Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till utgivande av lagsamling

1949-03-18 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:171, Angående bidrag till utgivande av lagsamling

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

1

Nr 171.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till

utgivande av lagsamling; given Stockholms slott den

18 mars 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 18 mars 1949.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,

Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om statligt

stöd för utgivande av en lagsamling och anför.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 sand. Nr 171.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mcij:ts proposition nr 171.

I olika sammanhang har under senare år upptagits frågan om att göra

innehållet i gällande lagar och andra författningar lättare tillgängligt för

dem som skola tillämpa desamma och för allmänheten.

Av officiella författningspublikationer är den genom justitiedepartementets

försorg utgivna Svensk författningssamling den enda mera fullständiga.

Några uppgifter om dess spridning äro därför av intresse här. Författningssamlingen

utsändes fortlöpande till ett stort antal myndigheter och

tjänstemän samt till kommunerna. Hela den av staten bekostade distributionen

av författningssamlingen avser något över 8 100 exemplar. Däri representeras

de största posterna av pastorsämbetena med cirka 2 100 och

kommunerna med cirka 2 400 exemplar. Utöver den nu nämnda statliga

upplagan tryckes en mindre sådan för enskilda mottagare.

Författningssamlingens uppställning och utförande gör emellertid att den

icke kan sägas vara lättillgänglig och lätthanterlig. Om man har tillgång

till en några år gammal författningstext, är det icke lätt att utan tillgång

till hela samlingen hålla sig underrättad om senare ändringar, och av naturliga

skäl måste det vara en begränsad krets av personer som ha nära

tillgång till den fullständiga samlingen. Även med sådan tillgång är det

dock för andra än jurister ofta vanskligt att utröna vad som är gällande lydelse,

särskilt om författningen ändrats flera gånger.

I själva verket torde också det alldeles övervägande flertalet av dem som

för sin verksamhet eller eljest behöva kännedom om författningarnas innehåll

skaffa sig sådan kunskap genom andra källor, såsom offentliga eller

enskilda publikationer av olika slag, handböcker, kommentarer, tidskriftsartiklar

o. s. v. Här berörda problem har emellertid föranlett olika förslag

till publicering av författningstexter även i andra former än de nu tilllämpade.

Sålunda framlade överståthållare Torsten Nothin i november 1945 på

offentligt uppdrag ett förslag om utgivande genom offentlig försorg av en

administrativ författningssamling i flera delar. Därvid framhölls, att den

för jurister praktiskt viktigaste källan beträffande gällande författningstexter

vore den på enskilt initiativ årligen utkommande lagboken. Emellertid

saknades i denna en hel del författningar av betydelse, mestadels administrativa

sådana. Av utrymmesskäl hade under senare år åtskilliga författningar,

som tidigare medtagits i lagboken, avlägsnats ur denna. Därigenom

hade lagboken, även om den fortfarande innehölle en stor mängd

administrativa författningar, alltmera kommit att framstå som en publikation

som främst tillgodosåge behovet på domstolsväsendets område men

som på det administrativa området vore helt otillräcklig.

Behovet av författningshandböcker hade, framhölls det vidare, ökats mer

och mer för såväl statliga och kommunala myndigheter som enskilda medborgare.

Under senare årtionden hade det allmänna ingripit reglerande på

alltflera av samhällslivets områden. Härav hade föranletts en alltmera omfattande

lagstiftningsverksamhet. Detta hade medfört både att det vore ett

alltjämt växande antal befattningshavare och andra som hade att tillämpa

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

olika administrativa författningar och även att det för envar bleve allt

svårare att få överblick över det författningsmaterial som berörde hans arbetsområde.

Inom den kommunala förvaltningen vore behovet av författningshandböcker

förhållandevis större än inom den statliga även ur en annan

synpunkt. Kommunernas förvaltningsuppgifter hade i olika hänseenden ständigt

ökats. Väl hade som följd härav i de större kommunerna fackutbildad

personal i allt större omfattning börjat anlitas för olika administrativa uppgifter.

Men fortfarande handhades i de flesta kommuner kommunala bestyr

av lekmän och i alla kommuner ankomme beslutanderätten i nämnder och

fullmäktige på lekmän. För dessa vore behovet av lämpliga författningshandböcker

stort. Över huvud taget gjorde sig behovet av goda och lättöverskådliga

handböcker starkast gällande så att säga i periferin, nämligen hos

kommunala nämnder, polismyndigheter och andra lokala organ för samhällsverksamheten.

