Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl
1949-03-18 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:142, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 142.
1
Nr 142.
Kungl. Maj.ds proposition till riksdagen angående pension åt
vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.; given
Stockholms slott den 18 mars 1949.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under punkterna
l:o—11 :o hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sven Andersson.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä
Stockholms slott den 18 mars 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Statsrådet Andersson anmäler uppkomna frågor om pension åt vissa i
statens tjänst anställda personer in. fl. och anför därvid.
1 :o.
Förra rullföringsbiträdet, fanjunkaren i skånska kavalleriregementets reserv
Per Silfverberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Silfverberg är född den 29 mars 1880 och således den 29 mars 1949
uppnår 63 års ålder;
1 B ihan g till riksdagens protokoll 19b9. i samt. Nr 142.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 142.
att han den 1 november 1905 antagits till volontär vid förutvarande skånska
dragonregementet och den 30 oktober 1908 förordnats till distinktionskorpral;
att
han den 12 juni 1914 förordnats till sergeant i nyssnämnda regemente
och den 1 augusti 1915 till sergeant i samma regementes reserv samt den 30
mars 1930 till fanjunkare i skånska kavalleriregementets reserv;
att han den 2 augusti 1915 förordnats som rullföringsbiträde vid Toauelilla
rullföringsområde nr 4, vilken befattning han innehaft intill den 1
januari 1942, då han förordnats såsom expeditionsunderofficer i arvodesbefattning
vid skanska kavalleriregementets avdelning för de värnpliktigas inskrivning
och redovisning;
att han innehaft sistnämnda befattning intill den 1 oktober 1942, då han
forordnats i arvodesbefattning såsom biträde i personaldetaljen vid skånska
pansarregeimentet, vilken befattning han alltjämt innehar;
att han beräknas komma att avgå från sin nuvarande befattning den 30
september 1949;
att han såsom rullföringsbiträde uppburit ett årligt arvode av 2 130 kronor
jämte arvodestillägg å 1 080 kronor för år förutom dyrtidstillägg samt i
sin senaste, sedan den 1 oktober 1942 innehavda arvodesbefattning åtnjutit
arvode, motsvarande för tiden intill den 1 juli 1947 lön enligt militära avlöningsreglementets
löneklass Uo 7 — dock med avdrag av belopp, svarande
mot tjänste- och familjepensionsavdrag för beställningshavare på aktiv
stat i samma löneställning — och för tiden därefter lön enligt 20 löneklassen
å löneplan nr 1 i statens allmänna avlöningsreglemente;
samt att Silfverberg genom beslut den 11 mars 1941 av arméförvaltningens
civila departement tillerkänts reservpension enligt 1912 års reservbefälsförordning.
Hos Kungl. Maj it har chefen för skånska pansarregementet hemställt om
utverkande av pension åt Silfverberg från och med den 1 oktober 1949.
Försvarets civilförvaltning har tillstyrkt pension åt Silfverberg med belopp
av 2 340 kronor för år jämte rörligt tillägg och därvid anfört bl. a. följande.
Genom beslut från fall till fall har pension beviljats rullföringsbiträden,
som avgatt från militäranställning utan rätt till pension enligt militära och
allmänna tjänstepension sreglementena. Sålunda medgav 1942 års riksdag
(bankoutsk. uti. nr 15, p. 4; riksd. skr. nr 135), att rullföringsbiträdet, fanjunkaren
J. M. Blomberg, vilken i likhet med Silfverberg tillerkänts reservpension,
finge uppbära en årlig pension av 1 200 kronor." Blomberg hade innehaft
manskapsanställning i sammanlagt omkring 9 år och beräknades vid
avgång ur tjänst hava tjänstgjort såsom rullföringsbiträde i 36 år. Vidare
medgav 1945 års riksdag (prop. nr 53, p. 2; bankoutsk. uti. nr 13, p. 2; riksd.
sk£- nr 122) att envar av rullföringsbiträdena J. Bengtsson, A. H. Lindgren
och G. F. T. Thunander, vilka samtliga tillerkänts reservpension enligt 1912
ars reservbefalsforordning, finge uppbära en årlig pension, Bengtsson och
Lindgren a l 200 kronor och Thunander å 1 128 kronor. Bengtsson och Lindgren
hade innehaft statsanställning med effektiv tjänstgöring i 34 respektive
36 år och Thunander i 28 år. ^
Kungl. Maj:ts proposition nr 142.
3
Med hänsyn härtill synes det skäligt att Silfverberg, som innehaft manskapsanställning
i 9 år 9 månader och vid beräknad avgång från arvodesbe^- fattning den 1 oktober 1949 kommer att hava tjänstgjort i dylik befattning
i sammanlagt 34 år 2 månader, erhåller någon årlig pension från och med
månaden näst efter den, varunder hans anställning i statens tjänst upphör.
Vad angår pensionens storlek torde densamma böra bestämmas till 2 340
kronor, som numera motsvarar en äldre riksdagspension å 1 200 kronor.
Statskontoret bär i avgivet utlåtande anfört, att ämbetsverket i likhet med
civilförvaltningen ansåge det skäligt, att pension beviljades Silfverberg på
grund av hans anställning såsom rullföringsbiträde. Pgnsionen syntes statskontoret
böra fastställas till belopp, som motsvarade äldre riksdagspension å
1 200 kronor. Detta belopp utgjorde från och med den 1 juli 1.947 efter omräkning
med hänsyn tagen till utgående reservpension 2 232 kronor. I enlighet
härmed ville statskontoret föreslå, att åt Silfverberg utverkades en årlig
pension å 2 232 kronor jämte rörligt tillägg.
I likhet med myndigheterna förordar jag, att pension beredes Silfverberg.
I enlighet härmed och då pensionsbeloppet torde böra bestämmas jämlikt
statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förra rullföringsbiträdet, fanjunkaren i skånska kavalleriregementets
reserv Per Silfverberg må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. in. uppbära en årlig pension av 2 232
kronor.
2:o.
Extra assistenten hos arbetsmarknadsstyrelsen Erik Gustav Bäcklund. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Bäcklund är född den 10 juli 1884 och således 64 år gammal;
att han under tidsperioderna 15 september 1921—30 september 1923 och
12 februari—30 juni 1924 innehaft anställning som arbetsledare vid Södra
Sveriges statsarbeten;
att han under tiden 1 januari—15 juni 1928 och 8 januari 1930—2 juli
1931 varit anställd vid dåvarande nedre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
bl. a. såsom platskontrollant vid olika brobyggnadsföretag, och
därunder uppburit avlöning av vederbörande vägstyrclser, som för bestridande
av avlöningskostnaderna åtnjutit bidrag av statsmedel;
att han under tiden 15 december 1931—31 januari 1937 varit anställd såsom
platsledare, tidvis jämväl såsom redogörare, vid olika av statens arbetslöshetskommission
bedrivna vägbyggnadsföretag;
att han tjänstgjort som biträdande arbetsledare vid olika av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bedrivna vägbyggnadsföretag under tiden 5 oktober
1937—5 juni 1942;
4
Kungl. Mcij:ts proposition nr 142.
att han sedan den 19 oktober 1942 varit anställd i arbetsmarknadskommissionens
och arbetsmarknadsstyrelsens tjänst, därvid han fungerat som
arbetsledare och kontrollant ävensom biträtt vid utredningar av byggnadstillståndsärenden;
att
han åtnjutit tjänstledighet från sin anställning hos arbetsmarknadskommissionen
under tiden 8 mars—31 juli 1944 för tjänstgöring hos statens
utrymningskommission samt under tiden 1 december 1945—31 december
1946 för tjänstgöring hos Svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet,
Polenhjälpen;
att Bäcklund — efter att närmast dessförinnan ha åtnjutit arvode för
månad av 650 kronor jämte provisoriskt lönetillägg å 75 kronor — sedan
den 1 januari 1948 är hos arbetsmarknadsstyrelsen anställd som extra assistent
i lönegrad Cg 19;
samt att anställningen hos arbetsmarknadsstyrelsen beräknas komma att
upphöra med utgången av juli månad 1949.
