Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om explosiva varor

1949-04-01 · 76 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 76 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:180, Med förslag till förordning om explosiva varor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

1

Nr 180.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om explosiva varor; given Stockholms slott den

1 april 1949.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogade förslag till förordning om explosiva varor.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Sammanfattning.

Förordningen den 18 maj 1928 angående explosiva varor skall enligt

förslaget ersättas av en ny förordning. I denna har hänsyn tagits till utvecklingen

på området. Vissa luckor i nu gällande bestämmelser ha utfyllts.

Den nuvarande indelningen av de explosiva varorna i två klasser har

ersatts dels av en indelning i fem huvudslag och dels av en indelning

i fem transportklasser. Kommerskollegium skall upprätta och utfärda en

systematisk förteckning över sådana explosiva varor, som få tillverkas och

användas här i riket. Förteckningen skall lämna uppgift om vissa bestämmelser

beträffande olika slag av explosiva varor. Tillstånd kräves i stort

sett för all tillverkning av explosiva varor. Likaså kräves i princip tillstånd,

i allmänhet av polismyndigheten i orten, för varje innehav av sådana varor.

Undantag kommer dock att göras för bl. a. vissa pyrotekniska varor.

Bestämmelserna om förvaring ha skärpts. I fråga om transportföreskrifterna

ha såväl uppmjukningar som skärpningar genomförts. Förenklingar ha vidtagits,

framför allt i fråga om det formella förfarandet i olika ärenden. En

viss decentralisering har genomförts. Ett stort antal detalj bestämmelser samt

1 lliluing till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr ISO.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. May.ts proposition nr 180.

föreskrifter av rent teknisk natur ha utmönstrats ur förordningen. I stället

får kommerskollegium befogenhet att utfärda kompletterande bestämmelser

och tillämpningsföreskrifter. Kollegium äger enligt förslaget medgiva, att förordningens

bestämmelser helt eller delvis icke skola vara tillämpliga på visst

eller vissa varuslag. Länsstyrelserna få rätt att i individuella fall medgiva

undantag från vissa föreskrifter. Den nya förordningen föreslås skola träda

i kraft den 1 januari 1950.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

3

Förslag

till

Förordning om explosiva varor.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Med explosiva varor förstås i denna förordning varor, som bestå av

eller innehålla explosiva eller pyrotekniska ämnen.

Till explosiva varor hänföras ej explosiva luft- och gasblandningar, ej

heller tändstickor.

Bestämmelserna i denna förordning skola icke gälla beträffande läkemedel

och uteslutande för tillverkning därav avsedda varor, som innehålla

eller bestå av explosiva ämnen; dock må kommerskollegium i den utsträckning

som finnes påkallad föreskriva, att tillverkning annorstädes än å apotek

av sådana läkemedel och varor samt transport av sistnämnda varor skola

vara underkastade förordningens bestämmelser.

2 §•

Denna förordning skall allenast i den mån Kungl. Maj :t särskilt förordnar

därom äga tillämpning på försvarets fabriker, verkstäder, forskningsanstalter

och förråd samt kronan tillhöriga explosiva varor, som äro avsedda

för försvarets behov. Vad i denna förordning stadgas om transport skall

dock utan sådant särskilt förordnande gälla även explosiva varor som nyss

nämnts, såvida icke transporten sker under ledning av militärbefäl eller

annan av försvarsmyndighet förordnad person.

Beträffande ammunition och tändmedel, som avses i vapenförordningen,

samt hagelpatroner och härför avsedda tändhattar skola bestämmelserna

i 5 och 7 kapitlen av denna förordning äga tillämpning allenast på tillverkares

och handlandes befattning med sådana varor i och för rörelsen.

3 §.

1 inom. Explosiva varor indelas i denna förordning i följande huvudslag,

nämligen

sprängämnen, såsom dynamit, nitrocellulosa, nitroglycerin och trotyl,

krut, såsom kanonkrut, gevärskrut och svartkrut,

ammunition, såsom hagel- och kulpatroner, patroner för slaktmasker

samt laddade patron- och laddningshylsor, granater, bomber och minor,

tändmedel, såsom sprängkapslar, tändhattar och stubin, samt

pyrotekniska varor, såsom fyrverkeripjäser, icke explosiva brand- och

rökbomber samt explosiva leksaker.

2 mom. Med hänsyn till den olika farligheten vid transport hänföras de

explosiva varorna till transportklasserna A, B, C, D och E. De olika transportklasserna

omfatta följande varuslag, nämligen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr ISO.

transportklass A knallkvicksilver, nitroglycerin och andra högkänsliga explosivämnen

samt ammunition och tändmedel, som icke kunna anses transportsäkra,

transportklass B sprängkraftiga tändmedel i allmänhet, såsom sprängkapslar

och detonerande stubin,

transportklass C dynamit, svartkrut samt därmed i avseende å transportsäkerhet

jämförliga sprängämnen och krut,

transportklass D mindre känsliga sprängämnen, röksvagt krut, militär

ammunition i allmänhet samt därmed i avseende å transportsäkerhet jämförliga

pyrotekniska varor, samt

transportklass E annan ammunition än ovan nämnts, icke sprängkraftiga

tändmedel i allmänhet, såsom tändhattar och snabbstubin, samt därmed i

avseende å transportsäkerhet jämförliga pyrotekniska varor.

3 mom. Med militär explosiv vara förstås i denna förordning explosiv

vara, som är avsedd uteslutande eller huvudsakligen för militärt ändamål.

4 §•

1 mom. Uppstår fråga, huruvida viss vara skall anses som explosiv, tillkommer

det kommerskollegium att avgöra frågan.

Allenast sådana explosiva varor, som blivit av kommerskollegium godkända,

må tillverkas eller innehavas inom riket eller dit införas. Utan hinder

härav må dock varor, som icke godkänts, tillverkas eller införas i ringa

myckenhet för anställande av försök enligt vad därom stadgas i 9, 12 och

54 §§.

Explosiv vara, för vilken åtgärder eller anordningar, som angivas i denna

förordning eller med stöd därav utfärdade tillämpningsföreskrifter, icke

kunna anses utgöra betryggande skydd mot explosion eller vars användning

kan befaras medföra särskilda olägenheter ur ordningssynpunkt, må icke

godkännas för tillverkning, innehav eller införsel.

2 mom. Då skäl äro därtill, äger kommerskollegium medgiva, att bestämmelserna

i denna förordning helt eller delvis icke skola vara tillämpliga på

viss explosiv vara.

3 mom. Med tillämpning av bestämmelserna i denna förordning avgör

kommerskollegium till vilket huvudslag och till vilken transportklass explosiv

vara är att hänföra samt, efter samråd med krigsmaterielinspektionen

inom handelsdepartementet, huruvida explosiv vara skall anses som militär

explosiv vara.

4 mom. För explosiv varas godkännande eller hänförande till visst slag

eller viss transportklass eller för medgivande att bestämmelserna i denna

förordning helt eller delvis icke skola äga tillämpning på viss explosiv vara

äger kommerskollegium meddela de villkor och föreskrifter, som finnas

påkallade.

5 §.

Kommerskollegium skall utgiva en systematisk förteckning över samtliga

explosiva varor, som godkänts enligt 4 § 1 mom. Förteckningen skall lämna

0111 kollegii beslut beträffande olika slag av explosiva varor samt

innehålla hänvisningar till de särskilda bestämmelser, som förekomma för

vissa varuslag. Har kollegium meddelat föreskrift som i 1 § tredje stycket

sägs, skall förteckningen innehålla uppgift jämväl därom.

6 §.

Varje med stöd av denna förordning meddelat tillstånd eller godkännande

må av vederbörande myndighet ändras eller återkallas, om gällande bestämmelser

icke iakttagas eller förutsättningarna för meddelandet av till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

ståndet eller godkännandet rubbats eller icke längre äro för banden, eller

om det påkallas av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet eller andra förhållanden

av synnerlig vikt.

Har myndighet ändrat eller återkallat tillstånd, beträffande vilket särskilt

tillståndsbevis utfärdats, åligger det efter anmaning tillståndshavaren

att till myndigheten ofördröj ligen avlämna beviset.

2 KAP.

Om tillverkning.

7 §•

Med tillverkning av explosiv vara törstås i denna förordning varje förfarande,

varigenom dylik vara framställes av icke explosiva ämnen eller förarbetas

till annan explosiv vara. Till tillverkning hänföres dock icke klargöring

av ammunitionseffekter, montering av tändmedel eller liknande åtgärd

för explosiv varas färdigställande, därest den på grund av varans beskaffenhet

samt sättet för varans transport och användning normalt företages

i samband med förbrukningen.

Såsom fabriksinässig betecknas tillverkning, där flera än tre personer sysselsättas.

8 §.

Då skäl äro därtill, äger kommerskollegium föreskriva, att explosiv vara

må tillverkas allenast för visst eller vissa ändamål. Kollegium må ock helt

förbjuda tillverkningsförfarande, som är förenat med särskild fara.

9 §•

Explosiv vara må icke i andra fall än i andra, tredje och fjärde styckena

sägs tillverkas utan tillstånd av länsstyrelsen. Att för tillverkning av explosiv

vara, som tillika är att hänföra till krigsmateriel, härjämte erfordras

tillstånd av Kungl. Maj :t, framgår av bestämmelserna i förordningen den

20 juni 1935 (nr 395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel in. m.

Vid fabrik, som med vederbörligt tillstånd inrättats för tillverkning av

visst eller vissa slag av explosiva varor, må utan särskilt tillstånd andra

explosiva varor, även sådana som icke godkänts av kommerskollegium enligt

4 § 1 inom., försöksvis framställas i den omfattning, som erfordras för

att bedöma varornas praktiska användbarhet. Försöksframställningen må

dock icke avse varor av annat huvudslag än fabrikstillståndet omfattar, med

mindre sprängämnesinspektionen medgivit detta. Försöksvis framställda

varor må ej utlämnas från fabriken för annat ändamål än anställande av

försök under fabriksföreståndares eller avdelningsföreståndares tillsyn och

ansvar eller under kontroll som föreskrivits av sprängämnesinspektionen.

Å laboratorier vid rikets universitet, högskolor, andra statliga eller statsunderstödda

forskningsanstalter, högre allmänna och tekniska läroverk samt

liknande läroanstalter må utan tillstånd och utan alt nedanstående bestämmelser

i detta kapitel iakttagas under vederbörande lärares eller forskares

ledning och ansvar explosiva varor, även icke godkända, framställas i den

omfattning, som erfordras för laboratoriemässiga försök. Explosiv vara, som

icke omedelbart förbrukas vid sådant försök, skall snarast oskadliggöras.

Envar som jämlikt bestämmelserna i vapenförordningen äger innehava

hagel- eller annat jaktgevär eller sportgevär må utan tillstånd och utan att

iakttaga föreskrifterna nedan i detta kapitel ladda ammunition till geväret

för eget bruk.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

10 §.

Tillstånd att tillverka explosiva varor må av länsstyrelsen meddelas den,

som är behörig att idka fabriks- och hantverksrörelse i allmänhet och prövas

lämplig att driva tillverkningen. Skall tillverkningen avse explosiv vara, som

tillika är att hänföra till krigsmateriel, må länsstyrelsen icke bevilja tillstånd

åt annan än den, som erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd enligt förordningen om

kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. in.

Där ej särskilda skäl föranleda till annat, skall ansökan om tillstånd till

fabriksmässig tillverkning av länsstyrelsen på sökandens bekostnad kungöras

i tidning i orten. Härvid skall utsättas viss tid, inom vilken erinringar

mot ansökningen skola göras hos länsstyrelsen. Intill utgången av denna

tid skall ett exemplar av erforderliga handlingar förvaras tillgängligt hos

polismyndigheten i orten. Underrättelse härom skall intagas i kungörelsen.

Beviljas sedermera tillstånd, skall detta beslut kungöras på samma sätt.

Länsstyrelsens tillstånd skall avse visst eller vissa slag av explosiva varor

och skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt

fall finnas erforderliga. Tillverkningstillstånd medför rätt att förvärva explosiva

varor, som erfordras för tillverkningen.

Tillstånd att tillverka explosiva varor annorledes än fabriksmässigt må

blott avse laddning av handvapenammunition och tillverkning av pvrotekniska

varor.

11 §■

Tillverkning av explosiva varor skall förestås av en av länsstyrelsen godkänd

föreståndare. Vid anläggning av större omfattning må särskilda föreståndare

godkännas för olika avdelningar. För föreståndare skall finnas

av länsstyrelsen godkänd vikarie, såvida icke länsstyrelsen med hänsyn till

rörelsens ringa omfattning medgivit undantag härifrån.

Föreståndare är ansvarig för att rörelsen drives på behörigt sätt i tekniskt

avseende samt att denna förordning och med stöd därav meddelade

föreskrifter och beslut efterföljas. Han skall, då tillverkning av explosiv vara

pågår, själv eller genom vikarie öva tillsyn över tillverkningen. Föreståndare

vid fabrik eller vikarie, som vid förfall för föreståndaren inträtt i dennes

ställe, skall hava sin bostad i närheten av fabriken, där ej länsstyrelsen

medgivit annat.

Vid fabriksmässig tillverkning må ej annan godkännas såsom föreståndare

eller vikarie än den, som äger erforderliga teoretiska kunskaper och

praktisk erfarenhet i sådan tillverkning, som skall förekomma vid fabriken,

samt i övrigt prövas lämplig. Såsom vikarie för föreståndare vid svartkrutbruk

eller fabrik för tillverkning endast av blandningssprängämnen med

låg känslighet må dock godkännas lämplig person med allenast praktisk

erfarenhet.

Vid annan än fabriksmässig tillverkning må såsom föreståndare eller

vikarie godkännas lämplig person, som äger praktisk erfarenhet i den tillverkning

varom fråga är.

12 §.

Utan hinder av vad i 10 och 11 §§ stadgas må person, som äger erforderliga

teoretiska insikter och i övrigt prövas lämplig, beviljas tillstånd att

tillverka explosiva varor av visst eller vissa slag, även sådana som icke godkänts

av kommerskollegium enligt 4 § 1 inom., försöksvis i uppfinnings-,

undervisnings- eller vetenskapligt syfte. Sådant tillstånd må ej avse tillverkning

i större omfattning än som erfordras för att bedöma varornas praktiska

användbarhet. Tillståndet skall förbindas med de villkor och före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

7

skrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga, och medför jämväl

rätt att förvärva explosiva varor, som erfordras för tillverkningen. Tillverkad

vara må icke utlämnas för annat ändamål än anställande av försök

under kontroll, som föreskrivits av sprängämnesinspektionen.

13 §.

Tillverkning av explosiv vara må icke äga rum å plats, där tillverkningen

kan medföra särskild fara för omgivningen.

Tillverkningsställe må ej vara beläget inom tätbebyggt område. Tillverkning

av sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition eller sprängkraftiga

tändmedel må ej bedrivas på mindre avstånd än 5 000 meter från område

som nyss sagts, 500 meter från offentlig byggnad, station å till allmän

trafik upplåten järnväg eller annans hus, vari människor bo eller eljest

varaktigt uppehålla sig, eller 200 meter från allmän väg eller från järnväg

eller farled, som är upplåten till allmän trafik, eller från gränsen till annans

fasta egendom, såvida ej ägaren till egendomen annat medgivit.

Där tillverkningen är av mindre farlig beskaffenhet eller skall ske i

ringa omfattning eller där eljest synnerliga skäl äro därtill, må länsstyrelsen

medgiva undantag från bestämmelserna i andra stycket.

14 §.

Anläggning för tillverkning av explosiva varor skall vara så inrättad och

rörelsen bedrivas så, att faran för omgivningen och de i rörelsen sysselsatta

blir så ringa som möjligt. Härjämte skall tillses att erforderlig säkerhet

vinnes för att explosiva varor icke åtkommas av obehöriga. Närmare

bestämmelser i dessa ämnen samt erforderliga ordningsföreskrifter för tillverkningsställen

utfärdas av kommerskollegium. Innan bestämmelser av

byggnadsteknisk natur meddelas, skall kollegium samråda med byggnadsstyrelsen.

Kan härvid i någon fråga enighet icke uppnås, skall frågan hänskjutas

till Kungl. Maj :ts avgörande.

Tillverkare skall föra böcker om sitt innehav av explosiva varor i den utsträckning

som kommerskollegium föreskriver. Sådan bok skall förvaras

tio år från den dag sista anteckningen gjordes.

15 §.

Ej må tillverkning av explosiva varor påbörjas förrän vid avsyning, som

länsstyrelsen låtit verkställa, befunnits, att tillverknings- och förvaringslokaler

samt övriga anordningar och förhållanden överensstämma med gällande

föreskrifter och länsstyrelsens tillstånd. Konstateras någon avvikelse,

skall rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning ske.

16 §.

Från vad länsstyrelse föreskrivit i beslut om tillstånd till tillverkning av

explosiva varor äger sprängämnesinspektionen medgiva avvikelse, då fråga

är om utbyte av maskiner eller ändring av tillverkningsmetod eller sådan

ändring av byggnad, som icke utgör nybyggnad, samt utbytet eller ändringen

icke medför ökad fara. Om sådant medgivande skall inspektionen

underrätta länsstyrelsen.

17 §.

Vill tillverkare icke vidare utnyttja honom medgiven rätt att tillverka

explosiv vara, skall han göra anmälan därom till länsstyrelsen, som har

att återkalla det meddelade tillståndet.

Har vid fabrik eller annat tillverkningsställe tillverkningen av explosiva

varor icke igångsatts inom ett år efter avsyningen eller har tillverkningen

varit helt inställd under längre tid i följd än ett år eller under större delen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

av de senaste två kalenderåren, skall tillståndshavaren göra anmälan

därom till länsstyrelsen. Där ej särskilda förhållanden till annat föranleda,

skall länsstyrelsen återkalla tillverkningstillståndet eller föreskriva, att

tillverkningen icke må börja eller återupptagas förrän vid förnyad avsyning

konstaterats, att tillverknings- och förvaringslokaler samt övriga anordningar

och förhållanden överensstämma med gällande föreskrifter och

länsstyrelsens beslut.

18 §.

Övergår tillverkningsställe till ny innehavare och vill denne fortsätta

rörelsen, skall han inom en månad göra ansökan därom hos länsstyrelsen.

I avvaktan på länsstyrelsens beslut må rörelsen fortsättas under godkänd

föreståndares eller vikaries ledning.

Har tillverkare avlidit eller råkat i konkurs, må utan hinder därav rörelsen

fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under längst

ett år från dödsfallet eller första borgenärssammanträdet i konkursen, under

förutsättning att anmälan göres till länsstyrelsen inom en månad från

nämnda tidpunkt och rörelsen förestås av godkänd föreståndare.

3 KAP.

Förpackning och märkning.

19 §.

Explosiv vara skall, då den såsom färdig handelsvara utlämnas från tillverkningsställe

eller från handelsrörelse, vara förpackad på ett ändamålsenligt

och betryggande sätt.

I samma kärl eller låda må icke packas flera slag av explosiva varor, såvida

ej kommerskollegium beträffande ifrågavarande varuslag medgivit sampackning.

Utan kollegii medgivande må ej i kärl eller låda, som innehåller

explosiv vara, inrymmas annat föremål, som icke erfordras för varans

förpackning.

Där ej kommerskollegium medgivit annat, skall ytterförpackning vara

märkt så, att varans egenskap av explosiv vara samt transportklass tydligt

framgå.

20 §.

Det ankommer på kommerskollegium att utfärda de ytterligare föreskrifter

angående förpackning och märkning av explosiva varor, som finnas

erforderliga.

4 KAP.

Om handel.

21 §.

Handel med explosiva varor må icke bedrivas av annan än den, som erhållit

tillstånd därtill av länsstyrelsen. Tillståndet skall avse visst eller vissa slag

eller huvudslag av explosiva varor eller ock dylika varor i allmänhet och

skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas

erforderliga.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må den, som innehar tillstånd att

tillverka explosiv vara av visst slag, idka handel med sådan vara av egen eller

annans tillverkning från tillverkningsstället eller från upplagsmagasin, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kunql. Maj:ts proposition nr 180.

han jämlikt 45 § erhållit tillstånd att anordna för ändamålet. Behörig tillverkare

av sprängämnen, krut eller ammunition må från plats som nyss

sagts utan särskilt tillstånd idka handel jämväl med tändmedel.

22 g.

Tillstånd till handel med explosiva varor må meddelas allenast där behov

av rörelsen föreligger. Utan behovsprövning må dock behörig vapenhandlare

beviljas tillstånd att idka handel med ammunition till vapen, som han

äger sälja.

Ej må tillstånd meddelas annan än den, som är behörig att idka handel i

allmänhet och prövas lämplig att driva rörelsen. Skall bolag eller förening

utöva rörelsen, skall denna förestås av en av länsstyrelsen godkänd föreståndare

som är ansvarig för verksamhetens behöriga utövande. Vid förfall för

tillståndshavare eller föreståndare må i dennes ställe rörelsen förestås av

en av länsstyrelsen godkänd vikarie. Föreståndare och vikarie skola uppfylla

de för tillståndshavare föreskrivna villkoren.

23 g.

Den som erhållit tillstånd att idka handel med explosiva varor må icke

påbörja rörelsen förrän vid avsyning, som länsstyrelsen låtit verkställa, befunnits,

att handels- och förvaringslokaler äro belägna och inrättade i överensstämmelse

med gällande föreskrifter och länsstyrelsens beslut. Konstateras

någon avvikelse, skall rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning

ske.

24 g.

I samband med handel må explosiv vara överlåtas allenast till den, som

äger innehava densamma. Till annan än behörig tillverkare eller behörig

handlande må icke överlåtas större myckenhet än förvärvaren enligt företett

tillståndsbevis eller utan tillstånd äger förvärva eller på en gång innehava.

Handlande skall föra inköps- och försäljningsbok samt anteckna gjord

överlåtelse å förvärvares tillståndsbevis i den utsträckning och enligt de

närmare föreskrifter, som kommerskollegium fastställer. Beträffande anteckning

å tillståndsbevis om överlåtelse av ammunition och tändmedel, som

avses i vapenförordningen, skall iakttagas vad i nämnda förordning sägs.

Inköps- och försäljningsbok skall förvaras tio år från den dag sista anteckningen

gjordes.

Ej må sprängämnen, krut eller sprängkraftiga tändmedel utlamnas till

ombud, som icke fyllt aderton år. Då förhållandena giva anledning därtill,

skall utlämnande av explosiv vara vägras, med mindre mottagaren legitimerar

sig på tillfredsställande sätt och lämnar kvitto å den mottagna varan

samt, där han uppträder såsom ombud för annan, företer vederbörlig fullmakt.

25 §.

Vill någon, som erhållit tillstånd att idka handel med explosiva varor, icke

vidare driva sådan rörelse, skall han göra anmälan till länsstyrelsen, som hai

att återkalla tillståndet.

Har handlande som i första stycket sägs överlåtit rörelsen eller avlidit eller

råkat i konkurs, skall i fråga om rörelsens fortsatta bedrivande vad i 18 §

stadgas äga motsvarande tillämpning; dock vare i fall som angives i andra

stycket av nämnda paragraf godkänd vikarie likställd med godkänd föreståndare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

5 KAP.

Om innehav, förvärv och förvaring.

Allmänna bestämmelser.

26 §.

Explosiv vara må innehavas allenast av den, som erhållit tillstånd därtill

i den ordning som sägs i detta kapitel.

. Vad i första stycket stadgas äger icke tillämpning på sprängämnesinspektionen

eller polismyndighet eller på den, som är berättigad att tillverka

eller pa grund av tillverkningstillstånd förvärva den vara varom fråga är

eller att idka handel därmed, eller på arbetstagare i fall som avses i 28 §.

Att undantag från bestämmelsen i första stycket må medgivas av kommerskollegium

beträffande viss explosiv vara framgår av 4 § 2 mom. Där ej

annat angivits i tillståndsbeviset, innefattar tillstånd att innehava explosiv

vara rätt att förvärva varan allenast från den som äger idka handel därmed.

Den som på grund av tillstånd eller eljest behörigen innehar explosiv

vara ma overlata densamma allenast till den, som är berättigad att förvärva

varan från honom.

27 §.

Ej må tillstånd att innehava explosiv vara meddelas annan än den, som

kan antagas komma att handhava varan med nödig aktsamhet och icke

missbruka densamma.

Tillstånd att innehava sprängämnen, annat krut än jaktkrut eller sprängkraftiga

tandmedel må meddelas allenast i fall där behov av varan i sökandens

rörelse eller verksamhet föreligger.

Förråd av explosiva varor, som bolag eller förening erhållit tillstånd att

innehava, skall förestås av en av tillståndsmyndigheten godkänd förestån?®r.

e,nso™ ar ansvarig för de explosiva varornas vård och användning. Vid

torfall for tillstandshavare eller föreståndare må i dennes ställe förrådet

orestas av en av tillståndsmyndigheten godkänd vikarie. Föreståndare och

vikarie skola uppfylla de för tillståndshavare föreskrivna villkoren.

28 §.

Dar så erfordras för utförande av visst arbete, må arbetsgivare överlämna

explosiv vara till arbetstagare att av denne på eget ansvar innehavas för

arbetsgivarens rakning, under förutsättning att arbetstagaren fyllt aderton

ar och kan antagas komma att handhava varan med nödig aktsamhet och

icke missbruka densamma.

Större myckenhet må icke på en gång utlämnas än som beräknas motsvala

arbetstagarens dagsforbrukning, såvida icke särskilda förhållanden nödvändiggöra

storre tilldelning. Arbetsgivaren skall tillse, att arbetstagaren

bär mojhghet att forvara de explosiva varorna i enlighet med bestämmelserna

i detta kapitel.

Om utlämnade myckenheter explosiv vara skall arbetsgivaren föra anteckningar

enligt de narmare föreskrifter, som meddelas av kommerskollegium.

aadana anteckningar skola förvaras under två år.

29 §.

Militär explosiv vara må med de undantag, som kommerskollegium efter

samråd med krigsmaterielinspektionen bestämmer, icke förvärvas eller innenavas

av annan an kronan eller den, som erhållit tillstånd att tillverka såaan

vara.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

3° §.

Är någon, som behörigen kommit i besittning av explosiv vara, icke längre

berättigad att innehava densamma, skall han ofördröj ligen oskadliggöra

varan eller överlåta densamma till någon, som är berättigad att förvärva

varan från honom, eller överlämna den till polismyndigheten i orten för

oskadliggörande. Då särskilda skäl äro därtill, må polismyndigheten medgiva

anstånd med åtgärd som nu sagts.

Kommer någon i besittning av explosiv vara utan att äga behörighet att

innehava densamma, skall han göra anmälan därom till polismyndigheten i

orten. Denna har att förordna hur med varan skall förfaras.

31 §.

Envar som innehar explosiv vara är skyldig förvara och handhava varan

så, att det föreligger tillfredsställande säkerhet för att den ej åtkommes av

obehörig eller vållar skada genom antändning eller explosion.

Förråd av explosiv vara skall vara beläget på betryggande avstånd från

annat förråd av sådan vara. .......

Olika slag av explosiva varor må med iakttagande av nödig försiktighet

förvaras i samma förvaringsrum, såvida icke kommerskollegium beträffande

särskilda varuslag meddelat förbud mot samförvaring.

32 §.

Under iakttagande av vad nedan i detta kapitel stadgas om olika slag av

förråd, nämligen förbrukningsförråd (mindre och större), kringföringsförråd,

handförråd å arbetsplats, handelsförråd samt förråd i fabriks- och upplagsmagasin,

har kommerskollegium att utfärda ordningsföreskrifter beträffande

förvaringen av explosiva varor samt närmare bestämmelser om hur

förvaringsrum för förråden skola vara belägna och beskaffade.

Innan bestämmelser av byggnadsteknisk natur utfärdas, skall kommerskollegium

samråda med byggnadsstyrelsen. Kan härvid i någon fråga enighet

icke uppnås, skall frågan hänskjutas till Kungl. Maj :ts avgörande.

33 §.

Då synnerliga skäl äro därtill, äger länsstyrelsen medgiva undantag från

denna förordnings bestämmelser om förvaringsrums belägenhet och beskaffenhet

ävensom från kommerskollegii föreskrifter härutinnan. Sådant medgivande

må förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt

fall finnas erforderliga.

34 §.