överståthållare Nothins förslag utmynnade i att på föranstaltande av

Kungl. Maj :t borde utgivas en administrativ författningssamling, på lämpligt

sätt uppdelad i olika ämnesområden, varvid föreslogs följande indelning:

1) Försvarsväsendet.

2) Kommunalförfattningar och drätsel.

3) Ordnings- och polisväsen.

4) Allmän hälso- och sjukvård.

5) Nykterhetslagstiftning.

6) Socialvården i övrigt.

7) Byggnads-, stadsplane- och brandväsen.

8) Civilförsvaret.

9) Trafik- och kommunikationsväsen.

10) Tullväsendet.

11) Skatte- och uppbördsväsen.

12) Kyrka och prästerskap.

13) Folk- och yrkesskoleundervisning.

14) Läroverksundervisningen.

15) Universitet, högskolor, akademier, museer, arkiv, offentliga bibliotek

m. in.

16) Allmänna förvaltningsföreskrifter, instruktioner och arbetsordningar,

allmänna löne- och pensionsförfattningar samt register över kristidsförfattningar.

Om verkets utformning i övrigt anmärktes i förslaget följande. Det kunde

ej komma i fråga att i handboken införa alla författningar ordagrant. Beträffande

ett stort antal speciella författningar, som tillämpades av endast

ett fåtal myndigheter, vore det tillräckligt att anmärka deras rubrik och

nummer i Svensk författningssamling, inbegripet nummer på ändringar.

Vad anginge hänvisningar till prejudikat, vore sådana naturligtvis önskvärda,

men av tidsskäl borde de åtminstone tillsvidare icke medtagas. De särskilda

delarna borde utarbetas successivt och var för sig, varigenom utgivningen

av dem mera kunde anpassas efter behovet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

En särskilt svårlöst fråga vid utgåvor av detta slag är spörsmålet om hur

verket skall kunna hållas aktuellt i fråga om senare vidtagna ändringar i

författningarna. Härom anfördes i överståthållare Nothins förslag följande.

Av särskild betydelse för författningshandböckernas användbarhet är, att

de hållas å jour med den nytillkomna lagstiftningen. I hög grad önskvärt

vore, om de kunde utkomma årligen. Av ekonomiska skäl synes detta dock

vara uteslutet. En lämplig lösning synes vara att handböckerna förses med

supplement varje eller vartannat år och att nytryck verkställes senare allteftersom

behov därav föreligger.

Emellertid hör övervägas om ej framdeles bör ske en övergång till det s. k.

lösbladssystemet. Att detta hittills i blott ringa omfattning använts för

publikationer av ifrågavarande slag torde bero på att det för enskilda handboksutgivare

ur förlagsteknisk synpunkt stöter på stora svårigheter att begagna

detsamma. Med staten som utgivare torde dessa svårigheter ej behöva

göra sig gällande. Ett sådant system synes kunna öppna möjligheter

till vissa kostnadsbesparingar. Om i anslutning till gruppindelningen av författningshandboken

genomfördes en däremot svarande litterabeteckning av

nyutkommande författningar, kunde författningshandboken utan nytryckning

automatiskt hållas ä jour med nytillkommen lagstiftning. Vidare synes

kunna övervägas, om ej en begränsning av upplagan för SFS skulle kunna

möjliggöras därigenom, att vissa underordnade myndigheter blott erhölle

författningar med den litterabeteckning, som motsvarade deras verksamhetsområde.

I detta sammanhang bör även framhållas, att den ifrågasatta

författningshandboken uppenbarligen måste föranleda en avsevärd nedgång

av myndigheternas rekvisitioner av enstaka nummer av SFS. En uppdelning

av de i SFS utkommande lagar och författningar på olika grupper genom

deras förseende med särskilda litterabeteckningar förutsätter, att någon

rubbning i grupperingen icke därefter sker. Denna fråga torde därför icke

böra upptagas till slutlig prövning, förrän arbetet på utgivandet av författningshandboken

fortskridit så långt, att ett definitivt ståndpunktstagande

kunnat ske till författningsmaterialets gruppering.

Överståthållare Nothins förslag remitterades till ett stort antal myndigheter

och organisationer för yttrande.

I flertalet remissvar underströks behovet av författningshandböcker på det

administrativa området.

Bland de svar, där en avvikande uppfattning kom till uttryck, berörde

några särskilt behovet av en författningshandbok inom den kommunala förvaltningen.