Arbetsmarknadsstyrelsen har hos Kungl. Maj :t hemställt om pension åt
Bäcklund.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Bäcklund med 2 988 kronor för år.
I fråga om pensionsbeloppets beräkning har statskontoret anfört följande.
Bäcklund är sedan den 1 januari 1948 anställd såsom extra assistent hos
arbetsmarknadsstyrelsen med placering i lönegraden Cg 19, motsvarande 15
lönegraden enligt civila icke-ordinariereglementet. Vid bestämmande av pensionen
synes därför böra läggas till grund pensionsunderlaget enligt 1941
års allmänna tjänstepensionsreglemente för extra ordinarie tjänsteman i sistnämnda
lönegrad eller 3 528 kronor. Då Bäcklund avses komma alt entledigas
med utgången av juli månad 1949, synes han vid avgången kunna
åberopa en för pension tillgodoräkningsbar anställningstid om 20 år 11 månader
17 dagar. Pensionen torde därför i första hand böra beräknas utgöra
(3 528 — 36/120 X 3 528 = 2 469:60; 2 469:60 — 246:90 =) 2 222: 70 eller
avrundat 2 232 kronor. Efter omreglering jämlikt kungörelsen nr 657/
1947 skulle pensionen uppgå till 2 988 kronor för år jämte rörligt tillägg enligt
senast fastställda grunder.
Med biträdande av statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att extra assistenten hos arbetsmarknadsstyrelsen Erik
Gustav Bäcklund må från och med månaden näst efter den,
varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
in. m. uppbära en årlig pension av 2 988 kronor.
3:o.
Platsledaren och redogöraren hos arbetsmarknadsstyrelsen Olof Fridolf
Carlson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Carlson är född den 23 januari 1888 och således 61 år gammal;
Kanyl. Maj:ts proposition nr 142.
5
att han innehaft fast anställning vid Karlskrona grenadjärregemente under
tiden 1 november 1905—31 oktober 1910;
att han under tiden 15 februari 1921—30 juni 1924 innehaft anställning
vid Södra Sveriges stat sarbeten;
att han tjänstgjort hos statens arbetslöshetskommission tidsperioderna 5
februari 1925—20 januari 1926, 14 februari 1926—25 juni 1930 samt 13—
28 juli, 9—25 augusti och 7 september—16 oktober 1930;
att han därefter i en följd sedan den 10 november 1930 varit anställd i
arbetslöshetskommissionens, arbetsmarknadskommissionens och arbetsmarknadsstyrelsens
tjänst;
att Carlson under sin anställning hos nu berörda myndigheter tjänstgjort
såsom redogörare vid olika arbetsföretag till år 1940 och därefter varit anställd
som platsledare och redogörare vid det för närvarande av arbetsmarknadsstyrelsen
innehavda centralförrådet i Tenhult;
att Carlsons senaste avlöning närmast motsvarar lön i 20 löneklassen,
ortsgrupp 1 enligt löneplan nr 1 i statens löneplansförordning;
samt att Carlson sedan den 5 juli 1948 åtnjutit tjänstledighet till följd av
sjukdom, på grund av vilken han enligt företett läkarintyg är för framtiden
oförmögen att uppehålla sin befattning.
Arbetsmarknadsstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Carlson
och därvid anfört följande.
Därest Carlson icke blivit arbetsoförmögen, skulle han ha inplacerats i
det nya anställningsreglemente, som styrelsen avser att tillämpa å ledningspersonalen
vid sina arbetsföretag och centralförråd. Vid en inplacering i
reglementet skulle Carlson ha hänförts till arvodesgrupp 2, omfattande löneklasserna
17—20 i löneplan nr 1 i statens löneplansförordning.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Carlson till belopp av 3 708 kronor
för år och därvid i fråga om pensionsbeloppets beräkning anfört följande.
Carlsons avlöning har sedan år 1947 närmast motsvarat lön i 20 löneklassen,
ortsgrupp 1 enligt löneplan nr 1 i statens löneplansförordning. Enligt
vad arbetsmarknadsstyrelsen uppgiver skulle Carlson, därest det blivande
anställningsreglementet för ledningspersonalen vid styrelsens arbetsföretag
och centralförråd blivit tillämpligt å honom, ha hänförts till arvodesgrupp 2,
omfattande löneklasserna 17—20 i sagda löneplan eller samma löneklasser,
som omfattas av lönegraden Ce 17. Denna lönegrad svarar mot lönegraden
Eo 13 i civila icke-ordinariereglementet. För bestämmande av pensionen åt
Carlson synes därför pensionsunderlaget för sistnämnda lönegrad enligt
1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente eller 3 072 kronor böra tjäna
såsom utgångspunkt. Då Carlson vid avgången ur tjänst räknar mer än 30
tjänstår bör pensionen i första hand beräknas utgöra (3 072 — 307: 20 =)
2 764:80 eller avrundat 2 772 kronor. Detta årsbelopp torde med tillämpning
av kungörelsen nr 657/1947 böra uppräknas till 3 708 kronor för år.
Å pensionsbeloppet bör utgå rörligt tillägg enligt senast fastställda grunder.
Med biträdande av statsknntorets förslag hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 142.
att platsledaren och redogöraren hos arbetsmarknadsstyrelsen
Olof Fridolf Carlson må från och med månaden näst
efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd in. m. uppbära en årlig pension av 3 708 kronor.
4:o.
Biträdande arbetsledaren hos arbetsmarknadsstyrelsen Erik Lennart Zettervall.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Zettervall är född den 3 augusti 1884 och således 64 år gammal;
att han under tidsperioderna 15 januari—15 juni och 15 september—14
december 1910, 8 oktober 1922—10 juni 1923 samt 24 januari—10 juni 1924
tjänstgjort som vikarierande folkskollärare;
att han varit anställd vid av statens arbetslöshetskommission, statens arbetsmarknadskommission
och arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna vägbyggnadsföretag
under tidsperioderna 19 november 1928—31 maj 1929, 14 december
1932—30 november 1937 och 27—30 december 1937 samt därefter
utan avbrott sedan den 26 mars 1938, därvid han tjänstgjort som utsättare
åren 1928—1934 samt därefter som biträdande arbetsledare;
att han under tiden 22 maj 1948—23 januari 1949 åtnjutit tjänstledighet
från sin anställning hos arbetsmarknadsstyrelsen för tjänstgöring hos vägförvaltningen
i Kronobergs län;
att Zettervalls senaste avlöning närmast motsvarar lön enligt 17 löneklassen
i ortsgrupp 1 enligt löneplan nr 1 i statens löneplansförordning;
samt att hans anställning hos arbetsmarknadsstyrelsen beräknas upphöra
med utgången av juni 1949.