Vad i detta kapitel stadgas om sprängämnen skall äga tillämpning jämväl

beträffande presskroppar av sprängämnen och annan dylik ammunition.

Mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och

sprängkraftign tändmedel.

35 §.

Vill förbrukare samtidigt på samma ställe innehava högst 5 kilogram

sprängämnen och krut samt 100 sprängkapslar (mindre förbrukningsförråd

av sådana varor), har han att ansöka om tillstånd därtill hos polismyndigheten

i den ort, där varan skall förvaras. Polismyndighet äger förordna

polisman att mottaga sådan ansökan och utlämna tillståndshevis.

Använder sökande yrkesmässigt sprängämnen och giver förbrukningens

storlek skälig anledning därtill eller föreligga eljest särskilda skäl, äger polismyndigheten

förordna, att bestämmelserna angående större förbruknmgsförråd

skola äga tillämpning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 180.

36 §.

Tillstånd att innehava mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut

och sprängkraftiga tändmedel må icke meddelas för längre tidän tre år. Då

tillstånd beviljas, skall polismyndigheten angiva den största myckenhet av

varje varuslag, som må på en gång innehavas, ävensom den myckenhet som

sammanlagt må förvärvas årligen eller under den tid tillståndet gäller. I

övrigt skola meddelas de föreskrifter och villkor, som i varje särskilt fall

finnas erforderliga.

37 §.

Mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga

tändmedel skall ligga på betryggande avstånd från byggnad, som bebos av

annan än den som är ansvarig för förrådet och hans familj, samt från andra

ställen, där människor varaktigt uppehålla sig eller där mycket folk

plägar komma tillsammans, ävensom från allmänt trafikerad väg, gata,

järnväg och farled. Tillfälligt undantag härifrån må dock medgivas, där detta

prövas erforderligt för sprängningsarbete inom tätbebyggt område.

Större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga

tändmedel.

38 §.

Större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel

må omfatta högst 60 kilogram sprängämnen och krut samt 3 kilogram

sprängkraftiga tändmedel, därav högst 1 200 sprängkapslar.

Har förbrukare behov av att samtidigt på samma ställe förvara större

myckenhet sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel än i första

stycket sägs och äro omständigheterna sådana, att det icke skäligen kan

krävas, att upplagsmagasin anordnas, äger tillståndsmyndigheten medgiva,

att ovan angivna myckenheter må överskridas under förutsättning att förrådet

fördelas på flera förvaringsrum, belägna på betryggande avstånd från

varandra och inrymmande vart och ett högst de i första stycket angivna

myckenheterna.

Beträffande belägenheten av större förbrukningsförråd skola i övrigt bestämmelserna

i 37 § äga motsvarande tillämpning.

39 §.

1 mom. Tillstånd att innehava större förbrukningsförråd av sprängämnen,

kl;ut ®ch sprängkraftiga tändmedel meddelas av polismyndigheten i den ort,

där förrådet skall förvaras, såvida förrådet skall vara inrymt i förvaringspersedel,

som tillverkats under sprängämnesinspektionens kontroll.

1 fall so in i första stycket avses må tillstånd icke meddelas för längre tid

än tre år. Är fråga om stationärt förråd, må dock efter besiktning giltighetstiden

för tillståndet utsträckas till fem år.

Då tillstånd beviljas, skall polismyndigheten angiva den största myckenhet

av varje varuslag, som må på en gång innehavas. Om skäl äro därtill,

skall jämväl föreskrivas att endast viss begränsad myckenhet sammanlagt

må förvärvas årligen eller under den tid "tillståndet gäller. I övrigt skall

polismyndigheten meddela de föreskrifter och villkor, som i varje särskilt

fall finnas erforderliga.

2 mom. Skall större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga

tändmedel förvaras i annat förvaringsrum än i 1 mom. sägs, ankommer

det på länsstyrelsen att meddela tillstånd. Härvid skola bestämmelserna

i 1 mom. tredje stycket äga motsvarande tillämpning.

Tillstånd må av länsstyrelse meddelas att gälla tills vidare "under förut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

sättning att förvaringsrummets beskaffenhet är likvärdig med den som föreskrives

för upplagsmagasin.

Ej må explosiva varor inläggas i förvaringsrum varom i detta moment är

fråga förrän vid avsyning, som länsstyrelsen låtit verkställa, befunnits, att

förvaringsrummet är inrättat i överensstämmelse med länsstyrelsens tillståndsbeslut.

Konstateras någon avvikelse, skall rättelse vidtagas och därefter

förnyad avsyning ske.

Kringföringsförråd av sprängämnen, krut och språngkraftiga tändmedel.

40 §.

1 mom. Vill någon, som utför sprängningsarbeten å skilda orter, medföra

mindre eller större förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och

sprängkraftiga tändmedel utan att i varje särskilt fall inhämta tillstånd enligt

bestämmelserna i 35 eller 39 §, har han att hos länsstyrelsen ansöka

om tillstånd att innehava kringföringsförråd av sådana varor.

Kringföringsförråd må icke förvaras inom tätbebyggt område.

Tillstånd att innehava förråd varom här är fråga skall förbindas med de

villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

2 mom. Vill någon, som har att utföra sprängningsarbete i farled eller

liknande arbete, ombord å fartyg medföra för ändamålet erforderliga explosiva

varor, skall vad i 1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

Handförråd å arbetsplats av sprängämnen, krut och

språngkraftiga tändmedel.

41 §.

Under arbetsuppehåll på arbetsplats må handförråd om högst 5 kilogram

sprängämnen och krut samt 100 sprängkapslar tillfälligt förvaras annorstädes

än i det förvaringsrum, varifrån det uttagits, om det på grund av arbetsplatsens

avlägsna belägenhet skulle vara förenat med avsevärda olägenheter

att återställa handförrådet. Härvid skall dock iakttagas att förvaringsplatsen

ligger på betryggande avstånd från byggnader, ställen och kommunikationsleder,

som i 37 § avses.

Då synnerliga skäl äro därtill, äger polismyndigheten i orten medgiva,

att även större handförråd än i första stycket avses må förvaras på sätt

där angives. Sådant medgivande skall förbindas med de villkor och föreskrifter,

som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

Förbrukningsförråd av ammunition, icke sprängkraftiga tändmedel och

pgrotekniska varor.

42 §.

Vill förbrukare innehava ammunition, icke sprängkraftiga tändmedel eller

pyrotekniska varor, har han att inhämta tillstånd därtill av polismyndigheten

i orten. Då sådant tillstånd beviljas, skall polismyndigheten meddela

de villkor och föreskrifter beträffande varumängd, förvaringsrum och

andra förhållanden, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

Handelsförråd.

43 §.

Handelsförråd må innehålla högst 60 kilogram sprängämnen och krut,

10 kilogram sprängkraftiga tändmedel samt 100 kilogram pyrotekniska varor

ävensom ammunition och icke sprängkraftiga tändmedel till de myckenheter,

som länsstyrelsen i varje särskilt fall föreskriver.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Handelsförråd må anordnas inom tätbebyggt område allenast under förutsättning

att det erfordras för att tillgodose handelns behov och att förvaringen

kan ordnas på ett ur säkerhetssynpunkt nöjaktigt sätt.

Handelsförråd av sprängämnen, krut eller sprängkraftiga tändmedel skall

vara beläget på betryggande avstånd från kyrka, biograf eller annan större

samlingslokal samt i övrigt förlagt och anordnat så, att mera omfattande

skadeverkningar av en explosion förebyggas.

Fabriks- och upplag smagasin.

44 §.

Beträffande magasin beläget i anslutning till tillverkningsställe som i

2 kapitlet avses (fabriksmagasin) skola bestämmelserna i 2 kapitlet i tilllämpliga

delar gälla. Där ej synnerliga skäl föranleda till annat, må länsstyrelsen

icke medgiva, att större myckenhet explosiva varor än 50 000 kilogram

inrymmes i sådant magasin. I fråga om ammunition skall härvid inräknas

endast vikten av explosiva och pyrotekniska ämnen.

45 §.

\ ill tillverkare som avses i 2 kapitlet förvara explosiva varor annorstädes

än i anslutning till tillverkningsstället eller vill handlande eller förbrukare

samtidigt på samma ställe innehava större myckenhet explosiva varor än

som må förvaras i handelsförråd eller förbrukningsförråd, skall han hus

länsstyrelsen i det län, där varorna skola förvaras, ansöka om tillstånd att

anordna upplagsmagasin.

Upplagsmagasin må icke vara beläget å plats, där det kan medföra särskild

fara för omgivningen.

o Magasin varom här är fråga må icke ligga inom tätbebyggt område. Skall

sådant magasin inrymma sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition

eller sprängkraftiga tändmedel, skall det ligga på betryggande avstånd från

bostäder och andra ställen, där människor varaktigt uppehålla sig eller där

mycket folk plägar komma tillsammans, ävensom från allmänt trafikerad

väg, gata, järnväg och farled.

46 §.

Då tillstånd att anordna upplagsmagasin beviljas, skall länsstyrelsen

meddela de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

Endast om synnerliga skäl äro därtill, äger länsstyrelsen medgiva, att

större myckenhet explosiva varor än 25 000 kilogram inrymmes i samma

magasin. I fråga om ammunition skall härvid inräknas endast vikten av

explosiva och pyrotekniska ämnen.

Beträffande upplagsmagasin skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad i

10 § andra stycket, 14 § andra stycket samt 15—17 §§ stadgas.

6 KAP.

Om transport.

47 §,

Med transport av explosiv vara avses varje förflyttning av sådan vara

mellan tillverknings-, försäljnings-, förvarings- och förbrukningsställen med

undantag av förflyttning inom fabriksområde för tillverkning av sådan vara

eller inom gruva, stenbrott eller annat dylikt förbrukningsställe eller mel
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

15

lan förvarings- och förbrukningsställen, som äro belägna på samma fastighet

eller eljest i anslutning till varandra. Förflyttning på allmän väg räknas

dock städse som transport.

48 §.

Explosiv vara skall vid transport vara förpackad och märkt på sätt kommerskollegium

föreskrivit. Den skall behandlas med nödig försiktighet.

Icke färdig handelsvara må ej transporteras utan tillstånd av länsstyrelsen

i det län, varifrån transporten utgår. Sådant tillstånd skall förbindas

med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas påkallade.

49 §.

Till transportklass A hänförlig vara må icke transporteras utanför ställe,

där varan tillverkats, eller utanför förbrukningsställe, där varan färdigställts

för användning, såvida icke länsstyrelsen i det län, varifrån transporten

utgår, lämnat tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall förbindas med

de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

Explosiv vara tillhörande transportklass B, C eller D må transporteras

endast under iakttagande av de särskilda föreskrifter, som finnas meddelade

för transport av vara av ifrågavarande transportklass.

Explosiv vara, soin upptagits i transportklass E, må transporteras utan

iakttagande av andra föreskrifter än som i 48 § angivas.

50 §.

1 mom. Explosiv vara, som tillhör transportklass B, C eller D, skall transporteras

under tillsyn av behörig person, som har att svara för att gällande

transportbestämmelser iakttagas och att varan å bestämmelseorten eller å

etappställe överlämnas till adressaten eller annan behörig mottagare. Varan

skall åtföljas av följesedel, till vilken formulär fastställes av kommerskollegium.

2 mom. Behöriga att för transport mottaga vara som i 1 mom. sägs och

att öva tillsyn över transport av sådan vara äro

a) den som erhållit särskilt tillstånd därtill,

b) den som är behörig att innehava varan samt godkänd föreståndare

och godkänd vikarie för honom,

c) vid järnvägstransport stationsföreståndare, tågklarerare och tågbefälhavare

samt av dem beordrad järnvägspersonal,

d) vid transport med motorfordon i linjetrafik för godsbefordran föraren,

samt

e) vid transport med fartyg redare, befälhavare och av dem beordrad befälspersonal

samt av hamnmyndighet förordnad person.

Tillstånd som under a) sägs må meddelas den, som kan antagas äga nödig

insikt i fråga om explosiva varors handhavande och som i övrigt prövas

lämplig. Bolag eller förening må beviljas dylikt tillstånd, under förutsättning

att person, som fyller nyss angivna villkor, samtidigt godkännes såsom

föreståndare för verksamheten. Tillstånd och godkännande som nu sagts

meddelas av länsstyrelsen. Är fråga om enstaka transport, må tillstånd

för enskild person beviljas jämväl av polismyndigheten i orten.

3 mom. Möter vid transport av explosiv vara, som i denna paragraf avses,

hinder för alt varan överlämnas till adressat eller annan som är behörig

mottaga densamma och kan varan icke återställas till avsändaren eller

för varuägarens räkning inläggas i förvaringsrum, som i 5 kapitlet sägs,

eller ställas under betryggande bevakning, skall anmälan göras till polismyndigheten

i orten, som förordnar hur med varan skall förfaras.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 180.

51 §.

Det ankommer på kommerskollegium att utfärda föreskrifter om de myckenheter

explosiva varor av transportklasserna B, C och D, som må försändas

med olika slag av transportmedel. Kollegium har därjämte att föreskriva

vad som skall iakttagas vid och i anslutning till transport av nyssnämnda

varor. Innan föreskrifter utfärdas rörande transport till lands, skall

kollegium samråda med järnvägsstyrelsen och, i ärenden som beröra den

yrkesmässiga automobiltrafiken för godsbefordran, jämväl statens biltrafiknämnd.

Kan i någon fråga enighet icke uppnås, skall frågan hänskjutas

till Kungl. Maj :ts avgörande.

52 §.

Då synnerliga skäl äro därtill, äger länsstyrelsen i det län, varifrån transport

utgår, att för särskilt fall medgiva undantag från bestämmelserna i

48 § första stycket första punkten och 50 § 1 mom. samt från de transportföreskrifter,

som meddelats av kommerskollegium. Sådant medgivande må

förbindas med de villkor och föreskrifter, som finnas erforderliga.

Bestämmelserna ovan i detta kapitel och med stöd därav meddelade föreskrifter

äga icke tillämpning, då behörig innehavare av handvapenammunition

själv medför högst 50 kilogram dylik vara.

53 §.

Utöver bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav meddelade

föreskrifter skall beträffande järnvägstransport av explosiva varor gälla

vad därom stadgas i gällande järnvägstrafikstadga och vederbörande taxa.

I trafik till och från länder, som äro anslutna till internationella fördraget

om godsbefordring å järnväg, skola fördragets föreskrifter lända till

efterrättelse.

I fråga om befordran av explosiva varor med allmänna posten och med

luftfartyg skall gälla vad därom är särskilt stadgat.

7 KAP.

Om import.

54 §.

1 mom. Explosiv vara, som icke godkänts av kommerskollegium enligt

4 § 1 mom., må införas till riket allenast efter särskilt tillstånd av kollegium.

Sådant tillstånd, som jämväl medför rätt att innehava varan, må icke

beviljas för annat ändamål än anställande av försök och må blott avse

ringa myckenhet. Då tillstånd lämnas, skall kollegium meddela de säkerhetsföreskrifter,

som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

2 mom. Tillverkare och handlande äro oförhindrade enligt denna förordning

att till riket införa sådana explosiva varor, som de erhållit tillstånd att

tillverka eller med vilka de äga rätt att idka handel. I övrigt må godkänd

explosiv vara icke införas utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen i det län,

där varan skall förvaras. Sådant tillstånd, som jämväl medför rätt att innehava

varan, må icke meddelas annan än den, som uppfyller de i 27 § föreskrivna

villkoren. Införseltillstånd skall förbindas med de villkor och föreskrifter,

som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

17

8 KAP.

Vissa särskilda bestämmelser.

55 §.

Den allmänna tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser om

explosiva varor utövas av länsstyrelserna med biträde av underlydande polismyndigheter.

Sprängämnesinspektionen skall lämna dessa myndigheter erforderligt tekniskt

biträde vid tillämpningen av bestämmelserna. Därjämte åligger det

inspektionen att medverka i tillsynen över bestämmelsernas efterlevnad,

särskilt i vad avser tillverkning av explosiva varor, samt att öva kontroll

över tillverkningen av dels flyttbara förvaringspersedlar för sprängämnen,

krut och sprängkraftiga tändmedel och dels dörrar till magasin och liknande

förvaringsrum för sådana varor.

När helst det av tillsynsmyndighet som avses i första eller andra stycket

påfordras äger myndigheten vinna tillträde till lokal, där explosiv vara tillverkas,

förvaras eller hålles till salu, samt till ställe, där sådan vara förbrukas.

Tillsynsmyndighet är vidare berättigad att erhålla de upplysningar och

de prov å varor och materialier, vilka myndigheten anser sig behöva för sin

tillsyn, samt att taga del av böcker och anteckningar, som föras på grund

av föreskrift i denna förordning.

Sprängämnesinspektionen äger ock när helst inspektionen det påfordrar

vinna tillträde till lokal, där i andra stycket nämnda förvaringspersedlar

och dörrar tillverkas.

56 §.

Inträffar explosion i tillverknings- eller förvaringsrum eller vid transport

av explosiv vara eller förorsakas genom explosion i samband med användning

av explosiv vara mera betydande person- eller egendomsskada, skall

anmälan därom ofördröjligen göras till polismyndigheten i orten. Intill dess

polis kommit tillstädes, skall såvitt möjligt allt lämnas orubbat på explosionsplatsen.

Polismyndigheten skall verkställa den utredning och vidtaga de åtgärder,

som betingas av omständigheterna. Om det icke finnes uppenbart betydelselöst

att så sker, skall polismyndigheten vidarebefordra anmälan till sprängämnesinspektionen.

I samband därmed skall upplysning lämnas om vidtagna

åtgärder och i förekommande fall protokoll över verkställd utredning

översändas.

Har explosiv vara, som kan vålla skada om den kommer i barns eller annan

obehörigs hand, stulits eller har sådan vara på annat sätt förkommit

utan att kunna återfinnas vid omedelbart verkställda efterforskningar, skall

ock anmälan ofördröjligen göras till polismyndigheten i orten.

57 §.

Hos länsstyrelse skall i lämplig form föras register över samtliga av länsstyrelsen

enligt denna förordning meddelade tillstånd och godkännanden.

Hos polismyndighet skall på samma sätt föras register över dels i första

stycket avsedda, av länsstyrelsen meddelade beslut, som angå polismyndighetens

förvaltningsområde, och dels av polismyndigheten enligt denna förordning

meddelade tillstånd och godkännanden.

2 Bihang till riksdagens protokoll 19U9. 1 samt. Nr ISO.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

1 register skall anteckning göras om sådana förhållanden som äro av betydelse

för tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om explosiva

varor.

58 §.

1 mom. I samtliga ärenden enligt denna förordning, för vilkas avgörande

tekniska synpunkter ha betydelse, skall den beslutande myndigheten, där ej

särskilda skäl föranleda till annat, inhämta yttrande från sprängämnesinspektionen.

Polismyndighet är dock skyldig att höra inspektionen endast

om förhållandena i det enskilda fallet giva särskild anledning därtill.

I ärenden, där kännedom kräves om någons personliga egenskaper eller

lämplighet, skall yttrande inhämtas från polismyndigheten i den ort, där

vederbörande har sitt hemvist, såvida icke av särskilda skäl sådant yttrande

icke finnes erforderligt.

Då vid ärendes avgörande hänsyn bör tagas till ordnings- och säkerhetssynpunkter,

skall polismyndigheten i orten höras, såvida icke av särskild

anledning sådant yttrande ej är påkallat. Då brandskyddssynpunkter föranleda

därtill, skall brandchefen i orten beredas tillfälle att yttra sig.

1 övrigt skall i ärenden varom här är fråga yttrande inhämtas från berörda

myndigheter i den utsträckning så prövas erforderligt.

2 mom. Där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, skall avsyning av

fabrik förrättas av sprängämnesinspektionen i samråd med polismyndigheten

och brandchefen i orten.

Avsyning av annan anläggning än i första stycket sägs skall verkställas

av polismyndigheten i orten i samråd med brandchefen därstädes, såvida

icke länsstyrelsen på grund av särskilda skäl förordnar, att avsyningen

skall verkställas i annan ordning.

Vid avsyning skall sökanden eller ombud för denne beredas tillfälle att

närvara.

3 mom. Kostnaderna för avsyning eller för sådan besiktning, som myndighet

har att förrätta eller finner erforderlig för meddelande av beslut eller

avgivande av yttrande, skola bestridas av sökanden enligt de närmare bestämmelser,

som kommerskollegium meddelar.

59 §.

Utöver vad förut sagts skall kommerskollegium meddela de föreskrifter

och anvisningar beträffande tillämpningen av denna förordning, som finnas

påkallade.

Det åligger vidare kollegium att i erforderlig utsträckning fastställa formulär

till ansökningsblanketter, tillståndsbevis m. m.

60 §.

Polismyndighets beslut må överklagas hos länsstyrelsen sist å trettionde

dagen efter det klaganden erhöll del av beslutet.

Över länsstyrelses beslut må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär,

som skola hava inkommit till handelsdepartementet inom tid som i

första stycket sägs.

Beträffande klagan över sprängämnesinspektionens eller kommerskollegii

beslut gäller vad därom är stadgat i vederbörande instruktioner.

Beslut som nu nämnts lända till efterrättelse utan hinder av besvär, intill

dess annorlunda förordnas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

19

9 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

61 §.

1 mom. Tillverkar någon eller idkar handel med explosiv vara eller innehar

eller förvärvar någon eljest sådan vara utan att vara berättigad därtill,

eller

innehar eller förvärvar någon större myckenhet explosiv vara än vad i

varje särskilt fall är medgivet, eller

överlåtes explosiv vara i strid mot bestämmelse i 24 § första stycket,

straffes med dagsböter eller fängelse.

Vara, som obehörigen tillverkats, innehaves eller förvärvats, skall förklaras

förverkad till kronan. Har förseelsen skett av förbiseende eller äro

eljest särskilda skäl därtill, äger rätten pröva, huruvida varan skall vara

förverkad. Finnes varan ej i behåll, må i stället värdet förklaras förverkat.

2 mom. Inför någon till riket explosiv vara, där enligt 54 § tillstånd härtill

erfordras, utan att hava erhållit sådant tillstånd, straffes med dagsböter

eller fängelse, och skall den olovligen införda varan förklaras förverkad till

kronan. Finnes varan ej i behåll, må i stället värdet förklaras förverkat.

Lika med olovlig införsel anses försök därtill.

3 mom. Bryter tillverkare eller föreståndare för tillverkning eller vikarie

för honom mot bestämmelse, som meddelats med stöd av 8 §, eller

transporterar någon explosiv vara, hänförlig till transportklass A, utanför

tillverknings- eller förbrukningsställe utan vederbörligt tillstånd eller utan

att iakttaga de för transporten meddelade villkoren eller föreskrifterna,

straffes med dagsböter.

Beträffande varor, som obehörigen tillverkats eller transporterats, skall

vad i 1 mom. sista stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

4 mom. Underlåter innehavare av tillståndsbevis att, efter vad i 6 § andra

stycket sägs, avlämna beviset, eller

åsidosättes vad i 9 § tredje stycket sista punkten stadgas eller bestämmelse

i 11 eller 17 § eller vad i 9 § andra stycket sista punkten eller 12 eller

14 § eller med stöd därav eller av It) § tredje stycket föreskrivits, eller

uraktlåter tillverkare, handlande, föreståndare för tillverkning eller handelsrörelse

eller vikarie för handlande eller föreståndare att iakttaga i 3 kap.

eller med stöd därav meddelad föreskrift angående explosiv varas förpackning

eller märkning, eller

åsidosättes föreskrift, som meddelats med stöd av 21 § första stycket,

eller vad i 22 § andra stycket eller 24 § eller 25 § första stycket stadgas

eller föreskrift, som meddelats med stöd av 24 § andra stycket, eller

förvarar någon å förvaringsställe större myckenhet explosiv vara än vad

i varje särskilt fall är medgivet, eller förvarar någon explosiv vara å förvaringsställe,

som icke är medgivet, eller

åsidosättes vad i 2(5 g tredje eller fjärde stycket, 27 § tredje stycket, 28 §

första eller andra stycket eller 31 g första stycket stadgas eller i 28 g tredje

stycket, 30, 40, 41 eller 40 § eller med stöd därav meddelad föreskrift eller

vad med stöd av 31 g tredje stycket eller 32, 33, 36, 39 eller 42 g föreskrivits,

eller

bryter någon mot bestämmelse i 50 g 1 eller 3 mom. eller mot vad i 48 §

eller med stöd därav eller av 51 § eller 52 g första stycket föreskrivits eller

mot föreskrift, som avses i 53 § andra stycket, eller

söker någon genom oriktig uppgift om varans beskaffenhet eller i annat

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

avseende eller genom att underlåta anmälan om varans beskaffenhet att få

explosiv vara transporterad i strid mot bestämmelserna i 6 kap. eller föreskrift,

som meddelats med stöd därav, eller

åsidosätter någon föreskrift, som med stöd av 54 § meddelats i samband

med beviljande av införseltillstånd, eller

underlåter någon att göra anmälan som i 56 § sägs,

straffes med dagsböter.

5 mom. Beträdes någon i annat fall än ovan i denna paragraf sägs med

vårdslöshet vid handhavande av explosiv vara,

straffes med dagsböter.

6 mom. Yppar någon, som har eller haft att utöva tillsyn eller kontroll

jämlikt 55 §, obehörigen affärs- eller driftförhållande, varom han under

tillsynsverksamheten erhållit kännedom, eller begagnar han sig obehörigen

av sådan kännedom,

straffes med dagsböter eller fängelse.

Förseelse som nu sagts må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av målsäganden.

7 mom. Är explosiv vara förverkad, vare ock emballage eller kärl, vari den

förvaras, förverkat till kronan.

62 §.

Böter tillfalla kronan.

63 §.

Explosiv vara, som tagits i beslag, skall sättas under försegling av den,

som verkställt beslaget, samt förvaras på sätt i 31 § föreskrives till dess

genom lagakraftvunnen dom avgjorts, om varan skall anses förverkad. Om

beslaget och de för varans förvaring vidtagna åtgärderna skall den, som

verkställt beslaget, ofördröj ligen göra anmälan till sprängämnesinspektionen

eller polismyndigheten, som har att meddela erforderliga närmare föreskrifter

om varans förvaring.

Explosiv vara, som genom lagakraftvunnen dom förklarats förverkad,

skall försäljas på sätt länsstyrelsen bestämmer; länsstyrelsen må dock förordna

att varan i stället skall oskadliggöras efter sprängämnesinspektionens

eller polismyndighetens anvisning.

64 §.

Dömes någon för förseelse som i 61 § sägs eller har eljest högre rätt avgjort

mål, vari sådan dom meddelats, och innehar den dömde tillstånd eller

godkännande, som i denna förordning avses, skall åklagaren ofördröj ligen

om domen underrätta myndighet som meddelat tillståndet eller godkännandet.

Enahanda underrättelseplikt åligger åklagaren, där någon övertygats

om gärning som avses i nämnda paragraf men förklarats jämlikt 5 kap. 5 §

strafflagen ej kunna fällas till ansvar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950.

Genom denna förordning upphävas förordningen den 18 maj 1928 (nr

139) angående explosiva varor samt de särskilda stadganden, som innefatta

ändring i eller tillägg till sistnämnda förordning.

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som

ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i

stället tillämpas.

Tillstånd, som med stöd av äldre förordning meddelats någon att tillverka

eller driva handel med explosiv vara eller att innehava sådan vara i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

21

upplagsmagasin, skall för tid tillståndet avser fortfarande äga giltighet under

förutsättning att tillståndshavaren före den 1 januari 1950 till länsstyrelsen

insänder gällande tillståndsbevis eller bestyrkt avskrift därav med

anmälan att han önskar fortsätta rörelsen. Dock vare tillståndshavare pliktig

att efter denna förordnings ikraftträdande i utövningen av sin rättighet

iakttaga bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav meddelade

tillämpningsföreskrifter samt de särskilda villkor, som länsstyrelsen med

stöd av de nya bestämmelserna kan finna skäligt föreskriva. Där synnerliga

skäl äro därtill, må länsstyrelse efter ansökan medgiva, att tidigare

gällande tillstånd under viss tid, högst fem år efter förordningens ikraftträdande,

må utövas utan iakttagande av viss föreskrift i förordningen.

