Angående reglering av sockernäringen i riket m. in
48 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 46 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:195, Angående reglering av sockernäringen i riket m. in
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
1
Nr 195.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
sockernäringen i riket m. in.; given Stockholms slott
den 1 april 1959.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 1 april 1959.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng.
Sockernäringen i Sverige har under en följd av år åtnjutit statsmakternas
stöd genom särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Från och med
år 1932 ha dessa åtgärder inneburit, att den inhemska sockerindustrien
tillförsäkrats ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att
tillämpa vissa angivna priser och bestämmelser vid inköp av sockerbetor
och försäljning av socker. Sedan år 1940 garanterar staten därjämte industrien
täckning av vissa med sockerliliverkningen förbundna kostnader, mot
det att sockerindustrien är redovisningsskyldig för sina inkomster av sockertillverkningen.
Sockerindustrien i landet har tidigare varit represente1
Bihang till riksdagens protokoll 1959. i samt. Nr 195.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
råd av två bolag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag''. År 1936 uppgick Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
i Svenska sockerfabriksaktiebolaget. De nuvarande bestämmelserna,
grundade å ett kontrakt mellan sistnämnda bolag och staten, ha tillkommit
i överensstämmelse med beslut av 1948 års riksdag (prop. nr 262;
r. skr. nr 321) och gälla för tiden till och med den 31 juli 1949.
De allmänna grunderna beträffande nu tillämpade åtgärder till
sockerbetsodlingens stödjande m. m.
Genom förordning den 26 juni 1948 (nr 373) har förordningen den 22
februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker, vilken förordning
trädde i kraft den 23 februari 1932 och enligt särskilda förordningar
skulle gälla till och med den 31 juli 1948, givits förlängd giltighet för
tiden till och med den 31 juli 1949. Enligt förordningen nr 30/1932 får socker
(tulltaxenummer 119 och 120) icke till riket införas av annan än staten
eller den, åt vilken Kungl. Maj :t överlåter sådan rätt. Detta stadgande har
dock ej avseende å transitering, uppläggning å tullager och under visst villkor
provianteringsfrilager, egentlig gränstrafik samt viss tullfri införsel.
Jämlikt 1 § förordningen den 16 maj 1924 (nr 119) angående transitering
av införselförbjudna varor, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen
nr 252/1935, har stadgandet ej heller avseende å uppläggning i frihamn.
Den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter införselrätt av vara, som avses i förordningen
nr 30/1932, äger att lämna annan tillstånd till införsel därav.
Vara, som på grund av bestämmelserna i denna förordning icke får införas,
må, därest densamma icke är enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel
att anse såsom olovligen införd, åter utföras under de villkor och
i den ordning, som tullstadgan föreskriver.
Gällande kontrakt med Svenska sockerfabriksaktiebolaget har återgivits
i Kungl. Maj :ts brev till generaltullstyrelsen den 26 juni 1948 angående
åtgärder till sockerbetsodlingens uppehållande, vilket brev intagits i SFS
nr 374. Beträffande innehållet i kontraktet torde jag få hänvisa till berörda
författning. Jag torde vidare här få erinra, att Kungl. Maj :t i nyssnämnda
brev tillkännagivit, att Kungl. Maj :t å Svenska sockerfabriksaktiebolaget
för tiden från och med den 1 augusti 1948 till och med den 31 juli 1949
överlåtit rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).
Sockerbetsodlingen och sockertillverkningen 1932—1948.
Såsom förut nämnts ha statsmakterna för odlingsåren 1932—1948 lämnat
sockerbetsodlingen särskilt stöd i den form, att den inhemska sockerindustrien
tillerkänts ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet
att vid inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa
angivna priser och bestämmelser. Beträffande de grunder, efter vilka bet
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
priset bestämts under åren 1932—1947, torde få hänvisas till propositionen
nr 262/1948. För odlingen under år 1948 har grundpriset för 100 kilogram
sockerbetor med 16 procent sockerhalt satts till 5 kronor 30 öre, varjämte
odlarna inom vissa områden erhållit ett arealtillägg.
Rörande betareal, betskörd och betpris m. in. från och med kampanjåret
1936/37 torde följande uppgifter få meddelas.
Kampanjår
Betareal
för hela
riket
Skörderesultat
Betpris, öre
per deciton
Betskörd, inköpt
vikt
Socker-
halt
%
Grund- pris för
16 %
betor
Tillägg
för
socker-
halt
Extra
tillägg
Tillhopa
Hela
riket
ton
Deciton
per
hektar
1936/37 ....
51368
1 799 565
350
18-19
225-00
30-80
1200
267-80
1937/38 ....
55 241
2 076 740
376
18-11
255-00
33-63
—
288-63
1938/39 ....
50 760
1834 081
361
17-58
270-00
26 66
—
296-66
1939/40 ....
50 750
1 902 212
375
17-69
270-00
28-52
—
298-52
1940/41 ....
54 439
1 859 635
341
17-89
310-00
35-26
—
345-26
1941/42 ....
53 403
1 843 680
345
18-07
410-00
53-04
—
463-04
1942/43 ....
53 255
1 733 660
325
16''89
450’00
25''03
—
475-03
1943/44 ....
50 335
1 868 260
371
17-10
450-00
30-80
—
480-80
1944/45 ....
54 979
1803 350
328
1704
450-00
29-12
—
479-12
1945/46 ....
54 586
1814 414
332
17-51
465-00
43-88
—
1 508-88
1946/47 ....
54 664
1 777 062
325
17-50
465''00
43-72
—
1 508-72
1947/48 ....
48 203
1 493 143
310
17-80
500-00
56-25
—
1 556-25
1948/49 ....
47 544
1808 162
380
17-47
530-00
48-69
—
1 578-69
Tillverkningen i riket av råsocker och raffinad har under de senaste åren
uppgått till de myckenheter, som redovisas i följande tablå.
Kampanjår
Tillverkat
Tillverkad
råsocker, ton
raffinad, ton
1936/37 ........
....... 298 278
258 093
1937/38 ........
....... 345 428
292 127
1938/39 ........
....... 292 359
272 764
1939/40 ........
....... 308 411
313 727
1940/41 ........
....... 300 263
263 782
1941/42 ........
....... 308 162
262 650
1942/43 .........
....... 263 983
237 237
1943/44 ........
....... 290 907
239 641
1944/45 ........
....... 278 668
273 575
1945/46 ........
....... 294 405
233 778
1946/47 ........
....... 289 130
248 244
1947/48 ........
....... 242 706
219 084
1948/49 ........
248 155 (beräknat)
1 Därjämle har till betodlare som åren 1945—1948 tecknat kontrakt med Mörbylånga,
Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik utgått arealtillägg, som — utslaget på dessa
odlares betskörd — utgjorde 8"33 öre per deciton för år 1945, 7 96 öre per deciton för år 1946,
8’85 öre per deciton för år 1947 och 7’43 öre per deciton för år 1948.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Försäljningen av socker inom riket m. m.
Under tiden 1932—1939 gällde i avseende å sockerindustriens prissättning
å socker i huvudsak följande bestämmelser. Sockerbolagets prislturantpris
å krossmelis (K 5) skulle vara normerande för priskurantpriserna
å övriga sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å
K 5 åtföljdes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å K 5 bestämdes enligt samma grunder som dittills efter
världsmarknaden, varvid dock skulle gälla, att lägre pris för sagda sockersort
ej behövde tillämpas än ett visst bestämt pris, vilket på sätt framgår
av följande tablå varierade under åren omedelbart före och efter krigsutbrottet.
Monopolåret Fastställda minimipriset å K 5
V» 1936—28/2 1937 .................. 131 öre per kg för tiden 7s—*°/n 1936
130 ore per kg därefter
‘/a 1937—28/3 1938 ...............''... 32 öre per kg
*/s 1938—29/2 1940 .................. 32 öre per kg
Med hänsyn till läget utomlands kunde detta system ej tillämpas på sockerproduktionen
under monopolåret 1940/41. På sätt framgår av vad förut
anförts har under denna tid och därefter ett sådant system tillämpats, att
staten med viss inskränkning garanterat bolaget täckning för de med sockertillverkningen
förbundna kostnaderna mot det att bolaget varit redovisningsskyldigt
för sina på grund av sockertillverkningen erhållna inkomster.
Det har förutsatts, att priserna skola av Kungl. Maj:t så avvägas, att
den staten åvilande garantien principiellt och i stort sett infrias genom bolagets
socker försäljningar, en princip som emellertid under vissa av krigsoch
efterkrigsåren, i syfte att förebygga höjd prisnivå, icke ansetts böra
följas.
Rörande de under senare år faktiskt tillämpade priserna å socker av de
viktigaste märkena må anföras följande uppgifter.
Priskurantpriserna i öre per kg enligt
Tidsperiod sockerbolagets noteringar
Krossmelis
Bitsocker
Toppsocker
28/!
1937—274
1939 .............
............... 32
38
39
«/*
1939— 3/5
1939 .............
............... 33
39
40
4/5
1939—33/7
1939 .............
............... 34
40
41
24/7
1939-30/7
1939 .............
............... 33
39
40
3 7?
1939— 3/12
1939 .............
............... 32
38
39
Vl2
1939—373
1940 .............
............... 34
40
41
74
1940—28/2
1941.............
............... 38
44
45
73
1941— V»
1941.............
............... 41
47
48
5/ll
1941—12/7
1942 .............
............... 45
51
52
13/7
1942— Vi
1947 .............
............... 49
55
56
Vi
1947— 6/s
1947 .............
............... 60
66
—
V*
1947—17/s
1948 .............
............... 63
69
—
>«/5
1948-
............... 6525
71-25
—
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
5
Sockerbolagets försäljningar av raffinerat socker ha under de senaste
räkenskapsåren, ett vart omfattande tiden från och med den 1 augusti ena
året till och med den 31 juli nästa år, uppgått till följande myckenheter.
1937/38 .................................. 271 812 ton
1938/39 .................................. 293 221 »
1939/40 .................................. 326 387 »
1940/41 .................................. 252 023 »
1941/42 .................................. 245 954 »
1942/43 .................................. 264 752 »
1943/44 .................................. 228 423 »
1944/45 .................................. 276 275 »
1945/46 .................................. 245 977 >
1946/47 .................................. 246 391 »
1947/48 .................................. 237 319 »
Den höga siffran för året 1938/39 är till stor del förorsakad av vissa av
kristidsomständigheter föranledda lagringsköp. Dylika förekommo i än
större omfattning under hösten 1939, i det sockerbolagets försäljning av
socker under femmånadersperioden augusti—december 1939 med icke mindre
än cirka 40 000 ton översteg den för samma månader normala försäljningen.
Lagringsköpen fortforo in på året 1940, till dess ransonering infördes
den 10 april sistnämnda år. Sedan den 3 november 1940 ingår även
sirap i ransoneringen. Vid ransoneringen har man utgått ifrån en beräknad
raffinadförbrukning av omkring 250 000 ton per år. Den låga försäljningssiffran
för 1943/44 beror på att under den våren och försommaren 1944
rådande strejken i sockerfabrikerna intet socker kunde expedieras från
fabrikerna, ett förhållande som utjämnades genom ökade expeditioner det
följande året.
Statens sockernämnds verksamhet m. m.
Sedan Kungl. Maj it den 19 april 1940 i enlighet med riksdagens beslut
godkant det i propositionen nr 189/1940 L intagna kontraktet mellan staten
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget, utfärdade Ivungl. Maj :t den 10
maj 1940 (SFS nr 377) ny instruktion för statens sockernämnd att lända
till efterrättelse från och med den 1 juni 1940. I samband därmed erhöll statens
sockernämnd från sistnämnda dag ändrad sammansättning. Enligt
den nya ordningen är sockernämndens viktigaste uppgift att granska sockerbolagets
verksamhet, vartill komma vissa andra uppdrag såsom att utöva
upplysningsverksamhet beträffande arbetslöner in. in. ävensom, enligt
särskild författning, att fördela statsanslag och statslån till enskilda järnvägar
för utförande av lastningsanordningar för sockerbetor. Nämnden har
slutligen på särskilt uppdrag ägt att utöva tillsynen över den av bolaget på
statens uppdrag bedrivna sockerimporten.
I skrivelse den 20 mars 1949 har statens sockernämnd lämnat en redogörelse
för sin verksamhet under det senaste året.
opaginerad Kontrollera mot PDF
c
Kungi. Mcij.ts proposition nr 19ö.
Skrivelsen innehåller till en början en redo g ö rel se för grans kningen
av sockerbolagets verksamhet. Härutinnan anföres
följande.
Sockerbolagets verksamhet, i vad den avser sockerrörelsen och dess biprodukter
samt statens förhållande därtill, bar alltsedan den nuvarande
sockernämndens tillkomst, alltså för åren 1939/40—1948/49, reglerats genom
av riksdagen årligen godkända kontrakt mellan staten och bolaget,
innebärande bland annat, att staten för de båda första kontraktsåren helt
och för de därefter följande åren i nedan angiven begränsad utsträckning
svarat för täckning av bolagets kostnader för sockrets och dess biprodukters
tillverkning och försäljning ävensom för åren 1939/40—1942/43 visst vinstbelopp
(kapitalränta), mot det att bolaget varit redovisningsskyldigt för sina
inkomster av samma rörelse, allt enligt vissa i kontrakten närmare angivna
bestämmelser. Frånsett de två första åren bar avlalens giltighet begränsats
till ett år, men hava avtalen efter förhandlingar årligen förnyats,
varje gång med vissa ändringar, förestavade av det senast gångna kontraktårets
erfarenheter. De ursprungliga bestämmelserna ändrades sålunda i
1941 års kontrakt bland annat därutinnan, att vissa fasta kostnadsposter
utbrötos ur statsgarantien och fastlåstes vid ett visst fixerat belopp —
4,45 öre — per kilogram tillverkat råsocker oavsett tillverkningens storlek.
I 1942 års kontrakt medgavs vid i stort sett oförändrade bestämmelser i
övrigt en höjning av den på angivet sätt låsta kostnadsposten från 4,45 till
5,24 öre, beroende på den genom krisen förorsakade kostnadsstegringen å
löner och material. I 1943 års kontrakt utsträcktes den låsta kostnadsposten
att omfatta förutom de tidigare däri ingående kostnadsposterna flertalet
av bolagets övriga kostnader för sockrets tillverkning och försäljning ävensom
förräntning av bolagets eget kapital (vinst). Utanför den låsta posten
kommo huvudsakligen att ligga sådana på förhand mera svårfixerbara kostnader,
såsom betkostnader, bränsleutgifter, emballage, räntor och frakter.
I samband härmed höjdes den låsta kostnadsposten från 0,22 till 17,22 öre
per tillverkat kilogram råsocker, siffran baserad dels på en råsockertillverkning
av 272 000 ton eller samma som tidigare år, dels på den före prisstoppet
den 1 november 1942 rådande löne- och kostnadsnivån. Från och med
1943 års kontrakt är bolaget sålunda hänvisat till att inom den låsta posten
finna förräntning av bolagets i sockerrörelsen investerade kapital, vilket
givetvis för bolaget innebär utsikter till såväl vinster som förluster, växlande
allt efter skördeutfallet och bolagets möjligheter att sänka de‘inom
den låsta posten liggande kostnaderna. I 1944 års kontrakt bibehölls den
låsta posten oförändrad och även i övriga avseenden gällde i stort sett samma
bestämmelser som föregående år, med den avvikelsen likväl, att staten
garanterade bolaget att till visst pris få avyttra det lager av melass, som vid
kontraktsårets utgång överstege ett till 2 500 ton beräknat normallager, varjämte
vissa uttalanden gjordes rörande ifrågasatt avveckling av rekonstruktionsfonderna,
i vad bestämmelserna hänförde sig till mindre betydande förnödenheter.
1945 års kontrakt innefattade i huvudsak samma bestämmelser
som det närmast föregående, dock med avvikelser i två avseenden. Sålunda
höjdes den låsta posten från 17,22 till 17,33 öre per kilogram tillverkat
råsocker, därigenom att i denna post för enkelhetens skull inräknades ett
belopp av cirka 300 000 kronor (= cirka 0,n öre per kilogram råsocker),
vilket belopp genom Kungl. Maj :ts sommaren 1944 meddelade beslut garanterats
bolaget för täckande av dettas merkostnader till följd av den då träffade
avtalsuppgörelsen i lönekonflikten. Härjämte intogs på hemställan av
bolaget en ny bestämmelse i kontraktet, enligt vilken bolaget på i kon
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 19ö.
Iraktet närmare angivna villkor medgavs rätt att nedskriva ersättningsoch
surrogatvaror för bränsle och emballage till en prisnivå, som motsvarade
bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen ingående varor.
I 1946 års kontrakt lämnades oförändrade bestämmelserna i föregående
års kontrakt med undantag för den låsta posten, vilken sänktes från
17,33 till 17,15 öre per kilogram tillverkat råsocker. I 1947 års kontrakt gällde
fortfarande samma bestämmelser som i 1946 års kontrakt med den avvikelsen
enbart, att den låsta posten på grund av den betydande ökningen
av kostnaderna, särskilt lönerna, höjdes från 17,15 till 18,43 öre per kilogram
tillverkat råsocker, beloppet 18,43 öre hänförande sig till s. k. skärpt krisraffinad.
Vad slutligen angår innevarande verksamhetsår, alltså 1948 års kontrakt,
skiljer sig detta i följande avseenden från tidigare års kontrakt.
