Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål m. m

33 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:18, Med förslag till lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

1

Nr 18.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål

m. m.; given Drottningholms slott den 30 december

19/18.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att, under förutsättning att av riksdagen

såsom vilande antaget förslag till tryckfrihetsförordning varder slutligen

godkänt, antaga härvid fogade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål; samt

2) lag angående beslag å vissa skrifter.

GUSTAF,

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framläggas vissa av den nya tryckfrihetsförordningen föranledda

lagförslag.

Sålunda föreslås att 1946 års lag med vissa bestämmelser om rättegången

i tryckfrihetsmål skall ersättas med en ny lag i samma ämne. Bland

de frågor som behandlas i lagförslaget må särskilt nämnas juryns möjlighet

att vid sin enskilda överläggning erhålla upplysningar i rättsliga spörsmål.

I detta hänseende föreslås att juryn skall kunna sammanträda med rätten

för att inhämta sådana upplysningar.

Vidare föreslås en lag angående beslag å vissa skrifter, vilken möjliggör

ingripanden mot uppviglande propaganda, då denna sprides vid krigsmakten

genom skrifter som icke äro tryckta och som således ej falla under

tryckfrihetsförordningen. Lagen är avsedd att ersätta 1936 års lag angående

indragning av vissa skrifter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 saml. Nr 18.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.to proposition nr 18.

(Gällande lag.)

Nr 806.

Lag

med vissa bestämmelser om rättegången

i tryckfrihetsmål;

given Stockholms slott den 20 december

19-16.

1 §•

Mål angående brott som avses i

§ 3 tryckfrihetsförordningen upptages,

om den skrift som föranlett åtalet

är tryckt i stad i vars rådhusrätt

enligt gällande bestämmelser

jämte borgmästaren finnas minst

två lagfarna ledamöter, vid den rådhusrätten

men i annat fall vid rådhusrätten

i stad som är säte för länsstyrelsen

i det län där skriften är

tryckt eller, om den staden hör till

domsaga, vid den rådhusrätt i länet

med angiven sammansättning som är

närmast tryckningsorten.

Beträffande sådan utom riket på

svenska språket tryckt skrift, å vilken

huvuddistributören finnes angiven,

vare dennes boningsort ansedd

som tryckningsort.

Är vid talans väckande tryckningsorten

eller, ifall som avses i andra

stycket, huvuddistributörens boningsort

ej känd eller är fråga om annan

utom riket tryckt skrift än i andra

stycket sägs, vare som tryckningsort

ansedd ort där skriften anträffas.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

Förslag: till

Lag

med vissa bestämmelser om rättegången

i tryckfrihetsmål.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Laga domstol i tryckfrihetsmål är

för skrift, som är tryckt i Stockholms

stad eller län, Stockholms rådhusrätt

och för annan skrift den i tryckfrihetsmål

behöriga rådhusrätten i det

län där tryckning sorten är belägen;

finnas i länet flera rådhusrätter med

sådan behörighet, skall målet, om

skriften tryckts i stad där behörig

rådhusrätt finnes, upptagas av den

rådhusrätten och i annat fall av den

av de behöriga rådhusrätterna som är

närmast tryckningsorten. Finnes för

periodisk skrift särskild utgivningsort,

skall i fråga om rättens behörighet

även den orten anses som tryckningsort.

Är skriften tryckt utom riket, skall

som tryckningsort anses den ort, där

den som låtit utlämna skriften för

spridning inom riket har sitt hemvist.

Är vid talans väckande tryckningsorten

eller, om skriften tryckts utom

riket, ort som avses i andra stycket

ej känd, gälle som tryckningsort den

ort där exemplar av skriften anträffas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

(Gällande lag.)

2 §•

I mål varom i 1 § förmäles skall

rätten vid förberedande behandling

så snart ske kan utreda vem som

är ansvarig för skriftens innehåll;

och må rätten därvid meddela beslut

i sådan fråga. Tillika skall bestämmas,

huruvida frågan om skriftens

innehåll år brottsligt skall prövas av

jury.

Vid målets beredande må rätten,

även då fråga är om allmänt åtal,

höra part eller annan så ock meddela

beslut i fråga om målets avvisande.

Om särskild talan mot beslut, varigenom

rätten ogillat invändning av

den tilltalade, att han icke är ansvarig

för skriftens innehåll, gälle vad i

rättegångsbalken är stadgat angående

invändning om rättegångshinder.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

2 §.

I mål, vari talan föres om ansvar,

skall rätten vid förberedande behandling

så snart ske kan utreda huruvida

den tilltalade är ansvarig för skriften

samt, om så erfordras, meddela beslut

därom.

Vid målets beredande må rätten,

även då fråga är om allmänt åtal, höra

part eller annan så ock meddela

beslut i fråga om målets avvisande.

För behandling av fråga som avses i

första stycket må huvudförhandling

utsättas; angående rättens sammansättning

vid sådan förhandling eller

vid huvudförhandling, som eljest utsattes

ehuru målet i övrigt ej är berett

till huvudförhandling, gälle vad

i rättegångsbalken är i allmänhet

föreskrivet om domförhet vid huvudförhandling.

Om särskild talan mot beslut, varigenom

rätten ogillat invändning av

den tilltalade att han icke är ansvarig

för skriften, gälle vad i rättegångsbalken

är stadgat angående invändning

om rättegångshinder.

3 §•

Då jury skall medverka, skola i

samband med målets beredande vid

sammanträde med parterna inför rätten

de åtgärder för juryns bildande

vidtagas som i tryckfrihetsförordningen

stadgas. Sedan målets beredande

slutförts, skall rätten utsätta

tid för huvudförhandling inför juryn.

3 §•

Vid målets beredande skall tillika

bestämmas, huruvida skriftens brottslighet

skall prövas av jury.

Då jury skall medverka, skola vid

sammanträde med parterna inför rätten

de åtgärder för juryns bildande

vidtagas som i tryckfrihetsförordningen

stadgas. Sedan målets beredande

slutförts, skäll rätten utsätta

tid för huvudförhandling inför juryn.

Skall jury ej medverka, varde målet, sedan beredandet slutförts, utsatt

till huvudförhandling i den för brottmål i allmänhet gällande ordningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

(Gällande lag.)

4§.

Angående rättens sammansättning

vid huvudförhandling inför jury gälle

vad i rättegångsbalken är i allmänhet

föreskrivet om domförhet vid

huvudförhandling. De till tjänstgöring

i juryn utsedda skola genom rättens

försorg skriftligen kallas till förhandlingen;

och skall kallelsen innehålla

såväl uppgift å den tid inom

vilken anmälan om laga förfall eller

begäran om befrielse från jurymannauppdraget

på annan grund senast

bör vara till rätten inkommen, som

ock erinran om påföljd för försummelse

att hörsamma kallelsen.

Visar juryman laga förfall eller beviljas

honom befrielse från jury mannauppdraget,

inkallas suppleant till

tjänstgöring. Finner rätten att juryman

icke styrkt laga förfall eller avslås

begäran om befrielse från uppdraget,

varde jurymannen underrättad

därom. De av rätten uttagna

suppleanterna skola inkallas i den

ordning vari de utlottats och de av

part ulsedda suppleanterna i den ordning

de nämnts.

Uteblir juryman å tid till vilken förhandlingen inför juryn utsatts, skall

suppleant för den uteblivne inkallas, om uppskov med målet därigenom

kan undvikas. Äger den uteblivne ej laga förfall och vållas av utevaron

uppskov med målet, vare han skyldig att ersätta statsverket och parterna

den kostnad, som genom försummelsen uppkommer; dock må ersättningsskyldigheten

jämkas efter vad rätten finner skäligt.

5 §. 5 §.

Då fulltalig jury tillstädeskommit inför rätten, skola juryns medlemmar

avlägga denna försäkran; »Jag N. N. lovar och försäkrar på heder och samvete,

att jag såsom ledamot i denna jury efter bästa förstånd skall besvara

de frågor som av rätten framställas och i obrottslig tystnad hålla såväl

vad under juryns överläggningar yttras som huru de särskilda medlemmarna

rösta. Detta vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget

hålla.»

(Kungl. Maj:ts förslag.)

4 §.

Angående rättens sammansättning

vid huvudförhandling inför jury gälle

vad i rättegångsbalken är i allmänhet

föreskrivet om domförhet vid huvudförhandling.

De till tjänstgöring

i juryn utsedda skola genom rättens

försorg skriftligen kallas till förhandlingen.

Kallelsen skall innehålla såväl

uppgift å den tid, inom vilken anmälan

om laga förfall bör vara till

rätten inkommen, som ock erinran

om påföljd för försummelse att hörsamma

kallelsen.

Visar juryman laga förfall, inkallas

från samma grupp av jurymän

suppleant till tjänstgöring. Finner

rätten att juryman icke styrkt laga

förfall, varde jurymannen underrättad

därom. Suppleanter kallas i den

ordning vari de utlottats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

5

(Gällande lag.) (Kungl. Maj.ts förslag.)

6 §. 6 §.

Vid huvudförhandlingen äger juryman att med rättens tillstånd framställa

fråga till part, vittne, sakkunnig eller annan.

Fortsatt huvudförhandling må ej hållas, med mindre juryns sammansättning

är oförändrad.

7 §•

Sedan förhandlingen inför juryn

blivit förd till slut, skall rätten utan

uppskov till juryns besvarande skriftligen

avfatta frågan, huruvida skriftens

innehåll är brottsligt efter det

eller de lagrum som åklagaren eller

målsäganden funnit tillämpliga. Avser

åtalet flera brott eller föranleder

målets beskaffenhet i övrigt flera frågor,

skola de framställas var för sig.

Innan frågorna till juryn slutligen

avfattas, skall närvarande part beredas

tillfälle att yttra sig över desamma.

Därefter överlägge juryn i enrum

under en av juryn utsedd ordförande.

Framställd fråga skall av juryn

besvaras med ja eller nej. Ej må juryn

åtskiljas innan samtliga frågor

blivit besvarade.