Sålunda yttrade svenska stadsförbundet:

Språket i nutida författningar präglas icke alltid av sådan klarhet och lätttillgänglighet,

att en lekman utan svårighet kan tillgodogöra sig innehållet.

De kommunala förtroendemännen torde därför i tämligen liten utsträckning

studera de nakna författningstexterna. I den mån förtroendemännen behöva

idka författningsstudier och icke kunna överlåta dessa åt kommunala befattningshavare,

synes vad de behöva i stället vara dels kommentarer som motivera,

belysa och komplettera författningstexten, dels broschyrer som i lättläst

form ge en översikt över författningsreglering in. m. i fråga om visst

begränsat område.

Svenska landskommunernas förbund och länsstyrelsen i Malmö anlade

liknande synpunkter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Iiungl. Maj:ts proposition nr 171.

Några remissinstanser, bland dem statskontoret och statens organisationsnamnet,

förordade att utgivningen till en början skedde endast på försök

och inom ett begränsat område.

Beträffande remissinstansernas uttalanden om den föreslagna handbokens

närmare utformning må nämnas, att några av dem, däribland socialstyrelsen,

svenska landstingsförbundet och centralförbundet för socialt arbete,

förordade att handboken även skulle upptaga kortfattade kommentarer,

prejudikathänvisningar och litteraturhänvisningar. Om bästa sättet

att hålla handboken aktuell voro meningarna mycket delade.

Förslaget i fråga har icke lett till någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Spörsmålet om författningshandböcker har såvitt angår kommunalförvaltningen

berörts även av kommittén för kommunal upplysningsverksamhet

i dess år 1947 avgivna betänkande (SOU 1947:76). Enligt kommitténs

mening hade kommunalmännen behov av såväl kompletta aktuella lagtexter

som av lagkommentarer, läroböcker eller resonerande framställningar

av annat slag. En resonerande framställning utan lagtext kunde i och för

sig ge tillräcklig orientering för en nyvald förtroendeman, men i fortsättningen

ställdes han nästan alltid inför frågor som icke berörts i denna och

där han måste ha tillgång till själva lagtexten. Dessutom måste man söka

motverka frestelsen att börja tolka och draga slutsatser av en översiktlig

framställning i stället för att gå till de gällande bestämmelserna. Utan kommentarer

eller resonerande framställning vore lagtexten å andra sidan ofta

nästan obegriplig för den som saknade speciell utbildning.

Särskilt beträffande överståthållare Nothins förslag om en administrativ

författningssamling i flera delar anförde kommittén följande. Den föreslagna

handboken måste bli mycket omfattande. Den bleve därigenom för lekmannen

relativt svårhanterlig och komme att draga stora kostnader. Det funnes

skäl att allvarligt överväga om dess värde skulle stå i proportion härtill.

En författningshandbok utan kommentarer och prejudikathänvisningar kunde

ur kommunernas synpunkt få relativt begränsad användning. Den kunde

icke heller ersätta Svensk författningssamling, eftersom nya upplagor icke

kunde komma så tätt att alla författningar vore publicerade i handboken

före ikraftträdandet. Kommittén kunde icke tillstyrka förslagets genomförande.

En långt bättre väg syntes kommittén vara att utvidga den nu utkommande

årliga lageditionen med bl. a. de författningar som nu inginge i den

särskilda publikationen Kommunal författningshandbok. Detta skulle nödvändiggöra

en uppdelning av lageditionen i två band, av vilka det ena borde

upptaga de författningar som huvudsakligen tillämpades av de allmänna

domstolarna och det andra bandet de författningar som hade betydelse framför

allt inom förvaltningen.

I den på grundval av kommitténs förslag år 1948 framlagda propositionen

om kommunal upplysningsverksamhet (nr 165) anmärkte chefen för inrikesdepartementet

i nu ifrågavarande hänseende, att eftersom den planerade

upplysningsverksamheten främst riktade sig till ordförandena i kommunernas

verkställighetsorgan, man borde i första hand främja tillkomsten av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 171.

handböcker med kommenterad lagtext. På grund härav föreslogs att den år

1946 tillsatta nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer

skulle erhålla utvidgat uppdrag att sörja för tillkomsten av dylika handböcker.

Propositionen bifölls av riksdagen.