Arbetsmarknadsstyrelsen har hos Kungl. Maj :t hemställt om pension åt
Zettervall och därvid meddelat bl. a., att styrelsens biträdande arbetsledare
vid inplacering i det av styrelsen upprättade nya anställningsreglementet för
ledningspersonalen vid styrelsens arbetsföretag komme att hänföras till
arvodesgrupp 4, omfattande löneklasserna 15—18 i löneplan nr 1 i statens
löneplansförordning.
Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Zettervall med 2 088
kronor för år. Ämbetsverket har härvid anfört följande.
« Den avlöning, som Zettervall uppbär sedan år 1947, motsvarar närmast
lön enligt 17 löneklassen i ortsgrupp 1 enligt löneplan nr 1 i statens löneplansförordning.
Vid inplacering i det nya anställningsreglemente, som arbetsmarknadsstyrelsen
har för avsikt att tillämpa å ledningspersonal vid
styrelsens arbetsföretag, komma biträdande arbetsledare, till vilken kategori
Zettervall är att räkna, enligt vad i ärendet uppgives att hänföras till arvodesgrupp
4, omfattande löneklasserna 15—18 i förenämnda löneplan eller
samma löneklasser, som inbegripas i lönegraden Ce 15. Denna lönegrads
motsvarighet enligt civila icke-ordinariereglementet är lönegraden Eo 11. Pensionen
torde därför böra bestämmas med pensionsunderlaget för sist angivna
Kungl. Maj:ts proposition nr 142.
7
lönegrad enligt 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente eller 2 760 kronor
såsom utgångspunkt. För pensionen synes böra tagas i betraktande såväl
anställningstiden i statens tjänst som ock den tid Zettervall tjänstgjort såsom
vikarierande folkskollärare. Sammanlagda tjänstetiden vid avgången ur
tjänst med utgången av juni månad 1949 skulle då bliva 18 år 6 månader 2
dagar. En från dessa förutsättningar bestämd pension skulle i första hand
beräknas till (2 760 — 45A=o X 2 760 = 1 725; 1 725 — 172: 50 =) 1 552: 50
eller avrundat 1 560 kronor. Detta årsbelopp torde med tillämpning av
kungörelsen nr 657/1947 böra uppräknas till 2 088 kronor, å vilket belopp
bör utgå rörligt tillägg enligt senast fastställda grunder.
Under sin anställning såsom vikarierande folkskollärare under åren 1923
och 1924 torde Zettervall ha varit delaktig i statens pensionsanstalt. Denna
delaktighet berättigar honom till uppskjuten tjänstepension. Då anställningstiden
i folkskollärartjänsten tillgodoräknas honom vid bestämmandet av
riksdagspensionen, synes såsom villkor för åtnjutande av.denna pension
böra gälla, att han avstår från rätten till uppskjuten pension från pensionsanstalten.
I överensstämmelse med statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att biträdande arbetsledaren hos arbetsmarknadsstyrelsen
Erik Lennart Zettervall må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd in. in. uppbära en årlig pension av 2 088 kronor;
skolande såsom villkor härför gälla, att Zettervall avstår från
den rätt till uppskjuten tjänstepension från statens pensionsanstalt,
som författningsenligt tillkommer honom.
5 :o.
Extra kontorsskrivaren vid vägförvaltningen i Västernorrlands län Per
Hugo Englund. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Englund är född den 16 januari 1885 och således 64 år gammal;
att han under tiden 11 juni 1917—31 januari 1919 innehaft anställning
som kassör och bokförare hos statens bränslekommission;
att han under tiden 1 november 1933—31 december 1936 tjänstgjort som
biträdande redogörare och redogörare hos statens arbetslöshetskommission;
att han sedan den 1 mars 1938 varit anställd hos väg- och vattenbyggnadsverket,
därav intill den 16 februari 1944 som kassör och materialförvaltare
vid olika av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bedrivna vägbyggnadsföretag
samt från och med sistnämnda dag såsom kontorsskrivare vid vägförvaltningen
i Västernorrlands län;
att Englund under anställningen vid vägförvaltningen i Västernorrlands
län under tiden intill utgången av juni 1945 uppburit arvode motsvarande
lön enligt 13 löneklassen civila icke-ordinariereglcmentet och därefter intill
den 1 juli 1947 åtnjutit arvode motsvarande 14 löneklassen samma regle
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 142.
mente samt från och med sistnämnda dag placerats såsom extra kontorsskrivare
i lönegrad Cg 19, löneklass 19, statens löneplansförordning;
samt att Englund beräknas komma att lämna sin anställning med utgången
av juni månad 1949.
Englund har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande av tjänstepension
samt att rätt till familjepension måtte tillerkännas hans hustru.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt, att pension beredes Englund.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Englund till belopp av 1 908 kronor
för år. I fråga om pensionsbeloppets beräkning har statskontoret anfört
följande.
Englund åtnjuter såsom extra kontorsskrivare lön enligt 19 löneklassen
Iöneplan nr 1 i statens löneplansförordning eller slutlöneklassen inom 16
lönegraden. Denna lönegrad motsvaras i civila icke-ordinariereglementets
Iöneplan Eo av 12 lönegraden. Pensionen torde därför böra bestämmas med
utgångspunkt från pensionsunderlaget för sist angivna lönegrad enligt 1941
års allmänna tjänstepensionsreglemente eller 2 916 kronor. Englund avses
skola lämna sin anställning med utgången av juni månad 1949 och torde då
kunna åberopa en tjänstetid av 16 år 1 månad 20 dagar. Pensionen synes
därför i första hand böra beräknas utgöra (2 916 — K/12„ X 2 916 = 1 579: 50;
1 579: 50— 157: 95 =) 1 421: 55 eller avrundat 1 428 kronor. Efter omreglering
jämlikt kungörelsen 657/1947 skulle pensionen uppgå till 1 908 kronor.
Härtill bör komma rörligt tillägg enligt senast fastställda grunder.
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension beredes Englund.
I fråga om beräkningen av pensionsbeloppet ansluter jag mig till statskontorets
förslag.
Frågan om familjepensionsrätt för Englunds hustru torde icke böra upptagas
till behandling i nu förevarande sammanhang.
I enlighet med vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att extra kontorsskrivaren vid vägförvaltningen i Västernorrlands
län Per Hugo Englund må från och med månaden
näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. in. uppbära en årlig pension av 1 908 kronor.
6:o.