8 §■

Vid juryns överläggning skola

handlingarna i målet jämte rättens

protokoll vara tillgängliga för juryn.

7 §•

Sedan förhandlingen inför juryn

blivit förd till slut, skall rätten utan

uppskov till juryns besvarande skriftligen

avfatta frågan, huruvida skriften

är brottslig efter det eller de

lagrum som åklagaren eller målsäganden

funnit tillämpliga. Avser

åtalet flera brott eller föranleder

målets beskaffenhet eljest flera frågor,

skola de framställas var för sig.

Innan frågorna till juryn slutligen

avfattas, skall närvarande part beredas

tillfälle att yttra sig över desamma.

8 §•

Om de frågor, som av rätten framställts

till juryn, överlägge juryn

omedelbart i enrum under en av juryn

utsedd ordförande. Under överläggningen

skall, om det påkallas av

någon av jurymännen, juryn sammanträda

med rätten för att inhämta

upplysningar om vad lag stadgar. Ej

må i rättens närvaro juryn överlägga

angående sitt svar eller företaga omröstning.

Framställd fråga skall av juryn besvaras

med ja eller nej. Juryn må ej

åtskiljas, innan samtliga frågor blivit

besvarade.

9 §.

Vid juryns överläggning skola

handlingarna i målet jämte rättens

protokoll vara tillgängliga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

(Gällande lag.)

Juryns beslut skall grundas å vad

vid huvudförhandlingen inför juryn

förekommit. Har ny huvudförhandling

ägt rum, skall beslutet grundas å

vad därvid förekommit.

Juryns svar skall, skriftligen avfattat,

tillställas rätten, varefter dom

skall meddelas senast påföljande söckendag.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

Juryns prövning skall grundas å

vad vid huvudförhandlingen inför juryn

förekommit. Har ny huvudförhandling

ägt rum, skall prövningen

grundas å vad därvid förekommit.

Juryns svar skall, skriftligen avfattat,

tillställas rätten.

10 §.

Då i mål, vari målsägande fört talan,

skriftens brottslighet prövats av

jury, må, om omständigheterna föranleda

därtill, förordnas att målsäganden

och den tilltalade skola bära

var sin rättegångskostnad.

11 §•

Dom skall meddelas senast söckendagen

efter det juryns svar tillställts

rätten; vid avkunnande av dom erfordras

ej att juryn är närvarande.

9 §. 12 §.

Juryman åtnjuter av statsmedel dagtraktamente och reseersättning enligt

de grunder som gälla för landstingsmän.

13 §.

Vad i denna lag är stadgat om mål,

vari talan föres om ansvar, skall i tilllämpliga

delar gälla beträffande mål,

vari utan samband med åtal talan föres

om tryckt skrifts konfiskering eller

om enskilt anspråk; i mål om enskilt

anspråk gälle dock följande särskilda

bestämmelser.

Vid målets beredande skall utredas,

huruvida anspråket enligt tryckfrihetsförordningen

må göras gällande

mot svaranden samt, om så erfordras,

beslut därom meddelas. Om förelåg
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 18.

7

(Gällande lag.) (Kungl. Maj.ts förslag.)

gande för part att komma tillstädes

och om verkan av parts utevaro gälle

vad i rättegångsbalken är stadgat angående

sak, varom förlikning ej år

tillåten. Skall jury ej medverka, varde

målet utsatt till huvudförhandling

i den för tvistemål i allmänhet gällande

ordningen.

Denna lag skall träda i kraft den

1 januari 1948; därvid gälle i tillämpliga

delar vad i lagen om införande av

nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Genom lagen upphäves lagen den

9 april 1937 (nr 118) med vissa bestämmelser

om rättegången i tryckfrihetsmål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1950.

Genom lagen upphäves lagen den

20 december 1946 (nr 806) med vissa

bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål;

dock skall i fråga om rättegången

i mål, som enligt övergångsbestämmelserna

till nya tryckfrihetsförordningen

skall behandlas enligt

den äldre förordningen, äldre lag tilllämpas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 18.

Förslag

till

Lag

angående beslag å vissa skrifter.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Anträffas vid avdelning av krigsmakten skrift, som mångfaldigats på annat

sätt än genom tryckpress, och innefattar dess spridande uppenbart sådan

enligt lag straffbar uppvigling att krigsman därigenom kan förledas åsidosätta

sin tjänsteplikt, må skriften, efter beslut av befattningshavare som enligt

lag har bestraffningsrätt över personal vid avdelningen, tagas i beslag.

Är fara i dröjsmål, må även utan sådant beslut åtgärd som nu sagts vidtagas

av annan befattningshavare av officers eller underofficers grad. Anmälan

därom skall dock skyndsamt göras hos befattningshavare som först sagts;

denne har att genast pröva, om beslaget skall bestå.

2 §.

Har skrift med stöd av 1 § tagits i beslag, skall befattningshavare, som

meddelat beslut därom eller fastställt åtgärd av annan befattningshavare,

genast överlämna ett exemplar av skriften jämte underrättelse om beslaget

till allmän åklagare; om dennes skyldighet att pröva beslaget gälle vad i lag

är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950.

Genom lagen upphäves lagen den 26 juni 1936 (nr 328) angående indragning

av vissa skrifter; dock skall vad i nämnda lag är föreskrivet alltjämt

äga tillämpning i fråga om skrift, beträffande vilken förordnande om indragning

meddelats före nya lagens ikraftträdande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18-

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 september 19A8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för försvarsdepartementet fråga om ändrade

bestämmelser angående rättegången i tryckfrihetsmål in. m. samt anför följande.

I ett den 30 oktober 1947 avlämnat betänkande (SOU 1947:60) ha 1944

års tryckfrihetssakkunniga föreslagit en ny tryckfrihetsförordning och i

samband därmed även upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser om

rättegången i tryckfrihetsmål och lag angående beslag å vissa skrifter.

Förslag till ny tryckfrihetsförordning har därefter genom proposition den

2 april 1948 (nr 230) framlagts till riksdagens prövning i. grundlagsenlig

ordning. Därvid anförde jag att de övriga, i sakkunnigförslaget upptagna

lagarna, vilka icke äro av grundlags natur, borde behandlas särskilt i samband

med framläggande av ett för granskning i lagrådet upprättat förslag

till bestämmelser i hithörande ämnen.

Sedan riksdagen den 30 juni 1948 såsom vilande antagit ett förslag till

ny tryckfrihetsförordning i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen,

anhåller jag att nu få upptaga nyssnämnda särskilda lagstiftningsfrågor

till behandling. Beträffande det huvudsakliga innehållet i de sakkunnigas

betänkande, såvitt angår tryckfrihetsförordningen, samt de yttranden

som inhämtats däröver vill jag hänvisa till propositionen.

Vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål.

Särskilda bestämmelser angående rättegången i tryckfrihetsmål voro ursprungligen

upptagna endast i tryckfrihetsförordningen; i den mån processuella

frågor icke därigenom reglerades, gällde allmänna, främst i rättegångsbalken

upptagna lagbestämmelser. Vid 1937 års reform av tryckfrihetsprocessen

infördes för denna ett förfarande enligt de inoderna principer

som följdes vid det då pågående arbetet på en allmän rättegångsreform.

Samtliga de bestämmelser som voro erforderliga härför ansågos dock icke

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

lämpligen kunna inarbetas i tryckfrihetsförordningen. I denna bibehöllos

därför huvudsakligen endast de grundläggande bestämmelserna angående

juryn och dess sammansättning, under det att reglerna om forum och domstolsförfarande

i tryckfrihetsmål utbrötos till en särskild lag utan grundlags

natur, lagen den 9 april 1937 (nr 118). Denna lag har sedermera i anledning

av rättegångsreformen omarbetats, därvid åtskilliga särskilda stadganden

uteslutits, vilka genom tillkomsten av motsvarande allmänna bestämmelser

i den nya rättegångsbalken blivit överflödiga. I stället för 1937 års

lag gäller sålunda lagen den 20 december 1946 (nr 806) med vissa bestämmelser

om rättegången i tryckfrihetsmål, vilken lag trätt i kraft den 1 januari

1948. Beträffande processuella frågor, vilka icke äro reglerade i tryckfrihetsförordningen

eller i 1946 års lag, äro allmänna lagbestämmelser tillämpliga.

De sakkunnigas förslag ansluter sig till vad sålunda redan nu gäller i

fråga om de ämnen som behandlas i tryckfrihetsförordningen och de frågor

vilka regleras i särskild lag. Vid upprättandet av förslag till sådan lag ha

bestämmelserna i 1946 års lag i väsentliga delar lämnats oförändrade eller

allenast formella jämkningar vidtagits. De föreslagna ändringarna sammanhänga

med de ändrade regler rörande rättegången i tryckfrihetsmål, vilka

upptagits i förslaget till tryckfrihetsförordning.

Nu gällande regler om forum i tryckfrihetsmål innebära att

dylika mål skola upptagas endast av vissa närmare angivna rådhusrätter

samt att, som allmän regel, behörigheten för sådan rådhusrätt att upptaga

visst mål beror på var den i målet avsedda skriften tryckts. De sakkunnigas

förslag avser att inskränka antalet behöriga tryckfrihetsdomstolar till en i

varje län, i regel rådhusrätten i residensstaden; för Stockholms stad och län

skall Stockholms rådhusrätt vara tryckfrihetsdomstol. Såsom allmän regel

har de sakkunnigas förslag i dessa hänseenden godtagits; därjämte har

emellertid, enligt propositionen (s. 98), i det vilande förslaget upptagits en

bestämmelse, enligt vilken Kungl. Maj :t skulle äga förordna om behörighet

att upptaga tryckfrihetsmål även för annan rådhusrätt än sådan som

avses i de sakkunnigas förslag. Om sådant förordnande meddelas, finnas

alltså inom samma län flera rådhusrätter med behörighet att upptaga

tryckfrihetsmål. Denna ändring i förslaget till tryckfrihetsförordning föranleder

även en jämkning i de forumregler som enligt de sakkunnigas förslag

skulle upptagas i lagen med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål.