Dels har under den låsta posten innefattats jämväl betfrakter och vågstationer
och dels har den låsta posten gjorts rörlig i förhållande till den tillverkade
råsockerkvantiteten. Vid beräkningen av denna — multipeln —
skall den under räkenskapsåret tillverkade råsockerkvantiteten avrundas
uppåt till närmast hela miljontal kilogram. Om råsockerkvantiteten uppgår
till 260 miljoner kilogram, skall ifrågavarande belopp utgöra 22,20 öre. Om
råsockertillverkningen blir mindre eller större än 260 miljoner kilogram,
skall av nyssnämnda belopp hälften bliva bestående, under det att återstående
beloppet göres rörligt och beräknas som hälften av kvoten mellan
de låsta kostnaderna och den tillverkade råsockerkvantiteten, därvid sagda
kostnader, som vid 260 miljoner kilogram råsocker beräknats utgöra
57 716 000 kronor, skola minskas respektive ökas med 66 300 kronor för
varje miljon kilogram, som den avrundade råsockerkvantiteten understiger
respektive överstiger 260 miljoner kilogram. Det sammanlagda beloppet
skall dock icke överstiga 23,21 öre och ej heller understiga 21,39 öre per
kilogram råsocker. Den underliggande kalkylen har sålunda baserats på en
råsockerkvantitet av 260 000 ton mot 285 000 ton tidigare år, för vilken
förstnämnda kvantitet den låsta posten utgör 22,20 öre, medan multipeln i
övrigt gjorts rörlig i förhållande till storleken av den tillverkade råsockerkvantiteten,
vilket innebär, att med avtalet förenade risker och chanser i
jämförelse med vad tidigare varit fallet begränsats till hälften. Den låsta
kostnadspostens belopp hänför sig alltjämt till skärpt krisraffinad utom
såvitt gäller tillverkningen av adantsocker, vilken tillverkning enligt särskilt
Kungl. Maj :ts beslut får äga rum. Slutligen hava bestämmelser träffats
rörande avveckling av rekonstruktionsfonderna för förnödenheter å
låsta konti ävensom rörande reglering av eftersläpning respektive förelöpning
i raffinerad råsockerkvantitet. Det nu gällande kontraktet utgår den
31 juli 1949, dock med vissa övergångsstadganden rörande lagerdispositioner
och lagervärderingar samt rörande salupriset å utgående socker- och
melasslager.
Beträffande den av bolaget på statens uppdrag bedrivna importverksamheten
finnas i kontrakten''alltsedan 1942 intagna vissa grundläggande bestämmelser,
enligt vilka bland annat importverksamheten skall bedrivas
såsom en från verksamheten enligt förevarande kontrakt lristående rörelse,
reglerad genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som
äro förenade med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna
rörelse investerat kapital), lagring, försäljning in. in., skola därför icke
ingå under statens garanti enligt kontrakten, utan gäller angående dylika
utgifter liksom rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande
inkomsterna, vad därom i särskild ordning överenskommes mellan
staten och bolaget. I det i anslutning härtill mellan Kungl. Maj :t och bolaget
ingångna särskilda avtalet om sockerkö]) från utlandet stadgas bland
annat, att importsockrel skall användas för ändamål och enligt anvisning
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
ar och bestämmelser om pris in. in., som må vara meddelade av Kungl.
Maj :t eller den myndighet, åt vilken Kungl. Maj :t därtill lämnar behörighet.
Staten åtager sig å sin sida att svara för täckning av bolagets nödiga
kostnader för uppdragets utförande, mot det att bolaget gent emot staten
redovisar sina samtliga inkomster å samma rörelse.
Nämnden har jämlikt sin instruktion utövat en fortlöpande tillsyn över
sockerbolagets verksamhet, i vad denna beröres av gällande kontrakt och
avtal, och har vid fullgörande av denna uppgift ägnat särskild uppmärksamhet
åt frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 4 §'' i kontraktet,
avseende bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster samt statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader. I sådant syfte
har nämnden i likhet med vad fallet varit tidigare år och efter enahanda
grunder, som omnämnts i tidigare verksamhetsberättelser, granskat bolagets
verksamhet, tagit del av styrelsens protokoll samt genom auktoriserad
revisor och en biträdande revisor fortlöpande och ingående genomgått och
granskat såväl huvudkontorets som brukens räkenskaper. Resultaten av
granskningsarbetet hava framlagts för nämnden i form av rapporter och
ingående, hela sockerrörelsen berörande analyser av bolagets balans- samt
vinst- och förlusträkningar. Härigenom ävensom ur handlingar i övrigt
berörande sockerrörelsen och dess biprodukter, genom fortlöpande överläggningar
med bolagets ledning, genom förhandsinformationer samt genom
inspektion av bruk och andra anläggningar har nämnden följt och
bildat sig en uppfattning om de viktigare affärshändelserna. Slutligen har
nämnden för fullgörande av sina åligganden jämlikt g 5 e i instruktionen
genom periodvis upprättade räkenskapssammandrag för huvudkontor och
bruk ävensom genom kalkyler och kostnadsberäkningar för den ej tilländalupna
tiden av kontraktsåret följt tillverkningskostnaderna och deras
förändringar i fråga om socker och dess biprodukter, vilket föranlett
anmälan till Kungl. Maj :t rörande differensen mellan sockrets tillverkningskostnader
och dess försäljningspris.
Rörande granskningen av sockerbolagets verksamhet under tiden den 1
augusti 1917—den 31 juli 1958 har nämnden anfört.
Beträffande de allmänna betingelserna för betodling och sockerproduktion
under här förevarande verksamhetsår förete dessa gentemot närmast
föregående år en mycket betydande försämring. Arealen var den lägsta hittills
under statsregleringsperioden och minskade på grund av bristen på
arbetskraft och senkommen uppgörelse rörande betodlingsvillkoren från
54 664 till 48 203 hektar eller med cirka 12 procent, medan bet skörden per
hektar på grund av den sena våren och sommarens nederbördsbrist samtidigt
nedgick till endast 30 976 kilogram eller med cirka 5 procent, skörden
den lägsta sedan år 1931. För jordbrukets del motverkades likväl det
låga arealutbytet av ett flertal gynnsamma faktorer. Smutsprocenten var
sålunda osedvanligt låg, endast 7,52 procent, sockerhalten var jämförelsevis
hög och ökade från 17,so till 17,80 procent, varjämte priset under året
ökade från 508,72 till 556,23 öre per 100 kilogram, vartill sedan kom det
genom nedgången av betodlingen i ytterområdena under året minskade
arealtillägget, 155 560 kronor, ävensom täckningskostnaderna, 1 900 000
kronor, varigenom totala betpriset ökade från 514,58 till 562,79 öre per deciton.
Betinkomsten i kronor per hektar har härigenom trots det onormalt
låga arealutbytet ökat från 1 673 kronor till 1 745 kronor eller med 4,i procent.
För sockerbolaget inneburo däremot kampanj siffrorna en mycket
stark försämring gentemot tidigare år. Inköpta betmängden nedgick med
cirka 16 procent, vilket föranledde ett temporärt nedläggande av driften
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
vid råsockerbruken i Hälsingborg, Kävlinge och Svedala, vilkas betmaterial
måste fördelas på kringliggande bruk. Genom den minskade betmängden
nedgick råsockertillverkningen från 289 742 till 242 817 ton eller med cirka
16 procent. Uttryckt i raffinad minskade tillverkningen, sedan hänsyn tagits
till den för sirapstillverkningen erforderliga råsockerkvantiteten, cirka
19 200 ton, från cirka 253 000 till cirka 208 000 ton eller med cirka 18 procent,
vilken tillverkningskvantitet nödvändiggjorde sockerimport från utlandet
samt föranledde en kraftig minskning i lagertillgångarna av svenskt
socker. Anmärkas kan slutligen, att bolaget genom frånvaron av undervikt
och den låga smutsprocenten sammanställda med låg betmängd och
hög sockerhalt erhöll fördelar, vilka likväl motvägdes av de svårigheter,
som i fabrikationshänseende förefanns under året för sockrets utvinnande
ur betan, vilket tydligt framgår, om man sammanställer sockerhalten med
sockertillverkningen i procent av inköpt betvikt. Sockerhalten ökade sålunda
från 17,so till 17,so procent, medan råsockertillverkningen i procent
av inköpt betvikt var i det närmaste oförändrad, den minskade från 16,27
till 16,26 procent. Den ökade sockerhalten kunde sålunda av vissa sällan
förekommande orsaker icke utvinnas i form av råsocker utan framkom
i form av ökad melassutvinning. Den eljest under åren vanligen förekommande
undervikten förvandlades under det gångna året i övervikt, eu fördel,
som likväl enbart kom sockerrörelsen tillgodo.
Beträffande själva sockertillverkningen har årets hela råsockerproduktion,
frånsett 4 600 ton, vilka tillhandahållits bryggerier och kunder, förarbetats
till raffinad och sirap och för samma ändamål har av ingående
råsockerlagret använts 17 772 ton. Då den i kontraktet låsta posten beräknats
på en mot råsockerproduktionen svarande raffinadtillverkning, har
bolagets för året redovisade driftsresultat därför i viss mån i försämrande
riktning påverkats av den i förhållande till råsockerproduktionen ökade
raffinadtillverkningen. Den under året låsta posten har liksom de senaste
tre verksamhetsåren omfattat kostnadsposterna underhåll, avskrivningar,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria förfogande stående
medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader, körsel,
vagnshyra, betfrö, försäkringar samt förräntningen av bolagets eget kapital
(vinst)''. Bolaget har haft att självt täcka dessa kostnader mot det att bolaget
oavsett råsockerproduktionens storlek fått tillgodoräkna sig 18,43 öre
för varje under räkenskapsåret i fråga tillverkat kilogram råsocker, beloppet
vad raffinadtillverkningen beträffar hänförande sig till s. k. skärpt
krisraffinad. Nämnden har ingående granskat såväl de låsta som de garanterade
kostnadernas utveckling och har nämndens granskningsarbete
härvid fortgått efter enahanda linjer, som angivits i tidigare års berättelser.
När så ansetts önskvärt eller erforderligt har nämnden härjämte
föranstaltat om utredningar och undersökningar rörande olika sidor i bolagets
ekonomiska och industriella verksamhet. Dylika undersökningar och
utredningar hava verkställts rörande över- och undervikter vid bruken och
den därav betingade råsockervolymen och dennas omräkning i förkrigstillverkning,
rörande kostnaderna vid upptagande av adantsoekertillverkningen,
rörande ifrågasatt avveckling av rckonstruktionsfondcrnn för mindre
betydande förnödenheter, rörande enhetspris å socker, rörande bolagets
torv- och vedomkostnader och merkostnader för hantering av svenska kol,
oljeomkostnader, rörande kostnaderna för raffinering av Cuba-råsocker,
rörande kostnaderna för tillverkning och distribuering av siktad raffinad,
rörande reglering av raffinadkostnaderna jämlikt kontraktets 4 t; 1 mom.
5 st., rörande övergång från skärpt krisraffinering till kris- respektive fredsraffinering
in. in. Genom utredningen rörande råsockervolymen bar med
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
tillämpande av i tidigare verksamhetsberättelser angivna grunder för fastställande
av över- och undervikter vid bruken och för de nuvarande kvaliteternas
omräknande i råsocker i avtalets mening den råsockerkvantitet,
som skall ligga till grund för beräkningen av det belopp, bolaget enligt
kontraktets 5 g 1 mom. äger tillgodoräkna sig för täckandet av de låsta
kostnaderna, fastställts utgöra 2 427 060 deciton mot i bokslutet angivna
2 428 169 deciton. Statsregleringen kommer därför att i innevarande års
bokslut gottskrivas ett belopp av 20 438 kronor 87 öre.
Beträffande kostnaderna har sockernämnden ytterligare anfört, att nämnden
ingående granskat inköps-, förbruknings- och lagervärden ävensom
kostnaderna för de viktigare förnödenheterna, särskilt i vad avsåge de statsgaranterade
kostnaderna såsom för bränsle och emballage. Härvid har
nämnden framhållit följande.
Bränslekostnaderna per deciton råsocker och raffinad ökade 1947/48 gent
emot närmast föregående år vid råsockerbruken med cirka 3 och vid raffinaderierna
med cirka 11 procent, huvudsakligen beroende på att förbrukningspriset
å stenkolen trots förbättrad kvalitet ökat med cirka 30 procent
på gr.und av höjda inköpspriser och en viss eftersläpning i närmast föregående
års rekonstruktionspris. Den ökade bränslekostnad, som härigenom
uppkommit, har likväl delvis utjämnats av föreliggande utgiftsminskningar,
beroende dels på nästan helt bortfallen användning av ersättningsbränslen
och därmed bortfallna merkostnader för hantering av dylika bränslen, dels
på en betydande utökning av oljeeldningen. Samtliga raffinaderier samt fem
rå sockerbruk hava sålunda 1947/48 drivits medelst oljeeldning men flertalet
hava innevarande verksamhetsår åter på grund av svårigheterna med oljeanskaffningen
måst demontera sina anläggningar och återgå till koleldning.
Den den 1 augusti 1945 införda arbets- och bränslebesparande s. k. skärpta
krisraffineringen bär fortsatts jämväl det senast gångna året, dock med den
avvikelsen, att sockernämnden med Kungl. Maj :ts medgivande i april 1948
träffat överenskommelse med sockerbolaget om återupptagande av adantbitsockertillverkningen
i enlighet med vissa av Kungl. Maj :t angivna grunder.
Någon större dylik tillverkning hade likväl under det senast gångna året
icke hunnit igångsättas.
Av övriga statsgaranterade kostnader, räknade per 100 kilogram raffinad,
förete emballagekostnaderna trots den genom E-sockrets bortfallande
alltjämt minskande paketförsäljningen betydande uppgång, beroende på
de starkt stegrade kostnaderna för sockerlådor, förorsakade av högre lådpris
och ökad tillverkning av bitsocker i lådor. Sjöfrakterna för råsocker
och raffinad hava för året väsentligt ökat, beroende beträffande de förstnämnda
på i viss mån ökad transport utöver förarbetad kvantitet men huvudsakligen
på under året ökade fraktsatser, beträffande de senare åter på
iörutom stegrade sjöfrakter minskad kvantitet samt på genom ökad omslutning
väsentligt ökade kostnader vid nederlagen. I den mån transporterna
ägt rum med egna eller dotterföretags båtar, hava de debiterade fraktsatserna
konstaterats icke överstiga de i marknaden gällande.
Vidare har nämnden rörande verksamhetsåret 1947/48 anfört följande.
Bolagets investeringsverksamhet i fråga om sockerrörelsen bär senaste
året ökat från 8 044 000 till 9 398 000 kronor, ökningen huvudsakligen föranledd
av utbyggnaden och rationaliseringen av råsockerbruket i Köpingebro
samt av betydande anläggningar för kampanjhem, personalutrymmen
och lagerbyggnader. De av bolagets styrelse beviljade anslagen för investe
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
ringsändamål äro emellertid icke oväsentligt större men hava ej i full utsträckning
kunnat tagas i bruk, enär rådande svårigheter i fråga om arbetskraft
och material, långa leveranstider och svårigheter för erhållande
av byggnadstillstånd härför lagt hinder i vägen.
Bolagets likviditetsställning har under det senast gångna året ytterligare
förbättrats. De främmande skulderna hava visserligen ökat med cirka
7 400 000 kronor, under det samtidigt de lätt realiserbara tillgångarna endast
ökat med cirka 3 200 000 kronor. Lagertillgångarna hava emellertid samtidigt
ökat med cirka 0 400 000 kronor. Likvida medel hava sålunda sammanlagt
ökat med cirka 9 600 000 kronor, vadan försämringen endast innebär
en omvandling av bank- och liknande rörelsemedel i under nuvarande
förhållanden och under förutsättning av fortsatt drift mindre lätt realiserbara
varutillgångar. I detta hänseende föreligger visserligen en likviditetsförsämring
men har denna helt föranletts av bolagets finansiering av den
av bolaget för statens räkning bedrivna sockerimporten. Sammanställer man
därför samtliga främmande skulder, däri inräknade även risk- och pensionsfonderna,
med rörelsemedel av första och andra ordningen, föreligger en likviditet
sförbättring även för det senaste året med cirka 2 200 000 kronor. En
följd av den årligen fortgående förbättringen i likviditetsställningen har blivit,
att den bolaget tillförsäkrade krediten i riksbanken fortfarande endast
tilifällighetsvis behövt tagas i anspråk. Den under det gångna året företagna
importen av socker från Cuba och England och den alltjämt pågående importen
från Danmark har emellertid innevarande år föranlett vidgade kreditanspråk
på riksbanken. Räntekostnaderna komma härigenom ävensom
genom den innevarande år företagna skärpningen av diskonteringsvillkoren
att icke oväsentligt öka.
Beträffande uträknandet av rekonstruktionsfonderna å låsta konti kan
nämnas, att i fråga om alla förnödenheter a icke lasta konti rekonstruktionen
ägt rum efter samma grunder som tidigare år och till gällande dagsvärden
frånsett visst emballage, vilket ej längre finner användning vid råsockertillverkningen.
Beträffande åter förnödenheter å låsta konti gäller för
det senast gångna året punkt 5 i allmänna uttalanden till 1948 års kontrakt,
enligt vilken avveckling skall ske av de i det för nämnda år gällande kontraktet
angivna bestämmelserna om rekonstruktionsfonder för sådana förnödenheter,
som omfattas av i 4 S 1 inom. 1 st. omförmälda kostnadsposter,
vilken överenskommelse förutsattes skola ske genom överenskommelse mellan
staten, företrädd av sockernämnden, och sockerbolaget. Dylik överenskommelse
bär ännu icke träffats men har bolaget med ledning av en av bolaget
verkställd utredning rörande rekonstruktionsfonderna å låsta konti
debiterat statsregleringen 123 118 kronor, utgörande skillnaden mellan de
balanserade rekonstruktionsfonderna, för vilka statsregleringen burit kostnaderna,
och det på basis av de i december 1947 gällande priserna uträknade
erforderliga rekonstruktionsbeloppet. Nämnda belopp torde likväl ej
kunna anses såsom definitivt, enär det ännu ej granskats och överenskommelse
mellan nämnden och bolaget ännu ej träffats på sätt, kontraktet
föreskriver.
