastoratets folkmängd. I enförsamlingspastorat
utses elektorerna av församlingens kyrkofullmäktige eller, där sådana icke
finnas, av dess kyrkoråd. I flerförsamlingspastorat utses elektorerna av särskilda
delegerade, som väljas av de i pastoratet ingående församlingarna
genom kyrkofullmäktige eller, där sådana icke finnas, av kyrkorådet. Antalet
delegerade för pastoratet fastställes efter samma grunder som antalet
kyrkofullmäktige (minimum 20, maximum 40). Det antal delegerade, som
varje i pastoratet ingående församling skall välja, bestämmes efter samma
grunder, som gälla beträffande kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet. 6
6. Remissyttranden över Hultgrens promemoria.
Flertalet av de hörda myndigheterna —- domkapitlen i Uppsala, Skara,
Växjö, Göteborg, Karlstad, Härnösand, Luleå och Stockholm — samt centralstyrelsen
för Sveriges allmänna prästförening ha funnit, att den verk
-
40
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
ställda överarbetningen innebär en förbättring av sakkunnigförslaget, då
de önskemål som framförts i remissyttrandena till stor del beaktats.
En avvisande hållning har däremot intagils av domkapitlet i Lund, kammarkollegiet
och styrelsen för svenska stadsförbundet, vilka samtliga hävdat,
att de sakkunnigas förslag om indelning i stads- och landsbygdsdistrikt
vore att förorda framför den av Hultgren ifrågasatta organisationen. Till
stöd för denna uppfattning har domkapitlet i Lund anfört i huvudsak följande.
Förslaget avser slopandet av stiftens uppdelning i särskilda valdistrikt
för städerna och landsbygden och grundar sig på gjorda erinringar i remissyttrandena
i detta avseende. Sålunda hade gjorts gällande, att det vore olämpligt
att i stadsdistrikt sammanföra småstäder och större städer, vilka till sin
struktur vore vitt skilda. Denna invändning är lätt att bemöta. I allmänhet
äro stadsförsamlingarna avgjort folkrikare än landsförsamlingarna, varjämte
i allmänhet en bestämd strukturskillnad finnes mellan dessa församlingar.
Genom sammanförandet av de folkrikaste församlingarna inom varje stift
till ett valdistrikt komma dessa församlingar mera till sin rätt vid representationen
i kyrkomötet än om de skulle sammanföras med de mindre församlingarna
till ett gemensamt valdistrikt. Invändningen om att det icke förelåge
sådan olikhet mellan städer och kringliggande landsförsamlingar, att
det motiverade deras hänförande till olika valdistrikt, faller på det faktum,
att städernas förortsbebyggelse eller kring städerna liggande landsförsamlingar
av ungefärligen samma struktur som städerna just avsiktligt förts till
stadsdistrikten enligt de sakkunnigas förslag. Ifrågasättandet av att den
föreslagna indelningen i praktiken skulle medföra en starkare representation
i kyrkomötet för städerna än som med nuvarande ordning vore fallet, synes
ej heller böra tillmätas någon betydelse, då väl i allmänhet elektorsförsamlingen
inom sig utser kyrkomötesledamot och att i vilket fall som helst uppdelandet
av elektorsförsamlingen i särskilda stads- och landsbygdsvalkretsar
kommer att i allmänhet medföra, att kyrkomötesledamöterna tagas från
respektive valkrets. Invändningen om att stiftens uppdelning i valdistrikt
skulle minska möjligheterna för användning av proportionell valmetod, då
i flertalet valdistrikt endast ett ombud skulle väljas, är ej heller hållbar,
då genom förslaget om ökat antal lekmannaombud flertalet stadsdistrikt
kommer att erhålla möjlighet att använda proportionell valmetod.
Då de gjorda invändningarna mot uppdelandet av stiften i särskilda stadsoch
landsbygdsdistrikt icke förmått rubba de sakkunnigas starka motivering
härför, håller domkapitlet före att någon ändring icke bör göras i de
sakkunnigas förslag i detta avseende.
I folkkyrkans idé ligger principiellt att utseendet av ombud i kyrkomötet
bör ankomma på de lokala kyrkoförsamlingarnas representativa organ. Av
lättförklarliga skäl måste emellertid en elektorsförsamling skjutas in som
ett mellanled mellan kyrkoförsamlingarna och kyrkomötet vid utseendet av
lekmannaombud. Sådant mellanled finnes visserligen icke vid utseendet av
prästerliga ombud, men har måst accepteras vid lekmannaombudens tillsättning.
Hultgrens förslag innebär för det stora flertalet församlingar, att
de av församlingarnas kyrkostämmor valda kyrkoråden utse delegationer,
vilka i sin tur utse elektorer, som sedan stiftsvis sammanträda för utseende
av lekmannaombud. Härigenom har man på ett icke försvarbart sätt eliminerat
bort den omedelbarhet i nu omhandlade angelägenhet, som finnes i
gällande lagstiftning mellan församling och kyrkomöte. Den dag kan mycket
väl komma, då de nuvarande lugna förhållandena inom det kyrkliga området
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
bliva helt annorlunda. Problem kunna framkomma, som den enskilda församlingsmedlemmen
direkt måste taga ställning till. Deras lösning kommer
kanske att på ett avgörande sätt gestalta de kyrkliga förhållandena inom
landet. Församlingarnas representativa organ böra därför enligt domkapitlets
förmenande utse elektorerna. Någon ytterligare inskränkning i omedelbarheten
mellan församling och kyrkomöte bör sålunda ej genomföras.
Kammarkollegiet har ifrågasatt, huruvida önskvärdheten att möjliggöra
proportionella val är av så stor betydelse att såväl en ökning måste ske av
ombudens antal utöver vad de sakkunniga föreslagit som ock möjligheten
att säkra lekmannarepresentationen för stiften efter skiljaktighet i näringsstruktur
(landsbygd och stad) uppgivas.
Mot förslaget att göra pastoraten i stället för församlingarna till distrikt
för elektorsval är — fortsätter kollegiet — i och för sig måhända icke mycket
att erinra. Att införa ett system med tredubbelt medelbara val (kyrkofullmäktige,
respektive kyrkoråd, delegerade och elektorer) synes^ däremot
ägnat att ingiva betänkligheter såsom utgörande ett alltför långtgående avsfeg
från principen för utseende av en folkrepresentation. Metoden skulle
kunna medföra, att valkorporationen för utseende av delegerade i åtskilliga
fall bleve mindre än antalet valda. Men icke heller pastoratskyrkorådet
synes med hänsyn till det ringa ledamotsantalet kunna godkännas såsom
valkorporation. Vid sådant förhallande torde tillräcklig anledning saknas
till avvikelse från de sakkunnigas förslag, att, där kyrkofullmäktige saknas,
kyrkostämma, d. v. s. i förevarande fall pastoratsstämma, utser elektorer.
Svenska stadsförbundets styrelse har anfört följande.
Den viktigaste uppgiften för en reformering av kyrkomötets organisation
vore att söka skapa bättre förutsättningar för att fa olika meningsiiktningai
tillbörligt företrädda vid kyrkomötet. Ur denna synpunkt innebär de sakkunnigas
förslag vissa förbättringar. Detta gäller även det just ur samma
svnpunkt motiverade förslaget om särskilda stadsbygdso‘ch
landsbygdsdistrikt. Vad som anförts mot en sådan anordning
verkar icke övertygande. Styrelsen medger visserligen, att en dylik anordning
ingalunda kan anses idealisk. Men då denna indelning i valdistrikt betecknats
såsom konstlad, bör det icke förbises att från de antagna utgångspunkterna
hela valordningen nog måste få en utformning, som kan förefalla
konstlad vid jämförelse med sättet för val av andra offentliga representationer.
Det bör besinnas, att den uppgift man här velat lösa är att finna
former för val av en till numerären starkt begränsad riksrepresentation och
dock med ett stort antal delvis mycket små enheter såsom primära områden
i valproceduren. Det kan då behövas evceptionella åtgärder för att åtminstone
i någon mån säkerställa, att intressen och meningsriktningar, som
mest äro företrädda i orter av viss struktur, också fa komma till sin rätt
på det stadium av valproceduren när representationens sammansättning blir
slutligt bestämd. Såsom ett medel i detta syfte har den tidigare föreslagna
valdistrikt sindelningen synts styrelsen försvarlig. _
Att pastoraten skulle bli enheter för elektorsvalen kan i och för sig knappast
heller utgöra någon anledning att uppgiva tanken på särskilda stadsbygds-
och landsbvgdsvaldistrikt för själva ombudsvalen. Av promemorian
synes däremot indirekt framgå, att det räknats såsom en fördel att man
genom att avstå från en sådan distriktsuppdelning skulle få utse flera ombud
per distrikt, varigenom den med proportionellt val avsedda effekten
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
skulle bli större. Givetvis är denna synpunkt värd beaktande. Men styrelsen
måste, när hänsyn tages till hela valproceduren, hysa starka tvivel om att
användningen av proportionell metod vid det slutliga valet skulle annat än
rent slumpvis ge ett riktigt resultat. Proportionaliteten bör självfallet hänföra
sig till de primära valmanskårerna, men därvidlag kan resultatet bli
allt annat än riktigt när i genomsnitt tre fjärdedelar av de slutligt väljande
elektorerna utsetts genom enmansval.
Vad sedan angår förslaget om kyrkorådets medverkan
i valproceduren i kyrkostämmans ställe, när fullmäktige icke finnas,
delar styrelsen den uppfattningen, att kyrkorådet ofta kan vara ett
bättre organ för den ifrågavarande uppgiften än kyrkostämman. Men principiellt
ter det sig egendomligt att låta en uppgift av detta slag ankomma
på kyrkorådet. Både genom att så göra och genom det föreslagna nya ledet
i valproceduren — pastoratsdelegerade — för pastorat bestående av mer än
en församling skulle man dessutom låta ombudsvalen bli så ytterligt indirekta,
att det hela snarast komme att framstå såsom en verklighetsfrämmande
konstruktion.
Även statistiska centralbyrån har ifrågasatt, huruvida icke indelningen
i stads- och landsbygdsdistrikt borde bibehållas. Härutinnan anför ämbetsverket
följande.
Den mest utmärkande skillnaden mellan det överarbetade förslaget och
det i betänkandet framlagda ligger däri, att enligt det förstnämnda varje
stift vid val av lekmannaombud till kyrkomötet i stället för att indelas i
landsbygdsdistrikt och stadsdistrikt skall utgöra ett enda valdistrikt. Som
motiv härför anföres bl. a. i promemorian, att den proportionella valmetoden
skulle kunna komma till effektiv användning och därigenom möjliggöra
en mångsidigare representation. Centralbyrån, som i detta avseende
ställer sig tveksam beträffande fördelarna av det senast framlagda förslaget,
är° av den uppfattningen, att detsamma bör kunna godtagas endast i den
mån det kan visas, att dess tillämpning ger åt elektorsförsamlingen en sammansättning,
som med hänsyn till folkmängdens storlek på ett tillfredsställande
sätt representerar stiftets olika församlingar. Centralbyrån finner därför
i likhet med den sakkunnige, att det vid ett slopande av valkretsindelningen
i stiften blir ofrånkomligt att finna sådana ändrade former för utseendet
av elektorer, att den för vissa stift påtalade disproportionen i elektorsförsamlingen
mellan antalet representanter för större och mindre församlingar
inom stiftet i möjligaste mån utjämnas. Den sakkunnige har i
detta läge framfört förslaget att låta pastoraten utse elektorer. Självfallet
skulle en dylik reform bl. a. medföra en minskning av det antal elektorer,
som företräda de små församlingarnas intressen, och sålunda innebära en
utveckling i önskad riktning. Centralbyrån anser emellertid, att det för ett
slutgiltigt bedömande av den föreslagna metodens lämplighet erfordras en
ingående kännedom om den återverkan, som metodens tillämpning inom
olika stift kan väntas medföra i fråga om såväl elektorsförsamlingens storlek
som dess sammansättning. Den i promemorian framlagda utredningen
ger emellertid icke tillräckligt underlag för en dylik bedömning.
Därest elektorsvalen anses böra genomföras pastoratsvis, har emellertid
statistiska centralbyrån i princip icke haft något att erinra i fråga om det
av den sakkunnige härför framförda förslaget att i flerförsamlingspastorat
tåta elektorsvalen verkställas av en i föreskriven ordning utsedd valkorpo
-
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
ration (pastoratsdelegerade) och i enförsamlingspastorat av kyrkofullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av kyrkorådet.
Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Västerås, Göteborg, Växjö och Luleå
samt teologiska fakulteten i Uppsala ha däremot ställt sig avvisande mot
förslaget om införande av pastoratsdelegerade. Bestämmelserna
i ämnet vore alltför invecklade och tarvade dessutom förtydligande.
Antalet delegerade vore för stort, ofta större än antalet ledamöter i det
organ som hade att förrätta valet. Förslaget strede mot önskemålet att förkorta
avståndet mellan väljaren och det valda ombudet.
Slutligen har domkapitlet i Västerås — inför svårigheterna att finna en
lämplig metod för effektivisering av det indirekta valsystemet -— upptagit
frågan om övergång till direkta val av lekmannaombud och skisserat de
huvudlinjer, efter vilka bestämmelser i ämnet kunde utformas.
7. Departementschefen.
Såsom de sakkunniga framhållit är det nuvarande systemet för val av
lekmannaombud till kyrkomötet i åtskilliga hänseenden föråldrat och förenat
med ganska betydande olägenheter. Det är framför allt i ett hänseende
som bristerna framträda. Systemet bereder ej möjlighet för breda samhällsgrupper
att bliva representerade i kyrkomötet i den utsträckning, som måste
anses motiverad med hänsyn såväl till deras storlek som till deras delaktighet
i församlingslivet. Den väsentliga orsaken härtill är, att en elektor skall
utses för varje församling oavsett dess storlek. Vid val av lekmannaombud
väger den röst, som avgives av en representant för en stadsförsamling pa
tiotusentals invånare, ej mera än den röst, som representanten för en landsförsamling
på något hundratal invånare avgiver. I de fall, då endast ett lekmannaombud
skall utses för varje valdistrikt, vilket är regeln, finnes vidare
ingen möjlighet för olika åsiktsgrupper inom elektorsförsamlingen att samtidigt
bliva representerade i kyrkomötet. Med hänsyn till elektorsförsamlingarnas
storleksordning kan man visserligen räkna med möjligheten av
en viss utjämning; åsiktsgrupper, som ej blivit företrädda i en församling,
kunna ha haft större framgång i en annan församling. Men denna utjämning
kan lika väl utebliva.
En annan och väsentlig brist i gällande valsystem är, att det icke förmått
skapa det intresse hos den primära väljarkåren — de å kyrkostämma
röstberättigade lekmännen — som utgör en av förutsättningarna för att
kyrkomötet, såsom avsikten varit, skall vara representativt även för den
allmänna lekmannauppfattningen i kyrkliga frågor. Det är allmänt känt,
att valutfallet ofta varit betingat av ovidkommande tillfälligheter. En liten
grupp, representerande en åsikt som varit i klar minoritet inom församlingen,
kan genom kraftigt uppbåd till valet få sin kandidat vald o. s. v.
Den utsedde elektorn‘kan därför ingalunda alltid anses representera den
allmänt utbredda uppfattningen i kyrkliga frågor inom församlingen.
Det notoriskt ringa intresset för elektorsvalen har även medfört för kyrkomötet
såsom riksrepresentation icke önskvärda växelverkningar. Å ena
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
sidan har det bristande intresset lett till att kyrkomötets konstitutionella
ställning och betydelse i viss mån försvagats. Å andra sidan utgör denna
tendens en — och den kanske mest betydelsefulla — av orsakerna till det
bristande intresset för elektorsvalen.
Målet för lagstiftningsarbetet på förevarande område måste vara att åstadkomma
ett valsystem som är ägnat att göra kyrkomötet mera representativ!.
Kyrkomötet bör — såsom lagutskottet vid 1862—63 års riksdag framhållit
— vara ett uttryck för prästerskapets och församlingarnas »gemensamma
tanke».
I strävandena mot detta mål måste åtskilliga synpunkter beaktas. En viktig
uppgift är, att valsystemet är ägnat att väcka stort intresse hos allmänheten
för valens utgång. Ur denna synpunkt har ett system med direkta val
av lekmannaombud sitt givna företräde framför ett system med indirekta
val. De sakkunniga ha ingående undersökt möjligheterna att införa direkta
val men kommit till det resultatet att denna väg icke är framkomlig, en
uppfattning som — om jag bortser från det av domkapitlet i Västerås framkastade
uppslaget —- delats av samtliga hörda myndigheter och organisationer.
Även jag har funnit de sakkunnigas skäl för avståndstagande från
den direkta valmetoden bärande. Det synes ej erforderligt, att jag ytterligare
motiverar detta ståndpunktstagande.
De sakkunniga ha vidare avvisat tanken på att låta stiftsmötena välja
lekmannaombud. Denna fråga kan visserligen komma i ett annat läge, därets
såsom ifrågasatts bestämmelser om stiftsinöte intagas i kyrkolagen eller
stiftsmötena på annat sätt bliva föremål för lagstiftning. Jag finner emellertid
ej anledning att låta hela frågan om kyrkomötets omorganisation
vila i avvaktan på en sådan lagstiftning, om det är möjligt att genom ändring
och utbyggnad av den nuvarande indirekta valmetoden få fram ett
lämpligt valsystem. Såsom framgår av det följande, anser jag detta möjligt.
De sakkunnigas förslag i förevarande hänseende innebär i åtskilliga hänseenden
en avsevärd förbättring i förhållande till det nuvarande systemet.
Genom att antalet elektorer göres beroende av folkmängden i församlingen
kunna de större församlingarna få ett ökat inflytande vid val av lekmannaombud;
och utökningen av antalet lekmannaombud i förening med införande
av den proportionella valmetoden bereder åtminstone i landsbygdsdistrikt
och de två största stadsdistrikten (Stockholm och Göteborg) möjligheter
för en åsiktsgrupp inom elektorskåren, som befinner sig i minoritet
men likväl motsvarar en vitt utbredd uppfattning, att bliva representerad
i kyrkomötet. Minoritetsintressena kunna även, ehuru i begränsad utsträckning,
tillgodoses vid val av elektorer.
Men förslaget har ock åtskilliga brister, något som de sakkunniga själva
medgivit. I flertalet församlingar skall val av elektorer fortfarande ske på
kyrkostämma och antalet elektorer från småförsamlingarna står alltjämt
icke i rimlig proportion till folkmängden. En församling med endast något
hundratal invånare äger t. ex. utse en elektor, medan en församling med
bortåt tiotusen invånare äger utse allenast två elektorer. Den kritik som rik
-
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
tats mot uppdelningen av stiften i landsbygds- och stadsdistrikt synes mig
ock, särskilt vad beträffar de större stiften, vara befogad.
I Hultgrens förslag ha dessa olägenheter i viss mån eliminerats. Genom
att elektorsvalen anknutits till pastoraten har åstadkommits en bättre proportion
mellan antalet elektorer och den folkmängd, som varje elektor representerar.
Större möjligheter beredas för asiktsgrupper, vilka befinna sig
i minoritet, att såväl vid elektorsval som vid val av lekmannaombud få sina
kandidater valda. Härigenom vinnes den stora fördelen, att kyrkomötet kan
få en betydligt mera allsidig sammansättning än som är möjlig enligt nuvarande
system.
Den kritik mot de sakkunnigas förslag, som hänfört sig till den omständigheten
att val av elektorer i flertalet fall fortfarande skulle ankomma
på kyrkostämma, har resulterat i förslag om att i enförsamlingspastorat
utan kyrkofullmäktige valet skulle ankomma på kyrkorådet. Mot denna
av praktiska skäl betingade anordning kan den principiella invändningen
riktas, att kyrkorådet ej är församlingens beslutande organ utan endast
dess förvaltningsorgan. Såsom påpekats av bl. a. kammarkollegiet och domkapitlet
i Luleå är på denna grund förslaget ägnat att ingiva betänkligheter.
Kyrkomötet är en folkrepresentation. Därest med hänsyn till de oöverkomliga
svårigheter, som äro förenade med att låta representanterna utses genom
direkta val, de primära valen måste anknytas till redan befintliga församlingsorgan,
måste enligt min mening valen ankomma på församlingens
beslutande organ. Jag kan därför ej, trots de praktiska fördelar som äro
förenade med Hultgrens förslag, ansluta mig till detsamma.
I yttrande över Hultgrens promemoria har statistiska centralbyrån framhållit,
att det däri framlagda förslaget endast bör godtagas om det kan
påvisas, att dess tillämpning å elektorsförsamlingen giver en sammansättning
som med hänsvn till folkmängdens storlek pa ett tillfredsställande sätt
representerar stiftets olika församlingar, men att den i promemorian framlagda
utredningen icke lämnat tillräckligt underlag för en sådan bedömning.
T syfte att fylla denna lucka har jag låtit utarbeta en särskild sammanställning,
som intagits i den tidigare omnämnda bilagan. Av denna framgår,
att antalet pastorat med mindre än 5 000 invånare utgör 1 050, motsvarande
mer än hälften av samtliga pastorat i riket. Dessa småpastorat skulle,
ehuru representerande allenast en ringa del av landets befolkning, få utse
fler elektorer än övriga pastorat tillsammans. Vidare skulle antalet elektorer
från landsbygdspastorat uppgå till 1 390, medan motsvarande antal för
stadspastoraten uppgår till 695.
Det av Hultgren förordade valsystemet kan därför icke sägas uppfylla
kravet på att pastoraten skola bliva representerade i kyrkomötet i förhållande
till sin folkmängd, ett krav som enligt mitt förmenande i möjligaste
mån ej bör eftergivas.
Då emellertid Hultgrens förslag i övrigt är förenat med betydande fördelar,
har jag övervägt möjligheterna att utbygga detsamma på sådant sätt,
att angivna krav blir tillgodosett. De svårigheter, som äro förenade härmed,
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
ha sin grund i själva församlingsbildningen. Den uppgift man har att lösa
är, såsom svenska stadsförbundets styrelse antytt, att finna en formel för
val av en till numerären starkt begränsad riksrepresentation på basis av
synnerligen heterogena enheter. En församling kan ha endast ett hundratal
invånare, en annan uppåt 100 000; och åtskilliga pastorat finnas, som
ha en folkmängd understigande 1 000 invånare. Därest man ej vill övergiva
tanken på att i princip anknyta de primära valen till den bestående församlings-
och pastoratsindelningen — något som enligt mitt förmenande
näppeligen kan ske — synes enda utvägen vara att sammanföra de minsta
församlingarna eller pastoraten till ett valdistrikt. Med hänsyn till att församlingar,
vilka ingå i samma pastorat, ha många naturliga anknytningspunkter,
bör därvid sådana församlingar ej hänföras till olika distrikt. Vid
sammanföringen bör man i stället taga pastoraten såsom enheter.
Frågan om distriktens storleksordning är en ren lämplighetsfråga. Ä ena
sidan bör tillses, att till samma distrikt ej hänföras pastorat av vitt skilda
strukturer. Å andra sidan få distrikten ej göras så små, att hela syftet med
distriktsindelningen — att åstadkomma rimlig proportion mellan antalet
elektorer och den folkmängd de representera — äventyras. Ur den senare
synpunkten skulle distrikt med 10 å 15 000 invånare åstadkomma den bästa
proportionen. Med hänsyn till att det därvid i åtskilliga fall skulle bliva
nödvändigt att sammanföra pastorat som icke ha någon närmare samhörighet
med varandra, har jag emellertid stannat vid 5 000-talet såsom den undre
gränsen. Den övre gränsen bör lämpligen ej sättas högre än 10 000.
Genom en dylik distriktsindelning, vars genomförande skulle ankomma
på Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande domkapitel, kan man räkna
med att antalet elektorer från småpastoraten reduceras högst väsentligt.
Hur stor reduceringen blir, är beroende av det sätt, på vilket distriktsindelningen
genomföres, och kan därför här endast approximativt uppskattas.
Man torde därvid kunna räkna med, att antalet elektorer från landsbygdspastoraten
kommer att sjunka med närmare 500. Härigenom skulle antalet
elektorer från landbygdspastorat reduceras till omkring 900, medan motsvarande
siffra för stadsdistrikten utgör omkring 700, en proportion som
på det hela taget väl motsvarar styrkeförhållandet mellan städer och landsbygd.
Jag föreslår därför, att val av elektorer skall ankomma på pastorat i fall,
då dess invånarantal överstiger 5 000. Antalet sådana pastorat är för närvarande
något över 300. För att bereda möjlighet för tillämpning av proportionellt
valsätt bör pastoratet kunna utse två elektorer och ytterligare en
elektor för varje påbörjat 5 000-tal invånare utöver 10 000. Genom detta
system vinnes den fördelen, att elektorer som regel ej komma att utses å
kyrkostämma.
I övriga pastorat, till antalet omkring 1 000, bör valet ske distriktsvis.
Antalet elektorer från distriktet bestämmes efter nyss nämnd grund. Svårigheterna
hänföra sig till frågan, på vad sätt i distriktet ingående pastorat
gemensamt skola kunna utse en eller, där folkmängden överstiger 5 000,
47
Kiingl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
två elektorer. Pastoraten kunna vara såväl enförsamlings- som flerförsamlingspastorat.
De i pastoraten ingående församlingarna kunna bilda total
eller partiell kyrklig samfällighet. En sådan kan ock existera mellan endast
vissa av de i pastoraten ingående församlingarna. I ett pastorat kunna finnas
kyrkofullmäktige, i ett annat utövas pastoratets beslutanderätt å kyrkostämma
o. s. v. Med hänsyn till dessa heterogena förhållanden är det icke
möjligt att låta de skilda pastoratens beslutande organ gemensamt utse
elektorer. Det är därför nödvändigt att tillskapa särskilda, för ändamålet
utsedda delegerade från de i pastoraten ingående församlingarna, alltså en
anordning av samma art som den av Hultgren föreslagna. Mot en dylik anordning
kan väl, såsom kammarkollegiet gjort, riktas den anmärkningen,
att — då även elektorsvalen därigenom bliva indirekta — man tagit ett
alltför långtgående steg från principen för utseende av en folkrepresentation.
Denna anmärkning har sitt berättigande, men anordningen kan med hänsyn
till församlingsorganisationens heterogena art ej undvikas, därest man vill
tillgodose kravet på proportionalitet mellan antalet elektorer och folkmängdens
storlek och samtidigt hålla elektorsförsamlingen inom en måttlig storleksram.
Det senare måste tillmätas väsentlig betydelse vid bedömande av
frågan om den lämpligaste organisationen av kyrkomötet. Även elektorsförsamlingens
storlek bör stå i rimlig proportion till det antal lekmannaombud,
som skola utses; och en mera avsevärd utökning av antalet lekmannaombud
torde av skäl som de sakkunniga anfört ej kunna komma i
fråga.
Nackdelarna med särskilda delegerade få emellertid ej överdrivas. Det
måste anses såsom en given fördel att elektorsvalet ej ankommer på kyrkostämma.
Förutsättningarna för att valet sker efter moget övervägande äro
betvdligt större och riskerna för att utfallet beStämmes av ovidkommande
tillfälligheter avsevärt mindre, om valet ankommer på en delegeradeförsamling
än om det skall ske å kyrkostämma.
Val av delegerade bör av tidigare angivna principiella skäl ankomma på
de i distrikten ingående församlingarnas beslutande organ, d. v. s. kyrkofullmäktige
eller, där sådana ej finnas, kyrkostämma. Antalet delegerade
från varje församling bör stå i proportion till folkmängden. För att föihindra
alltför stora delegeradeförsamlingar synes lämpligt, att antalet delegerade
bestämmes efter följande skala:
högst 500 invånare
501—1 500 »
1 501—3 000 »
3 001—5 000 »
5 001—7 500 »
över 7 500 »
1 delegerad
2 delegerade
3 »
4 »
5 »>
6 »
En konsekvens av den av mig intagna ståndpunkten — att val av elektorer
skall ske pastoratsvis endast om antalet invånare i pastoratet överstiger
5 000 — är, att delegeradesystemet i vissa fall måste komma till använd
-
48
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
ning även i sådana pastorat, nämligen då pastoratet består av två eller flera
församlingar. Antalet delegerade bör naturligen bestämmas efter de grunder
som nyss angivits. Då invånarantalet i församling, som ingår i pastoratet,
kan överstiga 10 000, måste emellertid den progressiva skalan utbyggas.
Detta kan lämpligen ske på följande sätt:
7 501—10 500 invånare 6 delegerade
10 501—14 000 » 7 »
14 001—18 000 » 8 »
samt ytterligare en delegerad för varje påbörjat 5 000-tal invånare utöver
18 000.
Med detta system torde antalet delegerade i allmänhet hålla sig mellan
10—20. För exempelvis ett pastorat, bestående av 6 församlingar med
en folkmängd av respektive 11 593, 2 505, 155, 303, 406 och 1 503, skulle
antalet delegerade bliva (7+ 3 + 1 + 14-1+3 =) 16.
Det av mig förordade valsystemet innebär, att val av delegerade i stor
utsträckning måste förrättas på kyrkostämma. Den berättigade kritik, som
riktats mot den nuvarande ordningen med val inför kyrkostämmans ordförande,
drabbar därför i viss mån även mitt förslag i denna del. Udden
av denna kritik torde emellertid brytas av två nya omständigheter som tillkommit.
Den ena är, att valen ej längre avse elektor. Antalet delegerade är
som regel så stort, att de ovidkommande tillfälligheter som kunna spelat
in vid något val som regel icke torde få någon egentlig betydelse vid själva
elektorsvalet. Den andra omständigheten är, att val av delegerade skall ske
i den ordning lagen om församlingsstyrelse föreskriver. Detta innebär, att
kyrkorådet kan bereda valärendet. Härigenom skapas viss garanti för att
kandidatnomineringen ej blir slumpartad. Vidare torde genom beredningen
intresset för valet bliva större än enligt gällande ordning, som ej möjliggör
dylik beredning.
Problemet om utseende av såväl elektorer som delegerade kompliceras
emellertid genom förekomsten av kyrkliga samfälligheter. Här bortses från
de s. k. skolsamfälligheterna, vilkas tillvaro saknar betydelse i förevarande
avseende. Övriga kyrkliga samfälligheter kunna vara bildade för vård av
vissa i lagen om församlingsstyrelse omförmälda angelägenheter (partiella
samfälligheter) eller för vård av alla sådana angelägenheter (totala samfälligheter).
Angående bildande av båda slagen förordnar Konungen. Härtill
komma de genom särskild lagstiftning bildade kyrkliga samfälligheterna
i Stockholm och Göteborg. De sakkunniga ha föreslagit att — frånsett Stockholms
kyrkliga samfällighet — alla kyrkliga samfälligheter, således både
totala och partiella, skulle ersätta församlingarna såsom enheter vid elektorsvalen.
Förelåg endast partiell samfällighet skulle dock Kungl. Maj :t
kunna föreskriva, att de i samfälligheten ingående församlingarna var för
sig hade att utse elektorer. Kammarkollegiet har förordat, att endast totala
samfälligheter och sådana församlingar som — utan att bilda kyrklig
Kangl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor). 49
samfällighet — ha gemensam kyrka skulle träda i församlings ställe i förevarande
hänseende.
Det synes angeläget att ej komplicera valsystemet med andra särbestämmelser
angående kyrkliga samfälligheter än sådana, som på grund av förhållandena
äro oundgängligen nödvändiga. Församling, som ingår i total
kyrklig samfällighet, har i själva verket upphört att finnas såsom kyrkokommun.
