Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1918 vid dess trettioförsta sammanträde fattade beslut, m. m

70 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 67 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:162, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1918 vid dess trettioförsta sammanträde fattade beslut, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 1918

vid dess trettioförsta sammanträde fattade beslut,

m. m.; given Stockholms slott den A mars 19A9.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens yttrande

angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 1948 vid dess trettioförsta

sammanträde fattade beslut, m. m.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

1 propositionen förordas svensk ratificering av dels de av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 1948 antagna konventionerna

(nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten samt (nr

88) angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation dels ock den

av organisationens allmänna konferens år 1947 antagna konventionen (nr

81) angående arbetsinspektion inom industri och handel.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. t samt. Nr 162.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars

19 W.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 19i8 vid dess trettioförsta

sammanträde fattade beslut, m. m. samt anför i anslutning därtill följande.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde

Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i Geneve.

För närmare upplysningar om Internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet må hänvisas till dels propositionen nr 361 till 1921 års iriksdag,

dels propositionen nr 111 till 1947 års riksdag (avseende ändringar i

Internationella arbetsorganisationens stadga samt en mellan Förenta Nationerna

och Internationella arbetsorganisationen träffad överenskommelse

om organisationens anknytning till F. N.), dels den av delegationen för det

internationella socialpolitiska samarbetet på Kungl. Maj :ts uppdrag under

åren 1928 1948 utgivna publikationsserien »Internationella arbetsorgani
sationen»,

särskilt »I. Allmän del», dels ock de genom delegationens försorg

sedan år 1935 publicerade översättningarna av generaldirektörens för

Internationella arbetsbyrån årsrapport, ett översättningsarbete, som enligt

beslut av 1947 ars nordiska socialministermöte fullgöres i samverkan med

danska och norska myndigheter. För förhandlingar och beslut vid arbetskonferensens

ar 1947 hallna trettionde sammanträde har redogörelse lämnats

i propositionen nr 189 till 1948 års riksdag.

Enligt bestämmelserna i arbetsorganisationens stadga skall organisationens

allmänna konferens sammanträda vid behov, dock minst en gång

varje år.

Enligt artikel 19 i stadgan har organisationens beslutande församling, den

Internationella arbetskonferensen, att beträffande förslag, som äro uppförda

på dess dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen

skall beslutet resultera i ett förslag till internationell konvention,

avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller ock skall det

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

utmynna i en rekommendation, avsedd att tagas under övervägande vid

lagstiftning eller annorledes, men utan den bindande karaktär, som tillkommer

en ratificerad konvention. Därest beslutet är av mindre räckvidd

eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om

utredning, plägar det givas formen av en resolution.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett konferenssammanträde

underställa därå antagna rekommendationer och konventioner

vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande av

lagstiftnings- eller andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella omständigheter

är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett

år, skall den fullgöras snarast möjligt och i varje fall icke senare än 18

månader från sammanträdets avslutande.

Medlemsstaternas förpliktelser med avseende å av arbetskonferensen antagna

konventioner och rekommendationer ha numera vidgats och skärpts,

sedan de ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga, som antogos

av konferensen vid dess tjugunionde sammanträde år 1946 och för

vilka redogörelse lämnats i förenämnda proposition nr 111 till 1947 års

riksdag, trätt i kraft under år 1948.

Beträffande konventionerna föreskrives sålunda numera i artikel 19 moment

5 c), att varje medlem skall underrätta Internationella arbetsbyråns

generaldirektör om de åtgärder, som vidtagits för att underställa konventionen

vederbörlig myndighet samt om av densamma vidtagna åtgärder.

Vidare föreskrives i samma artikels moment 5 e) att medlem, som icke

ratificerat viss konvention, tid efter annan har att till Internationella arbetsbyråns

generaldirektör avgiva redogörelse för såväl lagstiftning och

praxis med avseende å de i konventionen behandlade frågorna som den

omfattning, i vilken konventionens bestämmelser genomförts eller avses att

genomföras genom lagstiftning, administrativa åtgärder, kollektivavtal eller

annorledes, med angivande tillika av de omständigheter, som förhindra eller

fördröja ratificeringen av konventionen. Motsvarande föreskrifter meddelas

i fråga om rekommendationer (artikel 19 moment 6) med tillägg, att

redovisning skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer

som befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning

av bestämmelserna i desamma. Uppenbarligen avses härigenom att uppnå

vidsträcktare kontrollmöjligheter med avseende å genomförandet av arbetskonferensens

beslut, varjämte förutsättningar skapats för ratifikation av konventioner

under andra villkor än för närvarande.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med av Internationella

arbetsorganisationen beslutade konventioner och rekommendationer

har övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsbyrån (artiklarna

20—21), varvid emellertid föreskrivits att ett av de två officiella

exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen konvention

eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare

samt varje ratifikation av en sådan konvention delgivas För
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

enta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen

i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens trettioförsta sammanträde hölls i San

Francisco under tiden den 17 juni—den 10 juli 1948. I sammanträdet deltogo

representanter för 51 medlemsstater, av vilka 38 sänt fullständiga delegationer,

d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetar-

och arbetsgivarsidorna. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig

delegation.1

Dagordningen för detta konferenssammanträde — för vars förhandlingar

och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet i dess förenämnda publikationsserie

»Internationella arbetsorganisationen» — omfattade följande

överläggningsämnen:

I. Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsrapport.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Medlemsstaternas årsrapporter angående tillämpningen av konventioner

i enlighet med artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens

stadga.

IV. Arbetsförmedlingens organisation (andra behandling) samt revision

av 1933 års konvention angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

V. Yrkesvägledning (första behandling).

VI. Löneproblem:

a) Allmän rapport (förberedande diskussion);

b) Klausuler rörande skäliga löner i kontrakt, där offentlig myndighet

är part (första behandling);

c) Rättsskydd för löner (första behandling).

VII. Föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten (andra behandling).

VIII. Tillämpning av principerna för förenings- och förhandlingsrätten, kollektivavtal,

medling och skiljedom ävensom samverkan mellan offentliga

myndigheter samt arbetsgivar- och arbetarorganisationer

(första behandling).

IX. Partiell revision av 1919 års konvention angående kvinnors nattarbete

och av 1934 års reviderade konvention i samma ämne.

1 Genom Kungl. Maj :ts beslut den 16 april 1948 hade att deltaga i konferensen från

svensk sida utsetts:

såsom regeringsombud generaldirektören och chefen för statskontoret Wilhelm Björck

och dåvarande chefen för socialdepartementets rättsavdelning, revisionssekreteraren Lars

Gunnar Ohlsson samt såsom ersättare för regeringsombuden generalkonsuln i San Francisco

Victor Emanuel Lindholm;

såsom arbetareombud landsorganisationens dåvarande andre ordförande Gustav Vahlberg

med amanuensen hos landsorganisationen Nils Kellgren och ombudsmannen i samma

organisation Nils Goude såsom experter; samt

.såsom arbetsgivareombud förre verkställande direktören i svenska arbetsgivareföreningen

Fritiof Soderbäck med verkställande direktören i arbetsgivareföreningen Bertil

Kugelberg och direktören i samma förening Erik Brodén såsom experter samt såsom

ersättare for Kugelberg verkställande direktören i sågverksförbundet Torsten Thornander.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

5

X. Partiell revision av 1919 års konvention angående barns och minderårigas

nattarbete inom industrien.

XI. Utbyte av de i förteckningen till 1947 års konvention angående internationell

arbetslagstiftning (utanför moderlandet belägna områden)

intagna bestämmelserna i dels 1934 års reviderade konvention angående

kvinnors nattarbete, dels ock 1919 års konvention angående

barns och minderårigas nattarbete inom industrien mot motsvarande

bestämmelser i de reviderade konventionerna i samma ämne.

XII. Privilegier och immuniteter för Internationella arbetsorganisationen.

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella

arbetsorganisationen avseende utgifterna under år 1949; budgeten

fastställdes till 5 215 539 U. S. dollars.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänföra sig till punkterna

IV, VII och IX—XI på dagordningen, äro av beskaffenhet att i enlighet med

förenämnda artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola

underställas riksdagen, nämligen:

1) Konvention (nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten.

2) Konvention (nr 88) angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation.

3) Rekommendation (nr 83) angående den offentliga arbetsförmedlingens

organisation.

4) Konvention (nr 89) angående kvinnors nattarbete inom industrien

(reviderad 1948).

5) Konvention (nr 90) angående minderårigas nattarbete inom industrien

(reviderad 1948).

6) Akt angående ändring i den vid konventionen angående internationell

arbetslagstiftning (utanför moderlandet belägna områden), 1947, fogade

förteckningen.

Texterna till konventionerna, rekommendationen och akten torde få såsom

bilagor (Bil. A—F) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Det torde böra anmärkas, att den under punkt IV upptagna frågan om

revision av 1933 års konvention angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

icke ledde till något konferensens beslut men kommer att ånyo

upptagas å nästa konferenssammanträde.

I särskild bilaga lämnas en förteckning över samtliga vid konferenssammanträdet

antagna resolutioner (Bil. G).

Härefter övergår jag till att behandla de konventioner samt den rekommendation

och akt, vilka antogos vid 1948 års arbetskonferens. Jag kommer

att i detta sammanhang även underställa riksdagens prövning frågan

om ratificering från Sveriges sida av en vid 1947 års konferens antagen

konvention (nr 81) angående arbetsinspektion inom industri och handel.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Texten till konventionen nr 81 torde också få såsom bilaga (Bil. H) fogas till

protokollet i detta ärende.

Konvention (nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för

organisationsrätten.

Med avseende å den förberedande behandlingen av det ämne

som regleras genom förevarande konvention (Bil. A) samt vissa andra därmed

sammanhängande spörsmål må följande anföras.

På initiativ av fackliga världsfederationen och den amerikanska fackföreningsfederalionen

fästes Förenta Nationernas och Internationella arbetsorganisationens

uppmärksamhet på problemet om de fackliga rättigheterna. Vid

sitt fjärde sammanträde (februari—mars 1947) anmodades Förenta Nationernas

ekonomiska och sociala råd att granska av de båda organisationerna

överlämnade promemorior med vissa förslag rörande »garantier för utövandet

och utvecklingen av fackföreningars rättigheter». Rådet hänsköt dessa

dokument till Internationella arbetsorganisationen i enlighet med bestämmelserna

i den år 1946 mellan Förenta Nationerna och organisationen träffade

överenskommelsen1 med en anhållan, att frågan skulle upptagas på dagordningen

för arbetskonferensens nästkommande sammanträde. Med bifall till

denna framställning beslöt Internationella arbetsbyråns styrelse, att frågan

om föreningsfrihet och förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare

(industrial relations) skulle uppföras på dagordningen för arbetskonferensens

30:e sammanträde, Genéve, juni—juli 1947.

I anledning av de till arbetsbyrån överlämnade dokumenten fattade 1947

års arbetskonferens åtskilliga beslut. Sålunda antog konferensen en resolution

angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, vilken

angav huvudprinciperna för föreningsfriheten. Vidare beslöt konferensen,

övertygad som den var om nödvändigheten av att snarast möjligt vidtaga

åtgärder för att genomföra dessa principer i en internationell akt, att på

dagordningen för nästa allmänna sammanträde uppföra frågan om föreningsfrihet

och skydd för organisationsrätten för antagande av en eller flera

konventioner. Då emellertid enligt konferensens uppfattning de sålunda

vidtagna åtgärderna endast utgjorde ett första led i det handlingsprogram,

som Internationella arbetsorganisationen borde genomföra i fråga om förhållandet

mellan arbetsgivare och arbetare, beslöt konferensen ytterligare

att såsom en särskild punkt på dagordningen för nästa allmänna sammanträde

till en första diskussion upptaga tillämpningen av principerna för

förenings- och förhandlingsrätten, kollektivavtal, medling och skiljedom

ävensom samverkan mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och

arbetarnas organisationer. Slutligen antog 1947 års konferens en resolution

angående eventuellt upprättande av ett internationellt organ för tryggande

av föreningsfriheten.

1 Jfr Bilaga till Kungl. Maj :ts proposition nr 111 till 1947 års riksdag, s. 47 o. f.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Såväl Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råd som generalförsamlingen

godkände sedermera de av arbetsorganisationen vid dess 30 :e

sammanträde antagna principerna samt anmodade organisationen att fortsätta

sina ansträngningar för att få till stånd en eller flera internationella

konventioner.

Vid sitt 31 :a sammanträde fattade arbetskonferensen en rad viktiga

beslut i förevarande ämne. Sålunda beslöt konferensen

1) antaga en konvention angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten,

2) antaga en resolution angående upprättande av ett internationellt organ

för tryggande av föreningsfriheten, enligt vilken konferensen anmodade

arbetsbyråns styrelse att träda i förbindelse med vederbörande organ inom

Förenta Nationerna för en närmare undersökning av frågan,

3) redovisa vissa slutsatser rörande frågan om tillämpningen av principerna

om förenings- och förhandlingsrätten; tillika beslöt konferensen att

uppföra denna fråga på dagordningen för konferensens nästkommande

sammanträde i syfte att fatta definitivt beslut i ämnet samt

4) på dagordningen för nästkommande sammanträde för första diskussion

uppföra frågan om »industrial relations», innefattande kollektivavtal,

medling och skiljedom samt samverkan mellan offentliga myndigheter samt

arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer.

Efter denna redogörelse övergår jag till att lämna en kortfattad analys av

konventionens olika artiklar.

Konventionen torde, såsom i det föregående framhållits, kunna betraktas

såsom ett första steg i utvecklingen av en internationell reglering av de rättigheter,

som skola tillerkännas arbetsmarknadens partsorganisationer. Arbetskonferensen

har fortfarande att till behandling upptaga åtskilliga av

arbetsbyrån utarbetade rapporter och texter, avseende bl. a., att närmare

fastställa den roll som arbetarnas och arbetsgivarnas sammanslutningar

äro kallade att spela inom området för den sociala och ekonomiska politiken.

Av denna anledning har konventionen begränsats till att definiera de

grundläggande garantier som arbetare och arbetsgivare samt deras organisationer

böra åtnjuta. Dessa garantier, som arbetsorganisationens medlemsstater

enligt konventionens artikel 1 åtaga sig att lämna, täcka alla

väsentliga aspekter av arbetar- och arbetsgivarorganisationernas tillvaro

från tidpunkten för deras grundande till deras upplösning.

Enligt artikel 2 skola arbetare och arbetsgivare »utan någon som

helst åtskillnad, äga rätt att utan därtill i förväg inhämtat medgivande bilda

organisationer efter sitt fria skön ävensom att utan andra förbehåll än

dem vederbörande organisations stadgar uppställa, ansluta sig till sådana

organisationer».

Denna artikel garanterar för det första arbetarna och arbetsgivarna rätt

att bilda och ansluta sig till organisationer utan därtill i förväg inhämtat

bemyndigande av de offentliga myndigheterna. Stater, beträffande vilka

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kunffl. Maj:ts proposition nr 162.

konventionen är i kraft, erkänna sålunda rätten att bilda och tillhöra organisationer

såsom en arbetare och arbetsgivare tillkommande rätt samt avstå

därigenom från att vare sig direkt eller indirekt ifrågasätta denna rätt.

Vad vidare beträffar formuleringen »utan någon som helst åtskillnad»

bör denna tolkas såsom innebärande, att föreningsfrihet skall tillkomma icke

blott arbetare och arbetsgivare inom det privata näringslivet utan även anställda

och tjänstemän i det allmännas tjänst utan någon som helst åtskillnad

med avseende å sysselsättning, kön, hudfärg, ras, trosbekännelse, nationalitet

eller politisk åsikt.

Genom att slutligen i konventionen intaga orden »organisationer efter

sitt fria skön», avsåg konferensen att taga hänsyn till det förhållandet, att det

i åtskilliga länder finnes flera representativa arbetar- och arbetsgivarorganisationer,

mellan vilka vederbörande av religiösa eller politiska skäl kan

välja, men gav icke härigenom något uttryck för en uppfattning i frågan,

huruvida en enhetlig fackorganisation är att föredraga i arbetarnas och

arbetsgivarnas intresse framför ett flertal sammanslutningar.

Konventionens artikel 3 definierar arbetar- och arbetsgivarorganisationernas

självstyrelse. Enligt första stycket av artikeln skola organisationerna

»äga rätt att avfatta sina stadgar och reglementen samt utse sina

representanter i full frihet, organisera sin förvaltning och verksamhet samt

fastställa sitt handlingsprogram». Artikelns andra stycke föreskriver, att

»offentliga myndigheter skola avhålla sig från varje ingripande, som begränsar

denna rätt eller inverkar menligt på dess lagenliga utövande».

Den rätt att bilda organisationer, som enligt artikel 2 tillförsäkras arbetare

och arbetsgivare såsom individer, kompletteras i förevarande artikel genom

den organisationerna lämnade friheten att själva handhava sina ange-- lägenheter som de önska.

Artikel 4 föreskriver, att arbetar- och arbetsgivarorganisationer icke

skola kunna genom administrativ åtgärd vare sig upplösas eller förbjudas

att bedriva sin verksamhet. Denna bestämmelse avser att sätta organisationerna

i stånd att komma i åtnjutande av alla garantier, som ett normalt

rättsligt förfarande lämnar i sådana fall, då upplösning eller förbud stadgas

i den nationella lagstiftningen såsom ett straff för en överträdelse av lagen.

I artikel 5 föreskrives, att arbetar- och arbetsgivarorganisationer

skola äga rätt att bilda och ansluta sig till förbund och centralorganisationer,

såväl nationella som internationella. Denna bestämmelse giver uttryck

åt den solidaritet i intressefrågor som förenar arbetare med arbetare och arbetsgivare

med arbetsgivare, en solidaritet som icke är begränsad till vare

sig företag, sysselsättning, industri eller land. Artikeln står vidare i överensstämmelse

med den praxis som tillämpats både av Förenta Nationerna och

Internationella arbetsorganisationen, vilken som bekant formellt erkänt nationella

och internationella arbetar- och arbetsgivarorganisationers status

och anknutit dem till sin verksamhet.

Artikel 6 stadgar, att de i de föregående artiklarna lämnade garan
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

tierna skola omfatta förbund och centralorganisationer av arbetare och arbetsgivare.

I artikel 7 stadgas, att »arbetar- och arbetsgivarorganisationers, förbunds

och centralorganisationers förvärv av rättskapacitet icke skall vara

underkastat villkor av beskaffenhet att inskränka tillämpningen av bestämmelserna

i artiklarna 2, 3 och 4 härovan», d. v. s. de artiklar, som lämna

föreskrifter om arbetar- och arbetsgivarorganisationers bildande, verksamhet

och upplösning. Denna artikels huvudsakliga uppgift är att förhindra,

att förlänandet av rättskapacitet tjänar såsom förevändning att ifrågasätta

de i konventionen givna garantierna.

Ett av de mest komplicerade problem som måste lösas vid konventionens

utformande var spörsmålet att bringa begreppet »föreningsfrihet» såsom

detta definieras i konventionen i överensstämmelse med begreppet »allmän

ordning» eller »lagenlighet».

Artikel 8 föreskriver i första stycket, att »vid utövandet av de i denna

konvention fastställda rättigheterna skola arbetare och arbetsgivare samt

deras respektive organisationer, i likhet med andra enskilda personer eller

organiserade sammanslutningar, ställa sig landets lagar till efterrättelse».

I andra stycket av samma artikel heter det emellertid, att »landets lagar

må icke avfattas eller tillämpas på sätt, som kan vara ägnat att begränsa

i denna konvention fastställda garantier».

Uttrycket »landets lagar» i artikelns andra stycke torde få tolkas såsom

avseende hela den nationella lagstiftningen, sålunda innefattande varje speciallagstiftning,

som hänför sig till arbetares och arbetsgivares organisationer.

Åtskilliga ändringsförslag hade framlagts i syfte att i konventionstexten

infoga en hänvisning till nationell lagstiftning rörande arbetar- och arbetsgivarorganisationer,

så att staterna skulle kunna utfärda vissa bestämmelser,

som utan att inskränka på organisationernas rättigheter, likväl skulle

angiva de villkor som ansåges oundgängliga för deras bildande och normala

verksamhet. Dessa ändringsförslag återtogos dock.

Konventionens tillämpningsområde bestämmes av den mycket allmänna

formuleringen »utan någon som helst åtskillnad» i den ovan behandlade

artikel 2. I avsaknad av en formell reservation kunna alla arbetsgivare och

alla arbetare, även de i offentlig tjänst anställda, göra anspråk på att konventionen

skall tillämpas på dem. Med hänsyn emellertid till den omständigheten

att i åtskilliga länder medlemmar av poliskåren och stundom även

medlemmar av krigsmakten ej ha rätt att organisera sig, antog konferensen

en bestämmelse, artikel 9, varigenom åt den nationella lagstiftningen

förbehålles rätten att bestämma, i vilken utsträckning konventionen skall

tillämpas på krigsmakt och poliskår. 1 enlighet med artikel 19 mom. 8 av

Internationella arbetsorganisationens stadga skall dock »medlemsstats ratificering

av denna konvention icke utöva inverkan på redan existerande

lag, dom, sedvänja eller avtal, på grund varav medlemmar av krigsmakten

eller poliskåren åtnjuta någon genom denna konvention dem tillförsäkrad

rättighet».

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

I artikel 10 lämnas en definition av begreppet »organisation», varmed

skall förstås varje sammanslutning av arbetare eller arbetsgivare, som

har till ändamål att främja och värna arbetares och arbetsgivares intressen.

Diskussion i vederbörande utskott klargjorde, att denna bestämmelse

borde tolkas så, att arbetare och arbetsgivare och deras organisationer äga

rätt att inom ramen för artikel 8 ansluta sig till vilken som helst politisk

eller annan organisation.

I artikel 11 upptagas föreskrifter om skydd för organisationsrätten,

medan detaljerna rörande tillämpningen skola avgöras i en internationell

reglering rörande organisationsrätten och rätten att föra kollektivavtalsförhandlingar.

Artiklarna 12 och 1 3 slutligen äro grundade på artikel 35 av

Internationella arbetsorganisationens stadga och innehålla sedvanliga bestämmelser

rörande konventionens tillämpning på utanför moderlandet belägna

områden.

Konventionen antogs med 127 röster mot 0, medan 11 delegater nedlade

sina röster. Samtliga svenska ombud röstade för konventionens antagande.

Över ifrågavarande konventionstext har delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet efter hörande av socialstyrelsen samt svenska

arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige och tjänstemännens

centralorganisation avgivit yttrande.

Socialstyrelsen erinrar om att styrelsen i ett tidigare till delegationen avgivet

yttrande tillkännagivit som sin mening, att biträdandet av en konvention

efter de av Internationella arbetsbyrån ifrågasatta riktlinjerna icke torde

behöva föranleda några större ändringar av svensk rätt. Styrelsen fortsätter.

Det kunde konstateras, att vissa från svensk sida till Internationella arbetsbyrån

framförda önskemål beträffande enskilda punkter hade tillgodosettis

i den antagna konventionen. Konventionens artikel 2 innehölle emellertid

en generell regel om arbetsgivares och arbetares rätt att bilda organisationer

samt ansluta sig till sådana. I anknytning härtill ville styrelsen

åberopa^ ett till delegationen avgivet yttrande angående Internationella arbetsbyråns

rapport om principerna för tillämpning av organisationsrätten

och rätten att kollektivt förhandla. Styrelsen hade där erinrat om ett från

svenskt håll framfört men icke beaktat förslag om införandet av en förmansklausul

i de ifrågasatta bestämmelserna och framhållit, att anslutning

till en internationell reglering utan sådan klausul skulle förutsätta ändring

av 3 § lagen, om förenings- och förhandlingsrätt, vilken anslöte sig till en

sedan länge i vårt land utbildad och i ett flertal kollektivavtal kodifierad

rättsuppfattning. Med hänsyn till den anförda synpunkten vore styrelsen

tveksam, huruvida konventionen kunde ratificeras av Sverige, innan den i

nämnda yttrande berörda frågan om tillämpningsprinciperna hade klarlagts,

vilket avsåges skola ske vid Internationella arbetskonferensens nästa sammanträde.

Socialstyrelsen bär i övrigt icke haft något att erinra mot en svensk ratifikation

av ifrågavarande konvention.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. 11

Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker att Sverige ratificerar konventionen.

