Sök i Ratio Lex

Angående särskilt anslag för budgetåret 1949/50 till verksamheten vid statsunderstödda privatläroverk

1949-03-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:159, Angående särskilt anslag för budgetåret 1949/50 till verksamheten vid statsunderstödda privatläroverk

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 159.

7

Nr 159.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående särskilt anslag

för budgetåret 1949/50 till verksamheten vid

statsunderstödda privatläroverk; given Stockholms

slott den 11 mars 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Josef Weijne.

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 11 mars 1949.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne, fråga om särskilt

anslag för budgetåret 1949/50 till verksamheten vid statsunderstödda privatläroverk.

Ur de å riksstaten uppförda tre förslagsanslagen till privatläroverk, avseende

högre goss- och samskolor, högre flickskolor och enskilda mellanskolor,

utgå för närvarande understöd till sammanlagt 21 dylika skolor med

tillhopa över 7 000 elever. I årets åttonde huvudtitel ha dessa anslag för

budgetåret 1949/50 föreslagits uppförda med respektive 880 500 kronor,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

278 900 kronor och 68 600 kronor, innebärande endast obetydliga förändringar

i förhållande till medelsanvisningen för innevarande budgetår.

Privatläroverken utgöra otvivelaktigt ett viktigt komplement till de statliga

och kommunala läroverken. Det relativt stora antal ungdomar, som

där erhåller sin utbildning, skulle icke utan vidare kunna rymmas i nu existerande

statliga och kommunala skolor. På vissa orter utgöra enskilda

skolor alltjämt de enda högre skolorna; där skulle deras nedläggande eventuellt

leda till upprättande av nya statliga eller kommunala skolor.

Flera av de privata läroverken lida av svag ekonomi. Detta har bland

annat medfört, att lärarna vid dessa läroverk erhållit lägre löner än som

ansetts skäliga vid statliga och kommunala läroverk. Det kan konstateras,

att vid dessa skolor skett ett ombyte av lärarkrafter i en omfattning, som

varit oläglig för verksamheten. Det må i detta sammanhang erinras, att från

och med budgetåret 1946/47 å riksstaten anvisats ett anslag till särskilt

lönetillägg åt lärare vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

I skrivelse den 14 februari 1949 har skolöverstyrelsen — under framhållande

av privatläroverkens i allmänhet bekymmersamma ekonomiska läge,

vilket icke möjliggjorde utbetalande av skäliga arvoden åt timlärarna —

hemställt om ett särskilt anslag å 40 000 kronor för budgetåret 1949/50

till verksamheten vid dessa läroverk.

Överstyrelsen framhåller, att undervisningen på högstadiet vid privatläroverken

till stor del bestrides av timlärare. Arvodet för denna undervisning

uppgår i allmänhet till högst 315 kronor per veckotimme. Därtill

kan komma särskild ersättning för rättning av skrivböcker och enskilda

arbeten. Arvode jämte dylik ersättning understiger i genomsnitt avsevärt

det arvode, som utgår till timlärare vid statsläroverken, vilket innevarande

budgetår på högstadiet utgör 403 kronor och som, därest fråga är om undervisning

utöver full tjänstgöring å egen tjänst, kan uppgå till högst 559

kronor för lektor och ordinarie adjunkt i 27 löneklassen (kung. 1947: 680

och 681, ändr. 1948:568 och 569). Viss del av arvodet vid privatläroverken

utgår av statsmedel. Sammanlagt torde dessa statliga tillskott i medeltal

per veckotimme på högstadiet icke uppgå till 50 procent av nyssnämnda

arvodesbelopp 403 kronor vid statsläroverken.

Överstyrelsen beräknar, att en höjning av timarvodena för läsåret

1949/50 till de arvodesbelopp, som gällde vid de allmänna läroverken under

budgetåret 1947/48 (kungörelserna 1947:680 och 681), d. v. s. högst 403

kronor, skulle draga en merkostnad av 125 000 kronor vid läroanstalterna

i Stockholm och 40 000 kronor vid övriga statsunderstödda privatläroverk.

