Angående anslag till vattendomstolarna
17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:139, Angående anslag till vattendomstolarna
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 139.
1
Nr 139.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till vattendomstolarna;
given Stockholms slott den 18 mars
1919.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över j ustitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Herman Zetterberg.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 18 mars 1919.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen
anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,
följande.
Vid anmälan till årets statsverksproposition av vattendomstolarnas anslagsbehov
(II ht s. 47 f.) anförde jag bland annat, att en särskild utredningsman
tillkallats för att utreda frågan om inrättande av en särskild vattendomstol
för nedre Norrland in. in. samt att förslag i ämnet eventuellt
komme att föreläggas årets riksdag i särskild proposition. Med utgångspunkt
1 Bihang till riksdagens protokoll 19k9. i samt. Nr 139.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
från den dittillsvarande vattendomstolsorganisationen upptogos anslagen till
avlöningar och omkostnader för vattendomstolarna till 775 000 kronor resp.
119 200 kronor, varvid gjorda framställningar om höjningar av anslagen i
viss utsträckning beaktats. Sedan utredningsmannen — hovrättsrådet Olof
Riben — den 10 februari 1949 överlämnat en promemoria med förslag till
delning av Norrbygdens vattendomstol och denna promemoria varit föremål
för remissbehandling, anhåller jag nu att få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor.
Vattendomstolarnas nuvarande organisation.
Rikets vattendomstolar äro fyra till antalet, nämligen Norrbygdens, Österbygdens,
Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar. Bestämmelser
lörande vattendomstolarnas domsområden in. in. ha meddelats i kungörelsen
den 7 oktober 1932, nr 451.
Vattendomstol består i regel av en vattenrättsdomare såsom ordförande
samt två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän. Av ingenjörerna
skall den ene ha sakkunskap särskilt i fråga om byggande i vatten
(vattenbyggnadsteknisk ingenjör) och den andre särskilt beträffande torrläggning
av mark (agrikulturteknisk ingenjör). Utom av vattenrättsdomare
och vattenrättsingenjörer skall enligt gällande bestämmelser den fasta personalen
vid varje vattendomstol utgöras av en vattenrättssekreterare och
en vattenrättsamanuens. Härtill kommer icke rättsbildad biträdespersonal.
Till följd av stor arbetsbelastning ha vattendomstolarna sedan lång tid
tillbaka i betydande omfattning måst arbeta med extra personal. En översikt
rörande den nuvarande personalorganisationen lämnades i 1948 års statsverksproposition
(II ht s. 73, 77 f.). Reträffande personalens löneställning
hänvisas till statsliggaren s. 135 f.
Norrbygdens vattendomstol, med kansli i Umeå, har till domsområde
Norrland ned till norra gränsen för Ljusnans nederbördsområde. Den särskilt
vid denna domstol på grund av exploateringen av Norrlands vattenkraft
fortgående ökningen av arbetsbördan har nödvändiggjort, att en extra
avdelning, vanligen kallad B-avdelningen, där inrättats den 1 juni 1945, bestående
av en extra vattenrättsdomare, två extra vattenrättsingenjörer och
en extra vattenrättssekreterare. Sedermera ha arbetskrafterna vid denna
domstol successivt ytterligare utökats. För innevarande budgetår äro sålunda
medel anslagna till avlöning av följande befattningshavare utöver de
nämnda (bortsett från biträdespersonal): på huvudavdelningen en biträdande
vattenrättsdomare, två extra vattenrättsingenjörer, en extra vattenrättssekreterare
och en biträdande vattenrättssekreterare samt på B-avdelningen
en biträdande vattenrättsdomare under sex månader och en biträdande
vattenrättssekreterare.
B-avdelningen har enligt vattenöverdomstolens förordnande att handlägga
Kungl. Maj:ts proposition nr 139■ 3
mål från den del av vattendomstolens domsområde, som omfattar Ångermanälvens
och söder därom belägna vattensystem utom Indalsälvens. Dess
huvudsakliga arbetsfält utgöres av Ångermanälvens och Ljungans vattensystem.
Framställningar om inrättande av en ny vattendomstol m. m.
Tanken att inrätta en ny ordinarie vattendomstol har under senare år
upprepade gånger varit aktuell.
I gemensam framställning den 23 februari 1944 hemställde sålunda vattenfallsstyrelsen
och svenska vattenkraftföreningen, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå 1945 års riksdag att inrätta ytterligare en vattendomstol i Norrland.
Med anledning bl. a. av denna framställning förordnades f. d. vattenrättsdomaren
greve H. A. Hamilton att inom justitiedepartementet biträda med
utredning ang. vattendomstolarnas arbetsförhållanden. I den skrivelse till
departementschefen, varmed utredningsmannen i augusti 1944 redovisade
sitt uppdrag, framhöll han, att enligt hans mening starka skäl förelågo för
en ökning av vattendomstolarnas antal till fem. Då utredningsmannen ansåg
försiktigheten kräva, att man ännu någon tid avvaktade huru förhållandena
skulle gestalta sig — varvid han bl. a. framhöll, att den dåvarande stora arbetsbördan
hos vattendomstolarna i någon mån var beroende på de särskilda
förhållanden som förorsakats av världskriget — framlade han dock
icke något förslag till inrättande av en ny vattendomstol. I stället föreslog
han vissa förstärkningar av vattendomstolarnas arbetskrafter. Sådana blevo
också efter förslag av Kungl. Maj :t beviljade av 1945 års riksdag (jfr prop.
148/1945). Såvitt angår Norrbygdens vattendomstol blev förstärkningen —
genom inrättande av B-avdelningen — betydligt större än utredningsmannen
föreslagit.
Under de sista åren ha flera framställningar gjorts om att överföra Bavdelningen
vid Norrbygdens vattendomstol till ordinarie stat, senast av
vattenöverdomstolen, som i sin petitaskrivelse för budgetåret 1949/50 föreslagit,
att avdelningen måtte utbrytas till en självständig vattendomstol
fr. o. in. den 1 juli 1949. Frågan om inrättande av en särskild vattendomstol
för nedre Norrland har även aktualiserats genom en interpellation vid
1947 års riksdag (jfr II kammarens prot. nr 19 s. 20 f.).
