Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 9 september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel

10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:15, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 9 september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 15.

1

Nr 15.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 9 september

1938 (nr 567) om handel med preventivmedel;

given Drottningholms slott den 21 januari 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogade förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 9 september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Prövningen av ansökan om tillstånd att idka handel med preventivmedel

skall enligt propositionen överflyttas från länsstyrelserna till de lokala polismyndigheterna.

Vidare föreslås, att tillstånd till sådan handel, som nu får

beviljas endast för viss tid, högst tre år, skall gälla tills vidare. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 15.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 15.

Förslag1

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 9 september 1938 (nr 567) om

handel med preventivmedel.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen den 9 september 1938

om handel med preventivmedel skola hava ändrad lydelse på sätt nedan

angives samt att i förordningen skall införas en ny paragraf, betecknad

6 §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §•

Den som vill, annorstädes än å

apoteksinrättning, idka handel med

preventivmedel eller eljeist tillhandahålla

allmänheten sådana medel

skall söka tillstånd därtill hos länsstyrelsen

i det län där rörelsen skall

utövas eller, där rörelsen skall drivas

i Stockholm, hos överståthållarämbetet.

Med preventivmedel —

1 §•

Den som vill, annorstädes än å

apoteksinrättning, idka handel med

eller eljest tillhandahålla allmänheten

preventivmedel skall söka tillstånd

därtill hos polismyndigheten i

den ort, där rörelsen skall utövas.

— av könssjukdom.

2 §. 2 §.

Tillstånd beviljas allenast för viss Tillstånd må avse endast vissa antid,

ej över tre år, och må avse en- givna medel. När skäl därtill äro, må

dast vissa angivna medel. När skäl polismyndigheten återkalla meddelat

därtill äro, må meddelat tillstånd tillstånd.

återkallas.

Närmare föreskrifter----- -—-av Konungen.

6 §•

Polismyndighets beslut må överklagas

hos länsstyrelsen sist å trettionde

dagen efter det klaganden erhöll

del av beslutet. Klagan över

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 15

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

länsstyrelses beslut må föras hos

Konungen genom besvär, som skola

hava inkommit till inrikesdepartementet

inom tid som nyss sagts.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1949.

Tillstånd, som jämlikt 1 § i dess

förutvarande lydelse meddelats att

gälla viss tid efter den 30 juni 1949,

skall utan särskild ansökan gälla

tills vidare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj.ts proposition nr 15.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 21 januari 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, fråga om decentralisering

av ärenden angående handel med preventivmedel m. m. samt anför

därvid följande.

Decentraliseringsutredningen, som tillsatts av Kungl. Maj :t den 6 juni 1947

med uppgift alt utreda möjligheterna av en ytterligare decentralisering inom

statsförvaltningen, har i en med nr 12 betecknad, till inrikesdepartementet

överlämnad promemoria angående tillstånd till handel med preventivmedel

föreslagit vissa ändringar i förordningen om sådan handel. Sålunda föreslås,

att prövningen av ansökan om tillstånd att idka handel med preventivmedel

skall överflyttas från länsstyrelserna till de lokala polismyndigheterna

samt att tillstånd till sådan handel, som nu får beviljas endast för viss tid,

högst tre år, skall gälla tills vidare.

Gällande bestämmelser.

Om handel med preventivmedel stadgas i förordningen den 9 september

1938 (nr 567). Enligt 1 § skall den som vill, annorledes än å apoteksinrättning,

idka handel med preventivmedel eller eljest tillhandahålla allmänheten

sådana medel söka tillstånd därtill hos länsstyrelsen i det län, där rörelsen

skall utövas, eller, där rörelsen skall drivas i Stockholm, hos överståthållarämbetet.

I 2 § föreskrives, att tillstånd beviljas allenast för viss tid, ej över

tre år, och må avse endast vissa angivna medel. När skäl därtill äro, må meddelat

tillstand återkallas. Vidare stadgas i denna paragraf, att närmare föreskrifter

om tillstånds beviljande och återkallande skola meddelas av KoRungen.

Sådana föreskrifter äro givna i kungörelse den 9 september 1938

(nr 568).

