Sök i Ratio Lex

Angående reglering av pensionsförhållandena för vissa befattningshavare, m. yr?

1949-07-01 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:166, Angående reglering av pensionsförhållandena för vissa befattningshavare, m. yr?

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

1

Nr 166.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av

pensionsförhållandena för vissa befattningshavare,

m. yr?.; given Stockholms slott den 18 mars 19i9.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt under punkterna 1 :o—7 :o.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 18 mars 19^9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,

Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för ecklesiastik- och inrikesdepartementen,

t. f. chefen för social- och kommunikationsdepartementen, statsrådet

Danielson, och t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Andersson,

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, frågor

om reglering av pensionsförhållandena för vissa befattningshavare, m. m.

samt anför därvid följande.

1 :o.

Dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom.

För flertalet av dem, som av statsmedel äga uppbära livränta eller annan

kontant ersättning på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, regleras rätten

till dyrtidstillägg å sådan ersättning genom förordningen den 30 juni

1 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 samt. Nr 166.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 166.

1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen

om försäkring för olycksfall i arbete, in. in. Förordningen trädde i kraft

den 1 januari 1944 — tidigare gällde förordningen den 19 december 1941

(nr 942) i samma ämne — och skulle gälla till och med den 31 december

1945 men har successivt givits fortsatt giltighet, senast genom förordning

den 26 juni 1948 (nr 426), varigenom giltighetstiden utsträckts till utgången

av år 1949.

Jämlikt förordningen den 30 juni 1943, nr 449, utgår under vissa förutsättningar

dyrtidstillägg till den som äger rätt till bland annat livränta enligt

någon av vissa i förordningen uppräknade lagar eller författningar. Har

Konungen förordnat, att ersättning skall utgå enligt grunderna i någon av

ifrågavarande lagar och författningar, skall dyrtidstillägg utgå även å sådan

ersättning. Såsom förutsättning för att dyrtidstillägg skall utgå gäller

— utom beträffande vissa under militärtjänstgöring skadade eller deras

efterlevande — att livräntan föranletts av olycksfall som inträffat eller

sjukdom som yppats före den 1 januari 1941 och att den skadades arbetsförmåga

är nedsatt med minst tre tiondelar. Dyrtidstillägget utgår med 20

procent av livräntans belopp; dock att vissa under militärtjänstgöring skadade

och efterlevande till dem äro berättigade till dyrtidstillägg med 40

procent.

Vid 1945 års riksdag upptogs till behandling frågan om dyrtidstillägg å

vissa av staten bekostade livräntor, beträffande vilka bestämmelser om sådant

tillägg då saknades. I skrivelse den 19 maj 1945 (nr 274) hemställde

sålunda riksdagen i anledning av en inom andra kammaren väckt motion

(nr 4) och under åberopande av vad som anförts i andra lagutskottets av

riksdagen godkända utlåtande (nr 44), att Kungl. Maj :t ville dels bemyndiga

järnvägsstyrelsen att av statens järnvägars trafikmedel i enlighet med

grunder som Kungl. Maj :t fastställde utbetala dyrtidskompensation åt personer,

som uppbure livräntor från staten enligt lagen den 12 mars 1886 angående

ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift, dels ock föranstalta

om utredning angående beredande av sådan kompensation åt personer, som

på annan grund uppbure livräntor såsom skadestånd från staten, samt vidtaga

av utredningen påkallade åtgärder.

Vidkommande livräntetagare enligt 1886 års lag bemyndigade Kungl.

Maj :t järnvägsstyrelsen genom beslut den 26 oktober 1945 att, räknat från

och med den 1 juli 1945, tills vidare till och med den 31 december 1946 till

den, som uppbure livränta från staten enligt nämnda lag, av statens järnvägars

trafikmedel utbetala dyrtidstillägg med 20 procent av förmånens

belopp, dock icke å den del av livräntan som överstege 2 000 kronor. Härvid

skulle iakttagas att dyrtidstillägg icke finge utgå å livränta som föranletts

av skada, vilken inträffat efter den 31 december 1940 eller uppenbarligen

medfört mindre nedsättning i den skadades arbetsförmåga än med

tre tiondelar. Bemyndigandet avsåg icke livränta, som jämlikt 1886 års lag

utginge till förutvarande befattningshavare hos statens järnvägar eller till

änka eller barn efter sådan befattningshavare. Genom beslut den 8 maj

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

3

1948 har Kungl. Maj :t därjämte förordnat, att dyrtidstillägg, varom här är

fråga, må — under förutsättning att den skada, på grund av vilken livränta

utgår, kan anses ha medfört nedsättning av den skadades arbetsförmåga

med minst sjuttiofem procent — räknat från och med den 1 januari 1948

utgå å livräntebelopp intill 3 000 kronor för år. Genom beslut senast den 30

juni 1948 har Kungl. Maj :t förlängt giltighetstiden för nyssnämnda bemyndigande

för järnvägsstyrelsen att gälla tills vidare till utgången av år 1949.

I fråga om övriga i förutnämnda riksdagsskrivelse avsedda livräntetagare

verkställdes inom finansdepartementet en utredning, som gav vid handen,

att staten — bortsett från pensioner till vissa under militärtjänstgöring

skadade förutvarande beväringsmän, beträffande vilka frågan om dyrtidskompensation

icke ansågs vara av beskaffenhet att behöva underställas

riksdagens prövning — bekostade omkring sjuttio livräntor eller liknande

understöd på grund av olycksfall eller yrkessjukdom, för vilka bestämmelser

om dyrtidstillägg saknades. Av utredningen framgick vidare, att

ifrågavarande ersättningar vanligen utgingo på grund av laga kraftvunnen

dom eller sådan dom i förening med riksdagsbeslut eller enbart på grund

av riksdagsbeslut, stundom även på grund av avtal eller avtal i förening

med riksdagsbeslut. Såvitt kunnat utrönas hade vid fastställandet av ersättningsbeloppens

storlek icke i något fall hänsyn tagits till att penningvärdet

i en framtid kunde komma alt undergå förändringar.

I proposition nr 252 till 1946 års riksdag hemställde Kungl. Maj :t därefter

om riksdagens bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med

ett i propositionen framlagt förslag utfärda bestämmelser angående dyrtidstillägg

å nu berörda livräntor och därmed jämförliga ersättningar att

utgå från och med den 1 juli 1946 tills vidare till och med den 31 december

1947. Förslaget innebar, att dyrtidstillägg å ersättningarna skulle utgå

med 20 procent av förmånens belopp. Ersättning, vilken fastställts att utgå

på grund av skada som inträffat eller sjukdom som yppats efter den 31 december

1940 eller uppenbarligen medfört mindre nedsättning i den skadades

eller sjukes arbetsförmåga än med tre tiondelar, skulle emellertid icke

berättiga till dyrtidstillägg. Icke heller skulle sådant tillägg utgå, om ersättning

på grund av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före

den 1 januari 1941 fastställts genom beslut efter sistnämnda dag och uppenbarligen

beräknats med hänsyn till levnadskostnaderna å fastställelsedagen.

Vidare skulle dyrtidstillägg icke utgå på den del av ersättningsbeloppet,

som överstege den livränta ersättningstagaren vid full invaliditet

skulle ha uppburit, om olycksfallsförsäkringslagen i dess lydelse före den

1 januari 1942 varit tillämplig å honom, d. v. s. 2 000 kronor eller, när den

skadades tillstånd krävde särskild vård, 3 000 kronor. Sedan propositionen

bifallits (statsutsk. uti. nr 211; r. skr. nr 449), bemyndigade Kungl.

Maj :t i särskilda brev den 29 juni 1946 de ämbetsverk, vilka utgiva livräntor

och andra ersättningar av här ifrågavarande slag, att å ersättningarna

utbetala dyrtidstillägg i enlighet med vad som föreslagits i propositionen.

Genom särskilda brev — senast den 30 juni 1948 (jfr prop. nr 251/1948;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

statsutsk. uti. nr 198; r. skr. nr 385) — till nyssberörda ämbetsverk har

Kungl. Maj :t förordnat om förlängd giltighet av nyss angivna bemyndigande

tills vidare till utgången av år 1949.

Departementschefen. Såsom av det förut anförda framgår, ha 1946, 1947

och 1948 års riksdagar bemyndigat Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser

om dyrtidstillägg å här avsedda livräntor och jämförliga ersättningar enligt

grunder, som nära ansluta sig till föreskrifterna i förordningen den 30 juni

1943, nr 449. Såväl bemyndigandet som förordningen gälla till utgången av

innevarande år. I en den 4 mars 1949 framlagd proposition nr 109 har

Kungl. Maj :t på föredragning av chefen för socialdepartementet föreslagit,

att förordningen gives förlängd giltighet i oförändrad form under ytterligare

ett halvt år. Med hänsyn härtill finner jag giltighetstiden för förenämnda

bemyndigande på motsvarande sätt böra utsträckas att omfatta tiden

till och med den 30 juni 1950.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att det Kungl. Maj :t lämnade bemyndigandet att utfärda

bestämmelser angående dyrtidstillägg å vissa livräntor m. m.

i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom, vilket gäller

till utgången av år 1949, må erhålla fortsatt giltighet tills

vidare till och med den 30 juni 1950.

2:o.

Beräkning av väntetid i pensionshänseende för vissa vägarbetare.

I propositionen 1943: 286 (punkt 13) upptogos till behandling vissa pensionsfrågor,

som sammanhängde med förstatligandet från och med den 1

januari 1944 av den allmänna väghållningen på landet. Dessa frågor avsågo,

bland annat, huruvida för de arbetare vid vägdistrikt, som övergingo i statens

tjänst och blevo underkastade tjänstepensionsreglementet för arbetare,

särskilda bestämmelser borde meddelas om beräkning av s. k. väntetid. Med

väntetid avses sådan föregående anställningstid i statens tjänst av antingen

21 månader i följd eller minst 7 månader under vart och ett av tre på varandra

följande kalenderår eller ock tillhopa minst 30 månader under högst

fem på varandra följande kalenderår, som enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare utgjorde och enligt 1947 års motsvarande reglemente

utgör förutsättning för vederbörande reglementes tillämpning. I fråga om

de särskilda bestämmelser rörande väntetid, som kunde erfordras för nyssnämnda

arbetare, anfördes i propositionen bland annat följande.