I detta sammanhang torde få anmälas en av vattenfallsstyrelsen och Bergeforsens
kraftaktiebolag i skrivelse den 22 december 1948 gemensamt gjord
framställning om skyndsam förstärkning av arbetskraften vid Norrbygdens
vattendomstol för behandling av ett där anhängigt mål angående Bergeforsens
kraftverk. I skrivelsen har anförts bl. a. följande: Kraftverket, vars
uppförande ännu icke påbörjats, är avsett för tillgodogörande av vattenkraften
i den nedersta fallsträckan i Indalsälven. Sökande i målet är Berge
-
4
Kurigl. Maj:ts proposition nr 139.
forsens kraftaktiebolag, vars aktier till 60 % tillhöra vattenfallsstyrelsen och
till 40 % Hammarforsens kraftaktiebolag. Med hänsyn till föreliggande
kraftbehov har tidpunkten för färdigställandet av kraftverket fastställts
till sommaren 1954. Utbyggnadsarbetets vidlyftiga beskaffenhet nödvändiggör,
att arbetet påbörjas senast under sommaren 1949. Vattenrättsdomaren
och extra vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol ha emellertid
meddelat, att de med hänsyn till andra mål anse det omöjligt att medhinna
någon handläggning av Bergeforsmålet i behövlig tid. Ett uppskov med
Bergeforsens utbyggnad kan med hänsyn till såväl bolagsintressenternas
kraftbehov som landets kraftförsörjning icke vara försvarbart. Det är därför
nödvändigt att skyndsamt förstärka arbetskraften vid Norrbygdens vattendomstol
med en ny extra vattenrättsdomare. Med hänsyn till målets
storleksordning och ovanliga svårighetsgrad är det nödvändigt, att den nya
befattningen förenas med sådana löneförmåner, att till densamma kan erhållas
en högt kvalificerad och i vattenrättsliga frågor väl erfaren jurist.
Yttrande över framställningen har infordrats från vattenöverdomstolen,
som i sin tur hört vattenrättsdomaren och den extra vattenrättsdomaren
vid Norrbygdens vattendomstol.
Vattenrättsdomaren har bl. a. framhållit, att den mycket långa dämningssträcka,
varom i Bergeforsmålet är fråga, i betydande mån påverkas av årsoch
korttidsregleringarna i Indalsälvens vattensystem, vilka här beröra ett
stort antal sakägare, och att det därför i och för sig är önskvärt, att samma
domare och vattenrättsingenjörer handlägga nämnda mål och det vid domstolen
anhängiga målet angående korttidsreglering vid Stadsforsen, i vilket
samtliga regleringars verkningar på ifrågavarande sträcka behandlas.
Handläggningen av vartdera målet förutsätter nämligen kännedom om det
andra målet. Målet angående korttidsreglering vid Stadsforsen handlägges
liksom övriga mål angående korttidsregleringar i Indalsälven — av den
oidinarie vattenrättsdomaren med biträde av de ordinarie vattenrättsingenjörerna.
Med hänsyn till de besvärliga arbetsförhållandena vid vattendomstolen
anser emellertid vattenrättsdomaren övervägande skäl tala för bifall
till förslaget om inrättande av en ny extra vattenrättsdomarbefattning. Då
det är osäkert, om han kan beredas kontinuerlig sysselsättning med enbart
Bergeforsmålet, bör han vara beredd att handlägga även andra mål.
Vattenöverdomstolen har uttalat, att den nuvarande arbetskraften vid
Norrbygdens vattendomstol icke är tillräcklig för att Bergeforsmålet skall
kunna handläggas med erforderlig skyndsamhet. Enär det med hänsyn till
landets kraftförsörjning synes angeläget, att utbyggandet icke fördröjes,
anser vattenöverdomstolen, att den begärda förstärkningen av den rättsbildade
personalen vid vattendomstolen bör komma till stånd. Beträffande besättandet
av den nya domarbefattningen hänvisar vattenöverdomstolen till
ett i sina anslagsäskanden för nästa budgetår framställt förslag om inrättande
vid vattendomstolarna av två extra ordinarie domartjänster i högre
lönegrad än befattningarna såsom biträdande vattenrättsdomare. Om sådana
tjänster inrättas, kan åt den ena av dessa domare anförtros handlägg
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 139.
ningen av Bergeforsmålet. Då Indalsälvens nederbördsområde enligt vattenöverdomstolens
mening bör tillföras den nya vattendomstol, som bildas genom
utbrytning av B-avdelningen, bör den nu ifrågasatta befattningen anknytas
till den nya domstolen.
Utredningsmannens förslag.
Beträffande arbetsbördan vid Norrbygdens vattendomstol
framhåller utredningsmannen, att densamma bäst belyses av den utökning
av arbetskrafterna, som blivit nödvändig. I detta hänseende erinras
om att domstolen sedan 1945 arbetar på två fullständiga avdelningar och
att därefter ytterligare förstärkningar successivt beslutats, vilka dock på
grund av personalbrist in. in. icke helt kunnat genomföras. Att med statistiska
uppgifter ge en riktig bild av arbetsbördans ökning är enligt utredningsmannen
svårt för alt icke säga ogörligt. För att ge åtminstone en viss
föreställning om utvecklingen har dock utredningsmannen lämnat en sammanställning
av dylika uppgifter (ang. antalet inkomna mål, sammanträdesdagar,
protokollssidor m. in. per år).
Utredningsmannen påpekar, att arbetsbelastningen på vattendomstolsorganisationen
åtminstone i Norrland för överskådlig tid framåt blir beioende
av den fortsatta utbyggnaden av vattenkraften och anför
i anslutning därtill:
En redogörelse för kraftproduktionens och kraftkonsumtionens hittillsvarande
och för framtiden beräknade utveckling har lämnats i det av särskilda
sakkunniga i december 1947 avgivna betänkandet ang. åtgärder mot
spekulation i vattenkraft in. in. (SOU 1947: 81, s. 54 f.). Enligt denna redogörelse
ökade landets totala produktion av elektrisk energi — ångkraft inbegripen
— under perioden 1912—30 i genomsnitt med 223 MkWh/ar ( = miljoner
kilowattimmar per år) och under perioden 1931—39 med 495 MkWh/
år. Efter en tillfällig nedgång med 430 MkWh under 1940 inträdde under
åren 1941—40 en ökning med i genomsnitt 1 018 MkWh/år. Ångkraftens
andel i ökningen är förhållandevis liten, för perioden 1941—46 omkring 7 %.