I kungörelsens 1 § stadgas, att ansökning om tillstånd att, annorstädes än

å apoteksinrättning, idka handel med preventivmedel eller eljest tillhandahålla

allmänheten sådana medel, skall göras skriftligen samt innehålla uppgift

i följande avseenden: a) vilka medel sökanden ämnar tillhandahålla,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

b) huruvida sökanden ämnar bedriva partihandel eller detaljhandel eller

avser att på annat sätt tillhandahålla medlen åt allmänheten, c) huruvida

tillhandahållande skall äga rum allenast medelst posten, d) å vilket ställe

rörelsen skall utövas, e) vilken reklam sökanden ämnar bedriva, samt f) därest

sökanden är bolag eller förening, vem som skall förestå rörelsen. Enligt

2 § skall vid prövning av ansökning om tillstånd att tillhandahålla preventivmedel

särskilt iakttagas: att sökanden är berättigad att idka handel i

allmänhet samt med hänsyn till den reklam han uppgiver sig ämna bedriva

och i övrigt kända förhållanden är lämpad att erhålla sådant tillstånd och,

där sökanden är bolag eller förening, att rörelsen omhänderhaves av lämplig

föreståndare; att uppgiven lokal för medlens tillhandahållande är ur

hvgienisk synpunkt och i övrigt tillfredsställande, att tillstånd icke meddelas

att försälja medel som måste anses olämpliga för sitt ändamål eller kunna

befaras vara skadliga, därvid 1 tveksamma fall bör inhämtas yttrande av

medicinalstyrelsen, samt att i fråga om kemiskt verkande medel deklaration

rörande dess sammansättning alltid infordras och tillstånd icke meddelas då

medlet på grund av sin sammansättning enligt vad särskilt är stadgat i

allmänhet ej må försäljas annorstädes än å apoteksinrättning, ävensom att

vid tillstånds beviljande föreskrift meddelas därom att sådana medel vid

tillhandahållandet alltid skola åtföljas av deklaration som nyss nämnts. I

8 § är föreskrivet att i bevis som meddelas angående tillstånd att tillhandahålla

preventivmedel skall intagas erinran om att tillståndet må återkallas

när skäl därtill äro, ävensom att försäljning ej må äga rum genom kringföring

eller utomhus. Jämlikt 4 § skall vid fråga om återkallande av meddelat

tillstånd särskilt beaktas: huruvida tillståndets innehavare eller föreståndare

som avses i 2 § gjort sig skyldig till någon förseelse som har samband

med rörelsen och kan anses göra honom olämplig att vidare bedriva densamma,

huruvida olämplig reklam bedrives, samt huruvida eljest någon väsentlig

förändring inträtt i jämförelse med förhållandena vid den senaste

tillståndsprövningen.

Decentraliseringsutredningen.

I sin förut omnämnda promemoria har decentraliseringsutredningen till

en början lämnat eu redogörelse för tillkomsten av förordningen om handel

med preventivmedel. Däri erinras, att förordningen, som tillkom i samband

med upphävandet av stadgandet i 18 kap. 13 § andra stycket strafflagen,

huvudsakligen bygger på den utredning angående revision av denna

paragraf, som den 13 december 1934 avgavs av särskilda inom justitiedepartementet

tillkallade sakkunniga (SOU 1934: 50). Beträffande tillståndsmyndigheten

omnämner decentraliseringsutredningen, att i propositionen

i ämnet (1938: 146) i anslutning till de sakkunnigas förslag förordats, att

prövningen skulle tillkomma de myndigheter, som förde handelsregistret,

d. v. s. i stad överståthållarämbetet, magistrat eller kommunalborgmästare

samt på landsbygden länsstyrelsen. Första lagutskottet föreslog däremot

i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 43) — under åberopande av

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

angelägenheten att såvitt möjligt enhetliga normer komme att följas vid

prövningen — att handläggningen borde koncentreras till länsstyrelserna

resp. övers tåthåll arämbetet. I fråga om den i förordningens 2 § stadgade

begränsningen i tillståndets giltighetstid påpekar utredningen, att denna

bestämmelse, som överensstämmer med de sakkunnigas förslag, betingats

av praktiska skäl. Såsom motivering för tidsbegränsningen hade de sakkunniga

anfört, att tillståndsmyndigheten därigenom finge anledning att

med jämna mellanrum pröva, huruvida förutsättningarna alltjämt vore sådana

att vederbörande finge bedriva ifrågavarande försäljning, samt att

den som fått tillstånd givetvis skulle vara särskilt angelägen att sköta sin

rörelse på ett tillfredsställande sätt, om han visste att efter en viss tid skulle

prövas huruvida förnyat tillstånd kunde meddelas.

Utredningen har härefter berört frågan i vad mån det i förordningen

stadgade kravet på tillstånd för rätt att idka handel med preventivmedel

borde slopas. Utredningen framhåller, att den för sin del icke vore beredd

att tillstyrka en sådan åtgärd även om enligt utredningens mening ett

visst stöd härför kunde hämtas bl. a. i utvecklingen på området sedan 1938.