Därvid har jag funnit lämpligt förorda den regeln att, då flera

rådhusrätter med behörighet att upptaga tryckfrihetsmål finnas inom länet

samt skriften tryckts i annan ort än den som äger sådan behörig domstol,

den av de behöriga domstolarna inom länet som är närmast tryckningsorten

skall upptaga målet.

I fråga om förhållandet mellan domstolen och juryn ha

de sakkunniga framhållit betydelsen av att juryn beredes tillfälle att i förekommande

rättsliga spörsmål erhålla upplysningar om gällande rättsreglers

innebörd och tillämpning. Då lekmän i den allmänna rättsskipningen del
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kunffl. Maj:ts proposition nr 18.

taga såsom nämnd, åligger det domaren att tillföra lekmännen den erforderliga

lagkunskapen. Inom juryprocessen måste för detta ändamål särskilda

anordningar vidtagas. De sakkunniga föreslå därför att rättens ordförande

skall kunna av juryn tillkallas under juryns enskilda överläggning

för att lämna upplysningar i rättsliga frågor; varje juryman skall äga befogenhet

att påkalla sådana upplysningar. Bestämmelser härom äro upptagna

i 8 §. Rörande den närmare motiveringen för detta förslag, särskilt de överväganden

som tidigare förekommit i denna fråga samt de anordningar som

finnas i andra länders jurvprocess, hänvisas till de sakkunnigas betänkande

(s. 197—200).

De sakkunnigas förslag har föranlett kritik i några av de yttranden som

avgivits däröver. Denna kritik har jag återgivit vid framläggande av propositionen

angående ny tryckfrihetsförordning (s. 75—76). I samband därmed

har jag även utvecklat min ståndpunkt till förslaget i den del som nu avses

(s. 100). Såsom jag därvid framhållit är det otvivelaktigt av stor betydelse

att juryn får tillgång till upplysningar i rättsliga spörsmål, och de sakkunnigas

förslag, enligt vilket det skall ankomma på juryn att taga initiativ till

en av omständigheterna påkallad information genom rättens ordförande,

torde erbjuda en lämplig utväg.

övriga av de sakkunniga föreslagna ändrade bestämmelser

ha icke föranlett anmärkningar i yttrandena. I dessa delar har

jag funnit lämpligt biträda de sakkunnigas förslag. Beträffande motiveringen

hänvisas till vad de sakkunniga anfört i sitt betänkande (s. 294—- 298); dock vill jag här framhålla följande.

I 2 § andra stycket ha de sakkunniga upptagit ett stadgande, enligt vilket

särskild huvudförhandling kan förekomma beträffande fråga om ansvarighet

eller rättegångsfråga. Stadgandet ansluter sig till bestämmelserna

i 45 kap. 14 § och 47 kap. 22 § nya rättegångsbalken och är föranlett av

att dylik fråga bör kunna avgöras före huvudförhandling inför jury även i

sådana fall då frågans bedömande anses böra kräva huvudförhandling.

Reglerna om domstolens sammansättning, såväl då jury icke medverkar

som vid huvudförhandling inför jury, överensstämma med vad nu gäller.

De sakkunniga ha sålunda icke upptagit de av processlagberedningen framlagda

förslagen att rätten i tryckfrihetsmål, då jury ej medverkar, vid huvudförhandling

alltid skall vara sammansatt av domare och nämnd samt att

rätten vid huvudförhandling inför jury skall bestå av en lagfaren domare

(SOU 1944: 10 s. 141—143). Dessa förslag stodo i samband med att enligt

processlagberedningens förslag juryn, då den avgivit sitt utlåtande angående

skriftens brottslighet, skulle medverka även vid straffmätning. En sådan

utvidgning av juryns befogenheter ha de sakkunniga icke ansett sig

böra förorda och, såsom jag framhållit vid behandlingen av förslaget till

tryckfrihetsförordning (s. 98), delar jag de sakkunnigas uppfattning i denna

fråga.

En från eljest gällande regler avvikande bestämmelse angående skyldigheten

att gälda rättegångskostnad i vissa fall har upptagits i 10 §. Beträf
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

fande mål, vari utan samband med åtal talan föres om tryckt skrifts konfiskering

eller om enskilt anspråk, föreslås bestämmelser i 13 §, vilka sakna

motsvarighet i 1946 års lag. I övrigt ha, på sätt de sakkunniga förordat,

formella jämkningar vidtagits.

Beslag å vissa skrifter.

Enligt 4 § 12 och 13 mom. gällande tryckfrihetsförordning kunna tryckta

skrifter, vilka anträffas vid trupp eller ombord å flottans fartyg, i vissa fall

indragas. Förutsättning är att de uppenbarligen åsyfta att utplåna känslan

av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest

undergräva krigslydnaden. Förordnande om indragning meddelas i regel

av tryckfrihetsombudet i orten eller, såvitt angår Stockholm, av särskilda

för ändamålet tillsatta personer; i vissa fall äger militär befälhavare besluta

därom. Åtgärden skall för att bli bestående prövas av riksdagens tryckfrihetskommitté.

I fråga om indragning av skrifter, vilka mångfaldigats på annat sätt än

genom tryck, finnas motsvarande bestämmelser i lagen den 26 juni 1936

(nr 328) angående indragning av vissa skrifter. Beslutanderätten tillkommer

i sådant fall alltid militär befälhavare. Förordnandet skall, liksom i fråga

om tryckta skrifter, prövas av tryckfrihetskommittén.

Några bestämmelser om indragning av tryckta skrifter ha icke upptagits

i det såsom vilande antagna förslaget till tryckfrihetsförordning. Förslaget

bygger på att ingripande mot tryckt skrift skall få ske endast på grund av

skriftens brottslighet och att frågan om konfiskation av skriften på sådan

grund skall prövas av domstol. I avbidan på domstolens prövning kan skriften

läggas under beslag enligt de regler som meddelas härom i tryckfrihetsförordningen.

För att underlätta ett snabbt ingripande mot vissa uppviglande

skrifter, vilka spridas vid avdelning av krigsmakten, har i 10 kap.

11 § tryckfrihetsförordningen upptagits en bestämmelse om rätt för militär

befälhavare att taga tryckt skrift i förvar i avbidan på skriftens läggande

under beslag.

För att i motsvarande fall möjliggöra ett snabbt ingripande även mot

skrifter, vilka mångfaldigats på annat sätt än genom tryckpress, föreslå de

sakkunniga bestämmelser i en särskild lag angående beslag å vissa skrifter.

Lagen är således avsedd att ersätta 1936 års lag angående indragning av

vissa skrifter. Beträffande den närmare motiveringen för de förslagna bestämmelserna

hänvisas till de sakkunnigas betänkande (s. 298—299).

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit har i allmänhet icke föranlett anmärkningar

i yttrandena. Dock anför militieombiidsmannen att bestämmelserna

böra närmare anknyta till befälhavares allmänna befogenheter. Bestämmelserna

i den särskilda lagen kunna i annat fall uppfattas som begränsningar

av den mera allmänna beslagsrätt som tillkommer befälhavare

i fråga om skriftliga handlingar. I varje fall synes viss oklarhet komma

att förefinnas rörande förhållandet mellan föreskrifterna i den särskilda

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 18-

lagen och de allmänna bestämmelserna. Militieombudsmannen anser det

böra övervägas om ej dessa föreskrifter lämpligen kunde inarbetas i den

nya militära rättegångslagen.

Beträffande det av militieombudsmannen berörda spörsmålet vill jag

framhålla att de föreslagna bestämmelserna i den särskilda lagen angående

beslag å vissa skrifter ha en vidsträcktare räckvidd än reglerna om militär

befälhavares beslagsrätt i andra fall. De avse sålunda även fall då annan

än krigsman sprider ifrågavarande skrifter vid avdelning av krigsmakten.

Mål mot denne angående uppviglingsbrott, som sker därigenom, utgör icke

militärt mål och skall således icke behandlas enligt den militära rättegångslagen.

Det torde därför icke vara lämpligt att inarbeta bestämmelserna i

nämnda lag. Den omständigheten att militär befälhavare i vissa fall kan

äga befogenhet att ingripa mot skriften såväl enligt de nu föreslagna bestämmelserna

som enligt mera allmänna beslagsregler torde knappast i

praktiken vålla några svårigheter. Vad de sakkunniga föreslagit, vilket anknyter

till den föreslagna bestämmelsen i 10 kap. 11 § tryckfrihetsförordningen,

finner jag vara lämpligt.

I enlighet med de synpunkter som nu anförts ha upprättast förslag1 till

. 1) lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål; samt

2) lag angående beslag å vissa skrifter.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 §

regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

1 Det under 2) angivna lagförslaget, vilket är av samma lydelse som det vid propositionen

fogade, har här uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14,

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

(Gällande lag.)

Nr 806.

Lag

med vissa bestämmelser om rättegången

i tryckfrihetsmål;

given Stockholms slott den 20 december

1946.

1 §•

Mål angående brott som avses i

§ 3 tryckfrihetsförordningen upptages,

om den skrift som föranlett åtalet

är tryckt i stad i vars rådhusrätt

enligt gällande bestämmelser

jämte borgmästaren finnas minst

två lagfarna ledamöter, vid den rådhusrätten

men i annat fall vid rådhusrätten

i stad som är säte för länsstyrelsen

i det län där skriften är

tryckt eller, om den staden hör till

domsaga, vid den rådhusrätt i länet

med angiven sammansättning som är

närmast tryckning sort en.

Beträffande sådan utom riket på

svenska språket tryckt skrift, å vilken

huvuddistributören finnes angiven,

vare dennes boningsort ansedd

som tryckning sort.