Vid 1948 års riksdag föreslogs i motion i första kammaren (nr

20) av herr Fcihlander att i syfte att få en bättre överblick av vad som gäller

av utfärdade författningar, samtliga vid en viss tidpunkt, exempelvis

den 1 januari 1950, gällande författningar skulle omtryckas, varefter hänsyn

icke längre skulle behöva tagas till dessförinnan utkomna ändringar.

Första kammarens första tillfälliga utskott sade sig (utlåtande nr 1) dela

motionärens uppfattning att det skulle vara ändamålsenligt om vid viss

tidpunkt en omtryckning skedde av samtliga gällande författningar, men

utskottet hade icke kunnat bilda sig en säker mening om omfattningen av

och kostnaderna för ett sådant arbete. Utskottet tillstyrkte emellertid skrivelse

till Kungl. Maj :t om åtgärder i motionens syfte. Efter återremiss underströk

utskottet i nytt utlåtande (nr 13) ytterligare att den föreslagna åtgärden

otvivelaktigt skulle innebära ett synnerligen omfattande arbete och

draga mycket dryga kostnader. Det kunde dessutom ifrågasättas om ett dylikt

sammelverk ändå skulle fylla sitt syfte. Utskottet föreslog emellertid

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte fästa uppmärksamheten på

det behov som här förelåge och hemställa om åtgärder. Utskottets förslag

bifölls av första kammaren, men på förslag av andra kammarens tredje

tillfälliga utskott (utlåtande nr 14) avslog andra kammaren motionen, varför

frågan föll. Detta utskott anförde, att motionärens förslag av praktiska

grunder syntes vara omöjligt att genomföra och att den föreslagna nytryckningen

skulle komma att kräva sådana förarbeten att den vore förlegad redan

vid tillkomsten.

Vid 1949 års riksdag har frågan upptagits i en motion i första

kammaren (nr 185) av herr Herlitz. I denna motion lämnas en översikt

över de olika källor som stå till buds för den som söker upplysning om gällande

rätt och över de olika förslag som tidigare framkommit i ämnet. Motionären

förordar liksom kommittén för kommunal upplysningsverksamhet

utgivandet av en årligen utkommande förvaltningsrättslig författningsedition

motsvarande den nu utkommande lagboken. Tillsammans skulle dessa båda

publikationer lämna fullständigt besked om all gällande lagstiftning. Den

nya publikationen skulle naturligtvis endast delvis återge författningarna

ordagrant. I vissa fall finge man av utrymmesskäl nöja sig med utdrag eller

endast rubriker. Därvid borde hänvisning göras till Svensk författningssamling

och upplysning ges om företagna ändringar. Eventuellt skulle man tills

vidare kunna hjälpa sig fram med ännu enklare åtgärder, exempelvis ett

årligen utkommande register över gällande författningar, lämpligen uppställt

i systematisk ordning. Något vore även att vinna genom ett kronologiskt och

ett alfabetiskt register motsvarande dem som nu funnes i lagboken. Dessa

iegister kunde samordnas med de motsvarande registren i denna. Motionen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

utmynnar i förslag till skrivelse till Kungl. Maj :t om utredning angående

åtgärder, genom vilka lättare orientering kunde vinnas i gällande lagar och

författningar.

Under tiden har emellertid ett privat initiativ tagits på detta område genom

att överståthållare Nothin med P. A. Norstedt & Söners förlag preliminärt

avtalat om att medverka som redaktör vid utgivandet av en ny

svensk lagsamling, för den händelse förlaget skulle finna ekonomiska

förutsättningar för en sådan föreligga. Detta projekt påminner om

det av herr Nothin tidigare på offentligt uppdrag framlagda förslaget men

syftar vidare och har betydligt större proportioner. Benämningen »lagsamling»

går tillbaka på vissa huvudsakligen under 1800-talet tillkomna, mycket

omfattande samlingar av författningar. I motsats till dessa skall den

tillämnade lagsamlingen, för att vinna större överskådlighet, uppdelas på

ett antal avsnitt, så långt möjligt är anpassade efter olika statliga myndigheters

och kommunala förvaltningsgrenars arbetsuppgifter eller efter

olika medborgargruppers verksamhetsgrenar. Varje avsnitt skall vara en

avslutad del för sig. Den skall inledas med ett förord, som ger läsaren

orientering om avgränsningen mot andra närliggande områden och även

lämnar en kortfattad översikt över de allmänna principerna för lagstiftningen,

så att läsaren lättare kan orientera sig på området. Därjämte skall varje

avsnitt ha dels ett kronologiskt författningsregister och dels ett fullständigt

alfabetiskt register, som underlättar för lekmannen att orientera sig i samlingen.