Vid försök att beräkna kraftbehovets framtida ökning ha de sakkunniga
stannat vid 800 MkWh/år såsom ett antagligt ehuru naturligtvis mycket osäkert
medelvärde för ökningen på längre sikt. I dagens läge torde man åtminstone
för de närmaste åren räkna med ett betydligt högre värde. I det
på offentligt uppdrag utarbetade, i oktober 1948 utkomna långtidsprogrammet
för 1947—52/53 (SOU 1948:45, s. 19) angives kraftproduktionens ökning
under sexårsperioden 1947—53 till 8 miljarder kWh eller 1 300 MkWh/
år. Enligt den prognos, som senast uppgjorts av den s. k. centrala driftsledningen,
skulle belastningsökningen under de närmaste åren komma att
uppgå till omkring 1 200 MkWh/år. Den ökning av kraftproduktionen, som
skall tillgodose det stigande kraftbehovet, måste uppenbarligen i huvudsak
baseras på vattenkraft. Det ovannämnda långtidsprogrammct betecknar också
den fortsatta utbyggnaden av vattenkraften såsom en av de viktigaste
grundvalarna för utvecklingen av högre produktion och effektivitet och tillmäter
därför verksamheten eu hög prioritet vid tillvaratagandet av landets
produktiva resurser.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
Av en vid utredningsmannens promemoria fogad, från Svenska vattenkraftföreningen
erhållen tabell över Sveriges utbyggnadsvärda vattenkraft, angivande
hur mycket av den totala vattenkraften i respektive vattendrag som för
närvarande är utbyggt och som kan väntas vara utbyggt år 1955, framgår, att
den fortsatta utbyggnadsverksamheten intill 1955 främst kommer att vara inriktad
på Norrland och i synnerhet på mellersta och nedre Norrland. Utredningsmannen
framhåller, att inriktningen på Norrland är en given följd av
att vattenfallen i de mera betydande vattendragen i övriga delar av landet
till största delen redan äro utbyggda. Efter 1955 måste utbyggnadsverksamhetens
koncentration till Norrland bliva ännu mera utpräglad, varjämte
en förskjutning från mellersta och nedre till övre Norrland torde komma
att gora sig märkbar. Utredningsmannen finner uppenbart, att man med
hansyn till den fortsatta utbyggnadsverksamheten icke inom överskådlig tid
kan vänta någon minskning av arbetet med vattenrättsskipningen inom
Norrbygdens vattendomstols nuvarande område, betraktat såsom en enhet.
Snarare kan man åtminstone till en början vänta en ökning i samband
med förberedelserna till större utbyggnader i vissa av de nordliga älvarna
— främst Skellefte och Ume älvar — medan ännu det arbete, som föranledes
av utbyggnaderna i Ångermanälven, Indalsälven och Ljungan, pågår
för fullt. På längre sikt kan man förutse en förskjutning av arbetets tyngdpunkt
från den södra till den norra delen av donistolsoinrådet.
I anslutning till 1947 års sakkunnigbetänkande berör utredningsmannen
ä^en frågan, vid vilken tidpunkt tillgodogörandet av landets utbyggnadsvärda
vattenkraft kan tänkas vara fullbordat. Under antagande att den utbyggnadsvärda,
ännu outbyggda vattenkraften — ca 36 000 MkWh/år__
till 2A kan betecknas såsom högvärdig och till V, såsom lågvärdig ha de sakkunniga
beräknat, att den högvärdiga kraften skall vara utbyggd omkring
år 1980 och den lagvärdiga bortemot år 2000. Denna beräkning, vars osäkerhet
de sakkunniga själva framhålla, förutsätter en ökning av kraftbehovet
på lång sikt med 800 MkWh/år. Utredningsmannen påpekar, att slutstadiet
givetvis rycker närmare, om man räknar med större årlig ökning och en i
motsvarande mån intensivare utbyggnadsverksamhet. Såsom den tidpunkt,
då utbyggnadsverksamheten tidigast kan vara i stort sett avslutad, angives
ar 1970. Med hänsyn till ovissheten om den framtida tekniska utvecklingen
har därvid den lågvärdiga kraften lämnats å sido och endast den kraft, som
för närvarande betraktas såsom högvärdig, medräknats.
Den hittillsvarande utvecklingen vid Norrbygdens vattendomstol och programmet
för den fortsatta utbyggnaden av Norrlands vattenkraft ställa det
enligt utredningsmannens mening utom varje tvivel, att domstolens nuvarande
område kommer att giva full sysselsättning åt två fullständigt organiserade
vattendomstolar under allra minst 20 år framåt. Vid sådant förhållande
finner utredningsmannen det icke böra råda någon tvekan om
att det är sakligt motiverat att om bilda B -a v delningen till en
självständig vattendomstol. Såsom skäl för att denna åtgärd
bör vidtagas utan dröjsmål framhålles först och främst principen, att do
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
marämbeten såvitt möjligt skola vara ordinarie tjänster. Det understrykes
härvid, att kravet på en trygg och självständig ställning är fullt ut lika välgrundat
beträffande vattenrättsingenjörerna som i fråga om vattenrättsdomaren.
Såsom en annan viktig synpunkt anföres rekryteringen till vattendomstolarna.
Det framhålles, att inrättandet av en ny ordinarie vattendomstol
skulle nedbringa behovet av iclce-ordinarie arbetskrafter inom vattenrättsskipningen
och antagligen också i någon man minska den på senare
tid tydligt manifesterade motviljan hos de yngre hovrättsjuristerna mot att
ge sig in på denna bana.
Utredningsmannen framhåller, att ett överförande av B-avdelningens befattningshavare
på ordinarie stat icke ovillkorligen behöver innebära, att eu
ny självständig vattendomstol inrättas. Skäl kunna enligt utredningsmannens
mening anföras för att formellt bibehålla Norrbygdens vattendomstols
nuvarande område såsom en domkrets. Skälen för att inrätta en ny självständig
domstol med eget domsområde anses emellertid väga betydligt tyngre.
Främst åberopas härvid möjligheten att för denna domstol välja den för
dess verksamhet lämpligaste förläggningsorten. På grund härav föreslås, att
B-avdelningen fr. o. m. den 1 juli 1949 ombildas till en självständig vattendomstol.
