Angående vissa anslag till universitetssjukhusen in. m
1949-03-11 · 52 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 49 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:130, Angående vissa anslag till universitetssjukhusen in. m
Dokumentets text
Kungl. Mctj.ts proposition nr 130.
1
Nr 130.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
till universitetssjukhusen in. m.; given Stockholms slott
den 11 mars 1949.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Eije Mossberg.
I — Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 sand. Nr 130.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 11 mars 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
elfte huvudtiteln, punkten 56, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik i Stockholm
(Norrtulls barnsjukhus) för budgetåret 1949/50 beräkna ett förslagsanslag
av 132 000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen under kapitalbudgeten,
inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond, punkten 3, föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till utbyggande
av karolinska sjukhuset för budgetåret 1949/50 beräkna ett investeringsanslag
av 550 000 kronor.
Jag anhåller nu att få upptaga dessa anslagsfrågor till fortsatt behandling.
I samband därmed torde jag få anmäla uppkomna frågor om anvisande
av medel dels till bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm,
dels till bidrag till driften av Sabbatsbergs sjukhus, dels till vissa om- och
nybyggnadsarbeten vid serafimerlasarettet, dels ock till om- och tillbyggnad
m. m. av röntgenavdelningen vid akademiska sjukhuset i Uppsala.
Sammanfattning av förslagen.
Den 1 juli innevarande år beräknas karolinska institutets hittills till allmänna
barnbördshuset i Stockholm förlagda obstetrisk-gynekologiska klinik
komma att överflyttas till en nyuppförd kvinnoklinik vid Sabbatsbergs
sjukhus. 1 anledning härav framlägger jag i det följande förslag om ändrade
grunder för den framtida fördelningen mellan staten samt Stockholms
stad och län av driftkostnaderna vid barnbördshuset. Jag förordar, att till
barnbördshuset skall utgå statsbidrag enligt 1937 års kungörelse om statsbidrag
till förlossningsanstalter och vänt^hem in. in., samt föreslår, att
staten skall påtaga sig ansvaret för halva pensionskostnaden för viss personal
vid barnbördshuset. Med hänsyn till att kvinnoklinikens överflyttning
från barnbördshuset till Sabbatsbergs sjukhus kan komma att fördröjas
3
Kanyl. Maj.ts proposition nr 130.
föreslår jag, att ett förslagsanslag, vilket upptages med ett formellt belopp
av 100 kronor, anvisas till barnbördshuset för nästa budgetår. Därjämte
förordar jag, att barnbördshuset för innevarande budgetår erhåller ett tillläggsanslag
på 26 700 kronor.
I anledning av den nya sabbatsbergsklinikens upplåtande för undervisning
föreslår jag i överensstämmelse med bestämmelserna i tidigare träffat
avtal med Stockholms stad, att ett förslagsanslag på 129 300 kronor anvisas
för avlöning av vissa underordnade läkare samt upptar vissa därmed
sammanhängande frågor till behandling. Jag föreslår även, att ett förslagsanslag
på 100 000 kronor anvisas såsom bidrag till driftkostnaderna för den
nya kvinnokliniken.
I fråga om Norrtulls barnsjukhus förordar jag för nästa budgetår oförändrat
anslag eller 132 000 kronor.
Slutligen framlägger jag förslag om anvisande av medel till vissa byggnadsarbeten.
Beträffande karolinska sjukhuset föreslår jag, att 300 000 kronor
anvisas för täckande av merkostnader för pågående eller redan avslutade
byggnadsarbeten. Däremot beräknar jag icke medel för nya byggnadsföretag
vid detta sjukhus. För utförande av en tillbyggnad till en tidigare
beslutad nybyggnad vid serafimerlasarettet upptager jag ett reservationsanslag
av 40 700 kronor. I fråga om akademiska sjukhuset i Uppsala framlägges
förslag om anvisande av dels ett investeringsanslag på 270 000 kronor
för om- och tillbyggnad av röntgenavdelningen, dels ock ett reservationsanslag
på 172 800 kronor för anskaffande av utrustning och apparatur för
röntgenavdelningen.
I. Bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm.
Ändrade grunder för fördelning av driftkostnaderna.
Inledning.
Allmänna barnbördshuset, som äger karaktären av en stiftelse, har sedan
lång lid tillbaka tjänat som medicinsk utbildningsanstalt. Enligt det numera
gällande, av Kungl. Maj:t den 5 december 1941 fastställda reglementet
har barnbördshuset till ändamål att till vård mottaga barnaföderskor och
kvinnor, som lida av någon av havandeskapets sjukdomar eller av gynekologisk
sjukdom, ävensom till uppgitt att såsom läroanstalt lämna medicine
studerande praktisk undervisning i förlossningskonsten och gynekologin.
Barnbördshuset förvaltas i enlighet med i reglementet närmare angivna
iöreskrifter av en direktion, bestående av 7 ledamöter, nämligen den av
professorerna i obstetrik och gynekologi vid karolinska institutet, som
Kungl. Maj:t därtill förordnar, och vilken tillika skall vara barnbördshusets
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
direktor, samt 4 av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter och 2 av Stockholms
stadsfullmäktige samt Stockholms läns landsting valda ledamöter.
Antalet vårdplatser uppgår till sammanlagt 144, varav 80 å den obstetriska
avdelningen, 40 å den gynekologiska avdelningen och 24 å den enskilda
avdelningen.
Frånsett ett statsanslag på 50 000 riksdaler banco, vilket rikets ständer
1853/54 beviljat allmänna barnbördshuset för byggnadsändamål, härleda
sig barnbördshusets samtliga tillgångar från inkomst av det s. k.
lasarettslotteriet under 1700-talet samt från donationer, kollek ter och gåvor.
Kostnaderna för uppförandet av barnbördshusets enligt statsmakternas
beslut åren 1909 och 1922 tillkomna byggnader å Kungl. Djurgården, vartill
tomt med nyttjanderätt avgiftsfritt upplåtits, ha helt bestritts av medel,
influtna vid försäljning till statsverket av en av barnbördshuset ägd fastighet
å Kungsholmen. Uppförandet av den till sjukhuset anslutna enskilda
avdelningen har bekostats medelst två hos pensionsstyrelsen upptagna
amorteringslån, vilka lån utlöpa den 31 december 1963. Till sjukhuset höra
dels en överläkarbostad, vars uppförande bekostats av donationsmedel, dels
ock den s. k. Benedickska asylen, vilken är en från barnbördshuset skild,
ehuru under direktionens förvaltning stående välgörenhetsanstalt för eftervård
av fattiga förlösta mödrar och deras barn. Avkastningen av barnbördshusets
fonder skall enligt Kungl. Maj :ts beslut den 22 juni 1921 användas
till bekostande av frisängar.
Efter att från början ha varit helt självförsörjande erhöll barnbördshuset
så småningom smärre årsanslag till den med barnbördshuset förenade barnmorskeundervisningen.
Detta anslag utgick från år 1846 med 1 472 rdr
rmt samt höjdes år 1862 till 9 500 rdr rmt, därvid emellertid barnbördshuset
förpliktades att bereda fri bostad åt amanuens och minst 8 medicine studerande
för utbildning. År 1878 höjdes anslaget till 15 000 kronor, år 1899
till 21 000 kronor och år 1901 till 24 853 kronor. Detta anslag, i vilket ända
till år 1911 ingingo de statsanslag, som avsågo barnmorskeundervisningen
i Stockholm, kvarstod oförändrat t. o. in. budgetåret 1935/36, varefter
anslaget, såsom hänförande sig till tidigare förhållanden, vilka numera
saknade praktisk betydelse, utgick ur riksstaten.
Med hänsyn till de ökade kostnader för barnbördshuset, som beräknades
bliva en följd av institutionens inflyttning i de för densamma uppförda
nybyggnaderna å Kungl. Djurgården, beviljades fr. o. in. år 1913 särskilda
extra anslag för uppehållande av barnbördshusets verksamhet. Detta senare
anslag, som för år 1913 utgick med 64 250 kronor, höjdes kontinuerligt
under årens lopp så att det år 1920 ökats till omkring 270 000 kronor.
Denna stegring av statsverkets utgifter för barnbördshusets drift föranledde
statsmakterna att påkalla bidrag även från Stockholms stad och Stockholms
län till bestridande av driftkostnaderna. Efter förhandlingar med staden
och länet träffades avtal, som trädde i kraft fr. o. in. år 1923.
opaginerad Kontrollera mot PDF
a
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
För fördelningen av driftkostnaderna gälla numera sedan den 1 juli
1946 enligt därom mellan samma parter träffat avtal nya, av 1945 års riksdag
godkända grunder (se 1945 års statsverksprop. VIII p. 89 och riksd. skr.
nr 8 p. 90). Enligt detta avtal skola staden och länet för sina sjuka betala
ersättning med 85 procent av det underskott, som eventuellt uppstår, sedan
från sjukhusets driftkostnader dragits påförda vårdavgifter ävensom
statsanslaget, motsvarande statsbidrag till driften av förlossningsanstalter.
I driftkostnaderna skall dock härvid ej inräknas anslag till avlöning åt erforderlig
läkarpersonal, vilka kostnader helt skola bestridas av staten. Av
avtalet följer, att staten — utöver läkarkostnaderna, vilka aldrig belastat
barnbördshusets stat utan alltid ankommit på statsverket — skall svara för
återstående 15 procent av nyssnämnda underskott ävensom för hela underskottet
beträffande sjuka från ort utom staden och länet. Kostnaderna för
den enskilda vårdavdelningen bestridas av inflytande legosängsavgifter.
Nu gällande avtal har uppsagts fr. o. in. den 1 juli 1949. Anledningen härtill
har varit, att Kungl. Maj :t genom beslut den 80 november 1945 godkänt
avtal mellan staten och Stockholms stad angående samarbete för uppförande
och drift av en kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus. Detta avtal, beträffande
vars närmare innehåll torde få hänvisas till propositionen nr 102/1945,
innebar bl. a., att då den nya kliniken tagits i bruk — vilket beräknas komma
att ske den 1 juli 1949 — karolinska institutets hittills till barnbördshuset
förlagda obstetrisk-gynekologiska klinik skulle överflyttas till denna nya
klinik. 1945 års avtal rörande Sabbatsberg har sedermera ersatts av ett av
Kungl. Maj :t den 28 maj 1948 godkänt avtal mellan samma parter angående
samarbete för ny- och ombyggnad samt drift av det staden tillhöriga Sabbatsbergs
sjukhus (se prop. nr 213/1948 och riksd. skr. nr 227).
Genom det sålunda år 1945 träffade avtalet har huvudmotivet för statens
understödjande av allmänna barnbördshuset, nämligen dettas användande
för undervisning, bortfallit. Till följd härav har den genom Kungl. Maj :ts
beslut den 26 maj 1939 tillsatta kommissionen för förhandlingar rörande
karolinska sjukhusets utbyggande i enlighet med lämnat uppdrag inlett
förhandlingar med direktionen över allmänna barnbördshuset samt utsedda
delegerade från Stockholms stad och Stockholms läns landsting angående
barnbördshusets fortsatta verksamhet.
1 ett den 1 december 1947 dagtecknat betänkande framlade kommissionen
såsom resultat av förhandlingarna ett samma dag med representanterna
för Stockholms stad, Stockholms läns landsting och direktionen över barnbördshuset
villkorligt träffat avtal om ändrade grunder för fördelningen av
driftkostnaderna vid barnbördshuset. I yttranden över förslaget framställde
statskontoret och medicinalstyrelsen vissa erinringar mot detsamma. Stockholms
stadsfullmäktige godkände avtalet endast under vissa förutsättningar.
Sedan kommissionen anmodats att avgiva utlåtande i anledning av remissyttrandena,
ansåg sig kommissionen böra träda i nya förhandlingar med de
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
utsedda delegerade från staden och länet. Såsom resultat av dessa förhandlingar
har kommissionen med skrivelse den 20 november 1948 framlagt ett
i vissa avseenden ändrat förslag till avtal.
Förhandlingskommissionens förslag till avtal den 1 december 1947.
Kommissionens den 1 december 1947 framlagda förslag till avtal innebar,
att driften vid barnbördshuset skulle fortsättas i nuvarande form med
stiftelsen som huvudman. Enligt avtalet skulle barnbördshuset åtaga sig
att i mån av utrymme till vård å allmän sal mottaga patienter, som vid
tidpunkten för intagningen voro bosatta i Stockholm resp. i Stockholms
län. Stockholms stad skulle disponera 90 sängar å allmän sal med den fördelning
mellan den obstetriska och gynekologiska avdelningen, som framdeles
kunde komma att bestämmas. Länet skulle disponera 20 platser på den allmänna
obstetriska avdelningen. Resterande 10 platser skulle stå till barnbördshusets
förfogande för patienter från övriga delar av landet. Staden
skulle äga rätt att i barnbördshusets direktion utse två och länet en representant.
Vårdavgifterna för sådana patienter, som vårdades på de av staden och
länet disponerade vårdplatserna, skulle enligt avtalet utgå med samma belopp
som å stadens resp. länets egna sjukhus. För det antal vårddagar, som
komme på de för staden disponibla platserna, skulle staden betala ersättning,
motsvarande det underskott för de allmänna avdelningarna, som —
fördelat per debiterad vårddag — eventuellt uppstode, sedan från sjukhusets
driftkostnader dragits de av patienterna erlagda vårdavgifterna samt
på dem fallande del av statsanslag, motsvarande statsbidrag till driften av
förlossningsanstalter. På samma sätt skulle länet svara för uppkommande
driftunderskott för sina patienter. Därutöver skulle staden och länet vardera
erlägga en platskostnadsavgift av 65 öre per debiterad vårddag, motsvarande
skälig avskrivning av värdet å barnbördshusets byggnader. Kostnaderna
för beläggning med rikspatienter skulle statsverket — liksom hittills
— helt bestrida. Däremot skulle enligt avtalet läkarlönerna, som dittills
helt utgått av statsmedel, i framtiden inräknas i driftkostnaderna.
I fråga om personalens pensionering stadgade avtalet, att för viss angiven
personal tidigare skedd anslutning till statens pensionsanstalt fortfarande
skulle gälla och den på huvudmannen fallande delen av pensionsavgifterna
till pensionsanstalten alltjämt ingå i barnbördshusets driftkostnader. För
övrig personal skulle staten betala hälften av pensionskostnaderna, medan
staden och länet skulle erlägga resterande del av pensionerna i förhållande
till patientbeläggningen.
Avtalet skulle gälla under tiden 1 juli 1949—30 juni 1954. Därest avtalet
icke uppsades inom viss tid, skulle det förlängas på obestämd tid med ömsesidig
uppsägningsrätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
Kommissionen framhöll, att i och med att barnbördshuset upphörde som
undervisningsanstalt bortfölle till väsentlig del den omedelbara anledningen
för staten att ekonomiskt understödja barnbördshuset. Med hänsyn till
stiftelsens ursprungliga uppgift, som icke begränsats till vissa delar av riket,
hade kommissionen likväl ansett motiverat, att viss mindre del av sängplatserna
även i fortsättningen förbehölles patienter från andra delar av landet
än Stockholms stad och län, varav följde en begränsad ekonomisk ansvarighet
för statsverket. Vidare hade kommissionen utgått från att med hänsyn
till den särställning, stiftelsen alltid intagit i förhållande till staten,
det finge anses ankomma på statsverket att i sista hand svara för barnbördshusets
verksamhet och stiftelsens bestånd.
Kommissionen erinrade i detta sammanhang om att departementschefen
i yttrande till statsrådsprotokollet den 26 mars 1909 uttalat, att barnbördshuset
väl från början varit en välgörenhetsinrättning. I den mån läkarutbildningen
i obstetrik förlagts dit, hade emellertid inrättningens ursprungliga
syfte trätt i skuggan för det statsändamål, densamma hade att fylla.
Barnbördshuset kunde därför enligt departementschefens mening i det hela
sägas vara en statsanstalt, ehuru densamma intoge en självständig ställning
under förvaltning av en särskild direktion.
För att från statsverket i största möjliga mån avlasta fortsatta utgifter
för barnbördshusets drift och samtidigt på lämpligt sätt trygga sjukhusets
i byggnader på ofri grund nedlagda kapital hade kommissionen undersökt
möjligheterna att till Stockholms stad och län försälja barnbördshusets
byggnader för att i fortsättningen användas såsom en stadens eller länets
sjukvårdsinrättning. Därvid hade förutsatts, att köpeskillingen jämte barnbördshusets
övriga tillgångar i fortsättningen skulle efter Kungl. Maj :ts
bestämmande användas för ändamål, som kunde anses överensstämma
med stiftelsens syfte. Varken staden eller länet hade emellertid åtminstone
vid detta tillfälle varit villiga att förvärva byggnaderna. Vidare
hade kommissionen under hand förfrågat sig hos byggnadsstyrelsen, huruvida
för staten förelåge intresse att förvärva byggnaderna för något statsändamål,
men fått nekande besked.
Då kommissionen under fortsatta överväganden kommit till resultatet,
ait det under rådande brist på vårdplatser, enkannerligen förlossningsplatser,
måste möta betänkligheter att nedlägga barnbördshusets verksamhet,
hade kommissionen ansett sig höra söka utvägar att åtminstone tills vidare
uppehålla densamma och därför inlett underhandlingar med Stockholms
stad och Stockholms läns landsting om fortsatt upplåtelse till dem av vårdplatser
på barnbördshuset.
Kommissionen anförde vidare.
Den med staden och länet överenskomna platskostnadsavgiften av 65
öre per debiterad vårddag har beräknats motsvara skälig avskrivning av
värdet å barnbördshusets byggnader. Avgiften är såsom hyra betraktad låg,
8
Knngl. Maj.ts proposition nr 130.
men kommissionen anser, att stor hänsyn bör tagas till att staden och länet
sedan gammalt äga nyttja barnbördshuset utan särskild hyresgottgörelse,
varjämte bör uppmärksammas, att de skola bekosta den övervägande delen
av byggnadernas underhåll. Platskostnadsavgifterna torde böra fonderas
och tilläggas barnbördshusets kapital.
Med hänsyn till barnbördshusets ändrade karaktär, sedan undervisningen
därifrån bortflyttats, och då staden för framtiden kommer att belägga 3/4
av de allmänna vårdplatserna, har från stadens sida hemställts om ökad
representation i direktionen. Kommissionen finner denna begäran skälig,
och enighet har vunnits om att staden skall äga utse två i stället för nu en
direktionsledamot. Det torde ankomma på direktionen att, därest avtalsförslaget
vederbörligen godkännes, framlägga förslag, huruvida som följd
härav antalet direktionsledamöter skall ökas eller om i stället statens representation
skall minskas. På grund av undervisningens bortflyttande måste
i varje fall bestämmelsen om att en av professorerna i obstetrik och gynekologi
vid karolinska institutet skall vara ledamot av direktionen och direktor
för barnbördshuset omarbetas.
Beträffande personalens pensionering vill kommissionen upplysa, att
husmor, sjuksköterskor och barnmorskor äro anslutna till statens pensionsanstalt.