Explosiv vara, som före denna förordnings ikraftträdande blivit förpackad

och märkt enligt då gällande föreskrifter, må innehavas, försäljas och

transporteras jämväl efter förordningens ikraftträdande utan hinder av att

förpackningen eller märkningen icke överensstämmer med de nya bestämmelserna.

Sådan vara må dock icke försändas utan att transportklass finnes

angiven å ytterförpackningen.

Beslut enligt denna förordning må meddelas jämväl före den 1 januari

1950, dock med verkan tidigast från och med nämnda dag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Utdrag av protokollet över liandelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 1 april 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch

inrikesdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Ericsson, fråga om ny förordning om explosiva varor och anför därvid

följande.

Inledning.

Gällande förordning angående explosiva varor utfärdades den 18 maj

1928 (nr 139). Den har sedermera ändrats vid ett stort antal tillfällen. Därjämte

ha vissa avvikelser från förordningen gjorts i kungörelse den 20

april 1945 (nr 126) om tillfällig inskränkning i rätten att sjöledes transportera

explosiva varor samt i en tidsbegränsad kungörelse den 29 november

1940 (nr 965) med vissa bestämmelser rörande explosiva varor. Sistnämnda

kungörelse har flera gånger förlängts, senast genom kungörelse

den 19 november 1948 (nr 719) för tiden intill utgången av år 1949. Nämnas

må dessutom, att Kungl. Maj :t i ett flertal fall meddelat dispens från

tillämpning av särskilda bestämmelser i förordningen.

Inom statens organisationsnäinnd (av år 1930) utarbetades i början av

1930-talet ett förslag, att länsstyrelserna skulle i viss utsträckning frigöras

från sin befattning med ärenden angående explosiva varor. Förslaget avsåg,

att ärenden rörande tillstånd att tillverka explosiva varor och att anlägga

upplagsmagasin för sådana varor samt vissa därmed sammanhängande ärenden

skulle överflyttas till konnnerskollegium. Förslaget har emellertid icke

blivit genomfört.

Under beredskapstiden i samband med andra världskriget uppmärksammades

vissa brister i föreskrifterna beträffande explosiva varor. I anledning

härav tillkallades i juli 1941 sakkunniga för att utreda frågan om åtgärder

beträffande förvaring och innehav av explosiva varor. Med skrivelse

den 22 december samma år överlämnade de sakkunniga en av vissa

ritningar åtföljd promemoria med förslag till skärpta tekniska föreskrifter

för förvaring och innehav av explosiva varor. Sedan yttranden i ärendet

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

inkommit från åtskilliga myndigheter, överlämnade de sakkunniga den 16

april 1942 förslag till vissa ändringar i promemorian. Den 8 maj 1942 förordnade

Kungl. Maj :t, att promemorian i den av de sakkunniga reviderade

avfattningen skulle för kännedom överlämnas till överståthållarämbetet och

länsstyrelserna, med skyldighet för länsstyrelserna att i erforderlig omfattning

underrätta vederbörande stadsmyndigheter därom.

Genom beslut den 25 september 1942 bemyndigade Kungl. Maj :t dåvarande

chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för

att utreda frågan om revision av förordningen angående explosiva varor.

Såsom sakkunniga tillkallades den 8 oktober samma år direktören, filosofie

doktor S. A. G:son Nauckhoff, ordförande, järnhandlaren J. Anderson,

majoren C. H. Jentzen, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

C. A. D. Jonsson, statspolisintendenten G. Å. L. Thulin och sprängämnesinspektören,

majoren C. F. Westrell. Sedan Jentzen erhållit begärt

entledigande från uppdraget, förordnades den 1 oktober 1945 majoren C. O.

J. Nordzell till sakkunnig. De sakkunniga, som antogo benämningen 1942

års sakkunniga för revision av förordningen angående explosiva varor, avgåvo

den 17 november 1947 betänkande med förslag till ng förordning angående

explosiva varor m. in. (SOU 1948: 8). Då i det följande användes

uttrycket de sakkunniga, åsyftas nu ifrågavarande sakkunniga.

Över de sakkunnigas betänkande ha utlåtanden avgivits av justitiekanslersämbetet,

arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen,

krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse, fortifikationsförvaltningen,

försvarets forskningsanstalt, riksförsäkringsanstalten (som bifogat sammandrag

av yttranden från yrkesinspektörerna), arbetsmarknadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen (som samrått med föreståndaren för kemiska avdelningen

vid statens farmaceutiska laboratorium), statens kriminaltekniska

anstalt, statspolisintendenten (som bifogat transumt av yttrande från t. f.

chefen för statspolisens avdelning i Gävle), bevakningsinspektören, civilförsvarsstyrelsen,

riksbrandinspektören, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

luftfartsstyrelsen, generaltullstyrelsen (som bifogat yttranden från tulldirektionerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö samt tullkammaren i Hälsingborg),

domänstyrelsen, krigsmaterielinspektionen inom handelsdepartementet,

kommerskollegium (som bifogat yttranden från samtliga bergmästare,

Stockholms och Skånes handelskammare, Svenska lantmännens

riksförbund, Jönköpings och Vulcans tändsticksfabriksaktiebolag, Sveriges

redareförening samt fartygsinspektörerna i Skellefteå, Kalmar och Malmö

distrikt), decentraliseringsutredningen, överståthållarämbetet (som,

överlämnat yttranden från Stockholms stadsfullmäktige samt poliskammaren

och kontrollanten över explosiva varor i Stockholm), länsstyrelserna

(som i ett flertal fall bifogat yttranden från underlydande polismyndigheter

in. fl.), Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska hamnförbundet, föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges landsfiskaler

och Sveriges stadsfiskaler, Svenska polisförbundet, Svenska brand
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

skyddsföreningen, Svenska brandkårers riksförbund, Svenska brandbefälsförbundet,

Sveriges Industriförbund (som bifogat yttrande från Svenska

gruvföreningen), Sveriges kemiska industrikontor (som överlämnat yttrande

från Skånska bomullskrutfabriks aktiebolaget), Jernkontoret, Svenska

teknologföreningen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges järnhandlareförbund, Cykel- och sporthandlarnas

riksförbund, Skytteförbundens överstyrelse (som bifogat yttranden från

tjugofem skytteförbund), Centralförbundet för befälsutbildning, Svenska

sportskytteförbundet, Svenska pistolskytteförbundet, Svenska jägareförbundet,

Aktiebolaget Bofors Nobelkrut, Nitroglvcerin aktiebolag, Pyrotekniska

aktiebolaget C. R. Hansson & Söner, Hammargren & Co. aktiebolag, Aktiebolaget

Svenska Metallverken samt Aktiebolaget Norma projektilfabrik.

På grundval av vad sålunda förekommit har inom handelsdepartementet

upprättats förslag till ny förordning om explosiva varor.

Huvuddragen av bestämmelserna om explosiva varor.

Gällande förordning.

Med hänsyn till den olika farligheten indelas de explosiva varorna i 1928

års förordning i två klasser, första och andra klassen. Klassindelningen är

emellertid delvis genombruten genom särbestämmelser för vissa varuslag.

Den ligger dock till grund för en stor del av förordningens bestämmelser.

Explosiva varor av första klassen få i allmänhet icke tillverkas utan tillstånd

av länsstyrelsen, och tillverkningen får i huvudsak blott ske fabriksmässigt.

Yrkesmässig tillverkning av explosiva varor av andra klassen kräver likaledes

tillstånd av länsstyrelsen, medan icke yrkesmässig tillverkning av dylika

varor får äga rum utan särskilt tillstånd. Handel med explosiva varor får

blott bedrivas av den, som erhållit tillstånd därtill av länsstyrelsen, samt därjämte

i viss utsträckning av tillverkare. I fråga om allmänhetens innehav av

explosiva varor gäller, att vissa myckenheter krut, handvapenammunition

och pyrotekniska varor få innehavas utan särskilt tillstånd. Därutöver få

krut, dynamit eller annan för sprängningsarbete avsedd explosiv vara samt

tändhattar för sprängämnen i viss begränsad utsträckning innehavas av den,

som har behov av dylika varor och kan uppvisa visst intyg rörande sin person,

s. k. säkerhetsintyg. Vidare får arbetstagare utan tillstånd inneha explosiva

varor, som arbetsgivare överlämnat till honom för utförande av visst

arbete. I övrigt kräves särskilt tillstånd för innehav av explosiva varor. Dylikt

tillstånd meddelas av länsstyrelsen eller, då fråga är om s. k. tillfälligt magasin

i stad, av poliskammare, magistrat eller kommunalborgmästare. Vissa

bestämmelser finnas om hur explosiva varor skola förvaras, men bestämmelserna

i ämnet äro ofullständiga. 1928 års förordning innehåller vidare bland

annat stadganden om förpackning, märkning, transport och import av ex
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 180-

25

plosiva varor. Enligt bemyndigande i förordningen ha förpackningsföreskrifter

i viss utsträckning utfärdats av kommerskollegium. Transportbestämmelserna

i förordningen avse huvudsakligen explosiva varor av första

klassen. Sådana explosiva varor, som avses i gällande vapenkungörelse, äro

underkastade såväl bestämmelserna i 1928 års förordning som föreskrifterna

i sistnämnda kungörelse. En särskild myndighet, sprängämnesinspektionen,

skall lämna erforderligt tekniskt biträde vid tillämpningen av förordningen

angående explosiva varor.

En utförligare redogörelse för bestämmelserna i 1928 års förordning lämnas

i det följande i samband med behandlingen av särskilda frågor. Beträffande

innehållet i gällande förordning hänvisas i övrigt till författningstexten,

som står intagen bl. a. i senaste upplagan av Sveriges rikes lag.

De sakkunnigas förslag.

I fråga om grunderna för lagstiftningen om explosiva varor framhålla de

sakkunniga, att regleringen på området tidigare huvudsakligen tagit sikte

på farorna vid en rent legal hantering av dylika varor. Sedan genom teknikens

framsteg varornas hanteringssäkerhet vid tillverkning, transport och

användning blivit allt större, hade emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning

faran för obehörig åtkomst och missbruk av varorna trätt i förgrunden

jämsides med och före riskerna vid den legala hanteringen. Erfarenheten

hade nämligen givit vid handen, att explosiva varor spelade en betydande

roll som kampmedel vid politiska oroligheter. Frågan om betryggande

förvaring av explosiva varor vore därför i betydande grad en fråga om skydd

för samhälls- och rättsordningen.

Med denna utgångspunkt föreslå de sakkunniga, att gällande förordning

angående explosiva varor ersättes av en ny, mera omfattande förordning i

ämnet. I anknytning till vissa bestämmelser i den nya förordningen föreslås

vidare, att sprängämnesinspektionens chefsmyndighet d. v. s. för närvarande

kommerskollegium skall utgiva en förteckning över sådana explosiva

varor, som få tillverkas här i riket och hit införas. Utkast till dylik förteckning

har intagits i betänkandet. De sakkunniga förorda vidare, att det

överlämnas till sprängämnesinspektionens chefsmyndighet att utfärda vissa

icke tidsbeständiga tillämpningsföreskrifter av teknisk natur. Sålunda skall

chefsmyndigheten enligt de sakkunnigas förslag meddela specialföreskrifter

rörande förpackning och märkning av särskilda varuslag, förbud mot samförvaring

och samlastning av vissa varor samt närmare föreskrifter beträffande

förvaringsrums belägenhet och beskaffenhet in. in. Ett utkast till tilllämpningsföreskrifter

finnes intaget i betänkandet. Slutligen föreslå de sakkunniga,

att en Kungl. kungörelse med särskilda bestämmelser rörande statlig

myndighets befattning med explosiva varor för krigsmaktens behov utfärdas.

De sakkunniga äro för närvarande sysselsatta med att utarbeta förslag

till dylik kungörelse.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Vad angår innehållet i den föreslagna nya förordningen må här näinnas,

att den nuvarande indelningen av de explosiva varorna i två klasser övergivits.

I stället indelas varorna efter användning och gängse benämningar

i fem huvudslag: sprängämnen, krut, ammunition, tändmedel och pyrotekniska

varor. Sådana explosiva varor, som äro avsedda uteslutande eller huvudsakligen

för militärt ändamål, särskiljas under beteckningen militära

explosiva varor och skulle i princip icke få innehavas av annan än kronan.

Med hänsyn till behovet av varierande transportföreskrifter för olika

till samma huvudslag hörande varor hänföras vidare de explosiva varorna

till fem transportklasser, betecknade A, B, C, D och E. Rätten att tillverka

explosiva varor utan tillstånd har i den föreslagna förordningen avsevärt

inskränkts. Bestämmelserna om förvaring ha skärpts i anslutning till de

riktlinjer, som uppdragits av 1941 års sakkunniga. Härvid ha bestämmelser

meddelats bl. a. om erforderlig inbrottssäkerhet och brandsäkerhet för

olika slag av förvaringsrum. Vidare har transport av explosiva varor i flera

fall än förut blivit föremål för närmare reglering. Bl. a. ha de sakkunniga

föreslagit en särskild tillsyn över transporter av varor, tillhörande transportklasserna

B, C och D. Den nuvarande rätten att innehava explosiva

varor med stöd av säkerhetsintyg har ingen motsvarighet i de sakkunnigas

förslag. I princip fordras tillstånd för varje innehav av sprängämnen, krut

och sprängkraftiga tändmedel. Beträffande pyrotekniska m. fl. varor skulle

sprängämnesinspektionens chefsmyndighet avgöra i vilken utsträckning varorna

skulle få innehavas fritt. Beslutanderätten i flertalet ärenden rörande

förvärv och innehav av explosiva varor har överflyttats till de lokala polismyndigheterna.

De sakkunnigas förslag går vidare ut på att vapenkungörelsens

bestämmelser om förvärv av ammunition skola förenklas och överflyttas

till förordningen om explosiva varor. Innehavares allmänna åligganden

i fråga om explosiva varors vård och behöriga handhavande ha reglerats

mera utförligt än tidigare. Vidare ha ansvarsbestämmelserna skärpts i förhållande

till nu gällande förordning.

Huvudpunkterna i de sakkunnigas förslag beröras närmare vid den följande

behandlingen av särskilda frågor. I övrigt hänvisas beträffande förslagets

innehåll till betänkandet (SOU 1948: 8). De sakkunnigas förslag

till ny förordning, som omfattar 163 paragrafer jämte övergångsbestämmelser,

finnes där intaget på sidorna 5—64.

Remissyttrandena.

I yttrandena över de sakkunnigas förslag vitsordas allmänt behovet av en

revision av förordningen angående explosiva varor. De allmänna riktlinjerna

i förslaget tillstyrkas i stort sett eller lämnas utan erinran. Sålunda

förklarar exempelvis länsstyrelsen i Östergötlands län, att ur de synpunkter

länsstyrelsen företrädde någon invändning icke torde kunna resas mot

de sakkunnigas förslag. De föreslagna skärpningarna av bestämmelserna om

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

27

förvaring och innehav syntes länsstyrelsen ägnade att öka säkerheten vid

handhavandet av explosiva varor. Förslagen att decentralisera tillståndsgivningen

och att avskaffa säkerhetsintygen vore likaledes beaktansvärda. Bevalcningsinspektören

uttalar, att de sakkunnigas förslag erbjöde åtskilliga

förbättringar med avseende å skyddet mot olovliga tillgrepp, mot skadegörelse

av olika slag samt mot olyckshändelser. Riksförsäkringsanstallen framhåller,

att det icke minst ur arbetarskyddssynpunkt vore av behovet påkallat

att skärpa kontrollen över tillverkning, bearbetning, förvaring och annat

handhavande av explosiva varor.

I en del yttranden ifrågasättes emellertid, huruvida icke bestämmelserna

skärpts i alltför hög grad. Länsstyrelsen i Hallands län finner sålunda visserligen

förslagets riktlinjer i huvudsak lämpliga ur ordnings- och säkerhetssynpunkt

men framhåller samtidigt, att förslaget i en del avseenden innefattade

onödiga eller alltför omständliga regleringar. Nitroglycerin aktiebolag

betonar önskvärdheten av att bestämmelserna icke göras strängare

och mera komplicerade än som vore oundgängligen nödvändigt. Domänstyrelsen

framhåller, att tillämpningen av den föreslagna förordningen skulle

medföra vissa svårigheter för skogsbruket med dess speciella arbetsförhållanden.

Gällande bestämmelser borde dock skärpas för att minska olycksfallsfrekvensen.

Jernkontoret påtalar, att förhållandena vid gruvor ej tillräckligt

beaktats.

Omdömena om den lagtekniska utformningen av de sakkunnigas förslag

växla. Från flera håll framhålles, att förslaget vore överskådligt och lättläst.

I andra yttranden uttalas däremot, att bestämmelserna vore svårlästa och

mindre överskådliga. Vidare påtalas, att förordningen trots detaljrikedom

vore vagt och otydligt formulerad i åtskilliga avseenden samt att bestämmelser

rörande samma sak återfunnes på flera olika ställen. Hänvisningar

till andra paragrafer förekomme vidare i alltför stor utsträckning. Uttalanden

av i huvudsak detta innehåll ha gjorts bland annat av domänstyrelsen,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Jönköpings och Hallands län, Stadsförbundet,

Köpmannaförbundet, Järnhandlareförbundet och Nitroglycerin

aktiebolag. Från några håll har särskilt framhållits, att de föreslagna bestämmelserna

vore alltför vidlyftiga och att det kunde betvivlas, att handlande

och allmänhet skulle kunna taga del av och iakttaga alla bestämmelserna.

Kommerskollegium ifrågasätter, om den föreslagna förordningens

disposition vore bättre än den nuvarande förordningens.

Byggnadsstyrelsen och Stockholms handelskammare ifrågasätta, om icke

tekniska detalj bestämmelser i större utsträckning än som skett skulle kunna

utmönstras ur förordningen och överflyttas till tillämpningsföreskrifter

eller för olika varuslag avsedda anvisningar, önskemål om alt förordningens

omfång måtte göras mindre framställas även av länsstyrelserna i Stockholms,

Jönköpings och Skaraborgs län. En översyn av författningstexten

förordas även i ett flertal andra yttranden.

Förslaget att vapenkungörelsens bestämmelser om förvärv av ammunition

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kunffl. Maj:ts proposition nr 180.

skulle överflyttas till förordningen angående explosiva varor har i vissa yttranden

tillstyrkts eller lämnats utan erinran men på andra håll mött kritik.

Någon närmare redogörelse för yttrandena i denna fråga kommer icke

att lämnas här, enär en sådan redogörelse intagits i den nyligen avlåtna

propositionen (nr 95) med förslag till vapenförordning.

I övrigt ha de föreslagna bestämmelserna på åtskilliga punkter blivit föremål

för detaljkritik. Invändningarna, som huvudsakligen avsett frågor av

speciell eller teknisk natur, beröras i det följande i den utsträckning som

synes erforderlig.

Departementschefen.

På grund av de stora risker, som äro förknippade med handhavandet av

explosiva varor, är en särskild reglering på detta område ofrånkomlig. Härtill

kommer, att kontroll över flertalet explosiva varor erfordras ur allmänna

säkerhets- och ordningssynpunkter. En fri tillgång till dessa varor skulle

bl. a. öka möjligheterna till brottsliga handlingar av olika slag.

Gällande förordning angående explosiva varor har ändrats vid ett stort

antal tillfällen. Vidare bär Kungl. Maj :t i ett flertal fall meddelat dispens

från tillämpning av särskilda bestämmelser i förordningen. Tillkomsten av

nya slag av explosiva varor i förening med en mångsidigare användning av

sådana varor bär medfört, att förordningens bestämmelser icke längre motsvara

de krav, som med hänsyn till allmän säkerhet å ena sidan och bekväma

omsättningsmöjligheter å andra sidan böra uppställas. Vidare saknas

föreskrifter i flera viktiga avseenden. Den nuvarande indelningen av de explosiva

varorna i två klasser erbjuder icke tillräckligt stora möjligheter till

en differentiering av bestämmelserna på området. Det synes därjämte vara

en brist, att icke-yrkesmässig tillverkning av ett stort antal explosiva varor

får ske fritt och okontrollerat. Vidare behöva bestämmelserna om innehav

och förvaring av explosiva varor skärpas i flera avseenden. Transportbestämmelserna

synas böra göras mera fullständiga. Hänsyn bör härvid tagas

till utvecklingen på kommunikationsväsendets område. Vidare torde en del

förenklingar, framför allt i fråga om det formella förfarandet, samt en viss

decentralisation av beslutanderätten kunna genomföras. Dessutom äro ett

flertal bestämmelser av teknisk natur i behov av en modernisering. En revision

av 1928 års förordning är sålunda i hög grad av behovet påkallad.

Lämpligast torde vara att en helt ny förordning i ämnet utfärdas.

Huvudlinjerna i de sakkunnigas förslag ha i stort sett tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av myndigheter och andra, vilka yttrat sig i ärendet.

De invändningar, som gjorts mot förslaget, ha i flertalet fall avsett formella

frågor eller bestämmelser av speciell eller teknisk natur. I en del yttranden

har dock ifrågasatts, om icke bestämmelserna skärpts alltför mycket

och regleringen gjorts alltför långtgående. För egen del anser jag att principerna

i de sakkunnigas förslag äro väl lämpade att läggas till grund för

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

en ny lagstiftning. Den rättsliga regleringen på området synes dock i vissa

avseenden böra inskränkas i förhållande till vad de sakkunniga avsett. Vidare

böra vissa förenklingar genomföras samt möjligheterna till en anpassning

efter förhållandena i de enskilda fallen ökas. Bl. a. böra länsstyrelserna

få rätt att i en del fall medgiva undantag från förordningens bestämmelser.

Även andra avvikelser i sak från de sakkunnigas förslag torde böra göras.

De sakkunnigas förslag till ny förordning är synnerligen utförligt och

detaljerat. Det innefattar dock icke någon uttömmande reglering av ämnet

utan är avsett att kompletteras med tillämpningsföreskrifter i olika avseenden

och med en förteckning över vilka explosiva varor som skola få tillverkas

och importeras. Både tillämpningsföreskrifterna och förteckningen

skulle enligt de sakkunniga utfärdas av sprängämnesinspektionens chefsmyndighet.

Den nuvarande förordningen om explosiva varor är utfärdad av

Kungl. Maj :t utan riksdagens hörande. Med hänsyn till bestämmelsernas

vikt bör riksdagen beredas tillfälle att yttra sig över den nya författningen.

I departementsförslaget ha blott i ringa utsträckning medtagits bestämmelser

av teknisk eller eljest mera speciell natur. I stället har kommerskollegium

tillerkänts befogenhet att i jämförelsevis stor utsträckning utfärda kompletterande

bestämmelser samt tillämpningsföreskrifter till den nya förordningen.

Härigenom samt genom den omarbetning i övrigt av sakkunnigförslaget,

som företagits, har det blivit möjligt att nedbringa antalet paragrafer i departementsförslaget

till 64 mot 99 i nu gällande förordning och 163 i sakkunnigförslaget.

Då gällande förordning till dispositionen synes mera överskådlig

än de sakkunnigas förslag, har departementsförslaget disponerats i

huvudsaklig överensstämmelse med 1928 års förordning.

De sakkunniga ha föreslagit, att vapenkungörelsens bestämmelser om

förvärv av ammunition skulle förenklas och överflyttas till förordningen om

explosiva varor. Denna fråga har behandlats i förut nämnda proposition med

förslag till vapenförordning. Med stöd av vad där anförts har allmänhetens

förvärv, innehav, förvaring och import av ammunition och tändmedel, som

avses i vapenförordningen, samt av hagelpatroner och tändhattar för sådana

reglerats i sistnämnda förordning eller lämnats helt fria. Frågan om

tillverkning och transport av samt handel med dylika varor behandlas däremot

i departementsförslaget till ny förordning om explosiva varor. Härvid

är att märka, att de föreslagna transportbestämmelserna icke skola äga tilllämpning,

då behörig innehavare av handvapenammunition själv medför

högst 50 kilogram dylik vara.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Särskilda frågor.

Sprängämnesinspektionens ställning.

Nuvarande läge och de sakkunnigas förslag. Sprängäninesinspektionen är

för närvarande underställd kommerskollegium och sorterar under handelsdepartementet.

Den skall lämna olika myndigheter erforderligt tekniskt

biträde vid tillämpningen av bl. a. 1928 års förordning om explosiva varor.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle inspektionen fortfarande ha samma

uppgift, varjämte den skulle biträda vid övervakningen av förordningens

efterlevnad, särskilt i vad avser tillverkning av explosiva varor.

De sakkunniga ifrågasätta en ändring beträffande sprängämnesinspektionens

ställning i organisatoriskt avseende. De erinra om att 1938 års arbetarskyddskommitté

i betänkande med förslag till organisation av tillsynen å

arbetarskyddslagstiftningen m. in. (SOU 1946:88) föreslagit, att sprängämnesinspektionen

skulle inordnas under arbetsrådet (numera arbetarskyddsstyrelsen).

Detta förslag finna emellertid de sakkunniga olämpligt, enär

sprängämnesinspektionens viktigaste uppgifter till övervägande delar falla

utanför arbetarskyddslagstiftningen. Den myndighet, som har den närmaste

naturliga anknytningen till sprängämnesinspektionens verksamhet, är enligt

de sakkunnigas uppfattning statens brandinspektion. Ett intimt samarbete

existerar även, uttala de sakkunniga, mellan brandväsendets representanter

och sprängäninesinspektionen. Under framhållande av att riksbrandinspektören

i vissa avseenden lyder under civilförsvarsstyrelsen framkasta

de sakkunniga tanken, att även sprängäninesinspektionen skulle kunna inordnas

i samma verk. På längre sikt synes det emellertid de sakkunniga vara

mest rationellt, att statens brandinspektion och sprängäninesinspektionen

sammanföras i en gemensam, fristående organisation, sorterande under inrikesdepartementet.

För sprängämnesinspektionens inordnande under sistnämnda

departement talar enligt de sakkunniga den omständigheten, att lagstiftningen

om explosiva varor numera främst finge anses tjäna upprätthållandet

av allmän ordning och säkerhet. De sakkunniga anse dock, att frågan

om sprängämnesinspektionens framtida ställning är så komplicerad,

att den borde utredas närmare. I avvaktan härpå kunde enligt de sakkunnigas

mening inspektionen alltjämt sortera under kommerskollegium och

handelsdepartementet. Eftersom emellertid frågan om den framtida ställningen

vore svävande, ha de sakkunniga i författningstexten använt uttrycket

sprängämnesinspektionens chefsmyndighet i stället för kommerskollegium.

Remissyttrandena. Förslaget om en utredning beträffande sprängämnesinspektionens

framtida ställning tillstyrkes av arbetsmarknadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelspn

och riksbrandinspektören. Tanken på en fristående,

sammanslagen brand- och sprängämnesinspektion vinner anslutning av

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr ISO.

31

riksbrnndinspektören och handelskammaren i Sundsvall men kritiseras av

riksförsäkringsanstalten och Brandskyddsföreningen. Kommerskollegium

vill icke bestämt motsätta sig den ifrågasatta omorganisationen men framhåller

bl. a., att olägenheter kunde uppstå, om sprängämnesinspektionen

inplacerades i ett ämbetsverk, som kunde bli benäget att icke tillräckligt

beakta ekonomiska synpunkter utan uteslutande såge frågorna ur teknisk

synvinkel. Organisationsfrågan borde enligt kollegium vila tills ett säkrare

omdöme om inspektionens blivande ställning kunde erhållas i samband med

utarbetandet av nya föreskrifter om film samt ifrågasatt omarbetning av

förordningen om eldfarliga oljor. Betydelsen av att sprängämne sin spektionens

chefsmyndighet bär kännedom om näringslivets förhållanden betonas

av Industriförbundet, Kemiska industrikontoret och Skånes handelskammare.

Departementschefen. I årets statsverksproposition (bil. 12 s. 18) uttalade

jag, alt ehuru vissa organisatoriska skäl syntes tala för att sprängämnesinspektionen

och statens brandinspektion sammanfördes till en fristående

arbetsenhet, jag för närvarande icke vore beredd att förorda en sådan lösning,

vilken sannolikt skulle medföra ökade kostnader för statsverket. Jag

är alltjämt av den uppfattningen, att sprängämnesinspektionen tills vidare

bör tillhöra kommerskollegium och sortera under handelsdepartementet.