Domsområdet för den nya domstolen skall enligt förslaget omfatta Ångermanälvens
och söder därom belägna nederbördsområden intill norra gransen
för Ljusnans nederbördsområde. I detta hänseende fastslår utredningsmannen,
att Ångermanälvens, Indalsälvens och Ljungans nederbördsområden
böra ingå i domsområdet. I fråga om Ångermanälven och Ljungan är
detta tämligen givet redan med hänsyn därtill, att domstolens verksamhet
skall utgöra en direkt fortsättning av arbetet vid B-avdelningen, vilken har
praktiskt taget alla nu anhängiga mål — däribland åtskilliga mycket stora
_ rörande de båda nämnda älvarna under behandling. Det kan icke heller
råda någon tvekan om att Indalsälven, som ligger mellan Ångermanälven och
Ljungan, i princip bör lyda under samma vattendomstol som dessa båda
älvar. Ifrågavarande tre vattensystem utgöra ur flera synpunkter — med
hänsyn till geografisk närhet, topografiska förhållanden, kommunikationer,
näringsliv in. m. — en naturlig enhet, som obetingat bör sammanhållas inom
en och samma vattendomstols jurisdiktionsområde.
Utredningsmannen behandlar närmare spörsmålet, huruvida man bör inskränka
sig till att uppdela Norrbygdens vattendomstols nuvarande domsområde
på två domstolar eller huruvida en omreglering bör ske, som berör
även andra vattendomstolars domsområden, men stannar med hänsyn till
de nuvarande arbetsförhållandena inom vattendomstolarna vid en lösning
tills vidare enligt förstnämnda alternativ. I norr skulle gränsen för den nya
domstolens område sammanfalla med norra gränsen för Ångermanälvens
nederbördsområde, vilken gräns skulle ansluta sig till den faktiskt genomförda
uppdelningen av Norrbygdens vattendomstols område mellan huvudavdelningen
och B-avdelningen.
Såsom benämning på den nya vattendomstolen föreslår utredningsman
-
8
Kungl. \laj:ts proposition nr 139.
nen Mellanbygdens vattendomstol. Kansliet föreslås förlagt till Östersund,
Vllken stad särskilt ur kommunikationssynpunkt anses böra tillerkännas
företräde framför Umeå och Sundsvall, vilka orter enligt utredningsmannens
mening praktiskt taget äro de enda som eljest kunna komma i fråga.
Utsikter förefinnas att bereda den nya domstolen lokaler i Östersund från
och med den 1 juli 1950. Denna tidpunkt anses också vara lämplig för domstolens
överflyttning från Umeå till Östersund. Med hänsyn till risken för att
lokalfrågans lösning på ett eller annat sätt kan fördröjas finner utredningsmannen
det dock försiktigast att låta det få ankomma på Kungl. Maj:t att
fi amdeles fastställa tiden för överflyttningen.
I ett särskilt avsnitt i promemorian behandlas övergångsf rågo r
beträffande mål från Indalsälvens nederbördsområde.
Vissa praktiskt svårlösta frågor uppkomma nämligen till följd därav,
att åtskilliga stora kraftverks- och regleringsmål från Indalsälvens nederbördsområde,
vilkas fortsatta behandling kommer att taga flera år i anspråk,
1. n. handläggas vid huvudavdelningen. Utredningsmannen anför härom:
Å ena sidan ar det önskvärt, att den nya domstolen redan från början i
sa stor utsträckning som möjligt får svara för vattenrättsskipningen inom
den centrala del av dess arbetsfält, som Indalsälvens vattensystem utgör. Ä
andra sidan ar det uppenbart, att ett ombyte av domare eller ingenjörer eller
badadera i mål, som redan varit föremål för handläggning vid vattendomstolen,
alltid medför ett visst dubbelarbete, som helst bör''undvikas Protokollen
från undersökningar och syner innehålla f. ö. ingalunda någon fullständig
redovisning av vad som därvid iakttagits och inhämtats av betvdelse
för malens avgörande. Beträffande åtskilliga mål är det därför praktiskt
r^dvändigt, att åtminstone flertalet av de ledamöter, som närvarit vid
hittills hallna undersökningar och syner, även i fortsättningen få deltaga i
malens behandling. En omedelbar överflyttning till den nya domstolen av
samtliga mål från Indalsälven skulle betyda, att flera års arbete av den nuvaiande
vattenrättsdomaren bleve till ringa eller ingen nytta. Detsamma gäller
åtminstone den agrikulturtekniske vattenrättsingenjören.
I promemorian angivas vissa grupper av nu anhängiga mål från Indalsälvens
nederbördsområde, vilka enligt utredningsmannens mening även efter
inrättandet av den nya domstolen tills vidare böra handläggas av domare
och ingenjörer vid Norrbygdens vattendomstol. Dit höra framför allt mål om
regleringar inom Kallsjögrenens sjösystem samt mål om företag och åtgärder
i huvudälven mellan Storsjön och havet. Den senare gruppen omfattar
bl. a. målet angående Bergeforsens kraftverk. Utredningsmannen delar icke
vattenöverdomstolens mening, att detta mål lämpligen skulle kunna hand1
aggas av en till den blivande nya domstolen knuten extra vattenrättsdomare.
Såsom avgörande skäl mot en sådan anordning framhålles behovet av alt
effektivt kunna samordna handläggningen av Bergeforsmålet med handläggningen
av andra mål rörande nedre Indalsälven, vilka icke kunna överlämnas
till den nya domstolen.
Bland redan anhängiga större mål, vilkas handläggning enligt förslaget
skall övertagas av den nya domstolen, må nämnas ett flertal mål angående
Kungi. Maj:ts proposition nr 139. 9
regleringar inom de till Indalsälvens biflöden Långan och Hårkan hörande
sjösystemen.
Med hänsyn till det samband, som ofta föreligger mellan äldre och nyare
mål rörande samma vattendrag, förutser utredningsmannen, att det i viss
utsträckning kommer att bliva nödvändigt att låta även sådana mål från
Indalsälvens nederbördsområde, som inkomma efter den nya domstolens
inrättande, handläggas av domare och ingenjörer vid Norrbygdens vattendomstol.
Förslaget avser icke, alt de mål från Indalsälvens nederbördsområde,
som fortfarande skola handläggas av befattningshavare vid Norrbygdens
vattendomstol, nödvändigtvis skola vara bundna vid denna till dess de blivit
fullständigt avgjorda. Avvecklingen av åtskilliga bland de ifrågavarande
reglerings- och kraftverksmålen måste av skäl, som närmare utvecklas i
promemorian, bliva ett arbete på mycket lång sikt. Utredningsmannen förutsätter
emellertid, att de mera akuta frågorna skola bliva slutdömda inom
en någorlunda överskådlig tid — förslagsvis omkring 5 år — och att
målen därefter i så att säga sanerat skick skola överlämnas till den domstol
dit de rätteligen höra. Han understryker vikten av att det fortsatta
arbetet med målen planlägges så, att tidpunkten härför icke undanskjutes
längre än nödvändigt.