Den på huvudmannen, dvs. barnbördshuset, fallande andelen
av pensionsavgifterna ingår f. n. i barnbördshusets driftkostnader. Någon
ändring av detta förhållande har varken från stadens eller länets sida ifrågasatts.
Övriga befattningshavare vid barnbördshuset äga icke reglerad pensionsrätt,
utan pension har beviljats från fall till fall. Kostnaderna för dessa pensioner
ha hittills ingått i barnbördshusets driftkostnader. Enär redan avgångna
befattningshavare helt och nuvarande befattningshavare, som underavtalstiden
komma att avgå med pension, till ojämförligt största delen
tjänstgjort under tid, då staten med hänsyn till omfånget av sin bidragsskyldighet
varit mer än hälftenbrukare av barnbördshuset, har det för kommissionen
stått klart, att till grund för statens deltagande i pensionskostnaderna
icke kan läggas statens andel i driftkostnaderna under den i avtalsförslaget
avsedda första giltighetsperioden, alltså till den 1 juli 1954.
Enighet har i stället vunnits om att pensionskostnaderna skola redovisas särskilt
och till hälften betalas av staten och till andra hälften av staden och
länet. Den närmare fördelningen av kostnaderna mellan staden och länet
torde få ankomma på överenskommelse dem emellan.
Skulle avtalet komma att förlängas, kan en ändring av kostnadsfördelningen
i fråga om blivande pensionärer bli motiverad.
Den enskilda avdelningen beröres icke av det framlagda avtalsförslaget.
Enligt kommissionens mening bör denna alltjämt kunna drivas i direktionens
regi såsom en självförsörjande institution.
Förslaget nödvändiggör i redan berörda och andra avseenden vissa ändringar
i nu för barnbördshuset gällande bestämmelser. Det torde vara direktionens
sak att härom inkomma med förslag till Kungl. Maj :t, sedan avtalsförslaget
prövats.
Kommissionen har i en till skrivelsen fogad bilaga angivit driftkostnadernas
fördelning mellan staten, staden och länet under tiden den 1
januari 1923—30 juni 1946.
Kanyl. Maj. ts proposition nr ISO.
Yttranden.
9
Över förslaget avgåvos yttranden av direktionen över allmänna barnhuset,
medicinalstyrelsen, statskontoret, Stockholms läns landsting och
Stockholms stadsfullmäktige.
Direktionen över allmänna barnbördshuset meddelade, att den för sin
del godkänt avtalsförslaget.
Medicinalstyrelsen framhöll, att förslaget innebure en minskning i statens
kostnader till barnhördshusets verksamhet men att storleken därav
ännu icke kunde bedömas, då avlöningsstatens komplettering med avlöning
till läkarpersonalen ej inginge i förslaget. Styrelsen uttalade vidare, att antalet
för Stockholms stad avsedda förlossningsplatser enligt en av styrelsen
gjord beräkning icke torde komma att helt beläggas, och ifrågasatte därför,
huruvida bidrag av statsmedel motsvarande statsbidrag till förlossningsanstalter
borde utgå för debiterade vårddagar å de av staden disponerade
platserna inom den obstetriska avdelningen. Statens bidrag skulle i sådant
fall avse allenast de platser, som disponerades av Stockholms län, vars
vårdplatsantal understege behovet, samt de s. k. rikspiatserna. Mot kravet
på ökad representation i direktionen från Stockholms stad med en ledamot
hade styrelsen intet att erinra.
Statskontoret framhöll följande.
Vid olika tillfällen, då frågan om statsunderstöd till allmänna barnbördshuset
varit föremål för statsmakternas prövning, har framhållits, att barnbördshuset
i det stora hela vore att betrakta som en statsinstitution. Denna
ståndpunkt synes helt och hållet ha betingats av barnhördshusets utnyttjande
i barnmorske- och läkarutbildningens tjänst. Efter uppförande av
kvinnokliniken på Sabbatsberg kommer statens intresse att stödja verksamheten
vid barnbördshuset på annat sätt än vid övriga förlossningsanstalter
i riket att helt upphöra. Statskontoret kan således icke dela förhandlingskommissionens
uppfattning, att det framdeles ankommer på statsverket
att svara för barnhördshusets verksamhet och stiftelsens bestånd. I
stället kan staten näppeligen underlåta att taga under övervägande, huruvida
den av barnbördshuset nyttjade djurgårdstomten kan behöva disponeras
för statliga ändamål, främst måhända som reservutrymme för tekniska
högskolan. Någon utredning härom har icke förebragts. För bestämmandet
av giltighetstiden av ett eventuellt avtal om fortsatt verksamhet vid
barnbördshuset är emellertid denna synpunkt givetvis av vikt. Skulle tomten
icke behöva disponeras under de närmaste åren, och byggnaderna
såsom i ärendet framhållits — icke kunna utnyttjas för något statsändamål,
synes stiftelsen ha atl tillse, att byggnaderna tillsvidare alltjämt användas
för den där hittills bedrivna verksamheten. De härav närmast berörda
parterna äro således stiftelsen, Stockholms stad och Stockholms läns landsting.
Vid anmälan för 1945 års riksdag av förslaget till nu gällande avtal uttalades,
att staten i åratal fått vidkännas en enligt samtliga parters sammanstämmande
mening oproportionerligt hög andel av driftkostnaderna,
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
utan att dock staten erhållit någon kompensation för vad som icke utan
fog kunde betecknas som eftersatt bidragsskyldighet från stadens och länets
sida under en före år 1923 avtalslös och sedermera för staten ogynnsam
avtalsperiod. Av föreliggande framställning framgår, att statens totala
utgifter för barnbördshuset under avtalsperioden den 1 januari 1923—den
30 juni 1946 uppgingo till — förutom kostnader för läkarpersonalen, vilka
helt bestritts av statsverket — nära 5,8 miljoner kronor, eller 50 procent
mer än det bidrag till verksamheten, som under perioden lämnats av staden
och länet. Mot bakgrunden härav måste det nu framlagda avtalsförslaget
betraktas som i olika avseenden mycket otillfredsställande för statsverket.
Detta gäller de föreslagna bestämmelserna om riksplatser, fastställandet
av platskostnadsavgiften samt fördelningen av pensionskostnaderna.
I fråga om riksplatserna hyser ämbetsverket den bestämda uppfattningen,
att statsmakterna icke ha anledning att framdeles särskilt engagera sig för
verksamheten vid barnbördshuset och följaktligen icke heller böra acceptera
ett bibehållande av riksplatser på statens bekostnad. Det föreligger så
mycket större skäl härför som ett fullständigt utnyttjande av riksplatserna
skulle medföra kostnader för statsverket på omkring 75 000 kronor. Skulle
staden och länet icke till fullo belägga sina platser, komma kostnaderna
att stiga ytterligare. Någon begränsning av antalet vårddagar för rikspa(ienter
har icke föreskrivits.
Vad nu anförts bör givetvis icke hindra, att stiftelsen för fullföljande av
sina ändamål upprätthåller traditionen, att barnbördshuset, i den utsträckning
medel härtill stå till förfogande, är öppet för patienter från hela landet.
För detta ändamål bör lämpligen kunna disponeras den hyresersättning,
som staden och länet skola erlägga. Skulle stiftelsen icke anse sig böra
ikläda sig några förpliktelser i detta avseende, torde måhända staden och
länet vara villiga utöka sitt platsantal. Därest detta icke accepteras, och
platserna icke heller kunna överföras till den enskilda avdelningen, bör
verksamheten begränsas.
Den av kommissionen föreslagna platskostnadsavgiften har beräknats
motsvara skälig avskrivning av värdet å barnbördshusets byggnader. Vilka
principer, som legat till grund för beräkningarna, framgår icke av handlingarna.
Under hand har statskontoret inhämtat, att byggnaderna efter
ingående värdering år 1943 brandförsäkrats för i runt tal 3 miljoner kronor,
från vilket belopp cirka 0,5 miljon torde kunna avräknas för den enskilda
avdelningen. Med utgångspunkt härifrån och med tillämpning av
samma avskrivningsprocent — 1,25 procent — som gäller beträffande fastigheter
under statens allmänna fastighetsfond, bör hyresersättningen uppgå
till 31 250 kronor om året. En platskostnadsavgift av 65 öre per vårddag
skulle vid full beläggning inbringa allenast ca 26 000 kronor. En väsentlig
nackdel med förslaget ligger också däri, att ersättningens storlek gjorts
helt beroende av antalet vårddagar. Enligt statskontorets mening bör i avtalet
fastslås, att ersättningen till stiftelsen för byggnadernas utnyttjande
skall utgöra 31 250 kronor för år, vilket belopp bör fördelas mellan staden
och länet efter antalet vårddagar. Alternativt bör avtalet i anslutning till vad
statskontoret förut anfört kunna så utformas, att staden och länet förplikta
sig att såsom ersättning upplåta förslagsvis 5 allmänna vårdplatser för rikspatienter.
Beträffande fördelningen av pensionskostnaderna anser statskontoret i
betraktande av det förut åberopade departementschefsuttalandet, att kommissionens
ståndpunkt är anmärkningsvärd. Det lär enligt statskontorets
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
mening icke behöva åberopas något särskilt skäl för den uppfattningen, att
pensionskostnaderna — framdeles liksom hittills — böra inräknas bland
driftkostnaderna för barnbördshusets verksamhet. Statskontoret avstyrker
kommissionens förslag i denna del.
Stockholms läns landsting godkände avtalsförslaget den 10 september
1048.
Stockholms stadsfullmäktige beslöto den 22 mars 1948 att dels godkänna
avtalet under av stadskollegiet i utlåtande över förslaget angivna förutsättningar,
dels ock i skrivelse till Kungl. Maj :t åberopa stadskollegiets i ärendet
avgivna utlåtande (nr 78/1948).
1 stadskollegiets förslag om godkännande av avtalet förutsattes bl. a., att
nu gällande avtal mellan kronan och staden angående fördelningen av
kostnaderna för barnbördshusets drift skulle äga giltighet till dess den nu
vid barnbördshuset bedrivna undervisningen överflyttats till den nya kvinnokliniken
vid Sabbatsbergs sjukhus.
Förhandlingskommissionens förslag till avtal den 20 november 1948.
Såsom jag redan framhållit, anmodades förhandlingskommissionen att
avgiva utlåtande över vad som anförts i remissyttrandena. Detta gav kommissionen
anledning att upptaga nya förhandlingar med de delegerade från
Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Dessa förhandlingar ha resulterat
i ett den 20 november 1948 dagtecknat, i vissa avseenden ändrat
avtalsförslag.
1 den skrivelse, med vilken avtalsförslaget överlämnats, har förhandlingskommissionen
framhållit, att det icke ingått i dess uppdrag att undersöka,
huruvida den åt barnbördshuset upplåtna tomten under den begränsade
avtalstid, varom nu vore fråga, skulle behöva disponeras för annat
statligt ändamål. Därest tomten skulle komma att tagas i anspråk för statens
behov, syntes emellertid statsverket få anses skyldigt att hålla stiftelsen
skadeslös, då stiftelsen på sin tid nedlagt största delen av sitt kapital i
byggnader, uppförda på tomten. 1 propositionen nr 156 till 1909 års riksdag,
som riksdagen bifallit, hade nämligen vederbörande departementschef,
som avvisat barnbördsliusdirektionens hemställan, att tomten skulle upplåtas
med äganderätt, anfört, att han tillstyrkte allenast nyttjanderättsupplåtelse,
men att med en dylik rätt måste förenas garantier för att icke det
kapital, statsverket och barnbördshuset nedlade på byggnadsföretaget,
skulle genom nyttjanderättens upphörande bliva förspillda. Byggnadsföretaget
hade kommit att helt bekostas med stiftelsens medel.
Beträffande de föreslagna ändringarna i det tidigare avtalsförslaget anför
kommissionen.
Med hänsyn till den ståndpunkt, statskontoret intagit i fråga om de föreslagna
riksplatserna, har vid de nya förhandlingarna överenskoinmits, att
länet övertager nämnda platser.
12
Knngl. Maj:ts proposition nr i 30.
I anledning av vad statskontoret anmärkt rörande platskostnadsavgiften
må framhållas, att brandförsäkringsvärdet icke torde vara en lämplig
eller vanlig utgångspunkt för bestämmande av en ersättning av nu ifrågavarande
slag, samt att varken den enskilda avdelningen eller asylbyggnaden
eller överläkarbostaden, vars årsomkostnader inklusive skälig avskrivning
äro avsedda att bestridas medelst inflytande hyresmedel, omfattas av avtalet.
Med frånräknande av den enskilda avdelningen, asylbyggnaden och
överläkarbostaden har barnbördshusets fastighet, enligt en nyligen verkställd
värdering, uppskattats till omkring 2 000 000 kronor. Efter en avskrivningsprocent
av 1,25 skulle den årliga ersättningen utgöra 25 000 kronor.
Kommissionen samt stadens och länets delegerade ha enats om att
den föreslagna platskostnadsavgiften, vilken med en beräknad beläggning
av 85 procent skulle komma att uppgå till ungefärligen samma belopp, skall
ersättas med en fast årlig ersättning av 25 000 kronor, vilken ersättning
bör fördelas mellan staden och länet i proportion till deras beläggning av
de allmänna vårdplatserna. Kommissionen vill i detta sammanhang även
erinra om att platskostnadsavgiften är avsedd att utgöra en ersättning till
stiftelsen för den årliga minskningen av dess i fastigheten nedlagda kapital.
Avgiften kan alltså icke, såsom statskontoret synes ha föreställt sig, disponeras
för att bekosta rikspatienters vård å barnbördshuset utan måste såsom
utgörande del av stiftelsens kapital fonderas.
I fråga om fördelningen av pensionskostnaderna har någon ändring icke
ernåtts vid de nya förhandlingarna.
Statskontoret synes vilja hävda den uppfattningen, att, eftersom staten
på sin tid ingått avtal, som staten sedermera ansett för sig oförmånliga,
staten nu i gengäld härför skulle undandraga sig att deltaga i kostnaderna
för befattningshavarnas pensionering. Kommissionen finner denna statskontorets
ståndpunkt anmärkningsvärd. Det måste framhållas, att de grunder,
enligt vilka kostnadsfördelningen jämlikt kommissionens förslag skulle ske,
så nära som möjligt anpassats i förhållande till vederbörande parters intressen
i barnbördshusets verksamhet, sådana dessa intressen tagit sig
uttryck i de efter fritt beprövande ingångna avtalen. Vidare bör framhållas,
att staden under nu gällande avtals giltighetstid icke på något sätt undandragit
sig att deltaga i sådana utgifter för fastighetsunderhåll, som kunnat
ha karaktären av s. k. eftersatt underhåll. Slutligen kan det vara på sin
plats att i detta sammanhang erinra om att staten fram till början av 1920- talet under mycket lång tid — omkring 150 år — dragit stor nytta av barnbördshuset
med jämförelsevis synnerligen ringa kostnad för statsverket.
Härom torde få hänvisas till vad direktionen anfört i utlåtande den 22 april
1920 (se 1922 års statsverksprop. VIII s. 220 221).
Kommissionen måste därför vidhålla, att dess förslag i denna del är välgrundat,
och hemställer att det måtte vinna Kungl. Maj:ts godkännande.
Enär man måste räkna med möjligheten, att den nya kvinnokliniken vid
Sabbatsbergs sjukhus icke kommer att kunna tagas i bruk vid den förut
beräknade tidpunkten, den 1 juli 1949, tillstyrker kommissionen stadens
förslag, att nu gällande avtal angående fördelningen av kostnaderna för
barnbördshusets drift skall fortfarande äga giltighet, till dess den nu vid
barnbördshuset bedrivna undervisningen överflyttas till den nya kvinnokliniken.
En dylik bestämmelse har jämväl inryckts i det reviderade avtalsförslaget.
Det bör påpekas, att om en sådan förlängd giltighet skulle behöva ifrå
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
gakomma, allmänna barnbördshuset kommer att vara i behov av fortsatt
statsanslag enligt nuvarande grunder även för tid efter den 30 juni 1949.
Medicinalstyrelsen har, utan att dock framställa något yrkande, ifrågasatt,
huruvida bidrag av statsmedel, motsvarande statsbidrag till förlossningsanstalter,
bör utgå för stadens förlossningsplatser å barnbördshuset.
Till grund härför ligger en beräkning, enligt vilken staden icke skulle vara
i behov av några förlossningsplatser å barnbördshuset.
Under erinran att barnbördshuset tillerkänts rätt att åtnjuta statsbidrag
av nu avsett slag på grund av beslut vid 1938 års riksdag (prop. nr 186)
och Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1938 vill kommissionen gentemot vad
medicinalstyrelsen anfört endast framhålla, att stadens faktiska vårdbehov,
som ju tar sig uttryck i stadens beläggning av sjukhuset, bör ha vitsord
framför en teoretisk uppskattning som den styrelsen åberopat. I den mån
barnbördsliusets förlossningsplatser icke beläggas utgår icke här ifrågavarande
bidrag.
Med denna allmänna motivering har kommissionens andra förslag lått
följande utformning. ■
Avtal
rörande driften av Allmänna barnbördshuset från och med den 1 juli 1949.
Mellan svenska staten, Stockholms stad, Stockholms läns landsting och
Allmänna barnbördshuset är — under förutsättning av Kungl. Maj :ts,
Stockholms stadsfullmäktiges, Stockholms läns landstings och direktionens
över Allmänna barnbördshuset godkännande — följande avtal träffat.
§ 1.
Allmänna barnbördshuset åtager sig att i mån av utrymme till vård å
allmän sal emottaga patienter, som vid tillfället för intagningen äro bosatta i
Stockholm, respektive Stockholms län. Dock böra å allmän sal stå till stadens
disposition 90 sängar och till länets disposition 30 sängar med den
fördelning mellan den obstetriska och den gvnekologiska avdelningen, som
framdeles kan överenskommas.
Vårdsökande, bosatta inom andra sjukvårdsområden än Stockholms stad
och Stockholms län, må endast i undantagsfall — då tvingande medicinska
skäl därtill föranleda — intagas å barnbördsliusets allmänna vårdavdelningar.
§ 2.
Stadens sjukhusdirektion och landstingets förvaltningsutskott förbinda
sig att för å barnbördshuset vårdade patienter betala ersättning, motsvarande
det underskott för de allmänna avdelningarna, som, fördelat per debiterad
vårddag, eventuellt uppstår, sedan från sjukhusets driftkostnader
dragits patienterna påförda vårdavgifter, ävensom statsanslag, motsvarande
statsbidrag till driften av förlossningsanstalter; skolande ersättningen bestridas
av sjukhusdirektionen och förvaltningsutskottet i förhållande till
antalet vårddagar, som belöpa på patienter från Stockholm respektive
Stockholms län. Härutöver skola staden och länet sammanlagt erlägga en
platskostnadsavgift av 29 000 kronor per år, som fördelas etter samma
grund som förenämnda ersättning. Platskostnadsavgiften medför icke någon
del i äganderätten till byggnader eller inventarier.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Ersättningen och platskostnadsavgiften utbetalas till barnbördshuset i den
ordning, varom barnbördshusets direktion och stadens sjukhusdirektion,
respektive förvaltningsutskottet ena sig.