Landsorganisationen tillstyrker likaledes svensk ratifikation av konventionen,

då de allmänna principer för den fackliga organisationsfriheten och

föreningsrätten, som fastställas i konventionen, sedan länge erkänts av den

svenska rättsordningen.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har i princip intet att erinra

mot en internationell reglering av ifrågavarande spörsmål i enlighet med

konventionen. Med avseende å artikel 9 i konventionen anser sig TCO dock

böra framhålla, att från TCO:s representant vid tidigare handläggning av

denna fråga inom Internationella arbetsbyrån hävdats, att någon särbestämmelse

beträffande konventionens tillämpning på krigsmakt och poliskår

icke vore nödvändig. Då emellertid den svenska lagstiftningen vore så

utformad, att de nuvarande bestämmelserna om förenings- och förhandlingsrätt

icke gjorde några principiella undantag för denna grupp, syntes det

TCO icke föreligga några skäl, varför konventionen ur denna synpunkt icke

skulle kunna antagas av Sverige. Ur allmänna synpunkter syntes det emellertid

alltjämt TCO såsom om denna bestämmelse icke borde vara nödvändig.

För egen del anför delegationen följande.

Årets arbetskonferens kommer att bl. a. taga slutlig ställning till ett konventionsförslag

angående tillämpningen av principerna för förenings- och

förhandlingsrätten, vilket förslag preliminärt diskuterats vid 1948 års konferens

i San Francisco. Därvid hävdades från det svenska regeringsombudets

sida med skärpa, att denna tillämpningskonvention skulle förses med

en bestämmelse liknande den som finnes intagen i 3 § 5 st. lagen den It

september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt om s. k. förmansklausul.

Efter diskussion inom vederbörande utskott återtogs visserligen ett yrkande

av denna innebörd, men det lärer kunna förväntas, att förslaget kommer

att från svenska regeringens sida ånyo framföras vid årets konferens.

I likhet med socialstyrelsen finner delegationen det tveksamt, om artikel 2 i

förevarande konvention står i god överensstämmelse med nyss åberopade

lagrum. Ehuru delegationen finner det i och för sig angeläget, att Sverige

ratificerar förevarande konvention, synes det delegationen likväl, med hänsyn

till sagda tveksamhet, önskvärt, att dessförinnan full klarhet uppnås

beträffande tillämpningsprinciperna. Som nyss nämnts kan ett klarläggande

härutinnan förväntas redan vid årets arbetskonferens. Med hänsyn härtill

håller delegationen för mest välbetänkt, att frågan om ratifikation från

Sveriges sida får anstå, till dess slutlig ställning tagits till tillämpningsprinciperna.

Departementschefen.

Den här föreliggande konventionen innehåller vissa allmänna principer

rörande den fackliga organisationsfriheten. Dessa principer äro, såsom

landsorganisationen påpekat, sedan länge erkända i vårt land. Det är med

hänsyn härtill självfallet önskvärt att en ratifikation från svensk sida sker.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har emellertid

i likhet med socialstyrelsen funnit det tveksamt, huruvida artikel 2

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

av konventionen står i god överensstämmelse med 3 § 5 stycket lagen om

förenings- och förhandlingsrätt och med hänsyn härtill ansett det välbetänkt

att med ratificering av konventionen finge anstå till dess klarhet vunnits

beträffande utformningen av den internationella reglering angående

tillämpningen av principerna för förenings- och förhandlingsrätten, som

avses skola slutligt behandlas vid årets arbetskonferens.

I nyssnämnda artikel stadgas att arbetare och arbetsgivare skola, utan någon

som helst åtskillnad, äga rätt att utan därtill i förväg erhållet medgivande

bilda organisationer efter sitt fria skön ävensom att utan andra förbehåll

än dem vederbörande organisations stadgar uppställa, ansluta sig

till sådana organisationer. Lagen om förenings- och förhandlingsrätt innehåller

i 3 § utöver en definition av begreppet föreningsrätt — bl. a. ett

angivande av de omständigheter, under vilka kränkning av föreningsrätten

föreligger. Sådan kränkning föreligger, heter det i paragrafens tredje stycke,

om å arbetsgivar- eller arbetstagarsidan åtgärd vidtages mot någon å andra

sidan för att förmå honom att icke inträda i eller utträda ur förening. I paragrafens

femte stycke säges vidare, att vad i paragrafen stadgas skall icke

utgöra hinder för intagande av föreskrift i avtal, att arbetsledare ej må

vara medlem i förening, som avser tillvaratagande av honom underställd

personals intres>sen gentemot arbetsgivaren (s. k. förmansklausul).

Delegationens tveksamhet i denna fråga kan jag icke dela. Förevarande

konvention avser uppenbarligen främst att skapa en laglig grund och undanröja

hinder för utvecklandet av det organisationsväsende, som anses

vara en nödvändig förutsättning för att höja arbetarnas levnadsstandard.

Konventionens artikel 2 torde icke innebära annat än att från statens sida

några hinder icke få läggas för den fria organisationsrätten. Frågan i vad

mån organisationerna på arbetsmarknaden faktiskt kunna inverka på den

fria organisationsrätten —- exempelvis genom avtal om förmansklausul eller

genom avtal, innefattande bestämmelser om skyldighet för arbetstagare att

tillhöra viss fackförening — beröres sålunda enligt min mening icke av

ifrågavarande artikel, utan kommer detta spörsmål att regleras i en eventuell

framtida internationell överenskommelse angående tillämpning av organisationsrättens

principer. Vid sådant förhållande och då ej heller i övrigt

några hinder för ratifikation från svensk sida av här förevarande konvention

torde föreligga, vill jag tillstyrka en sådan ratifikation.

Jag övergår nu till att i ett sammanhang behandla konventionen angående

den offentliga arbetsförmedlingens organisation och rekommendationen

beträffande samma ämne.

Konvention (nr 88) angående den offentliga arbetsförmedlingens

organisation.

Beträffande den tidigare behandlingen av den fråga som regleras genom

förevarande konvention (Bil. B) må följande anföras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

]3

Kungi. Maj.ts proposition nr 162.

Vid sitt 98 :e sammanträde beslöt arbetsbyråns styrelse att på dagordningen

för Internationella arbetskonferensens 30:e sammanträde, Geneve, juni

—juli 1947 uppföra frågan om den offentliga arbetsförmedlingens organisation

för behandling enligt den s. k. dubbla diskussionsproceduren.

Den dubbla diskussionsproceduren innebär, att frågan blir föremål för

behandling vid två på varandra följande konferenser. Sedan arbetsbyrån

utarbetat en preliminär rapport innehållande en redogörelse för lagstiftning

och praxis i olika länder ävensom ett frågeformulär i ämnet — vilket frågeformulär

i vederbörlig ordning besvarats av svenska regeringen — utarbetar

arbetsbyrån ännu en rapport på grundval av de svar på frågeformuläret,

som inkommit från de olika medlemsstaternas regeringar. Tillika angivas

de huvudspörsmål, som böra övervägas vid den första behandlingen.

Med ledning av vad som därvid framkommit utarbetar arbetsbyrån därefter

förslag till konventions- eller rekommendationstexter, vilka, sedan de underställts

regeringarna, föreläggas konferensen för en andra behandling.

Det må erinras om att arbetskonferensen år 1919 antog en konvention

angående arbetslöshet (ratificerad av Sverige), vars artikel 2 bl. a. stadgar,

att ett system av avgiftsfria offentliga arbetsförmedlingsbyråer skall

upprättas under kontroll av en central myndighet. Vidare antog arbetskonferensen

år 1933 en konvention jämte därtill ansluten rekommendation om

avskaffande av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer (likaledes ratificerad

av Sverige), varjämte konferensen år 1944 antog en rekommendation

angående den offentliga arbetsförmedlingen, vilken innehåller regler som

icke blott äro tillämpliga under övergångsperioden från krig till fred utan

även utgöra en del av ett program på lång sikt.

Vad härefter angår konventionens innehåll så föreskriver artikel 1, att

en avgiftsfri offentlig arbetsförmedling skall upprätthållas, vars huvuduppgift

skall vara att, där så är erforderligt i samverkan med andra, dylik

verksamhet utövande offentliga och enskilda institutioner, åvägabringa bästa

möjliga organisation av arbetsmarknaden såsom en integrerande del av ett

nationellt program för att uppnå och vidmakthålla full sysselsättning samt

utveckla och utnyttja produktionsresurserna.

Sedan arbetsförmedlingens huvuduppgift preciserats, övergår konventionen

till att i allmänna ordalag angiva organisationsmetoder samt de särskilda

uppgifter som skola åvila arbetsförmedlingen i varje land.

Sålunda föreskrives i artikel 2, att den offentliga arbetsförmedlingen

skall bestå av ett landsomfattande system av arbetsförmedlingsorgan

under ledning av eu central myndighet. Det sätt, på vilket förmedlingen

bör organiseras, genom lokala och regionala organ, bestämmes i artikel 3.

I artikel 4 föreskrives, att representanter för arbetsgivare och arbetare

skola till lika antal deltaga i arbetsförmedlingens organiserande och verksamhet,

och utöver den centrala rådgivande nämnden skola, där så är erforderligt,

även finnas regionala och lokala nämnder. I fråga om hänvisning

av arbetskraft innehåller konventionen endast i artikel 5 en allmänt

avfattad föreskrift av innebörd att riktlinjerna i detta avseende skola

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

utformas efter samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas representanter,

medan mera detaljerade regler i ämnet återfinnas i rekommendationen.

Arbetsförmedlingens särskilda uppgifter angivas närmare i artikel 6.

Artikel 7 behandlar åtgärder för att underlätta anställning inom speciella

yrken och näringsgrenar och artikel 8 anordningar för ungdomens

behov.

Övriga bestämmelser i konventionen behandla arbetsförmedlingens personal,

metoder för att stimulera till ett ökat utnyttjande från både arbetsgivarnas

och arbetarnas sida av arbetsförmedlingens tjänster på frivillighetens

väg samt samarbete mellan den offentliga arbetsförmedlingen med

privata arbetsförmedlingsbyråer, som drivas utan vinstsyfte.

Konventionen antogs med 129 röster mot 0; 7 ombud nedlade sina röster.

Samtliga svenska ombud röstade för konventionens antagande.

över konventionen har delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet, efter hörande av socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, svenska

arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation,

avgivit yttrande.

Socialstyrelsen erinrar i sitt utlåtande att styrelsen i tidigare yttrande till

delegationen ifrågasatt lämpligheten av att nu göra arbetsförmedlingens organisation

till föremål för en internationell reglering och att ge regleringen

formen av en konvention; i varje fall borde en sådan konvention begränsas

till arbetsförmedlingsverksamhetens huvuddrag.

Härefter anför socialstyrelsen följande.

Det borde här ånyo anmärkas, att arbetsförmedlingen i konventionens artikel

1 punkt 2 syntes ha tilldelats en mera vittgående uppgift än som torde

ha förutsatts i samband med statens övertagande av arbetsförmedlingsverksamheten

i Sverige.

I konventionens artikel 4 krävdes, att samverkan mellan representanter

för arbetsgivare och arbetare inom den offentliga arbetsförmedlingen skulle

tryggas genom särskilda rådgivande nämnder." Det torde böra undersökas,

huruvida uppställandet av ett sådant krav kunde vara förenligt med den

svenska arbetsmarknadsstyrelsens organisation, som redan innefattade representation

för parterna på arbetsmarknaden men kanske dock icke strikt

formellt motsvarade konventionens här berörda föreskrift.

Socialstyrelsen ville åter vitsorda den avsevärda betydelsen av att en internationell

överenskommelse ernåddes om sådan skyldighet för arbetsförmedlingen

att medverka vid administrationen av arbetslöshetsförsäkringen

samt av hjälp- och andra åtgärder för arbetslösa, som föreskreves i artikel

6 punkt d.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller inledningsvis, att konventionens allmänna

principer och bestämmelser i stort sett syntes överensstämma med

vad som redan enligt lagstiftning, administrativa förordningar eller praxis

tillämpades i Sverige. Även i de punkter, där konventionens bestämmelser

eller ordalag avveke från vad i Sverige gällde, syntes dock förefintliga svenska

författningar äga en sådan utformning, att konventionen här kunde tilllämpas

utan ändringar av eller tillägg till dessa författningar. I viss ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 162.

15

sträckning hade utvecklingen i Sverige hunnit längre än vad som kunde anses

utgöra konventionens målsättning. Detta vore förhållandet exempelvis

beträffande organisationen av den centrala och regionala ledningen av arbetsförmedlingen.

Vad ovan anförts eller i fortsättningen anfördes torde

emellertid enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening icke böra utgöra något

hinder för Sveriges ratificering av förevarande konvention.

Styrelsen upptager härefter till närmare granskning vissa punkter i konventionen,

vilka i större eller mindre mån avvika från vad i Sverige gäller

eller som synas erfordra ett klarläggande från svensk synpunkt, samt anför

härom bl. a. följande.

Artikel 1 mom. 1. Bestämmelserna om offentlig arbetsförmedling äro

numera icke, såsom fallet tidigare var, intagna i en lag (lag om offentlig

arbetsförmedling den 15 juni 1934, SFS nr 267/1934) utan återfinnas i en

kungörelse (Kungl. Maj :ts kungörelse om den offentliga arbetsförmedlingen

den 30 december 1947, SFS nr 983/1947), i vilken kungörelse §§ 2—5 innehålla

de generella bestämmelserna om arbetsförmedlingens organisation och

arbetsprinciper. Upprätthållandet av en avgiftsfri offentlig arbetsförmedling

måste emellertid, då beslut härom fattats av statsmakterna, anses tillfullo

tryggat.

Mom. 2. Vad häri säges om att arbetsförmedlingen skall medverka »för

att uppnå och vidmakthålla full sysselsättning samt utveckla och utnyttja

produktionsresurserna» har i vederbörliga svenska författningar icke erhållit

en motsvarande konkret utformning, men kan anses ha kommit till uttryck

i instruktionen för arbetsmarknadsstyrelsen (SFS nr 439/1948). I 1 g

av instruktionen stadgas bland annat, att styrelsen skall handhava ledningen

av statlig och statsunderstödd planläggningsverksamhet för åtgärder till

motverkande av arbetslöshet samt att styrelsen har att vidtaga åtgärder,

som betingas av brist på arbetskraft. I anslutning härtill har i instruktionen

också intagits följande föreskrift: »Styrelsen skall med uppmärksamhet följa

den allmänna utvecklingen på de områden, som äro föremål för dess verksamhet,

såväl inom landet som såvitt möjligt i utlandet, samt vidtaga eller

hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, vilka styrelsen finner påkallade.»

Artikel 3 mom. 2. Häri angivna bestämmelser angående omprövning och

översyn av arbetsförmedlingens organisation äga ingen direkt motsvarighet

i de svenska författningarna, men den arbetsmarknadsstyrelsen tillkommande

allmänna uppgiften att vidtaga nödiga åtgärder för upprätthållandet av

arbetsförmedlingens effektivitet torde få anses täcka konventionsartikelns

innehåll (jfr härmed även det stadgande i instruktionen för arbetsmarknadsstyrelsen,

som ovan citerats under avsnittet om artikel 1 mom. 2).

Det må också framhållas, att det åligger länsarbetsnämnderna att ständigt

aktgiva på arbetsförmedlingens organisation i vederbörande län. I 2 $

av instruktionen för länsarbetsnämnderna (SFS nr 440/1948) stadgas nämligen,

att det åligger länsarbetsnämnd att följa utvecklingen på arbetsmarknaden

inom länet och hos arbetsmarknadsstyrelsen göra de framställningar

och de förslag, vartill läget giver anledning.

Artikel \ mom. 1. Genom den organisation, som den centrala arbetsmarknadsmyndigheten

i Sverige erhållit, har tillgodosetts, att arbetsmarknadsparterna

äro representerade vid ledningen av arbetsförmedlingsverksamheten.

Arbetsgivarnas och arbetstagarnas representanter äro emellertid icke

ledamöter av eu rådgivande nämnd utan av en beslutande styrelse, varigenom

förutsättningarna för samverkan mellan parterna får anses tryggad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

— Arbetsförmedlingens regionala organ, länsarbetsnämnderna, ha en med

arbetsmarknadsstyrelsen likartad organisation.

Mom. 3. I förefintliga beslutande organ (arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna)

äro arbetsgivare och arbetstagare representerade till lika

antal och utsedda efter samråd med vederbörande partorganisationer, men

ifrågavarande organ äro likväl icke paritetiskt sammansatta, då vid sidan av

nämnda representanter ingå sådana bland annat för jordbruksnäringen, för

tjänstemannaorganisationer samt för frågor om kvinnlig arbetskraft.

Artikel 11. Någon organiserad samverkan mellan den offentliga arbetsförmedlingen

och privata, utan vinstsyfte drivna arbetsförmedlingsbyråer

existerar för närvarande icke i Sverige. Dess byråer äro visserligen rapporteringsskyldiga

till arbetsmarknadsstyrelsen, men därutöver synes en

reell samvekan böra komma till stånd. Någon ändring av gällande bestämmelser

torde härvidlag icke vara påkallad; tillräcklig grundval för initiativ

1 samarbetsfrågan torde föreligga genom bestämmelserna i instruktionerna

för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna, vari (§ 1 resp. § 2)

vederbörande myndigheter åläggas att »samarbeta med enskilda organisationer

på de områden, som beröras av dess verksamhet».

Svenska arbetsgivareföreningen, som utgår från att den i artikel 1 punkt

2 sista satsen i konventionen upptagna huvuduppgiften för arbetsförmedlingen

att vidmakthålla full sysselsättning icke kommer att medföra ändring

i den svenska arbetsförmedlingens uppgift — i det svenska efterkrigsprogrammet

talar man som bekant ej om full sysselsättning utan om

hög och jämn sysselsättning — tillstyrker, att Sverige ratificerar konventionen.

Landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation tillstyrka

likaledes ratificering.

För egen del har delegationen under åberopande av innehållet i de till

delegationen avgivna yttrandena och med vitsordande av att den organisation,

som arbetsförmedlingen numera i vårt land erhållit, minst motsvarar

de föreskrifter, som upptagits i konventionen, tillstyrkt, att konventionen

angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation ratificeras

av Sverige.

Rekommendation (nr 83) angående den offentliga arbetsförmedlingens

organisation.

Rekommendationen (Bil. C), som innehåller kompletterande bestämmelser

till konventionen, lämnar detaljerade regler med vissa utvidgningar av

de i konventionen fastställda grundprinciperna samt angiver metoder för

dessas tillämpning.

Vid konferensen antogs rekommendationen med 102 röster mot 24; fyra

ombud nedlade sina röster. Av de svenska ombuden röstade regerings- och

arbetarombuden för och arbetsgivarombudet mot rekommendationens antagande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

17

Över rekommendationen har delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet avgivit yttrande efter hörande av samma myndigheter

och organisationer som beträffande konventionen i ämnet.

Socialstyrelsen ifrågasätter lämpligheten ur svensk synpunkt av att föreskrifter

om arbetsmarknadsstatistikens anordning upptagas i rekommendationen

och framför tanken på en särskild konvention eller rekommendation

i fråga om arbetsmarknadsstatistiken. Styrelsen förklarar sig icke

vara beredd att nu taga definitiv ställning till rekommendationen ur denna

synpunkt.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att i rekommendationen intagna bestämmelser

i stort sett överensstämma med vad som gäller för den svenska

arbetsförmedlingens vidkommande. Då bestämmelserna i rekommendationen

i flertalet mera väsentliga avsnitt sammanfölle med i konvention nr

88 angivna stadganden, vilka närmare berörts i styrelsens utlåtande, syntes

en detalj granskning av rekommendationen i detta sammanhang icke

vara påkallad. Däremot borde i rekommendationen intagna bestämmelser,

i den mån de ginge utöver den av konventionen angivna ramen, beaktas

av statsmakterna och vederbörande myndigheter vid en fortsatt utbyggnad

och effektivisering av den offentliga arbetsförmedlingen. Det kunde slutligen

anmärkas, att vissa av rekommendationens bestämmelser åsyftade

arbetsuppgifter, som i Sverige helt eller delvis tillkomme andra statliga

myndigheter än arbetsförmedlingen.

Svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och tjänstemännens

centralorganisation ha intet att erinra mot rekommendationen.

Delegationen har för sin del begränsat sig till att i anslutning till det av

arbetsmarknadsstyrelsen gjorda uttalandet tillstyrka, att rekommendationen

blir föremål för övervägande vid statsmakternas prövning av frågan

om den offentliga arbetsförmedlingens fortsatta utveckling.

Departementschefen.

Vad först angår konvention (nr 88) angående den offentliga arbetsförmedlingens

organisation ha i fråga om möjligheterna för svensk ratifikation

av densamma vissa detalj erinringar framförts av socialstyrelsen och

arbetsmarknadsstyrelsen. Av dessa erinringar synas de som gälla anordningarna

för tryggande av samverkan med representanter för arbetsgivare

och arbetare vara de viktigaste. Det torde vara obestridligt att strängt formellt

vissa skiljaktigheter föreligga mellan gällande svenska system och de

föreskrifter rörande partsrepresentation, som meddelats i konventionens artikel

4 och som innebära, att samverkan med arbetsmarknadens parter skall

tryggas genom rådgivande paritetiskt sammansatta nämnder. Enligt i Sverige

gällande ordning äro arbetsgivarnas och arbetstagarnas representanter

icke ledamöter av eu rådgivande nämnd utan av det beslutande organet

(arbetsmarknadsstyrelsen respektive länsarbetsnämnd); dessutom är arbetsinarknadsparternas

representation icke strängt paritetisk, i det att plats

2 Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 162.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

jämväl beretts åt representanter för bl. a. jordbruksnäringen och tjänstemannaorganisationer.

Av det sagda torde emellertid framgå att skiljaktigheterna

mellan den i Sverige tillämpade ordningen och den i konventionen

föreskrivna väsentligen bestå däri, att man i Sverige gått längre i sin strävan

att tillförsäkra arbetsmarknadens parter inflytande på den offentliga arbetsförmedlingen.

Jag anser följaktligen icke, att dessa skiljaktigheter äro

av beskaffenhet att böra föidiindra ratifikation från svensk sida av förevarande

konvention och vill sålunda tillstyrka, att ratifikation kommer till

stånd.

I fråga om rekommendationen (nr 83) angående den offentliga arbetsförmedlingens

organisation ansluter jag mig till vad delegationen för det

internationella socialpolitiska samarbetet anfört och vill sålunda förorda,

att rekommendationens föreskrifter beaktas vid statsmakternas prövning av

den offentliga arbetsförmedlingens fortsatta utveckling.

Härefter upptager jag till behandling konventionerna angående kvinnors

och minderårigas nattarbete inom industrien. På grund av det samband,

som föreligger mellan dessa båda konventioner, kommer jag att behandla

konventionerna i ett sammanhang.

Konvention (nr 89) angående kvinnors nattarbete inom industrien

(reviderad 1948).

Beträffande tidigare antagna internationella konventioner på detta område

må erinras att i 1906 års Bernkonvention i ämnet, vilken konvention

för Sveriges del tillträtts genom Kungl. Maj :ts beslut den 14 januari 1910,

stadgas, att kvinnor, som äro anställda i industriella företag, vari användas

flera än tio arbetare, skola beredas nattvila under minst elva timmar i följd

och att tiden mellan klockan 22 och 5 skall ingå i dessa elva timmar. Från

denna huvudregel finnas vissa undantag. Sålunda må kvinnor användas till

arbete jämväl å sagda tid, då fråga är om nödfallsarbete eller i det fall att

arbetet avser råvaror under beredning, vilka äro underkastade mycket hastig

förvandling. Vid säsongarbete eller eljest vid undantagsvis forcerat arbete

kan den oavbrutna 11-timmarsledigheten under högst sextio dagar om

året inskränkas till 10 timmar av dygnet.

År 1919 antogs i Washington en ny konvention angående kvinnors nattarbete.

Enligt denna konvention få inga kvinnor sysselsättas under natten

inom något industriellt företag, offentligt eller enskilt, eller inom någon

gren därav, med undantag av företag, där endast medlemmar av samma

familj sysselsättas. Med beteckningen »natt» skall förstås en tidrymd av

minst 11 på varandra följande timmar, vari skall ingå tiden mellan klockan

22 och 5. Vad sålunda stadgats skall dock icke äga tillämpning vid

nödfallsarbete eller då arbetet avser tillvaratagande av ämnen, som äro ut
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

19

satta för snabb försämring. Vidare bestämmes, att i industriella företag,

som äro underkastade inverkan av årstiderna, samt i varje fall, där särskilda

omständigheter undantagsvis kräva det, den såsom natt angivna

tidrymden må inskränkas till 10 timmar under sextio dagar om året.