Den formella behörigheten för befattningshavare vid Norrbygdens vattendomstol
att efter B-avdelningens utbrytning handlägga mål från Indalsälvens
nederbördsområde skall enligt förslaget ordnas så, att vattenöverdomstolen
får bemyndigande att beträffande vissa mål eller mål från vissa delar
av området förordna, att de tills vidare skola handläggas vid Norrbygdens
vattendomstol.
I ett sista avsnitt av promemorian behandlas frågor om personalbehov
och rekrytering. Inledningsvis framhålles, att B-avdelningens
utbrytning till en självständig vattendomstol innebär, att den extra vattenrättsdomartjänsten
och de båda till avdelningen knutna extra ingenjörstjänsterna
ombildas till ordinarie tjänster, att befattningen såsom extra
vattenrättssekreterare ersättes med en befattning såsom vattenrättssekreterare
samt att en ny amanuensbefattning inrättas. I övrigt behandlas frågan
om personalbehovet såväl vid den nya Mellanbygdens vattendomstol som
vid den efter delningen kvarstående Norrbygdens vattendomstol särskilt
för olika kategorier av befattningshavare.
Vad angår domare föreslås, att vid Norrbygdens vattendomstol —
utöver den biträdande vattenrättsdomare som redan finnes — placeras eu
extra eller biträdande domare med uppgift att handlägga Bergeforsmålet
och vissa andra större mål rörande Indalsälven. Han skall sålunda över
huvud biträda med avvecklingen av domstolens engagemang i denna älv.
Det anses troligt, att hans arbetskraft därigenom kommer att helt tagas
i anspråk åtminstone under några år framåt. Innehavaren av den vid huvudavdelningen
nu inrättade biträdande domarbefattningen kommer enligt
utredningsmannen alt efter B-avdelningens utbrytning erhålla full syssel
-
10 Kungi. Maj:ts proposition nr 139.
sättning inom det norra domsområdet, och behovet av befattningen kommer
för avsevärd tid framåt att vara permanent. Om den domare som förordnas
att handlägga Bergeforsmålet mot förmodan icke skulle få full
sysselsättning med detta och andra mal från Indalsälven, skulle den möjlighet
att på honom avlasta mål från det norra domsområdet, som därigenom
skulle yppa sig, vara mycket välkommen. Vid Mellanbygdens vattendomstol
kommer enligt utredningsmannen för de närmaste åren ett permanent
behov av en extra eller biträdande domare att föreligga, även om
mål från Indalsälvens nederbördsområde till en början överföras till domstolen
endast i den föreslagna begränsade omfattningen och även om möjligheten
att överlämna mindre och medelstora mål till vattenrättssekreteraren
utnyttjas så långt det lämpligen kan ske.
Beträffande ingenjörerna förutsättes, att de nuvarande agrikulturtekniska
ingenjörerna på huvudavdelningen även efter inrättandet av
Mellanbygdens vattendomstol skola deltaga i behandlingen av vissa större
regleringsmål från Indalsälvens nederbördsområde, vilka i övrigt skola
handläggas av befattningshavare vid den nya domstolen. Någon ytterligare
förstärkning av ingenjör skrafterna vid denna domstol anses åtminstone
till en början icke behövlig. Däremot finner utredningsmannen uppenbart,
att det arbetsprogram för den efter delningen kvarstående Norrbygdens
vattendomstol, som förslaget om två icke-ordinarie vattenrättsdomare vid
sidan av den ordinarie förutsätter, icke kan genomföras utan förstärkning
av ingenjör spersonalen därstädes, detta så mycket mindre som de båda
agrikulturtekniska ingenjörerna även skola deltaga i den fortsatta behandlingen
av vissa mål vid den nya domstolen. Utredningsmannen föreslår
därför, att ytterligare en ingenjör stjänst inrättas vid Norrbygdens vattendomstol,
avsedd för en agrikulturteknisk ingenjör. Denne bör helst börja
sin verksamhet samtidigt med den nye domaren, men ett anstånd till den
1 januari 1950 kan möjligen tänkas. Av rekryteringsskäl bör den nya befattningen
redan från början uppföras på ordinarie stat.
Vad sekreterarna angår finner utredningsmannen uppenbart, att
den biträdande sekreterarbefattningen på B-avdelningen tills vidare bör bibehållas
även efter det avdelningen ombildats till en självständig domstol.
Någon ytterligare förstärkning av sekreterarkrafterna vid den nya domstolen
ifrågasättes icke. Däremot anses en temporär förstärkning av sekreterarkrafterna
vid den efter delningen kvarstående Norrbygdens vattendomstol
erforderlig. Utredningsmannen föreslår sålunda att medel anvisas
för anställande under sex månader av nästa budgetår av ytterligare en
biträdande vattenrättssekreterare, vilken bör tjänstgöra företrädesvis hos
den särskilde vattenrättsdomaren för Bergeforsmålet in. m.
I fråga om icke-rättsbildad kanslipersonal inskränker
sig utredningsmannen till att hänvisa till vad vattenöverdomstolen föreslagit
i sina petita för budgetåret 1949/50, eller att de hithörande befattningar
som för närvarande äro knutna till B-avdelningen vid Norrbygdens vattendomstol,
nämligen ett extra ordinarie kanslibiträde, ett extra ordinarie
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
kontorsbiträde och ett biträde i reglerad befordringsgång för skriv- och
kontorsgöromål, överföras till Mellanbygdens vattendomstol, med den ändringen
att kanslibiträdet och kontorsbiträdet upptagas på ordinarie stat,
samt att vid Norrbygdens vattendomstol anställas ytterligare två biträden
i reglerad befordringsgång (jfr II ht 1949 s. 44 f.).
Yttranden.
Yttranden över utredningsmannens förslag ha efter remiss avgivits av vattenöverdomstolen,
vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol,
extra vattenrättsdomaren vid samma domstol Nils Viklund, biträdande vattenrättsdomaren
vid samma domstol Sven Aminoff, vattenrättsdomaren vid
Österbygdens vattendomstol, statskontoret, vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna
i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, svenska vattenkraftföreningen,
Bergeforsens kraftaktiebolag, Indalsälvens regleringsförening
u. p. a., Indals älvs flottningsförening och riksförbundet Landsbygdens
folk. Yttrandena från Norrbygdens vattendomstol ha avgivits efter hörande
av vederbörande vattenrättsingenjörer.