Härför talar enligt min mening icke blott nyssnämnda synpunkt utan även

den omständigheten, att frågan om en revision av förordningen om eldfarliga

oljor står på dagordningen och att behov allt mera framträtt av en

likartad lagstiftning för närstående varugrupper med jämförliga egenskaper.

Innan dessa frågor blivit utredda och slutlig ställning därvid tagits till

sprängämnesinspektionens uppgifter på ifrågavarande områden, synes anledning

icke finnas att överväga en ändring av den nuvarande organisationen.

Då det således icke står klart, om eller när sprängämnesinspektionen kommer

att lösgöras från kommerskollegium, synes anledning icke finnas att

såsom de sakkunniga föreslagit i den nya lagstiftningen om explosiva varor

använda det längre uttrycket sprängämnesinspektionens chefsmyndighet i

stället för kommerskollegium. Skulle den slutliga organisatoriska lösningen

bli, att sprängämnesinspektionen och brandinspektionen slås samman till

en myndighet, kan för övrigt uttrycket sprängämnesinspektionens chefsmyndighet

icke användas såsom benämning på det nya verket.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 180

Förordningens tillämpningsområde och indelningen av de

explosiva varorna.

Gällande förordning. 1928 års förordning äger icke tillämpning på sådana

explosiva varor, vilkas användning icke är grundad på varornas explosiva

beskaffenhet i och för sig. Detta innebär, att exempelvis sådana läkemedel,

som innehålla explosiva ämnen, falla utanför förordningen. Från dennas

tillämpningsområde undantagas härjämte några angivna varor såsom färdig

handelsvara samt tändstickor. Förordningen äger vidare icke tillämpning å

kronans fabriker, verkstäder och förråd eller, med viss inskränkning i fråga

om transport, å kronan tillhöriga explosiva varor, vilka äro avsedda för

krigsmaktens behov.

Med hänsyn till den olika farligheten indelas de explosiva varorna i 1928

års förordning i två klasser, första och andra klassen. Till första klassen

hänföras vissa uppräknade mera farliga varor samt varor, som i avseende å

känslighet äro att likställa med de uppräknade. Till andra klassen höra en

del särskilt nämnda varor, som ansetts mindre farliga, samt varor, som äro

att likställa med dessa i fråga om känslighet. Uppstår fråga, huruvida en

icke särskilt nämnd vara är att hänföra till explosiv vara eller till dylik

vara av första eller andra klass, tillkommer det kommerskollegium att meddela

föreskrift härom. Nyssnämnda klassindelning är delvis genombruten

genom att en del varor, som tillhöra första klassen, i vissa avseenden behandlas

såsom tillhörande andra klassen och omvänt. Beträffande en del

mycket känsliga varuslag, såsom knallkvicksilver och blyazid, gälla särskilda

bestämmelser; bl. a. råder transport- och i viss utsträckning även

tillverkningsförbud.

De sakkunniga. De sakkunnigas förslag till förordning äger tillämpning

även på sådana explosiva varor, vilkas användning icke bygger på varornas

explosiva egenskaper, alltså t. ex. läkemedel som innehålla nitroglycerin

samt nitrocellulosa för lackberedning. Såsom skäl härför åberopas, att en

explosiv varas farlighet är oberoende av det ändamål, för vilket varan är

avsedd. De särskilda intressen, som den nuvarande begränsningen av förordningens

tillämpningsområde avsett att tjäna, vilja de sakkunniga i stället

tillgodose genom en del specialbestämmelser för ifrågavarande varor.

För att undanröja tvekan om förordningens tillämpningsområde föreslås,

dels att i tveksamma fall sprängämnesinspektionens chefsmyndighet skall

avgöra, huruvida vara är av den beskaffenhet att förordningen skall vara

tillämplig å densamma, dels att nämnda myndighet till allmänhetens och

myndigheternas vägledning skall utgiva en förteckning över sådana explosiva

varor, som få tillverkas inom riket och hit införas. I förteckningen skulle

icke få upptagas vara, som icke visat sig vara i betryggande grad hanteringssäker

eller vars användning skäligen kunde befaras komma att medföra

allmän olägenhet ur ordningssynpunkt. I stället för bestämmelserna i

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

33

1928 års förordning att vissa angivna varuslag skola vara undantagna från

förordningens tillämpningsområde föreslå de sakkunniga ett stadgande av

innehåll, att sprängämnesinspektionens chefsmyndighet äger bestämma, att

vara, som är att anse som explosiv men för vars hänförande under förordningen

skäl ej föreligger, skall undantagas från förordningens tillämpning.

Såsom förutsättning för sådant undantag skulle kunna uppställas särskilda

villkor i fråga om varans sammansättning, förpackning och dylikt. I anslutning

härtill föreslås att varor, som visserligen äga explosiva eller närbesläktade

egenskaper men på vilka förordningen icke skall vara tillämplig, skola

upptagas i en särskild bilaga till nyssnämnda förteckning. Beträffande tändstickor

och vissa i farlighetshänseende därmed jämställda varor avse de

sakkunniga, att allenast tillverkningen skall ställas under kontroll och att

varorna såsom färdig handelsvara icke skola behandlas såsom explosiva.

Detta skulle även gälla vissa angivna läkemedelsberedningar, innehållande

explosivämnen. Såsom motivering för att tillverkningen av tändstickor skulle

föras in under förordningens bestämmelser åberopas bl. a., att en olycka

med svår personskada som följd inträffat i en tändsticksfabrik, som under

mycket primitiva förhållanden och under olämplig ledning inrättats i ett

garage. Av bilagan till de sakkunnigas förteckning över explosiva varor

framgår, att de sakkunniga icke räkna explosiva luft- och gasblandningar

såsom explosiva varor. Beträffande det nuvarande undantaget för kronans

fabriker, verkstäder och förråd samt kronan tillhöriga explosiva varor, avsedda

för krigsmaktens behov, anföra de sakkunniga, att de bestämmelser,

som gällde för explosiva varors handhavande i allmänhet, i stort sett borde

gälla även för statlig myndighets befattning med sådana varor. Vissa avvikelser

vore dock nödvändiga för krigsmaktens del. Dessa borde angivas i

den förut omnämnda kungörelsen med särskilda bestämmelser rörande

statlig myndighets befattning med explosiva varor för krigsmaktens behov.

Vad angår frågan om den ur systematisk synpunkt lämpligaste indelningen

av de explosiva varorna anföra de sakkunniga bl. a., att den nuvarande

indelningen i två klasser visat sig otillräcklig. De för första klassen gällande

bestämmelserna vore i vissa avseenden alltför stränga, de för andra klassen

avsedda alltför ofullständiga. Den ytterligare differentiering, som ernåtts

genom alt en del varor och varugrupper under vissa omständigheter behandlades

såsom tillhörande första klassen och under andra omständigheter

såsom tillhörande andra klassen, hade medfört åtskilliga olägenheter och

bidragit till alt i allmänhetens ögon utplåna skillnaden mellan första och

andra klassen. Enligt de sakkunnigas mening kunde en konsekvent klassindelning

efter farlighetsgraden svårligen genomföras. Ett stort antal undantagsbestämmelser

skulle under alla förhållanden bli erforderliga. De

explosiva varorna vore nämligen av sinsemellan mycket olika beskaffenhet

och deras farlighet växlade med hänsyn till ett flertal olika faktorer.

Varor, som exempelvis i avseende å tillverkning eller förvaring borde behandlas

lika, kunde icke alltid lämpligen hänföras under samma transportföreskrifter

eller under gemensamma bestämmelser rörande förvärv. De sak
!5

llihang till riksdagens protokoll 19''i''J. 1 samt. Nr ISO.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kiingl. Maj:ts proposition nr 180.

kunniga föreslå därför, att den nuvarande klassindelningen frångås. I stället

förorda de, att de explosiva varorna i första hand indelas efter användning

och gängse benämningar i fem huvudslag, nämligen sprängämnen,

krut, ammunition, tändmedel och pyrotekniska varor. Denna indelning vore

enligt de sakkunnigas mening enkel och lättfattlig för allmänheten och hade

samtidigt den fördelen, att den gåve väsentligt ökade möjligheter att anpassa

förordningens bestämmelser efter de olika varuslagens växlande egenskaper.

För de till samma huvudslag hörande varorna kunde i allt väsentligt

gemensamma bestämmelser gälla såväl i fråga om tillverkning och förvaring

som i fråga om förvärv och innehav. Varierande bestämmelser för

olika till samma huvudslag hörande varor erfordrades huvudsakligen då det

gällde varornas transport.

För att möjliggöra den ur transportsynpunkt erforderliga differentieringen

hänföra de sakkunniga de explosiva varorna till fem transportklasser,

benämnda A, B, C, I) och E. De lindrigaste bestämmelserna skulle gälla

för transportklass A, vilken skulle omfatta ammunition, som icke är att

anse såsom militär ammunition, icke sprängkraftiga tändmedel samt därmed

i avseende å transportsäkerhet jämförliga pyrotekniska varor. För

denna transportklass föreslå de sakkunniga, bortsett från en allmän erinran

om varsam behandling, inga andra föreskrifter än en bestämmelse, att

varorna vid transport skola vara förpackade och märkta på föreskrivet sätt.

Transportklass B skulle omfatta mindre känsliga sprängämnen, röksvagt

krut, militär ammunition samt därmed i avseende å transportsäkerhet jämförliga

pyrotekniska varor. Dylika varor, liksom varor hörande till transportklasserna

C och D, få enligt de sakkunnigas förslag transporteras endast

under iakttagande av vissa särskilda föreskrifter angående tillsyn m. m.

Till transportklass C skulle höra dynamit, svartkrut samt därmed i avseende

å transportsäkerhet jämförliga sprängämnen och krut. Det karakteristiska

för denna transportklass är, att järnvägstransport av dithörande,

varor i princip skulle få ske endast med s. k. kruttåg. Transportklass D

skulle omfatta sprängkraftiga tändmedel. Särbestämmelserna för denna

klass avse främst att förebygga risker vid samtransport. Till transportklass

E skulle hänföras knallkvicksilver, nitroglycerin och andra högkänsliga

explosivänmen ävensom ammunition och tändmedel, som icke kunna anses

transportsäkra. Enligt förslaget få dylika varor icke utan särskilt tillstånd

av länsstyrelsen transporteras utanför den fabrik, där varorna tillverkas

och förarbetas, eller utanför förbrukningsställe, där varorna klargöras

för användning.

Enligt de sakkunnigas förslag ankommer det på sprängämnesinspektionens

chefsmyndighet att avgöra till vilket huvudslag och till vilken transportklass

olika förekommande explosiva varor skola hänföras. Uppgifter

härom skola införas i förteckningen över tillåtna explosiva varor. Såsom

förutsättning för att vara skall hänföras till visst huvudslag eller viss transportklass

skulle chefsmyndigheten äga föreskriva särskilda villkor i fråga

om varans sammansättning, förpackning och dylikt. När skäl därtill före
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

35

ligga, må chefsmyndigheten vidare enligt de sakkunnigas förslag bestämma,

att smärre myckenheter av viss till strängare transportklass hänförlig

vara må under särskilda förutsättningar transporteras i lindrigare transportklass.

Sådan explosiv vara, som är avsedd uteslutande eller huvudsakligen för

militärt ändamål, bör enligt de sakkunniga upptagas i förteckningen över

tillåtna explosiva varor under den särskilda beteckningen militär explosiv

vara. Sådan vara får icke förvärvas eller innehavas av annan än kronan, såvida

icke undantagsvis sprängämnesinspektionens chefsmyndighet efter

samråd med krigsmaterielinspektionen medgivit annat beträffande viss vara.

Uppgift om sådant medgivande skall enligt förslaget intagas i nyssnämnda

förteckning.

Remissyttrandena. Generaltullstyrelsen ifrågasätter, om icke explosiva varor,

som infördes för att användas till sådant ändamål att deras explosiva

egenskaper saknade betydelse och som inkomme i mindre av sprängämnesinspektionens

chefsmyndighet maximerade kvantiteter, skulle kunna generellt

undantagas från förordningens bestämmelser.

Medicinalstyrelsen hemställer, att läkemedel och varor uteslutande avsedda

för tillverkning av läkemedel måtte undantagas från förordningens

tillämpning. Samtidigt förordar emellertid styrelsen, att särskilda skyddsåtgärder

i viss utsträckning föreskrivas för transport av alkohollösningar

av nitroglycerin. Såsom skäl för sin hemställan åberopar styrelsen i huvudsak

följande.

Vissa explosiva ämnen, främst nitroglycerin, ha stor användning hland

annat såsom effektivt lindrande medel vid akuta anfall av vissa hjärt- och

kärlsjukdomar. De sakkunniga ha visserligen avsett, att vissa angivna läkemedelsberedningar

skola såsom färdig handelsvara vara undantagna från

förordningens tillämpning. Möjlighet måste emellertid finnas för läkarna att

utan särskilda formaliteter använda även specialkompositioner, som icke

undantagits från förordningen. Angeläget är vidare, att läkemedel innehållande

explosiva varor även framdeles utan undantag kunna sändas med

post. Postbefordran torde emellertid icke bli tillåten i fråga om läkemedel,

å vilka förordningen om explosiva varor äger tillämpning. Medicinalstyrelsen

känner icke till något fall, där explosivämne i form av färdigt läkemedel

genom explosion eller dylikt vållat skada å liv eller egendom. —

Vad själva tillverkningen angår kunna skäl möjligen finnas att göra skillnad

mellan läkemedelsfabriker och apotek. För de förras del bli olägenheterna

av de sakkunnigas förslag mindre omfattande. Styrelsen håller dock

iöre, att det icke är nödvändigt alt låta förordningen om explosiva varor bli

tillämplig å läkemedelsfabrikernas tillverkning. I viss mån samma synpunkter

kunna anläggas på apotekens tablettil Iverkning. Apotekens övriga

tillverkning av läkemedel, innehållande explosiva varor, torde icke kunna

ordnas i överensstämmelse med den föreslagna förordningen. De förhållanden,

under vilka tillverkningen hittills ägt rum, ha icke heller medfört

sådana risker, att skärpta bestämmelser nu erfordras. Såvitt styrelsen har

sig bekant har inget olycksfall förekommit vid dylik tillverkning. Härtill

kommer, att läkemedlen i fråga tillredas uteslutande av farmaceutisk! skolad

personal.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Förslaget att det nuvarande undantaget för tändstickor skulle borttagas

möter bestämda gensagor från Jönköpings och Vulcans tändsticksfabriksaktiebolag

och Kemiska industrikontoret. Bolaget framhåller, att hos bolaget

varken tändsats eller plånmassa under de senaste tjugo åren förorsakat

personskada med dödlig utgång eller med bestående allvarligt men som

följd. Vidare anför bolaget bl. a., att klassificeringen av bolagets fabrikation

som tillverkning av explosiv vara kunde medföra olägenheter för bolagets

export samt att tändstickstillverkningen ej vore underkastad kontroll av

statlig sprängämnesmyndighet i något av de länder, dit bolagets export

ginge, utom i Schweiz, där dock bestämmelserna knappast längre tillämpades.

Kemiska industrikontoret framför samma synpunkter och framhåller

dessutom, att den nya arbetarskyddslagstiftningen torde hindra etablering

av primitiva tändsticksfabriker. Kommerskollegium synes anse att kontroll

över tändstickstillverkningen knappast erfordras.

De sakkunnigas avsikt att förordningen om explosiva varor i stort sett

skulle gälla även beträffande statlig myndighets befattning med sådana

varor har icke blivit föremål för någon principiell kritik. I vissa yttranden

framhålles dock, att slutlig ställning icke kunde tagas till frågan, innan

förslag framlagts till den tillämnade kungörelsen med vissa särbestämmelser

för krigsmaktens del. Civiltörsvarssturelsen och bevakningsinspektören

föreslå, att särbestämmelserna i kungörelsen skola bliva tillämpliga även

å civilförsvaret. Landsfogden i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter detsamma

beträffande bl. a. polisen. Försvarets fabriksstgrelse framhåller att

kungörelsen borde vara tillämplig även å den tillverkning för civila ändamål,

som försvarets fabriksverk ur beredskapssynpunkt bedreve för att bereda

verkets personal sysselsättning.

De sakkunnigas förslag att en förteckning skall utgivas över sådana

explosiva varor, som få tillverkas och importeras, tillstyrkes genomgående.

Beträffande innehållet i utkastet till förteckning föreslås från flera håll

ändringar och kompletteringar.

De sakkunnigas nya indelning av de explosiva varorna tillstyrkes eller

lämnas utan erinran i så gott som samtliga yttranden. Länsstyrelsen i Jönköpings

län anser emellertid, att vad de sakkunniga anfört om olägenheterna

med den gamla och fördelarna med den nya indelningen knappast

vore övertygande. Länsstyrelsen menar, att en indelning av de explosiva varorna

efter farlighetsgraden hade varit att föredraga, i synnerhet som allmänheten

vant sig vid en sådan indelning och samma indelningsgrund användes

i andra fall. Försvarets forskningsanstalt föreslår vissa ändringar

i indelningen i olika huvudslag. Vad angår den föreslagna indelningen i

tränsportklasser förordar järnvägsstyrelsen, att till transportklass A hänföras

de mest farliga varorna och till transportklass E de minst farliga.

Såsom skäl härför åberopar styrelsen, att i järnvägsstyrelsens godstransportföreskrifter

vanliga vagnslastsändningar med hänsyn till angelägenhetsgraden

ur befordringssynpunkt indelas i befordringsklasserna A, B och

C. Till klass A hänfördes härvid vagnar, vilkas befordran vore mest ange
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

lägen och till klasserna B och C övriga vagnar efter minskad angelägenhetsgrad.

Enligt styrelsens uppfattning skulle det vara mindre lämpligt att med

A beteckna å ena sidan sådana explosiva varor, som tarvade minst tillsyn,

och å andra sidan den klass av godsvagnar, som krävde det största hänsynstagandet

vid befordringen.

Departementschefen. I likhet med de sakkunniga anser jag, atl förordningen

om explosiva varor i allmänhet bör vara tillämplig även på sådana varor,

vilkas användning icke sammanhänger med deras explosiva egenskaper.

Varornas farlighet och icke det ändamål, som de äro avsedda att tjäna, bör

här i princip vara utslagsgivande. Med den utformning, som departementsförslaget

fått, blir det möjligt för kommerskollegium att medgiva erforderliga

undantag från förordningens tillämpning bl. a. för nu ifrågavarande

varor. Det torde utan vidare kunna förutsättas, att kollegium i den utsträckning,

som är försvarlig ur säkerhetssynpunkt, kommer att medgiva

sådana undantag. Härigenom torde näringslivets intressen bli tillräckligt

tillgodosedda.

Från medicinalstyrelsens sida ha invändningar rests mot att läkemedel

och varor, uteslutande avsedda för tillverkning av läkemedel, skulle föras in

under förordningen. Särskilt har styrelsen vänt sig mot att förordningens

bestämmelser skulle vara tillämpliga på apotekens läkemedelstillverkning

och i viss utsträckning även på färdiga läkemedel. De skäl, som medicinalstyrelsen

anfört, synas mig tala för att förordningen om explosiva varor

över huvud taget icke bör avse färdiga läkemedel eller apotekens läkemedelstillverkning

trots att farliga explosiva ämnen ibland användas vid läkemedelsframställningen.

Anledning kan däremot finnas att i viss utsträckning

göra förordningen tillämplig på läkemedelsfabrikernas tillverkning samt på

transport av varor, avsedda för tillverkning av läkemedel. Med hänsyn härtill

innehåller departementsförslaget den föreskriften (1 § tredje stycket),

att explosivvaruförordningens bestämmelser icke skola gälla beträffande

läkemedel och uteslutande för tillverkning därav avsedda varor som innehålla

eller bestå av explosiva ämnen. Kommerskollegium skall dock i den

utsträckning som finnes påkallad kunna föreskriva, att tillverkning annorstädes

än å apotek av sådana läkemedel och varor samt transport av sistnämnda

varor skola vara underkastade förordningens bestämmelser.

Enligt departementsförslaget hänföras explosiva luft- och gasblandningar

ej till explosiva varor. Med nyssnämnda blandningar avses närmast explosiva

blandningar av brännbar gas eller ånga med luft eller blandningar av

eljest med varandra explosivt reagerande gaser samt explosiva blandningar

av brännbart damm med luft. Blandningar av flytande luft eller syrgas med

kolpulver eller liknande skola däremot räknas som explosiv vara.

Tändstickor äro undantagna från tillämpningen av 1928 års förordning.

Med hänsyn till bl. a. att eu svår olycka inträffat vid en primitivt bedriven

tändstickstillverkning ha de sakkunniga föreslagit, att tillverkningen av

tändstickor skulle regleras enligt förordningen om explosiva varor. Häremot

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung’. Maj:ts provosition nr 180.

har Jönköpings och Vulcans tändsticksfabriksaktiebolag in. fl. gjort erinringar.

Bolaget har framhållit, att under de senaste tjugu åren ingen allvarlig

explosionsolyeka inträffat vid bolagets tillverkning och att tändstickstillverkningen

i utlandet nästan undantagslöst icke betraktades som tillverkning

av explosiv vara. På av bolaget anförda skäl och med hänsyn till att den

nya arbetarskyddslagstiftningen torde erbjuda tillräckligt skydd för de anställda

förordar jag, att tändstickor undantagas från förordningens tillämpning.

De sakkunniga ha föreslagit, att bestämmelserna i förordningen om explosiva

varor i stort sett skulle gälla även beträffande statlig myndighets

befattning med sådana varor. Mot denna tanke har ingen principiell kritik

riktats och jag ansluter mig till densamma. De sakkunniga ha emellertid

samtidigt framhållit, att militära förhållanden gjorde vissa avvikelser nödvändiga

för krigsmaktens del. Avvikelserna skulle enligt de sakkunnigas avsikt

intagas i en särskild kungörelse, utfärdad av Kungl. Maj :t. Något förslag

till sådan kungörelse har emellertid ännu icke hunnit utarbetas av de

sakkunniga. Med hänsyn härtill är jag icke för närvarande beredd taga ställning

till frågan, i vilka avseenden särbestämmelser behöva utfärdas för krigsmaktens

del. Under nu angivna förhållanden och med hänsyn tagen jämväl

bl. a. till civilförsvarsstyrelsens önskemål förordar jag, att i förordningen

göres undantag för försvarets fabriker, verkstäder, forskningsanstalter

och förråd samt, med viss begränsning, för kronan tillhöriga explosiva

varor, som äro avsedda för försvarets behov. Med försvaret avses bcigtta,

sanmiajiAuuig jämväl civilförsvaret. Sedan det blivit utrett, vilka särbestämmelser

som erfordras för försvarets del, torde det ankomma på Kungl. Maj :t

att i administrativ ordning utfärda erforderliga bestämmelser. Med den utformning,

som departementsförslaget fått, torde andra myndigheter än försvarets

icke för närvarande ha behov av särskilda undantagsbestämmelser.

Ur såväl allmänhetens som myndigheternas synpunkt synes det vara

lämpligt, att en förteckning upprättas av kommerskollegium över sådana

explosiva varor, som få tillverkas och innehavas här i riket och hit införas.

Vid förteckningens uppgörande bör hänsyn tagas till de ändrings- och kompletteringsförslag,

som gjorts i remissyttrandena. I huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunniga anser jag, att i förteckningen icke böra få

upptagas varor, vilkas användning kan befaras komma att medföra särskilda

olägenheter ur ordningssynpunkt. Däremot synes det knappast kunna

föreskrivas, att varor, som icke visat sig vara i betryggande grad hanteringssäkra,

ej få upptagas i förteckningen. Om sådana högkänsliga explosivämnen,

som enligt de sakkunnigas förslag avses skola höra till transportklass

E, torde nämligen med vanligt språkbruk just kunna sägas att de icke äro i

betryggande grad hanteringssäkra. I stället torde förbudet höra avse varor,

för vilka sådana åtgärder eller anordningar, som angivas i förordningen eller

med stöd därav utfärdade tillämpningsföreskrifter, icke kunna anses utgöra

betryggande skydd mot explosion.

Förslaget att den nuvarande indelningen av de explosiva varorna i två

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

39

klasser skall avskaffas och ersättas av en indelning dels i fem huvudslag,

nämligen sprängämnen, krut, ammunition, tändmedel och pyrotekniska varor,

och dels i fem transportklasser, betecknade A, B, C, D och E, har mött

invändningar endast i några enstaka yttranden. De sakkunnigas skäl för

den nya indelningen synas mig övertygande och jag tillstyrker därför densamma.

I anslutning till den nuvarande klassindelningen och till järnvägsstyrelsens

beteckningar av förekommande vagnslastsändningar med hänsyn

till angelägenhetsgraden ur befordringssynpunkt förordar jag dock, att bokstavsbeteckningarna

för transportklasserna omkastas, så att transportklass

A kommer att omfatta de mest känsliga varorna och transportklass E de varor,

som kräva minst aktsamhet och tillsyn vid transport.

I övrigt ansluter jag mig i stort sett till de sakkunnigas förslag i de frågor,

som behandlats i detta avsnitt. Bestämmelserna i departementsförslaget ha

dock i stor utsträckning erhållit en annan redaktionell utformning än de

sakkunniga föreslagit. Bl. a. ha vissa definitioner av närmast teoretiskt intresse

uteslutits och delvis ersatts av exempel. Jämväl i övrigt ha bestämmelserna

gjorts mindre vidlyftiga.

Tillverkning av explosiva varor.

Gällande förordning. Beträffande tillverkning av explosiva varor av första

klass är huvudregeln, att dylika varor icke få tillverkas utan tillstånd av

länsstyrelsen och att tillverkningen blott får ske fabriksmässigt. Från denna

regel finnas vissa undantag, som avse framställning av små kvantiteter

explosiva varor i försöks-, uppfinnings-, undervisnings- eller vetenskapligt

syfte. En del mycket känsliga ämnen få vidare blott tillverkas för vissa

angivna ändamål. Enligt särskilt stadgande i förordningen äro bestämmelserna

om tillverkning av explosiva varor av första klass tillämpliga jämväl

på framställning av råcelluloid eller råfilm ur nitrocellulosa. I fråga om

explosiva varor av andra klass gäller, att icke yrkesmässig tillverkning av

sådana varor får äga rum utan särskilt tillstånd. För yrkesmässig tillverkning

kräves tillstånd av länsstyrelsen.

Ansökan om tillstånd att tillverka explosiva varor skall innehålla vissa

angivna uppgifter beträffande tillverkningsstället och de varor, som skola

tillverkas. Avser ansökan fabriksmässig tillverkning, får den icke bifallas

utan att först ha varit kungjord i länskungörelserna och tidning i orten.

Vid varje fabrik för tillverkning av explosiva varor skall finnas en av

länsstyrelsen godkänd föreståndare, som skall ha vissa angivna kvalifikationer.

Föreståndaren är bland annat ansvarig för att rörelsen drives på

behörigt sätt i tekniskt avseende och att gällande föreskrifter iakttagas.

Han kan ha en eller flera vikarier, som utses av länsstyrelsen. Föreståndaren

eller vikarie, som vid förfall för föreståndaren inträtt i hans ställe,

skall ha sin bostad vid eller i närheten av fabriken.

Fabrik för tillverkning av explosiva varor av första klass får icke ligga

å ställe, där rörelsen kan medföra särskild fara för omgivningen. Sådan

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

fabrik får vidare icke vara belägen inom samhälle, där den för städerna

gällande ordningen för bebyggande skall iakttagas, och skall ligga på vissa

minimiavstånd från samhälles för bebyggande planlagda område och från

kommunikationsleder, bostadsbyggnader m. in. Från sistnämnda regler kan

dock länsstyrelsen i viss utsträckning medgiva undantag.

I förordningen finnas vissa föreskrifter hur fabriksanläggning för tillverkning

av explosiva varor skall vara inrättad och hur arbetet m. m. skall

bedrivas för att faran för omgivningen och de i rörelsen sysselsatta skall

bli så ringa som möjligt. Tillverkning vid fabrik får icke taga sin början

förrän fabriken avsynats av sprängämnesinspektionen och därefter godkänts

av länsstyrelsen. Från länsstyrelsens beslut rörande fabrik kan

sprängämnesinspektionen i viss utsträckning medgiva avvikelser, då fråga

är om mindre ändring av teknisk art, vilken icke medför ökad fara.