Församling, som ingår i partiell samfällighet, har däremot icke
förlorat sin egenskap av självständig kyrkokommun beträffande sådana
angelägenheter, som ej övertagits av samfälligheten. I dylika församlingar
måste därför finnas något organ, som utövar församlingens beslutanderätt.
I regel utgöres detta av kyrkostämma. De partiella samfälligheterna kunna
omfatta alla i lagen om församlingsstyrelse avsedda kyrkliga angelägenheter,
d. v. s. de i 2 § a)—j) angivna. Är skolväsendet en den borgerliga kommunens
angelägenhet, föreligger då i realiteten en total samfällighet. Vad i kyrkomötesförordningen
kommer att stadgas om församling bör därför i stället
äga tillämpning icke blott å total samfällighet utan även å samfällighet,
som omfattar alla i lagen om församlingsstyrelse avsedda kyrkliga angelägenheter.
Däremot synes anledning ej föreligga, att här likställa övriga
partiella samfälligheter — vanligen för vården av pastoratsangelägenheter
— med totala samfälligheter. Då de val, som enligt vad tidigare föreslagits
skulle ankomma på de i dylika partiella samfälligheter ingående församlingarna,
regelmässigt endast avse val av delegerade, synes det vidare ej
vara av behovet påkallat att låta frågan, huruvida samfälligheten vid valen
skall ersätta de i densamma ingående församlingarna, vara beroende av
Kungl. Maj :ts prövning i varje särskilt fall.
Antalet församlingar som — utan att bilda kyrklig samfällighet _ ha
gemensam kyrka äro omkring 60, som regel mycket små landsförsamlingar.
Att enbart för denna grupp införa specialbestämmelser synes ej heller
påkallat.
Jag har därför stannat vid att föreslå, att vad som i kyrkomötesförordningen
kan komma att stadgas angående församling ej skall äga tillämpning
på församling som ingår i kyrklig samfällighet, omfattande alla i lagen
om församlingsstyrelse avsedda kyrkliga angelägenheter, utan i stället å
samfälligheten. Detta innebär hland annat, att, om i en sådan samfällighet,
som utgör ett pastorat, invånarantalet överstiger 5 000, elektorsvalet ankommer
på kyrkofullmäktige i samfälligheten och att, om invånarantalet
är mindre, samfälligheten liksom andra till vederbörande distrikt hörande
församlingar har att utse delegerade.
I detta sammanhang vill jag även beröra, huruledes elektorsvalen enligt
det av mig förordade valsystemet komma att ske i sådana städer, där de i
staden befintliga pastoraten tillsammans bilda en kyrklig samfällighet. Så
är exempelvis fallet i Malmö och Norrköping. Dylikt pastorat består som regel
av en församling med över 5 000 invånare och församlingens beslutanderätt
utövas å kyrkostämma. Då pastorat av denna storleksordning äger
Utse elektorer och vad nyss föreslagits beträffande kyrklig samfällighet icke
4 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 13.
50
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
berör frågan om rätten för sådant pastorat att utse elektorer, kommer följaktligen
valen att förrättas å kyrkostämma. Det är på grund härav, som
val av elektorer icke alltid ankommer på kyrkofullmäktige.
Såsom av det anförda framgår bygger det av mig här förordade valsystemet
på att val av såväl delegerade som elektorer skall kunna ske proportionellt.
Jag föreslår därför, att erforderliga bestämmelser härom utfärdas.
Hultgren har i sin promemoria icke behandlat frågan, huru det skall förfaras
med de icke-territoriella församlingarna, därest pastorat i stället för
församling bildar den primära enheten vid ifrågavarande val. Enligt 9 § lagen
om församlingsstyrelse äger den, som är medlem av icke-territoriell församling,
ej rösträtt å kyrkostämma i territoriell församling. Då i pastorat endast
ingå territoriella församlingar, följer härav, att medlem av icke-territoriell
församling inom ramen för det föreslagna systemet icke skulle kunna
få deltaga i val av vare sig delegerade eller elektorer. Detta nödvändiggör,
att de icke-territoriella församlingarnas ställning i förevarande hänseende på
ett eller annat sätt måste regleras. Spörsmålet kan lämpligen lösas på så sätt,
att icke-territoriell församling äger utse en elektor för varje påbörjat 5 000- tal av församlingens medlemmar. Jag föreslår därför, att bestämmelser av
sådant innehåll intages i kyrkomötesförordningen.
Mot Hultgrens förslag att Lunds stift skall utgöra två och ett vart av de
övriga stiften ett valdistrikt för val av lekmannaombud har jag intet att
erinra och förordar därför detsamma. Frågan om det antal ombud, som
skola utses inom varje valdistrikt, står i sådant intimt samband med frågan
om antalet prästerliga ombud från stiften, att det synes lämpligt i annat
sammanhang behandla dessa frågor samtidigt. Här vill jag endast framhålla,
att antalet lekmannaombud bör vara så stort, att val av ombuden kan ske
proportionellt.
Beträffande själva förfarandet vid val av lekmannaombud ifrågasätter jag
ingen annan ändring i gällande bestämmelser än sådana som betingas av
att valet skall kunna ske proportionellt.
Vidare synes mig skäligt, att elektor — i likhet med de ombud för pastoraten,
vilka utse lekmannaledamot i domkapitlen — av pastoraten tillerkännes
resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet
för resor, som påkallas av uppdraget. Därest valet skett distriktsvis, böra
kostnaderna lämpligen fördelas mellan de i distriktet ingående pastoraten.
Frågan om valbarhet till lekmannaombud sammanhänger med frågan om
valbarhet såsom prästerligt ombud. Beträffande ingendera kategorien ha de
sakkunniga ifrågasatt införande av föreskrift om bostadsband. Liksom nu
skulle såväl präst som lekman vara valbar till ombud, oavsett inom vilken
församling han vore kyrkoskriven. För den händelse någon — präst eller
lekman — valts till ombud inom två eller flera valdistrikt, skulle det ankomma
på den valde att bestämma, för vilket distrikt han ville anses vald,
varpå den närmast i tur stående suppleanten skulle inträda i hans ställe
såsom representant för det andra valdistriktet. Jag är fullt ense med de
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
51
sakkunniga härom och förordar alltså, att bestämmelser utfärdas på sätt
de sakkunniga föreslagit.
Enligt nuvarande ordning finnes intet hinder att präst utses till lekmannaombud.
Häri ha de sakkunniga föreslagit den ändringen, att endast lekman
— varmed förstås envar, som icke är behörig till prästämbetets utövning —
skulle vara valbar. Detta ändringsförslag, som motiverats med att de som
i kyrkomötet skola representera lekmännen själva böra vara lekmän, har
av remissmyndigheterna i stort sett lämnats utan erinran. Den kritik, som
framförts på denna punkt, gäller väsentligen de prästvigda lärarnas, prästers
inom diakoni och mission samt anstaltprästernas ställning. Såsom de
sakkunniga framhållit måste dessa befattningshavare hänföras till endera
av de kategorier — präster eller lekmän -—• varav kyrkomötet består. Församlingsprästerna
befinna sig i avgjord majoritet inom stiftet. På grund
härav har gjorts gällande, att sannolikheten talar för att endast församlingspräster
komma att utses till ombud. Frånsett att jag ej är övertygad om
riktigheten härav, synes mig de av de sakkunniga åberopade skälen för
ståndspunktstagande i denna fråga bärande. I detta sammanhang må även
framhållas, att något hinder ej möter för lärare och anstaltspräster att övergå
till församlingstjänst samt att även icke ordinarie församlingspräster
skola vara valbara till prästerligt ombud. Under sådana omständigheter synes
det mig riktigt att draga gränsen mellan lekmän och präster på sätt de
sakkunniga gjort. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag även på denna
punkt.
III. De prästerliga ombuden.
1. Gällande bestämmelser och praxis.
Såsom tidigare antytts består kyrkomötet av — förutom de 30 valda lekmannaombuden
— samtiiga biskopar i stiften, 4 bland de teologiska fakulteternas
professorer samt en »vald, med fullmakt å ordinarie ämbete eller
tjänst försedd prästman» från varje stift. I valet av de prästerliga ombuden
deltaga alla inom stiftet kyrkoskrivna, till prästämbetets utövning berättigade
prästmän. Valet förrättas i den ordning domkapitlet föreskriver. För
varje ombud utses en suppleant.
I flertalet stift förrättas valet kontraktsvis inför vederbörande kontraktsprost.
Därvid äga inom Skara, Strängnäs, Växjö, Göteborgs och Karlstads
stift valberättigade, som äro förhindrade att inställa sig vid valet, att insända
valsedlar. Röstsammanräkning sker sedermera inför domkapitlet.
I Härnösands och Luleå stift insända röstberättigade prästmän sina valsedlar
direkt till vederbörande domkapitel, där röstsammanräkning sker.
I Visby stift förrättas valet på domkapitlets expedition under ordförandeskap
av biskopen. Röstberättigade, som äro förhindrade att inställa sig,
äga insända sina valsedlar till domkapitlet.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
I Stockholms stift har valet ägt rum i huvudstaden inför av domkapitlet
förordnad valförrättare. Prästman med förhinder kan till domkapitlet insända
valsedel i förseglat konvolut.
2. Tidigare reformförslag.
Mot gällande ordning har — utan att några positiva förslag framkommit —
den kritiken riktats att sammansättningen vore för ensidig, i det att balansen
mellan representanter för kyrkans styrelse och församlingsprästerskapet
rubbats av den faktiska utvecklingen genom att i stor utsträckning domkapitelsledamot
valts till ombud. Vidare har påtalats — förutom de valda
ledamöternas relativt höga ålder — att stadsprästerna vore i förkrossande
majoritet i förhållande till lantprästerna. Den väsentliga invändningen har
emellertid riktats mot valbarhetsvillkoren i 2 § KMF, vilka omöjliggöra val
av såväl icke-ordinarie församlingspräst som ock präster, verksamma inom
mission och diakoni, till ombud. Resultatet av aktionerna härutinnan blev
att 1926 års kyrkomöte — närmast i syfte att kunna tillföra kyrkomötet
representanter för den senare kategorien — i skrivelse (nr 31) till Kungl.
Maj :t framlade förslag av innebörd, att envar inom vederbörande stift
kyrkoskriven, till prästämbetets utövning berättigad prästman skulle vara
valbar till prästerligt ombud. Denna skrivelse har ej föranlett någon Kungl.
Maj :ts åtgärd, men frågan har ånyo aktualiserats genom den riksdagsskrivelse
(1944: 179), som föranlett nu ifrågavarande utredning.
Beträffande sättet för val av prästerliga ombud väcktes
vid 1934 års kyrkomöte förslag om att valet om möjligt borde ske vid en
för hela stiftets prästerskap gemensam sammankomst. Förslaget föranledde
ingen kyrkomötets åtgärd.
Angående den närmare innebörden av här berörda reformprojekt hänvisas
till sakkunnigbetänkandet.
3. Sakkunnigbetänkandet.
För att erhålla en överblick över huruledes de valda prästerliga
ombuden fördela sig på olika tjänstgrupper ha
de sakkunniga låtit utarbeta följande sammanställning (siffrorna inom parentes
under 1938 och 1941 utmärka antalet domkapitelsledamöter, som varit
präster):
1868
1878
1888
1898
1908
1918
1929
1938
1941
Domprostar................
2
4
6
2
2
3
3
5
5
Teologie professorer........
—
2
1
—
—
—
—
—
—
Teologie lektorer ..........
2
1
—
—
—
—
—
—
—
Prostar....................
8
3
5
8
9
8
7
6(2)
3(3)
Kyrkoherdar ..............
—
2
1
3
2
2
2
2
4 (1)
Komministrar..............
1
1
—
—
1
—
1
—
1
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 (Bilagor).
53
De sakkunniga kommentera tabellen med följande.
Siffrorna utvisa, att under de två första decennierna av kyrkomötets tillvaro
domprostar och andra capitulares invalts i stegrad utsträckning. Den
ändring härvidlag, som sedermera inträtt, har medfört, att andra brister i
sammansättningen starkare fallit i ögonen, såsom det tiderna igenom lika
svaga inslaget av yngre präster i lägre tjänsteställning och av lantpräster.
Emellertid har på ett överraskande sätt frågan om stiftsstyrelsernas överrepresentation
på nytt blivit aktuell genom valen till de båda sista kyrkomötena.
Genom domkapitelsreformen år 1936 ha prästerna i stiftet fått
befogenhet att insätta ett ombud i domkapitlet. I icke så få fall bar det
synts prästerna naturligt att i kyrkomötet insätta samme person, som befunnits
värd förtroendet att representera dem i domkapitlet. Följden har
blivit, att stiftsstyrelsernas synpunkter och intressen aldrig varit så starkt
företrädda som vid 1938 och 1941 års kyrkomöten.
Det är givet, att betydelsen av denna utveckling icke får överdrivas. De
valda ombuden i domkapitel representera nämligen där församlingsintresset
och kunna ej heller såsom ledamöter i kyrkomötet anses övervägande företräda
den centrala kyrkliga administrationens synpunkter. Det kan till och
med vara värdefullt med ett betydande antal kyrkomötesombud, som representera
en sådan samsyn. Å andra sidan kan det ej bestridas, att utvecklingen
i detta hänseende kan leda till en alltför stor likformighet. Detta förhållande
understryker sålunda på sitt sätt önskvärdheten av en utökning
även av antalet prästerliga ombud, som skulle kunna tillgodose behovet av
representanter jämväl för det yngre prästerskapet. Att på annat sätt motverka
ensidighet torde icke vara möjligt.
De sakkunniga anse sig i detta sammanhang även böra framhålla, att den
nu lämnade redogörelsen icke ger en fullständig inblick i storleken av stiftsstyrelsernas
representation i kyrkomötet. För bedömande av denna representations
storlek bör nämligen hänsyn även tagas till antalet lekmannaombud
i kyrkomötet, som samtidigt varit medlemmar av domkapitel. En
undersökning härutinnan visar, att denna kategori, vilken tidigare utgjort
en obetydlighet, efter 1936 års domkapitelsreform plötsligt blivit en betydande
grupp. Anledningen härtill är, att församlingarna i stiftet liksom
prästerna efter denna reforms genomförande fått rätt att utse ett ombud
i domkapitlet. Av enahanda skäl, som anförts för prästernas vidkommande,
väljas dessa lekmannaledamöter i domkapitlet i ett icke ringa antal fall till
lekmannaombud i kyrkomötet. Vid 1938 års kyrkomöte utgjorde sålunda
antalet lekmannaombud med säte i domkapitel fem och vid 1941 års kyrkomöte
sju.
De sakkunniga ha härefter upptagit olika detaljfrågor till behandling. Resultatet
av gjorda överväganden är, att någon ändring ej ifrågasättes beträffande
biskoparnas självskrivenhet och de teologiska fakulteternas ombud
eller i fråga om rösträtten vid val av prästerligt ombud. Ståndpunktstagandet
i sistnämnda fråga bär motiverats med i huvudsak följande.
Genom rösträttens begränsning till sådana prästmän, som äro behöriga
till prästämbetets utövning, uteslutas de, som avsatts eller skilts från prästämbetet
eller frivilligt lämnat detsamma, liksom ock de präster, som av
särskild anledning ej äga utöva sitt ämbete. Samma inskränkning gäller
enligt lagen om domkapitel beträffande rösträtt vid val av prästerlig ledamot
i domkapitel.
De sakkunniga ha tagit under övervägande, huruvida ej —- utom nyss
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
nämnda kategorier — även vissa särskilda grupper av till prästämbetets utövning
behöriga prästmän borde fråntagas rätten att deltaga i val av prästerliga
ombud till kyrkomötet. Eftersom prästerna i kyrkomötet i första hand
böra vara ombud för det i församlingstjänst stående prästerskapet, kan det
nämligen ifrågasättas, om icke med hänsyn härtill rösträtt bör tillkomma
endast sådana prästmän, som äro anställda i församlingstjänst. Från
rösträtt skulle då uteslutas t. ex. sådana prästmän, som äro anställda enbart
vid läroanstalter, sjukhus, fångvårdsanstalter, kyrkliga styrelser och
andra liknande institutioner, ävensom prästmän som avgått med emeritilön.
Det må erinras, att enligt 3 § lagen om domkapitel rösträtt vid val av
prästerlig ledamot i domkapitel ej tillkommer prästman, som åtnjuter emeritilön,
ej heller annan prästman som icke innehar prästerlig tjänst, så
framt han uppnått 65 års ålder.
Såsom ett skäl för att fråntaga nyss uppräknade grupper av prästmän
rösträtt, vid val av prästerliga ombud har anförts, bland annat, att dessa
grupper, särskilt emeriti, skulle med sina röster kunna på ett avgörande sätt
inverka på valet. De sakkunniga har för att kunna bedöma denna fråga
låtit verkställa en utredning, huru prästmännen inom olika stift den 1 januari
1946 fördelat sig med hänsyn till tjänster och anställningar in. in. Av
utredningen (betänkandet s. 111) framgår, att antalet präster, som icke
äro anställda i församlingstjänst, är jämförelsevis litet inom vart och ett
av stiften.
Ett uteslutande av vissa kategorier av prästmän från rösträtt skulle i
tillämpningen leda till mycket otillfredsställande konsekvenser.
Därest prästmän av särskilda kategorier utestängas från rätten att deltaga
i valet av prästerliga ombud och — som en följd därav — jämväl
från möjligheten att ulses till prästerliga ombud i kyrkomötet, måste de i
stället likställas med lekmän i fråga om såväl rösträtt som valbarhet. De
skulle alltså äga deltaga i val av elektorer och själva kunna utses till elektorer.
I förra hänseendet — rätten att utse elektorer — ha de sakkunniga uttalat
sig för att sådan rätt icke frånkännes prästman. Däremot ha de sakkunniga
hävdat, att prästman liksom nu är fallet icke bör kunna väljas till
elektor. På anförda skäl ha de sakkunniga vidare föreslagit, att lekmannaoinbuden
skola vara lekmän.
Beträffande valsättet ha de sakkunniga endast föreslagit den ändringen,
att valet skulle ske med slutna sedlar. Någon speciell motivering
härför har ej anförts men förslaget är uppenbarligen betingat av att de
sakkunniga framhållit önskvärdheten av att präster i alla stift erhölle rätt
att insända sina valsedlar med posten, något som förutsätter att valet sker
med slutna sedlar. Till stöd för bibehållandet i övrigt av gällande bestämmelser
om valsättet anföres i betänkandet.
Den praxis vid valets anordnande, som utbildat sig i stiften, har givit
anledning till erinringar. Sålunda har såsom en olägenhet framhållits, att
möjlighet saknas till för stiftet gemensam överläggning, både när, såsom
fallet är i de flesta av stiften, valet förrättas kontraktsvis, och när det sker
genom valsedlarnas insändande till domkapitlet. Inom vissa stift hade emellertid
prästerskapet självt sökt avhjälpa denna olägenhet genom inrättande
av särskild valnämnd eller genom anordnande av överläggningar i samband
med prästmöte eller dylik sammankomst. Enahanda syfte hade den vid
1934 års kyrkomöte väckta motionen om valens anordnande i samband
med allmänt prästmöte, stiftsmöte eller annan sammankomst. Olikheterna
55
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
mellan stiften och särskilt de av de långa avstånden vållade svårigheterna
i de norrländska stiften ha dock synts så stora, att förslag om gemensam
valförrättning inom stiftet hittills blivit utan framgång.
De sakkunniga anse för sin del, att det vore värdefullt, om valet i fortsättningen
kunde ske genom för stiftet gemensam valförrättning. En sådan
anordning skulle nämligen, såsom förut i olika sammanhang berörts, medföra
stora fördelar. Den är emellertid å andra sidan förenad med betydande
svårigheter. En anknytning av valet till allmänt prästmöte erbjuder i och
för sig en tilltalande utväg. Till förmån härför kan åberopas, att val av
prästerlig ledamot i domkapitlet förrättas vid prästmöte. Men förslaget
skulle kräva, att bestämda mandatperioder infördes. Dessa skulle därtill
icke sammanfalla med perioderna mellan kyrkomötena. Ytterligare tillkommer,
att prästmötena hållas på olika tider i olika stift. Vad som anförts
om prästmötena gäller i än högre grad om stiftsmötena, där sådana finnas.
Att utan anknytning till prästmöte eller dylikt föreskriva valsammankomst
på centralt belägen plats inom stiftet har ävenledes sina svårigheter. I detta
fall torde sålunda något större valdeltagande ej kunna påräknas, därest icke
resekostnadsersättning tillerkännes prästerna. De sakkunniga ha emellertid
icke ansett sig höra för detta speciella fall föreslå införande av reseersättning;
denna fråga torde böra tagas upp i samband med eu blivande
revision av det prästerliga avlöningssystemet.
Däremot föreslås, såsom i inledningen antytts, den ändringen beträffande
valbarhetsvillkoren att envar till prästämbetets utövning berättigad
präst skulle kunna ifrågakomma till prästerligt ombud. Till stöd
härför åberopas i huvudsak följande.
Frågan om ett upphävande av den inskränkning i valbarheten, som gällande
bestämmelser innebära, har tidigare varit före. I direktiven för sakkunnigutredningen
erinras om att 1926 års kyrkomöte beslutat framställning
i sådan riktning. Ehuru beslutet närmast motiverades av önskemålet
att möjliggöra för prästerliga befattningshavare inom mission och diakoni
att väljas till ledamöter av kyrkomötet, medverkade till beslutet också en
önskan att öppna tillträde till kyrkomötet för obefordrade prästmän i församlingstjänst
för att motverka den ensidighet med avseende på ålder och
tjänsteställning, som präglat sammansättningen av den prästerliga avdelningen
vid kyrkomötena.
De sakkunniga vilja understryka värdet av att möjlighet beredes att till
ombud i kyrkomötet välja präster av nämnda kategorier, varigenom kyrkomötet
skulle kunna tillföras såväl särskild sakkunskap som ny initiativkraft
och arbetshåg.
Det av 1926 års kyrkomöte fattade beslutet innebar, att rösträtts- och
valbarhet sbestämmelserna skulle sammanfalla och att således valbarhet
skulle tillerkännas »alla inom distriktet kyrkoskrivna, till prästämbetets utövning
berättigade prästmän». Bortsett från frågan om bostadsband anse
de sakkunniga i likhet med 1926 års kyrkomöte, att vid kyrkomötesvalen
valbarhet bör tillkomma samtliga de kategorier av prästmän, som
äga rösträtt. Valbarheten bör följaktligen utsträckas ej blott till de obefordrade
prästmännen i församlingstjänst och ovanberörda befattningshavare
inom mission och diakoni utan även till de andra kategorier av prästmän,
s. k. anstaltspräster och emeriti in. fl., som för närvarande icke kunna
väljas till prästerliga ombud vid kyrkomötet. Då enligt de sakkunnigas
förslag endast lekman skall kunna väljas till lekmannaombud vid kyrkomötet,
är det en konsekvens härav, att envar prästman — givetvis under
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
den i sakens natur grundade förutsättningen att han är behörig till prästämbetets
utövning — skall vara valbar till prästerligt ombud vid mötet.
I ett hänseende anse de sakkunniga emellertid, att rösträtts- och valbarhetsbestämmelserna
icke böra sammanfalla; det för rösträtten uppställda
villkoret, att vederbörande skall vara inom stiftet kyrkoskriven, gäller för
närvarande icke med avseende å valbarheten och bör heller icke införas.
Någon olägenhet av den nuvarande ordningen har emellertid icke veterligen
försports. Den möjlighet att välja präst från annat stift, som frånvaron
av bestämmelse om hostadsband öppnar, har icke utnyttjats. Så länge endast
ett prästerligt ombud skolat väljas av varje stift, har det varit självfallet
att välja detta inom stiftet. Att nu stadfästa denna praxis genom
införande av föreskrift om hostadsband torde vara mindre lämpligt. Man
kan nämligen utgå ifrån att ett avvikande från regeln icke skulle komma
att gälla andra fall än antingen någon från stiftet nyligen avflyttad präst,
som alltjämt ansåges äga sådan kännedom om stiftet, att han framför någon
annan vore skickad att representera det, eller någon präst med så
11 am stående position i kyrkolivet, att hans val vore av särskilt värde för
kyrkomötet. I båda fallen skulle en bestämmelse, som förhindrade alt han
valdes, vara till förfång. Det finns så mycket mindre anledning för de
sakkunniga att förorda en sådan bestämmelse, som de sakkunniga föreslå
en viss ökning av de prästerliga ombudens antal. Då de nytillkomna mandaten
icke uppgå till sådant antal, att de kunna likformigt fördelas på alla
stift, niaste det vara ett intresse att hålla möjligheten öppen för prästerna
i de stift, som ha att välja två ombud, att taga det ena av dessa från nåöot
annat stift. °
Beträffande antalet prästerliga ombud erinras till en början om —
förutom riksdagens skrivelse 1944:149 — de reformförslag som härulinnan
framförts, motiverade av en önskan att råda bot mot den ensidighet,
som på grund av det begränsade antalet ombud kommit att prägla den
prästerliga avdelningens sammansättning och som kommit till uttryck i en
överrepresentation av stiftsstyrelserna på bekostnad av församlingsprästerskapet
till särskilt förfång för yngre präster i lägre tjänsteställning. Vidare
erinra de sakkunniga om sitt förslag om utökning av antalet lekmannaombud
vid kyrkomötet.
Detta nödvändiggör — fortsätta de sakkunniga — icke i och för sig en
ökning jämväl av antalet prästerliga ombud. De skäl, som i övrigt anförts
för en sådan ökning, synas emellertid värda att beaktas. Det måste nämligen
vara ett intresse för kyrkan i dess helhet, att även prästerskapet blir
så mångsidigt som möjligt representerat i kyrkomötet. Då det måste anses
vara uteslutet att med bibehållande av den fria valrätten genom särskilda
bestämmelser motverka den påtalade ensidigheten i den prästerliga avdelningens
sammansättning, återstår endast utvägen att genom eu ökning av antalet
ombud bereda möjlighet till inval i kyrkomötet av präster, tillhörande
kategorier som med nuvarande ordning icke bli i önskvärd utsträckning
där företrädda. Det finns så mycket större anledning för de sakkunniga att
ansluta sig till detta önskemål, som i det föregående föreslagits upphävande
av gällande bestämmelser om begränsad valbarhet i avsikt att möjliggöra
inval av präster, som inneha anställning inom mission, diakoni, ungdomsvård
o. s. v., liksom av obefordrade präster i församlingstjänst. Utan en
samtidig ökning av antalet mandat skulle denna reform icke få någon nämnvärd
praktisk betydelse.
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
För att dessa synpunkter skulle fullt tillgodoses hade det varit önskvärt,
att varje stift fått välja två prästerliga ombucj, men här liksom beträffande
lekmannaombuden synes av ekonomiska och andra skäl återhållsamhet böra
iakttagas. Med hänsyn härtill vilja de sakkunniga föreslå en ökning med
sex ombud till 19 ombud. Vid fördelningen mellan stiften av de föreslagna
sex nya ombuden bör iakttagas, att intet stift erhåller mera än två ombud.
För vart och ett av sex stift skulle sålunda utses två ombud och för vart och
ett av de återstående sju stiften ett ombud. Vid bestämmande av vilka stift,
som skola erhålla två ombud, kan man utgå antingen från folkmängden i
de olika stiften eller ock från antalet präster i stiften. De sakkunniga anse
för sin del, att antalet präster bör vara avgörande vid fördelningen av ombuden
mellan stiften. Ifrågavarande fördelning torde böra ankomma på
Konungen. Enligt av de sakkunniga uppgjort förslag till kungörelse i ämnet
skulle vart och ett av Uppsala, Linköpings, Skara, Växjö, Lunds och
Göteborgs stift få två ombud.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle alltså den prästerliga avdelningen i
kyrkomötet bestå av 13 självskrivna ombud, 4 ombud för de teologiska fakulteterna
och 19 valda ombud för stiften.
4. Remissyttranden över sakkunnigbetänkandet.
De sakkunnigas förslag under förevarande avsnitt (III) har i huvudsak
tillstyrkts av samtliga hörda myndigheter och organisationer.
Domkapitlen i Uppsala, Strängnäs och Luleå samt centralstyrelsen för
Sveriges yngre prästers förbund ha emellertid fäst uppmärksamheten på
konsekvenserna av att givna bestämmelser icke hindra teologisk faktultet
från att utse icke prästvigd teologisk professor till ombud.
Detta vore — framhåller domkapitlet i Luleå — principiellt oriktigt, i det
fakultetens ombud räknades till den prästerliga avdelningen. Tveksamhet
kunde ock uppstå huruvida sådant ombud vid utskottsval m. in. skulle anses
tillhöra den prästerliga avdelningen.
Domkapitlet i Strängnäs och centralstyrelsen ha framhållit, att proportionen
mellan lekmän och präster rubbades, därest fakultetsombud icke
vore prästvigd.
Beträffande rösträtten har domkapitlet i Strängnäs hävdat, att eineriti
ej borde få deltaga i val av prästerligt ombud.
Vidare ha domkapitlen i Uppsala och Luleå framhållit önskvärdheten av
särskilda bestämmelser angående sättet för v,a hets förrättande.
Domkapitlet i Uppsala har därvid givit uttryck för den uppfattningen, att
valet borde ske på en för hela prästerskapet i stiftet gemensam valsammankomst.
Beträffande själva valmetoden ha domkapitlen i Linköping och
Växjö föreslagit anordningar som möjliggjorde proportionellt valsätt.
Mot den föreslagna utökningen av antalet ombud har domkapitlet
i Härnösand anmärkt, att garantier saknades för att den med
utökningen åsyftade verkan — att öppna tillträde till kyrkomötet för yngre
obefordrade präster eller för präster anställda inom mission, diakoni och
ungdomsvård — skulle inträda. Snarare kunde befaras, att resultatet en
-
58 Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
dasl bleve att vissa stift komme att överrepresenteras i förhållande till de
övriga, varvid den hittillsvarande demokratiska likheten i stiftens representation
skulle upphävas.
Domkapitlet i Visby har för att möjliggöra proportionella val föreslagit,
att varje stift skulle äga utse två prästerliga ombud. Även centralstyrelsen
för Sveriges yngre prästers förbund har uttalat sig för att varje stift —
utom Visby — borde utse två ombud.
Beträffande grunderna för fördelning av de sex föreslagna
tilläggs mandaten har domkapitlet i Luleå framhållit, att
antalet präster i stiftet ej enbart borde vara avgörande för fördelningen
utan att även historiska och kyrkogeografiska förhållanden borde tagas i
beaktande.
5. Hultgrens promemoria och däröver avgivna yttranden.
Hultgren har i sin promemoria berört frågan om de teologiska fakulteternas
ombuds ställning inom kyrkomötet och härom anfört
följande.
Vid tiden för tillkomsten av KMF skulle alla teologie professorer vara
präster. Därigenom att de teologie professorerna numera kunna vara lekmän,
har uppstått en ny situation, vartill hänsyn måste tagas vid bedömandet
av frågan, hur ifrågavarande bestämmelser skola tillämpas. Man kan
icke rimligen hävda, att det är lagens »avsikt», att de teologiska fakulteternas
ombud skola vara präster, och på denna grund utesluta icke prästvigda
teologie professorer från valbarhet. Den »avsikt», som motiverat, att
de teologiska fakulteterna tillerkänts rätten att utse ombud, har givetvis
varit att tillföra kyrkomötet teologisk sakkunskap. Därför torde det vara
icke blott formellt möjligt utan också sakligt riktigt att i nuvarande situation
tolka bestämmelserna så, att även icke prästvigda teologie professorer
kunna utses till ombud.
