Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till universitetssjukhusen in. m

1949-03-11 · 52 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:130, Angående vissa anslag till universitetssjukhusen in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj.ts proposition nr 130.

1

Nr 130.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

till universitetssjukhusen in. m.; given Stockholms slott

den 11 mars 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

I — Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 sand. Nr 130.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 11 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under

elfte huvudtiteln, punkten 56, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik i Stockholm

(Norrtulls barnsjukhus) för budgetåret 1949/50 beräkna ett förslagsanslag

av 132 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen under kapitalbudgeten,

inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond, punkten 3, föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till utbyggande

av karolinska sjukhuset för budgetåret 1949/50 beräkna ett investeringsanslag

av 550 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa anslagsfrågor till fortsatt behandling.

I samband därmed torde jag få anmäla uppkomna frågor om anvisande

av medel dels till bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm,

dels till bidrag till driften av Sabbatsbergs sjukhus, dels till vissa om- och

nybyggnadsarbeten vid serafimerlasarettet, dels ock till om- och tillbyggnad

m. m. av röntgenavdelningen vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Sammanfattning av förslagen.

Den 1 juli innevarande år beräknas karolinska institutets hittills till allmänna

barnbördshuset i Stockholm förlagda obstetrisk-gynekologiska klinik

komma att överflyttas till en nyuppförd kvinnoklinik vid Sabbatsbergs

sjukhus. 1 anledning härav framlägger jag i det följande förslag om ändrade

grunder för den framtida fördelningen mellan staten samt Stockholms

stad och län av driftkostnaderna vid barnbördshuset. Jag förordar, att till

barnbördshuset skall utgå statsbidrag enligt 1937 års kungörelse om statsbidrag

till förlossningsanstalter och vänt^hem in. in., samt föreslår, att

staten skall påtaga sig ansvaret för halva pensionskostnaden för viss personal

vid barnbördshuset. Med hänsyn till att kvinnoklinikens överflyttning

från barnbördshuset till Sabbatsbergs sjukhus kan komma att fördröjas

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kanyl. Maj.ts proposition nr 130.

föreslår jag, att ett förslagsanslag, vilket upptages med ett formellt belopp

av 100 kronor, anvisas till barnbördshuset för nästa budgetår. Därjämte

förordar jag, att barnbördshuset för innevarande budgetår erhåller ett tillläggsanslag

på 26 700 kronor.

I anledning av den nya sabbatsbergsklinikens upplåtande för undervisning

föreslår jag i överensstämmelse med bestämmelserna i tidigare träffat

avtal med Stockholms stad, att ett förslagsanslag på 129 300 kronor anvisas

för avlöning av vissa underordnade läkare samt upptar vissa därmed

sammanhängande frågor till behandling. Jag föreslår även, att ett förslagsanslag

på 100 000 kronor anvisas såsom bidrag till driftkostnaderna för den

nya kvinnokliniken.

I fråga om Norrtulls barnsjukhus förordar jag för nästa budgetår oförändrat

anslag eller 132 000 kronor.

Slutligen framlägger jag förslag om anvisande av medel till vissa byggnadsarbeten.

Beträffande karolinska sjukhuset föreslår jag, att 300 000 kronor

anvisas för täckande av merkostnader för pågående eller redan avslutade

byggnadsarbeten. Däremot beräknar jag icke medel för nya byggnadsföretag

vid detta sjukhus. För utförande av en tillbyggnad till en tidigare

beslutad nybyggnad vid serafimerlasarettet upptager jag ett reservationsanslag

av 40 700 kronor. I fråga om akademiska sjukhuset i Uppsala framlägges

förslag om anvisande av dels ett investeringsanslag på 270 000 kronor

för om- och tillbyggnad av röntgenavdelningen, dels ock ett reservationsanslag

på 172 800 kronor för anskaffande av utrustning och apparatur för

röntgenavdelningen.

I. Bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm.

Ändrade grunder för fördelning av driftkostnaderna.

Inledning.

Allmänna barnbördshuset, som äger karaktären av en stiftelse, har sedan

lång lid tillbaka tjänat som medicinsk utbildningsanstalt. Enligt det numera

gällande, av Kungl. Maj:t den 5 december 1941 fastställda reglementet

har barnbördshuset till ändamål att till vård mottaga barnaföderskor och

kvinnor, som lida av någon av havandeskapets sjukdomar eller av gynekologisk

sjukdom, ävensom till uppgitt att såsom läroanstalt lämna medicine

studerande praktisk undervisning i förlossningskonsten och gynekologin.

Barnbördshuset förvaltas i enlighet med i reglementet närmare angivna

iöreskrifter av en direktion, bestående av 7 ledamöter, nämligen den av

professorerna i obstetrik och gynekologi vid karolinska institutet, som

Kungl. Maj:t därtill förordnar, och vilken tillika skall vara barnbördshusets

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

direktor, samt 4 av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter och 2 av Stockholms

stadsfullmäktige samt Stockholms läns landsting valda ledamöter.

Antalet vårdplatser uppgår till sammanlagt 144, varav 80 å den obstetriska

avdelningen, 40 å den gynekologiska avdelningen och 24 å den enskilda

avdelningen.

Frånsett ett statsanslag på 50 000 riksdaler banco, vilket rikets ständer

1853/54 beviljat allmänna barnbördshuset för byggnadsändamål, härleda

sig barnbördshusets samtliga tillgångar från inkomst av det s. k.

lasarettslotteriet under 1700-talet samt från donationer, kollek ter och gåvor.

Kostnaderna för uppförandet av barnbördshusets enligt statsmakternas

beslut åren 1909 och 1922 tillkomna byggnader å Kungl. Djurgården, vartill

tomt med nyttjanderätt avgiftsfritt upplåtits, ha helt bestritts av medel,

influtna vid försäljning till statsverket av en av barnbördshuset ägd fastighet

å Kungsholmen. Uppförandet av den till sjukhuset anslutna enskilda

avdelningen har bekostats medelst två hos pensionsstyrelsen upptagna

amorteringslån, vilka lån utlöpa den 31 december 1963. Till sjukhuset höra

dels en överläkarbostad, vars uppförande bekostats av donationsmedel, dels

ock den s. k. Benedickska asylen, vilken är en från barnbördshuset skild,

ehuru under direktionens förvaltning stående välgörenhetsanstalt för eftervård

av fattiga förlösta mödrar och deras barn. Avkastningen av barnbördshusets

fonder skall enligt Kungl. Maj :ts beslut den 22 juni 1921 användas

till bekostande av frisängar.

Efter att från början ha varit helt självförsörjande erhöll barnbördshuset

så småningom smärre årsanslag till den med barnbördshuset förenade barnmorskeundervisningen.

Detta anslag utgick från år 1846 med 1 472 rdr

rmt samt höjdes år 1862 till 9 500 rdr rmt, därvid emellertid barnbördshuset

förpliktades att bereda fri bostad åt amanuens och minst 8 medicine studerande

för utbildning. År 1878 höjdes anslaget till 15 000 kronor, år 1899

till 21 000 kronor och år 1901 till 24 853 kronor. Detta anslag, i vilket ända

till år 1911 ingingo de statsanslag, som avsågo barnmorskeundervisningen

i Stockholm, kvarstod oförändrat t. o. in. budgetåret 1935/36, varefter

anslaget, såsom hänförande sig till tidigare förhållanden, vilka numera

saknade praktisk betydelse, utgick ur riksstaten.

Med hänsyn till de ökade kostnader för barnbördshuset, som beräknades

bliva en följd av institutionens inflyttning i de för densamma uppförda

nybyggnaderna å Kungl. Djurgården, beviljades fr. o. in. år 1913 särskilda

extra anslag för uppehållande av barnbördshusets verksamhet. Detta senare

anslag, som för år 1913 utgick med 64 250 kronor, höjdes kontinuerligt

under årens lopp så att det år 1920 ökats till omkring 270 000 kronor.

Denna stegring av statsverkets utgifter för barnbördshusets drift föranledde

statsmakterna att påkalla bidrag även från Stockholms stad och Stockholms

län till bestridande av driftkostnaderna. Efter förhandlingar med staden

och länet träffades avtal, som trädde i kraft fr. o. in. år 1923.

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

För fördelningen av driftkostnaderna gälla numera sedan den 1 juli

1946 enligt därom mellan samma parter träffat avtal nya, av 1945 års riksdag

godkända grunder (se 1945 års statsverksprop. VIII p. 89 och riksd. skr.

nr 8 p. 90). Enligt detta avtal skola staden och länet för sina sjuka betala

ersättning med 85 procent av det underskott, som eventuellt uppstår, sedan

från sjukhusets driftkostnader dragits påförda vårdavgifter ävensom

statsanslaget, motsvarande statsbidrag till driften av förlossningsanstalter.

I driftkostnaderna skall dock härvid ej inräknas anslag till avlöning åt erforderlig

läkarpersonal, vilka kostnader helt skola bestridas av staten. Av

avtalet följer, att staten — utöver läkarkostnaderna, vilka aldrig belastat

barnbördshusets stat utan alltid ankommit på statsverket — skall svara för

återstående 15 procent av nyssnämnda underskott ävensom för hela underskottet

beträffande sjuka från ort utom staden och länet. Kostnaderna för

den enskilda vårdavdelningen bestridas av inflytande legosängsavgifter.

Nu gällande avtal har uppsagts fr. o. in. den 1 juli 1949. Anledningen härtill

har varit, att Kungl. Maj :t genom beslut den 80 november 1945 godkänt

avtal mellan staten och Stockholms stad angående samarbete för uppförande

och drift av en kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus. Detta avtal, beträffande

vars närmare innehåll torde få hänvisas till propositionen nr 102/1945,

innebar bl. a., att då den nya kliniken tagits i bruk — vilket beräknas komma

att ske den 1 juli 1949 — karolinska institutets hittills till barnbördshuset

förlagda obstetrisk-gynekologiska klinik skulle överflyttas till denna nya

klinik. 1945 års avtal rörande Sabbatsberg har sedermera ersatts av ett av

Kungl. Maj :t den 28 maj 1948 godkänt avtal mellan samma parter angående

samarbete för ny- och ombyggnad samt drift av det staden tillhöriga Sabbatsbergs

sjukhus (se prop. nr 213/1948 och riksd. skr. nr 227).

Genom det sålunda år 1945 träffade avtalet har huvudmotivet för statens

understödjande av allmänna barnbördshuset, nämligen dettas användande

för undervisning, bortfallit. Till följd härav har den genom Kungl. Maj :ts

beslut den 26 maj 1939 tillsatta kommissionen för förhandlingar rörande

karolinska sjukhusets utbyggande i enlighet med lämnat uppdrag inlett

förhandlingar med direktionen över allmänna barnbördshuset samt utsedda

delegerade från Stockholms stad och Stockholms läns landsting angående

barnbördshusets fortsatta verksamhet.

1 ett den 1 december 1947 dagtecknat betänkande framlade kommissionen

såsom resultat av förhandlingarna ett samma dag med representanterna

för Stockholms stad, Stockholms läns landsting och direktionen över barnbördshuset

villkorligt träffat avtal om ändrade grunder för fördelningen av

driftkostnaderna vid barnbördshuset. I yttranden över förslaget framställde

statskontoret och medicinalstyrelsen vissa erinringar mot detsamma. Stockholms

stadsfullmäktige godkände avtalet endast under vissa förutsättningar.

Sedan kommissionen anmodats att avgiva utlåtande i anledning av remissyttrandena,

ansåg sig kommissionen böra träda i nya förhandlingar med de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

utsedda delegerade från staden och länet. Såsom resultat av dessa förhandlingar

har kommissionen med skrivelse den 20 november 1948 framlagt ett

i vissa avseenden ändrat förslag till avtal.

Förhandlingskommissionens förslag till avtal den 1 december 1947.

Kommissionens den 1 december 1947 framlagda förslag till avtal innebar,

att driften vid barnbördshuset skulle fortsättas i nuvarande form med

stiftelsen som huvudman. Enligt avtalet skulle barnbördshuset åtaga sig

att i mån av utrymme till vård å allmän sal mottaga patienter, som vid

tidpunkten för intagningen voro bosatta i Stockholm resp. i Stockholms

län. Stockholms stad skulle disponera 90 sängar å allmän sal med den fördelning

mellan den obstetriska och gynekologiska avdelningen, som framdeles

kunde komma att bestämmas. Länet skulle disponera 20 platser på den allmänna

obstetriska avdelningen. Resterande 10 platser skulle stå till barnbördshusets

förfogande för patienter från övriga delar av landet. Staden

skulle äga rätt att i barnbördshusets direktion utse två och länet en representant.

Vårdavgifterna för sådana patienter, som vårdades på de av staden och

länet disponerade vårdplatserna, skulle enligt avtalet utgå med samma belopp

som å stadens resp. länets egna sjukhus. För det antal vårddagar, som

komme på de för staden disponibla platserna, skulle staden betala ersättning,

motsvarande det underskott för de allmänna avdelningarna, som —

fördelat per debiterad vårddag — eventuellt uppstode, sedan från sjukhusets

driftkostnader dragits de av patienterna erlagda vårdavgifterna samt

på dem fallande del av statsanslag, motsvarande statsbidrag till driften av

förlossningsanstalter. På samma sätt skulle länet svara för uppkommande

driftunderskott för sina patienter. Därutöver skulle staden och länet vardera

erlägga en platskostnadsavgift av 65 öre per debiterad vårddag, motsvarande

skälig avskrivning av värdet å barnbördshusets byggnader. Kostnaderna

för beläggning med rikspatienter skulle statsverket — liksom hittills

— helt bestrida. Däremot skulle enligt avtalet läkarlönerna, som dittills

helt utgått av statsmedel, i framtiden inräknas i driftkostnaderna.

I fråga om personalens pensionering stadgade avtalet, att för viss angiven

personal tidigare skedd anslutning till statens pensionsanstalt fortfarande

skulle gälla och den på huvudmannen fallande delen av pensionsavgifterna

till pensionsanstalten alltjämt ingå i barnbördshusets driftkostnader. För

övrig personal skulle staten betala hälften av pensionskostnaderna, medan

staden och länet skulle erlägga resterande del av pensionerna i förhållande

till patientbeläggningen.

Avtalet skulle gälla under tiden 1 juli 1949—30 juni 1954. Därest avtalet

icke uppsades inom viss tid, skulle det förlängas på obestämd tid med ömsesidig

uppsägningsrätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

Kommissionen framhöll, att i och med att barnbördshuset upphörde som

undervisningsanstalt bortfölle till väsentlig del den omedelbara anledningen

för staten att ekonomiskt understödja barnbördshuset. Med hänsyn till

stiftelsens ursprungliga uppgift, som icke begränsats till vissa delar av riket,

hade kommissionen likväl ansett motiverat, att viss mindre del av sängplatserna

även i fortsättningen förbehölles patienter från andra delar av landet

än Stockholms stad och län, varav följde en begränsad ekonomisk ansvarighet

för statsverket. Vidare hade kommissionen utgått från att med hänsyn

till den särställning, stiftelsen alltid intagit i förhållande till staten,

det finge anses ankomma på statsverket att i sista hand svara för barnbördshusets

verksamhet och stiftelsens bestånd.

Kommissionen erinrade i detta sammanhang om att departementschefen

i yttrande till statsrådsprotokollet den 26 mars 1909 uttalat, att barnbördshuset

väl från början varit en välgörenhetsinrättning. I den mån läkarutbildningen

i obstetrik förlagts dit, hade emellertid inrättningens ursprungliga

syfte trätt i skuggan för det statsändamål, densamma hade att fylla.

Barnbördshuset kunde därför enligt departementschefens mening i det hela

sägas vara en statsanstalt, ehuru densamma intoge en självständig ställning

under förvaltning av en särskild direktion.

För att från statsverket i största möjliga mån avlasta fortsatta utgifter

för barnbördshusets drift och samtidigt på lämpligt sätt trygga sjukhusets

i byggnader på ofri grund nedlagda kapital hade kommissionen undersökt

möjligheterna att till Stockholms stad och län försälja barnbördshusets

byggnader för att i fortsättningen användas såsom en stadens eller länets

sjukvårdsinrättning. Därvid hade förutsatts, att köpeskillingen jämte barnbördshusets

övriga tillgångar i fortsättningen skulle efter Kungl. Maj :ts

bestämmande användas för ändamål, som kunde anses överensstämma

med stiftelsens syfte. Varken staden eller länet hade emellertid åtminstone

vid detta tillfälle varit villiga att förvärva byggnaderna. Vidare

hade kommissionen under hand förfrågat sig hos byggnadsstyrelsen, huruvida

för staten förelåge intresse att förvärva byggnaderna för något statsändamål,

men fått nekande besked.

Då kommissionen under fortsatta överväganden kommit till resultatet,

ait det under rådande brist på vårdplatser, enkannerligen förlossningsplatser,

måste möta betänkligheter att nedlägga barnbördshusets verksamhet,

hade kommissionen ansett sig höra söka utvägar att åtminstone tills vidare

uppehålla densamma och därför inlett underhandlingar med Stockholms

stad och Stockholms läns landsting om fortsatt upplåtelse till dem av vårdplatser

på barnbördshuset.

Kommissionen anförde vidare.

Den med staden och länet överenskomna platskostnadsavgiften av 65

öre per debiterad vårddag har beräknats motsvara skälig avskrivning av

värdet å barnbördshusets byggnader. Avgiften är såsom hyra betraktad låg,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Knngl. Maj.ts proposition nr 130.

men kommissionen anser, att stor hänsyn bör tagas till att staden och länet

sedan gammalt äga nyttja barnbördshuset utan särskild hyresgottgörelse,

varjämte bör uppmärksammas, att de skola bekosta den övervägande delen

av byggnadernas underhåll. Platskostnadsavgifterna torde böra fonderas

och tilläggas barnbördshusets kapital.

Med hänsyn till barnbördshusets ändrade karaktär, sedan undervisningen

därifrån bortflyttats, och då staden för framtiden kommer att belägga 3/4

av de allmänna vårdplatserna, har från stadens sida hemställts om ökad

representation i direktionen. Kommissionen finner denna begäran skälig,

och enighet har vunnits om att staden skall äga utse två i stället för nu en

direktionsledamot. Det torde ankomma på direktionen att, därest avtalsförslaget

vederbörligen godkännes, framlägga förslag, huruvida som följd

härav antalet direktionsledamöter skall ökas eller om i stället statens representation

skall minskas. På grund av undervisningens bortflyttande måste

i varje fall bestämmelsen om att en av professorerna i obstetrik och gynekologi

vid karolinska institutet skall vara ledamot av direktionen och direktor

för barnbördshuset omarbetas.

Beträffande personalens pensionering vill kommissionen upplysa, att

husmor, sjuksköterskor och barnmorskor äro anslutna till statens pensionsanstalt.

Den på huvudmannen, dvs. barnbördshuset, fallande andelen

av pensionsavgifterna ingår f. n. i barnbördshusets driftkostnader. Någon

ändring av detta förhållande har varken från stadens eller länets sida ifrågasatts.