Läraren i praktisk socialvård vid socialinstitutet i Stockholm Märta André.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att André är född den 21 april 1886 och således den 21 april 1949 uppnår
63 års ålder;
att hon avlagt medicine kandidatexamen år 1909 och gymnastikdirektörsexamen
år 1913;
9
Kungl Maj:ts proposition nr 142.
att hon, efter att ha varit verksam i olika grenar av socialt arbete, från
och med läsåret 1927/28 anställdes såsom lärare i praktisk socialvård vid
socialinstitutet i Stockholm, vilken anställning hon alltjämt innehar;
att hennes avlöningsförmåner sedan den 1 juli 1945 uppgått till samma belopp
som lön till statlig befattningshavare i lönegraden Eo 2G, sedermera
Ce 29, och att därvid för tiden före den 1 juli 1947, då nettolönesystemet infördes,
emot vederbörliga statliga pensionsavdrag svarande belopp innehållits
och fonderats vid institutet;
samt att André, som enligt läkarintyg är på grund av sjukdom oformogen
att längre sköta sin tjänst, kommer att lämna densamma med utgången
av juni 1949.
Av utredningen framgår i övrigt, att lärare vid socialinstituten, vilkas
löner anpassats efter lönerna för statliga ordinarie eller extra ordinarie
tjänstemän, enligt 1944 års pensionsutrednings förslag (SOU 1948: 47) avses
skola erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt i samband med genomförandet
av föreslagen ändring av grunderna för den av pensionsanstalten
bedrivna pensioneringsverksamheten.
Styrelsen för socialinstitutet i Stockholm har hos Kungl. Maj :t hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen utverka pension åt André.
Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att, med hänsyn till den nära
förestående lösningen av frågan om statens pepsionsanstalts fortsatta verksamhet
och därmed även frågan om pensionsrätt åt socialinstitutens pei sonal,
det förefölle ämbetsverket tveksamt, om åtgärd nu borde vidtagas för pensionering
i särskild ordning av André. Ämbetsverket har dock, i betraktande
av den ställning socialinstituten intaga i förhållande till statsverket, icke
velat motsätta sig sådan pensionering. Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet
har statskontoret anfört i huvudsak följande.
Vid en anslutning till pensionsanstalten skulle André, därest hon bleve
underkastad det av 1944 års pensionsutredning föreslagna nya pensionsreglementet,
få tillgodoräkna i full utsträckning anställningstiden fr. o. in.
den 1 juli 1945. Vad angår hennes anställningstid dessförinnan eller 1 juli
1927_30 juni 1945 skulle en tillgodoräkning av densamma jämlikt regle
mentsförslaget
kunna ske efter prövning av pensionsanstalten och under
förutsättning, att huvudmannen härför erlade en engångsavgift, motsvarande
minst halva kostnaden av den pensionsökning tjänstårsberäkningen medför.
En dylik huvudmansavgift torde emellertid med hänsyn till de för socialinstitutet
gällande statsbidragsgrunderna kunna antagas väsentligen komma
att stanna å statsverket.
Om pensionering av André redan nu kommer till stånd, torde emellertid
de s. k riksdagsgrunderna böra tillämpas. Till utgångspunkt för pensionens
bestämmande bör sålunda tagas pensionsunderlaget för lönegraden Eo 26
enligt 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente eller 6 360 kronor. Under
förutsättning att André kvarstår i tjänst till utgången av juni månad
1949, skulle hon kunna tillgodoräkna en tjänstetid av sammanlagt 22 år.
Då emellertid André på grund av ohälsa nödgas lämna sin tjänst i förtid, bör
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 142.
pensionen i överensstämmelse med grunderna för bestämmande av sjukpension
— utgöra 75 procent av pensionsunderlaget med sedvanligt 10-procentsavdrag.
Pensionen skulle alltså bliva (75 procent av 6 360 = 4 770;
4 770 — 477 =) 4 293 eller avrundat 4 296 kronor. Efter omreglering jämlikt
kungörelsen nr 657/1947 skulle pensionen uppgå till 5 748 kronor jämte
rörligt tillägg.
Enär frågan om pensionsrätt i statens pensionsanstalt för socialinstitutens
lärare torde komma att bliva löst först efter det André lämnat sin anställning
och en pensionering av André enligt av statskontoret angivna grunder
näppeligen kan verka föregripande å lösningen av förstnämnda fråga, vill
jag icke motsätta mig, att förslag nu förelägges riksdagen om pension åt
André, att utgå med av statskontoret föreslaget belopp. Jag hemställer sålunda,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att läraren i praktisk socialvård vid socialinstitutet i
Stockholm Märta André må från och med månaden näst
efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 5 748 kronor.
7 :o.
Föreståndarinnan för Andrea Eneroths avdelning av föreningen Handarbetets
vänners och Andrea Ene''roths högre handarbetsseminarium Astrid C:son
Barkman. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Barkman är född den 18 juni 1882 och således 66 år gammal;
att hon från och med höstterminen 1916 till och med vårterminen 1935
med en undervisningsskyldighet av 20—31 veckotimmar innehaft anställning
såsom lärarinna vid Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium
och — sedan detta seminarium höstterminen 1929 uppgått i det då bildade
föreningen Handarbetets vänners och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium
— vid Andrea Eneroths avdelning av det sålunda nybildade
seminariet samt att hon varit föreståndarinna för sistnämnda avdelning
sedan höstterminen 1935, därvid hennes undervisningsskyldighet utgjort 12
—28 veckotimmar;
att hon senast åtnjutit en avlöning av 9 194 kronor 30 öre för år, tilläggsförmåner
inberäknade;
samt att hon beräknas lämna sin anställning, då pensionsfrågan avgjorts.
Till Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium respektive Andrea
Eneroths avdelning av föreningen Handarbetets vänners och Andrea Eneroths
högre handarbetsseminarium har alltsedan år 1915 utgått statsunderstöd,
vilket för budgetåret 1948/49 uppgår till 15 830 kronor.
Frågan om pension åt Barkman har tidigare efter framställning av styrelsen
för Andrea Eneroths avdelning av förenämnda seminarium varit fö
-
Kungi. Maj:ts proposition nr 142.
11
remål för Kungl. Maj :ts prövning och därvid enligt beslut den 21 mars
1947 icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Över denna framställning,
som tillstyrkts av skolöverstyrelsen, avgavs utlåtande av statens pensionsanstalt
den 7 februari 1947, vari anfördes bl. a. följande.
Möjlighet till pensionsrätt i statens pensionsanstalt finnes för, bland
andra, lärare vid statsunderstött enskilt seminarium för utbildning. av lärare
för undervisning i kvinnlig slöjd. Lärarbefattning vid sådant seminarium
må dock icke förenas med pensionsrätt, om icke befattningen är förenad
med så omfattande tjänstgöring vid statsunderstödd kurs eller avdelning
vid seminariet, att denna tjänstgöring utgör befattningshavarens huvudsakliga
sysselsättning under större delen av året. För pensionsrätter
skola enligt pensionsanstaltens reglemente erläggas årliga avgifter, som avvägts
så, att de beräknas i princip täcka hela kostnaden för pensionerna.
På grund av bland annat avgifternas karaktär av genomsnittsavgifter faller
dock viss del av pensionskostnaden på statsverket, som bestrider jämväl
utgifterna för rörliga tilläggsförmåner.
En av styrelsen för Andrea Eneroths avdelning av det nu ifrågavarande
seminariet år 1936 gjord ansökning om pensionsrätt för lärarbefattningar
vid avdelningen blev av pensionsanstalten avslagen under hänvisning till
vissa brister i den föreliggande ansökningen. Det förefaller sannolikt, att
ett sådant tillrättaläggande av förhållandena borde kunna ske, att en för*
nyad ansökan om pensionsrätt skulle kunna bifallas.