Är vid talans väckande tryckningsorten

eller, i fall som avses i andra

stycket, huvuddistributörens boningsort

ej känd eller är fråga om annan

utom riket tryckt skrift än i andra

stycket sägs, vare som tryckningsort

ansedd ort där skriften anträffas.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

Förslag till

Lag

med vissa bestämmelser om rättegången

i tryckfrihetsmål.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Laga domstol i tryckfrihetsmål är

för skrift, som är tryckt i Stockholms

stad eller län, Stockholms rådhusrätt

och för annan skrift domstolen i den

ort, där skriften tryckts, om denna

domstol enligt tryckfrihetsförordningen

är behörig att upptaga tryckfrihetsmål.

Äger sistnämnda domstol ej

sådan behörighet, upptages målet au

den därtill behöriga domstolen i länet

eller, om flera sådana finnas, den av

dem som är närmast tryckningsorten.

Finnes för periodisk skrift särskild

utgivningsort, skall i fråga om rättens

behörighet även den orten anses som

tryckning sort.

Är skriften tryckt utom riket, skall

som tryckningsort anses den ort, där

den som låtit utlämna skriften för

spridning inom riket har sitt hemvist.

Är vid talans väckande tryckningsorten

eller, om skriften tryckts utom

riket, den ort som avses i andra stycket

ej känd, gälle som tryckningsort

den ort där exemplar av skriften anträffas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 18-

(Gällande lag.)

2 §•

/ mål varom i 1 § förmäles skall rätten

vid förberedande behandling så

snart ske kan utreda vem som är ansvarig

för skriftens innehåll; och må

rätten därvid meddela beslut i sådan

fråga. Tillika skall bestämmas, huruvida

frågan om skriftens innehåll är

brottsligt skall prövas av jurg.

Vid målets beredande må rätten,

även då fråga är om allmänt åtal,

höra part eller annan så ock meddela

beslut i fråga om målets avvisande.

Om särskild talan mot beslut, varigenom

rätten ogillat invändning av

den tilltalade, att han icke är ansvarig

för skriftens innehåll, gälle vad i

rättegångsbalken är stadgat angående

invändning om rättegångshinder.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

2 §.

I tryckfrihetsmål, vari talan föres

om ansvar, skall rätten vid förberedande

behandling så snart ske kan

utreda vem som är ansvarig för tryckfrihetsbrott

genom skriften samt, om

så erfordras, meddela beslut därom.

Vid målets beredande må rätten,

även då fråga är om allmänt åtal, höra

part eller annan så ock meddela

beslut i fråga om målets avvisande.

För behandling av rättegångsfråga eller

fråga som avses i första stycket

må huvudförhandling utsättas, ehuru

målet i övrigt ej är berett till huvudförhandling.

Angående rättens sammansättning

vid sådan förhandling

gälle vad i rättegångsbalken är i allmänhet

föreskrivet om domförhet vid

huvudförhandling.

Om särskild talan mot beslut, varigenom

rätten ogillat invändning av

den tilltalade att han icke är ansvarig

för skriften, gälle vad i rättegångsbalken

är stadgat angående invändning

om rättegångshinder.

3 §.

Vid målets beredande skall tillika

bestämmas, huruvida skriftens brottslighet

skall prövas av jury.

Då jury skall medverka, skola vid

sammanträde med parterna inför rätten

de åtgärder för juryns bildande

vidtagas som i tryckfrihetsförordningen

stadgas. Sedan målets beredande

slutförts, skall rätten utsätta

tid för huvudförhandling inför juryn.

Skall jury ej medverka, varde målet, sedan beredandet slutförts, utsatt

till huvudförhandling i den för brottmål i allmänhet gällande ordningen.

Då jury skall medverka, skola i

samband med målets beredande vid

sammanträde med parterna inför rätten

de åtgärder för juryns bildande

vidtagas som i tryckfrihetsförordningen

stadgas. Sedan målets beredande

slutförts, skall rätten utsätta

tid för huvudförhandling inför juryn.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 18- (Gällande lag.) (Kungl. Maj:ts förslag.)

4 §•

Angående rättens sammansättning

vid huvudförhandling inför jury gälle

vad i rättegångsbalken är i allmänhet

föreskrivet om domförhet vid

huvudförhandling. De till tjänstgöring

i juryn utsedda skola genom rättens

försorg skriftligen kallas till förhandlingen;

och skall kallelsen innehålla

såväl uppgift å den tid inom

vilken anmälan om laga förfall eller

begäran om befrielse från jury mannauppdraget

på annan grund senast

bör vara till rätten inkommen, som

ock erinran om påföljd för försummelse

att hörsamma kallelsen.

Visar juryman laga förfall eller beviljas

honom befrielse från jury mannauppdraget,

inkallas suppleant till

tjänstgöring. Finner rätten att juryman

icke styrkt laga förfall eller avslås

begäran om befrielse från uppdraget,

varde jurymannen underrättad

därom. De av rätten uttagna

suppleanterna skola inkallas i den

ordning vari de utlottats och de av

part utsedda suppleanterna i den ordning

de nämnts.

4 §■

Angående rättens sammansättning

vid huvudförhandling inför jury gälle

vad i rättegångsbalken är i allmänhet

föreskrivet om domförhet vid huvudförhandling.

De till tjänstgöring

i juryn utsedda skola genom rättens

försorg skriftligen kallas till förhandlingen.

Kallelsen skall innehålla såväl

uppgift å den tid, inom vilken anmällan

om laga förfall bör vara till rätten

inkommen, som ock erinran om

påföljd för försummelse att hörsamma

kallelsen.

Visar juryman laga förfall, inkallas

inom samma grupp av jurymän

suppleant till tjänstgöring. Finner

rätten att juryman icke styrkt laga

förfall, varde jurymannen underrättad

därom. Suppleanter kallas i den

ordning vari de utlottats.

Uteblir juryman å tid till vilken förhandlingen inför juryn utsatts, skall

suppleant för den uteblivne inkallas, om uppskov med målet därigenom

kan undvikas. Äger den uteblivne ej laga förfall och vållas av utevaron

uppskov med målet, vare han skyldig att ersätta statsverket och parterna

den kostnad, som genom försummelsen uppkommer; dock må ersättningsskyldigheten

jämkas efter vad rätten finner skäligt.

5 §■ 5 §.

Då fulltalig jury tillstädeskommit inför rätten, skola juryns medlemmar

avlägga denna försäkran: »Jag N. N. lovar och försäkrar på heder och samvete,

att jag såsom ledamot i denna jury efter bästa förstånd skall besvara

de frågor som av rätten framställas och i obrottslig tystnad hålla såväl

vad under juryns överläggningar yttras som huru de särskilda medlemmarna

rösta. Detta vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare

troget hålla.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

17

(Gällande lag.) (Kungl. Maj:ts förslag.)

6 §. 6 §.

Vid huvudförhandlingen äger juryman att med rättens tillstånd framställa

fråga till part, vittne, sakkunnig eller annan.

Fortsatt huvudförhandling må ej hållas, med mindre juryns sammansättning

är oförändrad.

7 §•

Sedan förhandlingen inför juryn

blivit förd till slut, skall rätten utan

uppskov till juryns besvarande skriftligen

avfatta frågan, huruvida skriftens

innehåll är brottsligt efter det

eller de lagrum som åklagaren eller

målsäganden funnit tillämpliga. Avser

åtalet flera brott eller föranleder

målets beskaffenhet i övrigt flera frågor,

skola de framställas var för sig.

Innan frågorna till juryn slutligen

avfattas, skall närvarande part beredas

tillfälle att yttra sig över desamma.

Därefter överlägge juryn i enrum

under en av juryn utsedd ordförande.

Framställd fråga skall av juryn

besvaras med ja eller nej. Ej må juryn

åtskiljas innan samtliga frågor

blivit besvarade.

7 §•

Sedan förhandlingen inför juryn

blivit förd till slut, skall rätten utan

uppskov till juryns besvarande skriftligen

avfatta frågan, huruvida skriften

är brottslig efter det'' eller de

lagrum som åklagaren eller målsäganden

funnit tillämpliga. Avser

åtalet flera brott eller föranleder

målets beskaffenhet i övrigt flera frågor,

skola de framställas var för sig.

Innan frågorna till juryn slutligen

avfattas, skall närvarande part beredas

tillfälle att yttra sig över desamma.

i

8 §•

över de frågor, som av rätten framställts

till juryn, överlägge juryn i enrum

under en av juryn utsedd ordförande.

Vid överläggningen skall, om

det påkallas av någon av jurymännen,

rättens ordförande komma tillstädes

för att meddela upplysningar

om vad lag stadgar. Han skall dock

avträda, sedan upplysningarna meddelats

och i varje fall innan brottslighetsfrågan

upptages till omröstning

inom juryn. Framställd fråga skall

av juryn besvaras med ja eller nej.

Ej må juryn åtskiljas, innan samtliga

frågor blivit besvarade.

8 §. 9 §.

Vid juryns överläggning skola handlingarna i målet jämte rättens protokoll

vara tillgängliga för juryn.

2 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 18.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18-

(Gällande lag.)

Juryns beslut skall grundas å vad

vid huvudförhandlingen inför juryn

förekommit. Har ny huvudförhandling

ägt rum, skall beslutet grundas å

vad därvid förekommit.

Juryns svar skall, skriftligen avfattat,

tillställas rätten, varefter dom

skall meddelas senast påföljande söckendag.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

Juryns prövning skall grundas å

vad vid huvudförhandlingen inför juryn

förekommit. Har ny huvudförhandling

ägt rum, skall prövningen

grundas å vad därvid förekommit.

Juryns svar skall, skriftligen avfattat,

tillställas rätten.

10 §.

Då i mål, vari målsägande fört talan,

skriftens brottslighet prövats av

jury, må, om omständigheterna föranleda

därtill, förordnas att målsåganden

och den tilltalade skola bära

var sin rättegångskostnad.

11 §•

Dom skall meddelas senast söckendagen

efter det juryns svar tillställts

rätten; vid avkunnande av dom erfordras

ej att juryn är närvarande.

9 §. 12 §.

Juryman åtnjuter av statsmedel dagtraktamente och reseersättning enligt

de grunder som gälla för landstingsmän.

13 §.