Lagsamlingen avser icke att vara kommenterad och ej heller att innehålla

hänvisning till rättsfall. Dock böra under de olika paragraferna i

förekommande fall ske hänvisningar till andra lagrum som böra beaktas.

De författningar som ha betydelse endast för ett fåtal skola icke intagas ordagrant

utan endast omnämnas. Verket planeras omfatta följande delar:

1. Stats- och förvaltningsrätt.

2. Kommunallagarna.

3. Familjerätt.

4. Obligationsrätt.

5. Sakrätt.

6. Arrende- och hyreslagstiftning.

7. Vatten- och gruvrätt.

8. Straffrätt.

9. Processrätt.

10. Exekutionsrätt.

11. Militärväsendet.

12. Civilförsvaret och det frivilliga försvarsarbetet.

13. Arbetsrätt.

14. Socialvård.

15. Barnavård och ungdomsskydd.

16. Nykterhetsvård.

17. Hälso- och sjukvård.

18. Allmän ordning och säkerhet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

19. Kommunikationer.

20. Post, telegraf, telefon och radio.

21. Penning-, bank- och försäkringsväsende.

22. Skattelagar.

23. Tullväsendet.

24. Kyrkor, prästerskap och prästgårdar.

25. Universitet, högskolor, akademier m. m.

26. Frivilligt folkbildningsarbete, arkiv och biblioteksväsende, museer

och kulturminnesvård, skön konst in. m.

27. Folkskoleväsendet.

28. Allmänna läroverk.

29. Yrkesundervisningen.

30. Abnormundervisningen.

31. Lantbruk.

32. Skogen och dess vård.

33. Jakt, fiske och naturskydd.

34. Veterinärväsendet.

35. Handel, hantverk och industrier.

36. Sjöfart.

De olika avsnitten hava här upptagits huvudsakligen efter ordningen av

de statsdepartement, till vilka desamma närmast kunna hänföras. Däremot

är tidsföljden i fråga om utgivandet avsedd att fastställas med hänsyn till

dels angelägenhetsgraden och dels frågan i vad mån mera genomgripande

lagstiftningsåtgärder kunna väntas inom det ena eller andra området. Det

har nämligen ansetts att där en omfattande lagändring är att emotse inom

en nära framtid, bör densamma först avvaktas.

Det bör understrykas, att denna plan för arbetet ännu endast är preliminär

och kan tänkas bli ändrad på olika sätt.

För redigeringen av de olika delarna ha redan preliminärt vidtalats en

rad framstående specialister. Initiativtagaren skulle själv ha ledningen av

utgivningen i stort.

Mellan representanter för justitiedepartementet och förlaget ha förts preliminära

förhandlingar om stöd från det allmännas sida för verkets utgivning.

Detta stöd har föreslagits skola få den formen att staten på förhand

beställer en viss minimiupplaga av hela verket. Det antal exemplar, som behövs

för myndigheter med flera, kunde beräknas bli olika för skilda delar

av verket, men för att få en stabil ekonomisk grund för utgivningen i dess

helhet erfordrades att det allmänna beträffande hela verket beställde minst

visst antal. Enligt ett från förlagets sida framlagt förslag skulle detta minimiantal

sättas till 2 500 exemplar. Priset skulle utgöra 60 % av bokhandelspriset.

Den sammanlagda kostnaden för denna beställning vore emellertid

omöjlig att närmare beräkna. Det karakteristiska för det ifrågavarande

arbetet vore just, att ingen kunde göra sig ens en ungefärlig föreställning

om hur omfattande verket komme att bli. Arbetet därmed bestode just

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

i att ur Svensk författningssamling sammanställa de gällande författningstexterna,

och detta arbete kund? icke sättas i gång innan företaget i dess

helhet vore ekonomiskt tryggat.

För att få några hållpunkter bär emellertid från förlaget infordrats uppgift

om kostnaden per exemplar för en volym i serien av visst godtyckligt

beräknat normalformat, t. ex. 200 siflor, räknat efter nuvarande framställningskostnader.

Enligt denna uppgift kunde bokhandelspriset för en dylik

volym beräknas till cirka 12 kronor.

Departementschefen.