En annan fråga är, om icke den förändrade situationen påkallar en förändring
av bestämmelserna, så att endast prästvigda teologie professorer
skola kunna utses till ombud. De, som påyrkat en sådan förändring, ha argumenterat
ut ifrån synpunkten, att kyrkomötets konstitution bygger på
en uppdelning mellan präster och lekmän i en bestämd proportion. Det är
utan tvivel en befogad anmärkning, att en bestämmelse, som öppnar möjlighet
för lekmän att tillhöra en kategori ombud, som är att hänföra till den
prästerliga avdelningen, innebär en inkonsekvens. Men det torde knappast
vara riktigt att alltför mycket urgera denna synpunkt. Även en teologie
professor, som icke är prästvigd, äger genom sin befattning med prästutbildningen
tillräckligt nära samhörighet med prästerskapet för att fullt naturligt
fylla sin plats i den prästerliga avdelningen av kyrkomötet. Och lägger
man huvudvikten på det ur hela kyrkomötets synpunkt avgörande, nämligen
den teologiska sakkunskapen, måste det betraktas såsom en fördel,
att fakulteterna ha full frihet att till ombud utse de för uppgiften mest
skickade. Det kunde eljest exempelvis inträffa, att en professor i praktisk
teologi med framstående sakkunskap i kyrkorätt icke skulle kunna ifrågakomma
såsom ombud. Till dessa sakliga skäl, som tala mot en begränsning
av valbarheten, kommer, att det ur formell synpunkt torde vara mindre
lämpligt att stadga en sådan inskränkning, eftersom universitetsstatuterna
icke garantera, att det ens alltid kommer att finnas professorer, som äro
prästvigda.
59
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
Beträffande sättet för val av prästerliga ombud har Hultgren
erinrat om att de sakkunniga i möjligaste mån velat skapa förutsättningar
för tillämpning av den proportionella valmetoden.
När det gäller val av prästerligt ombud har — fortsätter Hultgren — föreskrift
om generell användning av proportionell valmetod icke kunnat lämnas
av den anledningen, att enligt förslaget i sju av stiften endast ett prästerligt
ombud skall väljas. Möjligheten att anordna proportionellt val förefinnes
däremot i de sex stift, där två prästerliga ombud skola väljas, men
anordnandet av sådant val stöter där på andra svårigheter. Om nämligen,
såsom naturligt är, även när det gäller val av prästerligt ombud i de. ifrågavarande
stiften, proportionellt val icke föreskrives såsom obligatoriskt, är
det en förutsättning för att sådant val skall komma till stånd, att begäran
därom skall kunna framställas. Detta kan emellertid knappast ske annat
än om valet förrättas vid för hela stiftet gemensam valsammankomst. Därest
valet exempelvis sker genom insändande av röstsedlar till domkapitlet,
är det visserligen en tänkbar möjlighet, att även begäran om proportionell
röstfördelning skall kunna framställas skriftligt, men det skulle bereda
alltför stora svårigheter att organisera en sådan aktion för att utvägen skulle
komma att anlitas i praktiken. Ävenså skulle metodens användande vid
valet bliva av tvivelaktigt värde, om möjligheten att nominera kandidater
vid en gemensam sammankomst saknades.
Införandet av proportionell valmetod vid dessa val i vissa stift synes alltså
vara beroende av möjligheterna att föreskriva valets förrättande vid för
stiftets präster gemensam valsammankomst. Förutsättningen för att en gemensam
valsammankomst skall fylla sin uppgift är, att tillräckligt stort deltagande
kan påräknas. I detta hänsende skulle valets anknytning till allmän!
prästmöte erbjuda god garanti, men en sådan anordning skulle medföra
komplikationer i andra avseenden. Om återigen en valsammankomst enbart
för detta ändamål utlystes, skulle särskilt i stift med långa avstånd
tillräckligt stort deltagande svårligen erhållas, om icke resekostnadsersättning
tillerkändes prästerna, något som åtminstone f. n. icke torde vara tänkbart.
Om gemensam valsammankomst icke kan föreskrivas, faller också förslaget
om införande av proportionell valmetod. Däremot bör övervägas,
om icke den hittillsvarande valmetoden på annat sätt kan så förändras,
att valutslaget blir mera representativt för olika meningar. I detta hänseende
innesluter förslaget om sammanförande av ombuds- och suppleantval
vissa möjligheter. Bland förekommande val synes val av borgmästare enligt
lagen den 6 april 1945 anvisa ett förfaringssätt, som torde vara användbart
i detta fall. I
I enlighet härmed har Hultgren föreslagit den bestämmelsen att valet —
kontraktsvis eller annorledes — skulle ske med slutna sedlar. Valsedel
skulle upptaga två gånger så många namn som det antal ombud valet avsåge.
Varje valsedel gällde såsom hel röst för det första, såsom halv röst
för det andra, såsom tredjedels för det tredje och såsom fjärdedels röst
för det fjärde å valsedeln upptagna namnet. Valda till ombud vore, om
ett ombud skulle väljas, den som erhållit högsta röstetalet och om två ombud
skulle väljas, den som därnäst erhållit högsta röstetalet. Valda till
suppleanter vore, om en suppleant skulle väljas, den som erhållit näst
högsta röstetalet och, om två suppleanter skulle väljas, de som näst efter
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
de till ombud valda erhållit högsta röstetalen. Sammanräkning av de för
stiftet avgivna valsedlarna skulle ske inför domkapitlet.
Beträffande antalet valda prästerliga ombud har Hultgren
anfört i huvudsak följande.
Såsom domkapitlet i Härnösand framhållit finnes det med nuvarande valmetod
icke någon garanti för att tillkomsten av nya mandat inom stiften
kommer att medföra inval i kyrkomötet av representanter för hittills där
icke företrädda kategorier. Den av mig föreslagna valmetoden medför emellertid,
att olika riktningar och grupper bland prästerskapet komma att bli
företrädda, därest två ombud skola utses. Vid val av endast ett ombud,
skulle blott suppleanten bli utsedd av en minoritet. Med förändringen i valmetod
stärkas sålunda skälen för att de prästerliga ombudens antal skall
ökas och att denna ökning skall utsträckas till alla stift, så att varje stift
får utse två ombud.
Samtliga hörda myndigheter och organisationer ha tillstyrkt ifrågavarande
ändringsförslag.
6. Departementschefen.
Vad beträffar sättet för val av de prästerliga ombuden
biträder jag de sakkunnigas förslag, att det fortfarande bör ankomma på
vederbörande domkapitel att meddela föreskrifter, huruledes — kontraktsvis
eller vid en för hela stiftet gemensam valsammankomst — valet bör ske.
I likhet med de sakkunniga vill jag emellertid understryka angelägenheten
av att prästerna i större utsträckning än som nu är fallet lämnas tillfälle att,
oavsett om de ha förfall eller icke, insända sina valsedlar till domkapitlet
eller till vederbörande valförrättare.
Såsom Hultgren framhållit torde förutsättningen för införandet av proportionell
valmetod vara, att valet sker vid en för hela stiftet gemensam valsammankomst.
För att i möjligaste mån åstadkomma en ersättning för
nämnda valmetod har Hultgren förordat en valmetod, liknande den som
gäller för borgmästarval. Mot denna valmetod ha remissinstanserna ej framställt
någon erinran. Valmetoden synes mig utgöra en god lösning av det
föreliggande problemet. Den bereder möjlighet för präst, vars kandidatur väl
icke stödjes av flertalet prästmän inom stiftet men som likväl uppbäres av
ett starkt mindretal, att bliva vald till ombud. Härigenom kunna berättigade
önskemål om en allsidigare sammansättning jämväl av den prästerliga
avdelningen i kyrkomötet bliva i ej oväsentlig mån tillgodosedda. Vidare minskas
de farhågor för en överrepresentation av det ordinarie prästerskapet,
som från visst håll uttalats. Mot förslaget kan måhända den anmärkning
riktas, att den som utsetts till suppleant vid förfall för ombud kan komma
att inträda i stället för någon, som representerar en helt annan uppfattning.
Då man på det kyrkliga området som regel ej har att räkna med några
verkligt skarpa motsättningar i kyrkliga frågor mellan de olika prästerna,
torde emellertid denna möjlighet icke böra tillmätas avgörande betydelse.
61
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
Metoden förutsätter, att minst två ombud skola utses från varje stift.
Detta innebär en utökning av antalet prästerliga ombud. Frågan härom
står såsom tidigare framhållits i intimt samband med frågan om antalet
lekmannaombud. Ehuru dessa frågor därför böra behandlas i ett sammanhang,
svnes det mig nödvändigt att redan här — för att frågan om sättet
av val av prästerliga ombud skall kunna bedömas — taga ställning till frågan,
huruvida antalet prästerliga ombud bör utökas. Den av Hultgren föreslagna
valmetoden innesluter i sig så mycket av värde, att jag ej tvekar att
förorda en ökning i så måtto, att som regel två ombud utses från varje
stift. Frågan om det exakta antalet ombud kommer jag att upptaga i berörda
sammanhang.
På grund av vad sålunda anförts föreslår jag, att bestämmelser om sättet
för val av prästerligt ombud utformas i överensstämmelse med Hultgrens
förslag.
De sakkunnigas förslag om ändrade valbarhetsvillkor innebär,
att alla till prästämbetets utövning behöriga prästmän — d. v. s. såväl
ordinarie och icke ordinarie församlingspräster som prästvigda lärare och
präster anställda inom diakoni och mission samt andra anstaltspräster —
oberoende av var de äro kyrkoskrivna, skulle vara valbara. Jag har tidigare
_ vid behandlingen av frågan om valbarhet till lekmannaombud — tagit
ställning till förslaget och anslutit mig till detsamma. Genom förslaget tillgodoses
de syften, som uppburit 1926 års kyrkomötes framställning om ändrade
valbarhetsvillkor. Med hänsyn härtill och då från remissmyndigheternas
sida ingen annan erinran framställts mot förslaget, än den som bemötts
i berörda sammanhang, synes det mig överflödigt att här ytterligare motivera
mitt ställningstagande. Jag vill endast framhålla, att de föreslagna valbarhetsvillkoren
i förening med den valmetod, vars införande jag nyss förordat,
i ej ringa mån torde öka förutsättningarna för åstadkommande av en mera
allsidig sammansättning av kyrkomötets prästerliga avdelning.
Jag är vidare ense med de sakkunniga om att de nuvarande bestämmelserna
om rösträtt vid val av prästerligt ombud böra bibehållas. Den
av domkapitlet i Strängnäs ifrågasatta ändringen i syfte att utesluta emeriti
ifrån rösträtt kan jag därför ej biträda.
Beträffande de teologiska fakulteternas ombud vill jag
till en början erinra om, att KMF utformats med utgångspunkt från att
mötet skulle bestå av präster och lekmän i lika proportion. Vid tiden för
förordningens tillkomst var teologie professor alltid prästvigd och hänfördes
därför utan vidare till den prästerliga avdelningen. Såsom inledningsvis
antytts ha de sakkunniga föreslagit, att kyrkomötet skall bestå av lekmän
och präster i proportionen 4:3 samt att denna proportion skall vara avgörande
vid fördelningen av platserna i utskotten mellan lekmän och präster.
Präst skall vidare ej vara valbar till lekmannaombud och med lekman
förstås envar, som ej är behörig till prästämbetets utövning. Såsom i remissyttranden
över sakkunnigbetänkandet framhållits kunna med hänsyn
härtill komplikationer uppstå, därest teologie professor ej är prästvigd.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
Såsom begreppet lekman definierats är han obestridligen att hänföra till
lekmännen. Då de sakkunniga vid bestämmandet av det antal prästerliga
ombud, som skola väljas för att proportionen 4: 3 skall uppnås, utgått ifrån
afl teologie professor är behörig till prästämbetets utövning, förryckes proportionen,
därest fakultetsombud ej är prästvigd. Betydelsen härav får
emellertid ej överskattas. Proportionen 4:3 är, såsom i annat sammanhang
närmare skall belysas, resultatet av en ren lämplighetsprövning. En obetydlig
förskjutning kan därför ej medföra några som helst principiella betänkligheter.
Frågan om fakultetsombud är prästvigd eller icke har endast betydelse
vid fördelningen av platserna i utskotten. Med den nuvarande, av
de sakkunniga i oförändrat skick upptagna bestämmelsen, att i utskotten
skola ingå »såväl präster som lekmän» måste icke prästvigd teologie professor
hänföras till lekmännen. Av skäl, som Hultgren åberopat, bör emellertid
den omständigheten att teologie professor icke är prästvigd ej medföra,
att han uteslutes från den prästerliga avdelningen. Vid utformning av
lagförslaget har denna synpunkt beaktats.
IV. Antalet ledamöter i kyrkomötet samt proportionen
mellan antalet lekmannaombud och prästerliga ombud.
1. Historik.
Såsom jag inledningsvis antytt sammankopplades frågan om införande
av bestämmelser om allmänt kyrkomöte med representationsreformen.
Detta berodde i främsta rummet på, att kyrkomötet icke ansågs »i fullt
mått kunna motsvara sin bestämmelse, med mindre kyrkomötet tillerkändes
rätt att deltaga i stiftande av kyrkolag» (se proposition den 11 november
1862, nr 33). Vidare framhöll lagutskottet vid 1862—63 års riksdag i
betänkande nr 31, att utskottet vid prövning av det i propositionen framlagda
förslaget angående kyrkomötesförordning visserligen ej lämnat ur
sikte dess politiska sida (nationalrepresentationens ombildning), men —
fortsätter utskottet -— »det hade dock ej varit ur denna synpunkt — ur
synpunkten av ett surrogat för prästeståndets nuvarande, borgerliga representationsrätt
— som utskottet ägt att bedöma förslagets antaglighet».
Utskottet underströk vidare, att det vore huvudsakligen ur rent kyrklig
synpunkt som frågan blivit behandlad. I betänkandet anfördes vidare:
Ju mer de kyrkliga frågorna träda i förgrunden, ju bjärtare framstår ock
behovet av ett särskilt organ för kyrkan ostört verkande för dess höga mål,
tolkande dess önskningar och prövande dess behov, utan inflytande av de
politiska meningsskiftningar, som alltid växla inom en församling och vilka
icke kunna undgå att i mer eller mindre mån giva färg åt dess beslut
jämväl i icke-politiska frågor. Och även om den särskilda kyrkorepresentationens
röst endast vore konsultativ, lärer därutav ingalunda följa att
den skulle sakna en avgörande vikt. På kyrkomötets sammansättning beror
i första hand dess betydelse härutinnan. Förslagets stadgande om lika an
-
63
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
tal andliga och världsliga ledamöter har synts utskottet utgöra en läm plig
proportion för att mötets yttranden i allmänhet skola kunna anses
för ett uttryck av läroståndets och församlingarnas gemensamma tanke.
Att kyrkomötet skulle innehålla både en prästerlig representation och en
lekmannarepresentation var således en obestridlig förutsättning för dess inrättande.
Mot den lika proportionen gjordes icke några erinringar och —
såsom framgår av sakkunnigbetänkandet (s. 67) ■—- ansågs denna länge
såsom något för kyrkomötet konstitutivt.
Det är först på 1920-talet — sedan prästerskapets privilegier genom 1910
års ecklesiastika lagstiftning (tiondeavskrivningslagen, prästlöneregleringslagen
och ecklesiastika boställsordningen m. fl.) på väsentliga punkter blivit
upphävda — som en förändring i uppfattningen kan konstateras.
Tanken på ökande av antalet lekmannaombud framfördes därefter flera
gånger både i kyrkomötet och riksdagen. Såsom motiv för detta reformkrav
åberopades dels att det ringa antalet ombud icke stod i rimlig proportion
till den stora väljarkåren och att kyrkomötet förty icke uppfyllde kraven
på en representation för hela den svenska kyrkan, dels att ombudens
fåtalighet utgjorde ett avgörande hinder för en allsidig representation såväl
för olika socialgrupper som för olika meningsriktningar i kyrkliga
frågor. 2
2. Sakkunnigbetänkandet.
De sakkunniga ha — med utgångspunkt från ett av framlidne biskopen
E. Billing vid 1934 års kyrkomöte gjort uttalande (betänkandet s. 69)
anslutit sig till den uppfattningen, att i den mån som lekmännen verkligen
komme till aktivitet det vore naturligt att de finge en talrikare representation.
Det konstitutiva för kyrkomötet vore enligt de sakkunniga endast, att
det inneslöte en representation för såväl präster som lekmän. Problemet
gällde att tillförsäkra båda avdelningarna en sådan mångsidighet, att de
kunde var för sig motsvara de krav som borde ställas på dem. Härav följde
att frågan om en utökning av de båda avdelningarna borde prövas för sig
utifrån rent sakliga grunder. Men det vore också nödvändigt att pröva konsekvenserna
av en förändrad proportion med hänsyn till kyrkomötets arbetssätt
och att tillse, att den avsedda samverkan mellan de båda avdelningarna
främjades till gagn för det hela.
Vid bedömandet av denna lämplighetsfråga ha de sakkunniga
kommit till den uppfattningen, att lekmännen böra erhålla en talrikare representation
än prästerna.
Redan den omständigheten — fortsätta de sakkunniga —- att lekmannaväljarna
äro så ojämförligt många flera till antalet än de prästerliga väljarna,
talar för att antalet lekmannaombud bör bli proportionsvis större.
Härtill kommer, att en på angivet sätt förändrad sammansättning av kyrkomötet
skulle ge uttryck även åt det förhållandet, att kyrkan är en folkkyrka,
som på allt sätt vill tillgodogöra sig lekmännens intresse och insatser
både i församlingsarbetet och i andra former av kyrklig verksamhet.
64
Kungi. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
Några farhågor för att i ett kyrkomöte med lekmannarnajoritet ärendena
skulle bli handlagda med mindre omsikt och skicklighet kunna de sakkunniga
icke hysa. Tvärtom har man befogad anledning antaga, att en förändring
i angiven riktning skall verksamt befrämja kyrkomötets arbete, eftersom
en ökad lekmannarepresentation kommer att tillföra kyrkomötet mera
erfarenhet och nya synpunkter. Ytterligare må framhållas, att ökningen av
antalet lekmannaombud — i förening med en ändrad valmetod — bör göra
det möjligt att i kyrkomötet insätta representanter för folkgrupper och
åsiktsriktningar, som hittills icke alls eller endast mycket sparsamt varit
där företrädda.
När det så gäller att bestämma lekmannaombudens antal, måste en avvägning
ske mellan intressen och synpunkter, som ibland komma i motsättning
till varandra. Om man endast skulle beakta önskemålet att få olika ineningsriktningar
i kyrkliga frågor representerade så allsidigt som möjligt, skulle en
betydlig ökning av antalet ombud bli erforderlig. Det låge då närmast till
hands att tänka på en fördubbling. Mot en så stark ökning tala emellertid
vägande skäl. Härvid må först framhållas, att ökat antal ombud i kyrkomötet
medför stegrade kostnader. Ännu viktigare äro emellertid de omständigheter,
som sammanhänga med arten av kyrkomötets uppgifter och
arbete. Då till stöd för en starkt utvidgad representation ofta gjorts jämförelser
med riksdagen, särskilt dess första kammare, vilja de sakkunniga
som sin mening uttala, att dylika jämförelser äro missvisande. Medan riksdagen
har att behandla ärenden av så mångskiftande natur, att för deras
bedömande fordras tillgång till erfarenhet från snart sagt varje område
inom samhällslivet, äro kyrkomötesärendena jämförelsevis likartade. Något
behov av en ökning av lekmannaombuden till det dubbla eller däromkring
synes således icke föreligga. För återhållsamhet vid ökning av antalet lekmannaombud
talar också den omständigheten, att antalet utskottsplatser
lämpligen bör vara begränsat. Då ledamot utan utskottsplacering i allmänhet
endast i mindre omfattning får tillfälle att deltaga i mötets arbete, ligger
häri ett skäl alt icke göra ombudens antal alltför stort.
Vidare ha de sakkunniga framhållit, att vid det närmare fixerandet av
ökningens storlek hänsyn jämväl måste tagas till den prästerliga avdelningens
numerär.
Efter dessa överväganden ha de sakkunniga stannat vid att föreslå, att
antalet lekmannaombud ökas från 30 till 48 och att antalet prästerliga ombud
ökas från 30 till 36. Kyrkomötet skulle alltså bestå av 84 ombud. Lekmannaombudens
antal skulle då förhålla sig till de prästerliga ombudens
antal som 4: 3, en proportion som med fördel kunde läggas till grund för
bestämmande av utskottens storlek. Fördelningen av antalet lekmannaombud
på de olika stiften (valdistrikten) skall ske efter folkmängden. 3
3. Remissyttranden över sakkunnigbetänkandet.
Mot den föreslagna proportionen mellan antalet präster och lekmän i kyrkomötet
ha invändningar gjorts endast från centralstyrelsen för
Sveriges yngre prästers förbund. Härom har styrelsen anfört
följande.
Icke minst med tanke på att kyrkomötet har att taga befattning med frågor
rörande kyrkans böcker och liturgi synes det önskvärt att den nuva
-
65
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
rande proportionen mellan präster och lekmän bibehålies. Detta synes också
vara rättvist med tanke på att kyrkomötet har att handlägga frågor
rörande prästerliga privilegierna. En i varje fall rättvisare fördelning synes
vara, om samtliga stift med undantag av Visby finge utse två prästerliga
ledamöter, då proportionen bleve 48: 42.
\ idare har såsom i annat sammanhang berörts vissa myndigheter anmärkt,
att proportionen i verkligheten komme att ytterligare förskjutas till
förmån för lekmännen, därest de teologiska fakulteternas ombud icke vore
prästvigda.
Beträffande totala antalet ombud ha domkapitlen i Uppsala,
Skara och Växjö samt centralstyrelsen för Sveriges allmänna prästförening
uttalat sig för en starkare ökning än den som föreslagits. Bestämda yrkanden
härom ha framställts av domkapitlen i Härnösand och Visby.
Domkapitlet i Härnösand — som framför allt betonar, att kyrkomötet
skall återspegla kyrkans karaktär av folkkyrka — har ansett, att den föreslagna
ökningen av lekmannaombuden med endast 18 icke är tillfyllest och
förordar, att med bibehållen proportion hela antalet ledamöter utökas till
(57 + 43 =) 100.
Domkapitlet i Visby har ansett, att det för åstadkommande av större
mångsidighet i kyrkomötets sammansättning vore av största vikt att i varje
valdistrikt proportionell valmetod skulle kunna användas. På grund härav
föreslås, att antalet ombud höjes till (60 -)- 45 =) 105. 4
4. Hultgrens promemoria och däröver avgivna yttranden.
Hultgren har i sin promemoria icke ifrågasatt någon ändring i den föreslagna
proportionen, bland annat med hänsyn till dess användbarhet
vid fördelning av platserna i utskottet.
Däremot föreslås en utökning av antalet o in bud till (56 + 42 =)
98. Till stöd härför åberopas följande.
För en fixering av ombudens antal erbjuder önskemålet om en ökning
av de valda prästerliga ombuden till två från varje stift den naturliga utgångspunkten.
Hela representationen skulle då uppgå till 43 ombud. Om hela
antalet ledamöter i kyrkomötet sättes till 100, skulle med en ungefär motsvarande
ökning antalet lekmannaombud bli 57. För att erhålla den exakta
proportionen 3: 4 är det icke gärna möjligt att, såsom Visby domkapitel föreslår,
höja hela ledamotsantalet till 105. Rimligare torde vara att fixera
antalet präster till 42 och antalet lekmän till 50. Det sammanlagda antalet
skulle alltså bli 98. Om sålunda det önskvärda antalet prästerliga ombud
måste minskas med 1, kan det svårligen ske på annat sätt än att Visby
stift, som av stiften har det ojämförligt minsta antalet präster, icke får
rätt att utse mer än ett prästerligt ombud.
Den av Hultgren föreslagna utökningen av antalet ombud vid kyrkomötet
sammanhänger med tidigare berörda förslag angående sättet för utseende
av lekmannaombud och valdistriktsindelningen. Såsom framgår av avdelning
II ha vissa erinringar framställts mot dessa förslag. Under förutsättning
att förslagen likväl anses böra läggas till grund för lagstiftning i ämnet har
5 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 13.
opaginerad Kontrollera mot PDF
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
emellertid i stort sett inga erinringar framställts mot den föreslagna utökningen
av totala antalet ombud i kyrkomötet.
Domkapitlet i Västerås har emellertid ifrågasatt, huruvida icke antalet
ombud borde utökas till jämnt 100. De två nya mandaten kunde därvid reserveras
för särskilda grenar av kyrkans verksamhet, exempelvis mission
och diakoni.
Vidare har domkapitlet i Visbij vidhållit sin uppfattning, att antalet ledamöter
borde sättas till (60 + 45 =) 105, så att jämväl Visby stift finge utse
två prästerliga ombud och två lekmannaombud.
Domkapitlet i Stockholm har framhållit, att det med hänsyn till bland
annat önskvärdheten av att erhålla en rikare nyanserad sammansättning av
kyrkomötet kunde vara önskvärt, att antalet ombud ökades på sätt föreslagits
i promemorian. Domkapitlet ansåge emellertid de av de sakkunniga
anförda skälen för en begränsning av antalet kyrkomötesombud till det av
de sakkunniga föreslagna alltjämt bärande och hade därför ej funnit anledning
att frångå de sakkunnigas förslag på denna punkt.
Slutligen har centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening
föreslagit, att antalet ombud borde ökas med två kyrkomusikcrombud,
valda på samma sätt som de prästerliga ombuden. Kyrkomötet skulle
då komma att bestå av (56 + 42 + 2 = ) 100 ombud. Till stöd härför
har anförts i huvudsak följande.
I utlåtande 1944: 11 hade konstitutionsutskottet framhållit, att nästan
ända sedan kyrkomötets tillkomst krav rests på att tillförsäkra mötet en
mera allsidig sammansättning, varigenom kyrkomötet skulle komma att
ge en mera tillförlitlig bild av de skiftande riktningar och önskemål, som
rymmas inom kyrkan. Då nu en väsentlig utökning av antalet ledamöter
föreslagits, finge kyrkomötet ej den önskvärda allsidiga sammansättningen,
om ej Sveriges kyrkomusiker bleve på något sätt representerade. Tanken
härulinnan är visserligen relativt ny. Under kyrkomötets tidigare år ha
kyrkomusiken och kyrkomusikerna ej heller haft den betydelse för kyrkan,
hennes gudstjänstliv och gärning, som nu är fallet. Den renässans av kyrkomusiken,
som inträtt i skilda delar av vår kyrka, berodde — såsom från
biskopshåll framhållits vid 1946 års kyrkomöte — väsentligen på att kyrkomusikerna
själva ådagalade en stark känsla för den andliga sidan av sin
uppgift, att de helhjärtat ginge in i sitt arbete som en del av kyrkans gärning.
Det vore — såsom också framhållits — uppenbart, att kyrkomusiken
alltmer framstode icke bara som ett ornament utan som en väsentlig del av
själva gudstjänsten.
Det nutida svenska gudstjänstlivet gestaltas alltså i första hand av prästen
och kyrkomusikern. Och kyrkomusikern känner sig därvid ej såsom lekman
i gängse mening. Nuvarande kyrkomötesförordning tillförsäkrar kyrkomötet
ett visst antal prästmän. På samma sätt borde ock kyrkomusikerna
vara representerade, alltså ej såsom lekmannaombud. Då kyrkomötet sammanträder
för att överlägga om kyrkans liv, organisation och gärning, syntes
rimligt att även kyrkomusikens utövare finge tillfälle att göra sin röst
hörd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
5. Departementschefen.
Vid tiden för tillkomsten av KMF reglerades prästerskapets rättsförhållanden
i stor utsträckning fortfarande av 1723 års privilegier för prästerskapet.
I och med att dessa privilegier på väsentliga punkter blivit upphävda har en
avsevärd förskjutning av läget inträtt. Kyrkomötets uppgifter såsom grundlagsenlig
vårdare av nämnda privilegier äro ej längre så framträdande som
tidigare. Tyngdpunkten för dess verksamhet ligger i stället på andra områden.
Kyrkolagsfrågor och sådana frågor som, utan att vara av kyrkolags
natur, likväl i hög grad beröra svenska kyrkans verksamhet äro numera de
frågor som dominera. Den senare konsultativa verksamheten är den icke
minst viktiga.
Angivna utveckling har medfört, att kyrkomötets sammansättning i betydligt
högre grad än på 1860-talet blivit en lämplighetsfråga. De allmänna
synpunkter, som de sakkunniga anlagt härutinnan, kan jag oreserverat ansluta
mig till. I likhet med de sakkunniga hyser jag således den uppfattningen,
att det konstitutiva för kyrkomötet endast är att det måste bestå
av såväl präster som lekmän. Problemet om proportionen dem emellan
måste lösas från synpunkten av vad som är ägnat att göra kyrkomötet mest
lämpat att fylla sina viktiga uppgifter. I detta hänseende är det naturligen
av största vikt att kyrkomötet får en sådan allsidig sammansättning, att det
kan sägas utgöra en i möjligaste mån fullödig representation för den svenska
kyrkan, sådan denna gestaltar sig på olika områden, främst i församlingarna.
Vad angår de prästerliga ombuden har jag tidigare uttalat mig för en
sådan utökning av antalet, att som regel två ombud skola utses från varje
stift. Visby stift intager med avseende å antalet församlingspräster en särställning.
Medan i övriga stift antalet håller sig över och ofta betydligt över
200, är antalet präster i Visby stift endast omkring 50. Med hänsyn härtill
synes såsom Hultgren förordat lämpligt, att för varje stift utom Visby stift
utses två ombud. Då någon ändring ej ifrågasättes beträffande biskoparnas
självskrivenhet såsom ledamöter av kyrkomötet eller i fråga om antalet
ombud från de teologiska fakulteterna, innebär det sagda, att den prästerliga
avdelningen — till vilken av skäl som angivits i annat sammanhang
även skulle räknas fakultetsombuden — skulle uppgå till sammanlagt (13 -f4
+ 25 =) 42.
Antalet lekmannaombud bör — bland annat för att en naturlig utgångspunkt
skall finnas för fördelningen av platserna i kyrkomötets utskott —
stå i viss proportion till antalet prästerliga ombud (den prästerliga avdelningen).
Vid bedömandet av frågan om den lämpliga proportionen synes
det mig, av skäl som de sakkunniga andragit, uppenbart att lekmannarepresentationen
bör vara talrikare än den prästerliga avdelningen. De sakkunniga
ha föreslagit proportionen 4:3. Vid detta ställningstagande ha de
sakkunniga även tagit hänsyn till proportionens användbarhet vid fördelningen
av utskottsplatser. Förslaget bar i stort sett lämnats utan erinran
av remissmyndigheterna. Saken har emellertid kommit i ett annat läge genom
att antalet lekmannaombud måste bestämmas i relation till talet 42
opaginerad Kontrollera mot PDF
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
och ej såsom de sakkunniga utgått från till talet 36. Med den föreslagna
proportionen skulle totala antalet ledamöter i kyrkomötet uppgå till (42 + 56
= ) 98. De skäl, som de sakkunniga åberopat mot en allför stark utökning,
synes mig visserligen i stort sett bärande. Men den av mig förordade utökningen
av totala antalet ombud med 14 utöver vad de sakkunniga föreslagit
torde, även med beaktande av de sakkunnigas synpunkter, ej behöva
medföra några olägenheter. Då jag ej finner påkallat att frångå den av de
sakkunniga föreslagna proportionen, anser jag mig därför böra förorda,
att antalet lekmannaombud bestämmes till 56.