Övriga befattningshavare vid barnbördshuset äga icke reglerad pensionsrätt,

utan pension har beviljats från fall till fall. Kostnaderna för dessa pensioner

ha hittills ingått i barnbördshusets driftkostnader. Enär redan avgångna

befattningshavare helt och nuvarande befattningshavare, som underavtalstiden

komma att avgå med pension, till ojämförligt största delen

tjänstgjort under tid, då staten med hänsyn till omfånget av sin bidragsskyldighet

varit mer än hälftenbrukare av barnbördshuset, har det för kommissionen

stått klart, att till grund för statens deltagande i pensionskostnaderna

icke kan läggas statens andel i driftkostnaderna under den i avtalsförslaget

avsedda första giltighetsperioden, alltså till den 1 juli 1954.

Enighet har i stället vunnits om att pensionskostnaderna skola redovisas särskilt

och till hälften betalas av staten och till andra hälften av staden och

länet. Den närmare fördelningen av kostnaderna mellan staden och länet

torde få ankomma på överenskommelse dem emellan.

Skulle avtalet komma att förlängas, kan en ändring av kostnadsfördelningen

i fråga om blivande pensionärer bli motiverad.

Den enskilda avdelningen beröres icke av det framlagda avtalsförslaget.

Enligt kommissionens mening bör denna alltjämt kunna drivas i direktionens

regi såsom en självförsörjande institution.

Förslaget nödvändiggör i redan berörda och andra avseenden vissa ändringar

i nu för barnbördshuset gällande bestämmelser. Det torde vara direktionens

sak att härom inkomma med förslag till Kungl. Maj :t, sedan avtalsförslaget

prövats.

Kommissionen har i en till skrivelsen fogad bilaga angivit driftkostnadernas

fördelning mellan staten, staden och länet under tiden den 1

januari 1923—30 juni 1946.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj. ts proposition nr ISO.

Yttranden.

9

Över förslaget avgåvos yttranden av direktionen över allmänna barnhuset,

medicinalstyrelsen, statskontoret, Stockholms läns landsting och

Stockholms stadsfullmäktige.

Direktionen över allmänna barnbördshuset meddelade, att den för sin

del godkänt avtalsförslaget.

Medicinalstyrelsen framhöll, att förslaget innebure en minskning i statens

kostnader till barnhördshusets verksamhet men att storleken därav

ännu icke kunde bedömas, då avlöningsstatens komplettering med avlöning

till läkarpersonalen ej inginge i förslaget. Styrelsen uttalade vidare, att antalet

för Stockholms stad avsedda förlossningsplatser enligt en av styrelsen

gjord beräkning icke torde komma att helt beläggas, och ifrågasatte därför,

huruvida bidrag av statsmedel motsvarande statsbidrag till förlossningsanstalter

borde utgå för debiterade vårddagar å de av staden disponerade

platserna inom den obstetriska avdelningen. Statens bidrag skulle i sådant

fall avse allenast de platser, som disponerades av Stockholms län, vars

vårdplatsantal understege behovet, samt de s. k. rikspiatserna. Mot kravet

på ökad representation i direktionen från Stockholms stad med en ledamot

hade styrelsen intet att erinra.

Statskontoret framhöll följande.

Vid olika tillfällen, då frågan om statsunderstöd till allmänna barnbördshuset

varit föremål för statsmakternas prövning, har framhållits, att barnbördshuset

i det stora hela vore att betrakta som en statsinstitution. Denna

ståndpunkt synes helt och hållet ha betingats av barnhördshusets utnyttjande

i barnmorske- och läkarutbildningens tjänst. Efter uppförande av

kvinnokliniken på Sabbatsberg kommer statens intresse att stödja verksamheten

vid barnbördshuset på annat sätt än vid övriga förlossningsanstalter

i riket att helt upphöra. Statskontoret kan således icke dela förhandlingskommissionens

uppfattning, att det framdeles ankommer på statsverket

att svara för barnhördshusets verksamhet och stiftelsens bestånd. I

stället kan staten näppeligen underlåta att taga under övervägande, huruvida

den av barnbördshuset nyttjade djurgårdstomten kan behöva disponeras

för statliga ändamål, främst måhända som reservutrymme för tekniska

högskolan. Någon utredning härom har icke förebragts. För bestämmandet

av giltighetstiden av ett eventuellt avtal om fortsatt verksamhet vid

barnbördshuset är emellertid denna synpunkt givetvis av vikt. Skulle tomten

icke behöva disponeras under de närmaste åren, och byggnaderna

såsom i ärendet framhållits — icke kunna utnyttjas för något statsändamål,

synes stiftelsen ha atl tillse, att byggnaderna tillsvidare alltjämt användas

för den där hittills bedrivna verksamheten. De härav närmast berörda

parterna äro således stiftelsen, Stockholms stad och Stockholms läns landsting.

Vid anmälan för 1945 års riksdag av förslaget till nu gällande avtal uttalades,

att staten i åratal fått vidkännas en enligt samtliga parters sammanstämmande

mening oproportionerligt hög andel av driftkostnaderna,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

utan att dock staten erhållit någon kompensation för vad som icke utan

fog kunde betecknas som eftersatt bidragsskyldighet från stadens och länets

sida under en före år 1923 avtalslös och sedermera för staten ogynnsam

avtalsperiod. Av föreliggande framställning framgår, att statens totala

utgifter för barnbördshuset under avtalsperioden den 1 januari 1923—den

30 juni 1946 uppgingo till — förutom kostnader för läkarpersonalen, vilka

helt bestritts av statsverket — nära 5,8 miljoner kronor, eller 50 procent

mer än det bidrag till verksamheten, som under perioden lämnats av staden

och länet. Mot bakgrunden härav måste det nu framlagda avtalsförslaget

betraktas som i olika avseenden mycket otillfredsställande för statsverket.

Detta gäller de föreslagna bestämmelserna om riksplatser, fastställandet

av platskostnadsavgiften samt fördelningen av pensionskostnaderna.

I fråga om riksplatserna hyser ämbetsverket den bestämda uppfattningen,

att statsmakterna icke ha anledning att framdeles särskilt engagera sig för

verksamheten vid barnbördshuset och följaktligen icke heller böra acceptera

ett bibehållande av riksplatser på statens bekostnad. Det föreligger så

mycket större skäl härför som ett fullständigt utnyttjande av riksplatserna

skulle medföra kostnader för statsverket på omkring 75 000 kronor. Skulle

staden och länet icke till fullo belägga sina platser, komma kostnaderna

att stiga ytterligare. Någon begränsning av antalet vårddagar för rikspa(ienter

har icke föreskrivits.

Vad nu anförts bör givetvis icke hindra, att stiftelsen för fullföljande av

sina ändamål upprätthåller traditionen, att barnbördshuset, i den utsträckning

medel härtill stå till förfogande, är öppet för patienter från hela landet.

För detta ändamål bör lämpligen kunna disponeras den hyresersättning,

som staden och länet skola erlägga. Skulle stiftelsen icke anse sig böra

ikläda sig några förpliktelser i detta avseende, torde måhända staden och

länet vara villiga utöka sitt platsantal. Därest detta icke accepteras, och

platserna icke heller kunna överföras till den enskilda avdelningen, bör

verksamheten begränsas.

Den av kommissionen föreslagna platskostnadsavgiften har beräknats

motsvara skälig avskrivning av värdet å barnbördshusets byggnader. Vilka

principer, som legat till grund för beräkningarna, framgår icke av handlingarna.

Under hand har statskontoret inhämtat, att byggnaderna efter

ingående värdering år 1943 brandförsäkrats för i runt tal 3 miljoner kronor,

från vilket belopp cirka 0,5 miljon torde kunna avräknas för den enskilda

avdelningen. Med utgångspunkt härifrån och med tillämpning av

samma avskrivningsprocent — 1,25 procent — som gäller beträffande fastigheter

under statens allmänna fastighetsfond, bör hyresersättningen uppgå

till 31 250 kronor om året. En platskostnadsavgift av 65 öre per vårddag

skulle vid full beläggning inbringa allenast ca 26 000 kronor. En väsentlig

nackdel med förslaget ligger också däri, att ersättningens storlek gjorts

helt beroende av antalet vårddagar. Enligt statskontorets mening bör i avtalet

fastslås, att ersättningen till stiftelsen för byggnadernas utnyttjande

skall utgöra 31 250 kronor för år, vilket belopp bör fördelas mellan staden

och länet efter antalet vårddagar. Alternativt bör avtalet i anslutning till vad

statskontoret förut anfört kunna så utformas, att staden och länet förplikta

sig att såsom ersättning upplåta förslagsvis 5 allmänna vårdplatser för rikspatienter.

Beträffande fördelningen av pensionskostnaderna anser statskontoret i

betraktande av det förut åberopade departementschefsuttalandet, att kommissionens

ståndpunkt är anmärkningsvärd. Det lär enligt statskontorets

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

mening icke behöva åberopas något särskilt skäl för den uppfattningen, att

pensionskostnaderna — framdeles liksom hittills — böra inräknas bland

driftkostnaderna för barnbördshusets verksamhet. Statskontoret avstyrker

kommissionens förslag i denna del.

Stockholms läns landsting godkände avtalsförslaget den 10 september

1048.

Stockholms stadsfullmäktige beslöto den 22 mars 1948 att dels godkänna

avtalet under av stadskollegiet i utlåtande över förslaget angivna förutsättningar,

dels ock i skrivelse till Kungl. Maj :t åberopa stadskollegiets i ärendet

avgivna utlåtande (nr 78/1948).

1 stadskollegiets förslag om godkännande av avtalet förutsattes bl. a., att

nu gällande avtal mellan kronan och staden angående fördelningen av

kostnaderna för barnbördshusets drift skulle äga giltighet till dess den nu

vid barnbördshuset bedrivna undervisningen överflyttats till den nya kvinnokliniken

vid Sabbatsbergs sjukhus.

Förhandlingskommissionens förslag till avtal den 20 november 1948.

Såsom jag redan framhållit, anmodades förhandlingskommissionen att

avgiva utlåtande över vad som anförts i remissyttrandena. Detta gav kommissionen

anledning att upptaga nya förhandlingar med de delegerade från

Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Dessa förhandlingar ha resulterat

i ett den 20 november 1948 dagtecknat, i vissa avseenden ändrat

avtalsförslag.

1 den skrivelse, med vilken avtalsförslaget överlämnats, har förhandlingskommissionen

framhållit, att det icke ingått i dess uppdrag att undersöka,

huruvida den åt barnbördshuset upplåtna tomten under den begränsade

avtalstid, varom nu vore fråga, skulle behöva disponeras för annat

statligt ändamål. Därest tomten skulle komma att tagas i anspråk för statens

behov, syntes emellertid statsverket få anses skyldigt att hålla stiftelsen

skadeslös, då stiftelsen på sin tid nedlagt största delen av sitt kapital i

byggnader, uppförda på tomten. 1 propositionen nr 156 till 1909 års riksdag,

som riksdagen bifallit, hade nämligen vederbörande departementschef,

som avvisat barnbördsliusdirektionens hemställan, att tomten skulle upplåtas

med äganderätt, anfört, att han tillstyrkte allenast nyttjanderättsupplåtelse,

men att med en dylik rätt måste förenas garantier för att icke det

kapital, statsverket och barnbördshuset nedlade på byggnadsföretaget,

skulle genom nyttjanderättens upphörande bliva förspillda. Byggnadsföretaget

hade kommit att helt bekostas med stiftelsens medel.

Beträffande de föreslagna ändringarna i det tidigare avtalsförslaget anför

kommissionen.

Med hänsyn till den ståndpunkt, statskontoret intagit i fråga om de föreslagna

riksplatserna, har vid de nya förhandlingarna överenskoinmits, att

länet övertager nämnda platser.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Knngl. Maj:ts proposition nr i 30.

I anledning av vad statskontoret anmärkt rörande platskostnadsavgiften

må framhållas, att brandförsäkringsvärdet icke torde vara en lämplig

eller vanlig utgångspunkt för bestämmande av en ersättning av nu ifrågavarande

slag, samt att varken den enskilda avdelningen eller asylbyggnaden

eller överläkarbostaden, vars årsomkostnader inklusive skälig avskrivning

äro avsedda att bestridas medelst inflytande hyresmedel, omfattas av avtalet.

Med frånräknande av den enskilda avdelningen, asylbyggnaden och

överläkarbostaden har barnbördshusets fastighet, enligt en nyligen verkställd

värdering, uppskattats till omkring 2 000 000 kronor. Efter en avskrivningsprocent

av 1,25 skulle den årliga ersättningen utgöra 25 000 kronor.

Kommissionen samt stadens och länets delegerade ha enats om att

den föreslagna platskostnadsavgiften, vilken med en beräknad beläggning

av 85 procent skulle komma att uppgå till ungefärligen samma belopp, skall

ersättas med en fast årlig ersättning av 25 000 kronor, vilken ersättning

bör fördelas mellan staden och länet i proportion till deras beläggning av

de allmänna vårdplatserna. Kommissionen vill i detta sammanhang även

erinra om att platskostnadsavgiften är avsedd att utgöra en ersättning till

stiftelsen för den årliga minskningen av dess i fastigheten nedlagda kapital.

Avgiften kan alltså icke, såsom statskontoret synes ha föreställt sig, disponeras

för att bekosta rikspatienters vård å barnbördshuset utan måste såsom

utgörande del av stiftelsens kapital fonderas.

I fråga om fördelningen av pensionskostnaderna har någon ändring icke

ernåtts vid de nya förhandlingarna.

Statskontoret synes vilja hävda den uppfattningen, att, eftersom staten

på sin tid ingått avtal, som staten sedermera ansett för sig oförmånliga,

staten nu i gengäld härför skulle undandraga sig att deltaga i kostnaderna

för befattningshavarnas pensionering. Kommissionen finner denna statskontorets

ståndpunkt anmärkningsvärd. Det måste framhållas, att de grunder,

enligt vilka kostnadsfördelningen jämlikt kommissionens förslag skulle ske,

så nära som möjligt anpassats i förhållande till vederbörande parters intressen

i barnbördshusets verksamhet, sådana dessa intressen tagit sig

uttryck i de efter fritt beprövande ingångna avtalen. Vidare bör framhållas,

att staden under nu gällande avtals giltighetstid icke på något sätt undandragit

sig att deltaga i sådana utgifter för fastighetsunderhåll, som kunnat

ha karaktären av s. k. eftersatt underhåll. Slutligen kan det vara på sin

plats att i detta sammanhang erinra om att staten fram till början av 1920- talet under mycket lång tid — omkring 150 år — dragit stor nytta av barnbördshuset

med jämförelsevis synnerligen ringa kostnad för statsverket.

Härom torde få hänvisas till vad direktionen anfört i utlåtande den 22 april

1920 (se 1922 års statsverksprop. VIII s. 220 221).

Kommissionen måste därför vidhålla, att dess förslag i denna del är välgrundat,

och hemställer att det måtte vinna Kungl. Maj:ts godkännande.

Enär man måste räkna med möjligheten, att den nya kvinnokliniken vid

Sabbatsbergs sjukhus icke kommer att kunna tagas i bruk vid den förut

beräknade tidpunkten, den 1 juli 1949, tillstyrker kommissionen stadens

förslag, att nu gällande avtal angående fördelningen av kostnaderna för

barnbördshusets drift skall fortfarande äga giltighet, till dess den nu vid

barnbördshuset bedrivna undervisningen överflyttas till den nya kvinnokliniken.

En dylik bestämmelse har jämväl inryckts i det reviderade avtalsförslaget.

Det bör påpekas, att om en sådan förlängd giltighet skulle behöva ifrå
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

gakomma, allmänna barnbördshuset kommer att vara i behov av fortsatt

statsanslag enligt nuvarande grunder även för tid efter den 30 juni 1949.

Medicinalstyrelsen har, utan att dock framställa något yrkande, ifrågasatt,

huruvida bidrag av statsmedel, motsvarande statsbidrag till förlossningsanstalter,

bör utgå för stadens förlossningsplatser å barnbördshuset.

Till grund härför ligger en beräkning, enligt vilken staden icke skulle vara

i behov av några förlossningsplatser å barnbördshuset.

Under erinran att barnbördshuset tillerkänts rätt att åtnjuta statsbidrag

av nu avsett slag på grund av beslut vid 1938 års riksdag (prop. nr 186)

och Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1938 vill kommissionen gentemot vad

medicinalstyrelsen anfört endast framhålla, att stadens faktiska vårdbehov,

som ju tar sig uttryck i stadens beläggning av sjukhuset, bör ha vitsord

framför en teoretisk uppskattning som den styrelsen åberopat. I den mån

barnbördsliusets förlossningsplatser icke beläggas utgår icke här ifrågavarande

bidrag.

Med denna allmänna motivering har kommissionens andra förslag lått

följande utformning. ■

Avtal

rörande driften av Allmänna barnbördshuset från och med den 1 juli 1949.

Mellan svenska staten, Stockholms stad, Stockholms läns landsting och

Allmänna barnbördshuset är — under förutsättning av Kungl. Maj :ts,

Stockholms stadsfullmäktiges, Stockholms läns landstings och direktionens

över Allmänna barnbördshuset godkännande — följande avtal träffat.

§ 1.

Allmänna barnbördshuset åtager sig att i mån av utrymme till vård å

allmän sal emottaga patienter, som vid tillfället för intagningen äro bosatta i

Stockholm, respektive Stockholms län. Dock böra å allmän sal stå till stadens

disposition 90 sängar och till länets disposition 30 sängar med den

fördelning mellan den obstetriska och den gvnekologiska avdelningen, som

framdeles kan överenskommas.

Vårdsökande, bosatta inom andra sjukvårdsområden än Stockholms stad

och Stockholms län, må endast i undantagsfall — då tvingande medicinska

skäl därtill föranleda — intagas å barnbördsliusets allmänna vårdavdelningar.

§ 2.

Stadens sjukhusdirektion och landstingets förvaltningsutskott förbinda

sig att för å barnbördshuset vårdade patienter betala ersättning, motsvarande

det underskott för de allmänna avdelningarna, som, fördelat per debiterad

vårddag, eventuellt uppstår, sedan från sjukhusets driftkostnader

dragits patienterna påförda vårdavgifter, ävensom statsanslag, motsvarande

statsbidrag till driften av förlossningsanstalter; skolande ersättningen bestridas

av sjukhusdirektionen och förvaltningsutskottet i förhållande till

antalet vårddagar, som belöpa på patienter från Stockholm respektive

Stockholms län. Härutöver skola staden och länet sammanlagt erlägga en

platskostnadsavgift av 29 000 kronor per år, som fördelas etter samma

grund som förenämnda ersättning. Platskostnadsavgiften medför icke någon

del i äganderätten till byggnader eller inventarier.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Ersättningen och platskostnadsavgiften utbetalas till barnbördshuset i den

ordning, varom barnbördshusets direktion och stadens sjukhusdirektion,

respektive förvaltningsutskottet ena sig.