Den under de sista åren vid flera tillfällen diskuterade frågan om åtgärder

för att underlätta tillgången till lagar och författningar i gällande lydelse

har genom överståthållare Nothins i det föregående omnämnda initiativ

kommit i ett nytt läge. Tidigare ha diskuterats flera olika lösningar av

problemet, och stor meningsskiljaktighet bär rått om vilken som borde

väljas, men avsikten torde i allmänhet ha varit att genom det allmännas försorg

skulle utgivas publikationer i en eller annan form. Nu har ett värdefullt

enskilt initiativ tagits i detta hänseende genom den lagsamling, som planeras

och i viss mån redan förberetts av överståthållare Nothin för utgivning

på P. A. Norstedt & Söners förlag. För statens del måste detta ses som en

stor fördel, eftersom därigenom myndigheterna befrias från hela det omfattande

arbete som utgivningen medför och det allmännas ekonomiska

engagement blir betydligt mindre. Förlaget ikläder sig hela den ekonomiska

risk, som ligger i utgivandet av ett så stort och, affärsmässigt sett, svårbedömt

verk som detta. Att utgivningen kommer att vara formellt och tekniskt

mönstergill därför borgar utgivarens och förlagets kapacitet och anseende.

Tekniskt sett kan förslaget i viss mån betraktas som en utveckling av den

tanke som tidigare framkastats — bl. a. i en motion vid 1948 års riksdag

— angående omtryckning av gällande författningar i Svensk författningssamling.

Den enklaste åtgärden i det här ifrågavarande syftet skulle vara

att endast öka antalet av sådana omtryckningar av hela författningen, som

redan nu stundom ske i samband med vidtagna ändringar. Att göra detta

i större skala skulle dock knappast vara lämpligt. Utgivandet av en lagsamling

innebär i sak en omtryckning av alla gällande författningar men medför

därjämte den fördelen, alt författningsmaterialet grupperas på olika ämnesområden.

I den mån dessa få en lycklig avgränsning blir den svenska rätten

mera överskådlig och lättillgänglig för allmänheten än vad fallet varit med

tidigare lagsamlingar. Den blir därigenom långt mera användbar än ett omtryck

av själva författningssamlingen. Lagsamlingens olika delar höra kunna

kompletteras och hållas aktuella med hjälp av senare utkommande nummer

av författningssamlingen. Värdet av denna systematisering framträder

särskilt i belysning därav, att beträffande flera av de ämnesområden, som

äro upptagna i den förut återgivna planen för lagsamlingen, gällande bestäm
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

nielser för närvarande icke i någon form finnas sammanförda utan endast

spridda på en mångfald årgångar och nummer i Svensk författningssamling.

Att det allmänna stöder utgivningen av den föreslagna lagsamlingen är

emellertid ofrånkomligt. Företaget vore eljest alltför vanskligt. Ett verk av

denna art och detta omfång har aldrig förut utgivits i vårt land; de tidigare

lagsamlingar, om vilka verkets namn erinrar, tillkommo vid en tid då

lagstiftningen icke var tillnärmelsevis så omfattande som nu. Av de olika

former, i vilka ett statligt stöd kan tänkas givet, torde den lämpligaste vara

att staten garanterar inköp av en viss ininimiupplaga. Under alla förhållanden

skola ett antal exemplar inköpas till myndigheter med flera, och på

detta sätt tillgodoser man på en gång stödsyftet och de offentliga organens

intresse att få tillgång till verket.

Såsom förslagsställaren framhållit torde behovet av den föreslagna lagsamlingen

vara särskilt framträdande »i periferin», d. v. s. hos lokala myndigheter,

kommunala organ och liknande. För att verkligen underlätta för

allmänheten tillgången till lagsamlingen, synes det vara lämpligt att den

finnes att tillgå hos åtminstone två slags offentliga organ i orterna, nämligen

hos de lokala polismyndigheterna (stads- och landsfiskaler) samt hos

kommunernas centrala organ (i stadshus och kommunalkontor där sådana

finnas, men eljest t. ex. hos kommunalnämndens ordförande).