Den av bolaget på Kungl. Maj:ts uppdrag omhänderhavda sockerimporten
bär i fråga om importen från Danmark bedrivits efter enahanda linjer som
tidigare år. Under den från januari 1946 varande importperioden bär av bolaget
från Danmark importerats sammanlagt 42 183,3 ton socker, därav
20 548,6 ton senast gångna verksamhetsår. Härav hava till industriella förbrukare
inom landet försålts 27 707,» ton, varav 1947/48 15 371,2 lön. Utgående
lagret danskt socker redovisas per den 31 juli 1948 med 14 269,7 lön,
vilket i bokslutet värdesatts till inköpspriset -f- havda inköpskostnader. Då
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mcij:ts proposition nr 195.
under de tidigare åren i perioden värdesättningen skett enligt principen:
inköpspriset -j- havda kostnader med avdrag för den vid försäijningen uppkommande
differensen mellan självkostnaden och det fastställda försäljningspriset,
har i senaste bokslut framkommit ett överskott för hela perioden
å 3 521 990 kronor 74 öre, vilket belopp jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den
19 mars 1948 krediterats livsmedelskommissionens clearingkassa för kolonialvaror.
Innan överskottet framkommit, har bolaget jämlikt särskilt
Kungl. Maj :ts beslut för täckande av sina interna kostnader för distributionen
av danskt socker tillgodoräknat sig 1 öre per kilogram på den svenska
marknaden försålt socker. I enlighet härmed har bolaget i senaste bokslut
påfört kontot »Danskt socker» ett belopp av 153 711 kronor 75 öre.
Förutom nu nämnda sockerimport från Danmark bär import ägt rum
under året av raffinad från England och av råsocker från Cuba. Jämlikt särskilt
Kungl. Maj ds beslut har sålunda från England inköpts 30 000 ton,
varav vid bokslutstillfället 13 735,3 ton voro inkomna i landet. Av denna
kvantitet har under 1947/48 till konsumenter i Sverige försålts 3 865,3 ton,
varå uppstått ett underskott å 154 585 kronor 5 öre,'' vilket debiterats livsmedelskommissionens
clearingkassa. Från Cuba har under 1947/48 importerats
20 092,i lön råsocker, varur framkommit 18 357,2 ton raffinad,
därav 47,7 ton siktad vara. Ersättning för bolagets kostnader för råsockrets
förädling ävensom ersättning till bolaget för sockrets försäljning bär utgått
enligt särskilda mellan staten och bolaget träffade avtal. Av den tillverkade
raffinadkvantiteten har under året försålts 7 390,7 ton, medan såsom utgående
lager i bokslutet utbalanseras 10 918,6 ton. Sedan såsom ersättning för försäljningen
till bolaget utgått 147 820 kronor 95 öre, redovisas å kontot ett
överskott å 1 266 032 kronor 70 öre, vilket jämlikt Kungl. Maj ds beslut den
19 mars 1948 krediterats livsmedelskommissionens clearingkassa.
Beträffande dispositionen av den svenska råsockerproduktionen kan nämnas,
att livsmedelskommissionen tilldelat bryggeriindustrien en kvantitet av
6 000 ton svenskt råsocker, varav under året disponerats 4 273,2 ton. Å försäljningen
har uppkommit ett överskott å 1 071 763 kronor 16 öre. vilket
jämlikt nyssnämnda beslut av Kungl. Maj d krediterats clearingkassan.
Vid sin granskning av sockerbolagets verksamhet året 1947/48 bär nämnden
slutligen ingått på bolagets bokslut för sagda tidsperiod. I detta hänseende
bär nämnden anfört.
Sockerbolagets bokslut för verksamhetsåret 1/s 1947—1948 företer, sedan
de under det låsta beloppet 18,43 öre per kilogram tillverkat råsocker
innefattade kostnaderna och kapitalränta ävensom de garanterade kostnaderna
blivit täckta, en bolagets skuld till statsregleringen å 5 524 973 kronor
65 öre. Å statsregleringens konto inbalanserades vid verksamhetsårets
ingång den 1 augusti 1947 en statsregleringens fordran å bolaget å 4 268 298
kronor 60 öre, vilket belopp i enlighet med vad tidigare år varit fallet fick
innestå hos bolaget. Kontot har i det gångna årets räkenskaper debiterats
för det vid avvecklingen av rekonstruktionsfonderna å låsta konti jämlikt
uttalandena i 1948 års kontrakt bristslculdsbeloppet 123 118 kronor. Beloppet
är som förut nämnts ej definitivt. Statsregleringen har vidare debiterats
208 017 kronor, utgörande enligt en av bolaget verkställd utredning
den förelöpning i raffinerad råsockerkvantitet, vilken föreligger för åren
1941/42—1947/48. Posten har föranletts av den i 1948 års kontrakt nyinförda
bestämmelsen, att för den händelse den för bolagets raffinadtillverkning
under avtalsåret använda myckenheten svenskt råsocker överstigit
respektive understigit bolagets tillverkning av råsocker under samma tid,
bolaget skall för överskottet respektive underskottet gottskrivas respektive
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
13
påföras den del av den för årel bestämda multipeln för låsta posten, som
enligt av sockernämnden granskad och godkänd redovisning belöper å raffineringskostnader.
Beloppet bär baserats uteslutande på den rörliga delen
av raffineringskostnaderna inom den låsta posten och har för 1947/48 endast
kalkylerats, varför även denna post ännu ej är definitiv. Statsregleringen
har vidare krediterats med 104 855 kronor 10 öre, beroende på att
den i 1946/47 års bokslut till grund för den låsta posten, 17,15 öre, liggande
råsockerkvantiteten efter bokslutstillfället minskats med per den 30 september
1947 framkomna undervikter. Slutligen bar kontot krediterats för det
under verksamhetsåret å själva sockerrörelsen uppkomna överskottet
1 482 954 kronor 95 öre. Överskottet är huvudsakligen att tillskriva den
genom socker- och sirapsprisernas höjning den 18 maj 1948 med 2,25 öre
per kilogram föranledda lageruppskrivningen. Liksom tidigare år och såsom
framgår av det ovan sagda ger statsregleringens konto i dess i bokslutet föreliggande
skick ej ett definitivt uttryck för mellanhavandet mellan staten
och bolaget utan kommer att öka eller minska med belopp, som kunnat
gottskrivas eller belastas statsregleringen först i innevarande års räkenskaper.
Den till grund för den låsta posten, 18,43 öre, liggande råsockerkvantiteten
bar sålunda beräknats 1 109 deciton för hög, vilket i innevarande
års räkenskaper kommer att föranleda en kreditering av statsregleringens
konto med 1 109 X 18,43 = 20 438 kronor 87 öre. Kontot kommer vidare att
debiteras den bolaget tillkommande ersättningen för 1947/48 års adantsockertillverkning
samt krediteras för vissa vid räkenskapsgranskningen vid
bruken påtalade kostnader, varom överenskommelse likväl ännu ej träffats
med bolaget. Kostnaderna för eldning med kristidsbränslen äro vidare
ej slutgranskade och detta är även fallet med de kontot i samband med avvecklandet
av rekonstruktionsfonderna samt i samband med regleringen av
förelöpningen i raffinerad råsockerkvantitet debiterade beloppen. Slutligen
kunna vid nämndens fortgående granskning av bolagets verksamhet poster
framkomma, vilka kunna komma att påverka bolagets i bokslutet redovisade
skuld till statsregleringen.
Beträffande verksamhetsåret 19i8/49 har nämnden yttrat följande.
Årets kampanj har utfallit i hög grad tillfredsställande. Betarealen har
visserligen ytterligare nedgått under 1947 års redan då abnormt låga siffra.
Den utgjorde endast 47 544 hektar. Trots den sålunda minskade basen för
sockerrörelsen, har kampanjen utvecklat sig synnerligen gynnsamt för såväl
jordbruket som sockerindustrien. För jordbrukets del företer arealskörden
eu ytterst kraftig stegring från 30 976 till 38 031 kilogram eller med
cirka 23 procent, medan råsockerskörden per hektar ökat från 5 018 till
6 133 kilogram eller med cirka 22 procent. Inköpta betmängden har ökat
från 1 493 000 till 1 808 000 ton. Smutsprocenten har visserligen ökat från
7,52 till 11 ,59 procent och sockerhalten på grund av den regniga väderleken
nedgått från 17,so till 17,47 procent men samtidigt har betpriset ökat från
500 ,oi) till 530,oo öre per deciton. Härtill kommer sedan tillägget för sockerbalt
över 16 procent 48,69 öre, arcaltillägget vid vissa bruk 0,», öre samt den
under året från 20 till 40 öre per deciton betor höjda ersättningen för täclcningskoslnader
10,46 öre, varigenom totala genomsnittliga betpriset ökat
från 562,79 till 590,oi öre, allt per deciton. Betinkomsten i kronor per hektar
har genom här berörda faktorer ökat från 1 745 till 2 244 eller med cirka
28,6 procent. För sockerbolaget innebära kampanjsiffrorna en kraftigt ökad
råsocker- och raflinadlillverkning och därmed givetvis minskade tillverkningskostnader
och högre kapitalränta, ehuru den ökade vinsten å sockerrörelsen
numera även kommer statsregleringen tillgodo. Råsockcrtillverkningen
har ökat från 242 817 till 291 592 ton och i fabrikalionshänseende har
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 19Ö.
bolaget erhållit fördelar genom en förhållandevis tillfredsställande smutsprocent
och frånvaron av de fabrikationstekniska svårigheter, som närmast
föregående år förefunnos. Råsockertillverkningen i procent av avverkad betvikt
är sålunda ungefär densamma som närmast föregående år trots en för
året minskad sockerhalt. Den tillverkade råsockerkvantiteten motsvarar
efter avdrag av den för sirapstillverkningen erforderliga råsockermängden
en raffinadtillverkning å cirka 253 000 ton.
Om sålunda de allmänna betingelserna för bedrivandet av bolagets verksamhet
under innevarande verksamhetsår äro väl kända och utfallit tillfredsställande,
är det givetvis svårare att redan nu göra några bestämdare
uttalanden rörande årets sockertillverkning och dess ekonomiska slutresultat.
Nämnden har emellertid liksom tidigare år genom förkalkyler och kostnadssammanställningar
sökt bilda sig eu uppfattning om det sannolika utlallet
av årets sockerrörelse. Beträffande tillverkningskostnaderna komma
de i den låsta posten innefattade kostnaderna att öka"från 18,« till 21,39 öre
per tillverkat kilogram råsocker, då denna post på grund av ökade bet- och
andra kostnader underkastades motsvarande ökning i 1948 års avtal. Av de
garanterade kostnaderna kommer den ojämförligt största och betydelsefullaste
kostnaden — betkostnaden, utgörande 1947/48 cirka 78,2 procent av
totala råsockerkostnaden och cirka 59,7 procent av totala kostnaderna — att
förete ökning. Grundpriset för 16-procentiga betor höjdes i 1948 års avtal
från 500,oo till 530,oo öre per deciton men tilläggspriset för högre sockerhalt
beräknas på grund av den lägre sockerhalten komma att sjunka från 56,25
till 48,69 öre per deciton. Härtill kommer sedan den under året från 20 till
40 öre per deciton betor höjda ersättningen för täckningskostnader ävensom
arealtillägget av 20 kronor per hektar för odlare, som tecknat kontrakt
med Mörbylånga, Roma, Linköpings och Lidköpings sockerbruk. Totalt beräknades
betpriset härigenom komma att öka från 562,79 till 590,oi öre per
deciton. Totala egentliga betkostnaden beräknas härigenom ävensom genom
den stora arealskörden komma att öka med cirka 22 670 000 kronor, medan
betkostnaden per kilogram råsocker genom betprisets höjning beräknas
öka från 34,so till 35,93 öre. Förutom nu nämnda betkostnader förefinnas
icke obetydliga sådana, utgörande ersättning till betodlare för skördeförlust
in. m. på grund av odling med polerat enkornfrö vid vissa bruk. Av
övriga garanterade kostnader torde bränslekostnaderna, räknade i kronor
per deciton, vid rasockerbruken huvudsakligen på grund av bättre bränsleekonomi
och minskade bränslekostnader komma att förete en mindre nedgång,
medan däremot samma kostnader vid raffinaderierna på grund av
ökade pris å stenkol och eldningsolja ävensom på grund av adantsockertillverkningens
upptagande vid Landskronabruket torde komma att trots även
vid dessa bruk förbättrad bränsleekonomi öka med cirka 13 procent. Emballagekostnaderna
vid raffinaderierna torde vidare komma att utvisa betydande
ökning, cirka 25 procent, huvudsakligen beroende på genom pappersaccisen
ökade kostnader för papperssäckar och paketemballage ävensom
på väsentligt ökade lådpriser för opaketerat bitsocker. Råsocker- och
raffinadfrakter torde icke komma att uppvisa några större förändringar,
enär de ökade fraktsatserna motverkats av lägre hamnkostnader, kortare
transportvägar in. in. Av övriga garanterade kostnader torde melassfrakterna
komma att väsentligt öka på grund av en med 65 procent förhöjd
expedition av melass till foderhandlare, medan räntorna på grund av bolagets
fortgående förbättrade likviditet torde komma att minska. Å inkomstsidan
beräknas totala raffinadförsäljningen komma att utgöra 277 000 ton,
varav likväl 50 730 ton utgöres av utländskt socker. Medelpriset beräknas
utgöra 68,35 öre per kilogram och överstiger därmed K5-priset med 3,io öre,
medan motsvarande överpris löregående år utgjorde 2,38 öre per kilogram.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
15
Årets högre överpris beror på att i årets försäljning ingår adantsocker
med cirka 10 procent, medan föregående år adantförsälj ningen ännu ej
börjat. Sirapsförsäljningen, som föregående år genom prisökningarna
lämnade ett överskott å cirka 303 900 kronor, beräknas innevarande år
lämna en förlust å cirka 235 000 kronor, beroende huvudsakligen på ökade
priser på råvaran och i övrigt på ökade tillverknings- och försäljningskostnader.
Beträffande slutligen inkomsterna av biprodukterna torde på grund
av den stora melassproduktionen och det under året med (5 öre per kilogram
ökade priset vid försäljning till foderhandlare inkomsterna gent emot
föregående år komma att öka med cirka 2 100 000 kronor. Genom den här
anförda kostnads- och inkomstutvecklingen beräknas per den 31 juli 1949
å statsregleringens konto ett saldo framkomma å cirka 2 300 000 kronor,
representerande en statsregleringens skuld till sockerbolaget.
Gestaltningen av sockerindustriens tillverkningskostnader under statsregleringsperioden
framgår av en av nämnden uppgjord sammanställning över
kostnadsutvecklingen per deciton tillverkad raffinad. Denna sammanställning
torde här få återgivas med utelämnande av år 1939/40. Såsom basår
har nämnden härvid valt förkrigsåret 1938/39, då kostnaderna ännu icke
påverkats av kristidens prisförhöjningar och svårigheter med material och
förnödenhetsanskaffningen. Raffinadtillverkningen under basåret var emellertid
272 764 ton, medan samma tillverkning med några undantag de senare
åren varit väsentligt lägre. Särskilt gäller detta verksamhetsåret 1947/48.
De fasta kostnadernas inverkan på kostnadsutvecklingen bör därför ihågkommas
vid bedömandet av kostnaderna under de olika krisåren med deras
kvantitativt starkt varierande tillverkningssiffror. 1938/39 års kostnader
ha i sammanställningen angivits = 100.
1938/39
1940/41
1941/42
1942/43
1943/44
1944/45
1945/46
1946/47
1947/48
Betor ..............
100
117-0
148-5
167-3
166-2
166-fi
168-7
166-9
183-5
Avlöningar.........
Materialier:
100
119-5
121-3
144-8
131-5
137-6
137-6
146-3
170-8
förbrukningsartiklar
100
137-0
146-3
161-1
150-0
161-1
159-3
170-4
177-8
emballage.........
100
157-4
191-2
223-5
217-fi
194-1
204-4
225''0
267-C
Bränsle............
100
238-4
207-9
260-9
259-6
315-9
294-7
260-3
274-2
Underhåll ..........
100
147-1
109-8
128-8
148-4
128-1
161-4
162-7
179-1
Råsockerfrakter.....
100
165-3
157 3
173-3
158-7
150-7
158-7
158-7
185-s
Raffinadfrakter.....
100
143-G
130-8
17T8
139-7
138 5
128-2
126-9
147-4
Skatter.............
100
148-4
174-2
200-0
221-0
182-3
262-9
185-5
lOO-o
Räntor.............
100
—
77-3
136-4
100-0
72-7
45-9
31-8
Avskrivningar......
100
110-1
134-8
144-3
165-8
139-9
141-1
146-2
167-7
Kapitalränta (vinst) .
100
87-8
86’0
98-8
97-i
94-2
101-7
791
3<>*6
Övriga.............
100
105-6
140-2
197-2
213-1
174-8
186-0
152-3
16*2*6
Summa kostnader
100
123 2
141-8
104 o
102-3
101-3
104 9
101-2
1752
Härav:
Betkostnad........
100
117-0
148-5
167-3
166-2
166-6
168-7
166-9
183-5
Övriga kostnader ..
Tillverkning
100
131-5
133-2
159-7
157-4
154''4
160-0
153-8
164-4
Råsocker ton ......
292 359
300 263
308162
263 983
290 907
278 668
294 405
289 130
242 706
Raffinad ton.......
272 764
263 782
262 650
237 237
239 641
273 575
233 778
248 244,219 084
1 anslutning till sammanställningen har nämnden anfört.