§ 3.

Där ersättning för vård å barnbördshuset erlägges annorledes än jämlikt

8 kap. lagen om fattigvård eller 65 § lagen om samhällets barnavård, skall

vårdavgiften å allmän sal utgå, beträffande patient, som är bosatt i Stockholms

stad eller Stockholms län, med samma belopp, som å stadens respektive

länets motsvarande anstalter, samt beträffande annan patient med

samma belopp som å stadens anstalter.

I fråga om befrielse från eller nedsättning av sådan vårdavgift skola

gälla samma bestämmelser som beträffande stadens respektive länets egna

sjukhus.

§ 4.

Rapport över beläggningen skall dagligen avgivas till stadens sjukhusdirektion

och förvaltningsutskottet enligt av stadens sjukhusdirektion respektive

förvaltningsutskottet fastställt formulär.

§ 5.

1 direktionen över Allmänna barnbördshuset äger staden respektive länet

utse två ledamöter respektive en ledamot jämte en suppleant för envar av

dessa. Vidare skall staden och länet beredas tillfälle att årligen genom särskilt

utsedda personer, två för staden och en för länet, anställa granskning

av barnbördshusets räkenskaper och förvaltning.

§ 6.

Under avtalstiden gäller beträffande befattningshavare, som icke avses i

andra stycket av denna paragraf, att staten bestrider hälften av de till dem

eller deras anhöriga utgående pensioner, om vilka beslut fattats eller i

hittills sedvanlig ordning kunna komma att fattas, samt att staden och länet

erlägga resterande del av pensionerna i förhållande till patientbeläggningen.

För husmoder, sjuksköterskor och barnmorskor skall tidigare i pensionshänseende

verkställd anslutning till statens pensionsanstalt fortfarande

gälla och den på huvudmannen fallande delen av pensionsavgifterna till

statens pensionsanstalt alltjämt ingå i barnbördshusets driftkostnader.

§ 7.

Detta avtal gäller från och med den 1 juli 1949. Skulle den vid barnbördshuset

nu bedrivna undervisningen av blivande läkare på grund av

omständigheter, varöver staden icke råder, ej kunna taga sin början vid

den nya kvinnokliniken vid Sabbatsbergs sjukhus den 1 juli 1949, skall

dock det nu gällande och till den 30 juni 1949 uppsagda avtalet i stället

fortfarande tillämpas till dess överflyttningen av undervisningen till nämnda

nya klinik äger rum. Staden åtager sig att minst tre månader i förväg

underrätta barnbördshusets direktion om tidpunkten för överflyttningen,

vilken bör ske vid ett månadsskifte.

Avtalet gäller till och med den 30 juni 1954. Därest avtalet icke av någon

part uppsäges minst två år före denna dag, förlänges avtalet tills vidare med

två års ömsesidig uppsägningsrätt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Utöver vad tidigare anförts har förhandlingskommissionen lämnat följande

speciella motivering i fråga om vissa delar av förslaget.

§ 1.

Då staten ansetts icke vidare böra svara för driftunderskottet i fråga om

riksplatser, har det varit nödvändigt att vidtaga den begränsning av verksamheten,

som framgår av andra stycket. Genom denna begränsning förväntas

kostnaderna för »rikspatienter» avsevärt nedgå.

§ 2.

Bestämmelserna i första stycket innebära, att staden och länet påtaga

sig ansvaret för driftunderskottet även i vad avser patienter från annat

sjukvårdsområde än Stockholms stad och län. Å andra sidan följer av bestämmelserna

i första stycket av § 3, att sådan patient, utom i fattigvårdsfall,

kommer att få betala en avsevärt högre legosängsavgift än nu är fallet.

§ 3.

Bestämmelserna i första stycket förutsätta, att den av Kungl. Maj:t fastställda

vårdtaxan enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna göres tillämplig

på allmänna barnbördshuset, som hittills på grund av sin särställning

icke varit upptaget i nämnda taxa. Sådan ändring av taxan bör träda i

tillämpning samtidigt med det nya avtalet. Härom torde förslag komma

att framställas av barnbördshusets direktion.

§ 5.

Med hänsyn till vikten av att stiftelsens intressen äro representerade i

direktionen på ett sådant sätt, att stiftelsen äger majoritet i densamma, har

det förutsatts, att Kungl. Maj :t skall utse fyra ledamöter i direktionen, varav

en ordförande. Bestämmelser härom böra inflyta i nytt reglemente för allmänna

barnbördshuset, vartill ‘förslag torde komma att framläggas av direktionen.

Yttranden.

Direktionen över allmänna barnbördshuset har förklarat sig fortfarande

anse det först uppgjorda avtalsförslaget vara att föredraga, då detta alltjämt

möjliggjorde för barnbördshuset att i enlighet med dess ursprungliga

uppgift bereda vård även för patienter från andra delar av riket än Stockholms

stad och län. Direktionen hemställer därför i första rummet, att

Kungl. Maj:t godtager detta förslag. Därest så icke blir fallet, förklarar sig

direktionen intet ha att erinra mot det nya förslaget i och för sig.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott har meddelat, att förvaltningsutskottet

den 25 november 1948 beslutat hos nästkommande lagtima

landsting tillstyrka, att avtalsförslaget antages.

Enligt vad som under hand meddelats ha Stockholms stadsfullmäktige

den 21 februari 1949 — med upphävande av sitl beslut den 22 mars 1948

beslutat godkänna det nya avtalsförslaget.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Departementschefen.

Den 1 juli innevarande år beräknas karolinska institutets hittills till allmänna

barnbördshuset förlagda obstetrisk-gynekologiska klinik komma

att överflyttas till en nyuppförd kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus.

Samtidigt utlöper nu gällande avtal angående fördelningen av driftkostnaderna

för barnbördshuset.

Efter förhandlingar med barnbördshusets direktion samt delegerade för

Stockholms stad och län har förhandlingskommissionen framlagt två olika

förslag till avtal mellan de berörda parterna angående den framtida fördelningen

av kostnaderna för barnbördshusets verksamhet.

Det först framlagda avtalsförslaget innebar i huvudsak, att statsverkets

andel i kostnaderna skulle komma att begränsas till att avse dels driftunderskottet

för tio s. k. riksplatser, dels ett anslag motsvarande statsbidrag

till driften av förlossningsanstalter, dels ock halva pensionskostnaden

för sådan personal, som ej vore ansluten till statens pensionsanstalt. Staden

och länet skulle svara för driftunderskottet för av dem kontrakterade

vårdplatser. Läkarlönerna skulle inräknas i driftkostnaderna.

Kommissionens andra förslag till avtal innebär huvudsakligen endast

den förändringen i förhållande till det första förslaget, att staten ej längre

skall svara för de s. k. riksplatserna, vilka i stället övertagits av Stockholms

län. Dessutom har en klausul införts i avtalet, enligt vilken nu gällande

avtal skall fortfara att äga giltighet intill dess undervisningen överflyttas

till Sabbatsbergs sjukhus. Statsverkets andei i kostnaderna skulle alltså

enligt det senaste förslaget komma att stanna vid ett belopp motsvarande

statsbidraget till driften av förlossningsanstalter jämte halva pensionskostnaden

för viss personal.

Barnbördshuset har under en lång följd a.v år som utbildningsanstalt för

barnmorskor och läkare svarat för en betydelsefull del av den medicinska

undervisningen. På grund härav har staten alltsedan år 1846 i ökad omfattning

ekonomiskt understött barnbördshusets verksamhet. Staten har

vidare avgiftsfritt och med nyttjanderätt upplåtit den tomt, varå barnbördshusets

nuvarande byggnader äro uppförda.

Barnbördshusets funktion som undervisningsanstalt, statsverkets understödjande

av verksamheten samt den omständigheten, att Kungl. Maj :t fastställt

reglemente för anstalten och utsett vissa av ledamöterna i dess direktion,

har utan tvivel medfört, att barnbördshusets anknytning till staten

blivit mycket markerad. Å andra sidan torde dessa omständigheter ej ha

medfört eller kunnat medföra någon förändring i anstaltens ställning som

privaträttsligt subjekt. Barnbördshuset äger otvivelaktigt karaktären av en

stiftelse med egen förmögenhet och självständig rättshandlingsförmåga.

Statsverkets förhållande till barnbördshuset har sålunda enligt min mening

helt bestämts av att anstalten upplåtits för undervisningsändamål. Dä

barnbördshuset nu upphör som undervisningssjukhus, anser jag därför, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

statsverkets ekonomiska engagemang i anstaltens verksamhet i största möjliga

utsträckning bör avvecklas. Ur denna synpunkt finner jag det av förhandlingskommissionen

den 20 november 1948 framlagda avtalsförslaget

innebära en lämplig avvägning mellan de olika intressen, som äro förknippade

med barnbördshusets verksamhet.

I likhet med statskontoret är jag av den meningen, att staten i framtiden

ej bör påtaga sig ekonomiskt ansvar för s. k. riksplatser, då förekomsten av

sådana tidigare väsentligen synes ha betingats av undervisningens behov.

I fråga om det i avtalsförslaget förutsatta statsanslaget motsvarande

statsbidrag till driften av förlossningsanstalter finner jag av vad förhandlingskommissionen

anfört vara ådagalagt, att ett behov föreligger för staden

och länet av de av dem kontrakterade förlossningsplatserna. Till anstalter

för förlossningsvård utgår statsbidrag enligt generella bestämmelser

i en kungörelse den 21 juli 1937. Det synes mig lämpligast, att barnbördshusets

behov av statsanslag i detta avseende tillgodoses genom anlitande

av de statsbidragsmöjligheter, som föreligga enligt nämnda kungörelse. Bestämmelserna

i kungörelsen synas böra göras tillämpliga på barnbördshuset

fr. o. m. den dag, då det nya avtalet träder i kraft.

Vid de förhandlingar, som föregått det andra avtalsförslaget, har ändring

ej kunnat ernås i fråga om skyldighet för staten att deltaga i vissa pensionskostnader.

Med hänsyn härtill och då avtalet endast är avsett att gälla

under fem år vill jag icke motsätta mig förslaget. Jag förutsätter emellertid,

att denna fråga med beaktande av vad statskontoret yttrat upptages till

förnyad prövning innan avtalet förlänges.

Avtalsförslaget förutsätter, att Kungl. Maj :t även framdeles skall fastställa

reglemente för barnbördshuset samt utse ett visst antal ledamöter i

dess direktion. Vad jag tidigare anfört kunde otvivelaktigt motivera den

ståndpunkten, att Kungl. Maj :t framdeles ej borde utöva något direkt inflytande

över barnbördshusets förvaltning eller övriga verksamhet. Jag vill

likväl icke motsätta mig, att staten fortfarande fastställer reglemente för

anstalten och utser ledamöter i direktionen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående förordade ändrade

grunder för fördelning av driftkostnaderna vid allmänna

barnbördshuset.

Bidrag till allmänna barnbördshuset för budgetåret 1949/50.

Förslag.

I skrivelse den 14 september 1948 hemställde direktionen över allmänna

barnbördshuset om bidrag Ull barnbördshusets drift under budgetåret

1949/50 med 196 823 kronor.

2 — Dihang till riksdagens protokoll 10''it). 1 sand. Nr 130.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Vid beräkningen av bidraget utgick direktionen från bestämmelserna i

det avtal, som — under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande — den

1 december 1947 träffats mellan den av Kungl. Maj :t tillsatta förhandlingskommissionen

samt Stockholms stad, Stockholms läns landsting och allmänna

barnbördshusets direktion. Detta avtal, för vilket redogörelse nyss

lämnats och som skulle träda i kraft den 1 juli 1949, föreskrev, att staten

skulle erlägga driftunderskottet för de s. k. rikspatienterna ävensom statsanslag,

motsvarande statsbidrag till driften av förlossningsanstalter, samt

halva pensionskostnaden för viss personal. För budgetåret 1949/50 beräknade

direktionen dessa tre poster till resp. 115 354, 74 460 och 7 009 kronor

eller inalles 196 823 kronor.

Sedan förhandlingskommissionen — såsom framgår av den i det föregående

lämnade redogörelsen — den 20 november 1948 framlagt ett i vissa

avseenden ändrat avtalsförslag, har direktionen med utgångspunkt från bestämmelserna

i detta avtalsförslag i skrivelse den 9 december 1948 framlagt

förnyade beräkningar av det erforderliga statsanslaget för budgetåret

1949/50.

Direktionen erinrar härvid om att staten enligt det nya förslaget icke

längre avses skola bidraga till de egentliga driftkostnaderna, varför för

statens vidkommande under budgetåret 1949/50 endast skulle återstå statsanslaget,

motsvarande statsbidrag till driften av förlossningsanstalter, 74 460

kronor, samt hälften av pensionskostnaden för viss personal, 7 009 kronor,

eller tillhopa 81 469 kronor.

Direktionen har slutligen i sin skrivelse framlagt vissa beräkningar av

statsbidragets storlek för den händelse den vid barnbördshuset nu bedrivna

undervisningen ej kan taga sin början vid den nya kvinnokliniken vid

Sabbatsbergs sjukhus den 1 juli 1949 och sålunda enligt § 7 i förhandlingskommissionens

senaste avtalsförslag nu gällande avtal skall fortfara att

tillämpas intill dess överflyttningen av undervisningen till den nya kliniken

äger rum. Enligt direktionen skulle statens bidrag för hela budgetåret

1949/50 kunna uppskattas till 468 281 kronor. Med utgångspunkt härifrån

kunde det erforderliga driftbidraget per månad beräknas i genomsnitt utgöra

tolftedelen av nämnda belopp eller i runt tal 39 000 kronor.

Departementschefen.

I det föregående har jag hemställt, att riksdagen må godkänna ändrade

grunder för fördelningen av driftkostnaderna vid barnbördshuset. Jag har

därvid förordat, att bidrag till barnbördshuset skall utgå enligt bestämmelserna

i 1937 års kungörelse angående bidrag till driften av förlossningsanstalter

och väntehem in. in. Härav följer, att särskilda medel ej böra anvisas

för detta ändamål. Frågan om anvisande av medel för täckande av

statens andel i pensionskostnaderna för viss personal vid barnbördshuset

kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

I detta sammanhang behöver sålunda endast upptagas frågan om erforderligt

anslag för den del av nästa budgetår, under vilken nu gällande avtal

skall fortfara att gälla, därest undervisningen ej kommer att överflyttas

till Sabbatsbergs sjukhus den 1 juli i år. Jag föreslår att för detta ändamål

allenast upptages ett formellt belopp av 100 kronor. Anslaget bör uppföras

förslagsvis.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm

för budgetåret 1949/50 under elfte huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 100 kronor.

Ytterligare bidrag till allmänna barnbördshuset för budgetåret 1948/49.

Förslag.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen gäller fram till den 1

juli 1949 för fördelningen av driftkostnaderna vid allmänna barnbördshuset

mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting ett

sedan den 1 juli 1946 därom träffat avtal. Enligt detta avtal svarar staten

— förutom för ett statsanslag motsvarande statsbidrag till driften av förlossningsanstalter

— helt för lönekostnaderna för läkarpersonalen, för driftunderskottet

på de s. k. riksplatserna samt därutöver för 15 procent av de

driftkostnader i övrigt, som icke täckas av inkomster i form av nyssnämnda

statsbidrag samt legosängsavgifter. Den enskilda vårdavdelningen

finansieras helt genom erlagda vårdavgifter. Med tillämpning av nämnda

avtalsbestämmelser har statens bidrag till barnbördshuset för innevarande

budgetår beräknats till 425 000 kronor, vilket belopp anvisats som obetecknat

anslag, som alltså icke må överskridas.

Lönerna för barnbördshusets befattningshavare — med undantag för läkarlönerna,

för vilka gäller särskild reglering —- utgå enligt de grunder, som

gälla vid Stockholms stads sjukhus. Direktionen över allmänna barnbördshuset

äger enligt det av Kungl. Maj:t fastställda reglementet för sjukhuset

att inom de gränser, som betingas av givna anslag och i övrigt förefintliga

tillgångar, bestämma avlöningsförmånerna för annan personal än läkare.

I skrivelse den 9 december 1948 har direktionen på grund av utgiflsstegringar,

som uppstått efter den 30 augusti 1947, då direktionen avgav sitt

statförslag för budgetåret 1948/49, hemställt om tilläggsanslag för nämnda

budgetår med 26 700 kronor.

Direktionen erinrar om att den i skrivelse den 18 december 1947 hemställt

om anvisande av tilläggsanslag för budgetåret 1947/48 för genomförande

av löne- och pensionsförbättringar för barnbördshusets personal.

Direktionen hade därvid framhållit, att Stockholms stads lönekommitté

framlagt förslag till nytt lönesystem, anknutet till statens löneplaner, samt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

ett nytt tjänstereglemente, båda avsedda att träda i kraft den 1 januari 1948.

Det nya lönesystemet, som samtidigt skulle börja tillämpas även vid barnbördshuset,

komme att innebära en höjning av begynnelselönerna medan

slutlönerna i regel bleve lägre. Någon allmän lönereglering skulle icke genomföras

i samband med övergången till de nya löneplanerna, men för husmodern

och köksföreståndarinnan komme en provisorisk uppflyttning till

lönegrad 17 i den nya löneplanen att ske fr. o. in. den 1 januari 1948. Direktionen

hade vidare tillstyrkt en framställning från svensk sjuksköterskeförening

om att de nya lönerna skulle utgöra nettolöner, vilket innebure att

den husmodern, sjuksköterskorna och barnmorskorna åvilande skyldigheten

att till statens pensionsanstalt erlägga viss del av den årliga pensionsavgiften

skulle fr. o. m. den 1 januari 1948 överflyttas på barnbördshuset.

I fråga om den kollektivavtalsanställda personalen hade direktionen meddelat,

att det för densamma gällande avtalet uppsagts till den 1 januari

1948 men att förhandlingar ännu icke inletts om nytt avtal.

Direktionen hade framhållit, att dessa omständigheter jämte pågående

lönerörelser för vissa av stadens och statens befattningshavare kunde komma

att inverka på barnbördshusets behov av tilläggsanslag jämväl för budgetåret

1948/49.

Statsmakterna hade lämnat direktionens framställning utan erinran och

beviljat det för budgetåret 1947/48 äskade tilläggsanslaget.

Angående behovet av tilläggsanslag för budgetåret 1948/49 anför direktionen.