Mot nuvarande löneförmåner för föreståndarinnebefattningen svarar enligt
pensionsanstaltens beräkningsgrunder ett tjänstepensionsunderlag av
2 952 kronor. Vid 30 tjänstår skulle pensionen enligt reglementet blivit
(3%= X 2 952 =) 2 684 kronor, vartill enligt nuvarande bestämmelser hade
kommit dyrlidstillägg med 744 kronor och kristillägg med 478:08 kronor.
Där möjlighet till pensionering genom statens pensionsanstalt öppnats
för en grupp av befattningshavare, torde pensionering under statens medverkan
ej böra för sådana befattningshavare beredas i annan ordning, om
icke särskilda skäl härtill äro. Såvitt pensionsanstalten kan finna, föreligger
icke denna förutsättning i nu förevarande fall.
Statskontoret anförde i utlåtande den 28 februari 1947 följande.
Enligt pensionsanstaltens yttrande i ärendet förefaller det sannolikt, att
en ansökan om pensionsrätt i pensionsanstalten för lärarbefattningarna vid
Andrea Eneroths avdelning av ifrågavarande seminarium skulle kunna bifallas.
För Barkman, som skulle kunna erhålla pensionsrätt oaktat hon
redan uppnått högre ålder än den reguljära pensionsåldern BO år, skulle
det bliva erforderligt att medgivande om s. k. retroaktiv tjänstårsberäkning
lämnades. Eu tillämpning av pensionsanstaltens reglemente beträffande
Barkman från en så tidig tidpunkt, att hon kunde tillgodoföras 30
tjänstår skulle enligt inhämtad upplysning betinga eu engångsavgift av i
runt tal 18 000 kronor att erläggas av huvudmannen med rätt dock för
denne att uttaga omkring 7 000 kronor av Barkman. Att döma av de besked
rörande den ifrågavarande seminarieavdelningens ekonomi, som statskontoret
under hand erhållit, lärer det icke kunna förväntas, att skolan
skulle kunna påtaga sig denna kostnad för Barkmans pensionering. Innehavaren
av skolan uppgives för övrigt redan ha lämnat bidrag å sammanlagt
2 000 kronor för Barkmans pensionering genom hennes anslutning till
pensionsstyrelsens frivilliga försäkring. Denna pensionsförsäkring, till vilken
Barkman uppgives själv ha bidragit med 4 00(1 kronor, garanterar hen
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 142.
ne eu årlig inkomst å i runt tal 560 kronor. Att med anlitande av den av
pensionsanstalten anvisade utvägen säkerställa Barkman i pensionshänseende
lärer alltså icke vara möjligt. Därest med hänsyn till Barkmans långvariga
och förtjänstfulla verksamhet inom undervisningsväsendet skulle anses
påkallat, att statsverket påtager sig att sörja för hennes pensionering,
torde endast återstå att hos riksdagen utverka pension av statsmedel åt
henne. För sådant fall synes högre pensionsbelopp än 1 500 kronor för år
knappast böra ifrågakomma.
Hos Kungl. Maj :t har förnyad framställning om pension åt Barkman
gjorts av Sveriges slöjdlärnrinneförening.
Skolöverstyrelsen har, under hänvisning till av överstyrelsen inhämtade
yttranden av styrelsen för Andrea Eneroths avdelning av seminariet och av
överstyrelsens konsulent för husligt arbete, i utlåtande den 10 november
1947 tillstyrkt pension åt Barkman med 1 500 kronor för år.
Styrelsen för Andrea Eneroths avdelning har i sitt nyss omförmälda yttrande
bl. a. framhållit, att seminariet icke haft och alltjämt icke hade möjlighet
att påtaga sig kostnaderna för en sådan pension åt Barkman, att hon
därav erhölle sin försörjning.
Konsulenten för husligt arbete, som likaledes tillstyrkt pension åt Barkman
till belopp av 1 500 kronor för år, har i sitt yttrande anfört i huvudsak
följande.
Barkmans insats vid seminariet har haft stor betydelse för utbildningen
av lärarinnor i kvinnlig slöjd i vårt land. Vid Andrea Eneroths avdelning
av seminariet erhålla lärarinneeleverna under tre terminer sin pedagogiska
utbildning och sin undervisning i kläd- och linnesömnad. Utbildningen vid
Handarbetets vänners avdelning av seminariet pågår under en termin, varvid
eleverna erhålla undervisning speciellt i konstsömnad. Barkman har
med de begränsade resurser, som stått detta enskilda seminarium till buds,
förmått åstadkomma en utbildning av kunniga lärarinnor till bland annat
skolor, där undervisningen i kvinnlig slöjd är obligatorisk. Då icke något
statligt seminarium för utbildning av lärarinnor i kvinnlig slöjd finnes, synes
avseende böra fästas vid detta förhållande vid ställningstagande till
ifrågavarande ärende.
Med hänsyn till vad nu anförts synes det vara motiverat, att Barkman
tillerkännes viss pension av statsmedel. Det torde böra beaktas, att, om
Barkmans tjänst reglerats, så att hon erhållit pension genom statens pensionsanstalt,
staten skulle haft utgifter för Barkmans pension, dels — såsom
anmärkts i yttrande från statens pensionsanstalt den 7 februari 1947
i viss grad för grundpension och dels för rörliga tilläggsförmåner, enbart
de senare uppgående till sammanlagt 1 444 kronor. Det torde ej vara
för högt beräknat, om man anger summan 1 500 kronor såsom statsbidrag.
Statens pensionsanstalt har i utlåtande den 2 januari 1948 anfört, att anstalten
med hänsyn till numera förebragta omständigheter icke ville motsätta
sig, att pension utverkades åt Barkman med det av skolöverstyrelsen
föreslagna beloppet.
Statskontoret har anfört, att — för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna
skäl frångå sitt tidigare ståndpunktstagande i ärendet — ämbetsverket ville
erinra om sitt i föregående utlåtande gjorda uttalande, att en eventuell
Kungl. Maj:ts proposition nr 142.
13
pension borde bestämmas till 1 500 kronor för år. Efter omreglering enligt
kungörelsen nr 657/1947 skulle detta belopp uppgå till 2 004 kronor för
år, varmed borde följa rörligt tillägg enligt senast fastställda grunder.
Med''hänsyn till Barkmans långvariga och förtjänstfulla verksamhet vid
förenämnda handarbetsseminarier och i beaktande av dessas ställning och
uppgifter inom undervisningsväsendet finner jag det motiverat, att pension
beredes Barkman genom statens medverkan. Då, såsom utredningen
1 ärendet nu visar, pensionering av Barkman genom statens pensionsanstalt
icke kunnat ske, vill jag därför icke motsätta mig, att förslag om pension
åt henne förelägges riksdagen. Vad beträffar pensionens storlek finner
jag mig böra förorda det i statskontorets utlåtande angivna beloppet
2 004 kronor för år jämte rörligt tillägg.