Den nedgående tendens, kostnadsutvecklingen de senare åren företett,
har det senast gångna verksamhetsåret förvandlats i en anmärkningsvärt
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
stark stegring av tillverkningskostnaden, den högsta hittills under statsregleringsperioden
uppnådda. De kostnadsförändringar, nästan uteslutande i
uppåtgående riktning, som flertalet siffror det senaste verksamhetsåret utvisa,
kunna i icke oväsentlig grad tillskrivas dels den abnormt låga råsockeroch
raffinadtillverkningens stegrande inverkan på de fasta kostnadernas gestaltning,
dels givetvis även faktiska ökningar eller minskningar i kostnaderna.
Den för sockerprisets höjd mest avgörande kostnadsposten, betkostnaden,
har senaste verksamhetsåret ökat till 183,5 procent av 1938/39 års kostnadsnivå.
Den utgör numera 76,6 procent av råsockerkostnaden och 58,6 procent
av totala raffinadkostnaden. Större stegringar i övrigt förete avlöningar,
emballage, bränsle, underhåll, frakter och avskrivningar. Ivostnadsstegringen
för löner är en följd av de senaste årens fortgående lönestegringar,
vilka ej liksom tidigare år genom rationalisering eller förenklade tillverkningsmetoder
kunnat neutraliseras. Kostnadsökningen för emballage förklaras
av den de båda senare åren betydande prisstegringen å lådor samt av
en det senaste året med cirka 35 procent ökad tillverkning av bitsocker i
lådor. Bränslekostnaderna, som de senare åren minskat genom återgång
från kristidsbränslen till kol och olja, har senaste året åter ökat på grund
av stegrade kol- och oljepriser. Stegringen i råsocker- och raffinadfrakter
har huvudsakligen föranletts av stegrade järnvägs- och sjöfrakter. Beträffande
kostnadsposterna underhåll och avskrivningar kan kostnadsökningen
huvudsakligen tillskrivas den låga tillverkningen. Mindre stegring förete
kostnaderna för förbrukningsartiklar, medan kostnaderna för skatter, räntor
och kapitalränta starkt nedgått, de två senare åren även gent emot utgångsåret.
Nedgången i skatterna är givetvis en följd av den kraftiga minskningen
av kapitalräntan, under det den under de senaste fem åren fortgående
nedgången i räntekostnaderna återspeglar bolagets under dessa år
genom lagerminskningar och innehållna vinstmedel alltjämt förbättrade
likviditet. Till den låga räntekostnaden — endast 33,7 procent av förkrigsräntorna
— har givetvis även medverkat, att räntan å det av riksbanken vid
förefallande behov tillhandahållna finansieringskapitalet jämväl under det
gångna året utgått med 0,5 procent. Nedgång företer slutligen även den redovisade
kapitalräntan (vinsten å sockerrörelsen), liggande inom den låsta
posten 18,43 öre. Den har under hela statsregleringsperioden, frånsett verksamhetsåret
1945/46, legat under 1938/39 års nivå och utgjorde senaste
verksamhetsåret endast 36,6 procent av denna. Den starka försämringen av
kapitalräntan är nästan uteslutande en följd av den abnormt låga råsockertillverkningen
nämnda år. Totalt ha tillverkningskostnaderna senaste verksamhetsår
ökat från 161,2 till 175,2, varav betkostnaden ökat från 166,9 till
183,5 och övriga kostnader från 153,s till 164,4, allt i procent av 1938/39 års
kostnader.
1938/
39
1940/
41
1941/
42
1942/
43
1943/
44
1944/
45
1945/
46
1946/
47
1947/
48
Betkostnad .....................
100
117-0
148-5
167-3
166-2
166-6
168-7
166 9
183 5
Övriga tillverkningskostnader ....
100
131-5
133-2
159-7
157-4
154-4
160-0
153 8
164-4
Summa tillverkningskostnader
100
1233
141-8
164-0
162-3
161-3
164-9
161-2
175''2
Biprodukter, sirap och fraktdiffe-
100
123-2
174-7
137-7
135-5
115-1
931
92-5
127-7
Summa tillverkningskostnader
•/. biprodukter.........
100
125 3
141-0
169 2
167 5
168-4
174 5
1704
182-6
Medelförsäljningspris i Sverige____
100
119-4
132-7
147-2
148-1
147''4
146-2
164-5
186-2
Medelförsäljningspris inkl. export.
100
—
148-7
146-3
—
Kungi. Maj:ts proposition nr 195.
17
Differensen mellan tillverkningskostnader och bolagets medclförsäljningspris
belyses av sammanställningen å s. 16, däri siffrorna för 1938/39
angivits med 100.
Under hänvisning till sammanställningen har nämnden framhållit, att
under det senast gångna året tillverkningskostnaderna ökat med 82,6 procent
och medelförsäljningspriset med 86,2 procent i förhållande till basåret.
Att stegringen blivit störst beträffande försäljningspriset hade föranletts av
att 1946/47 års prishöjningar å socker och sirap kunnat verka hela året
ävensom, ehuru i mindre utsträckning, av den prisökning med 2,25 öre per
kilogram, som företagits i maj 1948. Dessa prisökningar jämte den med
cirka 1 000 000 kronor ökade melassutvinningen hade nämligen mer än utjämnat
den starka stegringen i tillverkningskostnaderna. Sistnämnda stegring
hade förorsakats av ett med 48,21 öre per deciton ökat betpris, en från
17,15 till 18,43 öre per kilogram ökad multipel samt ökade kostnader för huvudsakligen
bränsle och emballage. Det framkomna överskottet hade i bokslutet
ytterligare förbättrats genom en jämlikt avtalet gjord uppskrivning
av det utgående sockerlagret.
För år 1948/49 kan enligt nämnden förutses, att 1947/48 års överskott
icke kan bibehållas. Till motivering för sin uppfattning har nämnden framhållit,
att betpriset och täckningskostnaderna under året ökat med respektive
30 och 20 öre per 100 kilogram. Den låsta posten hade ökats med 2,96
öre per kilogram råsocker, i vilket belopp då likväl i motsats till tidigare år
jämväl inräknats kostnaderna för betfrakter och vågstationer. Vidare hade
emballagekostnaderna väsentligt fördyrats genom pappersaccisen, varjämte
bränslekostnaderna ökat genom stegrade priser å stenkol och eldningsolja.
Å andra sidan hade sockerrörelsen genom den återupptagna adantsockertillverkningen
ävensom genom prisökningen å melass till foderhandlare tillförts
icke obetydligt stegrade inkomster. Såsom ett helhetsomdöme beträffande
det sannolika resultatet av verksamheten under år 1948/49 har nämnden,
såsom redan anförts, uttalat att, vid oförändrade socker- och sirapspriser
och under förutsättning jämväl av i övrigt lika förhållanden, statsregleringens
konto för verksamhetsåret 1948/49 totalt kunde förutses komma att
redovisa ett underskott å cirka 2 300 000 kronor.
1 sin skrivelse har sockernämnden slutligen rörande bidrag till lastnings-
och lossningsanordningar för sockerbetor vid
enskilda järnvägar meddelat, att av de medel, som anvisats för
ifrågavarande ändamål, resterade 7 085 kronor 67 öre, samt att detta belopp
icke torde komma att tagas i anspråk.
Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor.
I syfte att underlätta järnvägstransporter av sockerbetor ha sedan år
1940 särskilda åtgärder vidtagits genom byggande vid olika järnvägsstationer
inom betdistrikten av arbetsbesparande anordningar för lastning och
lossning av betor. För ändamålet ha anvisats dels till Bidrag till lastnings2
liihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 195.
18
Kungl. Maj ds proposition nr 195.
och lossningsanordningar för sockerbetor tillhopa 1 250 000 kronor, dels till
Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor vid statens järnvägar
sammanlagt 4 515 000 kronor, dels ock till Lån till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor 400 000 kronor. Från statens järnvägars dispositionsanslag
ha dessutom ställts till förfogande 1 839 300 kronor för dylika
anordningar vid statens järnvägar. Kungl. Maj :t har den 21 juni 1940 utfärdat
kungörelse (nr 547) angående bidrag och lån av statsmedel till lastnings-
och lossningsanordningar för sockerbetor, vilken kungörelse ändrats
genom kungörelsen nr 199/1943.
I skrivelse den 28 augusti 1948 bär Sneriges betodlares centralförening —- under framhållande av den avgörande betydelse, som tillfredsställande lastningsanordningar
numera hade för en rationellt bedriven sockerbetsodling
— hemställt, att före 1949 års betkampanj lastningsanordningar för sockerbetor
måtte komma till stånd vid följande stationer vid statens järnvägar.
Inom I distriktet:
Sylfaste, nyanläggning .................
Fidenäs, » .................
Barlingbo, flyttning av elevator från Hemse
Hemse, utbyte av elevator ...............
Inom III distriktet:
Ve j by slätt, nyanläggning.............
Heagård, » .............
Kärreberga, » .............
Förslövsholm, » .............
Östra Ljungby, » .............
Vinslöv, » .............
Tygelsjö, utbyte .....................
Svenstorp, » .....................
Smedstorp, » .....................
V. Klagstorp, » .....................
Hammenhög, » .....................
Vadensjö, » .....................
10 st. nockspel .................. ......
10 st. lyftspel .........................
Inom VI distriktet:
Gärdslösa, nyanläggning .............
Ottenby, » .............
Ölands Eketorp, » .............
Gualöv, » .............
Märserum, » .............
kronor
13
800
»
16
100
»
13
700
*
11
000
>:>
69
000
»
39
000
»
29
000
»
22
000
61
000
»
77
000
»
53
000
»
54
000
»
53
000
»
53
000
»
70
000
»
13
000
»
48
000
*
48
000
»
21
800
»
19
300
»
32
400
»
41
500
»
37
200
Summa kronor 895 800.
Vad angår Vadensjö innebär föreningens förslag att ett utbyte skulle ske
mellan en där nu befintlig anordning av äldre typ och den nya anordning vid
Ekeby, för vilken 66 000 kronor beviljats år 1948. Denna åtgärd har beräknats
medföra en ökad kostnad av 13 000 kronor, vilket belopp upptagits i
sammanställningen för Vadensjö.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
19
över föreningens skrivelse ha yttranden avgivits av statskontoret, järnvägsstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens industrikommission och statens
sockernämnd.
Järnvägsstyrelsen har anfört, att styrelsen ur direkt järnvägsekonomisk
synpunkt måste ställa sig ytterst betänksam mot de föreslagna relativt betydande
kapitalutläggen, i den mån dessa avsåge platser, där betmängden icke
kunde anses stå i skälig proportion till kostnaderna för ifrågasatta anordningar.
Styrelsen ville emellertid icke absolut motsätta sig bifall till centralföreningens
förslag, därest andra synpunkter än de nyss nämnda motiverade
detta. I förslaget borde dock göras vissa ändringar, varigenom totalkostnaden
för samtliga anläggningar skulle stanna vid 826 600 kronor. Samtidigt
har styrelsen framhållit, att de nu beräknade kostnaderna kunde komma att
ökas ej oväsentligt. Med hänsyn till de långa leveranstiderna vore det nämligen
icke uteslutet att befintliga anordningar, vilka avsetts att utnyttjas vid
andra stationer, i väntan på utbyte hunne bliva så förslitna, att de icke
lämpligen kunde användas på annan plats. Styrelsen har vidare uttalat att
det, därest de föreslagna anordningarna ansåges böra utföras, vore angeläget
att statsmakterna snarast meddelade beslut i ärendet så att anordningarna
kunde beställas i så god tid som möjligt. Slutligen har styrelsen förutsatt,
att eventuellt anslag för ändamålet finge avskrivas i minst samma utsträckning
som tidigare skett.
Statskontoret har ansett det undandraga sig ämbetsverkets säkra bedömande,
huruvida ytterligare medel i nuvarande ekonomiska läge borde investeras
i särskilda för lastning och lossning av sockerbetor konstruerade anordningar.
Denna fråga syntes böra prövas i ett större sammanhang. Vad
angår själva kostnaderna har statskontoret erinrat om att ämbetsverket —
i anslutning till av järnvägsstyrelsen framförda synpunkter, vilka alltjämt
syntes äga giltighet — tidigare i yttranden över liknande framställningar
från föreningen förordat, att kostnaderna skulle fördelas mellan staten, betodlareföreningen
och eventuellt även sockerbolaget, förslagsvis så att statsbidraget
begränsades till högst hälften av kostnaderna.
Arbetsmarknadsstyrelsen har funnit sig ur de synpunkter, som styrelsen
hade att beakta, böra tillstyrka framställningen. De mekaniska lastningsanordningarna
hade nämligen visat sig vara arbetsbesparande och sålunda
bidraga till att minska arbetskraftsbehovet vid hetlastningen.
Statens industrikommission har anfört, att eu successiv mekanisering av
hetlastningsanordningarna vore välbetänkt ur rationaliseringssynpunkt och
att kommissionen icke hade något att erinra mot föreningens framställning.
Samtidigt har kommissionen dock framhållit, att de ifrågasatta anläggningarna
icke syntes kunna bli färdiga före början av 1949 års betkampanj. Föi
närvarande vore nämligen orderanhopningen hos verkstäderna stor och leveranstiderna
för viss erforderlig materiel jämförelsevis långa.
Statens sockernämnd har i sitt yttrande föreslagit, att ett helopp av
354 200 kronor skulle ställas till förfogande för utförande av vissa närmare
angivna anläggningar.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Sedermera har emellertid statens sockernämnd i skrivelse den 10 mars
1949 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga järnvägsstyrelsen att taga
i anspråk intill 356 100 kronor av statens järnvägars dispositionsanslag för
vidtagande av betlastningsanordningar vid statens järnvägar. Tillika har
nämnden ifrågasatt, att av tidigare beviljade medel ett belopp av 105 000
kronor skulle användas för andra betlastningsanordningar än som från
början avsetts. Sammanlagt skulle alltså enligt nämndens förslag 461 100
kronor ställas till förfogande för ifrågavarande ändamål under år 1949.
Sagda belopp fördelar sig å olika anordningar i enlighet med följande vid
skrivelsen fogade, inom sockerbolaget upprättade sammanställning.
Station
Ton betor
1948
Kostnad
enligt S. J.
Maskin
Kronor
1.
Svedala
17 700
c:a 120 000
Sockerbolaget tillhörig stor Meka-
•
noelevator, uppställd på fabriks- gården i Svedala
2.
Hammenhög
23 600
c:a 70 000
Utbyte av Österlövselevator mot
sockerbolaget tillhörig stor Me- kanoelevator, f. n. uppställd i
Hälsingborg
3.
Raus
3 100
c:a 50 000
Överbliven Österlövselevator från
Hammenhög eller Tomelilla
4.
Tygelsjö
7 000
53 000
Utbyte av Österlövselevator mot
Landsverk
5.
Vadensjö
6 600
13 000
Den för Ekeby avsedda nya appa-
raten uppsättes i Vadensjö.
6.
Östra Ljungby
1 700
27 000
Ö. Ljungby erhåller Vadensjös
gamla maskin. Ekeby erhåller
ev. frigjord Österlövselevator
7.
Gärdslösa
4 500
21 800
Byggd 1947
8.
Ottenby
2 000
19 300
Byggd 1948
9.
Öl. Eketorp
2 900
32 400
Ny apparat
10.
Sylfaste
1 260
13 800
Byggd 1948
11.
Fidenäs
770
16 100
Byggd 1948
12.
Barlingbo
900
13 700
Beg. Österlövselevator
13.
Hemse
4 300
11000
Beg. Mekano från Hammenhög
Summa kronor 461 100
Till stöd för sin framställning har sockernämnden anfört i huvudsak följande.
Sedan nämnden avgav yttrande över centralföreningens framställning om
ytterligare betlastningsanordningar vid vissa järnvägsstationer, ha närmare
överläggningar ägt rum mellan representanter för föreningen och Svenska
sockerfabriksaktiebolaget i syfte att få klarlagt, vid vilka stationer det är
mest angeläget att få dylika anläggningar nu utförda. Vad som framgått ur
dessa förhandlingar — vilka enligt uppgift bedrivits även i samarbete med
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
21
statens järnvägars III distrikt — har av betodlarna och bolaget framlagts i
särskilda promemorior samt vitsordats inför den av Kungl. Maj :t tillsatta
kommissionen för upprättande av förslag till betodlingsvillkoren 1949. Härav
framgår i huvudsak följande.
Betodlarna och sockerbolaget ha enat sig om att tills vidare avstå från de
anläggningar vid Skånes Viby och Östra Klagstorp, vartill medel anvisats år
1948. Härigenom kommer ett belopp av 105 000 kronor av 1948 års anslag
att inbesparas och kunna överföras till nya behov, som nu uppstått. Av de
nämnda år beslutade anläggningarna skulle härefter kvarstå anläggningarna
vid Rynge, Klasaröd, Ystad, Klippan, Ekeby och Sjöbo. Vidare är att märka
att vid Gärdslösa, Ottenby, Sylfaste och Fidenäs, utan särskilt anslag, redan
under 1947 och 1948 uppförts hetlastningsanordningar, för vilka statens järnvägar
emellertid nu synes äska anslag.
Beträffande nya anläggningar har särskilt från sockerbolaget framförts
det motiverade i dylika vid de stora stationerna Svedala och Hammenhög
ävensom i Baus, frågor som stå i samband med nedläggandet i fjol av sockerbruken
vid Svedala och Hälsingborg. Ytterligare ett antal stationer ha
vidare ifrågasatts, på sätt framgår av sockerbolagets sammanställning. De
däri upptagna kostnaderna för tillkommande anläggningar uppgå till 461 100
kronor. Om härifrån dragés nyssnämnda av fjolårets anslag inbesparade
belopp å 105 000 kronor, framkommer ett belopp av 356 100 kronor såsom
erforderligt anslag för 1949. Den närmare fördelningen av beloppen torde
av järnvägsstyrelsen böra ske i samråd med Sveriges betodlares centralförening
och sockerbolaget.