Vad i denna lag år stadgat om mål,

vari talan föres om ansvar, skall i tilllämpliga

delar gälla beträffande mål,

vari utan samband med åtal talan föres

om tryckt skrifts konfiskering eller

om enskilt anspråk; i mål om enskilt

anspråk gälle dock följande särskilda

bestämmelser.

Vid målets beredande skall utredas,

huruvida anspråket enligt tryckfrihetsförordningen

må göras gällande

mot svaranden. Om föreläggande för

part att komma tillstädes och om verkan

av parts utevaro gälle vad i rättegångsbalken

är stadgat angående

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

19

(Gällande lag.) (Kungl. Maj:ts förslag.)

sak, varom förlikning ej år tillåten.

Skall jury ej medverka, mrde målet

utsatt till huvudförhandling i den för

tvistemål i allmänhet gällande ordningen.

Denna lag skall träda i kraft den

1 januari 1948; därvid gälle i tillämpliga

delar vad i lagen om införande av

nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Genom lagen upphäves lagen den

9 april 1937 (nr 118) med vissa bestämmelser

om rättegången i tryckfrihetsmål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1950.

Genom lagen upphäves lagen den

20 december 1946 (nr 806) med vissa

bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål;

dock skall i fråga om rättegången

i mål, som enligt övergångsbestämmelserna

till nya tryckfrihetsförordningen

skall behandlas enligt

den äldre förordningen, äldre lag tilllämpas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 3 december

1948.

N är var ande:

justitieråden Geijer,

Dahlman,

Lech,

regeringsrådet Quensel.

Enligt lagrådet den 18 september 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i

statsrådet samma dag, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål

samt till lag angående beslag å vissa skrifter.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Björn Kjellin.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet och dess

ledamöter.

Förslaget till lag med vissa bestämmelser om rättegången i

tryckfrihetsmål.

2 §.

Lagrådet:

Det är uppenbarligen icke med förslaget åsyftat att rätten skall i ansvarighetsfrågan

vid målets beredande meddela beslut i vidare mån än huruvida

den tilltalade är ansvarig för skriften, även om utredningen till äventyrs

utpekar någon annan. En mera exakt formulering i detta avseende tillstyrkes.

Föreskriften att särskild huvudförhandling må utsättas för behandling

av rättegångsfråga synes, såsom innefattande en upprepning av vad rättegångsbalken

stadgar, böra utgå.

Att döma av motiven skulle meningen med de i 2 och 4 §§ upptagna bestämmelserna

om rättens sammansättning vara den, att vid huvudförhandlingar,

som där avses, rätten skall bestå av tre eller fyra lagfarna domare.

Bestämmelsernas formulering har visserligen hämtats från gällande lag

men skulle enligt lagrådets mening vinna i klarhet, om i stället för den

knappast entydiga hänvisningen till rättegångsbalken den åsyftade inne
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

21

börden direkt uttrycktes i lagtexten. Som regeln skulle vara densamma

för de ifrågavarande slagen av huvudförhandlingar, torde den lämpligen

kunna meddelas för dem gemensamt i en särskild paragraf omedelbart efter

förslagets 4 §. Iakttages vad lagrådet anfört rörande föreskriften om särskild

huvudförhandling för behandling av rättegångsfråga, måste beaktas

att regeln om rättens sammansättning emellertid skall avse även dylik

huvudförhandling. I vissa andra fall torde ock kunna förekomma huvudförhandling

på det förberedande stadiet, och jämväl då synes rättens sammansättning

böra vara den nu angivna. Lagrådet hemställer, förty att tredje

punkten i andra stycket av 2 § samt första punkten i 4 § utgå samt att

omedelbart efter 4 § insättes en ny paragraf av innehåll att vid huvudförhandling,

där jury medverkar, så ock vid huvudförhandling, som utsättes,

ehuru målet ej i sin helhet är berett till huvudförhandling, rätten skall bestå

av tre eller fyra lagfarna domare.

* §■

Lagrådet:

Beträffande första punkten i denna paragraf hänvisar lagrådet till vad

lagrådet därom anfört vid 2 §.

5 §.

Lagrådet:

Om, i enlighet med vad lagrådet hemställt vid 2 §, efter 4 § insättes en

ny paragraf, betecknad 5 §, föranledes därav ändrad nummerbeteckning

av förevarande och efterföljande paragrafer.

8 §•

Lagrådet:

Sedan förhandlingen inför juryn slutförts, bör det vara jurymännen betaget

att före överläggningen om de av rätten framställda frågorna träda

i förbindelse med parterna eller andra. Jurymännen skulle eljest kunna utsättas

för obehörig påverkan, ägnad att rubba den objektivitet som utgör

förutsättning för att juryn skall kunna fylla sin uppgift. Överläggningen

bör därför städse äga rum omedelbart efter det förhandlingen avslutats och

frågorna tillställts juryn. Att så skall ske får även anses framgå av 7 § i den

nu gällande lagen. Däremot uppställer det remitterade förslagets text intet

hinder för att efter frågornas överlämnande till juryn någon tid kan komma

att förflyta innan juryn sammanträder i enrum för överläggning. Det hemställes

att till förebyggande härav i förevarande paragraf uttryckligen stadgas

att juryn omedelbart efter det att frågorna framställts skall överlägga

i enrum.

Justitieråden Gei jer, Dahlman och Lech:

I enlighet med sakkunnigförslaget har i förevarande paragraf upptagits en

bestämmelse, att vid överläggningen rättens ordförande skall, om det på
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

kallas av någon av jurymännen, komma tillstädes för att meddela upplysningar

om vad lag stadgar. Han skall dock avträda sedan upplysningarna

meddelats och i varje fall innan brottslighetsfrågan upptages till omröstning

inom juryn. Bestämmelsen kan ledas tillbaka till 1934 års betänkande.

Däri föreslogs att rättens ordförande eller domaren skulle vara närvarande

under juryns överläggning för upplysningars meddelande, men skulle avträda

innan ansvarsfrågan upptoges till slutlig prövning. Mot detta förslag

anmärkte lagrådets flesta ledamöter att det knappast vore väl förenligt med

juryns uppgift och ställning i rättegången, om dess överläggning till beslut

komme att äga rum under sådana former, att en viss påverkan från domstolens

sida i verkligheten eller åtminstone till skenet icke kunde anses utesluten.

Av den motivering, som nu åberopats av de sakkunniga, framgår att

dessa ansett anmärkningen ej kunna frånkännas visst berättigande. Enligt

deras mening syntes anmärkningen dock icke träffa en anordning, varigenom

det överlämnades åt juryn att taga initiativ till en information från

domstolens sida. Det är att antaga att de sakkunniga avsett att ytterligare

minska betänkligheterna mot en dylik information, då denna i förslaget preciserats

till att gälla vad lag stadgar. Härmed lä^er avses gällande rättsreglers

innebörd och tillämpning, men alldeles entydigt är uttrycket icke. Av

remissprotokollet synes framgå att departementschefen velat giva uttrycket

en något snävare innebörd än de sakkunniga. Dessa åberopa bland annat att

en grundlig genomgång av saken och dess förhållande till gällande lag ocn

härskande praxis vore det bästa medlet att sätta varje juryman i stånd att

självständigt bedöma de frågor han har att avgöra; och det framgår av sammanhanget

att de sakkunniga ansett att denna genomgång skulle ske under

medverkan av rättens ordförande. Departementschefen åter betonar att

rättens ordförande skall yttra sig endast om de rättsliga spörsmål varom

han tillfrågas — hans uppgift vore alltså att informera juryn om en rent

objektiv lagtolkning —- samt tillägger, att rättens ordförande icke får ingå

på en diskussion av själva målet, även om jurymännen skulle vilja upptaga

sådana spörsmål.

Medan de sakkunniga lämnat öppet, huruvida rättens ordförande skulle

äga uttala sig direkt om de åberopade lagrummens tillämplighet i det föreliggande

fallet, har således departementschefen menat att lian skall inskränka

sig till en mera allmänt hållen lagtolkning, som endast skall få röra

spörsmål, varom han tillfrågas.

Det är givet att — liksom jurymännens frågor till rättens ordförande enligt

sakens natur måste bliva i viss mån färgade av det konkreta fall som

är föremål för prövning — även den lagtolkning, som därav föranledes, lätt

kan röna inverkan av omständigheterna i det särskilda fallet. Detta gäller

även en lagtolkning, som eftersträvar att hålla sig inom de gränser departementschefen

antytt, och det möter därför svårigheter att i ett lagbud göra

en skarp gränsdragning. Den praktiska tillämpningen bör dock kunna

bringas i överensstämmelse med den innebörd som är åsyftad.

Enligt vår mening kan den ifrågasatta informationen anses förenlig med

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

juryns uppgift i tryckfrihetsprocessen och dess ställning såsom en från

domstolen fristående institution endast om den förlänas den snävare omfattning

som departementschefen förordat. Detta synes gälla även om det

skall ankomma på juryn att taga initiativ till att information kommer till

stånd. Att informationen icke utsträckes till ett bedömande av det föreliggande

fallet synes så mycket mera angeläget som, för den händelse juryns

utlåtande blir fällande, frågan om skriftens brottslighet enligt det vilande

grundlagsförslaget skall prövas jämväl av rätten. Såsom departementschefen

framhållit, bör den lagtolkning som meddelas vara rent objektiv, vilket

torde innebära, bland annat, att även sådana från auktoritativt håll framkomna

tolkningsalternativ, vilka den som meddelar informationen äger kännedom

om men för sin del ej vill biträda, böra delgivas juryn.