I en av statskontoret upprättad promemoria hade framhållits, att något

särskilt medgivande att såsom väntetid räkna föregående anställning hos

det vägdistrikt, varifrån övergång skett, ej erfordrades enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, såvitt anginge anställningshavare, vilken

i samband med vägförstatligandet överginge till statsanställning. Om däremot

övergången skedde först sedan någon tid förflutit efter förstatligandet,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

syntes gällande bestämmelser icke medgiva dylik tillgodoräkning. Då det

syntes rimligt att även i sådant fall den föregående anställningen skulle

få räknas såsom väntetid, borde medgivande härtill utverkas av riksdagen.

Medgivandet syntes dock böra omfatta endast sådana fall, där övergången

skett inom tre år efter vägförstatligandet. I övrigt borde med anställningstid

hos det vägdistrikt, hos vilket arbetaren senast varit anställd, likställas

anställning hos annat vägdistrikt men ej hos väghållningsdistrikt.

Med bifall till förenämnda proposition bemyndigade riksdagen (bankoutsk.

uti. nr 70; r. skr. nr 466) Kungl. Maj:t att, bland annat, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i propositionen förordats meddela föreskrifter

om pensionsförhållandena för vissa anställningshavare, som med anledning

av förstatligandet av den allmänna väghållningen på landet överginge i

statens tjänst.

Bestämmelser i ämnet meddelades därefter i kungörelsen 1943. 710. Beträffande

tillämpningen av 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare

å den, som före vägväsendets förstatligande innehaft anställning hos vägdistrikt,

föreskrevs därvid, att vid beräkning av väntetid anställning hos

vägdistrikt skulle likställas med anställning i statens tjänst, såvitt gällde

den, vilken senast den 1 januari 1947 vunnit sådan anställning som a\- såges i reglementet.

I propositionen 1946:275 (punkt 4) föreslogs, att den nyssnämnda förmånen

i fråga om väntetidens beräkning skulle i enlighet med ett av

svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet framlagt förslag få gälla

jämväl de förutvarande arbetare vid vägdistrikt, som först under år 1947

eller år 1948 komme att vinna pensionsberättigande anställning vid vägunderhållsarbete.

Till stöd för förslaget anförde förbundet, att på grund av de extraordinära

förhållanden, som rått under de närmast förflutna åren och delvis ännu

rådde i fråga om vägtrafiken, många av de i anslutning till förstatligandet

av väghållningen permitterade arbetarna icke kunde beräknas erhålla anställning

vid vägunderhållsarbete före den 1 januari 1947. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

tillstyrkte förbundets förslag och framhöll därvid, att

vägunderhållsarbetena måste avvägas med hänsyn till trafikens omfattning

och att man kunde förvänta, att denna nått förkrigstidens nivå under år

1948, vid vilken tid en stabilisering av anställningsförhållandena vid vägunderhållet

alltså syntes vara att emotse.

Ifrågavarande proposition bifölls av riksdagen (bankoutsk. uti. nr 63; r.

skr. nr 411), varefter kungörelse 11946: 464) utfärdades om härav påkallad

ändring i kungörelsen 1943: 710.

I två särskilda skrivelser den 1 och den 28 oktober 1948 har svenska vägoch

vattenbyggnadsarbetareförbundet hemställt, att förmånen alt såsom väntetid

få räkna anställning hos vägdistrikt måtte utsträckas till att omfatta

dem, som senast den 1 januari 1951 vunne i tjänstepensionsreglementet för

arbetare avsedd statsanställning. Förbundet har därvid påpekat, alt dess

framställning avsåge även arbetarpersonal vid vägförvallningarnas bygg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

nadsarbeten, å vilken personal 1942 och 1947 års tjänstepensionsreglementen

för aibetare enligt särskilda beslut av Kungl. Maj :t i viss omfattning och

under närmare angivna villkor erhållit tillämpning. Såsom skäl för sin framställning

har förbundet åberopat, att det visat sig, att ehuru vissa av de i

samband med väghållningens förstatligande permitterade arbetarna vid vägdistrikten

återtagits i statens tjänst, alltjämt många återstode, vilka uppenbarligen

icke hade möjlighet att bliva återanställda senast den 1 januari

1949. I detta sammanhang har förbundet framhållit, att medan antalet arbetare

hos vägdistrikten i början av juli 1939 uppgick till omkring 22 000, utgjorde

antalet arbetare hos vägförvaltningarna vid samma tidpunkt under år

1948 endast 11 000 å 12 000.

I ärendet ha infordrade utlåtanden avgivits av väg- och vattenbgggnadsstyrelsen,

statskontoret och statens pensionsanstalt. Ingen av remissmyndigheterna

har framställt någon erinran mot bifall till framställningen. Vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande framhållit, att oaktat vägtrafiken

nära nog återgått till förkrigstidens omfattning, väghållningen på

grund av det statsfinansiella läget och av arbetsmarknadspolitiska skäl icke

kunnat intensifieras i samma tempo. Det funnes därför anledning antaga,

att annu ett flertal arbetare, som innehaft anställning hos vägdistrikt, avvaktade

tillfälle till återanställning inom vägväsendet. Stabiliseringen av anställningsförhållandena

syntes sålunda med all säkerhet komma att taga i

anspråk ännu någon tid.

Departementschefen. Såsom av det anförda framgår ansågs det skäligt, då

den allmänna väghållningen på landet från och med den 1 januari 1944 förstatligades,

att arbetare vid vägdistrikt, vilken först någon tid efter förstatligandet

övergick till statsanställning, förenad med pensionsrätt enligt

tjänstepensionsreglementet för arbetare, fick såsom s. k. väntetid tillgodoräkna

den tid, varunder han varit anställd hos vägdistrikt. Ursprungligen

fastställdes en frist av tre år från förstatligandet, inom vilken sådan statlig

anställning skulle ha erhållits för att nu nämnd tillgodoräkning skulle få

ske. Sedermera utsträcktes fristen till att omfatta fem år. Svenska väg- och

vattenbyggnadsarbetareförbundet har nu hemställt, att fristen måtte förlängas

med ytterligare två år.

Huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga för en dylik ytterligare

förlängning anser jag för min del kunna vara i någon mån tveksamt med

hänsyn till att här är fråga om en i samband med väghållningens förstatligande

tillskapad särskild övergångsanordning. I betraktande av vad förbundet

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört i ärendet vill jag dock icke

motsätta mig, att den tidpunkt, då förutvarande vägdistriktsarbetare senast

skall ha vunnit i tjänstepensionsreglementet för arbetare avsedd statlig anställning

för att kunna tillgodoräkna anställningstid hos vägdistrikt såsom

väntetid, i enlighet med vad i ärendet föreslagits framflyttas till den 1 januari

1951. En sadan framflyttning bör givetvis avse även arbetarpersonal

vid vägförvaltningarnas byggnadsarbeten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats meddela föreskrift

i fråga om beräkning av väntetid i pensionshänseende

för vissa vägarbetare.

3:o.

Förbättrade pensionsförmåner för förra befattningshavarna å övergångsstat

vid statens järnvägar Bror Edvin Andersson och Axel Vilhelm Svensson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Andersson,

att han är född den 16 juni 1879 och således 69 år gammal;

att han anställdes vid Kalmar järnväg år 1898;

att han vid förstatligandet av nämnda järnväg den 1 juli 1940, vid vilken

tidpunkt han vid järnvägen hade anställning som lokförare, övergick i statens

järnvägars tjänst;

att han från och med den 1 januari 1941 uppfördes å för övertagen personal

avsedd övergångsstat utan skyldighet att bestrida någon i statens

järnvägars aktiva personalstat upptagen, i vederbörande tjänstepensionsreglemente

avsedd befattning;

att Andersson, därest han erhållit befattning å aktiv stat vid statens järnvägar,

skulle jämlikt avtalet angående statens övertagande av Kalmar järnväg

ha inplacerats i lönegrad A 12 civila avlöningsreglementet;

att han under sin anställning vid statens järnvägar tjänstgjort såsom oljeinspektör;
att

han avgått ur statens järnvägars tjänst med utgången av juni 1942

med rätt till pension, vilken för närvarande utgår med 4 560 kronor 48 öre

för år, inberäknat rörligt tillägg;

samt att nyssnämnda pension är beräknad med utgångspunkt från pensionsuniderlaget

för lönegrad A 12; samt

beträffande Svensson,

att Svensson är född den 15 mars 1883 och således 66 år gammal;

att han efter anställning vid Karlskrona—Växjö järnväg, senast såsom

lokförare, i samband med statens övertagande av nämnda järnväg den 1

juli 1941 övergick i statens järnvägars tjänst;

att han från och med den 1 januari 1942 uppfördes å övergångsstat med

skyldighet att bestrida eu vakant stallförmansbefattning, vilken tjänst han

uppehöll till och med den 30 juni 1942;

att han den 1 juli 1942 efterträdde Andersson såsom oljeinspektör och i

sådan egenskap tjänstgjorde vid statens järnvägar till utgången av mars

1946, då han avgick ur tjänst med rätt till pension;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kanyl. Maj:ts proposition nr 166.

att jämlikt avtalet angående statens övertagande av Karlskrona—Växjö

järnväg Svensson skulle ha inplacerats i lönegrad A 12 civila avlöningsreglementet,

om han erhållit befattning å aktiv stat vid statens järnvägar;

samt

att pensionen är beräknad med utgångspunkt från pensionsunderlaget för

sistnämnda lönegrad och för närvarande utgår med 4 596 kronor 48 öre för

år, inberäknat rörligt tillägg.