Ingen erinran har framställts mot förslaget att från och med den 1 juli
1949 ombilda B-avdelningen vid Norrbygdens vattendomstol till en självständig
domstol, benämnd Mellanbygdens vattendomstol och med ett domsområde,
omfattande Ångermanälvens och söder därom belägna nederbördsområden
intill norra gränsen för Ljusnans nederbördsområde. I flera yttranden
framhålles det angelägna i att en sådan uppdelning av Norrbygdens
vattendomstol kommer till stånd.
Även förslaget om Östersund såsom kansliort för den nya domstolen
har i stort sett vunnit anslutning bland hörda myndigheter och sammanslutningar.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län har dock ansett, att frågan huruvida
icke Sollefteå i detta hänseende borde tillerkännas företräde framför
Östersund om möjligt bör göras till föremål för närmare utredning.
Utredningsmannens förslag till ordnande av övergångsför hållandena
beträffande Indalsälvens nederbördsområde
har icke föranlett några egentliga anmärkningar i sak. Vattenrättsdomaren
vid Norrbyydens vattendomstol framhåller, att någon i allo fullgod lösning
av hithörande frågor knappast kan åstadkommas, men finner förslaget vara
uPPgj°rt efter en mycket omsorgsfull och väl genomförd avvägning av de
olika hänsyn, som måste tagas för att ett överförande av Indalsälven från
det ena domsområdet till det andra skall i möjligaste mån kunna genomföras
utan sådana uppoffringar av vunna arbetsresultat m. in. som icke äro
tillrådliga. Extra vattenrättsdomaren Vildand har gjort ett liknande uttalande.
Han ställer sig dock tveksam till tanken att även nytillkommande
mål i viss utsträckning skola handläggas av Umeådomstolen.
Beträffande det sätt, på vilket målens fördelning mellan domstolarna for
-
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
mellt skall ordnas, lia vissa erinringar framställts mot utredningsmannens
förslag.
Vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol framhåller att det för
domstolen i Östersund i många fall skulle bli svårt att avgöra i vad mån
nya mål ha sådant samband med äldre mål, att de böra handläggas av
Umeådomstolen. Tills vidare bör därför gälla att alla mål i Indalsälven,
eventuellt med vissa angivna undantag, skola handläggas vid Norrbygdens
vattendomstol i den mån icke vattenöverdomstolen efter framställning från
vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol beslutar om målens överföring.
Vattenöverdomstolen anser av stadgandet ill kap. 10 § första stycket vattenlagen
följa, att alla vattenmål med den i lagrummet angivna anknytningen
till den nya domstolens område, vilka ej avgjorts av Norrbygdens
vattendomstol vid tiden för delningen, därefter skola handläggas vid den
nya domstolen. Det ifrågasättes, huruvida vattenöverdomstolen lagligen kan
i administrativ ordning bemyndigas att beträffande mål från Indalsälvens
nederbördsområde förordna, att vissa mål eller mål från vissa delar av nederbördsområdet
tills vidare skola handläggas vid Norrbygdens vattendomstol.
I varje fall anser vattenöverdomstolen övergångsfrågorna lämpligast
böra lösas genom att vattenöverdomstolen, då omständigheterna därtill föranleda,
med stöd av 11 kap. 6 § vattenlagen meddelar förordnande för befattningshavare
vid Norrbygdens vattendomstol eller annan därtill skickad
person att såsom särskild vattenrättsdomare respektive särskild vattenrättsingenjör
vid Mellanbygdens vattendomstol handlägga det mål från Indalsälvens
nederbördsområde, varom i varje särskilt fall kan vara fråga.
En ledamot av vattenöverdomstolen — kammarrådet T. Wohlin — har
förklarat sig icke dela majoritetens mening att Kungl. Maj :t skulle vara
lagligen förhindrad att i administrativ väg, i sammanhang med beslut om
delning av Norrbygdens vattendomstols domsområde, meddela alla de särskilda
bestämmelser av övergångsnatur, som därvid kunna prövas vara nödiga
eller eljest lämpliga. Han anser däremot i någon mån ovisst, huruvida
Kungl. Maj :t äger delegera — såsom i nu aktualiserade fall till vattenöverdomstolen
— sin här berörda prövningsrätt på någon punkt. Den fulla
garantien för anordningens legalitet kan emellertid enligt denna ledamots
mening lätt nog ernås, nämligen på det sättet att Kungl. Maj :t — då ju
ärendet ändock skall underställas riksdagen — i samband därmed utverkar
sig ett särskilt godkännande från riksdagens sida av anordningen i
fråga.
Utredningsmannens uppskattning av personalbehovet efter Bavdelningens
ombildning till en självständig domstol har i allmänhet icke
föranlett några erinringar. Extra vattenrättsdomaren Viklund vitsordar, att
den nya domstolen till en början torde kunna nöjaktigt fullgöra sina arbetsuppgifter
utan annan förstärkning av ingenjör skr af ter na än den som
ligger däri, att de nuvarande agrikulturtekniska ingenjörerna å huvudavdelningen
deltaga i behandlingen av vissa större regleringsmål, men tilläg
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 139.
ger att en ytterligare förstärkning på den agrikulturtekniska sidan torde
kliva ofrånkomlig om några år. Biträdande vattenrättsdomaren Aminoff
understryker angelägenheten av att ingenjör skrafter tillföras Norrbygdens
vattendomstol i den utsträckning, utredningsmannen angivit. Svenska vattenkraftföreningen
anser, att den föreslagna utökningen av arbetskrafterua
vid Norrbygdens vattendomstol utgör ett minimum. Indalsälvens regleringsförening
uttalar sig i samma riktning beträffande förslaget över huvud.
Vattenrattsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol anser "någon skillnad
i lonehanseende icke kunna göras mellan den extra domaren i Bergeforsmalet
och innehavaren av den biträdande domarbefattning, som redan nu
tinnes vid Norrbygdens vattendomstol och som skall bibehållas efter del
-nr;
Pter alIt att döma kommer den senare, åtminstone såvitt avser
bkelleftealvens och Umeälvens vattensystem, att intaga en ställning som i
huvudsak är densamma som den extra vattenrättsdomarens å den nuvarande
B-avdelningen. Vidare bör icke blott den föreslagna nya ingenjörsbefattningen
utan även den extra agrikulturtekniska ingenjörsbefattning,
som redan finnes vid huvudavdelningen, göras ordinarie.