Mot anordnandet av en på angivna sätt begränsad information kan måhända

invändas, att dess betydelse skulle bli tämligen ringa. Erfarenheten

lärer dock ha visat, att möjlighet till personlig information kan vara av visst

värde därigenom att missförstånd om lagbudens rätta tolkning sålunda

förebygges. En sådan information kan icke anses stridande mot grundlagsförslagets

anda, då det icke är åsyftat att den skall vara i någon mån bindande

för juryn. Den kan å ena sidan knappast tänkas erhålla någon större

betydelse för bättre förståelse av innebörden av regeln i 1 kap. 4 § grundlagsförslaget,

d. v. s. den lagregel som framför andra lämnar rum för ett

mera lekmannamässigt bedömande av tryckfrihetsmålen. Men denna lagregel

lärer å andra sidan icke göra det mindre nödvändigt att jurymännen ha

kännedom om de tillämpliga allmänna rättsreglernas innebörd. Tvärtom torde

dylik kännedom vara en förutsättning för riktig tillämpning jämväl av

den speciella regeln. Vi vilja med hänsyn till det nu anförda, trots de betänkligheter

från principiell synpunkt som förslaget i denna del kan vara

ägnat att väcka, icke avstyrka en anordning som öppnar väg för en information

av den mera begränsade omfattningen.

Till bättre klargörande av informationens karaktär synes det framför

förslagets formulering vara att föredraga, om informationen angives skola

avse åberopade lagrums rätta tolkning.

Även beträffande tillvägagångssättet vid informationens meddelande vilja

vi förorda viss ändring i förslaget. Syftet att informationen skall få den snävare

omfattning och skarpare avgränsning som förut sagts torde nämligen

kunna antagas bli bättre tillgodosett ifall det -—- i stället för att rättens ordförande

skall komma tillstädes vid juryns överläggning -— föreskrives att

det skall ankomma på juryn att för mottagande av informationen inställa

sig inför rätten. Det synes lämpligt att därvid ej blott rättens ordförande

utan även rättens övriga ledamöter äro tillstädes, och det torde falla av sig

självt, att det bör stå de sistnämnda fritt att medverka vid informationen.

Likaså torde — med hänsyn till informationens karaktär att utgöra ett led

i juryns överläggning — utan särskilt stadgande vara klart att även informationen

är undandragen offentligheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kungt. Maj ds proposition nr 18.

Beaktas det nu anförda kan förevarande paragraf, i vad den rör förhållandet

mellan domstolen och juryn, erhålla sådan ändrad lydelse, att —

i stället för vad förslaget föreskriver i andra och tredje punkterna —- efter

första punkten såsom en modifikation av den däri upptagna bestämmelsen

stadgas, att juryn, om det påkallas av någon av jurymännen, under överläggningen

skall inställa sig inför rätten för att inhämta upplysning om

rätta tolkningen av åberopade lagrum.

Regeringsrådet Quensel:

Beträffande de föreslagna bestämmelserna om upplysning för juryn om

vad lag stadgar så är icke utan vidare klart, hur syftet med dem skall förstås

och vad de innebära.

Grunden till förslaget i denna del lärer vara att söka i vad tryckfrihetssakkunniga

anfört därom att, ehuru lekmannasynpunkter må göra sig gällande

vid bedömandet av processmaterialet, juryn dock ej äger döma enbart

efter sitt rättsmedvetande utan, liksom domstol, är bunden av lagens

eget innehåll men icke kan förutsättas kunna utan ledning riktigt avgöra de

ofta invecklade juridiska spörsmålen, ävensom att prövningen i tryckfrihetsmål

bör anordnas så, att tillbörlig hänsyn tages även till det anspråk

på rättsskydd, som tillkommer den genom tryckfrihetsbrott kränkta parten.

Det är visserligen icke fråga om att -— i överensstämmelse med t. ex.

engelsk uppfattning av förhållandet mellan domare och jury — så långt

det med hänsyn till svårigheten att särskilja sak- och rättsfrågorna låter

sig göra, lägga de senare till domarens avgörande och sålunda söka reducera

juryns uppgift beträffande lagtolkningen till något blott formellt. Domarens

upplysningsverksamhet — i motiven kallad information — har i

förslaget gjorts villkorad av att den begärts av någon av jurymännen, och

det bär tydligen avsetts att informationen icke ens i princip skulle vara

bindande för juryn utan närmast borde betraktas som råd eller förslag till

lagtolkning. Men med hänsyn till nyss berörda och övriga uttalanden under

förarbetena torde kunna antagas, att med informationen dock åsyftats något

mera än blott hjälp för de jurymän, som eventuellt önska intränga i och

efter vanlig objektiv tolkningsmetod bedöma de rättsliga spörsmålen. Meningen

synes vara att söka tillgodose ett i rättssäkerhetens intresse uppställt

krav att brottslighetsfrågan, oaktat den prövas av jury, skall avgöras

på grundval icke av rent lekmannamässig uppfattning om lagens innebörd

utan av sådan lagtolkning, som rättsbildad domare har att prestera. Man torde

tänkt sig att, där juryn saknar kvalifikationer för en juridiskt riktig lagtolkning,

denna brist skulle kunna i avsevärd mån botas genom informationen

utan att juryn vare sig formellt eller reellt berövades något av dess

självständighet såsom lagtolkare.

Till en början må anmärkas att, med nu angivna uppfattning om syftet

med förslaget om informationen, det synes tvivelaktigt, huruvida detta förslag,

som ju icke blev av riksdagen prövat i samband med grundlagsför
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

25

slaget, står i sådan överensstämmelse med detta, att här kan anses vara

fråga blott om en närmare föreskrift beträffande den i grundlagsförslaget

bestämda tryckfrihetsprocessen.

Information från domarens sida i syfte att förtaga eller begränsa det lekmannamässiga

i juryns lagtolkning är en nyhet som icke torde sakna principiell

betydelse. Tryckfrihetsmålens faktiska sidor ligga ej sällan i så öppen

dag, att utrymme saknas för egentlig bevisprövning. Även då detta icke

är förhållandet, kommer dock lagtolkningen, bl. a. tolkningen av den för

tryckfrihetsmålen speciella regel, som återfinnes i 1 kap. 4 § grundlagsförslaget,

att utgöra en mycket väsentlig del av prövningen av brottslighetsfrågan.

Där denna prövning i tryckfrihetsmål, till skillnad från andra mål,

utan förbehåll i sin helhet överlämnats åt en av lekmän bestående jury,

torde man däri kunna se ett uttryck för tanken, att brottslighetsfrågan,

såväl i vad den beror på lagtolkning som i övrigt, lämpligen avgöres efter

fri lekmannauppfattning för att därigenom tryckfrihetsintresset skall främjas,

även om rättsskyddet för motstående intressen förlorar mer eller mindre

i effektivitet. Denna uppfattning torde icke heller jävas av satsen om

juryns bundenhet av lag. Tillämplig lag är i dessa mål icke blott eller ens

främst vanliga straffrättsliga och andra allmänna regler utan i första rummet

den i nyssberörda paragraf i grundlagsförslaget inrymda, för tryckfrihetsmålen

speciella bestämmelsen, för vars tolkning lagstiftaren torde ansett

lekmän särskilt skickade och som — därest bestämmelsen över huvud

skall kunna antagas innehålla något utöver vad i allmänhet gäller — torde

kunna leda till friande dom oavsett lagens brottskonstruktioner i övrigt.

Även den omständigheten, att juryns skyldighet att döma efter lag inskränkts

till att äga giltighet blott som teori, i det att jurymännen befriats

från ansvar för sina avgöranden och icke behöva motivera dem samt omröstningen

skall vara hemlig för att jurymännen må vara oberoende, synes

stödja antagandet att meningen är, att juryns lagtolkning må ske fritt efter

lekmannauppfattning.

Jämförelse med de lekmannanämnder, som under domaransvar döma

gemensamt med rättsbildad domare och ha till huvudsaklig uppgift att

medverka vid bevisprövning och utmätning av straff, ersättningsbelopp

o. d., blir lätteligen missvisande i förevarande sammanhang. Även jämförelse

med fall, då i främmande länder jury medverkar i den allmänna

rättskipningen, haltar på grund av den särskilda uppgiften att skydda

tryckfriheten, som juryn i den svenska tryckfrihetsprocessen erhållit.

Juryns faktiska frihet att döma efter gottfinnande skulle visserligen kunna

lända även tryckfrihetsintresset till förfång och då strida mot grunderna

för juryinstitutets användning. Ett gott skydd mot ett dylikt resultat skapar

emellertid grundlagsförslaget självt genom sina regler om obligatorisk överprövning

domstolsvägen av jurydom, när den är fällande. Förslaget om information

angående lagens innehåll skulle således få sin egentliga betydelse

som ett medel att förekomma att brottslighetsfrågan bedömes mildare, än

om lagtolkningen ankomme på den juridiska sakkunskapen. Varje förslag

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

med dylik syftning torde kunna sägas beröra själva den hittillsvarande

grunden för jurys användning i tryckfrihetsmål, alldeles oavsett beskaffenheten

och effektiviteten av de medel som föreslås för syftets ernående. Om

man vid revision av tryckfrihetsförordningen avser en reform av ifrågavarande

Innebörd, synes förhållandet därför böra komma till uttryck i de nya

grundlagsbestämmelserna. Men det vilande förslaget till ny tryckfrihetsförordning

innehåller intet sådant. Det skiljer alltjämt strängt mellan domares

och jurys uppgifter och hänför till de senare prövningen av brottslighetsfrågan

i hela dess vidd, utan antydan om att lagtolkningen likväl ej må

vara rent lekmannamässig. Medan man på nyssberörda särskilda väg ger

skydd för tryckfrihetsintresset mot menliga följder av en dylik lagtolkning,

lämnas de motstående intressena utan sådant skydd.

Menade man, att ändamålet med juryinstitutionens användning i tryckfrihetsmål

mindre vård att få till stånd ett lekmannamässigt bedömande än

att undandraga brottslighetsfrågan från de statsanställdas prövning, så kan

väl däri ligga ett mått av sanning, historiskt sett. Att detta alltjämt skulle

vara egentliga skälet till juryns bibehållande torde dock knappast kunna

påstås. Ej heller har beträffande kvalifikationer såsom juryman lagfaren

person fått företräde eller statsanställd diskvalificerats. Men skulle dock

idén med jury huvudsakligen vara den senast ifrågasatta, synes förevarande

förslag om information från rättens ordförandes sida likväl främmande för

grundlagsförslaget. Det framstode ju då såsom av särskild betydelse att,

om rättskunnighet skulle tillföras juryn, det skedde på helt annan väg.