I den proposition (nr 40) med förslag till ändring i vissa delar av arbetarskyddslagen,

som förelädes 1931 års riksdag, anförde föredragande

departementschefen (s. 111), att prövningen av förutsättningarna för anslutning

till Washingtonkonventionen borde anstå, till dess frågan om vissa

jämkningar i konventionen blivit slutligen avgjord. Riksdagen delade denna

uppfattning.

Washingtonkonventionen reviderades i Geneve 1934. Ändringarna bestodo

däri, att konventionen icke skulle äga tillämpning å kvinnor, som intaga

med ansvar förenade, ledande befattningar och i vanliga fall ej utföra

manuellt arbete, samt att i fall av exceptionella förhållanden, som berörde

arbetarna i en viss industri eller trakt, vederbörande myndighet skulle äga

att efter hörande av de arbetsgivar- och arbetarorganisationer saken kunde

angå besluta, att i fråga om kvinnor, som sysselsattes i åsyftade industri

eller trakt, tidrymden mellan klockan 23 och 6 skulle kunna träda i stället

för tidrymden mellan klockan 22 och 5.

I samband med att Kungl. Maj :t inhämtade riksdagens yttrande över

den reviderade konventionen (prop. nr 84/1935) ujttalade föredragande departementschefen,

att frågan om konventionens ratificering tillsvidare borde

anstå med hänsyn till det förberedande skick, vari ärendet befunne sig.

Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning (skriv, nr 87/1935).

Frågan om partiell revision av konventionen (nr 4) angående kvinnors

nattarbete (1919) och den år 1934 reviderade konventionen i samma ämne

(nr 41) hade uppförts på dagordningen för 1948 års allmänna konferenssammanträde

på grundval av en av arbetsbyrån utarbetad tioårsrapport

rörande tillämpningen av dessa konventioner. Det huvudsakliga syftet med

den nu föreslagna revisionen är att göra uttrycket »natt» mera smidigt för

att underlätta genomförandet av tvåskiftsystemet, vilket erhållit en alltmera

ökad betydelse i ett flertal länders efterkrigsekonomi. De viktigaste

punkter, i vilka 1934 års konvention genom förevarande konvention reviderats,

äro följande.

Den reviderade konventionen (Bil. D) föreskriver, liksom 1934 års (av

Sverige hittills ej ratificerade) konvention på delta område, en nattvila av

minst 11 på varandra följande timmar men ger större möjligheter att avpassa

nattvilans förläggning efter skilda behov. Enligt den tidigare konventionen

skall nämligen denna nattvila i regel börja senast klockan 22 och sluta

tidigast klockan 5; denna tidsintervall kan dock undahtagsvis ersättas

med intervallen mellan klockan 23 och klockan 6 genom vederbörande myndighets

beslut efter samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer.

Enligt de reviderade föreskrifterna (artikel 2) åter skall nattvilan

förläggas så, afl däri enligt vederbörande myndighets bestämmande ingår

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

en tidsperiod av minst sju på varandra följande timmar mellan klockan 22

och klockan 7, dock att det åligger myndigheten att samråda med organisationerna,

innan nattvilans början fastställes till en senare tid än klockan

23. Stadgandet har utformats med viss hänsyn till att senare tider för arbetets

förläggning alhnera ha kommit i bruk på arbetsplatserna i olika länder.

Den reviderade konventionen bibehåller tidigare medgivna undantag från

nattarbetsförbudet för kvinnor, dock att en ny bestämmelse införts (artikel

5: 1), i vilken stadgas, att förbudet mot kvinnors nattarbete må upphävas

av regeringen efter samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer,

då vid allvarligt nödtillstånd det allmännas intresse så

påfordrar. Liknande bestämmelser finnas i ett flertal andra konventioner

och ha till ändamål att tillgodose särskilda av krig m. in. föranledda förhållanden.

I mom. 2 av samma artikel föreskrives därjämte, att vederbörande

regering skall i sin årsredogörelse angående tillämpningen av konventionen

underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om sådan

åtgärd.

Med avseende å de i 1934 års konvention föreskrivna undantagen för

kvinnor, som intaga med ansvar förenade, ledande befattningar och i vanliga

fall ej utföra manuellt arbete, utsträcker den reviderade texten (artikel

8) detta undantag till att omfatta a) kvinnor, som innehava med ansvar

förenad anställning av ledande eller teknisk natur och b) kvinnor, sysselsatta

med sjukvårds- och välfärdsarbete och som normalt ej utföra manuellt

arbete.

Övriga ändringar hänföra sig till särbestämmelser för Indien och Siam,

varjämte ett antal terminologiska förändringar gjorts, särskilt i avseende

å uttrycket »industriföretag».

Den reviderade konventionen antogs av konferensen med 120 röster mot

2; nio ombud nedlade sina röster. Samtliga svenska ombud röstade för konventionens

antagande.

Över förevarande konvention har delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet yttrat sig efter att ha hört socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,

svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation

och landsorganisationen.

Socialstyrelsen tillstyrker att åtgärder vidtagas för en ralificering av konventionen.

Arbetarskyddsstyrelsen anför i huvudsak följande.

Enligt den nya arbetarskyddslag, som antagits av 1948 års riksdag, avse

de särskilda bestämmelserna i 36 § första stycket om kvinnors nattarbete

»kvinna, som användes till hantverks- eller industriellt arbete». Någon definition

på dylikt arbete eller någon uppräkning av verksamhetsgrenar, som

äro att hänföra dit, finnes icke i lagen. Vad som skall hänföras till industriellt

eller till icke industriellt arbete måste i varje särskilt fall avgöras

genom tolkning av arbetarskyddslagen.

Det ovannämnda stadgandet i 36 § nya arbetarskyddslagen föreskriver,

att »kvinna, som användes till hantverks- eller industriellt arbete, skall för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar

varje dygn. I denna ledighet skall ingå tiden mellan klockan 22 och klockan

5». Den svenska lagen är sålunda begränsad till »hantverks- eller industriellt

arbete», under det att konventionen synes avse alla kvinnor vid

ett industriföretag, bortsett från undantagen enligt artikel 8. Under förutsättning

att denna tolkning av konventionen gäller, synes någon ratifikation

av konventionen icke kunna äga rum. Någon ändring av den ifrågavarande

svenska lagbestämmelsen till överensstämmelse med konventionen finner

arbetarskyddsstyrelsen icke önskvärd.

Någon rätt för myndighet att föreskriva skilda tidsperioder, under vilka

nattarbetet skall vara förbjudet, för olika områden, industrier och företag

eller grenar av industrier och företag linnes icke enligt svensk lag. Arbetarskyddsstyrelsen

finner emellertid önskvärt, att en dylik bestämmelse av

det innehåll, som återfinnes i artikel 2 av konventionen införes i den svenska

arbetarskyddslagen, enär bestämmelsen skulle möjliggöra en smidig

anpassning efter driftsförhållandena utan att synas medföra några olägenheter

ur arbetarskyddssynpunkt.

Från den nya arbetarskyddslagens tillämplighetsområde har jämlikt 3 §

b) bl. a. undantagits »arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj,

såframt arbetet är förlagt till arbetsgivarens hem».

Den nya arbetarskyddslagens bestämmelser i 36 § om nödfallsarbete överensstämma

i sak med konventionens bestämmelser på området men innehålla

härjämte bestämmelser om anmälan av här avsett arbete samt om

ansökan att få fortsätta det utöver viss tid.

Enligt 37 § andra stycket i lagen skall arbetarskyddsstyrelsen äga rätt

meddela undantag från bestämmelserna om nattarbete beträffande sådana

verksamhetsgrenar, som avse förarbetande av varor, vilka äro underkastade

hastig försämring. Härjämte gälla fortfarande Kungl. Maj :ts kungörelser

den y„ 1911 angående rätt för innehavare av fabriker för tillverkning av

frukt- och grönsakskonserver att, utan hinder av förbud mot kvinnors

nattarbete, i sina fabriker använda kvinnor till visst arbete nattetid samt

den “/jo 1914 angående undantag i fråga om arbete med beredning av skarpsill

till ansjovis eller sardiner från bestämmelserna om förbud mot nattarbete

för kvinnor.

Där så finnes påkallat till följd av rådande utomordentliga förhållanden

på arbetsmarknaden, må Kungl. Maj :t jämlikt lag den “/o 1948 (SFS 415/

1948) beträffande visst företag eller viss rörelse meddela eftergift från bestämmelserna

i 19 § första stycket gällande lag om arbetarskydd utöver

vad enligt samma lag är medgivet. Denna dispenslag trädde i kraft den J/7

1948 och gäller t. o. in. den “/o 1949.

Bestämmelserna i 37 g första stycket nya arbetarskyddslagen svara väsentligen

mot innehållet i artikel 6~. Härjämte meddelas i lagrummet föreskrift

om skyldighet för arbetsgivare att göra viss anmälan rörande sådan

inskränkning av ledigheten för nattvila, som här avses.

Något undantag av i artikel 8 angivet slag finnes icke i svensk lag, varken

i den nuvarande eller i den nyantagna. 1938 års arfaetarskyddskommittés

ovannämnda förslag till ny arbetarskyddslag innehöll däremot ett

stadgande, att förbudet mot nattarbete icke skulle gälla beträffande kvinna

i överordnad ställning. Detta stadgande lämnades utan erinran av riksförsäkringsanstalten

i dess utlåtande över förslaget. Arbetarskyddsstyrelsen

finner för sin del önskvärt, att den svenska lagen ändras till överensstämmelse

med konventionens artikel 8.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller, att det ur konventionen ej

kunde klart utläsas, om hemarbete undantagits från konventionens bestämmelser.

I konventionen gjordes undantag för företag, där endast medlemmar

av samma familj sysselsattes. Om detta ej täckte allt hemarbete,

syntes ratificering redan av denna grund utesluten.

Föreningen anför härefter i huvudsak följande.

Bestämmelserna i artiklarna 2 och 3 i konventionen böra jämföras med

36 § i den nya arbetarskyddslagen.

Ett antagande av konventionen skulle innebära, att kvinnor icke skulle

kunna sysselsättas inom industriföretag med sådana uppgifter som städningsarbete,

vakttjänst, kontorsarbete eller marketenteriverksamhet. Till

sådant arbete kan enligt 36 § förslaget till arbetarskyddslag kvinnor otvivelaktigt

nyttjas även under natten. Det är uppenbart, att för Sveriges del

behov föreligger att kunna utnyttja kvinnlig arbetskraft för nyssnämnda

arbetsuppgifter även under natten. Alldeles särskilt gör sig detta gällande

inom tvåskiftgående industrier, där städningsarbetet för att icke inkräkta

på arbetstiden bör förläggas till natten.

Den regel i artikel 2, som innebär, att i de 11 på varandra följande timmarna

skall ingå en tidsperiod av minst 7 på varandra följande timmar

mellan klockan 22—7, finner föreningen bättre än bestämmelsen i den tidigare

konventionens artikel 2, att nattperioden alltid skall omfatta tiden

mellan klockan 22—5. Det förtjänar framhållas, att motsvarande praktiska

bestämmelse tyvärr icke återfinnes i arbetarskyddslagen, som innefattar

forbud för nyttjande av kvinnor till hantverks- och industriellt arbete mellan

klockan 22—5.

Övriga bestämmelser i konventionen föranleda intet föreningens uttalande.

Med åberopande av det anförda motsätter sig föreningen, att Sverige ratificerar

konventionen.

Tjänstemännens centralorganisation inskränker sig till att konstatera, att

konventionen på olika punkter icke överensstämmer med den nyligen antagna

arbetarskyddslagen.

Landsorganisationen anför bl. a. följande.

Enligt art. 3 gäller konventionens nattarbetsförbud arbete inom »industriföretag»;

i art. 1 upptages en bestämning av detta begrepp. Den svenska

lagens förbud avser »hantverks- eller industriellt arbete». Till den betydelse,

som denna olikhet i fråga om tillämpningsområdet har i avseende å

icke-industriella arbeten inom industriella företag, återkommer landsorganisationen

under art. 3.

I samband med art. 1 uppkommer den formella frågan, huruvida under

den svenska lagens begrepp »industriellt arbete» ingår sådant arbete inom

samtliga de verksamheter, som enligt konventionen skola anses såsom industriella

företag. Det är svårt att bedöma bur härmed förhåller sig, då den

svenska lagen icke upptar någon definition på »industriellt arbete». En förutsättning

för ratifikation är tydligen att begreppet industriellt arbete i

36 § är att tolka så vidsträckt, att därunder ingår arbete inom samtliga

de företag, som upptagas i konventionens art. 1 subparagraf 1 a)—c). Frågan

är av föga praktisk betydelse, då nattarbete av kvinnor inom företag,

som avses i a) och c), antingen icke förekommer i vårt land eller, där det

förekommer, är av icke-industriell karaktär.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

I mom. 2 av samma artikel synes visserligen närmast vara avsett, att

gränsen mellan industriella och icke-industriella verksamheter skall av vederbörande

myndighet göras till föremål för en generell reglering. Konventionstexten

synes likväl icke utgöra hinder för ilen i Sverige gällande ordningen,

enligt vilken motsvarande gränsdragning sker i varje särskilt uppkommande

fall.

I artikel 2 upptages konventionens huvudregel, vars omarbetning varit

det väsentliga syftet med revisionen. Med »natt» i konventionens mening

förstås en tidrymd av minst It på varandra följande timmar, vari »enligt

vederbörande myndighets bestämmande» skall ingå en tidsperiod av minst

7 på varandra följande timmar mellan kl. 22 och kl. 7. Då nattvileperioden

även enligt den svenska lagen är minst It timmar, och då enligt denna lag

den skyddade perioden (»the barred period») är fixerad till tiden klockan

22—klockan 5, utgöra konventionens bestämmelser om periodernas längd

tydligen ej hinder för ratifikation. Mera tveksamt är hur det förhåller sig

med bestämmelsen, att den skyddade perioden skall inom tiden 22—7 förläggas

»enligt vederbörande myndighets bestämmande». Denna regel utvecklas

närmare i senare delen av artikeln, där det säges, att myndigheten

må föreskriva skilda sådana tidsperioder (alltså 7-timmarsperioder inom

tidsramen 22—7) för olika områden, industrier, företag etc., därvid myndigheten

dock har att samråda med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer,

för den händelse det ifrågasättes, att perioden skall börja

senare än kl. 23. Såvitt landsorganisationen kan finna, utgör denna nytillkomna

bestämmelse, varigenom den skyddade 7-timmarsperioden kan av

tillsynsmyndigheten förläggas på olika sätt inom ramen av de 9 timmarna

22—7, icke något ratifikationshinder. Hinder för ratifikation kunna endast

sådana bestämmelser i den nationella lagstiftningen vara, som tillförsäkra

arbetaren ett mindre mått av skydd än konventionen stipulerar. Så är ej

fallet med den svenska lagens hithörande regler. Konventionens förläggningsalternativ

har ej tillkommit i arbetarskyddssyfte utan väl främst i

syfte att i näringslivets intresse underlätta användningen av kvinnor i tvåskiftsarbete.

Detta syfte kan i och för sig vara beaktansvärt, men om en

medlemsstat icke anser sig böra beakta detsamma och icke i denna del anpassar

sin lagstiftning till överensstämmelse med konventionen, bör den

icke av denna anledning vara förhindrad att ratificera.

En annan fråga är, om skäl finnas för en modifikation av den svenska lagens

nattarbetsförbud i syfte att möjliggöra ett vidgat anlitande av kvinnor

i tvåskiftsarbete. (Detta spörsmål är oberoende av ratifikationsfrågan och

faller alltså strängt taget utanför ramen av detta remissyttrande.) Det är

emellertid nu att märka, att syftet i fråga i varje fall icke skulle vinnas genom

en reglering i överensstämmelse med konventionen. Hindret ligger i

att enligt denna den skyddade perioden, vilket förläggningsalternativ som

än väljes, alltid måste vara minst 7 timmar med enhetlig förläggning för

samtliga arbetare vid en arbetsplats. Sättes perioden t. ex. till 23—6 eller

24—7, innebär ju detta ingen utsträckning av den arbetstid, som kan uttagas

vid eu förläggning av ilen skyddade tiden till 22 5. Det må erinras, att

redan 1934 års Genéve-konvention — som lika litet som Washingtonkonventionen

1919 ratificerats av Sverige — för utomordentliga fall medgav, att

tiden 22—5 utbyttes mot 23—6. 1938 års arbetarskyddskommitté uttalade

i sill betänkande, all den icke ansett sig böra föreslå ett sådant alternativ,

enär man därmed icke skulle ernå ett underlättande av tvåskiftsarbetet för

kvinnor genom möjlighet till längre raster under skiften och eventuell kortare

lördagsarbetstid. Detta var anledningen till kommitténs förslag, att den

skyddade liden generellt skulle ändras från 22 5 till 23 5, alltså minskas

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 162

med en timme. I sitt yttrande över kommitténs förslag motsatte sig landsorganisationen

denna inskränkning i förbudet men ansåg sig kunna tillstyrka,

att för tvåskiftsarbete erforderliga undantag mcdgåves'' genom dispens.

I yttrande 1948 over den föreslagna och sedermera antagna provisoriska

lagstiftningen om eftergift från nattarbetsförbudet intog landsorganisationen

i sak samma ståndpunkt i och med att organisationen tillstyrkte eu dylik

lagstiftning begränsad till tvåskiftsarbete.

I förevarande sammanhang — då frågan endast gäller ratifikation av

ban brancisco-konventionen — har, såsom antytts, landsorganisationen icke

anledning att taga ställning i sak till en eventuell revision av den svenska

lagens hithörande regler. Med det senast anförda har organisationen endast

velat framhålla dels att enligt dess mening 36 § i den svenska arbetarskvddslagen

icke utgör hinder för ratifikation, dels att konventionens reglering

Pa denna Punkt icke synes tillgodose det med revisionen avsedda syftet och

salunda icke kan tagas till förebild för en eventuell ändring i den svenska

lagen. En sådan ändring i denna, som 1938 års arbetarskyddskommitté föreslog

och som landsorganisationen ansett sig kunna acceptera i form av

en dispensregel (minskning av den skyddade tiden till 23—5), skulle å andra

sidan vara oförenlig med konventionen.

Ett svenskt godtagande av artikel 3 är icke möjligt utan lagändring. Medan

konventionens nattarbetsförbud hänföres till företagets karaktär av

industriellt, är motsvarande förbud i den svenska lagen för sin tillämpning

beroende av arbetets industriella karaktär. Liksom den tidigare konventionen

avser den reviderade — bortsett från undantagen i artikel 8 - allt arbete i industriföretag, alltså även sådant icke-industriellt arbete som

utfores av städnings-, vakt- och kontorspersonal m. fl. Olägenheterna att

lata nattarbetsförbudet omfatta även i industriföretag anställda kvinnor

med sådana sysslor fann 1938 års arbetarskyddskommitté vara så stora i

törhållande till den nytta, som därigenom kunde vinnas, att kommittén

icke ansåg sig kunna förorda en sådan utvidgning. Landsorganisationen

lämnade förslaget i denna del utan anmärkning, och den nya lagen överensstämmer

härutinnan med förslaget. Det må i sammanhanget erinras om

att även den svenska lagen före 1931 omfattade allt slags arbete i industriella

foretag och att en sådan utsträckning av förbudet tillstyrktes av landsorganisationen

1935. Med hänsyn dels till det i nya lagen införda generella

nattarbetsförbudet (19 §), dels till de svårigheter, som troligen skulle följa

av en utsträckning av det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor till att

galla även icke-industriella arbeten, anser sig landsorganisationen emellertid

icke för närvarade böra påyrka en lagändring i nu ifrågavarande avseende,

ägnad att möjliggöra ratifikation.

Från konventionens nattarbetsförbud stadgas undantag för företag, där

endast medlemmar av samma familj sysselsättas, alltså s. k. rena familjeföretag.

Motsvarande undantag är i den svenska lagen konstruerat på annat

sätt, i det att detsamma icke hänföres till företaget utan till den individuella

familjemedlemmen. Utöver det i 3 g b) stadgade generella (från lagen

i dess helhet gällande) undantaget för familjemedlem, vars arbete är förlagt

till arbetsgivarens hem, stadgas i 4 g, att bl. a. lagens regler om nattvila

för kvinnor och minderåriga icke heller äro tillämpliga på andra familjemedlemmar.

De respektive nattarbetsförbuden gälla alltså över huvud ej

för familjemedlemmar, vare sig dessa äro sysselsatta med industriellt eller

''.eke-industriellt arbete och vare sig fråga är om rena eller blandade familjeföretag.

Konventionens förbud ater gäller även för sådana familjemedlemmar

som äro sysselsatta i industriella företag, vilka även sysselsätta lejd

arbetskraft. Konventionen är alltså härutinnan strängare än vår lag, vars

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 162. 25

hithörande från arbetarskyddssynpunkt oegentliga bestämmelser utgöra ratifikationshinder.

Vad som i bestämmelsen under artikel 4 mom. a) skall inbegripas under

»force majeure» är oklart, men inlägges däri samma nödfall som ingår under

bestämmelsen i 31 § andra stycket av svenska lagen, erfordras för ratifikation

ej lagändring.

Bestämmelsen under samma artikel mom. b) korresponderar med svenska

lagen 37 § andra stycket, vilken bestämmelse för övrigt genom det där

stadgade dispenskravet innebär en snävare begränsning av undantaget

än förevarande bestämmelse i konventionen.

Nattarbetsförbudet kan enligt svensk rätt ej sättas ur kraft på administrativ

väg; lagstiftning erfordras. Då förutsättningarna för förbudets suspension

sålunda äro strängare än enligt konventionens artikel 5, kräver en ratifikation

ej lagändring.

Artikel 6, som avser undantag för säsongarbete in. in., synes helt täckas

av bestämmelsen i 37 § första stycket i den svenska lagen.

Av 1938 års arbetarskyddskommitté föreslogs, att nattarbetsförbudet icke

skulle gälla kvinnliga arbetstagare i överordnad ställning. Vid remissbehandlingen

lämnades detta undantag utan erinran. En ändring till överensstämmelse

med konventionens artikel 8 är icke nödvändig för ratifikation.

Undantaget under b) för kvinnor sysselsatta med sjukvårds- och välfärdsarbete

saknar relevans för svenska förhållanden, då det svenska förbudet

endast omfattar industriellt arbete.

För egen del anför delegationen beträffande artiklarna 1—8 följande.

Artikel 1. 1. Vid en jämförelse mellan konventionens och den nya

arbetarskyddslagens tillämpningsområden kan konstateras, att konventionens

tillämpningsområden inbegripas i lagens, ehuru viss tvekan kan råda,

huruvida hemarbete omfattas av konventionens bestämmelser. I arbetarskyddslagen

finnes emellertid icke — såsom i konventionen — någon

uppräkning av de verksamhetsgrenar, vilka äro att hänföra till industriföretag,

och ej heller någon definition av begreppet »industriellt arbete». Då i

artikelns punkt 2. förutsättes, att vederbörande myndighet skall äga avgöra,

huruvida ett företag skall anses såsom industriföretag eller ej, torde

dock sagda omständighet sakna betydelse ur synpunkten av ratifikationsmöjligheten.

2. Enligt i Sverige gällande ordning sker gränsdragningen mellan industriell

och icke-industriell verksamhet i regel från fall till fall. Med den

utformning konventionen erhållit i denna punkt synes något hinder för ett

dylikt förfaringssätt icke föreligga.