§ 3.
Där ersättning för vård å barnbördshuset erlägges annorledes än jämlikt
8 kap. lagen om fattigvård eller 65 § lagen om samhällets barnavård, skall
vårdavgiften å allmän sal utgå, beträffande patient, som är bosatt i Stockholms
stad eller Stockholms län, med samma belopp, som å stadens respektive
länets motsvarande anstalter, samt beträffande annan patient med
samma belopp som å stadens anstalter.
I fråga om befrielse från eller nedsättning av sådan vårdavgift skola
gälla samma bestämmelser som beträffande stadens respektive länets egna
sjukhus.
§ 4.
Rapport över beläggningen skall dagligen avgivas till stadens sjukhusdirektion
och förvaltningsutskottet enligt av stadens sjukhusdirektion respektive
förvaltningsutskottet fastställt formulär.
§ 5.
1 direktionen över Allmänna barnbördshuset äger staden respektive länet
utse två ledamöter respektive en ledamot jämte en suppleant för envar av
dessa. Vidare skall staden och länet beredas tillfälle att årligen genom särskilt
utsedda personer, två för staden och en för länet, anställa granskning
av barnbördshusets räkenskaper och förvaltning.
§ 6.
Under avtalstiden gäller beträffande befattningshavare, som icke avses i
andra stycket av denna paragraf, att staten bestrider hälften av de till dem
eller deras anhöriga utgående pensioner, om vilka beslut fattats eller i
hittills sedvanlig ordning kunna komma att fattas, samt att staden och länet
erlägga resterande del av pensionerna i förhållande till patientbeläggningen.
För husmoder, sjuksköterskor och barnmorskor skall tidigare i pensionshänseende
verkställd anslutning till statens pensionsanstalt fortfarande
gälla och den på huvudmannen fallande delen av pensionsavgifterna till
statens pensionsanstalt alltjämt ingå i barnbördshusets driftkostnader.
§ 7.
Detta avtal gäller från och med den 1 juli 1949. Skulle den vid barnbördshuset
nu bedrivna undervisningen av blivande läkare på grund av
omständigheter, varöver staden icke råder, ej kunna taga sin början vid
den nya kvinnokliniken vid Sabbatsbergs sjukhus den 1 juli 1949, skall
dock det nu gällande och till den 30 juni 1949 uppsagda avtalet i stället
fortfarande tillämpas till dess överflyttningen av undervisningen till nämnda
nya klinik äger rum. Staden åtager sig att minst tre månader i förväg
underrätta barnbördshusets direktion om tidpunkten för överflyttningen,
vilken bör ske vid ett månadsskifte.
Avtalet gäller till och med den 30 juni 1954. Därest avtalet icke av någon
part uppsäges minst två år före denna dag, förlänges avtalet tills vidare med
två års ömsesidig uppsägningsrätt.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
Utöver vad tidigare anförts har förhandlingskommissionen lämnat följande
speciella motivering i fråga om vissa delar av förslaget.
§ 1.
Då staten ansetts icke vidare böra svara för driftunderskottet i fråga om
riksplatser, har det varit nödvändigt att vidtaga den begränsning av verksamheten,
som framgår av andra stycket. Genom denna begränsning förväntas
kostnaderna för »rikspatienter» avsevärt nedgå.
§ 2.
Bestämmelserna i första stycket innebära, att staden och länet påtaga
sig ansvaret för driftunderskottet även i vad avser patienter från annat
sjukvårdsområde än Stockholms stad och län. Å andra sidan följer av bestämmelserna
i första stycket av § 3, att sådan patient, utom i fattigvårdsfall,
kommer att få betala en avsevärt högre legosängsavgift än nu är fallet.
§ 3.
Bestämmelserna i första stycket förutsätta, att den av Kungl. Maj:t fastställda
vårdtaxan enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna göres tillämplig
på allmänna barnbördshuset, som hittills på grund av sin särställning
icke varit upptaget i nämnda taxa. Sådan ändring av taxan bör träda i
tillämpning samtidigt med det nya avtalet. Härom torde förslag komma
att framställas av barnbördshusets direktion.
§ 5.
Med hänsyn till vikten av att stiftelsens intressen äro representerade i
direktionen på ett sådant sätt, att stiftelsen äger majoritet i densamma, har
det förutsatts, att Kungl. Maj :t skall utse fyra ledamöter i direktionen, varav
en ordförande. Bestämmelser härom böra inflyta i nytt reglemente för allmänna
barnbördshuset, vartill ‘förslag torde komma att framläggas av direktionen.
Yttranden.
Direktionen över allmänna barnbördshuset har förklarat sig fortfarande
anse det först uppgjorda avtalsförslaget vara att föredraga, då detta alltjämt
möjliggjorde för barnbördshuset att i enlighet med dess ursprungliga
uppgift bereda vård även för patienter från andra delar av riket än Stockholms
stad och län. Direktionen hemställer därför i första rummet, att
Kungl. Maj:t godtager detta förslag. Därest så icke blir fallet, förklarar sig
direktionen intet ha att erinra mot det nya förslaget i och för sig.
Stockholms läns landstings förvaltningsutskott har meddelat, att förvaltningsutskottet
den 25 november 1948 beslutat hos nästkommande lagtima
landsting tillstyrka, att avtalsförslaget antages.
Enligt vad som under hand meddelats ha Stockholms stadsfullmäktige
den 21 februari 1949 — med upphävande av sitl beslut den 22 mars 1948
beslutat godkänna det nya avtalsförslaget.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Departementschefen.
Den 1 juli innevarande år beräknas karolinska institutets hittills till allmänna
barnbördshuset förlagda obstetrisk-gynekologiska klinik komma
att överflyttas till en nyuppförd kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus.
Samtidigt utlöper nu gällande avtal angående fördelningen av driftkostnaderna
för barnbördshuset.
Efter förhandlingar med barnbördshusets direktion samt delegerade för
Stockholms stad och län har förhandlingskommissionen framlagt två olika
förslag till avtal mellan de berörda parterna angående den framtida fördelningen
av kostnaderna för barnbördshusets verksamhet.
Det först framlagda avtalsförslaget innebar i huvudsak, att statsverkets
andel i kostnaderna skulle komma att begränsas till att avse dels driftunderskottet
för tio s. k. riksplatser, dels ett anslag motsvarande statsbidrag
till driften av förlossningsanstalter, dels ock halva pensionskostnaden
för sådan personal, som ej vore ansluten till statens pensionsanstalt. Staden
och länet skulle svara för driftunderskottet för av dem kontrakterade
vårdplatser. Läkarlönerna skulle inräknas i driftkostnaderna.
Kommissionens andra förslag till avtal innebär huvudsakligen endast
den förändringen i förhållande till det första förslaget, att staten ej längre
skall svara för de s. k. riksplatserna, vilka i stället övertagits av Stockholms
län. Dessutom har en klausul införts i avtalet, enligt vilken nu gällande
avtal skall fortfara att äga giltighet intill dess undervisningen överflyttas
till Sabbatsbergs sjukhus. Statsverkets andei i kostnaderna skulle alltså
enligt det senaste förslaget komma att stanna vid ett belopp motsvarande
statsbidraget till driften av förlossningsanstalter jämte halva pensionskostnaden
för viss personal.
Barnbördshuset har under en lång följd a.v år som utbildningsanstalt för
barnmorskor och läkare svarat för en betydelsefull del av den medicinska
undervisningen. På grund härav har staten alltsedan år 1846 i ökad omfattning
ekonomiskt understött barnbördshusets verksamhet. Staten har
vidare avgiftsfritt och med nyttjanderätt upplåtit den tomt, varå barnbördshusets
nuvarande byggnader äro uppförda.
Barnbördshusets funktion som undervisningsanstalt, statsverkets understödjande
av verksamheten samt den omständigheten, att Kungl. Maj :t fastställt
reglemente för anstalten och utsett vissa av ledamöterna i dess direktion,
har utan tvivel medfört, att barnbördshusets anknytning till staten
blivit mycket markerad. Å andra sidan torde dessa omständigheter ej ha
medfört eller kunnat medföra någon förändring i anstaltens ställning som
privaträttsligt subjekt. Barnbördshuset äger otvivelaktigt karaktären av en
stiftelse med egen förmögenhet och självständig rättshandlingsförmåga.
Statsverkets förhållande till barnbördshuset har sålunda enligt min mening
helt bestämts av att anstalten upplåtits för undervisningsändamål. Dä
barnbördshuset nu upphör som undervisningssjukhus, anser jag därför, att
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
statsverkets ekonomiska engagemang i anstaltens verksamhet i största möjliga
utsträckning bör avvecklas. Ur denna synpunkt finner jag det av förhandlingskommissionen
den 20 november 1948 framlagda avtalsförslaget
innebära en lämplig avvägning mellan de olika intressen, som äro förknippade
med barnbördshusets verksamhet.
I likhet med statskontoret är jag av den meningen, att staten i framtiden
ej bör påtaga sig ekonomiskt ansvar för s. k. riksplatser, då förekomsten av
sådana tidigare väsentligen synes ha betingats av undervisningens behov.
I fråga om det i avtalsförslaget förutsatta statsanslaget motsvarande
statsbidrag till driften av förlossningsanstalter finner jag av vad förhandlingskommissionen
anfört vara ådagalagt, att ett behov föreligger för staden
och länet av de av dem kontrakterade förlossningsplatserna. Till anstalter
för förlossningsvård utgår statsbidrag enligt generella bestämmelser
i en kungörelse den 21 juli 1937. Det synes mig lämpligast, att barnbördshusets
behov av statsanslag i detta avseende tillgodoses genom anlitande
av de statsbidragsmöjligheter, som föreligga enligt nämnda kungörelse. Bestämmelserna
i kungörelsen synas böra göras tillämpliga på barnbördshuset
fr. o. m. den dag, då det nya avtalet träder i kraft.
Vid de förhandlingar, som föregått det andra avtalsförslaget, har ändring
ej kunnat ernås i fråga om skyldighet för staten att deltaga i vissa pensionskostnader.
Med hänsyn härtill och då avtalet endast är avsett att gälla
under fem år vill jag icke motsätta mig förslaget. Jag förutsätter emellertid,
att denna fråga med beaktande av vad statskontoret yttrat upptages till
förnyad prövning innan avtalet förlänges.
Avtalsförslaget förutsätter, att Kungl. Maj :t även framdeles skall fastställa
reglemente för barnbördshuset samt utse ett visst antal ledamöter i
dess direktion. Vad jag tidigare anfört kunde otvivelaktigt motivera den
ståndpunkten, att Kungl. Maj :t framdeles ej borde utöva något direkt inflytande
över barnbördshusets förvaltning eller övriga verksamhet. Jag vill
likväl icke motsätta mig, att staten fortfarande fastställer reglemente för
anstalten och utser ledamöter i direktionen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att godkänna av mig i det föregående förordade ändrade
grunder för fördelning av driftkostnaderna vid allmänna
barnbördshuset.
Bidrag till allmänna barnbördshuset för budgetåret 1949/50.
Förslag.
I skrivelse den 14 september 1948 hemställde direktionen över allmänna
barnbördshuset om bidrag Ull barnbördshusets drift under budgetåret
1949/50 med 196 823 kronor.
2 — Dihang till riksdagens protokoll 10''it). 1 sand. Nr 130.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Vid beräkningen av bidraget utgick direktionen från bestämmelserna i
det avtal, som — under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande — den
1 december 1947 träffats mellan den av Kungl. Maj :t tillsatta förhandlingskommissionen
samt Stockholms stad, Stockholms läns landsting och allmänna
barnbördshusets direktion. Detta avtal, för vilket redogörelse nyss
lämnats och som skulle träda i kraft den 1 juli 1949, föreskrev, att staten
skulle erlägga driftunderskottet för de s. k. rikspatienterna ävensom statsanslag,
motsvarande statsbidrag till driften av förlossningsanstalter, samt
halva pensionskostnaden för viss personal. För budgetåret 1949/50 beräknade
direktionen dessa tre poster till resp. 115 354, 74 460 och 7 009 kronor
eller inalles 196 823 kronor.
Sedan förhandlingskommissionen — såsom framgår av den i det föregående
lämnade redogörelsen — den 20 november 1948 framlagt ett i vissa
avseenden ändrat avtalsförslag, har direktionen med utgångspunkt från bestämmelserna
i detta avtalsförslag i skrivelse den 9 december 1948 framlagt
förnyade beräkningar av det erforderliga statsanslaget för budgetåret
1949/50.
Direktionen erinrar härvid om att staten enligt det nya förslaget icke
längre avses skola bidraga till de egentliga driftkostnaderna, varför för
statens vidkommande under budgetåret 1949/50 endast skulle återstå statsanslaget,
motsvarande statsbidrag till driften av förlossningsanstalter, 74 460
kronor, samt hälften av pensionskostnaden för viss personal, 7 009 kronor,
eller tillhopa 81 469 kronor.
Direktionen har slutligen i sin skrivelse framlagt vissa beräkningar av
statsbidragets storlek för den händelse den vid barnbördshuset nu bedrivna
undervisningen ej kan taga sin början vid den nya kvinnokliniken vid
Sabbatsbergs sjukhus den 1 juli 1949 och sålunda enligt § 7 i förhandlingskommissionens
senaste avtalsförslag nu gällande avtal skall fortfara att
tillämpas intill dess överflyttningen av undervisningen till den nya kliniken
äger rum. Enligt direktionen skulle statens bidrag för hela budgetåret
1949/50 kunna uppskattas till 468 281 kronor. Med utgångspunkt härifrån
kunde det erforderliga driftbidraget per månad beräknas i genomsnitt utgöra
tolftedelen av nämnda belopp eller i runt tal 39 000 kronor.
Departementschefen.
I det föregående har jag hemställt, att riksdagen må godkänna ändrade
grunder för fördelningen av driftkostnaderna vid barnbördshuset. Jag har
därvid förordat, att bidrag till barnbördshuset skall utgå enligt bestämmelserna
i 1937 års kungörelse angående bidrag till driften av förlossningsanstalter
och väntehem in. in. Härav följer, att särskilda medel ej böra anvisas
för detta ändamål. Frågan om anvisande av medel för täckande av
statens andel i pensionskostnaderna för viss personal vid barnbördshuset
kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
I detta sammanhang behöver sålunda endast upptagas frågan om erforderligt
anslag för den del av nästa budgetår, under vilken nu gällande avtal
skall fortfara att gälla, därest undervisningen ej kommer att överflyttas
till Sabbatsbergs sjukhus den 1 juli i år. Jag föreslår att för detta ändamål
allenast upptages ett formellt belopp av 100 kronor. Anslaget bör uppföras
förslagsvis.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att till Bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm
för budgetåret 1949/50 under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 100 kronor.
Ytterligare bidrag till allmänna barnbördshuset för budgetåret 1948/49.
Förslag.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen gäller fram till den 1
juli 1949 för fördelningen av driftkostnaderna vid allmänna barnbördshuset
mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting ett
sedan den 1 juli 1946 därom träffat avtal. Enligt detta avtal svarar staten
— förutom för ett statsanslag motsvarande statsbidrag till driften av förlossningsanstalter
— helt för lönekostnaderna för läkarpersonalen, för driftunderskottet
på de s. k. riksplatserna samt därutöver för 15 procent av de
driftkostnader i övrigt, som icke täckas av inkomster i form av nyssnämnda
statsbidrag samt legosängsavgifter. Den enskilda vårdavdelningen
finansieras helt genom erlagda vårdavgifter. Med tillämpning av nämnda
avtalsbestämmelser har statens bidrag till barnbördshuset för innevarande
budgetår beräknats till 425 000 kronor, vilket belopp anvisats som obetecknat
anslag, som alltså icke må överskridas.
Lönerna för barnbördshusets befattningshavare — med undantag för läkarlönerna,
för vilka gäller särskild reglering —- utgå enligt de grunder, som
gälla vid Stockholms stads sjukhus. Direktionen över allmänna barnbördshuset
äger enligt det av Kungl. Maj:t fastställda reglementet för sjukhuset
att inom de gränser, som betingas av givna anslag och i övrigt förefintliga
tillgångar, bestämma avlöningsförmånerna för annan personal än läkare.
I skrivelse den 9 december 1948 har direktionen på grund av utgiflsstegringar,
som uppstått efter den 30 augusti 1947, då direktionen avgav sitt
statförslag för budgetåret 1948/49, hemställt om tilläggsanslag för nämnda
budgetår med 26 700 kronor.
Direktionen erinrar om att den i skrivelse den 18 december 1947 hemställt
om anvisande av tilläggsanslag för budgetåret 1947/48 för genomförande
av löne- och pensionsförbättringar för barnbördshusets personal.
Direktionen hade därvid framhållit, att Stockholms stads lönekommitté
framlagt förslag till nytt lönesystem, anknutet till statens löneplaner, samt
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
ett nytt tjänstereglemente, båda avsedda att träda i kraft den 1 januari 1948.
Det nya lönesystemet, som samtidigt skulle börja tillämpas även vid barnbördshuset,
komme att innebära en höjning av begynnelselönerna medan
slutlönerna i regel bleve lägre. Någon allmän lönereglering skulle icke genomföras
i samband med övergången till de nya löneplanerna, men för husmodern
och köksföreståndarinnan komme en provisorisk uppflyttning till
lönegrad 17 i den nya löneplanen att ske fr. o. in. den 1 januari 1948. Direktionen
hade vidare tillstyrkt en framställning från svensk sjuksköterskeförening
om att de nya lönerna skulle utgöra nettolöner, vilket innebure att
den husmodern, sjuksköterskorna och barnmorskorna åvilande skyldigheten
att till statens pensionsanstalt erlägga viss del av den årliga pensionsavgiften
skulle fr. o. m. den 1 januari 1948 överflyttas på barnbördshuset.
I fråga om den kollektivavtalsanställda personalen hade direktionen meddelat,
att det för densamma gällande avtalet uppsagts till den 1 januari
1948 men att förhandlingar ännu icke inletts om nytt avtal.
Direktionen hade framhållit, att dessa omständigheter jämte pågående
lönerörelser för vissa av stadens och statens befattningshavare kunde komma
att inverka på barnbördshusets behov av tilläggsanslag jämväl för budgetåret
1948/49.
Statsmakterna hade lämnat direktionens framställning utan erinran och
beviljat det för budgetåret 1947/48 äskade tilläggsanslaget.
Angående behovet av tilläggsanslag för budgetåret 1948/49 anför direktionen.