Beträffande den icke kollektivanställda personalen kommer övergången

till den nya löneplanen och barnbördshusets övertagande av hela den årliga

pensionsavgiften till statens pensionsanstalt att medföra en merutgift

av 13 500 resp. 3 000 kronor, alltså sammanlagt 16 500 kronor. I fråga om

den kollektivanställda personalen ha förhandlingar förts mellan Stockholms

stad och personalorganisationen, vilka slutförts den 25 september

1948. Avtalet har fått retroaktiv giltighet fr. o. m. den 1 januari 1948 och

skall gälla t. o. m. den 31 mars 1949. Eftersom statsmakterna i samband

med tidigare anslagsäskanden i princip godkänt, att lönerna för barnbördshusets

befattningshavare få utgå efter de grunder, som gälla för stadens

sjukhus, har även direktionen genom beslut denna dag godkänt ifrågavarande

avtal. Den av det nya avtalet föranledda merkostnaden för innevarande

budgetår beräknas, vid jämförelse med i statförslaget upptaget belopp,

uppgå till ca 31 000 kronor. Härtill måste dock läggas dels ca 15 500

kronor avseende merkostnaden för tiden 1 januari—30 juni 1948, dels ca

6 000 kronor för ökade lönekostnader åt semester- och sjukvikarier. Den

sammanlagda merkostnaden för den kollektivanställda personalen blir alltså

(31 000 + 15 500 + 6 000) 52 500 kronor.

Förutom nyssnämnda, av direktionen i skrivelsen den 18 december 1947

antydda kostnadsökningar torde merkostnader komma att uppstå jämväl

för histaminundersökningar, som utföras i diagnostiskt syfte, ävensom genom

den under senare tid ökade användningen av hormonpreparat och

penicillin. Dessa merkostnader beräknas för hela budgetåret 1948/49 komma

att uppgå till minst 30 000 kronor. Det har vidare visat sig oundgängligen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 130.

nödvändigt att för det röntgendiagnostiska arbetet anlita en röntgenolog,

som tre gånger i veckan å barnbördshusets röntgenlaboratorium utför erforderliga

undersökningar av inneliggande patienter mot ett arvode av 30

kronor per gång. Denna anordning medför en kostnad av ca 5 000 kronor

för innevarande budgetår.

Vid uppskattningen av statens andel i de uppkomna merkostnaderna har

direktionen utgått från samma beräkningssätt, som kommit till användning

i direktionens anslagsäskanden för innevarande budgetår. Med utgångspunkt

härifrån skulle staten bidraga till de uppkomna merkostnaderna

(16 500 + 52 500 + 30 000) 99 000 kronor med 15 procent eller 14 850 kronor.

Vidare skulle staten deltaga i återstående del av merkostnaden (99 000

— 14 850) 84 150 kronor med 8,1 procent eller 6 816 kronor, motsvarande på

rikspatienterna fallande del av restkostnaden. Då staten åtagit sig att bestrida

kostnaden för läkarlöner borde dessutom hela kostnaden för arvode åt

en konsulterande röntgenolog, 5 000 kronor, bestridas av statsmedel. Statsverkets

andel i de uppkomna merkostnaderna skulle sålunda uppgå till sammanlagt

(14 850 + 6 816 + 5 000) 26 666 kronor.

Departementschefen.

Vid barnbörd shuset utgår avlöning till andra befattningshavare än läkare

enligt samma grunder, som Stockholms stad tillämpar beträffande motsvarande

personal vid stadens sjukhus. Då barnbördshusets direktion vid fastställande

av lönerna för personalen reglementsenligt har att hålla sig inom

ramen för givna anslag, har direktionen, eftersom de nu aktuella löneförbättringarna

icke rymmas inom anslaget för innevarande budgetår, sett

sig nödsakad att begära ytterligare medel för att bestrida de stegrade löneutgifterna.

Ett tillmötesgående av framställningen i denna del är endast

en konsekvens av statsmakternas tidigare ställningstagande.

Vad direktionen anför om behovet av tilläggsanslag för utförande av

histaminundersökningar och för användande av vissa nyare läkemedel, ger

ej anledning till erinran från min sida. I anledning av vad direktionen anfört

angående nödvändigheten av att anlita en röntgenolog för vissa arbetsuppgifter

vid barnbördshuset finner jag mig böra tillstyrka, att arvodet till

denne, 5 000 kronor, utgår av statsmedel.

Jag förordar alltså, att ett anslag till ytterligare bidrag till allmänna

barnbördshuset anvisas för innevarande budgetår. Anslaget torde böra uppföras

med 26 700 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 under

elfte huvudtiteln anvisa clt anslag av 26 700 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

II. Anslag till Sabbatsbergs sjukhus m. m.

Inledning.

Genom beslut den 28 maj 1948 har Kungl. Maj :t godkänt avtal mellan

staten och Stockholms stad angående samarbete för ny- och ombyggnad

samt drift av det staden tillhöriga Sabbatsbergs sjukhus. Enligt detta avtal,

beträffande vars närmare innehåll torde få hänvisas till propositionen nr

213/1948, skall det nya sjukhuset uppföras och utrustas genom stadens försorg.

Staden skall upplåta sjukhusets samtliga avdelningar, med undantag

av öronavdelningen, till karolinska institutet för undervisningsändamål

att tjäna som institutets kliniker, resp. institutioner. Avtalet avser dels

följande kliniker, nämligen en medicinsk klinik, en kirurgisk klinik, en

kvinnoklinik, en pediatrisk klinik, en psykiatrisk klinik och en radioterapeutisk

klinik, dels ock de för sjukhuset gemensamma inrättningarna,

såsom röntgenanläggningar, laboratorier — inberäknat ett till sjukhuset

anslutet bakteriologiskt centrallaboratorium — polikliniker, en mödravårdscentral,

en fysioterapeutisk avdelning, en mottagande avdelning, en

isoleringsavdelning samt den befintliga patologiska institutionen. Därest

till den fysioterapeutiska avdelningen anslutes en vårdavdelning, skall

denna likaledes stå till undervisningens förfogande.

Enligt avtalet skall staten lämna byggnadsbidrag med 25 procent

av de verkliga totalkostnaderna för anläggningarnas färdigställande och

utrustning. Bidraget avser icke blott de allmänna utan även de enskilda

avdelningarna. Dylikt bidrag skall även utgå för de kostnader för ny- och

ombyggnads- ävensom ändrings- och förbättringsarbeten och i samband

härmed stående utrustning, som sedermera tillkomma och som ej äro att

hänföra till årligt underhåll. Bidraget utgår jämväl för sådana inrättningar,

som äro för hela sjukhuset gemensamma. Av de vid sjukhuset nu befintliga

gemensamma inrättningarna skall bidrag efter vissa regler utgå för

pannanläggningen och den patologiska institutionen. Staten tillhandahåller

staden byggnadsbidraget för pannanläggningen och den patologiska institutionen,

då någondera av de medicinska och kirurgiska avdelningarna tages i

bruk för undervisningsändamål, samt för övriga anläggningar under byggnadstiden

i ungefärlig proportion till stadens egna utlägg för ifrågavarande

byggnadsföretag.

Beträffande tillsättning, avlöning och pensionering av

personalen vid sjukhuset gäller enligt avtalet följande.

Överläkare eller institutionsföreståndare, som tillika är professor, laborator

eller prosektor vid karolinska institutet samt läkarpersonal, som

uteslutande är anställd för forsknings- eller undervisningsändamål, tillsättes,

avlönas och pensioneras av staten, dock att staden bestrider kostnaden

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr J30.

för särskilda överläkararvoden med samma belopp, som utgå till motsvarande

överläkare vid karolinska sjukhuset, övrig läkarpersonal vid klinik

eller institution, som är upplåten för undervisning, med undantag för det

bakteriologiska centrallaboratoriet, tillsättes, avlönas och pensioneras av

staten, dock att staden bidrager med halva löne- och pensionskostnaden.

Antalet underordnade läkare, till vilkas avlönande och pensionering avtalsparterna

gemensamt bidraga, bestämmes av parterna i samråd. Läkarpersonalen

vid det bakteriologiska centrallaboratoriet tillsättes, avlönas och

pensioneras av staden, dock med undantag av sådana befattningshavare,

som äro uppförda på karolinska institutets stat. Annan personal, som uteslutande

är anställd för forsknings- eller undervisningsändamål vid klinik

eller institution, som är upplåten för undervisning, tillsättes, avlönas och

pensioneras av staten. Övrig för sjukhuset behövlig personal tillsättes, avlönas

och pensioneras av staden. Innan läkarbefattning, som tillsättes av staten

och som ej uteslutande är avsedd för forsknings- eller undervisningsändamål,

förses med innehavare, skall stadens sjukhusdirektion beredas

tillfälle att yttra sig. Avtalet stadgar, att det skall ankomma på Kungl. Maj :t

att härom meddela närmare föreskrifter. Genom förutnämnda beslut den

28 maj 1948 anbefalldes kanslern för rikets universitet att inkomma med

förslag till sådana bestämmelser.

Enligt avtalet intaga sjukhusets läkare såsom sådana, i den mån ej

annorlunda stadgas i gällande, av Kungl. Maj :t fastställda reglementen för

stadens sjukhus, samma ställning till stadens sjukhusdirektion som övriga

läkare vid stadens sjukhus samt äro pliktiga att efterkomma de anordningar

för sjukhusets drift, som sjukhusdirektionen äger vidtaga, ävensom att

ställa sig till efterrättelse de för stadens sjukhus gällande bestämmelser,

som icke strida mot detta avtal.

Avtalet stadgar vidare, att staten skall bidraga till driftkostnaderna

för de anläggningar, som äro upplåtna för undervisningsändamål.

Härvid gäller i huvudsak följande.

Kostnaderna för sådan instrumentutrustning, som ej avser ersättande

av kasserad utrustning och som tillkommit utan samband med byggnadsarbete,

skola till 75 procent bestridas av staden och till 25 procent av staten.

Med undantag för det bakteriologiska centrallaboratoriet skall staten som

bidrag till övriga driftkostnader — häri inbegripna kostnaderna för årligt

underhåll av byggnader men undantagna avlönings- och pensionskostnader

— årligen erlägga ett belopp, motsvarande 10 procent av den del av samma

kostnader, som efter antalet vårddagar belöper på de för undervisningen

upplåtna vårdplatserna. I fråga om det bakteriologiska centrallaboratoriet

skall staten som bidrag till driftkostnaderna — häri inbegripna kostnaderna

för årligt underhåll av byggnaden men undantagna avlönings- och pensionskostnader

samt nyssnämnda kostnader för viss instrumentutrustning —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

årligen erlägga ett belopp motsvarande 2 procent av samma kostnader. För

bakteriologiska centrallaboratoriet skola särskilda räkenskaper föras.

Genom nämnda avtal har upphävts ett av Kungl. Maj :t den 30 november

1945 godkänt avtal mellan staten och staden angående samarbete för uppförande

och drift av en kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus. Detta avtal,

beträffande vars närmare innebörd torde få hänvisas till propositionen nr

102/1945, innebar bl. a., att vid tiden för den nya klinikens tagande i bruk

karolinska institutets hittills till allmänna barnbördshuset förlagda obstetrisk-gynekologiska

klinik skulle överflyttas till den nya kliniken.

Enligt vad som under hand meddelats beräknas kvinnokliniken kunna

tagas i bruk den 1 juli innevarande år och samtidigt upplåtas för undervisning.

Härav följer, att det nu gällande avtalet av den 28 maj 1948 (det

s. k. sabbatsbergsavtalet) från den 1 juli skall börja tillämpas på kvinnokliniken

såvitt avser bestämmelserna om dels tillsättning, avlöning och

pensionering av klinikens personal samt därmed sammanhängande frågor,

dels ock bidrag till klinikens driftkostnader.

Jag torde slutligen i detta sammanhang få erinra, att den till karolinska

institutet knutna undervisningen i allmän patologi sedan flera år tillbaka

varit förlagd till den patologiska institutionen vid Sabbatsbergs sjukhus och

att professorn i allmän patologi och patologisk anatomi vid karolinska institutet

är chef för nämnda institution. För att biträda professorn vid undervisning

och forskning äro å karolinska institutets stat upptagna anslag

till två biträdande lärare, två förste amanuenser samt ett kanslibiträde. Vidare

har till institutionen för allmän patologi anvisats ett materielanslag

å 15 000 kronor. Undervisning och forskning i ämnet patologisk anatomi

är däremot fortfarande förlagd till serafimerlasarettets patologiska avdelning.

Avlöning av vissa underordnade läkare m. m.

Förslag.

Karolinska institutets lärarkollegium har genom utsedda representanter

upptagit förhandlingar med representanter för Stockholms stad angående

de tjänster vid kvinnokliniken, för vilka staten enligt avtalet helt eller

delvis skall bestrida lönekostnaderna. Sedan enighet vunnits mellan parterna

om i vilken utsträckning den vid kliniken erforderliga personalen

vore avsedd för forsknings- och undervisningsändamål, har lärarkollegiet

framlagt beräkningar av anslagsbehovet för avlöningar vid nämnda klinik

för budgetåret 1949/50. Därvid ha medtagits jämväl lönekostnaderna

fr. o. m. den 1 juni resp. den 1 september 1948 för viss personal vid patologiska

institutionen. De sålunda gjorda beräkningarna framgå av följande

sammanställning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

25

Statens

Stadens

Summa

I. Patologiska institutionen.

andel

andel

kronor

A. Läkarpersonal.

1 l:e underläkare, 1/6—30/e 48..........................

474

474

948

1 /, 48—=»/, 49 ......................

5 688

5 688

11 376

Semester- och vikariatskostnader ................

567

567

1 134

Rörligt tillägg ..................................

1 346

1 346

2 692

i/ 49—so/ 50 ..................................

7 200

7 200

14 400

Semester- och vikariatskostnader ................

1 613

1 613

3 226

Rörligt tillägg ..................................

864

864

1 728

Summa kronor

17 752

17 752

35 504

B. Annan personal för forsknings- eller undervisningsändamål.

1 laboratoriebiträde 1/7 49—30/6 50 ....................

6 228

—

6 228

1 städerska 1/9 48—30/0 49 ............................

1 116

—

4 116

V, 49—3% 50 ............................

4 260

—

4 260

Semester- och vikariatskostnader ................

2 920

—

2 920

Summa kronor

17 52 4

—

17 524

II. Kvinnokliniken.

A. Läkarpersonal.

1 professor, tillika överläkare..........................

12 000

1 500

13 500

1 biträdande överläkare ..............................

5 880

5 880

11 760

7 l:e underläkare ....................................

56 448

56 448

112 896

1 biträdande läkare (narkos) ..........................

5 880

5 880

11 760

1 » » (å polikliniken)....................

5 880

5 880

11 760

1 l:e underläkare » » ....................

8 064

8 064

16 128

2 biträdande läkare vid laboratorierna ................

11 760

11 760

23 520

1 konsulterande läkare å spädbarnsavdelningen..........

3 750

3 750

7 500

Semester- och vikariatskostnader ......................

21 932

19 832

41 764

Summa kronor

131 594

118 994

250 583

B. Annan personal för forsknings- eller undervisningsändamål.

1 djursköterska ......................................

4 728

—

4 728

2 laboratoriebiträden (å hormon- och spermalaboratorierna)

11 520

—

11 520

1 städerska ........................................

4 260

—

4 260

Semester- och vikariatskostnader ......................

4 101

—

4 101

Summa kronor

24 609

—

24 609

På grundval av de gjorda beräkningarna har lärarkollegiet hos kanslern

för rikets universitet hemställt, att kanslern hos 1949 års riksdag måtte

utverka följande anslag, nämligen

dels (24 G09 + 17 524) 42 133 kronor å karolinska institutets stat till lönekostnader

för annan personal än läkarpersonal för forsknings- eller undervisningsändamål

vid kvinnokliniken och patologiska institutionen,

dels (131 594— 12 000 [den å institutets stat uppförda professuren])

119 594 kronor såsom bidrag till kvinnokliniken vid Sabbatsbergs sjukhus,

avseende statens andel av lönekostnader för läkarpersonal,

dels ock 17 752 kronor såsom bidrag till patologiska institutionen vid

Sabbatsbergs sjukhus, avseende statens andel av lönekostnader för läkarpersonal.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kurigl. Maj:ts proposition nr 130.

Dessutom har lärarkollegiet hemställt, att vissa å institutets stat upptagna

tjänster, vilka under nu löpande budgetår äro knutna till de obstetriska

och gynekologiska klinikerna vid allmänna barnbördshuset, samt det

materielanslag, som nu utgår till obstetrisk-gynekologiska kliniken vid

barnbördshuset, måtte fr. o. in. den 1 juli 1949 överflyttas till den nya

kvinnokliniken vid Sabbatsbergs sjukhus. Ifrågavarande tjänster äro följande:

1 laboiatoriebiträde i Ca 11 vid obstetriska kliniken, 1 kanslibiträde

i Ce 11 vid obstetrisk-gynekologiska kliniken, 1 underläkare (arvode 3 600

kronor) och 1 amanuens (arvode 3 000 kronor) vid obstetriska kliniken samt

1 amanuens (arvode 3 000 kronor) vid gynekologiska kliniken. Materielanslaget,

som avser klinikens båda avdelningar, utgår med ett belopp av 11 500

kronor.

I skrivelse den 14 januari 1949 har kanslern för rikets universitet på

grundval av lärarkollegiets kostnadsberäkningar hemställt om anslag till

ifrågavarande ändamål.

I sin skrivelse har kanslern till en början upptagit vissa principfrågor.

Beträffande tidpunkten, då avtalets bestämmelser

skola börja tillämpas, uttalar kanslern, att olika meningar kunde

råda ifråga om den patologiska institutionen. Avtalets föreskrift, att byggnadsbidraget

till denna institution skall utgå först då någondera av de

medicinska och kirurgiska avdelningarna tages i bruk för undervisningsändamål,

syntes sammanhänga med att undervisningen i patologisk anatomi

först vid denna senare tidpunkt skulle överflyttas till Sabbatsberg.

övervägande skäl syntes därför tala för att avtalet i fråga om den patologiska

institutionen skulle börja tillämpas först då denna i sin helhet toges

i bruk för karolinska institutets räkning. Då institutet emellertid under

flera år under mycket förmånliga villkor använt institutionen för undervisning

i allmän patologi, vore det enligt kanslern skäligt, att staten jämlikt

grunderna för avtalet i ökad utsträckning påtoge sig kostnader för

den patologiska institutionen. Statens åtagande borde dock icke gälla retroaktivt

utan först fr. o. in. nästa budgetår.

I fråga om tillsättning, avlöning och pensionering av

befattningshavarna framhåller kanslern, att avtalets bestämmelser om överläkare

eller institutionsföreståndare, som tillika är professor, laborator eller

prosektor vid karolinska institutet, samt läkarpersonal, som är anställd

uteslutande för forsknings- eller undervisningsändamål, innebure, att dessa

befattningshavare skulle tillsättas och avlönas på samma sätt som institutets

övriga befattningshavare av motsvarande slag.