Vid fabrik för tillverkning av explosiva varor får icke utan tillstånd av

länsstyrelsen tillverkningen ligga nere under längre tid än ett år vid äventyr

att tillverkningstillståndet upphör att gälla. Har länsstyrelsen medgivit avbrott

i tillverkningen, får denna icke återupptagas förrän efter avsyning

länsstyrelsen lämnat tillstånd därtill. Vad nu sagts om avbrott i tillverkningen

äger motsvarande tillämpning i det fall att fabrik icke tagits i bruk,

sedan den blivit godkänd. Vill ägare av fabrik upphöra med rörelsen, skall

han göra anmälan därom till länsstyrelsen, som har att meddela erforderliga

föreskrifter.

De sakkunniga. Enligt de sakkunnigas förslag kräves i princip tillstånd

för varje tillverkning av explosiv vara. Någon motsvarighet har sålunda icke

medtagits till den nuvarande regeln, att icke yrkesmässig tillverkning av

explosiva varor av andra klass får ske utan tillstånd. Såsom skäl för denna

skärpning åberopa de sakkunniga, att hemmatillverkningen av explosiva

varor icke längre tjänade något berättigat intresse, som kunde uppväga de

vådor och olägenheter en sådan hantering medförde. Tillståndsgivningen

borde enligt de sakkunnigas mening fortfarande handhavas av länsstyrelserna,

enär lagstiftningen om explosiva varor främst tillgodosåge ordningsoch

säkerhetsintressen av polisiär natur.

Från regeln att explosiva varor icke få tillverkas utan tillstånd göra de sakkunniga

några begränsade undantag. Sålunda skulle den, som är berättigad

förvärva ammunition för jakt- eller sportgevär, utan särskilt tillstånd få

ladda sådan ammunition för eget bruk. I huvudsaklig överensstämmelse med

vad som för närvarande gäller för explosiva varor av första klass skulle vidare

i några fall tillstånd icke krävas för framställning av små kvantiteter

explosiva varor i försöks-, uppfinnings-, undervisnings- eller vetenskapligt

syfte.

Explosivämne, som icke är upptaget i kommerskollegii förteckning, får

enligt de sakkunnigas förslag icke tillverkas annat än försöksvis i små kvantiteter.

Några uppräknade slag av explosiva varor skulle blott få framställas

för vissa angivna ändamål. När skäl vore därtill, skulle sprängämnesinspek
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

tionens chefsmyndighet kunna föreskriva liknande inskränkningar beträffande

andra varuslag.

Om man bortser från tillstånd till försölcstillverkning i uppfinnings-, undervisnings-

eller vetenskapligt syfte skulle tillstånd att tillverka explosiva

varor hantverksmässigt eller eljest i mindre omfattning annorstädes än i

fabrik blott få avse laddning av handvapenammunition och tillverkning av

pyrotekniska varor. Härvid skulle vissa explosivämnen och explosiva blandningar

icke få framställas eller användas. När skäl vore därtill, skulle länsstyrelsen

kunna föreskriva, att endast sådana explosivämnen eller blandningar,

som godkänts av länsstyrelsen, skulle få användas vid tillverkningen.

En dylik begränsning borde enligt de sakkunniga föreskrivas för en del småtillverkare,

som utövade sin rörelse under primitiva förhållanden. En tillverkning

borde ej få anses som hantverksmässig, om flera än tre personer

sysselsattes i densamma.

De sakkunniga ha icke föreslagit någon motsvarighet till det nuvarande

stadgandet, att framställning av råcelluloid eller råfilm ur nitrocellulosa

skall vara underkastad bestämmelserna för tillverkning av explosiv

vara av första klass. Med samma fog borde enligt de sakkunniga tillverkning

av lacker o. d. av nitrocellulosa vara föremål för kontroll. All sådan

tillverkning medförde nämligen betydande brandrisker. Skulle icke

blott framställning av explosiva varor utan även sådan tillverkning av andra

varor, vid vilken explosiva ämnen användas såsom råvara, falla under explosivvaruförordningen,

gjordes enligt de sakkunnigas mening ett avsteg

från förordningens naturliga tillämpningsområde, vilket icke vore betingat

av praktiska skäl. Råcelluloid- och råfilmtillverkning samt liknande tillverkningar,

som medförde mera betydande brandrisker, borde i stället i erforderlig

utsträckning regleras i en särskild författning.

Vid ansökan om tillstånd att tillverka explosiva varor fabriksmässigt skola

enligt de sakkunnigas förslag fogas bl. a. ritningar över fabriksbyggnaderna

samt beskrivning av tillverkningsförfarandet och av maskiner och apparater,

som skola användas. Dessa handlingar skola enligt förslaget icke få delgivas

annan än vissa angivna myndigheter.

Frågan om det nuvarande kungörelseförfarandet beträffande anläggandet

av fabriker skulle kunna förenklas eller helt slopas har övervägts av de sakkunniga.

Dessa ha härvid kommit till det resultatet, att kungörelseförfarandet

borde bibehållas åtminstone under normala tider, därför att alla

parter hade intresse av att eventuella invändningar mot den planerade anläggningen

gjordes på ett tidigt stadium.

Tillstånd att tillverka explosiva varor skall enligt de sakkunnigas förslag

gälla tillsvidare och avse visst eller vissa slag av explosiva varor. I tillståndsbeviset

skall länsstyrelsen bl. a. meddela nödiga föreskrifter om tillverknings-

och förvaringslokalernas beskaffenhet, förfarandet vid tillverkningen

och andra dylika förhållanden.

I överensstämmelse med gällande ordning föreslå de sakkunniga, att vid

varje fabrik för tillverkning av explosiva varor skall finnas en av länssty
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

K ungt. Maj.ts proposition nr 180

relsen godkänd föreståndare, som har att svara för tillverkningen in. m.

Skärpta bestämmelser ha emellertid föreslagits beträffande de förutsättningar,

som måste vara för handen för att en person skall kunna godkännas

som föreståndare eller som vikarie för föreståndaren. För hantverksmässig

eller därmed jämförlig tillverkning kräves ingen föreståndare. I

stället uppställa de sakkunniga vissa krav på tillståndshavarens person.

Enligt de sakkunnigas förslag får fabrik för tillverkning av explosiv vara

icke vara belägen å ställe, där tillverkningen kan medföra särskild fara

för omgivningen. Sådan fabrik får vidare icke ligga inom område, som ingår

i stadsplan. Från sistnämnda regel skulle dock länsstyrelsen kunna

medgiva undantag, där tillverkningen är av mindre farlig beskaffenhet eller

sker i ringa omfattning. Fabrik för tillverkning av sprängämnen, krut,

sprängladdad ammunition eller sprängkraftiga tändmedel skall enligt förslaget

ligga på vissa minimiavstånd från samhälles för bebyggande planlagda

område samt från kommunikationsleder, bostadsbyggnader m. m.

Avstånden äro desamma som nu gälla för fabrik för tillverkning av explosiv

vara av första klass. Från avståndsreglerna skulle länsstyrelsen kunna

medgiva undantag dels i fall som nyss sagts och dels där synnerligen gynnsamma

terrängförhållanden äro för handen eller särskilda skyddsanordningar

vidtagits. De sakkunnigas förslag innehåller vidare vissa ordningsföreskrifter

samt bestämmelser om konstruktionen av fabriksbyggnader

o. d. Reglerna om fabriks belägenhet och konstruktion in. m. skola enligt

förslaget i tillämpliga delar gälla även beträffande hantverksmässigt eller

eljest i mindre omfattning bedriven tillverkning, i den mån länsstyrelsen

icke med hänsyn till tillverkningens mindre farliga beskaffenhet och ringa

omfattning funnit skäl till eftergift.

De sakkunniga ha berört frågan om den intressekollision som uppstår,

då det blir aktuellt att bebygga ett område, som ligger inom riskzonen för

en fabrik eller ett magasin för explosiva varor. Enligt de sakkunniga skulle

en sådan intressekollision hittills ha förekommit blott beträffande upplagsmagasin.

Magasinen hade då alltid flyttats till en plats, som fyllt förutsättningarna

i förordningen. Mot en sådan lösning vore enligt de sakkunniga

icke något att anmärka, så länge anläggningens värde vore jämförelsevis

ringa. Om fråga emellertid vore om ett stort fabrikskomplex å ena sidan

och ett enstaka boningshus å andra sidan, syntes en sådan lösning icke

rimlig. I regel torde enligt de sakkunniga en fabriksägare ha skaffat sig

tillräckliga buffertområden gentemot enstaka bebyggelse (500 meters radie).

Det vore däremot svårare för en företagare att gardera sig mot påträngande

tätbebyggelse och stadsplanering (5 000 meters radie). Ett visst

skydd för hithörande anläggningar kunde enligt de sakkunnigas mening

dock vinnas genom den nya byggnadslagstiftningens bestämmelser om generalplanering

m. m. De sakkunniga hade därför icke ansett en särskild

lagstiftning för reglering av nyssnämnda intressekonflikter för närvarande

erforderlig.

Tillverkning av explosiva varor får enligt de sakkunnigas förslag icke

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 180.

43

taga sin början, innan tillverkningslokalerna efter avsyning godkänts av

länsstyrelsen. I motsats till vad för närvarande är fallet skulle detta gälla

icke blott fabriksmässig tillverkning utan även framställning i mindre skala

utom tillverkning å vissa laboratorier och laddning av ammunition för eget

bruk. Från länsstyrelsens beslut rörande tillverkningen eller tillverkningslokalerna

skulle sprängämnesinspektionen i några fall kunna medgiva avvikelser

under förutsättning att ändringarna icke medförde ökad fara. Denna

rätt skulle inspektionen ha bl. a. beträffande utbyte av tillverkningsmaskiner

och förändringar av tillverkningsmetoder.

Vad angår dröjsmål med rörelsens igångsättande, avbrott i rörelsen och

densammas nedläggande föreslå de sakkunniga i stort sett samma regler

som nu gälla. Såsom en nyhet föreslås att länsstyrelsen skall kunna förbjuda

vidare tillverkning, till dess ny avsyning verkställts, eller återkalla

tillverkningstillståndet i fall, då tillverkningen varit nedlagd under större

delen av de nästförflutna två åren.

Remissyttrandena. Ingen erinran har i stort sett gjorts mot förslaget att

explosiv vara i princip ej skall få tillverkas utan tillstånd av länsstyrelsen.

De föreslagna undantagen från huvudregeln ha berörts i en del yttranden.

Sålunda avstyrka länsstyrelsen i Kristianstads län och Föreningen Malmöhus

läns landsfiskaler, att enskild person utan tillstånd skulle för eget bruk

få ladda ammunition för jakt- och sportgevär. Vidare framhålles från ett

flertal håll, att de föreslagna bestämmelserna om tillståndsfri tillverkning

av små kvantiteter explosiva varor i försöks-, uppfinnings-, undervisningseller

vetenskapligt syfte vore alltför snävt avfattade i olika avseenden.

Med anledning av de sakkunnigas förslag att framställning av råcelluloid

och råfilm m. m. av explosiva ämnen skall regleras i en särskild författning

framhåller riksbrandinspektören, att det vore av vikt att bestämmelser

i ämnet trädde i kraft samtidigt som den nya explosivvaruförordningen.

Vad angår kungörelseförfarandet vid anläggandet av fabrik ifrågasätter

länsstyrelsen i Stockholms län, om det måste givas den obligatoriska karaktär,

som det fått i förslaget. Länsstyrelsen i Kalmar län anser det uppenbart,

att obehöriga borde hindras erhålla kunskap om fabriker och magasin

för explosiva varor. Annat delgivningsförfarande än genom kungörelse

borde därför införas. Länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands och Örebro

län göra gällande, att kungörelsens införande i länskungörelserna numera

saknade praktisk betydelse. Den förstnämnda av de tre länsstyrelserna anser

det lämpligare med ett meddelande till ägarna av grannfastigheterna i

riskzonen vid sidan av kungörelse i ortstidning.

Krigsmaterielinspektionen förordar en bestämmelse, att länsstyrelse icke

må meddela tillstånd att tillverka sådana explosiva varor, som utgöra krigsmateriel,

med mindre Kungl. Maj :t dessförinnan lämnat tillstånd enligt

förordningen den 20 juni 1935 om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel

m. m.

De föreslagna bestämmelserna om föreståndare och vikarie för sådan be
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

röras i ett flertal yttranden. Härvid förordas uppmjukningar av bestämmelserna

i olika avseenden.

Med anledning av de föreslagna stadgandena angående fabriks belägenhet

anför försvarets fabriksstyrelse, att sannolikt icke någon av dess fabriker

uppfyllde alla de villkor, som uppställts. Därest bestämmelserna skulle

kvarstå i oförändrat skick, erfordrades att den föreslagna rätten för länsstyrelserna

att medgiva undantag icke utnyttjades alltför restriktivt. Enligt

f ortifikationsförvaltningen, Stadsförbundet och Industriförbundet borde

länsstyrelsen kunna medgiva undantag från förbudet att tillverka explosiva

varor inom stadsplanelagt område jämväl i fall då terrängförhållandena

eller vidtagna skyddsanordningar gåve tillräckligt skydd mot verkningarna

av en explosion. Riksbrandinspektören och Brandbefälsförbundet anse starka

skäl tala för att fabriker och magasin endast borde få anläggas på platser,

där bebyggelsen ordnats genom stads-, stom- eller byggnadsplan eller

utomplansbestäinmelser. Civilförsvarsstyrelsen föreslår förbud mot tillverkning

av explosiva varor även såvitt angår område, som ingår i byggnadsplan.

Mot de föreslagna minimiavstånden har styrelsen intet att erinra. Till

skydd mot bebyggelse i närheten av en redan uppförd fabrik borde införas

bestämmelser om skyddsbälten kring den färdiga fabriken. Även bevakningsinspektören

förordar att skyddszoner införas. Byggnadsstyrelsen framhåller,

att enligt byggnadslagstiftningens principer frågan var fabriksmässig

tillverkning av explosiva varor skall få äga rum regelmässigt borde studeras

vid en översiktlig planläggning avseende generalplan eller regionplan.

Ett allmänt förbud mot tillverkning av explosiv vara inom detaljplanelagt

område vore icke ändamålsenlig, då skyddsbälten eller andra anordningar

i en sådan plan kunde göra ett allmänt förbud omotiverat. Frånvaron av

stads- eller byggnadsplan utgjorde icke någon garanti mot framtida tätbebyggelse,

enär dylik plan numera icke finge avse större område än som vore

eller kunde väntas bli taget i anspråk inom överskådlig tid. I stället för uttrycket

»samhälles för bebyggande planlagda område» borde väljas ett uttryckssätt,

som angåve, att det betydelsefulla vore, oan området enligt verkställd

planläggning — översiktlig eller detaljerad — skulle få användas till

tätbebyggelse.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att spörsmålet i vad mån en

fabriks- eller magasin sanläggning kunde anses utgöra hinder för bebyggelse

inom riskzonen vore av så fundamental betydelse, att det anåste närmare

regleras. Liknande synpunkter utvecklas av Stadsförbundet, som även framkastar

frågan vem som skall ersätta ägarna av den inom riskzonen belägna

marken för det minskade markvärde, som anläggandet av en fabrik eller

ett magasin måste föra med sig. Jämväl Kemiska industrikontoret hemställer,

att nu berörda frågor anåtte upptagas till särskild prövning.

De föreslagna ordningsföreskrifterna och bestämmelserna om fabriksbyggnaderrias

konstruktion o. d. ha berörts i några yttranden och föranlett

förslag om en del ändringar och koanpletteringar. Yttrandena torde dock

icke behöva refereras här.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Länsstyrelsen i Hallands län anser det onödigt att kräva länsstyrelsens

godkännande av en fabriksanläggning. Ett enklare och snabbare förfaringssätt

vore enligt länsstyrelsens mening att blott kräva bevis om att anläggningen

vid avsyning visat sig överensstämma med tillståndsresolutionen.

Aktiebolaget Bofors vänder sig mot förslaget att utbyte av maskiner och

ändringar i tillverkningsmetoder icke skulle få företagas utan särskilt medgivande.

Bolaget ifrågasätter, om icke bestämmelserna i gällande förordning

vore tillfyllest. I allt fall borde anmälan krävas endast vid betydande omläggning

av tillverkningsmetoden eller utbyte av maskiner mot dylika av

helt annan konstruktion. Liknande synpunkter utvecklas av Stockholms

handelskammare.

Kommerskollegium, Stockholms handelskammare och Aktiebolaget Bofors

förutsätta, att de föreslagna bestämmelserna angående avbrott i tillverkningen

blott äga avseende å fall, där hela tillverkningen vid fabrik eller

annat tillverkningsställe nedlagts. Teknologföreningen anser det vara en

alltför långtgående reaktion att återkalla tillverkningstillståndet i fall då

tillverkningen legat nere under större delen av de nästförflutna två kalenderåren.

Departementschefen. De faror för explosion, som äro förenade med all tillverkning

av explosiva varor, samt hänsynen till allmän ordning och säkerhet

tala för att en okontrollerad tillverkning av explosiva varor icke bör

tillåtas. Jag anser därför i likhet med de sakkunniga, att tillverkning av

explosiva varor i allmänhet icke bör få bedrivas utan särskilt tillstånd.

Såsom tillståndsmyndighet torde fortfarande länsstyrelserna böra fungera.

De av de sakkunniga föreslagna undantagen från tillståndskravet anser jag

mig kunna biträda. I anledning av vad som anförts i remissyttrandena ha i

departementsförslaget reglerna om tillståndsfri tillverkning i försöks-, uppfinnings-,

undervisnings- eller vetenskapligt syfte i några avseenden gjorts

mindre restriktiva än de sakkunniga föreslagit.

Liksom de sakkunniga anser jag, att sådana varor, som ej upptagits i

kommerskollegii förteckning över explosiva varor, icke böra få tillverkas annat

än i ringa myckenhet för anställande av försök. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle några angivna varor blott få tillverkas för vissa ändamål och

skulle vidare kommerskollegium kunna föreskriva liknande inskränkningar

för andra varuslag. Med hänsyn till utvecklingen på området synes det mig

icke lämpligt, att det fastslås i själva förordningen, att vissa varor äro underkastade

dylika inskränkningar i tillverkningsrätten. Det torde helt böra

överlämnas till kommerskollegium alt meddela föreskrifter i ämnet. Kollegium

synes vidare böra få rätt att förbjuda tillverkningsförfarande, som är

förenat med särskild fara. Härvid bör kollegium kunna göra skillnad mellan

exempelvis fabriksmässig och hantverksmässig tillverkning.

Jag är ense med de sakkunniga om att framställning av icke explosiva

varor ur explosiva ämnen icke bör regleras i explosivvaruförordningen. Det

nuvarande stadgandet om framställning av råcelluloid och råfilm ur nitro
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

cellulosa synes utan fara kunna utgå ur förordningen, enär någon produktion

av dylika varor, enligt vad jag inhämtat, icke lär förekomma i Sverige,

om man bortser från viss försöksframställning. Frågan om en särskild lagstiftning

beträffande tillverkning av celluloid och liknande brandfarliga

ämnen torde få övervägas i annat sammanhang.

Bestämmelserna angående tillståndshavare och föreståndare ha i departementsförslaget

uppmjukats såtillvida, att länsstyrelsen fått friare händer

vid prövningen av hithörande ärenden än enligt de sakkunnigas förslag.

Med hänsyn till den prövande myndighetens kvalifikationer och tillgången

till teknisk sakkunskap hos sprängämnesinspektionen torde icke några

risker vara förenade därmed. I departementsförslaget ha vidare i större omfattning

än i sakkunnigförslaget uppställts gemensamma regler för fabriksmässig

och annan tillverkning. Bl. a. ha bestämmelserna om föreståndare i

viss utsträckning gjorts gemensamma. I samband härmed vill jag framhålla,

att det givetvis icke möter något hinder att person, som erhåller tillstånd att

tillverka explosiva varor, samtidigt godkännes såsom föreståndare för tillverkningen.

De sakkunniga ha föreslagit, att vissa handlingar, som fogats till ansökan

om tillstånd till fabriksmässig tillverkning, skulle få utlämnas endast till

några angivna myndigheter. En sådan bestämmelse har icke sin rätta plats

i explosivvaruförordningen. Om handlingarna behöva undandragas offentligheten,

kan Kungl. Maj :t förordna därom med stöd av 1937 års lag om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Det synes icke nödvändigt att kräva, att ansökan om tillstånd att fabriksmässigt

tillverka explosiva varor alltid skall kungöras. Därest exempelvis

fabriksägaren äger all mark inom riskzonen omkring den planerade fabriken,

torde anledning saknas att kungöra ansökningen. Med hänsyn härtill

förordar jag, att länsstyrelsen skall kunna avstå från kungörelseförfarandet,

när särskilda skäl äro därtill. Då kungörelse sker, torde det vara tillfyllest

med kungörelse i ortstidning. Ansökan om tillstånd att tillverka sådana

explosiva varor, som enligt vad därom är särskilt stadgat utgöra krigsmateriel,

bör icke få beviljas av länsstyrelsen, med mindre Kungl. Maj :t

dessförinnan meddelat tillstånd enligt 1935 års förordning om kontroll över

tillverkningen av krigsmateriel in. m.

Liksom de sakkunniga anser jag, att tillstånd att tillverka explosiva varor

skall avse visst eller vissa varuslag och att vid annan än fabriksmässig

tillverkning allenast laddning av handvapenammunition och tillverkning

av pyrotekniska varor skola tillåtas. Möjlighet torde böra finnas att meddela

tillverkningstillstånd för viss tid. Även sådant tillstånd kan emellertid

enligt departementsförslaget återkallas under vissa förutsättningar, som

angivas i en allmän bestämmelse i 6 §. Varje tillverkningstillstånd skall

enligt departementsförslaget förbindas med de villkor och föreskrifter, som

i det särskilda fallet finnas erforderliga. Det är av vikt, att länsstyrelsernas

villkor och föreskrifter avvägas på ett ändamålsenligt sätt, så att å ena sidan

tillverkarna icke i onödan betungas och å andra sidan tillräckliga garantier

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 180.

47

mot tillverkningsriskerna erhållas. Ett nära samarbete mellan länsstyrelsen

och sprängämnesinspektionen torde här kunna ge ett gott resultat.

Vad angår frågan om tillverkningsställes belägenhet biträder jag i stort

sett de sakkunnigas förslag. Vissa jämkningar ha dock gjorts i departementsförslaget

bl. a. i anledning av vad byggnadsstyrelsen anfört. Vidare

har länsstyrelsernas möjlighet att medgiva undantag från bestämmelserna

något utvidgats. Det ligger emellertid i sakens natur, att denna dispensgivning

måste handhavas med försiktighet, så att icke bestämmelsernas syfte

åsidosättes.

Den intressekollision, som uppstår då annan bebyggelse närmar sig en

fabrik för tillverkning av sprängämnen o. d., har berörts av de sakkunniga

och i några yttranden. Enligt grunderna för gällande byggnadslagstiftning

utgör förekomsten av en sådan fabrik icke i och för sig något hinder mot

bebyggelse av området omkring fabriken. Bl. a. av nationalekonomiska skäl

är det emellertid angeläget, att en kollision såvitt möjligt undvikes. Det

måste anses vara fabriksägarens sak att genom mark- eller servitutsförvärv

trygga sig mot glesbebyggelse inom ett område av 500 meter från fabriken.

Att på samma sätt skaffa sig skydd mot tätbebyggelse torde sällan vara

möjligt med hänsyn till storleken av det område (5 000 meters radie), inom

vilket sådan bebyggelse i princip utgör hinder för tillverkningens bedrivande.

Lämpligast torde vara, att fabriksägaren söker kontakt med de kommunala

och statliga planläggningsmyndigheterna och därvid inhämtar närmare

upplysningar om den tätbebyggelse, som planeras. Vid en eventuell planläggning

av riskzonen eller någon del därav skall enligt byggnadslagstiftningen

tillbörlig hänsyn tagas hl. a. till fabriksägarens intressen. Skulle

trots allt kollision uppstå mellan en fabrik och påträngande bebyggelse,

torde i en del fall sådana skyddsanordningar kunna vidtagas, att länsstyrelsen

kan medgiva undantag från explosivvaruförordningens bestämmelser

om avstånd o. d.

Bestämmelser om konstruktionen av fabriksbyggnader, ordningsföreskrifter

för tillverkning o. d. torde lämpligen böra utfärdas av kommerskollegiuin.

I fråga om de byggnadstekniska bestämmelserna skall kollegium enligt

departementsförslaget samråda med byggnadsstyrelsen. Kan härvid i

någon fråga enighet icke uppnås, skall frågan hänskjutas till Kungl. Maj :ts

avgörande. I detta sammanhang vill jag erinra om att byggnadsstyrelsen

erhållit Kungl. Maj :ts uppdrag att verkställa en förberedande utredning

angående möjligheterna att åstadkomma förenklingar i olika avseenden i

fråga om byggnadsreglerande bestämmelser och dessas tillämpning. Som

ett led i denna utredning ingår att undersöka möjligheterna att sammanföra

olika byggnadsreglerande bestämmelser till ett så litet antal författningar

som möjligt. I samband med slutbehandlingen av denna fråga torde

det kunna övervägas att överflytta eu del byggnadstekniska föreskrifter i

explosivvaruförordningens tillämpningsbestämmelser till annan författning.

I likhet med länsstyrelsen i Hallands län anser jag det vara tillfyllest,

att vid avsyning konstateras, att tillverkningsställe är inrättat i överensstäm
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

melse med gällande författningsbestämmelser och länsstyrelsens tillståndsresolution.

Att kräva ett efterföljande godkännande av länsstyrelsen synes

vara en onödig omgång. Skulle vid avsyningen någon avvikelse konstateras,

skall enligt departementsförslaget rättelse vidtagas och därefter förnyad avsyning

ske. Rättelse och ny avsyning erfordras givetvis icke, därest länsstyrelsen

jämkar det meddelade tillståndet till överensstämmelse med de

vid avsyningen konstaterade förhållandena.

Beträffande departementsförslagets övriga bestämmelser vill jag i anledning

av några yttranden här blott framhålla, att bestämmelserna om avbrott

i tillverkningen icke äro avsedda att tillämpas, då allenast en gren

av tillverkningen nedlägges.

Förpackning och märkning.

Gällande förordning. I 1928 års förordning förbjudes sampackning av

olika slag av explosiva varor. I kärl eller låda, som innehåller dylik vara,

får vidare icke inrymmas annat föremål än sådant, som erfordras för varans

förpackning. Dessa bestämmelser äga dock icke tillämpning å varor,

som äro avsedda för militärt ändamål. Närmare bestämmelser om förpackning

finnas i förordningen allenast för vissa angivna slag av explosiva

varor. Beträffande övriga varuslag stadgas i huvudsak blott, att de skola

förpackas på ett ändamålsenligt sätt och att kommerskollegium skall utfärda

de ytterligare förpackningsföreskrifter, som kunna bliva erforderliga.

Dessutom innehåller förordningen vissa bestämmelser om märkning

av bl. a. ytterkärl för explosiva varor.

De sakkunniga. I fråga om förpackning och märkning göra de sakkunniga

åtskillnad mellan fabriksförpackning och minuthandelsförpackning. Beträffande

fabriksförpackning föreslås vissa bestämmelser av mera generell

natur. De ytterligare föreskrifter i ämnet, som kunna befinnas erforderliga,

skola meddelas av sprängämnesinspektionens chefsmyndighet. Bör

bruksanvisning medfölja viss vara, äger chefsmyndigheten enligt förslaget

förordna därom. När skäl äro därtill, skulle chefsmyndigheten beträffande

särskilda varor eller särskilda leveranser, exempelvis till utlandet, kunna

medgiva undantag från förordningens bestämmelser om fabriksförpackning.

Under rubriken minuthandelsförpackning föreslå de sakkunniga, att

vissa lindrigare föreskrifter beträffande förpackning och märkning skola

gälla för i minut försålda varor, som säljaren direkt eller med anlitande

av biträde överlämnar till köparen. Dessa lindrigare förpackningsbestämmelser

skulle däremot icke få tillämpas, om varan avlämnas till transport

med allmänna transportmedel. I specialmotiveringen till förslaget framhålla

de sakkunniga bl. a., att de föreslagna förpackningsbestämmelserna

icke utesluta att explosiv vara säljes styckevis.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Remissyttrandena. Handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare

framhålla, att de sakkunnigas förslag saknade bestämmelser om grossistförpackning.