Beträffande den icke kollektivanställda personalen kommer övergången
till den nya löneplanen och barnbördshusets övertagande av hela den årliga
pensionsavgiften till statens pensionsanstalt att medföra en merutgift
av 13 500 resp. 3 000 kronor, alltså sammanlagt 16 500 kronor. I fråga om
den kollektivanställda personalen ha förhandlingar förts mellan Stockholms
stad och personalorganisationen, vilka slutförts den 25 september
1948. Avtalet har fått retroaktiv giltighet fr. o. m. den 1 januari 1948 och
skall gälla t. o. m. den 31 mars 1949. Eftersom statsmakterna i samband
med tidigare anslagsäskanden i princip godkänt, att lönerna för barnbördshusets
befattningshavare få utgå efter de grunder, som gälla för stadens
sjukhus, har även direktionen genom beslut denna dag godkänt ifrågavarande
avtal. Den av det nya avtalet föranledda merkostnaden för innevarande
budgetår beräknas, vid jämförelse med i statförslaget upptaget belopp,
uppgå till ca 31 000 kronor. Härtill måste dock läggas dels ca 15 500
kronor avseende merkostnaden för tiden 1 januari—30 juni 1948, dels ca
6 000 kronor för ökade lönekostnader åt semester- och sjukvikarier. Den
sammanlagda merkostnaden för den kollektivanställda personalen blir alltså
(31 000 + 15 500 + 6 000) 52 500 kronor.
Förutom nyssnämnda, av direktionen i skrivelsen den 18 december 1947
antydda kostnadsökningar torde merkostnader komma att uppstå jämväl
för histaminundersökningar, som utföras i diagnostiskt syfte, ävensom genom
den under senare tid ökade användningen av hormonpreparat och
penicillin. Dessa merkostnader beräknas för hela budgetåret 1948/49 komma
att uppgå till minst 30 000 kronor. Det har vidare visat sig oundgängligen
21
Kungl. Maj. ts proposition nr 130.
nödvändigt att för det röntgendiagnostiska arbetet anlita en röntgenolog,
som tre gånger i veckan å barnbördshusets röntgenlaboratorium utför erforderliga
undersökningar av inneliggande patienter mot ett arvode av 30
kronor per gång. Denna anordning medför en kostnad av ca 5 000 kronor
för innevarande budgetår.
Vid uppskattningen av statens andel i de uppkomna merkostnaderna har
direktionen utgått från samma beräkningssätt, som kommit till användning
i direktionens anslagsäskanden för innevarande budgetår. Med utgångspunkt
härifrån skulle staten bidraga till de uppkomna merkostnaderna
(16 500 + 52 500 + 30 000) 99 000 kronor med 15 procent eller 14 850 kronor.
Vidare skulle staten deltaga i återstående del av merkostnaden (99 000
— 14 850) 84 150 kronor med 8,1 procent eller 6 816 kronor, motsvarande på
rikspatienterna fallande del av restkostnaden. Då staten åtagit sig att bestrida
kostnaden för läkarlöner borde dessutom hela kostnaden för arvode åt
en konsulterande röntgenolog, 5 000 kronor, bestridas av statsmedel. Statsverkets
andel i de uppkomna merkostnaderna skulle sålunda uppgå till sammanlagt
(14 850 + 6 816 + 5 000) 26 666 kronor.
Departementschefen.
Vid barnbörd shuset utgår avlöning till andra befattningshavare än läkare
enligt samma grunder, som Stockholms stad tillämpar beträffande motsvarande
personal vid stadens sjukhus. Då barnbördshusets direktion vid fastställande
av lönerna för personalen reglementsenligt har att hålla sig inom
ramen för givna anslag, har direktionen, eftersom de nu aktuella löneförbättringarna
icke rymmas inom anslaget för innevarande budgetår, sett
sig nödsakad att begära ytterligare medel för att bestrida de stegrade löneutgifterna.
Ett tillmötesgående av framställningen i denna del är endast
en konsekvens av statsmakternas tidigare ställningstagande.
Vad direktionen anför om behovet av tilläggsanslag för utförande av
histaminundersökningar och för användande av vissa nyare läkemedel, ger
ej anledning till erinran från min sida. I anledning av vad direktionen anfört
angående nödvändigheten av att anlita en röntgenolog för vissa arbetsuppgifter
vid barnbördshuset finner jag mig böra tillstyrka, att arvodet till
denne, 5 000 kronor, utgår av statsmedel.
Jag förordar alltså, att ett anslag till ytterligare bidrag till allmänna
barnbördshuset anvisas för innevarande budgetår. Anslaget torde böra uppföras
med 26 700 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att till Bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 under
elfte huvudtiteln anvisa clt anslag av 26 700 kronor.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
II. Anslag till Sabbatsbergs sjukhus m. m.
Inledning.
Genom beslut den 28 maj 1948 har Kungl. Maj :t godkänt avtal mellan
staten och Stockholms stad angående samarbete för ny- och ombyggnad
samt drift av det staden tillhöriga Sabbatsbergs sjukhus. Enligt detta avtal,
beträffande vars närmare innehåll torde få hänvisas till propositionen nr
213/1948, skall det nya sjukhuset uppföras och utrustas genom stadens försorg.
Staden skall upplåta sjukhusets samtliga avdelningar, med undantag
av öronavdelningen, till karolinska institutet för undervisningsändamål
att tjäna som institutets kliniker, resp. institutioner. Avtalet avser dels
följande kliniker, nämligen en medicinsk klinik, en kirurgisk klinik, en
kvinnoklinik, en pediatrisk klinik, en psykiatrisk klinik och en radioterapeutisk
klinik, dels ock de för sjukhuset gemensamma inrättningarna,
såsom röntgenanläggningar, laboratorier — inberäknat ett till sjukhuset
anslutet bakteriologiskt centrallaboratorium — polikliniker, en mödravårdscentral,
en fysioterapeutisk avdelning, en mottagande avdelning, en
isoleringsavdelning samt den befintliga patologiska institutionen. Därest
till den fysioterapeutiska avdelningen anslutes en vårdavdelning, skall
denna likaledes stå till undervisningens förfogande.
Enligt avtalet skall staten lämna byggnadsbidrag med 25 procent
av de verkliga totalkostnaderna för anläggningarnas färdigställande och
utrustning. Bidraget avser icke blott de allmänna utan även de enskilda
avdelningarna. Dylikt bidrag skall även utgå för de kostnader för ny- och
ombyggnads- ävensom ändrings- och förbättringsarbeten och i samband
härmed stående utrustning, som sedermera tillkomma och som ej äro att
hänföra till årligt underhåll. Bidraget utgår jämväl för sådana inrättningar,
som äro för hela sjukhuset gemensamma. Av de vid sjukhuset nu befintliga
gemensamma inrättningarna skall bidrag efter vissa regler utgå för
pannanläggningen och den patologiska institutionen. Staten tillhandahåller
staden byggnadsbidraget för pannanläggningen och den patologiska institutionen,
då någondera av de medicinska och kirurgiska avdelningarna tages i
bruk för undervisningsändamål, samt för övriga anläggningar under byggnadstiden
i ungefärlig proportion till stadens egna utlägg för ifrågavarande
byggnadsföretag.
Beträffande tillsättning, avlöning och pensionering av
personalen vid sjukhuset gäller enligt avtalet följande.
Överläkare eller institutionsföreståndare, som tillika är professor, laborator
eller prosektor vid karolinska institutet samt läkarpersonal, som
uteslutande är anställd för forsknings- eller undervisningsändamål, tillsättes,
avlönas och pensioneras av staten, dock att staden bestrider kostnaden
23
Kungl. Maj:ts proposition nr J30.
för särskilda överläkararvoden med samma belopp, som utgå till motsvarande
överläkare vid karolinska sjukhuset, övrig läkarpersonal vid klinik
eller institution, som är upplåten för undervisning, med undantag för det
bakteriologiska centrallaboratoriet, tillsättes, avlönas och pensioneras av
staten, dock att staden bidrager med halva löne- och pensionskostnaden.
Antalet underordnade läkare, till vilkas avlönande och pensionering avtalsparterna
gemensamt bidraga, bestämmes av parterna i samråd. Läkarpersonalen
vid det bakteriologiska centrallaboratoriet tillsättes, avlönas och
pensioneras av staden, dock med undantag av sådana befattningshavare,
som äro uppförda på karolinska institutets stat. Annan personal, som uteslutande
är anställd för forsknings- eller undervisningsändamål vid klinik
eller institution, som är upplåten för undervisning, tillsättes, avlönas och
pensioneras av staten. Övrig för sjukhuset behövlig personal tillsättes, avlönas
och pensioneras av staden. Innan läkarbefattning, som tillsättes av staten
och som ej uteslutande är avsedd för forsknings- eller undervisningsändamål,
förses med innehavare, skall stadens sjukhusdirektion beredas
tillfälle att yttra sig. Avtalet stadgar, att det skall ankomma på Kungl. Maj :t
att härom meddela närmare föreskrifter. Genom förutnämnda beslut den
28 maj 1948 anbefalldes kanslern för rikets universitet att inkomma med
förslag till sådana bestämmelser.
Enligt avtalet intaga sjukhusets läkare såsom sådana, i den mån ej
annorlunda stadgas i gällande, av Kungl. Maj :t fastställda reglementen för
stadens sjukhus, samma ställning till stadens sjukhusdirektion som övriga
läkare vid stadens sjukhus samt äro pliktiga att efterkomma de anordningar
för sjukhusets drift, som sjukhusdirektionen äger vidtaga, ävensom att
ställa sig till efterrättelse de för stadens sjukhus gällande bestämmelser,
som icke strida mot detta avtal.
Avtalet stadgar vidare, att staten skall bidraga till driftkostnaderna
för de anläggningar, som äro upplåtna för undervisningsändamål.
Härvid gäller i huvudsak följande.
Kostnaderna för sådan instrumentutrustning, som ej avser ersättande
av kasserad utrustning och som tillkommit utan samband med byggnadsarbete,
skola till 75 procent bestridas av staden och till 25 procent av staten.
Med undantag för det bakteriologiska centrallaboratoriet skall staten som
bidrag till övriga driftkostnader — häri inbegripna kostnaderna för årligt
underhåll av byggnader men undantagna avlönings- och pensionskostnader
— årligen erlägga ett belopp, motsvarande 10 procent av den del av samma
kostnader, som efter antalet vårddagar belöper på de för undervisningen
upplåtna vårdplatserna. I fråga om det bakteriologiska centrallaboratoriet
skall staten som bidrag till driftkostnaderna — häri inbegripna kostnaderna
för årligt underhåll av byggnaden men undantagna avlönings- och pensionskostnader
samt nyssnämnda kostnader för viss instrumentutrustning —
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
årligen erlägga ett belopp motsvarande 2 procent av samma kostnader. För
bakteriologiska centrallaboratoriet skola särskilda räkenskaper föras.
Genom nämnda avtal har upphävts ett av Kungl. Maj :t den 30 november
1945 godkänt avtal mellan staten och staden angående samarbete för uppförande
och drift av en kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus. Detta avtal,
beträffande vars närmare innebörd torde få hänvisas till propositionen nr
102/1945, innebar bl. a., att vid tiden för den nya klinikens tagande i bruk
karolinska institutets hittills till allmänna barnbördshuset förlagda obstetrisk-gynekologiska
klinik skulle överflyttas till den nya kliniken.
Enligt vad som under hand meddelats beräknas kvinnokliniken kunna
tagas i bruk den 1 juli innevarande år och samtidigt upplåtas för undervisning.
Härav följer, att det nu gällande avtalet av den 28 maj 1948 (det
s. k. sabbatsbergsavtalet) från den 1 juli skall börja tillämpas på kvinnokliniken
såvitt avser bestämmelserna om dels tillsättning, avlöning och
pensionering av klinikens personal samt därmed sammanhängande frågor,
dels ock bidrag till klinikens driftkostnader.
Jag torde slutligen i detta sammanhang få erinra, att den till karolinska
institutet knutna undervisningen i allmän patologi sedan flera år tillbaka
varit förlagd till den patologiska institutionen vid Sabbatsbergs sjukhus och
att professorn i allmän patologi och patologisk anatomi vid karolinska institutet
är chef för nämnda institution. För att biträda professorn vid undervisning
och forskning äro å karolinska institutets stat upptagna anslag
till två biträdande lärare, två förste amanuenser samt ett kanslibiträde. Vidare
har till institutionen för allmän patologi anvisats ett materielanslag
å 15 000 kronor. Undervisning och forskning i ämnet patologisk anatomi
är däremot fortfarande förlagd till serafimerlasarettets patologiska avdelning.
Avlöning av vissa underordnade läkare m. m.
Förslag.
Karolinska institutets lärarkollegium har genom utsedda representanter
upptagit förhandlingar med representanter för Stockholms stad angående
de tjänster vid kvinnokliniken, för vilka staten enligt avtalet helt eller
delvis skall bestrida lönekostnaderna. Sedan enighet vunnits mellan parterna
om i vilken utsträckning den vid kliniken erforderliga personalen
vore avsedd för forsknings- och undervisningsändamål, har lärarkollegiet
framlagt beräkningar av anslagsbehovet för avlöningar vid nämnda klinik
för budgetåret 1949/50. Därvid ha medtagits jämväl lönekostnaderna
fr. o. m. den 1 juni resp. den 1 september 1948 för viss personal vid patologiska
institutionen. De sålunda gjorda beräkningarna framgå av följande
sammanställning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
25
Statens
Stadens
Summa
I. Patologiska institutionen.
andel
andel
kronor
A. Läkarpersonal.
1 l:e underläkare, 1/6—30/e 48..........................
474
474
948
1 /, 48—=»/, 49 ......................
5 688
5 688
11 376
Semester- och vikariatskostnader ................
567
567
1 134
Rörligt tillägg ..................................
1 346
1 346
2 692
i/ 49—so/ 50 ..................................
7 200
7 200
14 400
Semester- och vikariatskostnader ................
1 613
1 613
3 226
Rörligt tillägg ..................................
864
864
1 728
Summa kronor
17 752
17 752
35 504
B. Annan personal för forsknings- eller undervisningsändamål.
1 laboratoriebiträde 1/7 49—30/6 50 ....................
6 228
—
6 228
1 städerska 1/9 48—30/0 49 ............................
1 116
—
4 116
V, 49—3% 50 ............................
4 260
—
4 260
Semester- och vikariatskostnader ................
2 920
—
2 920
Summa kronor
17 52 4
—
17 524
II. Kvinnokliniken.
A. Läkarpersonal.
1 professor, tillika överläkare..........................
12 000
1 500
13 500
1 biträdande överläkare ..............................
5 880
5 880
11 760
7 l:e underläkare ....................................
56 448
56 448
112 896
1 biträdande läkare (narkos) ..........................
5 880
5 880
11 760
1 » » (å polikliniken)....................
5 880
5 880
11 760
1 l:e underläkare » » ....................
8 064
8 064
16 128
2 biträdande läkare vid laboratorierna ................
11 760
11 760
23 520
1 konsulterande läkare å spädbarnsavdelningen..........
3 750
3 750
7 500
Semester- och vikariatskostnader ......................
21 932
19 832
41 764
Summa kronor
131 594
118 994
250 583
B. Annan personal för forsknings- eller undervisningsändamål.
1 djursköterska ......................................
4 728
—
4 728
2 laboratoriebiträden (å hormon- och spermalaboratorierna)
11 520
—
11 520
1 städerska ........................................
4 260
—
4 260
Semester- och vikariatskostnader ......................
4 101
—
4 101
Summa kronor
24 609
—
24 609
På grundval av de gjorda beräkningarna har lärarkollegiet hos kanslern
för rikets universitet hemställt, att kanslern hos 1949 års riksdag måtte
utverka följande anslag, nämligen
dels (24 G09 + 17 524) 42 133 kronor å karolinska institutets stat till lönekostnader
för annan personal än läkarpersonal för forsknings- eller undervisningsändamål
vid kvinnokliniken och patologiska institutionen,
dels (131 594— 12 000 [den å institutets stat uppförda professuren])
119 594 kronor såsom bidrag till kvinnokliniken vid Sabbatsbergs sjukhus,
avseende statens andel av lönekostnader för läkarpersonal,
dels ock 17 752 kronor såsom bidrag till patologiska institutionen vid
Sabbatsbergs sjukhus, avseende statens andel av lönekostnader för läkarpersonal.
26
Kurigl. Maj:ts proposition nr 130.
Dessutom har lärarkollegiet hemställt, att vissa å institutets stat upptagna
tjänster, vilka under nu löpande budgetår äro knutna till de obstetriska
och gynekologiska klinikerna vid allmänna barnbördshuset, samt det
materielanslag, som nu utgår till obstetrisk-gynekologiska kliniken vid
barnbördshuset, måtte fr. o. in. den 1 juli 1949 överflyttas till den nya
kvinnokliniken vid Sabbatsbergs sjukhus. Ifrågavarande tjänster äro följande:
1 laboiatoriebiträde i Ca 11 vid obstetriska kliniken, 1 kanslibiträde
i Ce 11 vid obstetrisk-gynekologiska kliniken, 1 underläkare (arvode 3 600
kronor) och 1 amanuens (arvode 3 000 kronor) vid obstetriska kliniken samt
1 amanuens (arvode 3 000 kronor) vid gynekologiska kliniken. Materielanslaget,
som avser klinikens båda avdelningar, utgår med ett belopp av 11 500
kronor.
I skrivelse den 14 januari 1949 har kanslern för rikets universitet på
grundval av lärarkollegiets kostnadsberäkningar hemställt om anslag till
ifrågavarande ändamål.
I sin skrivelse har kanslern till en början upptagit vissa principfrågor.
Beträffande tidpunkten, då avtalets bestämmelser
skola börja tillämpas, uttalar kanslern, att olika meningar kunde
råda ifråga om den patologiska institutionen. Avtalets föreskrift, att byggnadsbidraget
till denna institution skall utgå först då någondera av de
medicinska och kirurgiska avdelningarna tages i bruk för undervisningsändamål,
syntes sammanhänga med att undervisningen i patologisk anatomi
först vid denna senare tidpunkt skulle överflyttas till Sabbatsberg.
övervägande skäl syntes därför tala för att avtalet i fråga om den patologiska
institutionen skulle börja tillämpas först då denna i sin helhet toges
i bruk för karolinska institutets räkning. Då institutet emellertid under
flera år under mycket förmånliga villkor använt institutionen för undervisning
i allmän patologi, vore det enligt kanslern skäligt, att staten jämlikt
grunderna för avtalet i ökad utsträckning påtoge sig kostnader för
den patologiska institutionen. Statens åtagande borde dock icke gälla retroaktivt
utan först fr. o. in. nästa budgetår.
I fråga om tillsättning, avlöning och pensionering av
befattningshavarna framhåller kanslern, att avtalets bestämmelser om överläkare
eller institutionsföreståndare, som tillika är professor, laborator eller
prosektor vid karolinska institutet, samt läkarpersonal, som är anställd
uteslutande för forsknings- eller undervisningsändamål, innebure, att dessa
befattningshavare skulle tillsättas och avlönas på samma sätt som institutets
övriga befattningshavare av motsvarande slag.