Övriga läkare vid klinik eller institution, upplåten för undervisning, vore

enligt kanslern att betrakta som statliga befattningshavare, till vilkas avlöning

staden lämnade ett visst bidrag. Av förarbetena till avtalet framginge,

att de skulle avlönas direkt av staten samt vara underkastade statliga

föreskrifter i fråga om tillsättningsprocedur och avlöningsförhållanden.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

Liksom motsvarande befattningshavare vid karolinska sjukhuset horde således

biträdande överläkare och sådana biträdande läkare, vilka icke vore

heltidsanställda, erhålla ett arvode av It 760 kronor samt heltidsanställda

förste underläkare ett grundarvode av 14 440 kronor jämte 3 ålderstillägg,

vart och ett å 600 kronor, efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring ävensom

rörligt tillägg. Av förarbetena syntes vidare framgå, att även beträffande

nämnda befattningshavares avlöningsförhållanden i övrigt liksom i fråga

om deras tjänstgöring de för läkarna vid karolinska sjukhuset meddelade

bestämmelserna skulle äga motsvarande tillämpning.

I fråga om vilken statlig myndighet, som skall tillsätta den underordnade

läkarpersonalen, anför kanslern.

Närmast till hands ligger att anförtro denna uppgift åt kanslern, som

nu förordnar de underordnade läkarna vid akademiska sjukhuset i Uppsala,

amanuenserna vid Lunds lasarett samt de å karolinska institutets stat

upptagna underordnade läkarna vid allmänna barnbördshuset, Norrtulls

sjukhus och S:t Eriks sjukhus. Emellertid är att märka, att kanslern icke

förordnar de underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Dessa befattningshavare förordnas nämligen av direktionen

för karolinska sjukhuset. Då de statsanställda underordnade läkarna å Sabbatsberg

ansetts böra i fråga om avlöningsförmåner och tjänstgöring vara

likställda med läkarna å karolinska sjukhuset och det förefaller troligt, att

dessa läkare komma att i viss utsträckning cirkulera mellan de båda sjukhusen,

synes det kunna ifrågasättas att anförtro åt karolinska sjukhusets

direktion, som jämväl fungerar som direktion för serafimerlasarettet, att

tillsätta även den statsanställda underordnade läkarpersonalen vid Sabbatsbergs

sjukhus. Eftersom direktionen bland sina medlemmar räknar

dels två av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter, dels ock representanter såväl

för karolinska institutet som för Stockholms stad, bör direktionen ha förutsättning

att fullgöra vissa uppgifter även vid det sjukhus, som kommer att

överta serafimerlasarettets roll som undervisningssjukhus. Stora praktiska

fördelar synas vara att vinna genom att ansluta till detta alternativ.

Beträffande spörsmålet om vilken statlig myndighet, som skall representera

staten vid det samråd, som enligt avtalet skall äga rum med Stockholms

stad vid bestämmandet av antalet underordnade

läkare, uttalar kanslern, att det ej kunde ifrågasättas, att karolinska

institutets lärarkollegium utan särskilt bemyndigande av Kungl. Maj :t

skulle kunna för statens räkning definitivt bestämma antalet ifrågavarande

läkare. Lärarkollegiets nu framlagda förhandlingsresultat finge därför betraktas

som ett förslag, som krävde statsmakternas godkännande.

I fråga om sättet för utbetalningen av de u n d e r o r dnade

läkarnas löner anför kanslern.

Om medel till befattningshavarnas avlöning utgå från till karolinska institutet

anvisade anslag, ligger givetvis närmast till hands att utbetalningen

till läkarna äger rum genom institutets kamrerarexpedition, som får från

staden rekvirera den på staden belöpande andelen av avlöningsbeloppen.

Man kan emellertid även tänka sig, att utbetalningen äger rum genom

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

sabbatsbergssjlikhusets sysslomanskontor, som får från institutet rekvirera

statens andel i avlöningskostnaden. En dylik anordning, som förutsätter,

att en icke-statlig myndighet har ansvaret för uträknande av den statliga

befattningshavare tillkommande avlöningen, är dock föga tillfredsställande.

Bli ifrågavarande läkare icke uppförda på karolinska institutets stat utan

avlönas från anslag under elfte huvudtiteln och blir karolinska sjukhusets

direktion den statliga myndighet, som skall tillsätta befattningshavarna

ifråga, synes intendentsexpeditionen vid nämnda sjukhus böra ombesörja

utbetalningen av lönerna. Härigenom skulle ansvaret för utbetalningarna

komma att åvila en myndighet, som genom sin ordinarie verksamhet är

väl förtrogen med de regler, vilka skola tillämpas i fråga om befattningshavarnas

avlönande. Ett accepterande av nämnda alternativ torde förutsätta

beviljande av ett särskilt anslag för avlönande av dessa underordnade

läkare, vilket anslag ställes till direktionens förfogande.

Sammanfattningsvis föreslår kanslern i frågorna om tillsättning av de

underordnade läkarna och utbetalning av deras avlöning, att de underordnade

läkare, till vilkas avlönande staten och staden gemensamt bidraga,

förordnas av direktionen för karolinska sjukhuset efter förslag av vederbörande

överläkare och sedan stadens sjukhusdirektion beretts tillfälle att

yttra sig. Medel för avlönande av ifrågavarande befattningshavare och vikarier

för dem anvisas under ett särskilt anslag under elfte huvudtiteln

och ställas till förfogande för direktionen för karolinska sjukhuset, och avlöningen

utbetalas genom karolinska sjukhusets intendentsexpedition. De

för motsvarande befattningshavare vid karolinska sjukhuset meddelade

bestämmelserna skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande

ifrågavarande befattningshavare vid Sabbatsbergs sjukhus.

I sin skrivelse upptar kanslern härefter lärarkollegiets a nslagsäskanden

till granskning. I fråga om den patologiska institutionen

anför kanslern beträffande den föreslagna befattningen som förste underläkare.

Å institutionerna för allmän patologi och för patologisk anatomi vid universiteten

i Uppsala och Lund samt karolinska institutets till karolinska

sjukhuset förlagda institution för patologisk anatomi äro — liksom vid

övriga teoretiska medicinska institutioner — anställda assistenter och amanuenser

men däremot inga underläkare. Fastän sålunda hänsynen till personalorganisationen

vid övriga patologiska institutioner närmast synes

fordra, att den ytterligare befattningshavare (utom de båda biträdande lärarna

och de båda amanuenserna), till vars avlönande staten ansetts böra

lämna medel, borde utgöras av en assistent, vill jag, med hänsyn till de

särskilda omständigheterna i detta fall, ej motsätta mig, att staten undantagsvis

tills vidare svarar för halva kostnaden för den befintliga förste

underläkarbefattningen vid institutionen, dock ej för tid före den 1 juli

1949. Statens andel i denna kostnad skulle enligt de av lärarkollegiet framlagda

beräkningarna utgöra 9 677 kronor.

Vidare anser kanslern i likhet med lärarkollegiet, att, förutom de anslag,

som redan funnes uppförda på karolinska institutets stat, å institutets stat

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

borde upptagas anslag till ett laboratoriebiträde i Ce 11. Kanslern anser det

däremot ej lämpligt, att för städerskegöromålen inrättas en lönegradsplacerad

tjänst. Ej heller vore det rationellt att uppdela städningspersonalen

vid institutionen i två kategorier, den ena upptagen å institutets stat och

den andra avlönad av staden. Kanslern föreslår i stället, att staten för städningsarbetet

under budgetåret 1949/50 lämnar ett bidrag till staden på

5 100 kronor.

I fråga om biträdespersonalen vid kvinnokliniken framhåller kanslern,

att de båda å karolinska institutets stat uppförda och vid kliniken å allmänna

barnbördshuset placerade biträdena — 1 laboratoriebiträde i Ca 11

och 1 kanslibiträde i Ce 11 — givetvis borde medfölja kliniken vid dess

överflyttning till Sabbatsberg. Det syntes därför icke vara erforderligt att

med anledning av den nya kvinnoklinikens tillkomst å karolinska institutets

stat uppföra mer än ytterligare 1 laboratoriebiträde i Ce 11. Föreskrift

om de två biträdenas överflyttning från allmänna barnbördshuset till kvinnokliniken

på Sabbatsberg borde meddelas av Kungl. Maj :t. Beträffande

djursköterskan och städerskan föreslår kanslern under hänvisning till sitt

yttrande över anslagsäskandena till patologiska institutionen, att staten till

sjukhuset lämnar ett bidrag till avlöning av den personal vid kliniken, som

sköter försöksdjuren och utför städningsarbetet. Detta bidrag borde utmätas

så, att det kunde anses svara mot den del av arbetet, som hänförde

sig till den vid kliniken bedrivna undervisningen och forskningen. I anslutning

till lärarkollegiets beräkningar uppskattar kanslern detta bidrag till

ca 5 600 kronor för skötseln av försöksdjuren och ca 5 100 kronor för städningen.

Angående den underordnade läkarpersonalen, vars antal vid lärarkollegiets

och stadens förhandlingar fastställts till fjorton, framhåller kanslern,

att därutöver inga ytterligare dylika befattningar erfordrades vid kvinnokliniken,

varför de å karolinska institutets stat upptagna underläkar- och

amanuensbefattningarna vid kliniken å allmänna barnbördshuset skulle

försvinna, då den nya kvinnokliniken å Sabbatsberg toges i bruk.

Sammanfattningsvis uttalar kanslern, att från karolinska institutets avlöningsanslag

borde bestridas kostnaden för två nya laboratoriebiträden,

placerade i lönegrad Ce It och med en lön av 5 556 kronor vardera, det ena

vid den patologiska institutionen och det andra vid kvinnokliniken. Med

anledning härav borde anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal höjas med 11 112 kronor.

För bestridande av statens andel i kostnaden för avlöningar till de underordnade

läkarna vid kvinnokliniken å Sabbatsbergs sjukhus ävensom

vissa andra utgifter syntes under rubriken Universitetssjukhus böra uppföras

ett förslagsanslag till Avlöning av vissa underordnade läkare vid Sabbatsbergs

sjukhus in. in. å 145 000 kronor. Från detta anslag borde anvisas

medel till följande ändamål, nämligen dels statens andel (hälften) i kost
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

naden för läkarpersonal, vid patologiska institutionen 9 677 kronor och vid

kvinnokliniken 119 594 kronor, dels statens ersättning till sjukhuset för

städning av de lokaler i patologiska institutionen och kvinnokliniken, som

vore avsedda för undervisning och forskning, i avrundat tal 10 200 kronor,

dels ock statens ersättning till sjukhuset för skötseln av försöksdjur vid

kvinnoklinikens djuravdelning, i avrundat tal 5 600 kronor. Sammanlagt

skulle alltså från detta anslag utgå 145 071 kronor.

I särskild skrivelse den 14 januari 1949 har kanslern vidare efter

hörande av karolinska institutets lärarkollegium i enlighet med sitt förutnämnda

uppdrag den 28 maj 1948 framlagt förslag till särskilda bestämmelser

rörande tillsättning av sådana läkarbefattningar vid Sabbatsbergs

sjukhus, som tillsättas av staten och vilka ej uteslutande äro avsedda för

forsknings- eller undervisningsändamål. Enligt förslaget skulle kanslern

beträffande befattning, som tillsattes av Kungl. Maj :t, innan ärendet överlämnades

till Kungl. Maj :t, inhämta yttrande från Stockholms stads sjukhusdirektion

rörande de sökandes kompetens till läkarbefattningen i fråga.

Före tillsättningen av annan befattning skulle den myndighet, som ägde

tillsätta befattningen, inhämta enahanda yttrande från sjukhusdirektionen.

Yttranden.

Yttranden över förslagen ha avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret,

direktionen för karolinska sjukhuset och Stockholms stads sjukhusdirektion.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot kanslerns

förslag.

Statskontoret anser i likhet med kanslern, att det icke med stöd av avtalet

i nuvarande läge kan göras gällande någon rätt till bidrag till driftkostnaderna

vid den patologiska avdelningen. Även om den hittillsvarande ordningen

skulle medföra vissa fördelar för statsverket, ansåge statskontoret

likväl ett dylikt förhållande icke påkalla ett utvidgande av de avtalsenliga

förpliktelserna. Om de frågor, som uppkomma vid avtalets tillämpande på

kvinnokliniken, anför statskontoret.

Då klinikerna vid Sabbatsberg skola fungera som ett komplement till

klinikerna vid karolinska sjukhuset och vara helt utrustade med statsanställd

läkarpersonal, ligger det närmast till hands, att direktionen för karolinska

sjukhuset får fullgöra vissa uppgifter beträffande de statsanställda

läkarna vid Sabbatsberg. Härvid bör emellertid beaktas, att sedan gammalt

åtskillnad i budgethänseende gjorts mellan kostnader, som hänföra sig till

å ena sidan forskningen och undervisningen, samt å andra sidan sjukvården.

Någon väsentlig ändring i denna princip synes icke påkallad. Beträffande

den statsanställda personalen å Sabbatsberg torde i detta avseende

böra så förfaras, att såväl läkare som andra befattningshavare, vilka uteslutande

anställts för forsknings- eller undervisningsändamål, upptagas å

karolinska institutets stat och i alla avseenden jämställas med institutets

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

befattningshavare, medan läkarna i övrigt redovisas under en särskild

rubrik å staten för karolinska sjukhuset. Härav följer, att dessa läkare

böra tillsättas och avlönas av direktionen för karolinska sjukhuset, å vilken

det även bör ankomma att i samråd med stadens sjukhusdirektion framlägga

förslag rörande antalet underordnade läkare vid ifrågavarande kliniker

å Sabbatsberg.

Av de läkare, som beräknats för kvinnokliniken, har icke någon upptagits

bland personal anställd uteslutande för forskning eller undervisning.

1 konsekvens härmed böra de å institutets stat nu redovisade underläkaroch

amanuensbefattningarna vid kliniken å allmänna barnbördshuset försvinna.

Vad angår andra befattningshavare än läkare har till personal anställd

uteslutande för forsknings- eller undervisningsändamål hänförts en

djursköterska och en städerska. Beträffande sistnämnda befattningshavare

kan det efter ordalagen i avtalet näppeligen göras gällande, att vederbörande

skall tillsättas, avlönas och pensioneras av staten. Därför borde städerskan

egentligen hänföras till den av staden anställda personalen, och

staten bidraga till hennes avlönande allenast på sätt som föreskrivits beträffande

driftkostnaderna. Då emellertid viss tvekan kan råda om vad

som verkligen avsetts med formuleringen i avtalet, vill statskontoret icke

motsätta sig ett tillmötesgående av framställningen i enlighet med kanslerns

förslag. Medel till avlönande av denna befattningshavare ävensom till djursköterskan

torde böra beräknas under anslagsposten till avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal vid karolinska institutet.

Med utgångspunkt från vad som sålunda föreslagits erfordras allenast

ett nytt förslagsanslag under elfte huvudtiteln, nämligen för bestridande av

statens andel i driftkostnaderna vid Sabbatsbergs sjukhus. Stadens bidrag

till kostnaderna för läkarpersonalen bör tagas till uppbörd å karolinska

sjukhusets avlöningsstat.

Direktionen för karolinska sjukhuset anser det ur olika synpunkter vara

lämpligast, att förordnanden för både den personal, som anställdes uteslutande

för undervisnings- och forskningsuppgifter, och de läkare i övrigt,

som anställdes vid klinikerna, meddelades på samma sätt, som gällde för

karolinska institutets befattningshavare, och att avlöningarna för dessa

personalkategorier utbetalades från institutet.

Stockholms stads sjukhusdirektion har förklarat sig icke kunna biträda

kanslerns uppfattning om avtalets innebörd i fråga om den patologiska

institutionen. Staden hade enligt avtalet förbundit sig att upplåta sjukhusets

samtliga avdelningar, med undantag av öronavdelningen, för medicinsk

undervisning, och avtalet vore, i den mån icke annat utsagts i detsamma,

efter dess ikraftträdande den 28 maj 1948 med nyss angivet undantag tilllämpligt

på varje avdelning inom sjukhuset, å vilken undervisning bedreves.

Direktionen påyrkade därför, att i enlighet med lärarkollegiets förslag

bidrag av statsmedel skulle utgå till lönekostnaderna för en förste underläkare

och en städerska vid patologiska institutionen jämväl för tiden 1

juni 1948—30 juni 1949.

Kanslerns förslag om bidrag för budgetåret 15)49/50 till lönekostnaderna

för en djursköterska och en städerska vid kvinnokliniken samt cn städerska

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

vid patologiska institutionen anser sig sjukhusdirektionen kunna biträda

men förutsätter, att bidragsbeloppen framdeles komme att justeras i den

mån löneförmånerna för dessa personalgrupper förändrades. Beträffande

de av lärarkollegiet föreslagna två befattningarna som laboratoriebiträden

vid kvinnokliniken framhåller direktionen, att vid uppgörandet av lärarkollegiets

förslag i denna del hänsyn tagits till den av kanslern berörda

överflyttningen av ett laboratoriebiträde från allmänna barnbördshuset.

Med kollegiets förslag avsåges nämligen, att antalet av staten avlönade

laboratoriebiträden vid kvinnokliniken skulle utgöra sammanlagt tre.

Departementschefen.

Den 1 juli i år beräknas karolinska institutets hittills till allmänna barnbördshuset

i Stockholm förlagda obstetrisk-gynekologiska klinik komma

att överflyttas till en nyuppförd kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus.

Vid detta sjukhus har redan under flera år den patologiska institutionen

varit upplåten för undervisning.

Enligt det s. k. sabbatsbergsavtalet skall staten lämna visst byggnadsbidrag

till staden för de genom avtalet för undervisningsändamål upplåtna

anläggningarna. Under byggnadstiden skall bidraget utgå i ungefärlig proportion

till stadens egna utlägg för byggnadsföretagen. I fråga om den

patologiska institutionen gäller, att byggnadsbidraget skall utgå först då

någondera av de medicinska och kirurgiska avdelningarna tages i bruk för

undervisningsändamål. Beträffande personalen vid de sjukhusavdelningar,

som upplåtas för undervisningsändamål, stadgar avtalet, att sådan personal,

som uteslutande anställes för forsknings- och undervisningsändamål, skall

tillsättas, avlönas och pensioneras av staten. Läkare, som icke uteslutande

anställas för undervisningens och forskningens behov, tillsättas, avlönas

och pensioneras av staten men staden skall tillskjuta halva löne- och pensionskostnaden.

Antalet underordnade läkare, till vilkas avlönande och pensionering parterna

gemensamt skola bidraga, skall enligt avtalet bestämmas av parterna

i samråd. Sådant samråd har nu — såsom framgår av det anförda — ägt

rum mellan representanter för staden och karolinska institutets lärarkollegium,

och som resultat av förhandlingarna ha framlagts vissa beräkningar

av statens andel i avlöningskostnaderna. Härvid har avsetts, att statsverket

helt skulle svara för kostnaden för ett laboratoriebiträde och en städerska

vid patologiska institutionen samt för en djur sköter ska, två laboratoriebiträden

och en städerska vid kvinnokliniken. Därjämte skulle staten svara

för professorslönen, medan staden skulle bestrida det med professuren förenade

överläkararvodet. Vidare skulle staten betala halva avlöningskostnaden

för en förste underläkare vid patologiska institutionen och fjorton

underordnade läkare vid kvinnokliniken.