En höjning till de enligt kungörelserna 1948: 568 och 569 gällande arvodesbeloppen

skulle medföra en avsevärt större kostnad, enär ungefär en tredjedel

av hela timundervisningen vid dessa privatläroverk bestrides av lärare,

vilkas tjänsteställning vid den skola, där ordinarie anställning innehaves,

där berättigar till ett timarvode av 559 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Överstyrelsen framhåller, att därest privatläroverken skola få möjlighet

att anställa timlärare med tillräcklig kompetens, det synes nödvändigt att,

1 avbidan på en mer genomgripande lönereglering, provisoriskt höja timarvodena

i varje fall till de belopp, som gällde vid de allmänna läroverken

läsåret 1947/48.

Beträffande frågan, i vilken ordning kostnaden för denna arvodesförbättring

bör bestridas, bär överstyrelsen uttalat, att den ansäge höjningar av

terminsavgifterna vid privatläroverken i princip icke önskvärda. Överstyrelsen

har därför förordat, att de ökade kostnaderna helt bestridas av allmänna

medel, varvid man syntes böra förutsätta att Stockholms stad bidroge

med åtminstone en femtedel av det förutnämnda för Stockholmsläroverken

beräknade beloppet av 125 000 kronor, d. v. s. 25 000 kronor.

Överstyrelsen har därefter gått närmare in på frågan om eventuella höjningar

av terminsavgifterna och därvid anfört följande.

Om i nuvarande krisläge erforderligt statsbidrag, 100 000 kronor, icke

skulle kunna påräknas, äro avgiftshöjningar ofrånkomliga. Skulle de ifrågavarande

kostnaderna bestridas uteslutande av terminsavgiftsmedel, måste

avgifterna emellertid vid vissa skolor höjas oproportionerligt mycket.

Terminsavgifterna äro olika stora icke endast inom olika klasser och

ringar vid en och samma skola (med i allmänhet stigande skala) utan också

skolorna sinsemellan. Vid en skola skulle terminsavgiftshöjningen, om den

bleve lika stor i samtliga klasser och ringar, under nyssnämnda förutsättning

beträffande utgiftsökningens bestridande variera mellan 10 och 30

procent av nu utgående belopp. Vid två skolor skulle den i genomsnitt uppgå

till mer än 30 procent eller 60 kronor per termin och 120 kronor per

läsår. Även om statens priskontrollnämnd skulle godkänna så kraftiga

avgiftshöjningar, torde de vara alltför höga för att icke äventyra skolornas

existens.

Överstyrelsen kan för sin del ej förorda större genomsnittlig terminsavgiftshöjning

än 15 kronor. En sådan höjning synes kunna försvaras. De

under de senaste tio åren beslutade höjningarna, inklusive kristillägg, äro

nämligen relativt obetydliga, om man tar hänsyn till levnadskostnadsstegringen.

Räknar man med samma lärjungeantal vid Stockholmsläroverken

som under höstterminen 1948 eller 2 700, torde en höjning med 15 kronor

vid dessa läroanstalter inbringa sammanlagt omkring 75 000 kronor

(2 700 X 2 X 15 = 81 000; visst belopp måste beräknas för nedsättningar

och befrielser). Denna höjning skulle uttryckt i procent betyda en ökning

av nuvarande terminsavgiftsbelopp vid de sju ifrågavarande skolorna med

lägst 4 högst 14 procent. De låga procenttalen gälla avgifter, som redan nu

äro höga. Terminsavgiftshöjningen bör emellertid icke genomföras likformigt

utan — med beaktande av att den genomsnittliga höjningen icke

överstiger 15 kronor -—• avpassas efter nu utgående avgiftsbelopp och skolornas

behov.

Höjning av avgifterna på sätt överstyrelsen enligt det föregående ansett

sig kunna tillstyrka förutsätter, att skolorna erhålla ökade bidrag av allmänna

medel. Överstyrelsen föreslår, att resten av det erforderliga beloppet,

d. v. s. (125 000 — 75 000 =) 50 000 kronor bestrides med hälften av

vardera staten och Stockholms stad.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 191)9. 1 sand. Nr 158—159.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 159.