Vid fördelningen av platserna på de olika valdistrikten anser jag, i likhet
med de sakkunniga, att folkmängden måste vara utslagsgivande. Av
den härvid fogade sammanställningen framgår, huru med hänsyn till befolkningssiffrorna
per den 1 januari 1945 — de siffror som legat till grund
för de sakkunnigas förslag — platserna skulle fördelas. Inom flertalet stift
(valdistrikt) skulle utses fyra ombud och — frånsett Visby stift — skulle
icke inom något stift utses mindre än tre ombud. Med hänsyn härtill torde
de syften, vilkas uppnående motiverat det av mig tidigare förordade valsystemet,
kunna bliva väl tillgodosedda. Det torde ankomma på Kungl. Maj :t
att med iakttagande av angivna grunder meddela erforderliga bestämmelser
angående platsernas fördelning på stiften (valdistrikten).
Centi alstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening har
påyrkat, att kyrkomusikerna borde vara representerade i kyrkomötet med
två ombud. De skäl som anförts härför synas emellertid visa, att kyrkomusikernas
arbete rönt sådan uppskattning, att man på goda grunder kan utgå
ifrån att deras intressen komma att tillvaratagas inom kyrkomötet även
med den sammansättning av mötet, som jag förordat. Särskilt vill jag understryka,
att den föreslagna utökningen av antalet lekmannaombud bereder
större möjligheter för kyrkomusiker att bliva valda till lekmannaombud.
Jag har därför ej blivit övertygad om behovet av att kyrkomusikerna
genom korporationsval skulle garanteras ett visst antal platser i kyrkomötet.
Härtill kommer, att dylika korporationsval skulle bryta mot de principer,
som — om jag bortser från de av särskilda förhållanden betingade
valen av fakultetsombud — legat till grund för bestämmelserna om kyrkomötets
sammansättning. Beträffande denna allmänna fråga kan jag helt
ansluta mig till de synpunkter, som föranlett de sakkunniga att avvisa tanken
på en komplettering av kyrkomötet med s. k. riksrepresentanter. På
grund av det anförda kan jag ej förorda centralstyrelsens förslag.
V. Formerna för kyrkomötets arbete.
1. Sakkunnigbetänkandet.
Tidsintervallen mellan kyrkomötena. I betänkandet erinras
om att under årens lopp åtskillig kritik riktats mot bestämmelsen i § 1 KMF
att kyrkomötet, såvida ej Konungen annat förordnar, sammanträder allenast
69
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
vart femte år. Den långa tidsintervallen motsvarade ej den ökade takten i
utvecklingen pa det kyrkliga området och kyrkomötets behov av större möjligheter
att utöva sin initiativrätt i inre kyrkliga frågor. Kontinuiteten i
kyrkomötets arbete hade blivit lidande genom de långa intervallerna, vilka
dessutom förorsakat en anhopning av ärenden, som alltför starkt belastat
mötets arbetsprogram.
De sakkunniga ha på anförda skäl (betänkandet s. 118) kommit till den
uppfattningen, att det enda bärande skälet för regelbundna tätare kyrkomöten
vore den omständigheten, att vid längre tidsintervaller mellan kyrkomötena
risk funnes för en sådan anhopning av ärenden, att dessas behandling
under mötets korta sessionstid försvårades eller omöjliggjordes. Denna
olägenhet kunde emellertid åtminstone i viss mån motverkas genom en
utökning av sammanträdestidens längd och inrättande av ett särskilt beredningsorgan,
verksamt mellan kyrkomötena (se nedan). De sakkunniga ha
därför icke ifrågasatt någon ändring av § 1 KMF.
Sammanträdestidens längd. Enligt § 12 KMF äger Konungen,
därest ej kyrkomötets förhandlingar äro avslutade inom en månad, »ändock
efter den tid att mötet upplösa», och jämlikt kungörelsen den 28 november
1947 (nr 877) angående ersättning åt ledamot av allmänt kyrkomöte
utgår dagtraktamente till sådan ledamot endast för högst trettio dagar.
Denna »ordinarie» sammanträdestid har visserligen ofta överskridits, men
Konungen har hittills icke vid något tillfälle begagnat sin upplösningsrätt.
Den enda konsekvensen av tidens överskridande har alltså varit, att dagtraktamente
under de överskjutande dagarna icke utgått till mötets ledamöter.
Sammanträdestiden för de hittills hållna kyrkomötena framgår av följande
i sakkunnigbetänkandet (s. 119) intagna tabell.
j Kyrkomöte
år
Sammanträdestid,
antal dagar
Kyrkomöte
år
Sammanträdestid,
antal dagar
1868
35
1915
38
1873
36
1918
14
1878
36
1920
43
1883
37
1925
33
1888
36
1926
33
1893
40
1929
29
1898
35
1932
20
1903
36
1934
32
1908
39
1936
33
1909
29
1938
32
1910
26
1941
33
70
Kangl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
Enligt de sakkunniga har erfarenheten visat, att kyrkomötets arbete för
att kunna medhinnas inom de i tabellen angivna tidsfristerna måst bedrivas
under en stark forcering, som icke kunnat undgå att menligt inverka
på arbetets resultat. En sammanträdestid av 30 dagar vore därför redan
under hittillsvarande förhållanden för knapp och måste bliva än mera
knapp, därest en utökning av kyrkomötets ledamotsantal komme till stånd.
Hittills gjorda erfarenheter talade närmast för att kyrkomötet med den
ändrade sammansättningen skulle i normala fall behöva en sammanträdestid
av 40 dagar. Då det emellertid ur andra synpunkter vore önskvärt att
icke alltför mycket förlänga sammanträdestiden, ha de sakkunniga stannat
vid att föreslå 35 dagar såsom den tid, före vars utgående mötet icke
må kunna av Konungen upplösas och under vilken dagtraktamente kunde
utgå till ledamöterna. Vid detta ställningstagande har hänsyn även tagits
till förslaget om inrättande av en kyrkomötets delegation.
Kyrkomötets utskott. För närvarande gäller att, då fråga är
om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliebok och katekes
(de s. k. kyrkliga böckerna) eller ändring i dessa böcker, ett beredningsutskott
tillsättes bestående av ärkebiskopen såsom självskriven ordförande
och tio valda ledamöter.
Då erfarenheten visat, att sådana ärenden förekommit vid varje kyrkomöte,
och då detsamma torde bli förhållandet i framtiden, föreslå de sakkunniga,
att beredningsutskottet förvandlas till ett ständigt utskott, som
tillsättes samtidigt med övriga sådana.
I och för sig — fortsätta de sakkunniga — saknar det visserligen betydelse,
huruvida utskottet betecknas såsom ständigt eller icke, men det är
en rent praktisk omständighet, som bestämt de sakkunnigas ställningstagande
i denna punkt. Med nu gällande ordning kan det nämligen hända, att
förutsättningen för tillsättande av ett beredningsutskott inträffar först efter
det valen till de ständiga utskotten ägt rum. Vid dessa val har således hänsyn
icke kunnat tagas till beredningsutskottets behov av sakkunniga ledamöter.
Det är givet, att en lämplig fördelning av kyrkomötets ledamöter på olika
utskott i hög grad främjas, därest alla utskott, såvitt möjligt, tillsättas
samtidigt. En sådan samtidig tillsättning kan icke med säkerhet påräknas,
med mindre än att beredningsutskottet förvandlas till ett ständigt utskott.
Vidare ha de sakkunniga upptagit frågan, huruvida den särskilda prästerliga
beredning, varom förmäles i § 10 KMF, kunde slopas med hänsyn
till att beredningen i stort sett hade samma uppgifter som beredningsutskottet.
De sakkunniga ha därvid — med hänsyn till att det inte saknade
sin betydelse att en erinran om ifrågavarande ärendens särskilda art och
vikt alltjämt kvarstode i kyrkomötesförordningen och att det, även om
stadgandet under senare tid sällan tillämpats, dock kunde tänkas fall då
det vore lämpligt att före det slutliga avgörandet i kyrkomötet bereda
de prästerliga ledamöterna tillfälle att avgiva ett samfällt utlåtande rörande
någon viss sida av det föreliggande ärendet — stannat vid att icke föreslå
någon ändring på denna punkt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
I fråga om utskottens sammansättning ha de sakkunniga förordat, att
i alla utskott bland valda ledamöter skola ingå lekmän och präster i proportionen
4: 3, att antalet valda ledamöter i de större utskotten (kyrkolags-
och beredningsutskotten) ökas från 10 till 14 och i de mindre utskotten
(expeditions- och ekonomiutskotten) från 6 till 7, samt att vid tillsättningen
av särskilda och tillfälliga utskott det skall ankomma pa mötet att
tillse att enahanda proportion mellan lekmän och präster upprätthölles. Till
stöd härför ha de sakkunniga i huvudsak åberopat följande.
För närvarande bestå kyrkolagsutskottet av 10 ledamöter samt vartdera
av expeditions- och ekonomiutskotten av 6 ledamöter. Beredningsutskottet
har, utom den självskrivne ordföranden, 10 valda ledamöter. För särskilda
och tillfälliga utskott bestämmer kyrkomötet ledamotsantalet i varje
särskilt fall i samband med beslut om vederbörande utskotts tillsättande.
I alla utskott skola bland valda ledamöter präster och lekmän ingå till
lika antal. För varje utskott skall ock väljas ett lika antal suppleanter
att efter erhållet röstetal i utskottet inträda, när ordinarie ledamot är
hindrad.
Därest kyrkomötets ledamotsantal utökas, bör jämväl antalet ledamöter i
utskotten höjas. En sådan höjning måste anses önskvärd framför allt av den
anledningen, att utskotten böra kunna göras så representativa som möjligt för
de olika meningar och åsiktsriktningar, som må vara tillfinnandes inom mötet.
För en ökning av utskottens ledamotsantal talar även önskemålet, att
så många av mötets ledamöter som möjligt må kunna placeras i utskott.
Beträffande frågan, huru stora de olika utskotten lämpligen^ böra göras, har
befunnits att denna fråga sammanhänger ej blott med frågan om kyrkomötets
hela ledamotsantal utan även med spörsmålet om proportionen mellan
präster och lekmän såväl i mötet som i utskotten.
Förhållandet mellan antalet lekmän och antalet präster i mötet i dess
helhet borde fortfarande vara avgörande för proportionen mellan dem i
utskotten. De sakkunniga ha härvid utgått från, att i kyrkomötet alltjämt
skulle finnas utskott av två storleksordningar, motsvarande de nuvarande
10-manna- och 6-mannautskotten, samt tänkt sig, att dessa skulle
utökas till att omfatta, de förra 14 ledamöter och de senare 7 ledamöter.
Endast i utskott, vars ledamotsantal är delbart med 7, d. v. s. utgör 7 eller
14 — större utskott äro i detta sammanhang ej att räkna med — kan
man insätta präster och lekmän i en proportion, 4 till 3, som närmast motsvarar
de båda avdelningarnas inbördes storlek efter den förstärkning av
vardera avdelningen, som de sakkunniga på andra grunder funnit önskvärd
och lämplig.
För att utskotten skulle bliva så representativa som möjligt för de olika
meningar och åsiktsriktningar, som kunde vara till finnandes inom mötet,
föreslås, att val av utskottets ledamöter kunna ske proportionellt. Däremot
ha de sakkunniga icke ansett nödigt att göra sådant valsätt obligatoriskt.
Häremot — fortsätta de sakkunniga — skulle kunna invändas, att val
till riksdagens utskott alltid äro proportionella. Förhållandena äro dock
icke analoga. Någon motsvarighet till den uppdelning av ledamöterna på
olika partier, som förekommer inom riksdagen, torde som regel icke komma
att finnas inom kyrkomötet, och det är ej att förvänta, att ett behov av
proportionellt val annat än undantagsvis skall göra sig gällande. Men givetvis
kan det inträffa, att en minoritetsgrupp finner sina intressen i fråga
opaginerad Kontrollera mot PDF
72
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
om representation i utskott icke bli av majoriteten behörigen tillgodosedda
vid den frivilliga uppgörelse om utskottsplatsernas fördeining, som enlict
praxis föregår utskottsvalen, och det bör då stå en sådan minoritetsgrupp
tritt att pakalla proportionellt val, under förutsättning att gruppen är av
aea „s^0r^e^’ *^en e^er sådan valmetod kan besätta minst en plats.
Då val skall vara proportionellt, torde samma förfarande böra tillämpas
som finns föreskrivet i stadgan om val till riksdagens utskott.
Beträffande det författningstekniska reglerandet av de förordade ändringarna
ha de sakkunniga — under åberopande av att de konstitutiva reglerna
om utskottsorganisationen vore av den betydelse, att det icke borde
vara överlämnat åt kyrkomötet ensamt att fatta beslut därom — föreslagit
att bestämmelser om utskotten och deras sammansättning, vilka nu
återfinnas i AO, samt om valsättet skola intagas i KMF.
Kyrkomötets delegation. Då erfarenheten visat, att det med
kyrkomötets nuvarande arbetsformer vore svårt att medhinna en tillräckligt
grundlig behandling av i synnerhet de motionsvis väckta frågorna, ha de
sakkunniga med utgångspunkt från ett i direktiven för utredningsuppdraget
antytt uppslag — upptagit frågan om möjligheten att tillskapa ett
särskilt beredningsorgan, som skulle arbeta mellan kyrkomötena. Härom
anföres i betänkandet följande.
Svårigheten för kyrkomötet att ägna vid mötet väckta motioner vederbörlig
behandling grundar sig icke enbart på motionernas antal utan även
och kanske framför allt, på deras beskaffenhet. Det ligger i sakens natur,’
att många motionsvis framförda förslag äro mycket knapphändigt motiverade.
Med den korta tid, som står utskotten till förfogande för ärendenas
beredning, är det icke alltid möjligt för utskotten att förebringa den ytterligare
utredning, som kan erfordras. Detta kan föranleda, att ett utskott,
aven om det finner ett väckt förslag i och för sig gott, nödgas på grund
av dess outredda skick avstyrka bifall till motionen. Det är uppenbart, att
i en motion, som sålunda avslås utan att ärendet blivit tillräckligt grundligt
utrett, kunna förefinnas värdefulla uppslag, som gå förlorade. Å andra
sidan kan inträffa, att vederbörande utskott i ett dylikt fall, trots den
bristande utredningen, tillstyrker kyrkomötet att fatta ett positivt beslut i
tragan. Om i enlighet därmed en skrivelse i ämnet avlåtes till Kungl Maj -t
föreligger naturligen en viss risk, att Kungl. Maj :t finner framställningen
icke vara tillräckligt motiverad och därför avslår densamma. Dessa omständigheter
kunna minska intresset för kyrkomötets arbete och väcka
olust att taga initiativ i kyrkliga frågor. I detta sammanhang må understrykas,
att de religionspedagogiska frågorna på ett påfallande sätt trätt i
bakgrunden i kyrkomötets arbete.
De angivna olägenheterna skulle kunna i väsentlig mån förebyggas genom
tillskapandet av ett särskilt utredningsorgan. Detta nya organ, benämnt
kyrkomötets delegation, bör tillsättas vid varje kyrkomöte och ha
tdl uppgift att till nästföljande kyrkomöte bereda samt avgiva yttranden
och förslag i sådana ärenden, som mötet i anledning av väckta motioner
overlamnar till delegationen. Denna skall alltså fungera som ett utrednmgsorgan
beträffande sådana motionsvis väckta frågor, som kyrkomötet
finner beaktansvärda men till vilka mötet på grund av bristande utredning
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
73
anser sig icke omedelbart kunna taga slutlig ställning. Delegationens yttranden
och förslag i de till delegationen överlämnade ärendena skola avgivas
vid nästa kyrkomötes början och sedermera remitteras till vederbörande
utskott, vilka det tillkommer att i vanlig ordning behandla ärendena
och däri avgiva betänkanden till kyrkomötet.
Den föreslagna anordningen innebär i praktiken en form av uppskov
med vissa frågors slutliga avgörande från ett kyrkomöte till ett annat.
Genom att kyrkomötets utskott på detta sätt kunna befrias från att i mera
omfattande eller invecklade ärenden själva företaga tidsödande utredningar
vinner man i första hand, att utskotten få mera tid övrig för behandling
av Kungl. Maj :ts skrivelser och andra frågor, vilka ej kunna eller böra
uppskjutas. Men en kanske än mera betydelsefull vinst av den föreslagna
anordningen är att initiativ och uppslag, som befunnits värdefulla men
tarva en grundligare utredning än den som kan medhinnas inom ett kyrkomötesutskott,
kunna så att säga hållas vid liv till nästa kyrkomöte samt då
återkomma i ett mera utrett skick och eventuellt leda till positiva resultat.
De sakkunniga ha övervägt, huruvida delegationens uppgift skulle kunna
utvidgas till att gälla jämväl sådana motioner, som vore avsedda att
väckas vid kommande kyrkomöte. Föreskrift borde då meddelas därom,
att sådana motioner finge före mötet insändas till delegationen, vilken det
skulle åligga att upptaga dem till förberedande behandling, innan de överlämnades
till mötet. En sådan anordning skulle givetvis kunna vara ägnad
att befrämja arbetets fortgång inom kyrkomötesutslcotten. De sakkunniga
ha emellertid ansett sig icke böra framlägga förslag i angiven riktning.
Delegationens uppgift bör enligt de sakkunnigas mening principiellt begränsas
till sådana frågor, som kyrkomötet överlämnar till delegationen. Den
första handläggningen av väckta motioner bör däremot äga rum inom kyrkomötet
självt, vars ställningstagande därvid bör vara helt obundet.
Även ett rent formellt skäl talar mot, att den ifrågasatta delegationen
skulle i förväg behandla motioner, avsedda alt väckas vid stundande kyrkomöte.
Det ankommer nämligen på mötet att avgöra, om en väckt motion
faller inom det kompetensområde, som enligt författningarna är kyrkomötet
tillmätt. En kyrkomötets delegation skulle icke kunna träffa ett dylikt
avgörande, såvida den icke konstituerades såsom ett slags förpuppat
kyrkomöte. Enligt de sakkunnigas i det föregående uttalade mening bör
delegationen emellertid icke erhålla denna karaktär utan uteslutande vara
ett rent utredningsorgan.
Beträffande delegationens sammansättning föreslå de sakkunniga — i
analogi med vad som förordats beträffande de mindre utskotten — att
delegationen skulle bestå av sju medlemmar, därav fyra lekmän och tre
präster jämte suppleanter till lika antal och i samma proportion. Delegationen
skulle inom sig utse ordförande och vice ordförande enligt de bestämmelser,
som gälla för ordförandeval inom kyrkomötets utskott.
Enligt av de sakkunniga utarbetat förslag till instruktion för delegationen
— vilken instruktion skulle fastställas av Konungen efter förslag av kyrkomötet
— skulle delegationen sammanträda på kallelse av ordföranden, så
ofta denne prövade nödigt. Därest delegationen ansåge sig behöva inhämta
upplysningar från statliga verk och myndigheter, skulle delegationen — i
likhet med riksdagens utskott — kunna hos Kungl. Maj :t göra framställning
i ämnet. Delegationen skulle vidare ha rätt att, därest göromålens
74
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 (Bilagor).
omfattning så krävde, anställa en sekreterare. Ersättning åt delegationens
ledamöter skulle utgå enligt de grunder som angivits i kommittékungörelsen.
Kostnaderna för delegationens verksamhet ha icke kunnat beräknas, men
de sakkunniga ha föreslagit, att ett särskilt anslag, förslagsvis å 5 000 kronor,
skulle uppföras på riksstaten.
Öppen omröstning inom kyrkomötet. Enligt 11 § KMF skall
omröstning inom kyrkomötet, där sådan begäres, ske med slutna sedlar.
De sakkunniga ha föreslagit, att öppen omröstning införes. Till stöd härför
har åberopats, att en sådan omröstningsmetod tillämpats inom riksdagens
kamrar alltsedan år 1925 och att det vore naturligt att införa motsvarande
ordning i kyrkomötet.
Förfarandet vid val. Det i betänkandet intagna lagförslaget innehåller
vidare bestämmelser om förfarandet vid val. I specialmotiveringen
till lagförslaget angives, att bestämmelserna utformats i anslutning till § 75
i riksdagsordningen.
2. Remissyttranden och Hultgrens promemoria.
Beträffande tidsintervallen mellan kyrkomötena föreslå domkapitlen
i Strängnäs och Visbg en förkortning till fyra respektive tre år. Domkapitlet
i Uppsala har vidare framhållit önskvärdheten av att ombuden väljas
för viss tidsperiod, förslagsvis fem år, varigenom större fasthet och sammanhang
i kyrkomötets arbete skulle vinnas. Övriga remissmyndigheter ha
däremot icke framställt några erinringar på denna punkt.
Under hänvisning till kyrkomötets stora arbetsbörda ha domkapitlen i
Växjö och Visby påyrkat en utsträckning av sammanträdestiden till
40 dagar.
Hultgren har i sin promemoria framhållit, att de skäl som de sakkunniga
anfört för en utsträckning av tiden till 35 dagar visserligen vunnit i styrka
med hänsyn till att kyrkomötet enligt det av honom förordade förslaget
skulle utökas med fjorton ombud, men att det likväl icke vore nödvändigt
med en ytterligare utökning av sammanträdestiden.
I avgivna yttranden över Hultgrens promemoria ha emellertid — förutom
domkapitlen i Växjö och Visby — domkapitlen i Linköping, Skara,
Västerås och Växjö samt teologiska fakulteten vid universitetet i Uppsala
och centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen understrukit behovet
av en utsträckning av sammanträdestiden till 40 dagar.
De sakkunnigas förslag beträffande kyrkomötets utskott har i
allmänhet tillstyrkts.
Centralstyrelsen för Sveriges yngre prästers förbund har emellertid motsatt
sig beredningsutskottets ombildning till ständigt utskott. Något behov
därav förelåge icke. Tvärtom torde det bland såväl präster som kyrkfolk
finnas en stark önskan om stabilisering av förhållandena på området, sedan
ny psalmbok stadsfästs år 1937 samt ny evangeliehandbok och kyrkohandbok
år 1942.
Vidare har domkapitlet i Strängnäs ansett, att de nuvarande bestämmel
-
75
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
serna i 10 § KMF om särskild prästerlig beredning borde utga
såsom antikverad. . ,
Slutligen har domkapitlet i Stockholm avstyrkt de sakkunnigas förslag
angående proportionellt val till utskott under följande motivering.
En sådan anordning svarar icke mot kyrkomötets struktur, där fasta
partibildningar hittills saknats. De fria och till små gränser ganska flytande
meningsgrupper som funnits ha efter all erfarenhet blivit ganska
rättvist företrädda i utskotten även utan den föreslagna valproceduren Det
kan befaras att en möjlighet, som har öppnas, kommer att inbjuda till en
fastare sammanslutning av sådana grupper, vilket icke kan anses från kyrkomötets
svnpunkt eftersträvansvärt. En sådan ordning kunde ock — vad
värre vore — inbjuda till en politisering av kyrkomötet, korslaget synes
vara främmande för kyrkomötets anda och aibetssätt.
Värdet av ett särskilt beredningsutskott, kyrkomötets delegation,
har kraftigt understrukits av flertalet hörda myndigheter och organisationer.
De sakkunnigas förslag i denna del har t. o. m. betecknats såsom den föi
kvrkomötet mest betydelsefulla reformen.
Vissa remissmyndigheter ha ock ifrågasatt en utvidgning av delegationens
uppgifter. Sålunda har föreslagits av domkapitlet i Växjö, att delegationen
skulle äga att behandla inom kyrkomötet även på annat sätt än motionsledes
uppkomna frågor, som av mötet överlämnades till densamma, samt
av domkapitlet i Göteborg, att delegationen skulle upptaga till behandling
frågor som ledamot av senast hållet kyrkomöte ansåge böra väckas och
beredas till nästa kyrkomöte, varvid — om sådant förslag vunne delegationens
godkännande — förslaget av delegationen skulle anmalas till behandling.
I samma riktning har även teologiska fakulteten vid universitetet
i Uppsala uttalat sig. ..
Endast inom kammarkollegiet har förslaget rönt gensaga. I särskilt yttrande
till kollegiets protokoll anför nämligen t. f. kammarrådet P. Gavelius:
Delegationens uppgift har visserligen angivits vara att fungera som ett utredningsorgan
beträffande sådana motionsvis vackta frågor som kyrkomötet
kunde finna beaktansvärda, men till vilka motet pa grund av bristande
utredning ansett sig icke omedelbart kunna taga ställning.
Lämpligheten av ett sådant organ syntes kunna starkt ifrågasattas. Om
kvrkomötet finner ett motionsvis framlagt förslag beaktansvart, synes kyrkomötet
böra i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning i ämnet. Det
bör nämligen ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra om ett uppslag ar av
den betvdelse att utredningsmaskineriet bör igangsattas eller icke. Inrattas
delegationer kan det befaras, att huvuddelen av utredningsarbetet kommer
att läooas till statsförvaltningen, som får besvara remisser från delegationen.
Kung?.0 Maj :t kan nämligen icke gärna vägra att tillmötesgå delegationens
önskemål i fråga om remisser till olika myndigheter. I annat fält måste
delegationen förses med ett mer eller mindre permanent kansli, som kan utvecklas
till ett utredningsverk för kyrkliga frågor och undandragas Kungl.
Maj:ts kontroll. Delegationen skulle också lätt kunna bli ett consistorium
generale, ett kyrkans överhuvud vid sidan av Kungl. Maj .t.
De sakkunnigas förslag om övergång från sluten till öppe
omröstning inom kyrkomötet eller beträffande förfarandet vi
v a 1
har icke föranlett någon erinran.
C
76
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
3. Departementschefen.
Fragan om bibehållande av den nuvarande tidsintervallen mellan
kyrkomötena är, såsom även de sakkunniga antytt, i viss mån
beroende av sammanträdestidens längd och andra med kyrkomötets arbetssätt
sammanhangande spörsmål. Sambandet mellan dessa frågor får emelertid
ej overskattas. Huruvida den nuvarande intervallen bör förkortas,
beror i första band på om utvecklingen på det kyrkliga området sker i sådan
takt, att den etter nutida förhållanden långa intervallen av fem år kan
anses utgöra ett binder mot önskvärda reformer. Då Kungl. Maj :t är oförhindrad
att inkalla kyrkomötet så efta det finnes av behovet påkallat
bär fragan sin huvudsakliga betydelse för kyrkomötets initiativrätt. Nya
lagor kunna emellertid motionsledes väckas även vid kyrkomöte som inkallats
fore femårsintervallens utgång. Erfarenheten har visat, att denna
möjlighet i stor utsträckning begagnats. Under de sista decennierna har
kyrkomötet sammankallats betydligt oftare än vart femte år. Därest man
kan rakna med likartade förhållanden i framtiden, är det ej nödvändigt
att ur synpunkten av kyrkomötets initiativrätt — förkorta tidsintervallen.
Men aven andra synpunkter kunna anläggas på förevarande fråga. Givet
ar således, att kontinuiteten i kyrkomötets arbete främjas genom eu
förkortning av intervallen. Särskilt med hänsyn till denna synpunkt bär
tragan visst samband med de sakkunnigas förslag att inrätta ett särskilt
organ med uppgift att mellan kyrkomötena utreda till organet hänskjutna
frågor och att till nästa kyrkomöte framlägga betänkande! i dessa frågor,
mellerhd har jag i likhet med de sakkunniga ej funnit tillräckliga skäl att
or narvarande ifrågasätta en ändring av bestämmelserna om tidsintervallen
mellan kyrkomötena. Skulle utvecklingstakten på det kyrkliga området
oka i sadan omfattning, att det visar sig vara förenligt med stora svårigheter
för kyrkomötet att inom fastställd tid slutbehandla föreliggande ärenden,
får frågan upptagas till förnyat övervägande.
Den av mig förordade utökningen av antalet kyrkomötesombud från 60
till 98 medför obestridligen ett behov att utsträcka sammanträdesndens
längd. Härmed avses den tid, före vilken Konungen enligt 12 §
KMF ej äger upplösa kyrkomötet, om förhandlingarna ej avslutats Av
alder sammanfaller denna tid med den tid, under vilken traktamente åt
kyrkomötets ledamöter kan utgå. Såsom de sakkunniga framhållit har erfarenheten
visat, att det även med kyrkomötets nuvarande sammansättning
ej sällan varit svårt för kyrkomötet att medhinna slutbehandling av de föreliggande
ärendena med en sammanträdestid av 30 dagar. Överskridandet
bär dock som regel kunnat begränsas till ett fåtal dagar. De sakkunnigas, av
ultgren biträdda förslag om sammanträdestidens utsträckning till 35 dagar
har av ett flertal myndigheter icke ansetts tillfyllest. Även denna fråga
sammanhänger med frågan om inrättandet av nyssnämnda utredningsorgan.
Genom detta kan i viss omfattning kyrkomötets arbetsbörda lättas och
ledamöterna frigöras för brådskande uppgifter, främst behandlingen av de
från Kungl. Maj :ts sida framlagda ärendena. Utredningsorganet kan därför
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
77
tjäna som en regulator för arbetsbelastningen. Under angivna förhållanden
och då jag, av skäl som närmare komma att utvecklas, förordar inrättandet
av ett sådant utredningsorgan anser jag mig böra stanna vid att förorda en
utsträckning av sammanträdestiden från 30 till 35 dagar.
I KMF saknas — frånsett de i 10 och 11 §§ intagna bestämmelserna om
beredning av vissa ärenden och omröstning — bestämmelser angående kyrkomötets
arbetssätt. Här föreligger således en väsentlig skillnad mellan kyrkomöte
och riksdag. De frågor, som röra riksdagens arbetsformer, ha utförligt
reglerats genom lagstiftning, i första hand riksdagsordningen. Motsvarande
reglering har för kyrkomötets vidkommande skett i AO, antagen
av kyrkomötet ensamt. Då kyrkomötet i kyrkolagsfrågor intager en
ställning, likartad med riksdagens, finnas onekligen skäl, som tala för en
reglering av hithörande spörsmål. De sakkunniga ha inskränkt sig till att
föreslå, att de konstitutiva reglerna angående utskottsorganisationen samt
stadganden om omröstningsförfarandet och sättet för val skulle intagas
i KMF. Övriga frågor angående kyrkomötets arbetssätt — däribland även
införande av replikrätten efter mönster från riksdagsordningen § 52 —
skulle regleras i AO. Gränsdragningen mellan ämnen av beskaffenhet att
böra intagas i KMF respektive AO är förenad med åtskilliga svårigheter.
Helst hade jag, för att kunna bedöma den nu ifrågasatta överflyttningen av
stadganden från AO till KMF, velat haft tillgång till en utförlig utredning
i ämnet. Å andra sidan synes det mig uppenbart, att de stadganden, som de
sakkunniga tagit sikte på, äro av sådan natur, att de böra inflyta i KMF.
Under sådana förhållanden och då särskilt frågan om utskottens sammansättning
står i intimt samband med övriga här framlagda lagförslag, anser
jag mig böra biträda de sakkunnigas förslag i denna formella fråga. Jag
vill emellertid understryka, att jag därmed ingalunda tagit ställning till
frågan, om icke även vissa andra bestämmelser angående kyrkomötets arbetssätt
principiellt borde intagas i KMF.