Den smyghandel, som man med bestämmelserna avsåge att komma till

livs, torde i största utsträckning ha försvunnit. Formerna för en lojal

sexualupplysning i allmänhet syntes också ha stadgats och blivit allmänt

erkända. Emellertid torde erfarenheterna av det nuvarande systemet i huvudsak

vara goda och åtskilliga av de synpunkter, som föranledde detsammas

införande, torde fortfarande äga aktualitet.

Även om alltså enligt utredningens åsikt den nuvarande ordningen i huvudsak

tills vidare borde bibehållas ansåge emellertid utredningen det uppenbart,

att förenklingar i förfarandet vore möjliga att genomföra. Härom

har utredningen anfört i huvudsak följande.

Vad då först angår frågan om tillståndsmyndighct vill utredningen erinra

om att de sakkunnigas i propositionen godtagna förslag avsåg att förlägga

tillståndsprövningen till den myndighet som för handelsregistret för

vederbörande ort. Riksdagen förordade för sin del — med hänsyn till angelägenheten

av att såvitt möjligt enhetliga normer komme att följas vid

bedömningen av ifrågavarande spörsmål — såsom en medelväg mellan detta

förslag och en i och för sig icke tillrådlig centralisering att tillståndsprövningen

skulle ankomma på länsstyrelserna. För de sakkunnigas förslag talar

den omständigheten, att den tillståndsprövande myndigheten då själv

kan omedelbart kontrollera huruvida en sökande är berättigad att idka

handel i allmänhet. Detta skäl torde dock icke vara av någon större betydelse.

I fråga om den av riksdagen intagna ståndpunkten är det uppenbarligen

önskvärt att i dessa liksom andra tillståndsärenden enhetliga normer

om möjligt tillämpas. Utredningen vill dock erinra om att med nuvarande

ordning länsstyrelserna i två viktiga hänseenden oftast äro hänvisade till

de lokala polismyndigheternas omdöme, nämligen i fråga om sökandens

personliga kvalifikationer och den ifrågasatta handelslokalens lämåJighet.

De övriga synpunkter, som enligt 3 § ovannämnda kungörelse skola särskilt

beaktas, synas i allmänhet icke behöva bereda några större besvärligheter

vid prövning av tillståndsfrågor. Då tveksamhet kan råda om tillåtligheten

av ett för försäljning ifrågasatt medel, skall medicinalstyrelsens utlåtande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15. 1

inhämtas. Följaktligen återstår för närvarande för länsstyrelsernas omedelbara

bedömande i regel allenast frågan om lämpligheten av den reklam,

en sökande kan vilja bedriva. Ej heller denna fråga torde dock i al.manhet

vara särskilt svår att avgöra. ... ....

Vad sålunda anförts finner decentraliseringsutrednmgen med hansyn till

de allmänna önskemålen att icke förlägga detalj avgörandena högre i mstansordningen

än deras natur oundgängligen kräver tala for att tillståndsprövningen

bör kunna anförtros åt länsstyrelserna underordnade myndigheter.

I vissa yttranden över de sakkunnigas förslag framfördes tanken att

förlägga tillståndsprövningen till hälsovårdsnämnderna. Med hänsyn likväl

tilf ärendenas karaktär synes lämpligast att uppgiften får handhavas avlokala

polismvndigheter. På landsbygden är i så fall landsfiskalen självskriven.

Beträffande magistratsstäderna synas vissa skäl kunna åberopas

för att magistraten skulle vara tillståndsmyndighet. I sådana städei ankomma

olika slags tillståndsärenden på magistraten, som därför allmänt

sett torde vara lämpad att handhava även dessa ärenden, som dessutom

icke kunna anses uteslutande vara av vanlig polisiär natur. Det är vidare

önskvärt att icke pålägga polisen mera göromål än nödigt för att icke därigenom

inskränka på den rena polisverksamheten. Då polisen emellertid i

re«el torde få att avgiva yttranden i förevarande ärenden, synes någon sådan

vinst av ärendenas förläggande till magistraten icke uppstå. Med hänsvn

härtill synes lämpligast att tillståndsprövningen handhaves av polismvndighet

som angives i lagen den 15 juni 1944 om vad i allmänhet skall

med polismyndighet avses, d. v. s. i stad med poliskaminare denna och i

Övriga delar av riket polischefen i orten. Någon anledning alt befara att

polismyndigheterna skulle i ringare grad än länsstyrelserna beakta de för

ett tillstånd stadgade kraven torde ej föreligga. Och om polismyndigheterna

skulle bliva onödigt restriktiva kan ju rättelse ernås besvärsvägen.