Enär nu ifrågavarande anordningar i hög grad underlätta det eljest synnerligen
tidsödande och arbetskrävande arbetet med lastning av sockerbetor
från odlarnas vagnar och bilar till järnvägsvagnarna, finner socker nämnden
i samråd med förenämnda förhandlingskommission att det av betodlarnas
och sockerbolagets representanter nu framförda programmet, vilket från
odlarnas sida med styrka framförts vid årets betodlingsförhandlingar, bör
snarast komma till utförande.
Detaljhandelspriset på socker.
I skrivelse den 22 maj 1946, nr 259, anhöll riksdagen att Kungl. Maj :t
måtte, med beaktande av vad som anförts i bevillningsutskottets av riksdagen
godkända betänkande nr 31, föranstalta om utredning rörande möjligheten
att åstadkomma ett mera enhetligt detaljhandelspris å socker samt
för riksdagen framlägga del förslag, till vilket utredningen kunde föranleda.
Den 24 maj 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens sockernämnd att
i samråd med statens priskontrollnämnd verkställa den av riksdagen begärda
utredningen.
Med skrivelse den 28 oktober 1948 har sockernämnden avgivit betänkande
angående detaljhandelspriserna på socker. Över betänkandet ha remissutlåtanden
avgivits av statskontoret, socialstyrelsen, kommerskollegium efter
börande av samtliga handelskamrar, statens livsmedelskommission, statens
priskontrollnämnd, Svenska sockerfabriksaktiebolaget, Kooperativa förbundet,
Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges grossistförbund.
.lag torde bär få lämna en sammanfattning av det huvudsakliga innehållet
av nämnda betänkande ävensom de däröver avgivna yttrandena.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Betänkandet. I betänkandet har sockernämnden till en början redogjort
för gällande ordning på förevarande område. Av redogörelsen framgår, att
sockerbolagets priser gälla för leverans vid något av bolagets fem sockerraffinaderier
och två nederlag; köparen svarar således i princip för kostnaderna
för transporten av varan till bestämmelseorten. Denna princip
modifieras dock genom vissa av bolaget vidtagna fraktutjämningsåtgärder.
Sockerdistributionen sker genom förmedling av cirka 300 grossister. Till
dessa utgår rabatt å försäljningspriset med i regel 4 procent. Försäljningen
till allmänheten ombesörjes av ett stort antal, mellan 35 000 och 40 000,
försäljningsställen. Av dessa innehavas cirka 6 500 av konsumtionsföreningar
och återstoden av den privata handeln. Prissättningen i detaljhandeln,
som tidigare helt varit överlämnad åt branschens eget bestämmande,
kontrolleras numera av vederbörande priskontrollorgan. Utförsäljningspriset
till konsumenterna växlar å olika orter.
Sockernämnden har härefter återgivit resultatet av vissa undersökningar
rörande möjligheterna att åstadkomma en utjämning av detaljhandelspriserna
på socker. Undersökningarna ha på bolagets uppdrag utförts av Affärsekonomiska
forskningsinstitutet vid handelshögskolan i Stockholm. Enligt
vad nämnden anfört baserar sig dess i det följande återgivna resonemang
på i huvudsak det siffermaterial, som insamlats vid dessa undersökningar.
Nämnden har framhållit, att detta siffermaterial hänförde sig
till tiden för årsskiftet 1946/47 och icke korrigerats med hänsyn till därefter
inträdda kostnads- och prisändringar. Ändringarna hade emellertid
icke varit av sådan karaktär, att nämndens rent principiella ståndpunktstagande
behövt röna inflytande av desamma.
I betänkandet framhålles, att de företagna undersökningarna visat att
detaljhandelspriset å socker varierade mycket på olika platser. Det högsta
pris, som vid undersökningarna konstaterats å någon ort, hade varit 73
öre per kilogram, medan lägsta pris utgjort 55 öre per kilogram. Spänningen
mellan högsta och lägsta pris belöpte sig således till ej mindre än
18 öre. I allmänhet hade dock prisvariationerna hållit sig inom en snävare
ram eller mellan 67 öre och 59 öre. De högsta genomsnittspriserna hade
Västerbottens, Värmlands, Norrbottens och Västernorrlands län. Tyngdpunkten
hade legat vid 62 å 63 öre för hela landet med ett riksmedeltal
av 62,003 öre. Undersökningarna hade vidare givit vid handen, att städerna
i allmänhet icke vore förmånligare ställda i prishänseende än landsbygden.
Genomsnittssiffrorna för land och stad visade endast obetydliga
avvikelser från varandra. Enligt undersökningarna hänförde sig ortsvariationerna
i konsumentpriset i huvudsak till två faktorer, nämligen olikheter
i fraktkostnader och skiljaktigheter beträffande detaljhandelns bruttomarginaler.
Av prisvariationerna hänförde sig cirka 20 procent till fraktkostnadsfaktorn
och omkring 50 procent till variationerna i bruttomarginaler.
Återstående 30 procent berodde dels på variationer i övriga kostnadsposter,
dels och framför allt på samfälld verkan av fraktkostnad och bruttomar
-
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
ginal. Skiljaktigheterna i bruttomarginalerna sammanhängde därmed, att
desamma å varje ort framkommit i konkurrens mellan olika företag och
företagsformer inom orten. Det vore alltså ofta rent lokala konkurrensförhållanden,
som där spelat in.
Beträffande fraktkostnadsfaktorn har nämnden erinrat om att prissättningen
inom näringslivet i allmänhet — där konkurrensen eller andra förhållanden
ej annat föranledde — vilade på grundsatsen, att varje vara
skulle bära sina egna fraktkostnader. Förbrukare, som voro bosatta å från
produktionsorten mera avlägset belägna orter, fingo därför erlägga ett mot
fraktkostnaderna svarande högre pris för varan. Undantag erbjöde bland
annat s. 1c. märkesvaror, för vilka ofta ett enhetligt försäljningspris gällde
för hela landet. Jämväl i fråga om socker baserade sig prissättningen på
nu angivna grundsats. Denna hade dock här modifierats genom att sockerbolagets
leveransvillkor innefattade en relativt vittgående fraktutjämning
olika orter emellan.
Beträffande den andra huvudfaktorn, detaljhandelns varierande bruttomarginaler,
har nämnden framhållit, att bruttomarginalen — varmed förstodes
skillnaden mellan försäljningspriset till allmänheten och detaljhandelns
anskaffningspris i butik — inom livsmedelshandeln liksom inom detaljhandeln
över huvud taget mera sällan vore baserad på någon utförd
kostnadskalkyl. Sagda marginal hade i stället mestadels framkommit i konkurrens
med andra företag och företagsformer inom samma ort. De varierande
bruttomarginalerna voro med andra ord i betydande omfattning ett
rent konkurrensfenomen betingat av skiftande lokala förhållanden. Detta
gällde för såväl socker som andra icke prisbundna varor. Att märka vore
vidare, att prissättningen å socker icke kunde betraktas som isolerad från
prissättningen å övriga varor. Med de prissättningsmetoder, som tillämpats,
hade ofta ett lågt pris på socker — socker hade även här i landet
ofta använts som en reklamartikel — uppvägts av högre priser på andra
varor. Omvänt kunde även ett högre pris på socker ha möjliggjort lägre
pris på andra varor.
I fråga om möjligheterna att få till stånd ett mera enhetligt detaljhan
dels pr is på socker har sockernämnden anfört, att någon
mera påtaglig prisutjämnande effekt icke kunde vinnas, med mindre
man införde ett enhetspris på socker, innebärande att konsumentpriset
bleve detsamma över hela landet. Ett dylikt system förutsatte en fullständig
utjämning av såväl fraktkostnaderna som bruttomarginalerna på så
sätt, att sockerbolaget åtoge sig att svara för samtliga fraktkostnader och
att leverera varan fritt detaljistens lager, ävensom att en enhetlig bruttomarginal
fastställdes för detaljhandeln, avsedd att täcka detaljhandelsföretagens
kostnader och därjämte lämna detaljisterna skälig ersättning för
deras arbete. För den lokala prissättningen skulle den praktiska inneborden
av enhetspriset bliva den, att de orter, som i prishänseende låge högie
än det pris, som bestämdes såsom enhetspris, skulle få sina sockerpriser
sänkta, medan å andra sidan de orter, vilka lagc under enhetspriset, skulle
24
Kungi. Maj:ts proposition nr 195.
erhålla motsvarande höjning. Prissänkningarna för de förra orterna skulle
med andra ord få bekostas av de senare.
Sockernämnden har framhållit, att skäl kunde anföras för och emot ett
enhetsprissystem. För ett dylikt system hade anförts rättvisesynpunkten,
vilken vore särskilt påtaglig i fråga om orter med toppriser. Kravet på ett
enhetligt pris bottnade emellertid ytterst däri, att de varierande priserna hos
allmänheten vore ägnade att väcka misstankar, att konsumenterna gjordes
till föremål för uppskörtning. Ett enhetspris skulle ingiva större förtroende.
Mot systemets införande talade de omfattande och vittgående konsekvenser
av ofördelaktigt slag, som detsamma skulle föra med sig i olika hänseenden.
Med hänsyn till den betydande roll, som socker spelade för livsmedelshandelns
omsättning, skulle ett enhetspris i många fall icke kunna
undgå att influera på priserna på andra varor i branschen. Systemet skulle
ytterligare kräva en ökad administrativ apparat. Framför allt måste emellertid
beaktas att, då detaljhandelns bruttomarginaler måste avvägas efter
kostnaderna hos de detaljister, vilka i kostnadshänseende låge över genomsnittet,
enhetspriset utan tvivel skulle medföra en icke obetydlig fördyring
av folkhushållets totala kostnader för distributionen av socker. Till de nu anförda
mera omedelbara verkningarna av enhetsprissystemet komme slutligen
även sådana av mera långsiktig natur. Bundna priser på socker, d. v. s.
priser som av detaljisten icke finge vare sig över- eller underskridas, skulle
komma att väsentligen utvidga den prisbundna sektorn av varusortimentet
inom livsmedelshandeln och därmed begränsa området för konkurrensen.
Nämnden hyste farhågor för att detta skulle bliva till nackdel för konsumenterna.
Då fördelarna av ett enhetsprissystem icke skulle stå i proportion till de
uppenbara olägenheterna i olika hänseenden, har sockernämnden icke funnit
utredningen giva anledning att föreslå införande av ett enhetligt konsumentpris
på socker.
Sockernämnden har härefter diskuterat möjligheterna att åstadkomma generella
prisutjämnande åtgärder genom fraktutjämning. En sådan
kunde genomföras på olika sätt, dels såsom partiell fraktfrihet genom införande
av ett större eller mindre antal prisorter och dels såsom fullständig
fraktutjämning genom att varan levererades fritt detaljistens lager. Enligt
nämndens mening vore metoden med fullständig fraktutjämning ur prisutjämningssynpunkt
överlägsen de metoder, som endast åsyftade partiell
fraktfrihet. Men även effekten av den fullständiga fraktutjämningen bleve
relativt begränsad. Införandet av fullständig fraktutjämning skulle enligt
beräkningar, verkställda före de senaste frakthöjningarna, resultera i en
ökning av sockerbolagets kostnader med 5,2 miljoner kronor. Härför skulle
erfordras en höjning av bolagets priskurantpris med cirka 2 öre per kilogram.
Systemet skulle medföra en mycket omfattande och tungrodd administrativ
apparat samt ökade förvaltningskostnader. Sockernämnden har
funnit den prisutjämnande verkan av en dylik fullständig fraktutjämning
icke vara av sådan karaktär, att den motiverade en övergång till ett ändrat
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
och med niånga olägenheter förbundet system. Av denna orsak har nämnden
ansett sig icke kunna förorda, att eventuella åtgärder i prisutjämnande
syfte skulle givas formen av en fullständig fraktutjämning.
Sockernämnden har även övervägt lämpligheten av att införa ett fraktutjämningssystem
i form av partiell fraktfrihet med prisorter över hela
landet. Detta system skulle innebära, att sockerbolaget betalade, förutom nuvarande
ciffrakter till norrländska hamnar, även frakterna till prisort
för hel järnvägsvagn från sockerbruk, nederlag eller cifort enligt bolagets
val. Kostnadsökningen, vilken enligt gällande avtal med sockerbolaget skulle
falla under statens garanti, skulle därvid uppgå till cirka 3 miljoner kronor
per år. För att kompensera denna kostnadsökning skulle erfordras en prishöjning
av l,2i öre per kilogram. Gentemot de olika tänkbara metoderna för
en dylik partiell fraktfrihet kunde enligt nämnden riktas den invändningen,
att deras prisutjämnande verkan skulle bliva ännu mera begränsad än vad
fallet skulle bliva vid fullständig fraktutjämning. Dessa metoder skulle vidare
lätt giva anledning till oekonomiska transportvägar och därigenom till
ökade transportkostnader. De skulle även fordra en relativt omständlig administrativ
apparat. Då systemets begränsade fraktutjämnande verkan näppeligen
uppvägde de olägenheter och kostnader, som systemet sålunda skulle
föra med sig, har nämnden förklarat sig ej heller kunna förorda, att ett dylikt
system skulle införas generellt för hela landet.
Sockernämnden har till sist undersökt möjligheterna att åstadkomma ett
mera enhetligt detalj handelspris på socker genom en utvidgad fraktutjämning,
geografiskt begränsad till områden med påfallande höga konsumentpriser.
Redan nu tillämpas, såsom förut antytts, viss fraktlindring för socker
för åtskilliga orter genom olika av sockerbolaget vidtagna åtgärder, innebärande
hl. a. att bolaget betalar frakten från sockerbruken till vissa hamnar
i Norrland, på Gotland m. in. I betänkandet anföres, att nämnden funnit två
av sockerbolaget framförda alternativa förslag erbjuda framkomliga lösningar.
Dessa förslag innebure, att detaljistens järnvägsfrakt till ett antal
särskilt angivna orter i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands
och Kopparbergs län skulle maximeras till enligt första alternativet 2
öre per kilogram och enligt andra alternativet 2,5 öre per kilogram samt att
sockerbolaget genom fraktbidrag skulle svara för den del av transportkostnaden,
som överstege 2 respektive 2,5 öre per kilogram. Om det mest långtgående
eller det första alternativet valdes och detaljistens fraktkostnad sålunda
maximerades till 2 öre per kilogram skulle detta betyda, att de därav
direkt eller indirekt berörda orterna i nämnda län i fraktkostnadshänseende
bleve jämställda med ett flertal orter i södra och mellersta Sverige. Kostnaderna
för förslagets genomförande skulle inskränka sig till 120 000 a 150 000
kronor årligen. Nämnden har för sin del stannat för att förorda detta förslag.
Med hänsyn till den förebragta utredningen bar nämnden ansett någon annan
åtgärd icke för närvarande böra vidtagas i ärendet än att det uppdroges
åt nämnden att med sockerbolaget överenskomma om ökade fraktbidrag till
vissa orter i huvudsaklig anslutning till sistnämnda förslag.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Yttrandena. Sockernämndens ståndpunkt att avstyrka införande av ett
enhetligt detalj handelspris å socker eller ett system med fullständig
frakt utjämning har biträtts i samtliga yttranden på i
huvudsak de skäl, som anförts av sockernämnden. Beträffande yttrandena
över denna del av betänkandet kan i övrigt nämnas följande.
Statens priskontroltnämnd har erinrat om att nämnden redan år 1942
prövat frågan om införande av normalpris å socker men funnit sig böra
avstå från en dylik åtgärd. Anledningarna därtill hade varit il stort sett
desamma som de, vilka i betänkandet åberopats mot ett system med bundna
minutpriser.
Kooperativa förbundet har särskilt framhållit, att en övergång till ett
enhetligt detalj handelspris på socker skulle komma att öka prisbundenheten
inom detaljhandeln i mycket väsentlig omfattning. Då detta i sin
tur på längre sikt vore ägnat att medföra minskad konkurrens inom distributionen,
bleve verkningarna av en enhetsprissättning ofördelaktiga ur
konsumentsynpunkt. Ett i och för sig alldeles avgörande argument mot att
införa ett enhetspris vore emellertid att, såsom sockernämnden anfört, ett
dylikt pris måste få karaktären icke blott av maximi- utan även minimipris.
Att på sådant sätt fastställa minimipriser, som icke finge underskridas,
måste nämligen enligt förbundets mening ur konsumentsynpunkt framstå
såsom alldeles orimligt, framför allt enär detta skulle innebära allvarliga
risker för att kostnadsbesparande förenklingar inom detaljdistributionen
skulle komma att förhindras. I jämförelse med de nu berörda nackdelarna
av ett enhetligt detaljhandelspris på socker framstode de i och för sig
problematiska fördelarna därav ur rättvisesynpunkt såsom av helt underordnad
betydelse.
Tanken på en utbyggnad av systemet med partiell fraktutjä mning
har däremot i allmänhet vunnit anslutning i yttrandena. Sockernämndens
förslag till sådan fraktutjämning har även av samtliga remissinstanser
med undantag av två tillstyrkts eller lämnats utan väsentlig erinran.
Undantagen äro Sveriges grossistförbund, som uttalat viss tveksamhet,
och statskontoret, som helt avstyrkt förslaget.
Svenska sockerfabriksaktiebolaget bär erinrat om att bolaget vid ett flertal
sammanträden med sockernämnden haft tillfälle att diskutera ifrågavarande
spörsmål. Därvid hade bolaget särskilt tryckt på det förhållandet,
att enhetliga detaljhandelspriser på socker otvivelaktigt måste få en allmänt
fördyrande verkan på varan. Bolaget hade emellertid alltid varit medvetet
om den »orättvisa», som ett i förhållande till det genomsnittliga detaljhandelspriset
på socker alltför högt pris finge anses innebära. Tid efter
annan hade bolaget därför genom fraktbidrag av olika slag sökt åstadkomma
en erforderlig utjämning. De av bolaget i förevarande sammanhang utarbetade
båda alternativen vore ett ytterligare steg på denna väg. Bolaget
anslöte sig till sockernämndens förslag.