Därmed skulle samlingen få en verklig spridning över landet till allmänhetens

tjänst. Det förutsättes då, att samlingen ej endast skall bli till nytta

för polismyndigheten själv respektive de kommunala tjänstemännen och

förtroendemännen, utan att den också skall tjäna till besvarande av frågor

från allmänheten. Dylika frågor riktas nu icke sällan just till polismyndigheten

eller till kommunernas organ, och denna sedvänja borde kunna fullföljas

och befordras. Dessutom bör samlingen självfallet finnas hos centrala

verk, domstolar, länsstyrelser med flera. För kommunernas vidkommande

bör man i detta hänseende räkna med de blivande storkommunerna till antalet

900 å 1 000. Det kunde naturligtvis övervägas att överlåta till kommunerna

själva att besluta om och bekosta anskaffande av lagsamlingen, men

det är praktiskt betydligt enklare om staten beställer och distribuerar hela

den delen av upplagan. Om därtill läggas polismyndigheterna, till antalet

något över 500, finner man att inemot 2 000 exemplar böra komma till direkt

användning hos statliga och kommunala organ. Förlaget har begärt garanti

för en minimiupplaga på 2 500 exemplar, men jag vill förorda att statens

beställning inskränkes till 2 000 eller vad som direkt kan komma till praktisk

användning, och jag förutsätter också att detta skall visa sig tillräckligt

som subvention för att möjliggöra verkets utgivning.

Jag kan emellertid ej, i varje fall för närvarande, tillstyrka att denna statens

beställning omfattar hela det planerade verket i 36 delar. Det tidigare

av överståthållare Nothin på offentligt uppdrag framlagda förslag, som återgivits

i det föregående, var mera begränsat och åsyftade närmast att få till

stånd en administrativ författningssamling, omfattande framförallt de områden,

som den vanliga lageditionen endast ofullständigt redovisar. De rätts
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 171-

områden däremot, inom vilka författningsmaterialet tämligen fullständigt

redovisas i lageditionen, synas böra tills vidare lämnas utanför den planerade

samlingen. I den plan över verkets olika delar, som förut återgivits,

synes därför statsbeställningen åtminstone tillsvidare icke böra omfatta de

under nr 3—10 upptagna delarna, medan några av de övriga kunna diskuteras.

Att nu avgöra detta definitivt är dock icke möjligt, utan det torde böra

överlämnas åt Kungl. Maj :t. I varje fall bör antalet delar kunna minskas till

omkring 30.

Jag vill här något beröra hur en lagsamling med den angivna begränsningen

och den här föreslagna spridningen skulle förhålla sig till andra

möjliga lösningar av problemet om ett mera effektivt publicerande av lagar

och andra författningar. Särskilt är det ett förslag i detta hänseende, som

under den tidigare förda diskussionen förordats från olika håll och som

jag finner värt all uppmärksamhet. Förslaget har — med vissa variationer —

förordats bl. a. av svenska stadsförbundet i yttrande över överståthållare

Nothins förslag av 1945, av kommittén för kommunal upplysningsverksamhet

i dess betänkande 1947 samt av professor Herlitz i motion i första kammaren

i år. Förslaget går i korthet ut på att för det administrativa området

tillskapa en motsvarighet till den vanliga, årliga lageditionen. Därvid skulle

från denna flyttas över ett stort antal författningar på det administrativa

området — vilket skulle betyda en välbehövlig minskning av dess omfång

— och återstoden däri koncentreras omkring det författningsmaterial

som i första hand behövs för domstolarna. Lämpligen kunde den nuvarande

editionen och den nytillkomna administrativa utgivas som delarna I och II

av samma publikation. I båda delarna skulle liksom nu författningar av

central betydelse intagas helt men i fråga om de övriga anmärkas deras nummer

i Svensk författningssamling. Särskilt betydelsefullt vore därvid, att

nummer på företagna ändringar anmärktes på sådant sätt, att det vore

lätt att i författningssamlingen direkt finna gällande lydelse på en viss

paragraf. Vidare skulle finnas fylliga kronologiska och alfabetiska register.

Jag vill understryka, att utgivningen av den föreslagna lagsamlingen icke

står i vägen för genomförandet även av det senast nämnda förslaget. En

årlig — eller eventuellt vart annat eller vart tredje år utkommande — administrativ

lagbok med rikliga hänvisningar till Svensk författningssamling

synes mig vara den bästa lösningen av det problem, som är alla författningseditioners

stora svårighet, nämligen hur de skola hållas aktuella. Omvänt

blir lagsamlingen icke heller överflödig genom den årliga editionen;

den senare kan icke innehålla fullständig lydelse på mer än en del viktigare

författningar, och ett huvudinslag däri kommer att bli hänvisningarna till

Svensk författningssamling. Såsom förut nämnts är lagsamlingen praktiskt

taget att anse som ett systematiskt uppställt omtryck av vissa delar av Svensk

författningssamling, och om båda dessa förslag genomföras, skulle systemet

beträffande lagar och författningar inom det administrativa området bli följande.