Artikel 2. Innehållet i förevarande artikel synes icke utgöra hinder

för ratifikation av konventionen från svensk sida. Det må emellertid framhållas,

alt någon rätt för myndighet att föreskriva skilda tidrymder, under

vilka nattarbetet skall vara förbjudet, för olika områden eller industrier

och företag icke finnes enligt svensk lag. I sina till delegationen avgivna

yttranden ha arbetarskyddsstyrelsen och svenska arbetsgivareföreningen

funnit del önskvärt, att en bestämmelse av angivna innebörd införes i den

nya arbetarskyddslagen. Delegationen anser sig i detta sammanhang böra

erinra om vad andra lagutskottet i sitt utlåtande nr 62/1948 anfört i denna

fråga. Utskottet yttrar härom följande. »Utskottet anser sålunda, att det

för många fall skulle vara lämpligare, alt den förbjudna perioden omfattade

tiden mellan klockan 23 och 6 i stället för tiden mellan klockan 22 och

5, men utskottet finner sig icke böra föreslå någon ändring i förslaget på

denna punkt. EU hinder mot alt nu genomföra en dylik ändring utgör (let

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

förhållandet, att den skulle strida mot den av Sverige ratificerade Bernkonventionen,

som stadgar en uppsägningstid av ett år. Utskottet förutsätter,

att Kungl. Maj :t, i samband med att frågan om ratifikation av San Franciscokonventionen

underställes riksdagen, upptar frågan om den närmare

utformningen av bestämmelserna angående kvinnors nattarbete till förnyad

prövning». J

I anslutning bärtill må framhållas, att inom delegationen upplysts, att

fn förläggning av den förbjudna perioden till annan tid än mellan klockan

22 och t> i många fall skulle innebära en fördel med hänsyn till dels de vid

skiftarbete för männen i allmänhet brukliga skifttiderna, dels ock trafikförhållandena.

Artikel 3. Det i konventionen stadgade nattarbetsförbudet hänför sig

till företagets karaktär av industri, medan motsvarande förbud i den svenska

lagen för sin tillämpning är bestämt av arbetets industriella karaktär.

Till skillnad från arbetarskyddslagen innebär konventionen sålunda, att även

icke-mdustriellt arbete — t. ex. städnings-, vakt- och kontorsarbete — omfattas

av nattarbetsförbudet.

I konventionen göres undantag för nattarbetsförbudet i fråga om industriföretag,

där endast medlemmar av samma familj sysselsättas, d. v. s. rena

familjeföretag. Enligt arbetarskyddslagen åter göres undantag från nattarnetsförbudet

för kvinnor även i fråga om familjemedlemmar i andra industriföretag

än rena familjeföretag.

På grund av de väsentliga skiljaktigheter, som i nu angivna avseende föreligga

mellan lagen och konventionen, är anslutning till ''konventionen icke

möjlig.

Artikel 4. Då konventionen och arbetarskyddslagens bestämmelser

i de i denna artikel berörda hänseenden synas vara av enahanda innebörd,

föreligger på denna punkt intet hinder för ratifikation.

Artikel 5. Ett upphävande av förbudet för nattarbete kan enligt

svensk rätt endast ske genom lagstiftning. Då svensk rätt sålunda är strängare

än konventionen, utgör icke heller förevarande artikel ratifikationshinder.

Artikel 6. Denna artikel synes överensstämma med motsvarande bestämmelser

i arbetarskyddslagen.

Artikel 7. Förevarande artikel lärer icke föranleda något delegationens

yttrande.

Artikel 8. Några motsvarande bestämmelser finnas icke i arbetarskyddslagen,

som härutinnan är strängare än konventionen, varför ratifikationshinder

icke föreligger. Det må erinras, att arbetarskyddsstyrelsen i

sitt till delegationen avgivna yttrande funnit det önskvärt, att den svenska

lagstiftningen jämkas till överensstämmelse med förevarande artikel.

Övriga artiklar i konventionen ha icke givit delegationen anledning till

något yttrande.

Med hänsyn till den konstaterade bristen på överensstämmelse mellan

konventionens föreskrifter i artikel 3 och svensk lagstiftning, anser delegationen

att ratifikation av konventionen är utesluten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

27

Konvention (nr DO) angående minderårigas nattarbete inom industrien

(reviderad 1948).

Kn partiell revision av den av Internationella arbetskonferensen vid dess

första sammanträde (Washington, 1919) antagna konventionen (nr 6) angående

barns nattarbete inom industrien hade föreslagits av Storbritannien

i samband med den av arbetsbyrån utarbetade tioårsrapporten lörande til 1- lämpningen av konventionen angående kvinnors nattarbete inom industrien.

Förslaget motiverades med att uttrycket »natt» förekomme både i konventionen

angående kvinnors nattarbete och i konventionen nr 6 och att därför

även en revision av den senare konventionen framstodc sasom nödvändig

för att underlätta tvåskiftssyst-emets tillämpning. Genom revisionen avsåg

man därjämte att tillförsäkra de minderåriga visst ökat skydd i enlighet med

de önskemål, som uttalats vid 1945 års arbetskonferens.

De viktigaste punkterna i den reviderade konventionen (Bil. E) äro följande.

Nattvilans längd har ändrats från tidigare föreskrivna minst 11 till minst

12 på varandra följande timmar. Enligt den tidigare konventionen skulle

nattvilan som regel innefatta tiden från klockan 22 till klockan 5. Den reviderade

konventionen har här infört olika bestämmelser för minderåriga

under 16 år och sådana som fyllt 16 men ej 18 år. För den yngre gruppen

skall nattvilan innefatta tiden mellan klockan 22 och klockan 6. För den

äldre gruppen föreskrives, att i nattvilan enligt vederbörande myndighets

bestämmande skall ingå minst sju på varandra följande timmar mellan

klockan 22 och klockan 7, dock att tiden för nattvilans början ej må fastställas

till senare tid än klockan 23 utan att samråd har skett med vederbörande

arbetsgivar- och arbetarorganisationer. Denna bestämmelse möjliggör

alltså variationer på samma sätt som beträffande kvinnor inom industrien.

Vissa andra dispensföreskrifter i den tidigare konventionen ha å

andra sidan inskränkts eller modifierats. För minderåriga över 16 år medgavs

sålunda tidigare arbete nattetid i vissa industrier med kontinuerlig

drift, men enligt den reviderade konventionen skall liknande undantag kunna

medgivas blott genom vederbörande myndighets beslut efter hörande av

respektive partorganisationer och detta endast i syfte att möjliggöra lärlings-

och yrkesutbildning samt med garanti för en minst 13 timmars viloperiod

mellan två arbetsperioder. En tidigare gällande undantagsbestämmelse,

som på vissa villkor medgav nattarbete i kolgruvor för minderåriga,

har helt strukits i den reviderade konventionen. En tidigare undantagsbestämmelse

avseende minderåriga i bagerier har begränsats till alt gälla endast

minderåriga över 16 år, i den mån syftet är att giva dessa tillfälle till

lärlings- eller yrkesutbildning. Slutligen må framhållas, att 1919 års konvention

medgav undantag från konventionens bestämmelser beträffande

företag, där endast medlemmar av samma familj vore sysselsatta. Detta undantag

har i den reviderade konventionen begränsats till att avse allenast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

sådana familjeföretag, inom vilka det bedrivna arbetet befunnits icke medföra

fara för barnens hälsa.

Den reviderade konventionen antogs av konferensen med 120 röster mot

0; fem ombud nedlade sina röster. Samtliga svenska ombud röstade för

konventionens antagande.

Över den reviderade konventionen har delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet avgivit yttrande efter att ha hört samma myndigheter

och organisationer som i fråga om konvention nr 89.

Socialstyrelsen framhåller, att den svenska arbetarskyddslagen föreskriver

minst 11 timmars oavbruten nattvila för minderåriga och på denna punkt

alltså icke vore förenlig med den reviderade konventionen, vilken föreskriver

minst 12 timmar. Arbetarskyddskommittén hade icke här föreslagit någon

ändring, och den nya lagen bibehölle också den äldre bestämmelsen.

Vidare bestämmer den svenska lagen, att tiden mellan klockan 19 och klockan

6 skall ingå i nattvilan för minderåriga under 16 år, då fråga är om

industriellt eller därmed likställt arbete, och tiden mellan klockan 22 och

klockan 5 för minderåriga över 16 år. Denna bestämmelse uppfyllde ur arbetarskyddets

synpunkt såväl de i den tidigare som de i den reviderade konventionen

uppställda villkoren. En undantagsbestämmelse om att ynglingar

over 16 år efter yrkesinspektörs medgivande må användas i arbete nattetid

i vissa fall vore däremot uppenbarligen icke förenlig md någondera konventionen.

Vidare anmärker socialstyrelsen, att konventionens undantag för force

majeure-fall endast avser den äldre gruppen, medan motsvarande svenska

föreskrift avser alla minderåriga.

Enligt socialstyrelsens mening kunde det vara motiverat att i Sverige taga

under omprövning en utökning av den för minderåriga föreskrivna nattvilan

från 11 till 12 timmar i enlighet med den reviderade konventionen.

Däremot syntes det under det utredningsarbete, som föregått arbetarskyddslagens

antagande, ha framgått, att visst behov förelåge för en dispensmöjlighet

från förbudet mot nattarbete (treskiftsarbete) för ynglingar i åldern

16 18 år. Med hänsyn till de garantier genom dispensförfarandet och kra
vet

på läkarintyg, som här uppställts, anser sig socialstyrelsen icke kunna

göra gällande, att denna möjlighet medför större olägenheter. Med hänsyn

härtill och då den svenska lagen icke efter revisionen kommer att uppfylla

konventionens krav, finner socialstyrelsen, att det bör anstå med ratificering

av konventionen.

Arbetarskyddsstyrelsen anför i huvudsak följande.

Några särskilda bestämmelser i fråga om nattvila för minderåriga, som

sysselsättas i industriellt arbete eller transportarbete, finnas icke upptagna

i den nya arbetarskyddslagen, utan skola härutinnan enhetliga regler gälla

för alla minderåriga. Anmärkas må dock, att viss särskild eftergiftsmöjlighet

finnes för'' flottningsarbete.

Någon bestämmelse svarande mot artikel 1 punkt 2 finnes icke i den

svenska lagen, varken den nuvarande eller den nya, och föreligger med hänsyn

till vad nyss anförts icke heller något behov härav.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungi. Maj:ts proposition nr 162.

Jämlikt 3 § b) i den nya lagen bär från lagens tillämpningsområde undantagits

bl. a. »arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, såframt

arbetet är förlagt till arbetsgivarens hem».

Konventionens föreskrift i artikel 2 om att nattvilan för minderårig skall

omfatta minst tolv på varandra följande timmar synes lägga hinder i vägen

för en ratifikation. Arbetarskyddsstyrelsen har för sin del icke någon erinran

att göra mot att de svenska lagbestämmelserna i förevarande avseende

ändras till överensstämmelse med konventionen.

Någon rätt för myndighet att föreskriva skilda tidsperioder, under vilka

nattarbete skall vara förbjudet, för olika områden, industrier och företag

eller grenar av industrier och företag finnes icke enligt svensk lag, dock må

erinras om dispensmöjligheterna enligt 33 § c) nya arbetarskyddslagen.

Bestämmelserna om undantag från nattarbetsförbudet för minderåriga

återfinnas i 33 § av den nya svenska lagen och äro av följande innehåll:

a) Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej

kunnat förutses, vållat avbrott i driften eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må minderårig,

som fyllt sexton år, i den mån det är nödigt användas till arbete

utan att stadgandet i 33 § första stycket iakttages. Härjämte hava meddelats

föreskrifter om anmälan beträffande dylikt nödfallsarbete och om

ansökan om tillstånd att fortsätta det utöver viss tid.

b) Arbetarskyddsstyrelsen må, då så finnes påkallat, medgiva, att minderårig,

som ej fyllt sexton år, användes till arbete å tid mellan klockan 19

och klockan 22, dock att härigenom avvikelse ej må ske från föreskriften,

att nattvilan skall omfatta minst elva timmar.

c) När särskilda skäl föranleda därtill, må arbetarskyddsstyrelsen medgiva,

att yngling, som fyllt sexton år och enligt läkarintyg äger god hälsa

och kroppsutveckling, användes till arbete, utan att stadgandet i 33 § första

stycket iakttages.

d) Yngling, som fyllt femton år och enligt läkarintyg äger god hälsa och

kroppsutveckling, må efter arbetarskyddsstyrelsens medgivande användas

till flottningsarbete i den mån förhållandena föranleda därtill.

I anslutning härtill erinrar styrelsen beträffande undantagen i punkterna

2—4 av artikel 3 i konventionen bl. a. följande.

I punkt 2 avsett undantag synes beträffande manliga minderåriga kunna

lämnas med stöd av bestämmelserna i 33 g c) i den nya svenska arbetarskyddslagen.

Någon bestämmelse av det innehåll, som i punkt 3 avses, finnes icke i

svensk lag. Ett införande av en sådan bestämmelse skulle hava till löljd,

att minderåriga icke skulle kunna användas i s. k. rundgångsskift vid tvåskiftsarbete.

Yrkesinspektionens chefsmyndighet brukar medgiva dispenser

för dylikt arbete.

Jämväl i punkt 4 avsett undantag synes beträffande manliga minderåriga

kunna medgivas med stöd av bestämmelserna i 33 g c) i den nya arbetarskyddslagen.

Beträffande artikel 4, punkt 1 gäller, att någon dylik bestämmelse icke

finnes i svensk lag. Föreskrifterna om »force majeure» i samma artikel

punkt 2 motsvaras av bestämmelserna 33 § a) i den nya svenska lagen.

Någon föreskrift motsvarande artikel (> punkt 1 a) om skyldighet för arbetsgivare

att hålla arbetarskyddslagen tillgänglig på arbetsplatsen linnes

icke upptagen i den nya lagen. Bestämmelser härom torde emellertid komma

att införas i blivande tillämpningsföreskrifter, vilka dock ännu icke utfärdats.

Vid förseelse mot arbetarskyddslagen, som bestått i eller eljest avsett

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

KungL Maj ds proposition nr 162.

minderårigs användande till arbete i strid mot bestämmelserna angående

förbud mot nattarbete, är såväl arbetsgivaren som den som har vårdnaden

om den minderårige, därest användandet skett med hans vetskap och vilja,

hemfallen till straff jämlikt 62 §. Bestämmelser om tillsyn å arbetarskyddslagens

efterlevnad återfinnas i 47 och följande §§.

Någon skyldighet för arbetsgivare att föra register e. d. över anställda

minderåriga finnes icke påbjuden i den nya arbetarskyddslagen. Även i detta

tall torde emellertid bestämmelser komma att utfärdas i form av tillämpningsföreskrifter.

1 * * * * * *

Svenska arbetsgivareföreningen yttrar.

Skiljaktighet mellan den nya arbetarskyddslagen samt konventionen föi

eligger därigenom att hemarbete ej undantagits från konventionens bestämmel

ser. Redan härigenom synes ratificering utesluten.

Beträftande artikel 1 har föreningen ingen erinran.

v,.B,<jtlra-ft£Ir?de aidikeI 2 föreskriver konventionen, att med uttrycket »natt»

m- !n^S en !;dl?m,d av. minsl 12 på varandra följande timmar. I artikel

3 angives, att minderåriga under 18 år icke må sysselsättas under nat
dani1

''!?dastlllareta8> Offentliga eller privata, eller inom någon gren av sådant

företag utom i vissa angivna fall. Denna bestämmelse går längre än

f. nya arbetarskyddslagen. Enligt denna skall minderårig arbetare för

dvln1 T H6redaS 0avbrutlen ledlShet från arbetet under minst''it timmar per

fm? i -f11 sv.enska arbetarskyddslagen kan en utvidgning av den obligaSÄrit

°r mlndei;dri-a ,så ™ycket mindre göras, som vägande

ehatimmais-uppehälfe," "''Sjlighcler till dispens även frän

Enligt lagen föreligger möjlighet för arbetarskyddsstyrelsen att, när särt

ll nrhPiP m föranleda, medgiva yngling, som fyllt 16 år, att användas

nen t i oi • att0 kuvudregcln om nattvila iakttages. Enligt konventio''

a, kd 3 P^ktf2 k.an minderårig, som fyllt 16 men ej 18 år, sysselsättas

'''',Slkt a,lt *orvarva lärlings- eller yrkesutbildning inom sådana

industrier eller yrken, dar arbetet måste bedrivas kontinuerligt. Överensstammelse

mellan konventionen och svensk lag föreligger sålunda ej.

, ^dfe Punkten i artikel 2 innebär en smidigare tillämpning av nattar

mind,7äriSl SOm t5''m ä" 8 33 i ÄÄ

erinran utformning pa denna punkt har föreningen ej någon

I konventionens artikel 3 punkt 3, avseende det fall då minderårig svsselJ,

8.1 nattarbete för att förvärva lärlings- eller yrkesutbildning inom in
derär

ce meli e(,nvast! kontinuerligt skiftarbete, föreskrives, att den mindeiange

mellan tva arbetsperioder skall åtnjuta en viloperiod av minst 13

hövIameHfra f°lj?nde lln,mar- Som regel torde icke denna bestämmelse beskyddslagefnra

Svangheter’ men den saknar motsvarighet i arbetar
Ö\riga

bestämmelser i konventionen föranleda intet föreningens uttalande.

Med anledning av vad sålunda anförts motsätter sig föreningen, att Svelige

ratificerar ifrågavarande konvention.

Tjänstemännens centralorganisation begränsar sig till att konstatera, att

onventionen på olika punkter icke överensstämmer med den nvli«en antagna

arbetarskyddslagen.

Landsorganisationen anför i huvudsak följande.

Da enligt den svenska arbetarskyddslagen reglerna om nattvila för minderåriga

aro tillämpliga på alla minderåriga, oavsett arbetets art, saknas

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

31

anledning att taga ställning till konventionens i artikel 1 givna definition av

»industriföretag». Från den möjlighet till dispens från nattvileregleina, som

lagen medger beträffande flottningsarbete (yngling över 15 år) kan bortses,

då sådant arbete icke inrymmes under konventionen.

Med hänsyn till tillämpningsområdet för den svenska lagen är någon bestämmelse

motsvarande punkten 2 icke erforderlig för vårt lands vidkommande.

Enligt konventionen, artikel 1 punkt 3, må den nationella lagstiftningen

från konventionens tillämpning undantaga familjeföretag, i vilka endast föräldrarna

och deras barn eller myndlingar äro sysselsatta, s. k. rena familjeföretag.

Beträffande denna rätt till undantag får landsorganisationen hänvisa

till sitt samtidigt härmed avgivna yttrande över konventionen rörande

kvinnors nattarbete, av vilket framgår, att landsorganisationen anser den

svenska lagens ifrågavarande bestämmelser hindra ratifikation.^

Med »natt» förstås enligt artikel 2 en tidrymd av minst 12 på varandra

följande timmar. Motsvarande period är enligt den svenska lagen minst 11

timmar. Det ratifikationshinder, som lagens hithörande bestämmelse utgör,

anser landsorganisationen böra undanröjas genom en utsträckning av nattvileperioden

till överensstämmelse med konventionen.

För minderårig under 16 år är enligt var lag den skyddade tiden klockan

19—klockan 6 och alltså tre timmar längre än konventionens motsvarande

period. För minderårig över 16 år är i Sverige den skyddade perioden

fixerad till klockan 22—klockan 5. Konventionens motsvarande period ar

av samma längd (7 timmar) men kan av tillsynsmyndigheten förläggas

inom tidsramen 22—7. Såsom utvecklats i yttrande över en liknande bestämmelse

i konventionen rörande kvinnor anser landsorganisationen den

svenska bestämmelsen ej hindra ratificering. Oavsett ratifikationsfrågan

finner landsorganisationen intet behov föreligga av något förläggningsalternativ;

varje legitimt behov av undantag från nattvileregeln är tillgodosett

genom dispensreglerna i 33 §.

Konventionens i artikel 3 punkt 2 upptagna undantagsregel är såtillvida

snävare än dispensbestämmelserna i den svenska lagen som enligt den förra

dispens kan ges endast i syfte att den minderårige må kunna förvärva läilings-

eller yrkesutbildning. Villkoret synes skäligen värdelöst som garanti

mot missbruk av dispensrätten, då det väl så gott som alltid skall kunna

sägas, att deltagande i industriellt arbete är av betydelse för en minderårigs

yrkesutbildning. Att villkoret icke tillmätts någon större självständig betydelse

får väl för övrigt anses framgå av dess sammankoppling med det

ytterligare villkoret, att''fråga skall vara om arbete, som bedrives kontinuerligt.

Dispens, som avses i förevarande konventionsbestämmelse bör, om

nian bortser från det först nämnda villkoret, för vår del kunna beviljas

med tillämpning av bestämmelsen i 33 g c), vilken för övrigt såtillvida är

restriktivare än konventionen, som den endast avser yngling och tör dispens

kräver läkarintyg om god hälsa och kroppsutveckling. Konventionens krav,

att arbetsgivar- och arbetarorganisationer skola höras, torde tillgodoses genom

partsrepresentationen i arbetarskyddsstyrelsen.

Bestämmelse motsvarande artikel 3 punkt 3 — att minderårig, som eftei

dispens sysselsättes i nattarbete, skall åtnjuta en viloperiod av minst 13

timmar mellan två arbetsperioder — saknas i svenska lagen. Da dispens

— för tid efter klockan 22 — enligt denna lag endast kan ifrågakomma för

ynglingar över 16 år och förutsätter läkarintyg, kan det synas tveksamt, om

behov föreligger av en lagändring.

I punkten 4 avsedd dispens torde beträffande yngling för Sveriges del

kunna beviljas med tillämpning av 33 § c).

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds proposition nr 162.

I‘mdenämmeISen 1 arUkel 4 pUnkt 1 Saknar tillamPning på svenska förhål
fwmn?riag

™°tsvai:ande punkt 2 (force majeure) är för minderårig, som

fyilt 1 > åi, stadgat i svenska lagen 33 § a), vilken bestämmelse med hänsyn

till den föreskrivna anmälningsskyldigheten och den dispensfria ti
denstabdefandenm§

^ två dygn är strangare än konventionens förevaran
ordnings-,

ansvars- och tillsynsregler, som upptagas i artikel 6, synas

genomgående aga motsvarighet antingen i den svenska arbetarskyddslagen

till lagen1 ''ly lgen P& remiss utstallda förslaget till tillämpningsföreskrifter

Såsom eget yttrande åberopar delegationen i fråga om artiklarna 1—6

följande.

Artikel 1. 1. Vad under denna punkt föreskrives i konventionen inbegnpesidennya

svenska arbetarskyddslagens tillämpningsområde.

2. Enligt i Sverige gällande ordning sker gränsdragningen mellan indu
striell

och icke-industriell verksamhet i regel från fall till fall. Med den utlormmng

konventionen erhållit synes något hinder för ett dylikt förfaringssätt

icke föreligga. °

3. Enligt konventionen må undantagas familjeföretag, i vilka endast föraldrarna

och deras barn eller myndlingar äro sysselsatta, allt för såvitt arbetet

icke befinnes medföra fara för de minderårigas hälsa. I arbetarskvddsiagen

åter göres undantag för företag, där arbete utföres av medlem av

arbetsgivarens familj, d. v. s. rena familjeföretag, så framt arbetet är förlagt

till arbetsgivarens hem. I fråga om sådana familjeföretag, där arbetet

icke bedrives i arbetsgivarens hem, eller företag, där även andra än familjemedlemmar

sysselsättas, gäller dessutom, att" nattarbetsförbudet för minderariga

icke har avseende a familjemedlemmarna. Någon begränsning av

undantaget med hänsyn till huruvida arbetet medför fara de minderårigas

hälsa göres däremot icke i lagen.

På grund av de sålunda konstaterade skiljaktigheterna emellan konventionen

och den svenska lagen synes ratificering icke möjlig.

A r t i k e 1 2. 1. Enligt konventionen skall med uttrycket natt förstås en

tidrymd av tolv på varandra följande timmar, medan den svenska lagen

föreskriver en nattvila för minderåriga av minst elva timmar varje dygn.

I likhet med arbetarskyddsstyrelsen och landsorganisationen finner delegationen

en ändring av den svenska lagen till överensstämmelse med konventionen

på denna punkt i och för sig önskvärd. Då emellertid avsevärda hindei

mot en ratificering möta i andra hänseenden, har delegationen icke ansett

sig böra föreslå en lagändring för att allenast på denna punkt bringa

lagen i överensstämmelse med konventionen.

2-o Enligt arbetarskyddslagen är den skyddade tiden för minderårig under

16 år förlagd till perioden klockan 19—6, dock kan enligt 33 § b) sådan

minderårig efter arbetarskvddsstyrelsens medgivande användas till arbete

å tid mellan klockan 19 och klockan 22. Vidare må framhållas, att enligt

33 § d) yngling, som fyllt femton år, efter arbetarskyddsstyrelsens medgivande

kan användas till flottningsarbete. Från sistnämnda dispensmöjlighet

kan emellertid bortses, då konventionen icke synes omfatta flottningsarbete.