Beträffande koncessionstiden anförde sakkunniga vissa skäl för att begränsa

denna. Härutöver har också åberopats det skälet, att under eu tillståndsperiod

tillståndsmyndigheten bör ha blivit i tillfälle alt genom övervakning

av försäljarens reklam och verksamhet i övrigt bilda sig ett omdöme.

huruvida förnyat tillstånd kan meddelas. Bestämmelsen om begränsad

koncessionstid synes ha varit välmotiverad med hänsyn till förhållandena

vid dess tillkomst. Utredningen håller emellertid före att utvecklingen

därefter talar för att liden för dess slopande numera får anses vara inne.

Erfarenheterna torde ha utvisat att tillståndshavarna i allmänhet lojalt

följt gällande bestämmelser. Det remedium, som möjligheten till återkallelse

innebär, torde vara tillräckligt för att komma till rätta med de enstaka

missförhållanden, som kunna uppstå. Därest omprövning av tillstånden

blir obehövlig vinnes uppenbarligen en betydande lättnad för tillståndsmyndigheterna.

Det torde icke behöva befaras, att de lokala polismyndigheterna

skulle visa sig vara mindre benägna att använda möjligheten till

återkallelse än vad länsstyrelserna kunna antagas ha varit. För tillståndshavarna

måste också ett slopande av omprövningen innebära särskilt stor

lättnad. Utredningen kan icke finna att efterlevnaden av bestämmelserna

i övrigt därigenom skulle äventyras.

Därest de av utredningen föreslagna åtgärderna genomföras torde vissa

bestämmelser för reglering av övergången till den nya ordningen bliva erforderliga.

Sålunda "böra länsstyrelserna tillse att de nya tillståndsmyndigheterna

erhålla uppgift om samtliga gällande tillstånd och villkoren därför.

De tillstånd, som skulle utlöpa efter ändringens ikraftträdande, synas lämpligen

böra förklaras skola gälla tills vidare. I samband härmed torde rätten

till återkallelse av sådana tillstånd också böra överföras på polismyndigheten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr lo.

Under åberopande av det anförda liar utredningen föreslagit dels att 1

och 2 §§ förordningen om handel med preventivmedel gåves sådan ändrad

lydelse att tillstånd enligt 1 § skall sökas hos polismyndighet i den ort, där

rörelsen skall utövas, samt att tillstånd skall beviljas tills vidare, dels att i

samband därmed meddelas övergångsbestämmelser av innebörd som ovan

angivits.

Yttrandena.

Över decentraliseringsutredningens promemoria ha efter remiss yttranden

avgivits av medicinalstyrelsen, riksåklagarämbetet, överståthåillarämbetet

(med bifogande av yttrande av polismästaren i Stockholm), länsstyrelsen

i Stockholms län, länsstyrelsen i Jönköpings län (med bifogande av yttranden

av förste provinsialläkaren i länet, poliskammaren i Jönköping och länets

avdelning av Föreningen Sveriges landsfiskaler), länsstyrelsen i Kronobergs

län, länsstyrelsen i Malmöhus län (med bifogande av yttranden av

poliskammaren i Malmö, landsfiskalen i Skurups distrikt och hälsovårdsnämnden

i Hälsingborg), länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (med bifogande

av yttrande av poliskannnaren i Göteborg), länsstyrelsen i Örebro

län (med bifogande av yttrande av förste provinsialläkaren i länet), länsstyrelsen

i Kopparbergs län, länsstyrelsen i Västernorrlands län (med bifogande

av yttrande av poliskammaren i Sundsvall), länsstyrelseutredningen,

Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare,

Svenska stadsförbundet och Svenska sjukvårdsaffärernas riksförbund.

Utredningens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga

yttranden med undantag av dem som avgivits av poliskammaren i Jönköping

och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare.

Poliskammaren i Jönköping har avstyrkt förslaget och förordat, att tillståndsprövningen

rörande handeln med preventivmedel slopades och skyldighet

i stället infördes för den som ville annorledes än i butik saluföra

sådana medel att göra anmälan hos hälsovårdsnämnden, som det även borde

åligga att ägna tillsyn över att icke otjänliga preventivmedel utbjödes

och att försäljnings- och förvaringslokalerna vore ändamålsenliga.

Föreningen Sveriges kommunalborgmästare har icke haft något att erinra

mot en decentralisering av ifrågavarande ärenden men ansett, att tillståndsprövningen

i städerna borde tillkomma magistraten resp. kommunalborgmästaren.