Kommerskollegium bär ansett det böra undersökas, huruvida icke efter
förhandlingar med sockerbolaget fraktbidrag även skulle kunna lämnas
andra orter med höga fraktkostnader än de föreslagna.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Statens priskontrollnämnd har förordat den modifieringen av sockernämndens
förslag, att detaljistens egen maximifrakt — i stället för att såsom
nu ifrågasatts preciseras till 2 öre per kilogram — genom fraktbidraget
skulle anpassas så att fraktminskningen komme att utgöra jämnt öretal.
Detta skulle medföra den väsentliga fördelen, att kostnadssänkningen
för detaljisten skulle motsvaras exakt av prissänkningen till konsumenten.
Enligt vad sockerbolaget meddelat nämnden, förelåge några tekniska hinder
icke för en sådan utformning av fraktbidragssystemet.
Sveriges grossistförbund har funnit det tveksamt om det vore lämpligt
att, såsom ifrågasatts, ur prissystemet bryta ut en enstaka vara och låta
priserna på denna följa särskilda lagar. Det vore icke uteslutet, att liknande
skäl skulle kunna anföras för en prisutjämning även på andra nödvändighetsvaror
till förmån för andra befolkningsområden än dem som nu
vore aktuella. Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida linjen att utjämna
varupriserna via frakterna borde ytterligare fullföljas. Önskade man åstadkomma
en förbättrad standard för vissa landsdelar, borde detta kunna åvägabringas
effektivare på annat sätt. Emellertid ville förbundet icke i och
för sig ställa sig helt avvisande till sockernämndens förslag.
Statskontoret har såsom förut angivits helt avstyrkt sockernämndens
förslag. Såsom skäl härför har ämbetsverket anfört följande.
Den sänkning av konsumentpriset å socker, som av sockernämnden förutsatts
skola komma till stånd på grund av nu föreslagna minskning av fraktkostnaderna,
synes komma att röra sig om högst 2 öre per kilogram. En
dylik prisjustering är enligt statskontorets mening alltför obetydlig i förhållande
till de beräknade, av statsverket garanterade kostnaderna, 150 000
kronor, för att ett genomförande av den föreslagna anordningen skulle kunna
anses motiverat. Vid en beräknad genomsnittskonsumtion av 25 kilogram
socker per år och person skulle nämligen en sänkning av sockerpriset
med 2 öre per kilogram innebära en årlig besparing av allenast 50 öre, vilket
för konsumenten torde vara praktiskt taget betydelselöst. Frågan om
sockerprisets avvägning torde i vart fall icke böra upptagas separat utan
synes lämpligen böra i samband med likartade spörsmål i övrigt prövas av
del blivande centralorganet för den prisreglerande verksamheten på jordbrukets
område.
Förslag till avtal med Svenska sockerfabriksaktiebolaget m. m.
Genom beslut den 29 oktober 1948 uppdrog Kungl. Maj :t åt eu förhandlingsdelegation,
bestående av landshövdingen Bo Hammarskjöld, ordförande,
jämte ordförandena i statens sockernämnd, statens livsmedelskommission
och statens priskontrollnämnd, att vidtaga de förberedande åtgärder
med avseende å sockerbetsodling och sockertillverkning samt därmed sammanhängande
frågor, som ansågos påkallade för att möjliggöra alt avtal
i god tid sluille kunna träffas rörande 1949 års sockerproduktion in. m. Med
anledning därav har förenämnda delegation verkställt erforderliga utredningar
samt förhandlat med styrelsen för Sveriges betodlares centralförening
och representanter för Svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande villkoren
för 1949 års betodling och sockerproduktion.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
I skrivelse den 31 mars 1949 har delegationen framlagt en redogörelse
för förhandlingarna jämte vissa förslag rörande sockerbetsodlingen och sockerfabrikationen
under år 1949.
Beträffande delegationens förhandlingar med Sveriges betodlares
centralförening har i skrivelsen inledningsvis redogjorts
för två av betodlareföreningen och av statens livsmedelskommission var
för sig uppgjorda kalkyler angående den kostnadsförändring för sockerbetsodlingen,
som nu kunde beräknas för år 1949 i jämförelse med år 1948, ävensom
för vissa synpunkter beträffande dessa kalkyler, som framkommit under
förhandlingarna. Vidare ha i skrivelsen redovisats vissa förslag, som
framkommit under förhandlingarna. Bland dessa må här särskilt nämnas,
att önskemål uttalats om upphävande av nu gällande bestämmelser om förbud
för sockerbolaget att bedriva propaganda beträffande betarealerna
samt att odlarna förklarat sig villiga gå med på detta önskemål, om odlingen
lämnades helt fri.
I anslutning till vad som förekommit vid förhandlingarna har delegationen
framlagt följande förslag till villkor för 1 949 års b e t o d1
ing.
1. I det nya kollektivavtalet rörande sockerbetor har i vad avser sommarskötseln
införts en ny bestämmelse av innebörd att arbetare, därest jorden
är så stenbunden, att stenförekomsten uppgår till minst 9 procent, må påkalla
förhandling för fastställande av svårighetstillägg. Sådant tillägg skall
utgå med lägst 7 procent på grundpriset för sommarskötseln av sockerbetor
och skall därvid stenförekomstens större eller mindre hinderlighet med
hänsyn ej blott till dess omfattning utan även till dess form och art beaktas.
I anledning av denna bestämmelse uppkommer en merkostnad för arbetslöner
för de utav denna punkt i avtalet berörda arbetsgivarna. Enär
merkostnaden förorsakas av särskilda svårigheter i arbetet, kan en efter
samma grunder uppskattad merkostnad anses uppkomma även för utav avtalet
icke berörda arbetsgivare samt för odlare utan lejd arbetskraft. För
att bereda tillfälle till viss kompensation för merkostnad i nu avsedda fall
skall, som en provisorisk anordning, ett belopp av högst 250 000 kronor ställas
till Sveriges betodlares centralförenings disposition för att efter högst
21 ,70 kronor per hektar av areal, som drabbas av dylik merkostnad för arbetslöner,
utbetalas till vederbörande odlare samt efter samma grunder utgå
till odlare som, utan att för odlingen använda lejd arbetskraft, minst ha
en grad av stenbundenhet motsvarande den lägsta, för vilken enligt kollektivavtalet
särskild ersättning utgår. I de fall då frågan om ersättning icke
prövats enligt i avtalet fastställda grunder, skall genom intyg, attesterade av
lokala statliga representanter, förslagsvis lantbruksnämndernas ortsombud,
styrkas att sådana förutsättningar föreligga som avses i avtalet.
Som ersättning för extra kostnader för här avsedd anordning äger
centralföreningen av det belopp, som enligt förestående regler skulle tillfalla
varje odlare, innehålla högst 15 procent.
För användningen av ifrågavarande belopp skall redovisning lämnas till
statens sockernämnd.
Prisbestämmelserna å sockerbetor behållas i övrigt oförändrade från år
1948.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
29
2. Beträffande frågan om rätt för odlare att i särskilda fall plöja upp besått
betfält antecknas, att betodlarföreningen och sockerbolaget överenskommit
om samråd för påskyndande av avgörandet av sådana frågor.
3. Här ej särskilt nämnda bestämmelser i gällande betodlingskontrakt behållas
jämväl för år 1949 under iakttagande tillika av vad som överenskommits
vid direkta förhandlingar mellan betodlarföreningen och sockerholaget.
4. Beträffande melasstilldelningen år 1949 erhåller betodlare ett fat om
cirka 250 kilogram för varje påbörjat hektar till ett pris av 3 öre per kilogram
beträffande före den 1 december uttagen kvantitet och 4 öre per kilogram
beträffande därefter uttagen kvantitet. Därjämte äger odlare erhålla
ett halvt fat för varje påbörjat hektar till ett pris av 14 öre per kilogram.
5. Beträffande tilldelningen av kvävegödselmedel antecknas, att betodlarna
enligt vad statens livsmedelskommission meddelat komma att år 1949 tilldelas
450 kilogram chilesalpeter per hektar till ett pris av 23 kronor per
100 kilogram.
G. Beträffande frågan om gunnnihjulsutrustningen för betkörningsvagnarna
antecknas, att statens industrikommission ställt i utsikt lika välvillig
behandling som år 1948.
7. I avseende å traktortågen antecknas, att den intill den 31 december
1948 gällande dispensförordningen förlänats förlängd giltighet till och med
den 31 december 1949.
8. Betodlarnas önskemål om bibehållande för år 1949 av vad hittills gällt
om visst statsbidrag till kockahushåll för betarbetare samt reseersättning
för dylika arbetare torde, enligt vad som inhämtats från socialdepartementet,
bliva tillgodosedda.
9. Det förutsättes, att arbetsmarknadsmyndigheterna och arbetsförmedlingen
effektivt medverka vid rekrytering av erforderlig arbetskraft för betornas
skötsel och upptagning.
10. Statsdelegerade förorda, att höjning av frakter för betor, där transporten
genom sockerbolagets försorg skedde per bil eller båt, ej vidtages för
nästa kampanj.
11. Beträffande betlastningsanläggningarna in. in. antecknas, att statsdelegerade
ville på allt sätt medverka till färdigställandet av såväl tidigare
beslutade som av statens sockernämnd nu tillstyrkta nyanläggningar.
Beträffande förslaget må här påpekas, att detsamma icke innehåller någon
motsvarighet till de bland villkoren för 1948 års betodling under punkt
3 upptagna bestämmelserna om viss arealbegränsning och om förbud för
sockerbolaget, respektive betodlarföreningen att bedriva propaganda rörande
betarealerna.
Enligt vad som anföres i delegationens skrivelse har förslaget antagits
vid Sveriges betodlares centralförenings stämma den 19 mars 1949.
Delegationen har härefter övergått till eu redogörelse för förhandlingarna
med sockerbolaget. Till förhandlingarna hade på
sedvanligt sätt från bolaget införskaffats erforderligt siffermaterial in. in.,
vilket siffermaterial legal till grund för dessa. Rörande innebörden av bolagets
kalkyler för verksamhetsåret 1949/50, i vad dessa avse den låsta posten,
har delegationen hänvisat till den å s. 30 intagna sammanställningen.
I denna ha till jämförelse även intagits vissa uppgifter, avseende motsvarande
kostnadsposter under innevarande och närmast föregående år.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 195-
Sammanställning av låsta kostnader (siffrorna avse tusental kronor).
Enligt
Enligt sockerbolagets kalkyler februari 1949
socker- bolagets
bokslut för
För
1948/49
För ''/s 1949-
—S0/4 1950 vid en råsocker- kvantitet av
1947/48
230 milj. kg
260 milj. kg
290 milj. kg
Underhåll..............
6 303
9167
4 930
4 930
4 930
Avskrivningar..........
6 060
6 759
4 946
4 946
4 946
Meravskri vningar........
—
—
3 496
3 496
3 496
Skatter.................
1400
3 830
3 700
3 700
3 700
Till fri disposition.......
300
300
300
300
300
Personalkostnader (avi.
m. in.)...............
20 356
24 372
17 905
18 749
19 593
Vågpersonalavlöningar...
—
796
672
761
851
Pensioner...............
1314
1 187
938
938
938
Kalksten................
974
1 390
1165
1320
1474
Kalkstenstrakter.........
169
247
201
228
255
Förbrukningsmaterial för
drift.................
1 103
1189
910
1028
1150
Omkostnader ...........
2 216
2 459
1764
1764
1764
Vagnshyra..............
122
140
124
124
124
Betfrö..................
2185
2137
2 312
2 615
2 917
Betfrakter..............
—
3 643
3 014
3 416
3 815
Försäkringar............
736
723
557
593
631
Bolagets kapitalränta____
14 08
4 100
4 100
4100
4100
Regleringskonto.........
105
20
—
—
Summa
44 751
62 459
51034
53 008
54 984
F örslag till låsning av ytter- ligare följ. poster:
Adantsockertillv., merav- löningar..............
480
480
480
Råsockerfrakter.........
•
2 321
2 637
2 953
Totalsumma
o3 83o
56125
58 417
Beträffande avtalstiden har delegationen anfört, att sockerbolaget
av vissa skäl beslutat ändra sin bokslutsdag från den 31 juli till den 30
april. Räkenskapsåret 1948/49 avsåge sålunda en niomånadersperiod, omfattande
tiden den 1 augusti 1948—den 30 april 1949, medan följande räkenskapsår
vore avsett att löpa under tolvmånadersperioden den 1 maj 1949
—den 30 april 1950. Delegationen hade ansett att den omständigheten, att
sockerbolaget ändrat bokslutsdag, icke borde föranleda någon ändring av
avtalet mellan staten och bolaget för kontraktstiden den 1 augusti 1948—
den 31 juli 1949. Däremot borde enligt delegationens mening kontraktstiden
för det kommande året avse niomånadersperioden den 1 augusti 1949
—den 30 april 1950.
Angående förhandlingarna med sockerbolaget om den låsta kostnadsposten
har delegationen anfört i huvudsak följande.
Det belopp, som bolaget fått tillgodoräkna sig för täckande av de i den
låsta posten ingående utgifterna för regleringsåret 1947/48, har utgjort 18,43
öre per kilogram råsocker. Sagda belopp, som beräknades med utgångs
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
punkt från en råsockermängd av 285 000 ton, utgick oberoende av råsockerproduktionens
storlek. Den verkliga produktionen uppgick till endast omkring
243 000 ton, vilket för sockerbolagets del medförde ett mindre gynnsamt
ekonomiskt resultat. Det fixerade beloppet av 18,4.5 öre per kilogram
råsocker har sålunda bl. a. icke givit bolaget möjlighet att redovisa ett
högre vinstbelopp på sockerrörelsen (bolagets kapitalränta) för år 1947/
48 än 1 408 000 kronor mot det belopp av 4 100 000 kronor, som alltsedan
år 1943/44 har förutsatts vid varje förkalkyltillfälle. (Under åren 1939/40
—1942/43 var bolagets kapitalränta garanterad och utgick årligen med ett
belopp av 4 100 000 kronor).
Till de icke statsgaranterade kostnaderna har bolaget denna gång velat
hänföra kostnadsposterna adantsockertillverkning (meravlöningar) samt råsockerfrakter.
Statsdelegerade anse att detta önskemål bör kunna biträdas.
Emellertid medför låsningen av råsockerfrakterna att andelen av de rörliga
kostnaderna i den låsta kostnadsposten öka. I detta sammanhang må tilläggas
att bolaget denna gång räknat in betfrökostnaderna för årets kampanj
i kalkylen för 1949/50 med belopp, som äro proportionella mot råsockermängden,
under det att man i tidigare kalkyler har insatt den under avtalstiden
uppkomna beräknade betfrökostnaden för nästkommande kampanj
med praktiskt taget fixt belopp. Även härigenom ökas andelen av de
rörliga kostnaderna i den låsta posten. Till följd härav skulle, vid oförändrade
metoder för beräkningen av multipeln vid olika myckenheter råsocker,
multipeln för 1949/50 icke komma att sjunka lika starkt vid stigande råsockermängd
som den för innevarande år fastställda rörliga multipeln. Bolaget,
som har ansett att den i fjol införda rörliga multipelberäkningen har
varit tillfredsställande, har velat godtaga en liknande beräkning av multipeln
även för 1949/50. Emellertid bör enligt delegerades mening multipelformeln
i sådant fall ändras så, att multipeln avtager ungefär lika starkt vid stigande
råsockermängd som varit fallet i år. Delegerade återkomma till denna
sak längre fram.
Delegationen har härefter anfört, att bolaget i sammanställningen upptagit,
förutom s. k. tabellenliga normala avskrivningar, ett belopp av 3 496 000
kronor för meravskrivningar av maskiner och inventarier. Dessa meravskrivningar
hade beräknats så, att de tillsammans med de tabellenliga avskrivningarna
av dithörande kapitalföremål utgjorde skäligt årsavskrivningsbelopp
å 75 procent av de utav bolaget uppskattade fulla återanskaffningsvärdena
för maskiner och inventarier. Delegationen ville i detta sammanhang
erinra om att sockerbolaget vid föregående års förhandlingar gjort gällande,
att bolagets ordinarie avskrivningar vore i lägsta laget och att till ett kommande
år borde upptagas till behandling en plan, som i princip utginge från
avskrivning av bolagets återanskaffningskostnader. Med anledning därav
hade delegationen vid dessa förhandlingar utan att därvid taga ställning
till återanskaffningsprincipen — uttalat att i god tid före nästa års förhandlingar
borde, närmast av bolaget självt under granskande medverkan av sockernämnden,
verkställas eu översyn av bolagets avskrivningspolitik. Sedan
bolaget nu företagit eu dylik (iversyn, vars resultat dock icke förelegat i sådan
lid att det före förhandlingarna kunnat underkastas önskvärd granskning,
ville delegationen uttala all den, även om det ur vissa synpunkter kunde betraktas
som befogat all avskrivning skedde på basis av återanskaffningsvärdena,
i det rådande ekonomiska läget icke kunnat förorda denna princip. Delegationen
ville därvid även framhålla, all principen om avskrivning på
32
Kutvjl. Maj:ts proposition nr 195.
basis av återanskaffningsvärdena för närvarande icke finge tillämpas för industrien
i allmänhet. I fråga om kapitalränta och skatter hade bolaget i sammanställningen
upptagit hela beloppet för 12 månader, tillhopa 7 800 000 kronor,
under perioden den 1 augusti 1949—den 30 april 1950. Delegationen hade
ansett att detta belopp borde reduceras, enär den föreslagna avtalstiden för
1949/50 endast utgjort nio månader mot tidigare ett år. Under förhandlingarnas
gång hade bolaget till en början gått med på att räkna ned meravskrivningarna
med 2 499 000 kronor från 3 496 000 kronor till 997 000 kronor.