Sabbatsbergsavtalet trädde i kraft den 28 maj 1948 och bör sålunda till
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

lampas i fråga om kvinnokliniken fr. o. in. den dag, kliniken kan tagas i

bruk för undervisningsändamål. I fråga om den patologiska institutionen

ha olika meningar uttalats. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet

anser jag mig böra biträda den av universitetskanslern uttalade

meningen, att det vore skäligt, att staten fr. o. in. nästa budgetår i

ökad utsträckning bidroge till kostnaderna för nämnda institution.

I fråga om sättet för bestridande av kostnaderna för personalen vid

kvinnokliniken och patologiska institutionen får jag erinra om att man

sedan gammalt i budgethänseende gjort åtskillnad mellan de kostnader,

som hänföra sig till undervisning och forskning och sådana, som hänföra

sig till sjukvården. De förra böra bestridas av karolinska institutets anslag,

de senare däremot med de särskilda anslagsmedel, som anvisas för

ändamålet. Sedan den centrala handläggningen av ärendena angående

undervisningssjukhusen överflyttats från ecklesiastikdepartementet till inrikesdepartementet,

böra de särskilda anslagsmedlen utgå ur anslag under

elfte huvudtiteln. I konsekvens härmed och med utgångspunkt från det nu

framlagda förhandlingsresultatet angående personalbehovet för nästa budgetår

har jag efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet funnit

mig böra förorda, att de underordnade läkarbefattningar, varom nu är

fråga, avlönas med medel från elfte huvudtiteln. Under elfte huvudtiteln

bör uppföras ett särskilt anslag för avlönande av ifrågavarande läkarpersonal.

De från nämnda anslag avlönade läkarna synes böra givas samma ställning

i avlöningsavseende som motsvarande befattningshavare vid karolinska

sjukhuset. Likaså synas de för karolinska sjukhuset meddelade bestämmelserna

om övriga anställningsvillkor böra göras tillämpliga även

på läkarna vid Sabbatsbergs sjukhus. I konsekvens härmed torde det också

vara lämpligt, att direktionen för karolinska sjukhuset tilldelas befogenheten

att förordna dessa läkare och genom karolinska sjukhusets intendentsexpedition

ombesörja utbetalning av lönerna på motsvarande sätt som

nu gäller i fråga om läkarna vid karolinska sjukhuset. Direktionen bör enligt

min mening även kunna anförtros uppgiften att företräda staten vid

det samråd, som enligt avtalet förutsättes äga rum med Stockholms stad

rörande antalet underordnade läkare, till vilkas avlönande staden och stalen

skola bidraga. Sådan överenskommelse bör underställas Kungl. Maj:t.

Det av lärarkollegiet framlagda förslaget om antalet underordnade läkare,

till vilkas avlönande parterna gemensamt skola bidraga, har ej givit mig

anledning till erinran. De gjorda kostnadsberäkningarna anser jag mig

aven kunna tillstyrka. Vid bifall härtill skulle statens andel i avlöningskostnaderna

utgöra D (»77 kronor vid patologiska institutionen och 119 51)1

kronor vid kvinnokliniken eller sammanlagt 129 271 kronor, vilken summa

torde böra avrundas till 129 300 kronor.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. Nr 130.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Avlöning av vissa underordnade läkare vid Sabbatsbergs

sjukhus för budgetåret 1949/50 under elfte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag å 129 300 kronor.

Bidrag till vissa driftkostnader.

Vid de förut berörda förhandlingarna mellan representanter för karolinska

institutets lärarkollegium och representanter för Stockholms stad

upptogs jämväl till behandling frågan om statens andel i driftkostnaderna

för kvinnokliniken under budgetåret 1949/50. På grundval av de i samband

därmed upprättade kostnadsberäkningarna har lärarkollegiet hos kanslern

för rikets universitet hemställt, att kanslern hos 1949 års riksdag måtte

utverka ett anslag å 199 938 kronor såsom bidrag till driftkostnaderna för

kvinnokliniken.

Enligt de gjorda beräkningarna skulle driftkostnaderna för kvinnokliniken

uppgå till 2 024 737 kronor. För sjukhuset i övrigt uppskattades motsvarande

kostnader till 6 505 910 kronor. Driftkostnaderna för sjukhuset

i dess helhet skulle sålunda uppgå till sammanlagt (2 204 737 + 6 505 910)

8 530 647 kronor. Antalet vårddagar vid hela sjukhuset beräknades till

256 000, varför kostnaden per vårddag skulle komma att utgöra 33 kronor

32,3 öre. Då vidare antalet vårddagar vid kvinnokliniken uppskattades till

60 000, skulle den på kvinnokliniken belöpande delen av sjukhusets driftkostnader

utgöra 60 000 X 33 kronor 32,3 öre eller 1 999 380 kronor. Eftersom

staten enligt avtalet hade att bidraga till de å kvinnokliniken belöpande

driftkostnaderna med 10 procent, komme det för nästa budgetår erforderliga

statsbidraget att utgöra 199 938 kronor.

Kanslern har ej ansett det vara möjligt att bedöma tillförlitligheten av

de gjorda beräkningarna, vilka av naturliga skäl vore att betrakta som mycket

approximativa. Kanslern föreslår, att under rubriken Universitetssjukhus

uppföres ett förslagsanslag till Bidrag till vissa driftkostnader vid Sabbatsbergs

sjukhus samt att anslaget upptages med ett till 200 000 kronor

avrundat belopp. Anslaget syntes enligt kanslern böra ställas till förfogande

för direktionen för karolinska sjukhuset för att efter framställning av staden

tillhandahållas Sabbatsbergs sjukhus.

Medicinalstyrelsen har ej haft något att erinra mot kanslerns förslag.

Direktionen för karolinska sjukhuset framhåller, att befogenheten att

handhava anslaget lämpligast kunde anförtros åt statskontoret.

Departementschefen.

Enligt Sabbatsbergsavtalet skall staten årligen bidraga till driftkostnaderna

för de anläggningar, som upplåtas för undervisningsändamål. Här
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

vid gäller som huvudregel, att statsbidraget skall utgöra 10 procent av de

driftkostnader, som efter antalet vårddagar belöpa på de för undervisningen

upplåtna vårdplatserna.

Karolinska institutets lärarkollegium har beräknat statens andel i driftkostnaderna

för kvinnokliniken under budgetåret 1949/50 till 199 938

kronor.

Avtalet innehåller ingen bestämmelse om vid vilken tidpunkt staten skall

inbetala driftbidraget. En lämplig ordning synes dock vara, att detta sker,

då de verkliga årliga driftkostnaderna kunna fastställas, alltså efter ett

räkenskapsårs utgång. I Stockholms stads förvaltning tillämpas ett med

kalenderåret sammanfallande räkenskapsår. Jag förordar därför, att nu

endast upptages ett anslag motsvarande statens andel i den beräknade

driftkostnaden under senare halvåret 1949. Stadens sjukhusdirektion synes

efter nu löpande kalenderårs utgång böra inkomma med uppgift om storleken

av det erforderliga driftbidraget.

Med utgångspunkt från de av lärarkollegiet framlagda beräkningarna av

anslagsbehovet, vilka avse hela nästa budgetår, torde för den nu avsedda

tiden böra upptagas ett anslag å 100 000 kronor. Anslaget bör uppföras

förslagsvis.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Bidrag till vissa driftkostnader vid Sabbatsbergs

sjukhus för budgetåret 1949/50 under elfte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 100 000 kronor.

Hl. Bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik i Stockholm.

Inledning.

Till Bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik i Stockholm har för innevarande

budgetår anvisats ett förslagsanslag av 132 000 kronor. Anslaget,

som avser det s. k. Norrtulls barnsjukhus i Stockholm, disponeras på följande

sätt (statsliggaren s. 933—934):

1. Bidrag till en pediatrisk klinik i Stockholm.......... kronor 100 000

2. Till nedsättande av vårdavgifterna för barn, som ej äga

hemortsrätt i Stockholm .......................... > 2 500

3. Bidrag till en pediatrisk poliklinik i Stockholm, förslagsvis

.......................................... » 11500

4. Bestridande av halva kostnaden dels för ersättning åt

vikarie för amanuensen vid pediatriska polikliniken, dels

ock för beredande jämlikt föreskrifterna i semesterlagen

av semester eller semesterersättning åt assistenten, sköterskan

och journalförerskan vid nämnda poliklinik,

förlagsvis ........................................ » 1000

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

5. Arvode till en andre underläkare vid pediatriska kliniken,

motsvarande de löneförmåner, som tillkomma

andre underläkare vid karolinska sjukhuset, ävensom

ersättning åt vikarie för nämnde underläkare, förslagsvis kronor 14 000

6. Arvode till en konsulterande läkare vid pediatriska kliniken

för utredning om och vård av barn med psykiska

sjukdomar '' 3 000

Summa kronor 132 000

Statens bidrag regleras av ett av Kungl. Maj:t den 29 april 1932 godkänt

avtal med Stockholms stad. Avtalet skulle egentligen ha upphört att gälla

med utgången av juni månad 1941 men har genom särskilda överenskommelser

förlängts till den 1 juli 1950 (se prop. nr 213/1948 s. 60 ff.).

Enligt avtalet har staden förbundit sig att upplåta barnsjukhuset till karolinska

institutet för undervisningsändamål såsom en institutets pediatriska

klinik mot att institutet på egen bekostnad bestrider läkarvården. Staden

skall emellertid utbetala arvoden till läkarna vid barnsjukhuset i samma

utsträckning och enligt samma grunder, som vid avtalets ingående tillämpades

av allmänna barnhuset i fråga om läkarna vid barnhusets sjukvårdsanstalt.

År 1932, då Norrtulls sjukhus började drivas i stadens regi, utgjordes

läkarpersonalen vid barnavdelningen av en överläkare, en amanuens och en

konsulterande läkare i röntgendiagnostik.

Sedermera har läkarpersonalen utökats. På karolinska institutets stat

äro nu upptagna en professor, en underläkare och en amanuens, till vilkas

avlöning staden lämnar vissa bidrag. Staden lämnar dessutom bidrag till

en assistentläkare och en amanuens vid pediatriska polikliniken, till vilkas

avlönande medel i övrigt utgår från anslaget till Bidrag till pediatrisk klinik

och poliklinik i Stockholm. Från detta anslag bestrides dessutom hela avlöningskostnaden

för en andre underläkare vid pediatriska kliniken och

för en konsulterande läkare för utredning om och vård av barn med

psykiska sjukdomar. Vidare har Stockholms stad inrättat följande läkartjänster,

för vilka staden hittills helt svarat, nämligen två förste undeiläkare,

en röntgenläkare, en läkare vid barnpsykiatriska avdelningen, en

läkare för allergiska sjukdomar samt en personalläkare. Slutligen har under

tiden 1 september 1946—31 augusti 1948 vid barnsjukhuset varit anställd

en extra läkare. Denne läkare har avlönats av socialstyrelsen för utförande

av en till Norrtulls barnsjukhus bunden undersökning av infektionsriskerna

vid daghem.

Förslag.

Karolinska institutets lärarkollegium har på framställning av professorn

A. Wallgren och Stockholms stads sjukhusdirektion hemställt, att följande

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

förändringar måtte vidtagas i fråga om läkarbefattningarna vid sjukhuset

fr. o. in. budgetåret 1949/50:

1) befattningen som poliklinikassistent omregleras till en förste underläkartjänst;
2)

de av staden avlönade två förste underläkartjänsterna omregleras till

motsvarande av staten och staden bekostade tjänster;

3) läkartjänsten vid barnpsykiatriska avdelningen omregleras till en överläkartjänst

vid samma avdelning;

4) två nya förste underläkartjänster inrättas vid barnpsykiatriska avdelningen,

den ena med placering på rådgivningsbyrån, den andra med placering

på sjukhusavdelningen;

5) läkartjänsten för allergiska sjukdomar omregleras till en förste underläkartjänst;
6)

en förste underläkartjänst inrättas för att ersätta den av socialstyrelsen

tidigare avlönade läkartjänsten.

Vidare bär lärarkollegiet hemställt, att för avlönande av den under 4)

upptagna, på sjukhusavdelningen placerade läkartjänsten måtte anvisas

4 789 kronor, utgörande statens andel i kostnaderna för befattningshavarens

avlöning under tiden den 1 oktober 1948—den 30 juni 1949.

I skrivelse den 14 januari 1949 har universitetskanslern med överlämnande

av samtliga handlingar i ärendet framhållit, att kostnaderna för statens

del för ett genomförande av lärarkollegiets förslag enligt en inom

karolinska institutets kamrerarkontor upprättad promemoria skulle komma

att uppgå till 88 100 kronor.

Lärarkollegiets förslag angående barnpsykiatriska avdelningen anser sig

kanslern icke kunna tillstyrka. Kanslern anför.

Enligt kungörelsen den 22 juni 1945 (nr 489) må till landsting eller stad,

soin icke deltager i landsting, med iakttagande av i kungörelsen givna bestämmelser

utgå statsbidrag för anordnande av psykiatrisk barna- och ungdomsvård,

innefattande undersökning och behandling av psykiska rubbningar

hos barn och ungdom samt rådgivning i uppfostringsfrågor. Verksamheten

skall vara anordnad enligt en av medicinalstyrelsen godkänd plan

och inom varje verksamhetsområde utövas vid minst en central (rådgivningsbyrå

för uppfostringsfrågor) samt, i den mån så prövas erforderligt,

vid en eller flera filialstationer. I varje verksamhetsområde skall finnas

anställda en eller flera legitimerade läkare; statsbidrag utgår enligt vissa

normer till kostnaderna för läkares avlöning.

Enligt vad jag under hand inhämtat från medicinalstyrelsen har styrelsen

på framställning av vederbörande kommunala organ godkänt en provisorisk

plan för den verksamhet, som bedrives av eu på barnavårdsnämnden

i Stockholm anordnad rådgivningsbyrå för uppfostringsfrågor. En gemensam

plan för denna verksamhet och verksamheten på barnpsykiatriska avdelningen

på Norrtulls sjukhus har ännu icke förelagts medicinalstyrelsen

för godkännande. Från Stockholms stads sida har emellertid numera framställning

ingivits till medicinalstyrelsen rörande beviljande av statsbidrag

till de båda ifrågavarande verksamhetsgrenarna. Enligt vad under hand

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

upplysts från medicinalstyrelsen finner styrelsen det tveksamt om ärendet

i det skick, vari det nu föreligger, kan föranleda ett positivt beslut från

styrelsens sida. För min del har jag kommit till den uppfattningen, att

verksamheten på barnpsykiatriska avdelningen vid Norrtulls sjukhus torde

höra tillgodoses med beaktande av de möjligheter till statsbidrag, som finnas

angivna i kungörelsen nr 489/1945 och icke på sätt lärarkollegiet ifrågasatt.

Av den ståndpunkt jag sålunda intagit följer, att jag icke heller anser

mig böra tillstyrka lärarkollegiets begäran om anvisande retroaktivt av

4 789 kronor för avlönande av en av läkarna vid omförmälda avdelning.

Lärarkollegiets övriga förslag finner sig kanslern däremot kunna biträda.

Med den omfattning barnsjukhuset numera fått vore tjänsterna, enligt

kanslern, nödvändiga för såväl undervisningens som sjukvårdens behov.

I fråga om kostnaderna för genomförande av förslagen framhåller kanslern,

att från det belopp, som skulle utgå enligt den av karolinska institutets

lärarkollegium upprättade promemorian, 88 100 kronor, borde avräknas

statsverkets del i kostnaderna för tjänsterna vid den barnpsykiatriska avdelningen.

Denna andel beräknas i nämnda promemoria till 30 900 kronor.

Vidare borde frånräknas ett belopp av 3 000 kronor, vilken summa motsvarar

den på ifrågavarande tjänster belöpande andelen i den beräknade kostnaden

för avlönande av semestervikarier. Kostnaderna för statsverket skulle

alltså vid ett bifall till kanslerns förslag uppgå till (88 100 — 30 900 —

3 000) 54 200 kronor. Enligt kanslern borde emellertid samtidigt den ändringen

vidtagas, att till den av staten nu helt avlönade andre underläkaren

jämväl komme att utgå bidrag från staden proportionellt med samma

belopp, varmed staden bidroge till avlönande av en förste underläkare, eller

med 36,43 procent av totala avlöningsbeloppet. Detta innebure, att statens

kostnader kunde minskas med i runt tal 4 600 kronor och alltså utgiftsökningen

begränsas till (54 200 — 4 600) 49 600 kronor. Det erforderliga

statsbidraget för nästa budgetår skulle alltså utgöra (132 000 + 49 600)

181 600 kronor.

Kanslern uttalar slutligen, att en allmän översyn av det mellan staten och

Stockholms stad gällande avtalet borde komma till stånd.

Yttranden.

Yttranden över förslagen ha avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret

och Stockholms stads sjukhusdirektion.

Medicinalstyrelsen uttalar i fråga om lärarkollegiets förslag angående den

barnpsykiatriska avdelningen, att styrelsen livligt ville tillstyrka, att de föreslagna

tjänsterna inrättades, vilket lämpligen kunde ske, då den nya pediatriska

kliniken vid karolinska sjukhuset stode färdig. Den vid Norrtulls

barnsjukhus pågående barnpsykiatriska verksamheten borde, enligt styrelsen,

med det snaraste inarbetas i Stockholms stads plan för psykisk barnoch

ungdomsvård, varigenom kungörelsen den 22 juni 1945 bleve tillämplig

på verksamheten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

Statskontoret framhåller, att avtalet genom sin otidsenlighet och oklarhet

i utformningen erbjöde betydande tolkningssvårigheter. Detta förhållande

hade bl. a. vid inrättande av nya tjänster medfört, att tillämpningen av avtalets

bestämmelser rörande fördelningen parterna emellan av de med tjänsterna

förenade utgifterna växlat från tid till annan, ett förhållande som

vore mindre tillfredsställande. Då emellertid det mellan staten och staden

träffade avtalet skulle upphöra att gälla den 1 juli 1950, kunde statskontoret

icke finna skäl föreligga för en omprövning av tillämpningen av avtalet

för återstående tid. Kostnaderna för nästkommande budgetår borde

därför bestridas på sätt, som f. n. skedde. Om en förlängning av avtalet

skulle visa sig påkallad, borde enligt statskontorets mening i samband med

förhandlingarna härom utredning verkställas angående den framtida fördelningen

av kostnaderna mellan parterna och bestämmelserna givas en så klar

och praktisk utformning, att nuvarande olägenheter i möjligaste mån undanröjdes.

Då det vidare finge anses angeläget, att de statliga avtalen på

detta område i sakligt hänseende överensstämde, syntes det nya avtalet böra

grundas på de principer, som kommit till uttryck i den mellan parterna år

1948 träffade överenskommelsen om samarbete för utbyggnad och drift av

Sabbatsbergs sjukhus, vilket avtal bl. a. avsåge upplåtande till karolinska

institutet för undervisningsändamål av en pediatrisk klinik.