Vad angår utskottsorganisationen har jag ej funnit anledning
till erinringar mot de sakkunnigas förslag på annan punkt än beträffande
det s. k. beredningsutskottet. Erfarenheten har visserligen givit vid handen,
att frågor om antagande av eller ändring i bibelöversättning, psalmbok och
andra kyrkliga böcker förekommit vid varje kyrkomöte. Men denna omständighet
synes ej böra tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet av
föreliggande fråga. I stället synas mig de synpunkter, som centralstyrelsen
för Sveriges yngre prästers förbund framfört värda beaktande. Utskottets
ombildning från fakultativt till ständigt utskott kan uppmuntra till opåkallad
reformiver på området. Om utskottet ombildas till ständigt utskott, blir
vidare följden den, att ett stort antal ledamöter bindes till förfång för kyrkomötets
arbete, en omständighet som med hänsyn till den korta sammanträdestiden
icke kan anses oväsentlig. Jag har därför ej låtit mig övertygas
av de sakkunnigas skäl på denna punkt. Enligt mitt förmenande torde de
syften, vilkas uppnående motiverat förslaget, kunna tillgodoses även om
utskottet bibehåller sin hittillsvarande karaktär.
«
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
Jag förordar sålunda, att präster och lekmän skola vara representerade
i utskotten i proportionen 3: 4 och att kyrkolagsutskottet, bestående av
fjorton ledamöter, samt expeditions- och ekonomiutskotten, vartdera beslående
av sju ledamöter, skola utgöra ständiga utskott. Tillsättandet av beredningsutskott
bör däremot göras beroende av, huruvida till behandling
föreligga frågor angående de kyrkliga böckerna.
Då förhållandena kunna bliva sådana, att särskild prästerlig
beredning — reglerad i § 10 KMF — visar sig erforderlig, anser jag
i likhet med de sakkunniga, att bestämmelserna härom böra kvarstå i KMF.
De sakkunnigas förslag angående övergång från sluten till öppen
omröstning och angående sättet för förrättande av
val äro utformade efter mönster av motsvarande stadganden i riksdagsordningen.
Då ingen anledning finnes att i förevarande hänseende ha skilda bestämmelser
för de olika representationerna, biträder jag förslaget på dessa
punkter.
Vad beträffar förslaget att val till utskott skulle kunna ske
proportionellt vill jag till en början erinra om, att enligt § 14 i AO val
av de prästerliga ledamöterna skall verkställas först. I val av såväl nämnda
ledamöter som de ledamöter, vilka utgöras av lekmän, äga emellertid alla
kyrkomötets ledamöter deltaga. Såsom de sakkunniga påpekat torde man i
allmänhet ej behöva räkna med någon motsvarighet inom kyrkomötet till
den uppdelning av ledamöter på olika partier, som förekommer inom riksdagen.
Detta utesluter emellertid ej, att meningarna kunna bryta sig vid fördelningen
av utskottsplatser. Enligt mitt förmenande bör den överallt annorstädes
i representativa folkförsamlingar genomförda principen, att en minoritetsgrupp
har möjlighet att, då fråga är om tillsättning av flera platser
i ett organ, bliva representerad i organet tillämpas jämväl inom kyrkomötet.
Någon politisering av kyrkomötet torde, med hänsyn till vad tidigare
anförts, ej vara att befara, om denna anordning vidtages. I likhet med de
sakkunniga anser jag därför, att val till utskott skall ske proportionellt, om
sådant val begäres av erforderligt antal ledamöter. Vid bestämmandet av
detta antal böra gälla samma grunder, som stadgats beträffande kommunala
representationer.
Jag har tidigare angivit vissa skäl som tala för de sakkunnigas förslag om
ett särskilt utredningsorgan med uppgift att mellan
kyrkomötena bereda vissa frågor. Såsom de sakkunniga framhållit
skulle otvivelaktigt ett sådant organ ur olika synpunkter vara till stort
gagn för kyrkomötet. Utredningsorganets betydelse för tidsintervallen mellan
kyrkomötena, sammanträdestidens längd och behandlingen av Kungl.
Maj:ts skrivelser till kyrkomötet har jag, såsom nyss antytts, tidigare påpekat.
Dess väsentliga betydelse torde emellertid komma att bestå däri, att
de hinder som faktiskt förelegat för kyrkomötet att begagna sig av sin initiativrätt
undanröjas. Såsom de sakkunniga framhållit är det nämligen med
den korta tid, som står kyrkomötet till buds, stundom omöjligt för kyrkomötets
utskott att tillräckligt grundligt behandla en motionsledes väckt
79
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
fråga. Erfarenheten har visat, att många värdefulla uppslag på grund härav
icke kunnat utnyttjas. Antingen har kyrkomötet funnit frågan så outredd,
att erforderlig motivering för begäran om utredning hos Kungl. Maj :t ej
kunnat presteras, eller ock har, därest på knapphändig motivering utredning
ändock begärts, kyrkomötets skrivelse i ämnet ej föranlett någon åtgärd.
Jag är därför i likhet med flertalet av de hörda remissmyndigheterna
av den uppfattningen, att inrättandet av en utredningsnämnd med de uppgifter,
som de sakkunniga skisserat, är ägnat att effektivisera den viktiga
del av kyrkomötets verksamhet, som hänför sig till behandlingen av motionsledes
väckta frågor.
Emot en nämnd av förevarande art kunna väl, såsom också skett inom
kammarkollegiet, riktas erinringar av principiell art. Särskilt vill jag understryka
att nämnden avsetts att bliva en permanent, från Kungl. Maj :ts
kansli fristående utredningsinstitution. Tyngden av dessa erinringar minskas
dock om, såsom jag vill förorda, den tid, under vilken nämnden äger
sammanträda, göres beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Tiden bör under
alla förhållanden begränsas till att omfatta högst ett år efter det kyrkomötet
avslutats men med möjlighet för nämnden att, därest särskilda
förhållanden så påkalla och efter prövning av Kungl. Maj :t, sammanträda
under två månader före nästa kyrkomöte. Jag förutsätter även, att da fråga
uppkommer om utredning genom statliga myndigheter och ämbetsverk organet
hänvänder sig till vederbörande departementschef och att denne,
innan begäran om utredning villfares, prövar, om syftet med utredningen
är av beskaffenhet att böra tillgodoses.
På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra tillstyrka inrättandet
av ifrågavarande utredningsorgan. Med hänsyn till dess uppgifter synes
mig emellertid kyrkomötets utredningsnämnd vara en mera adekvat benämning
på organet än kyrkomötets delegation.
I likhet med de sakkunniga anser jag, att nämnden bör bestå av sju
ledamöter, därav fyra lekmän och tre präster. Det torde ankomma på Kungl.
Maj :t att efter förslag av kyrkomötet fastställa instruktion för nämnden.
Mot de sakkunnigas förslag, att ersättning åt nämndens ledamöter bör
utgå enligt kommittékungörelsen har jag intet att erinra. Bestämmelser om
nämndens uppgift och sammansättning samt om sammanträdestid böra
intagas i kyrkomötesförordningen. Frågorna om instruktion för nämnden
samt ersättning åt dess ledamöter och sekreterare torde i sinom tid få anmälas.
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
VI. Tidpunkten för ikraftträdandet av ny kyrkomötesförordning
in. in. och departementschefens hemställan.
De av mig förordade förslagen innebära genomgripande ändringar i KMF.
Aven vissa redaktionella ändringar av paragrafer, som ej beröras av förslagen,
äro erforderliga. I detta sammanhang vill jag omnämna, att de sakkunniga
föreslagit en förkortning av besvärstiden beträffande val av kyrkomötesombuden
från 30 till 20 dagar. Jag har emellertid ej funnit anledning
att på detta område föreslå avvikelse från vad som eljest gäller inom
likartade områden av förvaltningen.
Det synes lämpligt, att KMF upphäves och ersättes med en helt ny författning.
Härigenom aktualiseras frågan, huruvida författningen bör rubriceras
såsom lag eller förordning. KMF är utan tvekan av kyrkolags natur
(jfr lagutskottets betänkande nr 31 s. 7 vid 1862—63 års riksdag). Ur denna
synpunkt bör därför principiellt den nya författningen betecknas såsom lag.
Kyrlcomötesförordningen har emellertid så gammal hävd, att jag ej anser
111ig böra föreslå att beteckningen förordning utbytes mot lag. Den nya
kyrkomötesförordningen bör lämpligen träda i kraft den 1 januari 1950.
Härefter hemställer föredraganden, att lagrådets yttrande över upprättat
förslag till ny förordning angående allmänt kyrkomöte av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, måtte för de i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag ur protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans
Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Sven Leffler.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
6 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 13.
82
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor)
Sammanställning av gällande och föreslagna * 1
Stift
Antal
församlingar
Gällande system
De sakkunnigas förslag
med
utan
30 ombud fördelade
på stiften sålunda
Antalet elektorer =
antalet församl.
Antalet ombud i
ettdera av stiftets
två valdistrikt
48 ombud, för- delade på lands- bygdsdistr. och
stadsdistr.sålunda
Antalet
elektorer i
landsbygds-
distrikt
stads-
distrikt
kyrko- fullmäktige
(år 1946)
Antalet
ombud
Antalet
elektorer
Antalet
ombud
Antalet
elektorer
landsbygds-
distrikt
stads-
distrikt
totalt
därav från
landsförsaml.
1. Uppsala ..
86
135
2
221
1
59
1
162
3
1
211
45
7
2. Linköping
92
122
2
214
1
129
1
85
2
1
185
49
8
3. Skara ....
78
295
2
373
1
224
1
149
2
1
329
56
22
4. Strängnäs.
84
72
2
156
1
98
1
58
i
2
127
50
12
5. Västerås ..
84
42
2
126
1
68
1
58
2
1
119
49
11
6. Växjö ....
107
149
2
256
1
127
1
129
3
1
237
41
7
2221
7. Lund.....
165
273
4
438 (+1)
2
187
2
252
4
3!
178J
109
12
8. Göteborg .
in
162
3
273 ( + 1)
2
103
1
171
9
u
3
235
105
14
9. Karlstad .
81
59
2
140
1
44
1
96
2
1
136
28
7
10. Härnösand
94
35
2
129
1
52
1
77
2
1
124
36
20
11. Luleå____
61
3
2
64
1
29
1
63
2
1
80
38
13
12. Visby ....
5
87
1
92
—
—
—
—
1
—
94
—
—
13. Stockholm
54
20
4
64 ( + 4)
3
23
1
35
1
5
52
161
—
Summa
1102
1452
30
2 546 ( + 6)|
27
21
2329
767
133
Anm. Siffrorna inom parentes utmärka antalet icke-territoriella församlingar.
1 Två valdistrikt (4 ombud för vartdera).
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor)
83
system för utseende av lekmannaonilnid.
H u
1 t g r
ens
för
s 1 a
g
z §
o c
V.
■* cT
Antalet
pastorat
med
Antalet elektorer
Antalet
pastorat
med
Antalet pastorat som
äga utse
landsbygds-
distrikt
stadsdistrikt
1 elektor
2 elektorer
3 el. flera
elektorer
Summa
elektorer
en
församling
2 eller flera
församlingar
•-J
O
s
blandade
summa
5 000 inv.
och däröver
mindre än
5 000 inv.
landsbygds-
distrikt
stads-
distrikt
landsbygds-
distrikt
stads-
distrikt
landsbygds-
distrikt
stads-
distrikt
landsbygds-
distrikt
stads-
distrikt
4
62
68
139
27
ii
38
26
104
101
3
13
4
4
5
139
38
4
64
65
121
34
15
49
19
no
106
4
6
4
1
8
121
49
4
14
103
108
18
25
43
17
100
98
2
5
5
—
7
108
43
3
52
47
87
24
24
48
15
84
79
5
4
2
—
9
87
48
4
70
26
105
20
24
44
32
64
63
1
18
5
2
7
105
44
4
61
85
140
19
18
37
18
128
126
2
7
4
—
7
140
37
8 1
58
161
206
86
18
104
41
178
174
4
16
7
—
18
206
104
6
34
93
116
73
27
100
33
94
89
5
12
6
1
14
116
100
3
41
36
90
15
10
25
25
52
52
—
16
4
2
3
90
25
4
60
31
112
14
2
16
27
64
64
—
18
2
4
3
112
16
4
49
7
98
12
10
22
38
18
17
1
20
1
12
5
98
22
1
2
28
29
3
—
3
1
29
29
—
—
—
—
1
29
3
7
44
10
39
162
4
166
29
25
2(i
5
2
3
4
20
39
166
56
611
760
1 390
507
188
695
321
1050
1018
32
137
47
30
107
1390
695
84
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
Bilaga
(åberopad å sid. 80).
Förslag:
till
Förordning
angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).
Härigenom förordnas som följer.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
, 1 §•
Till allmänt kyrkomöte sammanträda svenska kyrkans ombud vart femte
år å dag och ort, som Konungen utsätter; Konungen dock obetaget att mötet
oftare sammankalla.
§ 2.
Svenska kyrkans ombud skola
vara samtliga biskopar i stiften, eller,
där någon av dem har förfall,
den bland stiftets präster, som domkapitlet
i hans ställe väljer; fyra
bland teologiska fakultetens professorer,
två från vartdera av rikets
universitet; en vald, med fullmakt å
ordinarie ämbete eller tjänst försedd
prästman från vart stift; så ock av
lekmän valda ombud, nämligen ett
från Visbg stift, två från vartdera av
de övriga stiften samt fem från det
eller de valdistrikt, Konungen med
avseende å förliandenvarandc förhållanden
bestämmer. Cheferna för justitie-
och ecklesiastikdepartementen
må ock vid mötet närvara och deltaga
i överläggningarna, men ej i besluten,
där de ej äro till ombud vid
mötet valda.
2 §.
Svenska kyrkans ombud skola
vara samtliga biskopar i stiften eller,
där någon av dem har förfall, den
bland stiftets präster, som domkapitlet
i hans ställe väljer; fyra bland
teologiska fakulteternas professorer,
två från vartdera av rikets universitet;
så ock såsom valda ombud för
stiften tjugufem prästmän och femtiosex
lekmän.
Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen
må ock vid mötet
närvara och deltaga i överläggningarna,
men ej i besluten, där de
ej äro till ombud vid mötet valda.
85
Kungi. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:)
§ 3.
Vid vartdera av rikets universitet
vålje förenåmnda till teologiska fakulteten
hörande lärare inom sig, på
sätt de sig emellan överenskomma,
de ombud, som för samma fakultet
skola vid allmänt kyrkomöte tillstädesvara.
§ 4.
I val av de prästerliga ombuden
deltaga alla inom distriktet kyrkoskrivna,
till prästämbetets utövning
berättigade prästmän.
Valet förrättas i den ordning domkapitlet
föreskriver. För varje ombud
utses på lika sätt en suppleant
att, i händelse av ombudets förfall, i
dess ställe i mötet deltaga.
(Föreslagen lydelse:)
3 §.
Till teologisk fakultet hörande
professorer utse inom sig, på sätt de
sig emellan överenskomma, de ombud,
som för samma fakultet skola
vid allmänt kyrkomöte tillstädesvara.
4 §.
Av de prästerliga ombuden för stiften
utses ett för Visby stift och två
för ett vart av de övriga stiften. Inom
varje stift utses lika många suppleanter
som ombud att, i händelse ombud
avgå eller få förfall, inträda i
deras ställe.
Valbar till prästerligt ombud och
suppleant är envar till prästämbetets
utövning behörig prästman.
5 §.
1 mom. Rätt att deltaga i val av
prästerligt ombud och suppleant tillkommer
envar inom stiftet kyrkoskriven
prästman, som är behörig
till prästämbetets utövning.
2 mom. Valet förrättas i den ordning
domkapitlet föreskriver med
iakttagande av följande.
Valet skall ske med slutna sedlar.
Valsedel skall upptaga två gånger så
många namn som det antal ombud
valet avser. Namnen skola å valsedeln
uppföras i följd, det ena under
det andra. Är något namn å valsedel
överstruket, eller framgår med avseende
å något där förekommande
namn ej fullt otvetydigt, vem därvid
åsyftas, eller upptager valsedel namn
å någon som ej är valbar, anses sådant
namn såsom obefintligt. Äro å
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
valsedel upptagna flera giltiga namn
än som skall finnas å densamma,
anses det eller de sista övertaliga
namnen såsom obefintliga.
Sammanräkning av de avgivna valsedlarna
sker inför domkapitlet. Varje
valsedel gäller såsom hel röst för
det första, såsom halv röst för det
andra, såsom tredjedels röst för det
tredje och såsom fjärdedels röst för
det fjärde å valsedeln upptagna namnet.
Valda till ombud äro, om ett ombud
skall väljas, den som erhållit
högsta rösttalet och, om två ombud
skola väljas, de som erhållit högsta
och näst högsta rösttalen.
Valda till suppleanter äro, om en
suppleant skall väljas, den som erhållit
näst högsta rösttalet och, om
två suppleanter skola väljas, de som
näst efter de till ombud valda erhållit
högsta rösttalen. Det rösttal, suppleanterna
vid valet undfått, bestämmer
ordningen för deras inkallande.
Mellan lika rösttal skiljes genom
lottning.
§ 5.
Inom varje kyrkoförsamling äga
samtliga å kyrkostämma röstberättigade
lekmän inom sig, vid sammanträde
inför kyrkostämmans ordförande,
utse en elektor och en suppleant.
Om kallelse till det sammanträde,
ävensom ställe därför, gålle vad i avsende
å kyrkostämma särskilt är
stadgat.
Två eller flera kyrkoförsamlingar
inom samma stift och valdistrikt må
om gemensam elektor sig förena.
Vid val av lekmännens ombud utgör
Visby stift ett och vartdera av
6 §•
1 mom. Vid val av lekmannaombud
bildar varje stift ett valdistrikt.
Lunds stift utgör dock två valdistrikt,
vilkas omfång bestämmas av
Konungen.
2 mom. Inom Visby stifts valdistrikt
väljes ett ombud och inom ett
vart av de övriga valdistrikten det
antal ombud, som Konungen bestämmer.
Inom varje valdistrikt utses lika
många suppleanter som ombud att,
i händelse ombud avgå eller få förfall,
inträda i deras ställe.
87
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
de övriga stiften två valdistrikt. De Valbar till lekmannaombud och
särskilda valdistrikten bestämmas suppleant är envar å kyrkostämma
till sitt omfång av Konungen. röstberättigad lekman.
Med lekman förstås envar, som
icke är behörig till prästämbetets utövning.
7 §•
1 mom. Lekmannaombuden och
suppleanterna väljas för varje valdistrikt
av särskilda elektorer, utsedda
på sätt nedan stadgas.
2 mom. I pastorat med mera än
5 000 invånare utses två elektorer,
om antalet invånare i pastoratet ej
överstiger 10 000, samt ytterligare en
elektor för varje påbörjat 5 000-tal
invånare utöver 10 000.
3 mom. Övriga pastorat skola, på
sätt Konungen bestämmer, för val av
elektorer sammanföras till särskilda
distrikt. Där ej särskilda förhållanden
annat föranleda, skall antalet invånare
i distriktet ej överstiga 10 000.
I varje sådant distrikt utses en
elektor, om antalet invånare i distriktet
ej överstiger 5 000, och ytterligare
en elektor för varje påbörjat
5 OOO-tal invånare utöver 5 000.
4 mom. Består pastorat, som avses
i 2 mom., av en församling, förrättas
elektorsvalet av kyrkofullmäktige eller,
där sådana icke finnas, å kyrkostämma
inom församlingen.
I övriga i 2 mom. avsedda pastorat
ävensom i distrikt, som avses i 3
mom., förrättas elektorsvalet av särskilda
delegerade, utsedda församlingsvis
av kyrkofullmäktige, eller
där sådana icke finnas, å kyrkostämma.
Antalet delegerade utgör för församling
-
88
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
med högst 500 invånare ................... 1
»
mer än
500
men
högst 1 500
invånare..
2
»
»
»
1500
»
»
3 000
»
3
»
»
»
3 000
»
»
5 000
»
4
»
»
»
5 000
»
»
7 500
»
5
»
»
»
7 500
»
»
10 500
»
6
»
»
»
10 500
»
»
14 000
»
7
»
»
»
14 000
»
»
18 000
»
8.
För varje påbörjat 5 OOO-tal invånare
utöver 18 000 utses ytterligare
en delegerad.
Valbar till delegerad är lekman,
som är röstberättigad å kyrkostämma
inom församlingen.
Elektorsval genom delegerade skall
ske inför ordföranden i kyrkofullmäktige
eller, där sådana icke finnas,
inför ordföranden i kyrkostämman
i den till folkmängden största
av de i pastoratet eller, då valet sker
distriktsvis, av de i distriktet ingående
församlingarna.
5 mom. Jämte elektorerna skola på
enahanda sätt utses lika många ersättare.
Sker ej valet proportionellt,
skall tillika bestämmas den ordning,
i vilken ersättarna skola inkallas.
Valbar till elektor och ersättare är
lekman, som är röstberättigad å kyrkostämma
inom församling, vilken
ingår i pastoratet eller, då elektorsval
sker distriktsvis, i distriktet.
6 mom. Val av elektorer eller delegerade
skall, där två eller flera personer
skola utses, vara proportionellt,
därest det begäres av minst så
många väljande, som motsvara det
tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes
antal delas med siffran för
det antal personer valet avser, ökad
med 1.
Vad om proportionellt valsätt vid
val inom kyrkofullmäktige är stad
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
89
(Nuvarande lydelse:)
Samtliga de inom ett valdistrikt
utsedda elektorer skola på kallelse
sammankomma inför en inom distriktet
boende, av domkapitlet förordnad
valförrättare. Därvid skola
elektorerna, med slutna sedlar, var
för sig till ombud föreslå så många
(Föreslagen lydelse:)
gat skall i tillämpliga delar gälla beträffande
proportionellt val inom delegerade.
7 mom. Elektor äger att för resa,
som påkallas av uppdraget, åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning
enligt allmänna resereglementet.
Ersättningen gäldas, då elektorn
utsetts för ett pastorat, av detta
och, då elektorsvalet skett distriktsvis,
till lika delar av de i distriktet ingående
pastoraten.
8 mom. Ingår församling i kyrklig
samfällighet, som omfattar alla i lagen
om församlingsstyrelse avsedda
kyrkliga angelägenheter, skall vad
ovan i denna paragraf stadgats om
församling i stället äga tillämpning å
samfälligheten.
9 mom. Angående besvär över
val av elektorer och delegerade skall
vad i lag finnes stadgat om besvär
över val av ledamöter i kyrkoråd äga
motsvarande tillämpning.
10 mom. Icke territoriell församling
äger utse en elektor för varje
påbörjat 5 000-tal av församlingens
medlemmar. Vad i 6 mom. stadgas
skall därvid äga motsvarande tilllämpning.
Jämte elektorer skola på enahanda
sätt utses lika många ersättare. Sker
ej valet proportionellt, skall tillika
bestämmas den ordning, i vilken ersättarna
skola inkallas.
8 §.
1 mom. För val av lekmannaombud
och suppleanter för dem skola
elektorerna inom varje valdistrikt
sammankomma inför en av domkapitlet
förordnad valförrättare.
2 mom. Domkapitlet bestämmer
tid och ställe för valet samt meddelar
90
Kangl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:)
å kyrkostämma röstberättigade personer,
som väljas skola. Vid första
omröstningen är den vald, som erhållit
mer än hälften av de avgivna rösterna.
Har ej det antal ombud, som
väljas skall, därvid blivit utsett, upprättar
valförrättaren en förteckning,
varå upptagas, därest ingen blivit vid
första omröstningen utsedd, de, som
erhållit de flesta rösterna, men eljest
de, som näst den vid berörda omröstning
utsedde erhållit högsta röstetalet.
Förteckningen skall upptaga två
gånger så många namn, som ombud
då äro att välja. Den omröstning, soin
därpå företages, må icke avse andra
än de i förteckningen uppförda personer;
och äro de valda, som då de
flesta rösterna erhållit. Mellan lika
röstetal avgör lotten.
För varje ombud utses ock på lika
sätt en suppleant att, i händelse av
ombudets förfall, i dess ställe i mötet
deltaga.
(Föreslagen lydelse:)
de närmare föreskrifter som må erfordras.
3 mom. Val av lekmannaombud
skall, där två eller flera personer
skola utses, vara proportionellt, därest
det begäres av minst så många
väljande, som motsvara det tal, vilket
erhålles, om samtliga väljandes
antal delas med siffran för det antal
personer valet avser, ökad med 1;
och lände därvid till efterrättelse vad
om proportionellt valsätt år stadgat
beträffande val inom kyrkofullmäktige.
Där valet icke sker proportionellt,
skola elektorerna, med slutna sedlar,
var för sig till ombud föreslå så
många personer, som skola väljas.
Vid första omröstningen är den vald,
som erhållit mer än hälften av de
avgivna rösterna. Har ej det antal
ombud, som skall väljas, därvid blivit
utsett, upprättar valförrättaren en
förteckning, varå upptagas, därest
ingen blivit vid första omröstningen
utsedd, de, som erhållit de flesta rösterna,
men eljest de, som näst den
eller de vid berörda omröstning utsedda
erhållit högsta rösttalet. Förteckningen
skall upptaga två gånger
så många namn, som ombud då äro
att välja. Den omröstning, som därpå
företages, må icke avse andra än de
ä förteckningen uppförda personer;
och äro de valda, som då erhållit de
flesta rösterna. Mellan lika rösttal avgör
lotten.
■4 mom. Vid val av suppleanter för
lekmannaombuden skall vad i 3 mom.
är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Sker ej valet proportionellt,
skall tillika bestämmas den ordning,
i vilken suppleanterna skola inkallas
till kyrkomötet.
91
Kangl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:)
§ 6.
Vid omröstningar till val av ombud
vid kyrkomöte och av elektorer för
sådana ombuds utväljande beräknas
varje röst lika; och skola rösterna
avgivas med slutna sedlar; dock må
vid val till elektor, varom i 5 § förmåles,
de väljande besluta, att valet
genom öppen omröstning verkställas
skall.
§ 7.
Klagan över val till ombud vid kyrkomöte
fullföljes hos Konungen genom
underdåniga besvär, som inom
trettio dagar efter valet skola i justitiedepartementet
ingivas för att i Konungens
regeringsrätt skyndsamt föredragas
och avgöras.
§ 8.
Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen
eller den bland övriga biskopar,
som Konungen, för den händelse
att ärkebiskopen har förfall,
därtill i nåder förordnar.
§ 9.
Allmänt kyrkomöte tillkommer att
upptaga kyrkliga mål, som Konungen
till detsamma överlämnar eller
varom fråga av någon dess ledamot
väckes. Mötet äge dock ej att, utöver
(Föreslagen lydelse:)
9 §•
Därest någon väljes till ombud i
kyrkomötet inom två eller flera valdistrikt,
må på honom ankomma att
bestämma för vilket distrikt han vill
anses vald; och åligger det honom
att hos vederbörande domkapitel göra
skyndsam anmälan därom.
10 §.
Klagan över val till ombud vid
kyrkomöte fullföljes hos Konungen
genom besvär, som inom trettio dagar
efter valet skola hava inkommit till
justitiedepartementet för att i Konungens
regeringsrätt skyndsamt föredragas
och avgöras.
11 §.
Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen
eller den bland övriga
biskopar, som Konungen, för den
händelse att ärkebiskopen har förfall,
därtill förordnar.
12 §.
Allmänt kyrkomöte tillkommer att
upptaga kyrkliga ärenden, som Konungen
till detsamma överlämnar eller
varom fråga av någon dess ledamot
väckes, så ock ärenden, som av
92
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:)
vad i grundlag kan varda medgivet,
annat eller mera besluta än underdåniga
utlåtanden, samt föreställningar
och önskningar att hos Konungen anmälas.
Fråga, vilken, enligt vad ovan är
sagt, av någon kyrkomötets ledamot
väckes, må för mötet framläggas
inom åtta dagar efter den, till vilken
mötet blivit av Konungen sammankallat;
sedermera må sådan fråga
ej kunna av ledamot väckas, utan
såvida den av redan inom kyrkomötet
fattat beslut eller upptaget ärende
eller annan under mötet inträffad
händelse omedelbarligen föranledes.
(Föreslagen lydelse:)
nästföregående kyrkomöte överlämnats
till den i 14 § omförmälda nämnden
och vari denna avgivit betänkande.
Mötet äger dock ej att, utöver
vad i grundlag år medgivet, annat
eller mera besluta än underdåniga
utlåtanden samt föreställningar
och önskningar att hos Konungen
anmälas.
De från Konungen hänskjutna
ärenden böra företrädesvis förekomma
till behandling.
Fråga, vilken enligt vad ovan är
sagt av någon kyrkomötets ledamot
väckes, må såsom motion för mötet
framläggas inom åtta dagar efter
den, till vilken mötet blivit av Konungen
sammankallat; sedermera
må sådan fråga ej kunna av ledamot
väckas, utan såvida den av redan
inom mötet fattat beslut eller upptaget
ärende eller annan under mötet
inträffad händelse omedelbarligen
föranledes.
13 §.
1 mom. Å varje kyrkomöte skola
tillsättas följande ständiga utskott,
nämligen:
ett kyrkolagsutskott, bestående av
fjorton ledamöter, för behandling av
kyrkolag sfrågor samt frågor om ändring
i prästerskapets privilegier;
ett expeditionsutskott, bestående
av sju ledamöter, för att uppsätta
förslag till de skrivelser, som, till
följd av mötets beslut, skola från
detsamma avlåtas;
ett ekonomiutskott, likaledes bestående
av sju ledamöter, för beredande
av frågor om erforderliga arvoden till
mötets kansli och vaktbetjåning samt
om mötets övriga ekonomiska angelägenheter.
93
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:)
§ 10.
De från Konungen hänskjutna mål
böra företrädesvis till behandling förekomma.
Är fråga om antagande av ny bibelöversättning,
psalmbok, evangeliebok,
kyrkohandbok eller katekes,
bör, dår de av mötets medlemmar,
som till prästeståndet höra, sådant
akta nödigt, innan frågan av mötet
till slutlig behandling företages, betänkande
däröver avgivas av dessa
medlemmar samfällt eller genom personer,
som de inom sig därtill utse.
Arbetsordning i övrigt äger mötet
självt bestämma.
(Föreslagen lydelse:)
2 mom. Förekomma ärenden om
antagande av eller ändring i bibelöversättning,
psalmbok, evangeliebok,
kyrkohandbok eller katekes,
tillsättes för sådana ärenden ett beredningsutskott,
bestående av kyrkomötets
ordförande samt fjorton valda
ledamöter.
Yrkar någon ledamot av kyrkomötet,
att i ärende, som avses i detta moment,
före eller efter utskottsbehandlingen
skall avgivas särskilt betänkande
av mötets prästerliga ledamöter,
äga dessa ledamöter, efter kallelse
av mötets ordförande, där de så
akta nödigt, förordna om sådan
prästerlig beredning.
3 mom. Mötet äger, när sådant
finnes vara behövligt, tillsätta särskilt
utskott för att upptaga viss fråga,
som eljest tillhör kyrkolagsutskottets
eller beredningsutskottets behandling.
4 mom. För beredning av de ärenden,
som ej tillhöra ständigt utskotts
behandling, må mötet tillsätta tillfälliga
utskott till det antal, som av
omständigheterna påkallas.
5 mom. I alla utskott skola bland
valda ledamöter ingå såväl prästerliga
ombud som lekmannaombud;
och skola de förras antal förhålla sig
till de senares som 3 till 4.
Såsom prästerligt ombud anses
ombud för teologisk fakultet, även
om han ej är behörig att utöva prästämbetet.
6 mom. Efter de grunder, som angivas
i 5 mom., väljas ock för varje
utskott suppleanter att, när utskottsledamöter
avgå eller få förfall, inträda
i deras ställe. Suppleanternas
antal skall motsvara de valda ordi
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
narie ledamöternas. Sker ej valet proportionellt,
skall tillika bestämmas
den ordning, i vilken suppleanterna
skola inkallas till tjänstgöring.