Övriga läkare vid klinik eller institution, upplåten för undervisning, vore
enligt kanslern att betrakta som statliga befattningshavare, till vilkas avlöning
staden lämnade ett visst bidrag. Av förarbetena till avtalet framginge,
att de skulle avlönas direkt av staten samt vara underkastade statliga
föreskrifter i fråga om tillsättningsprocedur och avlöningsförhållanden.
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
Liksom motsvarande befattningshavare vid karolinska sjukhuset horde således
biträdande överläkare och sådana biträdande läkare, vilka icke vore
heltidsanställda, erhålla ett arvode av It 760 kronor samt heltidsanställda
förste underläkare ett grundarvode av 14 440 kronor jämte 3 ålderstillägg,
vart och ett å 600 kronor, efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring ävensom
rörligt tillägg. Av förarbetena syntes vidare framgå, att även beträffande
nämnda befattningshavares avlöningsförhållanden i övrigt liksom i fråga
om deras tjänstgöring de för läkarna vid karolinska sjukhuset meddelade
bestämmelserna skulle äga motsvarande tillämpning.
I fråga om vilken statlig myndighet, som skall tillsätta den underordnade
läkarpersonalen, anför kanslern.
Närmast till hands ligger att anförtro denna uppgift åt kanslern, som
nu förordnar de underordnade läkarna vid akademiska sjukhuset i Uppsala,
amanuenserna vid Lunds lasarett samt de å karolinska institutets stat
upptagna underordnade läkarna vid allmänna barnbördshuset, Norrtulls
sjukhus och S:t Eriks sjukhus. Emellertid är att märka, att kanslern icke
förordnar de underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Dessa befattningshavare förordnas nämligen av direktionen
för karolinska sjukhuset. Då de statsanställda underordnade läkarna å Sabbatsberg
ansetts böra i fråga om avlöningsförmåner och tjänstgöring vara
likställda med läkarna å karolinska sjukhuset och det förefaller troligt, att
dessa läkare komma att i viss utsträckning cirkulera mellan de båda sjukhusen,
synes det kunna ifrågasättas att anförtro åt karolinska sjukhusets
direktion, som jämväl fungerar som direktion för serafimerlasarettet, att
tillsätta även den statsanställda underordnade läkarpersonalen vid Sabbatsbergs
sjukhus. Eftersom direktionen bland sina medlemmar räknar
dels två av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter, dels ock representanter såväl
för karolinska institutet som för Stockholms stad, bör direktionen ha förutsättning
att fullgöra vissa uppgifter även vid det sjukhus, som kommer att
överta serafimerlasarettets roll som undervisningssjukhus. Stora praktiska
fördelar synas vara att vinna genom att ansluta till detta alternativ.
Beträffande spörsmålet om vilken statlig myndighet, som skall representera
staten vid det samråd, som enligt avtalet skall äga rum med Stockholms
stad vid bestämmandet av antalet underordnade
läkare, uttalar kanslern, att det ej kunde ifrågasättas, att karolinska
institutets lärarkollegium utan särskilt bemyndigande av Kungl. Maj :t
skulle kunna för statens räkning definitivt bestämma antalet ifrågavarande
läkare. Lärarkollegiets nu framlagda förhandlingsresultat finge därför betraktas
som ett förslag, som krävde statsmakternas godkännande.
I fråga om sättet för utbetalningen av de u n d e r o r dnade
läkarnas löner anför kanslern.
Om medel till befattningshavarnas avlöning utgå från till karolinska institutet
anvisade anslag, ligger givetvis närmast till hands att utbetalningen
till läkarna äger rum genom institutets kamrerarexpedition, som får från
staden rekvirera den på staden belöpande andelen av avlöningsbeloppen.
Man kan emellertid även tänka sig, att utbetalningen äger rum genom
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
sabbatsbergssjlikhusets sysslomanskontor, som får från institutet rekvirera
statens andel i avlöningskostnaden. En dylik anordning, som förutsätter,
att en icke-statlig myndighet har ansvaret för uträknande av den statliga
befattningshavare tillkommande avlöningen, är dock föga tillfredsställande.
Bli ifrågavarande läkare icke uppförda på karolinska institutets stat utan
avlönas från anslag under elfte huvudtiteln och blir karolinska sjukhusets
direktion den statliga myndighet, som skall tillsätta befattningshavarna
ifråga, synes intendentsexpeditionen vid nämnda sjukhus böra ombesörja
utbetalningen av lönerna. Härigenom skulle ansvaret för utbetalningarna
komma att åvila en myndighet, som genom sin ordinarie verksamhet är
väl förtrogen med de regler, vilka skola tillämpas i fråga om befattningshavarnas
avlönande. Ett accepterande av nämnda alternativ torde förutsätta
beviljande av ett särskilt anslag för avlönande av dessa underordnade
läkare, vilket anslag ställes till direktionens förfogande.
Sammanfattningsvis föreslår kanslern i frågorna om tillsättning av de
underordnade läkarna och utbetalning av deras avlöning, att de underordnade
läkare, till vilkas avlönande staten och staden gemensamt bidraga,
förordnas av direktionen för karolinska sjukhuset efter förslag av vederbörande
överläkare och sedan stadens sjukhusdirektion beretts tillfälle att
yttra sig. Medel för avlönande av ifrågavarande befattningshavare och vikarier
för dem anvisas under ett särskilt anslag under elfte huvudtiteln
och ställas till förfogande för direktionen för karolinska sjukhuset, och avlöningen
utbetalas genom karolinska sjukhusets intendentsexpedition. De
för motsvarande befattningshavare vid karolinska sjukhuset meddelade
bestämmelserna skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande
ifrågavarande befattningshavare vid Sabbatsbergs sjukhus.
I sin skrivelse upptar kanslern härefter lärarkollegiets a nslagsäskanden
till granskning. I fråga om den patologiska institutionen
anför kanslern beträffande den föreslagna befattningen som förste underläkare.
Å institutionerna för allmän patologi och för patologisk anatomi vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska institutets till karolinska
sjukhuset förlagda institution för patologisk anatomi äro — liksom vid
övriga teoretiska medicinska institutioner — anställda assistenter och amanuenser
men däremot inga underläkare. Fastän sålunda hänsynen till personalorganisationen
vid övriga patologiska institutioner närmast synes
fordra, att den ytterligare befattningshavare (utom de båda biträdande lärarna
och de båda amanuenserna), till vars avlönande staten ansetts böra
lämna medel, borde utgöras av en assistent, vill jag, med hänsyn till de
särskilda omständigheterna i detta fall, ej motsätta mig, att staten undantagsvis
tills vidare svarar för halva kostnaden för den befintliga förste
underläkarbefattningen vid institutionen, dock ej för tid före den 1 juli
1949. Statens andel i denna kostnad skulle enligt de av lärarkollegiet framlagda
beräkningarna utgöra 9 677 kronor.
Vidare anser kanslern i likhet med lärarkollegiet, att, förutom de anslag,
som redan funnes uppförda på karolinska institutets stat, å institutets stat
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
borde upptagas anslag till ett laboratoriebiträde i Ce 11. Kanslern anser det
däremot ej lämpligt, att för städerskegöromålen inrättas en lönegradsplacerad
tjänst. Ej heller vore det rationellt att uppdela städningspersonalen
vid institutionen i två kategorier, den ena upptagen å institutets stat och
den andra avlönad av staden. Kanslern föreslår i stället, att staten för städningsarbetet
under budgetåret 1949/50 lämnar ett bidrag till staden på
5 100 kronor.
I fråga om biträdespersonalen vid kvinnokliniken framhåller kanslern,
att de båda å karolinska institutets stat uppförda och vid kliniken å allmänna
barnbördshuset placerade biträdena — 1 laboratoriebiträde i Ca 11
och 1 kanslibiträde i Ce 11 — givetvis borde medfölja kliniken vid dess
överflyttning till Sabbatsberg. Det syntes därför icke vara erforderligt att
med anledning av den nya kvinnoklinikens tillkomst å karolinska institutets
stat uppföra mer än ytterligare 1 laboratoriebiträde i Ce 11. Föreskrift
om de två biträdenas överflyttning från allmänna barnbördshuset till kvinnokliniken
på Sabbatsberg borde meddelas av Kungl. Maj :t. Beträffande
djursköterskan och städerskan föreslår kanslern under hänvisning till sitt
yttrande över anslagsäskandena till patologiska institutionen, att staten till
sjukhuset lämnar ett bidrag till avlöning av den personal vid kliniken, som
sköter försöksdjuren och utför städningsarbetet. Detta bidrag borde utmätas
så, att det kunde anses svara mot den del av arbetet, som hänförde
sig till den vid kliniken bedrivna undervisningen och forskningen. I anslutning
till lärarkollegiets beräkningar uppskattar kanslern detta bidrag till
ca 5 600 kronor för skötseln av försöksdjuren och ca 5 100 kronor för städningen.
Angående den underordnade läkarpersonalen, vars antal vid lärarkollegiets
och stadens förhandlingar fastställts till fjorton, framhåller kanslern,
att därutöver inga ytterligare dylika befattningar erfordrades vid kvinnokliniken,
varför de å karolinska institutets stat upptagna underläkar- och
amanuensbefattningarna vid kliniken å allmänna barnbördshuset skulle
försvinna, då den nya kvinnokliniken å Sabbatsberg toges i bruk.
Sammanfattningsvis uttalar kanslern, att från karolinska institutets avlöningsanslag
borde bestridas kostnaden för två nya laboratoriebiträden,
placerade i lönegrad Ce It och med en lön av 5 556 kronor vardera, det ena
vid den patologiska institutionen och det andra vid kvinnokliniken. Med
anledning härav borde anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal höjas med 11 112 kronor.
För bestridande av statens andel i kostnaden för avlöningar till de underordnade
läkarna vid kvinnokliniken å Sabbatsbergs sjukhus ävensom
vissa andra utgifter syntes under rubriken Universitetssjukhus böra uppföras
ett förslagsanslag till Avlöning av vissa underordnade läkare vid Sabbatsbergs
sjukhus in. in. å 145 000 kronor. Från detta anslag borde anvisas
medel till följande ändamål, nämligen dels statens andel (hälften) i kost
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
naden för läkarpersonal, vid patologiska institutionen 9 677 kronor och vid
kvinnokliniken 119 594 kronor, dels statens ersättning till sjukhuset för
städning av de lokaler i patologiska institutionen och kvinnokliniken, som
vore avsedda för undervisning och forskning, i avrundat tal 10 200 kronor,
dels ock statens ersättning till sjukhuset för skötseln av försöksdjur vid
kvinnoklinikens djuravdelning, i avrundat tal 5 600 kronor. Sammanlagt
skulle alltså från detta anslag utgå 145 071 kronor.
I särskild skrivelse den 14 januari 1949 har kanslern vidare efter
hörande av karolinska institutets lärarkollegium i enlighet med sitt förutnämnda
uppdrag den 28 maj 1948 framlagt förslag till särskilda bestämmelser
rörande tillsättning av sådana läkarbefattningar vid Sabbatsbergs
sjukhus, som tillsättas av staten och vilka ej uteslutande äro avsedda för
forsknings- eller undervisningsändamål. Enligt förslaget skulle kanslern
beträffande befattning, som tillsattes av Kungl. Maj :t, innan ärendet överlämnades
till Kungl. Maj :t, inhämta yttrande från Stockholms stads sjukhusdirektion
rörande de sökandes kompetens till läkarbefattningen i fråga.
Före tillsättningen av annan befattning skulle den myndighet, som ägde
tillsätta befattningen, inhämta enahanda yttrande från sjukhusdirektionen.
Yttranden.
Yttranden över förslagen ha avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret,
direktionen för karolinska sjukhuset och Stockholms stads sjukhusdirektion.
Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot kanslerns
förslag.
Statskontoret anser i likhet med kanslern, att det icke med stöd av avtalet
i nuvarande läge kan göras gällande någon rätt till bidrag till driftkostnaderna
vid den patologiska avdelningen. Även om den hittillsvarande ordningen
skulle medföra vissa fördelar för statsverket, ansåge statskontoret
likväl ett dylikt förhållande icke påkalla ett utvidgande av de avtalsenliga
förpliktelserna. Om de frågor, som uppkomma vid avtalets tillämpande på
kvinnokliniken, anför statskontoret.
Då klinikerna vid Sabbatsberg skola fungera som ett komplement till
klinikerna vid karolinska sjukhuset och vara helt utrustade med statsanställd
läkarpersonal, ligger det närmast till hands, att direktionen för karolinska
sjukhuset får fullgöra vissa uppgifter beträffande de statsanställda
läkarna vid Sabbatsberg. Härvid bör emellertid beaktas, att sedan gammalt
åtskillnad i budgethänseende gjorts mellan kostnader, som hänföra sig till
å ena sidan forskningen och undervisningen, samt å andra sidan sjukvården.
Någon väsentlig ändring i denna princip synes icke påkallad. Beträffande
den statsanställda personalen å Sabbatsberg torde i detta avseende
böra så förfaras, att såväl läkare som andra befattningshavare, vilka uteslutande
anställts för forsknings- eller undervisningsändamål, upptagas å
karolinska institutets stat och i alla avseenden jämställas med institutets
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
befattningshavare, medan läkarna i övrigt redovisas under en särskild
rubrik å staten för karolinska sjukhuset. Härav följer, att dessa läkare
böra tillsättas och avlönas av direktionen för karolinska sjukhuset, å vilken
det även bör ankomma att i samråd med stadens sjukhusdirektion framlägga
förslag rörande antalet underordnade läkare vid ifrågavarande kliniker
å Sabbatsberg.
Av de läkare, som beräknats för kvinnokliniken, har icke någon upptagits
bland personal anställd uteslutande för forskning eller undervisning.
1 konsekvens härmed böra de å institutets stat nu redovisade underläkaroch
amanuensbefattningarna vid kliniken å allmänna barnbördshuset försvinna.
Vad angår andra befattningshavare än läkare har till personal anställd
uteslutande för forsknings- eller undervisningsändamål hänförts en
djursköterska och en städerska. Beträffande sistnämnda befattningshavare
kan det efter ordalagen i avtalet näppeligen göras gällande, att vederbörande
skall tillsättas, avlönas och pensioneras av staten. Därför borde städerskan
egentligen hänföras till den av staden anställda personalen, och
staten bidraga till hennes avlönande allenast på sätt som föreskrivits beträffande
driftkostnaderna. Då emellertid viss tvekan kan råda om vad
som verkligen avsetts med formuleringen i avtalet, vill statskontoret icke
motsätta sig ett tillmötesgående av framställningen i enlighet med kanslerns
förslag. Medel till avlönande av denna befattningshavare ävensom till djursköterskan
torde böra beräknas under anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal vid karolinska institutet.
Med utgångspunkt från vad som sålunda föreslagits erfordras allenast
ett nytt förslagsanslag under elfte huvudtiteln, nämligen för bestridande av
statens andel i driftkostnaderna vid Sabbatsbergs sjukhus. Stadens bidrag
till kostnaderna för läkarpersonalen bör tagas till uppbörd å karolinska
sjukhusets avlöningsstat.
Direktionen för karolinska sjukhuset anser det ur olika synpunkter vara
lämpligast, att förordnanden för både den personal, som anställdes uteslutande
för undervisnings- och forskningsuppgifter, och de läkare i övrigt,
som anställdes vid klinikerna, meddelades på samma sätt, som gällde för
karolinska institutets befattningshavare, och att avlöningarna för dessa
personalkategorier utbetalades från institutet.
Stockholms stads sjukhusdirektion har förklarat sig icke kunna biträda
kanslerns uppfattning om avtalets innebörd i fråga om den patologiska
institutionen. Staden hade enligt avtalet förbundit sig att upplåta sjukhusets
samtliga avdelningar, med undantag av öronavdelningen, för medicinsk
undervisning, och avtalet vore, i den mån icke annat utsagts i detsamma,
efter dess ikraftträdande den 28 maj 1948 med nyss angivet undantag tilllämpligt
på varje avdelning inom sjukhuset, å vilken undervisning bedreves.
Direktionen påyrkade därför, att i enlighet med lärarkollegiets förslag
bidrag av statsmedel skulle utgå till lönekostnaderna för en förste underläkare
och en städerska vid patologiska institutionen jämväl för tiden 1
juni 1948—30 juni 1949.
Kanslerns förslag om bidrag för budgetåret 15)49/50 till lönekostnaderna
för en djursköterska och en städerska vid kvinnokliniken samt cn städerska
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
vid patologiska institutionen anser sig sjukhusdirektionen kunna biträda
men förutsätter, att bidragsbeloppen framdeles komme att justeras i den
mån löneförmånerna för dessa personalgrupper förändrades. Beträffande
de av lärarkollegiet föreslagna två befattningarna som laboratoriebiträden
vid kvinnokliniken framhåller direktionen, att vid uppgörandet av lärarkollegiets
förslag i denna del hänsyn tagits till den av kanslern berörda
överflyttningen av ett laboratoriebiträde från allmänna barnbördshuset.
Med kollegiets förslag avsåges nämligen, att antalet av staten avlönade
laboratoriebiträden vid kvinnokliniken skulle utgöra sammanlagt tre.
Departementschefen.
Den 1 juli i år beräknas karolinska institutets hittills till allmänna barnbördshuset
i Stockholm förlagda obstetrisk-gynekologiska klinik komma
att överflyttas till en nyuppförd kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus.
Vid detta sjukhus har redan under flera år den patologiska institutionen
varit upplåten för undervisning.
Enligt det s. k. sabbatsbergsavtalet skall staten lämna visst byggnadsbidrag
till staden för de genom avtalet för undervisningsändamål upplåtna
anläggningarna. Under byggnadstiden skall bidraget utgå i ungefärlig proportion
till stadens egna utlägg för byggnadsföretagen. I fråga om den
patologiska institutionen gäller, att byggnadsbidraget skall utgå först då
någondera av de medicinska och kirurgiska avdelningarna tages i bruk för
undervisningsändamål. Beträffande personalen vid de sjukhusavdelningar,
som upplåtas för undervisningsändamål, stadgar avtalet, att sådan personal,
som uteslutande anställes för forsknings- och undervisningsändamål, skall
tillsättas, avlönas och pensioneras av staten. Läkare, som icke uteslutande
anställas för undervisningens och forskningens behov, tillsättas, avlönas
och pensioneras av staten men staden skall tillskjuta halva löne- och pensionskostnaden.
Antalet underordnade läkare, till vilkas avlönande och pensionering parterna
gemensamt skola bidraga, skall enligt avtalet bestämmas av parterna
i samråd. Sådant samråd har nu — såsom framgår av det anförda — ägt
rum mellan representanter för staden och karolinska institutets lärarkollegium,
och som resultat av förhandlingarna ha framlagts vissa beräkningar
av statens andel i avlöningskostnaderna. Härvid har avsetts, att statsverket
helt skulle svara för kostnaden för ett laboratoriebiträde och en städerska
vid patologiska institutionen samt för en djur sköter ska, två laboratoriebiträden
och en städerska vid kvinnokliniken. Därjämte skulle staten svara
för professorslönen, medan staden skulle bestrida det med professuren förenade
överläkararvodet. Vidare skulle staten betala halva avlöningskostnaden
för en förste underläkare vid patologiska institutionen och fjorton
underordnade läkare vid kvinnokliniken.