Styrelsen för svenska järnvägsmannaförbundet har gjort framställning i

syfte att Andersson och Svensson måtte i pensionshänseende bliva likställda

med å aktiv stat anställd lokförare i lönegrad A 12 (från och med den

1 juli 1947 lönegrad Ca 16) och således komma i åtnjutande av den efter

lönegrad A 13 (från och med den 1 juli 1947 lönegrad Ca 17) beräknade

pensionsrätt, som med hänsyn till rätten att utöver lön åtnjuta loktjänstpenningar

tillkommer lokförare. Såsom motivering till sin framställning

har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Befattningen som oljeinspektör finnes ej uppförd i vederbörande tjänsteförteckning.

Den tillkom under kriget som en följd av importsvårigheter

i fråga om olja och nödvändigheten att på allt sätt nedbringa konsumtionen

av denna vara. Lokföraren Andersson var känd som en mycket dugande

man, som också hade förmågan att sporra andra till krafttag i denna bristsituation.

Det var vid övriga distrikt lokmästare och underingenjörer, som

skötte uppgiften. När han avgick med pension, togs lokföraren Svensson

i anspråk för uppgiften i fråga. Även han var erkänd som eu dugande

kraft. 5

Andersson och Svensson ha utfört en tjänst som utan tvekan är högre

än lokförarens och böra därför icke få åtnöjas med lägre pension än som

tillkommer en lokförare på aktiv stat. Värdet av oljeinspektörernas arbete

under krigsåren framgår av en redogörelse, som järnvägsstyrelsen avgivit

och som publicerats i dagspressen. Enligt denna redogörelse inbesparades

under perioden oktober 1939—oktober 1946 icke mindre än 23 miljoner

kronor genom ifrågavarande verksamhet.

Järnvägsstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört, att den omständigheten,

att Andersson och Svensson under den tid, de innehaft anställning vid

statens järnvägar på övergångsstat och därvid icke uppehållit aktiv befattning,

tjänstgjort som oljeinspektörer, enligt styrelsens mening icke kunde

anses motivera, att de finge komma i förmånligare ställning i pensionshänseende

än övriga till lönegrad A 12 hänförliga befattningshavare i allmänhet.

Styrelsen ansåge sig därför icke kunna tillstyrka framställningen.

Statskontoret har anslutit sig till vad järnvägsstyrelsen anfört.

Departementschefen, hör egen del finner jag mig — dock icke utan viss

tvekan — böra förorda, att Andersson och Svensson, med hänsyn till det

arbete de utfört under anställningen vid statens järnvägar, i fråga om rätt

till pension jämställas med sådan befattningshavare vid enskild järnväg,

som erhållit befattning såsom lokförare på aktiv stat vid statens järnvägar,

och alltså komma i åtnjutande av den förbättrade ställning i pensionshän
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 166.

9

seende, som avses med den föreliggande framställningen. Jag hemställer

sålunda, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra befattningshavarna å övergångsstat vid statens

järnvägar Bror Edvin Andersson och Axel Vilhelm Svensson

må åtnjuta tjänste- och familjepensionsrätt, såsom om

de vid avgången ur statens järnvägars tjänst innehaft befattning

såsom lokförare å aktiv stat.

4:o.

Befrielse för huvudmannen för flygmekanikerskolan i Mölndal från vissa

engångsavgifter enligt reglementet för statens pensionsanstalt.

I fråga om flygmekanikerskolans tillkomst må meddelas följande.

Genom beslut den 9 april 1943 anbefallde Kungl. Maj :t skolöverstyrelsen

att verkställa utredning i fråga om möjligheterna att från och med arbetsåret

1943/44 taga någon av verkstadsskolorna för arbetslös ungdom i Göteborgs

och Bohus län i anspråk för utbildning av flygmekaniker.

I proposition nr 255 till 1943 års riksdag angående anslag till kommunala

och enskilda anstalter för yrkesundervisning m. in. förutsattes, att, om någon

av dessa verkstadsskolor för arbetslös ungdom komme att tagas i anspråk

för utbildning av flygmekaniker, Kungl. Maj :t skulle äga göra de avvikelser

från gällande bidragsgrunder, som kunde föranledas av en omorganisation

av någon av sagda verkstadsskolor. Riksdagen framställde icke någon

erinran häremot.

Skolöverstyrelsen framlade i skrivelse den 12 maj 1943 utredning rörande

möjligheterna för omorganisation av verkstadsskolorna för arbetslös

ungdom i Mölndal till verkstadsskola för utbildning av flygmekaniker. Fortsatta

förhandlingar i ämnet fördes därefter mellan den sakkunnige, som

jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallats för förhandlingar med landsting

och kommuner angående anordnande av flygmekanikerutbildning, samt

representanter för Göteborgs och Bohus läns landsting ävensom Mölndals

stad. Vid förhandlingarna framgick, att landstinget icke var berett att övertaga

arbetslöshet sskolan i Mölndal eller att där anordna en central verkstadsskola,

medan delegerade från Mölndals stad voro beredda att hos stadsfullmäktige

i Mölndal tillstyrka, alt flygmekanikerutbildning anordnades

vid stadens verkstadsskolor för arbetslös ungdom under villkor, hland andra,

att staten i viss angiven utsträckning lämnade bidrag till skolans verksamhet.

Sedan stadsfullmäktige i Mölndal fattat beslut i ämnet, medgav Kungl.

Maj :t efter framställning av styrelsen för Mölndals stads skolor för yrkesutbildning

genom beslut den 28 januari 1944, att stadens verkstadsskolor för

arbetslös ungdom finge, räknat från och med den 1 januari 1944, successivt

omorganiseras till eu verkstadsskola för utbildning av flygmekaniker.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Beträffande statsbidrag^’!!Ikoren intager flygxnekanikerskolan en särställning

i förhållande till de med densamma närmast jämförliga centrala verkstadsskolorna.

Bortsett från vissa lokalkostnader bestridas sålunda såvitt

angår flygmekanikerskolan i princip samtliga utgifter helt av statsmedel,

under det att de centrala verkstadsskolorna väl liksom flygmekanikerskolan

åtnjuta statsbidrag, avsett att täcka samtliga avlöningskostnader, men däremot

för övriga utgifter regelmässigt åtnjuta statsbidrag motsvarande endast

viss andel av kostnaderna.

Statens pensionsanstalt har genom beslut den 6 juni 1947 beviljat pensionsrätt

från och med den 1 oktober 1946 för en rektorsbefattning och 15

yrkeslärarbefattningar vid flygmekanikerskolan i Mölndal samt medgivit

rätt till retroaktiv tjänstårsberäkning mot engångsavgift för innehavarna

av rektorsbefattningen och 12 lärarbefattningar. Den engångsavgift, som av

pensionsanstalten härvid debiterats staden Mölndal i egenskap av skolans

huvudman, är beräknad jämlikt mom. 5 a) övergångsstadgandena till kap.

IV i pensionsanstaltens reglemente, innebärande lindring med 34 652 kronor

— halva huvudmannaandelen — i den enligt § 9 mom. 1 reglementet

erforderliga engångsavgiften.

Styrelsen för flygmekanikerskolan i Mölndal har nu hos Kungl. Maj:t

gjort framställning i syfte att erhålla befrielse jämväl från återstående på

huvudmannen belöpande andel, 34 652 kronor jämte räntetillväxt, av nyssnämnda

engångsavgift ävensom från motsvarande andel, preliminärt beräknad

till ungefär 1 900 kronor, i engångsavgift för viss ytterligare retroaktiv

tjänstårsberäkning för rektorn och en av lärarna.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har tillstyrkt framställningen och därvid

anfört följande.

Flygmekanikerskolan har i fråga om statsbidrag intagit en särskilt förmånlig

ställning även i jämförelse med de centrala verkstadsskolorna. Anskaffning

av stadigvarande undervisningsmateriel såväl som vissa omändringsarbeten

å verkstadsbyggnaden bekostas helt av statsmedel och statsbidrag

utgår till den räntekostnad, som åvilar Mölndals stad för medel upplånade

i samband med inköp av verkstadsbyggnaden. Till grund härför torde

ligga de speciella intressen — att säkerställa försvarets behov av flygmekaniker

— som förelågo vid skolans tillskapande samt skolans karaktär av

riksskola. Av eleverna komma endast 5 procent från Mölndal men däremot

29 procent från länet i övrigt och 66 procent från orter utom Göteborgs och

Bohus län.

Då skolan alltså tjänar ett hela rikets intresse och då den är anordnad

och drives så gott som helt med statsmedel, synes det kunna övervägas, att

statsverket även i nu förevarande avseende åtager sig ett högre bidrag än

vad eljest skulle bliva fallet. Överstyrelsen får'' därför tillstyrka, att riksdagen

förelägges det förslag i ärendet, som må vara erforderligt för ett bifall

till framställningen.

Statens pensionsanstalt har i utlåtande den 29 oktober 1948 förklarat sig

icke vilja motsätta sig tillmötesgående av framställningen och därvid anfört

i huvudsak följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

11

Vid inordnande av nya kategorier av befattningshavare under pensionsanstaltens

reglemente har staten plägat under en övergångstid helt påtaga

sig huvudmannens kostnader för retroaktiv tjänstårsberäkning. Så har intill

år 1933 skett även beträffande den under § 41 i) pensionsreglementet upptagna

gruppen lärare vid statsunderstödd kommunal anstalt för yrkesundervisning,

till vilken grupp rektor och lärare vid flygmekanikerskolan i Mölndal

äro att hänföra. Då denna grupp från och med den 1 juli 1926 inordnades

under reglementet för statens pensionsanstalt, stadgades sålunda att, om

befattning anmäldes före den 1 januari 1929, förekommande engångsavgift

ej skulle utgå med högre belopp än det, för vilket huvudmannen enligt

§ 9 mom. 2 ägde uttaga ersättning genom löneavdrag av befattningshavaren.