I enlighet med vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att föreståndarinnan för Andrea Eneroths avdelning av
föreningen Handarbetets vänners och Andrea Eneroths högre
handarbetsseminarium Astrid C:son Barkman må från
och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin
anställning, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. in. uppbära en årlig pension
av 2 004 kronor.
S:o.
Avdelningsföreståndaren vid Institutet för husdjursförädling vid Wiad filosofie
doktorn C. A. Hallqvist.
I anslutning till förslag, som av 1945 års jordbruksförsöksutredning i betänkande
den 10 december 1947 framlagts angående den vid Institutet för
husdjursförädling vid Wiad bedrivna verksamheten, har Kungl. Maj :t i
proposition den 28 januari 1949, nr 41, angående anslag till lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök för budgetåret 1949/50 in. in. föreslagit,
att den vid institutet bedrivna forskningen från och med den 1 januari
1950 skulle inordnas i lantbrukshögskolan såsom en självständigt arbetande
avdelning av dess institution för avels- och raslära samt att jordbruksgården
Wiad skulle bli en försöksgård under styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök. I propositionen har Kungl. Maj :t anhållit
om riksdagens bemyndigande att träffa avtal med styrelsen för institutet
om statens övertagande av institutets tillgångar samt att utfärda
de bestämmelser, som bliva erforderliga för genomförandet av den i propositionen
föreslagna organisationen av verksamheten vid Wiad. I samband
med genomförandet av den nya organisationen av denna verksamhet
kan den nuvarande föreståndaren för institutets avdelning för svinförsök
filosofie doktorn Carl August Hallqvist beräknas bliva övertalig. 1945 års
14
Iiungl. Maj:ts proposition nr 142.
jordbruksförsöksutredning har i sitt förenämnda betänkande framlagt förslag
om beredande av pension genom statens försorg åt Hallqvist och därvid
anfört i huvudsak följande.
Hallqvist, som är född den 29 oktober 1888, anställdes den 1 oktober 1928
i institutets tjänst. Han skulle således den 29 oktober 1953 uppnå ddn vanliga
pensionsåldern, (55 år. För familjepension har för Hallqvist tecknats pensionsförsäkring
i SPP, medan för möjliggörande av någon form för tjänstepensionering
av bl. a. Hallqvist en särskild pensionsstiftelse inrättats vid
institutet. Innestående medel i denna pensionsanstalt, vilken i första hand
synes böra tagas i anspråk för beredande av gottgörelse åt Hallqvist, uppgår
för närvarande till 42 943 kronor och kan enligt av institutets föreståndare
lämnad uppgift vid 1949 års utgång beräknas ha stigit till cirka 45 000
kronor. För detta sistnämnda belopp kan enligt från kungl. pensionsstyreisens
försäkringsbyrå lämnad uppgift efter nu gällande tariffer inköpas en
frivillig pension (livränta) åt Hallqvist att utgå från den 1 januari 1950
motsvarande 7,27 procent av engångsavgiften, vilket i detta fall skulle bli en
pension å 3 271:50 kronor, under förutsättning att försäkringen tages under
loppet av år 1949. Med hänsyn till föreliggande omständigheter och
Hallqvists tjänsteställning vid institutet synes detta belopp icke kunna anses
innefatta skälig gottgörelse för Hallqvist.
Under förhandenvarande omständigheter föreligger icke någon bestämd
norm, efter vilken en årlig ersättning åt Hallqvist kan beräknas. Utredningen
har därför på sätt av det följande kommer att framgå, sökt finna en beräkningsgrund,
vilken kan giva ett för såväl staten som Hallqvist godtagbart
resultat.
Därest man antager, att Hallqvist från dagen för sin anställning vid Wiad
hade pensionsförsäkrats i statens pensionsanstalt, hade han enligt uppgift
från nämnda pensionsanstalt till pensionsålderns uppnående den 29 oktober
1953 med beaktande av till honom utgående löneförmåner kunnat intjäna
en pension (omräknad enl. kungörelsen nr 658 år 1947) å 4 908 kronor per
år, vårtid vid nuvarande indexläge utgår rörligt tillägg med 588: 96 kronor.
I föreliggande fall kan givetvis övervägas att från nämnda belopp göra visst
avdrag för icke inbetalda pensionsavgifter. Enär emellertid det medelst
detta beräkningssätt framkomna ersättningsbeloppet synts utredningen väl
lågt med hänsyn till Hallqvists innehavda tjänsteställning in. in., har utredningen
jämväl undersökt en annan beräkningsgrund.
Härvid har på grund av att pensionsunderlagen enligt 1947 års allmänna
tjanstepensionsreglemente äro grundade på såväl lönebeloppen i det nya
statliga lönesystemet som de nya folkpensionerna 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente
tänkts vara tillämpligt. Vidare har med anledniim av
Hallqvists löneförmåner — grundlön 13 625 kronor och totallön, inkl provisoriskt
lönetillägg, dyrtidstillägg och hyresbidrag, 17 920 kronor — samma
tjanstepensionsunderlag som för professor vid lantbrukshögskolan (A 30)
förutsatts komma till användning. Såsom tjänstår kan Hallqvist räknat
fram till 65 års ålder åberopa 25 år och 1 månad. Under dessa antaganden
skulle vid pensionsålderns uppnående Hallqvist vara berättigad till''en årlig
grundpension å 6 746 kronor. Detta belopp synes såsom brukar vara vanligt,
när riksdagen i särskilda fall bestämmer pension, böra reduceras med
10 procent med hänsyn till att några pensionsavgifter icke erlagts. Efter
en teknisk omräkning för att komma fram till samma rörliga tillägg å
grundpensionen, som gäller för statstjänstemännen enligt 1947 års grunder,
s^utresultat vid nuvarande indexJäge erhållas en grundpension
a (6 072 X 136/100 X 89,3/100 =) 7 356 kronor. Inberäknat 12 procent rör
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 142.
15
ligt tillägg bliva de sammanlagda årliga pensionsförmånerna i runt tal
8 238 kronor. Utredningen finner för sin del, att en ärlig ersättning av denna
storlek till Hallqvist bör för honom kunna innebära skälig gottgörelse. Med
hänsyn härtill förordar utredningen, att Hallqvist från den 1 januari 1950,
såvida han icke erhåller någon statlig tjänst efter denna tid, av staten iillerkännes
en årlig ersättning å nämnda belopp under förutsättning att i institutets
pensionsanstalt innestående medel — som nyss nämnts beräknade till
cirka 45 000 kronor — från samma tidpunkt överföras till staten.
Vidkommande Hallqvists familjepensionsförsäkring i SPP synes det utredningen
vid ett beaktande av föreliggande omständigheter som fördelaktigast,
om denna förmån för Hallqvist alltjämt i fortsättningen kunde bevaras.
Pensionsavgiften för denna försäkring, beräknad efter en slutbetalningsålder
av 65 år, belöper sig till 1 528: 56 kronor om året, varav Hallqvist
betalar 1 000 kronor och institutet återstoden. Enär Hallqvist efter
den 1 januari 1950 uppenbarligen icke kommer att besitta samma betalningskraft
som tidigare, anser utredningen skäligt, att efter nämnda tidpunkt
Hallqvists del av pensionsavgiften begränsas till 400 kronor samt att
staten svarar för resten av pensionsavgiften.