Därest man vid de utom Stockholm belägna statsunderstödda privatläroverken

räknar med att likaledes tre femtedelar av merkostnaderna

(40 000 kronor) skola bestridas av tenninsavgiftsmedel, torde statsbidrag

med 15 000 kronor vara tillräckligt.

Överstyrelsen anför vidare, att det bör få ankomma på överstyrelsen att

fördela det statsanslag, som kan komma att beviljas, till statsunderstödda

privatläroverk i Stockholm och andra orter, där behov kan uppvisas.

Granskning av skolornas ekonomiska förhållanden och beslut om avgifternas

storlek borde därvid föregå anslagsfördelningen.

De i det föregående gjorda beräkningarna angå, såvitt avser läroanstalter

i Stockholm, endast de privatläroverk, vilka åtnjuta understöd från förslagsanslagen

till privatläroverken. Överstyrelsen utgår emellertid ifrån att

även Franska skolan och Höglandsskolan i Stockholm vid behov skola

kunna komma i åtnjutande av bidrag i den mån de anslagna medlen icke

behöva tagas i anspråk för de övriga skolorna i Stockholm.

Departementschefen. Såsom av den lämnade redogörelsen framgått har

skolöverstyrelsen framlagt förslag om ett särskilt anslag för nästa budgetår

till de statsunderstödda privatläroverken i syfte närmast att bereda dessa

möjlighet till en viss höjning av arvodena åt timlärarna vid dessa läroanstalter.

Med hänsyn till ifrågavarande skolors i allmänhet svaga ekonomiska

ställning har detta nämligen icke ansetts kunna ske med anlitande

av skolornas egna resurser, för så vitt icke en avsevärd höjning av terminsavgifterna

skulle vidtagas. Den ifrågasatta arvodesförbättringen, som endast

syftar till en höjning av timarvodena till samma nivå, som vid de

allmänna läroverken gällde intill den 1 juli 1948, har beräknats åsamka

läroverken en merkostnad av sammanlagt 165 000 kronor, varav 125 000

kronor för Stockholms-läroverken och 40 000 kronor för övriga läroanstalter.

Beträffande sättet för finansieringen av dessa kostnader har överstyrelsen

ifrågasatt, i första hand, att dessa skulle helt bestridas av allmänna

medel, varvid Stockholms stad förutsatts skola anvisa 25 000 kronor och

staten 140 000 kronor, eller att, därest detta icke vore möjligt av statsfinansiella

skäl, en höjning av terminsavgifterna med i genomsnitt 15 kronor

per elev skulle ske, vilket beräknats inbringa omkring 100 000 kronor,

varefter återstoden skulle bestridas av allmänna medel — från Stockholms

stad 25 000 kronor och från staten 40 000 kronor.

Ehuru jag i likhet med överstyrelsen principiellt finner en höjning av

terminsavgifterna vara en föga önskvärd utväg för att förbättra privatläroverkens

ekonomiska förhållanden, anser jag det dock under nuvarande

förhållanden försvarligt att i enlighet med vad överstyrelsen förordat räkna

med en mindre dylik höjning. Med hänsyn till angelägenheten ur samhällets

synpunkt av att ifrågavarande läroanstalter kunna i oförminskad omfattning

fortsätta sin verksamhet anser jag mig böra föreslå, att ett särskilt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 159.

anslag av statsmedel å 40 000 kronor anvisas för nästa budgetår till verksamheten

vid de statsunderstödda privatläroverken såsom bidrag till bestridande

av de merkostnader, som kunna uppstå i anledning av överstyrelsens

förslag. Enligt vad jag inhämtat torde det finnas anledning att

räkna med att även Stockholms stad skall vara villig att lämna visst bidrag

därtill.

Vad överstyrelsen anfört rörande fördelningen av anslaget har icke givit

mig anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Särskilt bidrag till verksamheten vid statsunderstödda

privatläroverk för budgetåret 1949/50 anvisa ett

anslag av 40 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Nyborg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:182 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa byggnadsfrågor m. m. inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. a1 i texten
  2. SU 1949:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskilt anslag för budgetåret 1949/50 till verksamheten vid statsunderstödda privatläroverk. ■ s. 3 i texten