Den enklaste och mest lätthanterliga källan skulle vara den administrativa

delen av lagboken, vilken återger de viktigaste författningarna och i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

övrigt ger hänvisningar till lagsamlingen och Svensk författningssamling,

exempelvis med angivande att författningen och vissa däri vidtagna ändringar

återfinnas i lagsamlingen, viss del och viss upplaga, medan vissa senare skedda

ändringar måste sökas under angivna nummer i Svensk författningssamling.

Den som endast har användning för en eller några delar av lagsamlingen

kan hålla dessa aktuella genom att periodvis skaffa de nummer av

Svensk författningssamling som innehålla ändringar i sagda delar samt

därjämte i lageditionen kontrollera att hans samling av dylika ändringar är

fullständig.

Att en årlig administrativ lagbok icke gör den nu planerade lagsamlingen

överflödig kan belysas med ett exempel. Enbart yrkesundervisningen omfattar

nu ett författningsmaterial av i runt tal 300 trycksidor. Här är fråga om

författningar, vilka äro av betydelse för en stor del av landets ungdom och

till vilka icke blott lärarpersonalen vid flera hundra undervisningsanstalter

av skilda slag, från jordbruks- och trädgårdsskolor till tekniska läroverk,

centrala verkstadsskolor och navigationsskolor utan även olika kommunala

myndigheter behöva äga tillgång. Att i en administrativ lagbok bereda utrymme

för dessa författningar är lika uteslutet som att däri intaga alla sjukvård

och samhällshygien berörande lagar, förordningar och instruktioner

av skilda slag till ett omfång av några hundra sidor. Men den allmänhet och

de befattningshavare, som måste äga kännedom om eller tillgång till detta

material skulle med fog känna sig föga hjälpta av en administrativ lagedition,

i vilken endast kunde göras hänvisningar till Svensk författningssamling

med de många ändringar, som skett i de olika författningarna och

som för åtskilliga av dessa kunna uppgå till ett och annat tiotal.

En svårighet vid planläggningen av ett verk sådant som det här föreslagna

ligger däri, att kostnaden icke kan beräknas med någon säkerhet. Det

säregna i företaget är nämligen att arbetets omfattning är omöjlig att bedöma;

materialet är insprängt på otaliga ställen i Svensk författningssamling,

och först sedan ett omfattande och kostsamt arbete lagts ned därpå kan

omfånget uppskattas. Det har därför icke varit möjligt att göra på annat

sätt än att beräkna kostnaden för en volym av viss godtyckligt antagen

storlek, nämligen 200 sidor. Det bör således understrykas, att detta led i

beräkningen är en ren gissning; om de planerade delarna komma att i

genomsnitt hålla detta sidantal är omöjligt att säga. Såsom förut omnämnts

har bokhandelspriset för en dylik volym med nuvarande priser beräknats

till cirka 12 kronor, i vilket fall statens kostnad, utgörande 60 % av bokhandelspriset,

skulle bli något över 7 kronor. Statens totalkostnad per del

skulle alltså bli 14 000 å 15 000 kronor och kostnaden för hela verket kunna

— mycket ungefärligt — uppskattas till mellan 400 000 och 500 000 kronor.

Vad angår den tid, som utgivningen skulle kräva, må framhållas att anordningen

med särskilda redaktörer för varje del gör det möjligt att göra

utgivningstiden tämligen kort. Emellertid förordades beträffande den år

1945 föreslagna administrativa författningssamlingen från flera håll, att

man skulle gå försiktigt fram och tillsvidare ge ut några delar på försök.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

13

Även i detta fall synes det vara tillrådligt att genomföra utgivningen i etapper

och successivt göra erfarenheter till nytta för fortsättningen. På grund

härav vill jag förorda, att för nästa budgetår anvisas endast en del av det

beräknade beloppet, eller 150 000 kronor. För ändamålet torde under riksstatens

andra huvudtitel, F. Diverse, böra uppföras ett nytt reservationsanslag

å nämnda belopp, förslagsvis med rubrik Bidrag till utgivande av lagsamling.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till utgivande av lagsamling under riksstatens

andra huvudtitel för budgetåret 1949/50 anvisa ett reservationsanslag

av 150 000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till utgivande av lagsamling. a1 i texten
  2. SU 1949:124 Statsutskottets utlåtande nr 124 s. 8 i texten