Anses emellertid hinder icke ur ovan angivna synpunkt föreligga att utan

tillägg till grundlagsförslaget i nu förevarande ordning genomföra förslaget

om information, är dock mot detsamma att erinra, att man däri knappast

på ett tillfredsställande sätt bemästrat svårigheterna att förena intresset av

en juridiskt riktig lagtolkning med juryinstitutionen och intresset att jämväl

beträffande lagtolkningen bevara lekmännens självständighet.

Det synes icke troligt att information från domarens sida skulle i synnerlig

mån inverka i avsedd riktning. Förutom att juryn, om den vid lagtolkningen

läte sig leda av domaren, ofta skulle se sin uppgift nedbragt

till ett minimum, så har man ju icke hos oss, såsom t. ex. i England, en

nedärvd allmän föreställning att, även då jury medverkar, lagtolkningen

egentligen är domarens sak, utan tvärtom har av ålder intet slag av inblandning

från domarens sida i juryns grundlagsbestämda uppgifter praktiserats

eller ansetts tillbörligt.

Om således jämväl en ovillkorlig och till formen bestämd auktoritativ

information kan antagas bliva föga verksam, lärer institutets närmare utformning

efter förslagets anvisningar än mer nedsätta effektiviteten. Att

tillmäta förslaget någon nämnvärd betydelse som medel att skydda mot

missbruk av tryckfriheten eller ge upprättelse åt den, som blivit kränkt genom

sådant missbruk, torde icke vara befogat.

Det föreslagna villkoret för att information må lämnas är ägnat att utesluta

information just i fall, då den bäst behöves, såsom då juryn har eu

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

felaktig uppfattning om lagens innebörd men icke förstår, att annan tolkning

kan ifrågasättas, och endast därför underlåter att söka skaffa sig upplysning.

Å andra sidan kan ifrågavarande villkor knappast verka till ökning

av juryns självständighet i fall, då informationen kommer till stånd. Ej

heller utgör det någon garanti för att ej så sker mot nästan alla jurymännens

vilja; och för den, som ej önskat informationen, torde den icke kännas

mindre påtvungen eller besvärande, om den tillkommit på en jurymans initiativ

än om det skett enligt en allmän regel.

Skall informationen kunna bibringa juryn förmåga att självständigt tolka

lagen, fordras åtminstone att domaren utvecklar grunderna för sin mening

och framhåller de andra tolkningsmöjligheter, som tilläventyrs kunna tänkas,

samt skälen för och emot dessa. Äro de juridiska problemen invecklade,

såsom i motiven antagits ofta vara fallet, kan utredningen behöva innefatta

redogörelser för praxis och doktrin. I själva verket skulle tarvas vida mer,

men någon fullgod ersättning för vad som brister lekmännen i skolning och

träning för lagtolkningsuppgiften kan uppenbarligen icke ernås på denna

väg. Längre än till en halvmesyr kan man icke komma. Att ge informationen

karaktär av råd eller förslag och framhålla skäl även mot den tolkning,

man anser som den rätta, kan tänkas ytterligare minska informationens

verkan men torde sällan medföra något av värde. De jurymän, som sakna

vana vid kritisk behandling av liknande ämnen, torde svårligen kunna tillgodogöra

sig information av dylikt slag. Snarare är troligt, att de skulle förbryllas

och kanske helt förvillas därav. Naturligtvis kan förhållandet gestalta

sig annorlunda beträffande jurymän med lagfarenhet eller eljest högre bildning.

Men med förutsättningarna att förstå utredningar av de rättsliga frågorna

växa då också möjligheterna att skaffa sig den upplysning, som

eventuellt kan behövas, på annat sätt än med domarens hjälp.

Det remitterade förslaget bygger — måhända i viss motsättning mot vad

de sakkunniga tänkt sig — på att en skarp gräns kan upprätthållas mellan

de s. k. sak- och rättsfrågorna. Tydligt är också att, om domaren i fall, då

bevisprövning verkligen erfordras, skulle inlåta sig på anvisningar även i

detta hänseende, bristen på uttryckligt stöd i grundlagen bleve än mer framträdande.

Men det lärer icke alltid vara möjligt att verkställa lagtolkningen

i avseende å visst fall utan att därmed komma in på frågan i övrigt om fallets

subsumtion under det ena eller andra lagbudet. Där omständigheterna,

såsom ej är ovanligt i tryckfrihetsmål, knappast medge olika bedömanden

av målets faktiska sidor, blir ju ock subsumtionen lätteligen en omedelbar

logisk följd av lagtolkningen. Upplysning om lagens innebörd kan då i själva

verket ge ett uttömmande svar å hela den till juryn hänskjutna frågan.

Emellertid är det väl just detta resultat, som man velat undvika genom kravet

att informationen skall begränsas till de rent rättsliga spörsmålen.

Gränsen mellan vad som vore blott ett fullgörande av plikten att lämna

upplysning om lagens stadganden och vad som borde anses som en otillbörlig

påverkan av juryn bleve sålunda mången gång svår att draga och

därmed tillämpningen av informationsinstitutet en vansklig uppgift. Visst

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

beaktande förtjäna de uttalade farhågorna, att domarna kunna utsättas för

misstankar att de överskridit sin befogenhet, särskilt om informationen sker

blott muntligen och vid enskild överläggning. Hos allmänheten kan då åtminstone

framkallas föreställningen att juryns utlåtande grundar sig på

informationen och överensstämmer med domarens mening, även där så alls

ej är förhållandet. Av stor vikt synes emellertid vara att domaren icke obefogat

kommer att te sig såsom i någon mån medansvarig för jurydomen.

När lagfaren domare dömer gemensamt med lekmän, sker visserligen information

enskilt, men då skall den ej vara begränsad till rättsfrågorna

och domarens egen mening om hur målet bör avgöras kommer till uttryck

i hans votum.

Över huvud taget lärer det få anses mycket främmande för svensk domares

ställning i rättegång att han skulle däri avge råd eller förslag till lösning

av rättsliga spörsmål, i vilkas avgörande han icke deltager. Det remitterade

förslaget synes emellertid innebära, att rättens ordförande skulle

fungera som ett slags utredningsman i fråga om lagens innehåll inför lekmannadomare,

som ägde bestämma i vad mån han finge uttala sig i frågan

och som hade att bedöma riktigheten av hans lagtolkning, detta t. o. m.

ehuru deras dom sedermera kan bliva underställd hans prövning. Skall

domaren meddela information, synes det, här som eljest inom vårt rättsväsende,

böra ske i form av auktoritativa anvisningar, som lämnas vid sammanträde,

därvid han själv är ordförande, och så att hans lagtolkning ej

måste bli okänd för parter och allmänhet.

Uppgiften att biträda juryn med utredning och förslag lärer bättre lämpa

sig för en till juryns tjänst ställd sekreterare med erforderlig utbildning.

Men även mot en dylik lösning resa sig vissa av de betänkligheter, som

ovan framhållits. Åtminstone gäller detta, om icke bestämmelserna om information

reducerades till att avse och innebära blott, att de jurymän, som

för sin del önska sakkunnigt biträde för att sätta sig in i juridiska spörsmål,

ägde för ändamålet vända sig till lämplig anvisad person, som icke

hade domarfunktion i målet. Behovet av att i lag reglera frågan om möjligheterna

för enskild juryman att av annan än ledamot i rätten erhålla

hjälp med anskaffning av studiematerial och vägledning vid dess begagnande

synes dock ringa.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att andra och tredje

punkterna i det remitterade förslagets 8 § utgå.

13 §.

Lagrådet:

I denna paragraf upptagas bl. a. vissa särskilda bestämmelser angående

talan, som utan samband med åtal föres om enskilt anspråk. Med hänsyn

till att juryprövning kan förekomma även i sådana tryckfrihetsmål innehåller

förslaget den bestämmelsen, att vid målets beredande skall utredas, huruvida

anspråket enligt tryckfrihetsförordningen må göras gällande mot

svaranden. Stadgandet synes emellertid böra — i likhet med regeln i 2 §

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

för det fall att ansvar stalan föres — uttryckligen angiva att jämväl beslut

i frågan i vissa fall skall meddelas på förberedelsestadiet. Därest stadgandet

erhåller den lydelsen att rätten iskall på sätt i 2 § stadgas utreda och,

om så erfordras, meddela beslut i frågan, vinnes tillika, att det klart framgår,

att särskild huvudförhandling för frågans behandling kan utsättas på

det förberedande stadiet.

Bestämmelsen i andra stycket av paragrafen, att de regler i rättegångsbalken

om föreläggande för part att komma tillstädes och om verkan av

parts utevaro, som avse indispositiva mål, skola gälla även i sådant tryckfrihetsmål,

som endast gäller enskilt ansprak, bör, da bestämmelsen icke

utgör något undantag från stadgandena i den förevarande lagen, lämpligen

upptagas för sig som ett särskilt andra stycke i paragrafen, under det att

samtliga övriga bestämmelser i paragrafen kunna upptagas såsom ett första

stycke.

Slutbestämmelserna.

Lagrådet:

Det må erinras om det i 26 § promulgationslagen till rättegångsbalken

reglerade fallet, att antalet vid rådhusrätt tjänstgörande lagfarna domare

understiger tre. Sådant förhållande lärer ännu en tid framåt komma att

bestå jämväl vid någon av de rådhusrätter, som skola vara behöriga i tryckfrihetsmål.

I övergångsbestämmelserna till förevarande lag torde därför, om

lagrådets vid 2 § gjorda hemställan beträffande stadgandena om rättens

sammansättning vinner beaktande, böra upptagas ett stadgande av innebörd,

att vad i 26 § nämnda promulgationslag sägs i tillämpliga delar

skall gälla jämväl i tryckfrihetsmål.