Tidsgränsen den 1 januari 1929 framflyttades sedermera i flera omgångar,

sista gången till den 1 januari 1933 enligt den nuvarande lydelsen av mom. 5

övergångsstadgandena till kap. IV.

Senare hava bestämmelser om dylik hel befrielse från att erlägga huvudmannaandelen

i förekommande engångsavgifter utfärdats exempelvis i fråga

om befattningshavare vid vävskolan i Borås (kungörelsen nr 506 år 1939)

och för icke-ordinarie befattningshavare vid statsunderstött handelsgymnasium

(kungörelsen nr 418 år 1943). Flygmekanikerskolan har emellertid,

liksom de centrala verkstadsskolorna, på sätt förut nämnts ansetts falla

under det allmänna begreppet statsunderstödd kommunal anstalt för yrkesundervisning

och har således icke kommit i åtnjutande av den nyss omförmälda,

för dylik anstalt för tiden intill 1932 års utgång medgivna särskilda

lindringen i engångsavgift.

Flygmekanikerskolan representerar en särskild yrkesskoltyp, avsedd såsom

en undervisningsanstalt för hela landet på ett yrkesområde, som framvuxit

först under senare tid och som för staten erhållit särskild betydelse

med hänsyn till flygvapnets behov av yrkesntbildade mekaniker. Den är

därjämte, såsom av yrkesöverstyrelsens utlåtande framgår, i finansiellt

hänseende i särskilt hög grad beroendé av staten.

Med hänsyn till vad sålunda anförts vill pensionsanstalten icke motsätta

sig att staten för nu ifrågavarande fall under en övergångstid helt påtager

sig huvudmannens retroaktiva pensionskostnader. Pensionsanstalten får

därför hemställa, att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga följande

förslag till övergångsstadgande till kap. IV reglementet för statens pensionsanstalt:
»22.

Om lärarbefattning vid flygmekanikerskolan i Mölndal efter reglering

enligt § 5 före den 1 juli 1949 anmäles för beredande av pensionsrätt

åt innehavaren, skall engångsavgiften ej utgå med högre belopp än det, för

vilket huvudmannen enligt § 9 mom. 2 må uttaga ersättning genom löneavdrag

av befattningshavaren.»

Statskontoret har anslutit sig till statens pensionsanstalts hemställan.

Departementschefen. I likhet med myndigheterna och av skäl, som åberopats

av dessa, finner jag mig böra förorda, att möjlighet beredes huvudmannen

för flygmekanikerskolan i Mölndal till befrielse från huvudmannaandelen

av engångsavgift, som erfordras för retroaktiv giltighet av reglementet

för statens pensionsanstalt å lärare vid skolan. Medgivandet synes

mig böra lämnas i den form, som föreslagits av pensionsanstalten.

Enär huvudgrunderna för pensionsanstaltens reglemente fastställts av

riksdagen, synes den nu föreliggande frågan böra underställas riksdagens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 166.

prövning. Sedan riksdagen fattat beslut i ärendet, torde Kungl. Maj :t äga

att utfärda erforderliga författningsbestämmelser. Jag hemställer alltså, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, därest lärarbefattning vid flygmekanikerskolan i

Mölndal efter reglering enligt § 5 reglementet för statens

pensionsanstalt den 31 december 1919 före den 1 juli 1949

anmäles för beredande av pensionsrätt åt innehavaren, den

för retroaktiv giltighet av reglementet föreskrivna engångsavgiften

ej skall utgå med högre belopp än det, för vilket

huvudmannen enligt § 9 mom. 2 må uttaga ersättning genom

löneavdrag av befattningshavaren.

5:o.

Tjänstårsberäkning i pensionshänseende för förra lärarinnan i pappslöjd

vid Stockholms stads folkskolor Sigrid Beata Sucksdorff. Av handlingarna i

ärendet inhämtas,

att Sucksdorff är född den 7 maj 1882 och således 66 år gammal;

att hon under tiden 1 september 1908—31 augusti 1910 tjänstgjort såsom

biträdande lärarinna i handarbete vid Tysta skolan i Lidingö;

att hon från och med september månad 1910 till och med den 3 juni 1921

innehaft anställning såsom sömnads- och handarbetslärarinna vid Hemmet

Fristad i Bromsten;

att hon under tiden 22 augusti 1922—6 maj 1947 tjänstgjort såsom lärarinna

i pappslöjd vid Stockholms stads folkskolor, därav från och med

den 1 januari 1934 såsom ordinarie lärarinna;

att Sucksdorff för pension enligt reglementet för statens pensionsanstalt

äger tillgodoräkna allenast tjänstgöringstiden vid Stockholms stads folkskolor

eller sålunda 24 hela tjänstår och att pensionsanstalten i enlighet

härmed förklarat Sucksdorff berättigad till pension, motsvarande 2‘A> av

hel pension;

att pensionen från statens pensionsanstalt efter viss teknisk omreglering

från och med den 1 juli 1947 utgör 1 572 kronor för år jämte rörligt tillägg

med för närvarande 12 procent;

samt att Sucksdorff från Stockholms stad enligt det kommunala reglementet

om tilläggspension för övningslärare åtnjuter tilläggspension med

1 759 kronor 24 öre, inberäknat tilläggsförmåner.

Av utredningen i ärendet framgår beträffande Tysta skolan, att verksamheten

vid skolan bedrives av stiftelsen Tysta skolan, att vid skolan, som numera

är yrkesskola för dövstumma flickor, under åren 1908—1910, då

Sucksdorff tjänstgjorde vid skolan, meddelades undervisning i teoretiska

och praktiska ämnen, motsvarande undervisningen i statens skolor för dövstumma,

samt att stiftelsen under nyssnämnda år åtnjöt statsbidrag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Beträffande Hemmet Fristad framgår av utredningen i ärendet, att verksamheten

vid hemmet, vilket numera nedlagts, bedrevs av stiftelsen Hemmet

Fristad i anslutning till Svenska diakonissanstalten, att i hemmet för uppfostran

och stöd i sedligt avseende mottogos unga kvinnor, vilka bland annat

erhöllo undervisning i sömnad, handarbete och vävnad, samt att stiftelsen

från och med år 1914 åtnjöt statsbidrag.

I en den 31 oktober 1947 dagtecknad skrift anhöll Sucksdorff hos Kungl.

Maj:t om medgivande att såsom tjänstår för pension enligt reglementet för

statens pensionsanstalt tillgodoräkna tid, varunder hon tjänstgjort vid Tysta

skolan och Hemmet Fristad.

Skolöverstyrelsen anförde i utlåtande den 21 november 1947, att Sucksdorffs

tjänstgöring vid Tysta skolan och vid Hemmet Fristad syntes överstyrelsen

fullt likvärdig med hennes tjänstgöring såsom ordinarie lärarinna

i pappslöjd vid Stockholms folkskolor. Under erinran tillika att Kungl.

Maj :t och riksdagen år 1940 (prop. nr 72, p. 2; bankoutsk. uti. nr 17, p. 2;

r. skr. nr 125) medgivit, att lärarinnan i kvinnlig slöjd i Sundbybergs

skoldistrikt Augusta Pauline Walkendorff finge för erhållande av pension

från statens pensionsanstalt tillgodoräkna sig under åren 1914—1918 fullgjord

tjänstgöring såsom lärarinna vid Hemmet Fristad under villkor att

visst engångsbelopp inbetalades till pensionsanstalten, hemställde skolöverstyrelsen,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sucksdorff

finge för att komma i åtnjutande av hel pension från statens pensionsanstalt

tillgodoräkna under tiden 1 september 1908—31 augusti 1910 och 1

januari 1914—3 juni 1921 fullgjord tjänstgöring vid Tysta skolan och vid

Hemmet Fristad.

Statens pensionsanstalt förklarade i utlåtande den 14 januari 1948, att

pensionsanstalten med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört icke ville

motsätta sig, att Sucksdorff för erhållande av pension från anstalten finge

tillgodoräkna sig under nyss angiven tid fullgjord tjänstgöring vid nämnda

skolor under villkor att Sucksdorff till pensionsanstalten inbetalade ett belopp,

motsvarande den engångsavgift, som belöpt å henne, därest §§ 6 och 9

anstaltens reglemente varit i förevarande fall tillämpliga, och vilken avgift,

beräknad per den 1 april 1948, utgjorde 392 kronor.

I utlåtande den 30 januari 1948 över Sucksdorffs ansökning anförde

statskontoret, att, därest Sucksdorff i överensstämmelse med vad de i ärendet

hörda myndigheterna föreslagit skulle få tillgodoräkna sig tjänstgöring

vid Tysta skolan och Hemmet Fristad — varemot i och för sig intet syntes

vara att erinra — detta enligt vad statskontoret inhämtat skulle medföra

minskning av det kommunala tillägget, på grund varav tillgodoräkningsmedgivandet

icke skulle åstadkomma någon höjning av de samlade pensionsförmåner

Sucksdorff ägde uppbära från pensionsanstalten och staden.

Vid nu angivet förhållande syntes ansökningen icke böra föranleda någon

Kungl. Maj:ls åtgärd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

I enlighet med statskontorets förslag fann Kungl. Maj:t jämlikt beslut den

20 februari 1948 Sucksdorffs ansökning icke föranleda någon åtgärd.

I en den 29 april 1948 dagtecknad skrift har Sucksdorff — med företeende

av utredning av Stockholms folkskoledirektion, utvisande att ett tillgodoräkningsmedgivande

för Sucksdorff i ifrågasatt omfattning skulle medföra

icke endast en ökning av den från statens pensionsanstalt utgående

pensionen med 618 kronor 24 öre utan även en höjning av de kommunala

pensionsförmånerna med 135 kronor 80 öre för år — hemställt, att Kungl.

Maj :t måtte upptaga Sucksdorffs framställning till ny prövning.