Beträffande vissa med decentraliseringens genomförande sammanhängande

frågor ha följande synpunkter framförts.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit att polismyndigheterna vid

prövningen av förevarande ärenden regelmässigt borde höra de lokala hälsovårdsmyndigheterna

och ifrågasatt om icke uttrycklig föreskrift därom

borde intagas i förordningen. Vidare har länsstyrelsen uttalat önskemål

om att anvisningar utfärdades för att erhålla en så enhetlig tillståndsprövning

som möjligt. Även länsstyrelsen i Jönköpings län har uttalat sig för

dylika anvisningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15-

9

Länsstyrelsen i Kronobergs län liar ifrågasatt om icke med hänsyn till

ärendenas enkla beskaffenhet besvärsrätten borde begränsas på så sätt, att

länsstyrelses beslut på besvär över polismyndighets beslut icke finge överklagas.

Departementschefen.

Liksom decentraliseringsutredningen anser jag, att handel med preventivmedel

alltjämt bör vara underkastad tillståndsprövning av offentlig myndighet.

Även om under de tio år förordningen nu ägt tillämpning en sanering

av denna handel otvivelaktigt ägt rum, torde nämligen tiden ej vara

inne att slopa den kontroll från det allmännas sida som tillståndskravet

innebär. Däremot är jag i likhet med utredningen av den uppfattningen

att vissa förenklingar i förfarandet böra kunna genomföras.

Sålunda anser jag, att tillståndsprövningen lämpligen bör överflyttas

från länsstyrelserna till dem underordnad myndighet. Några olägenheter

av en sådan ändring torde ej vara att befara. Möjligen skulle kunna

göras gällande att önskemålet att nå en så långt möjligt enhetlig tilllämpning,

vilket var den avgörande anledningen till att ärendena förlädes

till länsstyrelserna, ej skulle kunna tillgodoses i samma utsträckning, därest

ärendena decentraliserades. Farhågorna härför böra dock ej överdrivas.

Ärendena förutsättas nämligen givetvis skola kunna av sökande besvärsvägen

underställas högre myndighets prövning. Skulle det visa sig att erforderlig

ledning för en likformig prövning icke skulle kunna nås på denna

väg, har Kungl. Maj :t jämlikt stadgandet i andra stycket av 2 § förordningen

möjlighet att utfärda behövliga tillämpningsanvisningar i detta hänseende.

Vad angår frågan till vilken myndighet ärendena i händelse av decentralisering

böra överflyttas anser jag att utredningen framfört vägande skäl

för att handläggningen bör ankomma på de lokala polismyndigheterna.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Malmöhus län anfört om att de

lokala hälsovårdsmyndigheterna borde höras i ärendena vill jag framhålla,

att i den mån — utöver de föreskrifter rörande ärendenas prövning som

äro meddelade i den tidigare omnämnda tillämpningskungörelsen till förordningen

— ytterligare bestämmelser i detta hänseende finnas erforderliga,

dessa torde böra upptagas i kungörelsen.

Förutom nu berörda ändring beträffande ordningen för ärendenas handläggning

torde även den i 2 § förordningen stadgade begränsningen av tillståndens

giltighetstid böra upphävas. De skäl, som utredningen anfört till

stöd härför, tala nämligen för att jämväl detta förslag bör förverkligas.

Under åberopande av det anförda vill jag förorda, att sådan ändring vidtages

i 1 och 2 §§ förordningen om handel med preventivmedel att prövningen

av ärenden om tillstånd till sådan handel överflyttas till de lokala

polismyndigheterna samt att bestämmelsen om begränsningen av tillståndens

giltighetstid utgår. Som följd av tillståndsprövningens decentralisering

bör även rätten att återkalla meddelat tillstånd överflyttas på polismyndig2

Bihanq till riksdagens protokoll 1949. 1 saml. Nr 15.

opaginerad Kontrollera mot PDF

]0

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

heterna. I en ny paragraf, betecknad 6 §, torde intagas bestämmelser om

rätt att överklaga polismyndighets beslut i de ärenden som enligt förslaget

skola ankomma på denna myndighets prövning. Tillräckliga skäl att, på

sätt ifrågasatts av länsstyrelsen i Kronobergs län, begränsa klagorätten så

att klagan ej skulle få föras över länsstyrelsens beslut, synas mig icke föreligga.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1949. Tillstånd,

som enligt de nuvarande bestämmelserna meddelats att gälla viss

tid efter den 30 juni 1949, bör utan särskild ansökan gälla tills vidare. I övrigt

torde icke erfordras några övergångsbestämmelser i anledning av de

nya stadgandena.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande över ett i enlighet

med det anförda inom inrikesdepartementet upprättat förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 9 september 1938 (nr 567) om handel

med preventivmedel.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

K. A. Åkerberg.

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

490184

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.