14 §.
Varje kyrkomöte äger inom sig utse
en utredning snämnd, bestående av tre
prästerliga ombud och fyra lekmannaombud,
med uppgift att till
nästfoljande kyrkomöte bereda samt
avgiva yttranden och förslag i sådana
ärenden, som mötet i anledning
av vid mötet väckta motioner
överlämnat till nämnden. Jämte ledamöterna
utses lika antal suppleanter.
Beträffande sättet för val av ledamöter
och suppleanter i nämnden
gäller vad som är stadgat om val till
mötets utskott.
Nämnden sammanträder under tid
Konungen bestämmer; dock högst ett
är efter det kyrkomötet avslutats
samt därutöver högst två månader,
innan nästf oljande kyrkomöte tager
sin början.
Instruktion för nämnden fastställes
av Konungen efter förslag av kyrkomötet.
§ 11.
Varje mötets ledamot äger i alla
frågor en röst. Äskas omröstning;
då skall den med slutna sedlar anställas.
Före rösternas uppräknande
skall en ibland dem uttagas och förseglad
avläggas. Befinnas vid de övrigas
uppsummerande rösterna lika
delade, må denna sedel öppnas och
giva utslaget: är pluralitet redan vunnen,
bör den avlagda sedeln ouppbruten
genast förstöras.
15 §.
1 mom. Varje kyrkomötets ledamot
äger i alla frågor en röst. Omröstning
skall ske öppet. Utom i fall som avses
i 2 mom. bestämmes utgången
genom enkel pluralitet av, de avgivna
rösterna. Befinnas de avgivna rösterna
lika delade, nedlägge ordföranden
i en därtill avsedd rösturna en jasedel
och en nej-sedel, båda lika till
storlek och utseende, tryckta och
omärkta samt var för sig slutna och
95
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse:)
I fråga om antagande av mj bibelöversättning,
psalmbok, evangeliebok,
kyrkohandbok eller katekes erfordras
för bifall, att två tredjedelar
av närvarande ledamöter äro ense.
Vid omröstning i fråga, varom nu
sagt år, varde ej någon röstsedel avlagd.
§ 12.
Äro ej mötets förhandlingar avslutade
inom en månad, äger Konungen
ändock efter den tid att mötet upplösa.
(Föreslagen lydelse:)
hoprullade, och avgöres då omröstningens
utgång genom den sedel,
som en av mötets ledamöter på anmodan
av ordföranden upptager ur
rösturnan.
2 mom. I fråga om antagande av
eller ändring i bibelöversättning,
psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok
eller katekes erfordras för bifall,
att två tredjedelar av närvarande ledamöter
äro ense.
16 §.
Alla val skola ske med slutna sedlar.
År ej fråga om val till utskott,
som skall ske proportionellt, ialdtages
därvid, att namnsedlarna, så
framt de skola bliva gällande, böra
vara enkla, hoprullade, omärkta och
fria såväl från all tvetydighet i anseende
till personernas namn som
från oriktighet i anseende till deras
antal. Mellan personer, som vid val
undfått lika antal röster, skiljes genom
lottning, när så erfordras.
Val till utskott skall vara proportionellt,
därest det begäres av minst
så många ledamöter, som motsvara
det tal, vilket erhålles, om kyrkomötets
hela ledamotsantal delas med
siffran för det antal personer valet
avser, ökad med 1. Beträffande förfarandet
vid sådant val skall gälla vad
som stadgats om proportionellt val till
riksdagens utskott.
17 §.
Äro ej kyrkomötets förhandlingar
avslutade inom trettiofem dagar,
äger Konungen ändock efter utgången
av denna tid upplösa mötet.
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Nuvarande lydelse.)
§ 13.
Arvode till mötets ledamöter så
ock övriga kostnader därför skola av
allmänna medel gäldas.
(Föreslagen lydelse.)
18 §.
Arvode till kyrkomötets ledamöter
och ledamöterna i utredningsnåmnden
så ock övriga kostnader för mötet
och nämnden skola gäldas av allmänna
medel.
19 §.
De ytterligare föreskrifter rörande
kyrkomötets arbetssätt, som kunna
anses nödiga, äger mötet fastställa i
en särskild arbetsordning.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1950, då förordningen
den 16 november 1863 (nr 61) angående
allmänt kyrkomöte upphör att
gälla.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
97
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 oktober
1948.
Närvarande:
justitieråden Geijer,
Dahlman,
Lech,
regeringsrådet Quensel.
Enligt lagrådet den 25 oktober 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i
statsrådet den 15 oktober 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte
(kyrkomötesförordning).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av tillförordnade kanslirådet S. Sjöberg.
Lagrådet yttrade:
1 §•
Kyrkomötets uppgift och befogenheter, vilka i förslaget behandlas först
i 12 §, synas böra angivas redan i 1 §.
2-4 §§.
Eftersom förslaget bygger på att kyrkomötets ledamöter skola bestå av
två huvudgrupper, de prästerliga ombuden och lekmannaombuden, med en
viss proportion mellan antalet i ena och andra gruppen, synes denna princip
böra komma till tydligt uttryck redan i den grundläggande regeln i 2 §
om kyrkomötets sammansättning.
Enligt förslaget hänföras terminologiskt universitetsombuden icke under
alla omständigheter till de prästerliga ombuden. Det kan nämligen hända
att någon teologie professor icke är prästvigd. Men då universitetsombuden
ändå måste räknas som prästerliga, för att nämnda proportion mellan de
båda huvudgrupperna skall uppnås, och uttryckligen hänförts till den prästerliga
gruppen beträffande sammansättning av utskotten och utredningsnämnden,
torde man för enkelhetens skull även i terminologiskt hänseende
lämpligen kunna inbegripa samtliga dessa ombud under prästerliga ombud.
Härigenom skulle vinnas att sistnämnda, i det följande använda term kunde
7 Bihang till riksdagens protokoll 19U9. 1 saml. Nr 13.
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
få sin tydliga bestämning redan i början av förordningen. Den särskilda förklaringen
i andra stycket i 5 mom. av förslagets 13 § bleve då överflödig.
I ett hänseende synes emellertid i förslaget sådant universitetsombud, som
icke äger utöva prästämbetet, även i sak hava undantagits från de prästerliga
ombuden, nämligen beträffande den prästerliga beredning, varom förmäles
i andra stycket i 2 mom. av 13 §. Till frågan härom återkommer lagrådet
vid denna paragraf.
Bestämningen av den sakliga innebörden i begreppen prästerliga ombud
och lekmannaombud hör nära samman med villkoren för att kunna fungera
som ombud inom den ena eller andra huvudgruppen. Det är också i samband
med dessa villkor som förslaget på spridda ställen ger begreppsbestämningen,
därvid tillika meddelas en legaldefinition å begreppet lekman. Sistnämnda
term med dess bestämning torde dock kunna undvaras, i det man
därförutan kan angiva valbarhetsvillkoren, såväl här som beträffande delegerade
samt elektorer och ersättare för dem. Reglerna om vad som kräves
för att vara ledamot av mötet och tillhöra ena eller andra huvudgruppen
bland ledamöterna kunna med fördel sammanföras i en särskild paragraf
omedelbart efter regeln i 2 § om mötets sammansättning. En saklig ändring
i förslaget torde böra ske i detta ämne, nämligen så att man, i överensstämmelse
med vad som gäller om riksdagsmannauppdrag m. fl. allmänna
uppdrag, från behörighet utesluter dem, som äro i konkurstillstånd. Det väsentliga
kravet att alla ledamöter skola tillhöra svenska kyrkan synes, ehuru
tämligen självfallet, böra utsägas mera direkt än genom villkoret om rösträtt
å kyrkostämma.
Den i andra stycket av förslagets 2 § upptagna bestämmelsen torde lämpligen
utbrytas till en särskild paragraf, som insättes efter regeln om villkoren
för ledamotskap, varemot innehållet i förslagets 3 § ävensom föreskrifterna
i 4 § om fördelningen å stiften av vissa prästerliga ombud skulle
kunna infogas i den grundläggande regeln i 2 § om kyrkomötets sammansättning
genom tillägg därstädes av några få ord vid angivandet av de olika
slagen av prästerliga ombud. Där torde då också, följdriktigt och för överskådlighetens
skull, böra ske hänvisning till de bestämmelser om val, vilka
äro för vidlyftiga att upptagas i själva den grundläggande regeln.
Enär val av suppleanter skall ske i samma ordning som val av ombuden
och även villkoren för att vara suppleant böra vara desamma som för att
vara ledamot i den grupp, varom fråga är, torde de i förslagets 4 och 6 §§
upptagna föreskrifterna om suppleanter, med enahanda sakliga ändring som
beträffande ledamotskap, lämpligen sammanföras och placeras bland de
grundläggande bestämmelserna om kyrkomötets sammansättning och behörighetsvillkoren.
5 §•
I andra stycket av paragrafens 2 mom. stadgas bl. a. att valsedel skall
upptaga två gånger så många namn som det antal ombud valet avser. Till
förekommande av den tolkningen av stadgandet, att valsedel som upptager
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
99
färre namn ej skulle vara giltig — en tolkning som uppenbarligen icke är
avsedd — synes stadgandet böra omformuleras. Detta kan lämpligen ske
sålunda att stadgandet erhåller den lydelse, att valsedel ej må upptaga
flera namn än antalet av de ombud och suppleanter, som skola väljas. En
sådan ändring föranleder en jämkning i bestämmelsen i sista punkten av
sagda stycke att under viss förutsättning det eller de sista övertaliga namnen
skola anses såsom obefintliga.
0 §•
Enligt förslaget finnas för valförrättningar distrikt av två olika slag,
nämligen dels de i denna paragraf omnämnda, för val av lekmannaombud,
och dels enligt 7 § för val av elektorer i vissa fall. Då en sådan enhetlig
benämning synes vara mindre lämplig, torde i denna paragraf uttrycket
valdistrikt utbytas mot ordet valkrets samt motsvarande ändring göras
på andra ställen i lagen, där uttrycket valdistrikt användes för att beteckna
det område, för vilket lekmannaombud utses.
Beaktas vad lagrådet anfört under 2—4 §§, följer därav att de tre sista
styckena i andra momentet av förevarande paragraf böra utgå.
Då det från systematisk synpunkt synes vara en fördel, om bestämmelserna
i 7 § 1 mom. om utseende av lekmannaombud och suppleanter för
dem upptagas redan i samband med stadgandena i 6 §, hemställes att sagda
mom. i 7 § — med därav föranledd redaktionell jämkning — insättes i 6 §
såsom ett 3 mom.
I denna paragraf regleras val av elektorer för utseende av lekmannaombud.
Frågan om det lämpligaste systemet härutinnan beror av vissa valpolitiska
överväganden, på vilka lagrådet icke anser sig ha anledning att
närmare ingå. Med hänsyn till att rikets kyrkliga indelning på grund av
församlingarnas olika storlek och andra växlande förhållanden är ganska
heterogen är det svårt att vid uppbyggandet av ett valsystem på de huvudprinciper,
varå förslaget vilar, undvika att bestämmelserna i ämnet bli invecklade.
Det synes dock kunna ifrågasättas, om icke någon förenkling
skulle vara möjlig utan att de antagna huvudgrunderna behövde åsidosättas.
Mot bestämmelsernas närmare utformning torde även i sakligt hänseende
några smärre erinringar böra göras. Sålunda synas reglerna angående indelningen
i distrikt för val av elektorer måhända icke i alla avseenden taga
nödig hänsyn till förhållandena i särskilda fall. Enligt förslagets ordalydelse
skulle ett pastorat, vars folkmängd endast obetydligt understiger 5 000 invånare,
icke kunna utgöra ett valdistrikt för sig och ett enförsamlingspastorat
med högre invånarantal än 5 000 icke under några omständigheter
få för elektorsval sammanföras med ett angränsande pastorat med ringa
invånarantal, även om skäl talade för sådana lösningar. I förslaget regleras
huru proportionellt val inom delegerade skall företagas, men bestämmelser
saknas angående förfarandet vid val på annat sätt. Vidare har, såvitt angår
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
territoriell församling, meddelats föreskrifter angående besvär över val av
elektorer och delegerade, medan samma fråga icke reglerats beträffande val
inom icke territoriell församling.
En enklare och enligt lagrådets mening mera tillfredsställande reglering
synes kunna vinnas, därest bestämmelserna om valdistrikt för utseende av
elektorer utformas i enlighet med följande huvudpunkter.
För val av elektorer indelas valkretsarna i distrikt på sätt Konungen bestämmer.
Förslagets ståndpunkt alt icke territoriella församlingar var för
sig välja elektorer bibehålies. Beträffande åter de territoriella församlingarna
verkställes indelningen så att dessa var för sig eller två eller flera tillsammans
hilda distrikt i anslutning, såvitt det lämpligen kan ske, till den
gällande pastoratsindelningen samt att, om särskilda skäl ej föranleda annat,
invånarantalet i varje distrikt överstiger 5 000. Nu nämnda regler upptagas
i lagtexten, men den närmare tillämpningen överlämnas åt Konungen.
Den i förslaget upptagna bestämmelsen om att distrikt i regel ej må bildas
av flera pastorat, därest invånarantalet överstiger 10 000, synes icke vara av
samma vikt som minimigränsen. Även med förslagets ståndpunkt kan man
icke undvika distrikt av sådan storlek då fråga är om församlingar med
detta invånarantal. Då distriktsindelningen skall verkställas på sätt Konungen
bestämmer, torde man icke behöva befara att utelämnandet i själva
lagtexten av en maximigräns skall leda till att distrikten bliva alltför stora.
Den i paragrafens 8 mom. upptagna regeln om kyrklig samfällighet torde
böra bibehållas men jämkas så att den ej blir tillämplig i de fall, då en kyrklig
samfällighet omfattar två eller flera pastorat.
Ett efter dessa huvudpunkter uppbyggt system av valdistrikt skulle i realiteten
i allmänhet icke innebära någon större avvikelse från det remitterade
förslaget men medgiva att vid distriktsindelningen taga större hänsyn till
lokala förhållanden.
Vidare synas enklare och mera enhetliga bestämmelser kunna meddelas
angående sättet för val av delegerade och elektorer samt rörande besvär
över sådana val. Det må framhållas, att bestämmelserna om proportionellt
valsätt i förslagets 6 och 10 mom. kunna ersättas med en regel, att val av
elektorer och delegerade skola ske på samma sätt som val av ledamöter i
kyrkoråd. Härigenom skulle även vinnas att den förut anmärkta bristen på
reglering av förfarandet vid sådant val inom delegerade, som ej skall ske
proportionellt, bleve avhjälpt.
Om, på sätt lagrådet vid 2—4 §§ hemställt, begreppet lekman icke skall
användas i lagtexten, föranleder detta vissa jämkningar i förevarande paragraf.
De i paragrafens 7 mom. upptagna bestämmelserna om elektors rätt till
resekostnads- och traktamentsersättning synas böra överflyttas till 8 §, där
övriga bestämmelser, som hava samband med elektorernas valförrättning,
äro upptagna.
101
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
8 och 9 §§.
Lagrådet erinrar om sin hemställan vid 7 § att dess 7 mom. flyttas till
8 § samt om sin anmärkning vid 6 § rörande termen valdistrikt.
12 §.
Om, såsom lagrådet vid 1 § hemställt, dit flyttas första stycket i förevarande
paragraf, torde därav föranledas smärre jämkningar i andra och
tredje styckena.
13 §.
Rätt att besluta om särskild prästerlig beredning av frågor, som angå de
s. k. kyrkliga böckerna, tillkommer enligt den gällande kyrkomötesförordningen
de medlemmar av kyrkomötet, som till prästeståndet höra, och enligt
det remitterade förslaget mötets prästerliga ledamöter. I båda fallen
torde avses de ombud, som äro behöriga att utöva prästämbetet. Denna sistnämnda
formulering, som i andra sammanhang kommit till användning i
förslaget, torde, för tydligt utmärkande att samma krets av personer här
avses, vara att föredraga. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke kretsen
lämpligen bör vidgas att omfatta alla prästerliga ombud — en beteckning
som lagrådet vid 2—4 §§ förordat såsom gemensam för alla andra ombud
än lekmannaombud — även för den händelse något av ombuden från de
teologiska fakulteterna icke skulle äga behörighet som nyss sagts.
Bestämmelsen att kyrkomötets ordförande har att sammankalla dem som
äga besluta om den prästerliga beredningen torde, såsom blott berörande en
rent expeditionell åtgärd, icke behöva upptagas annorstädes än i arbetsordningen.
Då beredningsutskottet enligt förslaget icke är ett ständigt utskott, synas
i 4 mom. böra från behandling av tillfälligt utskott uttryckligen undantagas
jämväl ärenden som höra till beredningsutskottet.
Om vad lagrådet anfört vid 2—4 §§ iakttages, föranleder detta att andra
stycket i 5 mom. av förevarande paragraf bör utgå. Därjämte torde första
stycket i samma moment böra undergå viss jämkning för att tydligt utmärka
att vid iakttagande av proportionen 3 till 4 skall bortses, såvitt angår
beredningsutskottet, från den i sistnämnda utskott självskrivne prästerlige
ordföranden.
Ur protokollet:
Bengt Larson.
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms
slott den 29 oktober 19i8.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med statsrådet Quensel anmäler chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets utlåtande över det
genom Kungl. Maj :ts beslut den 15 oktober 1948 till lagrådet remitterade
förslaget till förordning angående allmänt kyrkomöte (kgrkomötesförordning).
Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anför föredraganden:
Det till lagrådet remitterade förslaget var i systematiskt hänseende utformat
i nära anslutning till gällande kyrkomötesförordning. Lagrådet har
emellertid ansett, att en omgruppering av bestämmelserna skulle vara ägnad
att göra kyrkomötesförordningen mera överskådlig. Då även jag anser, att
den av lagrådet förordade systematiken innebär en förbättring, har jag låtit
vidtaga därav betingade ändringar i författningsförslaget.
I sakligt hänseende föreslår lagrådet främst den avvikelsen från det remitterade
förslaget, att reglerna beträffande distriktsindelningen för val av
elektorer uppmjukas så att större hänsyn skall kunna tagas till lokala förhållanden.
Även på denna punkt anser jag lagrådets förslag böra godtagas.
Jag vill emellertid understryka, att slopandet i lagtexten av den övre gränsen,
10 000 invånare, för sammanförande av församlingar till ett distrikt icke
innebär, att denna gräns i normala fall skulle överskridas. Jag utgår i stället
ifrån att antalet invånare i ett distrikt, bestående av två eller flera församlingar,
som regel — och i åtskilliga fall ej oväsentligt — kommer att understiga
10 000.
Lagrådets övriga erinringar äro i huvudsak av formell natur och torde
böra beaktas. I förslaget har därjämte vidtagits vissa smärre ändringar av
redaktionell natur.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden, att
Kungl. Maj :t måtte genom skrivelse till kyrkomötet
begära kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt
§ 87 mom. 2 regeringsformen för sin del godkänner det
ändrade förslaget till förordning angående allmänt kyrkomöte.
103
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall
och förordnar, att till kyrkomötet skall avlåtas skri
velse av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Georg r)nhl;n.
104
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
Nr 23.
Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Maj.ts
skrivelse med förslag till förordning angående allmänt
kyrkomöte (kyrkomötesförordning) m. m.
Till Konungen.
I skrivelse till kyrkomötet den 29 oktober 1948, nr 4, har Eders Kungl.
Maj :t, under åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, begärt kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt
§ 87 mom. 2 regeringsformen för sin del godkände vid skrivelsen fogat
förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).
I samband med skrivelsen har kyrkomötet till behandling förehaft fem
med anledning av densamma väckta motioner.
Kyrkolagsutskottet har i ärendet avgivit betänkande, nr 19, varav tryckt
exemplar här bifogas.
Vid betänkandet finns fogad en av herr Staxäng avgiven reservation.
Under åberopande av nämnda betänkande och, såvitt angår 7 § 1 mom.
i förordningsförslaget, den av herr Staxäng avgivna reservationen, får kyrkomötet
i underdånighet
dels, med förklarande att det vid Eders Kungl. Maj :ts förevarande skrivelse
fogade förslaget till kyrkomötesförordning icke kunnat i oförändrat
skick antagas, anmäla, att kyrkomötet för sin del antagit det förslag till
förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning), som av
utskottet i betänkandet framlagts, dock med den ändringen, att 7 § 1 mom.
erhållit den i omförmälda reservation förordade lydelsen,
dels ock anhålla om utredning angående sättet för granskningen av valda
ombuds vid kyrkomötet fullmakter.
Stockholm den 7 december 1948.
Underdånigst.
ERLING EIDEM.
G. H. Berggren.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
105
Nr 19.
Kyrkolagsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
skrivelse med förslag till förordning angående allmänt
kyrkomöte (kyrkomötesförordning) m. m.
I en den 29 oktober 1948 dagtecknad, till kyrkolagsutskottets handläggning
hänskjuten skrivelse, nr 4, har Kungl. Maj :t, under åberopande av skrivelsen
bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, begärt kyrkomötets
förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen för
sin del godkänner vid skrivelsen fogat förslag till förordning angående allmänt
kyrkomöte (kyrkomötesförordning).
Vidare hava till utskottets handläggning hänskjutits följande i anledning
av skrivelsen väckta motioner, nämligen
motion, nr 18, av herr Turen med hemställan, att kyrkomötet måtte i
samband med sitt underdåniga yttrande över Kungl. Maj :ts förslag till ny
kyrkomötesförordning hemställa, att i förordningen måtte inflyta en föreskrift
av innehåll, att lekmannaombud skall hava ådagalagt nit och insikt
i det kyrkliga församlingslivet;
motion, nr 19, av herr Turén med hemställan, att kyrkomötet måtte
dels låta utarbeta förslag till valförfarande vid val av lekmannaombud till
kyrkomötet i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen angivna riktlinjer
(direkta val),
dels ock i samband med underdånigt yttrande över Kungl. Maj :ts förslag
till ny kyrkomötesförordning anmäla, att kyrkomötet för sin del godkänt
nyssnämnda förslag till valförfarande;
motion, nr 20, av herr Sundberg med hemställan, att kyrkomötet måtte
för sin del besluta sådana ändringar i förslaget till kyrkomötesförordning,
att pariteten mellan prästerliga ombud och lekmannaombud bevaras samt
att det nuvarande valsättet bibehålies med den jämkning av antalet elektorer,
som må föranledas av ett hänsynstagande till församlingarnas olika
invånarantal;
motion, nr 21, av herrar Björkander och Kahlström med hemställan, att
kyrkomötet vid behandling av Kungl. Maj :ts skrivelse ville föreslå, att Visby
stift skall utse två lekmannaombud; samt
motion, nr 42, av herr Gicrtz m. fl. med hemställan, att kyrkomötet ville
företaga sådan ändring av det i Kungl. Maj:ts skrivelse framlagda förslaget,
106
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
att valen av lekmannaombud (resp. av elektorer för utseende av sådana ombud)
konnna att förrättas av lekmännen i pastoratets eller församlingens
kyrkoråd och icke av kyrkofullmäktige.
Beträffande motiveringen till det av Kungl. Maj :t framlagda lagförslaget
hänvisar utskottet till ovan berörda, skrivelsen bilagda protokoll. Angående
motiveringen till motionerna hänvisas till innehållet i desamma.
I. Lagförslagets huvudsakliga innehåll.
Förslaget innefattar ändringar beträffande kyrkomötets sammansättning,
villkoren för valbarhet (behörighet) till ombud vid kyrkomöte, sättet för
utseende av prästerliga ombud och lekmannaombud samt formerna för
kyrkomötets arbete.
1. Kyrkomötets sammansättning. Antalet prästerliga ombud utökas från
30 till 42 och antalet lekmannaombud från 30 till 56.
Av de prästerliga ombuden äro liksom nu biskoparna i stiften självskrivna.
Vidare skola liksom nu de teologiska fakulteterna vid universiteten utse ombud,
2 från vardera fakulteten, ökningen av antalet ombud hänför sig till
den kategori, som utses genom val inom stiften.
2. Valbarhets (behörighets) villkoren.
Ej må någon, som icke tillhör svenska kyrkan eller eljest saknar rösträtt
å kyrkostämma eller som är i konkurstillstånd, vara kyrkans ombud vid
kyrkomöte.
Den, som icke äger utöva prästämbetet, må ej väljas till prästerligt ombud.
Ej heller må den, som äger utöva detta ämbete, vara lekmannaombud.
3. Sättet för utseende av de prästerliga ombuden. För vart och ett av
stiften utom Visby stift utses två och för sistnämnda stift ett ombud. Rätt
att deltaga i valen tillkommer liksom nu envar inom stiftet kyrkoskriven
prästman, som äger utöva prästämbetet. Valet skall ske med slutna sedlar,
och valsedel må ej upptaga flera namn än det antal ombud och suppleanter,
som skola väljas. Röstvärdet för å valsedel upptaget namn bestämmes efter
en sjunkande skala, beroende på namnets placering. Röstvärdet för första
namnet är 1, för andra namnet */„ för tredje namnet y, o. s. v. Valda till
ombud äro, om ett ombud skall väljas, den som erhållit högsta rösttalet
och, om två ombud skola väljas, de som erhållit högsta och näst högsta
rösttalen. Valda till suppleanter äro, om en suppleant skall väljas, den som
erhållit näst högsta rösttalet och, om två suppleanter skola väljas, de som
näst efter de till ombud valda erhållit högsta rösttalen.
4. Sättet för utseende av lekmannaombud.
Vid val av lekmannaombud bildar varje stift en valkrets. Lunds
stift utgör dock två valkretsar.
Inom Visby stift väljes ett ombud och inom envar av de övriga valkretsarna
det antal, som Konungen bestämmer.
Knngl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
107
Ombuden utses liksom nu av elektorer inför en av domkapitlet förordnad
valförrättare. Möjlighet beredes till proportionella val.
För val av elektorer indelas valkretsarna i valdistrikt på sätt Kungl.
Maj :t bestämmer. Indelningen skall ske sålunda, att församlingarna var för
sig eller två eller flera församlingar tillsammans bilda ett distrikt i anslutning,
såvitt det lämpligen kan ske, till den gällande pastoratsindelningen
samt att, om särskilda skäl ej föranleda annat, invånarantalet i varje distrikt
överstiger 5 000. Icke territoriell församling bildar ett distrikt för sig.
För varje påbörjat 5 000-tal invånare i distriktet utses en elektor. Består
distrikt av en församling, väljas elektorerna av kyrkofullmäktige eller, där
sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen. I distrikt, som består av
två eller flera församlingar, väljas elektorerna av särskilda delegerade utsedda
församlingsvis. Antalet delegerade för varje församling är beroende av
dess folkmängd. Val av såväl elektorer som delegerade kan ske proportionellt.
5. Formerna för kyrkomötets arbete. Kyrkomöte hålles fortfarande vart
femte år, såvida ej Kungl. Maj :t finner skäl sammankalla mötet oftare.
Sammanträdestiden utsträckes från 30 till 35 dagar. De konstitutiva reglerna
om utskottsorganisationen, vilka nu finnas i den av kyrkomötet antagna
arbetsordningen, överflyttas till kyrkomötesförordningen. Kyrkomötet äger
inom sig utse en utredningsnämnd, bestående av sju ledamöter, med uppgift
att till nästföljande kyrkomöte bereda och avgiva yttranden och förslag
i sådana ärenden, som mötet i anledning av väckta motioner överlämnat till
nämnden. I utskotten och nämnden skola de prästerliga ombuden och lekmannaombuden
vara representerade i proportionen 3:4. Val av ledamöter
i utskott och nämnden kan ske proportionellt. Omröstning inom kyrkomötet
skall ske öppet.
II. Lagförslagets systematiska uppställning och vissa detaljfrågor.
Innan utskottet övergår till behandlingen av huvudfrågorna, synes det
lämpligt att något beröra den systematik, på vilken lagförslaget bygger. I
samband därmed skola även vissa detalj spörsmål, som icke hava direkt samband
med huvudfrågorna, beröras.
I 1 § har den grundläggande principen, att kyrkomötet är ett organ för
svenska kyrkan, kommit till uttryck. Där angivas ock kyrkomötets befogenheter.
Härutinnan har någon ändring i sak icke föreslagits. Erfarenheten
har visat, att svårlösta kompetensfrågor kunna uppkomma på detta område.
Då frågan om kyrkomötets befogenheter är av viss betydelse för ställningstagandet
till de nu framlagda förslagen, hade en utredning i ämnet varit
önskvärd. Å andra sidan inser utskottet till fullo, att denna fråga har andra
aspekter och att frågan därför måste upptagas i ett vidare sammanhang.
Ehuru således anledning saknas att här beröra kompetensfrågan, anser sig
emellertid utskottet böra som sin uppfattning tillkännagiva, att lagstiftning
-
108
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
en om församlingsstyrelse — såsom i åtskilliga och väsentliga hänseenden
berörande svenska kyrkans verksamhet — är av sådan beskaffenhet, att
kyrkomötets yttrande bör inhämtas, då fråga är om vidtagande av mera
ingripande ändring i densamma.
2 § innehåller de konstitutiva reglerna om kyrkomötets sammansättning,
och i 3 § hava sammanförts reglerna om behörighet att vara kyrkans ombud
vid kyrkomöte. Frågan, huruvida förevarande behörighetsvillkor tillika
äro valbarhetsvillkor, har icke berörts. Utskottet förutsätter emellertid, att
så är fallet.
Under 4 § har införts bestämmelse om rätt för cheferna för justitie- och
ecklesiastikdepartementen att deltaga i kyrkomötets överläggningar. Det
kan ifrågasättas, huruvida denna bestämmelse, såsom hänförande sig till förhållandena
efter kyrkomötets konstituerande, lämpligen bör intagas här,
före reglerna om val av ombud. En placering efter § It synes kunna övervägas.
Utskottet vill emellertid ej föreslå någon ändring i detta hänseende.
Däremot synes erforderligt att i korthet beröra den situation som uppkommer,
därest Kungl. Maj :t med stöd av § 5 regeringsformen förordnat statsråd
att i departementschefs ställe föredraga vissa ärenden. En restriktiv
tolkning av 4 § leder onekligen till att statsråd, som förordnats att föredraga
kyrkliga ärenden, ej äger deltaga i överläggningarna. Detta torde dock
näppeligen vara avsikten. Utskottet förutsätter därför, att paragrafen skall
tolkas extensivt och således täcka angivna fall.
Reglerna om val av ombud vid kyrkomötet och vad därmed sammanhänger
återfinnas i 5—10 §§.
De återstående paragraferna, 11—19 §§, avse formerna för kyrkomötets
arbete, sammanträdestid m. in.
Utskottet har vid granskningen av lagtexten funnit, att den använda
systematiken innebär ett betydande framsteg i jämförelse med gällande
kyrkomötesförordning. Underrubriker hade måhända varit önskvärda, men
utskottet har ej något yrkande på denna punkt. Utskottet vill därför förorda
den i förslaget använda systematiken.
Lagförslaget innehåller åtskilliga bestämmelser om kyrkomötets utskottsorganisation
in. in. Motsvarande bestämmelser finnas för närvarande i
kyrkomötets arbetsordning, antagen av mötet ensamt. Gränsdragningen
mellan ämnen av beskaffenhet att böra regleras i kyrkomötesförordningen
respektive arbetsordningen är —såsom ock föredragande departementschefen
framhållit — förenad med åtskilliga svårigheter. Mot det sätt, varpå frågan
lösts i lagförslaget, har utskottet intet att erinra. Av nämnda anförande
framgår emellertid, att denna lösning icke är att betrakta såsom definitiv
såtillvida, att arbetsordningen kunde innehålla bestämmelser, vilka principiellt
borde intagas i kyrkomötesförordningen. Å andra sidan framgår av
lydelsen av 19 § i förslaget, att kyrkomötet äger i arbetsordningen intaga
föreskrifter angående mötets arbetsformer, som ej äro reglerade i förslaget
till kyrkomötesförordning. Utskottet utgår därför ifrån, att kyrkomötet —
trots att .gränsdragningsfrågan ej är definitivt löst — i arbetsordningen kan
intaga alla erforderliga bestämmelser angående arbetsformerna.