Statskontoret har i förnyat utlåtande den 18 maj 1948 anfört, att då enligt

sålunda föreliggande ändrade besked från Stockholms folkskoledirektion

den förhöjning av Sucksdorffs pension från statens pensionsanstalt,

som en tillgodoräkning av tjänstetiden vid Tysta skolan och Hemmet Fristad

skulle medföra, icke komme att föranleda en motsvarande minskning

av hennes kommunala tilläggspension, ämbetsverket icke ville göra erinran

mot att Sucksdorff i den utsträckning och under de villkor, som av pensionsanstalten

i dess utlåtande angivits, finge tillgodoräkna sig anställningstiden

vid nämnda skolor.

Departementschefen. Med hänsyn till numera upplysta förhållanden anser

jag mig böra förorda, att — på sätt samtliga myndigheter nu tillstyrkt

— förslag förelägges riksdagen om medgivande för Sucksdorff att för erhållande

av pension från statens pensionsanstalt tillgodoräkna sig den tid,

varunder hon innehaft anställning såsom lärarinna vid Tysta skolan och

Hemmet Fristad och statsunderstöd utgått till dessa anstalter. Såsom villkor

för ett sådant medgivande bör föreskrivas, att till pensionsanstalten

inbetalas engångsavgift, beräknad enligt av pensionsanstalten angivna grunder.

Dessa innebära, att dylik avgift skall erläggas allenast med belopp,

motsvarande det, för vilket huvudmannen vid tillämpning av §§ 6 och 9 i

pensionsanstaltens reglemente ägt uttaga ersättning genom löneavdrag av

Sucksdorff. ö

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra lärarinnan i pappslöjd vid Stockholms stads folkskolor

Sigrid Beata Sucksdorff ma för erhållande av pension

från statens pensionsanstalt tillgodoräkna sig under tiderna

1 september 1908—31 augusti 1910 och 1 januari

1914 3 Juni 1921 fullgjord tjänstgöring såsom lärarinna

vid Tysta skolan i Lidingö och vid Hemmet Fristad i Bromsten,

dock under villkor att Sucksdorff till pensionsanstalten

inbetalar ett belopp, motsvarande den engångsavgift,

som belöpt å henne, därest §§ 6 och 9 i anstaltens reglemente

varit i förevarande fall tillämpliga.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 166.

15

6:o.

Pensionsreglering för befattningshavare hos clearingnämnden.

I särskilda skrivelser till chefen för handelsdepartementet, dagtecknade

respektive den 30 april 1947, den 28 februari 1948 och den 7 februari 1949,

har clearingnämnden gjort framställning i fråga om pensionering av den

hos nämnden anställda personalen. I skrivelsen den 30 april 1947 hemställde

clearingnämnden sålunda om bemyndigande för nämnden att med anlitande

av uppkomna överskott å uttagna clearingavgifter ombesörja pensionering

hos svenska personal-pensionskassan av de hos nämnden anställda befattningshavarna.

I avgivet yttrande över denna framställning avstyrkte statskontoret,

att pensionsfrågan ordnades vid sidan av de statliga pensioneringsnorinerna

genom anslutning till enskild pensionsinrättning, vilket i

föreliggande fall skulle för staten medföra betydande engångskostnader. Nu

berörda framställning har därefter icke föranlett någon Kungl. Maj :ts

åtgärd.

I förenämnda skrivelse den 28 februari 1948 anhöll clearingnämnden

därefter, att frågan om pensionsrätt för nämndens befattningshavare måtte

upptagas till avgörande i samband med behandlingen av dåmera föreliggande,

av tillkallad utredningsman i avgiven promemoria framlagt förslag

om pensionsrätt för vissa befattningshavare vid statens krisorgan.

Vid ställningstagande till frågan om pensionsregleringens omfattning

hade nyssnämnde utredningsman ansett sig böra undantaga vissa organ,

däribland clearingnämnden, på den grund att en successiv avveckling av

verksamheten vid dessa organ påginge. Kungl. Maj :t, som i propositionen

nr 129 till 1948 års riksdag på grundval av innehållet i förberörda promemoria

framlade förslag i fråga om pensionsreglering för krisorganens befattningshavare,

anslöt sig därvid i fråga om clearingnämnden till den av

utredningsmannen intagna ståndpunkten. Vid riksdagsbehandlingen av

ärendet väcktes emellertid motioner — likalydande motionerna 1: 296 och

11:456 — i vilka yrkades, att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t hemställa

om framläggande i särskild proposition av förslag till pensionsreglering även

för c.learingnämndens tjänstemän. I anledning av dessa motioner framhöll

bankoutskottet i sitt utlåtande nr 34, att inom clearingnämnden efter samråd

med finansdepartementet undersökning inletts rörande möjligheterna

att ernå ett efter de speciella förhållandena vid detta organ anpassat system

för pensionering av befattningshavarna. Det syntes vara att förutse,

alt denna undersökning kunde av Kungl. Maj :t föreläggas 1949 års riksdag.

Vid sådant förhållande funne utskottet motionerna icke böra föranleda någon

riksdagens åtgärd. Riksdagen, som för sin del biföll Kungl. Maj:ts proposition

angående pensionsreglering för den egentliga krisförvaltningen, beslöt

i överensstämmelse med bankoutskottets hemställan. Föreskrifter angående

pensionering av vissa befattningshavare vid statens krisorgan hava

sedermera utfärdats i kungörelse den 30 juni 1948 (nr 537).

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kungi. Maj:ts proposition nr 166.

Huvudgrunderna för den sålunda för krisförvaltningen beslutade

pensionsregleringen kunna sammanfattas sålunda.

Pensionsrätten är personlig och följer sålunda icke automatiskt med innehavet

av viss befattning. Pensionsrätten är vidare subsidiär, d. v. s. från

pensionsregleringen undantagas samtliga befattningshavare, som redan äro

pensionerade eller i sin anställning hos krisorganet bibehålla i annan tjänst

förvärvad pensionsrätt. Pensionsrätt beviljas efter skäiighctsprövning samt

kan endast medgivas heltidsanställd befattningshavare. För pensionsrätts

inträde fordras en karenstid av 36 anställningsinånader, en minimiålder av

22 år och en maximiålder av 53 år ävensom att befattningshavaren har

svenskt medborgarskap. För bestämmande av pensionsund erlag indelas befattningshavarna

i fyra pensionsgrupper, med underlagen bestämda till samma

belopp som pensionsunderlagen för lönegraderna Ca 8, 13, 19 och 23

(eller löneklasserna 11, 16, 22 och 26) enligt 1947 års allmänna tjänste- och

familjepensionsreglementen. Inplaceringen i pensionsgrupper följer i huvudsak

lönegruppsindelningen i avlöningsbestämmelserna för befattningshavare

vid statens krisorgan. Viss hänsyn vid bestämmandet av pensionsunderlag

skall emellertid även tagas till anställningstidens längd och yrkesutbildningens

beskaffenhet.

För tjånstårsberäkning i pensionshänseende kan överrevisionen för krisförvaltningen

medgiva tillgodoräkning av två tredjedelar av tid för tjänstgöring

i av pensionsregleringen omfattat krisorgan före pensionsrättens inträde.

Pensionsåldern utgör för befattningshavare i de två lägsta pensionsgrupperna

60 år samt för befattningshavare i de två högre pensionsgrupperna respektive

63 och 65 år.

I avseenden, som i kungörelsen icke särskilt beröras, skola i tillämpliga

delar gälla de bestämmelser, som i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen

med därtill hörande tillämpningsföreskrifter meddelats

beträffande civil extra ordinarie befattning med motsvarande pensionsunderlag.

Den i bankoutskottets utlåtande avsedda, av clearingnämnden igångsatta

utredningen rörande pensionsförhållandena för nämndens personal har

verkställts av statskommissaricn E. Norberg, och har nämnden med sin

skrivelse den 7 februari 19A9 till chefen för handelsdepartementet överlämnat

av Norberg utarbetad promemoria, innefattande förslag till grunder för

beviljande av pensioner och avskedsersättningar åt befattningshavare hos

nämnden. Beträffande antalet befattningshavare hos nämnden och längden

av dessas anställningstid meddelas i skrivelsen följande.

Nämnden inrättades år 1934, och de flesta av de nuvarande tjänstemännen,

vilkas antal utgör 37, anställdes under de två första verksamhetsåren

och ha alltså nu 12 å 14 tjänstår. Innan avveckling av nämnden kan tänkas

äga rum, kommer därtill med all sannolikhet att läggas ytterligare åtminstone

2 å 3 år. De anställdas ålder är i medeltal över 50 år, endast ett

fåtal äro under 45 och av dem endast fyra under 40.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 166.

17

I fråga om anställningsförhållandena inom nämnden har i statskommissarien

Norbergs promemoria anförts följande.

Vid nämndens tillkomst hade man icke anledning räkna med att verksamheten

skulle erhålla sådan varaktighet, som sedermera visade sig bliva

fallet. I stället torde man ha förutsatt, att nämndens arbetsuppgifter skulle

bliva av tillfällig och relativt snabbt övergående natur. Detta förhållande

kom även att prägla såväl personalrékryteringen som lönesättningen. Åtskilliga

av de anställda voro personer i relativt hög ålder, och lönerna anpassades

närmare efter löneläget på den allmänna arbetsmarknaden än efter

de mera stela statliga avlöningsprinciperna. Efter mönster från bl. a.

affärsbankerna tillerkändes även personalen vissa speciella förmåner, som

icke förekomma inom den egentliga statsförvaltningen, exemplvis fri lunch.

Då verksamheten sedermera såg ut att bliva bestående för längre tid än som

ursprungligen antagits, aktualiserades frågan vilka åtgärder, som lämpligen

borde träffas för att bereda personalen visst ekonomiskt skydd vid anställningens

framlida upphörande. I detta syfte beslöt nämnden i december

1936 att fortsättningsvis innehålla visst belopp av månadslönen för att för

tjänstemännens räkning insättas på i postsparbankens förvar liggande postsparbanksböcker.