Med hänsyn därtill, att särskild dispens förutsättes för minderårigas användande

till nattarbete å tid mellan klockan 19 och klockan 22, torde lagen

på denna punkt få anses vara strängare än konventionen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

33

3. För minderåriga över 16 år är enligt arbetarskyddslagen den skyddade

perioden fastställd till klockan 22—5. Någon sådan rätt för myndighet

att föreskriva skilda tidsperioder för nattarbetsförbudet, som avses i konventionen,

finnes icke i den svenska lagen; dock må erinras om den i

33 § c) arbetarskyddslagen förekommande dispensregeln. Det torde böra

framhållas, att enligt nämnda regel eu möjlighet föreligger att medgiva

ändring i fråga om nattvilans såväl längd som förläggning, medan konventionen

icke synes medgiva inskränkning i nattvilans längd. Av denna anledning

lärer en anslutning till konventionen icke vara möjlig.

I detta sammanhang anser sig delegationen böra erinra om vad andra lagutskottet

i sitt förenämnda yttrande nr 62/1948 anfört i denna fråga. Utskottet

yttrar härom följande. »Däremot hyser utskottet sympatier för att en

viss rörlighet i fråga om den förbjudna periodens förläggning medgives,

såsom skett i nämnda konvention. Enligt utskottets mening är det nämligen,

åtminstone i de större städerna, i allmänhet lämpligare, att tvåskiftsarbetet

föriägges mellan klockan 6 och 23 än mellan klockan 5 och 22. Arbetarskyddslagens

bestämmelser om nattvila för minderåriga över sexton

år synas därför böra medgiva rätt att välja mellan dessa alternativ. Emellertid

vill utskottet icke föreslå, att lagförslaget nu ändras i denna riktning.

Bestämmelserna om minderårigs ledighet för nattvila sammanhänga nämligen

i viss män med motsvarande stadganden beträffande kvinnliga arbetstagare,

och av skäl som nedan angivas har utskottet funnit ändring i dessa

stadganden icke böra f. n. genomföras. Utskottet förutsätter, att Kungl.

Maj :t kommer att upptaga frågan till övervägande i samband med att spörsmålet

om ratifikation av San Franciscokonventionen underställes nästa

års riksdag. För övrigt må framhållas, att lagförslaget öppnar möjlighet till

dispens att förlägga tvåskiftsarbete av minderåriga mellan klockan 6

och 23.»

Artikel 3. 2. Med förenämnda bestämmelse i konventionen torde närmast

33 g c) arbetarskyddslagen kunna jämföras. Emellertid synes böra

framhållas att, medan dispensmöjligheterna enligt konventionen avse lärlings-

eller yrkesutbildning inom sådana industrier eller yrken, där arbetet

måste bedrivas kontinuerligt, dispensrätten enligt omförmälda lagrum icke

är begränsad på sätt konventionen föreskriver. Å andra sidan förutsattes

dispens kunna medgivas endast beträffande yngling, som fyllt 16 år och

enligt läkarintyg äger god hälsa och kroppsutveckling. Då nämnda lagrum

sålunda torde medgiva dispensrätt i vidare omfattning än konventionen

förutsätter, torde hinder för ratificering föreligga.

3. Den i 33 g c) arbetarskyddslagen upptagna dispensregeln innehåller

icke någon sådan begränsning av viloperioden mellan två arbetsskift, som

förutsättes i konventionen. I sitt till delegationen avgivna yttrande har arbetarskyddsstyrelsen

framhållit, att ett införande av konventionens bestämmelse

skulle ha till följd, att minderåriga icke skulle kunna användas i

s. k. rundgångsskift vid tvåskiftsarbete.

4. Konventionen uppställer såsom villkor för dispens, alt vederbörande

skall beredas tillfälle till lärlings- och yrkesutbildning, medan arbetarskyddslagens

närmast jämförliga bestämmelse, 33 g c), icke uppställer något

sådant villkor.

Artikel 4. 1. Denna punkt synes icke påkalla något delegationens yttrande.

2. Då konventionens och arbetarskyddslagens bestämmelse i 33 § a) på

denna punkt synes vara av samma innebörd, föreligger intet hinder för

ratificering.

!{ Bihang till riksdagens protokoll I9''i9. 1 sand. Nr 162.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Artikel 5. Ett upphävande av förbudet för nattarbete kan enligt

svensk rätt endast ske genom lagstiftning. Då svensk rätt sålunda är strängare

än konventionens bestämmelser, utgör förevarande artikel icke ratifikationshinder.

Artikel 6. 1. a) Enligt vad inom delegationen upplysts lära de tilllämpningföreskrifter

till arbetarskyddslagen, som för närvarande äro föremål

för remissbehandling, komma att innehålla bestämmelser av innebörd,

att lagen och tillämpningsföreskrifterna skola hållas tillgängliga å arbetsställe,

där i regel minst fem arbetstagare stadigvarande sysselsättas. Därjämte

skall arbetarskyddsstyrelsen äga att föreskriva, att nämnda författningar

skola finnas tillgängliga även vid arbetsställen med mindre antal

arbetstagare.

b)—e) Bestämmelser av denna innebörd återfinnas i arbetarskyddslagen

eller lära komma att inflyta i förenämnda tillämpningsföreskrifter, dock

med det undantaget beträffande e), att förteckning eller officiell handling

(arbetsbok) icke hålles tillgänglig såvitt avser medlem av arbetsgivarens

familj.

Övriga artiklar i konventionen ha icke givit delegationen anledning till

något yttrande.

Beträffande båda de i detta sammanhang behandlade konventionerna

framhåller delegationen slutligen att såvitt delegationen kunnat finna, den

nya svenska lagstiftningen på arbetarskyddets område torde få anses i det

hela motsvara minst den standard som i konventionen åsyftas. Det borde

emellertid uppmärksammas, att enligt en år 1946 antagen ändring i Internationella

arbetsorganisationens stadga det ålåge medlem att till Internationella

arbetsbyrån avgiva redogörelser bl. a. för de omständigheter som

förhindrade eller fördröjde ratificering av en viss konvention. Genom denna

bestämmelse syntes en möjlighet öppna sig att inför organisationen klargöra

de omständigheter — ofta av mera bagatellartad beskaffenhet — som

hindrat ett i socialt avseende högtstående land att beträffande ett icke ringa

antal konventioner giva organisationen det stöd, som en ratifikation innebure.

Det kunde ej heller uteslutas, att genom det åsyftade stadgandet förutsättningar

skulle kunna föreligga för ratificering av en konvention, även om

den nationella lagstiftningen i en eller annan mindre väsentlig punkt avveke

från konventionens bestämrtielser. Uppenbarligen bleve tolkningen och den

praktiska tillämpningen av de nya stadgebestämmelserna härvid avgörande.

Departementschefen.

På sätt framgår av det yttrande, som i ärendet avgivits av delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet, och vad som förekommit

vid delegationens behandling av ärendet föreligga vissa skiljaktigheter

mellan konventionen (nr 89) angående kvinnors nattarbete inom industrien

(reviderad 1948) och den nya svenska arbetarskyddslagen. Jag

tänker härvidlag icke så mycket på det förhållandet att — enligt 3 § arbetarskyddslagen

— från lagens tillämpning undantagits hemarbete me
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 162.

35

dan konventionen icke uttryckligen upptager något motsvarande undantag.

Sannolikheten synes mig bjuda alt, när i konventionen talas om arbete

i eller inom ett företag, därmed ej avses hemarbete. Skiljaktigheten på denna

punkt torde därför vara av formell natur.

Av mera väsentlig betydelse äro däremot bestämmelserna i konventionens

artikel 3. Enligt nämnda artikel gäller nattarbetsförbudet för kvinnor

allt arbete i industriella företag medan den svenska lagen (36 §) endast

avser hantverks- och industriellt arbete. Konventionen anknyter således

till företagets karaktär under det att vår lagstiftning låter själva arbetets

natur bli avgörande. Till skillnad från arbetarskyddslagen innebär konventionen

sålunda att inom ett industriellt företag även annat än industriellt

arbete, t. ex. städning, vakt- och kontorsarbete omfattas av förbudet. I artikel

3 göres vidare undantag från nattarbetsförbudet i fråga om sådana industriföretag,

där endast medlemmar av samma familj sysselsättas, d. v. s.

rena familjeföretag. Enligt den svenska lagen (3 §) undantagas i detta hänseende

från nattarbetsförbudet för kvinnor även familjemedlemmar i andra

industriföretag än rena familjeföretag.

Vad särskilt angår frågan huruvida företagets eller arbetets industriella

karaktär bör vara avgörande för nattarbetsförbudets omfattning har detta

spörsmål tidigare vid flera tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. Ursprungligen

intog den svenska lagstiftningen i detta hänseende samma ståndpunkt

som nu ifrågavarande konvention, men en övergång till det nuvarande

systemet skedde år 1931. Den ändring som då skedde var fullt avsiktlig;

och vid senare prövningar av detta spörsmål har man ansett sig sakna

anledning att vidtaga någon utvidgning av förbudet. Utredningen i detta

ärende synes mig ej heller lämna stöd för att någon ändring i arbetarskyddslagen

i detta hänseende nu bör vidtagas. Med hänsyn härtill och då denna

skiljaktighet torde vara av sådan art att den utgör hinder för en svensk ratifikation

av konventionen, anser jag att med ratifikation från Sveriges sida

av konventionen tills vidare bör anstå.

Även om sålunda en svensk ratifikation av konventionen för närvarande

ej synes vara möjlig, torde likväl böra undersökas, huruvida icke i andra

avseenden en anpassning av 1949 års arbetarskyddslag bör ske i förhållande

till konventionen. Jag syftar härvid främst på frågan om nattvilans förläggning.

Enligt 36 § första stycket arbetarskyddslagen skall kvinna, som användes

till hantverks- och industriellt arbete, beredas ledighet för nattvila

minst 11 timmar varje dygn. I ledigheten skall tiden klockan 22—5 ingå.

Den nya lagens bestämmelser i detta hänseende äro av i stort sett samma

innehåll som motsvarande stadganden i hittills gällande lagstiftning. Och

denna är i sin lur föranledd av 1906 års Bernkonvention i ämnet, vilken

tillträtts av Sverige år 1910.

Enligt artikel 2 i nu ifrågavarande konvention skall nattvilan omfatta

minst 11 på varandra följande limmar, vari enligt vederbörande myndighets

bestämmande skall ingå eu tidsperiod av minst 7 på varandra följande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Alaj:ts proposition nr 162.

timmar mellan klockan 22 och 7. Konventionen lämnar således genom sin

rörliga viloperiod viss möjlighet att anpassa nattvilans förläggning efter

skilda behov. Vid riksdagens behandling av den nya arbetarskyddslagen uttalades

önskemålet — andra lagutskottets utlåtande nr 62, s. 53 — att Kungl.

Maj :t i samband med att frågan om ratifikation av konventionen underställdes

riksdagen upptog här ifrågavarande spörsmål till förnyad prövning.

Även i detta ärende har påyrkats ändring av arbetarskyddslagen i

riktning mot konventionen. Därvid har framhållits, att en förläggning av

den skyddade perioden till annan tid än den i lagen föreskrivna tiden klockan

22—5 i många fall skulle innebära vissa fördelar för de kvinnliga arbetstagarna.

För att en sådan jämkning skall kunna genomföras erfordras emellertid

uppsägning av Bernkonventionen. Uppsägning skall ske skriftligen hos

schweiziska förbundsrådet. Uppsägningstiden är ett år. Det är min avsikt att

hos Kungl. Maj :t hemställa, att sådan uppsägning snarast måtte äga rum.

Under mellantiden har jag för avsikt att till vidare prövning upptaga frågan

om de jämkningar i arbetarskyddslagen i fråga om nattarbetsförbudet för

kvinnor, som må vara påkallade, samt att efter sedvanlig remissbehandling

underställa riksdagen det förslag i ämnet, vartill utredningen kan föranleda,

å sådan tid, att en eventuell lagändring kan genomföras i omedelbar anslutning

till att uppsägningen av Bernkonventionen trätt i kraft.

Beträffande härefter konventionen (nr 90) angående minderårigas nattarbete

inom industrien (reviderad 19^8) företer även denna konvention

vissa skiljaktigheter från arbetarskyddslagen. Sålunda äro undantagen från

nattarbetsförbudet för minderåriga anställda i familjeföretag (artikel 1

mom. 3) snävare än enligt arbetarskyddslagen. Vidare skall enligt konventionen

(artikel 2 mom. 1) med uttrycket natt förstås en tidrymd av tolv på

varandra följande timmar, medan arbetarskyddslagen (33 §) föreskriver en

nattvila för minderåriga av elva timmar varje dygn. Enligt samma artikel

(mom. 3) skall den skyddade perioden omfatta sju timmar mellan klockan

22—7 för minderåriga över 16 år, under det att i arbetarskyddslagen nämnda

period är fastställd till klockan 22—5. Den svenska lagen innehåller

inga bestämmelser om sådan rätt för myndighet att föreskriva skilda perioder

för nattarbetsförbudet som återfinnes i konventionen. Dock må erinras

om dispensbestämmelsen i 33 § c), vari stadgas, att när särskilda skäl

föranleda därtill, arbetarskyddsstyrelsen må medgiva att yngling, som fyllt

16 år och enligt läkarintyg äger god hälsa och kroppsutveckling, användes

till arbete utan att stadgandet om nattarbetsförbudet iakttages. Enligt dena

regel föreligger en möjlighet att medgiva ändring i fråga om nattvilans

såväl längd som förläggning, medan konventionen icke synes medgiva inskränkning

i nattvilans längd och sålunda är strängare än lagen. Konventionen

medgiver vidare (artikel 3 mom. 2 och 3) vissa dispenser från nattarbetsförbudet.

Närmast motsvarande bestämmelser innehållas i nyss återgivna

lagrum i arbetarskyddslagen. Medan konventionens dispensmöjligheter

avse lärlings- eller yrkesutbildning inom sådana industrier eller yr
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungi. Maj:ts proposition nr 162.

ken, där arbetet måste bedrivas kontinuerligt, är emellertid dispensrätten enligt

nämnda lagrum icke på detta sätt begränsad. Slutligen innehåller icke

den svenska lagen bestämmelse om 13 timmars viloperiod mellan två arbetsskiften

vilket förutsättes i konventionen.

Av det anförda framgår, att skiljaktigheterna mellan den svenska lagstiftningen

och konventionen äro sådana att de för vårt vidkommande hindra en

ratifikation. Vad i ärendet förekommit ger mig icke anledning att förorda

sådana ändringar i den svenska arbetarskyddslagen att konventionen för

Sveriges del kan ratificeras. Enär emellertid bestämmelserna om minderårigs

ledighet för nattvila i viss mån sammanhänga med motsvarande bestämmelser

beträffande kvinnliga arbetstagare och då riksdagen vid sin

behandling av arbetarskyddslagen jämväl beträffande minderåriga uttalat

sig för en viss rörlighet i fråga om den förbjudna periodens förläggning, har

jag för avsikt att i samband med behandlingen av frågan om de kvinnliga

arbetstagarnas nattarbete även överväga en ändring beträffande bestämmelserna

angående nattarbete för minderåriga över 16 år.

Konvention (nr 81) angående arbetsinspektion inom handel

och industri.

Frågan om ratifikation av denna konvention — som antogs av Internationella

arbetskonferensen vid dess trettionde sammanträde, år 1947 —

förelädes 1948 års riksdag genom proposition nr 189. Beträffande huvudinnehållet

i konventionen ävensom den förberedande behandlingen samt

över konventionen avgivna yttranden torde fa hänvisas till det sasom bilaga

till nämnda proposition fogade utdraget ur statsrådsprotokollet s. 6 o. ff.

Vid ärendets behandling år 1948 uttalade jag, att jag i likhet med delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet funne konventionens

allmänna riktlinjer i det hela stå i god överensstämmelse med den

svenska arbetarskyddslagen. Jag fann emellertid, att vissa skiljaktigheter

förelåge mellan konventionens bestämmelser a ena sidun och innehållet i

gällande lag respektive det av arbetarskyddskommittén avgivna förslaget

till arbetarskyddslag och anförde därefter följande.

Jag åsyftar härvid följande bestämmelser i artikel 12 av konventionen,

nämligen dels moment 1 a), vari föreskrives att arbetsinspektör skall äga

att fritt och utan föregående anmälan vid varje tid av dygnet erhålla tillträde

till varje företag eller arbetsställe som är underkastat inspektion, dels

moment 1 b), vari stadgas att arbetsinspektör skall äga att under dagen

erhålla tillträde till varje lokal, som arbetsinspektören har skälig anledning

antaga vara underkastad inspektion, dels ock moment 2, vari bestämmes att

arbetsinspektör bär att, då inspektion verkställes, underrätta arbetsgivaren

eller dennes ställföreträdare om besöket, såvida inspektören icke t inner, att

dylik anmälan skulle vara till förfång vid tjänstens utövande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Vad förstnämnda föreskrift angår medgiver gällande arbetarskyddslag

29 § andra stycket arbetsgivaren rätt att för bevarande av yrkeshemlighet

tran inspektion undantaga viss del av arbetsställe. I arbetarskydd skom mittes

förslag 50 § tredje stycket återfinnes en motsvarande bestämmelse

I fråga om tillsynsorganens rätt att erhålla tillträde till arbetsställe stadgas

i 29 § första stycket gällande arbetarskyddslag, att tillsynsorganen skola

aga sadan rätt, närhelst de så påfordra, efter det vederbörande arbetsgivare

’®r "t1.?18 ställföreträdare å arbetsstället underrättats om deras närvaro.

. ;)0 § första stycket lagförslaget återfinnes eu bestämmelse av motsvarande

innebord.

I ett förut denna (lag till lagrådet remitterat förslag till arbetarskyddslag

har jag framhållit, att ovannämnda föreskrifter i konventionen torde

hindra en eljest möjlig ratificering av densamma. Emellertid har jag i detta

sammanhang uttalat i huvudsak följande. Då det vore synnerligen önskvärt

att vårt land i största möjliga utsträckning skänkte sitt stöd åt det internationella

samarbetet på arbetarskyddets område ansåge jag det böra

övervägas om icke dessa hinder mot en ratifikation kunde undanröjas. Kommittén

hade uttalat att den för bevarande av yrkeshemlighet gäilande inskränkningen

i inspektionsrätten icke torde ha någon större praktisk betydelse.

För min del ansåge jag att detta stadgande''med hänsyn till de allvarliga

påföljder, vilka drabbade yrkesinspektör som röjde yrkeshemlighet,

utan risk kunde slopas. Vad anginge föreskriften i kommittéförslaget

att arbetsgivare eller dennes ställföreträdare ovillkorligen skulle underrättas

om inspektörens närvaro syntes denna bestämmelse utan olägenhet kunna

utgå ur lagen och ersättas med en i överensstämmelse med konventionen

avtattad instruktionsföreskrift av innehåll att inspektören skulle underrätta

arbetsgivaren eller dennes representant om sin närvaro, såvida icke inspektören

ansage, att dylik anmälan skulle vara till förfång för tjänstens utovande.

Att såsom svenska arbetsgivareföreningen ifrågasatt begränsa rätten för

till synsorgan att erhålla tillträde till arbetsställe till att avse ordinarie arbetstid

borde uppenbarligen icke ifrågakomma. I instruktionen för yrkesinspektionen

torde emellertid liksom f. n. böra föreskrivas att inspektion

icke finge föietagas nattetid, där ej skäl funnes antaga att arbetet då någinge.

1

Därest de av mig sålunda förordade ändringarna i arbetarskyddskommitténs

förslag godtagas av riksdagen, torde intet hinder möta för en ratifikation

från svensk sida av ifrågavarande konvention. Då en revision av arbetarskyddslagen

är aktuell, finner jag icke anledning föreligga att på detta

stadium föreslå de ändringar i gällande lagstiftning som skulle vara erforderliga

för en ratificering av konventionen. Jag anser mig därför böra föreslå,

att med ratificering från svensk sida får anstå, till dess riksdagen tagit

slutlig ställning till förenämnda förslag till arbetarskyddslag.

Genom beslut vid 1948 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 328/1948) har

en central myndighet för arbetarskyddsfrågor, arbetarskyddsstyrelsen, inrättats

den 1 januari 1949. Enligt den för styrelsen den 17 december 1948

utfärdade instruktionen är styrelsen chefsmyndighet för yrkesinspektionen.

Departementschefen.

Sedan riksdagen numera (skrivelse nr 484/1948) godtagit de ändringar i

arbetarskyddskommitténs förslag till lag om arbetarskydd, som jag berört

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

i det föregående och lag i ämnet utfärdats, föreligga icke några skiljaktigheter

i sak mellan konventionens artikel 12 mom. 1 a) och b) och den nya

arbetarskyddslagens 50 § första stycket. Vad vidare angår tillsynsorganens

skyldighet att underrätta arbetsgivaren om inspektionsbesök, har — i motsats

till vad fallet är i gällande arbetarskyddslag — någon bestämmelse motsvarande

den som innehålles i konventionens artikel 12 mom. 2 icke införts

i den nya lagen. Däremot kommer på sätt jag förut angivit en föreskrift

av detta innehåll att intagas i den instruktion för yrkesinspektionen,

som för närvarande är under utarbetande. Vid sådant förhallande och da i

övrigt hinder för ratifikation ej synes föreligga, tillstyrker jag, att konventionen

för Sveriges del nu ratificeras.

Akt angående ändring i den vid konventionen angående internationell

arbetslagstiftning (utanför moderlandet belägna områden), 1947, fogade

förteckningen.

Vid 1947 års allmänna arbetskonferens antogs bl. a. en konvention (nr 83)

angående tillämpning av internationell arbetslagstiftning på områden, belägna

utanför moderlandet (jfr bil. E till proposition nr 189/1948). Enligt

denna konvention skulle varje medlemsstat, som ratificerade konventionen,

angiva i vilken utsträckning medlemmen åtoge sig att tillämpa de internationella

arbetskonventioner, som funnes upptagna i en vid konventionen

fogad förteckning. Bland konventionerna i förteckningen återfinnas bl. a. i

det föregående nämnda, 1919 års konvention angående barns nattarbete

inom industrien och 1934 års reviderade konvention angående kvinnors

nattarbete. Avsikten med förevarande akt är, att dessa båda konventioners

bestämmelser skola ersättas med de nu antagna reviderade bestämmelserna.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anser, att,

då akten i likhet med konventionen nr 83 icke äger tillämpning på svenska

förhållanden, i akten intagna bestämmelser icke påkalla något delegationens

yttrande.

Departementschef en.

Till vad delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet sålunda

anfört kan jag ansluta mig. .lag anser sålunda ifrågavarande akt icke

påkalla någon åtgärd från svensk sida.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående dels av den

Internationella arbetsorganisationens konferens år 1948 vid

dess trettioförsta sammanträde antaga konventioner, rekommendation

och akt, dels ock den vid organisationens

konferens år 1947 vid dess trettionde sammanträde antagna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Maj.ts proposition nr 162.

konventionen (nr 81) angående arbetsinspektion inom industri

och handel.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition i ämnet av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

M. Silfverstolpe.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

41

Bilaga A.

Konvention (nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för

organisationsrätten.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats

till San Francisco och där samlats den 17 juni 1948 till sitt trettioförsta

sammanträde

och beslutat att i form av en konvention antaga vissa förslag angående

föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, vilken fråga

utgör den sjunde punkten på sammanträdets dagordning,

antager,

med hänsyn till att inledningen till Internationella arbetsorganisationens

stadga angiver erkännandet av principen om föreningsfrihet

såsom ett medel att förbättra arbetsförhållandena och åvägabringa

fred,

med hänsyn till att Philadelphiadeklarationen ånyo fastslår, att »yttrande-

och föreningsfrihet äro väsentliga för varaktigt framåtskridande»,

med hänsyn till att Internationella arbetskonferensen vid sitt trettionde

sammanträde enhälligt godtagit de principer, vilka böra utgöra

grundvalen för en internationell reglering,

med hänsyn till att Förenta Nationernas generalförsamling vid sitt

andra sammanträde anslutit sig till dessa principer och anmodat Internationella

arbetsorganisationen att fullfölja sina strävanden i syfte

att möjliggöra antagandet av en eller flera internationella konventioner,

denna den nionde dagen i juli månad år nittonhundrafyrtioåtta följande

konvention, vilken skall benämnas »konvention angående föreningsfrihet

och skydd för organisationsrätten, 1948» (Freedom of Association and Protection

of the Right to Organise Convention, 1948).

Del. I. Föreningsfrihet.

Artikel 1.

Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken denna

konvention är gällande, förbinder sig att tillämpa följande bestämmelser.

Artikel 2.