Därest reglerna om fabriksförpackning vore avsedda att

tillämpas även å förpackning från grossist- och importörlager, borde detta

konnna till synes i författningstexten.

Skånes handelskammare anser, att under villkor, som angåves i förordningen,

importvaror icke borde vara underkastade bestämmelserna om fabriksförpackning.

Generaltullstgrelsen framhåller, att enär explosiva varor

enligt tjänstgöringsreglementet för tullverket icke finge intagas i tullpackhus,

sådana varor borde kunna avskiljas från annat gods redan när de

mottoges av tullverket. Beträffande gods, som importeras, borde därför

sprängämnesinspektionens chefsmyndighet icke få medgiva undantag från

regeln att å ytterförpackning skall angivas förpackningens innehåll.

Mot de föreslagna reglerna om märkning av fabriksförpackning ha en

del smärre erinringar gjorts.

Vad angår bestämmelserna om minuthandelsförpackning föreslås från

några håll vissa jämkningar och tillägg. Här må blott nämnas, att kommerskollegium

anser det böra anmärkas, att försäljning styckevis skulle

vara tillåten.

Departementschefen. Förordningens bestämmelser angående förpackning

och märkning av explosiva varor torde kunna göras mera kortfattade än

vad de sakkunniga föreslagit. Blott några få grundläggande regler böra

ha sin plats i denna författning. De ytterligare föreskrifter i ämnet, som

erfordras, kunna lämpligen utfärdas av kommerskollegium. Kollegium synes

härvid kunna bygga på de sakkunnigas förslag. Vissa ändringar torde dock

böra göras i anledning av vad som anförts i remissyttrandena.

Beträffande departementsförslagets innehåll vill jag här blott framhålla,

att jag förutsätter, att kommerskollegium icke medgiver sådana undantag

från förordningens märkningsföreskrifter, att tullverkets berättigade intressen

åsidosättas.

Handel med explosiva varor.

Gällande förordning. Handel med explosiva varor får icke bedrivas av

annan än den, som erhållit tillstånd därtill av länsstyrelsen. Utan hinder

härav får dock i allmänhet den, som erhållit tillstånd att tillverka explosiv

vara, försälja samma vara såsom färdig handelsvara tillika med erforderliga

tändhattar.

Tillstånd att idka handel med explosiva varor må meddelas tillsvidare

och endast där verkligt behov förefinnes. Tillstånd får icke beviljas annan

än den, som är behörig att idka handel i allmänhet och gjort sig känd för

ordentlighet och redbarhet samt i övrigt prövas lämplig att utöva rörelsen.

Bolag eller förening skall ha en för rörelsen ansvarig föreståndare, som uppfyller

nyssnämnda egenskaper. Vid förfall för tillståndsinnehavare kan an
4

llihang till riksdagens protokoll 4949. 1 samt. Nr ISO.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj-.ts proposition nr 180.

nan person förestå rörelsen på eget ansvar, om han av länsstyrelsen godkänts

härför. Meddelat tillstånd kan avse handel med explosiva varor i allmänhet

eller med visst eller vissa varuslag. Den som erhållit tillstånd att

idka handel med explosiv vara av första klass äger jämväl handla med explosiv

vara av andra klass. Handlandes förvaringsutrymmen skola vara godkända

av länsstyrelsen.

Med undantag för de varuslag och myckenheter, som få innehavas utan

tillstånd, får explosiv vara icke försäljas till annan än den, som äger rätt

att tillverka sådan vara eller är behörig att idka handel därmed eller på

grund av meddelat tillstånd eller utfärdat säkerhetsintyg äger innehava dylik

vara till ifrågavarande myckenhet. Explosiva varor av första klass samt

tändhattar för sprängämnen få ej utlämnas till någon, som icke fyllt aderton

år. Den som handlar med explosiva varor skall föra särskild försäljningsbok

och avkräva köpare kvitto på utlämnad vara utom då fråga är om vissa angivna

varuslag. Ombud, som utkvitterar varan, skall inneha fullmakt, som

skall överlämnas till handlanden.

De sakkunniga. De sakkunnigas förslag överensstämmer i stort sett med

gällande rätt i fråga om förutsättningarna för rätt att idka handel med

explosiva varor. Tillverkares behörighet att utan särskilt tillstånd idka handel

har dock utvidgats. Sålunda skulle den, som erhållit tillstånd att tillverka

explosiv vara, få försälja sådan färdig handelsvara av egen och annans tillverkning.

Behörig tillverkare av sprängämnen, krut och ammunition skulle

vidare få idka handel med alla slags tändmedel. Beviljat handelstillstånd

skall enligt förslaget avse visst eller vissa slag eller huvudslag av explosiva

varor. För varje varuslag skall angivas den högsta myckenhet, som må innehavas

på en gång. Tillståndet skall gälla först sedan handels- och förvaringslokaler

blivit i föreskriven ordning avsynade och därefter av länsstyrelsen

godkända. Handelslökal får enligt de sakkunniga godkännas endast

om den är lämplig för ändamålet.

I principiell överensstämmelse med vad som för närvarande gäller föreslå

de sakkunniga, att explosiv vara ej må försäljas till annan än den, som

antingen äger rätt tillverka sådan vara eller idka handel därmed eller enligt

bestämmelserna i 9 kapitlet av de sakkunnigas förslag är berättigad att

förvärva och innehava varan. Till annan än tillverkare och handlande som

nyss sagts skulle explosiv vara icke få utlämnas i större myckenheter än

köparen är berättigad att på en gång innehava. Sprängämnen, krut, ammunition,

som är försedd med sprängladdning, och sprängkraftiga tändmedel få

enligt de sakkunnigas förslag ej utlämnas till ombud, som icke fyllt aderton

år. Andra explosiva varor skulle icke få utlämnas till ombud, som ej

fyllt sexton år. De sakkunniga föreslå vidare, att köpare skall avlämna särskilt

kvitto beträffande vissa varuslag och att ombud skall vara försett med

fullmakt av köparen att mottaga och kvittera varan. Dessutom skall handlande

föra särskild inköps- och försälj ningsbok för varor, som icke få utlämnas

annat än mot kvitto, samt göra anteckning om utlämnad explosiv vara

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

å köpares tillståndsbevis, därest detta blott gäller för inköp av viss angiven

sammanlagd myckenhet.

Remissyttrandena. De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna om

handel med explosiva varor ha berörts endast i ett fåtal yttranden.

Järnhandlareförbundet framhåller, att det i en del fall vore nödvändigt,

att en handlande hade flera godkända vikarier. Eljest kunde den sprängämnesköpande

allmänheten icke betjänas på ett snabbt och tillfredsställande

sätt. Vidare hemställer förbundet, att handlande även i fortsättningen

måtte kunna beviljas rätt att idka handel med explosiva varor över huvud

laget utan begränsning till visst eller vissa varuslag. I anslutning härtill föreslår

förbundet, att icke för varje varuslag utan blott för varje huvudslag av

explosiva varor skall angivas den största myckenhet, som vederbörande

handlande får på en gång inneha. Onödiga svårigheter skulle eljest kunna

uppstå för handlandena. Liknande synpunkter framföras av bl. a. Nitroghjcerin

aktiebolag.

Departementschefen. De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna om

handel med explosiva varor synas mig i stort sett ändamålsenliga. Vissa

ändringar torde dock böra göras. Det torde sålunda exempelvis i många fall

icke vara erforderligt, att tillstånd till handel med explosiva varor begränsas

så snävt, att för varje enskilt varuslag angives den största myckenhet,

som handlanden får på en gång inneha. Enligt min mening bör beträffande

tillståndets räckvidd blott stadgas, att tillståndet skall avse visst eller vissa

slag eller huvudslag av explosiva varor eller dylika varor i allmänhet och att

tillståndet skall förbindas med de villkor och föreskrifter, som i varje särskilt

fall finnas erforderliga.

I departementsförslaget liksom i de sakkunnigas förslag bibehålies i stort

sett den nuvarande behovsprövningen vid meddelande av handelstillstånd

beträffande ifrågavarande varor. Behovsprövningen är främst betingad av

att riskerna skulle ökas, om det funnes alltför många affärer i branschen

med deras ofta stora förråd av explosiva varor; samtidigt skulle kontrollen

försvåras. Prövningen bör givetvis icke få främja några inonopolistiska tendenser.

Sedan länsstyrelsen meddelat handelstillstånd torde det vara tillfyllest,

att vid avsyning konstateras, att handels- och förvaringslokaler äro inrättade

i överensstämmelse med gällande bestämmelser och länsstyrelsens beslut.

Det torde vara en onödig omgång att kräva ett efterföljande godkännande

av länsstyrelsen.

Med anledning av Järnhandlareförbundets önskemål att flera vikarierande

föreståndare skulle kunna förordnas vill jag framhålla, att enligt departementsförslaget

hinder icke möter mot att biträde i affär under innehavarens

eller föreståndarens allmänna tillsyn och ansvar tager befattning med

explosiva varor, som säljas i affären.

I huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt och i motsats till de

sakkunniga anser jag det icke vara skäl att uppställa någon särskild ålders
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

gräns för ombud, som avhämtar andra explosiva varor än sprängämnen,

krut eller sprängkraftiga tändmedel.

Vad angår handlandens bokförings- och anteckningsskyldighet förordar

jag, att handlande skall föra inköps- och försäljningsbok samt anteckna

gjord överlåtelse å förvärvares tillståndsbevis i den utsträckning och enligt

de närmare föreskrifter, som kommerskollegium fastställer. Vid försäljning

av ammunition och tändmedel, som avses i vapenförordningen, har

handlande att iakttaga de föreskrifter, som nämnda förordning innehåller

beträffande anteckning å köpares tillståndsbevis. Bestämmelserna om handlandes

skyldighet att avkräva mottagare av explosiva varor särskilt kvitto

m. in. torde utan fara kunna uppmjukas. Enligt min mening är det tillfyllest

att i explosivvaruförordningen stadgas, att då förhållandena giva anledning

därtill, utlämnande av explosiv vara skall vägras, med mindre mottagaren

legitimerar sig på tillfredsställande sätt och lämnar kvitto på den mottagna

varan samt, där han uppträder som ombud för annan, företer vederbörlig

fullmakt.

Innehav, förvärv och förvaring.

Gällande förordning. Enligt 1928 års förordning får en person utan särskilt

tillstånd inneha 4 kilogram krut, 40 kilogram handvapenammunition

och 100 kilogram av vissa pyrotekniska varor. Annorstädes än å stadsplanelagt

område må ytterligare 25 kilogram krut samt 5 kilogram sprängämnen

och 200 gram tändhattar för sprängämnen innehavas av den, som har

behov därav och med s. k. säkerhetsintyg styrker sig vara så ansedd, att

trovärdighet bör skänkas uppgiften om behovet av och ändamålet med varan

samt att denna utan fara för missbruk bör kunna innehavas av honom. Sådant

intyg, som kan utfärdas av polischef, kommunalnämndsordförande

m. fl., gäller för högst ett år och medför rätt till upprepade inköp. Utan tillstånd

får vidare arbetstagare inneha explosiva varor, som arbetsgivare överlämnat

till honom för utförande av visst arbete. I övrigt får icke annan än

myndighet, som är pliktig taga befattning med explosiva varor, inneha sådana

utan tillstånd. Beträffande tillståndsgivningen gälla olika regler beroende

på om varorna skola förvaras i s. k. upplagsmagasin eller på annat

ställe, s. k. tillfälligt magasin. I det förra fallet är länsstyrelsen alltid tillståndsmyndighet.

I det senare fallet meddelas tillstånd i stad av poliskammare,

magistrat eller kommunalborgmästare och på landet av länsstyrelsen.

Vara, som innehaves på grund av tillstånd eller med stöd av säkerhetsintyg,

får icke utan länsstyrelsens medgivande överlåtas i annan ordning

än som stadgas för handel.

Upplagsmagasin är avsett för större myckenheter explosiva varor, högst

25 000 kilogram. Tillstånd att anordna sådana magasin kan meddelas tillverkare,

handlande eller förbrukare. Förordningen innehåller närmare bestämmelser

om hur sådant magasin skall vara beläget och inrättat och vad

som skall iakttagas vid magasinets begagnande. Här må blott nämnas, att

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

53

magasinet icke får ligga på ställe, där det kan medföra särskild fara för

omgivningen, och icke heller inom stadsplanelagt område. Innan upplagsmagasin

får tagas i bruk, skall det efter avsyning ha godkänts av länsstyrelsen.

För varje magasin skall finnas en av länsstyrelsen godkänd ansvarig

föreståndare, som skall vara myndig och ha prövats lämplig för uppdraget.

Tillstånd att ha explosiva varor i tillfälligt magasin kan meddelas bofast

förbrukare, som är känd för redbarhet och ordentlighet och har behov av

sådant tillstånd. Då tillstånd meddelas bolag eller förening, skall en av tillståndsmyndigheten

godkänd person, som uppfyller nyssnämnda villkor, vara

ansvarig för varornas vård och användning. I förordningen saknas bestämmelser

om hur tillfälligt magasin skall vara inrättat och beläget. Det ankommer

på tillståndsmyndigheten att i varje särskilt fall meddela erforderliga

föreskrifter härutinnan och om den myckenhet explosiva varor som får inrymmas

i magasinet. Härvid få vissa i förordningen angivna maximikvantiteter

icke överskridas.

I förordningen finnas särskilda bestämmelser om magasin i anslutning

till fabrik för tillverkning av explosiva varor. Sådant magasin, s. k. fabriksmagasin,

får inrymma högst 50 000 kilogram. Vidare innehåller förordningen

en del bestämmelser om de myckenheter explosiva varor, som handlande

får ha i s. k. handelsmagasin och i handelslokal. Handelsmagasin skall vara

inrett på visst angivet sätt och får icke vara förenat med boningshus. I samhälle,

där den för städerna gällande ordningen för bebyggande skall iakttagas,

skall handelsmagasin för explosiva varor av första klass ligga i mindre

trafikerad del av samhället och på minst 10 meters avstånd från annan

byggnad. Varken handelsmagasin eller handelslokal får tagas i bruk, innan

länsstyrelsen godkänt magasinet eller lokalen.

Gemensamt för alla former av innehav av explosiva varor gäller, att varorna

skola förvaras under lås, så att de icke äro åtkomliga för obehöriga,

och i övrigt så, att de ej äro utsatta för att antändas eller bringas till explosion.

De sakkunniga. De sakkunniga framhålla, att allmänna ordnings- och säkerhetssynpunkter

talade för att innehav av sprängämnen, krut och sprängkraftiga

tändmedel borde göras till föremål för bättre kontroll än hittills.

Det vore inkonsekvent att i vapenkungörelsen ha stränga bestämmelser om

förvärv av ammunition och samtidigt ha en bristfällig reglering av innehav

av nyssnämnda varuslag. Om man hortsåge från en del varor med speciell

användning, borde intet av ifrågavarande varuslag få inköpas fritt. Vidare

borde den nuvarande rätten att inköpa sådana varor mot säkerhetsintyg

upphöra. Säkerhetsintygen gåve nämligen icke en tillräcklig översikt och

kontroll, dels därför att de medförde rätt till hur många inköp som helst

och dels därför att de kunde utställas av flera personer på samma ort. Särskilt

olämpligt vore det, alt sådana intyg kunde utfärdas av kommunalordförandena.

III. a. saknade dessa i eu del fall upplysningar, vartill polismyndigheten

hade tillgång. Enligt de sakkunnigas mening kunde en tillfreds
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

ställande kontroll uppnås först om tillstånd av polismyndighet eller länsstyrelse

i princip krävdes för varje innehav av sprängämnen, krut och

sprängkraftiga tändmedel. Den av de sakkunniga tänkta ordningen behövde

icke försvåra legala förvärv av ifrågavarande varor, eftersom det i flertalet

fall skulle vara tillfyllest med tillstånd av polismyndigheten i orten. Denna

skulle sålunda få ge tillstånd till innehav dels av mindre förbnukningsförråd

(5 kilogram sprängämnen och krut samt 100 sprängkapslar) och dels av sådana

större förbrukningsförråd, som skulle förvaras i förvaringspersedel, vilken

tillverkats under sprängämnesinspektionens kontroll. För att göra det

lättare för allmänheten att i brådskande fall snabbt erhålla tillstånd föreslå

de sakkunniga dessutom, att tillståndsbevis avseende tillfälligt mindre förbrukningsförråd

skulle kunna utställas av konnnunalnämndsordförande

eller enskild polisman, sedan denne i det särskilda fallet per telefon inhämtat

polischefens tillstånd. Med tanke på att de kommunala säkerhetsintygen

utfärdats avgiftsfritt förutsätta de sakkunniga, att stämpelavgift och expeditionslösen

icke skulle utgå för tillstånd till innehav av mindre förbrukningsförråd

av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel.

De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna beträffande innehav av

ammunition till gevär, pistoler o. d. och av tändhattar till patroner för sådana

vapen behandlas i propositionen (nr 95) med förslag till vapenförordning

och skola därför icke beröras här. Presskroppar av sprängämnen

och annan dylik ammunition likställas av de sakkunniga i innehavshänseende

med sprängämnen.

I fråga om annan ammunition och andra tändmedel än förut sagts liksom i

fråga om pvrotekniska varor samt vissa speciella sprängämnen, vilkas huvudsakliga

användning icke grundas på deras explosiva egenskaper, skall

enligt de sakkunnigas förslag sprängämnesinspektionens chefsmyndighet i

samband med upprättandet av förteckningen över tillåtna explosiva varor

avgöra, huruvida och under vilka förutsättningar samt till vilken myckenhet

de särskilda varorna få innehavas utan tillstånd. Där tillstånd kräves,

skall ansökan göras hos polismyndigheten i den ort, där varan skall förvaras.

Vad angår de pyrotekniska varorna har de sakkunnigas avsikt varit, att

tillstånd i regel skulle erfordras för varje förvärv av knallskott och vissa

sprängkraftiga fyrverkeripjäser. För förvärv av mindre kvantiteter av andra

pyrotekniska varor skulle i regel krävas, att förvärvaren fyllt sexton eller i

vissa fall aderton år. Några ofarliga varuslag skulle vara helt fria. Å andra

sidan skulle s. k. ryska smällare över huvud taget icke få tillverkas eller

införas.

Nu angivna regler angående förvärv och innehav av explosiva varor kompletteras

i de sakkunnigas förslag av den förut berörda bestämmelsen, att

militär explosiv vara icke får förvärvas av annan än kronan, såvida icke

sprängämnesinspektionens chefsmyndighet medgivit annat beträffande viss

vara. Vidare föreslås särskilda bestämmelser om arbetstagares rätt att utan

tillstånd handha explosiva varor för arbetsgivares räkning. Sålunda skulle

redbar och pålitlig person, som fyllt aderton år, utan tillstånd få anlitas för

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

mindre omfattande sprängningsarbeten, om arbetsgivaren eller av myndighet

godkänd ställföreträdare för denne utövade tillförlitlig kontroll över de

explosiva varornas handhavande. Kunde arbetsgivaren på grund av arbetsplatsens

belägenhet eller arbetenas omfattning icke utöva sadan kontroll,

skulle han under vissa förutsättningar få utlämna varorna till arbetstagaren

att av denne på eget ansvar innehavas för arbetsgivarens räkning. Sålunda

skulle bl. a. fordras, att arbetstagaren fyllt tjuguett år och ägde kännedom

om innehavares åligganden beträffande explosiva varors vård samt

nödig erfarenhet i sprängningsarbetens utförande.

Tillstånd att inneha explosiv vara får enligt de sakkunnigas förslag icke

beviljas annan än den, som kan antagas äga erforderligt omdöme och nödig

erfarenhet i fråga om varans handhavande och som icke skäligen kan antagas

komma att handha varan utan nödig aktsamhet eller att missbruka

densamma. I fråga om sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändnredel

kräves ytterligare, att tillståndshavaren skall vara myndig och känd för

redbarhet och ordentlighet samt ha behov av varorna. Bolag eller förening

skulle icke få beviljas tillstånd annat än om sökanden hade behov av varorna

och en person med förut nämnda egenskaper samtidigt godkändes såsom

ansvarig föreståndare för det förråd, som sökanden beviljades rätt att

inneha. För tillståndshavare och föreståndare skulle vikarie kunna förordnas.

Är innehavare av explosiv vara icke längre berättigad att inneha densamma

eller har han icke längre behov av varan, skall han enligt de sakkunnigas

förslag ofördröjligen förstöra varan eller återlämna den till försäljaren.

Denne är enligt förslaget skyldig att mottaga varan samt att inlösa

densamma, om den är i fullgott skick.

De sakkunniga framhålla, att erfarenheten visat, att en betryggande förvaring

av explosiva varor är av behovet påkallad såväl ur allmänna ordningsoch

säkerhetssynpunkter som med hänsyn till olycksfallsriskerna. De sakkunniga

föreslå därför, att förvaringsbestämmelserna skola skärpas och göras

mera utförliga än i 1928 års förordning. De sakkunnigas förslag bygger

härutinnan i huvudsak på 1941 års sakkunnigas promemoria. Enligt vad

de sakkunniga uppgiva äro förslagets bestämmelser i väsentliga delar redan

genomförda i praktiken. En hel del detaljhandelsförråd funnes dock, som

icke kunde anses motsvara de föreslagna föreskrifterna. I övrigt återstode

framför allt att förbättra förvaringsförhållandena hos småförbrukare och

på arbetsplatser.

Såsom allmän förvaringsnorm uppställa de sakkunniga regeln, att explosiv

vara skall förvaras så, att förvaringen erbjuder eu med hänsyn till varans

farlighetsgrad och myckenhet samt omständigheterna i övrigt tillfredsställande

säkerhet mot alt varan åtkommes av obehöriga eller vållar skada

genom antändning eller explosion. Denna norm utveckla de sakkunniga

närmare för olika slag av förråd, nämligen förbrukningsförråd (mindre

och större), kringföringsförråd, handförråd å arbetsplats, handelsförråd av

olika slag, fabriks- och upplagsmagasin samt tillfälliga upplag. För flertalet

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

av dessa former meddelas i förslaget vissa grundläggande bestämmelser

dels om förvaringsrummens belägenhet, dels om erforderlig inbrottssäkerhet

och dels om erforderlig brandsäkerhet. Dessa bestämmelser skulle kompletteras

av närmare föreskrifter av sprängämnesinspektionens chefsmyndighet

om hur de olika slagen av förråd skulle vara inrättade och belägna.

I fråga om belägenhet kräva de sakkunniga i princip, att förråd av explosiva

varor skall ligga på betryggande avstånd från bostäder och andra ställen,

där människor varaktigt uppehålla sig och där mycket folk plägar komma

tillsammans, ävensom från allmänt trafikerad väg, gata, järnväg eller

farled. I fråga om mindre och större förbrukningsförråd av sprängämnen,

krut och sprängkraftiga tändmedel göres dock undantag för byggnad, som

bebos av förrådsinnehavaren och hans familj. För de större förbrukningslörrådens

del göres vidare avsteg från principen för tillfälligt förråd, som

erfordras för utförande av arbete inom tätbebyggt område. Regeln är icke

heller direkt tillämplig på förbrukningsförråd av ammunition, icke sprängkraftiga

tändmedel och pyrotekniska varor. Undantag göres vidare för handelsförrådens

del. Där sådant erfordras för tillgodoseende av detaljhandelns

behov, får sålunda handelsförråd anordnas på eller i närheten av försäljningsställe

även inom tätbebyggd del av ett samhälle, under förutsättning

att förvaringen kan ordnas på ett ur säkerhetssynpunkt nöjaktigt sätt. Handelsförråd

av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel skall vara

beläget på betryggande avstånd från kyrka, biograf eller annan dylik församlingslokal

samt med hänsyn till de lokala förhållandena i övrigt förlagt

och anordnat sa, att mera omfattande skadeverkningar av en explosion såvitt

möjligt förebyggas. I motiven uttala de sakkunniga, att handelsförråd

av sprängämnen för framtiden borde bortflyttas från storstädernas centra

och förläggas till förorterna. När det gällde redan bestående handelsrättigheter,

borde man dock gå fram med försiktighet. För upplagsmagasinens

del har den förut nämnda huvudregeln skärpts genom en bestämmelse, att

sådant magasin med visst undantag icke får anordnas jiå område, som ingår

i stadsplan. I stället för upplagsmagasin och större förbrukningsförråd kan

i samband med större sprängningsarbeten under mycket kort tid anordnas

s. k. tillfälligt upplag. Sådant upplag får ligga även på plats, som icke motsvarar

fordringarna för nyssnämnda magasin och förråd.

För att explosiva varor icke skola komma i händerna på obehöriga skall

enligt förslaget förvaringsrum hållas låst och nycklarna förvaras så, att de

icke kunna åtkommas av obehöriga. För upplagsmagasin, större detaljhandelsförråd

och större förbrukningsförråd av sprängämnen och därmed i farlighet

jämförliga varor kräves vidare förvaringsrum av sådant material och

sådan konstruktion, att förvaringsrummet erbjuder betryggande säkerhet

mot inbrott medelst mekaniskt verkande hjälpmedel. För mindre

detaljhandelsförråd och mindre förbrukningsförråd av sådana varor

ävensom för förråd av mindre farliga varor än de förut nämnda medgivas

enklare förvaringsrum, vilka i regel dock skola erbjuda åtminstone

avsevärt motstånd mot inbrottsförsök medelst hjälpmedel av förut an
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

givet slag. Kravet på inbrottssäkerhet kan i vissa fall jämkas ined hänsyn

till förvaringsrummets belägenhet. Vidare kan exempelvis vid tillfälligt upplag

oavbruten bevakning ersätta inbrottssäkert förvaringsrum.

I förslaget fästes stort avseende vid brandskyddssynpunkter. Fabriks- och

upplagsmagasin för explosiva varor skola i princip vara av brandsäker beskaffenhet.

För vissa varuslag kan dock magasin av icke brandsäker konstruktion

godkännas. För mindre förvaringsrum än upplagsmagasin föreslås

varierande, efter omständigheterna anpassade brandskyddsföreskrifter.

Vad särskilt angår förvaringsrummen för förbrukningsförråd av sprängämnen

och därmed jämförliga varor må nämnas, att de sakkunniga förutsätta,

att flertalet större förbrukningsförråd komma att förvaras i sprängämneskistor

av stålplåt. Mindre förbrukningsförråd skulle på vissa villkor

få förvaras i låst källare, redskapsbod eller annan dylik lokal under sammanlagt

högst trettio dagar (tillfälligt mindre förbrukningsförråd). Vid

längre förvaring skulle sådant förråd vara inneslutet i en stadig låda e. d.,

som i sin tur skulle ha sin plats i en lokal av nyss angivet slag.

På arbetsplats uttaget handförråd skall enligt de sakkunniga efter arbetets

slut eller eljest, när förrådet icke kan hållas under tillsyn, återställas

till det upplag eller förråd, varifrån det uttagits. Mindre handförråd om

högst 5 kilogram sprängämnen och 100 sprängkapslar skulle dock på vissa

villkor kunna få lämnas kvar i närheten av arbetsplatsen.

De förut nämnda bestämmelserna angående förvaring av explosiva varor

kompletteras i de sakkunnigas förslag av ett antal ordningsföreskrifter.

Dessutom har en viss dispensrätt tillerkänts länsstyrelserna. Sålunda äro

dessa berättigade att i enlighet med anvisningar, som utfärdats av sprängämnesinspektionens

chefsmyndighet, medgiva förvaring i annan ordning än

förut sagts beträffande särskilda slag av explosiva varor, vilkas användning

icke grundas på deras explosiva egenskaper eller vilkas egenskaper och användning

kunna göra ett sådant medgivande försvarligt.

Remissyttrandena. De sakkunnigas förslag att tillstånd av polismyndighet

eller länsstyrelse i princip skall krävas för varje innehav av sprängämnen,

krut och sprängkraftiga tändmedel har mött erinringar allenast från Köpmannaförbundet

och två reservanter inom Landskommunernas förbunds

styrelse. Köpmannaförbundet anser, att eu mindre kvantitet krut in. m. fortfarande

borde få innehavas utan tillstånd. Reservanterna inom Landskommunernas

förbunds styrelse ha den uppfattningen att tillräckliga skäl icke

anförts för ett slopande av de kommunala säkerhet sintygen.