Aven biträdande vattenrättsdomaren Aminoff understryker angelägenheten
av att den befintliga extra agrikulturtekniska ingenjör sbefattningen göres
ordinarie. For att möjliggöra en lämplig rekrytering av den extra befattningen
sasom vattenbyggnadsteknisk ingenjör, vilken befattning är vakant,
föreslår han motsvarande ombildning av denna.
Statskontoret anser att — i anslutning till de principer, som hittills tilllampats
vid organisationen av vattendomstolarna — den för handläggande
av bl. a. Bergeforsmålet avsedde domaren bör erhålla ställning såsom biträdande
vattenrättsdomare.
Vattenöverdomstolen anser — i enlighet med den ståndpunkt vattenoverdomstolen
intagit till övergångsfrågorna beträffande Indalsälvens nederbördsområde
— att den domarbefattning, vars innehavare skall få till
huvudsaklig uppgift att handlägga Bergeforsmålet, bör hänföras till Mellanbygdens
vattendomstol. Om det visar sig lämpligt ur arbetssynpunkt
synes intet hinder föreligga mot att befattningens innehavare även efter
den nya domstolens flyttning till Östersund får kvarbliva i Umeå. Den
ytterligare biträdande vattenrättssekreterare, som föreslås skola förordnas
för sex månader av nästa budgetår för tjänstgöring företrädesvis hos den
särskilda domaren för Bergeforsmålet in. in., bör tydligen tillsättas vid samma
domstol som denne domare, eller alltså vid Mellanbygdens vattendomstol.
Vattenoverdomstolen framhåller slutligen, att det utan vidtagande av avsevärda
löneförbättringar knappast torde vara genomförbart att besätta de redan
vakanta och de till nyinrättande föreslagna jurist- och ingenjörsbefattningarna
vid vattendomstolarna med innehavare, som äga nödig kompetens.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
Departementschefen.
Det kan icke råda något tvivel om att vattenrättsskipningen inom Norrbygdens
vattendomstols nuvarande område under flera årtionden framåt
kommer att ge full sysselsättning åt två fullständigt organiserade vattendomstolar.
Vid sådant förhållande vill jag förorda att — såsom utredningsmannen
föreslagit och remissmyndigheterna genomgående tillstyrkt — den
år 1945 inrättade B-avdelningen vid Norrbygdens vattendomstol utbrytes
till en självständig domstol, benämnd Mellanbygdens vattendomstol och
med ett domsområde omfattande Ångermanälvens och söder därom belägna
nederbördsområden intill norra gränsen för Ljusnans nederbördsområde.
Jag ansluter mig också till förslaget, att den nya domstolen skall förläggas
till Östersund, vilken stad måste anses lämpligare än de övriga orter —
Umeå, Sundsvall och Sollefteå — som i detta sammanhang diskuterats.
Överflyttningen av Indalsälvens nederbördsområde till den nya domstolen
erbjuder svårlösta problem. Av praktiska skäl är det angeläget, att åtskilliga
stora mål från detta nederbördsområde, vilka för närvarande handläggas
å huvudavdelningen vid Norrbygdens vattendomstol, även i fortsättningen
tills vidare behandlas av domare och ingenjörer, som äro knutna till
denna domstol. Sannolikt blir det också lämpligt att låta samma befattningshavare
taga hand om vissa nya mål, vilka ha samband med redan anhängiga
sådana. Jag delar vattenöverdoinstolens mening, att dessa problem
böra lösas genom att vattenöverdomstolen förordnar befattningshavare vid
Norrbygdens vattendomstol att såsom särskild vattenrättsdomare respektive
särskild vattenrättsingenjör vid Mellanbygdens vattendomstol handlägga de
mål varom fråga är. I mål, som sålunda handläggas av domare och ingenjörer
vid Norrbygdens vattendomstol eller av annan i Umeå bosatt befattningshavare,
skulle det dock medföra åtskilliga olägenheter och besvär att
låta alla handlingar passera Mellanbygdens vattendomstols kansli, sedan
detta flyttats till Östersund. I samband med att tidpunkten för kansliets
flyttning bestämmes måste detta spörsmål uppmärksammas. Möjligen kan
det lösas så, att Kungl. Maj :t förordnar — eller bemyndigar vattenöverdomstolen
att förordna — att Norrbygdens vattendomstols kansli beträffande
vissa mål eller grupper av mål från Indalsälvens nederbördsområde skall
fungera såsom kansli för Mellanbygdens vattendomstol.
I fråga om personalorganisationen vid de båda domstolarna kan jag i huvudsak
ansluta mig till utredningsmannens förslag. Dock böra, såsom vattenöverdomstolen
framhållit, de befattningshavare, som främst skola syssla
med målet angående Bergeforsens kraftverk, knytas till Mellanbygdens och
icke till Norrbygdens vattendomstol.
Jag föreslår sålunda, att vid Mellanbygdens vattendomstol — utöver den
fasta uppsättningen befattningshavare — under budgetåret 1949/50 skola
vara anställda en biträdande vattenrättsdomare och en biträdande vattenrättssekreterare
samt därutöver en särskild domare, som skall ha handlägg
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 139. 15
ningen av Bergeforsmålet till huvuduppgift, och under sex månader ytterligare
en biträdande vattenrättssekreterare, som företrädesvis skall tjänstgöra
hos sistnämnda domare. De framställda önskemålen, att denne domare
skall erhalla en högre löneställning än biträdande vattenrättsdomare, anser
jag mig trots statskontorets betänkligheter — böra tillmötesgå. Bergeforsmålet
torde, enligt vad jag inhämtat, vara det största och mest svårbedömda
kraftverksmål, som någonsin förekommit i Norrland. Motsättningarna
mellan kraftintresset, å ena sidan, samt jordbruket, fisket och skogshanteringen,
å andra sidan, äro ovanligt tillspetsade, och de stora värden,
som stå på spel, göra domarsysslan utomordentligt ansvarsfull. Det är alltså
nödvändigt, att denna syssla anförtros åt en verkligt kvalificerad jurist
med stor erfarenhet på det vattenrättsliga området. Att tjänsten på grund
av rekryteringssvårigheter skulle bli stående obesatt får icke riskeras —
därigenom skulle utbyggnadsarbetet fördröjas och planerna för landets
kraftförsörjning allvarligt rubbas. Med hänsyn till att det här gäller en arbetsuppgift
av extraordinär art och av utomordentligt stor vikt föreslår jag
därför att ifrågavarande befattning förenas med samma förmåner som utgå
till den nuvarande extra vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol.