Sålunda skulle, med undantag för vissa tjänstemän i

chefsställning, månadsvis insättas

50

kronor

för

tjänsteman i

åldern

över 50

år

40

»

2>

40—50

30

» »

>

30—39

»

25

» »

»

25—29

2>

20

»

»

2> »

20—24

»

15

»

»

» ■»

» under 20

Viss del av de innehållna medlen ha sedermera placerats i statsobligationer.

I samband med beslutet om dylika insättningar av lönemedel synas vissa

löneförhöjningar ha genomförts, som i stort sett täckte de extra-ordinära

avdragen. I fortsättningen torde dock löneutvecklingen ha kommit att i huvudsak

följa de löner, som för befattningshavare i jämförlig ställning tilllämpats

inom de efter 1939 inrättade egentliga krisorganen, och numera

gälla för lönesättningen i allt väsentligt samma grunder som för krispersonalen

i allmänhet.

1 detta sammanhang är vidare att beakta, att principen om uppsamlande

genom löneavdrag av ett sparkapital, avsett att utbetalas först vid avgången

ur tjänst, icke konsekvent upprätthållits, i det att vissa befattningshavare

efter särskild framställning under anställningstiden utfått hela eller viss

del av sitt sparkapital, varjämte, såsom förut antytts, för andra befattningshavare

någon avsättning av sparmedel aldrig ägt rum. Det låter sig fördenskull

svårligen göra, att vid pensionsfrågans bedömande taga särskild hänsyn

till förekomsten i större eller mindre utsträckning av innestående sparkapital.

Detta kapital torde nämligen icke kunna betraktas såsom »uppskjuten

lön» i samma bemärkelse som en enligt sedvanliga pensioneringsgrunder

intjänad pension, utan lärer få närmast jämföras med andra på frivillighetens

grund hopbragta sparmedel.

Det i promemorian innefattade förslaget är av följande innebörd.

De äldre befattningshavarna hos nämnden, vilka kunna räkna minst 12

anställningsår i statens tjänst, komma vid avgången i åtnjutande av en

2 Itihnng till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 166.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

omedelbart utfallande pension, medan övriga tjänstemän, som hava en anställningstid

av förslagsvis minst 5 år, erhålla avskedsersättning med ett engångsbelopp,

ställt i viss relation till den uppburna avlöningen. Därvid borde

följande villkor och förutsättningar gälla.

För rätt till omedelbart utfallande pension vid avgång ur clearingnämndens

tjänst bör krävas:

att anställningen hos clearingnämnden tillträtts före fyllda 53 år,

att tjänstemannen vid avgången uppnått 55 års ålder samt kan räkna

minst 12 anställningsår i statens tjänst,

att annan lämplig anställning i statens tjänst icke kan beredas vederbörande;

samt

att tjänstemannen ej på grund av annan tidigare anställning är berättigad

uppbära pension, livränta eller liknande gottgörelse.

Pensionsunderlaget bestämmes i enlighet med de för tjänstepension till

vissa befattningshavare vid statens krisorgan angivna grunderna, under

iakttagande av dels att pensioneringen endast omfattar rätt till tjänstepension

och dels att såsom tjänstår för pension må räknas hela den tid anställningen

hos clearingnämnden varat. Om och i vad mån för bestämmande av

pensionsbeloppets storlek tillgodoräkning må äga rum jämväl av annan statsanställning,

som innehafts före inträdet i clearingnämndens tjänst, bör bliva

beroende på prövning i varje särskilt fall.

Med pension bör följa rätt till rörligt tillägg enligt 1947 års grunder.

Rätt till avskedsersättning tillkommer den, som vid avgången kan räkna

minst 5 anställningsår hos clearingnämnden och som icke kan beredas annan

lämplig statsanställning i omedelbar anslutning till avgången ur clearingnämndens

tjänst. Avskedsersättning utgår med belopp, motsvarande sammanlagda

beloppet av en månadslön för varje helt anställningsår utöver 5,

varvid skall räknas med medelmånadslönen under de sista fem anställningsåren

eller alltså med V® av den uppburna totala avlöningen under nämnda

tid.

I promemorian anföres vidare i anslutning till redogörelsen för förslagets

innebörd, att av clearingnämndens den 1 november 1948 kvarstående 38 befattningshavare

skulle vid tillämpning av de föreslagna pensionerings- och

ersättningsgrunderna 8 bliva berättigade till pension till belopp mellan 3 505

och 1 410 kronor och 23 till avskedsersättning med belopp varierande mellan

9 170 och 310 kronor, allt under förutsättning att nämndens verksamhet avvecklades

per den 1 juli 1949 och att annan statsanställning icke kunde beredas

befattningshavarna. Av återstående 7 befattningshavare vore två berättigade

till pension från annat håll, och 5 hade — ehuru de tills vidare formellt

kvarstå på clearingnämndens personalstat — beretts anställning hos valutakontoret.

De till valutakontoret överflyttade tjänstemännen förutsattes få

sin pensionsfråga löst enligt de för krisförvaltningens anställda gällande pensioneringsgrunderna,

vilka vore tillämpliga även å valutakontorets personal.

För egen del har clearingnämnden förklarat sig icke kunna biträda det av

Norberg utarbetade förslaget i oförändrat skick. Sålunda har nämnden avstyrkt

förslaget i vad det avser utgivande av avskedsersättning och förordat,

att pensionsrätt måtte beredas samtliga befattningshavare. Vidare har nämnden

föreslagit, att befattningshavarna även måtte få åtnjuta rätt till familje
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj:ts proposition nr 166.

pension. Enligt nämndens uppfattning syntes pensionsfrågan för nämndens

befattningshavare lämpligast böra ordnas genom tillämpning ä befattningshavarna

av 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har i skrivelse till Kungl.

Maj :t den 19 februari 1949 hemställt, att förevarande pensionsfråga måtte

lösas med beaktande av nyss återgivna av clearingnämnden framförda önskemål

och förslag.

Statskontoret har i utlåtande den 26 februari 1949 förordat, att clearingnämndens

befattningshavare inordnas under de för krisorganen utfärdade

pensionsbestämmelserna samt till stöd för detta förslag anfört följande.

Statskontoret, som i anledning av tidigare förslag till lösande av pensionsfrågan

för clearingnämndens personal tillstyrkt, att pensioneiing ordnades

för befattningshavare med varaktig anställning, vill i frågans nuvarande

läge icke motsätta sig, att en reglering av pensionsförhållandena för

personalen kommer till stånd i den ordning och pa de villkor, som i det

följande angives. Den omständigheten, att clearingnämndens befattningshavare

vid ordnandet av pensioneringen för krisorganens personal på grund

av den förestående avvecklingen av nämndens verksamhet lämnades utanför

pensioneringen, synes knappast motivera, att pensioneringen i princip skulle

ordnas efter mindre förmånliga grunder än som tillämpas för nämnda personal.

Å andra sidan utgör det förhållandet, att clearingnämnden började sin

verksamhet redan år 1934 icke bärande skäl för att personalen skulle i ett

eller annat avseende erhålla gynnsammare villkor, än mindre att den skulle

direkt inordnas under de allmänna statliga pensionsbestämmelserna. En sådan

anordning skulle bland annat medföra, att den icke obetydliga del av nämndens

personal, som övergått till valutakontoret och därvid blivit underkastad

pensionsbestämmelserna för krisförvaltningen, skulle bliva sämre ställd än

övrig personal hos nämnden. Erinras må, att även inom krisförvaltningen

förekommer i stor utsträckning, att personalen varit anställd i statens tjänst

redan före tillkomsten av respektive krisorgan. Så till exempel övertog livsmedelskommissionen

ett trettiotal befattningshavare från kommissionens företrädare

statens jordbruksnämnd. Såvitt statskontoret kan finna, råder för

clearingnämndens personal i fråga om formen för anställningen och tjänstgöringsförhållandena

i stort sett överensstämmelse med vad som gäller för

krisorganens befattningshavare, bortsett från att ersättningsförmånerna synas

hava utmätts i det hela gynnsammare. Det faller sig därför naturligt,

att pensioneringen ordnas efter samma grunder som de för krisförvaltningen

tillämpade. Statskontoret får alltså för sin del föreslå, att clearingnämndens

befattningshavare inbegripas under krisförvaltningens pensionsbestämmelser

i den män de icke redan i annan ordning äro tillförsäkrade pension.

Detta innebär i förhållande till utredningsmannens förslag, att befattningshavarna

bliva tillförsäkrade såväl tjänste- som familjepensionsrätt. Vidare

följer härmed, alt tjänstepension endast tillkommer befattningshavare, som

vid anställningens upphörande uppnått föreskriven pensionsålder, lägst 60

år, eller ock avgår på grund av sjukdom. Sker avgången ur tjänst före uppnådd

pensionsålder av andra skäl än sjukdom kommer befattningshavaren

att bliva berättigad till tjänstelivränta samt för sina efterlevande till familjelivränta.

Tjänstelivräntan kommer alt utgå först från och med fyllda 65

år eller vid dessförinnan inträffad invaliditet. Pensionsregleringen synes

skäligen böra givas giltighet från och med den 1 juli 194«3. Då kungörelsen

med vissa avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid statens krisorgan

icke är tillämplig å clearingnämndens befattningshavare, lärer böra an
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

KliikjI. Maj:ts proposition nr 166.

komina på Kungl. Maj :t att bestämma till vilken pensionsgrupp befattningshavarna

skola hänföras. I övrigt synas skäl icke föreligga för avvikelser från

pensionskungörelsens villkor och bestämmelser. Befattningshavare, som lämnat

sin anställning hos nämnden före den 1 juli 1948, omfattas icke av pensioneringen.

I anslutning härtill har statskontoret i fråga om clearingnämndens fortsatta

verksamhet ävensom rörande avlöningsförhållandena inom nämnden

anfört följande.