I fråga om de föreslagna tjänsterna vid barnpsykiatriska avdelningen anser

statskontoret i likhet med kanslern, att verksamheten vid denna avdelning

borde tillgodoses med beaktande av de möjligheter till statsbidrag, som

funnes enligt kungörelsen den 22 juni 1945.

Stockholms stads sjukhusdirektion biträder kanslerns förslag om fördelning

av avlöningskostnaderna för den andre underläkare, som hittills helt

avlönats av staten.

Däremot anser sig sjukhusdirektionen icke kunna biträda kanslerns förslag

i fråga om den barnpsykiatriska verksamheten. Enligt kungörelsen den

22 juni 1945 utginge statsbidrag till avlöningskostnaderna för läkare med

högst 6 000 kronor årligen. Ett bifall till lärarkollegiets förslag skulle

däremot innebära, att ett avsevärt högre belopp utginge för varje läkare.

Eftersom gällande avtal mellan staten och Stockholms stad stadgade,

att karolinska institutet på egen bekostnad skulle bestrida läkarvården

vid barnsjukhuset, dock att staden efter vissa grunder skulle utbetala

arvoden till läkarna, finge sjukhusdirektionen påyrka, att kostnaderna för

läkarpersonalen vid nämnda avdelning fördelades mellan parterna i enlighet

med avtalets bestämmelser.

Sjukhusdirektionen hemställer vidare, att kanslerns anslagsberäkningar

mätte kompletteras med ett retroaktivt anslag avseende den tidigare av

socialstyrelsen avlönade extraläkaren, vilken fr. o. in. den 1 oktober 194.S

tjänstgjort utan avlöning. För tiden fram till den 1 juli 1949 skulle del

härför erforderliga anslaget utgöra 4 789 kronor.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

Sjukhusdireklionen framhåller slutligen, att avtalet rörande driften av

Norrtulls sjukhus vore oklart avfattat och blivit alltmera svårtillämpligt.

varför en revision av detsamma vore önskvärd.

Departementschefen.

Det år 1932 mellan staten och Stockholms stad träffade avtalet stadgar

hl. a., att karolinska institutet på egen bekostnad skall bestrida läkarvården

vid barnsjukhuset, medan Stockholms stad efter vissa grunder skall svara

för vissa arvoden till läkarna. Avtalet utlöper den 1 juli 1950. Vid detta

datum beräknades tidigare karolinska institutets hittills till Norrtulls barnsjukhus

förlagda pediatriska klinik komma att överflyttas till en nyuppförd

klinikbyggnad vid karolinska sjukhuset. Enligt vad kommittén för

karolinska sjukhusets utbyggande i annat sammanhang uppgivit synes sistnämnda

nybyggnad emellertid ej stå färdig att tagas i bruk förrän tidigast

under första halvåret 1951.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen synas bestämmelserna

i 1932 års avtal ej tillfullo ha efterföljts av avtalsparterna. Sålunda har

Stockholms stad fattat beslut om inrättande av vissa läkarbefattningar, som

staden helt bekostat. Vid pediatriska kliniken finnes därjämte en av staten

helt avlönad befattning som andre underläkare.

Stockholms stads sjukhusdirektion har nu genom karolinska institutets

lärarkollegium hemställt, att en sådan omreglering skulle företagas i fråga

om de av staden inrättade och bekostade läkartjänsterna, att staten skulle

ekonomiskt svara för viss angiven del av lönerna. Förslag har även framlagts

om inrättande av nya tjänster, beträffande vilka liknande fördelning

av kostnaderna har förutsatts.

I likhet med kanslern och Stockholms stads sjukhusdirektion anser jag,

att avtalet i nu ifrågavarande del är oklart avfattat. Varken bestämmelserna

eller förarbetena ge tillräcklig ledning för ett bedömande av avtalets

innebörd. Någon utredning i denna fråga har ej heller förebragts i de nu

gjorda framställningarna. Under sådana omständigheter är jag icke nu

beredd att förorda, att beslut fattas om ändrad fördelning mellan staten

och Stockholms stad av de utgående avlöningsbeloppen. Jag får i detta

sammanhang erinra om att efter förhandlingar mellan parterna beslut fattades

om avtalets förlängning till den 1 juli 1950 så sent som vid fjolårets

riksdag. Härtill kommer, att förseningen med uppförandet av barnkliniken

vid karolinska sjukhuset synes påkalla, att före avtalets utlöpande nya förhandlingar

upptagas mellan staten och staden om ytterligare förlängning

av avtalet. Härvid bör eu allmän översyn av avtalets bestämmelser göras i

förtydligande syfte.

Beträffande förslagen om dels inrättande av två läkarbefattningar, dels

omreglering av en läkartjänst vid barnpsykiatriska avdelningen finner jag

i likhet med kanslern och statskontoret, att verksamheten vid denna avdel
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

ning lämpligen bör tillgodoses med beaktande av de möjligheter till statsbidrag,

som finnas enligt kungörelsen den 22 juni 1945.

Av det anförda framgår, att jag anser anslaget för nästa budgetår böra

upptagas med oförändrat belopp. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till pcdiatrisk klinik och poliklinik i Stockholm

för budgetåret 1949/50 under elfte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 132 000 kronor.

IV. Utbyggande av karolinska sjukhuset.

Till detta ändamål ha för budgetåren 1943/44—1948/49 anvisats sammanlagt

6 525 000 kronor, varav 75 000 kronor å tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1946/47. Sistnämnda belopp avser anordnande av lagerlokaler för

militärapotekets räkning under den blivande pediatriska (barn-)kliniken. De

anvisade medlen i övrigt ha avsetts för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande

med en dermato-venereologisk klinik (hud- och könsklinik) och en barnklinik

ävensom för vissa av sjukhusets utökning i angiven omfattning föranledda

ändringsarbeten inom dess centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar.

Kostnaderna för byggnadsföretagen skola bestridas av staten, Stockholms

stad och Stockholms län enligt vissa grunder, angivna i mellan dessa

parter träffade avtal. Byggnadsföretagens genomförande har anförtrotts åt

kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande. Utgifterna för

kommitténs verksamhet bestridas från ifrågavarande anslagsmedel.

Kostnaderna för sjukhusets utbyggande med hud- och könsklinik samt

barnklinik och för utvidgning av de centrala anläggningarna ha av statsmakterna

beräknats sålunda:

Ändamål

Total-

kostnader

Statens andel

Stockholms

stads och

läns andel

2 265 000

2 265 000

3 860 000

1 814 000

2 046 000

75 000

75 000

_

2 085 000

1 709 000

376 000

Summa kronor

8 285 000

5 863 000

2 422 000

Av de på statsverket belöpande kostnaderna för de centrala anläggningarna,

1 709 000 kronor, hänföra sig omkring 1 382 000 kronor till kliniker,

beträffande vilkas närmare utformning beslut ännu icke fattats av statsmakterna.

En del av sistnämnda belopp torde komma att slutligt stanna

på Stockholms stad och län.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kanyl. Maj.ts proposition nr 130.

Byggnadsarbetena för hud- och könskliniken slutfördes under hösten 1947.

I skrivelse den 2 oktober 1948 har byggnadskommittén hemställt, att till

kostnaderna för hud- och könskliniken, barnkliniken och

de centrala anläggningarna måtte anvisas ytterligare 300 000

kronor eller det högre belopp, som med hänsyn till utförandet av utbyggnadsförslagen

kunde visa sig erforderligt.

Beträffande utbyggnadens fortgång har kommittén upplyst, att betonggrunden

för barnkliniken numera färdigställts samt att trafikkulvert lagts

och grovplanering av terrängen omkring byggnaden utförts. Igångsättningstillstånd

för övriga byggnadsarbeten hade erhållits fr. o. in. den 2 oktober

1948, varför kommittén räknade med möjligheten att byggnaden skulle

kunna vara färdig att tagas i bruk tidigast vid årsskiftet 1950/51. Beträflande

de centrala anläggningarna meddelar kommittén, att ombyggnaden

av maskinanläggningen i det närmaste slutförts. Av kommittén upprättade

huvudritningar till utbyggnad av köksanläggningen hade den 11 juni 1948

lastställts av Kungl. Maj:t. Tillstånd att igångsätta arbetena hade erhållits

fr. o. in. den 2 oktober 1948. Byggnationen beräknades komma att pågå

omkring ett år. För utbyggnad av tvättanläggningen hade byggnadstillstånd

ännu icke erhållits.

I fråga om medelsbehovet för nästa budgetår har kommittén framhållit,

att räkenskaperna för hud- och könskliniken samt maskinanläggningen

ännu icke helt avslutats. Kommittén ansåge sig likväl kunna räkna med att

kostnadsökningen på grund av inträdda prisstegringar koinme att begränsa

sig till omkring 100 000 kronor för ettvart av dessa byggnadsföretag, vilket

utgjorde något mer än 4 procent av byggnadskostnaderna. De hittills utförda

arbetena å barnkliniken hade dragit kostnader av i runt tal 580 000

kronor. För denna klinik och återstående byggnadsföretag hade kommittén

med tillämpning av byggnadsstyrelsens normer verkställt förnyade approximativa

kostnadsberäkningar. De för samtliga nu nämnda byggnadsföretag

beräknade kostnaderna framginge av följande sammanställning, i vilken

man räknat även med de beräknade utredningskostnaderna för tiden intill

utgången av nästa budgetår:

Andamål

Total-

kostnader

Statens andel

ökning av j

statens andel i

Hud- och könskliniken........................

2 365 000

2 365 000

100 000

Barnkliniken ................................

4 860 000

2 225 000

411000

Lagerlokaler för militärapoteket................

75 000

75 000

De centrala anläggningarna....................

2 400 000

1 960 000

251 000

Utredningskostnader..........................

175 000

175 000

—

Summa kronor

9 875 000

e soo ooo

762 000

Eftersom till bestridande av statsverkets utgifter för ifrågavarande ändamål,

6 800 000 kronor, tidigare anvisats tillhopa 6 525 000 kronor, kunde

enligt kommittén ett medelsbehov av i runt tal 300 000 kronor beräknas

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Iiungl. Maj:ts proposition nr ISO.

föreligga för byggnadsföretagens genomförande. Även om samtliga byggnadsföretag

icke kunde avslutas under loppet av budgetåret 1949/50, funne

kommittén sig dock med hänsyn till de mindre säkra kostnadsberäkningarna

böra föreslå, att sistnämnda belopp ställdes till kommitténs förfogande

för detta budgetår. Särskilt ville kommittén i detta sammanhang framhålla,

att ombyggnaden av köksanläggningen svårligen kunde försiggå med anlitande

av entreprenadförfarande. Då lokalerna under hela ombyggnadstiden

måste utnyttjas, vore därför kommittén nödsakad räkna med att arbetena

utfördes på löpande räkning.

Genom beslut den 29 juni 1946 förordnade Kungl. Maj:t, att karolinska

sjukhuset skulle utökas med en klinikbyggnad, inrymmande en avdelning

för reumatiska och andra invalidiserande sjukdomars

vård på sammanlagt omkring 70 vårdplatser. Tillika uppdrogs

åt kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande att i

huvudsaklig överensstämmelse med det av departementschefen i propositionen

nr 273/1946 förordade byggnadsprogrammet uppgöra ritningar samt

utföra andra förberedande arbeten beträffande ifrågavarande klinikbyggnad.

Genom beslut den 25 oktober 1946 förordnade Kungl. Maj:t vidare, att

karolinska sjukhuset skulle utökas med en klinikbyggnad, inrymmande e n

medicinsk tuberkulosklinik med tillhörande dispensärer

och en thoraxkirurgisk klinik (1 ungkliniker) (se

prop. nr 101/1946). Byggnadskommittén anbefalldes att uppgöra ritningar

och entreprenadhandlingar samt utföra andra förberedande arbeten beträffande

ifrågavarande klinikbyggnad.

Med skrivelser den 2 februari 1948 och den 2 mars 1948 har kommittén

framlagt utredning och förslag i fråga om nämnda kliniker samt hemställt

om anvisande av medel för byggnadsföretagens påbörjande.

Yttranden över kommitténs förslag ha avgivits av medicinalstyrelsen,

byggnadsstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen. Därvid ha medicinalstyrelsen

och byggnadsstyrelsen, vilka varit representerade vid frågornas

behandling inom centrala sjukvårdsberedningen, åberopat de yttranden,

som avgivits av sjukvårdsberedningen. I fråga om den reumatologiska och

lungklinikernas placering inom sjukvårdsområdet har beredningen påpekat,

att någon allmän dispositionsplan för karolinska sjukhusets område icke

framlagts. Utan tillgång till en sådan vore det enligt beredningen svårt atl

taga ställning till klinikernas placering och beredningen ville framhålla

önskvärdheten av att, innan definitivt beslut fattades om placeringen av

dessa kliniker, en sådan dispositionsplan uppgjordes. Beträffande den närmare

utformningen av klinikerna har beredningen vidare framställt vissa

anmärkningar.

Departementschefen.

Byggnadskommitténs förslag om en ytterligare medelsanvisning av

300 000 kronor för nästa budgetår för att täcka beräknade merkostnader

bär icke givit mig anledning till erinran.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Däremot har jag funnit, att jag icke nu bör föreslå, att medel anvisas

för att påbörja nya byggnadsföretag vid karolinska sjukhuset. I sina yttranden

över kommitténs förslag om den reumatologiska kliniken och lungklinikerna

ha samtliga remissmyndigheter betonat önskvärdheten av att

en allmän dispositionsplan för karolinska sjukhusets område framlägges,

innan definitivt beslut fattas om placeringen av dessa kliniker. Med tanke

på en rationell framtida utveckling av sjukhusanläggningen och med hänsyn

till den begränsade markyta, som står till disposition härför, måste det

även enligt min mening betraktas som i hög grad angeläget att söka erhålla

en överblick över hur de nu aktuella klinikerna och under den närmaste

framtiden ytterligare ifrågakommande nybyggnader lämpligen böra placeras

inom sjukhusområdet. På min föredragning har därför Kungl. Maj :t

genom beslut den 25 februari 1949 uppdragit åt kommittén för karolinska

sjukhusets fortsatta utbyggande att uppgöra och inkomma med förslag till

dispositionsplan för sjukhusområdet. Kommittén skall därvid även avgiva

förslag rörande den ordning, i vilken byggnadsföretagen med hänsyn till

behovet av vårdplatser, den vid sjukhuset bedrivna undervisningen och

forskningen samt den byggnadstekniska organisationen lämpligen böra

komma till utförande. Kommittén har anmodats bedriva denna utredning

med sådan skyndsamhet, att dess förslag kan lämnas före den 1 januari

1950.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Utbyggande av karolinska sjukhuset å kapitalbudgeten

under Statens allmänna fastiglietsfond, Inrikesdepartementet,

för budgetåret 1949/50 anvisa ett investeringsanslag

av 300 000 kronor.

V. Vissa om- och ^byggnadsarbete!! vid serafimerlasarettet.

I propositionen nr 55/1947 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att under

rubriken Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Vissa om- och nybyggnadsarbeten

anvisa ett reservationsanslag å 500 000 kronor. Förslaget omfattade

bl. a. uppförandet av en nybyggnad för lasarettets patologiska avdelning

och dess kemiska laboratorium samt en särskild nybyggnad för

djurstallar.

Såsom motivering för förslaget anfördes bl. a., att serafimerlasarettet och

därmed staten kommit i en tvångssituation därigenom att Stockholms stad

med tillträde den I juli 1948 fått å sig överlåtna de av karolinska institutet

sedan länge disponerade fastigheterna vid Hantverkargatan, vari jämväl in
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

ginge lasarettets patologiska avdelning. Bl. a. därför vore det ofrånkomligt,

att nya lokaler anskaffades och kunde tillträdas den 1 juli 1948. Därjämte

vore det oundvikligt, att de inom lasarettet inrymda kemiska, bakteriologiska

och fysiologiska laboratorierna bereddes bättre och utökade lokaler,

vilket kunde åstadkommas på så sätt, att de av kemiska laboratoriet disponerade

lokalerna frigjordes genom detta laboratoriums inrymmande i den

planerade nybyggnaden.

Totalkostnaden för byggnadsföretagen, som i propositionen beräknades

till 725 000 kronor, skulle enligt därom villkorligt träffad överenskommelse

fördelas mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting på så

sätt, att staden och länet skulle deltaga i kostnaderna med 20,42 resp. 11,74

procent. Detta innebar, att samma beräkningsgrunder tillämpades, som

gällt vid uppförandet av den neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet

(se prop. nr 109/1941 s. 4), dock med den avvikelsen, att procentsatserna

beräknades å de verkliga kostnaderna och icke, såsom fallet varit

i fråga om den neurokirurgiska kliniken, å de beräknade kostnaderna. Med

dessa utgångspunkter uppskattades stadens bidrag till cirka 148 000 och

länets till omkring 85 000 kronor. Statens andel i kostnaderna skulle sålunda

utgöra cirka 492 000 kronor.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag (skr. nr 169). Stockholms läns

landsting godkände den 3 september 1947 förslaget till kostnadsfördelning

och anvisade för ändamålet ett anslag av 85 115 kronor. Vidare ha

Stockholms stadsfullmäktige den 24 januari 1949 biträtt överenskommelsen

om bidrag från staden under villkor dock, att nybyggnaden utan ersättning

tillfälle staden, när staten upphörde att driva lasarettet.

Genom beslut den 30 juni 1947 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen

att i huvudsaklig överensstämmelse med ett av G. Birch-Lindgrens arkitektkontor

uppgjort ritningsförslag ombesörja byggnadsarbetena samt

ställde reservationsanslaget å 500 000 kronor till styrelsens förfogande för

ändamålet.

Byggnadsföretaget har ännu ej kommit till utförande. Serafimerlasarettets

patologiska avdelning är fortfarande inrymd i den av staden förvärvade

fastigheten vid Hantverkargatan, sedan avträdesdagen framflyttats genom

överenskommelser mellan byggnadsstyrelsen och staden. Enligt den senaste

överenskommelsen, vilken godkänts av Kungl. Maj :t den 25 februari 1949,

skola fastigheterna avträdas den 1 juli 1951.

1 skrivelse den 25 november 1948 har byggnadsstyrelsen meddelat, att det

vid fortsatta överläggningar mellan styrelsen samt representanter för lasarettets

ledning och de berörda avdelningarna inom lasarettet rörande den

närmare utformningen av byggnadsföretaget befunnits önskvärt att vidtaga

vissa jämkningar i det tidigare förslaget. Bl. a. liade sålunda, med hänsyn

till såväl den begränsade tillgången ä lämplig byggnadsmark inom lasarettsområdet

som till vissa hygieniska synpunkter beträffande djurstallar
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

nas placering i förhållande till angränsande bebyggelse, dessa stallar föreslagits

förlagda i en delvis utbyggd tredje våning i den nybyggnad, som i

övrigt avsåges inrymma lokalerna för lasarettets patologiska avdelning och

dess kemiska laboratorium. De gjorda ändringarna hade beräknats icke

komma att medföra någon kostnadsökning i förhållande till det tidigare

förslaget.