Statskontoret har i utlåtande den 25 mars 1948 anfört, att därest Hallqvist
icke kunde beredas anställning i fortsättningen, pension syntes böra tillerkännas
honom efter de normer, som tillämpades för beräknande av riksdagspensioner,
samt att pensionsbeloppet därvid bleve omkring 6 500 kronor
jämte rörligt tillägg med 12 procent. Mot vad som föreslagits beträffande
Hallqvists familjepension syntes enligt statskontorets uppfattning i och
för sig icke vara något att erinra. Vid beräkningen av nyssnämnda tjänstepensionsbelopp
har statskontoret tagit till utgångspunkt tjänstepensionsunderlaget
enligt 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente för befattning
i lönegrad Eo 26, 6 360 kronor, vilket belopp minskats med “/u» på
grund av felande antal tjänstår och med 10 procent på grund av att pensionsavgifter
icke erlagts samt därefter omreglerats enligt de i kungörelsen
nr 657/1947 intagna bestämmelserna för omreglering av riksdagspensioner.
Vid exakt uträkning i enlighet med dessa grunder skulle pensionen utgöra
6 444 kronor jämte 12 procents rörligt tillägg.
Vid anmälan inför Kungl. Maj :t den 28 januari 1949 (förenämnda proposition
nr 41) av frågan om den framtida verksamheten vid Wiad anförde
chefen för jordbruksdepartementet beträffande förslaget om pension åt Hallqvist,
att frågan härom i annat sammanhang torde komma att anmälas för
Kungl. Maj :t. Återstående avgifter för Hallqvists familjepension syntes enligt
departementschefens uppfattning lämpligen böra gäldas i form av ett
engångsbelopp ur institutets förenämnda pensionsfond på 45 000 kronor, varefter
återstoden av fonden borde överföras till statsverket. Skulle vissa av
Hallqvist för närvarande å institutets avdelning för svinförsök bedrivna undersökningar
icke kunna fullföljas före den 1 januari 1950, borde emellertid
tillfälle beredas honom alt under kortare tid fortsätta dem och därvid
åtnjuta ett arvode lika med skillnaden mellan nuvarande lön och den pension
han kunde erhålla av statsmedel.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 142.
På sätt förutsatts i förberörda proposition nr 41 till årets riksdag torde
Hallqvist böra från och med den 1 januari 1950 komma i åtnjutande av pension
av statsmedel samt de medel, som innestå i den vid institutet inrättade
pensionsfonden, böra överföras till statsverket, sedan av desamma bestritts
förut omförmälda engångsbelopp för gäldande av avgifter för Hallqvists familjepensionering.
Vad beräkningen av pensionen beträffar, har under beredningen
av förevarande pensionsfråga efter det statskontoret yttrat sig i
ärendet framkommit, att Hallqvist, innan han år 1928 tillträdde anställningen
vid Wiad, fullgjort tjänstgöring, vartill hänsyn bör tagas vid beräknandet
av det antal tjänstår, som i pensionshänseende kan tillgodoräknas honom.
Sålunda har Hallqvist under läsåret 1922—1923 tjänstgjort såsom vikarierande
ämneslärare vid folkskoleseminariet i Landskrona samt under åren
1924—1928 varit innehavare av docentstipendium vid Lunds universitet och
vid universitetet meddelat för åtnjutande av dylikt stipendium stadgad undervisning.
Med hänsyn härtill bör viss höjning vidtagas av det av statskontoret
— på grundval av uppgifter i jordbruksförsöksutredningens betänkande —
uträknade pensionsbeloppet, och jag vill för egen del icke motsätta mig, att
pensionen härvid höjes till överensstämmelse med det av jordbruksförsöksutredningen
— ehuru från andra utgångspunkter — framräknade beloppet
7 356 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att avdelningsföreståndaren vid Institutet för husdjursförädling
vid Wiad filosofie doktorn Carl August Hallqvist
må från och med den 1 januari 1950 under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
in. in. uppbära en årlig pension av 7 356 kronor.
9:o.
Fiskmästaren vid fiskodlingsanstalten i Borenshult Karl Oskar Gottfrid
Arvidsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Arvidsson är född den 10 januari 1884 och således 65 år gammal;
att han innehaft anställning vid fiskodlingsanstalten i Borenshult alltsedan
den 1 augusti 1917 och därvid från och med den 1 juli 1948, från
vilken tidpunkt den av 1948 års riksdag beslutade omorganisationen av
fiskets administration genomfördes, varit anställd såsom extra befattningshavare
i lönegraden Cg 16;
att hans avlöningsförmåner närmast dessförinnan utgjort kontant arvode
å 5 660 kronor för år, varjämte han åtnjutit förmånen av fri bostad, bestående
av 3 rum och kök, samt fri vedbrand;
samt att Arvidsson beräknas komma att lämna sin anställning med utgången
av september 1949.
Enligt 1948 års riksdags omförmälda beslut rörande fiskets administra
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 142.
17
tion inordnades bl. a. fiskmästarbefattningen vid fiskodlingsanstalten i Borenshult
i löneplan och hänfördes därvid till lönegraden Ce 16. Arvidsson
antogs i samband härmed till innehavare av den sålunda inrättade extra
ordinarie befattningen, men antagningsbeslutet upphävdes sedermera, enär
Arvidsson överskridit för befattningen gällande pensionsålder och på grund
härav icke författningsenligt kunnat beredas pensionsberättigande anställning.
Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök har hemställt om åtgärder lör
beredande av pension åt Arvidsson samt om reglering i samband därmed av
Arvidssons familjepensionsförhållanden.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Arvidsson till belopp av 3 516 kronor
jämte rörligt tillägg och därvid i fråga om beräkningen av pensionen
anfört följande.
Arvidsson åtnjuter lön enligt lönegrad Cg 16, vilken motsvarar 12 lönegraden
i civila icke-ordinariereglementets löneplan Eo. Pensionen torde därför
böra bestämmas med utgångspunkt från pensionsunderlaget för sist angivna
lönegrad enligt 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente eller
2 916 kronor. Då Arvidsson räknar mer än 30 tjänstår, synes pensionen i
första hand böra beräknas utgöra (2 916 — 291:60 =) 2 624:40 eller avrundat
2 628 kronor. Med tillämpning av kungörelsen nr 657/1947 torde
detta årsbelopp böra uppräknas till 3 516 kronor.
1 likhet med myndigheterna vill jag förorda, att pension beredes Arvidsson.
Vad beträffar pensionens storlek finner jag mig böra biträda statskontorets
förslag.
Den av fiskeristyrelsen väckta frågan om reglering av Arvidssons familjepensionsförhållanden
torde icke för närvarande böra upptagas till prövning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att fiskmästaren vid fiskodlingsanstalten i Borenshult
Karl Oskar Gottfrid Arvidsson må från och med månaden
näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 3 516 kronor.
10:o.