Innehavaren skulle i enlighet härmed beredas arvode motsvarande de
kontanta avlöningsförmånerna i Co 14. Tillräcklig anledning att — såsom
utredningsmannen synes vilja ifrågasätta — företaga motsvarande uppflyftning
av den andra icke-ordinarie domartjänsten vid vattendomstolen anser
jag icke föreligga. Denna bör således, såsom nyss angivits, utgöra en biträdande
domarbefattning.
\ id Norrbygdens vattendomstol böra samtliga de befattningar, som nu äro
knutna till domstolens huvudavdelning, bibehållas under nästa budgetår.
Därutöver bor, såsom utredningsmannen föreslagit, vid domstolen inrättas
en ny agrikulturteknisk ingenjörstjänst. Ehuru det möjligen är ovisst om
tjänsten kan besättas redan till den 1 juli 1949, synes det likväl vara önskvart
att sa sker, och medel för avlöning av tjänstens innehavare böra därlor
beraknas för hela budgetåret. Då behovet av ifrågavarande tjänst, liksom
av de båda redan inrättade extra ingenjörsbefattningarna, säkerligen
vommer att bestå under åtskilliga år framåt och då en fast anställningsform
torde vara av betydelse ur rekryteringssynpunkt, föreslår jag, att samtlga
tre tjänster göras till extra ordinarie. Att göra tjänsterna eller någon
av dem tdl ordinarie anser jag icke böra ifrågakomma. Ej heller har vad
vattenrattsdomaren anfört beträffande den biträdande vattenrättsdomarens
ställning övertygat mig om det befogade i alt jämställa den sistnämndes
arbetsuppgifter med dem, som komina att åvila domaren i Bergeforsmålet.
Vid anmalan till årets statsverksproposition av vattendomstolarnas anslagsbehov
framhöll jag, att frågan om löneställningen för de högre befattningshavarna
vid vattendomstolarna är beroende av pågående utredning rörande
lonegradsplaceringen för byråchefer in. fl. Med hänsyn härtill ansåg
jag mig icke då kunna upptaga framställda förslag om löneförbättring för
vare sig icke-ordinarie vattenrättsdomare, vattenrättssekreterare, extra vat
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
tenrättssekreterare eller vattenrättsingenjörer. Med den modifikation, som
innefattas i förslaget om inrättande av en särskilt för Bergeforsmålet avsedd
extra domartjänst vid Mellanbygdens vattendomstol, måste jag i denna
fråga hänvisa till min sålunda intagna ståndpunkt.
Kostnaderna för den nu föreslagna förstärkningen av vattendomstolarnas
organisation kunna, såvitt angår vattendomstolarnas avlöningsanslag, beräknas
till 69 500 kronor. Härav avse 17 448 kronor 1 vattenrättsingenjör i Ce 33
vid Norrbygdens vattendomstol, medan återstoden kommer på den nya Mellanbygdens
vattendomstol enligt följande fördelning, nämligen 3 756 kronor
för ordinarie i stället för extra vattenrättsdomare (avlöningsförstärkning),
9 000 kronor för 1 biträdande vattenrättsdomare i Cg 33 under helt år i
stället för sex månader, 11 100 kronor för 1 vattenrättsamanuens samt 21 624
kronor för 1 extra vattenrättsdomare med arvode motsvarande lön enligt
Co 14 och 6 534 kronor för 1 biträdande vattenrättssekreterare i Cg 27 under
sex månader, de båda sistnämnda befattningshavarna avsedda för handläggning
av Bergeforsmålet m. m.
I årets statsverksproposition har föreslagits en höjning av vattendomstolarnas
avlöningsanslag med 55 000 kronor (jfr II ht s. 47 f.). Den sammanlagda
anslagsökningen skulle sålunda uppgå till (55 000 + 69 500) 124 500
kronor.
Anslaget beräknas sålunda:
avlöningar till ordinarie tjänstemän 335 000 (+ 65 500)
kronor;
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj: t, 30 000 (-j- 18 000) kronor,
avlöningar till icke-ordinarie personal 396 200 ( +
31100) kronor;
rörligt tillägg 83 300 (+ 9 900) kronor.
Anslaget uppföres alltså med (335 000 -f- 30 000 + 396 200 + 83 300)
844 500 (+ 124 500) kronor.
I personalförteckningen böra erforderliga ändringar vidtagas.
Den föreslagna omorganisationen bör vidare medföra en uppräkning av
vattendomstolarnas omkostnadsanslag, förslagsvis med 5 800 kronor utöver
det belopp, 119 200 kronor, som äskats för detta ändamål i årets statsverksproposition
(II ht s. 49.).
Rörande den nya domkretsindelningen för vattendomstolarna utfärdas
bestämmelser i administrativ ordning.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte — med ändring av vad i innevarande
års statsverksproposition föreslagits beträffande anslagen till vattendomstolarna
— föreslå riksdagen att
a) godkänna följande personalförteckning för vattendomstolarna:
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 139.
17
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
5 vattenrättsdomare .......................... Co 14
10 vattenrättsingenjörer ........................ Ca 33
2 kontorister ................................ Ca 13
3 kanslibiträden .............................. Ca 11
5 kontorsbiträden ............................ Ca 8
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än Ce 2 4.
3 vattenrättsingenjörer ........................ Ce 33;
b) fastställa följande avlöningsstat för vattendomstolarna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1949/50:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis
.......................... kronor 335 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis » 30 000
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 396 200
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 83 300
Summa kronor 844 500;
c) till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret 1949/
50 anvisa ett förslagsanslag av 844 500 kronor,
d) till Vattendomstolarna: Omkostnader för budgetåret
1949/50 anvisa ett förslagsanslag av 125 000 kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt,
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.
Ur protokollet:
Åke Mossler.
Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. ATr 139.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1949:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Muj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1949/50 till oförutsedda utgifter. a1 i texten
- SU 1949:123 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1949/50 till vattendomstolarna jämte i ämnet väckt motion. s. 3 i texten