Vad angår den föreslagna rätten för kommunalnämndsordförande och

enskild polisman att utställa bevis om tillstånd till innehav av tillfälligt

mindre förbrukningsförråd, sedan polischefen i varje särskilt fall meddelat

tillstånd per telefon, framhåller Landskommunernas förbunds styrelse, alt

del vore tillfyllest, att polisman hade denna befogenhet. Kommunal myndighet

borde enligt förbundets mening icke inkopplas på tillståndsgivningen.

S1 itroylycerin aktiebolag anser, att kommunalnämndsordförande och polis
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

man borde få utställa tillståndsbevis avseende alla slag av mindre förbrukningsförråd.

Poliskammaren i Göteborg avstyrker, att bevis om tillstånd till innehav

av mindre förbrukningsförråd utfärdas kostnadsfritt. En sådan ordning

skulle enligt poliskammarens mening antagligen bl. a. medföra, att tillståndsbevis

koinme att uttagas i onödan.

Flera länsstyrelser och polismyndigheter vilja höja åldersgränsen för rätt

till inköp av vissa pyrotekniska varor från sexton till aderton eller tjuguett

år. Vidare ifrågasättes från en del håll, om icke försäljning av pyrotekniska

varor genom postorderaffärer borde förbjudas. Från den pyrotekniska industriens

sida framhålles, att krav på tillstånd för förvärv av knallskott

koinme att leda till en olaglig hemmatillverkning med ökade olycksfallsrisker

som följd.

Den föreslagna rätten för polismyndigheterna att meddela tillstånd i flertalet

ärenden rörande explosiva varor tillstyrkes eller lämnas utan erinran

av bl. a. decentralisering sutredningen, överståthållarämbetet, ett stort antal

länsstyrelser, Stadsförbundet, föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges

stadsfiskaler och Sveriges landsfiskaler samt Polisförbundet. Länsstyrelsen

i Jönköpings län vill gå något steg längre än de sakkunniga gjort och ifrågasätter,

om icke ärenden angående detaljhandel och i viss utsträckning även

kringföringsförråd skulle kunna avgöras av polismyndigheterna. Länsstyrelsen

i Västmanlands län ifrågasätter å andra sidan, huruvida icke starka

skäl talade för att frågor om fabriksinagasin skulle avgöras av sprängämnesinspektionens

chefsmyndighet i stället för av länsstyrelserna.

Bestämmelserna om arbetstagares rätt att handha explosiva varor för

arbetsgivares räkning avstyrkas av kriminalpolisintendenten i Stockholm.

Med tanke på förhållandena i gruvor förorda däremot Jernkontoret, Gruvföreningen

och Teknologföreningen, att redan den .som fyllt aderton år borde

på eget ansvar få innehava explosiva varor för arbetsgivares räkning.

Förslaget om skyldighet för handlande att mottaga och under viss förutsättning

inlösa explosiva varor, som en kund vill återlämna, avstyrkes av

Kommerskollegium, Stockholms och Skånes handelskammare, Köpmannaförbundet

och Järnhandlareförbundet.

Den föreslagna skärpta förvaringen av explosiva varor hälsas med tillfredsställelse

av ett stort antal remissinstanser, däribland riksförsäkringsanstalten,

civilförsvarsstyrelsen, bevakningsinspektören, länsstyrelserna i

Södermanlands, Östergötlands, Kristianstads och Älvsborgs län, Föreningen

Sveriges landsfogdar samt Polisförbundet. Ytterligare skärpningar förordas

bl. a. av försvarets fabriksstyrelse, riksbrandinspektören, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Malmöhus och Västernorrtands län samt Brandbefälsförbundet.

Å andra sidan anse bl. a. Järnhandlareförbundet, Industriförbundet

och Nitroglycerin aktiebolag, att skärpningarna gått alltför långt.

Domänstyrelsen och telegrafstyrelsen framhålla, att en del av de föreslagna

bestämmelserna skulle medföra praktiska svårigheter för skogsbrukets och

telegrafverkets arbetslag. Kommerskollegium förordar vissa jämkningar i

både skärpande och mildrande riktning.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Reglerna om upplagsmagasins belägenhet beröras i några yttranden. Sålunda

ifrågasätter försvarets fabriksstyrelse, om icke bestämmelserna borde

bringas i närmare överensstämmelse med motsvarande stadganden för

fabrik. Civilförsvarsstyrelsen anför samma synpunkter som beträffande

fabriks förläggning. I yttranden av bl. a. kommerskollegium och Aktiebolaget

Svenska metallverken framhålles, att dispens borde kunna lämnas

från förbudet att anlägga magasin inom stadsplanelagt område. Jämväl

frågan om kollision mellan magasin och påträngande bebyggelse beröres i

några yttranden.

De sakkunnigas uttalande att handelsförråd av sprängämnen borde bortflyttas

från storstädernas centra och förläggas till förorterna möter invändningar

från Stockholms och Skånes handelskammare, Köpmannaförbundet,

Järnhandlareförbundet och Nitroghjcerin aktiebolag. Bl. a. framhålles,

att affärerna i tätorterna ofta hade de bästa förutsättningarna att

handha och försälja sprängämnen under betryggande former samt att allmänheten

skulle bli lidande på den av de sakkunniga skisserade ordningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län avstyrker, att tillfälligt upplag i vissa

fall skulle få anordnas i stället för större förbrukningsförråd. Enligt länsstyrelsens

mening funnes inga garantier för att upplaget bleve så tillfälligt,

som avsikten vore.

Kanslipolisintendenten och kontrollanten över explosiva varor i Stockholm

anse, att inom tätbebyggda eller stadsplanelagda områden mindre

förbrukningsförråd av sprängämnen o. d. icke borde få förvaras på det

sätt som de sakkunniga föreslagit. Enligt Brandskyddsföreningen borde sådana

förråd icke få förvaras i redskapsbodar och liknande lokaler. Vad

angår de föreslagna lindrigare förvaringsbestämmelserna för tillfälliga

mindre förbrukningsförråd avstyrkas dessa av överståthållarämbetet, länsstyrelsen

i Malmöhus län och kriminalpolisintendenten i Stockholm. Skärpningar

av bestämmelserna rörande sistnämnda förråd förordas vidare av

riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium, länsstyrelsen i Västernorrland

s län samt Stockholms stadsfullmäktige. Jernkontorct, Gruvföreningen

och Teknologföreningen förorda däremot, att polismyndighet får rätt att

medgiva förlängning av den tid, som tillfälligt mindre förbrukningsförråd

skulle få innehavas. Nitroglycerin aktiebolag anser, att samtliga mindre förbrukningsförråd

borde få förvaras under de former, som de sakkunniga

föreslagit för tillfälliga sådana förråd. Domänstyrelsen framhåller, att inom

skogsbruket förhållandena kunde vara sådana, att anledning saknades att

kräva, att mindre förbrukningsförråd skulle förvaras inomhus i låst källare,

redskapsbod eller dylikt.

Medgivandet att mindre handförråd i vissa fali icke skulle behöva återföras

till det magasin eller förråd, varifrån det uttagits, möter gensagor

från bl. a. riksbrandinspektören, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Malmöhus

län, Stockholms stadsfullmäktige och Brandbefälsförbundet. Länsstyrelsen

i Västcrnorrlands län anser, alt rätten alt kvarlämna varorna på

arbetsplatsen borde göras beroende av tillstånd av polismyndigheten. Domän
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

styrelsen framhåller, att vid arbetsföretag långt från bebyggelse det måste

bli regel att lämna kvar handförråden på arbetsplatsen. Möjlighet härtill

borde finnas även då förråden innehölle mer än 5 kilogram sprängämnen.

Styrelsen förutsatte, att handförråden under natten samt vid helguppehåll

eller annat tillfälligt arbetsavbrott skulle kunna gömmas under stenar, ris

eller dylikt.

Jernkontoret och Gruvföreningen framhålla, att förslagets förvaringsbestämmelser

icke vore utformade så, att de passade för förhållandena i gruvor.

Vissa av de föreslagna ordningsföreskrifterna samt en de] förut icke

berörda bestämmelser om erforderlig brand- och inbrottssäkerhet för olika

slag av förråd ha behandlats i några yttranden. Dessa torde dock icke behöva

refereras här.

Departementschefen. Såväl ur allmänna ordnings- och säkerhetssynpunkter

som med hänsyn till olycksfallsriskerna är det av vikt, att sprängämnen,

krut och sprängkraftiga tändmedel icke innehavas av olämpliga personer.

De nuvarande bestämmelserna om innehav av explosiva varor torde knappast

i tillräcklig grad tillgodose denna synpunkt. I likhet med de sakkunniga

anser jag det sålunda mindre lämpligt, att viss kvantitet krut får innehavas

fritt. Vidare torde den kontroll, som erhålles genom säkerhetsintygen,

vara behäftad med alltför stora brister. Jag vill här särskilt erinra om att

intygen i allmänhet medföra rätt till hur många inköp som helst under den

tid de gälla och att ordförandena i kommunalnämnd, kommunalfullmäktige

och kommunalstämma, vilka äro berättigade att utfärda sådana intyg, icke

sällan sakna betydelsefulla upplysningar om vederbörande sökande, vartill

polismyndigheterna ha tillgång. I likhet med de sakkunniga anser jag, att

ordnings- och säkerhetssynpunkter måste tillmätas sådan betydelse, att tillstånd

av polismyndigheten i orten eller i vissa fall av länsstyrelsen bör krävas

för varje innehav av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel.

.Tåg bortser därvid från en del speciella varuslag, beträffande vilka kommerskollegium

med stöd av 4 § 2 mom. i departementsförslaget torde böra medgiva

undantag från tillståndskravet.

I fråga om innehav av ammunition biträder jag de sakkunnigas förslag,

att lör presskroppar av sprängämnen och annan dylik ammunition samma

regler skola gälla som för sprängämnen. Allmänhetens innehav av patroner

och projektiler till handvapen, å vilka den föreslagna vapenförordningen

äger tillämpning, samt av tändmedel till sådan ammunition, regleras i sistnämnda

förordning och behandlas därför icke här. Från vapenförordningens

tillämpning undantagas hagelpatroner och tändmedel för sådana patroner,

emedan allmänheten anses fritt kunna få inneha sådana varor. Någon anledning

att i explosivvaruförordningen reglera allmänhetens innehav av dessa

varor finnes icke. Beträffande annan ammunition och andra tändmedel än

förut sagts liksom i fråga om pyrotekniska varor gäller, att varornas farlighet

i hög grad varierar. I likhet med de sakkunniga anser jag, att det hör

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

61

överlämnas till kommerskollegium att i samband med upprättandet av förteckningen

över tillåtna explosiva varor avgöra, i vilken utsträckning sistnämnda

varuslag skola få innehavas fritt. I departementsförslaget föreskrives,

alt tillstånd av polismyndighet eller länsstyrelse kräves även för innehav

av ifrågavarande varor. Härvid förutsättes emellertid, att kommerskollegium

med stöd av 4 § 2 inom. i förslaget i stor utsträckning kommer att

medgiva undantag för nu berörda varuslag. De synpunkter, som framförts

i remissyttrandena, torde få närmare övervägas av kollegium. I detta sammanhang

vill jag blott framhålla, att det synes vara mindre lämpligt, att

två undre åldersgränser föreskrivas för rätten att tillståndsfritt inneha olika

slag av pyrotekniska varor.

Beträffande kompetensfördelningen mellan de lokala polismyndigheterna

och länsstyrelserna ansluter jag mig i stort sett till de sakkunnigas förslag.

Sålunda förordar jag, att det skall ankomma på polismyndigheten i orten

att meddela tillstånd till innehav av dels förbrukningsförråd av ammunition,

icke sprängkraftiga tändmedel och pyrotekniska varor, dels mindre förbrukningsförråd

av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel och

dels sådana större förbrukningsförråd av sistnämnda varor, vilka skola förvaras

i förvaringspersedel, som tillverkats under sprängämnesinspektionens

kontroll. Länsstyrelsen bör vara tillståndsmyndighet beträffande andra

slag av förråd än de nu nämnda. Med denna uppdelning av ärendena

blir polismyndigheten tillståndsmyndighet i det övervägande antalet fall.

Detta torde innebära fördelar för allmänheten. Någon tvekan torde icke kunna

råda om att polismyndigheterna äro fullt kompetenta för uppgiften. För

alt än ytterligare underlätta för allmänheten att snabbt erhålla tillstånd i

brådskande fall förordar jag, att då fråga är om mindre förbrukningsförråd

av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel, enskild polisman

skall få mottaga ansökan och utfärda tillståndsbevis, sedan han i varje särskilt

fall, exempelvis per telefon, inhämtat polischefens tillstånd. Motsvarande

befogenhet har i departementsförslaget icke tillagts kommunalnämndsordförande.

Såsom landskommunernas förbunds styrelse anfört kan

det ur vissa synpunkter vara olämpligt att kommunal myndighet inkopplas

på tillståndsgivningen. Då de kommunala säkerhetsintygen f. n. utfärdas

kostnadsfritt, finner jag det skäligt, att bevis om tillstånd till innehav

av mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga

tändmedel bli fria från stämpelavgift och expeditionslösen. En sådan avgiftsfrihet

torde även vara eu förutsättning för att enskild polisman skall

kunna tillerkännas nyssnämnda befogenhet att utställa tillståndsbevis. Det

torde få ankomma på chefen för finansdepartementet att framlägga förslag

till erforderliga ändringar i förordningarna om stämpelavgiften och om expeditionslösen.

Med tanke särskilt på jordbrukarnas behov av sprängämnen

föreslås vidare, att tillstånd till innehav av mindre förbrukningsförråd av

sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel skall kunna meddelas för

så lång tid som tre år i sänder.

Vad angår förutsättningarna för att eu person skall kunna beviljas till
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

stånd att inneha explosiv vara torde gemensamt för alla varuslag böra föreskrivas,

att tillstånd ej må meddelas annan än den, som kan antagas komma

att handha varan med nödig aktsamhet och icke missbruka densamma.

I sakens natur ligger, att det uppställda kravet får tolkas olika för olika

varuslag beroende på varans farlighet o. d. Det torde icke vara skäl att begränsa

tillståndsmyndigheternas fria prövningsrätt genom en föreskrift

om att tillståndshavare skall ha uppnått viss ålder. I fråga om sprängämnen,

annat krut än jaktkrut och sprängkraftiga tändmedel torde böra föreskrivas,

att tillstånd må meddelas allenast i fall, där behov av varan i sökandens

rörelse eller verksamhet föreligger. För bolag och föreningar torde icke behöva

uppställas någon annan särregel än att förråd, som sökanden erhåller

tillstånd att inneha, skall förestås av en av tillståndsmyndigheten godkänd

föreståndare, som är ansvarig för de explosiva varornas vård och användning.

Sådan föreståndare bör uppfylla de för tillståndshavare föreskrivna

villkoren.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att vissa särskilda bestämmelser erfordras

beträffande innehav av militär explosiv vara och beträffande arbetstagares

befattning med explosiva varor för arbetsgivares räkning. I sistnämnda

avseende synas de sakkunniga ha föreslagit en onödigt långtgående

reglering. Äro omständigheterna i det enskilda fallet sådana, att arbetsgivaren

fortfarande måste anses inneha de explosiva varorna, och arbetsgivaren

således själv bär ansvaret för varornas handhavande, torde han utan några

författningsbestämmelser i ämnet tillse, att endast lämpliga personer anlitas

för arbetets utförande. Någon specialreglering — vid sidan av arbetarskyddslagstiftningen

— synes här icke vara av behovet påkallad. Skola

explosiva varor däremot överlämnas till en arbetstagare att av denne på

eget ansvar innehavas för arbetsgivarens räkning, torde vissa särskilda bestämmelser

erfordras beträffande arbetstagarens person m. in. Med hänsyn

till vad som anförts i remissyttrandena har i departementsförslaget den

undre åldersgränsen för sådan arbetstagare satts till aderton år. I övrigt ha

kraven på arbetstagarens person utformats i anslutning till vad som kräves

beträffande tillståndshavare.

Om någon, som behörigen kommit i besittning av explosiv vara, icke längre

är berättigad att inneha densamma, skall han enligt departementsförslaget

ofördröj ligen oskadliggöra varan eller överlåta densamma till någon, som är

berättigad att förvärva varan från honom, exempelvis en handlande, eller

överlämna den till polismyndigheten i orten för oskadliggörande. Det är

nämligen ur flera synpunkter angeläget, att överblivna explosiva varor icke

finnas kringspridda på många ställen. Då ingen förbrukare bör inköpa en

större mängd explosiva varor än han behöver för ett aktuellt arbete, torde

nyssnämnda regel i princip icke vara alltför sträng. Fall kunna emellertid

tänkas, då bestämmelsen skulle medföra icke avsedda ekonomiska förluster

för en innehavare. Med tanke härpå har i departementsförslaget föreskrivits,

att då särskilda skäl äro därtill, polismyndigheten äger medgiva anstånd

med åtgärd som nyss sagts. Härvid kan polisen meddela de säkerhetsföre
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

63

skrifter som finnas påkallade. Avsikten med stadgandet är att innehavaren

skall kunna få ett visst rådrum för att komma i kontakt med lämplig köpare.

Jag anser mig däremot icke kunna biträda de sakkunnigas förslag att

handlande skall vara skyldig att mottaga och under viss förutsättning inlösa

explosiv vara, som en kund vill återlämna till honom.

De sakkunniga ha föreslagit, att utförliga, skärpta bestämmelser om förvaringen

av explosiva varor skola intagas i explosivvaruförordningen och

att därjämte sprängämnesinspektionens chefsmyndighet skall utfärda närmare

föreskrifter om hur förvaringsrum för särskilda varuslag och myckenheter

skola vara inrättade och beskaffade. Enligt min mening böra endast

vissa grundläggande förvaringsbestämmelser medtagas i förordningen.

1 enlighet med vad de sakkunniga föreslagit bör såsom allmän förvaringsnorm

stadgas, att envar som innehar explosiv vara är skyldig förvara varan

så, att det föreligger tillfredsställande säkerhet för att den ej åtkommes av

obehörig eller vållar skada genom antändning eller explosion. Samma norm

bör gälla för handhavandet av explosiva varor. De i sakkunnigförslaget meddelade

föreskrifterna om belägenheten av förråd av sådana varor böra medtagas

i till större delen oförändrat skick. För upplagsmagasinens del ha i

departementsförslaget vissa ändringar gjorts för att bättre överensstämmelse

skall erhållas med bestämmelserna om fabriks och fabriksmagasins

belägenhet. Vidare har den jämkningen vidtagits, att icke blott för större

utan även för mindre förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga

tändmedel tillfälligt avsteg under viss förutsättning kan göras från

kravet på betryggande avstånd från bostadsbyggnader in. m. Med anledning

av vad som anförts från köpmannahåll beträffande handelsförrådens belägenhet

vill jag framhålla att de sakkunnigas uttalande, att handelsförråd

av sprängämnen borde flyttas bort från städernas centra, blott tager sikte

på storstädernas centrala, kompakt högbebyggda områden. De sakkunnigas

ståndpunkt torde icke kunna anses onödigt restriktiv gentemot köpmännen.

I de sakkunnigas förslag till förordning finnas bestämmelser om hur förvaringsrum

för olika slag av förråd av explosiva varor skola vara beskaffade

ur inbrottssäkerhets- och brandskyddssynpunkt. Dessa bestämmelser

äro av den art, att de lämpligen böra utfärdas av kommerskollegium. Innan

bestämmelser av byggnadsteknisk natur meddelas, skall kollegium enligt

departementsförslaget samråda med byggnadsstyrelsen. Kan härvid i någon

fråga enighet icke uppnås, skall frågan hänskjutas till Kungl. Maj :ts avgörande.

Då kommerskollegium utarbetar nu ifrågavarande bestämmelser,

bör kollegium tillse, att bestämmelserna icke göras mera detaljerade än som

oundgängligen erfordras. Samtidigt bör kollegium taga nödig hänsyn till

de skiftande förhållanden, under vilka explosiva varor användas för sprängningsarbeten

o. d. Från några håll har föreslagits, att de bestämmelser, som

sålunda skulle utfärdas av kommerskollegium, i viss utsträckning skulle

göras strängare än vad de sakkunniga föreslagit. Detta kan jag icke tillstyrka.

Vad särskilt angår de mindre förbrukningsförråden av sprängämnen,

krut och sprängkraftiga tändmedel anser jag sålunda, all hinder icke

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

bör möta mot att en förbrukare under en kortare tid förvarar sådant förråd

på sätt som de sakkunniga föreslagit för tillfälligt mindre förbrukningsförråd.

Det torde få ankomma på kommerskollegium att bestämma den tid som

en dylik mindre skyddad förvaring skall tillåtas. Eventuellt kan det vara

lämpligt att kollegium överlämnar till polismyndigheterna att bestämma

ifrågavarande tid under hänsynstagande till omständigheterna i det särskilda

fallet.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att mindre handförråd av sprängämnen,

krut och sprängkraftiga tändmedel under vissa förutsättningar bör

få tillfälligt kvarlämnas på en arbetsplats. Bestämmelse härom har upptagits

i 41 § i departeinentsförslaget. Då synnerliga skäl äro därtill, äger enligt förslaget

polismyndigheten i orten medgiva, att jämväl större handförråd må

förvaras på nyss angivet sätt.

Såsom komplement till explosivvaruförordningens bestämmelser om förvaringsrums

belägenhet och beskaffenhet ävensom till kommerskollegii föreskrifter

härutinnan stadgas i 33 § i departeinentsförslaget, att då synnerliga

skäl äro därtill, länsstyrelsen äger medgiva undantag från ifrågavarande

bestämmelser och föreskrifter. Denna dispensbestämmelse ersätter icke blott

sakkunnigförslagets dispensstadgande utan även exempelvis nämnda förslags

bestämmelser om tillfälligt upplag.

Transport av explosiva varor.

Gällande förordning. Vid all transport av explosiva varor skall varan

vara förpackad och emballaget märkt på föreskrivet sätt. I fråga om järnvägstransport

är huvudregeln, att explosiv vara av första klass får forslas

endast med tåg, som icke medför resande eller lätt antändbart gods, s. k.

kruttåg. Särskilda regler gälla i fråga om lastningen av och tillsynen över

godset. Vidare skola vissa anmälningar in. in. göras till och av stationsbefälet.

Å vissa järnvägslinjer får explosiv vara av första klass forslas jämväl

med annat tåg än kruttåg. Härvid skola iakttagas vissa i förordningen angivna

försiktighetsmått. Beträffande järnvägstransport av explosiva varor

av andra klass gäller i huvudsak blott, att dylika varor icke få forslas i samma

vagn som lätt antändbart gods eller i vagn med påfyrad eldstad. Resande

med järnväg får under iakttagande av vissa särskilda bestämmelser medföra

högst 1 kilogram krut och 5 kilogram handvapenammunition såsom

inskrivet resgods. Han får icke i personvagn medtaga annan explosiv vara

än 2 kilogram handvapenammunition. Å spårvagnar och motorfordon, som

användas i regelbunden persontrafik, få medföras 5 kilogram dylik ammunition.

Vad i övrigt angår transport landvägen annorledes än med järnväg

gälla särskilda föreskrifter för befordran av explosiva varor av första klass

till större myckenhet än 10 kilogram. Bland annat stadgas, att automobil,

som användes för dylik transport, skall vara försedd med säkerhetsanordningar,

som sprängämnesinspektionen föreskrivit, och ha godkänts av läns
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

65

styrelsen. Den största mängd explosiv vara, som får forslas med automobil,

utgör 2 000 kilogram. Föraren skall vara godkänd som förare av automobil

för transport av explosiv vara av första klass. Omfattar automobiltransport

mer än 200 kilogram, skall en särskild av länsstyrelsen förordnad tillsyningsman

medfölja automobilen. Vid envar landtransport annorledes än

med järnväg av mera än 200 kilogram explosiva varor av första klass skall

anmälan om transporten göras till länsstyrelsen, som i visst fall är skyldig

att underrätta den lokala polismyndigheten. Vid transport av mera än 500

kilogram skall länsstyrelsen, om så anses nödigt, förordna en tillsyningsman

för transporten även då denna icke sker med automobil. I fråga om

sjötransport av explosiva varor gäller, att allenast vissa myckenheter och

slag av explosiva varor få försändas med sådant fartyg, som skall vara försett

med passagerarfartygscertifikat. Beträffande transport av explosiva varor

med fartyg, som icke skall vara försett med passagerarfartygscertifikat,

gäller, att, om transporten omfattar vissa angivna myckenheter explosiva

varor av första klass, särskilda föreskrifter skola lända till efterrättelse i

fråga om fartygets uppehåll, lastning och lossning m. m. Regler om explosiva

varors förvaring ombord finnas icke blott i 1928 års förordning utan

även i av kommerskollegium meddelade Råd och anvisningar rörande transport

till sjöss av farligt gods.

De sakkunniga. De sakkunniga ha ansett det vara en allvarlig brist i gällande

förordning, att transport av explosiva varor av andra klass lämnats

så gott som helt oreglerad. Enligt vad erfarenheten visat hade denna brist

medfört icke obetydliga risker med hänsyn till explosionsfaran och möjligheterna

för obehöriga att åtkomma explosiva varor. De sakkunniga ha

försökt råda bot på detta missförhållande dels, såsom förut nämnts, genom

ett helt nytt system för de explosiva varornas klassificering och dels genom

att närmare reglera transportförhållandena i de avseenden, där bestämmelser

nu saknas. I väsentliga delar bygga dock de föreslagna transportbestämmelserna

på motsvarande föreskrifter i gällande förordning.

Beträffande de sakkunnigas uppdelning av de explosiva varorna på olika

transportklasser och vad som är det utmärkande för varje transportklass

hänvisas till det föregående. De sakkunnigas avsikt har varit, att icke färdig

handelsvara i allmänhet ej skall få transporteras. Skulle i något fall

transport av sådan vara visa sig erforderlig, borde enligt uttalande i motiven

bestämmelserna för transportklass E i de sakkunnigas förslag (d. v. s.

de strängaste bestämmelserna) tillämpas. Sådana tändmedel för och tillbehör

till ammunition som tändskruvar, riv- och slagtändare, tändrör o. d.

få enligt förslaget transporteras endast om de av sprängämnesinspektionens

chefsmyndighet godkänts såsom transportsäkra. Detsamma skulle gälla ammunition,

som är försedd med dylika tändmedel och tillbehör.

Transport av explosiva varor av transportklasserna B, C och D bör enligt

de sakkunniga stå under tillsyn av behörig person, som har att svara för

att transporten utföres med nödig försiktighet och i enlighet med gällande

5 Iiihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr ISO.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

föreskrifter och att varorna vid bestämmelseorten eller etappställe överlämnas

till adressaten eller annan behörig mottagare. Utförliga bestämmelser

föreslås om vem som skall vara behörig att öva tillsyn över sådan

transport och att mottaga nyssnämnda varor för transport. Bestämmelserna

innebära i huvudsak följande.

Behörig innehavare av ifrågavarande explosiva varor skulle själv få

transportera desamma. Med behörig innehavare likställes för honom godkänd

ställföreträdare (fabriks-, handels- eller magasinsföreståndare eller

särskild av länsstyrelsen för transportförmedling godkänd ställföreträdare).

För hämtning av explosiv vara vid järnvägsstation eller i butik eller för

sådan varas hemforsling till kund eller annan därmed jämförlig transport

skulle behörig innehavare eller ställföreträdare på eget ansvar kunna anlita

biträde av redbar och ordentlig person, som uppnått viss ålder, under villkor

att han personligen utövade tillförlitlig kontroll över varans behöriga

handhavande. Innehavare eller ställföreträdare skulle vidare kunna sända

varorna med vissa transportföretag, som på eget ansvar skulle äga utföra

dylika transporter. Behöriga att mottaga varorna och att öva tillsyn över

transport skulle härvid vara stationsföreståndare och tågbefälhavare samt

av dem beordrad järnvägspersonal vid järnvägstransport, föraren vid transport

med motorfordon i linjetrafik för godsbefordran samt redare, fartygsbefälhavare

och av dem beordrad befälspersonal vid transport med fartyg,

som vore underkastat besiktning enligt 16 § lagen om tillsyn å fartyg. Vid

samtrafik mellan dylika trafikföretag skulle den explosiva varan av behörig

person i det ena företaget överlämnas till behörig person i det andra företaget.