Av clearingnämndens yttrande i ärendet framgår, att någon avveckling av

nämndens verksamhet icke skulle vara omedelbart aktuell.''Statskontoret anser

sig emellertid böra starkt ifrågasätta, huruvida de återstående uppgifterna

för den statliga clearingverksamheten oundgängligen kräva ett fortsatt

bibehållande av nämnden. Det vill nämligen synas, som om clearingnämndens

hittillsvarande verksamhet skulle kunna överföras till riksbanken eller

valutakontoret, som då kunde från nämnden övertaga för ändamålet erforderlig

personal. Enligt vad statskontoret inhämtat bär vid respektive handelsavtals

avslutande en dylik möjlighet tagits i beaktande. Vid ett sådant

överförande synes personalen böra få finna sig i sådan reglering av löneförhållandena,

som kan befinnas erforderlig för vinnande av enhetliga lönevillkor

för personal med ensartade arbetsuppgifter. Av utredningen i ärendet

att döma har nämligen löneställningen för clearingnämndens befattningshavare

hållits högre än för motsvarande personal inom krisförvaltningen

bland annat därigenom, att personalen varit tillförsäkrad förmånen av

fri lunch, en förmån som över huvud taget ej tillkommer annan statsanställd

personal och som principiellt strider mot gällande avlöningsregler. Då skäl

för att clearingnämndens personal i angivna hänseende skulle vara bättre

ställd än statens befattningshavare i övrigt enligt statskontorets mening

saknas, torde även för det fall att nämnden skulle fortsätta sin verksamhet

en översyn böra ske av löneförhållandena syftande till att åstadkomma full

likställighet i lönehänseende med krisorganens befattningshavare. I varje

fall måste ett genomförande av pensionsrätt enligt vad ämbetsverket ovan

förordat till oavvislig förutsättning hava, att förmånen i fråga försvinner.

Frågan huru med de innestående sparkapitalen skall förfaras lärer böra

av Kungl. Maj :t i sammanhanget särskilt övervägas.

Departementschefen. På sätt av den förut lämnade redogörelsen framgår

omfattar den nästföregående år beslutade pensionsregleringen för vissa befattningshavare

vid statens krisorgan icke clearingnämndens personal.

Statsmakternas ståndpunkt härutinnan anslöt sig till den tillkallade utredningsmannens

förslag. Vid riksdagsbehandlingen av den rörande omförmälda

pensionsreglering framlagda propositionen väcktes motioner om reglering

av pensionsförhållandena även för clearingnämndens personal, men

motionerna avslogos av riksdagen under hänvisning till inom nämnden

igångsatt undersökning rörande lämpligaste pensioneringsformen för denna

personal. Resultatet av den åsyftade undersökningen föreligger nu i form

av den promemoria, som avgivits av statskommissarien Norberg och för

vars innehåll redogörelse lämnats i det föregående. Promemorian innefattar

förslag till grunder för beviljande av pensioner och avskedsersättningar åt

clearingnämndens befattningshavare, vilka grunder icke överensstämma vare

sig med bestämmelserna i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensions
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kunyl. Maj:ts proposition nr 166.

reglementen eller med föreskrifterna i den år 1948 utfärdade kungörelsen

rörande pensionering av krisorganens befattningshavare. Förslaget har i väsentliga

hänseenden avstyrkts av clearingnämnden, som förordat, att de allmänna

tjänste- och familjepensionsreglementena måtte genom särskilt beslut

göras tillämpliga å nämndens befattningshavare. Statskontoret har däremot

föreslagit, att clearingnämndens personal skall inbegripas under pensionsbestämmelserna

för krisförvaltningen.

För egen del finner jag det önskvärt, att grunder bliva fastställda i avseende

å pensionering av clearingnämndens befattningshavare. Vid övervägande

av spörsmålet, huru denna pensionering bör anordnas, har jag ansett mig

böra biträda statskontorets förslag om tillämpning å berörda befattningshavare

av bestämmelser, motsvarande dem som gälla för krisförvaltningen. Jag

har således i likhet med statskontoret funnit tillräckliga skäl icke föreligga

för beredande åt clearingnämndens befattningshavare av annan — vare sig

förmånligare eller ogynnsammare — ställning i pensionshänseende än den

som tillkommer befattningshavare vid de krisorgan, för vilka förenämnda

kungörelse äger giltighet. Jag förutsätter emellertid i anslutning till vad

statskontoret anfört, att i fall då befattningshavare hos clearingnämnden

åtnjuter bättre förmåner i lönehänseende än motsvarande personal vid

krisförvaltningen en reglering av lönevillkoren överväges, innan pensionsrätt

medgives.

Beträffande tidpunkten för pensionsregleringens genomförande förordar

jag, att pensionsrätt må kunna medgivas retroaktivt från och med den 1

juli 1948. Kungl. Maj :t bör äga befogenhet att meddela de särskilda bestämmelser,

som kunna vara erforderliga för tillämpning å clearingnämndens

personal av det i omförmälda kungörelse innefattade pensionssystemet.

Beträffande frågan huru bör förfaras med de medel, som för tjänstemännen

hos clearingnämnden insatts å postsparbanken, har jag hyst tvekan, huruvida

desamma böra få av tjänstemännen disponeras vid sidan om förmån,

utgående på grund av den nu förordade pensionsregleringen. På grund av

oklarheten rörande den rätta naturen av dessa medel och med hänsyn till

att å ena sidan dylik avsättning icke ägt rum för alla befattningshavare och

att å andra sidan vissa befattningshavare helt eller delvis utfått medlen i

fråga, finner jag mig emellertid för egen del böra förorda, att förfoganderätten

till ifrågavarande medel icke skall påverkas av pensionsförmån enligt de

av mig nu ifrågasatta pensioneringsgrunderna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t alt, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat, meddela

pensionsbestämmelser för befattningshavare hos clearingnämnden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

7 :o.

Bestridande av kostnaden för vissa pensioner vid allmänna barnbördshuset.

Allmänna barnbördshuset, som äger karaktären av en stiftelse, har sedan

lång tid tillbaka tjänat som utbildningsanstalt för läkare — tidigare även för

barnmorskor. Efter att från början ha varit helt självförsörjande erhöll

barnbördshuset fr. o. m. år 1846 smärre statsanslag. Med hänsyn till de ökade

kostnader för barnbördshuset, som beräknades bliva en följd av institutionens

inflyttning i de för densamma uppförda nybyggnaderna å Kungl.

Djurgården, beviljades fr. o. m. år 1913 särskilda extra anslag för uppehållande

av verksamheten. Delta anslag utgick år 1913 med 64 250 kronor och

hade år 1920 stigit till omkring 270 000 kronor. De alltmera ökade utgifterna

föranledde statsmakterna att påkalla bidrag jämväl från Stockholms stad

och län till bestridande av driftkostnaderna. Efter förhandlingar med staden

och länet träffades avtal, som trädde i kraft fr. o. in. år 1923 och som i huvudsak

innebar, att underskottet i driftkostnaderna för stadens och länets

sjuka halverades mellan staten och staden, resp. länet.

Numera gälla för fördelningen av driftkostnaderna sedan den 1 juli 1946

enligt därom mellan samma parter träffat avtal nya, av 1945 års riksdag

godkända grunder (se 1945 års statsverksprop. VIII p. 89 och r. skr. nr 8

p. 90). Enligt detta avtal skola staden och länet för sina sjuka betala ersättning

med 85 procent av det underskott, som eventuellt uppstår, sedan från

sjukhusets driftkostnader dragits påförda vårdavgifter ävensom statsanslaget,

motsvarande statsbidrag till driften av förlossningsanstalter. I driftkostnaderna

skall dock härvid ej inräknas anslag till avlöning åt erforderlig läkarpersonal,

vilka kostnader helt skola bestridas av staten. Av avtalet följer,

att staten —- utöver läkarkostnaderna, vilka aldrig belastat barnbördshusets

stat utan alltid ankommit på statsverket — skall svara för återstående 15

procent av nyssnämnda underskott ävensom för hela underskottet beträffande

sjuka från ort utom staden och länet. Kostnaderna för den enskilda

vårdavdelningen bestridas av inflytande legosängsavgifter.

Nu gällande avtal har uppsagts fr. o. in. den 1 juli 1949. Anledningen härtill

har varit, att Kungl. Maj :t genom beslut den 30 november 1945 godkänt

avtal mellan staten och Stockholms stad angående samarbete för uppförande

och drift av en kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus. Detta avtal, beträffande

vars närmare innehåll torde få hänvisas till propositionen nr 102/1945,

innebar bl. a., att då den nya kliniken tagits i bruk — vilket beräknas komma

att ske den 1 juli 1949 — karolinska institutets hittills till barnbördshuset

förlagda obstetrisk-gynekologiska klinik överflyttas till denna nya klinik.

Avtalet har sedermera ersatts av ett av Kungl. Maj:t den 28 maj 1948 godkänt

avtal mellan samma parter angående samarbete för ny- och ombyggnad

samt drift av det staden tillhöriga Sabbatsbergs sjukhus (se prop. nr 213/

1948 och r. skr. nr 227).

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

23

Genom nyssnämnda rörande Sabbatsbergs sjukhus träffade avtal har huvudmotivet

för statens understödjande av allmänna barnbördshuset, nämligen

dettas användande för undervisning, bortfallit. Till följd härav har den

av Kungl. Maj :t tillsatta kommissionen för förhandlingar rörande karolinska

sjukhusets utbyggande samt allmänna harnbördshusets och seralimerlasarettets

ställning m. in. i enlighet med erhållet uppdrag fört förhandlingar

med direktionen över allmänna barnbördshuset och utsedda delegerade

från Stockholms stad och Stockholms läns landsting angående barnbördshusets

fortsatta verksamhet.