Vad anginge kapitalränta och skatter hade bolaget framhållit, att dessa
kostnader enligt en visserligen konventionell men dock i huvudsak rättvisande
regel av bolaget fördelades med 2/z på råsocker och l/s på raffinad.
Hela årsbeloppet för råsockerbruken borde enligt bolagets mening påföras
niomånadersperioden, medan bolaget kunde gå med på att reducera andelen
för raffinaderierna med 3/13 av motsvarande helårsbelopp. Det sammanlagda
beloppet för kapitalränta och skatter skulle härvid komma att
reduceras med 1/rs av beloppet 7 800 000 kronor eller med 650 000 kronor.
Delegationen har härefter ingått på frågan om en återgång till s. k. fredsraffinering
och om den inverkan, som en sådan återgång skulle få på kostnaderna.
Härom har i skrivelsen anförts följande.
I samband med överläggningarna om den låsta kostnadsposten har bolaget
uttryckt önskemål om att bolaget måtte få möjlighet att snarast återgå
från skärpt krisraffinering till fredsraffinering (helraffinering). Bolaget hade
sagt sig för närvarande tillverka det sämst raffinerade sockret i Europa.
Vid återgång till fredsraffinering räknade bolaget med följande merkostnader.
Beräkningarna gälla för helt år vid en råsockertillverkning av 255 000
ton och en raffinadtillverkning av 221 800 ton.
Merkostnader vid återgång
till fredsraffinering
1000-tal kr fredsraff.
Avlöningar........................... 679 0 31
Förbr.-art, m. m..................... 116 0 05
Omställningskostnader................ 63 0-03
Summa låsta poster 858 0 39
Bränsle.............................. 784 0-35
Totalsumma 1 642 0 74
Merkostnaderna vid återgång till fredsraffinering beräknas alltså vid denna
sockermängd till 0,74 öre per kilogram raffinerat socker. I fråga om de olika
kostnadsposterna må nämnas, att sockerbolaget kalkylerar med en sammanlagd
ökning i antalet behövliga arbetare med 124 vid återgång till fredsraffinering.
I bränsleposten ingår en ökad förbrukning av omkring 13 500 ton
stenkol med ett beräknat pris av 62 kronor per ton. Totalförbrukningen av
stenkol skulle härvid stiga från 18 000 ton till omkring 31 500 ton. Kostnadsökningen
för stenkol utgör 836 000 kronor. Härtill komma kostnader för
stenkolsfrakter och koks med sammanlagt 48 000 kronor. Å andra sidan medför
återgången till fredsraffinad en kostnadsminskning för elström beräknad
till 100 000 kronor.
Vid en råsockermängd av 260 000 ton beräknar sockerbolaget merkostnaden
för fredsraffinering inom den låsta kostnadsposten för helt år till
Kungl Maj:ts proposition nr 195.
33
384 000 kronor eller 0,34 öre per kilogram råsocker (motsvarande 0,39 öre per
kilogram raffinerat socker). För 9-månadersperioden bli motsvarande tal
757 000 kronor respektive 0,29 öre per kilogram råsocker.
Statsdelegerade ha ansett skäligt, att bolagets önskemål om att nu återgå
till fredsraffinering tillmötesgås. I avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut i denna
fråga ha delegerade emellertid ansett sig böra framlägga alternativa beräkningar
avseende multipelns storlek vid dels fredsraffinering, dels skärpt
krisraffinering.
Rörande det belopp, till vilket multipeln borde fastställas, har delegationen
härefter anfört, att de av bolaget i första hand godtagna justeringarna in. in.
medförde följande förändring av det i sammanställningen å s. 30 upptagna
beloppet för den låsta kostnadsposten vid 260 000 ton råsocker under perioden
1 augusti 1949—30 april 1950.
1000-tal kr
Öre pr kg
råsocker
Summa låsta kostnader enligt förestående sammanställning 56 125 21-59
Avgår:
Justering av meravskrivningarna..................... 2 499 0 96
Justering av kapitalränta och skatter ................. 650 0 25
Återstår.............................................. 52 976 20''38
Tillkommer vid ev. återgång till fredsraffinering......... 757 0-29
Summa 53 733 20-67
Enligt delegationens mening borde justeringen av kapitalränta och skatter
ske med av hela beloppet 7 800 000 kronor eller med 1 950 000 kronor.
Beloppet för de låsta kostnaderna skulle därmed vid skärpt krisraffinering
stanna vid 51 676 000 kronor eller 19,88 öre per kilogram råsocker och vid
fredsraffinering vid 52 433 000 kronor eller 20,17 öre per kilogram råsocker,
allt vid en råsockermängd av 260 000 ton. Delegationens och sockerbolagets
synpunkter på beräkningarna utav avskrivningarna samt kapitalräntan
och skatterna avveko alltså efter de av bolaget medgivna jämkningarna rent
kalkylmässigt från varandra med ett belopp av 0,so öre per kilogram råsocker.
Efter enskild överläggning hade bolagets representanter meddelat, att
de icke kunde acceptera delegationens förslag till ytterligare nedräkning av
multipeln. I förhandlingarnas slutskede hade bolaget emellertid biträtt ett
förslag, enligt vilket beloppet per kilogram råsocker vid återgång till fredsraffinering
skulle utgöra 20,30 öre vid en råsockermängd av 260 000 ton. Den
låsta kostnadsposten skulle därvid jämfört med det i förestående tablå upptagna
beloppet komma att reduceras med ytterligare 953 000 kronor till
52 780 000 kronor. Vid bibehållande av skärpt krisraffinering komme beloppet
för den låsta kostnadsposten i så fall att utgöra 52 023 000 kronor
och beloppet per kilogram råsocker att bliva 20,oi öre vid eu råsockermängd
av 260 000 ton.
Delegationen har vidare framhållit, att man vid förhandlingarna utgått
från att viss del av beloppet per kilogram råsocker liksom i nu gällande
avtal borde vara fixerad, medan återstående delen borde göras rörlig. Enär
delegerade ansett, att multipeln borde visa ungefär lika stark nedgång vid
,*{ Bihang till riksdagens protokoll 1959. I samt. AV 195
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
stigande sockermängd som i gällande avtal, hade den fixerade delen beräknats
till */w av de förut angivna öretalen 20,30 respektive 20,01 vid 260 000 000
kilogram råsocker, medan den rörliga delen beräknats som °/10 av kvoten
mellan de icke statsgaranterade kostnaderna (inklusive respektive exklusive
merkostnaderna för fredsraffinering) och kvantiteten råsocker.
Till belysande av beräkningssättet har delegationen anfört följande.
Beräkningssättet belyses närmare i följande formel (beteckningar: t =
totala icke statsgaranterade kostnader i kronor; r = kvantiteten tillverkat
råsocker i miljoner kilogram; a = beräknad kostnadsändring i 1 000-tal kronor
per 1 miljon kilogram tillverkat råsocker; m,= multipel vid råsockermängden
r; ma» = multipel vid 260 miljoner kilogram råsocker; in, *=
multipel enligt det föreslagna beräkningssättet)
m? = 0 4 m260 + 0-6 mr
där m, beräknas ur relationen
10 m = = t26o + a (r—260)
r r r
och konstanterna t2G0, m», och a ha följande värden
vid skärpt
krisraffinering
t,
60 ..................... 52 023
m2so..................... 20-01
a ..................... 76-4
vid fredsraffinering
52
780
20-30
79-5
Följande tabell visar multipelns storlek vid vissa angivna kvantiteter
råsocker. Vid formelns tillämpning bör faktiskt utvunnen råsockerkvantitet
avrundas uppåt till närmast hela miljontal kilogram. Delegerade anse
vidare, att multipeln icke skall överstiga det belopp, som enligt denna formel
beräknas för 220 miljoner kilogram råsocker, och icke heller understiga det
belopp, som enligt samma formel beräknas för 300 miljoner kilogram råsocker.
Utvunnen råsockerkvantitet,
milj. kg (r)
Belopp i ören per kg
råsocker (m* )
vid skärpt
krisraffinering
-
vid fredsraffinering
-
intill
220 ...............
. .. 21-36
21-65
vid
230 ...............
. . . 20-97
21-27
vid
240 ...............
20-92
vid
250 ...............
. .. 20-30
20-59
vid
260 ...............
. .. 20 01
20-30
vid
270 ...............
. .. 19-73
2002
vid
280 ...............
19-77
vid
290 ...............
. .. 19 24
19-53
vid
300 och däröver ...
19-31
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
35
I anslutning till de förda förhandlingarna med sockerbolaget har delegationen
utarbetat följande förslag till överenskommelse rörande
villkoren för sockertillverkningen in. in. under regleringstiden
1 augusti 1949 — 30 april 195 0. Förslaget, vilket
i princip godtagits av sockerbolaget, innebär följande.
a) Det för tiden 1 augusti 1948—31 juli 1949 gällande kontraktet mellan
svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget angående sockertillverkningen
in. in. förnyas att gälla för tiden 1 augusti 1949—30 april 1950,
därvid i det nya kontraktet skola gälla följande under b)—e) angivna
ändrade bestämmelser.
b) Vad i det äldre kontraktet säges om tiden 1 augusti 1948—31 juli 1949
skall i stället gälla tiden 1 augusti 1949—30 april 1950, liksom vad i det
äldre kontraktet säges rörande förhållandena den 31 juli 1949 i stället skall
avse den 30 april 1950.
c) Beträffande det i 2 § omnämnda betpriset in. in. skall gälla vad som
efter slutförda förhandlingar mellan statsdelegerade och styrelsen för Sveriges
betodlares centralförening må varda överenskommet.
d) 4 § 1 mom. första stycket erhåller följande ändrade lydelse. »Statens
garanti — omkostnader, vagnshyra, betfrö, betfrakter, råsockerfrakter och
försäkringar —. Om råsockerkvantiteten uppgår till 260 miljoner kilogram
skall ifrågavarande belopp utgöra 20,oi (20,30) öre. Om råsockertillverkningen
blir mindre eller större än 260 miljoner kilogram, skall av nyssnämnda
belopp fyra tiondedelar bli bestående, under det att återstående beloppet göres
rörligt och beräknas som sex tiondelar av kvoten mellan de låsta kostnaderna
och den tillverkade kvantiteten råsocker, därvid sagda kostnader,
som vid 260 miljoner kilogram råsocker beräknats utgöra 52 023 000
(52 780 000) kronor, skola minskas respektive ökas med 76 400 (79 500) kronor
för varje miljontal kilogram, som den avrundade råsockerkvantiten understiger
respektive överstiger 260 miljoner kilogram. Det sammanlagda
beloppet skall dock icke överstiga 21,36 (21,65) öre och ej heller understiga
19,02 (19,31) öre per kilogram råsocker.»
Ordet »avtalsåret» i femte stycket i samma moment ersättes med ordet
»avtalstiden». Orden »kontraktsåret(s)» i 3 mom. andra stycket ersättas
med orden »avtalstiden(s)».
e) I »Allmänna uttalanden från förhandlingarna» (punkt 3 ersättas orden
»s. k. skärpt krisraffinad» med ordet »fredsraffinad»;) utgår sista meningen
i punkt 3 jämte punkterna 4 och 5. I stället införas följande nya
punkter.
4. Vid beräkning av överskott respektive underskott enligt 4 § 1 mom.
femte stycket skall hänsyn tagas till att avtalet avser nio månader i stället
för tidigare ett år.
5. Det förutsättes att avtalen för 1948/49 och 1949/50 ej utgöra hinder
för utdelning till bolagets aktieägare av oförändrat belopp (jfr 4 § 1 mom.
sista stycket), kronor 3,so per aktie, för såväl räkenskapsåret 1 augusti 1948
—30 april 1949 som räkenskapsåret 1 maj 1949—30 april 1950.
6. I den i 4 § 1 mom. första stycket nya avtalet omnämnda posten avlöningar
ingå även vågstationsavlöningar och meravlöningar vid adantsockertillverkningen.
Posten »körsel» redovisas i nya avtalet under rubrikerna
underhåll och förbrukningsmaterial.
Delegationen har till avtalsförslaget fogat den anmärkningen, att de i
punkt d) inom parentes angivna talen avsåge lästa kostnader respektive
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
multipelbelopp vid återgång till fredsraffinering. Därest skärpt krisraffinering
bibehölles, skulle dessa tal jämte de inom parentes satta orden i punkt
e) utgå.
Jag torde till slut här få anmäla, att framställningar om återgång till
fredsraffinering även gjorts dels av statens livsmedelskommission i skrivelse
den 18 mars 1949, dels av statens sockernämnd i skrivelse den 22 mars 1949.
Sockernämnden har härvid uttalat, att sockerpriset i samband med utsläppandet
av fredsraffinad i marknaden borde höjas med tre fjärdedels öre per
kilogram. Höjningen vore motiverad av merkostnader för dylik raffinering
och syntes även skälig med hänsyn till den kvalitetsförbättring, som fredsraffinering
innebure.
Departementschefen.
Under en följd av år ha statsmakterna genom avtal med såväl sockerindustrien
som betodlarna reglerat sockernäringen i landet. Huvudprincipen för
regleringen har varit, att staten enligt vissa bestämmelser tillförsäkrat
Svenska sockerfabriksaktiebolaget ensamrätt till import av socker mot det
att bolaget åtagit sig att inbjuda till teckning av kontrakt om sockerbetsodling
i enlighet med av staten godkända grunder. Sedan ett antal år tillbaka
garanterar staten därjämte bolaget täckning av vissa med sockertillverkningen
förbundna kostnader, mot det att bolaget är redovisningsskyldigt för
sina inkomster av sockertillverkningen.
I huvudsak synas samma principer böra gälla även för nästa tillverkningsår.
Ett avtal mellan staten och sockerbolaget rörande sockerproduktionen
bör alltså även i år genomföras.
Vid förhandlingar mellan å ena sidan en delegation, bestående av landshövdingen
B. Hammarskjöld, ordförande, jämte ordförandena i statens sockernämnd,
statens livsmedelskommission och statens priskontrollnämnd,
samt å andra sidan styrelsen för Sveriges betpdlares centralförening har
delegationen framlagt förslag rörande villkoren för sockerbetsodlingen under
år 1949. Dessa ha sedermera godkänts av föreningen vid föreningsstämma
den 19 mars 1949.
De sålunda utarbetade villkoren för 1949 års odling överensstämma med
vissa mindre avvikelser med dem, som gällde för 1948 års odling. Grundpriset
skall sålunda vara oförändrat 5 kronor 30 öre för 100 kilogram sockerbetor
med 16 procent sockerhalt. Likaså skall även i år till odlare, som tecknar
kontrakt med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik,
utgå ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar
odlade betor. För odling, som ej överstiger ett kvarts hektar, skall arealtilllägget
dock utgå med allenast 5 kronor.
Beträffande avvikelserna må först erinras om den i förslaget upptagna
bestämmelsen om tillägg för odling å särskilt stenbunden mark. Tillägget
är föranlett av ett stadgande i det nya kollektivavtalet rörande skötsel av
sockerbetor. För att bereda ersättning för den merkostnad, som kan uppkomma
vid anlitande av lejd arbetskraft å dylik mark, ävensom för att be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
37
reda kompensation för merarbetet i de fall, då detta utföres av odlaren själv,
skall enligt delegationens förslag som en provisorisk anordning ett belopp
av högst 250 000 kronor ställas till Sveriges betodlares centralförenings disposition
för att på angivna villkor, med högst 21 kronor 70 öre per hektar
av särskilt stenbunden mark, utbetalas till vederbörande odlare. En mindre
jämkning har gjorts i fråga om rätten för betodlare att uttaga melass. Enligt
det, nya förslaget skall sålunda betodlare äga rätt att per påbörjat hektar
odlade sockerbetor erhålla ett fat melass till ett pris av 3 å 4 öre per kilogram
samt därutöver ’/, fat till ett pris av 14 öre per kilogram. I fråga om villkoren
kan slutligen anmärkas, att den hittills gällande bestämmelsen, att
sockerbolaget, respektive betodlareorganisationen ej självt eller genom sina
funktionärer skulle bedriva propaganda beträffande betarealerna samt att
viss arealbegränsning kan förekomma, numera utgått. I den mån intet särskilt
omnämnts i delegationens förslag skall gälla vad som tillämpades förra
året.
De sålunda angivna villkoren rörande sockerbetsodlingen under år 1949
synas böra godtagas.
Härefter torde jag till behandling få upptaga frågan om nytt avtal mellan
staten och sockerbolaget. Även här föreligger ett av delegationen efter överläggningar
med bolaget upprättat förslag till avtal mellan staten och bolaget.
Förslaget överensstämmer med vissa jämkningar och avvikelser med
det nu löpande avtalet, vilkets giltighetstid utgår den 31 juli 1949.
Beträffande de ändringar, som ifrågasatts av delegationen, tillstyrker jag
först förslaget att det nya avtalet, i anslutning till en av bolaget vidtagen
omläggning av räkenskapsåret, skall omfatta allenast nio månader eller alltså
tiden den 1 augusti 1949—den 30 april 1950.
Enligt gällande avtal omfattar statens kostnadsgaranti ej posterna underhåll,
avskrivningar, skatter, visst mindre belopp till bolagsstyrelsens fria
disposition, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader, körsel,
vagnshyra, betfrö, betfrakter, vågstationer, försäkringar samt förräntning
av bolagets eget kapital (vinst). Bolaget får i stället för täckande av
dessa poster tillgodoräkna sig ett belopp av 22,20 öre per kilogram tillverkat
råsocker (den s. k. låsta kostnadsposten). Nyssnämnda belopp har beräknats
med utgångspunkt från en råsockermängd av 260 miljoner kilogram.
Hälften av den sålunda låsta kostnadsposten är fixerad medan återstoden är
rörlig på så sätt att den inom vissa gränser är proportionell mot det belopp,
som kan beräknas per kilogram råsocker, när råsockermängden tillätes variera.