Sabbatsbergsavtalet trädde i kraft den 28 maj 1948 och bör sålunda till
-
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
lampas i fråga om kvinnokliniken fr. o. in. den dag, kliniken kan tagas i
bruk för undervisningsändamål. I fråga om den patologiska institutionen
ha olika meningar uttalats. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet
anser jag mig böra biträda den av universitetskanslern uttalade
meningen, att det vore skäligt, att staten fr. o. in. nästa budgetår i
ökad utsträckning bidroge till kostnaderna för nämnda institution.
I fråga om sättet för bestridande av kostnaderna för personalen vid
kvinnokliniken och patologiska institutionen får jag erinra om att man
sedan gammalt i budgethänseende gjort åtskillnad mellan de kostnader,
som hänföra sig till undervisning och forskning och sådana, som hänföra
sig till sjukvården. De förra böra bestridas av karolinska institutets anslag,
de senare däremot med de särskilda anslagsmedel, som anvisas för
ändamålet. Sedan den centrala handläggningen av ärendena angående
undervisningssjukhusen överflyttats från ecklesiastikdepartementet till inrikesdepartementet,
böra de särskilda anslagsmedlen utgå ur anslag under
elfte huvudtiteln. I konsekvens härmed och med utgångspunkt från det nu
framlagda förhandlingsresultatet angående personalbehovet för nästa budgetår
har jag efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet funnit
mig böra förorda, att de underordnade läkarbefattningar, varom nu är
fråga, avlönas med medel från elfte huvudtiteln. Under elfte huvudtiteln
bör uppföras ett särskilt anslag för avlönande av ifrågavarande läkarpersonal.
De från nämnda anslag avlönade läkarna synes böra givas samma ställning
i avlöningsavseende som motsvarande befattningshavare vid karolinska
sjukhuset. Likaså synas de för karolinska sjukhuset meddelade bestämmelserna
om övriga anställningsvillkor böra göras tillämpliga även
på läkarna vid Sabbatsbergs sjukhus. I konsekvens härmed torde det också
vara lämpligt, att direktionen för karolinska sjukhuset tilldelas befogenheten
att förordna dessa läkare och genom karolinska sjukhusets intendentsexpedition
ombesörja utbetalning av lönerna på motsvarande sätt som
nu gäller i fråga om läkarna vid karolinska sjukhuset. Direktionen bör enligt
min mening även kunna anförtros uppgiften att företräda staten vid
det samråd, som enligt avtalet förutsättes äga rum med Stockholms stad
rörande antalet underordnade läkare, till vilkas avlönande staden och stalen
skola bidraga. Sådan överenskommelse bör underställas Kungl. Maj:t.
Det av lärarkollegiet framlagda förslaget om antalet underordnade läkare,
till vilkas avlönande parterna gemensamt skola bidraga, har ej givit mig
anledning till erinran. De gjorda kostnadsberäkningarna anser jag mig
aven kunna tillstyrka. Vid bifall härtill skulle statens andel i avlöningskostnaderna
utgöra D (»77 kronor vid patologiska institutionen och 119 51)1
kronor vid kvinnokliniken eller sammanlagt 129 271 kronor, vilken summa
torde böra avrundas till 129 300 kronor.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. Nr 130.
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att till Avlöning av vissa underordnade läkare vid Sabbatsbergs
sjukhus för budgetåret 1949/50 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag å 129 300 kronor.
Bidrag till vissa driftkostnader.
Vid de förut berörda förhandlingarna mellan representanter för karolinska
institutets lärarkollegium och representanter för Stockholms stad
upptogs jämväl till behandling frågan om statens andel i driftkostnaderna
för kvinnokliniken under budgetåret 1949/50. På grundval av de i samband
därmed upprättade kostnadsberäkningarna har lärarkollegiet hos kanslern
för rikets universitet hemställt, att kanslern hos 1949 års riksdag måtte
utverka ett anslag å 199 938 kronor såsom bidrag till driftkostnaderna för
kvinnokliniken.
Enligt de gjorda beräkningarna skulle driftkostnaderna för kvinnokliniken
uppgå till 2 024 737 kronor. För sjukhuset i övrigt uppskattades motsvarande
kostnader till 6 505 910 kronor. Driftkostnaderna för sjukhuset
i dess helhet skulle sålunda uppgå till sammanlagt (2 204 737 + 6 505 910)
8 530 647 kronor. Antalet vårddagar vid hela sjukhuset beräknades till
256 000, varför kostnaden per vårddag skulle komma att utgöra 33 kronor
32,3 öre. Då vidare antalet vårddagar vid kvinnokliniken uppskattades till
60 000, skulle den på kvinnokliniken belöpande delen av sjukhusets driftkostnader
utgöra 60 000 X 33 kronor 32,3 öre eller 1 999 380 kronor. Eftersom
staten enligt avtalet hade att bidraga till de å kvinnokliniken belöpande
driftkostnaderna med 10 procent, komme det för nästa budgetår erforderliga
statsbidraget att utgöra 199 938 kronor.
Kanslern har ej ansett det vara möjligt att bedöma tillförlitligheten av
de gjorda beräkningarna, vilka av naturliga skäl vore att betrakta som mycket
approximativa. Kanslern föreslår, att under rubriken Universitetssjukhus
uppföres ett förslagsanslag till Bidrag till vissa driftkostnader vid Sabbatsbergs
sjukhus samt att anslaget upptages med ett till 200 000 kronor
avrundat belopp. Anslaget syntes enligt kanslern böra ställas till förfogande
för direktionen för karolinska sjukhuset för att efter framställning av staden
tillhandahållas Sabbatsbergs sjukhus.
Medicinalstyrelsen har ej haft något att erinra mot kanslerns förslag.
Direktionen för karolinska sjukhuset framhåller, att befogenheten att
handhava anslaget lämpligast kunde anförtros åt statskontoret.
Departementschefen.
Enligt Sabbatsbergsavtalet skall staten årligen bidraga till driftkostnaderna
för de anläggningar, som upplåtas för undervisningsändamål. Här
-
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
vid gäller som huvudregel, att statsbidraget skall utgöra 10 procent av de
driftkostnader, som efter antalet vårddagar belöpa på de för undervisningen
upplåtna vårdplatserna.
Karolinska institutets lärarkollegium har beräknat statens andel i driftkostnaderna
för kvinnokliniken under budgetåret 1949/50 till 199 938
kronor.
Avtalet innehåller ingen bestämmelse om vid vilken tidpunkt staten skall
inbetala driftbidraget. En lämplig ordning synes dock vara, att detta sker,
då de verkliga årliga driftkostnaderna kunna fastställas, alltså efter ett
räkenskapsårs utgång. I Stockholms stads förvaltning tillämpas ett med
kalenderåret sammanfallande räkenskapsår. Jag förordar därför, att nu
endast upptages ett anslag motsvarande statens andel i den beräknade
driftkostnaden under senare halvåret 1949. Stadens sjukhusdirektion synes
efter nu löpande kalenderårs utgång böra inkomma med uppgift om storleken
av det erforderliga driftbidraget.
Med utgångspunkt från de av lärarkollegiet framlagda beräkningarna av
anslagsbehovet, vilka avse hela nästa budgetår, torde för den nu avsedda
tiden böra upptagas ett anslag å 100 000 kronor. Anslaget bör uppföras
förslagsvis.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Bidrag till vissa driftkostnader vid Sabbatsbergs
sjukhus för budgetåret 1949/50 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 100 000 kronor.
Hl. Bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik i Stockholm.
Inledning.
Till Bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik i Stockholm har för innevarande
budgetår anvisats ett förslagsanslag av 132 000 kronor. Anslaget,
som avser det s. k. Norrtulls barnsjukhus i Stockholm, disponeras på följande
sätt (statsliggaren s. 933—934):
1. Bidrag till en pediatrisk klinik i Stockholm.......... kronor 100 000
2. Till nedsättande av vårdavgifterna för barn, som ej äga
hemortsrätt i Stockholm .......................... > 2 500
3. Bidrag till en pediatrisk poliklinik i Stockholm, förslagsvis
.......................................... » 11500
4. Bestridande av halva kostnaden dels för ersättning åt
vikarie för amanuensen vid pediatriska polikliniken, dels
ock för beredande jämlikt föreskrifterna i semesterlagen
av semester eller semesterersättning åt assistenten, sköterskan
och journalförerskan vid nämnda poliklinik,
förlagsvis ........................................ » 1000
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
5. Arvode till en andre underläkare vid pediatriska kliniken,
motsvarande de löneförmåner, som tillkomma
andre underläkare vid karolinska sjukhuset, ävensom
ersättning åt vikarie för nämnde underläkare, förslagsvis kronor 14 000
6. Arvode till en konsulterande läkare vid pediatriska kliniken
för utredning om och vård av barn med psykiska
sjukdomar '' 3 000
Summa kronor 132 000
Statens bidrag regleras av ett av Kungl. Maj:t den 29 april 1932 godkänt
avtal med Stockholms stad. Avtalet skulle egentligen ha upphört att gälla
med utgången av juni månad 1941 men har genom särskilda överenskommelser
förlängts till den 1 juli 1950 (se prop. nr 213/1948 s. 60 ff.).
Enligt avtalet har staden förbundit sig att upplåta barnsjukhuset till karolinska
institutet för undervisningsändamål såsom en institutets pediatriska
klinik mot att institutet på egen bekostnad bestrider läkarvården. Staden
skall emellertid utbetala arvoden till läkarna vid barnsjukhuset i samma
utsträckning och enligt samma grunder, som vid avtalets ingående tillämpades
av allmänna barnhuset i fråga om läkarna vid barnhusets sjukvårdsanstalt.
År 1932, då Norrtulls sjukhus började drivas i stadens regi, utgjordes
läkarpersonalen vid barnavdelningen av en överläkare, en amanuens och en
konsulterande läkare i röntgendiagnostik.
Sedermera har läkarpersonalen utökats. På karolinska institutets stat
äro nu upptagna en professor, en underläkare och en amanuens, till vilkas
avlöning staden lämnar vissa bidrag. Staden lämnar dessutom bidrag till
en assistentläkare och en amanuens vid pediatriska polikliniken, till vilkas
avlönande medel i övrigt utgår från anslaget till Bidrag till pediatrisk klinik
och poliklinik i Stockholm. Från detta anslag bestrides dessutom hela avlöningskostnaden
för en andre underläkare vid pediatriska kliniken och
för en konsulterande läkare för utredning om och vård av barn med
psykiska sjukdomar. Vidare har Stockholms stad inrättat följande läkartjänster,
för vilka staden hittills helt svarat, nämligen två förste undeiläkare,
en röntgenläkare, en läkare vid barnpsykiatriska avdelningen, en
läkare för allergiska sjukdomar samt en personalläkare. Slutligen har under
tiden 1 september 1946—31 augusti 1948 vid barnsjukhuset varit anställd
en extra läkare. Denne läkare har avlönats av socialstyrelsen för utförande
av en till Norrtulls barnsjukhus bunden undersökning av infektionsriskerna
vid daghem.
Förslag.
Karolinska institutets lärarkollegium har på framställning av professorn
A. Wallgren och Stockholms stads sjukhusdirektion hemställt, att följande
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
förändringar måtte vidtagas i fråga om läkarbefattningarna vid sjukhuset
fr. o. in. budgetåret 1949/50:
1) befattningen som poliklinikassistent omregleras till en förste underläkartjänst;
2)
de av staden avlönade två förste underläkartjänsterna omregleras till
motsvarande av staten och staden bekostade tjänster;
3) läkartjänsten vid barnpsykiatriska avdelningen omregleras till en överläkartjänst
vid samma avdelning;
4) två nya förste underläkartjänster inrättas vid barnpsykiatriska avdelningen,
den ena med placering på rådgivningsbyrån, den andra med placering
på sjukhusavdelningen;
5) läkartjänsten för allergiska sjukdomar omregleras till en förste underläkartjänst;
6)
en förste underläkartjänst inrättas för att ersätta den av socialstyrelsen
tidigare avlönade läkartjänsten.
Vidare bär lärarkollegiet hemställt, att för avlönande av den under 4)
upptagna, på sjukhusavdelningen placerade läkartjänsten måtte anvisas
4 789 kronor, utgörande statens andel i kostnaderna för befattningshavarens
avlöning under tiden den 1 oktober 1948—den 30 juni 1949.
I skrivelse den 14 januari 1949 har universitetskanslern med överlämnande
av samtliga handlingar i ärendet framhållit, att kostnaderna för statens
del för ett genomförande av lärarkollegiets förslag enligt en inom
karolinska institutets kamrerarkontor upprättad promemoria skulle komma
att uppgå till 88 100 kronor.
Lärarkollegiets förslag angående barnpsykiatriska avdelningen anser sig
kanslern icke kunna tillstyrka. Kanslern anför.
Enligt kungörelsen den 22 juni 1945 (nr 489) må till landsting eller stad,
soin icke deltager i landsting, med iakttagande av i kungörelsen givna bestämmelser
utgå statsbidrag för anordnande av psykiatrisk barna- och ungdomsvård,
innefattande undersökning och behandling av psykiska rubbningar
hos barn och ungdom samt rådgivning i uppfostringsfrågor. Verksamheten
skall vara anordnad enligt en av medicinalstyrelsen godkänd plan
och inom varje verksamhetsområde utövas vid minst en central (rådgivningsbyrå
för uppfostringsfrågor) samt, i den mån så prövas erforderligt,
vid en eller flera filialstationer. I varje verksamhetsområde skall finnas
anställda en eller flera legitimerade läkare; statsbidrag utgår enligt vissa
normer till kostnaderna för läkares avlöning.
Enligt vad jag under hand inhämtat från medicinalstyrelsen har styrelsen
på framställning av vederbörande kommunala organ godkänt en provisorisk
plan för den verksamhet, som bedrives av eu på barnavårdsnämnden
i Stockholm anordnad rådgivningsbyrå för uppfostringsfrågor. En gemensam
plan för denna verksamhet och verksamheten på barnpsykiatriska avdelningen
på Norrtulls sjukhus har ännu icke förelagts medicinalstyrelsen
för godkännande. Från Stockholms stads sida har emellertid numera framställning
ingivits till medicinalstyrelsen rörande beviljande av statsbidrag
till de båda ifrågavarande verksamhetsgrenarna. Enligt vad under hand
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
upplysts från medicinalstyrelsen finner styrelsen det tveksamt om ärendet
i det skick, vari det nu föreligger, kan föranleda ett positivt beslut från
styrelsens sida. För min del har jag kommit till den uppfattningen, att
verksamheten på barnpsykiatriska avdelningen vid Norrtulls sjukhus torde
höra tillgodoses med beaktande av de möjligheter till statsbidrag, som finnas
angivna i kungörelsen nr 489/1945 och icke på sätt lärarkollegiet ifrågasatt.
Av den ståndpunkt jag sålunda intagit följer, att jag icke heller anser
mig böra tillstyrka lärarkollegiets begäran om anvisande retroaktivt av
4 789 kronor för avlönande av en av läkarna vid omförmälda avdelning.
Lärarkollegiets övriga förslag finner sig kanslern däremot kunna biträda.
Med den omfattning barnsjukhuset numera fått vore tjänsterna, enligt
kanslern, nödvändiga för såväl undervisningens som sjukvårdens behov.
I fråga om kostnaderna för genomförande av förslagen framhåller kanslern,
att från det belopp, som skulle utgå enligt den av karolinska institutets
lärarkollegium upprättade promemorian, 88 100 kronor, borde avräknas
statsverkets del i kostnaderna för tjänsterna vid den barnpsykiatriska avdelningen.
Denna andel beräknas i nämnda promemoria till 30 900 kronor.
Vidare borde frånräknas ett belopp av 3 000 kronor, vilken summa motsvarar
den på ifrågavarande tjänster belöpande andelen i den beräknade kostnaden
för avlönande av semestervikarier. Kostnaderna för statsverket skulle
alltså vid ett bifall till kanslerns förslag uppgå till (88 100 — 30 900 —
3 000) 54 200 kronor. Enligt kanslern borde emellertid samtidigt den ändringen
vidtagas, att till den av staten nu helt avlönade andre underläkaren
jämväl komme att utgå bidrag från staden proportionellt med samma
belopp, varmed staden bidroge till avlönande av en förste underläkare, eller
med 36,43 procent av totala avlöningsbeloppet. Detta innebure, att statens
kostnader kunde minskas med i runt tal 4 600 kronor och alltså utgiftsökningen
begränsas till (54 200 — 4 600) 49 600 kronor. Det erforderliga
statsbidraget för nästa budgetår skulle alltså utgöra (132 000 + 49 600)
181 600 kronor.
Kanslern uttalar slutligen, att en allmän översyn av det mellan staten och
Stockholms stad gällande avtalet borde komma till stånd.
Yttranden.
Yttranden över förslagen ha avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret
och Stockholms stads sjukhusdirektion.
Medicinalstyrelsen uttalar i fråga om lärarkollegiets förslag angående den
barnpsykiatriska avdelningen, att styrelsen livligt ville tillstyrka, att de föreslagna
tjänsterna inrättades, vilket lämpligen kunde ske, då den nya pediatriska
kliniken vid karolinska sjukhuset stode färdig. Den vid Norrtulls
barnsjukhus pågående barnpsykiatriska verksamheten borde, enligt styrelsen,
med det snaraste inarbetas i Stockholms stads plan för psykisk barnoch
ungdomsvård, varigenom kungörelsen den 22 juni 1945 bleve tillämplig
på verksamheten.
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
Statskontoret framhåller, att avtalet genom sin otidsenlighet och oklarhet
i utformningen erbjöde betydande tolkningssvårigheter. Detta förhållande
hade bl. a. vid inrättande av nya tjänster medfört, att tillämpningen av avtalets
bestämmelser rörande fördelningen parterna emellan av de med tjänsterna
förenade utgifterna växlat från tid till annan, ett förhållande som
vore mindre tillfredsställande. Då emellertid det mellan staten och staden
träffade avtalet skulle upphöra att gälla den 1 juli 1950, kunde statskontoret
icke finna skäl föreligga för en omprövning av tillämpningen av avtalet
för återstående tid. Kostnaderna för nästkommande budgetår borde
därför bestridas på sätt, som f. n. skedde. Om en förlängning av avtalet
skulle visa sig påkallad, borde enligt statskontorets mening i samband med
förhandlingarna härom utredning verkställas angående den framtida fördelningen
av kostnaderna mellan parterna och bestämmelserna givas en så klar
och praktisk utformning, att nuvarande olägenheter i möjligaste mån undanröjdes.
Då det vidare finge anses angeläget, att de statliga avtalen på
detta område i sakligt hänseende överensstämde, syntes det nya avtalet böra
grundas på de principer, som kommit till uttryck i den mellan parterna år
1948 träffade överenskommelsen om samarbete för utbyggnad och drift av
Sabbatsbergs sjukhus, vilket avtal bl. a. avsåge upplåtande till karolinska
institutet för undervisningsändamål av en pediatrisk klinik.