I ett den 1 december 1947 dagtecknat betänkande framlade kommissionen

såsom resultat av förhandlingarna ett samma dag med representanterna

för Stockholms stad, Stockholms läns landsting och direktionen över barnbördshuset

villkorligt träffat avtal om ändrade grunder för fördelningen av

driftkostnaderna vid barnbördshuset. Innebörden av detta förslag var i stort

sett, att staden och länet helt skulle svara för driftunderskottet för sina patienter,

därvid i driftkostnaderna skulle inräknas jämväl läkarlönerna, och

att staden och länet härutöver skulle erlägga en platskostnadsavgift av 65

öre per debiterad vårddag, motsvarande skälig avskrivning av värdet å barnbördshusets

byggnader. Kostnaderna för beläggning med rikspatienter skulle

statsverket bestrida, varjämte av statsmedel skulle utgå ett anslag motsvarande

statsbidrag till driften av förlossningsanstalter.

I fråga om personalens pensionering stadgade avtalet, att för viss angiven

personal tidigare skedd anslutning till statens pensionsanstalt fortfarande

skulle gälla och den på huvudmannen fallande delen av pensionsavgifterna

till pensionsanstalten alltjämt ingå i barnbördshusets driftkostnader. För

övrig personal skulle staten betala hälften av pensionskostnaderna, medan

staden och länet skulle erlägga resterande del av pensionerna i förhållande

till patientbeläggningen.

Avtalet skulle gälla under tiden 1 juli 1949—30 juni 1954. Därest avtalet

icke uppsades inom viss tid, skulle det förlängas på obestämd tid med ömsesidig

uppsägningsrätt.

Beträffande statens bidrag till pensionskostnaderna anförde kommissionen.

Husmor, sjuksköterskor och barnmorskor äro anslutna till statens pensionsanstalt.

Den på huvudmannen, d. v. s. barnbördshuset, fallande andelen

av pensionsavgifterna ingår f. n. i barnbördshusets driftkostnader. Någon

ändring av detta förhållande har varken från stadens eller länets sida ifrågasatts.

Övriga befattningshavare vid barnbördshuset äga icke reglerad pensionsrätt

ulan pension har beviljats från fall till fall. Kostnaderna för dessa pensioner

ha hittills ingått i barnbördshusets driftkostnader. Enär redan avgångna

befattningshavare helt och nuvarande befattningshavare, som under

avtalstiden komma att avgå med pension, till ojämförligt största delen tjänstgjort

under tid, då staten med hänsyn till omfånget av sin bidragsskyldighel

varit mer än hälftenbrukare av barnbördshuset, har del för kommissionen

stått klart, att till grund för statens deltagande i pensionskostnaderna

icke kan läggas statens andel i driftkostnaderna under den i avtalsförslaget

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kanyl. Maj.ts proposition nr 166.

avsedda första giltighetsperioden, alltså till den 1 juli 1954. Enighet har i

stället vunnits om att pensionskostnaderna skola redovisas särskilt och till

hälften betalas av staten och till andra hälften av staden och länet. Den närmare

fördelningen av kostnaderna mellan staden och länet torde få ankomma

på överenskommelse dem emellan.

Skulle avtalet komma att förlängas, kan en ändring av kostnadsfördelningen

i fråga om blivande pensionärer bli motiverad.

I en till skrivelsen fogad bilaga redovisade kommissionen de befattningshavare

— med undantag av läkare, sjuksköterskor och barnmorskor —

som voro i tjänst vid barnbördshuset år 1947 och som uppnå pensionsåldern

före utgången av år 1959, samt framlade en beräkning av storleken av

deras årliga pensioner.

I yttranden över förslaget framställde statskontoret och medicinalstyrelsen

vissa erinringar mot detsamma. Stockholms stadsfullmäktige godkände

avtalet endast under vissa förutsättningar.

I fråga om pensionskostnadernas fördelning uttalade statskontoret bl. a.,

att pensionskostnaderna liksom hittills borde inräknas hland driftkostnaderna

för barnbördshusets verksamhet.

Sedan kommissionen anmodats att avgiva utlåtande i anledning av remissyttrandena,

ansåg sig kommissionen böra träda i nya förhandlingar med

de utsedda delegerade från staden och länet. Såsom resultat av dessa förhandlingar

har kommissionen med skrivelse den 20 november 1948 framlagt

ett nytt förslag till avtal. Detta förslag innebär i förhållande till kommissionens

första förslag huvudsakligen den förändringen, att statsverket ej

längre skall svara för driftunderskottet på de s. k. riksplatserna, vilka i stället

övertagas av Stockholms län, samt att den på staden och länet fallande

platskostnadsavgiften fastställts till ett fast årligt belopp å sammanlagt

25 000 kronor. Därjämte har i förslaget inryckts en bestämmelse om att nu

gällande avtal fortfarande skall äga giltighet, till dess den vid barnbördshuset

bedrivna undervisningen överflyttas till den nya kvinnokliniken vid

Sabbatsberg.

Kommissionen har tillika anmält, att någon ändring i fråga om pensionskostnadernas

fördelning ej uppnåtts vid de nya förhandlingarna.

Bestämmelserna om pensionskostnaderna återfinnas i avtalsförslaget, § 6,

som har följande lydelse.

§ 6.

Under avtalstiden gäller beträffande befattningshavare, som icke avses i

andra stycket av denna paragraf, att staten bestrider hälften av de till dem

eller deras anhöriga utgående pensioner, om vilka beslut fattats eller i

hittills sedvanlig ordning kunna komma att fattas, samt att staden och länet

erlägga resterande del av pensionerna i förhållande till patientbeläggningen.

För husmoder, sjuksköterskor och barnmorskor skall tidigare i pensionshänseende

verkställd anslutning till statens pensionsanstalt fortfarande gälla

och den på huvudmannen fallande delen av pensionsavgifterna till statens

pensionsanstalt alltjämt ingå i barnbördshusets driftkostnader.

I skrivelse den 9 december 1948 har direktionen över allmänna barnbördsluiset

med utgångspunkt från bestämmelserna i det den 20 november 1948

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

framlagda avtalsförslaget verkställt beräkningar av det för budgetåret 1949/

50 erforderliga statsanslaget. Härvid bär statens bidrag till pensionskostnaderna

beräknats till 7 009 kronor.

Departementschefen. I proposition den 11 mars 1949, nr 130, angående vissa

anslag till universitetssjukhusen in. m. har Kungl. Maj:t framlagt förslag

till de ändrade grunder för fördelningen mellan staten samt Stockholms stad

och län av driftkostnaderna vid allmänna barnbördshuset, som böra föranledas

av den avsedda överflyttningen till Sabbatsbergs sjukhus av den hittills

till allmänna barnbördshuset förlagda obstetrisk-gynelcologiska kliniken.

Enligt dessa grunder skall till barnbördshuset utgå statsbidrag enligt 1937

års kungörelse om statsbidrag till driften av förlossningsanstalter och väntehem

in. m. samt staten, i överensstämmelse med innehållet i det den 20 november

1948 framlagda avtalsförslaget, för tiden till och med den 30 juni

1954 påtaga sig ansvaret för halva kostnaden för de i § 6 första stycket avtalsförslaget

omförmälda pensionerna, utgående till personal, som ej är ansluten

till statens pensionsanstalt. Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj :t anförde

chefen för inrikesdepartementet, att han, enär vid avtalsförhandlingarna

ändring ej kunnat ernås i fråga om statens deltagande i pensionskostnaderna

och då avtalet endast vore avsett att gälla under fem år, icke ville motsätta

sig den föreslagna anordningen beträffande pensionskostnaderna. Departementschefen

förutsatte emellertid, att denna fråga med beaktande av

vad statskontoret yttrat upptoges till förnyad prövning, innan avtalet förlängdes.

Beträffande frågan om anvisande av medel för täckande av den på

staten belöpande andelen i pensionskostnaderna anförde departementschefen,

att frågan därom konnne att anmälas av chefen för finansdepartementet.

De i § 6 första stycket i avtalsförslaget avsedda pensionerna utgöras av

pensioner, som enligt Kungl. Maj :ts i varje särskilt fall, efter framställning

av direktionen för barnbördshuset, lämnade medgivande utgå till vid barnbördshuset

anställda befattningshavare, tillhörande administrations- och

ekonomipersonalen, eller efterlevande till dylika befattningshavare. För närvarande

utgå fem pensioner, varav tre tjänste- och två familjepensioner.

Dessa pensioner variera till beloppet mellan 3 996 och 840 kronor för år, å

vilka belopp utgår 12 procents rörligt tillägg. Före avtalstidens utgång den

30 juni 1954 kunna ytterligare ett tiotal befattningshavare beräknas avgå

ur tjänst och kunna därvid åberopa tjänstgöring av sådan längd, att de enligt

hittills tillämpad praxis böra komma i åtnjutande av pension. Därest

de i förenämnda proposition förordade grunderna för den framtida fördelningen

av driftkostnaderna vid allmänna barnbördshuset godkännas av riksdagen

och staten alltså skall tills vidare svara för halva kostnaden för nu

ifrågavarande pensioneringsverksamhet, bör Kungl. Maj:t liksom hittills

fastställa storleken av pensionerna. Jag förutsätter, att statens medverkan

i avseende å denna pensionering skall ifrågakomma allenast i fall, då befattningshavaren

tjänstgjort vid allmänna barnbördshuset under mer avsevärd

lid före den 1 juli 1949 eller den senare tidpunkt, då den obstetrisk-gyne
3

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. AV 166.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

kologiska kliniken överflyttas till Sabbatsbergs sjukhus. Kostnaden för statens

andel i pensionerna synes lämpligen böra bestridas från det under trettonde

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd

m. m., och torde riksdagens medgivande härtill böra inhämtas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att för bestridande av statsverkets

andel i kostnaden för enligt Kungl. Maj :ts beslut

utgående pensioner åt befattningshavare vid allmänna barnbördshuset

eller efterlevande till dylika befattningshavare

taga i anspråk det under trettonde huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

Vad föredragande departementschefen under punkterna

1 :o—7 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Olov Sommar.

497374. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:274 Skrivelse till Konungen i anteckning av Kumgl. Maj ris proposition angående reglering av pensionsförhållandena för vissa befattningshavare m. in., i vad proposi a1 i texten