109
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
I detta sammanhang vill utskottet även beröra en annan fråga angående
förhållandet mellan kyrkomötesförordningen och arbetsordningen. I arbetsordningen
finnas under §§ 1—3 detaljerade bestämmelser om granskning
av de valda ombudens fullmakter. Erfarenheten har visat, att dessa ej sällan
varit behäftade med brister i formellt hänseende. Granskningen fördröjer
ock kyrkomötets arbete. Vid den översyn, som utskottet på sätt framgår av
betänkande nr 20 verkställt, ha därför övervägts möjligheterna att rationalisera
fullmakt sgranskningen. En naturlig utgångspunkt har därvid varit
att söka skapa en ordning, motsvarande den som gäller beträffande riksdagen.
Enligt riksdagsordningen § 32 företages inför chefen för det departement,
vartill justitieärendena höra, eller den Konungen i hans ställe förordnar, i närvaro
av tre hland de av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken och tre bland
fullmäktige i riksgäldskontoret granskning av de till departementet (jfr riksdagsordningen
§§ 10 och 20) inkomna, för riksdagens ledamöter utfärdade
fullmakter. Denna granskning har till ändamål att undersöka, huruvida
fullmakterna blivit i föreskriven form utfärdade. Resultatet av granskningen
anmäles vid vardera kammarens första sammanträde (jfr ordningsstadgan
för kamrarna § 2), varvid det tillkommer kammaren att pröva behörigheten
till riksdagsmannakallets utövande såväl för sådana personer, vilkas
fullmakter ej blivit (vid granskningen) godkända, som ock för dem, emot
vilka eljest till följd av grundlag anmärkning förekommer.
Denna förberedande granskning är tidsbesparande för riksdagen och underlättar
dess arbete. Med hänsyn till den korta tid kyrkomötet sammanträder
har därför utskottet kommit till den uppfattningen, att en motsvarighet
till sagda anordning borde införas för kyrkomötets vidkommande.
Sedan fullmakterna av domkapitlen insänts till justitiedepartementet, eventuellt
ecklesiastikdepartementet, skulle granskningen lämpligen kunna företagas
inför samma statsråd, som förordnats att utföra granskning av riksdagsfullmakter,
i närvaro av två av Kungl. Maj :t tillkallade självskrivna
ledamöter i kyrkomötet. Bestämmelser av antytt innehåll torde emellertid
icke vara av beskaffenhet att kunna intagas i arbetsordningen utan böra
inflyta i kyrkomötesförordningen. Utskottet anser en utredning i ämnet
önskvärd, varom skrivelse bör avlåtas till Kungl. Maj :t.
III. Kyrkomötets sammansättning.
Kyrkomötet har alltsedan tillkomsten av 1863 års kyrkomötesförordning
bestått av lika många prästerliga ombud som lekmannaombud. Det totala
antalet ombud har vidare, ehuru icke direkt angivet i förordningen, utgjort
60. Den lika proportionen har visserligen länge ansetts såsom något för
kyrkomötet konstitutivt, men av förarbetena till förordningen (lagutskottets
betänkande nr 31 vid 1862—63 års riksdag; jfr expeditionsutskottets
vid 1856—58 års riksdag förslag till underdånig skrivelse nr 257) framgår
klart, att avvägningen av proportionen mellan prästerliga ombud och lek
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
mannaombud bedömts från lämplighetssynpunkter. Med utgångspunkt härifrån
hava såväl riksdagen och de sakkunniga som föredragande departementschefen
kommit till det resultatet, att en förskjutning av proportionen
vore motiverad i syfte att få en vidgad lekmannarepresentation i kyrkomötet.
I vad rör prästerskapets privilegier, är kyrkomötet att betrakta såsom det
forna prästeståndets efterträdare (jfr regeringsformen § 114), och utskottet
vill i detta sammanhang understryka, att kyrkomötet alltjämt äger en
betydelsefull uppgift såsom vårdare av dessa privilegier, vilka fortfarande
äro på väsentliga punkter gällande.
Kyrkomötet är dock framför allt en representation för svenska kyrkan
med alla dess mångskiftande uppgifter. Detta framgår icke blott av det i
statsrådsprotokollet för den 15 oktober 1948 återgivna yttrandet av lagutskottet
vid 1862—63 års riksdag utan även därav, att frågan om en lagstiftning
angående kyrkomöte behandlades redan av 1858 års riksdag, d. v. s.
Ilera år innan frågan om avskaffandet av ståndsrepresentationen var aktuell.
Att någon kyrkomötesförordning ej då kom till stånd berodde, såsom framgår
av kungl. propositionen nr 33 till 1862—63 års riksdag, huvudsakligen
därpå, att det av riksdagen antagna lagförslaget var behäftat med vissa
formella brister. Enligt kyrkolagsutskottets uppfattning kan därför den omständigheten,
att kyrkomötet tillika har att bevaka prästerskapets i 1723 års
privilegier tillförsäkrade rättigheter, ej medföra att den lika proportionen
mellan prästerliga ombud och lekmannaombud en gång för alla är fastlåst,
så länge nämnda privilegier bestå. Frågan om kyrkomötets sammansättning
måste i stället bedömas med utgångspunkt från vad som bäst gagnar svenska
kyrkan.
Utskottet delar till fullo den samstämmiga uppfattning, som såväl riksdagen
och de sakkunniga som Kungl. Maj :t hävdat i fråga om behovet av
vidgad lekmannarepresentation i kyrkomötet. I likhet med Kungl. Maj:t
anser vidare utskottet, att detta syfte ej lämpligen kan uppnås utan att
proportionen mellan prästerliga ombud och lekmannaombud ändras. Utskottet
kan därför ej dela de synpunkter, som i förevarande avseende anförts
i motionen nr 20.
Den föreslagna proportionen 3:4 synes enligt utskottet väl avvägd; och
de skäl, som föranlett Kungl. Maj :t att stanna vid ett ledamotsantal av (42
-f 56 =) 98 har utskottet i allt väsentligt funnit bärande. Förslaget innebär
emellertid, att för Visby stift, med hänsyn till dess ringa folkmängd, skulle
utses allenast ett lekmannaombud, vilket omöjliggör proportionellt val, medan
antalet lekmannaombud för övriga stift skulle uppgå till minst 3 och
högst 8, beroende på stiftets storlek. Syftena med utökningen av lekmannarepresentationen
skulle därför icke bliva tillgodosedda för Visby stifts
vidkommande. Utskottet har funnit detta beklagligt och har därför övervägt
möjligheterna att tillgodose de av representanter för stiftet i motionen nr 21
framförda berättigade kraven. Därvid har utskottet även uppmärksammat,
att antalet prästerliga ombud från Lunds stift, inom vilket antalet präster
opaginerad Kontrollera mot PDF
in
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
den 1 januari 194G enlig sakkunnigbetänkandet uppgick till 473, skulle utgöra
två, medan övriga stift — frånsett Visby stift — oaktat antal präster
enligt betänkandet utgör lägst 214 och högst 360, likaledes skulle få utse
två ombud. En utökning av antalet valda prästerliga ombud från Lunds
stift till tre synes därför vara av förhållandena motiverad. Utökas samtidigt
antalet lekmannaombud från Visby stift med ett ombud, skulle relationen
43:57 uppnås och det totala antalet ombud vid kyrkomötet uppgå
till jämnt 100. Att den exakta proportionen 3: 4 därigenom ej uppnås, synes
— med hänsyn till att proportionen 3: 4 är resultatet av en ren lämplighetsbedömning
och något hinder ej möter att ändock tillämpa densamma vid
bestämmandet av fördelningen av platserna i kyrkomötets utskott —• ej
böra tillmätas någon betydelse. Utskottet vill därför föreslå, att antalet ombud
utökas till 100 på sätt ovan förordats.
IV. Valbarhetsvillkoren.
Enligt förslaget kan den som icke tillhör svenska kyrkan eller eljest
saknar rösträtt å kyrkostämma eller som är i konkurstillstånd icke vara
ombud vid kyrkomöte. Bestämmelserna om rösträtt å kyrkostämma finnas
i 9 § lagen om församlingsstyrelse. Sådan rösträtt tillkommer den som
äger utöva rösträtt å kommunalstämma (respektive å allmän rådstuga) —
d. v. s. envar inom kommunen mantalsskriven man eller kvinna som är
svensk undersåte, uppnått tjugoett års ålder och ej är omyndigförklarad —
och ej är främmande trosbekännare eller anmält sitt utträde ur svenska
kyrkan. Såsom framgår av vad anförts under II har utskottet förutsatt, att
dessa behörighetsvillkor tillika äro valbarhetsvillkor.
Nu berörda behörighetsvillkor, mot vilka utskottet intet har att erinra,
avse såväl prästerliga ombud som lekmannaombud. För att kunna vara
prästerligt ombud skulle därutöver allenast fordras behörighet att utöva
prästämbetet, medan det för lekmannaombuden speciella behörighetsvillkoret
angivits negativt: den som äger utöva prästämbetet, kan ej vara lekmannaombud.
Angivna för enbart prästerligt ombud stipulerade behörighetsvillkor innebär
en avsevärd utvidgning av kretsen av de personer, som kunna ifrågakomma
såsom prästerliga ombud, och överensstämmer helt med det beslut,
som 1926 års kyrkomöte fattat i ämnet. Det är därför med tillfredsställelse
som utskottet kan konstatera, att detta önskemål nu är på väg att förverkligas.
De skäl, som föredragande departementschefen åberopat till stöd för
stadgandet att präst — till skillnad från vad som nu gäller — ej är valbar
till lekmannaombud, har vidare utskottet funnit bärande.
I motionen nr 18 har ifrågasatts, att i förslaget måtte — efter förebild
av 2 § 1 mom. lagen om domkapitel —- intagas en föreskrift av innehåll,
att lekmannaombud skall hava ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga för
-
112
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
samlingslivet. Syftet härmed skulle i huvudsak vara att åstadkomma en
garanti mot att kyrkomötet tillfördes ombud, som »sakna känsla för eller
t. o. in. äro avogt inställda mot den kristna religionen eller som ogilla
kyrkan såsom samhällsinstitution». Motivet för en sådan bestämmelse har
angivits vara, att en utökad lekmannarepresentation skulle kunna åstadkomma
en förskjutning i uppfattningen av lekmannaombudens ställning
därhän, att det ej kräves av dem, att de skola vara kyrkans tillskyndare.
Utskottet vill till en början framhålla, att det långt ifrån är givet att
införandet av ifrågavarande behörighetsvillkor skulle innebära den garanti
motionären åsyftat. Något fall, då ifrågavarande bestämmelse i domkapitelslagen
visat sig hava betydelse för att hindra val av till kyrkan fientligt
inställda personer, har veterligen icke förekommit. Beträffande val av ombud
till kyrkomötet skulle emellertid frågan onekligen få större räckvidd.
För att bedöma förslagets värde hänvisas man närmast till den erfarenhet
som vunnits och den praxis som utbildats i fråga om tillämpningen av den
likartade bestämmelse i 44 § lagen om församlingsstyrelse, enligt vilken
endast den är valbar till ledamot i kyrkoråd, som »kan anses vilja främja
församlingslivet».
Innebörden av sistnämnda uttryck belyses av uttalanden i propositionen
nr 100 till 1930 års riksdag med förslag till lag om församlingsstyrelse och
av riksdagen vid behandlingen av lagförslaget. I propositionen lämnas å
s. 141 ff. en redogörelse för tolkningen av motsvarande valbarhetsvillkor
i 1862 års kyrkostämmoförordning: »för gudsfruktan och nit kända män
och kvinnor». Redogörelsen giver vid handen, att bestämmelsen i rättspraxis
uppfattats allenast såsom en anvisning, vilken utan påföljd kunnat
åsidosättas (jfr Regeringsrättens årsbok 1929 ref. 6 och 75). I syfte att
åstadkomnia en ändring i detta enligt föredragande departementschefens
uppfattning ej tillfredsställande förhållande föreslogs i propositionen att
såsom .behörighetsvillkor för ledamot i kyrkoråd borde uppställas att han
»visat intresse att främja det kyrkliga församlingslivet». Till stöd härför
anförde departementschefen — efter att ha redogjort för ifrågavarande
rättspraxis — följande:
Att personer, som öppet förklara sig vara motståndare till kyrkan och
kyrklig ordning över huvud, kunna väljas till ledamöter i församlingarnas
verkställande organ är i princip oriktigt och kan komma att verka förödande
på församlingslivet. Det synes mig nödvändigt, att för behörighet, varom
nu är fråga, uppställas sådana villkor att därifrån uteslutas personer,
vilka uppenbarligen äro direkt fientliga mot religionen och kyrkan. Emellertid
torde man ej kunna stanna härvid. Kyrkorådet skall enligt föreliggande
förslag bland annat i avseende på religionens och sedernas vård vaka
över efterlevnaden av därom gällande författningar. För att rådet skall
kunna rätt fylla denna sin uppgift, torde det vara nödvändigt, att dess ledamöter
icke blott icke äro fiender till kyrkan utan även, att de hava ett levande
intresse att främja dess syften. Med hänsyn härtill anser jag, att
såsom behörighetsvillkor för ledamot i kyrkoråd bör uppställas, att han
visat intresse att främja det kyrkliga församlingslivet. Att härutöver fordra,
att han blivit inom kyrkan konfirmerad, finner jag icke påkallat. Ett
sådant krav skulle kunna från kyrkorådet utesluta personer med verkligt
intresse för församlingens angelägenheter.
113
Kimgl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
Utan angivande av skäl avvisade emellertid riksdagen detta valbarhetsvillkor
men ansåg likvisst att något villkor borde uppställas och antog den
nu gällande lydelsen av 44 § lagen om församlingsstyrelse.
Ehuru endast få rättsfall finnas på området — såvitt utskottet kunnat
finna har regeringsrätten endast vid ett tillfälle (se Regeringsrättens årsbok
1932 ref. 68) tagit ställning till frågan — synes dock klart, att behörighetsvillkoret
icke ens lämnar den garanti, som uppnåddes genom motsvarande
villkor i 1862 års kyrkostämmoförordning. Bestämmelsen i fråga
torde i än högre grad än motsvarande bestämmelse i kyrkostämmoförordningen
vara att fatta allenast såsom en anvisning, som utan påföljd kan
åsidosättas.
Införandet i kvrkomötesförordningen av en bestämmelse med angivet
eller likartat innehåll kan därför på sin höjd fylla den funktionen, att elektorsförsamlingen
skulle draga sig för att välja en person, som ådagalagt
en klart negativ inställning till kyrkan och hennes verksamhet. Denna
effekt torde emellertid med hänsyn till stadgandet i förordningens 1 § —
innebärande att varje kyrkomötesrepresentant är ombud för svenska kyrkan
— uppnås även om något valbarhetsvillkor av förevarande slag ej intages
i förordningen. På grund härav och då införandet av ett mera kvalificerat
personligt behörighetsvillkor näppeligen torde kunna komma i fråga,
har utskottet kommit till uppfattningen, att motionen icke bör föranleda
någon kyrkomötets åtgärd.
Mot de i lagförslaget intagna villkoren för valbarhet till elektor, ersättare
för sådan och delegerad har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Utskottet har alltså på alla punkter ansett sig böra förorda det av Kungl.
Maj :t framlagda förslaget i vad rör såväl behörigheten att vara kyrkans
ombud vid kyrkomöte som ock de för elektorer och delegerade uppställda
valbarhetsvillkoren.
V. Sättet för utseende av prästerliga ombud.
Såväl genom utökningen av antalet prästerliga omhud, som skola väljas,
som genom de ändrade valbarhetsvillkoren, innebärande att för valbarhet till
sådant ombud endast kräves behörighet att utöva prästämbetet, har basen
för den prästerliga representationen väsentligt vidgats. Möjligheter beredas
ej blott för skilda åsiktsgrupper utan även för präster i olika tjänsteställningar
att bliva representerade i kyrkomötet. Det är därför en mycket viktig
uppgift att sörja för att valsystemet så utformas att angivna möjligheter
kunna utnyttjas. De svårigheter av lagteknisk art som här förelegat
— väsentligen betingade av att val av prästerliga ombud av olika skäl
ej kan försiggå vid en gemensam sammankomst med stiftets präster — hava
i förslaget lösts på ett lyckligt sätt. Utskottet vill därför oreserverat förorda
förslaget i denna del.
8 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 samt. Nr 13.
114
Kungl. Maj. ts proposition nr 13 (Bilagor).
VI. Sättet för utseende av lekmannaombud.
Frågan om sättet för utseende av lekmannaombud är utan tvivel av central
betydelse. Frågan har också visat sig vara i hög grad svårlöst. Den hittillsvarande
ordningen, enligt vilken varje församlings å kyrkostämma röstberättigade
lekmän äga att vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande
utse en elektor, som sedan har att tillsammans med valdistriktets övriga
elektorer utse lekmannaombud, har allmänt erkänts som föråldrad och
föga ändamålsenlig. Då sammanträdena för val av elektorer ofta blivit mycket
svagt besökta, har kyrkomötet icke fått den önskvärda förankringen i
lekmannavärlden och därför ej med tillbörlig auktoritet kunnat föra dennas
talan. Oberoende av invånarantalet hava vidare församlingarna haft samma
inflytande på valet. Slutligen har det indirekta valförfarandet givit anledning
till kritik.
För de tidigare förslag, som framkommit till frågans lösning, redogöres
i Kungl. Maj :ts skrivelse, s. 19 o. f. Av de där angivna tre tänkbara vägarna
(införande av en synodal organisation, övergång till direkta val och effektivisering
av den indirekta valmetoden) har såväl i sakkunnigbetänkandet som
i biskop Hultgrens promemoria endast den sista befunnits framkomlig. Det
är också denna som i Kungl. Maj :ts förslag kommit till användning.
Utskottet har undersökt de olika möjligheterna att lösa förevarande fråga.
Uppmärksamhet har även ägnats den direkta valmetoden, behandlad i sakkunnigbetänkandet
å s. 93—95 och aktualiserad genom motionen nr 19 av
herr Turén, vari hemställes att kyrkomötet måtte låta utarbeta förslag till
direkt valförfarande enligt vissa i motionen angivna av de sakkunniga ej
berörda riktlinjer men likartade med dem, som skisserats i domkapitlets i
Västerås å s. 35 i Kungl. Maj :ts skrivelse omnämnda yttrande. Det har
uppenbarligen icke varit för utskottet möjligt att såsom motionären påyrkat
utforma dessa riktlinjer till ett lagförslag. Utskottet har emellertid blivit
övertygat om att den angivna vägen icke är framkomlig och har därför liksom
de sakkunniga och Kungl. Maj :t stannat för det tredje alternativet:
en effektivisering av den indirekta valmetoden. Utskottet kan sålunda icke
tillstyrka förevarande motion.
Den av Kungl. Maj :t föreslagna valmetoden har närmare motiverats av
departementschefen (s. 35—43). Här diskuteras såväl de sakkunnigas
som biskop Hultgrens förslag. Enligt det sistnämnda, som erkännes innebära
betydande fördelar, skulle varje pastorat utse en elektor för varje påbörjat
5 000-tal av folkmängden. Valet skulle förrättas av kyrkofullmäktige,
där sådana finnas, i andra fall av kyrkorådet. I två- eller flerförsamlingspastorat
skulle elektorer utses av särskilda delegerade, valda av kyrkofullmäktige
eller, där sådana icke finnas, av kyrkorådet. Departementschefen
har icke heller ansett denna metod tillfredsställande och har därvid tagit
hänsyn särskilt till den kritik, som framställts av Svenska stadsförbundets
styrelse och av statistiska centralbyrån. Mot användandet av kyrkorådet som
115
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
valkorporation anföres, att detta »ej är församlingens beslutande organ utan
endast dess förvaltningsorgan». Kyrkomötet betecknas som en folkrepresentation,
och endast en sådan anordning anses kunna godtagas, som -— enligt
statistiska centralbyråns yttrande — »på ett tillfredsställande sätt represen’
terar stiftets olika församlingar». Problemets svårighet karakteriseras i
anslutning till Svenska stadsförbundets styrelses yttrande sålunda, att det
gäller att finna en formel för val av en till numerären starkt begränsad riksrepresentation
på basis av de synnerligen heterogena enheter, som kyrkoförsamlingarna
utgöra. I anslutning till dessa synpunkter motiveras den indelning
i distrikt och den starkt progressiva valordning, som fått sin utformning
i Kungl. Maj :ts förslag.
Andra metoder för utseende av lekmannaombud förordas dels av herr
Sundberg i motionen nr 20, vari yrkas att det nuvarande valsättet bibehålles
med den jämkning av antalet elektorer, som kunde föranledas av ett
hänsynstagande till församlingarnas olika invånarantal, dels i motionen
nr 42, av herr Giertz in. fl., som utmynnar i yrkandet att kyrkomötet ville
företaga sådan ändring av det framlagda förslaget, att valen av lekmannaombud
(resp. av elektorer för utseende av sådana ombud) komme att förrättas
av lekmännen i pastoratets eller församlingens kyrkoråd och icke av
kyrkofullmäktige. Detta motiverades därmed, att kyrkomötet framför allt
har att representera »den svenska kyrkan, hennes tro och hennes verksamhet»,
och att kyrkomötet skulle riskera att mista denna karaktär, om valen
av lekmannaombud ytterst skulle bero på de ofta efter politiska grunder
sammansatta kyrkofullmäktigekorporationerna.
Under behandlingen i utskottet har med styrka framhållits, att kyrkomötet
icke är att betrakta som en folkrepresentation i vanlig mening. Det
består av ombud för svenska kyrkan, och denna är till sitt väsen icke främst
ett visst antal individer, utan en levande andlig storhet, som tagit gestalt
i de församlingar, som växt fram kring sockenkyrkorna och som uppbyggas
genom ord och sakrament. Kyrkan äger bestånd framför allt i och genom
denna verksamhet. Dessa synpunkter, som kommit till uttryck särskilt
i motionen nr 42, finner utskottet vara av synnerlig vikt för frågans
bedömande. Det är uppenbart, att skälig hänsyn måste tagas jämväl till
den numeriska synpunkten, men denna måste på lämpligt sätt avvägas mot
kravet på att församlingarna snarare än individerna böra vara de primära
enheter, på vilka kyrkans representation uppbygges. I Kungl. Maj :ts förslag
har enligt utskottets mening de numeriska synpunkterna kommit att
i alltför hög grad dominera, framför allt genom distriktsindelningen och
den obegränsade progressionen i fråga om antalet elektorer.
Det har inom utskottet övervägts, om möjlighet skulle finnas att så gestalta
elektorsförsamlingen att den i huvudsak komme att sammanfalla
med den församling, som har att förrätta val av lekmannaledamot i domkapitel.
I sådant fall skulle väl bestämmelserna i lagen om domkapitel 4 §
inom. 2 behöva något revideras, men genom en senare justering av detta
moment skulle en i båda fallen fungerande lekmannarepresentation inom
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
stiftet kunna erhållas, vilket utan tvivel i flera avseenden vore värdefullt.
Härigenom skulle också de synpunkter, som anföras i motionen nr 42, bliva
beaktade. De principiella betänkligheter, som anförts mot att i någon form
bygga även kyrkomötesvalen på organisationen inom pastoraten, har utskottet
icke funnit ensamt avgörande. Men då det av den föregående utredningen
framgått, att det stöter på mycket stora tekniska svårigheter att
på ett fullt tillfredsställande sätt gestalta en sådan valorganisation och grunderna
för det i Kungl. Maj :ts skrivelse framlagda förslaget genom en sådan
ändring skulle avsevärt rubbas, har utskottet icke ansett sig kunna
förorda detta förslag.
De farhågor för en politisering av kyrkomötesvalen, som uttalas i motionen
nr 42, sakna enligt utskottets mening icke helt betydelse. Risken
ligger icke däri, att vissa samhällsgrupper skulle få ett avsevärt ökat inflytande
på kyrkomötets sammansättning — detta synes snarare vara att räkna
som en vinning — utan fastmer däri, att en för kyrkan främmande politisk
partigruppering skulle komma att inympas i dess organisation. Men denna
risk skulle avsevärt minskas, om valen av elektorer och delegerade regelbundet
förbereddes av kyrkoråden, i vilka de kyrkliga synpunkterna kunna
antagas komma att bliva beaktade. Det uttalas av departementschefen, att
dessa val kunna beredas av kyrkorådet. Utskottet finner det angeläget, att
det i lagen stadgas, att sådan beredning skall äga rum. Det är av betydelse
ej minst i de fall, där valet av elektorer eller delegerade skall ske på
kyrkostämma. Denna kan komma att bliva lika fåtaligt besökt som den nu
stadgade valsammankomsten, men olägenheten härav skulle väsentligen
motverkas genom kyrkorådets beredning av ärendet.
Betänkligheterna mot bestämmelserna i 7 § i Kungl. Maj :ts förslag grundas
jämväl därpå, att dessa skulle medföra, att landsförsamlingarnas inflytande
på kyrkans representation skulle i alltför hög grad minskas. Då
folkmängden i ett valdistrikt i varje fall skulle överstiga 5 000, bleve följden,
att sammanslagning av pastorat skulle ske i mycket stor omfattning. Då
därjämte den föreslagna obegränsade progressionen skulle tillföra de folkrika
stadspastoraten ett mycket stort antal elektorer, bleve i vissa fall —
alldeles särskilt i Stockholms stift — landsbygdspastoraten tillbakasatta på
ett sätt, som skulle stå i skarp strid med den ovan hävdade principen om
församlingarnas och den kyrkliga verksamhetens betydelse i den kyrkliga
organisationen. Det skulle därför utan tvivel vara önskvärt, att varje pastorat
finge utgöra ett eget valdistrikt. Men då detta måhända skulle innebära
ett alltför radikalt ingrepp i det framlagda förslaget, vill utskottet inskränka
sig till att föreslå, att minimigränsen för ett valdistrikt sättes till
3 000 i stället för till 5 000. Därjämte finner utskottet det vara av väsentlig
betydelse, att det antal elektorer, som kunna utses av en församling,
icke får överstiga 10. Detta innebär en inskränkning endast för pastorat
av en sådan storlek, att deras förekomst inom den nuvarande kyrkliga
organisationen måste betecknas som en anomali. Av liknande skäl bör antalet
delegerade, som kunna utses av en församling, begränsas. För att icke
117
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
delegeradeorganisationen skall bliva mer vidlyftig än nödigt, kan den övre
gränsen lämpligen sättas vid 9 delegerade, vilket antal inträder vid en folkmängd
av mer än 18 000 invånare. Även i det fåtal fall, då församlingar
med större folkmängd ingå i distrikt, torde denna starkare begränsning
icke innebära någon inskränkning i sådana församlingars möjlighet att i
tillbörlig utsträckning göra sitt inflytande gällande vid elektorsvalet.
Utskottet finner det också angeläget att den i 7 § 1 mom. uttalade principen,
att distriktsindelningen »såvitt det lämpligen kan ske» skall ansluta
sig till den gällande pastoratsindelningen, beaktas i största möjliga utsträckning.
Det har av flera myndigheter uttalats och jämväl av departementschefen
erkänts, att den föreslagna delegeradeinstitutionen har vissa nackdelar.
Detta har ock utskottet uppmärksammat. Själva valproceduren blir tung.
och valsystemets medelbara karaktär blir ännu mer framträdande. Utskottet
har dock ej ansett dessa olägenheter vara så stora, att det på denna
punkt velat föreslå någon förändring i förslaget. Det förtjänar att påpekas,
att den av utskottet påyrkade sänkningen av minimigränsen för valdistrikt
skulle avsevärt inskränka antalet av de fall, där elektorer måste utses av
delegerade, och utskottet finner häri ett ytterligare skäl för detta sitt yrkande.
Förekomsten av kyrkliga samfälligheter innebär en ytterligare komplikation,
som i förslaget beaktats. Utskottet har ej funnit anledning till någon
erinran på denna punkt men anser sig böra komplettera den översikt (s.
41 o. f.) som departementschefen lämnat angående de verkningar förslaget
kommer att få för de kyrkliga samfälligheterna. Enligt översikten skall en
församling, som har mer än 5 000 invånare och bildar ett pastorat, städse
för sig utse elektorer. Huruvida församlingen ingår i kyrklig samfällighet,
omfattande alla i lagen om församlingsstyrelse avsedda kyrkliga angelägenheter,
är här utan betydelse. Församlingar av denna typ äro exempelvis
de till Malmö stad hörande. Då dessa församlingar äro befriade från skyldighet
att hava kyrkofullmäktige, kommer val av elektorer att förrättas
å kyrkostämma. Så blir även fallet i Göteborg, men grunden härtill är den,
att församlingarna därstädes enligt lagen den 12 juni 1931 angående kyrkofullmäktige
och kyrkonämnd i Göteborg bilda en kyrklig samfällighet allenast
för vården av vissa kyrkliga angelägenheter. Den av lagrådet föreslagna
och i lagförslaget vidtagna modifieringen av det moment, som behandlar
samfälligheternas ställning (7 § 8 mom. i det för kyrkomötet framlagda lagförslaget),
synes vara betingad av behovet att i lagtexten få full klarhet i
förevarande frågor.
Det har således med hänsyn till de olikartade organisatoriska förhållandena
ej varit möjligt att i alla fall undvika kyrkostämmorna såsom valkorporation
vid val av elektorer. De av såväl de sakkunniga som departementschefen
påtalade olägenheterna med en sådan ordning torde emellertid ej
oväsentligt komma att minskas, därest såsom utskottet föreslagit valen skola
vara beredda av vederbörande församlings kyrkoråd.
118 Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
Efter att omsorgsfullt ha prövat de olika möjligheterna till en sådan förändring
av förslaget, att särskilt församlingsprincipen bättre skulle kunna
komma till uttryck, och jämväl beaktat de synnerliga svårigheter det medför
att i större utsträckning ersätta en av lagrådet prövad och av Kungl.
Maj :t föreslagen text med en annan, av kyrkomötet i detalj utformad lydelse,
har utskottet sålunda stannat för att allenast föreslå följande ändringar
i 7 §:
1 mom. Indelningen av valkretsarna i distrikt överflyttas från Konungen
till domkapitlet, som måste anses äga erforderlig kompetens för denna uppgift.
Talet 5 000 utbytes mot 3 000.
2 mom. Antalet elektorer maximeras på så sätt, att i intet distrikt må utses
mer än 10 elektorer. Vidare har en omformulering skett för att få en
logisk anknytning till den under 1 mom. föreslagna ändringen av grunderna
för distriktsindelningen.
i mom. Antalet delegerade begränsas till högst 9.
5 mom. I detta moment hava de av utskottet hävdade synpunkterna angående
obligatorisk beredning av val, som förrättas av kyrkofullmäktige
eller å kyrkostämma, kommit till uttryck.
Beträffande innebörden i övrigt av detta moment anser sig utskottet böra
erinra om att avfattningen av detsamma skett efter förslag av lagrådet.