I fråga om de föreslagna tjänsterna vid barnpsykiatriska avdelningen anser
statskontoret i likhet med kanslern, att verksamheten vid denna avdelning
borde tillgodoses med beaktande av de möjligheter till statsbidrag, som
funnes enligt kungörelsen den 22 juni 1945.
Stockholms stads sjukhusdirektion biträder kanslerns förslag om fördelning
av avlöningskostnaderna för den andre underläkare, som hittills helt
avlönats av staten.
Däremot anser sig sjukhusdirektionen icke kunna biträda kanslerns förslag
i fråga om den barnpsykiatriska verksamheten. Enligt kungörelsen den
22 juni 1945 utginge statsbidrag till avlöningskostnaderna för läkare med
högst 6 000 kronor årligen. Ett bifall till lärarkollegiets förslag skulle
däremot innebära, att ett avsevärt högre belopp utginge för varje läkare.
Eftersom gällande avtal mellan staten och Stockholms stad stadgade,
att karolinska institutet på egen bekostnad skulle bestrida läkarvården
vid barnsjukhuset, dock att staden efter vissa grunder skulle utbetala
arvoden till läkarna, finge sjukhusdirektionen påyrka, att kostnaderna för
läkarpersonalen vid nämnda avdelning fördelades mellan parterna i enlighet
med avtalets bestämmelser.
Sjukhusdirektionen hemställer vidare, att kanslerns anslagsberäkningar
mätte kompletteras med ett retroaktivt anslag avseende den tidigare av
socialstyrelsen avlönade extraläkaren, vilken fr. o. in. den 1 oktober 194.S
tjänstgjort utan avlöning. För tiden fram till den 1 juli 1949 skulle del
härför erforderliga anslaget utgöra 4 789 kronor.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
Sjukhusdireklionen framhåller slutligen, att avtalet rörande driften av
Norrtulls sjukhus vore oklart avfattat och blivit alltmera svårtillämpligt.
varför en revision av detsamma vore önskvärd.
Departementschefen.
Det år 1932 mellan staten och Stockholms stad träffade avtalet stadgar
hl. a., att karolinska institutet på egen bekostnad skall bestrida läkarvården
vid barnsjukhuset, medan Stockholms stad efter vissa grunder skall svara
för vissa arvoden till läkarna. Avtalet utlöper den 1 juli 1950. Vid detta
datum beräknades tidigare karolinska institutets hittills till Norrtulls barnsjukhus
förlagda pediatriska klinik komma att överflyttas till en nyuppförd
klinikbyggnad vid karolinska sjukhuset. Enligt vad kommittén för
karolinska sjukhusets utbyggande i annat sammanhang uppgivit synes sistnämnda
nybyggnad emellertid ej stå färdig att tagas i bruk förrän tidigast
under första halvåret 1951.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen synas bestämmelserna
i 1932 års avtal ej tillfullo ha efterföljts av avtalsparterna. Sålunda har
Stockholms stad fattat beslut om inrättande av vissa läkarbefattningar, som
staden helt bekostat. Vid pediatriska kliniken finnes därjämte en av staten
helt avlönad befattning som andre underläkare.
Stockholms stads sjukhusdirektion har nu genom karolinska institutets
lärarkollegium hemställt, att en sådan omreglering skulle företagas i fråga
om de av staden inrättade och bekostade läkartjänsterna, att staten skulle
ekonomiskt svara för viss angiven del av lönerna. Förslag har även framlagts
om inrättande av nya tjänster, beträffande vilka liknande fördelning
av kostnaderna har förutsatts.
I likhet med kanslern och Stockholms stads sjukhusdirektion anser jag,
att avtalet i nu ifrågavarande del är oklart avfattat. Varken bestämmelserna
eller förarbetena ge tillräcklig ledning för ett bedömande av avtalets
innebörd. Någon utredning i denna fråga har ej heller förebragts i de nu
gjorda framställningarna. Under sådana omständigheter är jag icke nu
beredd att förorda, att beslut fattas om ändrad fördelning mellan staten
och Stockholms stad av de utgående avlöningsbeloppen. Jag får i detta
sammanhang erinra om att efter förhandlingar mellan parterna beslut fattades
om avtalets förlängning till den 1 juli 1950 så sent som vid fjolårets
riksdag. Härtill kommer, att förseningen med uppförandet av barnkliniken
vid karolinska sjukhuset synes påkalla, att före avtalets utlöpande nya förhandlingar
upptagas mellan staten och staden om ytterligare förlängning
av avtalet. Härvid bör eu allmän översyn av avtalets bestämmelser göras i
förtydligande syfte.
Beträffande förslagen om dels inrättande av två läkarbefattningar, dels
omreglering av en läkartjänst vid barnpsykiatriska avdelningen finner jag
i likhet med kanslern och statskontoret, att verksamheten vid denna avdel
-
41
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
ning lämpligen bör tillgodoses med beaktande av de möjligheter till statsbidrag,
som finnas enligt kungörelsen den 22 juni 1945.
Av det anförda framgår, att jag anser anslaget för nästa budgetår böra
upptagas med oförändrat belopp. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till pcdiatrisk klinik och poliklinik i Stockholm
för budgetåret 1949/50 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 132 000 kronor.
IV. Utbyggande av karolinska sjukhuset.
Till detta ändamål ha för budgetåren 1943/44—1948/49 anvisats sammanlagt
6 525 000 kronor, varav 75 000 kronor å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1946/47. Sistnämnda belopp avser anordnande av lagerlokaler för
militärapotekets räkning under den blivande pediatriska (barn-)kliniken. De
anvisade medlen i övrigt ha avsetts för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande
med en dermato-venereologisk klinik (hud- och könsklinik) och en barnklinik
ävensom för vissa av sjukhusets utökning i angiven omfattning föranledda
ändringsarbeten inom dess centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar.
Kostnaderna för byggnadsföretagen skola bestridas av staten, Stockholms
stad och Stockholms län enligt vissa grunder, angivna i mellan dessa
parter träffade avtal. Byggnadsföretagens genomförande har anförtrotts åt
kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande. Utgifterna för
kommitténs verksamhet bestridas från ifrågavarande anslagsmedel.
Kostnaderna för sjukhusets utbyggande med hud- och könsklinik samt
barnklinik och för utvidgning av de centrala anläggningarna ha av statsmakterna
beräknats sålunda:
Ändamål
Total-
kostnader
Statens andel
Stockholms
stads och
läns andel
2 265 000
2 265 000
3 860 000
1 814 000
2 046 000
75 000
75 000
_
2 085 000
1 709 000
376 000
Summa kronor
8 285 000
5 863 000
2 422 000
Av de på statsverket belöpande kostnaderna för de centrala anläggningarna,
1 709 000 kronor, hänföra sig omkring 1 382 000 kronor till kliniker,
beträffande vilkas närmare utformning beslut ännu icke fattats av statsmakterna.
En del av sistnämnda belopp torde komma att slutligt stanna
på Stockholms stad och län.
42
Kanyl. Maj.ts proposition nr 130.
Byggnadsarbetena för hud- och könskliniken slutfördes under hösten 1947.
I skrivelse den 2 oktober 1948 har byggnadskommittén hemställt, att till
kostnaderna för hud- och könskliniken, barnkliniken och
de centrala anläggningarna måtte anvisas ytterligare 300 000
kronor eller det högre belopp, som med hänsyn till utförandet av utbyggnadsförslagen
kunde visa sig erforderligt.
Beträffande utbyggnadens fortgång har kommittén upplyst, att betonggrunden
för barnkliniken numera färdigställts samt att trafikkulvert lagts
och grovplanering av terrängen omkring byggnaden utförts. Igångsättningstillstånd
för övriga byggnadsarbeten hade erhållits fr. o. in. den 2 oktober
1948, varför kommittén räknade med möjligheten att byggnaden skulle
kunna vara färdig att tagas i bruk tidigast vid årsskiftet 1950/51. Beträflande
de centrala anläggningarna meddelar kommittén, att ombyggnaden
av maskinanläggningen i det närmaste slutförts. Av kommittén upprättade
huvudritningar till utbyggnad av köksanläggningen hade den 11 juni 1948
lastställts av Kungl. Maj:t. Tillstånd att igångsätta arbetena hade erhållits
fr. o. in. den 2 oktober 1948. Byggnationen beräknades komma att pågå
omkring ett år. För utbyggnad av tvättanläggningen hade byggnadstillstånd
ännu icke erhållits.
I fråga om medelsbehovet för nästa budgetår har kommittén framhållit,
att räkenskaperna för hud- och könskliniken samt maskinanläggningen
ännu icke helt avslutats. Kommittén ansåge sig likväl kunna räkna med att
kostnadsökningen på grund av inträdda prisstegringar koinme att begränsa
sig till omkring 100 000 kronor för ettvart av dessa byggnadsföretag, vilket
utgjorde något mer än 4 procent av byggnadskostnaderna. De hittills utförda
arbetena å barnkliniken hade dragit kostnader av i runt tal 580 000
kronor. För denna klinik och återstående byggnadsföretag hade kommittén
med tillämpning av byggnadsstyrelsens normer verkställt förnyade approximativa
kostnadsberäkningar. De för samtliga nu nämnda byggnadsföretag
beräknade kostnaderna framginge av följande sammanställning, i vilken
man räknat även med de beräknade utredningskostnaderna för tiden intill
utgången av nästa budgetår:
Andamål
Total-
kostnader
Statens andel
ökning av j
statens andel i
Hud- och könskliniken........................
2 365 000
2 365 000
100 000
Barnkliniken ................................
4 860 000
2 225 000
411000
Lagerlokaler för militärapoteket................
75 000
75 000
De centrala anläggningarna....................
2 400 000
1 960 000
251 000
Utredningskostnader..........................
175 000
175 000
—
Summa kronor
9 875 000
e soo ooo
762 000
Eftersom till bestridande av statsverkets utgifter för ifrågavarande ändamål,
6 800 000 kronor, tidigare anvisats tillhopa 6 525 000 kronor, kunde
enligt kommittén ett medelsbehov av i runt tal 300 000 kronor beräknas
43
Iiungl. Maj:ts proposition nr ISO.
föreligga för byggnadsföretagens genomförande. Även om samtliga byggnadsföretag
icke kunde avslutas under loppet av budgetåret 1949/50, funne
kommittén sig dock med hänsyn till de mindre säkra kostnadsberäkningarna
böra föreslå, att sistnämnda belopp ställdes till kommitténs förfogande
för detta budgetår. Särskilt ville kommittén i detta sammanhang framhålla,
att ombyggnaden av köksanläggningen svårligen kunde försiggå med anlitande
av entreprenadförfarande. Då lokalerna under hela ombyggnadstiden
måste utnyttjas, vore därför kommittén nödsakad räkna med att arbetena
utfördes på löpande räkning.
Genom beslut den 29 juni 1946 förordnade Kungl. Maj:t, att karolinska
sjukhuset skulle utökas med en klinikbyggnad, inrymmande en avdelning
för reumatiska och andra invalidiserande sjukdomars
vård på sammanlagt omkring 70 vårdplatser. Tillika uppdrogs
åt kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande att i
huvudsaklig överensstämmelse med det av departementschefen i propositionen
nr 273/1946 förordade byggnadsprogrammet uppgöra ritningar samt
utföra andra förberedande arbeten beträffande ifrågavarande klinikbyggnad.
Genom beslut den 25 oktober 1946 förordnade Kungl. Maj:t vidare, att
karolinska sjukhuset skulle utökas med en klinikbyggnad, inrymmande e n
medicinsk tuberkulosklinik med tillhörande dispensärer
och en thoraxkirurgisk klinik (1 ungkliniker) (se
prop. nr 101/1946). Byggnadskommittén anbefalldes att uppgöra ritningar
och entreprenadhandlingar samt utföra andra förberedande arbeten beträffande
ifrågavarande klinikbyggnad.
Med skrivelser den 2 februari 1948 och den 2 mars 1948 har kommittén
framlagt utredning och förslag i fråga om nämnda kliniker samt hemställt
om anvisande av medel för byggnadsföretagens påbörjande.
Yttranden över kommitténs förslag ha avgivits av medicinalstyrelsen,
byggnadsstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen. Därvid ha medicinalstyrelsen
och byggnadsstyrelsen, vilka varit representerade vid frågornas
behandling inom centrala sjukvårdsberedningen, åberopat de yttranden,
som avgivits av sjukvårdsberedningen. I fråga om den reumatologiska och
lungklinikernas placering inom sjukvårdsområdet har beredningen påpekat,
att någon allmän dispositionsplan för karolinska sjukhusets område icke
framlagts. Utan tillgång till en sådan vore det enligt beredningen svårt atl
taga ställning till klinikernas placering och beredningen ville framhålla
önskvärdheten av att, innan definitivt beslut fattades om placeringen av
dessa kliniker, en sådan dispositionsplan uppgjordes. Beträffande den närmare
utformningen av klinikerna har beredningen vidare framställt vissa
anmärkningar.
Departementschefen.
Byggnadskommitténs förslag om en ytterligare medelsanvisning av
300 000 kronor för nästa budgetår för att täcka beräknade merkostnader
bär icke givit mig anledning till erinran.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
Däremot har jag funnit, att jag icke nu bör föreslå, att medel anvisas
för att påbörja nya byggnadsföretag vid karolinska sjukhuset. I sina yttranden
över kommitténs förslag om den reumatologiska kliniken och lungklinikerna
ha samtliga remissmyndigheter betonat önskvärdheten av att
en allmän dispositionsplan för karolinska sjukhusets område framlägges,
innan definitivt beslut fattas om placeringen av dessa kliniker. Med tanke
på en rationell framtida utveckling av sjukhusanläggningen och med hänsyn
till den begränsade markyta, som står till disposition härför, måste det
även enligt min mening betraktas som i hög grad angeläget att söka erhålla
en överblick över hur de nu aktuella klinikerna och under den närmaste
framtiden ytterligare ifrågakommande nybyggnader lämpligen böra placeras
inom sjukhusområdet. På min föredragning har därför Kungl. Maj :t
genom beslut den 25 februari 1949 uppdragit åt kommittén för karolinska
sjukhusets fortsatta utbyggande att uppgöra och inkomma med förslag till
dispositionsplan för sjukhusområdet. Kommittén skall därvid även avgiva
förslag rörande den ordning, i vilken byggnadsföretagen med hänsyn till
behovet av vårdplatser, den vid sjukhuset bedrivna undervisningen och
forskningen samt den byggnadstekniska organisationen lämpligen böra
komma till utförande. Kommittén har anmodats bedriva denna utredning
med sådan skyndsamhet, att dess förslag kan lämnas före den 1 januari
1950.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till Utbyggande av karolinska sjukhuset å kapitalbudgeten
under Statens allmänna fastiglietsfond, Inrikesdepartementet,
för budgetåret 1949/50 anvisa ett investeringsanslag
av 300 000 kronor.
V. Vissa om- och ^byggnadsarbete!! vid serafimerlasarettet.
I propositionen nr 55/1947 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att under
rubriken Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Vissa om- och nybyggnadsarbeten
anvisa ett reservationsanslag å 500 000 kronor. Förslaget omfattade
bl. a. uppförandet av en nybyggnad för lasarettets patologiska avdelning
och dess kemiska laboratorium samt en särskild nybyggnad för
djurstallar.
Såsom motivering för förslaget anfördes bl. a., att serafimerlasarettet och
därmed staten kommit i en tvångssituation därigenom att Stockholms stad
med tillträde den I juli 1948 fått å sig överlåtna de av karolinska institutet
sedan länge disponerade fastigheterna vid Hantverkargatan, vari jämväl in
-
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
ginge lasarettets patologiska avdelning. Bl. a. därför vore det ofrånkomligt,
att nya lokaler anskaffades och kunde tillträdas den 1 juli 1948. Därjämte
vore det oundvikligt, att de inom lasarettet inrymda kemiska, bakteriologiska
och fysiologiska laboratorierna bereddes bättre och utökade lokaler,
vilket kunde åstadkommas på så sätt, att de av kemiska laboratoriet disponerade
lokalerna frigjordes genom detta laboratoriums inrymmande i den
planerade nybyggnaden.
Totalkostnaden för byggnadsföretagen, som i propositionen beräknades
till 725 000 kronor, skulle enligt därom villkorligt träffad överenskommelse
fördelas mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting på så
sätt, att staden och länet skulle deltaga i kostnaderna med 20,42 resp. 11,74
procent. Detta innebar, att samma beräkningsgrunder tillämpades, som
gällt vid uppförandet av den neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet
(se prop. nr 109/1941 s. 4), dock med den avvikelsen, att procentsatserna
beräknades å de verkliga kostnaderna och icke, såsom fallet varit
i fråga om den neurokirurgiska kliniken, å de beräknade kostnaderna. Med
dessa utgångspunkter uppskattades stadens bidrag till cirka 148 000 och
länets till omkring 85 000 kronor. Statens andel i kostnaderna skulle sålunda
utgöra cirka 492 000 kronor.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag (skr. nr 169). Stockholms läns
landsting godkände den 3 september 1947 förslaget till kostnadsfördelning
och anvisade för ändamålet ett anslag av 85 115 kronor. Vidare ha
Stockholms stadsfullmäktige den 24 januari 1949 biträtt överenskommelsen
om bidrag från staden under villkor dock, att nybyggnaden utan ersättning
tillfälle staden, när staten upphörde att driva lasarettet.
Genom beslut den 30 juni 1947 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att i huvudsaklig överensstämmelse med ett av G. Birch-Lindgrens arkitektkontor
uppgjort ritningsförslag ombesörja byggnadsarbetena samt
ställde reservationsanslaget å 500 000 kronor till styrelsens förfogande för
ändamålet.
Byggnadsföretaget har ännu ej kommit till utförande. Serafimerlasarettets
patologiska avdelning är fortfarande inrymd i den av staden förvärvade
fastigheten vid Hantverkargatan, sedan avträdesdagen framflyttats genom
överenskommelser mellan byggnadsstyrelsen och staden. Enligt den senaste
överenskommelsen, vilken godkänts av Kungl. Maj :t den 25 februari 1949,
skola fastigheterna avträdas den 1 juli 1951.
1 skrivelse den 25 november 1948 har byggnadsstyrelsen meddelat, att det
vid fortsatta överläggningar mellan styrelsen samt representanter för lasarettets
ledning och de berörda avdelningarna inom lasarettet rörande den
närmare utformningen av byggnadsföretaget befunnits önskvärt att vidtaga
vissa jämkningar i det tidigare förslaget. Bl. a. liade sålunda, med hänsyn
till såväl den begränsade tillgången ä lämplig byggnadsmark inom lasarettsområdet
som till vissa hygieniska synpunkter beträffande djurstallar
-
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
nas placering i förhållande till angränsande bebyggelse, dessa stallar föreslagits
förlagda i en delvis utbyggd tredje våning i den nybyggnad, som i
övrigt avsåges inrymma lokalerna för lasarettets patologiska avdelning och
dess kemiska laboratorium. De gjorda ändringarna hade beräknats icke
komma att medföra någon kostnadsökning i förhållande till det tidigare
förslaget.