Arbetare och arbetsgivare skola, utan någon som helst åtskillnad, äga

rätt att utan därtill i förväg inhämtat medgivande bilda organisationer efter

sitt fria skön ävensom alt utan andra förbehåll än dem vederbörande

organisations stadgar uppställa, ansluta sig till sådana organisationer.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj.ts proposition nr 162. (Bilagor).

Artikel 3.

1. Arbetar- och arbetsgivarorganisationer skola äga rätt att avfatta sina

stadgar och reglementen samt utse sina representanter i full frihet, organisera

sin förvaltning och verksamhet samt fastställa sitt handlingsprogram.

2. Offentliga myndigheter skola avhålla sig från varje ingripande, som

begränsar denna rätt eller inverkar menligt på dess lagenliga utövande.

Artikel 4.

Arbetar- och arbetsgivarorganisationer skola icke kunna genom administrativ

åtgärd vare sig upplösas eller förbjudas att bedriva sin verksamhet.

Artikel 5.

Arbetar- och arbetsgivarorganisationer skola äga rätt att bilda och ansluta

sig till förbund och centralorganisationer; sådan organisation, sådant

förbund eller sådan centralorganisation skall äga rätt att vara ansluten till

internationella arbetar- och arbetsgivarorganisationer.

Artikel 6.

Bestämmelserna i artiklarna 2, 3 och 4 härovan äga tillämpning jämväl

å förbund och centralorganisationer av arbetar- och arbetsgivarorganisationer.

Artikel 7.

Arbetar- och arbetsgivarorganisationers, förbunds och centralorganisationers

förvärv av rättskapacitet skall icke vara underkastat villkor av beskaffenhet

att inskränka tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 2,

3 och 4 härovan.

Artikel 8.

1. Vid utövandet av de i denna konvention fastställda rättigheterna skola

arbetare och arbetsgivare samt deras respektive organisationer, i likhet med

andra enskilda personer eller organiserade sammanslutningar, ställa sig

landets lagar till efterrättelse.

2. Landets lagar må icke avfattas eller tillämpas på sätt, som kan vara

ägnat att begränsa i denna konvention fastställda garantier.

Artikel 9.

!•_ Genom nationell lagstiftning skall bestämmas i vad mån i denna konvention

fastställda garantier skola äga tillämpning å krigsmakt och poliskår.

2. Jämlikt den i artikel 19 mom. 8 av Internationella arbetsorganisationens

stadga fastslagna principen skall medlemsstats ratificering av denna

konvention icke utöva inverkan på redan existerande lag, dom, sedvänja eller

avtal, på grund varav medlemmar av krigsmakten eller poliskåren åtnjuta

någon genom denna konvention dem tillförsäkrad rättighet.

Artikel 10.

I denna konvention förstås med uttrycket »organisation» varje sammanslutning

av arbetare eller arbetsgivare, som har till ändamål att främja och

värna arbetares eller arbetsgivares intressen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

43

Del II. Skydd för organisationsrätten.

Artikel 11.

Medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken denna konvention

är gällande, förbinder sig att vidtaga alla erforderliga och lämpliga åtgärder

för att säkerställa, att arbetare och arbetsgivare må kunna fritt utöva

sin organisationsrätt.

Del III. Övriga bestämmelser.

Artikel 12.

1. Med avseende å sådana områden som omförmälas i artikel 35 av Internationella

arbetsorganisationens stadga i dess lydelse enligt akt av år

1946 angående ändringar i nämnda stadga, med undantag för de i mom. 4

och 5 av berörda artikel avsedda områdena, skall varje medlem av organisationen,

vilken ratificerar denna konvention, låta sin ratifikation åtföljas av

eller snarast möjligt efter ratifikationen tillställa Internationella arbetsbyråns

generaldirektör en förklaring, som angiver

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att utan

ändringar tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att tilllämpa

konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt innebörden

av dessa jämkningar;

c) de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillämpas

samt skälen härför;

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att framdeles

fatta beslut.

2. De i mom. 1 a) och b) av denna artikel omnämnda förbindelserna skola

anses som en integrerande del av ratifikationen och medföra med densamma

identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis återkalla förbehåll

som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt mom. 1 b), c) och

d) av denna artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt bestämmelserna

i artikel 16 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny förklaring,

som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring

och klargör läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 16.

1. Då det ämne, som behandlas i denna konvention, faller inom kompetensen

för ett utanför moderlandet beläget områdes egna myndigheter, kan

den medlem, som är ansvarig för ifrågavarande områdes internationella förbindelser,

i samförstånd med områdets egen regering, till Internationella arbetsbyråns

generaldirektör insända förklaring, i vilken de i denna konvention

intagna förpliktelserna godtagas på ifrågavarande områdes vägnar.

2. Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna förpliktelserna

godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektör

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende å område,

som står under deras gemensamma överhöghet; eller

b) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung/. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

förvaltning den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är ansvarig.

3. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektör

i enlighet med mom. 1 och 2 av denna artikel, skola angiva, huruvida

konventionens bestämmelser skola tillämpas inom vederbörande område utan

ändring eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives, att konventionens

bestämmelser skola tillämpas med vissa jämkningar, skall förklaringen

innehålla närmare uppgifter rörande dessa.

4. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må

genom senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varje

i en tidigare förklaring angiven jämkning.

5. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må

under den tidrymd, då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 16

kan uppsägas, tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förklaring,

som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring

och klargör läget med hänsyn till ifrågavarande konventions tillämpning.

Del IV. Slutartiklar.

Artikel 14.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella

arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 15.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 16.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns generaldirektör

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande

tioårsperiod.

Artikel 17.

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla

ratifikationer, förklaringar och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens

medlemmar.

. generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om re
gistreringen

av den andra ratifikationen i ordningen, som delgivits honom,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

har han alt fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen

träder i kraft.

Artikel 18.

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering jämlikt

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga, lämna Förenta Nationernas

generalsekreterare fullständiga upplysningar om varje ratifikation, förklaring

och uppsägning, som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna

i föregående artiklar.

Artikel 19.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för

konventionens tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning

föreligger att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision,

helt eller delvis.

Artikel 20.

1. Därest konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,

helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av

lorevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 16 här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera

den nya, reviderade konventionen.

Artikel 21.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Bilaga B.

Konvention (nr 88) angående den offentliga arbetsförmedlingens

organisation.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats

till San Francisco och där samlats den 17 juni 1948 till sitt trettioförsta

sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag angående den offentliga arbetsförmedlingens

organisation, vilken fråga inbegripes under den fjärde

punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell

konvention,

antager denna den nionde dagen i juli månad år nittonhundrafyrtioåtta följande

konvention, vilken skall benämnas »konvention angående den offentliga

arbetsförmedlingen, 1948» (Employment Service Convention, 1948):

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

Artikel 1.

1. Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken den
“*

i°n;eont‘0? ar Jällande’ akali upprätthålla eller trygga upprätthållandet

av en avgiftsfri offentlig arbetsförmedling.

2. Den offentliga arbetsförmedlingens huvuduppgift skall vara att, där

sa ar erforderligt i samverkan med andra, dylik verksamhet utövande offentliga

och enskilda institutioner, åvägabringa bästa möjliga organisation

av arbetsmarknaden sasom en integrerande del av en nationell plan för att

dSkUon0sresu“ahålla ^ sysselsättnin§ samt utveckla och utnyttja pro
A

rf ikel 2.

Den offentliga arbetsförmedlingen skall bestå av ett landsomfattande system

av arbetsformedlingsorgan under ledning av en central myndighet.

Artikel 3.

a,.L J sy?{em^ av arbetsförmedlingsorgan skola ingå lokala och, där så

ar andamalsenhgt, regmnala organ, i tillräckligt antal för att betjäna skilda

delar av landet och lämpligt belägna för arbetsgivare och arbetare

2. Organisationen skall

göras till föremal för en allmän omprövning

i) vid avsevärd förändring i näringslivets och den arbetande befolk
ningens

tnrnp nino’

a)

ii)

b)

ningens fördelning och^

dti ,vf.dei''1borande. myndighet finner sådan omprövning önskvärd för

att tillgodogöra sig erfarenhet, som förvärvats under en försöksvis bedriven

verksamhet; och

överses närhelst omprövningen giver vid handen, att så är påkallat.

Artikel i.

1. Lampliga anordningar skola vidtagas för att genom rådgivande nämnden

oDentlisa^rhettf " med .I!eprcsentantef för arbetsgivare och arbetare vid

ig ^f/^medhngens organiserande och verksamhet samt vid

uppdragande av riktlinjer for dess fortsatta utveckling.

2. Dessa anordningar skola innefatta en eller flera’centrala rådgivande

nämnder och, dar sa befinnes erforderligt, även regionala och lokala Sådana.

utses ,¥7nnTl °fi arbet™ representanter i sagda nämnder skola

“ fj till lika antal efter samrad med de representativa arbetsgivar- och

arbetarorganisationerna, där sådana finnas.

Artikel 5.

sa,nUllmäir rioktlinierna ,för den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet

i vad angar hänvisning av arbetare till lediga anställningar skola

utformas efter samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas representanter

genom de i artikel 4 omförmälda rådgivande nämnderna.

Artikel 6.

städer e?ÄvarbfSffnnedli?n *ka11 vara så anordnad, att den säker
Sässt

och sSrsk,,‘ “,igt

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 162. (Bilagor).

i) registrera arbetssökande, tillika med deras yrkeskvalifikationer, erfarenhet

och önskemål, utröna önskad sysselsättning, bedöma om så

är erforderligt deras fysiska lämplighet och yrkesskicklighet samt,

där så påkallas, förhjälpa dem till erhållande av yrkesvägledning,

yrkesutbildning eller omskolning,

ii) från arbetsgivarna inhämta detaljerade upplysningar om lediga anställningar,

som anmälts till förmedlingen av dem, och om de krav,

som ställas på den sökta arbetskraften,

iii) till lediga anställningar hänvisa platssökande med erforderlig yrkesskicklighet

och lämpliga fysiska förutsättningar,

iv) åvägabringa samarbete i fråga om platssökande och lediga platser de

olika arbetsförmedlingskontoren emellan, då de arbetssökande icke

kunna erhålla lämplig anställning eller lediga platser icke kunna besättas

med lämplig sökande genom det först anlitade kontoret eller

då så i övrigt synes påkallat;

b) vidtaga lämpliga åtgärder för att

i) främja yrkesrörligheten i syfte att anpassa tillgången på arbetskraft

efter sysselsättningsmöjligheterna inom olika yrken,

ii) främja den geografiska rörligheten i syfte att underlätta arbetskraftens

överflyttning till områden med lämpliga sysselsättningsmöjligheter,

iii) främja temporär överflyttning av arbetare från ett område till ett

annat och såmedelst undanröja tillfällig lokal brist på överensstämmelse

mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft,

iv) främja sådan överflyttning av arbetskraft från ett land till ett annat,

vilken må ha vunnit vederbörande regeringars godkännande;

c) insamla och bearbeta, om så erfordras i samverkan med andra myndigheter

ävensom företagsledningar och fackliga organisationer, så fullständiga

upplysningar som möjligt beträffande läget på arbetsmarknaden

och dess sannolika utveckling såväl inom landet i dess helhet som

inom olika industrier, yrken och geografiskt avgränsade områden samt

regelbundet och skyndsamt hålla sådana upplysningar tillgängliga för

offentliga myndigheter, vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer

samt allmänheten;

d) medverka vid administrationen av arbetslöshetsförsäkring och arbetslöshetshjälp

samt andra åtgärder för bistånd åt arbetslösa; ävensom

e) i den män så är erforderligt bistå andra offentliga och enskilda institutioner

vid social och ekonomisk planläggning, avsedd att trygga ett

gynnsamt sysselsättningsläge.

Artikel 7.

Åtgärder skola vidtagas

a) för att inom de olika arbetsförmedlingskontoren underlätta specialisering

efter skilda yrken och näringsgrenar, exempelvis jordbruket och

andra verksamhetsgrenar, där en dylik specialisering kan vara till gagn,

och

b) för att på tillfredsställande sätt tillgodose särskilda kategorier av arbetssökande,

t. ex. partiellt arbetsföra.

Artikel 8.

Särskilda för ungdomens behov avsedda anordningar skola vidtagas och

vidare utbyggas inom ramen för arbetsförmedlings- och yrkesvägledningsverksamheten.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

Artikel 9.

1. Den offentliga arbetsförmedlingens personal skall bestå av tjänster

man i allmän tjänst med sådan ställning och sådana arbetsvillkor, att de

äro oberoende av politiska förändringar och obehöriga inflytelser samt, med

beaktande av organisationens behov, tillförsäkrade stabila anställningsförhållanden.

2. Med förbehåll för sadana villkor för anställning i allmän tjänst, som

må vara föreskrivna i lag eller författning, skall arbetsförmedlingens personal

rekryteras med uteslutande hänsyn till dess kvalifikationer för fullgörande

av densamma anförtrodda uppgifter.

3. Sadana kvalifikationer skola styrkas, pa sätt vederbörande myndighet

bestämmer.

4. Arbetsförmedlingens personal skall erhålla erforderlig utbildning för

föreliggande arbetsuppgifter.

Artikel 10.

Arbetsförmedlingen och, där så finnes lämpligt, övriga offentliga myndigheter

skola, i samverkan med arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer

och andra institutioner, vidtaga alla åtgärder för att arbetsgivare och

arbetare skola i full utsträckning frivilligt anlita arbetsförmedlingen.

Artikel 11.

Vederbörande myndigheter skola vidtaga erforderliga åtgärder för att

uppnå effektiv samverkan mellan den offentliga arbetsförmedlingen och

privata arbetsförmedlingsbyråer, vilka drivas utan vinstsyfte.

Artikel 12.

1. Då en medlems territorium omfattar stora områden, varest, på grund

av gles befolkning eller områdets utvecklingsstadium, vederbörande myndighet

anser det ogörligt att genomföra bestämmelserna i denna konvention,

må myndigheten i fråga utesluta dessa områden från tillämpningen

av konventionen, antingen helt eller beträffande de särskilda företag eller

sysselsättningar som den prövar erforderligt.

2. Varje medlem skall vid avgivandet av sin första årsredogörelse angående

tillämpningen av denna konvention enligt artikel 22 av Internationella

arbetsorganisationens stadga angiva de områden, i fråga om vilka medlemmen

avser att tillämpa bestämmelserna i förevarande artikel ävensom skälen

härför. Ingen medlem må därefter med åberopande av bestämmelserna

i denna artikel medgiva undantag i fråga om andra områden än de sålunda

angivna. .

3. Varje medlem, som tillämpat bestämmelserna i förevarande artikel,

skall i sina följande årsredogörelser lämna uppgift om de områden, i fråga

om vilka den avstår från rätten att tillämpa undantagsbestämmelserna.

Artiklar 13—22.

[Dessa artiklar äro likaly dande med artiklarna 12—21 av konventionen

^ 1}r. angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, utom

såtillvida, att orden »låta sin ratifikation åtföljas av eller» i artikel 12 mom.

1 av nämnda konvention icke återfinnas i artikel 13 mom. 1 av förevarande

konvention samt att då i artiklarna 12, 13 och 20 av konventionen nr

87 hänvisas till artikel 16, detta i artiklarna 13, U och 21 av förevarande

konvention motsvaras av hänvisningar till artikel 17.]

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

49

Bilaga C.

Rekommendation (nr 83) angående den offentliga arbetsförmedlingens

organisation.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats

till San Francisco och där samlats den 17 juni 1948 till sitt trettioförsta

sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag angående den offentliga arbetsförmedlingens

organisation, vilken fråga inbegripes under den fjärde punkten

på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation

innehållande kompletteringar till rekommendationen angående arbetsförmedling,

1944, och konventionen angående den offentliga arbetsförmedlingen,

1948,

antager denna den nionde dagen i juli månad år nittonhundrafyrtioåtta följande

rekommendation, vilken skall benämnas »rekommendation angående

den offentliga arbetsförmedlingen, 1948» (Employment Service Recommendation,

1948):

Med hänsyn till att rekommendationen angående arbetsförmedling, 1944,

och konventionen angående den offentliga arbetsförmedlingen, 1948, innehålla

föreskrifter rörande arbetsförmedlingens organisation och då det är

önskvärt, att däri intagna bestämmelser kompletteras med ytterligare anvisningar,

förordar konferensen, att varje medlem, så snart förhållandena i varje

enskilt land det medgiva, tillämpar följande bestämmelser samt till Internationella

arbetsbyrån, i enlighet med vad styrelsen därom må komma att

bestämma, insänder redogörelser angående de åtgärder, som vidtagits för

att genomföra desamma. I. 2

I. Allmän organisation.

1. Den avgiftsfria offentliga arbetsförmedlingen bör omfatta en central

myndighet samt lokala och,'' där så befinnes erforderligt, även regionala

organ.

2. I syfte att främja arbetsförmedlingens utveckling och uppnå en enhetlie

och samordnad landsomfattande administration böra åtgärder vid
O
tagas

för

a) utfärdande genom den centrala myndighetens försorg av för landets hela

arbetsförmedlingsorganisation avsedda anvisningar;

b) fastställande av en för landet gällande minimistandard i avseende å personal

och material;

c) anvisande av erforderligt anslag å statsbudgeten för kostnadernas bestridande;
d)

avgivande av periodiska rapporter från underordnade till överordnade

administrativa organ;

e) central inspektion av regionala och lokala organ; samt

f) periodiska konferenser med befattningshavare vid centrala, regionala och

lokala organ, däri inbegripen inspektionspersonal.

4 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. i samt. Nr 162.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

3. Lämpliga anordningar böra av arbetsförmedlingen vidtagas för den

samverkan, som må befinnas erforderlig, med företagsledningar, arbetarrepresentanter

och organ med uppgift att undersöka speciella sysselsättningsproblem

inom särskilda områden, företag, industrier eller grupper av

industrier.

4. Åtgärder böra, då så prövas lämpligt, vidtagas för att inom arbetsförmedlingens

allmänna ram

a) inrätta särskilda arbetsförmedlingsorgan med uppgift att tillgodose behovet

bland arbetsgivare och arbetare, tillhörande sådana industrier eller

yrken som hamnarbete, sjöfart, byggnads- och anläggningsverksamhet,

jordbruk, skogsbruk och husligt arbete, i den mån så med hänsyn till

industriens eller yrkets natur, betydelse eller andra särskilda omständigheter

prövas påkallat;

b) genom särskilda anordningar sörja för arbetsanskaffning åt

i) minderåriga;

ii) partiellt arbetsföra; och

iii) tekniker, intellektuella arbetstagare, tjänstemän och arbetsledare;

c) genom lämpliga anordningar sörja för arbetsanskaffning åt kvinnor under

hänsynstagande till deras yrkesduglighet och fysiska förutsättningar.

II. Upplysningsverksamhet rörande arbetsmarknaden.

5. Arbetsförmedlingen bör inhämta upplysningar rörande arbetsmarknaden,

särskilt i följande avseenden

a) nuvarande och beräknat arbetskraftsbehov (innefattande uppgifter om

det antal och slag av arbetare, som erfordras, fördelade å industri, yrke

eller område);

b) nuvarande och beräknad arbetskraftstillgång (innefattande uppgifter om

arbetarnas antal, ålder och kön, utbildning, yrke, verksamhet och bostadsort

ävensom de anställningssökandes antal och geografiska fördelning.

6. Arbetsförmedlingen bör verkställa regelbundna eller tillfälliga undersökningar

rörande sådana ämnen som

a) orsakerna till och förekomsten av arbetslöshet, däri inbegripen av tekniska

förändringar betingad arbetslöshet;

b) utplacering i arbete av särskilda kategorier av arbetssökande, såsom partiellt

arbetsföra eller ungdom;

c) förhållanden, som påverka arbetslöshetens omfattning och natur;

d) sysselsättningsreglering;

e) yrkesvägledning i samband med utplacering i arbete;

f) yrkes- och arbetsanalyser; samt

g) andra sidor av arbetsmarknadens organisation.

7. Upplysningarna i fråga böra inhämtas genom lämpligt utbildad personal,

där så är erforderligt i samverkan med andra offentliga organ samt

arbetarnas och arbetsgivarnas organisationer.

8. Vid uppgifternas insamling och bearbetning böra i den mån omständigheterna

så medgiva eller påkalla ifrågakomma

a) direkta förfrågningar hos sådana organ som besitta särskild förtrogenhet

med hithörande spörsmål, såsom andra offentliga institutioner, arbetsgivar-

och arbetarorganisationer, offentliga och enskilda företag

samt företagsnämnder;

b) samverkan med arbetsinspektionen och organ för arbetslöshetsförsäkring

och arbetslöshetshjälp;

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

c) utarbetandet av periodiska rapporter beträffande ämnen, som ha sär*

skild betydelse för arbetsmarknaden; och

d) undersökningar av särskilda problem, utredningar och analyser, utförda

av arbetsförmedlingsorganen.

III. Arbetskraftsbudget.

9. I syfte att åvägabringa bästa möjliga organisation av arbetsmarknaden

såsom en integrerande del av en nationell plan för att uppnå och vidmakthålla

full sysselsättning samt utveckla och utnyttja produktionsresurserna

bör vid tidigast möjliga tidpunkt årligen i varje land en arbetskraftsbudget

uppgöras i anslutning till en allmän översikt över det ekonomiskå

läget.

10. Arbetskraftsbudgeten bör uppgöras av arbetsförmedlingen i samverkan

med andra offentliga myndigheter, där så befinnes lämpligt.

11. Arbetskraftsbudgeten bör innefatta noggranna uppgifter rörande den

beräknade omfattningen och fördelningen av tillgång och efterfrågan på arbetskraft.

IV. Hänvisning av arbetare.

12. Arbetsförmedlingen bör ;

a) iakttaga sträng opartiskhet, då det gäller anställning i företag, där en

anställningen berörande arbetskonflikt pågår; (

b) icke hänvisa arbetare till anställning, beträffande vilken lön eller arbetsvillkor

i övrigt icke uppnå den standard, som är bestämd i lag, kollektivavtal

eller praxis;

c) vid arbetshänvisning icke göra någon åtskillnad mellan sökande på

grund av ras, hudfärg, kön eller trosbekännelse.

13. Det bör åligga arbetsförmedlingen att lämna anställningssökande alla

nödiga upplysningar angående det arbete, till vilket de hänvisas, däri inbegripna

upplysningar i frågor, som behandlas i föregående punkt. V.

V. Arbetskraftens rörlighet.

14. I syfte att underlätta den för uppnående och vidmakthållande aV

högsta möjliga produktion och sysselsättning erforderliga rörligheten hos

arbetskraften bör arbetsförmedlingen vidtaga i punkterna 15—20 här nedan

angivna åtgärder. *

15. Fullständiga och tillförlitliga upplysningar rörande sysselsättnings*

möjligheter och arbetsvillkor inom andra yrken och områden samt rörande

levnadsförhållandena inom dessa områden (innefattande jämväl tillgången

på lämpliga bostäder) böra insamlas och offentliggöras.

16. Arbetarna böra erhålla vederbörliga upplysningar och råd, ägnade

att övervinna deras motvilja mot ombyte av yrke eller bostadsort. a

17. 1) Arbetsförmedlingen bör exempelvis genom utgivande av kontanta

bidrag undanröja ekonomiska hinder för sådan överflyttning av arbets*

kraft till annan ort, som må finnas påkallad.

2) Sådant bidrag bör efter arbetsförmedlingens beprövande utgå vid

överflyttning under arbetsförmedlingens medverkan eller med dess godkän
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungi. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

■iiande, framför allt i fall då andra bestämmelser icke finnas, enligt vilka

de med flyttningen förenade särskilda kostnaderna skola bestridas av annan

än arbetaren.

3) Beloppet av sådant bidrag bör bestämmas med hänsyn till i landet

rådande förhållanden och föreliggande individuella omständigheter.

18. Arbetsförmedlingen bör bistå de myndigheter, som handha arbetslöshetsförsäkring

och arbetslöshetshjälp, vid fastställandet och tillämpningen

av de villkor, under vilka ledigbliven anställning inom annat yrke än

den arbetslöses normala eller som nödvändiggör ombyte av bostadsort, är

att anse såsom lämplig.

19. Arbetsförmedlingen bör tillhandagå vederbörande myndigheter vid

upprättande och genomförande av planer för utbildning och omskolning

(innefattande jämväl lärlingskap, fortsatt utbildning och kurser, avsedda

att skapa befordringsmöjligheter), vid utseende av kursdeltagare samt vid

dessas placering i arbete efter genomgången kurs.