Delegationen har förordat, att systemet med en låst kostnadspost, omfattande
vissa icke statsgaranterade kostnader, skall bibehållas med ett par
ändringar. Den ena av dessa avser en ökning av den rörliga delen av den
låsta kostnadsposten från hälften till sex tiondelar. Den andra avser, att
till de icke statsgaranterade kostnaderna även skola hänföras kostnaderna
för råsockerfrakter ävensom merkostnad för avlöningar vid adantsockertillverkning.
Båda dessa ändringar kan jag tillstyrka.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Med tillämpning av nu angivna grunder samt med utgångspunkt från en
råsockermängd av 260 miljoner kilogram har delegationen beräknat den
låsta kostnadsposten till 20,oi öre per kilogram vid skärpt krisraffinering
respektive 20,30 öre per kilogram vid fredsraffinering. Tillika har delegationen
uttalat, att posten icke bör överstiga det belopp, som enligt samma
grunder kan beräknas för 220 miljoner kilogram råsocker, eller 21,36 respektive
21,65 öre, och icke heller understiga beloppet för 300 miljoner kilogram,
eller 19,02 respektive 19,31 öre. Beträffande dessa beräkningar bör anmärkas
att den sänkning av beloppen för skärpt krisraffinering, som föreligger
i förhållande till den för innevarande år fastställda multipeln endast
är skenbar. Den är nämligen föranledd av att kostnadsberäkningarna
beträffande vissa poster avse en tid av allenast nio månader.
Jag bär i och för sig intet att erinra mot delegationens här återgivna
förslag. Emellertid vill jag i detta sammanhang framhålla att jag icke för
närvarande är beredd att taga ställning till frågan, om eller när en återgång
till fredsraffinering bör ske. Sockernämndens och livsmedelskommissionens
förut omnämnda framställningar rörande denna fråga torde därför ej för
närvarande böra föranleda någon åtgärd.
I anslutning till det anförda bär utarbetats ett förslag till kontrakt mellan
staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. under tiden den 1 augusti 1949—den 30 april 1950 med därtill
fogade allmänna uttalanden från förhandlingarna (bilaga 1). Förslaget, som
godtagits av sockerbolaget, ansluter sig med i det föregående angivna undantag
i det väsentliga till nu gällande kontrakt. I övrigt tillåter jag mig
hänvisa till kontraktsförslagets lydelse, som ej synes tarva ytterligare motivering.
Det nu ifrågasatta avtalet synes lämpligen i huvudsak böra gälla under
tiden den 1 augusti 1949—den 30 april 1950. Såsom framgår av avtalets
innehåll komma emellertid vissa av bestämmelserna att få giltighet även
efter sistnämnda tidpunkt.
Grunderna för avtalet böra underställas riksdagen. Med hänsyn till rådande
ovissa förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under
avtalstiden vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kunna bliva nödvändiga.
Jag förutsätter, att den omständigheten att avtalsgrundema prövats
av riksdagen ej skall utgöra hinder för Kungl. Maj :t att, därest så av
väsentligt ändrade förhållanden påkallas, med berörda parter överenskomma
om av dylika omständigheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom
eljest företaga de mindre jämkningar, som kunna finnas påkallade.
Vidare förutsättes, att riksdagen fattar beslut, att för tiden från den 31
januari 1950, då nu gällande importmonopol utgår, till och med viss framtida
tidpunkt rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan än
staten eller den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt. Erforderliga närmare
föreskrifter torde få utfärdas av Kungl. Maj :t. Det bör givetvis iakttagas,
att importrätten lämnas fri beträffande de i 1 § andra och tredje styckena
av kontraktet avsedda fallen. Beträffande den tidpunkt då införselmono
-
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 195
polet skall utlöpa är att märka, att, ehuru avtalet med bolaget är avsett att
utgå den 30 april 1950, det med hänsyn till statens garanti rörande bolagets
vid sagda dag förefintliga sockerlager synes nödvändigt, att riksdagens beslut
om införselmonopolet får den innebörden, att Kungl. Maj :t har möjlighet
att utsträcka giltighetstiden för detsamma intill dess garantien infriats
genom lagrets försäljning. Detta kan antagas ha skett vid ingången av
februari månad 1951.
På sätt framgår av det förut anförda har statens sockernämnd numera
avlämnat den av riksdagen år 1946 begärda utredningen angående åtgärder
för att åstadkomma ett mera enhetligt detalj handelspris å socker. Utredningen
bär därvid ansett sig icke kunna förorda längre gående åtgärder än
en utbyggnad av det system med partiell fraktutjämning, som redan nu
tillämpas i ej oväsentlig utsträckning. För min del ansluter jag mig i huvudsak
till utredningens ståndpunkt härvidlag, vilken även biträtts i så
gott som samtliga remissyttranden. Jag torde i detta sammanhang få erinra
att enligt det nyss berörda avtalsförslaget, liksom enligt gällande avtal,
bolaget skall vara skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid
sockertillverkningen erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som fastställas av Kungl. Maj :t. Sedan riksdagen tagit ställning
till grunderna för regleringen av sockernäringen för nästa år, torde
jag därför ånyo få anmäla den i utredningen berörda frågan för Kungl.
Maj :t. Kostnaden för den nu ifrågasatta fraktutjämningen torde liksom
kostnaderna för redan vidtagna fraktutjämningsåtgärder få belasta sockerregleringen.
Av statens sockernämnds i det föregående återgivna redogörelse framgår
att å sockerrörelsen vid utgången av verksamhetsåret 1947/48 funnits ett
betydande överskott staten tillgodo. Enligt sockernämndens beräkningar
skulle detta överskott emellertid behöva tagas i anspråk för löpande utgifter
under året 1948/49 och dessutom ändock vid sagda års slut föreligga
ett underskott å drygt 2 miljoner kronor, vilket enligt avtalet skall täckas
av det allmänna. För det kommande verksamhetsåret skulle man åter, enligt
vad sockernämnden upplyst, med utgångspunkt från nu rådande prisoch
lönenivå kunna räkna med att inkomster och utgifter skulle balansera
varandra. Med hänsyn härtill och till osäkerheten vid beräkningarna rörande
resultatet av rörelsen under innevarande år synes något anslag i anledning
av statsgarantien till sockerbolaget icke för närvarande vara erforderligt.
Till slut torde jag få erinra om, att Kungl. Maj :t tidigare denna dag bemyndigat
järnvägsstyrelsen att av statens järnvägars dispositionsajislag
taga i anspråk högst 356 100 kronor för vidtagande av ytterligare betlastningsanordningar
vid statens järnvägar. Frågan om avskrivning av investeringsbeloppet
lärer framdeles få anmälas av chefen för finansdepartementet.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
1) besluta, att för tiden från och med den 1 februari
1950 till och med dag, som Kungl. Maj :t bestämmer, dock senast
den 31 januari 1951, rätt att till riket införa socker
(tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl. Maj :t stadgade
undantag icke skall tillkomma annan än staten eller
den, åt vilken Kungl. Maj :t överlåter sådan rätt;
2) bemyndiga Kungl. Maj :t att -utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållande av nu angivna
ensamrätt; samt
3) medgiva, att avtal må träffas mellan staten och Svenska
sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. in. i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förut
anfört.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bengt Damm.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
41
Bilaga 1.
F ö r s 1 a g
till
Kontrakt
mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget
angående sockertillverkningen m. m. under tiden 1 augusti
1949-30 april 1950.
Mellan svenska staten å ena sicfan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 §•
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 9 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
relurförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj :t för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsättes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom
en från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning m. in., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 4 § här nedan, utan gäller angående dylika utgifter
liksom rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.
2 §•
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1949 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges hel
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
odlares centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tilllika,
att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt
skall utgöra 5 kronor 30 öre. Dessutom skall till odlare, som år 1949
tecknar kontrakt med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik,
utgå ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar
odlade betor, dock att för odling, som ej överstiger ett kvarts hektar, arealtillägget
skall utgå med allenast 5 kronor.
I betodlingslcontrakten skall intagas erinran om den mellan Kungl. Maj :t
och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att på
hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn
till sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär
att förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande
mån förändrats.
Bolaget åtager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skiljemannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset.
Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings,
Linköpings eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma
grunder, som härom tidigare tillämpats.
3 §.
Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkningen
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Maj :t fastställas.
Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har
bolaget att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom
hos Kungl. Maj :t.
4 §.
För avtalstiden 1 augusti 1949—30 april 1950 är bolaget gentemot staten
redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och åtager sig staten att — med den inskränkning,
som följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan — svara för täckning
av bolagets för samma tillverkning och försäljning havda kostnader.
Därvid skola särskilt följande grunder iakttagas.
1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader,
vagnshyra, betfrö, betfrakter, råsockerfrakter och försäkringar samt ej heller
förräntning av bolagets eget kapital (vinst), utan skall bolaget självt
täcka dessa kostnader mot det att bolaget äger tillgodoräkna sig visst belopp
för varje under räkenskapsåret i fråga tillverkat kilogram råsocker.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
43
Vid beräkningen av detta belopp skall den under räkenskapsåret tillverkade
kvantiteten råsocker avrundas uppåt till närmast hela miljontal kilogram.
Om råsockerkvantiteten uppgår till 260 miljoner kilogram skall ifrågavarande
belopp utgöra 20,oi (20,3o) öre. Om råsockertillverkningen blir mindre
eller större än 260 miljoner kilogram, skola av nyssnämnda belopp fyra tiondelar
bli bestående, under det att återstående beloppet göres rörligt och beräknas
som sex tiondelar av kvoten mellan de låsta kostnaderna och den tillverkade
kvantiteten råsocker, därvid sagda kostnader, som vid 260 miljoner
kilogram råsocker beräknats utgöra 52 023 000 (52 780 000) kronor skola
minskas respektive ökas med 76 400 (79 500) kronor för varje miljontal
kilogram, varmed den avrundade råsockerkvantiteten understiger respektive
överstiger 260 miljoner kilogram. Det sammanlagda beloppet skall dock
icke överstiga 21,36 ( 21,65) öre och ej heller understiga 19,02 (19,3i) öre per
kilogram råsocker. Av de belopp, som angivas i detta stycke, hänföra sig
de inom parentes angivna till fredsraffinering och de övriga till s. k. skärpt
krisraffinering.
Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter, som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta
moments första stycke avsedda konton eller i övrigt till statsregleringens
nackdel verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under
avskrivningar skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra
sockerrörelsen, samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkning,
kolkranen, cisternvagnarna in. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet
å respektive konton.
Skulle före kontraktstidens utgång den 30 april 1950 sådana förändringar
beträffande en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda
i pris- eller lönehänseende, som i fråga om höjning ej kunnat av bolaget
rimligen undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller
nedgång i summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera
parten förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma
härav föranledd skälig jämkning av förenämnda belopp per kilogram råsocker.
I den mån sockertillverkningen så bedrives, att råsocker av sedvanlig typ
ej erhålles såsom mellanprodukt, utan framställningen inriktas på annan
vara av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning
verkställas för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle ha framkommit
vid tillverkning enligt tidigare sedvanlig framställningsmetod.
Har den för bolagets raffinadtillverkning under avtalstiden använda myckenheten
svenskt råsocker överstigit respektive understigit bolagets tillverkning
av råsocker under samma tid, skall bolaget för överskottet, respektive
underskottet gottskrivas, respektive påföras den del av den enligt
första stycket bestämda multipeln för låsta posten, som enligt av statens
sockernämnd granskad och godkänd redovisning belöper å raffineringskostnader.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
1 den mån under avtalstiden särskilda kostnader uppkomma på grund
av beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få
dessa kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna
och alltså omfattas av statsgarantien.
Det förutsättes, att den under år 1940 tillämpade utdelningen till bolagets
aktieägare ej får höjas.
2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 30 april 1950, skall gälla, att räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att
bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av
varan till storleken sammanfaller med den ingående — åsätta ett dylikt
normallager samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager
och lagervärden förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras sockerrörelsen
med högst gällande normalpris för varan eller, därest normalpris
ej fastställts, med högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.
Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 30 april 1950 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den
överskjutande delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga
inköpskostnaden.
Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 30 april 1950 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och a andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktionsfond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt
t rån å ena sidan det sist sagda gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får,
under iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall, att rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av
lagret. I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är,
skall bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd
eller annat av Kungl. Maj :t utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbörlig
återställning av lagret. Därest bolaget på något av kontona brännmaterialier
och emballage har brist i normallagret men utanför normallagret har
>
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
förråd av eller kontrakt på ersättnings- eller surrogatvaror, som bolaget
måst anskaffa för att trygga försörjningen av på dessa konton förda varuslag,
är bolaget berättigat att nedskriva dessa varor till en prisnivå, som
motsvarar bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen ingående
varor, därvid hänsyn skall tagas till ersättningsvarornas användningseffekt
i bolagets drift respektive försäljning, men skola dessa därefter anses ingå
i normallagret och hänsyn till dem alltså tagas vid fastställande av rekonstruktionsfondens
belopp. Nedskrivning må dock ej ske å större kvantitet
än som efter nyss angiven omräkning erfordras för utfyllnad av normallagret.
— Därest enighet ej ernås mellan statens sockernämnd och bolaget
rörande de i detta stycke omförmälda dagsnoteringarna å förnödenheter
eller mellan det statliga organet och bolaget rörande villkoren i övrigt för
ett verkställande efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen, skall
dylik tvistefråga avgöras av skiljemän enligt lag.
Vad i detta moment sägs avser ej förnödenheter, som ingå i någon av de
i 1 mom. första stycket omförmälda kostnadsposterna.
3 mom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
skall — oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall
under avtalstiden 1949/50 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldigt, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till
vid sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels
eventuellt förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och
beträffande kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra
sidan skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten
gentemot bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret
vid räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett
för åternedskrivning av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående
sockerlager, vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv,
som bolaget den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker
och raffinad. Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen
å sockerlagret, skall den bolaget enligt 1 mom. här ovan
tillkommande vinsten få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att
beträffande utförsäljning av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret
få tillämpa samma pris, som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset
å socker.
Vid kontraktstidens utgång förefintligt lager av melass upptages i mellanhavandet
mellan staten och bolaget till det för kontraktstiden av Kungl.
Maj :t fastställda försäljningspriset å melass. Staten garanterar bolaget att
till sagda pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktstidens utgång
överstiger ett till 2 500 ton beräknat normallager, därvid förutsättes,
att avsättningen av sagda överskottslager genom statens försorg så ordnas,
att den ej intränger på bolagets regelmässiga avsättning å den svenska marknaden.
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
4 mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer
genom återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade att köpa, icke räknas bland de sockerrörelsens
biprodukter, som redovisas i sockerrörelsen.
5 mom. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den 1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket räntebelopp
ej ingår bland de i 1 mom. ovan avsedda kostnaderna.
Internräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är om ränteinkomst till sockerrörelsens förmån som till dess belastning.
6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande,
iakttaga all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet över huvud taget.
7 mom. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse
om beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets
utgång utgiva vad sålunda återstår. Om å andra sidan det belopp, som bolaget
erhållit i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång
överstiga vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att,
därest annan uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva
det sålunda överskjutande beloppet.
8 mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Maj :t
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
om täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.
5 §.
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.
Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.
6 §•
Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Maj :t tillsatt nämnd (statens sockernämnd).
Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderliga för tillsynens utövande.
47
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Vad i detta kontrakt sägs om nämnden skall, därest Kungl. Maj :t uppdrager
åt annan statlig myndighet att ombesörja här avsedda uppgifter,
gälla sagda myndighet.
7 §.
I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 4 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Maj :t. Innan Kungl. Maj :t fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Maj :t att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän, därom
är bestämt i 4 § 2 mom. tredje stycket.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Maj :t närmare
föreskrifter.
8 §•
Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Maj :t i avseende å bolaget
och dess verksamhet.
9 §
Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1949 till och
med den 30 april 1950 eller, i den mån det av vissa av bestämmelsernas avfattning
uttryckligen framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.
Allmänna uttalanden från förhandlingarna.
1. Det har förutsatts, att uttalandet överst å s. 28 i prop. nr 212/1941
skall gälla även beträffande nya avtalstiden (se ock sista stycket å s. 40
i prop. nr 243/1946).
2. Rörande de närmare villkoren för sådan sockerimport, som avses under
1 § fjärde stycket, förutsättes, att mellan Kungl. Maj :t och bolaget härom
ingånget avtal och därvid gjort förhandlingsuttalande fortfarande skola
gälla.
3. Det har vid bestämmandet av det i 4 § 1 mom. avsedda beloppet per
kilogram råsocker förutsatts, att bolaget självt, utan vidare anspråk på staten,
svarar för de ökade löneutgifter, som kunna uppstå under den tid, som
återstår tills kontraktet 1949/50 utlöper.
4. Vid beräkning av överskott respektive underskott enligt 4 § 1 mom.
femte stycket skall hänsyn tagas till att avtalet avser nio månader i stället
för tidigare ett år.
48
Kungl.- Maj:ts proposition nr 19ö.
5. Det förutsättes, att avtalen för 1948/49 och 1949/50 ej utgöra hinder
för utdelning till bolagets aktieägare av oförändrat belopp (jfr 4 § 1 inom.
sista stycket), kronor 3: 50 per aktie, för såväl räkenskapsåret 1 augusti 1948
—30 april 1949 som räkenskapsåret 1 maj 1949—30 april 1950.
6. I den i 4 § 1 mom. första stycket nya avtalet omnämnda posten avlöningar
ingå även vågstationsavlöningar och meravlöningar vid adantsockertillverkningen.
Posten »körsel» redovisas i nya avtalet under rubrikerna underhåll
och förbrukningsmaterial.
7. Det förutsättes, att import enligt 1 § första stycket ej sker annat än
efter medgivande av statens livsmedelskommission.
497467. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1949:34 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering av sockernäringen i riket m. m. s. 4 i texten