Förre extra kronojägaren hos domänverket Carl Henning Fredriksson. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Fredriksson är född den 24 juni 1884 och således 64 år gammal;
att han efter att hava genomgått skogsskola (skogvaktareskola) år 1911
anställts som skogvaktare vid Laxå bruks aktiebolag;
att han innehaft anställning bos nämnda bolag i 36 år eller till den 1 september
1947, då staten övertog företaget;
2 Ilihang till riksdagens protokoll 19b9. i samt. Nr 142.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 142.
att han från och med sistnämnda dag förordnats till tjänsteman (kronojägare)
i lönegrad Cg 16 vid domänverket med bemyndigande tills vidare
att handhava uppbörd och verkställa virkesutlämning inom Skagerns extra
bevakningstrakt av Tivedens revir och kvarstått i denna anställning till
och med den 30 juni 1948, då han på grund av nedsatta krafter lämnade
anställningen;
samt att det vid statens övertagande av Laxå bruks aktiebolag från statens
sida garanterats, att Fredriksson, då han efter fyllda 65 år avginge ur
tjänst, skulle komma i åtnjutande av minst samma pensionsförmåner, som
skulle ha tillkommit honom, om företaget icke bytt ägare, nämligen 60
procent av löneförmånerna närmast före avgången ur tjänst.
Domänstyrelsen har, i anledning av en av Fredriksson hos styrelsen gjord
ansökning, hos Kungl. Maj :t hemställt, att pension till belopp av 3 144 kronor
för år jämte rörligt tillägg därå måtte tillerkännas Fredriksson, att
utgå från och med den 1 juli 1948. I fråga om beräkningen av pensionsbeloppet
har styrelsen därvid anfört i huvudsak följande.
Fredrikssons sammanlagda löneförmåner närmast före övergången till
domänverket torde böra uppskattas till 6 000 kronor för år, varav omkring
4 950 kronor kontant lön och 1 050 kronor värdet av hyresfri bostad jämte
vedbrand. Hel pension enligt av bolaget tillämpade grunder — 60 procent
av löneförmånerna — utgör alltså ("/jo» X 6 000 —) 3 600 kronor för år.
Den minskning däri som skulle kunna föranledas av att Fredriksson avgår
ett år före fyllda 65 år torde kunna beräknas till högst 4/a80 av beloppet. Hans
pension från och med den 1 juli 1948 skulle alltså uppgå till lägst 3 520 kronor
för år eller 3 144 kronor jämte rörligt tillägg.
Statskontoret har i utlåtande i ärendet anfört, att ämbetsverket icke ville
motsätta sig bifall till domänstyrelsens hemställan.
I enlighet med domänstyrelsens, av statskontoret biträdda förslag hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre extra kronojägaren hos domänverket Carl Henning
Fredriksson må, räknat från och med den 1 juli 1948,
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension a\
3 144 kronor, att utgå av statens domäners fond.
11 :o.
Förre skogsarbetaren vid domänverket Per Alfred Olsson. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Olsson är född den 9 mars 1882 och således 67 år gammal;
att han under tiden 1 januari 1924—14 mars 1942 av kronan arrenderat
skogsjordbruket Bogården i Svartälvs revir samt under samma tid stått till
domänverkets förfogande såsom skogsarbetare å skogsmarker inom reviret;
att den effektiva tid, varunder tjänstgöring såsom skogsarbetare av Olsson
fullgjorts, uppgår till något över ll1/, år;
Kungl. Maj:ts proposition nr 142.
19
att hans arbetsförtjänst hos domänverket under åren 1938—1941 uppgått
till i medeltal omkring 1 400 kronor för år;
att i samband med vissa marktransaktioner mellan domänstyrelsen och
aktiebolaget Bofors äganderätten till såväl det av Olsson arrenderade skogsjordbruket
som de kringliggande skogsområden, varå han utfört skogsarbete,
den 14 mars 1942 eller alltså kort efter det Olsson uppnått 60 års
ålder övergått från staten till nämnda bolags dotterföretag Vikers aktiebolag;
samt
att Olsson under åren 1942—1947 utfört arbete hos Vikers aktiebolag
under en sammanlagd effektiv tid av närmare 3 y. år.
Domänstyrelsen -— där Olsson ansökt om pension — har funnit sig icke
kunna bevilja Olsson dylik förmån, enär hans anställningstid i statens tjänst
icke uppgått till 15 år.
Olsson har i en den 27 april 1948 dagtecknad skrift hos Kungl. Maj :t
anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Domänstyrelsen har i utlåtande över sistnämnda ansökning tillstyrkt beredande
av pension åt Olsson med 732 kronor för år jämte rörligt tillägg
och därvid framhållit, att Olsson, därest förenämnda marktransaktioner
icke kommit till stånd, med all säkerhet skulle hava genom fortsatt arbete
för domänverkets räkning kommit att uppfylla det i kungörelsen den 30
juni 1947 (nr 490) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst uppställda kravet å minst 15 tjänstår för erhållande
av pension.
Statens pensionsanstalt har i avgivet utlåtande anfört följande.
Även om det av Olsson arrenderade skogsjordbruket förblivit i statens
ägo, skulle han icke blivit berättigad till pension jämlikt kungörelsen nr
490/1947, enär han vid 60 års ålder innehaft statsanställning endast under
omkring 11 1/2 år. Med hänsyn härtill finner statens pensionsanstalt sig ej
gärna kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas för beredande av pension åt
honom.
Om emellertid det förhållandet att Olsson under avsevärd tid varit arrendator
av skogsjordbruk anses böra tillmätas den betydelsen att med hänsyn
härtill pension bör tillerkännas honom, synes i betraktande av omständigheterna
pensionens belopp böra avvägas efter skälighetsgrunder och förslagsvis
bestämmas till 600 kronor årligen.
Statskontoret har anslutit sig till vad statens pensionsanstalt sålunda
anfört.
Med hänsyn till den avsevärda tid — från och med ingången av år 1924
till mars 1942 — varunder Olsson haft sin bärgning såsom skogsarbetare
vid domänverket och såsom arrendator av kronan tillhörigt skogsjordbruk
och i beaktande även av det förhållandet att Olsson, därest de i ärendet omnämnda
marköverlåtelserna icke ägt rum, kan antagas ha uppnått eu för
pension direkt tillgodoräkningsbar effektiv tjänstetid av minst 15 år, vill
jag icke motsätta mig, att han erhåller någon pension av statsmedel. Den av
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 142.
statens pensionsanstalt framhållna omständigheten, att Olsson icke i statens
tjänst kan åberopa en för pension beräknelig tjänstetid av 12 år före 60 års
ålder, synes mig icke böra utgöra hinder för pensions beviljande. Jag vill
härvid erinra, att Kungl. Maj:t och riksdagen i ett flertal fall beviljat
eftergift från det i författningarna härutinnan uppställda villkoret för erhållande
av pension.
Pensionen åt Olsson synes mig skäligen böra bestämmas till det i pensionsanstaltens
utlåtande omförmälda beloppet 600 kronor jämte rörligt
tillägg, och torde pensionen böra utgå räknat från och med den 1 juli 1948.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre skogsarbetaren vid domänverket Per Alfred Olsson
må, räknat från och med den 1 juli 1948, under sin
återstående livstid uppbära en årlig pension av 600 kronor,
att utgå av statens domäners fond.
Vad föredraganden under punkterna l:o—11 :o hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Olov Sommar.
497298. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1949:27 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och s. 7 i texten