Där sådan försändning direkt till den slutliga adressaten icke vore

möjlig, skulle såsom mellanhand anlitas antingen personlig ställföreträdare

som förut nämnts eller, å ort där mera allmänt behov av dylik förmedling

förelåge, person eller speditionsföretag'' som erhållit länsstyrelsens tillstånd

att tillhandagå allmänheten vid transport av explosiva varor. För andra

transporter än sådana, som skedde under innehavares eller ställföreträdares

egen tillsyn eller utfördes av transportföretag, som förut nämnts, skulle finnas

särskild av länsstyrelsen eller polismyndighet förordnad tillsvningsman.

Utom vid vissa större transporter skulle vederbörande chaufför, forman

eller skeppare kunna vara sådan tillsyningsman. Vid samtliga transporter

av nu ifrågavarande varor skulle en särskild följesedel åtfölja godset.

Beträffande transport av explosiva varor av transportklasserna B, C och

D föreslå de sakkunniga särskilda bestämmelser jämväl i andra avseenden.

I fråga om järnvägstransport föreslås sålunda, att explosiv vara av transportklass

C skall få forslas endast med kruttåg och vissa därmed jämförliga

tåg medan varor, tillhörande transportklasserna B och D, skulle få forslas

även med andra tåg. För samtliga tre ifrågavarande transportklasser föreslås

vidare, att vissa särskilda försiktighetsmått skola vidtagas å avsändnings-

och mottagningsstationen samt under transporten. Å mottagningsstationen

skola varorna avhämtas inom vissa angivna tider. I fråga om explosiva

varor av transportklass C skall avsändaren därjämte bl. a. tillställa

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

67

stationsbefälet å avsändningsstationen en skriftlig förbindelse av mottagaren

att avhämta godset inom föreskriven tid. Vad angår resandes rätt att

vid järnvägsresa medföra gods av nu berörda transportklasser såsom handresgods

föreslå de sakkunniga, att efter anmälan till konduktör i avdelning

för icke-rökare skall få medföras högst 5 kilogram varor av transportklass

B samt, under viss förutsättning, av klass D högst 100 sprängkapslar. Något

gods av transportklass C skulle däremot icke få medtagas.

Transport landvägen annorledes än med järnväg av explosiva varor av

transportklasserna B, C och D får enligt de sakkunnigas förslag äga rum

med vissa angivna slag av fordon. Med ett och samma fordon får enligt förslaget

forslas högst vissa angivna myckenheter explosiv vara. Vidare föreslås

vissa särskilda försiktighetsmått, däribland vissa maximihastigheter för

motorfordon. Den nuvarande skyldigheten att göra anmälan till länsstyrelsen

om transport av explosiva varor ha de sakkunniga övervägt att avskaffa.

De ha dock stannat vid att föreslå, att om transport omfattar varor av transportklass

C till slörre myckenhet än 500 kilogram eller varor av transportklasserna

B och C till en sammanlagd myckenhet överstigande nämnda vikt,

avsändaren skall göra anmälan hos länsstyrelsen minst 96 timmar före transportens

avgång. Resande med spårvagn eller med motorfordon, som går i

linjetrafik för personbefordran, föreslås få medföra explosiva varor såsom

handresgods enligt samma regler som föreslagits för resande med järnväg.

Vad angår transport sjöledes föreslå de sakkunniga, att fartyg, som skall

vara försett med passagerarecertifikat, skall få medföra högst vissa angivna

myckenheter explosiva varor av transportklasserna B, C och D. Enligt förslaget

får vidare passagerare icke utan befälhavarens medgivande medföra

dylika varor ombord; medförda varor skola överlämnas till befälhavaren.

Vissa särskilda bestämmelser föreslås om förvaringen av explosiva varor av

transportklasserna B, C och D före lastning och efter lossning samt ombord.

Närmare föreskrifter om förvaringen ombord skulle meddelas av sprängämnesinspektionens

chefsmyndighet i samråd med fartygsinspektionen. Beträffande

transport av explosiva varor med fartyg, som icke skall vara försett

med passagerarecertifikat, föreslå de sakkunniga, att om transporten

skall omfatta större myckenheter explosiva varor av transportklasserna B,

C och D än fartyg med passagerarecertifikat får medföra, särskilda föreskrifter

skola lända till efterrättelse i fråga om fartygets uppehåll, lastning

och lossning m. in.

Remissyttrandena. Mot principerna i de föreslagna transportbestämmelserna

har i stort sett ingen erinran gjorts. Försvarets fabriksstyrelse finner

bestämmelserna väl avvägda och ägnade att tillgodose kravet på säkerhet

under transport. Jägareförbundet anmärker emellertid på att bestämmelserna

ofta skulle vara tillämpliga även i fall då eu jägare för med sig ammunition

från bostaden till jaktplatsen. Civilförsvarsstijrelsen uttalar önskemål

om att transporter på järnväg samt sjö- och luftledes måtte kringgärdas

med skärpta bestämmelser, motsvarande dem som föreslagits för transporter

landvägen annorledes än med järnväg.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Med hänsyn till de omfattande transporter, som äga rum mellan Bofors och

det cirka fem kilometer därifrån belägna skjutfältet, anser Aktiebolaget Bofors

det vara önskvärt, att dispens från transportbestämmelserna kunde lämnas

för dylika transporter. Jämväl kommerskollegium och Stockholms handelskammare

uttala sig för en dispensmöjlighet.

Kommerskollegium ifrågasätter, om det icke borde utsägas i förordningen,

att bestämmelserna för transportklass E skola tillämpas på transport av

explosiv vara, som icke utgör färdig handelsvara.

Marinförvaltningen ifrågasätter utan närmare motivering lämpligheten av

det föreslagna stadgandet, att tändskruvar samt riv- och slagtändare in. in.

skulle få transporteras endast om de av sprängämnesinspektionens chefsmyndighet

godkänts såsom transportsäkra. Aktiebolaget Bofors framhåller,

att stadgandet måste tillämpas på ett smidigt sätt, då ett stort antal

konstruktioner funnes. Möjligen borde stadgandet sättas i kraft senare än

förordningen i övrigt.

'' ad angår den föreslagna särskilda tillsynen över transport av explosiva

varor, tillhörande transportklasserna B, C och D, föreslår järnvägsstyrelsen,

att även tågklarerare skall vara behörig att öva tillsyn. Vidare hemställer

styrelsen, att explosiva varor av transportklasserna B och D måtte få transporteras

med järnväg utan tillsyn av behörig person. Det skulle nämligen

bli personalkrävande och betungande för järnvägen att beordra särskild tillsyningsman

för sådant gods. Eventuellt skulle det bli nödvändigt att hänvisa

dylika transporter till tåglägenheter, som anordnades endast vissa dagar.

Kommerskollegium anser, att redare, fartygsbefälhavare och av dem

beordrad befälspersonal borde vara behöriga att öva tillsyn över sjötransport

oberoende av om fartyget vore underkastat besiktning eller ej enligt

16 § lagen om tillsyn å fartyg.

Järnvägsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av de föreslagna lättnaderna i

i råga om resandes rätt att medföra explosiva varor såsom handresgods.

Skulle lättnader genomföras, borde de enligt styrelsens förmenande hellre

avse godsets befordran som inskrivet resgods. Kommerskollegium betvivlar,

att bestämmelserna om anmälan till konduktör beträffande handresgods och

om godsets placering i kupé för icke-rökare komma att respekteras.

I fråga om transport landvägen annorledes än med järnväg av explosiva

varor av transportklasserna B, C och D föreslås i några yttranden vissa kompletteringar

av bestämmelserna om vilka fordon som få användas för dylik

transport. idare föreslås från en del håll vissa ändringar beträffande de

myckenheter explosiva varor som skulle få transporteras med olika slag av

fordon.

Bestämmelserna angående anmälan till länsstyrelsen i vissa fall om transporter

av explosiva varor landvägen annorledes än med järnväg ha berörts

i liera yttranden. Bl. a. har förordats, att anmälan skall göras direkt till

polismyndigheten och att anmälningstiden skall förkortas. Länsstyrelsen i

Hallands län anser den föreslagna anmälningsskyldigheten icke vara av behovet

påkallad med hänsyn till de säkerhetsföreskrifter, som skulle gälla

för transporterna.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

69

Stockholms handelskammare, Teknologföreningen och Aktiebolaget Bofors

anse det icke klart framgå vem som skall vara ansvarig för tillsynen

över explosiv vara, som skall inlastas å fartyg eller lossats därifrån. Generaltnllstijrelsen

framhåller, att enligt tjänstgöringsreglementet för tullverket

explosiva varor icke finge intagas i tullpackhus. Med hänsyn till detta

förbud och den omständigheten att tullbevakning, som å kaj utövades över

där upplagt gods, endast avsåge att tillvarataga statens fiskaliska intressen,

förutsatte generaltullstyrelsen, att ansvaret för explosiva varors handhavande

vid lastning och lossning och för sådana varors förvaring icke

skulle åvila tullverket.

Departementschefen. De sakkunnigas förslag till transportbestämmelser

synes mig i huvudsak lämpligt såsom grundval för nya föreskrifter i ämnet.

Det torde, emellertid icke vara erforderligt, att samtliga de föreslagna

bestämmelserna få sin plats i förordningen om explosiva varor. En del torde

med fördel kunna utfärdas av kommerskollegium. Jämväl i sak torde

vissa ändringar och kompletteringar böra göras. Bl. a. torde det vara möjligt

att i allmänhetens och näringslivets intresse medgiva vissa undantag

från de föreslagna bestämmelserna. Sålunda synes det varken ur explosions-

eller stöldfarosynpunkt vara erforderligt att uppställa några transportföreskrifter

för det fall, att behörig innehavare av handvapenammunition

själv medför högst 50 kilogram dylik vara. Detta gäller oberoende av

det fortskaffningsmedel, som vederbörande använder. Ett undantagsstadgande

av nu angivet innehåll har intagits i departementsförslaget. Genom

detsamma torde bl. a. jägareförbundets intressen ha blivit tillgodosedda.

Med tanke särskilt på näringslivets behov förordar jag vidare, att möjlighet

beredes länsstyrelserna att medgiva undantag från vissa transportföreskrifter

i fall då synnerliga skäl äro därtill. Jag förutsätter, att dylik dispens

lämnas allenast i sådana fall, där ett iakttagande av transportbestämmelserna

skulle vara oskäligt betungande och tillräckliga garantier mot explosions-

och stöldfara ändock äro för handen.

Liksom de sakkunniga anser jag, att explosiv vara, som icke utgör färdig

handelsvara, ej bör få transporteras utan tillstånd av länsstyrelsen i det

län. varifrån transporten utgår. Såsom kommerskollegium föreslagit torde

för tydlighetens skull en bestämmelse i ämnet böra intagas i förordningen.

För atl förebygga missförstånd bör här anmärkas, att färdig handelsvara

i och för sig omfattar likaväl råvaror och halvfabrikat som färdiga förbrukningsvaror.

Den nu förordade bestämmelsen avser sålunda endast vara,

som icke är färdigberedd i en pågående tillverkningsprocess.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle bl. a. vissa tändmedel för ammunition

få transporteras endast om de av kommerskollegium godkänts såsom

transportsäkra. Ett sådant stadgande synes icke erforderligt med hänsyn till

den rätt att meddela villkor och föreskrifter, som tillerkänts kommerskollegium

i 4 § 4 mom. i departementsförslaget.

Beträffande de sakkunnigas förslag om eu indelning i fem transport
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

klasser, betecknade A, B, C, 1) och E, får jag hänvisa till vad jag tidigare

anfört. Jag vill här endast erinra om att bokstavsbeteckningarna omkastats

i departement sförslaget, så att i detta transportklass A omfattar de farligaste

och mest stötkänsliga varorna. Jag biträder förslaget att transport av

explosiva varor av klasserna B, C och D skall stå under tillsyn av behörig

person. Bestämmelserna angående vem som skall vara behörig att öva sådan

tillsyn och att mottaga dylika varor för transport ha dock i departementsförslaget

förenklats och kompletterats i vissa avseenden. Sålunda

ha enhetliga bestämmelser om tillstånd av länsstyrelse eller, vid enstaka

transport, av polismyndighet ersatt de föreslagna stadgandena angående

godkännande av ställföreträdare, tillstånd att tillhandagå allmänheten vid

transport av explosiva varor och förordnande som tillsyningsman. I likhet

med de sakkunniga förutsätter jag, att tillsyn över transport icke nödvändigtvis

behöver utövas genom ständig omedelbar uppsikt. En handlande

bör exempelvis ha rätt att sända ett parti dynamit till eu kund i sammia

ort med ett bud, utan att budets lämplighet prövats av länsstyrelsen eller

polismyndigheten. Då transporten sker på handlandens ansvar, kan det förväntas

att han utan några särskilda bestämmelser i ämnet ser till att budet

är lämpligt för uppdraget. Någon reglering i författning av detta och

liknande fall synes mig därför icke erforderlig. I anledning av järnvägsstyrelsens

yttrande förordar jag, att vid järnvägstransport jämväl tågklarerare

tillerkännes behörighet, varom här är fråga. I likhet med kommerskollegium

anser jag vidare, att vid sjötransport samma regler beträffande

behörigheten böra gälla oavsett om fartyget är underkastat tillsyn eller ej enligt

16 § lagen om tillsyn å fartyg. Med hänsyn till de särskilda förhållandena

i hamnarna torde det vidare vara lämpligt, att jämväl av hamnmyndighet

förordnad person blir behörig att mottaga explosiv vara för transport.

Järnvägsstyrelsen har hemställt, att explosiva varor av transportklasserna

B och D måtte få transporteras med järnväg utan tillsyn av behörig

person, enär det skulle bli personalkrävande och betungande för järnvägen

att beordra särskild tillsyningsman för sådant gods. Vid järnvägstransport

av explosiva varor av första klass medföljer för närvarande en särskild

s. k. krutvårdare. Enligt vad jag under hand inhämtat av de sakkunniga

har avsikten med deras förslag icke varit, att någon dylik person skulle

medfölja vid transport av explosiva varor av transportklasserna B och D.

Meningen vore blott att den, som hade ansvaret för godset, skulle ägna särskild

uppmärksamhet åt de explosiva varorna. Då det särskilt för trafikföretagens

del torde vara angeläget att närmare anvisningar lämnas om

den tillsyn, som skall utövas över transport av explosiva varor av ftransportklasserna

B, C och D, förordar jag, att förordningens tillsynsbestämmelser

av kommerskollegium kompletteras med tillämpningsföreskrifter i

ämnet.

Beträffande explosiva varor av transportklasserna B, C och D föreslå de

sakkunniga särskilda bestämmelser jämväl i andra avseenden än beträf
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

71

fande tillsyn. Dessa bestämmelser synas mig icke vara av den natur, att

de behöva upptagas i förordningen. Då det kan inträffa att bestämmelserna

behöva jämkas med ganska täta mellanrum på grund av utvecklingen

på kommunikationsväsendets och näringslivets område och i anledning av

erfarenheterna av bestämmelsernas tillämpning i praktiken, synes det mig

mest ändamålsenligt, att dessa frågor regleras av en central förvaltningsmyndighet.

I departementsförslaget har därför föreskrivits, att det ankommer

på kommerskollegium att utfärda föreskrifter om de myckenheter explosiva

varor av transportklasserna B, C och D, som må försändas med olika slag av

transportmedel, samt att föreskriva vad som skall iakttagas vid och i anslutning

till transport av nyssnämnda varor. Innan föreskrifter rörande

transport till lands utfärdas, skall kollegium samråda med järnvägsstyrelsen

och, i ärenden som beröra den yrkesmässiga automobiltrafiken för godsbefordran,

jämväl statens biltrafiknämnd. Skulle därvid i någon fråga enighet

icke uppnås, skall frågan enligt departementsförslaget hänskjutas till

Kungl. Maj :ts avgörande. I detta sammanhang vill jag blott framhålla, att

jag ifrågasätter om det är nödvändigt att såsom de sakkunniga föreslagit

och även i en del remissyttranden förutsatts kräva anmälan till myndighet

beträffande vissa bil- och därmed jämställda transporter.

Import av explosiva varor.

Gällande förordning. Enligt 1928 års förordning får explosiv vara, vars

sammansättning ej är känd av sprängämnesinspektionen, icke införas till

riket. Vidare kräves särskilt tillstånd av kommerskollegium för import av

explosiv vara av första klass, som icke får tillverkas eller transporteras här

i landet. Importerad vara får icke utlämnas av tullmyndigheten, med mindre

mottagaren styrker sin behörighet att innehava partiet eller fråga är om

blott de slag och myckenheter, som få innehavas utan särskilt tillstånd.

De sakkunniga. Explosiv vara, som icke är upptagen i den förut nämnda

förteckningen över tillåtna explosiva varor, får enligt de sakkunnigas förslag

icke införas utan särskilt tillstånd av sprängämnesinspektionens chefsmyndighet.

Dylikt tillstånd får icke avse större myckenhet än som erfordras

för att sprängämnesinspektionen skall kunna undersöka varan.

Vidare föreslås, att ammunition, som utgör militär explosiv vara, med

visst undantag som här saknar intresse, icke skall få införas utan tillstånd

av chefen för handelsdepartementet. Denna ordning motiveras av de sakkunniga

med att ärenden angående kontroll över tillverkning av krigsmateriel

och över utförsel av sådan materiel handläggas inom handelsdepartementet.

Beträffande införsel av andra explosiva varor än de förut nämnda föreslå

de sakkunniga följande regler. Handlande och tillverkare, som äga idka handel

med visst eller vissa slag av explosiva varor, skulle utan särskilt till
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

stånd få införa sådana varor, som de äro berättigade att sälja. Förbrukare

skulle få införa explosiv vara efter tillstånd av länsstyrelsen i det län, där

varan skall förvaras. I fråga om sådant tillstånd skulle i tillämpliga delar

gälla vad i 9 kapitlet i de sakkunnigas förslag stadgas om behörighet afl

förvärva och inneha explosiva varor.

Explosiv vara, som ankommer till riket, bör enligt de sakkunniga icke få

utlämnas av vederbörande tullmyndighet, med mindre mottagaren styrker,

att han är behörig att införa och innehava varan.

Remissyttrandena. Generaltullstyrelsen anser, att kronan borde få införa

explosiva varor utan särskilt tillstånd. Enligt styrelsen vore det vidare lämpligt,

att förordningen innehölle bestämmelser om transitering och annan befordran

under tullverkets kontroll samt om uppläggning å tullager och provianteringsfrilager

samt i frihamn. Vidare framhåller styrelsen, att även utan

särskilt stadgande därom, tullmyndighet icke utlämnar explosiv vara, med

mindre mottagaren styrker sin behörighet att införa densamma.

Krigsmaterielinspektionen anför, att tillstånd av chefen för handelsdepartementet

borde erfordras icke blott för införsel av ammunition, som utgjorde

militär explosiv vara, utan även för import av andra explosiva varor,

som hade nämnda karaktär. Vid import av dylika varor för behörig handlandes

räkning borde dock tillstånd kunna meddelas av länsstyrelsen.

Departementschefen. Import av explosiva varor för försvarets behov synes

icke behöva bli föremål för särskild reglering i förordningen om explosiva

varor. Med den utformning, som departementsförslaget fått, erfordras ingen

särskild bestämmelse därom, enär i förslaget försvarets fabriker, verkstäder,

forskningsanstalter och förråd samt kronan tillhöriga explosiva varor,

avsedda för försvarets behov, undantagas från förordningens tillämpning.

Tillverkare och handlande torde vidare böra vara oförhindrade enligt förordningen

om explosiva varor att införa sådana varor, som de erhållit tillstånd

att tillverka eller med vilka de äga rätt att idka handel. Den prövning

av tillverkarnas och handlandenas person, som göres innan tillverkningsoch

handelstillstånd beviljas, samt den bokföringsskyldighet, som ålägges

dem, synas erbjuda tillräckliga garantier mot missbruk av en dylik importrätt.

Om man bortser från förbrukares införsel av handvapenammunition o. d.,

som i enlighet med vad tidigare anförts icke skall regleras i explosivvaruförordningen,

torde explosiva varor mycket sällan importeras av andra än

kronan, tillverkare och handlande. För dessa fåtaliga fall torde det vara

skäl att kräva särskilt införseltillstånd av länsstyrelsen i det län, där varan

skall förvaras. Dylikt tillstånd bör jämväl medföra rätt att innehava varan

och bör icke få meddelas annan än den, som uppfyller de i 27 § i departementsförslaget

beträffande innehavare i allmänhet angivna villkoren. Så

länge det nuvarande allmänna importförbudet gäller erfordras därjämte tillstånd

till införseln av handelskommissionen. Med hänsyn till det ringa an
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

73

tal fall, om vilka här blir fråga, torde man kunna acceptera den olägenhet,

som den dubbla prövningen av nu ifrågavarande införselärenden innebär.

Att avstå från länsstyrelsens tillståndsgivning är icke tillrådligt, då handelskommissionen

icke bör pröva införselärenden ur ordnings- och säkerhetssynpunkter.

F. ö. är det allmänna importförbudet icke avsett att bli

permanent.

Enligt min mening är det för närvarande icke påkallat att införa tillståndsprövning

av chefen för handelsdepartementet för införsel av militär

explosiv vara. De upplysningar, som krigsmaterielinspektionen har behov

av, kunna erhållas på annan väg. Icke heller torde det vara nödvändigt att

meddela särskilda bestämmelser beträffande transitering o. d. av explosiva

varor. Bestämmelserna i förordningen den 16 maj 1924 angående transitering

av införselförbjudna varor in. m. torde giva tillräcklig vägledning i

ämnet.

Liksom de sakkunniga anser jag, att explosiv vara, som icke godkänts av

kommerskollegium, bör få införas endast om kollegium givit tillstånd därtill.

Med viss jämkning i de sakkunnigas förslag förordar jag, att dylikt

tillstånd icke må beviljas för annat ändamål än anställande av försök och

blott må avse en ringa myckenhet. Kollegii införseltillstånd bör jämväl

medföra rätt att innehava varan för nyssnämnda ändamål. Tillståndet bör

förbindas med de säkerhetsföreskrifter, som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

Tillsynen över förordningens efterlevnad m. m.

Den allmänna tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om explosiva

varor skall enligt departementsförslaget utövas av länsstyrelserna med

biträde av underlydande polismyndigheter. Sprängämnesinspektionen skall

lämna dessa myndigheter erforderligt tekniskt biträde samt dessutom själv

medverka i tillsynen, .särskilt över tillverkningen av explosiva varor. Vidare

skall inspektionen öva kontroll över tillverkningen av dels flyttbara förvaringspersedlar

för sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel och

dels dörrar till magasin och liknande förvaringsrum för sådana varor. Under

normala förhållanden torde myndigheterna kunna upprätthålla tillbörlig

respekt för förordningens bestämmelser genom systematiska stickprovsundersökningar

i stil med de s. k. flygande besiktningarna av motorfordonstrafiken.

Inträffar explosion i tillverknings- eller förvaringsrum eller vid transport

av explosiv vara eller förorsakas genom explosion i samband med användning

av explosiv vara mera betydande person- eller egendomsskada, skall

enligt departementsförslaget anmälan därom ofördröjligen göras till polismyndigheten

i orten. Denna skall verkställa den utredning och vidtaga de

åtgärder, som betingas av omständigheterna, samt därefter i allmänhet underrätta

sprängämncisinspektionen. För inspektionens tekniskt rådgivande

verksamhet är det nämligen av betydelse att få kännedom om sådana olycks(>

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 sarnl. AV ISO.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

händelser. Underrättelserna kunna giva inspektionen anledning att meddela

tillståndsmyndigheterna nya eller ändrade anvisningar av teknisk art eller

att taga initiativ till ändringar i författningsbestämmelserna på området.

Eventuellt kan inspektionen finna det vara skäl att föreslå tillståndsmyndigheten

att ändra eller återkalla ett meddelat tillstånd eller godkännande.

Har explosiv vara, som kan vålla skada om den kommer i barns eller annan

obehörigs hand, stulits eller har sådan vara på annat sätt förkommit

utan att kunna återfinnas vid omedelbart verkställda efterforskningar,

skall enligt departementsför slaget likaledes anmälan ofördröj ligen göras till

polismyndigheten i orten.

Eftersom tillståndsmyndigheterna ha intresse av att få kännedom om sådana

överträdelser av förordningen om explosiva varor, som beröra dem,

föreskrives i departementsförslaget bl. a., att om någon dömes för överträdelse

av explosivvaruförordningen och den dömde innehar tillstånd eller

godkännande, som avses i förordningen, åklagaren skall underrätta myndighet,

som meddelat tillståndet eller godkännandet. Genom att underrättelseskyldigheten

lagts på åklagaren behöver någon underrättelse icke sändas

i de säkerligen oftast förekommande fallen, nämligen då åklagaren och

tillståndsmyndigheten äro samma person.

De sakkunnigas förslag innehåller ett stort antal bestämmelser om vilka

myndigheter som skola höras innan olika ärenden avgöras. Dessa remissbestämmelser

ha i yttrandena över de sakkunnigas förslag kritiserats från

två skilda synpunkter. Å ena sidan har framhållits, att det obligatoriska

remissförfarandet i förordningen i alltför hög grad kringskure de beslutande

myndigheternas möjligheter att vid utredningen förfara efter omständigheterna

och framtvingade en onödig pappersexercis. Å andra sidan göres

gällande, att remissbestämmelserna i en del fall borde utbyggas och kompletteras

med föreskrifter om att ytterligare myndigheter skulle höras i vissa

angivna fall. För egen del ansluter jag mig utan tvekan till den förstnämnda

uppfattningen. I departementsförslaget ha de många olika remissbestämmelserna

sammanförts till några få gemensamma bestämmelser, som ge

möjlighet till anpassning efter förhållandena i de särskilda fallen. Beträffande

bestämmelsernas innehåll får jag hänvisa till 58 § 1 mom. i departementsförslaget.

På liknande sätt ha bestämmelserna om olika slags avsvningsförrättningar

sammanförts till några få bestämmelser, som fått sin

plats i 58 § 2 mom. I 3 mom. av samma paragraf stadgas, att kostnaderna

för avsyning och för sådan besiktning, som myndighet har att förrätta eller

finner erforderlig för meddelande av beslut eller avgivande av yttrande,

skola bestridas av sökanden enligt de närmare föreskrifter, som kommerskollegium

meddelar.

I övrigt innehåller departementsförslaget i huvudsak blott straff- och förverkandebestämmelser

samt föreskrifter om den ordning, i vilken besvär

skola anföras. Straffbestämmelserna ha skärpts i vissa avseenden i förhållande

till gällande rätt. I anslutning till vad de sakkunniga förordat och i

överensstämmelse med förslaget till vapenförordning ingår sålunda fängelsestraff

i straffskalan för vissa brott.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

75

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition inhämta riksdagens yttrande över det inom handelsdepartementet

utarbetade förslaget till förordning om explosiva varor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Gustaf Gyllenhaal.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Innehållsförteckning.

Propositionen............................

Förslag till förordning om explosiva varor..........................

Utdrag av statsrådsprotokollet för den 1 april 1949 .....................

Inledning.............................

Huvuddragen av bestämmelserna om explosiva varor......................

Gällande förordning.........................

De sakkunnigas förslag..........................

Remissyttrandena............................

Departementschefen.............................

Särskilda frågor...........................

Sprängämnesinspektionens ställning............................

Förordningens tillämpningsområde och indelningen av de explosiva varorna..

Tillverkning av explosiva varor...........................

Förpackning och märkning............................

Handel med explosiva varor......................

Innehav, förvärv och förvaring.....................

Transport av explosiva varor.......................

Import av explosiva varor............................

Tillsynen över förordningens efterlevnad m. m.........................

Hemställan ................

Sid.

1

3

22

22

24

24

25

26

28

30

30

32

39

48

49

52

64

71

73

75

497058. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin (1)

  1. Krister Malmsten, Falskt larm, SvJT 1981 s. 161, på s. 182 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:376 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till vapenför ordning. a1 i texten
  2. 1LU 1949:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om explosiva varor. s. 1 i texten
  3. BevU 1949:44 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1981 s. 161 Krister Malmsten, Falskt larm s. 182 i texten