VI. Övriga bestämmelser.

20. 1) Arbetsförmedlingen bör samverka med andra offentliga eller enskilda

organ, som handlägga sysselsättningsfrågor.

2) För detta ändamål bör arbetsförmedlingens yttrande inhämtas

och dess synpunkter beaktas av varje samordnande organ med uppgift att

fastställa och tillämpa principer och metoder avseende sådana frågor som

a) industriens lokalisering;

b) offentliga arbeten och investeringar;

c) tekniska framsteg och deras inverkan på produktion och sysselsättning;

d) in- och utvandring;

e) bostadspolitik;

f) sociala välfärdsåtgärder, såsom hälsovård, skolväsen och fritidsanordningar;

samt

g) organisations- och planeringsåtgärder, som beröra samhället i dess helhet

och äro av beskaffenhet att påverka sysselsättningsmöjligheterna.

21. För att befordra anlitandet av arbetsförmedlingens tjänster och sätta

förmedlingen i stånd att effektivt fullgöra sina uppgifter, bör arbetsförmedlingen

vidtaga i punkterna 22—25 här nedan angivna åtgärder.

22. 1) Arbetsförmedlingen bör städse vinnlägga sig om att uppmuntra

såväl anställnings- som arbetskraftssökande att i full utsträckning frivilligt

anlita arbetsförmedlingens upplysningar och tjänster.

2) I sådant syfte böra film, radio och andra medel för upplysning

av och kontakt med allmänheten tagas i anspråk för att särskilt bland arbetsgivare,

arbetare och deras organisationer göra kända och uppskattade

förmedlingsverksamhetens betydelsefulla uppgifter inom arbetsmarknaden

samt klargöra de fördelar som ett konsekvent anlitande av arbetsförmedlingen

erbjuder arbetarna, arbetsgivarna och nationen i dess helhet.

23. Arbetare, som ansöka om ersättning på grund av arbetslöshetsförsäkring

eller om arbetslöshetsunderstöd, samt, i den mån så är möjligt,

personer, som genomgått kompletterande offentliga eller statsunderstödda

yrkesutbildningskurser, böra åläggas att anmäla sig hos arbetsförmedlingen

för erhållande av anställning.

24. Särskilda åtgärder böra vidtagas för att uppmuntra ungdomen och,

såvitt möjligt, alla som för första gången inträda i arbetslivet att anmäla

sig hos arbetsförmedlingen och därvid giva till känna sina yrkesönskemål.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

25. Arbetsgivarna, däri inbegripna företagsledningarna vid offentliga eller

halvoffentliga företag, böra anmodas att till arbetsförmedlingen anmäla

lediga platser. .... , . ...

26. Systematiska åtgärder böra vidtagas för att framja arbetsförmedlingens

effektivitet på sådant sätt, att privata arbetsförmedlingsbyråer goras

överflödiga inom alla yrken, där icke vederbörande myndighet av särskilda

skäl finner ett bibehållande av dylika byråer önskvärt eller nödvändigt.

VII. Internationell samverkan mellan arbetsförmedlingsorgan.

27. 1) Internationellt samarbete mellan arbetsförmedlingsorgan bör, i

den mån så är lämpligt och möjligt, samt, såvitt önskemål därom framställes,

under medverkan av Internationella arbetsorganisationen, avse

a) systematiskt utbyte, bilateralt, regionalt eller multilateralt, av informa-*

tioner och erfarenheter rörande arbetsförmedlingsverksamhetens mål

och medel;

b) anordnande av bilaterala, regionala dier multilaterala tekniska konferenser

angående arbetsförmedlingsfrågor.

2) För att underlätta i enlighet med artikel 6 b) iv) av konventionengodkända

överflyttning av arbetare bör arbetsförmedlingen på anmodan av

vederbörande nationella myndighet och eventuellt i samverkan med Internationella

arbetsbyrån ...

a) om så befinnes lämpligt i samarbete med andra institutioner och organisationer

insamla upplysningar rörande ansökningar om arbete och lediga

platser, som icke kunna tillsättas inom landet, i syfte att främja

immigration eller emigration av arbetare, som i möjligaste mån kunna

motsvara uppställda krav;

b) samarbeta med andra behöriga myndigheter inom och utom landet föl

utarbetande och tillämpning av mellanstatliga bilaterala, regionala eller

multilaterala avtal angående migration.

Bilaga D.

Konvention (nr 89) angående kvinnors nattarbete inom industrien

(reviderad 1918).

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyran sammankallats till

San Francisco och där samlats den 17 juni 1948 till sitt trettioförstasammanträde
och

beslutat antaga vissa förslag till partiell revision av konventionenangående

kvinnors nattarbete, 1919, antagen av konferensen vid dess

första sammanträde, och konventionen angående kvinnors nattarbete

(reviderad 1934), antagen av konferensen vid dess adertonde sammanträde,

vilken fråga utgör den nionde punkten på sammanträdets dagordning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj.ts proposition nr 162. (Bilagor).

f samt ansett, att dessa förslag böra taga form av en internationell kon*

* vention,

antager denna den nionde dagen i juli månad år nittonhundrafyrtioåtta följande

konvention, som skall benämnas »konvention angående kvinnors nattarbete

(reviderad), 1948» [Night Work (Women) Convention (Revised),

Del I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. Såsom industriföretag skola vid tillämpningen av denna konvention

särskilt anses:

Snuvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral;

1>) företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras, utsmyckas,

färdigställas, beredas till försäljning, nedskrotas eller förstöras

eller inom vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet företag för skeppsbyggen

samt framställning, transformering och överföring av elektrisk

eller annan drivkraft;

C) företag för byggnads- och anläggningsarbete, däri inbegripet nybyggnads-,

reparations-, underhålls-, ändrings- eller rivningsarbete.

2. Vederbörande myndighet skall fastställa gränsen mellan industri å ena

samt jordbruk, handel och övriga icke-industriella sysselsättningar å andra

SiQall,

„ Artikel 2.

• Vi.d tillämpningen av denna konvention skall med uttrycket »natt» förstås

en tidrymd av minst elva på varandra följande timmar, vari enligt vederbörande

myndighets bestämmande skall ingå en tidsperiod av minst sju på

varandra följande timmar mellan klockan 22 och klockan 7. Myndigheten

ma föreskriva skilda sådana tidsperioder för olika områden, industrier och

företag eller grenar av industrier och företag, men har att samråda med vederbörande

arbetsgivar- och arbetarorganisationer, innan tidsperiod fastställes

att börja senare än klockan 23.

Artikel 3.

Kvinnor, utan åtskillnad till ålder, må icke sysselsättas under natten inom

nagot industriföretag, offentligt eller enskilt, eller inom någon gren av sådant

företag, med undantag dock för företag, där endast medlemmar av samma

familj sysselsättas.

'' Artikel 4.

Artikel 3 äger icke tillämpning:

a) i händelse av »force majeure», då inom ett företag inträffar avbrott i drif*

\en> V1lket varit omöjligt att förutse och icke är av periodisk karaktär;

T)) i händelse arbetet avser råämnen eller under bearbetning varande ämnen,

som äro utsatta för hastig försämring och nattarbete är nödvändigt för

att rädda dessa ämnen från eljest oundviklig skada.

Artikel 5.

förbudet mot kvinnors nattarbete må upphävas av regeringen efter

samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, då vid allvarligt

nödtillstånd det allmännas intresse så påfordrar.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungi. Maj:ts proposition nr 162 (Bilagor).

2. Om sådan åtgärd skall vederbörande regering i sin årsredogörelse angående

tillämpningen av konventionen underrätta Internationella arbetsbyråns

generaldirektör.

Artikel 6.

I industriföretag, som äro underkastade inverkan av årstiderna, samt där

särskilda omständigheter undantagsvis så påfordra, må den i artikel 2 såsom

natt angivna tidrymden inskränkas till tio timmar under sextio dagar av

året.

Artikel 7.

I länder, där klimatet gör arbete under dagen särskilt ansträngande, må

den tidrymd, som skall anses såsom natt, begränsas utöver vad som föreskrivits

i ovanstående artiklar, för såvitt kompenserande vilotid beviljas

under dagen.

Artikel 8.

Denna konvention äger icke tillämpning å

a) kvinnor, som innehava med ansvar förenad anställning av ledande eller

teknisk natur;

b) kvinnor, sysselsatta med sjukvårds- och välfärdsarbete och som normalt

ej utföra manuellt arbete.

Del II. Särskilda bestämmelser för vissa länder.

Artikel 9.

I länder, där hittills saknats av offentlig myndighet utfärdade bestämmelser

angående kvinnors användande till nattarbete i industriföretag, ma tills

vidare under en tid av högst tre år uttrycket »natt» av regeringen kunna

förklaras avse en period av endast tio timmar, vari enligt vederbörande myndighets

bestämmande skall ingå en tidsperiod av minst sju på varandra fo - jande timmar mellan klockan 22 och klockan 7.

Artikel 10.

1. Bestämmelserna i denna konvention skola i fråga om Indien äga tilllämpning

med de jämkningar, som angivas i denna artikel.

2. Bestämmelserna skola äga tillämpning a de områden, beträffande vilka

den indiska lagstiftande församlingen äger befogenhet att bringa dem i tilllämpning.

3. Såsom »industriföretag» skola anses . ....

a) fabriksföretag i den indiska fabrikslagens (Indian Factones Act) bemärkelse*

och

b) gruvor, på vilka den indiska gruvlagen (Indian Mines Act) äger tilllämpning.

Artikel 11.

1. Bestämmelserna i denna konvention skola i fråga om Pakistan äga

tillämpning med de jämkningar, som angivas i denna artikel.

2. Bestämmelserna skola äga tillämpning å de områden, betraltande

vilka den pakistanska lagstiftande församlingen äger befogenhet att biinga

dem i tillämpning.

3. Såsom »industriföretag» skola anses

a) fabriksföretag i fabrikslagens (Factories Act) bemärkelse;

b) gruvor, på vilka gruvlagen (Mines Act) äger tillämpning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 162. (Bilagor).

Artikel 12.

1. Internationella arbetskonferensen må, vid sammanträde, å vars dagordning

dylik fråga blivit uppförd, med två tredjedels majoritet antaga förslag

till ändring av en eller flera av de i Del II av denna konvention intagna

artiklarna.

2.. Sadant ändringsförslag skall angiva den medlem eller de medlemmar,

på vilka det äger tillämpning, och skall inom loppet av ett år eller, om särskilda

omständigheter föreligga, inom aderton månader från avslutandet av

konferenssammanträde, av den medlem eller de medlemmar, för vilka det

ager tillämpning underställas den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområde

frågan hör, för stiftande av lag eller vidtagande av andra åtgärder.

3. Sådan medlems officiella ratifikation av ändringen kommer, såvida

vederbörande myndighet eller myndigheter samtycka därtill, att delgivas

Internationella arbetsbyråns generaldirektör för att av honom registreras.

4. Så snart dylikt ändringsförslag ratificerats av medlem eller medlem
mar,

å vilka det ager tillämpning, träder förslaget i kraft såsom en ändrina

av denna konvention. °

Del III. Slutartiklar.

Artiklar 13—20.

[Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna 14—21 av konventionen

,r..f7y fmgående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, utom

satillmda, att vad i artiklarna 17 mom. 1 och 18 av nämnda konvention

stadgas om förklaringar icke återfinnes i artiklarna 16 mom. 1 och 17 av

förevarande konvention, samt att då i artikel 20 av konventionen nr 87

hänvisas till artikel 16, detta i artikel 19 av förevarande konvention motsvaras

av en hänvisning till artikel 15.]

Bilaga E.

Konvention (nr 90) angående minderårigas nattarbete inom industrien

(reviderad 1948).

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

San Francisco och där samlats den 17 juni 1948 till sitt trettioförsta

sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag till partiell revision av konventionen

angående barns nattarbete inom industrien, 1919, antagen av konferensen

vid dess första sammanträde, vilken fråga utgör den tionde punkten

på sammanträdets dagordning,

samt avsett, att dessa förslag böra taga form av en internationell konvention,

antager denna den tionde dagen i juli månad år nittonhundrafyrtioåtta

följande konvention, vilken skall benämnas »konvention angående minderårigas

nattarbete inom industrien (reviderad), 1948» [Night Work of Young

Persons (Industry) Convention (Revised), 1948],

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

Del. I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. Såsom »industriföretag» skola vid tillämpningen av denna konvention

särskilt ciriscs i

a) gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral;

b) företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras, utsmyckas,

färdigställas, beredas till försäljning, nedskrotas eller förstoras

eller inom vilka råämnen omgestaltas, däri inbegripet företag för skeppsbyggeri

samt framställning, transformering och överföring av elektrisk

eller annan drivkraft; ... ,

c) företag för byggnads- och anläggningsarbete, däri inbegripet nybyggnads-,

reparations-, underhålls-, ändrings- eller rivningsarbete;

d) företag, som bedriva passagerar- eller godsbefordran å landsvag eller

järnväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer, bryggor och flygplatser

samt i dockor eller magasin. . . „

2. Vederbörande myndighet skall fastställa gränsen mellan industri a ena

samt jordbruk, handel och övriga icke-industriella sysselsättningar å andra

3. Den nationella lagstiftningen må från tillämpningen av denna konvention

undantaga familjeföretag, i vilka endast föräldrarna och deras barn

eller myndlingar äro sysselsatta, dock allenast för såvitt arbetet betunnits

icke medföra fara för barnens eller de minderårigas hälsa.

Artikel 2.

1. Vid tillämpningen av denna konvention skall med uttrycket »natt»

förstås en tidrymd av minst tolv på varandra följande timmar =

2. I fråga om minderåriga under sexton år skall i sagda tidrymd inga tidsperioden

mellan klockan 22 och klockan 6. ......

3 I fråga om minderåriga, som fyllt sexton men ej aderton ar, skall i

sagda tidrymd enligt vederbörande myndighets bestämmande ingå en tidsperiod

av minst sju på varandra följande timmar mellan klockan 22 och

klockan 7; myndigheten må föreskriva skilda sådana tidsperioder for olika

områden, industrier och företag eller grenar av industrier och foretag, men

har att samråda med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer,

innan tidsperiod fastställes att börja senare än klockan 23.

Artikel 3.

1. Minderårig under aderton år må icke sysselsättas under natten i

industriföretag, offentliga eller privata, eller inom någon gren av sådant foretag

utom i nedan angivna fall.

2. I syfte att minderårig må kunna förvärva lärlings- eller yrkesutbildning

inom industri eller yrke, där arbetet måste bedrivas kontinuerligt,

äger vederbörande myndighet efter hörande av de arbetsgivar- och arbetarorganisationer,

saken kan angå, medgiva, att minderårig, som fyllt sexton

men ej aderton år, må sysselsättas nattetid.

3. Minderårig, som med stöd av föregående moment sysselsättes i natt
arbete,

skall mellan två arbetsperioder åtnjuta en viloperiod av minst tretton

på varandra följande timmar. . , ..

4. Där allmänt förbud mot nattarbete i bagerier meddelats, ma vederbörande

myndighet i syfte att bereda minderårig, som fyllt sexton år, tillfälle

till lärlings- eller yrkesutbildning, utbyta den med stöd av artikel 2 inom. 3

av myndigheten föreskrivna tidsperioden av minst sju på varandra följande

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

timmar mellan klockan 22 och klockan 7 mot tiden mellan klockan 21 och

klockan 4.

Artikel 4.

1. I länder, där klimatet gör arbete under dagen särskilt ansträngande,

ma den tidrymd, som skall anses såsom natt, samt den förbjudna tidsperioden

begränsas utöver vad som föreskrivits i förestående artiklar, för såvitt

kompenserande vilotid beviljas under dagen.

2. Bestämmelserna i artiklarna 2 och 3 skola icke äga tillämpning å nattarbete,

som utföres av minderårig mellan sexton och aderton år, då fall av

»force majeure», som icke kunnat förutses eller förekommas och ej är av

periodisk karaktär, rubbar företagets normala drift.

Artikel 5.

Förbudet mot nattarbete må, såvitt angår minderårig mellan sexton och

aderton år, upphävas av regeringen, då vid allvarligt nödtillstånd det allmännas

intresse så påfordrar.

Artikel 6.

1. I lag och förordning, som förlänar kraft och verkan åt bestämmelserna

i denna konvention, skola

a) meddelas vederbörliga föreskrifter, som trygga att lagstiftningen bringas

till alla därav berördas kännedom;

b) narmare angiva dem, som äro ansvariga för lagstiftningens tillämpning;

c) stadga lämpliga påföljder för överträdelse av densamma;

d) stadga upprätthållandet av ett inspektionssystem, som kan effektivt trygga

lagstiftningens efterlevnad; och

e) ålägga arbetsgivare i offentligt eller enskilt industriföretag att föra förteckning

eller^ hålla tillgängliga officiella handlingar med uppgift om

namn, födelsear och -dag beträffande samtliga av honom sysselsatta arbetare

under aderton år ävensom alla övriga sakuppgifter, som må påkallas

av vederbörande myndighet.

2. De årliga rapporter, som enligt artikel 22 av Internationella arbets
organisationens

stadga skola avgivas av medlemsstaterna, skola innehålla

utförliga upplysningar rörande lagstiftningen ävensom meddela en allmän

översikt av resultatet av i enlighet med denna artikel verkställda inspektioner.

r

Del II. Särskilda bestämmelser för vissa länder.

Artikel 7.

1.. Medlem, som före antagandet av sådan lagstiftning, varigenom ratificering

av denna konvention möjliggöres, hade föreskrifter om begränsning

av minderårigas nattarbete inom industrien, vilka stadga en lägre åldersgräns

än aderton år, äger att genom förklaring i anslutning till ratifikationen,

ersätta^ den i artikel 3 mom. 1 föreskrivna åldersgränsen aderton år

med en lägre åldersgräns, dock i intet fall lägre än sexton år.

2. Varje medlem, som avgivit en dylik förklaring, må, närhelst den så

önskar, återtaga densamma genom en ny förklaring.

3. Varje medlem, beträffande vilken en jämlikt mom. 1 i denna artikel

avgiven förklaring är i kraft, skall i sina årliga rapporter rörande tillämpningen

av denna konvention angiva i vad mån framsteg gjorts i syfte att

uppnå en fullständig tillämpning av konventionen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

Artikel 8.

1. Bestämmelserna i Del I av denna konvention skola i fråga om Indien

äga tillämpning med de jämkningar, som angivas i denna artikel.

2. Nämnda bestämmelser skola äga tillämpning å de områden, beträf
fande

vilka den indiska lagstiftande församlingen äger befogenhet att bringa

dem i tillämpning. ,

3. Såsom »industriföretag» skola anses

a) fabriksföretag i den indiska fabrikslagens (Indian Factories Act) bemärkelse
b)

gruvor, på vilka den indiska gruvlagen (Indian Mines Act) äger tilllämpning
c)

järnvägar och hamnar.

4. Artikel 2, mom. 2 skall äga tillämpning å minderåriga, som fyllt tretton

men icke femton år.

5. Artikel 2, mom. 3 skall äga tillämpning å minderåriga, som fyllt femton

men icke sjutton år.

6. Artikel 3, mom. 1 och artikel 4, mom. 1 skola äga tillämpning å minderåriga

under sjutton år.

7. Artikel 3, mom. 2, 3 och 4, artikel 4, mom. 2 och artikel 5 skola äga

tillämpning å minderåriga, som fyllt femton med icke sjutton år.

8. Artikel 6, mom. 1 e) skall äga tillämpning å minderåriga under sjutton

år.

Artikel 9.

1. Bestämmelserna i Del I av denna konvention skola i fråga om Pakistan

äga tillämpning med de jämkningar, som angivas i denna artikel.

2. Nämnda bestämmelser skola äga tillämpning å alla de områden, beträffande

vilka den pakistanska lagstiftande församlingen äger befogenhet

att bringa dem i tillämpning.

3. Såsom »industriföretag» skola anses

a) fabriksföretag i fabrikslagens (Factories Act) bemärkelse;

b) gruvor, på vilka gruvlagen (Mines Act) äger tillämpning;

c) järnvägar och hamnar.

4. Artikel 2, mom. 2 skall äga tillämpning å minderåriga, som fyllt tretton

men icke femton år.

5. Artikel 2, mom. 3 skall äga tillämpning å minderåriga, som fyllt femton

men icke sjutton år.

6. Artikel 3, mom. 1 och artikel 4, mom. 1 skola äga tillämpning å minderåriga

under sjutton år.

7. Artikel 3, mom. 2, 3 och 4, artikel 4, mom. 2 och artikel 5 skola äga''

tillämpning å minderåriga, som fyllt femton men icke sjutton år.

8. Artikel 6, mom. 1 e) skall äga tillämpning å minderåriga under sjutton

år.

Artikel 10.

1. Internationella arbetskonferensen må, vid sammanträde, å vars dagordning

dylik fråga blivit uppförd, med två tredjedels majoritet antaga

förslag till ändring av en eller flera av de i Del II av denna konvention intagna

artiklarna.

2. Sådant ändringsförslag skall angiva den medlem eller de medlemmar,

på vilka det äger tillämpning, och skall inom loppet av ett år eller, om särskilda

omständigheter föreligga, inom aderton månader från avslutandet av

konferenssammanträde, av den medlem eller de medlemmar, för vilka

det äger tillämpning underställas den eller de myndigheter, till vilkas kom
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 162. (Bilagor).

petensomrade fragan hör, för stiftande av lag eller vidtagande av andra åtgärder.

3. Sådan medlems officiella ratifikation av ändringen kommer, såvida

vederbörande myndighet eller myndigheter samtycka därtill, att delgivas

Internationella arbetsbyråns generaldirektör för att av honom registreras.

4. Så snart dylikt ändringsförslag ratificerats av medlem eller medlemmar,

å vilka det äger tillämpning, träder förslaget i kraft såsom en ändring

av denna konvention.

Del III. Slutartiklar.

Artiklarna 11—18.

[Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna U—21 av konventionen

(nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten med den

jämkning, att då i artikel 20 av nämnda konvention hänvisas till artikel 16,

detta i artikel 17 av förevarande konvention motsvaras av en hänvisning till

artikel 13.] a

Bilaga F.

Akt angående ändring i den vid konventionen angående internationell

arbetslagstiftning (utanför moderlandet belägna områden), 1947, fogade

förteckningen.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

San Francisco och där samlats den 17 juni 1948 till sitt trettioförsta

sammanträde

och beslutat antaga vissa ändringar i den vid konventionen angående

industriell arbetslagstiftning (utanför moderlandet belägna områden),

1947, fogade förteckningen, vilken fråga utgör den elfte punkten på sammanträdets

dagordning,

antager denna den tionde dagen i juli månad år nittonhundrafyrtioåtta följande

akt angående ändring i den vid konventionen angående internationell

arbetslagstiftning (utanför moderlandet belägna områden), 1947, fogade

förteckningen, vilken akt skall benämnas »akt angående ändring i konventionen

angående internationell arbetslagstiftning (utanför moderlandet belägna

områden), 1948» [Labour Standards (Non-Metropolitan Territories)

Convention Instrument of Amendment, 1948],

Artikel 1.

Nedanstående bestämmelser skola ersätta bestämmelserna i konventionen

angaende barns nattarbete inom industrien, 1919, vilken finnes intagen i

den vid konventionen angaende internationell arbetslagstiftning (utanför

moderlandet belägna områden), 1947, fogade förteckningen.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162. (Bilagor).

61

Konvention angående minderårigas nattarbete inom industrien

(reviderad), 1948.

(Här följer texten till den såsom Bil. E. här ovan redovisade konventionen

nr 90).

Artikel 2.

Föli ande bestämmelser skola ersätta bestämmelserna i konventionen angående

kvinnors nattarbete (reviderad), 1934, vilken finnes intagen i den

vid konventionen angående internationell arbetslagstiftning (utanför moderlandet

belägna områden), 1947, fogade förteckningen.

Konvention angående kvinnors nattarbete inom industrien (reviderad), 1948.

(Här följer texten till den såsom Bil. D här ovan redovisade konventionen

nr 89).

Artikel 3.

Denna akt skall träda i kraft i enlighet med bestämmelserna i artikel 5

av konventionen angående internationell arbetslagstiftning (utanför moderlandet

belägna områden), 1947, vilken artikel är av följande lydelse.