Sedermera hade direktionen för karolinska sjukhuset i skrivelser till

byggnadsstyrelsen framhållit, att vid serafimerlasarettet hehovet av lokaler

för endokrinologisk (hormon- och ämnesomsättnings-)forskning f. n.

vore synnerligen trängande men att några för ändamålet lämpliga utrymmen

icke stode till buds inom lasarettet. Direktionen hade därför hemställt,

a*t byggnadsstyrelsen måtte verkställa utredning angående planerande av

lokaler för en endokrinologisk avdelning samt överväga att hos Kungl.

Maj :t göra framställning om anvisande av medel för en för ändamålet erforderlig

utbyggnad. Byggnadsstyrelsen anför.

Styrelsen har efter slutförd utredning funnit, att ifrågavarande lokalbehov

enklast kan tillgodoses genom att tredje våningen till den förut

nämnda nybyggnaden för patologisk avdelning in. m. helt utbygges. Detta

förslag, som har godkänts av sjukhusdirektionen ävensom av professorn A.

Kristenson, framgår av en av G. Birch-Lindgrens arkitektkontor upprättad,

den 21 september 1948 dagtecknad ritning. Kostnaderna för de nytillkomna

lokalerna ha enligt detta förslag uppskattats till 45 000 kronor, vartill kommer

den till sammanlagt 15 000 kronor beräknade kostnaden för fast laboratorieinredning.

Därest förslag framlägges till riksdagen om anvisande av medel till anordnande

av lokaler för endokrinologisk forskning vid serafimerlasarettet i

enlighet med det föreliggande förslaget, torde det få ankomma på Kungl.

Maj:ts prövning, huruvida i så fall det villkoret skall uppställas för företagets

genomförande, att Stockholms stad och Stockholms län skola bidraga

till de verkliga kostnaderna för företaget efter samma procenttal, som tidigare

överenskommits beträffande kostnaderna för de förut nämnda om- och

tillbyggnadsarbetena vid serafimerlasarettet.

Byggnadsstyrelsen uttalar slutligen, att styrelsen, när de verkliga kostnaderna

för byggnadsföretaget i dess helhet närmare kunde fastställas, avsåge

att hos Kungl. Maj :t anmäla det ökade medelsbehov, som kunde uppstå

till följd av allmänna kostnadsstegringar.

Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande

m. m. framhöll i utlåtande över byggnadsstyrelsens skrivelse, att kommissionen

ur forsknings- och sjukvårdssynpunkt funne det påkallat, att

den endokrinologiska avdelningen bereddes bättre och större lokaler. Avdelningen

arbetade under synnerligen ogynnsamma förhållanden med

arbetsplatser kringspridda på olika ställen inom lasarettet. Kommissionen,

som prövat olika möjligheter att lösa avdelningens lokalproblem, tillstyrkte

byggnadsstyrelsens förslag och förordade, att såsom villkor för beviljande

av anslag skulle krävas, att Stockholms stad och län bidroge till de verkliga

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

kostnaderna för byggnadsarbetena efter samma procentsats som tidigare

avtalats i fråga om byggnadsföretaget i övrigt.

Efter förhandlingar med delegerade från Stockholms stad och län har

förhandlingskommissionen i förnyat utlåtande i ärendet meddelat, att de

delegerade förklarat sig hos sina resp. huvudmän vilja tillstyrka, att staden

och länet bidroge till de verkliga kostnaderna för anordnandet av den endokrinologiska

avdelningen, beräknade till 60 000 kronor, efter samma procentsatser,

som tidigare avtalats i fråga om byggnadsföretaget i övrigt.

Departementschefen.

De av 1947 års riksdag beslutade byggnadsarbetena vid serafimerlasarettet,

avseende en nybyggnad för dess patologiska avdelning och kemiska

laboratorium samt en särskild nybyggnad för djurstallar, ha, såsom framgår

av det anförda, ännu ej påbörjats. Då man emellertid ej torde böra

räkna med att för den patologiska avdelningen kunna disponera lokaler i

den till Stockholms stad överlåtna fastigheten vid Hantverkargatan längre

än fram till den 1 juli 1951, synes det nödvändigt, att den planerade nybyggnaden

står färdig att tagas i bruk vid nämnda datum.

Byggnadsstyrelsens nu framlagda förslag om en sådan ändring i den för

nybyggnaderna godkända byggnadsplanen, att djurstallarna förläggas i en

delvis utbyggd tredje våning i den för patologiska avdelningen och kemiska

laboratoriet avsedda byggnaden, anser jag vara väl motiverat, varför jag

tillstyrker detsamma.

Vad angår frågan om nya laboratorielokaler för lasarettets endokrinologiska

avdelning ger visserligen 1948 års riksdagsbeslut om försäljning till

Stockholms stad av serafimerlasarettets fastigheter anledning till viss tveksamhet

angående lämpligheten av att utföra ytterligare byggnadsarbeten

vid lasarettet under den relativt korta tid, som återstår till avträdesdagen

den 1 januari 1961. Av handlingarna i ärendet och av vad jag på annat

sätt inhämtat har jag emellertid blivit övertygad om att den endokrinologiska

avdelningen är i ytterst trängande behov av bättre och utvidgade

lokaler. Vid denna avdelning, som inrättades år 1947 och som är den första

i sitt slag i Norden, behandlas ett stort antal ämnesomsättningssjuka från

hela landet och verksamheten vid avdelningen är stadd i snabb utveckling.

På grund av bristen på lokaler har arbetet måst fördelas på icke mindre

än sju olika platser inom lasarettet. Särskilt laboralorielokalerna, av vilka

behovet vid en avdelning av detta slag synes vara särskilt stort, äro mycket

otillfredsställande.

Med hänsyn härtill har jag funnit mig böra förorda, att den endokrinologiska

avdelningens behov av utökade laboratorielokaler nu tillgodoses. I

likhet med byggnadsstyrelsen finner jag detta lämpligast kunna ske därigenom,

att den tredje våningen i den byggnad, som avses för patologisk

avdelning, kemiskt laboratorium och djurstallar, bygges ut helt. Byggnadsstyrelsens

beräkningar av totalkostnaderna för tillbyggnaden, 60 000 kro
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

nor, ge mig icke anledning till erinran. Stadens och länets delegerade ha

förklarat sig vilja hos sina resp. huvudmän tillstyrka, att staden och länet

bidraga till kostnaderna för avdelningens färdigställande efter samma procentsatser,

som tidigare avtalats i fråga om det av 1947 års riksdag beslutade

ky§Snadsföretaget eller med 20,42 resp. 11,74 procent av de verkliga byggnadskostnaderna.

Denna kostnadsfördelning anser jag mig kunna tillstyrka.

Med utgångspunkt härifrån skulle stadens och länets andelar i kostnaderna

komma att uppgå till, för staden cirka 12 300 kronor och för länet

omkring 7 000 kronor eller tillhopa 19 300 kronor. Statens andel skulle bli

cirka 40 700 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Vissa

om- och nybyggnadsarbeten för budgetåret 1949/50 under

elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 40 700

kronor.

VI. Om- och tillbyggnad m. m. av röntgenavdelningen vid

akademiska sjukhuset i Uppsala.

Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet har gjort framställning

om anvisande av dels ett anslag å 270 000 kronor för om- och tillbyggnad

av röntgenavdelningen vid akademiska sjukhuset och dels ett anslag å

171 313 kronor för anskaffande av apparatur och utrustning för samma avdelning,

allt under förutsättning att Uppsala läns landsting beviljar enahanda

anslag för ifrågavarande ändamål. Av handlingarna i ärendet inhämtas

bl. a. följande.

Sedan många år har en utvidgning av akademiska sjukhusets röntgenavdelning

varit ett trängande önskemål. Redan vid sin tillkomst åren 1923—

1924 ansågs den nuvarande röntgenavdelningen väl knappt tilltagen med

hänsyn till den redan då snabba utvecklingen av röntgendiagnostiken och

radioterapin. Antalet vid röntgenavdelningen undersökta patienter har under

tiden 1922—1947 ökat från 4 152 till 21 265. Avdelningen har under denna

tid varit i stort sett oförändrad med undantag för en del mindre utvidgningar,

varför dess kapacitet redan väsentligt överskridits. Utrymmen, som

från början tjänstgjort som väntrum för patienter och soin fotografiskt

laboratorium, ha sålunda efter hand måst göras om till laboratorier för

röntgenundersökningar samt till ett expeditionsrum. Ett källarrum har

kommit att få tjänstgöra som demonstrationsrum för de dagliga röntgenronderna

och utgör samtidigt den huvudsakliga lokalen för ingående granskning

av nytagna röntgenbilder samt för skrivning av utlåtanden. I ena

ändan av den 2,5 meter breda korridor, som är den enda förbindelseleden

mellan röntgenlokalerna för såväl personal som patienter, måste på grund

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

av brist på undersökningsrum olycksfall ofta mer eller mindre oskyddade

för insyn från andra patienter undersökas och fotograferas med transportabel

röntgenapparat. Det enda undersökningsrum, som är lämpligt för magoch

tarmundersökningar (tillsammans över 2 500 fall år 1947), är dessutom

genomgångsrum för den stora grupp patienter, som samtidigt skall

undersökas i ett invidliggande undersökningsrum, ett förhållande, som särskilt

för patienter som undersökas med grovtarmslavemang är pinsamt störande.

En stor del av patienterna — särskilt gäller detta de svårt sjuka

eller skadade, som måste fraktas i säng, på bår eller i stol — måste utnyttja

korridoren som väntplats. Slutligen må framhållas, att röntgenavdelningens

undersökningslaboratorier måste utnyttjas så starkt, att det ej

finnes tid och plats för vissa nyare viktiga undersökningsmetoder, som

böra komma till användning vid universitetsklinik. Den stora belastningen

av varje röntgenapparat gör även, att det relativt ofta genom slitage uppstår

apparatfel, vilket varje gång medför svåra konsekvenser för den dagliga

driften.

Det finnes emellertid en nytillkommande omständighet, som särskilt

aktualiserar behovet av ökade lokalutrymmen. Både medicinska fakulteten

och den år 1945 av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för de medicinska högskolornas

organisation ha funnit det nödvändigt att vid nuvarande innehavarens

av professuren i medicinsk radiologi avgång uppdela denna tjänst

i två: en ordinarie professur i röntgendiagnostik och en överläkaretjänst

med laborators tjänsteställning i radioterapi. Kommittén framhåller, att

båda dessa ämnen under årens lopp utvecklats i så hög grad, att de nu

icke längre kunna behärskas av en och samma person.

Våren 1947 framlade arkitekten Birch-Lindgren ritningar och kostnadsförslag

till helt ny röntgenavdelning, ingående i den nya av fakulteten

godkända generalplanen för akademiska sjukhuset. På grund av det trängda

statsfinansiella läget, svårigheter med anskaffande av byggnadsmaterial

och arbetskraft samt alltjämt svävande väg- och tomtfrågor, kommer realiserandet

av generalplanen med visshet att anstå ännu ett flertal år. Det

framstår därför som en tvingande nödvändighet att för röntgenavdelningens

vidkommande tillgripa en provisorisk lösning.

Sedan en önskvärd och mera omfattande tillbyggnad av provisorisk karaktär

vid en förberedande behandling med representanter för Uppsala läns

landsting ansetts draga för stora kostnader, har ett nytt provisoriskt förslag,

innefattande ett minimibehov av lokalutrymme för att röntgenavdelningen

skall kunna fylla sin uppgift, utarbetats. Detta förslag, som tillkommit

efter samråd med representanter för byggnadsstyrelsen samt centrala

sjukvårdsberedningen, innebär viss tillbyggnad, varigenom lokalerna

för röntgendiagnostikavdelningen utvidgas och nya lokaler erhållas för en

helt ny avdelning för radioterapi. Slutligen sker en partiell ombyggnad av

den nuvarande röntgenavdelningen.

Kostnaderna för om- och tillbyggnaden ha enligt av Gustaf Birch-Lindgrens

arkitektkontor upprättade ritningar beräknats till 540 000 kronor,

varav 74 000 kronor för ombyggnad av nuvarande röntgenavdelningen,

190 000 kronor för ny röntgenterapiavdelning samt 270 000 kronor för ny

röntgendiagnostikavdelning.

Kör anskaffande av röntgen- och mörkrumsutrustning har enligt ett av

4 -— Bihnng till riksdagens protokoll 104!). 1 samt. Nr 130.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj.ts proposition nr 130.

AB Elema upprättat kostnadsförslag beräknats sammanlagt 257 615 kronor.

Härvid har för genomlysningslaboratorium för fyra arbetsplatser, omfattande

3-fasapparat, genomlysningsstativ, universalbord och ev. skallbord

beräknats 85 240 kronor. För »stora skelettlaboratoriet» för fyra arbetsplatser,

omfattande 4-ventilapparat, skallbord, motordrivet mylografibord, potterbord

samt transportabelt pelarstativ, beräknas 58 610 kronor. Kostnaderna

för »lilla skelettlaboratoriet» för två arbetsplatser, omfattande 4-ventilapparat,

ev. skallbord och potterbord, ha uppskattats till 31 845 kronor.

För mörkrumsutrustning har beräknats 35 000 kronor och för omflyttning

av befintlig maskinell- och stativutrustning jämte utbyte av viss utrustning

23 500 kronor. Till täckande av ev. prisförhöjningar har slutligen upptagits

ett belopp av 23 420 kronor, motsvarande 10 procent av den beräknade

totala anskaffningssumman.

Kostnaderna för anskaffande av övrig utrustning ha uppskattats till

77 011 kronor, och för transformator med ställverk har beräknats ett belopp

av 8 000 kronor.

Det större akademiska konsistoriet och universitetskanslern ha hemställt

om bifall till fakultetens framställning.

Byggnadsstyrelsen har meddelat, att styrelsen, som handhade utredningen

beträffande generalplan för akademiska sjukhuset, icke funnit anledning

till erinran mot det föreliggande förslaget, i den mån detta berörde

den blivande utbyggnaden av sjukhuset. Förslaget hade upprättats i samråd

med representanter för byggnadsstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen

och borde enligt styrelsen läggas till grund för det fortsatta ritningsarbetet.

Ej heller i fråga om de för genomförandet beräknade byggnadskostnaderna

hade styrelsen något att erinra.

Centrala sjukvårdsberedningen, som granskat det föreliggande förslaget

till apparatutrustning vid röntgenavdelningen, anser, såsom närmare framgår

av handlingarna i ärendet, att ett belopp av 260 490 kronor erfordras

för anskaffande av utrustningen.

Departementschefen.

Röntgenavdelningen vid akademiska sjukhuset i Uppsala lider sedan

flera år av stark trångboddhet. På grund härav ha avdelningens möjligheter

att på ett fullgott sätt fullgöra sina uppgifter i sjukvårdens och

forskningens tjänst i hög grad försvårats. Med hänsyn härtill och då ett

genomförande av sjukhusets utbyggnad i enlighet med en blivande generalplan

under nuvarande förhållanden måste antagas bliva en fråga på

längre sikt, är jag för egen del beredd att förorda en provisorisk lösning

av röntgenavdelningens lokalfråga i enlighet med det framlagda förslaget.

Mot de föreliggande kostnadsberäkningarna för de föreslagna byggnadsarbetena

har jag icke funnit anledning till erinran. Av den beräknade

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

totalkostnaden, 540 000 kronor, bör den ena hälften bestridas av Uppsala

läns landsting och den andra hälften av statsmedel. Det erforderliga statsanslaget

uppgår alltså till 270 000 kronor. Beräkningen av kostnaderna för

anskaffande av apparatur och utrustning för röntgenavdelningen (257 615

+ 77 011 + 8 000) 342 626 kronor har ej givit mig anledning till erinran i

vidare mån, än att den beräknade summan för anskaffande av röntgenoch

mörkrumsutrustning, 257 615 kronor, bör upptagas till ett belopp av

260 490 kronor på sätt, centrala sjukvårdsberedningen vid sin granskning

av förslaget närmare angivit. I enlighet härmed uppskattar jag totalkostnaden

för anskaffande av apparatur och utrustning till (260 490 + 77 011 +

8 000) 345 501 kronor, varav den ena hälften bör bestridas av landstinget

och den andra hälften av statsverket. Statens andel uppgår alltså till 172 750

kronor 50 öre, vilken summa torde böra avrundas till 172 800 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) till Om- och tillbyggnad av röntgenavdelningen vid

akademiska sjukhuset i Uppsala å kapitalbudgeten under

Statens allmänna fastighetsfond, Inrikesdepartementet, för

budgetåret 1949/50 anvisa ett investeringsanslag av 270 000

kronor,

b) till Utrustning m. m. för röntgenavdelningen vid

akademiska sjukhuset i Uppsala å driftbudgeten under elfte

huvudtiteln för budgetåret 1949/50 anvisa ett reservationsanslag

av 172 800 kronor.

Vad departementschefen sålunda under I—VI

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

samt förordnar, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

K. A. Åkerberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Sammanfattning av förslagen .................................... 2

I. Bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm .................... 3

Ändrade grunder för fördelning av driftkostnaderna .............. 3

Inledning................................................ 3

Förhandlingskommissionens förslag till avtal den 1 december 1947 6

Yttranden .............................................. 9

Förhandlingskommissionens förslag till avtal den 20 november 1948 11

Yttranden .............................................. 15

Departementschefen ...................................... 16

Bidrag till allmänna barnbördshuset för budgetåret 1949/50 ........ 17

Förslag.................................................. 17

Departementschefen ...................................... 18

Ytterligare bidrag till allmänna barnbördshuset för budgetåret 1948/49 19

Förslag ................................................ 19

Departementschefen ...................................... 21

II. Anslag till Sabbatsbergs sjukhus m. m............................. 22

Inledning.................................................. 22

Avlöning av vissa underordnade läkare m. m................... 24

Förslag.................................................. 24

Yttranden .............................................. 30

Departementschefen ...................................... 32

Bidrag till vissa driftkostnader................................ 34

Departementschefen ...................................... 34

III. Bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik i Stockholm .............. 35

Inledning.................................................. 35

Förslag.................................................... 36

Yttranden.................................................. 38

Departementschefen ........................................ 40

IV. Utbyggande av karolinska sjukhuset................................ 41

Departementschefen.......................................... 43

V. Vissa om- och nybyggnadsarbeten vid serafimerlasarettet .............. 44

Departementschefen.......................................... 47

VI. Om- och tillbyggnad m. m. av röntgenavdelningen vid akademiska sjukhuset

i Uppsala ................................................ 48

Departementschefen.......................................... 50

(duns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949

916342

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Ebba Eriksson i anledning av olycksfall i arbete. a1 i texten
  2. SU 1949:127 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till universitetssjukhusen m. m. s. 1 i texten