Sedermera hade direktionen för karolinska sjukhuset i skrivelser till
byggnadsstyrelsen framhållit, att vid serafimerlasarettet hehovet av lokaler
för endokrinologisk (hormon- och ämnesomsättnings-)forskning f. n.
vore synnerligen trängande men att några för ändamålet lämpliga utrymmen
icke stode till buds inom lasarettet. Direktionen hade därför hemställt,
a*t byggnadsstyrelsen måtte verkställa utredning angående planerande av
lokaler för en endokrinologisk avdelning samt överväga att hos Kungl.
Maj :t göra framställning om anvisande av medel för en för ändamålet erforderlig
utbyggnad. Byggnadsstyrelsen anför.
Styrelsen har efter slutförd utredning funnit, att ifrågavarande lokalbehov
enklast kan tillgodoses genom att tredje våningen till den förut
nämnda nybyggnaden för patologisk avdelning in. m. helt utbygges. Detta
förslag, som har godkänts av sjukhusdirektionen ävensom av professorn A.
Kristenson, framgår av en av G. Birch-Lindgrens arkitektkontor upprättad,
den 21 september 1948 dagtecknad ritning. Kostnaderna för de nytillkomna
lokalerna ha enligt detta förslag uppskattats till 45 000 kronor, vartill kommer
den till sammanlagt 15 000 kronor beräknade kostnaden för fast laboratorieinredning.
Därest förslag framlägges till riksdagen om anvisande av medel till anordnande
av lokaler för endokrinologisk forskning vid serafimerlasarettet i
enlighet med det föreliggande förslaget, torde det få ankomma på Kungl.
Maj:ts prövning, huruvida i så fall det villkoret skall uppställas för företagets
genomförande, att Stockholms stad och Stockholms län skola bidraga
till de verkliga kostnaderna för företaget efter samma procenttal, som tidigare
överenskommits beträffande kostnaderna för de förut nämnda om- och
tillbyggnadsarbetena vid serafimerlasarettet.
Byggnadsstyrelsen uttalar slutligen, att styrelsen, när de verkliga kostnaderna
för byggnadsföretaget i dess helhet närmare kunde fastställas, avsåge
att hos Kungl. Maj :t anmäla det ökade medelsbehov, som kunde uppstå
till följd av allmänna kostnadsstegringar.
Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande
m. m. framhöll i utlåtande över byggnadsstyrelsens skrivelse, att kommissionen
ur forsknings- och sjukvårdssynpunkt funne det påkallat, att
den endokrinologiska avdelningen bereddes bättre och större lokaler. Avdelningen
arbetade under synnerligen ogynnsamma förhållanden med
arbetsplatser kringspridda på olika ställen inom lasarettet. Kommissionen,
som prövat olika möjligheter att lösa avdelningens lokalproblem, tillstyrkte
byggnadsstyrelsens förslag och förordade, att såsom villkor för beviljande
av anslag skulle krävas, att Stockholms stad och län bidroge till de verkliga
47
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
kostnaderna för byggnadsarbetena efter samma procentsats som tidigare
avtalats i fråga om byggnadsföretaget i övrigt.
Efter förhandlingar med delegerade från Stockholms stad och län har
förhandlingskommissionen i förnyat utlåtande i ärendet meddelat, att de
delegerade förklarat sig hos sina resp. huvudmän vilja tillstyrka, att staden
och länet bidroge till de verkliga kostnaderna för anordnandet av den endokrinologiska
avdelningen, beräknade till 60 000 kronor, efter samma procentsatser,
som tidigare avtalats i fråga om byggnadsföretaget i övrigt.
Departementschefen.
De av 1947 års riksdag beslutade byggnadsarbetena vid serafimerlasarettet,
avseende en nybyggnad för dess patologiska avdelning och kemiska
laboratorium samt en särskild nybyggnad för djurstallar, ha, såsom framgår
av det anförda, ännu ej påbörjats. Då man emellertid ej torde böra
räkna med att för den patologiska avdelningen kunna disponera lokaler i
den till Stockholms stad överlåtna fastigheten vid Hantverkargatan längre
än fram till den 1 juli 1951, synes det nödvändigt, att den planerade nybyggnaden
står färdig att tagas i bruk vid nämnda datum.
Byggnadsstyrelsens nu framlagda förslag om en sådan ändring i den för
nybyggnaderna godkända byggnadsplanen, att djurstallarna förläggas i en
delvis utbyggd tredje våning i den för patologiska avdelningen och kemiska
laboratoriet avsedda byggnaden, anser jag vara väl motiverat, varför jag
tillstyrker detsamma.
Vad angår frågan om nya laboratorielokaler för lasarettets endokrinologiska
avdelning ger visserligen 1948 års riksdagsbeslut om försäljning till
Stockholms stad av serafimerlasarettets fastigheter anledning till viss tveksamhet
angående lämpligheten av att utföra ytterligare byggnadsarbeten
vid lasarettet under den relativt korta tid, som återstår till avträdesdagen
den 1 januari 1961. Av handlingarna i ärendet och av vad jag på annat
sätt inhämtat har jag emellertid blivit övertygad om att den endokrinologiska
avdelningen är i ytterst trängande behov av bättre och utvidgade
lokaler. Vid denna avdelning, som inrättades år 1947 och som är den första
i sitt slag i Norden, behandlas ett stort antal ämnesomsättningssjuka från
hela landet och verksamheten vid avdelningen är stadd i snabb utveckling.
På grund av bristen på lokaler har arbetet måst fördelas på icke mindre
än sju olika platser inom lasarettet. Särskilt laboralorielokalerna, av vilka
behovet vid en avdelning av detta slag synes vara särskilt stort, äro mycket
otillfredsställande.
Med hänsyn härtill har jag funnit mig böra förorda, att den endokrinologiska
avdelningens behov av utökade laboratorielokaler nu tillgodoses. I
likhet med byggnadsstyrelsen finner jag detta lämpligast kunna ske därigenom,
att den tredje våningen i den byggnad, som avses för patologisk
avdelning, kemiskt laboratorium och djurstallar, bygges ut helt. Byggnadsstyrelsens
beräkningar av totalkostnaderna för tillbyggnaden, 60 000 kro
-
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
nor, ge mig icke anledning till erinran. Stadens och länets delegerade ha
förklarat sig vilja hos sina resp. huvudmän tillstyrka, att staden och länet
bidraga till kostnaderna för avdelningens färdigställande efter samma procentsatser,
som tidigare avtalats i fråga om det av 1947 års riksdag beslutade
ky§Snadsföretaget eller med 20,42 resp. 11,74 procent av de verkliga byggnadskostnaderna.
Denna kostnadsfördelning anser jag mig kunna tillstyrka.
Med utgångspunkt härifrån skulle stadens och länets andelar i kostnaderna
komma att uppgå till, för staden cirka 12 300 kronor och för länet
omkring 7 000 kronor eller tillhopa 19 300 kronor. Statens andel skulle bli
cirka 40 700 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Vissa
om- och nybyggnadsarbeten för budgetåret 1949/50 under
elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 40 700
kronor.
VI. Om- och tillbyggnad m. m. av röntgenavdelningen vid
akademiska sjukhuset i Uppsala.
Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet har gjort framställning
om anvisande av dels ett anslag å 270 000 kronor för om- och tillbyggnad
av röntgenavdelningen vid akademiska sjukhuset och dels ett anslag å
171 313 kronor för anskaffande av apparatur och utrustning för samma avdelning,
allt under förutsättning att Uppsala läns landsting beviljar enahanda
anslag för ifrågavarande ändamål. Av handlingarna i ärendet inhämtas
bl. a. följande.
Sedan många år har en utvidgning av akademiska sjukhusets röntgenavdelning
varit ett trängande önskemål. Redan vid sin tillkomst åren 1923—
1924 ansågs den nuvarande röntgenavdelningen väl knappt tilltagen med
hänsyn till den redan då snabba utvecklingen av röntgendiagnostiken och
radioterapin. Antalet vid röntgenavdelningen undersökta patienter har under
tiden 1922—1947 ökat från 4 152 till 21 265. Avdelningen har under denna
tid varit i stort sett oförändrad med undantag för en del mindre utvidgningar,
varför dess kapacitet redan väsentligt överskridits. Utrymmen, som
från början tjänstgjort som väntrum för patienter och soin fotografiskt
laboratorium, ha sålunda efter hand måst göras om till laboratorier för
röntgenundersökningar samt till ett expeditionsrum. Ett källarrum har
kommit att få tjänstgöra som demonstrationsrum för de dagliga röntgenronderna
och utgör samtidigt den huvudsakliga lokalen för ingående granskning
av nytagna röntgenbilder samt för skrivning av utlåtanden. I ena
ändan av den 2,5 meter breda korridor, som är den enda förbindelseleden
mellan röntgenlokalerna för såväl personal som patienter, måste på grund
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
av brist på undersökningsrum olycksfall ofta mer eller mindre oskyddade
för insyn från andra patienter undersökas och fotograferas med transportabel
röntgenapparat. Det enda undersökningsrum, som är lämpligt för magoch
tarmundersökningar (tillsammans över 2 500 fall år 1947), är dessutom
genomgångsrum för den stora grupp patienter, som samtidigt skall
undersökas i ett invidliggande undersökningsrum, ett förhållande, som särskilt
för patienter som undersökas med grovtarmslavemang är pinsamt störande.
En stor del av patienterna — särskilt gäller detta de svårt sjuka
eller skadade, som måste fraktas i säng, på bår eller i stol — måste utnyttja
korridoren som väntplats. Slutligen må framhållas, att röntgenavdelningens
undersökningslaboratorier måste utnyttjas så starkt, att det ej
finnes tid och plats för vissa nyare viktiga undersökningsmetoder, som
böra komma till användning vid universitetsklinik. Den stora belastningen
av varje röntgenapparat gör även, att det relativt ofta genom slitage uppstår
apparatfel, vilket varje gång medför svåra konsekvenser för den dagliga
driften.
Det finnes emellertid en nytillkommande omständighet, som särskilt
aktualiserar behovet av ökade lokalutrymmen. Både medicinska fakulteten
och den år 1945 av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för de medicinska högskolornas
organisation ha funnit det nödvändigt att vid nuvarande innehavarens
av professuren i medicinsk radiologi avgång uppdela denna tjänst
i två: en ordinarie professur i röntgendiagnostik och en överläkaretjänst
med laborators tjänsteställning i radioterapi. Kommittén framhåller, att
båda dessa ämnen under årens lopp utvecklats i så hög grad, att de nu
icke längre kunna behärskas av en och samma person.
Våren 1947 framlade arkitekten Birch-Lindgren ritningar och kostnadsförslag
till helt ny röntgenavdelning, ingående i den nya av fakulteten
godkända generalplanen för akademiska sjukhuset. På grund av det trängda
statsfinansiella läget, svårigheter med anskaffande av byggnadsmaterial
och arbetskraft samt alltjämt svävande väg- och tomtfrågor, kommer realiserandet
av generalplanen med visshet att anstå ännu ett flertal år. Det
framstår därför som en tvingande nödvändighet att för röntgenavdelningens
vidkommande tillgripa en provisorisk lösning.
Sedan en önskvärd och mera omfattande tillbyggnad av provisorisk karaktär
vid en förberedande behandling med representanter för Uppsala läns
landsting ansetts draga för stora kostnader, har ett nytt provisoriskt förslag,
innefattande ett minimibehov av lokalutrymme för att röntgenavdelningen
skall kunna fylla sin uppgift, utarbetats. Detta förslag, som tillkommit
efter samråd med representanter för byggnadsstyrelsen samt centrala
sjukvårdsberedningen, innebär viss tillbyggnad, varigenom lokalerna
för röntgendiagnostikavdelningen utvidgas och nya lokaler erhållas för en
helt ny avdelning för radioterapi. Slutligen sker en partiell ombyggnad av
den nuvarande röntgenavdelningen.
Kostnaderna för om- och tillbyggnaden ha enligt av Gustaf Birch-Lindgrens
arkitektkontor upprättade ritningar beräknats till 540 000 kronor,
varav 74 000 kronor för ombyggnad av nuvarande röntgenavdelningen,
190 000 kronor för ny röntgenterapiavdelning samt 270 000 kronor för ny
röntgendiagnostikavdelning.
Kör anskaffande av röntgen- och mörkrumsutrustning har enligt ett av
4 -— Bihnng till riksdagens protokoll 104!). 1 samt. Nr 130.
50
Kungi. Maj.ts proposition nr 130.
AB Elema upprättat kostnadsförslag beräknats sammanlagt 257 615 kronor.
Härvid har för genomlysningslaboratorium för fyra arbetsplatser, omfattande
3-fasapparat, genomlysningsstativ, universalbord och ev. skallbord
beräknats 85 240 kronor. För »stora skelettlaboratoriet» för fyra arbetsplatser,
omfattande 4-ventilapparat, skallbord, motordrivet mylografibord, potterbord
samt transportabelt pelarstativ, beräknas 58 610 kronor. Kostnaderna
för »lilla skelettlaboratoriet» för två arbetsplatser, omfattande 4-ventilapparat,
ev. skallbord och potterbord, ha uppskattats till 31 845 kronor.
För mörkrumsutrustning har beräknats 35 000 kronor och för omflyttning
av befintlig maskinell- och stativutrustning jämte utbyte av viss utrustning
23 500 kronor. Till täckande av ev. prisförhöjningar har slutligen upptagits
ett belopp av 23 420 kronor, motsvarande 10 procent av den beräknade
totala anskaffningssumman.
Kostnaderna för anskaffande av övrig utrustning ha uppskattats till
77 011 kronor, och för transformator med ställverk har beräknats ett belopp
av 8 000 kronor.
Det större akademiska konsistoriet och universitetskanslern ha hemställt
om bifall till fakultetens framställning.
Byggnadsstyrelsen har meddelat, att styrelsen, som handhade utredningen
beträffande generalplan för akademiska sjukhuset, icke funnit anledning
till erinran mot det föreliggande förslaget, i den mån detta berörde
den blivande utbyggnaden av sjukhuset. Förslaget hade upprättats i samråd
med representanter för byggnadsstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen
och borde enligt styrelsen läggas till grund för det fortsatta ritningsarbetet.
Ej heller i fråga om de för genomförandet beräknade byggnadskostnaderna
hade styrelsen något att erinra.
Centrala sjukvårdsberedningen, som granskat det föreliggande förslaget
till apparatutrustning vid röntgenavdelningen, anser, såsom närmare framgår
av handlingarna i ärendet, att ett belopp av 260 490 kronor erfordras
för anskaffande av utrustningen.
Departementschefen.
Röntgenavdelningen vid akademiska sjukhuset i Uppsala lider sedan
flera år av stark trångboddhet. På grund härav ha avdelningens möjligheter
att på ett fullgott sätt fullgöra sina uppgifter i sjukvårdens och
forskningens tjänst i hög grad försvårats. Med hänsyn härtill och då ett
genomförande av sjukhusets utbyggnad i enlighet med en blivande generalplan
under nuvarande förhållanden måste antagas bliva en fråga på
längre sikt, är jag för egen del beredd att förorda en provisorisk lösning
av röntgenavdelningens lokalfråga i enlighet med det framlagda förslaget.
Mot de föreliggande kostnadsberäkningarna för de föreslagna byggnadsarbetena
har jag icke funnit anledning till erinran. Av den beräknade
51
Kungl. Maj.ts proposition nr 130.
totalkostnaden, 540 000 kronor, bör den ena hälften bestridas av Uppsala
läns landsting och den andra hälften av statsmedel. Det erforderliga statsanslaget
uppgår alltså till 270 000 kronor. Beräkningen av kostnaderna för
anskaffande av apparatur och utrustning för röntgenavdelningen (257 615
+ 77 011 + 8 000) 342 626 kronor har ej givit mig anledning till erinran i
vidare mån, än att den beräknade summan för anskaffande av röntgenoch
mörkrumsutrustning, 257 615 kronor, bör upptagas till ett belopp av
260 490 kronor på sätt, centrala sjukvårdsberedningen vid sin granskning
av förslaget närmare angivit. I enlighet härmed uppskattar jag totalkostnaden
för anskaffande av apparatur och utrustning till (260 490 + 77 011 +
8 000) 345 501 kronor, varav den ena hälften bör bestridas av landstinget
och den andra hälften av statsverket. Statens andel uppgår alltså till 172 750
kronor 50 öre, vilken summa torde böra avrundas till 172 800 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) till Om- och tillbyggnad av röntgenavdelningen vid
akademiska sjukhuset i Uppsala å kapitalbudgeten under
Statens allmänna fastighetsfond, Inrikesdepartementet, för
budgetåret 1949/50 anvisa ett investeringsanslag av 270 000
kronor,
b) till Utrustning m. m. för röntgenavdelningen vid
akademiska sjukhuset i Uppsala å driftbudgeten under elfte
huvudtiteln för budgetåret 1949/50 anvisa ett reservationsanslag
av 172 800 kronor.
Vad departementschefen sålunda under I—VI
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
samt förordnar, att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
K. A. Åkerberg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Sammanfattning av förslagen .................................... 2
I. Bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm .................... 3
Ändrade grunder för fördelning av driftkostnaderna .............. 3
Inledning................................................ 3
Förhandlingskommissionens förslag till avtal den 1 december 1947 6
Yttranden .............................................. 9
Förhandlingskommissionens förslag till avtal den 20 november 1948 11
Yttranden .............................................. 15
Departementschefen ...................................... 16
Bidrag till allmänna barnbördshuset för budgetåret 1949/50 ........ 17
Förslag.................................................. 17
Departementschefen ...................................... 18
Ytterligare bidrag till allmänna barnbördshuset för budgetåret 1948/49 19
Förslag ................................................ 19
Departementschefen ...................................... 21
II. Anslag till Sabbatsbergs sjukhus m. m............................. 22
Inledning.................................................. 22
Avlöning av vissa underordnade läkare m. m................... 24
Förslag.................................................. 24
Yttranden .............................................. 30
Departementschefen ...................................... 32
Bidrag till vissa driftkostnader................................ 34
Departementschefen ...................................... 34
III. Bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik i Stockholm .............. 35
Inledning.................................................. 35
Förslag.................................................... 36
Yttranden.................................................. 38
Departementschefen ........................................ 40
IV. Utbyggande av karolinska sjukhuset................................ 41
Departementschefen.......................................... 43
V. Vissa om- och nybyggnadsarbeten vid serafimerlasarettet .............. 44
Departementschefen.......................................... 47
VI. Om- och tillbyggnad m. m. av röntgenavdelningen vid akademiska sjukhuset
i Uppsala ................................................ 48
Departementschefen.......................................... 50
(duns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949
916342
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1949:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Ebba Eriksson i anledning av olycksfall i arbete. a1 i texten
- SU 1949:127 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till universitetssjukhusen m. m. s. 1 i texten