1. Internationella arbetskonferensen må vid sammantrade, a vars dagordning

frågan finnes upptagen, med två tredjedelars majoritet antaga an - ringar i den förevarande konvention bifogade förteckningen i syfte att dan

infoga bestämmelserna i nya konventioner eller utbyta bestämmelserna i en

i förteckningen upptagen konvention mot reviderade bestämmelser, vilka

må ha antagits av konferensen. ...... . . ,

2. Medlem, beträffande vilken denna konvention ar i kraft samt område,

beträffande vilket i enlighet med artikel 2 avgivits förklaring, innebärande,

att de i denna konvention intagna förpliktelserna godtagits, skall inom ett

år eller under särskilda omständigheter aderton månader från avslutandet

av konferensens sammanträde underställa sådan ändring den eller de myndigheter,

till vilkas kompetensområde frågan hör, för stiftande av lag eller

vidtagande av andra åtgärder.

3. Sådan ändring skall träda i kraft beträffande medlem, for vilken

denna konvention är gällande, då medlemmen godkänner densamma, samt

beträffande område, med avseende å vilket en förklaring gäller, innebarande

ett godtagande av konventionens förpliktelser i enlighet med artikel 2, sa

snart dessa förpliktelser godkänts med avseende å området.

4. Då sådan ändring träder i kraft för medlem eller område, betrattande

vilket förpliktelserna i denna konvention godtagits i enlighet med artikel 2,

skola vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet

tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förklaring, innehållande

de i artikel 1 mom. 2 eller i förekommande fall artikel 2 inom. 3 avsedda

upplysningarna angående den eller de konventioner, vilkas bestämmelser

genom ändringen infogats i förteckningen.

5. Medlem, som ratificerar denna konvention efter den tidpunkt, da Konferensen

antagit sådan ändring, skall anses hava ratificerat konventionen

i dess ändrade lydelse och varje område, beträffande vilket konventionens

förpliktelser godkänts efter nämnda tidpunkt i enlighet med artikel 2,

skall anses hava godkänt konventionens förpliktelser i deras ändrade lydelse.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

Artikel 4.

rtT,T.å exfmP1^r ay denna konvention skola undertecknas av konferensens

ordlorande och Internationella arbetsbyråns generaldirektör och skola därmed

vara autenhska. Av dessa exemplar skall ett deponeras i Internationella

arbetsbyråns arkiv och det andra tillställas Förenta Nationernas generalsekreterare

för registrering i enlighet med artikel 102 av Förenta Nationerätadga\

Generaldirektören har att tillställa envar av Internationella

arbetsorganisationens medlemmar bestyrkt avskrift av denna konvention.

Artikel 5.

„ JK n6 fPrmeIla godkännandena av denna akt skola delgivas Internationella

arbetsbyråns generaldirektor och registreras av honom.

2 Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall’ underrätta samtliga

^ieodf?IT''ai'' av nternationella arbetsorganisationen om registreringen tv

och fSr311"! av. denna akt, som delgivits honom enligt denna artikel,

^r registrering jambkt artikel 102 av Förenta Nationernas stadga

generalSekreterare ''-"händiga upplysningar 1

Artikel 6.

De engelska och franska texterna till denna akt skola båda äga vitsord.

li i lag a G.

Resolutioner.

''• eningsfrihetenf4611^ inlernall0,lellt °rS“ Kr ''■7ggande av förII.

Resolution angående garanterad lön.

III arbete1*100 angaende lika lön för man och kvinnor för likvärdigt

IV portväsendetngående nattarbete för kvinnor, sysselsatta inom trans
V’

^t°1Utlfn- angåend? nattarbete för minderåriga, sysselsatta med

transport a inre vattenvagar eller i lufttransport.

VI. Resolution angående samråd med arbetsgivar- och arbetarorganisationer

för upphävande av nattarbetsbestämmelser i händelse av allvarligt

nodtillstånd.

VII. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av 1) frågan om tillämpning av princi”

och förhandlingsrätten, 2) en punkt avseende

förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, innefattande kollektivavtal

medling och skiljedom samt samverkan mellan offentliga

vttt yndigheter och arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer.

VIII. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänkonferenssammantrade

av frågan om arbetsklausuler i kontrakt,

dar offentlig myndighet är part.

IX‘ h^f1Uh°n anSående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammantrade av frågan om rättsskydd för löner.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

X. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan: löner — allmän rapport.

XI. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan om yrkesvägledning.

XII. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan om revision av konventionen

(nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, 1933.

XIII. Resolution angående sysselsättningsförhållandena i husligt arbete.

XIV. Resolution angående arbetsförhållandena inom glasindustrien.

XV. Resolution angående arbetsförhållandena inom luftfarten.

XVI. Resolution angående icke-manuell arbetskraft.

XVII. Resolution angående beviljande av medlemskap för Ceylon i Internationella

arbetsorganisationen.

XVIII. Resolution angående Japan.

XIX. Resolution angående Förenta Nationernas hjälpaktion för barnen.

XX. Resolution angående antagande av budget för 31 :a budgetåret (1949)

och angående fördelning av utgifterna på olika medlemsstater för

samma år.

XXI. Resolution angående utseende av en ledamot och en ställföreträdande

ledamot i den administrativa domstolen.

XXII. Resolution angående val av ledamöter i tjänstepensionskassans styrelse.

XXIII. Resolution angående avgifterna till pensionsfonden under ar 1949.

XIV. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens privilegier

och immuniteter.

XXV. Resolution angående provisoriska anordningar med avseende å Internationella

arbetsorganisationens privilegier och immuniteter.

Bilaga H.

Konvention (nr 81) angående arbetsinspektion inom industri och handel.

(Antagen av Internationella arbetskonferensen vid dess trettionde

sammanträde, år 1947.)

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 19 juni 1947 till sitt trettionde sammanträde
och

beslutat antaga vissa förslag angående organisationen av arbetsinspektion

inom industri och handel, vilken fråga utgör den fjärde

punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internationell

konvention,

antager denna den elfte dagen i juli månad år nittonhundrafyrtiosju följande

konvention, vilken skall benämnas »konventionen angående arbetsinspektion,

1947» (Labour Inspection Convention, 1947).

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 162. (Bilagor).

Del I. Arbetsinspektion inom industrien.

Artikel 1.

Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken denna

konvention är gällande, skall upprätthålla ett system för arbetsinspektion av

arbetsställen inom industri.

Artikel 2.

1. Arbetsinspektionen för arbetsställen inom industrien skall äga tilllämpning

å alla arbetsställen, beträffande vilka arbetsinspektörer ha att

övervaka efterlevnaden av bestämmelser rörande arbetsförhållanden och

skydd för arbetare under arbetet.

2. Genom nationell lagstiftning må gruv- och transportföretag eller delar

av sådana kunna undantagas från tillämpningen av denna konvention.

Artikel 3.

1. Arbetsinspektionen åligger:

... aAtillämpningen av gällande bestämmelser rörande arbetsforhållanden

och skydd för arbetare under arbetet, avseende stadganden

i fråga om arbetstid, löner, säkerhet, hygien och välfärd, barns och minderangas

användande i arbete samt andra därmed sammanhängande ämnen,

i den mån åtgärder härutinnan falla inom arbetsinspektörs kompetensom
kj

bistå arbetsgivare och arbetare med råd och anvisningar beträffande

lämpligaste sätt att efterkomma gällande bestämmelser;

,c) at[ i''ästa vederbörande myndighets uppmärksamhet på brister och

missförhållanden, som icke äro särskilt beaktade i meddelade föreskrifter

2 Uppgifter, som i övrigt må anförtros åt arbetsinspektör, få ei vara av

beskaffenhet att förhindra ett effektivt fullgörande av hans huvudsakliga

tjanstaligganden eller menligt inverka på den opartiskhet, som kräves

av inspektör i hans förhållande till arbetsgivare och arbetare.

Artikel 4.

1. I den man så är förenligt med medlems administrativa praxis, skall

arbetsinspektör vara underställd en central myndighets överinseende och

ledning.

2. I fråga om förbundsstat må uttrycket »central myndighet» kunna avse

antingen forbundsmyndighet eller central myndighet i delstat.

Artikel 5.

Vederbörande myndighet skall vidtaga lämpliga åtgärder för att främja

a) en effektiv samverkan mellan inspektionsorganen och andra statliga

myndigheter samt offentliga eller enskilda institutioner med motsvarande

uppgifter;

b) samverkan mellan arbetsinspektionens befattningshavare samt arbetsgivare

och arbetare eller deras organisationer.

Artikel 6.

Befattningshavare inom inspektionen skola vara anställda i offentlig tjänst

och i denna egenskap vara tillförsäkrade stadigvarande anställning ävensom

frihet från politisk eller eljest obehörig påverkan.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

Artikel 7.

1. Med förbehåll för de med anställning i allmän tjänst förenade vill*

kor, som må föreskrivas i lag eller författning, skola arbetsinspektörerna

utses med hänsyn uteslutande till förefintliga kvalifikationer för fullgörande

av dem anförtrodda uppgifter. _

2. Sådana kvalifikationer skola styrkas på sätt av vederbörande myndighet

bestämmes. , , „ .. ,

3. Arbetsinspektörerna skola erhålla lämplig utbildning for fullgörande

av sina uppgifter.

Artikel 8.

Såväl män som kvinnor skola kunna anställas som medlemmar av inspektionen;

där så är erforderligt må speciella uppgifter tilldelas manliga

eller kvinnliga inspektörer. i ’ i ^

Artikel 9.

Medlem har att vidtaga erforderliga åtgärder för att vederbörligen kvalificerade

tekniska experter, särskilt i avseende, å medicinska, maskintekniska,

elektriska och kemiska spörsmål, ställas till inspektionst jänstens förfogande

på sätt, som med hänsyn till föreliggande förhållanden kärt anses

mest lämpligt för att trygga efterlevnaden av gällande bestämmelser rörande

arbetarnas skydd mot ohälsa och olycksfall i arbetet ävensom för att utröna

olika arbetsprocessers, arbetsmaterials och arbetsmetoders inverkan

på arbetarnas hälsa och säkerhet.

Artikel 10. in :•!

Arbetsinspektörer skola anställas i tillräckligt antal för att medgiva ett

effektivt fullgörande av inspektionens uppgifter; under skäligt beaktande av

a) vikten "av föreliggande arbetsuppifter, särskilt

i) antal, art, storlek och belägenhet av de arbetsställen, som äro

underkastade inspektion;

ii) antalet av de på de olika arbetsställena sysselsatta arbetarna och

deras fördelning på olika kategorier; samt

iii) antal och beskaffenhet av de författningsbestämmelser, som skola

tillämpas;

b) inspektörerna tillhandahållna hjälpmedel; samt

c) de praktiska betingelserna för inspektionsarbetets effektiva utövande.

Artikel 11.

1. Vederbörande myndighet skall vidtaga erforderliga åtgärder för att tillhandahålla

arbetsinspektörerna:

a) kontorslokaler, lämpligt utrustade med hänsyn till tjänstens behov och

tillgängliga för alla vederbörande;

b) erforderliga transportmedel, för den händelse för tjänstens fullgörande

lämpliga allmänna färdmedel icke stå till buds.

2. Vederbörande myndighet skall vidtaga nödiga åtgärder för att arbetsinspektörerna

skola erhålla resekostnads- och traktamentsersättning vid

tjänstens utövande.

Artikel 12.

1. Med vederbörlig legitimation försedd arbetsinspektör skall äga:

a) att fritt och utan föregående anmälan vid varje tid av dygnet erhålla

tillträde till varje företag eller arbetsställe, som är underkastat inspektion;

5 Bihang till riksdagens protokoll 19t9. 1 samt. Nr 162.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

b) att under dagen erhålla tillträde till varje lokal, som arbetsinspektören

har skälig anledning antaga vara underkastad inspektion; samt

c) att vidtaga åtgärder för undersökning, provtagning eller utredning som

han kan finna erforderlig för fastställande av att gällande arbetslagstiftnmg

noga följes, särskilt:

i) att ensam eller i vFtnens närvaro utfråga arbetsgivare och personal

beträffande alla i samband med tillämpningen av arbetslagstiftningen

stående förhållanden;

ii) att påkalla företeende av alla böcker, register eller andra handlingar,

vilka jämlikt gällande författningar rörande arbetsförhållandena

skola hållas tillgängliga för att kontrollera att nämnda

handlingar äro i författningsenligt skick samt kopiera dylika handlingar

eller göra utdrag ur dem;

iii) påfordra uppsättandet av sådana anslag, som föreskrivas i arbetslagstiftningen;
iv)

att för analys taga och bortföra prov av material eller ämnen, som

användas eller bearbetas i företaget, dock att arbetsgivaren eller

hans ställföreträdare skall underrättas härom.

2. Då inspektion verkställes, har arbetsinspektör att underrätta arbetsgivaren

eller dennes ställföreträdare om besöket, såvida inspektören icke finner,

att dylik anmälan skulle vara till förfång vid tjänstens utövande.

Artikel 13.

1. Arbetsinspektör skall äga att vidtaga åtgärder i syfte att avhjälpa iakttagna

brister i anläggning, planering eller arbetsmetoder, vilka han skäligen

kan antaga utgöra fara för arbetarnas hälsa och säkerhet.

2. För att inspektör må kunna vidtaga sådana åtgärder skall han, med

förbehåll för den rätt till prövning av domstol eller administrativ myndighet

som må varda föreskriven i nationell lagstiftning, äga meddela eller låfa

meddela förelägganden angående:

a) vidtagande inom viss angiven tid av sådana förändringar i avseende å

utrustning eller anläggning, vilka jämlikt gällande föreskrifter rörande arbetarnas

hälsa och säkerhet prövas erforderliga; eller

b) ålgärder med omedelbar verkan i händelse av överhängande fara för

arbetarnas hälsa och säkerhet.

3. Därest i moment 2 angivna åtgärder icke äro förenliga med medlemmens

administrativa eller rättsliga praxis, skall inspektör äga att hos vederbörande

myndigheter påkalla föreläggande eller åtgärder med omedelbar

verkan.

Artikel 14.

Till arbetsinspektionen skola anmälas inträffade olycksfall i arbele och

fall av yrkessjukdom i enlighet med vad i den nationella lagstiftningen därutinnan

stadgas.

Artikel 15.

Med förbehåll för undantag, som kunna göras i den nationella lagstiftningen,

skall arbetsinspektör:

a) vara förbjuden att äga direkt eller indirekt intresse i företag, som står

under hans tillsyn;

b) vid äventyr av ansvar eller disciplinär påföljd vara förpliktad att jämval

sedan han lämnat tjänsten icke yppa fabriks- eller handelshemligheter

eller roja driftsmetoder, om vilka han må hava erhållit kännedom "under

tjänstutövningen; och

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Alaj.ts proposition nr 162. (Bilagor).

c) behandla som strängt förtrolig varje anmälan rörande fel i driftsanordning

eller överträdelse av föreskrifter, och icke meddela arbetsgivaren

eller dennes ställföreträdare, att inspektionsbesök föranletts av inkommen

anmälan.

Artikel 16.

Arbetsställe skall inspekteras så ofta och så ingående som må erfordras

för en effektiv tillämpning av vederbörliga föreskrifter.

Artikel 17.

1. Mot den som överträder eller åsidosätter föreskrifter, vilkas efterföljd

det åligger arbetsinspektör att övervaka, skola laga åtgärder utan föregående

varning vidtagas, där icke på grund av föreskrifter i den nationella

lagstiftningen förbättringar eller förebyggande åtgärder i första hand skola

vidtagas. . .

2. Arbetsinspektör skall äga att själv avgöra, huruvida anvisningar och

råd skola lämnas eller om vidtagandet av laga åtgärder skall påkallas eller

förordas.

Artikel 18.

Lämpliga straffbestämmelser vid åsidosättande av gällande föreskrifter,

vilkas efterföljd inspektör bär att övervaka, samt vid förhindrande av arbetsinspektörs

tjänstutövning skola meddelas i den nationella lagstiftningen

och noga upprätthållas.

Artikel 19.

1. Arbetsinspektör och lokal inspektionsmyndighet skola hava att till den

centrala inspektionsmyndigheten avgiva periodiska rapporter angående resultatet

av inspektionsverksamheten. _

2. Sådan rapport skall avfattas i enlighet med vad därom föreskrives

av den centrala myndigheten och avgivas å tid som bestämmes av denna

myndighet, dock minst en gång årligen.

Artikel 20.

1. Den centrala inspektionsmyndigheten skall årligen offentliggöra en allmän

berättelse över underställda inspektion sorgans verksamhet.

2. Dylik årsberättelse skall offentliggöras inom skälig tid, dock senast

tolv månader efter redovisningsårets utgång.

3. Exemplar av årsberättelse skall tillställas Internationella arbetsbyråns

generaldirektör inom skälig tid och i varje fall inom tre månader efter offentliggörandet.

Artikel 21.

Den centrala inspektionsmyndighetens åirsberättelse skall avse nedanstående

och med dessa sammanhängande ämnen inom myndighetens verksamhetsområde

:

a) lagar och föreskrifter rörande inspektionens verksamhet;

b) inspektionens personal;

c) statistiska uppgifter rörande arbetsställen, som äro underkastade

inspektion, samt antalet vid desamma anställda arbetare;

d) statistiska uppgifter rörande förrättade inspektioner;

e) statistiska uppgifter rörande förseelser och påföljder;

f) statistiska uppgifter rörande olycksfall i arbete;

g) statistiska uppgifter rörande yrkessjukdomar.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 162. (Bilagor).

Del II. Arbetsinspektion inom handeln.

Artikel 22.

Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken denna

del av förevarande konvention är gällande, skall upprätthålla ett system för

arbetsinspektion av arbetsställen inom handel.

Artikel 23.

Arbetsinspektionen för arbetsställen inom handel skall äga tillämpnimå

alla arbetsställen, beträffande vilka arbetsinspektör har att övervaka efterlevnaden

av bestämmelser rörande arbetsförhållanden och skydd för

arbetare under arbetet.

Artikel 24.

Arbetsinspektionen för arbetsställen inom handel skall i tillämpliga delar

vara anordnad i enlighet med föreskrifterna i artiklarna 3—21 i denna

konvention.

Del III. Övriga bestämmelser.

Artikel 25.

1. Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, kan genom en vid ratifikationen fogad förklaring

utesluta del II från sitt genom ratifikationen gjorda åtagande.

2. Medlem, som avgivit sådan förklaring, kan när helst han så önskar

återkalla densamma genom förnyad förklaring.

3. Medlem, för vilken förklaring, gjord enligt moment 1 av denna artikel,

är i kraft, skall årligen i sin rapport rörande tillämpningen av denna

konvention avgiva redogörelse för lagstiftning och praxis i fråga om bestämmelserna

i del II av denna konvention med angivande av den omfattning,

i vilken nämnda bestämmelser genomförts eller avses att genomföras.

Artikel 26.

Då tvekan kan råda, huruvida ett företag, del därav eller arbetsställe är

att anse såsom företag, del därav eller arbetsställe, på vilka denna konvention

äger tillämpning, skall fråga härom avgöras av vederbörande myndighet.

J

Artikel 27.

I denna konvention inbegripas under uttrycket »gällande bestämmelser»

förutom lagar och förordningar även skiljedomar och kollektivavtalsbestämmelser,

som givits laga kraft och vilkas genomförande arbetsinspektör

har att övervaka.

Artikel 28.

De årliga redogörelser, som enligt artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens

stadga skola avgivas, skola lämna detaljerade upplysningar

om alla lagar och förordningar, genom vilka bestämmelserna i denna konvention

förlänas kraft och verkan.

Artikel 29.

1. Då en medlems territorium omfattar stora områden, varest, på grund

av gles betolkning eller områdets utvecklingsstadium vederbörande myn
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 (Bilagor).

diehet anser det ogörligt att genomföra bestämmelserna i denna konvention,

må myndigheten i fråga utesluta dessa områden från tillämpningen

av konventionen, antingen helt eller beträffande de särskilda företag ellei

sysselsättningar som den prövar erforderligt.

2. Varje medlem skall vid avgivandet av sin första arsredogorelse enligt

artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens stadga angiva de

områden, i fråga om vilka medlemmen avser att tillämpa bestämmelserna

i förevarande artikel ävensom skälen härför. Ingen medlem må därefter

med åberopande av bestämmelserna i denna artikel medgiva undantag i

fråga om andra områden än de sålunda angivna.

3. Varje medlem, som tillämpat bestämmelserna i förevarande artikel,

skall i sina följande årsredogörelser lämna uppgift om de områden, i fråga

om vilka den avstår från rätten att tillämpa undantagsbestämmelserna.

Artikel 30.

1. Med avseende å sådana områden som omförmälas i artikel 35 av In
ternationella

arbetsorganisationens stadga i dess lydelse enligt Akt av år

1946 angående ändringar i nämnda stadga, med undantag för de i momenten

4 och 5 av berörda artikel avsedda områdena, skall varje medlem av

organisationen, vilken ratificerar denna konvention, snarast möjligt efter

ratifikationen tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektor en förklaring,

- som angiver ., , „

a) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbinder sig att utan

ändringar tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å vilka medlemmen forbinder sig att tilt
lämpa

konventionens bestämmelser med vissa jämkningar samt inneborden

av dessa jämkningar; .....

c) de områden, med avseende å vilka konventionen icke skall tillampas

samt skälen härför; , , ... . . ,,

d) de områden, med avseende å vilka medlemmen förbehåller sig att

framdeles fatta beslut.

2. De i moment 1 a) och b) av denna artikel omnamnda förbindelserna

skola anses som en integrerande del av ratifikationen och medföra med

densamma identiska verkningar. .

3. Medlem må genom förnyad förklaring helt eller delvis aterkalla foibehåll,

som inrymts i hans ursprungliga förklaring enligt moment 1 b),

c) och d) av denna artikel.

4 Medlem må, under den tidrymd, då förevarande konvention enligt

bestämmelserna i artikel 34 kan uppsägas, tillställa generaldirektören ny

förklaring, som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven

förklaring och klargör läget med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 31.

1. Då det ämne, som behandlas i denna konvention faller inom kompetensen

för ett utanför moderlandet beläget områdes egna myndigheter kan

den medlem, som är ansvarig för ifrågavarande områdes internationella förbindelser,

i samförstånd med områdets egen regering, till Internationella

arbetsbyråns generaldirektör insända förklaring, i vilken de i denna konvention

intagna förpliktelserna godtagas på ifrågavarande områdes vagnar.

2 Förklaring, innebärande att de i denna konvention intagna lorplikt

el se ma godtagas, må tillställas Internationella arbetsbyråns generaldirektor

a) av två eller flera medlemmar av organisationen med avseende a område,

som står under deras gemensamma överhöghet; eller

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungi. Maj:ts proposition nr 162. (Bilagor).

k) av envar internationell myndighet med avseende å område, för vars

förvaltning den jämlikt Förenta Nationernas stadga eller annorledes är

ansvarig. °

... 3‘. Förklaringar, som delgivits Internationella arbetsbyråns generaldirektor

i enlighet med momenten 1 och 2 av denna artikel, skola angiva, huruvida

konventionens bestämmelser skola tillämpas inom vederbörande omlade

utan ändring eller med vissa jämkningar; därest i förklaringen angives,

att konventionens bestämmelser skola tillämpas med vissa jämknmgai,

skall förklaringen innehålla närmare uppgifter rörande dessa.

4. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella mvndighet må

genom senare förklaring helt eller delvis avstå från rätten att åberopa varie

i en tidigare förklaring angiven jämkning. 1 J

a. Vederbörande medlem, medlemmar eller internationella myndighet må

under den tidrymd då denna konvention enligt bestämmelserna i artikel 34

kan uppsägas, tillställa Internationella arbetsbyråns generaldirektör förklaring,

som i varje annat avseende ändrar lydelsen av tidigare avgiven förklaring

och klargör laget med hänsyn till ifrågavarande konventions tillämp
-

Del IV. Slutartiklar.

Artiklar 32—39.

Dessa artiklar äro likahjdande med artiklarna 14—21 av konventionen

(nr 87) angaende föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, med

den jämkning att, då i artikel 20 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel

lb, detta i förevarande konvention motsvaras av en i artikel 38 uddtagen

hänvisning till artikel 34. 1

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

490648

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Doktrin (3)

3 kopplingar.

  1. JT 2021/22 s. 159 s. 176 i texten · dokumentnivå
  2. JT 2016/17 s. 906 s. 911 i texten · dokumentnivå
  3. JT 1998/99 s. 531 s. 533 i texten · dokumentnivå