Momentet ersätter de under § 7 mom. 6 och 10 i det till lagrådet remitterade
förslaget intagna bestämmelserna om proportionellt valsätt. I vilka
fall och på vad sätt val skall vara proportionellt, har således endast indirekt
kommit till uttryck. Detta gäller även val, som förrättas av delegerade. Med
hänsyn till önskvärdheten av lättfattliga bestämmelser på denna viktiga
punkt har utskottet övervägt, huruvida icke i momentet borde intagas en
uttrycklig bestämmelse i ämnet. På grund av de lagtekniska svårigheter,
som äro förenade härmed, har emellertid utskottet stannat vid att ej föreslå
någon ändring i förevarande hänseende.
VII. Formerna för kyrkomötets arbete.
Mot den föreslagna utsträckningen av sammanträdestidens längd från 30
till 35 dagar har utskottet intet att erinra men förutsätter, att frågan om
en ytterligare utsträckning upptages till förnyat övervägande i samband med
den prövning av frågan om tidsintervallen mellan kyrkomötena, som ställts
i utsikt. Förhållandena vid de senaste kyrkomötena och särskilt vid innevarande
möte hava otvetydigt givit vid handen, att en utsträckning
till exempelvis 40 dagar i och för sig är påkallad.
Vid granskningen av förslaget i vad rör kyrkomötets utskott har utskottet
övervägt, huruvida icke de uppgifter som åvila expeditionsutskottet — i analogi
med vad som gäller beträffande riksdagen — kunde överflyttas på vederbörande
utskott och mötets kansli. På grund av dessa utskotts stora arbetsbörda
har emellertid utskottet stannat vid att icke föreslå någon ändring
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
119
på denna punkt. Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran
mot den föreslagna utskottsorganisationen och vad därmed sammanhänger.
Vidare har utskottet undersökt möjligheterna att förrätta utskottsval med
acklamation efter en beredning av valen, likartade med den som föreslagits
i propositionen nr 244 till 1948 års riksdag angående vissa ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen; jfr §§ 50 och 75 i det av riksdagen såsom
vilande för vidare grundlagsenlig behandling antagna lagförslaget. Då
emellertid kyrkomötet saknar motsvarighet till den talmanskonferens, som
enligt propositionen skall bereda valen till riksdagens utskott, och förutsättningar
saknas för inrättandet av ett likartat organ inom kyrkomötet, har
utskottet nödgats övergiva tanken på utskottsval med acklamation. Utskottet
förordar därför den i lagförslaget genomförda regleringen av utskottsvalen.
Förslaget innehåller vidare bestämmelser om en kyrkomötets utredningsnämnd.
Utskottet vill understryka behovet av en sådan nämnd. Mot det sätt,
varpå nämndens verksamhet reglerats, har utskottet intet att erinra.
Jämväl övriga av Kungl. Maj :t föreslagna ändringar i kyrkomötesförordningen,
avseende kyrkomötets arbetsformer, anser utskottet sig böra tillstyrka.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att kyrkomötet, med förklarande att det vid Kungl.
Maj :ts förevarande skrivelse fogade förslaget till kyrkomötesförordning
icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte
i anledning av skrivelsen och motionen nr 21 för sin del antaga
följande
Förslag
till
Förordning
angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
1 §• 1 §•
Till allmänt kyrkomöte sammanträda ombud för svenska kyrkan vart
femte år, å dag och ort som Konungen utsätter; Konungen dock obetaget att
mötet oftare sammankalla.
Kyrkomötet tillkommer att upptaga kyrkliga ärenden, som Konungen till
detsamma överlämnar eller varom fråga av någon dess ledamot väckes, så
ock ärenden, som av nästföregående kyrkomöte överlämnats till den i 14 §
omförmälda nämnden och vari denna avgivit betänkande. Mötet äger dock
ej att, utöver vad i grundlag är medgivet, annat eller mera besluta än underdåniga
utlåtanden samt föreställningar och önskningar att hos Konungen
anmälas.
120
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2 §• 2 §.
Ledamöterna av kyrkomötet skola Kyrkomötet består av ett hundra
vara fyrtiotvå prästerliga ombud och ledamöter, nämligen fyrtiotre präsfemtiosex
lekmannaombud. terliga ombud och och femtiosju lek
mannaombud.
De prästerliga ombuden skola vara:
1) samtliga biskopar i stiften eller, där någon biskop har förfall, den
bland stiftets präster, som domkapitlet utser i hans ställe;
2) ombud för teologiska fakulteterna, nämligen två från vartdera av rikets
universitet, vilka ombud professorerna vid vardera fakulteten utse bland
sig på sätt de överenskomma; samt
3) två ombud för vart och ett av
stiften utom Visby stift och ett ombud
för sistnämnda stift, valda på
sätt i 5 § sägs.
3) tjugosex valda ombud för stiften,
nämligen tre för Lunds stift, ett
för Visby stift och två för vart och
ett av de övriga stiften.
Lekmannaombuden väljas i enlighet med bestämmelserna i 6—8 §§.
För de ovan under 3) nämnda prästerliga ombuden och för lekmannaombuden
skola, till samma antal och i samma ordning som stadgas beträffande
ombuden, utses suppleanter att, i händelse ombud avgå eller få förfall, inträda
i deras ställe.
3 §• 3 §.
Ej må någon, som icke tillhör svenska kyrkan eller eljest saknar rösträtt
å kyrkostämma eller som är i konkurstillstånd, vara kyrkans ombud vid
kyrkomöte.
Den, som icke äger utöva prästämbetet, må ej vara prästerligt ombud,
varom förmäles i 2 § under 3). Ej heller må den, som äger utöva detta ämbete,
vara lekmannaombud.
Vad i första och andra styckena beträffande ombud är stadgat, äge motsvarande
tillämpning i fråga om suppleant.
4 §• 4 §.
Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen må vid kyrkomöte
närvara och deltaga i överläggningarna, men i besluten endast om de äro
ombud vid mötet.
5 §• 5 §.
1 mom. Rätt att deltaga i val av prästerligt ombud, varom förmäles i 2 §
under 3), och suppleant för sådant ombud tillkommer envar inom stiftet
kyrkoskriven prästman, som äger utöva prästämbetet.
2 mom. Valet förrättas i den ordning, domkapitlet föreskriver, med iakttagande
av följande.
Valet skall ske med slutna sedlar. Valsedel må ej upptaga flera namn än
det antal ombud och suppleanter som skall väljas. Namnen skola å valsedel
121
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
uppföras i följd, det ena under det andra. Är något namn å valsedel överstruket,
eller framgår med avseende å något där förekommande namn ej
fullt otvetydigt, vem därmed åsyftas, eller upptager valsedel namn å någon
som ej är valbar, anses sådant namn såsom obefintligt. Finnas å valsedel
är medgivet anses det eller de sista
upptagna flera giltiga namn än som
övertaliga namnen såsom obefintliga.
Sammanräkning av de avgivna
rösterna sker inför domkapitlet. Varje
valsedel gäller såsom hel röst för
det första, såsom halv röst för
det andra, såsom tredjedels röst för
det tredje och såsom fjärdedels röst
för det fjärde å valsedeln upptagna
namnet.
Valda till ombud äro om ett ombud
skall väljas, den som erhållit
högsta rösttalet och, om två ombud
skola väljas, de som erhållit högsta
och näst högsta rösttalen.
Valda till suppleanter äro, om en
suppleant skall väljas, den som erhållit
näst högsta rösttalet och, om
två suppleanter skola väljas, de som
näst efter de till ombud valda erhållit
högsta rösttalen. Det rösttal,
suppleant uppnått, bestämmer ordningen
för hans inkallande.
Sammanräkning av de avgivna
rösterna sker inför domkapitlet. Varje
valsedel gäller såsom hel röst för
det första, såsom halv röst för det
andra, såsom tredjedels röst för det
tredje, såsom fjärdedels röst för det
fjärde, såsom femtedels röst för det
femte och såsom sjättedels röst för
det sjätte å valsedeln upptagna namnet.
Valda till ombud äro den eller de
som erhållit högsta rösttalen.
Valda till suppleanter äro den eller
de som näst efter den eller de
till ombud valda erhållit högsta rösttalen.
Det rösttal, suppleant uppnått,
bestämmer ordningen för hans inkallande.
Mellan lika rösttal skiljes genom lottning.
6 §. 6 §.
1 mom. Vid val av lekmannaombud bildar varje stift en valkrets. Lunds
stift utgör dock två valkretsar på sätt Konungen förordnar.
2 mom. Inom Visby stift väljes ett 2 mom. Inom varje valkrets väljes
ombud och inom envar av de övriga det antal ombud, minst två, som Kovalkretsarna
det antal, som Konung- nungen bestämmer.
en bestämmer.
3 mom. Lekmannaombuden och suppleanterna för dem väljas av elektorer,
utsedda på sätt i 7 § sägs.
7 §. 7 §•
I mom. För val av elektorer inde- 1 mom. För val av elektorer indelas
valkretsarna i distrikt på sätt las varje valkrets i distrikt på sätt
Konungen bestämmer. domkapitlet bestämmer.
122
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Beträffande de territoriella församlingarna
skall indelningen ske sålunda,
att församlingarna var för sig eller
två eller flera tillsammans bilda
distrikt i anslutning, såvitt det lämpligen
kan ske, till den gällande pastoratsindelningen
samt att, om särskilda
skäl ej föranleda annat, invånarantalet
i varje distrikt överstiger
5 000.
Icke territoriell församling bildar ett distrikt för sig.
(Utskottets förslag.)
Beträffande de territoriella församlingarna
skall indelningen ske sålunda,
att församlingarna var för sig eller
två eller flera tillsammans bilda
distrikt i anslutning, såvitt det lämpligen
kan ske, till den gällande pastoratsindelningen
samt att, om särskilda
skäl ej föranleda annat, invånarantalet
i varje distrikt överstiger
3 000.
en
2 mom. I varje distrikt utses
elektor för varje påbörjat 5 000-tal
invånare i distriktet.
2 mom. I varje distrikt utses en
elektor, om antalet invånare i distriktet
ej överstiger 5 000, och ytterligare
en elektor för varje påbörjat 5 000- tal invånare utöver 5 000; dock må
ej i något distrikt utses flera elektorer
än tio.
3 mom. Består distrikt av en församling, väljas elektorerna av kyrkofullmäktige
eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen.
mom. I distrikt, som består av två eller flera församlingar, väljas elektorerna
av särskilda delegerade, utsedda församlingsvis av kyrkofullmäktige
eller, där sådana ej finnas, å kyrkostämma i församlingen.
Antalet delegerade utgör för församling
med
högst 500 invånare..........1
mer
än 500
men
högst 1 500
invånare
. 2
>
1500
>
>
3 000
>
3
3 000
>
T>
5000
>
4
>
5 000
>
>
7 500
>
5
>
7 500
>
>
10 500
i
6
>
10500
>
14 000
>
7
>
14 000
>
18 000
>
8.
För varje påbörjat 5 000-tal invånare
utöver 18 000 utses ytterligare
en delegerad.
Antalet delegerade utgör för församling
med
högat 500 invånare..........1
mer
än 500
men
högst 1 500 invånare
. 2
>
1500
>
>
3 000
I
3
>
3 000
>
>
5 000
>
4
>
5 000
>
»
7 500
>
5
»
7 500
>
>
10 500
>
6
»
10 500
»
>
14 000
>
7
>
14 000
»
>
18 000
>
8
»
18 000
>
9
Valbar till delegerad är den som är röstberättigad å kyrkostämma i församlingen;
dook ej den som äger utöva prästämbetet.
Elektorsval genom delegerade skall ske inför ordföranden i kyrkofullmäktige
eller, där sådana icke finnas, ordföranden å kyrkostämma i den
till folkmängden största av de i distriktet ingående församlingarna.
123
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
5 mom. Val av elektorer och dele- 5 mom. Val av elektorer och dele
gerade
skola ske på samma sätt som gerade skola ske på samma sätt som
val av ledamöter i kyrkoråd. val av ledamöter i kyrkoråd. Valen
skola, där de ej förrättas av delegerade,
vara beredda av kyrkorådet.
6 mom. Jämte elektorerna skola på enahanda sätt utses lika många ersättare.
Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning,
i vilken ersättarna skola inkallas.
1 mom. Valbar till elektor och ersättare är den som är röstberättigad å
kyrkostämma inom distriktet; dock ej den som äger utöva prästämbetet.
8 mom. Ingår församling i kyrklig samfällighet, som avser alla i lagen
om församlingsstyrelse åsyftade kyrkliga angelägenheter och ej omfattar
två eller flera pastorat, skall vad ovan i denna paragraf stadgats om församling
i stället äga tillämpning å samfälligheten.
9 mom. Angående besvär över val av delegerade, elektorer och ersättare
skall vad i lag finnes stadgat om besvär över val av ledamöter i kyrkoråd
äga motsvarande tillämpning.
8 §. 8 §.
1 mom. För val av lekmannaombud och suppleanter för dem skola elektorerna
inom varje valkrets sammankomma inför en av domkapitlet förordnad
valförrättare.
2 mom. Domkapitlet bestämmer tid och ställe för valet samt meddelar
de närmare föreskrifter som må erfordras.
3 mom. Val av lekmannaombud skall, där två eller flera personer skola
utses, vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande,
som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med
siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1; och lände därvid till
efterrättelse vad om proportionellt valsätt är stadgat beträffande val inom
kyrkofullmäktige.
Där valet icke sker proportionellt, skola elektorerna, med slutna sedlar,
var för sig till ombud föreslå så många personer, som skola väljas. Vid
första omröstningen är den vald, som erhållit mer än hälften av de avgivna
rösterna. Om ej därvid ombud till stadgat antal utsetts, upprättar valförrättaren
en förteckning, varå upptagas, därest ingen blivit vid första omröstningen
utsedd, de, som erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst
den eller de vid berörda omröstning utsedda erhållit högsta rösttalet. Förteckningen
skall upptaga två gånger så många namn, som ombud då äro att
välja. Den omröstning, som därpå företages, må icke avse andra än de å förteckningen
uppförda personerna; och äro de valda, som då erhållit de
flesta rösterna. Mellan lika rösttal avgör lotten.
4 mom. Vid val av suppleanter för lekmannaombuden skall vad i 3 mom.
är stadgat äga motsvarande tillämpning. Sker ej valet proportionellt, skall
124
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till
kyrkomötet.
5 mom. Elektor äger att för resa, som påkallas av uppdraget, åtnjuta resekostnads-
och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet. Ersättningen
gäldas, då elektorn utsetts för en församling, av denna och i
andra fall till lika delar av de i distriktet ingående församlingarna.
9 §. 9 §.
Därest någon väljes till ombud vid kyrkomöte för två eller -flera valkretsar,
må på honom ankomma att bestämma för vilken valkrets han vill anses
vald; och åligger det honom att hos vederbörande domkapitel göra skyndsam
anmälan därom.
10 §. 10 §.
Klagan över val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen genom
besvär, som inom trettio dagar efter valet skola hava inkommit till justitiedepartementet
för att i Konungens regeringsrätt skyndsamt föredragas och
avgöras.
11 §• 11 §.
Vid kyrkomöte föres ordet av ärkebiskopen eller den bland övriga biskopar,
som Konungen, för den händelse ärkebiskopen bär förfall, därtill förordnar.
12 §. 12 §.
De till kyrkomöte från Konungen hänskjutna ärendena böra företrädesvis
förekomma till behandling.
Fråga, vilken enligt vad i 1 § är sagt av någon kyrkomötets ledamot väckes,
skall såsom motion för mötet framläggas inom åtta dagar efter den,
till vilken mötet blivit av Konungen sammankallat; sedermera må motion
icke väckas, såvida den ej omedelbarligen föranledes av redan vid mötet
fattat beslut eller upptaget ärende eller annan under mötet inträffad händelse.
13 §. 13 §.
1 mom. Å varje kyrkomöte skola tillsättas följande ständiga utskott, nämligen:
ett
kyrkolagsutskott, bestående av fjorton ledamöter, för behandling av
kyrkolagsfrågor samt frågor om ändring i prästerskapets privilegier;
ett expeditionsutskott, bestående av sju ledamöter, för att uppsätta förslag
till de skrivelser, som, till följd av mötets beslut, skola från detsamma
avlåtas;
125
Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ett ekonomiutskott, bestående av sju ledamöter, för beredande av frågor
om arvoden till mötets kansli och vaktbetjäning samt om mötets övriga ekonomiska
angelägenheter.
2 mom. Förekomma ärenden om antagande av eller ändring i bibelöversättning,
psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes, tillsättes för
sådana ärenden ett beredningsutskott, bestående av kyrkomötets ordförande
samt fjorton ledamöter, som utses genom val.
Yrkar någon ledamot av kyrkomötet, att i ärende, som avses i detta moment,
före eller efter utskottsbehandlingen skall avgivas särskilt betänkande
av mötets prästerliga ombud, äga dessa, där de så akta nödigt, förordna om
sådan prästerlig beredning.
3 mom. Mötet äger, när sådant finnes behövligt, tillsätta särskilt utskott
för att upptaga viss fråga, som eljest tillhör kyrkolagsutskottets eller beredningsutskottets
behandling.
4 mom. För beredning av de ärenden, som ej tillhöra ständigt utskotts
eller beredningsutskottets behandling, må mötet tillsätta tillfälliga utskott
till det antal, som av omständigheterna påkallas.
5 mom. I alla utskott skola, bortsett från beredningsutskottets självskrivne
ordförande, ingå såväl prästerliga ombud som lekmannaombud så att de
förras antal förhåller sig till de senares som 3 till 4.
6 mom. Efter de grunder, som angivas i 5 mom., väljas ock för varje utskott
suppleanter att, när utskottsledamöter avgå eller få förfall, inträda i
deras ställe. Suppleanternas antal skall motsvara de valda ordinarie ledamöternas.
Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning,
i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.
14 §. 14 §.
Varje kyrkomöte äger inom sig utse en utredningsnämnd, bestående av
tre prästerliga ombud och fyra lekmannaombud, med uppgift att till nästföljande
kyrkomöte bereda samt avgiva yttranden och förslag i sådana ärenden,
som mötet i anledning av vid mötet väckta motioner överlämnat till
nämnden. Jämte ledamöterna utses lika antal suppleanter.
Beträffande sättet för val av ledamöter och suppleanter i nämnden gäller
vad som är stadgat om val till kyrkomötets utskott.
Nämndens verksamhet skall vara avslutad inom tid som Konungen bestämmer,
högst ett år efter kyrkomötets slut; dock äger Konungen medgiva,
att nämnden även sammanträder under högst två månader närmast
före nästföljande kyrkomötes början.
Instruktion för nämnden fastställes av Konungen efter förslag av kyrkomötet.
15 §. 15 §.
1 mom. Varje kyrkomötets ledamot äger i alla frågor en röst. Omröstning
skall ske öppet. Utom i fall som avses i 2 mom. bestämmes utgången
126
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Befinnas de avgivna rösterna
lika delade, nedlägge ordföranden i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel
och en nej-sedel, lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt
var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång
genom den sedel, som en av mötets ledamöter på anmodan av ordföranden
upptager ur rösturnan.
2 mom. I fråga om antagande av eller ändring i bibelöversättning, psalmbok,
evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes erfordras för bifall, att två
tredjedelar av närvarande ledamöter äro ense.
16 §• 16 §.
o Alla val inom kyrkomötet skola ske med slutna sedlar. Är ej fråga om
sådant val till utskott, som enligt vad nedan sägs skall ske proportionellt,
lakttages därvid, att namnsedlarna för att bliva gällande skola vara enkla,
hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas
namn som från oriktighet i anseende till deras antal. Mellan personer,
som vid val erhållit lika antal röster, skiljes genom lottning, när så
erfordras.
Val till utskott skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så
många ledamöter, som motsvara det tal, vilket erhålles, om kyrkomötets hela
ledamotsantal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad
med 1. Beträffande förfarandet vid sådant val skall gälla vad som stadgats
om proportionellt val till riksdagens utskott.
17 §• 17 §.
Äro ej kyrkomötets förhandlingar avslutade inom trettiofem dagar, äger
Konungen ändock efter utgången av denna tid upplösa mötet.
18 §.
18 §.
Arvode till kyrkomötets ledamöter och ledamöterna i utredningsnämnden
så ock övriga kostnader för mötet och nämnden skola gäldas av allmänna
medel.
19 §• 19 §.
De ytterligare föreskrifter rörande kyrkomötets arbetssätt, som kunna
anses nödiga, äger mötet fastställa i särskild arbetsordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950, då förordningen den
16 november 1863 (nr 61) angående allmänt kyrkomöte upphör att gälla.
127
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
2) att motionerna nr 18, 19, 20 och 42 icke måtte till någon
kyrkomötets åtgärd föranleda; samt
3) att kyrkomötet måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning
angående sättet för granskningen av valda ombuds
vid kyrkomötet fullmakter.
Stockholm den 3 december 1948.
På kyrkolagsutskottets vägnar;
EDV. RODHE.
Reservationer:
1) av herr Staxäng, som ansett,
a) att utskottets yttrande under VI angående sättet för utseende av lekmannaombud
(s. 10—14) bort hava följande lydelse:
Frågan om--— (— utskottet)----av ärendet.
Betänkligheterna mot---(= utskottet)---eget valdistrikt.
Men då detta måhända skulle innebära ett alltför radikalt ingrepp i det framlagda
förslaget, vill utskottet inskränka sig till att föreslå, att minimigränsen
för ett valdistrikt sättes till 2 000 i stället för till 5 000. Därjämte finner
utskottet det vara av väsentlig betydelse, att det antal elektorer, som kunna
utses av en församling, icke får överstiga 5. Detta innebär —--(= utskottet)
--— församlings kyrkoråd.
Efter att---(== utskottet)---ändringar i 7 §:
1 mom. Indelningen av---(= utskottet) — — — denna uppgift.
Talet 5 000 utbytes mot 2 000.
2 mom. Antalet elektorer---(— utskottet) —--mer än 5 elektorer.
Vidare har —--(= utskottet)---förevarande hänseende.
b) att utskottets hemställan på förevarande punkt bort hava följande lydelse:
Under
åberopande---(= utskottet)---följande
128
Kungl. Maj:ts proposition nr 13 (Bilagor).
Förslag
till
Förordning
angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
1 §• 1 §.
Till allmänt----(= utskottet)---i 7 § sägs.
7 §• 7 §.
1 mom. För val---(— ut- 1 mom. För val---(= utskottet)
---Konungen bestäm- skottet) — — — domkapitlet be
mer.
stämmer.
Beträffande---(= utskottet) Beträffande----(= utskottet)
---överstiger 5 000. ---överstiger 2 000.
Icke territoriell----(— utskottet) —--för sig.
2 mom. I varje---( = utskottet)---än fem.
2) av herr Turén i anledning av det föreslagna sättet för utseende av lekmannaombud.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
129
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms
slott den 30 december 1948.
När val-ande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anför efter gemensam
beredning med statsrådet Quensel:
I skrivelse till kyrkomötet den 29 oktober 1948, nr 4, har Kungl. Maj :t
under åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
begärt kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt § 87
mom. 2 regeringsformen för sin del godkände vid skrivelsen fogat förslag
till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).
I skrivelse den 8 december 1948, nr 23, har kyrkomötet, under åberopande
av vad som anförts i kyrkolagsutskottets betänkande nr 19 ävensom i en vid
betänkandet fogad, av herr Staxäng avgiven reservation, anmält, att kyrkomötet,
som funnit sig icke kunna oförändrat antaga det av Kungl. Maj :t
framlagda förslaget, för sin del antagit det förslag till kyrkomötesförordning,
som av utskottet i betänkandet framlagts, dock med den ändringen, att
7 § 1 inom. erhållit den i nämnda reservation förordade lydelsen.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande måtte för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet genom utdrag av protokollet
inhämtas över det av kyrkomötet för dess del godkända förslaget, i vad
detta skiljer sig från det vid Kungl. Maj :ts skrivelse fogade förslaget.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Georg Dahlin.
9 Bihang till riksdagens protokoll 194-9. 1 samt. Nr 13.
130
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 30 december
1948.
N ärva rande:
justitieråden Gei jer,
Dahlman,
Lech,
regeringsrådet Quensel.
Enligt lagrådet den 30 december 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet samma dag, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
ett av kyrkomötet för dess del antaget förslag till förordning angående allmänt
kyrkomöte (kyrkomötesförordning) i vad det skilde sig från det vid
Kungl. Maj :ts skrivelse till innevarande års kyrkomöte den 29 oktober 1948,
nr 4, fogade förslaget i ämnet.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
tillförordnade kanslirådet S. Sjöberg.
Lagrådet lämnade förslaget, i vad det utgjorde föremål för lagrådets
granskning, utan anmärkning.
Ur protokollet:
Bengt Larson.
Kunyl. Maj.ts proposition nr 13.
131
Utdrag av protokollet över jnstitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms
slott den 30 december 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med statsrådet Quensel anmäler chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets utlåtande över det genom
Kungl. Maj :ts beslut denna dag till lagrådet remitterade förslaget till
förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning).
Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anför föredraganden:
Det av kyrkomötet antagna förslaget skiljer sig från det till mötet hänskjutna
i följande hänseenden.
Antalet ledamöter av kyrkomötet utökas från 98, som Kungl. Maj :t föreslagit,
till 100 på så sätt, att för Lunds stift utses ytterligare ett prästerligt
ombud och för Visby stift ytterligare ett lekmannaombud. — Uppgiften att
genomföra indelningen av valkretsarna i distrikt för utseende av elektorer
överflyttas från Kungl. Maj :t till domkapitlen. Den i 7 § 1 mom. intagna generella
regeln om det sätt, varpå indelningen skall ske, ändras därhän, att invånarantalet
i varje distrikt skall, där ej särskilda förhållanden föranleda
annat, överstiga — icke 5 000 såsom i det till kyrkomötet remitterade förslaget
— utan 2 000. Antalet elektorer för ett och samma distrikt maximeras
till tio och antalet delegerade från en och samma församling till nio. —- Val
av delegerade och val av elektorer, som förrättas av kyrkofullmäktige eller å
kyrkostämma, skola vara beredda av kyrkorådet.
Emot kyrkomötets förslag om utökning av antalet ledamöter har jag icke
något att invända.
Vad beträffar de av kyrkomötet vidtagna ändringarna av bestämmelserna
rörande distriktsindelningen av valkretsarna och sättet i övrigt för utseende
av elektorer vill jag till en början erinra om de stora svårigheter som
möta när det gäller att ernå en lämplig lösning av frågan om utseendet av
lekmannaombuden i kyrkomötet. Såsom framgår av statsrådsprotokollet för
den 15 oktober 1948 ha ett flertal olika förslag framkommit under den förberedande
behandlingen av detta ärende. Det till kyrkomötet remitterade
förslaget byggde på tanken, att församlingarna skulle vara representerade i
kyrkomötet i förhållande till sin folkmängd och att distrikten borde göras så
132
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
stora, att som regel minst två elektorer skulle utses för varje distrikt. Kyrkomötet
har däremot hävdat att större hänsyn bör tagas till församlingarna
såsom sådana. Enligt mötets mening skulle i annat fall landsbygdsförsamlingarnas
inflytande minskas i alltför hög grad. De ändringar, som kyrkomötet
vidtagit i denna del av förslaget, avse att i möjligaste mån tillgodose
nämnda synpunkter. Ehuru ändringarna medföra, att möjligheterna minskas
tör olika åsiktsgrupper att genom proportionella val bli företrädda i kyrkomötet,
har jag funnit vad av kyrkomötet åberopats till stöd för ändringarna
så tungt vägande att jag, om ock med stor tvekan, ansett mig böra biträda
mötets förslag i denna del.
Jämväl den av kyrkomötet införda bestämmelsen om kyrkorådets medverkan
vid beredning av vissa val anser jag mig kunna godtaga.
Till frågan om den av kyrkomötet begärda utredningen angående sättet
för granskning av fullmakter för valda ombud vid kyrkomötet torde jag få
återkomma i annat sammanhang.
Under åberopande av vad förut anförts hemställer föredraganden, att
det av kyrkomötet antagna förslaget till förordning angående allmänt kyrkomöte
(kyrkomötesförordning) måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Georg Dahlin.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13
133
Innehållsförteckning.
sid
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen .................................. 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ................................ 1
Förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförord
ning)
............................................................ 3
Kungl. Maj :ts skrivelse till kyrkomötet ................................... 9
Förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning)
........................................................... 10
Utdrag av statsrådsprotokoll för den 15 oktober 1948
I. Inledning ........................................................... 22
De aktuella frågorna s. 14. — Sakkunniga och remissmyndigheter s. 15.
— Kyrkomötets nuvarande befogenheter, sammansättning och verksamhetsformer
s. 15. — De sakkunnigas förslag i huvuddrag s. 17.
II. Sättet för utseende av lekmannaombud................................ 26
1. Gällande ordning ............................................... 26
2. Tidigare reformförslag 27
3. Sakkunnigbetänkandet .......................................... 28
4. Remissyttranden över sakkunnigbetänkandet .................... 36
5. Hultgrens promemoria............................................ 37
6. Remissyttranden över Hultgrens promemoria ...................... 39
7. Departementschefen ............................................. 43
III. De prästerliga ombuden.............................................. 51
1. Gällande bestämmelser och praxis ................................ 51
2. Tidigare reformförslag............................................ 52
3. Sakkunnigbetänkandet ............................................ 52
4. Remissyttranden över sakkunnigbetänkandet ...................... 57
5. Hultgrens promemoria och däröver avgivna yttranden .............. 58
6. Departementschefen .............................................. 60
IV. Antalet ledamöter i kyrkomötet samt proportionen mellan antalet lekmannaombud
och prästerliga ombud.................................. 62
1. Historik....................................................... 62
2. Sakkunnigbetänkandet........................................ 63
3. Remissyttranden över sakkunnigbetänkandet ................... 64
4. Hultgrens promemoria och däröver avgivna yttranden ............. 65
5. Departementschefen .............................................. 67
V. Formerna för kyrkomötets arbete .................................... 68
1. Sakkunnigbetänkandet ............................................ 68
2. Remissyttranden och Hultgrens promemoria........................ 74
3. Departementschefen ............................................. 76
VI. Tidpunkten för ikraftträdandet av ny kyrkomötesförordning m. m. och
departementschefens hemställan .................................... 80
134
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Bilagor:
Sammanställning av gällande och föreslagna system för utseende av lek
mannaombud.
..................................................... 82
Det till lagrådet remitterade förslaget till förordning angående allmänt
kyrkomöte (kyrkomötesförordning) ................................ 84
Utdrag av lagrådets protokoll för den 29 oktober 1948 ...................... 97
Utdrag av statsrådsprotokoll för den 29 oktober 1948 ....................... 102
Kyrkomötets skrivelse 1948 nr 23......................................... 104
Kyrkolagsutskottets betänkande nr 19 ............... 105
I. Lagförslagets huvudsakliga innehåll............................ 106
II. Lagförslagets systematiska uppställning och vissa detaljfrågor ...... 107
III. Kyrkomötets sammansättning.................................. 109
IV. Valbarhets villkoren ....................................... 111
V. Sättet för utseende av prästerliga ombud......................... 113
VI. Sättet för utseende av lekmannaombud .......................... 114
VII. Formerna för kyrkomötets arbete.............................. 118
Förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning)
.............................................................. 119
Reservationer ..................................................... 127
Utdrag av statsrådsprotokoll för den 30 december 1948 angående remiss till lagrådet
.............................................................. 129
Utdrag av lagrådets protokoll för den 30 december 1948 ...................... 130
Utdrag av statsrådsprotokoll för den 30 december 1948 angående proposition till
riksdagen .......................................................... 131
Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
490083
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:68 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte a1 i texten