Förslaget till lag angående beslag å vissa skrifter.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms

slott den 30 december 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för förvarsdepartementet lagrådets den 3

december 1948 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 18 september 1948

remitterade förslagen till

1) lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål; samt

2) lag angående beslag å vissa skrifter.

Föredraganden anför följande.

Förslaget till lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål.

2 och 4 §§.

Det remitterade förslaget innehåller i 2 och 4 §§ bestämmelser angående

rättens sammansättning i vissa närmare angivna fall. Lagrådet har anfört

att den därvid begagnade formuleringen, nämligen att därom skall gälla vad

i rättegångsbalken är i allmänhet föreskrivet om domförhet vid huvudförhandling,

visserligen hämtats från gällande lag men enligt lagrådets mening

skulle vinna i klarhet, om i stället för den knappast entydiga hänvisningen

till rättegångsbalken den åsyftade innebörden direkt uttrycktes i

lagtexten. Därför har lagrådet hemställt att tredje punkten i andra stycket

av 2 § samt första punkten i 4 § skola utgå samt att omedelbart efter 4 §

skall insättas en ny paragraf av innehåll att vid huvudförhandling, där

jury medverkar, så ock vid huvudförhandling, som utsättes ehuru målet ej

i sin helhet är berett till huvudförhandling, rätten skall bestå av tre eller

fyra lagfarna domare.

Den formulering mot vilken lagrådet sålunda anmärkt återfinnes i flera

av de lagändringar som genomförts i samband med tillkomsten av nya

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

31

rättegångsbalken utan att — bortsett från en mindre formell jämkning —

ha gjorts till föremål för erinran från lagrådets sida. Sålunda förekommer

denna formulering i 4 kap. 4 § strafflagen, 16 § lagen om verkställighet

av bötesstraff och 9 § lagen om villkorlig dom. Samma formulering har upptagits

i 4 § 1946 års lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål,

varifrån den oförändrad överflyttats till det remitterade förslaget.

Med hänsyn härtill torde det icke vara lämpligt att nu övergå till ett annat

uttryckssätt.

Vad lagrådet i övrigt anfört vid 2 § torde böra iakttagas; härav föranledas

jämkningar av ordalagen i första och andra styckena.

8 §•

Såsom lagrådet framhållit bör juryns överläggning städse ske omedelbart

efter det förhandlingen avslutats och frågorna tillställts juryn. Det torde

vara lämpligt att, på sätt lagrådet hemställt, förtydliga lagtexten i detta

hänseende.

Enligt det remitterade förslaget skall juryn äga möjlighet att vid sin

överläggning erhålla upplysningar om vad lag stadgar; det skall ankomma

på rättens ordförande att, såsom närmare angives, meddela sådana upplysningar.

Bestämmelserna härom, vilka sakna motsvarighet i 1946 års lag,

ha utförligt behandlats vid lagrådsgranskningen. Lagrådets flesta ledamöter

ha därvid funnit sig kunna i princip godtaga en sådan anordning för information

av juryn som upptagits i det till lagrådet remitterade förslaget.

Vissa ändringar i de föreslagna bestämmelserna förordas emellertid. Å

andra sidan har en lagrådsledamot på anförda skäl hemställt att hithörande

bestämmelser skola utgå.

Vid framläggandet av propositionen angående ny tryckfrihetsförordning

har jag redogjort för de tryckfrihetssakkunnigas förslag till bestämmelser

i det hänseende som nu avses och de yttranden som avgivits däröver samt

närmare utvecklat min principiella ståndpunkt till förslaget. Därvid har jag

framhållit betydelsen av att juryn får tillgång till upplysningar i rättsliga

spörsmål. Den ståndpunkt som sålunda kommit till uttryck i propositionen

har icke föranlett någon erinran från riksdagens sida.

Frågan om juryns möjligheter att vinna kännedom om lagens innehall berör

ett av de centrala problemen rörande rättsskipningen i tryckfrihetsmål,

nämligen syftet med juryprövningen och den ställning i rättegången som juryn

med hänsyn härtill bör äga. Såsom framgår av de sakkunnigas utredning

har jurvinstitutionen till ändamål att låta en upplyst, allmänt medborgerlig

uppfattning komma till uttryck vid avgörandet av tryckfrihetsmålen och att

därigenom skapa en folklig garanti för tryckfriheten. Ur denna synpunkt

har juryn ansetts böra intaga en i förhållande till domstolen fristående ställning.

Däremot har det icke varit avsett att med jurysystemet upphäva den

skyldighet att döma efter lag som gäller vid all rättsskipning, vare sig den

utövas av rättsbildade domare eller av lekmän. De sakkunniga framhålla

att tryckfrihetsmålen icke i detta hänseende intaga någon särställning och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

erinra om stadgandet i 86 § regeringsformen, enligt vilket tryckt skrifts innehåll

icke får medföra straff annat än om detta innehåll strider mot tydlig

lag. Av tryckfrihetsförordningen framgår i skilda sammanhang att tryckfriheten

skall betraktas som en lagbunden frihet och således varken får utövas

i strid mot tillämplig lag eller inskränkas annat än med stöd av sådan

lag. Den fråga juryn får sig förelagd till besvarande är avfattad på sådant

sätt att det icke kan råda någon tvekan om att juryns prövning skall grundas

på lag.

Stundom har den uppfattningen framförts att det stadgande som upptagits

i 1 kap. 4 § första stycket grundlagsförslaget och som äger sin motsvarighet

i ingressen till 3 § i nu gällande tryckfrihetsförordning skulle

medföra en rätt för juryn att i friande riktning åsidosätta gällande straffbud.

Med anledning av den diskussion som förts inom lagrådet härom vill

jag såsom min uppfattning framhålla att någon sådan rätt icke bör utläsas

ur stadgandet; detta måste ses som en erinran om de synpunkter som

böra anläggas vid lagens tillämpning och den anda vari lagstiftaren velat

ha lagbuden beaktade.

För min del ansluter jag mig således alltjämt till de sakkunnigas uppfattning

i fråga om juryns skyldighet att tillämpa lag. En konsekvens härav

är att juryn måste beredas tillräckliga möjligheter att taga kännedom om

lagens innehåll. Före år 1937 kunde domstolen tillse att inom juryn städse

tanns någon ledamot, som kunde lämna de övriga erforderlig ledning beträffande

rättsreglernas innebörd och tillämpning. Genom borttagandet av

domstolens rätt att omedelbart för det föreliggande målet utse jurymän uppkom

behov av andra anordningar för att sörja för upplysning åt juryn i rättsliga

frågor. Det förslag härom som utarbetades mötte emellertid motstånd

inom lagrådet och någon lagstiftning i denna fråga kom icke till stånd. Uppenbarligen

gäller det emellertid en fråga av stor vikt, och en anordning

som lämnar juryn tillgång till erforderliga upplysningar utan att äventyra

dess oberoende ställning bör eftersträvas. De sakkunniga ha påpekat att

en anordning som medger domaren att på juryns begäran komma tillstädes

under dess överläggning överensstämmer med en modern utvecklingslinje

i utländsk juryprocess. Särskilt kan här erinras om att i Danmark genom

lagändring år 1936 öppnats en möjlighet för rättens ordförande att närvara

vid juryns överläggning för att besvara de frågor som jurymännen i

anledning av målet vilja ställa till honom.

Ehuru jag således icke finner vad som förekommit vid lagrådsgranskningen

utgöra tillräcklig anledning att frångå den principiella uppfattning som

jag tidigare hävdat på denna punkt, föreligga otvivelaktigt vissa tveksamma

frågor beträffande anordnandet av informationen. Lagrådets flesta ledamöter

ha anfört att det till bättre klargörande av informationens karaktär

syntes framför förslagets formulering vara att föredraga, om informationen

angåves skola avse åberopade lagrums rätta tolkning. I det remitterade förslaget

användes uttrycket »upplysningar om vad lag stadgar», vilket uttryck

är hämtat från nya rättegångsbalkens bestämmelser om överläggning

till dom, då nämnd har säte i rätten. Detta uttryck anger enligt min mening

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

33

bättre vad som avses, varför jag icke på denna punkt vidtagit någon ändring

i förslaget. Att det kan bli fråga om att lämna upplysningar ej allenast om

skriven lag utan även om eljest vedertagna rättsgrundsatser ligger i sakens

natur.

Vad lagrådets flesta ledamöter i övrigt anfört beträffande tillvägagångssättet

vid informationens meddelande torde i huvudsak böra beaktas. Dock

lär det icke vara nödvändigt utsäga att juryn skall inställa sig inför rätten.

Det torde vara tillräckligt att angiva att juryn skall sammanträda med rätten

för att inhämta upplysningarna; hur detta sammanträde skall anordnas är

en praktisk fråga som ej behöver beaktas i lagtexten. Såsom lagrådets flesta

ledamöter framhållit är detta sammanträde ett led i juryns överläggning och

således undandraget offentligheten. I lagtexten torde böra uttryckligen angivas

att juryn icke i rättens närvaro får överlägga angående sitt svar eller

företaga omröstning.

13 §.

I anledning av vad lagrådet anfört har i andra stycket första punkten angivits

att, om så erfordras, beslut skall meddelas i fråga som där avses. Att

särskild huvudförhandling kan utsättas för frågans behandling torde framgå

vid en jämförelse med 2 § andra stycket. I övrigt har jag icke ansett vad

lagrådet anfört böra medföra någon avvikelse från den föreslagna formuleringen.

Slutbestämmelserna.

Med hänsyn till vad jag anfört vid 2 och 4 §§ bortfaller behovet av det

tillägg till övergångsbestämmelserna, varom lagrådet hemställt.

Förslaget till lag angående beslag å vissa skrifter.

Det remitterade förslaget har av lagrådet lämnats utan erinran.

Föredraganden anför alt, utöver de ändringar som förut nämnts, vissa

redaktionella jämkningar vidtagits i det under 1) angivna remitterade förslaget

samt hemställer att lagförslagen måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg Dahlin.

3 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 18.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.